Bet. 2000/01:KU26

Konstitutionsutskottets betänkande

2000/01:KU26

Ändrade regler om koncessionsavgift på

televisionens område

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Följdmotioner

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Bilaga 2

2000/01

KU26

Redogörelse för ärendet

Radio- och TV-verket beslutade den 24 april 2001 att

den fasta delen av TV 4:s koncessionsavgift inte

skall utgå under 2001. I skälen för beslutet anger

verket att eftersom flera programföretag utöver TV 4

genom regeringens beslut den 21 december 2000 fick

tillstånd att i hela landet sända TV-program med

reklam i det digitala marknätet, saknas rättslig

grund enligt koncessions-avgiftslagen att ta ut den

fasta delen av koncessionsavgiften.

Inom Kulturdepartementet har en promemoria med

förslag till ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens område

upprättats. Justitiekanslern, Radio- och TV-verket

och TV 4 AB har lämnat synpunkter på promemorian.

Regeringen föreslår i proposition 2000/01:132 en

ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område. Innebörden är att skyldigheten

att betala koncessionsavgift till staten skall

omfatta programföretag som enligt 2 kap. 2 § första

stycket radio- och TV-lagen (1996:844) har tillstånd

att sända TV-program med reklam i hela landet med

analog sändningsteknik. Detta skall gälla endast om

företaget är ensamt om denna rätt här i landet.

Vidare föreslås ändrade regler för beräkning av den

rörliga delen av koncessionsavgiften för perioden

den 1 juli-31 december 2001. Lagen föreslås träda i

kraft den 1 juli 2001. Regeringen inhämtade inte

Lagrådets yttrande över lagförslaget.

Utskottet beslutade den 15 maj 2001 att inhämta

Lagrådets yttrande över det i proposition

2000/01:132 framlagda förslaget till lag om ändring

i lagen (1972:72) om koncessionsavgift på

televisionens område. Lagrådets yttrande finns i

bilaga 5.

Bakgrund

Den 11 november 1991 gavs Nordisk Television AB

(senare namnändrat till TV 4 AB) tillstånd att här i

landet sända televisionsprogram i rundradiosändning.

Tillståndet gällde ursprungligen till utgången av

februari 1998, men det ersattes den 12 december 1996

av det nuvarande tillståndet. Detta tillstånd

utformades med stöd av bestämmelserna i radio- och

TV-lagen som hade trätt i kraft den 1 december samma

år. Enligt tillståndet har TV 4 AB rätt att sända

program i hela landet och rätt att sända reklam.

Regeringen har inte senast två år före

tillståndsperiodens utgång meddelat att tillståndet

inte kommer att förlängas eller att regeringen

önskar förändra villkoren. Tillståndet gäller därför

enligt 3 kap. 7 § andra stycket radio- och TV-lagen

t.o.m. den 31 december 2005 om TV 4 AB önskar det.

Eftersom inget annat programföretag har haft

regeringens tillstånd att under åren 1992-2000 sända

rikstäckande TV-program med reklam har TV 4 AB varit

skyldigt att betala koncessionsavgift.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2000/01:132 Ändrade regler om

koncessionsavgift på televisionens område samt fem

motioner som väckts med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område utom såvitt avser punkt 3 i

övergångsbestämmelserna. Lagrådet har i yttrande

till utskottet över lagförslaget ansett att punkt 3

i övergångsbestämmelserna strider mot kravet på

normers allmängiltighet. Utskottet delar denna

bedömning. Utskottet föreslår ytterligare ändringar

i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens och radions område. Utskottet anser

att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till

känna dels vad utskottet anför om en grundlig

översyn av koncessionsavgiftslagen, dels vad

utskottet anför om att regeringen skyndsamt bör

utreda möjligheten att koncessionsavgift endast

skall betalas för sändning av reklam med analog

sändningsteknik. I ärendet finns en reservation (kd)

och ett särskilt yttrande (m).

Propositionen

I proposition 2000/01:132 föreslås att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område.

Följdmotioner

2000/01:K11 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen avslår regeringens förslag till

övergångsbestämmelser i punkten 3 i förslaget till

lag om ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens område i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen

(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens

område att avgiften endast beräknas på den

verksamhet som sker med analoga sändningar i

enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om översyn av regler

för koncessionsavgift.

2000/01:K12 av Birgitta Sellén m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen avslår proposition 2000/01:132 Ändrade

regler om koncessionsavgift på televisionens område.

2000/01:K13 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att anta regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens område såvitt

avser 1 § samt punkterna 1 och 2

övergångsbestämmelserna.

2. Riksdagen avslår punkt 3 i

övergångsbestämmelserna till regeringens förslag om

ändring av lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område.

3. Riksdagen beslutar om sådan ändring i 4 och 6

§§ lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område som framgår av lagförslag fogat

till motionen.

2000/01:K14 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen avslår regeringens proposition

2000/01:132 Ändrade regler om koncessionsavgift på

televisionens område.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att förhandlingar med berört

televisionsföretag skall genomföras innan ett nytt,

förändrat lagförslag föreläggs riksdagen.

2000/01:K15 av Lennart Kollmats och Kenth Skårvik

(fp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen avslår regeringens proposition.

Utskottets överväganden

Ändrade regler om koncessionsavgift

på televisionens område

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

till 1 § lagen (1992:72) om koncessionsavgift

på televisionens område samt

övergångsbestämmelserna utom såvitt avser

punkt 3.

Utskottet föreslår ytterligare ändringar i

lagen.

Gällande bestämmelser

Lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område trädde i kraft den 1 mars 1992.

Enligt 1 § lagen skall koncessionsavgift betalas av

ett programföretag som har tillstånd enligt 2 kap. 2

§ första stycket radio- och TV-lagen (1996:844) att

sända TV-program i hela landet under förutsättning

att företaget har rätt att sända reklam i sådan

sändning och är ensamt om denna rätt. Lagens syfte

är att motverka effekterna av den bristfälliga

konkurrens som är följden av att det företag som får

rätt att sända reklam-TV i marksändningar i viss mån

verkar på en skyddad marknad. Koncessionsavgift

består enligt 2-4 §§ av dels en fast del, dels en

rörlig del som baseras på reklamintäkterna. Den

fasta avgiften uppgår enligt 3 § till 4 167 000 kr

per månad. Den rörliga avgiften utgår enligt 4 § med

20 % av intäkterna till den del de överstiger 750

miljoner men inte 1 000 miljoner kronor per år, med

40 % av intäkterna till den del de överstiger 1 000

miljoner kronor men inte 2 000 miljoner kronor per

år och med 50 % av intäkterna till den del de

överstiger 2 000 miljoner kronor per år. Den fasta

avgiften och beloppsgränserna för den rörliga

avgiften justeras årligen med hänsyn till

utvecklingen av konsumentprisindex. För år 2000

uppgick koncessionsavgiften till sammanlagt

548 522 366 kr. Koncessionsavgiften tillfördes

ursprungligen rundradiokontot. Från och med 1996

betalas medlen in till statskassan.

