Bet. 2000/01:KU4

Konstitutionsutskottets betänkande

2000/01:KU04

Riksdagens arbetsformer

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

KU4

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas ett förslag i

budgetpropositionen om ändring i riksdagsordningen

såvitt gäller indelningen i utgiftsområden (prop.

2000/01:1 volym 7 yrkande 1). Vidare behandlas 28

motionsyrkanden från den allmänna motionstiden år

1999 och 44 motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden år 2000. De frågor som tas upp i

motionerna är av skilda slag och rör bl.a.

riksdagens arbetsår, ledamöternas placering i

plenisalen, debatterna i riksdagens kammare, den

allmänna motionstiden, utskottsorganisationen,

beredningen av vissa frågor, utskottssammanträdena,

voteringarna i kammaren, duandet i

riksdagsprotokoll, registrering av lobbare,

riksdagsledamöternas arbetssituation, riksdagens

öppnande, vissa riksdagsevenemang, riksdagskontor i

Göteborg, TV-sändningar från politiska forum, 020-

nummer till riksdagen, det interna miljöarbetet,

riksdagens IT-policy samt registreringen av

ledamöters ekonomiska intressen. Utskottet föreslår

en mindre ändring i lagen (1996:810) om registrering

av ledamöters åtaganden och ekonomiska intressen.

Utskottet tillstyrker vidare regeringens lagförslag.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Propositionen

1999/2000:1, volym 7, utgiftsområde 13, vari

föreslås att riksdagen

1. antar regeringens förslag till ändring i

riksdagsordningen.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.

Lagförslaget bifogas betänkandet som bilaga 1.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1999

1999/2000:K203 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om hur ledamöternas

möjligheter till arbete i valkretsen skall kunna

underlättas.

1999/2000:K205 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

att riksdagen beslutar att reglerna för

riksdagsprotokollet ändras i enlighet med motionens

förslag.

1999/2000:K206 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen beslutar om ändring av riksdagens

arbetsformer i enlighet med vad som anförts i

motionen,

1999/2000:K212 av Per Bill (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att det i samtliga

utskott blir tillåtet att använda sig av bärbara

datorer under pågående sammanträde i enlighet med

vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att det blir tillåtet att

använda sig av bärbara datorer i kammaren under

pågående förhandlingar i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1999/2000:K215 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen beslutar att uppdra åt

förvaltningskontoret att anmoda den resebyrå som ger

reseservice till riksdagens ledamöter att ta fram en

lista över hotell som inte har pornografiska alster

i sitt utbud av videofilmer eller TV-kanaler.

1999/2000:K219 av Amanda Agestav (kd) vari yrkas att

riksdagen beslutar om inrättandet av ett

familjeutskott.

1999/2000:K225 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om registrering av

lobbyister.

1999/2000:K226 av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark

(m) vari yrkas att riksdagen beslutar att

platsfördelningen i riksdagens plenisal skall ske

efter partitillhörighet och inte efter valkrets.

1999/2000:K263 av Jan-Evert Rådhström och Tomas

Högström (m) vari yrkas att riksdagen beslutar ändra

den allmänna motionsperioden till att gälla under

hela riksdagsåret med begränsning för ordinarie

valår i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:K265 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

talmanskonferensen till känna vad i motionen anförts

om behovet av att beakta jämställdhetsaspekter i

utskottens beredningsarbete,

3. att riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag

att utreda riksdagens arbetsformer och arbetssätt

och komma med förslag till förändringar så att både

kvinnor och män kan arbeta i den på lika villkor.

1999/2000:K271 av Lars Lindblad och Ola Karlsson (m)

vari yrkas att riksdagen beslutar att

organisatoriskt föra de areella näringarna till

näringsutskottet och renodla dagens miljö- och

jordbruksutskott till ett miljöutskott i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1999/2000:K287 av Harald Nordlund (fp) vari yrkas

att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen

anförts om en ändring av motionstiden under

riksdagsåret.

1999/2000:K288 av Catharina Elmsäter-Svärd och Carl

Fredrik Graf (m) vari yrkas att riksdagen ger

talmanskonferensen i uppdrag att snarast lägga fram

förslag som innebär att kammaren som huvudregel

övergår till att arbeta med fasta voteringstider.

1999/2000:K291 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att

riksdagen begär att

talmanskonferensen/förvaltningsstyrelsen närmare

utreder förutsättningarna och formerna för

riksdagens utseende av "Årets entreprenör" i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:K295 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

riksdagsledamöternas arbetsrutiner i

utskottsarbetet.

1999/2000:K296 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att

riksdagen ser över möjligheterna att genomföra

Riksdagens dag i hela Sverige.

1999/2000:K300 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v)

vari yrkas att riksdagen uppdrar åt

talmanskonferensen att framlägga förslag om

information till riksdagen om arbetet i Nordiska

rådet i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:K305 av Carina Hägg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en utredning

när det gäller att göra politiken mer tillgänglig

via TV-utsändningar.

1999/2000:K307 av Carina Hägg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att införa 020-

nummer till riksdagen.

1999/2000:K325 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att införa ett

medicinalutskott i riksdagen.

1999/2000:K332 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas

att riksdagen beslutar att ge talmanskonferensen i

uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag

till en reformerad motionstid i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1999/2000:K333 av Carin Lundberg och Sven-Erik

Österberg (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att

slopa den allmänna motionstiden och i stället inför

motionsrätt under hela riksdagsåret.

1999/2000:K338 av Sven Bergström m.fl. (c, m, mp)

vari yrkas att riksdagen beslutar uppdra åt

talmanskonferensen att utreda och lägga fram förslag

till en ändring av riksdagsordningen i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1999/2000:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

4. att riksdagen beslutar att svenska

Europaparlamentariker ges möjlighet att delta i

särskilda debatter i Sveriges riksdag.

1999/2000:A806 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

3. att riksdagen beslutar att, tillsammans med

riksdagens partier, initiera en översyn av kvinnors

och mäns inflytande i riksdagsarbetet.

Motioner från allmänna motionstiden 2000

2000/01:K205 av Harald Nordlund (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar om en ändring av motionstiden

under riksdagsåret i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2000/01:K213 av Bertil Persson (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar infoga dataenheten i

Riksdagsbiblioteket i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2000/01:K214 av Bertil Persson (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att inrätta ett forskningsutskott

i enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:K220 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar om ändring av arbetsordningen för

Sveriges riksdag.

2000/01:K222 av Jan-Evert Rådhström och Thomas

Högström (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen beslutar ändra den allmänna

motionsperioden till att gälla under hela

riksdagsåret med begränsning för ordinarie valår i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:K223 av Rigmor Stenmark (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin

mening att riksdagsledamöternas gäster vid

riksdagens högtidliga öppnande bereds plats på

plenisalens läktare.

2000/01:K227 av Amanda Agestav och Gustaf Essen (kd,

m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen begär att Riksdagsstyrelsen låter utreda

förutsättningarna för att inrätta ett

familjepolitiskt utskott.

2000/01:K239 av Bertil Persson (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa

lobbningsregistrering.

2000/01:K240 av Harald Nordlund (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen lägger fram

förslag till sådana förändringar i riksdagsordningen

att miljö- och jordbruksutskottet ändras till

miljöutskottet.

2000/01:K243 av Bengt Sifverstrand (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att registret över

riksdagsledamöternas åtaganden och ekonomiska

intressen skall göras obligatoriskt.

2000/01:K249 av Eva Flyborg m.fl. (fp, s, v, kd, mp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar inrätta ett regionalt

riksdagskontor i Göteborg.

2000/01:K254 av Carl Erik Hedlund m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen utreder

förutsättningarna för att ge riksdagen fler

tillfällen att väcka motioner.

2000/01:K288 av Cristina Husmark Pehrsson och Lars

Björkman (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen beslutar att snarast tillse att lika

regler gäller i riksdagens samtliga utskott vad

gäller ersättares tjänstgöring i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2000/01:K289 av Sten Tolgfors m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att införa fasta

voteringstider i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2. Riksdagen beslutar att tillåta utskottsmöten

under plenumtid i enlighet med vad som anförs i

motionen.

3. Riksdagen beslutar att tillåta placering av

assistenter på ledamöternas hemort i enlighet med

vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen beslutar att i enlighet med vad som

anförs i motionen dela upp debatterna i små och

stora debatter, samt att tidsbegränsa de mindre.

5. Riksdagen beslutar att tillåta att skriftliga

röstförklaringar tas till protokollet i enlighet med

vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen beslutar att ge talmannen i uppdrag att

inleda samtal med partierna för att få till stånd en

överenskommelse om att få ner antalet voteringar och

rösträkningar i enlighet med vad som anförs i

motionen.

7. Riksdagen beslutar att utreda möjligheten att

votera via Internet i enlighet med vad som anförs i

motionen.

8. Riksdagen beslutar att införa en årlig, större

debatt om samhällets utveckling i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2000/01:K290 av andre vice talman Eva Zetterberg och

Karin Svensson Smith (v) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att påskynda och förstärka

riksdagens interna miljöarbete genom att bl.a.

införa ett miljöledningssystem i enlighet vad som

anförs i motionen.

2000/01:K297 av Rigmor Stenmark (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som

sin mening vad i motionen anförs om att samtliga

utskott får i uppdrag att ägna minst ett

utskottssammanträde per riksdagsår åt barn- och

ungdomsfrågor.

2000/01:K300 av Per Bill (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att det i samtliga utskott

blir tillåtet att använda sig av bärbara datorer

under pågående sammanträde.

2. Riksdagen beslutar att det blir tillåtet att

använda sig av bärbara datorer i kammaren under

pågående förhandlingar.

2000/01:K303 av Bo Lungren m.fl. vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen beslutar om ändring av riksdagens

arbetsformer i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2000/01:K317 av Lars Lindblad och Ola Sundell (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att organisatoriskt föra de

areella näringarna till näringsutskottet och renodla

dagens miljö- och jordbruksutskott till ett

miljöutskott.

2000/01:K318 av Annelie Enochson och Rigmor Stenmark

(kd, c) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen beslutar om att få större inslag av

offentlighet i utskottsarbetet i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2000/01:K322 av Cristina Husmark Pehrsson och

Cecilia Magnusson (m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att inte tillsända riksdagen propositioner och

skrivelser, förutom budgetpropositionen, som löper

samtidigt med den allmänna motionstiden.

2000/01:K326 av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att platsfördelningen i

riksdagens plenisal skall ske efter

partitillhörighet och inte efter valkrets.

2000/01:K329 av Hans Hoff (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att utreda förutsättningarna för

hur skolelever från hela Sverige kan få bättre

möjligheter att besöka riksdagen.

2000/01:K334 av Majléne Westerlund Panke och Nils-

Erik Söderqvist (s) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar om en översyn av ledamots

motionsrätt enligt vad i motionen anförs.

