Bet. 2000/01:KU19

Konstitutionsutskottets betänkande

2000/01:KU19

Behandling av personuppgifter och IT

Innehåll

Sammanfattning

Motioner från allmänna motionstiden

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

KU19

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal

motioner från allmänna motionstiden 2000 som rör

frågor om behandling av personuppgifter och vissa

frågor med beröring till IT-området.

Ett enigt konstitutionsutskott uttalade redan för

två år sedan att en modern lagstiftning avseende

behandling av personuppgifter måste utformas så att

lagstiftningen är väl anpassad med hänsyn till den

snabba utvecklingen på framför allt IT-området.

Enligt utskottets mening var det därför av stor vikt

att den svenska regeringen verkade inom EU för att

en revidering av EG:s dataskyddsdirektiv skedde med

inriktning att det är missbruk av personuppgifter

som skall beivras. Utskottet understryker nu vikten

av att regeringen inför kommissionens förestående

rapport om direktivets genomförande intensifierar

sitt arbete med att nationellt, men framför allt

inom EU, ta fram förslag till och skaffa sig gehör

för en missbruksmodell. Därutöver understryker

utskottet vikten av att regeringen fortsätter

arbetet såväl nationellt som i EU med att finna

inslag av mer missbruksinriktad reglering som kan

genomföras inom ramen för dataskyddsdirektivet och

att regeringen förelägger riksdagen möjliga förslag

i denna riktning. Mot denna bakgrund avstyrker

utskottet motionsyrkanden om att personuppgiftslagen

(1998:204) bör ses över samt att regeringen bör ta

initiativ till en revidering av

dataskyddsdirektivet. I detta sammanhang avstyrker

utskottet också ett motionsyrkande om att

personuppgiftslagen skall upphävas. Detta görs med

hänvisning till att dataskyddsdirektivet inte skulle

kunna anses genomfört i svensk lagstiftning om

personuppgiftslagen nu som en ensidig åtgärd

upphävdes i sin helhet. Utskottet utgår vidare

alltjämt från att regeringen i sitt arbete för en

revidering av dataskyddsdirektivet kraftfullt agerar

för att slå vakt om den svenska

offentlighetsprincipen. Mot denna bakgrund och med

hänvisning till pågående utredningsarbete avstyrker

utskottet ett motionsyrkande om att regeringen inom

EU bör ta initiativ till ett direktiv som bättre

uppmärksammar balansen mellan offentlighet och

insyn.

Vidare avstyrker utskottet en motion om att

bestämmelsen i 21 § person-uppgiftslagen bör ändras

så att den inte hindrar en enskild från att behandla

uppgifter om lagöverträdelser som avser den enskilde

själv. Detta görs med hänvisning till att utskottet

uppfattar gällande rätt så att något sådant hinder

inte finns och att någon lagändring därför inte

behövs.

Utskottet avstyrker vidare ett par motioner som

syftar till ytterligare reglering när det gäller

behandling av uppgift om personnummer i dels

gravbrev, dels i samband med videouthyrning med

motivering att det inte finns behov av ytterligare

regler.

Därutöver avstyrker utskottet med hänvisning till

sin tidigare bedömning en motion med yrkande om att

det statliga personadressregistret bör avvecklas.

Avslutningsvis avstyrker utskottet två

motionsyrkanden som tar sikte på att regeringen bör

vidta åtgärder för att tillförsäkra bl.a. föräldrar

särskild kunskap och hjälp för att de skall kunna

skydda sina barn mot skadligt innehåll på Internet.

Detta görs med hänvisning till det omfattande arbete

som såväl nationellt som i EU bedrivs på detta

område.

I betänkandet finns fyra reservationer och ett

särskilt yttrande.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:K241 av Stig Rindborg m.fl. (m) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en avveckling av

Statens person- och adressregisternämnd.

2000/01:K252 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av att

skydda barnen mot kränkningar på Internet.

2. Riksdagen begär att regeringen utreder

möjligheten att tillsätta en särskild

Internetombudsman.

2000/01:K260 av Runar Patriksson (fp) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa en

bestämmelse i begravningskungörelsen att gravbrev

också skall innehålla personnummer på den till

vilken gravrätt upplåtits respektive övergått.

2000/01:K270 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari

yrkas:

Riksdagen beslutar att ändra 21 §

personuppgiftslagen så att personuppgifter som avses

i paragrafen får behandlas om kravet på samtycke är

uppfyllt.

2000/01:K283 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen under

det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen

bör ta initiativ till en revidering av EG-direktivet

95/46/EG.

2000/01:K325 av Carina Hägg (s) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inte tillåta

personnummerregistrering vid uthyrning av

videofilmer.

2000/01:K341 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari

yrkas:

3. Riksdagen beslutar att personuppgiftslagen

(1998:204) skall upphöra att gälla.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

förhindra att dataskyddsdirektivet utsträcks till

juridiska personer.

2000/01:T718 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra en översyn

av personuppgiftslagen i syfte att analysera om

lagen har fått en mer långtgående begränsning än vad

EU-direktivet anger.

7. Riksdagen begär att regeringen arbetar för att

få fram ett nytt EU-direktiv som bättre

uppmärksammar balansen mellan offentlighet och

integritet.

Utskottets överväganden

Översyn av personuppgiftslagen och

EG:s dataskyddsdirektiv

Utskottets förslag i korthet

Ett enigt konstitutionsutskott uttalade redan

för två år sedan att en modern lagstiftning

avseende behandling av personuppgifter måste

utformas så att lagstiftningen är väl

anpassad med hänsyn till den snabba

utvecklingen på framför allt IT-området.

Enligt utskottets mening var det därför av

stor vikt att den svenska regeringen verkade

inom EU för att en revidering av EG:s

dataskyddsdirektiv skedde med inriktning att

det är missbruk av personuppgifter som skall

beivras. Utskottet understryker nu vikten av

att regeringen inför kommissionens

förestående rapport om direktivets

genomförande intensifierar sitt arbete med

att nationellt, men framför allt inom EU, ta

fram förslag till och skaffa sig gehör för en

missbruksmodell. Därutöver understryker

utskottet vikten av att regeringen fortsätter

arbetet såväl nationellt som i EU med att

finna inslag av mer missbruksinriktad

reglering som kan genomföras inom ramen för

dataskyddsdirektivet och att regeringen

förelägger riksdagen möjliga förslag i denna

riktning. Mot denna bakgrund avstyrker

utskottet motionsyrkanden om att

personuppgiftslagen (1998:204) bör ses över

samt att regeringen bör ta initiativ till en

revidering av dataskyddsdirektivet. I detta

sammanhang avstyrker utskottet också ett

motionsyrkande om att personuppgiftslagen

skall upphävas. Detta görs med hänvisning

till att dataskyddsdirektivet inte skulle

kunna anses genomfört i svensk lagstiftning

om personuppgiftslagen nu som en ensidig

åtgärd upphävdes i sin helhet. Utskottet

utgår vidare alltjämt från att regeringen i

sitt arbete för en revidering av

dataskyddsdirektivet kraftfullt agerar för

att slå vakt om den svenska

offentlighetsprincipen. Mot denna bakgrund

och med hänvisning till pågående

utredningsarbete avstyrker utskottet ett

motionsyrkande om att regeringen inom EU bör

ta initiativ till ett direktiv som bättre

uppmärksammar balansen mellan offentlighet

och insyn.

Motionerna

I motion 2000/01:K283 av Per Unckel m.fl. (m) anförs

att dataskyddsdirektivet innebär att skyddet för den

personliga integriteten måste garanteras ha en viss

nivå även i nationell lagstiftning. Lagstiftningen

har emellertid visat sig ha avgörande brister, vilka

i stor utsträckning härrör från direktivet.

Motionärerna anför att varken direktivet eller

personuppgiftslagen beaktar den snabba tekniska

utveckling som skett och hela tiden pågår. Att ha en

lagstiftning som bygger på en hantering av en

ständigt ökande mängd personuppgifter i stället för

att reglera missbruk är enligt motionärerna

otillfredsställande. De anser att hanteringsmodellen

bygger på en föråldrad struktur som inte tar hänsyn

till utvecklingen i samhället. Enligt motionärerna

kunde denna modell möjligen anses befogad så länge

endast ett relativt begränsat antal personer kunde

komma i kontakt med personuppgifter i datasystemen.

I dag, när verkligen är en helt annan, måste

lagstiftningen och det direktiv den bygger på ses

över. Motionärerna anför att Sverige under det

svenska ordförandeskapet i EU bör ta nödvändiga

initiativ för en revidering av direktivet.

Förändringsarbetet bör utgå från att det är missbruk

av personuppgifter som skall beivras. Detta bör ges

regeringen till känna.

I motion 2000/01:K341 av Åsa Torstensson m.fl. (c)

anförs att Centerpartiet upprepade gånger har krävt

långtgående förändringar av personuppgiftslagen och

ett intensifierat arbete för att värna det fria

ordet. Då detta uppenbarligen förefaller vara en

oframkomlig väg menar motionärerna att riksdagen bör

besluta att personuppgiftslagen skall upphöra att

gälla (yrkande 3).

Därutöver anför motionärerna att regeringen måste

intensifiera det arbete som görs inom ramen för EU

för att förändra dataskyddsdirektivet och som syftar

till att stärka yttrandefriheten i hela unionen.

Särskilt angeläget är det nu att förhindra att en

utvidgning av dataskyddet till att omfatta juridiska

personer. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 5).