Propositionen

Bakgrunden till koncessionsavgiftslagen är att ett

programföretag med rätt att sända TV-program med

reklam i marksändningar får en stark ställning på

TV-reklammarknaden (prop. 1991/92:78 s. 10 f.). Den

starka ställningen beror bl.a. på att Sveriges

Television AB (SVT) inte har rätt att sända betalda

annonser. Ett programföretag med rätt att sända

reklam-TV i marksändningar får därför

konkurrensfördelar i jämförelse med andra

reklammedier. För att motverka effekterna av den

bristfälliga konkurrensen infördes en skyldighet för

ett sådant programföretag att betala

koncessionsavgift till staten. Skyldigheten att

betala avgift gäller endast under förutsättning att

programföretaget är ensamt om att ha tillstånd att

bedriva rikstäckande TV-sändningar med reklam. När

lagen infördes skedde alla TV-sändningar med analog

sändningsteknik.

I propositionen om koncessionsavgift (s. 11 f.)

anförs att det är naturligt att koncessionsavgiften

upphör om SVT skulle få tillstånd att sända betalda

annonser. Detsamma gäller om något annat företag får

tillstånd att sända reklam i rikstäckande

televisionssändningar. Enligt propositionen är det

emellertid i det senare fallet inte lika självklart

att skyldigheten att betala avgift helt skall

bortfalla. I sådant fall, liksom i fall av andra

förändringar i fråga om aktörer eller teknik på

marknaden, kan det vara skäl att mera

förutsättningslöst ompröva avgiftens konstruktion

och storlek.

I dag är SVT, Utbildningsradion (UR) och TV 4

ensamma om att sända analogt i hela landet. Eftersom

SVT och UR inte har rätt att sända betalda annonser

är TV 4 den enda reklam-TV-kanalen som är

tillgänglig för de hushåll som endast har möjlighet

att ta emot marksändningar. Genom tillgången till

det analoga marknätet är TV 4 också den enda

rikstäckande reklam-TV-kanalen medan de närmaste

konkurrenterna inte har mer än ca 60 %

befolkningstäckning (genom kabel- respektive

satellitsändningar).

I takt med att de digitala marksändningarna byggs

ut förändras detta. När flera hushåll skaffar sig

möjlighet att se på marksänd digital-TV kan övriga

reklam-TV-kanaler komma att öka sin

befolkningstäckning. När de digitala sändningarna är

fullt utbyggda och i stort sett alla hushåll har

skaffat sig mottagningsutrustning kommer TV 4 inte

att ha någon fördel av att vara ensam reklam-TV-

kanal i rikstäckande analoga sändningar.

Radio- och TV-verket beslöt den 24 april 2001 att

den fasta delen av koncessionsavgiften inte skall

utgå under år 2001. Av beslutet framgår att verket

senare avser att ta ställning till frågan om

uttagande av den rörliga delen av avgiften för år

2001. I skälen för beslutet anger verket att

eftersom flera programföretag utöver TV 4 genom

regeringens beslut den 21 december 2000 fick

tillstånd att i hela landet sända TV-program i det

digitala marknätet med reklam, saknas rättslig grund

enligt koncessionsavgiftslagen att ta ut den fasta

delen av koncessionsavgiften.

Den utveckling som skett inom TV-området har

enligt regeringens mening inte på något avgörande

sätt förändrat konkurrenssituationen. Ett

programföretag som har rätt att sända TV-program med

reklam i hela landet med analog sändningsteknik har

även i dag betydande konkurrensfördelar i jämförelse

med andra reklammedier. Eftersom dessa

konkurrensfördelar kvarstår är det, enligt

regeringen, angeläget att i det uppkomna rättsläget

vidta de lagstiftningsåtgärder som är nödvändiga för

att återställa den balans som det nuvarande systemet

eftersträvat.

TV 4 har en särställning på reklam-TV-marknaden

genom att företaget är den enda reklam-TV-kanal som

når hela landet i det analoga marknätet. För att

motverka den brist på konkurrens som enligt

regeringens mening i dag föreligger bör en

skyldighet att betala koncessionsavgift finnas även

för framtiden. Lagen om koncessionsavgift på

televisionens område bör därför, enligt regeringen,

ändras så att skyldigheten att betala

koncessionsavgift till staten skall omfatta

programföretag som enligt 2 kap. 2 § första stycket

radio- och TV-lagen har tillstånd att sända TV-

program med reklam i hela landet med analog

sändningsteknik. Detta bör, liksom i dag, endast

gälla om företaget är ensamt om denna rätt här i

landet. Ändringen bör enligt regeringen träda i

kraft den 1 juli 2001.

Enligt regeringen gäller koncessionsavgiftslagen,

i dag liksom vid dess tillkomst, ett programföretag

som har tillstånd att sända TV-program med reklam i

hela landet. Eftersom lagen bygger på en ensamrätt

att sända reklam kan lagen i praktiken endast

omfatta ett programföretag. Vilket programföretag

som lagen omfattar är en följd av regeringens beslut

att ge sändningstillstånd.

För år 2001 kommer skyldigheten att betala

koncessionsavgift enligt regeringens förslag att

avse tiden den 1 juli-31 december 2001. Den fasta

delen av koncessionsavgiften utgår i dag för månad

under den tid en skyldighet att betala avgiften

föreligger. Detta bör, enligt regeringen, även gälla

i framtiden.

Den rörliga delen av koncessionsavgiften beräknas

i dag enligt 4 § koncessionavgiftslagen för ett

kalenderår i sänder. Denna del av avgiften beräknas

på de reklamintäkter programföretaget har.

Koncessionsavgiften kan med hänsyn till förbudet mot

retroaktiv skatt i 2 kap. 10 § regeringsformen inte

beräknas på intäkter programföretaget har haft innan

den föreslagna lagen har trätt i kraft. Den rörliga

avgiften bör därför, enligt regeringen, endast

beräknas på de reklamintäkter som programföretaget

har efter det att lagen trätt i kraft.

Eftersom de digitala marksändningarna i dag endast

når ett begränsat antal tittare, anser regeringen

att det inte finns skäl att för närvarande skilja på

reklamintäkter som härrör från analoga respektive

digitala sändningar.

Syftet med koncessionsavgiften är att jämna ut de

konkurrensfördelar det programföretag som har rätt

att sända TV-program med reklam i hela landet har i

förhållande till sina konkurrenter. Den utveckling

som skett inom TV-området har inte på något

avgörande sätt förändrat konkurrenssituationen. Det

är därför viktigt att koncessionsavgiften för andra

halvåret 2001 beräknas på ett sådant sätt att syftet

med avgiften uppnås. Detta syfte kan, enligt

regeringen, endast uppnås om några ekonomiska

fördelar för TV 4 inte uppstår till följd av den

uppkomna situationen. Det bör därför särskilt

regleras hur den rörliga delen av avgiften skall

beräknas för denna period. Samtidigt måste

programföretaget ha möjligheter att sända ett

omväxlande programutbud av god kvalitet. En rimlig

avvägning mellan dessa faktorer medför, enligt

regeringen, att den rörliga delen av

koncessionsavgiften under andra halvåret 2001 bör

höjas, och den bör beräknas med 20 % av

reklamintäkterna till den del de uppgår till högst

100 miljoner kronor, med 40 % av intäkterna till den

del de överstiger 100 miljoner kronor men inte 500

miljoner kronor och med 50 % av intäkterna till den

del de överstiger 500 miljoner kronor. Det är,

enligt regeringen, viktigt att den uppkomna

situationen inte medför att några ekonomiska

nackdelar uppstår för TV 4. I detta sammanhang kan

erinras om att regeringen har en möjlighet enligt 12

§ koncessionsavgiftslagen att medge befrielse från

skyldigheten att betala del av avgiften.