2000/01:K336 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att uppdra åt talmannen och

riksdagsstyrelsen att lägga fram förslag till

ändring av riksdagsordningen så att riksdagens roll

som ledande forum för samhällsdebatt förstärks

enligt vad i motionen anförs.

2000/01:K338 av Sven Bergström (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar om ändring av rutinerna för

undertecknande av riksdagsmotioner i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2000/01:K357 av Henrik S Järrel (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar uppdra åt riksdagsstyrelsen att

närmare bereda formerna för riksdagens utseende av

"Årets Entreprenör" på sätt som anförs i motionen.

2000/01:K361 av andre vice talman Eva Zetterberg och

Kenneth Kvist (v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen beslutar om obligatorisk registrering av

riksdagsledamöters åtagande och ekonomiska intressen

enligt vad i motionen anförs.

2000/01:K365 av Per Bill och Eva Flyborg (m, fp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar om ändring i enlighet med vad i

motionen anförs om att avskaffa riksdagens IT-policy

vad gäller bruk av riksdagens datorer.

2000/01:K367 av Kent Härstedt (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att huvuddelen av de framgent

ökande resurserna som avsatts för ledamotsstöd skall

användas i respektive ledamots valkrets för

kontakter och relationer med respektive parti,

medborgare, föreningsliv, myndigheter och näringsliv

samt att riksdagen med utgångspunkt i

Demokratiutredningens rapporter och slutsatser

överväger behovet av ökat stöd lokalt och regionalt

för utökade medborgarkontakter.

2000/01:K386 av Jan Backman (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen ger

riksdagsutredningen i uppdrag att lägga fram ett

förslag om sådan ändring i riksdagsordningen att ett

nytt motionsinstitut inrättas i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2000/01:K393 av Tomas Högström och Marietta de

Pourbaix-Lundin (m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att flytta debatterna med

anledning av utskottsbetänkandena till

förstakammarsalen.

2. Riksdagen beslutar att se över debattreglerna i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:K398 av Lars Leijonborg m.fl (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

10. Riksdagen beslutar att svenska

Europaparlamentariker ges möjlighet att delta i

särskilda debatter i Sveriges riksdag i enlighet med

vad som i motionen anförs.

2000/01:MJ711 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

39. Riksdagen beslutar att tillsätta en grupp som

kan se över riksdagens rutiner i syfte att minimera

påverkan på miljön.

Utskottet

Ändring i riksdagsordningen

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 2000/01, volym 7,

såvitt nu är i fråga, att föreskrifterna i

riksdagsordningen skall ändras så att

utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid

arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

ersätts av utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14

Arbetsliv. För att förtydliga finansieringen av

arbetsmarknadspolitiken i sin helhet och skapa

förutsättningar för en bättre samlad

resultatredovisning till riksdagen föreslår

regeringen att utgifterna för

arbetsmarknadspolitiken samlas under utgiftsområdet.

Regeringen föreslår att vissa anslag från

utgiftsområde 14 flyttas till utgiftsområde 13

Utgifterna för bidrag till arbetslöshetsersättning

har utbetalats från det under utgiftsområde 13

uppförda anslaget A1 Bidrag till

arbetslöshetsersättning. Aktivitetsstöd har

utbetalats från anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och

arbetsliv. Från budgetåret 2001 föreslås att bidrag

till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd

utbetalas från det uppförda ramanslaget 22:2 Bidrag

till arbetslöshet och ersättning och aktivitetsstöd

under utgiftsområde 13. Förändringen sker bl.a. för

att tydliggöra att utgifterna för dessa ändamål

hänger samman. Ersättningen för dem som deltar i

program med aktivitetsstöd motsvarar den

arbetslöshetsersättning som deltagarna skulle vara

berättigade till om de var arbetslösa. Omfattningen

på programmen påverkar också den öppna

arbetslösheten och därmed utgifterna för

arbetslöshetsersättning. En sammanläggning

förtydligar detta samband och skapar samtidigt

större möjligheter att vid behov göra

omprioriteringar under löpande budgetår mellan

arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd.

Ändringarna i riksdagsordningen föreslås träda i

kraft den 1 januari 2001.

Yttrande från arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har tillstyrkt regeringens

förslag om ändring av utgiftsområden.

Konstitutionsutskottets bedömning

Indelningen av statsbudgeten i utgiftsområden

infördes den 15 september 1996. Till grund för

beslutet låg dels Riksdagsutredningens arbete med

reformering av riksdagsarbetet som

talmanskonferensen lagt fram i förslagen

1993/94:TK1-3, dels ett förslag av en arbetsgrupp

inom talmanskonferensen som lades fram i förslaget

1995/95:TK2. Riksdagsutredningen framhöll att det

ankommer på riksdagen att fatta beslut om indelning

i utgiftsområden och på regeringen att i

budgetpropositionen fördela sina förslag till

utgiftsanslag i enlighet med riksdagens beslut. I

del 2 (1993/94:TK2) framhålls att den

utgiftsområdesindelning som riksdagen använder sig

av i sina huvuddrag kan väntas bli tämligen

beständig när den väl fastställts eftersom den

knyter an till utskottets ansvarsområden enligt

tilläggsbestämmelserna till riksdagsordningen. Från

ett år till ett annat kan dock smärre justeringar

behöva göras, t.ex. i fråga om vilket utgiftsområde

ett enskilt anslag skall höra till. Beslut om sådana

justeringar av områdesindelningen borde fattas av

riksdagen på förslag av konstitutionsutskottet sent

på våren och den nya indelningen i utgiftsområden

kan därefter ligga till grund för den redovisning

som regeringen skall lämna i sitt kommande

budgetförslag.

Utskottet vill understryka vikten av att ändringar i

utgiftsområdesindelningen kan beslutas under våren

om de skall ligga till grund för regeringens

kommande budgetförslag under hösten. Det är

självfallet inte tillfredsställande att

bestämmelser som inte trätt i kraft skall tillämpas

i budgetarbetet. Konstitutionsutskottet förutsätter

att den nu aktuella ordningen med förslag om ändring

i utgiftsområden i budgetpropositionen är att se som

engångsföreteelse och har liksom

arbetsmarknadsutskottet inte någon erinran i sak mot

förslaget.

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens

förslag till ändring i riksdagsordningens

tilläggsbestämmelser 4.6.15 och 5.12.1. med den

ändringen att lagen träder i kraft den 20 november

2000 och tillämpas första gången beträffande

statsbudgeten för år 2001. Ändringen syftar till att

riksdagens beslut om budgeten för år 2001 skall

kunna fattas i föreskriven ordning.

Riksdagens arbetsår

Gällande regler

Enligt 1 kap. 1 § riksdagsordningen hålls ordinarie

val till riksdagen i september. Enligt 1 kap. 2 §

inleds nytt riksmöte, under år då ordinarie val inte

hålls, på dag i september som riksdagen fastställt

vid föregående riksmöte. Enligt 3 kap. 5 §

regeringsformen samlas nyvald riksdag på femtonde

dagen efter valdagen, dock tidigast på fjärde dagen

efter det att valets utgång kungjorts.

Enligt 1 kap. 7 § riksdagsordningen leder talmannen

eller, i hans eller hennes ställe, vice talman

riksdagens arbete. Riksdagsstyrelsen överlägger om

planeringen av riksdagsarbetet, leder

riksdagsförvaltningen samt beslutar om ärenden av

större vikt rörande riksdagens internationella

kontaktverksamhet. Riksdagsstyrelsen består av

talmannen som ordförande samt tio andra ledamöter

som riksdagen utser inom sig för riksdagens

valperiod.

De partigrupper i riksdagen som motsvarar partier

med minst fyra procent av rösterna i hela riket vid

senaste val till riksdagen utser vardera en

företrädare som skall samråda med talmannen om

arbetet i kammaren.

Motionerna

Rolf Gunnarsson (m) begär i motion 2000/01:K220 att

riksdagens arbetsår förlängs. Sommaruppehållet borde

förkortas och riksdagsarbetet börja igen den 15

augusti. Också jul- och nyårsuppehållet borde

förkortas. Under den tid riksdagen är samlad är

arbetstempot högst och arbetssituationen skulle

enligt motionen förmodligen förbättras om

riksdagsarbetet var i gång under en större del av

året.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) tar i motion 1999/2000:K265

upp bl.a. frågan om arbetsårets förläggning i ett

jämställdhetsperspektiv (yrkande 3 delvis).

Motionärerna framhåller att formerna för

riksdagsarbetet i stort sett är oförändrade sedan

jordbrukssamhällets tid och den tid då enbart män

satt i riksdagen. Skall både kvinnor och män kunna

vara riksdagsledamöter och samtidigt ha familj och

vänner är det därför angeläget att sprida arbetet

jämnare över året. Ett alternativ vore att låta

riksdagen sammanträda tre dagar i veckan i tio

månader om året för att utjämna arbetsbelastningen.

Bakgrund

Den 1 januari 1996 genomfördes vissa förändringar

när det gäller riksmötets längd. Ändringarna innebar

att riksmötet pågår tills nytt riksmöte börjar, att

sommaruppehållet förkortades och att talmannen

beslutar vilka längre uppehåll (plenifria veckor)

som skall göras i kammarens arbete (bet. 1993/94:

KU18). Till grund för ändringarna låg ett förslag

från talmanskonferensen (förs. 1993/94:TK1). Där

framhölls att en reform av riksmötet var angelägen

för att hävda riksdagens ställning och ge riksdagen

möjlighet att anpassa riksdagsarbetet till

utvecklingen. En mer flexibel planering av

riksdagsåret förutsätter enligt förslaget att

riksdagen inte är bunden av en tidsram för arbetet.

Den tidigare gällande slutpunkten den 15 juni borde

därför utgå. Talmannen och talmanskonferensen borde

i stället få vidgade befogenheter och ökat ansvar

när det gäller den årliga planeringen av

riksdagsarbetet. Kammarens sammanträdesplan skulle

styra och ange ramarna för riksdagsarbetet.

Planeringen borde avse hela valperioden. Plenifria

veckor borde läggas in regelbundet i kammarens

arbetsschema och längre plenifria uppehåll göras

kring jul, påsk och under sommaren. Riksmötet borde

normalt inledas i september och sommaruppehållet

normalt börja i juni. Riksdagen skulle dock inte

bindas till några definitiva tidsramar. De angivna

ramarna borde endast ses som riktlinjer för

planeringen av den närmast överblickbara framtiden.