I motion 2000/01:T718 av Eva Flyborg m.fl. (fp)

anförs att det är uppenbart att personuppgiftslagen

är betydligt skarpare än vad dataskyddsdirektivet

föreskriver. Enligt motionärernas uppfattning måste

regeringen skyndsamt göra en översyn av

personuppgiftslagen i syfte att noga analysera om

lagen har fått en mer långtgående begränsning än vad

direktivet anger. I detta arbete bör andra länders

genomförande av direktivet noga studeras. Detta bör

ges regeringen till känna (yrkande 6).

Vidare erinras i motionen om att Folkpartiet

tidigare har velat ge regeringen i uppdrag att ta

initiativ till en ändring av EG:s dataskyddsdirektiv

så att inga tveksamheter skulle kvarstå när det

gäller direktivets förenlighet med den svenska

offentlighetsprincipen. Motionärerna påpekar att

ännu så länge har inte någon revidering gjorts.

Enligt motionärerna bör riksdagen ge regeringen i

uppdrag att omgående inom EU ta inititativ till att

ett arbete på ett direktiv som bättre uppmärksammar

behovet av balans mellan offentlighet och integritet

snarast kommer till stånd (yrkande 7).

Bakgrund

Dataskyddsdirektivet

Den 24 oktober 1995 antogs Europaparlamentets och

rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda

personer med avseende på behandlingen av

personuppgifter och om det fria flödet av sådana

uppgifter (dataskyddsdirektivet). I Sverige har

direktivet genomförts genom personuppgiftslagen

(1998:204) som trädde i kraft den 24 oktober 1998.

Bestämmelserna i direktivet innebär att det är

själva hanteringen av per-sonuppgifter som regleras.

Direktivet bygger således på en vittomfattande

hanteringsmodell. Vid direktivets genomförande

anförde regeringen att en lagstiftning som reglerar

i princip all hantering av personuppgifter måste

införas på grund av direktivet. I sitt förslag till

personuppgiftslag valde regeringen därför att i

huvudsak låta lagen följa direktivets text och

struktur. Enligt regeringen fanns det dock starka

skäl för att verka för att det blir möjligt att gå

ifrån en lagstiftning efter en vittomfattande

hanteringsmodell. Regeringen avsåg att på lämpligt

sätt utnyttja Sveriges inflytande i EU för att

påverka i en sådan riktning (prop. 1997/98:44 s. 35

f.).

Enligt artikel 33 i dataskyddsdirektivet skall

kommissionen senast den 24 oktober 2001 avge en

rapport om genomförandet av direktivet, eventuellt

försedd med lämpliga ändringsförslag.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid behandlingen av proposition 1997/98:44 med

förslag om en personuppgiftslag såg

konstitutionsutskottet med tillfredsställelse på att

regeringen avsåg att såväl nationellt som inom EU-

samarbetet verka för att det skulle bli möjligt att

gå ifrån hanteringsmodellen (bet. 1997/98:KU18).

När det gällde direktivets förhållande till

offentlighetsprincipen framhöll

konstitutionsutskottet bl.a. att

offentlighetsprincipen med sin avgörande betydelse

för den fria åsiktsbildningen utgör en omistlig del

av vårt konstitutionella system. Utskottet anförde

att offentlighetsreglerna är vår nationella

angelägenhet och att gemenskapsinstitutionerna inte

hade någon befogenhet att harmonisera reglerna på

detta område. Vidare hänvisade utskottet till sitt

tidigare uttalande om att, om det skulle uppkomma en

konflikt inom det område där EU-institutionerna har

befogenhet att fatta beslut, det borde vara möjligt

att med framgång hävda den centrala ställning som

offentlighetsprincipen (och meddelarfriheten) har i

vårt konstitutionella system. Enligt utskottets

mening hade vad som förevarit i det nu aktuella

ärendet inte gett anledning till någon annan

bedömning. Det fanns enligt utskottet således varken

med hänsyn till offentlighetsprincipen som sådan

eller vad som förevarit i det aktuella ärendet

anledning att, såsom begärdes i en motion, göra en

omprövning av nuvarande offentlighetslagstiftning.

Motionen avstyrktes därför.

Utskottet anförde vidare att i enlighet med det

anförda saknades anledning att, såsom yrkades i en

motion, begära att regeringen skulle ta initiativ

till en ändring av dataskyddsdirektivet så att inga

tveksamheter kunde råda huruvida en normkollision

förelåg mellan direktivet och svenska bestämmelser

om allmänna handlingars offentlighet.

Utskottet behandlade under våren 1999 ett antal

motioner med yrkanden om en ny

integritetslagstiftning och om en revidering av

dataskyddsdirektivet i syfte att åstadkomma ett mer

modernt regelverk, som tar sikte på missbruk av

personuppgifter. I detta sammanhang uttalade

utskottet ånyo att en revidering av direktivet måste

ske (bet. 1998/99:KU15). Enligt utskottets mening

var det av stor vikt att den svenska regeringen med

kraft verkade inom EU för att en revidering av

direktivet skulle ske. Vidare uttalade utskottet att

en översyn borde göras i syfte att, så långt det är

möjligt inom dataskyddsdirektivets ram, åstadkomma

en förändring av den svenska lagstiftningen i den

riktning som föreslogs i motionerna. Enligt

utskottets mening borde - i avvaktan på en

teknikoberoende integritetslagstiftning -

intensifierade åtgärder vidtas för att åstadkomma en

lagstiftning som syftar till att ingripa mot

missbruk av per-sonuppgifter och inte mot själva

hanteringen av sådana uppgifter. Med bifall till

motionerna ansåg utskottet att detta skulle ges

regeringen till känna.

I detta sammanhang behandlade

konstitutionsutskottet också en motion med yrkande

om att regeringen borde ta initiativ inom EU för att

i lagstiftningen om behandling av personuppgifter

göra undantag för allmänna handlingar (bet.

1998/99:KU15). Härvid erinrade utskottet om att den

i ett tidigare avsnitt i samma betänkande uttalat

sig för att regeringen skall verka inom EU för att

en revidering av dataskyddsdirektivet sker.

Utskottet utgick från att regeringen i detta

sammanhang, liksom tidigare, kraftfullt agerar för

att slå vakt om den svenska offentlighetsprincipen.

Något intititativ från utskottets sida med anledning

av motionen var enligt utskottets mening inte

påkallat. Motionen avstyrktes därför.

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari

2000 infördes lättnader i personuppgiftslagens

förbud mot överföring av personuppgifter till tredje

land. I samband med utskottets behandling av

propositionen 1999/2000:11 Personuppgiftslagens

överföringsregler togs också upp motionsyrkanden som

tog sikte på en revidering av dataskyddsdirektivet

och en översyn av person-uppgiftslagen (bet.

1999/2000:KU7). I sin bedömning noterade utskottet

att regeringen i EU-samarbetet hade påtalat de

problem som uppmärksammats i den svenska debatten

samt tagit intitiativ till en seminarieserie där

företrädare för medlemsstaterna skulle få möjlighet

att presentera sin lagstiftning och diskutera

tillämpningsproblem som uppstått i de olika

länderna. Utskottet noterade också att det var

regeringens föresats att använda tiden fram till

hösten 2001, då kommissionen senast skall föreslå

nödvändiga förändringar av direktivet, för att

främja att ett förslag till revidering läggs fram

och för att öka förståelsen för de ändringar som

enligt svensk uppfattning är önskvärda. Utskottet,

som inte gjorde någon annan bedömning än den som

gjorts våren 1999, konstaterade att regeringen i EU-

samarbetet verkade för en revidering av

dataskyddsdirektivet. Motionerna avstyrktes därmed.

Vidare utgick utskottet från att regeringen skulle

fortsätta arbetet med att undersöka alternativa

lagstiftningsmetoder samt att noga överväga vilka

ytterligare inslag av en mer missbruksinriktad

reglering som kunde genomföras inom ramen för

dataskyddsdirektivet. Utskottet vidhöll sin

bedömning från våren 1999 och avstyrkte de aktuella

motionerna.

Utskottet har nyligen i ett yttrande till

finansutskottet över proposition 2000/01:27 En ny

statistiklagstiftning behandlat en motion med

yrkande om en grundlig översyn av

personuppgiftslagens bestämmelser. I detta

sammanhang anförde utskottet att regeringen är

verksam inom EU för att bana väg för svenska

synpunkter inför den förestående översynen av

dataskyddsdirektivet. Utskottet anförde vidare att

regeringen inom ramen för ett samråd med företrädare

för riksdagspartierna bereder åtgärder för att så

långt som möjligt tillmötesgå de krav som ställs på

ett mer modernt regelverk. Utskottet hade inte skäl

att nu lägga något till sina tidigare uttalanden i

frågan om person-uppgiftslagen, utan ansåg att

resultatet av det arbete för en förändring av lagen

som nu pågår bör inväntas.

Pågående arbete inom Regeringskansliet

Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med en

offentlig utvärdering av EG:s dataskyddsdirektiv.

Ett led i detta arbete är den ovan nämnda

samrådsgruppen med representanter från samtliga

riksdagspartier. Samrådsgruppen kan ses som en del i

regeringens strävan efter bredast möjliga förankring

av förberedelserna för en kommande revision av

dataskyddsdirektivet i riktning mot en

missbruksmodell.

Inför EG-kommissionens rapport hösten 2001 om

genomförandet av dataskyddsdirektivet vill

Justitiedepartementet ha in underlag för att bedöma

vilka konkreta problem som direktivet kan ha orsakat

samt synpunkter på hur direktivet skulle kunna

skrivas om för att undvika eventuella problem.