Mot bakgrund av de förändringar som pågår inom TV-

området kan, enligt regeringen, en översyn av

koncessionsavgiften på sikt bli aktuell. Samtidigt

skall överläggningar ske med TV 4 om

sändningstillståndet under förutsättning att

riksdagen antar det nu aktuella förslaget.

Regeringen avser att återkomma i frågan om en

eventuell översyn av koncessionsavgiften när sådana

överläggningar skett.

Regeringen bedömer att förslaget innebär att nivån

på statens intäkter från koncessionsavgiften i stort

kommer att vara oförändrad jämfört med den beräkning

av statens inkomster som regeringen redovisat för

riksdagen.

Lagrådets yttrande

Utskottet beslutade den 15 maj 2001 att inhämta

Lagrådets yttrande över det i propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens

område.

Lagrådet konstaterar att den tid som använts för

beredningen av lagstiftningsärendet och då särskilt

remisstiden varit anmärkningsvärt kort. Beredningen

får dock - om än nödtorftigt - anses tillgodose

kraven i 7 kap. 2 § regeringsformen.

Lagrådet avstyrker på grund av vad det anfört

beträffande kravet på normers allmängiltighet

förslaget till punkt 3 i övergångsbestämmelserna.

Om punkten utgår får det, enligt Lagrådet, till

följd att de ordinära reglerna i 4 § - oavsett

att där används ordet "kalenderår" - blir

tillämpliga även för perioden den 1 juli-31

december 2001. Beträffande kravet på normers

allmängiltighet anför Lagrådet följande:

Ett grundläggande krav på en

författningsbestämmelse är att bestämmelsen skall

vara generell. Av motiven till regeringsformen

framgår att kravets närmare innebörd är att lagen

skall ha en generell utformning. Se prop. 1973:90

s. 203 f. Enligt motiven får en lag anses

uppfylla kravet på generell utformning om den

exempelvis avser situationer av ett visst slag

eller vissa typer av handlingssätt eller om den

riktar sig till eller på annat sätt berör en i

allmänna termer bestämd krets av personer.

Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ80 1:92

funnit att vissa ändringar i lagen om rätt till

förlustutjämning vid taxering för inkomst och

kommunalskattelagen, "Lex Kockum", varit

generella med hänsyn till reglernas ordalydelse

och det i motiven klart uttalade syftet om en

generellt gällande lagstiftning.

Principer om normers allmängiltighet kopplas

ibland samman med bestämmelsen i 11 kap. 8 §

regeringsformen, att rättskipnings- eller

förvaltningsuppgift inte får fullgöras av

riksdagen i vidare mån än som följer av grundlag

eller riksdagsordningen. Principen kan sägas

komplettera bestämmelsen på så sätt att riksdagen

inte heller genom att tillgripa lagformen kan

meddela beslut av rättskipnings- eller

förvaltningskaraktär.

Av 1 § framgår att lagen är tillämplig på ett

visst programföretag, vilket för närvarande är TV

4. Om TV 4 skulle ersättas av ett nytt

programföretag, skulle lagen automatiskt komma

att gälla för det nya företaget. Denna effekt av

lagens tillämpning torde visa att lagen har en

generell utformning, även om lagen i varje

särskilt fall endast kan tillämpas på ett bestämt

programföretag.

Genom de föreslagna övergångsbestämmelserna i

punkten 3 kommer de viktigaste bestämmelserna i 4

§ om beräkning av den rörliga delen av

koncessionsavgiften att under tiden den 1 juli-31

december 2001 bli ersatta av de beräkningsgrunder

som anges i punkten 3. Av propositionen (s. 10

f.) framgår att dessa tillfälliga

beräkningsgrunder är avpassade till just TV 4 och

dess verksamhet. Således sägs att den uppkomna

situationen inte skall ge TV 4 några ekonomiska

fördelar och, å andra sidan, inte heller medföra

några ekonomiska nackdelar. De föreslagna

bestämmelserna kan antagas vara avsedda att inte

skola tillämpas på annat programföretag än TV 4.

Enligt Lagrådets mening uppfyller bestämmelserna

i punkten 3 inte kravet på normers

allmängiltighet och de strider därför mot

regeringsformen.

När det gäller förbudet mot retroaktiv

skattelagstiftning anför Lagrådet följande:

Det sägs uttryckligen i propositionen (s. 11) att

regeringen bedömer att förslaget innebär att

nivån på statens intäkter från

koncessionsavgiften i stort sett kommer att vara

oförändrad jämfört med den beräkning av statens

inkomster som regeringen redovisat för riksdagen.

Detta innebär att TV 4 för andra halvåret 2001

skall betala koncessionsavgift som i runda tal

motsvarar vad företaget skulle ha betalat för

hela året, om lagstiftningen varit korrekt

utformad, och att statskassan därmed för det

andra halvåret återfår vad den förlorat på grund

av utebliven koncessionsavgift för det första

halvåret (allt under förutsättning att Radio- och

TV-verkets beslut i fråga om de rörliga

avgifterna skulle ha blivit detsamma som

beträffande den fast avgiften, något som framstår

som tämligen självklart).

Vid lagens tillkomst ansågs att

koncessionsavgiften var att betrakta som en skatt

(se särskilt prop. 1991/92:78 s. 39) och Lagrådet

delar denna åsikt. Enligt 2 kap. 10 § andra

stycket regeringsformen är retroaktiv

skattelagstiftning i princip förbjuden.

Förslagets syfte och konstruktion ger vid

handen att det här är fråga om ett flagrant

försök att kringgå förbudet mot retroaktiv

skattelagstiftning. Förslaget strider därför mot

grunderna för 2 kap. 10 § andra stycket

regeringsformen. Det kan dock inte anses strida

mot bestämmelsens ordalydelse. På grund härav

framstår det som mindre sannolikt att, om

förslaget skulle antagas av riksdagen, en domstol

eller annat offentligt organ senare skulle i nu

angivet hänseende vägra tillämpa punkten 3 med

hänvisning till bestämmelserna om lagprövning i

11 kap. 14 § regeringsformen.

Motioner

I motion 2000/01:K11 av Per Unckel m.fl. (m) förslås

att riksdagen avslår regeringens förslag till

övergångsbestämmelser i punkten 3 i förslaget till

lag om ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens område (yrkande

1), att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen

(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens

område att avgiften endast beräknas på den

verksamhet som sker med analoga sändningar (yrkande

2) och att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om översyn av

regler för koncessionsavgift (yrkande 3). Genom den

av regeringen föreslagna övergångsbestämmelsen

kommer TV 4 för hösten 2001 att tvingas betala en

avgift som är dubbelt så hög som om

övergångsbestämmelsen inte gällt. Syftet är att ta

igen de avgifter som staten gått miste om under

våren. Lagrådet anser att det är tveksamt huruvida

regeringens förslag strider mot ordalydelsen i 2

kap. 10 § andra stycket regeringsformen, men att det

är klart att förslaget strider mot dess grunder.