Konstitutionsutskottet framhöll att riksdagen i sitt

arbete inte borde bindas till några definitiva

tidsramar och att planeringen ankommer på talmannen

i samråd med talmanskonferensen.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten

av en någorlunda jämn arbetsbelastning under

riksdagsåret. Arbetsperioderna mellan de plenifria

veckorna är oftast mycket intensiva medan

sommaruppehållet är förhållandevis långvarigt. Det

är emellertid talmannens ansvar att efter

överläggning i riksdagsstyrelsen och samråd med de

särskilda företrädarna för partigrupperna årligen

planera riksdagsarbetet med den begränsningen i

huvudsak att nytt riksmöte i enlighet med 1 kap. 2 §

riksdagsordningen skall inledas i september. Till

detta kommer Riksdagskommitténs uttalande bl.a. om

att riksdagsarbetet bör avslutas i juni. Det finns

flera faktorer som påverkar arbetsbelastningen och

som begränsar planeringsmöjligheterna. Behovet av

plenifria veckor för arbete i valkretsen har

framhållits vid upprepade tillfällen. Den allmänna

motionstiden och budgetbehandlingen är en intensiv

period i riksdagsarbetet och begränsar utrymmet för

annan ärendebehandling. Propositionernas och

motionernas antal kan variera och kan i vissa fall

kräva särskilt snabb behandling. Talmannen och

riksdagsstyrelsen följer arbetsbelastningens

utveckling och det förekommer regelbundna kontakter

med Regeringskansliet för att söka åstadkomma en

lämplig fördelning över tiden av propositionernas

överlämnande. Det saknas enligt utskottets mening

anledning att förutsätta annat än att talmannen,

riksdagsstyrelsen eller de särskilda företrädarna

för partigrupperna tar initiativ till de

förändringar som behövs för att åstadkomma en så

jämn arbetsrytm som möjligt. Utskottet är inte

berett att nu föreslå ändringar i de regler och

riktlinjer som styr utrymmet för arbetsplaneringen.

Motionerna 1999/2000:K265 yrkande 3 delvis (v) och

2000/01:K220 (m) avstyrks därför.

Ledamöternas placering i plenisalen

Gällande regler

Enligt 2 kap. 3 § riksdagsordningen skall för varje

ledamot finnas särskild plats i plenisalen. Enligt

tilläggsbestämmelsen 2.3.1 tar ledamöterna plats i

plenisalen valkretsvis.

Motionerna

I motionerna 1999/2000:K226 och 2000/01:K326 av Lars

Tobisson och Gunnar Hökmark, båda (m), yrkas att

riksdagen beslutar att platsfördelningen i

riksdagens plenisal skall ske efter

partitillhörighet och inte efter valkrets. Enligt

motionärerna tenderar debatterna i riksdagen att bli

utdragna och svåröverskådliga när de förs med upp

till sju partier som deltagare. Ledamöternas

placering i plenisalen efter valkrets och antalet

riksdagsår bidrar till svårigheterna. Endast 7 av 54

undersökta länder hade enligt en undersökning under

1980-talet av Interparlamentariska unionen

valkretsindelningen som grund för placering. I

majoriteten av länder satt ledamöterna partivis. I

kommun- och landstingsfullmäktige och i EU-

parlamentet gäller en sådan ordning. En

platsfördelning i riksdagens plenisal efter

partitillhörighet skulle enligt motionärerna skänka

debatten större livfullhet och åskådlighet. Eftersom

en förändring i denna riktning inte lär kräva någon

större ombyggnad eller installation av ny apparatur,

bör åtgärden enligt motionärerna kunna genomföras

inför nästa riksmöte.

Tidigare behandling

Utskottet har vid flera tillfällen, senast våren

1998, avstyrkt motionsförslag med samma innehåll som

det nu aktuella. I ett tidigare betänkande (bet.

1987/88:KU43) anförde utskottet bl.a. att en

partivis placering av ledamöterna skulle vara en

markering av den framträdande roll som de politiska

partierna numera spelar i riksdagen. Det skulle

enligt utskottet troligen också ha vissa andra

fördelar från kontakt- och debattsynpunkt.

Emellertid fanns det enligt utskottets bedömning

inte någon tillräckligt stark opinion bland

ledamöterna för att bryta traditionen. I ett

betänkande 1992 (bet. 1992/93:KU9) anförde utskottet

bl.a. att effekterna från debatt- och

kontaktsynpunkt inte skulle bli de som avsågs i den

då aktuella motionen. Utskottet ansåg att en

omdisponering av plenisalen måste ske om man vill

skapa en tätare atmosfär vid debatterna och

avstyrkte motionen. Utskottet vidhöll vid frågans

behandling under 1996/97 års och 1997/98 års

riksmöten sin tidigare uppfattning

(bet.1996/97:KU13, 1997/98:KU27).

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning.

Motionerna 1999/2000:K226 (m) och 2000/01:K326 (m)

avstyrks.

Debatterna i kammaren

Gällande regler

Enligt 1 kap. 7 § riksdagsordningen överlägger

riksdagsstyrelsen om planeringen av riksdagsarbetet

och enligt 2 kap. 13 § skall talmannen samråda med

de särskilda företrädarna för partigrupperna om

uppläggningen av kammarens överläggningar. Särskilt

anordnade debatter finns bl.a. i form av

partiledardebatter, allmänpolitiska debatter,

aktuella debatter och information från regeringen.

Enligt tilläggsbestämmelsen 2.14.1 får anförande

från ledamot som underlåtit förhandsanmälan inte

överstiga fyra minuter om inte talmannen finner skäl

medge längre tid. Nytt anförande från den som

tidigare haft ordet vid överläggningen i viss fråga

får inte överstiga två minuter.

Motionerna

Kenneth Kvist m.fl. (v) anser i motion 2000/01:K336

(delvis) att riksdagen ofta spelar en underordnad

roll i den framåtblickande debatten. Den tid som

används till allmänpolitiska debatter,

frågeställande, vissa särskilda debatter och en del

andra rituella debatter bör användas för att

diskutera framtidsfrågor. Riksdagen bör ta ledning i

framtidsdebatten. Forskningsresultat bör ägnas tid

och dess konsekvenser diskuteras och sättas i

relation till de samhällsproblem som bör lösas.

Frågor som t.ex. genmodifierad mat, klimatproblemen

och den globala ekonomin bör få en ordentlig

genomlysning i stället för att klaras av på tre

timmar i en särskild debatt. Detta kan ske genom

ändrade debattformer och genomförande av storforum

eller seminarier med forskare,

myndighetsrepresentanter, branschfolk m.fl. där

samtliga riksdagsledamöter och ministrar deltar. De

kan pågå i en eller flera dagar och göras

tillgängliga för allmänheten genom radio-, Internet-

och TV-sändningar. De kan läggas i anslutning till

vårpropositionen, då de långsiktiga frågorna ju bör

diskuteras. Det behövs en ändring av

riksdagsordningen så att en sådan verksamhet blir

reglerad och tränger undan en del av dagens

debatter.

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion 2000/01:K289

att riksdagen beslutar dela upp debatterna i små och

stora debatter samt att tidsbegränsa de mindre

(yrkande 4). Vidare begärs att det införs en årlig

större debatt om samhällets utveckling (yrkande 8).

Debatterna borde delas upp efter hur viktiga de är

och tilldelas tid och tidpunkt i enlighet med detta.

Riksdagsstyrelsen eller partierna i utskottsarbetet

skulle kunna komma överens om vilka av årets ärenden

som kräver en större debatt och vilka som handlar om

mindre, tekniska eller administrativa frågor.

Riksdagen skulle kunna ha tidsbegränsningar i mindre

debatter eller låta mindre debatter ske skriftligt

genom röstförklaring till protokollet (yrkande 5).

Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

framhåller i motion 2000/01:K393 att det saknas

spänst i kammarens debatter om t.ex.

utskottsbetänkanden. Motionärerna menar att mycket

skulle vinnas om dessa debatter flyttades till

förstakammarsalen (yrkande 1). Närheten skulle öka.

Motionärerna anser också att debattreglerna bör ses

över. Med nuvarande tillämpning av debattreglerna är

debatten alltför styrd. När det väl börjar bli

intressant bryts replikskiftet (yrkande 2).

Tidigare behandling

Våren 1998 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande

(m) om möjligheterna att minska upprepade

kammardebatter inom samma ämnesområden (bet.

1997/98:K27 s. 9). Utskottet hänvisade till att

talmanskonferensen bl.a. rekommenderat att utskotten

planerar sin behandling av motionerna för hela

mandatperioden med fördjupad behandling av vissa

ämnesområden vissa år.

Utskottet avstyrkte också ett yrkande (mp) om att

debatter med anledning av utskottsbetänkanden borde

kunna hållas i första- eller andrakammarsalen (s.

49). Utskottet hänvisade till ett ställningstagande

hösten 1996 (bet. 1996/97:KU3) då utskottet

konstaterat att riksdagens plenisal ofta är för

stor för den aktivitet som pågår där. De tillfällen

då den är fylld av ledamöter är betydligt färre än

de tillfällen då den ger ett ödsligt intryck. Vid de

tillfällen då alla ledamöter eller näst intill alla

är närvarande behövs emellertid platserna. Att var

och en har sin bestämda plats i kammaren kan också

ha andra fördelar. Utskottet framhöll att det skulle

innebära praktiska svårigheter att flytta vissa

debatter till en annan lokal än kammaren, särskilt

beträffande debatter av utskottsbetänkanden, dvs.

arbetsplenum. Ett särskilt problem i dessa fall var

enligt utskottet att ingen av de gamla kammarsalarna

är utrustade med voteringsanläggning. Det föreföll

enligt utskottet inte ändamålsenligt att förlägga

just dessa debatter till annan lokal än kammaren och

behålla kammaren för andra ändamål, såsom förutom

interpellationsdebatter och frågestunder, fåtaliga

tillfällen som öppningssammanträden och

allmänpolitiska debatter.

Före 1981 innehöll riksdagsordningen en bestämmelse

i 5 kap. 9 § om att ledamot omedelbart efter ärendes

avgörande fick anmäla reservation eller avge

röstförklaring. Utskottet tillstyrkte i mars 1981 en

motion om att rätten att avge reservation eller

röstförklaring efter ett ärendes avgörande i

kammaren skulle avskaffas (bet. KU1980/81:21 s. 11

f.). Utskottet instämde med motionärerna som

motiverat sitt förslag med att den eller de som har

en mot majoriteten avvikande mening har andra

möjligheter att visa detta, t.ex. genom

reservationer i utskottsbetänkandena, genom

särskilda yrkanden i kammaren eller genom inlägg i

kammardebatterna. Rätten att avge röstförklaring

borde enligt motionärerna också avvisas av det

principiella skälet att det inte borde vara möjligt

för en ledamot att framföra sina synpunkter i

kammaren utan risk för att bli motsagd.

Utskottets bedömning

Särskilt anordnade debatter, dvs. debatter som inte

har samband med handläggning av ärenden eller

meddelanden från regeringen, finns av olika typer,

partiledardebatter, allmänpolitiska debatter,

aktuella debatter, information från regeringen och

debatter med särskilt fastställda regler.