Justitiedepartementet har därför bjudit in alla

intresserade att senast den 30 mars komma in med

svar på en enkät som utformats för utvärdering av

dataskyddsdirektivet. Enkäten finns tillgänglig på

Justitedepartementets hemsida (www.regeringen.se).

Den har också skickats till ett antal utvalda

instanser, som har beretts möjlighet att besvara

enkäten.

Justitiedepartementet har också utarbetat ett

diskussionsförslag på en förenklad reglering av

skyddet för personuppgifter. Förslaget är avsett att

användas som underlag vid kontakterna inom bl.a. EU.

Den föreslagna regleringen är inriktad på att

förhindra missbruk av personuppgifter vid vardaglig

hantering av löpande text och ljud- och

bilduppuppgifter. Förslaget finns presenterat på

Justitidepartementets hemsida som ett utkast till en

ny artikel i dataskyddsdirektivet. Vidare

presenteras andra förslag till mindre justeringar av

vissa artiklar i direktivet som, enligt

departementet, har visat sig medföra

tillämpningssvårigheter. Diskussionsförslaget har

också diskuterats i det IT-rättsliga observatoriet

hos IT-kommissionen i november 2000. Det har

därutöver funnits tillgängligt i den ovan nämnda

samrådsgruppens arbete.

Utredningar

Mediegrundlagsutredningen (Ju 1999:01) har i uppdrag

att bl.a. analysera behovet av och förutsättningarna

för en mer teknikoberoende grundlagsreglering av

yttrandefriheten. Utredningen skall avlämna sitt

betänkande den 29 mars 2001.

Regeringen har tidigare aviserat att den avser att

tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att

kartlägga, analysera och utvärdera sådan

lagstiftning som berör den enskildes integritet (jfr

bet. 1999/2000:JuU8 s. 6 f.). Utskottet har inhämtat

att Regeringskansliet planerar att kommittén skall

kunna tillkallas under våren 2001.

Offentlighets- och sekretesskommittén (Ju 1999:06)

skall bl.a. göra en allmän översyn av sekretesslagen

(1980:100). I denna översyn ingår att undersöka i

vilken utsträckning lagen kan förbättras, t.ex.

genom att onödiga bestämmelser upphävs och att lagen

görs mer överskådlig, med bibehållen balans mellan

intresset av offentlighet och insyn å ena sidan och

integritets- och andra sekretesskyddsintressen å den

andra (dir. 1998:32).

Utskottets ställningstagande

Ett EG-direktiv har inte i sig direkt tillämplighet

i nationell lagstiftning. Detta innebär att ett

direktiv inte automatiskt utgör en del av

medlemsstaternas interna rätt. I stället fordras att

direktivet omsätts till en nationell rättsakt för

att få internrättslig verkan i respektive

medlemsstat. Av artikel 32.1 i dataskyddsdirektivet

följer sålunda att medlemsstaterna skulle ha satt i

kraft de lagar och andra författningar, som är

nödvändiga för att följa direktivet, senast den 24

oktober 1998. Som redovisats ovan har direktivet

genomförts i Sverige genom personuppgiftslagen. Vid

lagens införande delade riksdagen regeringens

bedömning att det inte var möjligt att uppfylla

skyldigheten att genomföra direktivet på annat sätt

än genom att införa en lagstiftning av den modell

som regeringen föreslagit. Att nu, i enlighet med

vad som anförs i motion 2000/01:K341 (yrkande 3),

upphäva personuppgiftslagen skulle enligt utskottets

mening innebära att direktivet inte är genomfört i

svensk lagstiftning. Visserligen torde principen om

att EG-direktiv i vissa avseenden har s.k. direkt

effekt innebära att de rättigheter och skyldigheter

som direktivet grundar i viss utsträckning kan

åberopas inför domstolar och myndigheter, även om

direktivet inte är genomfört i nationell

lagstiftning. Denna omständighet befriar dock inte

medlemsstaterna från deras skyldighet att genomföra

direktivet i nationell lagstiftning. Enligt

utskottets mening finns således inte något utrymme

för Sverige att nu som en ensidig åtgärd upphäva

personuppgiftslagen i dess helhet. En sådan åtgärd

skulle inte heller vara förenlig med bestämmelsen i

2 kap. 3 § regeringsformen om att varje medborgare

i den utsträckning som närmare anges i lag skall

skyddas mot att hans personliga integritet kränks

genom att uppgifter om honom registreras med

automatisk databehandling. Den nämnda motionen bör

därför avslås i aktuell del.

I motion 2000/01:T718 av Eva Flyborg m.fl. (fp)

anförs att regeringen skyndsamt måste göra en

översyn av personuppgiftslagen i syfte att noga

analysera om lagen har fått en mer långtgående

begränsning än vad dataskyddsdirektivet anger

(yrkande 6). Som redovisats ovan har genom

lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 2000,

införts lättnader i personuppgiftslagens förbud mot

överföring av personuppgifter till tredje land.

Regeringen har vidare såväl inom EU-samarbetet som i

Sverige, bl.a. genom en seminarieserie i EU och

genom samråd med de svenska riksdagspartierna, tagit

initiativ för att få diskutera och överväga frågor

om gällande direktivs genomförande i nationell

lagstiftning. Det kan också noteras att resultatet

av Mediegrundlagsutredningens arbete kan komma att

ytterligare belysa frågan om förhållandet mellan

direktivet och den svenska grundlagsfästa tryck- och

yttrandefriheten. Utskottet vill understryka vikten

av att regeringen fortsätter arbetet såväl

nationellt som i EU med att finna inslag av en mer

missbruksinriktad reglering som kan genomföras inom

ramen för EG-direktivet och att regeringen

förelägger riksdagen möjliga förslag i denna

riktning. Mot denna bakgrund är det enligt

utskottets mening inte nödvändigt att riksdagen

vidtar någon åtgärd med anledning av vad som anförs

i motionen. Den avstyrks därför i berörd del.

Ett enigt konstitutionsutskott uttalade redan för

två år sedan att en modern lagstiftning avseende

behandling av personuppgifter måste utformas så att

lagstiftningen är väl anpassad med hänsyn till den

snabba utvecklingen på framför allt IT-området.

Enligt utskottets mening var det därför av stor vikt

att den svenska regeringen inom EU verkade för att

en revidering av direktivet skedde med inriktning

att det är missbruk av personuppgifter som skall

beivras. Utskottet är alltjämt av samma uppfattning

och kan konstatera att någon revidering av

direktivet ännu inte har skett. Som redovisats ovan

har Justitiedepartementet inför kommissionens

rapport innevarande höst om genomförandet av

direktivet bjudit in allmänheten att delta i

utvärderingen av personuppgiftslagen och direktivet.

Syftet med utvärderingen är att i enlighet med

riksdagens och regeringens vilja uppnå att EG-

direktivet skrivs om så att det är mer inriktat på

att ingripa mot missbruk vid behandling av

personuppgifter än att reglera själva hanteringen av

sådana uppgifter. Den ovan nämnda samrådsgruppen är

också en del i denna utvärdering. Enligt utskottets

mening är det dock av stor vikt att regeringen inför

kommissionens förestående rapport intensifierar sitt

eget arbete med att nationellt, men framför allt

inom EU, ta fram förslag till och skaffa sig gehör

för en missbruksmodell. Utskottet vill understryka

vikten av att regeringen arbetar med den inriktning

som utskottet angett, men anser att något

tillkännagivande i enlighet med vad som anförs i

motion 2000/01:K283 inte är erforderligt. Motionen

avstyrks därför.

Utskottet vill framhålla att i regeringens arbete

med att verka för en revidering av

dataskyddsdirektivet torde en självklar utgångspunkt

vara att direktivet inte skall utsträckas till att

omfatta också juridiska personer. Någon åtgärd från

riksdagens sida med anledning av vad som anförs i

motion 2000/01:K341 yrkande 5 behövs därför inte.

Motionen avstyrks därmed i denna del.

I enlighet med vad utskottet anfört tidigare utgår

utskottet alltjämt från att regeringen i sitt arbete

för en revidering av dataskyddsdirektivet kraftfullt

agerar för att slå vakt om den svenska

offentlighetsprincipen. Mot bakgrund av uppdraget

till Offentlighets- och sekretesskommittén att göra

en allmän översyn av sekretesslagen finns det vidare

anledning att utgå från att kommittén kommer att

behandla frågan om hur avvägningen mellan insyns-

respektive integritetsintressen skall göras och

komma till uttryck i den svenska lagstiftningen,

särskilt när det gäller bestämmelsen i 7 kap. 16 §

sekretesslagen. Denna bestämmelse innebär i dag att

en myndighet inte skall lämna ut en personuppgift,

om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra

att uppgiften behandlas i strid med

personuppgiftslagen. Utgångspunkten för kommitténs

översyn är att balansen bibehålls mellan intresset

av offentlighet och insyn å ena sidan och

integritets- och andra sekretesskyddsintressen å

andra sidan. Mot denna bakgrund är enligt utskottets

mening någon åtgärd från riksdagens sida med

anledning av vad som anförs i motion 2000/01:T718

yrkande 7 inte nödvändig. Motionen bör därför avslås

i denna del.

Samtycke vid behandling av

personuppgifter om lagöverträdelser

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande om att

bestämmelsen i 21 § personuppgiftslagen bör

ändras så att den inte hindrar en enskild

från att behandla uppgifter om

lagöveträdelser som avser den enskilde själv.