Lagrådet anser att förslagets syfte och konstruktion

"ger vid handen att det här är fråga om ett flagrant

försök att kringgå förbudet mot retroaktiv

skattelagstiftning". Motionärerna delar Lagrådets

uppfattning. Regeringens förslag är oacceptabelt.

Det är inte godtagbart i en rättsstat att staten

agerar på detta vis för att man riskerar att gå

miste om koncessionsavgifter om några hundra

miljoner kronor. Av det aktuella förslaget framgår

att lagen skall vara tillämplig på ett visst

programföretag, vilket för närvarande är TV 4, men

att lagen automatiskt skulle komma att gälla för det

företag som ersätter TV 4. Med beaktande av detta

menar Lagrådet att lagen troligtvis får anses

uppfylla kravet på generalitet. Motionärerna delar

Lagrådets bedömning trots att lagen i varje särskilt

fall endast kan tillämpas på ett bestämt

programföretag. Lagrådet anser att punkten 3 i

övergångsbestämmelserna inte kan antas vara avsedda

att tillämpas på något annat programföretag än TV 4

varför bestämmelserna i punkten 3 inte kan anses

uppfylla kravet på normers allmängiltighet. Den

strider därför mot regeringsformen. Motionärerna

delar Lagrådets bedömning också i detta avseende.

Ytterligare en tveksamhet gäller förenligheten med

bestämmelsen om allas likhet inför lagen samt

saklighet och opartiskhet i 1 kap. 9 §

regeringsformen. Regeringens förslag innebär att TV

4 blir avgiftsskyldigt därför att man har monopol på

att sända reklam i det analoga marknätet, medan

avgiften beräknas inte bara på monopolverksamheten

utan även på den del som sänds på det

konkurrensutsatta digitala marknätet. Förslaget får

innebörden att programföretag som sänder reklam i

det digitala marknätet kommer att lyda under olika

lagar och därmed ha mycket olika villkor för sin

verksamhet. Den reklam som sänds av TV 4 i det

digitala marknätet kommer att belastas med en

avgift, på marginalen om 50 %, medan den reklam som

sänds av någon av de övriga kommersiella kanalerna

inte belastas med någon koncessionsavgift alls. Det

framstår som synnerligen tveksamt ur

grundlagssynpunkt att olika lagar gäller för företag

som bedriver likartad verksamhet inom samma

verksamhetsområde. Även med beaktande av det syfte

med lagändringen som framförs i propositionen,

nämligen att jämna ut konkurrensfördelar, framstår

den av regeringen valda konstruktionen som

synnerligen märklig. Avgift bör enligt motionärerna

endast tas ut på den del av verksamheten som bedrivs

under monopol med analoga sändningar. Lagstiftningen

bör förändras i enlighet med detta. Starka skäl

talar enligt motionärerna för att en översyn av

koncessionsavgiftssystemet är nödvändigt varför

regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med

ett förslag som tar hänsyn till de förändrade

förhållanden som råder på mediemarknaden.

I motion 2000/01:K12 av Birgitta Sellén m.fl. (c)

föreslås att riksdagen avslår proposition

2000/01:132. I propositionen föreslår regeringen

dels en lagändring, dels ändrade regler för

beräkning av den rörliga delen av

koncessionsavgiften för perioden den 1 juli-31

december 2001. Regeringens förslag innebär en

kraftig avgiftshöjning av koncessionsavgiften andra

halvåret 2001 för att ta tillbaka vad TV 4 inte

betalat under första halvåret. Detta utan beaktande

av de förändrade förutsättningarna med marksänd

digital-TV samt utan beaktande av Radio- och TV-

verkets beslut. Lagrådet skriver i sitt yttrande att

förslagets syfte och konstruktion ger vid handen att

det här är en fråga om ett flagrant försök att

kringgå förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning.

Förslaget strider därför mot grunderna för 2 kap. 10

§ regeringsformen.

I motion 2000/01:K13 av Göran Magnusson m.fl. (s)

föreslås att riksdagen beslutar att anta regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens område såvitt

avser 1 § samt punkterna 1 och 2

övergångsbestämmelserna (yrkande 1), att riksdagen

avslår punkt 3 i övergångsbestämmelserna (yrkande 2)

och att riksdagen beslutar om sådan ändring i 4 och

6 §§ lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område som framgår av lagförslaget

fogat till motionen (yrkande 3). Den av regeringen i

punkt 3 föreslagna övergångsbestämmelsen avstyrks av

Lagrådet som hänvisar till att om punkt 3 utgår får

det till följd att de ordinära reglerna i 4 § blir

tillämpliga även för perioden den 1 juli-31 december

2001. Emellertid riskerar ett ikraftträdande per den

1 juli att medföra att koncessionsavgiften inte

kommer att motsvara hälften av årskostnaden,

eftersom den rörliga avgiften beräknas per

kalenderår och har en inbyggd progressivitet, vilket

medför att en relativt sett större del av avgiften

belastar månaderna mot slutet av åren. För att råda

bot på detta föreslås att 4 § ändras på så sätt att

avgiften beräknas halvårsvis i stället för per

kalenderår och att de beloppsnivåer som anges i

"trappan" i nämnda paragraf halveras. Lagens 6 § bör

enligt motionärerna också ändras så att det framgår

att Radio- och TV-verket skall meddela beslut om den

rörliga avgiften två gånger per år i stället för som

nu en gång per år.

I motion 2000/01:K14 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

föreslås att riksdagen avslår regeringens

proposition 2000/01:132 (yrkande 1) och att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att förhandlingar med berört televisionsföretag

skall genomföras innan ett nytt, förändrat

lagförslag föreläggs riksdagen (yrkande 2).

Propositionen är enligt motionärerna anmärkningsvärd

ur flera aspekter. Det är anmärkningsvärt att

regeringen inte upptagit överläggningar med TV 4 om

situationen och därefter till riksdagen avgett

förslag till lösning på de misstag som begåtts. I

sändningstillståndet föreskrivs att överläggningar

mellan staten och tillståndshavaren skall inledas i

vissa situationer, bl.a. om förändring av avgiften.