När det gäller frågan om att ge utrymme för

framtidsinriktade debatter i form av längre

storforum, seminarier m.m. med deltagare som inte är

riksdagsledamöter vill utskottet hänvisa till att

ämnet är av sådan karaktär att det i första hand hör

hemma i Riksdagskommitténs eller riksdagsstyrelsens

arbete. Motion 2000/01:K336 delvis (v) avstyrks.

När det gäller kammarens debatter vill utskottet

hänvisa till att riksdagsstyrelsen regelbundet

skall överlägga om planeringen av riksdagsarbetet

och att talmannen skall samråda med de särskilda

företrädarna för partigrupperna om arbetet i

kammaren. Något särskilt initiativ med anledning av

motion 2000/01:K289 yrkandena 4 och 8 är enligt

utskottets mening inte påkallat. Utskottet anser

inte heller att det finns tillräckliga skäl att

återinföra möjligheten att foga röstförklaring till

riksdagsprotokollet. De skäl som gjorde sig gällande

när möjligheten att avge röstförklaring togs bort är

enligt utskottets mening fortfarande giltiga. Motion

2000/01:K289 yrkandena 4, 5 och 8 (m) avstyrks.

Utskottet vidhåller också sin tidigare bedömning

att det bl.a. knappast är ändamålsenligt att flytta

större delen av kammardebatterna till första-

kammarsalen och behålla plenisalen för i huvudsak

interpellationsdebatter, frågestunder och fåtaliga

andra tillfällen som öppningssammanträden och

allmänpolitiska debatter. När det gäller frågan om

debattreglerna vill utskottet hänvisa till att

tidsbegränsningar, som Grundlagberedningen

framhållit (prop. 1972:15 s. 238 f.), kan behövas

för att inte kammardebatterna skall dras ut på ett

sätt som inkräktar för mycket på annat arbete som är

angeläget för ledamöterna. Utskottet är mot denna

bakgrund inte berett tillstyrka ändringar i de

gällande debattreglerna. Motion 2000/01:K393

yrkandena 1 och 2 (m) avstyrks följaktligen.

Europaparlamentarikernas deltagande i

riksdagsdebatter

Motionerna

I motionerna 1999/2000:U505 och 2000/01:K398 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) begärs att svenska

Europaparlamentariker ges möjlighet att delta i

särskilda debatter i Sveriges riksdag (yrkande 4

resp. 10). Enligt motionen måste EU-politiken föras

närmare medborgarna, och politiker i Sverige måste

göra Europapolitiken mer vardaglig. Ett steg i att

öka kopplingen mellan den svenska och europeiska

politiken vore att ge Europaparlamentarikerna ett

eget formaliserat och öppet forum för

återrapportering. I Nederländerna har i dag de

holländska Europaparlamentarikerna möjlighet att

delta i särskilda debatter i det nationella

parlamentet. Motionärerna anser att även de svenska

Europaparlamentarikerna bör ges en sådan möjlighet i

den svenska riksdagen.

Tidigare riksdagsbehandling

Hösten 1996 avlämnade konstitutionsutskottet ett

betänkande om EU-frågornas behandling i riksdagen

(bet. 1996/97:KU2). Under ärendets beredning hade

yttranden inhämtats från övriga utskott och EU-

nämnden. Konstitutionsutskottet betonade (s. 32 f.)

vikten av att EU-frågorna blir en naturlig del av

arbetet för riksdagens ledamöter och tjänstemän.

Utskottet föreslog att förvaltningskontoret skulle

ges i uppdrag att utreda bl.a. vilka kanaler som

finns för information om beslutsfattande inom EU:s

institutioner och hur dessa skulle kunna

kompletteras. Uppdraget till förvaltningskontoret

borde även avse hur förutsättningar för

direktkontakter mellan riksdagen och EU:s

institutioner kan skapas. Utskottet såg inte

anledning av föreslå någon reglering av kontakterna

med EU:s institutioner eller med de svenska

ledamöterna i Europaparlamentet.

Riksdagskommitténs referensgrupp för riksdagens

hantering av EU-frågor avlämnade i juni 2000 sin

slutrapport. Där framhålls (s. 84) att

Europaparlamentet och riksdagen är två skilda

parlament och att Europaparlamentarikerna och

riksdagsledamöterna är valda på olika mandat. Vidare

sägs att det är värdefullt med goda kontakter mellan

de svenska Europaparlamentarikerna och riksdagens

ledamöter men deras olika mandat skall inte

sammanblandas. Europaparlamentarikerna och

riksdagsledamöterna har var sina formella arenor att

verka på och någon sammanblandning bör inte ske av

arenorna. I likhet med vad riksdagen och KU anfört

tidigare bör kontakterna med Europaparlamentarikerna

inte formaliseras. Kontakterna bör enligt

referensgruppen främst gå igenom partierna men

kontakterna mellan andra delar av riksdagen och

Europaparlamentarikerna kan utvecklas. Så kan

utskotten och EU-nämnden utnyttja de svenska

Europaparlamentarikerna i sitt

informationsinhämtande, t.ex. genom att bjuda in dem

till öppna eller slutna utfrågningar.

Referensgruppen anser att Europaparlamentarikerna

inte heller i fortsättningen skulle ha någon rätt

att framträda i kammaren. Däremot finns det inte

hinder mot att anordna seminarier med inbjudna

Europaparlamentariker i riksdagens lokaler. I en

reservation (fp) föreslås att

Europaparlamentarikerna skall ges möjlighet att

delta i särskilt anordnade EU-debatter i riksdagen.

Referensgruppens rapport behandlas för närvarande i

Riksdagskommittén.

Utskottets bedömning

Riksdagskommittén behandlar för närvarande frågan om

Europaparlamen-tarikernas deltagande i riksdebatter.

Utskottet anser att detta arbete bör avvaktas.

Motionerna 1999/2000:U505 yrkande 4 (fp) och

2000/01:K398 yrkande 10 (fp) avstyrks.

Den allmänna motionstiden m.m.

Gällande regler

Enligt 4 kap. 3 § regeringsformen får varje

riksdagsledamot i enlighet med vad som närmare anges

i riksdagsordningen väcka förslag i fråga om allt

som kan komma under riksdagens prövning.

Riksdagsledamot avger enligt 3 kap. 9 §

riksdagsordningen förslag till riksdagen genom

motion. Enligt tilläggsbestämmelsen 3.9.1 avlämnas

motion genom att den ges in till kammarkansliet.

Enligt 3 kap. 10 § riksdagsordningen får motioner

väckas en gång om året i fråga om allt som kan komma

under riksdagens prövning (allmän motionstid). Den

allmänna motionstiden pågår, om inte riksdagen på

förslag av talmannen bestämmer annat, från början av

riksmöte som inleds under augusti, september eller

oktober och så länge som motioner får avlämnas med

anledning av budgetpropositionen. Motioner med

anledning av proposition får enligt 3 kap. 11 §

riksdagsordningen väckas inom femton dagar från den

dag då propositionen anmäldes i kammaren. Motion med

anledning av händelse av större vikt får enligt 3

kap. 15 § riksdagsordningen väckas gemensamt av

minst tio ledamöter, om händelsen inte kunnat

förutses eller beaktas under annan motionstid.

En begränsning i utrymmet för att bifalla motioner

följer av bestämmelserna i 11 kap. 7 och 8 §§

regeringsformen. I 11 kap. 7 § föreskrivs att ingen

myndighet, ej heller riksdagens eller kommuns

beslutande organ får bestämma hur

förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta

i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild

eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.

Enligt 11 kap. 8 § får rättskipnings- eller

förvaltningsuppgift inte fullgöras av riksdagen i

vidare mån än som följer av grundlag eller

riksdagsordningen.

Enligt riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 3.2.1.

skall budgetpropositionen avlämnas senast den 20

september, eller under år med riksdagsval i

september senast en vecka efter riksmötets öppnande

om inte hinder möter till följd av regeringsskifte.

Enligt 3 kap. 5 § riksdagsordningen bör regeringen

avlämna sina propositioner på sådana tider att

anhopning av arbete hos riksdagen om möjligt

förebyggs. Regeringen skall samråda med talmannen

därom.

Motionerna

I en rad motioner begärs att allmänna motioner skall

få lämnas under hela arbetsåret i riksdagen i

stället för som i dag från början av riksmötet till

så länge som motionstiden för budgetpropositionen

pågår. I motionerna 1999/2000:K338 av Sven Bergström

m.fl. (c, m och mp), 1999/2000:K333 av Carin

Lundberg och Sven-Erik Österberg (s) samt

1999/2000:K287 och 2000/01:K205 av Harald Nordlund

(fp) framhålls att den nu gällande ordningen innebär

att riksdagens ledamöter under andra delar av året

är fråntagna möjligheterna att genom motioner ta

initiativ i politiska frågor. Det anförs att

ledamöterna är utlämnade att reagera på regeringens

propositioner och skrivelser. I kommun- och

landstingsfullmäktige finns inte någon motsvarande

tidsbegränsning .i motionsrätten. Den mycket

begränsade motionsrätten i riksdagen sägs vara

förlegad och innebära en onödig begränsning i

ledamöternas arbetsmöjligheter. En motionsrätt under

hela året skulle ge en jämnare arbetsbelastning och

ökade möjligheter för partierna och den enskilde

ledamoten att ta politiska initiativ. Det skulle

sannolikt också innebära ett totalt sett färre antal

motioner och bättre kvalitet på motionerna. Vidare

framhålls att det som ombud för väljarna är viktigt

att kunna agera när en frågeställning aktualiseras

och inte behöva vänta i månader med att lägga fram

ett förslag.

Jan-Evert Rådhström och Thomas Högström (båda m)

framhåller i motionerna 1999/2000:K263 och

2000/01:K222 att en fri motionstid är en

demokratifråga. Om en motion kan skrivas under hela

riksdagsåret i aktuella och angelägna frågor bidrar

detta till en aktivare förmedling av de problem och

lösningar som finns i olika regioner och förmodligen

till en högre kvalitet på motionerna. Behovet av en

begränsad motionstid för att underlätta

ärendehanteringen i utskottskanslierna väger enligt

motionärerna inte tillräckligt tungt. Motionärerna

ifrågasätter om det gällande arbetssättet gynnar

framförandet av åsikter och viljan till förändringar

och förbättringar. I dessa motioner framförs att

motionstiden dock bör begränsas under ordinarie

valår. För att motionerna skall kunna avgöras under

mandatperioden och inte vara ett instrument i

valrörelsen bör allmänna motioner under sådana år

väckas senast den sista februari.

Carl Hedlund m.fl. (m) anser i motion 2000/01:K254

att riksdagsledamöterna borde ha möjligheter att

väcka motioner av allmän karaktär vid fler

tillfällen, förslagsvis genom en eller fler allmänna

motionsperioder som inte behöver vara lika långa som

den nuvarande allmänna motionsperioden. Två veckor

skulle kunna läggas vid andra tidpunkter på året.