Detta görs med hänvisning till att utskottet

uppfattar gällande rätt så att något sådant

hinder inte finns och att någon lag-ändring

därför inte behövs.

Motionen

I motion 2000/01:K270 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

påpekas att principen om samtycke inte omfattar

uppgifter enligt 21 § personuppgiftslagen. Detta

innebär enligt motionärerna allvarliga

inskränkningar i yttrandefriheten. Den som har dömts

för brott och anser sig oskyldigt dömd har ingen

möjlighet att lägga fram sin sak för offentligheten

via Internet. Däremot kan personen i fråga skriva en

tidningsartikel som, om den blir publicerad, kan

läggas in på Internet. I så fall gäller inte

inskränkningen i 21 §. Denna obalans i synen på

yttrandefrihet bör enligt motionärerna justeras. 21

§ personuppgiftslagen bör därför justeras så att

även personuppgifter som avses i lagrummet får

publiceras om det sker med den berördes samtycke.

Riksdagen bör besluta om en lagändring med ett

sådant innehåll.

Bakgrund

Enligt artikel 8.5 i dataskyddsdirektivet får

behandling av uppgifter om lagöverträdelse,

brottmålsdomar eller säkerhetsåtgärder utföras

endast under kontroll av en myndighet - om lämpliga

skyddsåtgärder finns i nationell lag - med förbehåll

för de ändringar som medlemsstaterna kan tillåta med

stöd i nationella bestämmelser som innehåller

lämpliga och specifika skyddsåtgärder. Ett

fullständigt register över brottmålsdomar får dock

föras endast under kontroll av en myndighet.

Bestämmelserna i artikel 8.5 i dataskyddsdirektivet

har genomförts genom 21 § personuppgiftslagen.

Enligt denna bestämmelse är det förbjudet för andra

än myndigheter att behandla personuppgifter om

lagöverträdelser som innefattar brott, domar i

brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller

administrativa lagöverträdelser. Regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om undantag från föbudet i första

stycket. Vidare får regeringen i enskilda fall

besluta om undantag från förbudet i första stycket.

Regeringen får också överlåta åt tillsynsmyndigheten

att fatta sådana beslut.

I förarbetena till personuppgiftslagen (prop.

1997/98:44 s. 75 f.) anförde regeringen att

uppgifter om lagöverträdelse, brottmålsdomar m.m.

otvivelaktigt är av så känslig natur att vem som

helst inte bör få hantera uppgifterna hur som helst.

Å andra sidan stod det klart att myndigheter ofta

behövde hantera just sådana uppgifter för att kunna

fullgöra de samhällsuppdrag som lagts på dem.

Regeringen framhöll att det framgår av de

föreskrifter som reglerar respektive myndighets

verksamhet i vilken utsträckning myndigheter får

hantera sådana uppgifter. Enligt regeringen var det

därför ändamålsenligt att i den nya lagen ta in en

grundläggande bestämmelse om att det är förbjudet

för andra än myndigheter att behandla uppgifter om

lagöverträdelser, domar i brottmål m.m. Regeringen

anförde vidare att bestämmelsen borde kompletteras

med ett bemyndigande för regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer att meddela

föreskrifter om undantag från förbudet, eftersom det

kunde finnas fall där det var befogat att enskilda

behandlar sådana uppgifter. En möjlighet till

dispens i enskilda fall borde enligt regeringen

också finnas.

Enligt 8 § personuppgiftsförordningen (1998:1191)

får Datainspektionen meddela föreskrifter om

undantag från förbudet i 21 §. Datainspektionen får

också i enskilda fall besluta om undantag från

förbudet.

Datainspektionen har utfärdat föreskrifter om

undantag från förbudet i 21 § personuppgiftslagen

(DIFS 1998:3). Enligt dessa föreskrifter får utan

hinder av förbudet i 21 § personuppgiftslagen

uppgifter om lagöverträdelser m.m. behandlas i vissa

särskilt angivna fall, bl.a. om behandlingen är

nödvändig för att fullgöra en föreskrift på

socialtjänstområdet.

Utskottets ställningstagande

I motion 2000/01:K270 aktualiseras frågan om

dataskyddsdirektivets respektive

personuppgiftslagens bestämmelser innebär ett krav

på samtycke för att en enskild person skall få

behandla uppgifter om sig själv på ett sätt som

omfattas av lagen, dvs. behandling på helt eller

delvis automatiserad väg eller i manuella register.

Enligt artikel 1.1 i dataskyddsdirektivet anges

som direktivets syfte att medlemsstaterna i enlighet

med direktivet skall skydda fysiska personers

grundläggande fri- och rättigheter, särskilt rätten

till privatliv, i samband med behandling av

personuppgifter. Vidare framgår av punkt 10 i

direktivets ingress att ändamålet med den nationella

lagstiftningen om behandling av personuppgifter är

att skydda grundläggande fri- och rättigheter,

särskilt den rätt till privatlivet som erkänns både

i artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd

för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna och i gemenskapens allmänna

rättsprinciper. Av denna anledning får

tillnärmningen av den nationella lagstiftningen inte

medföra någon inskränkning i det skydd de

grundläggande fri- och rättigheterna ger, utan skall

i stället syfta till att garantera en hög skyddsnivå

inom gemenskapen.

Utskottet vill framhålla att i den rätt till skydd

för privatlivet som direktivet särskilt tar sikte på

ingår en allmän rätt att lämnas i fred när det

gäller den privata sfären (jfr SOU 1993:40, del B s.

58). Med en sådan utgångspunkt för direktivets

tillämpningsområde får det enligt utskottets mening

anses främmande att direktivet samtidigt skulle

syfta till att reglera den enskildes rätt att

behandla uppgifter om sig själv. Om direktivet hade

ett sådant syfte, skulle det vidare innebära en

inskränkning i andra grundläggande fri- och

rättigheter som det, i enlighet med vad som har

redovisats ovan, avser att skydda. Utskottet vill

därutöver framhålla att begreppen "den

registeransvarige", "den registrerade" respektive

"tredje man" i direktivets bestämmelser, samt

motsvarande begrepp i personuppgiftslagen,

uppenbarligen tar sikte på skilda objekt.

Mot bakgrund av det anförda uppfattar utskottet

gällande rätt så att frånvaron av en

samtyckesbestämmelse i 21 § personuppgiftslagen inte

förhindrar en enskild att behandla sådana uppgifter

som avses i lagrummet och som utgör uppgifter om den

enskilde själv. Någon lagändring behövs därför inte.

Motionen avstyrks.

Behandling av uppgift om

personnummer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett par motionsyrkanden

som syftar till ytterligare reglering när det

gäller behandling av uppgift om personnummer

i dels gravbrev, dels i samband med

videothyrning med motiveringen att det inte

finns behov av ytterligare regler.

Bakgrund

I artikel 8.7 i dataskyddsdirektivet sägs att

medlemsstaterna skall bestämma på vilka villkor ett

nationellt identifikationsummer eller något annat

vedertaget sätt för identifiering får behandlas.

Enligt 22 § personuppgiftslagen får uppgifter om

personnummer eller samordningsnummer behandlas utan

samtycke bara när det är motiverat med hänsyn till

a) ändamålet med behandlingen,

b) vikten av en säker identifiering, eller

c) något annat beaktansvärt skäl.

Vidare framgår av 50 § c att regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer i fråga om

automatiserad behandling får meddela närmare

föreskrifter om i vilka fall behandling av

personnummer är tillåten.

Enligt 15 § personuppgiftsförordningen har

Datainspektionen bemyndigats att meddela närmare

föreskrifter om i vilka fall användning av

personnummer är tillåten.

Av förarbetena till personuppgiftslagen framgår att

de bestämmelser om användningen av personnummer som

fanns i den tidigare gällande datalagen (1973:289) i

princip oförändrade har förts över till den nya

lagen. I proposition 1997/98:44 påpekades att om

någon ger sitt samtycke är det självklart att

personnummer får behandlas (s. 77).

Användningen av personnummer begränsades genom

ändringar i datalagen 1992. Dessförinnan fanns inga

särskilda bestämmelser i lag eller förordning som

förbjöd eller begränsade en sådan användning. I

proposition 1990/91:60 föreslog regeringen att

personnummer enligt en ny bestämmelse i datalagen

skulle få registeras endast om det var påkallat med

hänsyn till registrets ändamål, vikten av en säker

identifiering eller av annat godtagbart skäl (s. 62

f.). Regeringen anförde bl.a. att härigenom

markerades att det skulle vara fråga om skäl av ett

sådant slag som objektivt framstod som befogat (s.

69). Man kunde enligt regeringen uttrycka det så att

den registeransvarige har bevisbördan för att

personnummer skall få finnas i ett personregister

och att Datainspektionen skall pröva halten i de

skäl som åberopas. Regeringen ansåg att fall där det

kunde finnas sådana objektiva skäl var bl.a. vissa

forskningsregister och andra register där det är

särskilt viktigt med en säker identifiering, t.ex.

för att tillgodose framtida forskningsbehov.

Vid sin behandling av propositionen anförde

konstitutionsutskottet att det funnits och alltjämt

fanns ett behov såväl hos enskilda som hos det

allmänna av ett administrativt lätthanterligt

hjälpmedel av det slag som personnummer utgjorde

(bet. 1990/91:KU11). Utskottet delade regeringens

bedömning att personnumret i sig knappast kunde

betraktas som integritetskränkande. Däremot kunde

det användas på ett sätt som medförde ökad risk för

integritetskränkningar. Vad som enligt utskottets

mening emellertid var av större betydelse från

integritetssynpunkt var de ADB-baserade

personregistrens omfattning, ändamål och innehåll,

samkörning av olika register samt utformningen av

offentlighets-, data- och sekretesslagstiftningen.