Det är uppseendeväckande att regeringen ensidigt

föreslår förändringar i tillståndsvillkoren. Det kan

starkt ifrågasättas om detta agerande är i

överensstämmelse med de grundläggande

förutsättningarna för avgiftsplikten. Syftet med

regeringens förslag är att TV 4 genom förändring i

lagen skall bli skyldigt att inbetala samma nivå för

koncessionsavgiften som före beslutet den 21

december 2000. På grund av vad Lagrådet anfört

beträffande kravet på normers allmängiltighet

avstyrkte Lagrådet förslaget till punkten 3 i

övergångsbestämmelserna. Om punkten utgår får det

till följd att de ordinära reglerna i 4 § - oavsett

att där används ordet "kalenderår" - blir

tillämpliga även för perioden den 1 juli-31 december

2001, enligt Lagrådets skrivning. Det kan enligt

motionärerna vidare noteras att Radio- och TV-verket

ansett att om lagändringen i 1 § genomförs bör även

begreppet analog tillföras 4 § i lagen. Detta

förslag negligeras av regeringen. Genom förslaget

sker därför en övergång från en teknikoberoende

reglering till en reglering som endast omfattar viss

teknik. Detta får anmärkningsvärda konsekvenser

genom att TV 4 i så fall blir ensamt om att betala

koncessionsavgifter för sändningar i det digitala

marknätet. En sådan effekt har inte betraktats

utifrån de konkurrensregler som rimligen bör vara

gällande. Propositionen är osedvanligt dåligt beredd

och bör därför avvisas av riksdagen. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med ett nytt förslag efter

regelrätta förhandlingar med TV 4.

I motion 2000/01:K15 av Lennart Kollmats och Kenth

Skårvik (fp) föreslås att riksdagen avslår

regeringens proposition 2000/01:132. Folkpartiet

anser att kommersiell TV skall betala avgifter till

staten. TV 4 har fortfarande konkurrensfördelar

genom att de digitala marksändningarna ännu inte har

så många tittare. Ur denna synvinkel bör

koncessionsavgiften minskas, i stället för att helt

tas bort. Motionärerna anser att regeringens

föreslagna höjning av den rörliga delen av TV 4:s

koncessionsavgift är orimlig, eftersom konkurrensen

har ökat för bolaget. Regeringen borde i stället ha

tagit upp förhandlingar med TV 4. Folkpartiet anser

att det är anmärkningsvärt att regeringen tangerar

gränsen för vad som är lagligt och t.o.m.

överskrider den. Efter Lagrådets omfattande kritik

utgår motionärerna från att regeringen kommer att

dra tillbaka sitt förslag.

Utskottets ställningstagande

Syftet med lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens och radions område

(koncessionsavgiftslagen) var att motverka

effekterna av den bristfälliga konkurrensen till

följd av att det företag som har ensamrätt att sända

reklam-TV i marksändningar i viss mån verkar på en

skyddad marknad. Under åren 1992-2000 hade TV 4

denna ensamrätt. Numera har flera TV-företag rätt

att sända marksänd digital-TV i hela landet. Enligt

utskottet har ett företag som har rätt att sända

reklam i marksändningar med analog sändningsteknik

konkurrensfördelar i jämförelse med företag som kan

sända reklam i marksändningar med digital teknik. I

dag har i princip hela den svenska befolkningen

tillgång till analog marksänd TV medan antalet

hushåll som faktiskt kan ta emot marksänd digitalTV

endast uppgår till ca 63 000. Utskottet anser därför

att koncessionsavgift skall betalas av ett

programföretag som enligt 2 kap. 2 § första stycket

radio- och TV-lagen (1996:844) har tillstånd att

sända TV-program med reklam i hela landet med analog

sändningsteknik under förutsättning att företaget är

ensamt om denna rätt. Utskottet avstyrker motionerna

K12, K14 yrkande 1 och K15 samt tillstyrker

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens

område såvitt avser 1 § samt punkt 2 i

övergångsbestämmelserna. Utskottet tillstyrker

därmed motion K13 yrkande 1.

Regeringen föreslår i punkt 3 av

övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i

lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område att under perioden den 1

juli-31 december 2001 skall särskilda regler gälla

för beräkning av den rörliga delen av

koncessionsavgiften. Lagrådet har avstyrkt förslaget

till punkt 3 i övergångsbestämmelserna med

hänvisning till kravet på normers allmängiltighet.

Utskottet som delar Lagrådets bedömning avstyrker

därför, med bifall till motionerna K11 yrkande 1 och

K13 yrkande 2, regeringens förslag till punkt 3 i

övergångsbestämmelserna.

Lagrådet har anfört att om punkt 3 i

övergångsbestämmelserna utgår får det till följd att

de ordinära reglerna i 4 § koncessionsavgiftslagen

blir tillämpliga även för perioden den 1 juli-31

december 2001. Eftersom den rörliga delen av

koncessionsavgiften beräknas per kalenderår och är

progressiv samt då den föreslagna lagändringen skall

träda i kraft den 1 juli 2001 riskerar detta, enligt

utskottet, att medföra att den rörliga delen av

koncessionsavgiften för andra halvåret 2001 inte

kommer att motsvara hälften av den rörliga delen av

koncessionsavgiften för ett helt år. Utskottet anser

därför att den rörliga delen av koncessionsavgiften

skall beräknas för kalenderhalvår i stället för

kalenderår samt att de beloppsnivåer som anges i 4 §

koncessionsavgiftslagen skall halveras. Till följd

härav bör vissa ändringar också ske i 6 och 7 §§

koncessionsavgiftslagen. Utskottet föreslår att

riksdagen, med bifall till motion K13 yrkande 3,

antar utskottets i bilaga 3 framlagda förslag till

ändringar.

TV-marknaden har förändrats betydligt sedan TV 4

fick reklammonopol i det analoga marknätet. Sedan

dess har andelen av hushållen som enbart ser

marksänd TV minskat. I dag är det 30-35 % av

hushållen som enbart är hänvisade till marknätet.

Den mycket dominerande ställning som TV 4 hade när

det gällde TV-reklam har därmed förändrats. I motion

K11 yrkande 2 begärs en sådan ändring i lagen

(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens

område att koncesssionsavgift endast skall beräknas

på sådan verksamhet som sker med analoga sändningar.

Regeringen anför i propositionen att eftersom de

digitala marksändningarna i dag endast når ett

begränsat antal tittare, anser regeringen inte att

det finns skäl att för närvarande skilja på

reklamintäkter som härrör från analoga respektive

digitala sändningar. Mot bakgrund av en ökad andel

av digitala TV-sändningar anser utskottet å sin sida

att starka skäl talar för en sådan åtskillnad.

Utskottet anser att regeringen bör göra en

grundlig översyn av reglerna för koncessionsavgift

dels beträffande avgiftsskyldigheten, dels

beträffande avgiftens storlek. Detta bör riksdagen,

med bifall till motion K11 yrkande 3, som sin mening

ge regeringen till känna.

När det gäller den särskilda frågan om att ta ut

koncessionsavgift endast på sådan

sändningsverksamhet som sker med analoga sändningar

anser utskottet att regeringen skyndsamt bör utreda

denna möjlighet samt återkomma till riksdagen med

eventuella förslag med denna innebörd. Detta bör

riksdagen, med anledning av motion K11 yrkande 2

samt med avslag på motion 2000/01:K14 yrkande 2, som

sin mening ge regeringen till känna.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

Underlaget för beräkning av koncessionsavgift

(punkt 6)

av Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar reservanternas i bilaga 4 intagna

förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions

område. Därmed bifaller riksdagen motion 2000/01:K11

yrkande 2 och avslår motion 2000/01:K14 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det av lagen måste framgå att uttaget

av den rörliga koncessionsavgiften inte kan omfatta

mer än det område som definieras i det av regeringen

föreslagna området i 1 § i lagen.