Förslag som förs fram i samhällsdebatten och andra

sammanhang skulle därigenom direkt kunna föras upp

även på riksdagens agenda. Förslaget syftar till att

öka möjligheterna för ledamöterna att vara receptiva

i sin relation till omgivningen och inte

nödvändigtvis till snabbare motionsbehandling.

Eva Flyborg m.fl. (fp) understryker i motion

1999/2000:K332 att om riksdagen skall kunna hantera

aktuella händelser måste det skapas möjligheter att

agera i nuet. Ett alternativ till ständig

initiativrätt kan vara att lägga in en allmän

motionstid under en vecka i kvartalet.

Majléne Westerlund Panke och Nils-Erik Söderqvist

(båda s) framhåller i motion 2000/01:K334 att det

borde vara möjligt att disponera alla parters

arbetstid bättre genom att finna nya former för den

enskilde riksdagsledamotens motionsrätt.

Arbetsbelastningen blir mycket tung under den

allmänna motionstiden och samtidigt gäller att

ytterst få motioner bifalls. Motionärerna begär en

översyn av motionsrätten.

Kenneth Kvist m.fl. (v) begär i motion 2000/01:K336

(delvis) att motionsrätten begränsas genom en

ändring i riksdagsordningen. Vid oförändrad

majoritetsställning i riksdagen skall riksdagen

enligt motionärerna inte behöva ta ställning till

ett yrkande mer än en gång under en mandatperiod om

det inte hänt något nytt i frågan. Samma yrkande bör

inte kunna läggas fram mer än två gånger under en

mandatperiod. Undantag måste dock finnas för

följdmotioner, och motionsrätten med anledning av

händelse av större vikt bör utvidgas.

I motion 2000/01:K386 av Jan Backman (m) begärs ett

nytt motionsinstitut. Motioner som väcks under

allmänna motionstiden möts enligt motionären ofta av

utskottsuttalanden om att det ankommer på andra

instanser att besluta i ärenden av det aktuella

slaget. Det bör därför inrättas ett motionsinstitut

där förslag i frågor där andra instanser har att

besluta kan bli föremål för riksdagens prövning.

Sven Bergström (c) vänder sig i motion 2000/01:K338

mot att motioner ofta inte undertecknas personligen.

Missbruket av namnteckningarna sker trots att

kammarkansliet uttryckligen anvisat att originalet

skall vara undertecknat av motionären/motionärerna.

Ett enkelt sätt att lösa problemet vore att delegera

till en eller flera tjänstemän på ett partikansli

att kontrasignera en motion för berörda ledamöters

räkning.

Cristina Husmark Pehrsson och Cecilia Magnusson

(båda m) begär i motion 2000/01:K322 att ett

tillkännagivande till regeringen om att regeringen

inte skall överlämna propositioner eller skrivelser,

bortsett från budgetpropositionen, under sådan tid

att tiden för väckande av följdmotioner ligger

samtidigt med den allmänna motionstiden.

Bakgrund

Författningsutredningen föreslog två veckors allmän

motionstid från riksdagens öppnande i oktober och en

särskild motionstid på 31 dagar efter

budgetpropositionens avlämnande vid årsskiftet (SOU

1963:18 s. 70). Tiden för avlämnande av

följdmotioner föreslogs vara två veckor.

Motiveringen för att motionstiden borde vara

begränsad var att riksdagen så tidigt som möjligt

måste kunna överblicka sitt arbetsmaterial.

Grundlagberedningen avvisade tankar på om att

avskaffa de tidsmässiga begränsningarna i rätten att

väcka fristående motioner. Beredningen betonade att

initiativrätten för de enskilda ledamöterna var en

omistlig beståndsdel i svenskt statsskick och att

principerna om att varje ärende skulle

utskottsberedas och leda till beslut i sak gav de

enskilda ledamöternas motionsrätt en internationellt

unik kvalitet. Ståndpunkten att motionsrätten å

andra sidan måste begränsas tidsmässigt skulle ses

mot bakgrunden av de betydande rättsverkningar som

anhängiggörandet av en motion sålunda utlöser.

Grundlagberedningen stannade vid att motioner som

inte anknyter till propositioner eller särskilda

riksdagsinitiativ borde få väckas endast under en

begränsad tid av året i samband med avlämnandet av

budgetpropositionen i januari men beredningen hade

övervägt en allmän motionstid under hösten.

Förläggningen av en allmän motionstid ansågs

väsentlig för hur det årliga riksmötet kommer att

gestaltas. En dubblering i praktiken av den allmänna

motionstiden skulle leda till en splittring av

arbetsresurserna och i vissa fall rent av till

dubbelbehandling av samma fråga och motverka strävan

att få en överblick över arbetsmaterialet för en

längre tid framåt (SOU 1972:15 s. 236, 262).

I samband med genomförandet av den nya

budgetprocessen den 1 januari 1996 flyttades den

allmänna motionstiden till början av hösten då

riksmötet inleds och pågår så länge motioner får

avlämnas med anledning av budgetpropositionen.

Budgetpropositionen skall - bortsett från valår -

avlämnas senast den 20 september.

När det gäller formerna för avlämnandet av motioner

gällde ursprungligen att motioner avlämnades vid

kammarsammanträde. Det fanns då inte behov av att

motionerna undertecknades. Någon föreskrift om hur

en motion skall vara uppställd finns inte. Det

ligger enligt Holmberg-Stjernquists

grundlagskommentar (s. 654 f.) i sakens natur att

det måste finnas ett yrkande. Rimligt men inte

nödvändigt är att det finns en motivering.

Motionärens (motionärernas) namn står under

motionen. Vidare sägs i kommentaren att något krav

på egenhändigt undertecknande inte finns.

Konstitutionsutskottet har uttalat att

kammarkansliet får ta emot motion även av annan än

riksdagsledamot om det är ställt utom allt tvivel

att motionen härrör från riksdagsledamot (bet. KU

1974:65 s.14).

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet har under en följd av år

behandlat motionsyrkanden om fri motionstid under

hela året. Ofta har frågan tagits upp tillsammans

med motioner om begränsning av motionsrätten till

följd av att antalet avlämnade motioner ökat.

Konstitutionsutskottet tog i maj 1988 med anledning

av en motion (vpk) från allmänna motionstiden upp

frågan om fri motionsrätt under hela riksmötet (bet.

KU 1987/88:43 s. 21). Utskottet delade

Grundlagberedningens uppfattning att motionsrätten

måste vara tidsmässigt begränsad och avstyrkte

motionsyrkandet. Hösten 1989 avstyrktes en liknande

motion med hänvisning till att arbetet med en

förändring av budgetpropositionens utformning kunde

ge anledning till en översyn också av reglerna för

avgivande av motioner (bet. 1989/90:KU10 s. 6).

I samband med behandlingen år 1994 av ett förslag

om reformering av riksdagsarbetet behandlade

konstitutionsutskottet ett par motionsyrkanden om

fri motionsrätt (bet. 1993/94:KU18 s. 21 f.).

Utskottet som noga gick igenom användningen av

motionsinstitutet fann inte anledning att föreslå

några principiella förändringar när det gäller

reglerna för väckande och beredning av motioner och

avstyrkte motionsyrkandena. Våren 1996 avstyrkte

utskottet åter några motioner om fri motionsrätt

under hela året. Utskottet ansåg att det kunde

finnas skäl att på sikt överväga vissa förändringar

i motionsrätten. Med hänsyn till

budgetpropositionens centrala roll i riksdagsarbetet

fanns det dock anledning att avvakta utfallet av den

nya ordningen under en viss tid innan utskottet

ville ta initiativ i frågan om motionsrättens

utformning (bet. 1995/96:KU22 s. 7). Påföljande

riksmöte avstyrkte utskottet några motioner om fri

motionstid med hänvisning till detta uttalande.

Utskottet ansåg att frågan borde tas upp när

erfarenheterna av den nya budgetprövningen förelåg

(bet. 1996/97:KU13 s. 10). Samma ståndpunkt intog

utskottet våren 1998 (bet. 1997/98:KU27 s. 9). Med

anledning av motionsyrkanden i frågan framhöll

utskottet våren 1999 att riksdagen nyligen tillsatt

en kommitté, Riksdagskommittén, bl.a. med uppgift

att se över och utvärdera vissa frågor som rör

riksdagens budgetprocess. I det sammanhanget kunde

frågor som rör motionsrätten aktualiseras. Något

särskilt uppdrag till kommittén behövdes enligt

utskottet inte. Motionerna (m resp. v) avstyrktes

(bet. 1998/99:KU20 s. 7).

I samma betänkande behandlade utskottet ett par

motioner (v resp. fp) om att propositioner inte

skulle få väckas så länge motioner får avlämnas med

anledning av budgetpropositionen. Utskottet erinrade

om att ett av syftena med budgetreformen var att

riksdagen på höstarna skulle koncentrera sig på att

arbeta med budgetfrågor. Utskottet instämde i vad

som sades i motionerna om att propositioner i andra

frågor som läggs fram under den allmänna

motionstiden starkt försvårade möjligheterna för

ledamöterna att arbeta med budgetfrågor och egna

initiativ under den aktuella tiden. Mot denna

bakgrund ansåg utskottet att regeringen borde

respektera intentionerna bakom budgetreformen och

inte lägga fram propositioner under den allmänna

motionstiden, om inte synnerliga skäl föreligger.

Ett sådant skäl kunde vara att en proposition måste

behandlas i samband med budgetpropositionen.

Utskottet ville i sammanhanget erinra om

möjligheten för riksdagen att med tillämpning av

bestämmelsen i 3 kap. 11 § första stycket riksdags-

ordningen besluta att förlänga motionstiden för

propositioner som läggs fram under den allmänna

motionstiden så att motionstiden går ut t.ex. en

vecka efter den allmänna motionstiden.

Utskottet var inte berett att föreslå en ändring av

riksdagsordningen i enlighet med motionärernas

önskemål. Utskottet ansåg emellertid att

Riksdagskommittén i samband med sin utvärdering av

budgetreformen och därmed sammanhängande frågor

borde överväga en sådan regeländring.

Utskottets bedömning

Inom ramen för Riksdagskommitténs arbete har

aktualiserats frågor som gäller utformningen av

motionsrätten. Kommittén beräknas avlämna sitt

slutbetänkande under detta riksmöte. Enligt

utskottets mening bör resultatet av kommitténs

arbete avvaktas. Motionerna 1999/2000:K263 (m),

1999/2000:K287 (fp), 1999/2000:K332 (fp),

1999/2000:K333 (s), 1999/2000:K338 (c, m och mp),

2000/01:K205 (fp), 2000/01:K222 (m), 2000/01:K254

(m), 2000/01:K334 (s) och 2000/01:K336 i denna del

(v) avstyrks.