Utskottet konstaterade att personnummer ofta används

slentrianmässigt och oöverlagt, vilket hade gett

upphov till oro och kritik hos allmänheten. I likhet

med regeringen ansåg utskottet att det därför fanns

skäl att reglera användningen av personnummer.

Utskottet delade regeringens bedömning att det

skulle göras genom en komplettering av datalagen.

Emellertid ansåg utskottet att regeringens förslag

inte helt tillgodosåg det krav på restriktivitet som

borde ställas på användningen av personnummer i ADB-

register. Utskottet förordade därför att första

meningen i 7 § datalagen skulle få följande lydelse:

"I fråga om personnummer gäller dessutom att

registrering får ske endast när det är klart

motiverat med hänsyn till registrets ändamål, vikten

av en säker identifiering eller av annat

beaktansvärt skäl."

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets

förslag (rskr. 1990/91:160).

Gravbrev

Motionen

I motion 2000/01:K260 av Runar Patriksson (fp)

anförs att det skulle vara till gagn både för

gravrättsinnehavare och huvudmännen för

begravningsverksamheten med gravrättsinnehavarens

personnummer i gravbrevet. Enligt motionären är

kravet på ett ständigt uppdaterat register större än

tidigare i och med att fritt gravunderhåll inte kan

ingå i begravningsavgiften. Detta är i stället en

tjänst som församlingarna/kyrkoförvaltningarna i

många fall erbjuder. Problemet är emellertid

anmälningsskyldigheten. Det går åt mycket arbetstid

till efterforskningar, eftersom man inte har

personnummer till hjälp. Motionären anför att det

bör ges regeringen till känna att vad som i motionen

anförts om att införa en bestämmelse i

begravningskungörelsen att gravbrev också skall

innehålla personnummer på den till vilken gravrätt

upplåtits respektive överlåtits.

Gällande bestämmelser

Enligt 7 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144) skall

upplåtaren av gravrätt utfärda gravbrev till bevis

om att gravrätten upplåtits.

Vidare sägs i 7 kap. 16 § samma lag att den avlidne

gravrättsinnehavarens dödsbo inom sex månader från

dödsfallet skall till upplåtaren anmäla vem eller

vilka gravrätten har gått över till, eller att det

inte finns någon som gravrätten har gått över till.

I begravningsförordningen (1990:1147) finns

bestämmelser som ansluter till begravningslagen. Där

sägs i 4 § att den som förvaltar en allmän

begravningsplats skall föra en gravbok eller ett

gravregister.

Enligt 5 § skall vidare det i gravboken eller

gravregistret för varje belagd eller upplåten

gravplats anges bl.a. namn, personnummer och adress

på den eller dem som gravplatsen har upplåtits,

överlåtits eller gått över till. Namn och

personnummer skall också anges på den som gravsatts

inom gravplatsen.

I 7 § första stycket sägs att ett gravbrev skall

innehålla uppgifter om vem eller vilka gravrätten

har upplåtits till, vilken gravplats som upplåtelsen

avser, upplåtelsetiden, de villkor som gäller för

upplåtelsen och vem eller vilka gravrätten skall gå

över till, om det har bestämts vid upplåtelsen.

I gravbrevet skall det enligt andra stycket också

finnas en upplysning om den anmälningsskyldighet som

den avlidne gravrättsinnehavarens dödsbo har enligt

7 kap. 16 § begravningslagen (1990:1144).

Om gravrättsinnehavaren under upplåtelsetiden genom

ett skriftligt förordnande har bestämt vem eller

vilka gravrätten skall gå över till, bör enligt 8 §

upplåtaren låta anteckna det i gravbrevet. Vidare

bör upplåtaren i gravbrevet också låta anteckna vem

eller vilka som gravrätten har gått över eller

överlåtits till.

Utskottets ställningstagande

Av bestämmelserna i begravningsförordningen framgår

att den som förvaltar en allmän begravningsplats

skall föra en gravbok eller ett gravregister. I

gravboken eller i gravregistret skall för varje

upplåten gravplats anges bl.a. namn, personnummer

och adress på den eller dem som gravplatsen har

upplåtits, överlåtits eller gått över till. Avsikten

är således att gravrättens övergång till olika

innehavare skall kunna följas genom anteckningar i

gravboken eller registret. I detta sammanhang skall,

som framgått, personnummer anges. Syftet med

gravbrev är däremot att för gravrättsinnehavaren

tjäna som bevis om gravrätt. Enligt utskottets

mening synes det mot denna bakgrund vara

tillräckligt att personnummer anges i gravboken

eller gravregistret. Något behov av att reglera att

upplåtare av gravplats skall ange personnummer också

i gravbrev föreligger således inte. Motion

2000/01:K260 bör därför avslås.

Registrering vid uthyrning av videofilmer

Motionen

I motion 2000/01:K325 av Carina Hägg (s) anförs att

i den praxis som utarbetats av Datainspektionen får

vanliga kundregister normalt inte innehålla

personnummer. Endast om det på grund av

verksamhetens art är särskilt viktigt att

personförväxling inte sker kan register med

personnummer tillåtas. Motionären anser att det inte

är nödvändigt med personnummer för att få hyra en

videofilm. Hon anser att denna rätt inte skall

finnas för videobutikerna. Detta bör ges regeringen

till känna.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av redovisningen ovan har reglerna om

behandling av personnummer förts över från datalagen

till personuppgiftslagen. Förarbetena till den

särskilda bestämmelsen i datalagen om användning av

personnummer och den praxis som utvecklats kring den

bestämmelsen kan därför tjäna som vägledning vid

tillämpningen av 22 § personuppgiftslagen (jfr

Personuppgiftslagen, En kommentar, Öman/Lindblom s.

106). Det bör dock framhållas att

personuppgiftslagen till skillnad från datalagen

utan vidare tillåter behandling av personnummer om

den registrerade har samtyckt till behandlingen.

Utskottet vill framhålla att videouthyrare inte

har någon rätt att få uppgift om personnummer från

sina kunder, och kunderna har inte heller någon

skyldighet att lämna personnummer till videouthyrare

när de vill hyra en film. Om en kund lämnar ut sitt

personnummer till videouthyraren i en sådan

situation får det därför anses ske med samtycke.

Situationen har sin motsvarighet vid många andra

affärsuppgörelser av privat karaktär, där

utlämnandet av personnumret är att se som ett

avtalsvillkor som kunden är fri att godta eller

förkasta. Enligt utskottets mening finns det således

ingen anledning att i personuppgiftslagen

särbehandla videouthyrare. Vad som är av vikt i

sammanhanget är i stället att det är tydligt för

kunden på vilket sätt och för vilket ändamål

videouthyraren avser att behandla uppgiften om

personnummer. Som redovisats ovan innebär vidare

gällande rätt alltjämt att, om samtycke saknas,

uppgifter om personnnummer endast får behandlas om

det finns ett beaktansvärt skäl. Mot bakgrund av vad

som nu anförts bör enligt utskottets mening motion

2000/01:K325 avslås.

Statens personadressregister

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till sin

tidigare bedömning en motion om att det

statliga personadressregistret bör avvecklas.

Motionen

I motion 2000/01:K241 av Stig Rindborg m.fl. (m)

anförs att sammanställningar av personuppgifter har

blivit en affärsidé. Statens person- och

adressregisternämnd intar enligt motionärerna en

särställning, vars enda uppgift är att förvalta ett

personregister utan särskilt ändamål. Motionärerna

påpekar att den som får köpa uppgifter från

registret kan skapa profiler om i princip alla

bosatta i Sverige. Ju fler personuppgifter som finns

tillgängliga, desto tydligare blir profilerna. Ett

bevis på detta är enligt motionärerna de

direktreklamförsändelser som medborgarna får.

Motionärerna anför att det, mot bakgrund av

dataskyddsdirektivets syfte och kravet på att

behandling av personuppgifter skall ske efter på

förhand bestämda ändamål, inte är förenligt med

direktivet att låta statens person- och

adressregister (SPAR) finnas kvar. Regeringen bör

därför skyndsamt ta de initiativ som behövs för att

avveckla SPAR.

Bakgrund

Dataskyddsdirektivet

I artikel 6.1 i dataskyddsdirektivet sägs att

medlemsstaterna skall föreskriva bl.a. att

personuppgifter skall samlas in för särskilda,

uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att

senare behandling inte får ske på ett sätt som är

oförenligt med dessa ändamål (b). Vidare sägs att

personuppgifterna skall var adekvata och relevanta

och och inte får omfatta mer än vad som är

nödvändigt med hänsyn till de ändamål för vilka de

har samlats in och för vilka de senare behandlas

(c).

Enligt artikel 7 är behandling av personuppgifter

tillåten bl.a. om behandlingen är nödvändig för att

utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse eller

som är ett led i myndighetsutövning som utförs av

den registeransvarige eller tredje man till vilken

uppgifterna har lämnats ut (e).

Behandling kan också vara tillåten om den är

nödvändig för ändamål som rör berättigade intressen

hos den registeransvarige eller hos den eller de

tredje män till vilka uppgifterna har lämnats ut,

utom när sådana intressen uppvägs av den

registrerades intressen eller dennes grundläggande

fri- och rättigheter som kräver skydd under artikel

1.1 (f).