I dag har tillståndsinnehavaren rätt att sända TV-

program i det analoga TV-nätet i hela landet samt

har dessutom två tillstånd i det digitala marknätet

för TV-program. I huvudsak utnyttjas tillstånden i

det digitala marknätet för vidaresändning av samma

program som i det analoga nätet. Skulle dock

tillståndshavaren inom t.ex. ett av de två

tillstånden i det digitala marknätet bestämma sig

för att sända ett för detta område unikt material

och just för detta ändamål få intäkter för annonser

speciellt avsedda för dessa sändningar skulle de med

oförändrat innehåll i 4 § ge upphov till

koncessionsavgifter för intäkter som inte avsetts då

sändningstillståndet utfärdades.

Dessutom skulle sådana koncessionsavgifter

innebära att tillståndshavaren skulle bli den enda

avgiftsskyldige inom det digitala marknätet. En

skatt, vilket koncessionsavgiften kan definieras

som, måste vara generell. En skattelag får inte

utformas så att endast ett av flera subjekt blir

skattskyldigt. Att låta 4 § i berörd del kvarstå

oförändrad är som vi ser det i strid med

generalitetskravet och blir därmed ett uppenbart

fel. Enligt vårt förmenande måste motivet för

koncessionsavgiften vara ensamrätten för

reklamfinansierad sändning i det analoga marknätet

och skattebasen vara de intäkter som denna ensamrätt

medför.

Den andra meningen i 4 § bör därför få följande

lydelse:

"Den är beroende av de intäkter som utgör vederlag

till programföretaget för att de sänder annonser

inom det område som definieras i 1 § och tas ut

med..."

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Regeringens beredning av propositionen (punkt

2)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik

Aurelius (m) och Per-Samuel Nisser (m).

Den tid som regeringen använt för beredningen av

propositionen har varit anmärkningsvärt kort. De tre

instanser som bereddes tillfälle till yttrande över

departementspromemorian fick endast några få

arbetsdagar till förfogande. Regeringen avstod från

att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslaget.

Detta trots att detta föreskrivs i regeringsformen.

Det finns all anledning att vara kritisk mot

regeringen över det sätt på vilket den skött detta

viktiga lagstiftningsärende.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avslag på propositionen

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K12,

2000/01:K14 yrkande 1 och 2000/01:K15.

2. Koncessionsavgift för sändning av TV-

program med analog sändningsteknik

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område såvitt avser 1 § samt punkt

2 i övergångsbestämmelserna. Härigenom får 1 §

och övergångsbestämmelsen den lydelse som framgår

av det i bilaga 3 intagna förslaget till lag om

ändring i lagen (2001:273) om ändring i lagen

(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens

område. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:K13 yrkande 1.

3. Övergångsbestämmelserna

Riksdagen avslår regeringens i bilaga 2 intagna

förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens område såvitt

avser punkt 3 i övergångsbestämmelserna. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:K11 yrkande

1 och 2000/01:K13 yrkande 2.

4. Koncessionsavgift beräknas för halvår

Riksdagen antar utskottets i bilaga 3 intagna

förslag till

1. lag om ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions

område,

2. lag om ändring i lagen (2001:273) om ändring i

lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område, i den mån det inte

omfattas av vad utskottet föreslår ovan under

moment 2.

Därmed bifaller riksdagen motion 2000/01:K13

yrkande 3.

5. Översyn av koncessionsavgiftslagen

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anför om en grundlig översyn

av reglerna för koncessionsavgift. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:K11 yrkande 3.

6. Underlaget för beräkning av

koncessionsavgift

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anför om att regeringen

skyndsamt bör utreda den särskilda frågan om

koncessionsavgift vid analog sändningsteknik.

Därmed bifaller riksdagen delvis motion

2000/01:K11 yrkande 2 och avslår motion

2000/01:K14 yrkande 2.

Reservation 1 (kd)

Stockholm den 1 juni 2001

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist

(v), Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind (s), Inger

René (m), Kenth Högström (s), Mats Einarsson (v),

Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m),

Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c), Helena

Bargholtz (fp), Per-Samuel Nisser (m) och Anders

Bengtsson (s).

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen

(1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens område skall ha

följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Lydelse enligt prop. Föreslagen lydelse

1999/2000:55

-----------------------------------------------------

1 §[1]

-----------------------------------------------------

Ett programföretag som Ett programföretag som

enligt 2 kap. 2 § första enligt 2 kap. 2 § första

stycket radio- och TV- stycket radio- och TV-

lagen (1996:844) har lagen (1996:844) har

tillstånd att i hela tillstånd att i hela

landet sända TV-program landet sända TV-program

skall betala med analog

koncessionsavgift till sändningsteknik skall

staten enligt denna lag betala koncessionsavgift

under förutsättning att till staten enligt denna

företaget har rätt att lag under förutsättning

sända reklam i sådan att företaget har rätt

sändning och är ensamt om att sända reklam i sådan

denna rätt här i landet. sändning och är ensamt om

denna rätt här i landet.

-----------------------------------------------------

Den som enligt 5 kap. radio- och TV-lagen har

tillstånd att sända lokalradio skall betala

koncessionsavgift till staten enligt denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

2. För perioden den 1 juli-31 december 2001 skall

Radio- och TV-verket senast den 15 juli 2001

fastställa det belopp som enligt 3 § skall utgå för

månad under denna period.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 4 § första

och fjärde stycket skall den rörliga delen av

koncessionsavgiften under år 2001 endast tas ut för

perioden den 1 juli - 31 december 2001 och beräknas

enligt följande. Avgiften är beroende av de intäkter

under denna period som utgör vederlag till

programföretaget för att det sänder annonser och tas

ut med 20 procent av intäkterna till den del de

uppgår till 100 miljoner kronor, med 40 procent av

intäkterna till den del de överstiger 100 miljoner

men inte 500 miljoner kronor och med 50 procent av

intäkterna till den del de överstiger 500 miljoner

kronor. I övrigt skall 4 § andra och tredje stycket

tillämpas.

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1996:855.

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i

lagen (1992:72) om koncessionsavgift

på televisionens och radions område

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions

område skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

4 §

-----------------------------------------------------

Den rörliga delen av Den rörliga delen av

koncessionsavgiften koncessionsavgiften

beräknas för ett beräknas för ett

kalenderår i sänder. Den kalenderhalvår i sänder.

är beroende av de Den är beroende av de

intäkter som utgör intäkter som utgör

vederlag till vederlag till

programföretaget för att programföretaget för att

det sänder annonser och det sänder annonser och

tas ut med tas ut med

1. 20 procent av 6. 20 procent av

intäkterna till den intäkterna till den

del de överstiger del de överstiger

750 miljoner men 375 miljoner men

inte 1 000 miljoner inte 500 miljoner

kronor, kronor,

2. 7.

3. 40 procent av 8. 40 procent av

intäkterna till den intäkterna till den

del de överstiger 1 del de överstiger

000 miljoner men 500 miljoner men

inte 2 000 miljoner inte 1 000 miljoner

kronor, kronor,

4. 9.

5. 50 procent av 10. 50 procent av

intäkterna till den intäkterna till den

del de överstiger 2 del de överstiger 1

000 miljoner kronor. 000 miljoner kronor.