Utskottet är inte berett att tillstyrka att det

inrättas ett nytt motionsinstitut där förslag i

frågor där andra instanser har att besluta blir

föremål för riksdagens prövning. Riksdagen har som

rikets högsta beslutande organ självfallet ett

mycket stort utrymme för att pröva skilda frågor,

bl.a. kan riksdagen ändra lagar som ger regeringen

och myndigheter rätt att besluta i enskilda fall

eller meddela föreskrifter. Bestämmelserna i 11 kap.

7 § regeringsformen om myndigheternas

självbestämmande och förbudet i 11 kap. 8 §

regeringsformen för riksdagen att fullgöra

rättskipnings- och förvaltningsuppgift i vidare mån

än som följer av grundlag eller riksdagsordningen är

dock central för den svenska förvaltningsmodellen.

Enligt utskottets mening riskerar ett

motionsinstitut som det föreslagna att stå i strid

med dessa bestämmelser. Motion 2000/01:K386 (m)

avstyrks.

När det gäller frågan om avlämnande av propositioner

under den allmänna motionstiden vill utskottet åter

erinra om att ett av syftena med budgetreformen var

att riksdagen på höstarna skulle koncentrera sig på

att arbeta med budgetfrågor och att propositioner i

andra frågor som läggs fram under den allmänna

motionstiden starkt försvårar möjligheterna för

ledamöterna att arbeta med budgetfrågor och egna

initiativ under den aktuella tiden. Som utskottet

tidigare framhållit bör regeringen respektera

intentionerna bakom budgetreformen och inte lägga

fram propositioner under den allmänna motionstiden,

om inte synnerliga skäl föreligger. Ett sådant skäl

kunde vara att en proposition måste behandlas i

samband med budgetpropositionen. Talmannen

överlägger regelbundet med Regeringskansliet om

tiderna för avlämnandet av propositioner. Utskottet

utgår från att vikten av att inte propositioner i

annat än budgetfrågor avlämnas under allmänna

motionstiden understryks i detta sammanhang. Något

tillkännagivande till regeringen kan därför inte

anses påkallat. Motion 2000/01:K322 (m) avstyrks

följaktligen.

När det gäller frågan om egenhändigt undertecknande

av motioner saknas enligt utskottets mening

anledning att anta att den nuvarande ordningen

vållat några svårigheter. Riksdagsordningen ställer

inte krav på undertecknande över huvud taget och

även om en motion inte lämnas personligen till

kammarkansliet behövs inte ett undertecknande om det

är ställt utom tvivel att motionen härrör från

riksdagsledamoten. Enligt utskottets mening saknas

behov av att ändra den nuvarande regleringen. Frågan

om ändring av rutinerna ankommer på

riksdagsstyrelsen att överlägga om och kan även tas

upp i samrådet mellan de särskilda företrädarna för

partigrupperna och talmannen. Utskottet är inte

berett förorda något särskilt initiativ i frågan.

Motion 2000/01:K338 (c) avstyrks.

Utskottsorganisationen

Gällande bestämmelser

Enligt 4 kap. 3 § andra stycket regeringsformen

väljer riksdagen inom sig utskott, däribland ett

konstitutionsutskott och ett finansutskott, enligt

bestämmelser i riksdagsordningen. Enligt 4 kap. 2 §

riksdagsordningen tillsätter riksdagen inom sig för

varje valperiod ett konstitutionsutskott, ett

finansutskott, ett skatteutskott och erforderligt

antal andra utskott. Riksdagen kan även under

valperioden tillsätta utskott för längst den tid som

återstår av valperioden. I tilläggsbestämmelsen

4.2.1 anges de nuvarande 16 utskotten. I

tilläggsbestämmelserna 4.6.1-4.6.16 anges de olika

utskottens beredningsområden.

Enligt tilläggsbestämmelsen 4.6.8 skall

socialförsäkringsutskottet bereda ärenden om allmän

försäkring, arbetsskadeförsäkring och stöd åt

barnfamiljer. Det skall även bereda ärenden om

svenskt medborgarskap samt utlännings- och

invandrarfrågor. Ärenden om anslag inom

utgiftsområdena 8 Invandrare och flyktingar, 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, 11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom och 12 Ekonomisk

trygghet för familjer och barn tillhör

socialförsäkringsutskottets beredning.

Enligt tilläggsbestämmelsen 4.6.9 skall

socialutskottet bereda ärenden som rör omsorger om

barn och ungdom utom förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg, omsorg om äldre och handikappade,

åtgärder mot missbruk och andra socialtjänstfrågor.

Det skall även bereda ärenden om alkoholpolitiska

åtgärder, hälso- och sjukvård samt sociala ärenden i

övrigt. Ärenden om anslag inom utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg tillhör

socialutskottets beredning.

Enligt tilläggsbestämmelsen 4.6.11 skall

utbildningsutskottet bereda ärenden om högre

utbildning och forskning, studiestöd, skolväsendet

samt förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Ärenden

om anslag inom utgiftsområdena 15 Studiestöd och 16

Utbildning och universitetsforskning tillhör

utbildningsutskottets beredning.

Enligt tilläggsbestämmelsen 4.6.13 skall miljö- och

jordbruksutskottet bereda ärenden om jordbruk,

skogsbruk, trädgårdsnäring, jakt och fiske. Det

skall bereda ärenden om kärnsäkerhet, naturvård samt

ärenden om miljövård i övrigt som inte tillhör annat

utskotts beredning. Ärenden om anslag inom

utgiftsområdena 20 Allmän miljö- och naturvård samt

23 Jordbruk och skogsbruk, fiske med anslutande

näringar tillhör miljö- och jordbruksutskottets

beredning.

Näringsutskottet skall enligt tilläggsbestämmelse

4.6.14 bereda ärenden om allmänna riktlinjer för

näringspolitiken och därmed sammanhängande

forskningsfrågor samt ärenden om industri och

hantverk, handel, energipolitik, regionalpolitik,

statlig företagsamhet samt pris- och

konkurrensförhållanden i näringslivet. Ärenden om

anslag inom utgiftsområdena 19 Regional utjämning

och utveckling, 21 Energi och 24 Näringsliv tillhör

näringsutskottets beredning.

Motionerna

I fyra motioner begärs nya utskott. Bertil Persson

(m) begär i motion 1999/2000:K325 att det inrättas

ett medicinalutskott i riksdagen. Det är enligt

motionären hög tid för en mer rationell uppdelning

av socialfrågor än fördelningen på socialutskottet

och socialförsäkringsutskottet. Med hänsyn till att

nästan 10 % av BNP avsätts till sjukvård borde

ärendena fördelas på ett medicinalutskott och ett

socialutskott.

I motion 2000/01:K214 begär Bertil Persson att ett

forskningsutskott inrättas. Ett särskilt

forskningsutskott behövs mot bakgrund av att den

enskilt viktigaste faktorn för ett lands utveckling

är dess forskningsresultat och frågorna bör därför

ges prioritet. Enligt motionen kan finansieringen

lösas genom en sammanslagning av exempelvis

näringsutskottet och miljö- och jordbruksutskottet.

Ett familjeutskott begärs i motionerna

1999/2000:K219 av Amanda Agestav (kd) och

2000/01:K227 av Amanda Agestav och Gustaf von Essen

(kd, m). Det är enligt motionärerna svårt att få ett

samlat grepp om den statliga familjepolitiken.

Bostadsförsörjningsstöd hanteras i ett utskott,

barnbidragen i ett annat, förskoleverksamheterna i

ett tredje osv. Konsekvenserna av denna uppdelning

har blivit att barnfamiljer drabbats extra hårt

under besparingstider. I ljusare ekonomiska tider är

ett samlat grepp också viktigt.

Konsekvensbeskrivningar och uppföljningar behövs

fortlöpande. Inrättandet av ett familjeutskott ger

en signal om familjernas stora betydelse.

I tre motioner begärs att miljö- och

jordbruksutskottet renodlas till ett miljöutskott

och att ärendegrupper förs över till

näringsutskottet. Lars Lindblad och Ola Karlsson (m)

respektive Lars Lindblad och Ola Sundell (m)

framhåller i motionerna 1999/2000:K271 och

2000/01:K317 att det förr var naturligt med en egen

utskottsorganisation för jordbruket som var den

dominerande näringen i landet. Trots att flera

sektorer utvecklats vid sidan av jordbruket lever

det politiska organisationstänkandet kvar i ett

starkt intresse att särbehandla just

jordbruksfrågor, och även näringar som skog och

fiske drabbas av samma förhållanden. Dessa näringar

mår enligt motionärerna bäst av att få en behandling

som är likställd med andra näringars. Om de areella

näringarna inordnas under näringsutskottet skulle

det göra det lättare att undvika den negativa

särbehandling som drabbat jordbruket i form av höga

el- och drivmedelsskatter. I den sistnämnda motionen

framhålls att konflikter mellan olika näringars

intressen och miljöintressen inte bör hanteras i

samma utskott. I motion 2000/01:K240 hänvisar Harald

Nordlund (fp) till att enligt budgetpropositionen

skall åtgärder för en god miljö finansieras inom en

rad skilda utgiftsområden. Bland annat mot denna

bakgrund är det angeläget att miljö- och

jordbruksutskottet ändras till miljöutskottet och

att jordbruks-, skogs- och fiskefrågor överförs till

näringsutskottet.

Ulla Hoffmann begär i motion 1999/2000:K265 (yrkande

3 delvis) att riksdagens former och arbetssätt bör

utredas och förslag till förändringar läggas fram så

att både kvinnor och män kan arbeta på lika villkor.

Alltfler kvinnor arbetar politiskt och detta borde

påverka arbetsformer och organisation. En

undersökning har visat att kvinnliga

riksdagsledamöter arbetar mer tvärpolitiskt och med

andra frågor än de manliga ledamöterna.

Bakgrund

Den nuvarande utskottsorganisationen tillkom i

samband med författningsreformen 1971. Ett system

med fackutskott ersatte den tidigare ordningen,

enligt vilken utskotten var indelade enligt

statsrättsliga grunder. Fackutskottsprincipen kan

kortfattat sägas innebära att ärenden inom samma

ämnesområden bereds inom samma utskott oavsett om de

är lagärenden eller anslagsärenden. Ett undantag

från fackutskottsprincipen är lagutskottets

särskilda ansvar för lagstiftningsärenden inom den

centrala civilrätten. Den nya ordning som infördes

innebar att utskottsindelningen speglade

departementsindelningen. Därefter har

departementsindelningen ändrats vid ett stort antal

tillfällen medan endast marginella förändringar av

utskottsindelningen skett.