I artikel 14 b) sägs att den registrerade skall

tillförsäkras rätten att efter anmodan och utan

kostnader motsätta sig behandling av personuppgifter

som rör honom och som den registrerade bedömer kan

komma att behandlas för ändamål som rör direkt

marknadsföring, eller att bli informerad innan

person-uppgifter för första gången lämnas ut till

tredje man eller för tredje mans räkning används för

ändamål som rör direkt marknadsföring, och att

uttryckligen få erbjudande om att utan kostnader

motsätta sig ett sådant utlämnande eller sådan

användning.

Vidare sägs att medlemsstaterna skall vidta

nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de

registrerade känner till den rättighet som anges i

första stycket b).

Lagen (1998:527) om det statliga

personadressregistret

Enligt 1 § lagen om det statliga

personadressregistret skall det för de ändamål som

anges i 3 § med hjälp av automatiserad behandling

föras ett statligt personadressregister (SPAR).

Registret får användas av myndigheter och enskilda.

I 3 § sägs att uppgifterna i SPAR får behandlas för

att aktualisera, komplettera och kontrollera

personuppgifter (1). Vidare får de behandlas för att

ta ut uppgifter om namn och adress genom

urvalsdragning för direktreklamändamål,

opinionsbildning eller samhällsinformation eller

annan därmed jämförlig verksamhet.

Enligt 4 § andra stycket skall det på begäran av en

registrerad anges i SPAR att uppgifter om denna inte

får behandlas vid urvalsdragningar enligt 3 § 2 för

direktreklam.

I förordningen (1998:1234) om det statliga

personadressregistret finns närmare föreskrifter om

behandlingen av personuppgifter som avses i lagen om

SPAR.

Tidigare riksdagsbehandling

Propositionen 1997/98:136 Statlig förvaltning i

medborgarnas tjänst

Statens person- och adressregisternämnd (SPAR-

nämnden) inrättades 1986 genom beslut av riksdagen

med uppgift att vara huvudman och registeransvarig

myndighet för det statliga person- och

adressregistret (SPAR). Bestämmelser om SPAR

återfanns tidigare i 26-28 §§ datalagen (1973:289),

som upphörde att gälla den 24 oktober 1998.

I proposition 1997/98:136 Statlig förvaltning i

medborgarnas tjänst föreslog regeringen att

grundförutsättningarna för SPAR skulle regleras på

ett utförligare sätt än tidigare i en särskild lag.

Regeringen anförde i propositionen att det bör vara

ett statligt åtagande att hålla register med

befolkningsuppgifter av hög kvalitet för att

tillgodose behovet av kontroll av personuppgifter

(s. 71). Verksamheten med SPAR fungerade enligt

regeringen väl och tillgodosåg de behov som fanns

framför allt på den privata marknaden. Samtidigt

hade den tekniska utvecklingen medfört att det finns

möjlighet att upprätta privata register över

befolkningen. Enligt regeringen var det inte från

integritetssynpunkt önskvärt med ett flertal

personregister över befolkningen. Regeringen ansåg

att en fungerande verksamhet med SPAR kunde

förhindra uppbyggnaden av sådana register.

Vidare anförde regeringen att den privata

marknaden hade ett stort behov av att genom

urvalsdragningar få ut uppgifter om namn och adress.

Regeringen påpekade att direktmarknadsföring ofta

var den enda praktiskt tillgängliga

marknadsföringskanalen för små och medelstora

företag. Härtill kom enligt regeringen att SPAR hade

stor betydelse för vissa myndigheters verksamhet.

I propositionen framhöll regeringen därutöver att

dataskyddsdirektivet och det förestående arbetet med

en IT-anpassning av handlingsoffentligheten innebar

nya förutsättningar för registren (s. 72).

Regeringen avsåg att i anslutning till detta arbete

också förbereda ett slutligt ställningstagande till

SPAR. Mot den angivna bakgrunden föreslogs i

propositonen enbart de ändringar som var direkt

påkallade av en direkt anpassning till

personuppgiftslagen.

När det gällde registrets förenlighet med

dataskyddsdirektivet anförde regeringen att

ändamålet med SPAR gäller dels kontroll i allmän

mening av befintliga personuppgifter, dels

urvalsdragning av personuppgifter. Verksamheten med

SPAR måste enligt regeringen sammantaget betraktas

som ett allmänt och berättigat intresse. Enskilda

som inte ville ta emot direktreklam kunde låta

markera detta i registret. Inte heller kundernas

behandling kunde enligt regeringen anses oförenlig

med det angivna ändamålet med SPAR. Regeringen ansåg

att principerna i artikel 6 i dataskyddsdirektivet

därmed fick anses tillgodosedda.

Regeringen framhöll vidare att behandling enligt

artikel 7 i dataskyddsdirektivet är tillåten när

denna är nödvändig för att utföra en arbetsuppgift

av allmänt intresse. Dessutom påpekade regeringen

att behandling under vissa förutsättningar också får

ske när denna är nödvändig för ändamål som rör

berättigade intressen hos den registeransvarige

eller hos den till vilken uppgifterna har lämnats

ut. Enligt regeringen kunde enskilda genom SPAR på

ett enkelt sätt kontrollera att personuppgifter i

t.ex. kund- eller medlemsregister är korrekta och

fullständiga. De kunder som använde SPAR kunde också

ha ett berättigat intresse att erhålla urval av

uppgifter för direktreklam.

Därutöver framhöll regeringen att lagförslaget

innehöll en bestämmelse att en registrerad efter

särskild framställan kan undgå att bli föremål för

urvalsdragning för direktreklam. Detta innebar

enligt regeringen att också principerna i artikel 14

i dataskyddsdirektivet var tillgodosedda.

Sammanfattningsvis ansåg regeringen att

behandlingen av personuppgifter i SPAR i de former

som framgick av förslaget var förenlig med

dataskyddsdirektivet.

Konstitutionsutskottets tidigare bedömning

Vid sin behandling av propositionen 1997/98:136 tog

konstitutionsutskottet bl.a. också upp en motion där

det föreslogs att SPAR skulle avvecklas, eftersom

det enligt motionärerna stred mot grundtanken i

dataskyddsdirektivet (bet. 1997/98:KU31). Utskottet

fann att regeringen i propositionen gjort en

genomgång av SPAR:s förhållande till flera viktiga

moment i direktivet. Regeringen fann därvid

sammanfattningsvis att behandlingen av

personuppgifter i SPAR enligt förslaget var förenlig

med direktivet. Utskottet framhöll att enligt

propositionen borde en användning av uppgifter för

de ändamål som styr behandlingen inte, mot bakgrund

av den genomgång som görs i det aktuella

sammanhanget, anses oförenlig med de ändamål för

vilka uppgifterna samlas in. Med vad utskottet här

anfört fick motionen anses besvarad, varför den

avstyrktes.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets

förslag (rskr. 1997/98:294).

Pågående arbete

Utskottet har inhämtat att det inom

Regeringskansliet bereds förslag till ändringar i

reglerna om SPAR som syftar till att i fråga om

vissa detaljer ytterligare anpassa bestämmelserna

till EG:s dataskyddsdirektiv och

personuppgiftslagen. Förslagen avser ändringar i

förordningen om SPAR.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening fyller SPAR alltjämt ett

behov av att försörja såväl enskilda som vissa

myndigheter med information som utgör

befolkningsuppgifter och håller hög kvalitet.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att

gällande reglering av behandling av personuppgifter

i SPAR är förenlig med dataskyddsdirektivet. Motion

2000/01:K241 avstyrks därför.

Internetombudsman m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsyrkanden som

tar sikte på att regeringen bör vidta

åtgärder för att tillförsäkra bl.a. föräldrar

särskild kunskap och hjälp för att de skall

kunna skydda sina barn mot skadligt innehåll

på Internet. Detta görs med hänvisning till

det omfattande arbete som såväl nationellt

som i EU bedrivs på detta område.

Motionen

I motion 2000/01:K252 av Per Lager m.fl. (mp) anförs

att när det gäller Internet och barnens möjligheter

att obehindrat "surfa" omkring är bristerna i

skyddet stora. Enligt motionärerna behövs kompetens

för att hjälpa föräldrarna och att skydda barnen.

Det behövs kunskaper och hjälp för att stänga eller

låsa de sidor som är skadliga för barnen. Detta bör

ges regeringen till känna (yrkande 1).

Motionärerna anför vidare att samhället, med tanke

på Internetanvändningens explosiva utveckling, bör

kunna ställa upp med information, vägledning och

hjälp vad gäller möjligheten att "sila" utbudet till

hemdatorn. För sådana tjänster krävs enligt

motionärerna särskild kompetens, en ombudsman. Det

skulle kunna ske genom ett gemensamt kompetensområde

för KO och BO, där Internetfrågan får en särskild

avdelning eller också genom att en särskild

Internetombudsman inrättas. Riksdagen bör begära att

regeringen utreder möjligheten att tillsätta en

särskild Internetombudsman (yrkande 2).

Bakgrund

Svenska åtgärder

I maj 1998 trädde en ny svensk lag i kraft om ansvar

för elektroniska anslagstavlor (SFS 1998:112), dvs.

tjänster för elektronisk förmedling av meddelanden.