11.

-----------------------------------------------------

I intäkter som utgör vederlag för att

programföretaget sänder annonser inräknas intäkter

som tillförts någon annan, om det framgår av

omständigheterna att de utgör sådant vederlag till

programföretaget.

Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga

grunder.

De i första stycket angivna beloppsgränserna skall

justeras på ett sätt som motsvarar det sätt som

anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta delen

av koncessionsavgiften.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:273)

om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions

område

dels att 1, 6 och 7 §§ lagen i stället för deras

lydelse enligt lagen (2001:273) om ändring i nämnda

lag skall ha följande lydelse,

dels att det i ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna till lagen (2001:273) om

ändring i nämnda lag skall införas en ny punkt,

punkt 3, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Lydelse enligt SFS Utskottets förslag

2001:273

-----------------------------------------------------

1 §

-----------------------------------------------------

Ett programföretag som Ett programföretag som

enligt 2 kap. 2 § första enligt 2 kap. 2 § första

stycket radio- och TV- stycket radio- och TV-

lagen (1996:844) har lagen (1996:844) har

tillstånd att i hela tillstånd att i hela

landet sända TV-program landet sända TV-program

skall betala med analog

koncessionsavgift till sändningsteknik skall

staten enligt denna lag betala koncessionsavgift

under förutsättning att till staten enligt denna

företaget har rätt att lag under förutsättning

sända reklam i sådan att företaget har rätt

sändning och är ensamt om att sända reklam i sådan

denna rätt här i landet. sändning och är ensamt om

denna rätt här i landet.

-----------------------------------------------------

Den som enligt 5 kap. radio- och TV-lagen har

tillstånd att sända lokalradio skall betala

koncessionsavgift till staten enligt denna lag.

-----------------------------------------------------

6 §

-----------------------------------------------------

Programföretaget skall Programföretaget skall

senast den 15 februari senast den 15 februari

varje år lämna Radio- och respektive den 15 augusti

TV-verket de uppgifter varje år lämna Radio- och

som behövs för att TV-verket de uppgifter

fastställa den rörliga som behövs för att

delen av fastställa den rörliga

koncessionsavgiften för delen av

television för föregående koncessionsavgiften för

år. Om sådana uppgifter television för föregående

inte lämnas eller de halvår. Om sådana

lämnade uppgifterna är uppgifter inte lämnas

ofullständiga, får Radio- eller de lämnade

och TV-verket förelägga uppgifterna är

företaget vid vite att ofullständiga, får Radio-

fullgöra skyldigheten. och TV-verket förelägga

företaget vid vite att

Radio- och TV-verket fullgöra skyldigheten.

meddelar senast den 1

mars beslut om det belopp Radio- och TV-verket

till vilket den rörliga meddelar senast den 1

delen av mars respektive den 1

koncessionsavgiften för september beslut om det

television uppgår för belopp till vilket den

föregående år. Om rörliga delen av

programföretaget inte har koncessionsavgiften för

fullgjort sin television uppgår för

uppgiftsskyldighet enligt föregående halvår. Om

första stycket första programföretaget inte har

meningen, meddelar Radio- fullgjort sin

och TV-verket beslut uppgiftsskyldighet enligt

snarast möjligt efter det första stycket första

att uppgiftsskyldigheten meningen, meddelar Radio-

har fullgjorts. och TV-verket beslut

snarast möjligt efter det

Den rörliga delen av att uppgiftsskyldigheten

koncessionsavgiften för har fullgjorts.

television skall betalas

senast den 31 mars om Den rörliga delen av

Radio- och TV-verket har koncessionsavgiften för

meddelat beslut om television skall betalas

avgiften senast under senast den 31 mars

mars månad. I annat fall respektive den 30

skall avgiften betalas så september om Radio- och

snart Radio- och TV- TV-verket har meddelat

verket meddelat beslut om beslut om avgiften senast

avgiften. under mars respektive

september månad. I annat

fall skall avgiften

betalas så snart Radio-

och TV-verket meddelat

beslut om avgiften.

-----------------------------------------------------

7 §

-----------------------------------------------------

Ränta skall betalas på koncessionsavgift från

förfallodagen. Räntesatsen bestäms enligt 6 §

räntelagen (1975:635).

-----------------------------------------------------

Om Radio- och TV-verket Om Radio- och TV-verket

har fattat beslut om den har fattat beslut om den

rörliga delen av rörliga delen av

koncessionsavgiften för koncessionsavgiften för

television efter utgången television efter utgången

av mars månad, skall av mars respektive

ränta ändå betalas från september månad, skall

den 31 mars. ränta ändå betalas från

den 31 mars respektive

den 30 september.

-----------------------------------------------------

______________________

3. För perioden den 1 juli-31 december 2001 skall

Radio- och TV-verket senast den 15 juli 2001

fastställa det belopp som enligt 3 § skall utgå för

månad under denna period.

Bilaga 4

Reservanternas lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions

område

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions

område skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Utskottets förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

4 §

-----------------------------------------------------

Den rörliga delen av Den rörliga delen av

koncessionsavgiften koncessionsavgiften

beräknas för ett beräknas för ett

kalenderhalvår i sänder. kalenderhalvår i sänder.

Den är beroende av de Den är beroende av de

intäkter som utgör intäkter som utgör

vederlag till vederlag till

programföretaget för att programföretaget för att

det sänder annonser och det sänder annonser inom

tas ut med det område som definieras

i 1 § och tas ut med

20 procent av

intäkterna till den 20 procent av

del de överstiger intäkterna till den

375 miljoner men del de överstiger

inte 500 miljoner 375 miljoner men

kronor, inte 500 miljoner

kronor,

40 procent av

intäkterna till den 40 procent av

del de överstiger intäkterna till den

500 miljoner men del de överstiger

inte 1 000 miljoner 500 miljoner men

kronor, inte 1 000 miljoner

kronor,

50 procent av

intäkterna till den 50 procent av

del de överstiger 1 intäkterna till den

000 miljoner kronor. del de överstiger 1

000 miljoner kronor.

-----------------------------------------------------

I intäkter som utgör vederlag för att

programföretaget sänder annonser inräknas intäkter

som tillförts någon annan, om det framgår av

omständigheterna att de utgör sådant vederlag till

programföretaget.

Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga

grunder.

De i första stycket angivna beloppsgränserna skall

justeras på ett sätt som motsvarar det sätt som

anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta delen

av koncessionsavgiften.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Bilaga 5

Lagrådsyttrande som begärts av

utskottet

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-05-18

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby,

justitierådet

Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Riksdagens konstitutionsutskott har den 15 maj 2001

beslutat inhämta Lagrådets yttrande över det i

proposition 2000/01:132 framlagda förslaget till lag

om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av

kanslirådet Ann-Jeanette Eriksson och

kammarrättsassessorn Caroline Beck-Friis.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Lagrådet konstaterar inledningsvis att den tid som

använts för beredning av lagstiftningsärendet och då

särskilt remisstiden varit anmärkningsvärt kort.

Beredningen får dock - om än nödtorftigt - anses

tillgodose kraven i 7 kap. 2 § regeringsformen.