Riksdagsutredningen anlade 1993 vissa allmänna

utgångspunkter för ändringar i

utskottsorganisationen och förordade regelbundna

översyner av ärendefördelningen mellan utskotten

(1993/94:TK1 s. 143 f.). Ibland kunde det behövas

större mer långsiktiga förändringar i

utskottsstrukturen. Det fanns dock formella och

praktiska gränser för omfördelningarna under en

valperiod. Sålunda kräver många ämnesområden

specialkunskaper, vilket gör att det medför problem

att flytta ärenden från ett utskott med ledamöter

som valts med tanke på sina kunskaper och intresse

för de aktuella ämnesområdena till ett annat som

kräver helt andra kunskaper. Vidare framhölls att

det är viktigt att utskottsorganisationen är

anpassad till de politikområden som är aktuella i

samhället och i riksdagsarbetet. Målen att ärendena

får en sakligt sett logisk placering och hålls

samman i ämnesområden kan behöva prioriteras högre

än målet att nå en volymmässigt helt jämn

arbetsbelastning.

I ett senare betänkande (1993/94:TK3 s. 21 f.)

ansåg Riksdagsutredningen att ändringar i

utskottsindelningen borde anstå till dess ett

definitivt beslut om utgiftsområdena fattats.

Riksdagsutredningen redovisade dock ett utkast till

en utskottsindelning som innebar att antalet utskott

minskades från 16 till 15 eller 14. Enligt skissen

skulle utrikesutskottet och försvarsutskottet slås

ihop till ett utrikes- och säkerhetsutskott, ett

särskilt invandrings- och biståndsutskott inrättas

samt socialförsäkrings- och socialutskotten slås

ihop. Frågan om sammanslagning av lag- och

justitieutskotten berördes också. I ett förslag

1995/96:TK2 framhölls att oavsett de krav den nya

budgetprocessen ställer finns det goda skäl att

diskutera förändringar i utskottsindelningen. Den

nuvarande organisationen har varit i stort sett

oförändrad sedan enkammarreformen. Under den tid som

förflutit har mycket ändrats när det gäller

arbetsbelastningen inom olika områden och också i

fråga om sambandet mellan olika ärendegrupper. Ett

skäl till att en ändring i utskottsindelningen trots

allt inte föreslogs var att det innan erfarenheter

vunnits av den nya budgetprocessen var svårt att

förutse vilka effekterna blev på riksdagsarbetet.

Syftet var att återkomma med ett förslag under

riksmötet som kunde träda i kraft 1998. I mars 1998

återkom talmanskonferensen med en genomgång av

erfarenheterna av problem med utskottsindelningen

som upplevts i 1996 och 1997 års budgetarbete

(1997/98:TK1). Talmanskonferensen fann att den

nuvarande utskottsorganisationen på det hela taget

är väl lämpad att klara uppgiften att bereda

riksdagsärenden. Det torde i stor utsträckning vara

oundvikligt att det råder skillnader i

arbetsbelastningen mellan utskotten. De allra mest

arbetsbelastade utskotten är konstitutionsutskottet

och finansutskottet och vilka övriga utskott som har

de tyngsta arbetsbördorna varierar från år till år

bl.a. beroende på inom vilka områden stora

lagstiftningsreformer görs. Det var därför omöjligt

att genom ändrad utskottsindelning helt ta bort

skillnaderna i belastning mellan utskott (s.16).

Nämnas kan att i budgetpropositionen 2000/01:1

indelas den statliga verksamheten förutom i

utgiftsområden i 47 politikområden.

Politikområdesindelningen syftar till att möjliggöra

en bättre koppling mellan mål, kostnader och

resultat. Politikområdesindelningen har gjorts efter

sammanvägning av kriterierna politisk relevans,

statsfinansiellt lämpliga avgränsningar med hänsyn

till beloppens storlek och möjligheten att göra

meningsfulla prioriteringar inom ramarna,

organisatorisk tillhörighet, uppföljningsbarhet och

administrativ enkelhet. Vissa politikområden

omfattar verksamheter som i sin helhet ryms inom ett

utgiftsområde. Ett politikområde kan även omfatta en

begränsad del av en verksamhet som bedrivs inom ett

utgiftsområde. Det finns även politikområden som

berör flera utgiftsområden, s.k. sektorsövergripande

politikområden.

Tidigare utskottsbehandling

Hösten 1992 behandlade utskottet en motion (m) om

att socialförsäkringsutskottet och socialutskottet

skulle ersättas av ett medicinalutskott och ett

socialutskott (bet. 1992/93:KU9 s. 12). Motionen

avstyrktes med hänvisning till pågående arbete i

Riksdagsutredningen.

Benämningen miljö- och jordbruksutskott infördes år

1998 på förslag av tal-manskonferensen (förs.

1997/98:TK1, bet. 1997/98:KU27 s. 15). Bakgrunden

var att talmanskonferensen inte var beredd att

föreslå inrättandet av ett nytt miljöutskott men med

hänsyn till det dåvarande jordbruksutskottets

uppgifter ansåg det befogat med ett namnbyte.

Våren 1999 avstyrkte utskottet en motion (fp) om

att miljö- och jordbruksutskottet skulle ändra namn

till miljöutskottet och att jordbruks-, skogs- och

fiskefrågor skulle föras över till näringsutskottet

(bet. 1998/99:KU20 s. 6). Utskottet erinrade om att

den nuvarande benämningen infördes så sent som 1998.

Frågan om en överföring av ansvarsområdena borde

enligt utskottets mening tas upp i samband med en

allmän översyn av ärendefördelningen mellan

utskotten, något som då inte syntes motiverat.

Utskottets bedömning

Utskottet är inte heller nu berett att förorda en

sådan allmän översyn av ärendefördelningen mellan

utskotten som motionsyrkandena kan anses förutsätta.

Motionerna 1999/2000:K219 (kd), 2000/01:K227 (kd,

m), 1999/2000:265 yrkande 3 delvis (v),

1999/2000:K271 (m), 1999/2000:K325 (m), 2000/01:K214

(m), 2000/01:K240 (fp) och 2000/01:K317 (m)

avstyrks.

Beredningen av vissa frågor i

utskottsorganisationen

Gällande regler

Enligt riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 4.6.15

skall arbetsmarknadsutskottet bereda ärenden om

bl.a. jämställdhet mellan kvinnor och män i

arbetslivet.

Enligt tilläggsbestämmelsen 4.6.6 skall

utrikesutskottet bl.a. bereda ärenden om rikets

förhållande till och överenskommelser med andra

stater och mellanfolkliga organisationer, allt i den

mån ärendena inte tillhör annat utskotts beredning.

Enligt tilläggsbestämmelsen 7.1.1 skall bland

riksdagens ledamöter företas val till Nordiska

rådets svenska delegation. Delegationen väljs för

riksmöte och består av 20 medlemmar och 20

suppleanter. Delegationen har ett sekretariat om fem

tjänstemän som organisatoriskt är inordnat i

riksdagens internationella kansli (RIK).

Enligt 4 kap. 10 § riksdagsordningen skall statlig

myndighet lämna upplysningar och avge yttranden då

utskott begär det. Sådan skyldighet åligger dock

regeringen endast i fråga om arbetet inom Europeiska

unionen på utskottets ämnesområde. Enligt 4 kap. 12

§ kan utskottet om det finns särskilda skäl medge

att även annan än ledamot, suppleant och tjänsteman

i utskottet är närvarande.

Motionerna

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion

1999/2000:K265 (yrkande 1) att talmanskonferensen

skall ges i uppdrag att pröva vilka åtgärder som är

nödvändiga för att riksdagens utskott skall ges en

formell plattform för att föra upp

jämställdhetsfrågor inom sina sakområden. Detta kan

enligt motionärerna ske genom en övergripande

tilläggsparagraf eller genom att alla utskott får i

uppdrag att i sin beredning beakta

jämställdhetsperspektivet.

I motion 2000/01:K297 (yrkande 1) begär Rigmor

Stenmark (c) att samtliga utskott får i uppdrag att

ägna minst ett utskottssammanträde per år åt barn-

och ungdomsfrågor. Barnkonventionen ställer enligt

motionären krav på medvetna prioriteringar. Sveriges

riksdag måste vara med och driva barnens frågor

framåt. Utskotten i riksdagen måste anta utmaningen

och på allvar släppa in barnens intresseområden i

varje utskottsområde.

I motion 1999/2000:K300 av Charlotta L Bjälkebring

m.fl. (v) anförs att de nordiska frågorna måste få

en större plats och spela en mer framträdande roll i

den svenska utrikespolitiken. För att lyckas med

detta måste ansvarsfördelning och informationsvägar

få en fastare form. När det gäller förhållandet

mellan riksdagen och vad som sker i Nordiska rådet

måste det finnas någon form av både förberedelse

inför behandlingen av frågor i rådet och

återrapportering till riksdagen och dess olika

sakutskott. De departementstjänstemän som handhar

nordiska frågor bör kontinuerligt informera de olika

sakutskotten i frågor som berör deras områden. En

rimlig ordning vore att departementen fick i uppdrag

att informera respektive utskott om vilka frågor som

skall behandlas vid möten där medlemmarna av den

svenska delegationen har närvarorätt.

Talmanskonferensen bör ges i uppdrag att lägga fram

förslag om sådan information till riksdagen.

Bakgrund

Enligt 1 kap. 2 § regeringsformen skall den

offentliga makten utövas med respekt för alla

människors lika värde och det allmänna skall

tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter. I

regeringens skrivelse om jämställdhetspolitiken

(skr. 1996/97:49) redovisas Sveriges åtagande från

kvinnokonferensen i Peking att införliva ett

jämställdhetsperspektiv i de politikområden som

berörs i handlingsplanen. I skrivelsen betonas

särskilt betydelsen av att könsperspektivet

tydliggörs och beaktas inom alla delar av

regeringens politik och i statliga verks och

myndigheters arbete och att den högsta ledningen tar

ansvar för jämställdhetsarbetet. Vidare beskrivs

regeringens strategi för att befästa och utveckla

arbetsformer som skall säkerställa att

jämställdhetsaspekten förs in i huvudfåran av

politiska och administrativa beslutsprocesser.

Genom Amsterdamfördraget har jämställdhetsfrågorna

fått en väsentligt starkare ställning i EU-

samarbetet. Jämställdhet mellan kvinnor och män

ingår nu i EU-fördraget som ett av de grundläggande

målen, något som Sverige i hög grad bidragit till.

Även den s.k. mainstreamingstrategin, dvs. att ett

jämställdhetsperspektiv skall beaktas och främjas i

gemenskapens alla aktiviteter, har skrivits in i

fördraget.

FN:s generalförsamling antog konventionen om barnets

rättigheter den 20 november 1989. För svenskt

vidkommande trädde konventionen i kraft den 2

december 1990. Några lagstiftningsåtgärder vidtogs

då inte. Med anledning av ett tillkännagivande av

riksdagen (bet. 1995/96:SoU4) tillsatte regeringen

år 1996 en parlamentarisk kommitté med uppdrag att

göra en bred översyn av hur svensk lagstiftning och

praxis förhåller sig till barnkonventionens regler.