Enligt lagen har den som tillhandahåller en

elektronisk anslagstavla på t.ex. Internet ett visst

ansvar för innehållet, bl.a. genom skyldigheten att

ta bort vissa meddelanden som uppenbart avses i

brottsbalkens bestämmelser om t.ex.

barnpornografibrott och olaga våldsskildring.

I propositionen 1999/2000:86 Ett

informationssamhälle för alla bedömde regeringen att

samhällets intresse av att skydda barn från skadligt

innehåll i nya informationsbärande medier, bl.a.

Internet, måste tryggas (s. 117). Regeringen anförde

att den utöver nationella åtgärder aktivt skulle

delta i det internationella arbetet för att skapa

ett gott skydd för barn i en globaliserad

medievärld.

I skälen för sin bedömning konstaterade regeringen

att Sverige deltar i internationellt samarbete på

området, bl.a. inom EU (s. 118). Regeringen erinrade

om ministerrådets under 1998 antagna rekommendation

om skydd av minderåriga och den mänskliga

värdigheten i audiovisuella tjänster och

informationstjänster respektive rådets handlingsplan

för att främja en säkrare användning av Internet.

Vidare anförde regeringen att Våldskildringsrådet

ansvarar för att informera branscherna om

rekommendationens innehåll, följa branschernas

självreglerande arbete och fungera som deras stöd

och samtals-partner i frågor som rör skydd av barn

och medier. Regeringen påpekade att även

handlingsplanen syftade till att främja branschens

självreglering. Därutöver anförde regeringen att

rekommendationen och handlingsplanen under 1999

följdes upp av två separata rådsslutsatser av EU:s

ministerråd om självregleringens roll inom nya

medietjänster och behovet av att skydda barn från

skadligt innehåll vid framväxten av digital

distributionsteknik. Att självreglering förespråkas

som komplement till regelverket i dessa och andra

internationella dokument hade enligt regeringen

delvis att göra med den snabba tekniska

utvecklingen. Nationell lagstiftning är inte heller

tillräcklig när gäller ett globalt medium som

Internet. Regeringen anförde vidare att

lagstiftningen givetvis sätter ramarna och erinrar

om den svenska lagen om ansvar för elektroniska

anslagstavlor. Därutöver framhöll regeringen att

informations- och medvetandegörande insatser också

är mycket viktiga. Härvid nämnde regeringen bl.a.

det arbete som bedrivs inom Våldsskildringsrådet

samt the Unesco International Clearingshouse in

Children and Violence on the Screen, vars verksamhet

är placerad vid Göteborgs universitet med

finansiering av den svenska regeringen.

Genom ett privat initiativ har den ideella

föreningen Internetombudsmannen bildats. Föreningen,

som bl.a. kan nås via dess hemsida (www.internet-

ombudsmannen.se), har till syfte att tillvarata

Internetanvändarnas intressen genom att svara på

frågor och vid behov föra debatt. Dess verksamhet

bygger på frivilliga insatser från experter.

Föreningen har genom regeringsbeslut den 22 december

1999 fått ett projektbidrag om 4 miljoner kronor

avseende åren 2000 och 2001. Under 1999 har

föreningen också fått medel från bl.a. Stiftelsen

för kunskaps- och kompetensutveckling. Föreningen

har nyligen avlämnat en rapport till

Näringsdepartementet med en första redovisning av

sin verksamhet.

Sedan 1999 t.o.m. 2002 pågår kompetensutveckling av

lärare i informationsteknik (ITIS-projektet). Halva

den svenska lärarkåren skall delta i detta projekt.

Enligt ett regeringsuppdrag har vidare Skolverket

ansvar för att stödja och stimulera

Internetanvändningen i skolan. Detta görs bl.a.

genom Skoldatanätet, som skall fungera som en

vägledning för lärare i arbetet med att integrera IT

i undervisningen. I detta sammanhang har Skolverket

också gett ut ett antal skrifter, bl.a. skriften

Internet på gott och ont. I denna skrift behandlas

de problem som kan uppstå vid Internetanvändning i

skolan. Den har delats ut till samtliga lärare och

rektorer på grund- och gymnasieskolorna. Den har

också delats ut till de s.k. ITIS-handledarna.

Åtgärder inom EU

Som angetts ovan har ministerrådet den 23 november

1999 antagit en slutsats om skydd av minderåriga mot

bakgrund av utvecklingen av digitala audiovisuella

tjänster. I slutsatserna erinrar rådet om sin

rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om

utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska

industrin för audiovisuella tjänster och

informationstjänster genom främjande av nationella

system för att uppnå en jämförbar och effektiv

skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga

värdigheten. Rådet erinrade också om gemenskapens

fleråriga handlingsplan för att främja en säkrare

användning av Internet genom att bekämpa olagligt

och skadligt innehåll på globala nät som antogs

genom Europaparlamentets och rådets beslut nr

276/1999/EEG (2) och som också erinrade om rådets

slutsatser av den 27 september 1999 om resultatet av

den offentliga rådfrågningen om grönboken om

konvergens (särskilt aspekterna på medier och den

audiovisuella sektorn).

Vidare uppmanade rådet medlemsstaterna att löpande

kontrollera att nuvarande system för skydd av

minderåriga är effektiva och intensifiera

ansträngningarna beträffande åtgärder för utbildning

och medvetandegörande. Enligt uppmaningen skulle

medlemsstaterna också sammanföra berörda

industrigrenar och parter, t.ex. programföretag och

operatörer, organ för reglering och självreglering

inom den audiovisuella sektorn, organisationer för

klassificering av programvara och Internet samt

konsumentorganisationer för att undersöka olika sätt

att nå en större klarhet i värderingen och

klassificeringen av audiovisuellt innehåll.

Medlemsstaterna skulle vidare fortsätta sitt arbete

med att ytterligare främja tillämpningen av den ovan

nämnda rekommendationen.

Därutöver uppmanade rådet kommissionen att, utan

att befintliga system i medlemsstaterna åsidosätts,

och när det är lämpligt genom befintliga

finansieringsorgan sammanföra berörda industrigrenar

och parter, t.ex. programföretag och operatörer,

organ för reglering och självreglering inom den

audiovisuella sektorn, organisationer för

klassificering av programvara och Internet samt

konsumentorganisationer för att undersöka olika sätt

att nå en större klarhet i värderingen och

klassificeringen av audiovisuellt innehåll i Europa

och att stödja utbyte av information och bästa

tillvägagångssätt för skydd av minderåriga.

Kommissionen uppmanades också att uppmuntra

industrin att utveckla användarvänliga produkter för

föräldrar och lärare som gör det möjligt för dem att

dra nytta av tekniska hjälpmedel för att skydda

minderåriga. Vidare skulle kommissionen undersöka

möjliga gemenskapsåtgärder för att stödja och

komplettera medlemsstaternas verksamhet i syfte att

skydda minderåriga från skadligt audiovisuellt

innehåll genom större mediekunskap och genom

åtgärder för att höja medvetenheten.

Kommissionen skulle samtidigt beakta det arbete

som utförs enligt gemenskapens handlingsplan för att

främja en säker användning av Internet samt

utvecklingen och erfarenheterna i resten av världen.

Enligt uppgift kommer kommissionen under våren 2001

med en utvärdering av rekommendationen 98/560/EG av

den 24 september 1998 om utvecklingen av

konkurrenskraften hos den europeiska industrin för

audiovisuella tjänster och informationstjänster

genom främjande av nationella system för att uppnå

en jämförbar och effektiv skyddsnivå för minderåriga

och för den mänskliga värdigheten. Det skall också

komma en utvärdering av den gemensamma

handlingsplanen för att främja en säker användning

av Internet.

I regeringens skrivelse 1999/2000:137 Barn - här och

nu, Redogörelse för barnpolitiken i Sverige med

utgågspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter

redovisade regeringen barnfrågorna under Sveriges

ordförandeskap i ministerrådet inom EU våren 2001. I

detta sammanhang redogjorde regeringen för sitt

beslut att under det svenska ordförandeskapet

arrangera ett expertseminarium med namnet Barn och

unga i det nya medielandskapet (s. 136 f.).

Regeringen anförde att seminariet låg i linje med

det redan pågående arbetet inom EU med att skapa en

acceptabel skyddsnivå för barn i ett medielandskap

kännetecknat av globalisering, snabb

teknikutveckling och framväxt av nya system för

mediedistribution. Härvid framhöll regeringen att

globaliseringen och teknikutvecklingen visade på

behovet av att, vid sidan av nationell lagstiftning,

förstärka insatserna för att skapa dialog med

branscherna, etablera internationella nätverk samt

förebygga skadeverkningar genom kunskapsinsamling

och informationsspridning. Regeringen påpekade

vidare att medvetenheten och enigheten inom EU är

stor om att det nya medielandskapet kräver nya

metoder för att skydda barn.