Mot bakgrund av de frågor Lagrådets granskning skall

avse är det främst punkten 3 i

övergångsbestämmelserna som är av intresse. Genom

denna kommer de viktigaste bestämmelserna i 4 § om

beräkning av den rörliga delen av

koncessionsavgiften att sättas ur spel under tiden

den 1 juli-31 december 2001. I stället skall

tillämpas de beräkningsgrunder som anges i punkten

3.

Förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning

Det sägs uttryckligen i propositionen (s. 11) att

regeringen bedömer att förslaget innebär att nivån

på statens intäkter från koncessionsavgiften i stort

sett kommer att vara oförändrad jämfört med den

beräkning av statens inkomster som regeringen

redovisat för riksdagen. Detta innebär att TV 4 för

andra halvåret 2001 skall betala koncessionsavgift

som i runda tal motsvarar vad företaget skulle ha

betalat för hela året, om lagstiftningen varit

korrekt utformad, och att statskassan därmed för det

andra halvåret återfår vad den förlorat på grund av

utebliven koncessionsavgift för det första halvåret

(allt under förutsättning att Radio- och TV-verkets

beslut i fråga om de rörliga avgifterna skulle ha

blivit detsamma som beträffande den fasta avgiften,

något som framstår som tämligen självklart).

Vid lagens tillkomst ansågs att

koncessionsavgiften var att betrakta som en skatt

(se särskilt prop. 1991/92:78 s. 39) och Lagrådet

delar denna åsikt. Enligt 2 kap. 10 § andra stycket

regeringsformen är retroaktiv skattelagstiftning i

princip förbjuden.

Förslagets syfte och konstruktion ger vid handen att

det här är fråga om ett flagrant försök att kringgå

förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning.

Förslaget strider därför mot grunderna för 2 kap. 10

§ andra stycket regeringsformen. Det kan dock inte

anses strida mot bestämmelsens ordalydelse. På grund

härav framstår det som mindre sannolikt att, om

förslaget skulle antagas av riksdagen, en domstol

eller annat offentligt organ senare skulle i nu

angivet hänseende vägra tillämpa punkten 3 med

hänvisning till bestämmelserna om lagprövning i 11

kap. 14 § regeringsformen.

Kravet på normers allmängiltighet

Ett grundläggande krav på en författningsbestämmelse

är att bestämmelsen skall vara generell. Av motiven

till regeringsformen framgår att kravets närmare

innebörd är att lagen skall ha en generell

utformning. Se prop. 1973:90 s. 203 f. Enligt

motiven får en lag anses uppfylla kravet på generell

utformning om den exempelvis avser situationer av

ett visst slag eller vissa typer av handlingssätt

eller om den riktar sig till eller på annat sätt

berör en i allmänna termer bestämd krets av

personer. Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ80

1:92 funnit att vissa ändringar i lagen om rätt till

förlustutjämning vid taxering för inkomst och

kommunalskattelagen, "Lex Kockum", varit generella

med hänsyn till reglernas ordalydelse och det i

motiven klart uttalade syftet om en generellt

gällande lagstiftning.

Principen om normers allmängiltighet kopplas

ibland samman med bestämmelsen i 11 kap. 8 §

regeringsformen, att rättskipnings- eller

förvaltningsuppgift inte får fullgöras av riksdagen

i vidare mån än som följer av grundlag eller

riksdagsordningen. Principen kan sägas komplettera

bestämmelsen på så sätt att riksdagen inte heller

genom att tillgripa lagformen kan meddela beslut av

rättskipnings- eller förvaltningskaraktär.

Av 1 § framgår att lagen är tillämplig på ett

visst programföretag, vilket för närvarande är TV 4.

Om TV 4 skulle ersättas av ett nytt programföretag,

skulle lagen automatiskt komma att gälla för det nya

företaget. Denna effekt av lagens tillämpning torde

visa att lagen har en generell utformning, även om

lagen i varje särskilt fall endast kan tillämpas på

ett bestämt programföretag.

Genom de föreslagna övergångsbestämmelserna i

punkten 3 kommer de viktigaste bestämmelserna i 4 §

om beräkning av den rörliga delen av

koncessionsavgiften att under tiden den 1 juli - 31

december 2001 bli ersatta av de beräkningsgrunder

som anges i punkten 3. Av propositionen (s. 10 f.)

framgår att dessa tillfälliga beräkningsgrunder är

avpassade till just TV 4 och dess verksamhet.

Således sägs att den uppkomna situationen inte skall

ge TV 4 några ekonomiska fördelar och, å andra

sidan, inte heller medföra några ekonomiska

nackdelar. De föreslagna bestämmelserna kan antagas

vara avsedda att inte skola tillämpas på annat

programföretag än TV 4. Enligt Lagrådets mening

uppfyller bestämmelserna i punkten 3 inte kravet på

normers allmängiltighet och de strider därför mot

regeringsformen.

EG-rätten

Regeringen anger i propositionen att det inte finns

någon grund för att anse att dess förslag skulle

strida mot EG-rätten, såsom ifrågasatts av TV 4.

EG-rätten innehåller inte något fördragsreglerat

förbud mot retroaktiv lagstiftning, men i EG-

domstolens praxis har utvecklats ett

rättssäkerhetsbegrepp som omfattar bl.a. ett skydd

för förvärvade rättigheter och befogade

förväntningar liksom ett förbud mot retroaktiv

lagstiftning. Det sistnämnda är dock inte

undantagslöst. I domstolens praxis - mål 108/81

Amylum mot Rådet, ECR 1982 s. 3107 - har en EG-

förordning med retroaktiv verkan godtagits eftersom

de berörda inte hade berättigade förväntningar på

annat än vad förordningen innehöll. Det kan mycket

väl hävdas att TV 4, som varit och är ensamt om att

i hela landet sända TV-program med reklam, inte haft

några berättigade förväntningar på att befrias från

koncessionsavgiften så länge det förhållandet

gäller; de företag som sänder med digital teknik har

enligt vad som uppges i regeringens proposition än

så länge en begränsad mottagarkrets. En annan sak är

att de digitalt sända kanalernas tittarantal ökar

och att TV 4:s särställning följaktligen blir mindre

påtaglig. Med stöd av de resonemang som ligger till

grund för koncessionsavgiften kan TV 4 sägas ha

berättigade förväntningar om att avgiften i vart

fall inte skall höjas.

Slutsats

På grund av vad som anförts beträffande kravet på

normers allmängiltighet avstyrker Lagrådet

förslaget till punkten 3 i övergångsbestämmelserna.

Om punkten utgår får det till följd att de ordinära

reglerna i 4 § - oavsett att där används ordet

"kalenderår" - blir tillämpliga även för perioden

den 1 juli - 31 december 2001.

Övrigt

Vad angår den lagtekniska utformningen av

förslaget synes av motiveringen framgå att

koncessionsavgift avses skola utgå med 20 % av

reklamintäkterna i intervallet 0-100 milj. kr. Är

detta avsikten bör, för det fall att riksdagen

antager förslaget, i punkten 3 andra meningen

användas uttrycket "till den del de uppgår till

högst 100 miljoner kronor".