Det nämnda expertseminariet om det nya

medielandskapet och dess konsekvenser för barn och

unga hölls i februari 2001. Vid seminariet

behandlades bl.a. frågan om skydd av minderåriga

från skadligt innehåll på Internet och i dator- och

TV-spel.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet har tidigare under

innevarande riksmöte behandlat motioner där frågor

om begränsningar av vissa hemsidor på offentliga

datorer respektive av utbudet på Internet berörts

(bet. 2000/01:KU9). Motionerna tog bl.a. sikte på

skyddet för barn och unga vid deras användning av

Internet. I sin bedömning hänvisade utskottet till

regeringens skrivelse 1999/2000:137 Barn - här och

nu, Redogörelse för barnpolitiken i Sverige med

utgångspunkt i FN:s konvention om barnets

rättigheter. Utskottet konstaterade att det redan

pågick ett omfattande arbete som syftade till att

skydda barn från skadligt och olämpligt

medieinnehåll och avstyrkte motionerna.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är frågan om skyddet för

barn och unga i samband med digital

distributionsteknik, bl.a. Internet, av väsentlig

betydelse i en allt mer expanderande medievärld. Som

framgår av redovisningen ovan pågår ett omfattande

arbete i denna fråga såväl nationellt som

internationellt. Vid sidan av lagstiftningsåtgärder

pågår ett arbete för att främja självreglerande

insatser samt i form av informationspridning och att

göra föräldrar och andra medvetna om de risker som

är förknippade med användningen av nya

informationsbärande medier. En viktig del i arbetet

med att skydda barnen i det nya me-dielandskapet är

givetvis att göra kompetens och kunskap på området

lätt tillgängliga för föräldrar och andra vuxna som

ansvarar för barnens skydd. Utskottet utgår från att

regeringen noggrant följer upp och tar till vara de

insatser som hittills gjorts i detta syfte. Mot

denna bakgrund är det enligt utskottets mening inte

erforderligt att riksdagen för närvarande vidtar

någon åtgärd med anledning av vad som anförs i

motion 2000/01:K252 yrkande 1.

I nämnda motion anförs också att det behövs en

särskild kompetens - en ombudsman (yrkande 2).

Härvid vill utskottet framhålla att, förutom de

insatser för att samla och förmedla kompetens som

har redovisats ovan, även Barnombudsmannen har till

uppgift att bevaka barnens skydd också på detta

område. Någon åtgärd med anledning av vad som anförs

i motionen i denna del är därför inte heller

nödvändig för närvarande. Motionen avstyrks därmed i

berörd del.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som

framförs under Utskottets överväganden

föreslår utskottet att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Personuppgiftslagens upphävande

Riksdagen avslår motion 2000/01:K341 yrkande

3.

Reservation 1 (c)

2. Översyn av personuppgiftslagen

Riksdagen avslår motion 2000/01:T718 yrkande

6.

3. Revidering av dataskyddsdirektivet

Riksdagen avslår motion 2000/01:K283.

4. Dataskyddsdirektivet och juridiska

personer

Riksdagen avslår motion 2000/01:K341 yrkande

5.

Reservation 2 (c, fp)

5. Balans mellan offentlighet och

integritet i dataskyddsdirektivet

Riksdagen avslår motion 2000/01:T718 yrkande

7.

6. Samtycke vid behandling av personuppgift

om lagöverträdelser

Riksdagen avslår motion 2000/01:K270.

7. Behandling av uppgift om personnummer

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K260 och

2000/01:K325.

8. Statens personadressregister

Riksdagen avslår motion 2000/01:K241.

Reservation 3 (m)

9. Internetombudsman

Riksdagen avslår motion 2000/01:K252 yrkandena

1 och 2.

Reservation 4 (mp)

Stockholm den 22 mars 2001

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist

(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Kerstin

Kristiansson Karlstedt (s), Kenth Högström (s),

Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m),

Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c), Helena

Bargholtz (fp), Britt-Marie Lindkvist (s) och Per-

Samuel Nisser (m).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Personuppgiftslagens upphävande (punkt 1)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen antar nedan framlagda förslag till lag

om upphävande av per-sonuppgiftslagen. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:K341 yrkande 3.

Förslag till lag om upphävande av

personuppgiftslagen (1998:204)

Härigenom föreskrivs att personuppgiftslagen

(1998:204) skall upphöra att gälla vid utgången av

år 2001.

Ställningstagande

Utskottet konstaterar att de åtgärder som vidtagits

mot bakgrund av riksdagens beslut uppenbarligen är

otillräckliga samt att de redogörelser som lämnats

från regeringen inte kommer att vara tillräckliga

för att tillgodose syftet med riksdagens tidigare

tillkännagivanden. De förändringar som genomförts

och regeringens arbete med att förändra direktivet

till trots, kommer person-uppgiftslagen även

framgent att innebära stora inskränkningar av

viktiga yttrandefrihetsprinciper, såsom de har

formulerats i 2 kap. 1 § regeringsformen. Det är

därför lämpligt att nu pröva en annan ordning, där

befintliga lagar som styr yttrandefrihetens gränser

och registrering av personuppgifter, prövas mot

dataskyddsdirektivet. Enligt utskottets uppfattning

bör dessa lagar i det stora flertalet fall vara

tillräckliga för att direktivets krav skall kunna

anses vara uppfyllda. Endast i de fall direktivet

eller 2 kap. 3 § regeringsformen innehåller

bestämmelser som inte tillgodoses genom detta

förfarande bör särlagstiftning tillämpas. Utskottet

anser alltså i enlighet med motion 2000/01:K341 att

personuppgiftslagen nu bör upphävas.

2. Dataskyddsdirektivet och juridiska personer

(punkt 4)

av Åsa Torstensson (c) och Helena Bargholtz (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:K341 yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt utskottets mening är det särskilt angeläget

att regeringen, i sitt intensifierade arbete med att

verka för en revidering av dataskyddsdirektivet i

riktning mot en missbruksmodell, också arbetar för

att det inte sker en utvidgning av direktivet till

att omfatta juridiska personer. Detta bör med bifall

till vad som anförs i motion 2000/01:K341 yrkande 5

ges regeringen till känna.

3. Statens personadressregister (punkt 8)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik

Aurelius (m) och Per-Samuel Nisser (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager som sin mening vad

utskottet anfört. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:K241.

Ställningstagande

Utskottet vill framhålla att SPAR-nämndens enda

uppgift är att förvalta ett personregister utan

särskilt ändamål. Den som får köpa uppgifter från

registret kan vidare skapa profiler om i princip

alla bosatta i Sverige. Mot bakgrund av

dataskyddsdirektivets syfte och krav på att

behandling av personuppgifter skall ske efter på

förhand bestämda ändamål, kan det enligt utskottets

mening inte anses förenligt med direktivet att låta

SPAR finnas kvar. Enligt utskottets mening bör

regeringen därför, i enlighet med vad som anförs i

motion 2000/01:K241, skyndsamt vidta åtgärder för

att avveckla SPAR. Detta bör ges regeringen till

känna.

4. Internetombudsman (punkt 9)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:K252 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Enligt utskottets mening är det, med tanke på

Internetanvändningens explosiva utveckling,

nödvändigt att samhället svarar för att information,

vägledning och hjälp finns att tillgå när det gäller

möjligheterna att skydda sig från skadligt innehåll

på Internet. Utskottet anser därför, i enlighet med

vad som anförs i motion 2000/01:K252 yrkande 2, att

det behövs en särskild ombudsman som samlar sådan

kompetens och förmedlar denna typ av tjänster. En

sådan särskild ombudsman har vidare - av hänsyn till

samma skyddsintresse som Konsumentombudsmannen (KO)

och Barnombudsmannen (BO) en gång inrättades - en

given uppgift i en modern demokrati. Utskottet gör

bedömningen att denna särskilda uppgift dock inte på

ett tillräckligt tydligt sätt ryms inom de nuvarande

ombudsmännens uppgifter, utan den bör åläggas

antingen KO och BO gemensamt eller en särskild

Internetombudsman. Regeringen bör därför låta utreda

om en sådan speciell uppgift kan handhas av

nuvarande ombudsmän eller om inrättande av en

särskild Internetombudsman behövs och hur t.ex.

kompetensen hos den existerande ideella föreningen

Internetombuds-mannen, som har tillfälligt stöd,

skulle kunna tas till vara i detta sammanhang. Med

bifall till nämnda motion i berörd del bör vad

utskottet nu anfört ges regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Översyn av personuppgiftslagen och

dataskyddsdirektivet

Helena Bargholz (fp) anför:

Offentlighetsprincipen och yttrandefriheten utgör

omistliga liberala värden. Att värna dem, oavsett

medium, är en viktig uppgift för Folkpartiet. EG:s

dataskyddsdirektiv och den personuppgiftslag som

stiftades med anledning av direktivet har, såsom de

har kommit att tillämpas, inneburit allvarliga

inskränkningar av dessa centrala friheter.

Folkpartiet har därför i flera sammanhang pekat på

behovet av en omprövning av de nuvarande

bestämmelserna.

För närvarande pågår en översyn av

dataskyddsdirektivet inom unionen. EG-kommissionen

skall under hösten 2001 lämna en rapport om hur

direktivet skall förändras. I Sverige äger just nu

en offentlig utvärdering av dataskyddsdirektivet

rum, bl.a. i form av en öppen enkät riktad till

allmänheten. En samrådsgrupp med representanter från

samtliga riksdagspartier har tillsatts i syfte att

utmejsla en svensk position inför de kommande

överläggningarna. Folkpartiet kommer under denna

process att driva kravet om största möjliga respekt

för offentlighet och yttrandefrihet - också i de

elektroniska medierna.

Jag väljer att markera Folkpartiets principiella

ståndpunkt genom ett särskilt yttrande. Utskottet

borde ha väntat med att behandla de motioner som rör

dataskyddsdirektivet och personuppgiftslagen till

dess att den offentliga utvärderingen är klar och

samrådsgruppens arbete är slutfört senare i år. En

ny lagstiftning som, bättre än den existerande,

skyddar viktiga medborgerliga rättigheter på området

kräver en noggrann och gedigen parlamentarisk

beredning.

Förteckning över behandlade

förslag