År 1997 avlämnade Barnkommittén betänkandet Barnets

bästa i främsta rummet - FN:s konvention om barnets

rättigheter förverkligas i Sverige (SOU 1997:116).

Med betänkandet som grund lade regeringen år 1998

fram propositionen 1997/98:182 Strategi för att

förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i

Sverige. Strategin innebär bl.a. att

barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument

och genomsyra allt beslutsfattande inom

Regeringskansliet som berör barn, att

barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga

beslut som rör barn och att barnperspektivet i

lämplig omfattning skall finnas med i

utredningsdirektiv. Målsättningen är att

konventionen och dess intentioner skall finnas med i

allt offentligt beslutsfattande som rör barn.

Riksdagen godkände strategin för hur förverkligandet

av barnkonventionen i Sverige skulle gå till (bet.

1998/99:SoU6).

Regeringen överlämnar årligen en skrivelse till

riksdagen om det nordiska samarbetet under

föregående kalenderår, och Nordiska rådets svenska

delegation överlämnar för riksdagens kännedom en

redogörelse angående sin verksamhet under samma år.

Skrivelserna och redogörelserna hänvisas till

utrikesutskottet för behandling. Våren 2000 anfördes

i en följdmotion (m) att riksdagsutskotten borde

involveras direkt i det nordiska samarbetet.

Utrikesutskottet framhöll att frågan om det nordiska

samarbetets förankring i de nationella parlamenten

är viktig och konstaterade att det inletts en

försöksverksamhet där utskott från de nordiska

länderna har hållit särskilda möten. Detta är en del

av det reformarbete som fortsätter inom det nordiska

samarbetet och som kontinuerligt bör utvärderas. Med

det anförda ansåg utrikesutskottet att

motionsyrkandet kunde besvaras (bet. 1999/2000:UU9).

Svenska riksdagsledamöter deltar i en rad skilda

internationella sammanhang. Deltagandet i de

parlamentariska delegationerna till

Interparlamentariska unionen, Europarådet och

Nordiska rådet är av gammalt datum, liksom praxis

att regeringens delegation till FN:s

generalförsamling även innehåller riksdagsledamöter.

Andra parlamentariska delegationer är riksdagens

delegation till Organisationens för säkerhet och

samarbete i Europa, OSSE, parmentariska församling,

riksdagens observatörsdelegation till Västeuropeiska

unionens, VEU, församling och riksdagens

referensgrupp för deltagande i Natos parlamentariska

församlings olika aktiviteter. Svenska

riksdagsledamöter har också deltagit i det

parlamentariska Östersjösamarbetet och i konferensen

för parlamentariker från länderna i Arktisområdet.

Svenska parlamentariker deltar vidare i Konferensen

för de särskilda organen för EU-frågor, COSAC.

Inom riksdagsstyrelsen diskuteras för närvarande

olika sätt att i riksdagen förankra och

återrapportera interparlamentarisk verksamhet.

Utskottets bedömning

När det gäller jämställdhetsfrågornas behandling i

riksdagen vill utskottet hänvisa till

regeringsformens bestämmelser att den offentliga

makten skall utövas med respekt för alla människors

lika värde och att det allmänna skall tillförsäkra

män och kvinnor lika rättigheter. Enligt utskottets

mening saknas anledning att anta annat än att dessa

bestämmelser utgör en grund i allt beslutsfattande i

utskotten. Någon ytterligare formell plattform kan

inte anses nödvändig. Motion 1999/2000:K265 yrkande

1 (v) avstyrks.

Utskottet är inte berett att ställa sig bakom ett

åläggande för alla utskott att ägna minst ett

sammanträde om året för barnfrågor. Utskotten måste

ha ett stort utrymme för att självt organisera sitt

arbete. Vissa utskott har en mycket ansträngd

arbetssituation och det kan många gånger vara

ogörligt att avsätta ett sammanträde åt en viss

fråga på detta sätt. Å andra sidan kan utskott

arrangera seminarier eller liknande i särskilda

barnfrågor. Enligt utskottets mening kan det

förutsättas att barnperspektivet i enlighet med

barnkonventionen beaktas i utskottens arbete med

alla frågor som rör barn även utan att det åläggs

dem att avsätta viss sammanträdestid för barnfrågor.

Motion 2000/01:K297 yrkande 1 (c) avstyrks.

När det gäller hanteringen av Nordiska rådets frågor

vill utskottet hänvisa till att frågan om hur

interparlamentarisk verksamhet skall förankras och

återrapporteras i den svenska riksdagen är föremål

för överläggningar i riksdagsstyrelsen. Enligt

utskottets mening bör detta arbete inte föregripas.

Motion 1999/2000:K300 (v) avstyrks.

Utskottssammanträden

Gällande regler

Enligt 4 kap. 11 § riksdagsordningen sammanträder

utskott när riksdagsarbetet kräver det.

Enligt tilläggsbestämmelsen 4.11.2 får utskott

sammanträda samtidigt med kammaren endast om

förhandlingar i kammaren avser annat än ärendes

avgörande eller val och utskottet i förväg har

medgivit det genom enhälligt beslut. Innebörden av

denna bestämmelse är att utskottssammanträde får äga

rum samtidigt med kammarsammanträde endast i samband

med bordläggningsplena och plena då endast

interpellationer och frågor besvaras, förutsatt att

utskottet är enigt därom.

I förarbetena (SOU 1972:15 s. 238) anfördes att

erfarenheten visat att det vid enstaka tillfällen i

pressade arbetslägen förelegat behov för utskott att

sammanträda samtidigt med kammaren. Med tanke på

sådana undantagssituationer borde därför det

tidigare förbudet mot samtidiga kammar- och

utskottssammanträden mjukas upp.

Enligt 4 kap. 12 § riksdagsordningen skall utskott

sammanträda inom stängda dörrar. Om särskilda skäl

föreligger kan utskottet medge att även andra än

ledamot, suppleant eller tjänsteman vid utskottet är

närvarande. Utskottet kan dock besluta att

sammanträde till den del det avser inhämtande av

upplysningar helt eller delvis skall vara

offentligt.

Möjligheten att besluta om att utskottssammanträde

enligt 4 kap. 12 § skall vara offentligt infördes

den 1 februari 1988 (bet. 1987/88: KU18).

Enligt 7 kap. 9 § riksdagsordningen gäller för det

fall att av riksdagen vald ledamot i ett organ är

frånvarande att hans plats, om det kan ske, intages

av suppleant som hör till samma partigrupp. I övrigt

gäller enligt paragrafen att suppleanterna har

företräde i den ordning i vilken de har valts eller,

om valet har förrättats med gemensam lista, i den

ordning i vilken de har förts upp på listan.

Paragrafen reglerar inte i vilken ordning

suppleanterna inom ett parti inträder i ledamots

ställe. En suppleant kan avstå från tjänstgöring

till förmån för annan suppleant från samma

partigrupp med sämre placering i turordningen.

Paragrafen förutsätter att om suppleant från

partigruppen inte kan inträda så fyller suppleant

från annat parti den lediga platsen.

Grundlagberedningen sade sig dock inte syfta till

ändring i praxis i t.ex. utskotten enligt vilken

suppleanter underlåter att besätta platser vid

bordet, fastän suppleant från den ordinarie

ledamotens eget parti inte är närvarande (SOU

1972:15 s. 294).

Motionerna

I motionerna 1999/2000:K206 (yrkande 10) och

2000/01:K303 (yrkande 7) av Bo Lundgren m.fl. (m)

anförs att det är oroande att riksdagen allt oftare

och av alltfler kommit att uppfattas som en svagare

och mindre viktig institution. Ett sätt att

återupprätta riksdagens roll i det politiska arbetet

kan vara att ge utskotten större möjligheter att

själva besluta om sina arbetsformer. Det skulle

bl.a. inbegripa en rätt att i större utsträckning än

i dag öppna vissa av utskottens sammanträden för

offentligheten. Ny teknik, exempelvis IT och

Internet bör också kunna leda till ökad insyn i

utskottens arbete. En försöksverksamhet av detta

slag bör enligt motionerna kunna bidra till en

vitalisering av riksdagens arbete samtidigt som

medborgarnas insyn i och intresse för den politiska

processen skulle öka.

Också i motion 2000/01:K318 av Annelie Enochson

(kd) och Rigmor Stenmark (c) begärs ökad öppenhet i

utskottsarbetet. Motionärerna hänvisar till det

skotska parlamentet där utskottssammanträdena är

öppna för allmänheten och direktsänds i TV eller via

Internet. Detta vore enligt motionen intressant att

pröva även i Sverige. Ett annat sätt vore att

utveckla utskottsutfrågningarna för att få ett

större inslag av offentlighet.

I motion 2000/01:K289 begär Sten Tolgfors m.fl. (m)

att riksdagen beslutar tillåta utskottsmöten under

plenitid (yrkande 2). Det nuvarande förbudet bygger

enligt motionen på tanken att ärendena avgörs under

kammardebatter. Frågorna avgörs emellertid redan

under utskottsbehandlingen, och det är en orimlig

tanke att varje ledamot skulle överblicka och följa

varje enskild debatt i kammaren.

Cristina Husmark Pehrsson och Lars Björkman (båda m)

begär i motion 2000/01:K288 att lika regler skall

gälla i riksdagens samtliga utskott i fråga om

suppleants rätt till tjänstgöring.

Tidigare behandling

Våren 1998 uttalade utskottet med anledning av ett

par motioner (kd resp. mp) om öppna

utskottssammanträden att den ordning som infördes

den 1 februari 1988 och som innebär att utskotten

har möjlighet att i enskilda fall besluta att

sammanträde till den del det avser inhämtande av

upplysningar helt eller delvis skall vara offentligt

fungerar tillfredsställande. En ändring av

bestämmelserna i den riktning som föreslogs i

motionerna skulle enligt utskottets mening medföra

betydande förändringar av villkoren för utskottens

sammanträden med påföljd att överläggningarna skulle

ändra karaktär. Mot denna bakgrund fann utskottet

ingen anledning att tillmötesgå motionärerna (bet.

1997/98:KU27 s. 17).

I samma betänkande avstyrkte utskottet ett

motionsyrkande om att utskott skulle tillåtas

sammanträda samtidigt som debatt i plenum pågår med

anledning av andra utskotts betänkanden. Enligt

utskottets mening kunde problemet med att i vissa

fall finna ytterligare sammanträdestid för utskotten

lösas på andra sätt än genom en ändring av reglerna

i riksdagsordningen. En ökad flexibilitet vad gäller

utskottssammanträdenas förläggning inom ramen för

det utrymme som står till buds kunde vara ett sätt

att komma till rätta med problemet.

Utskottets bedömning

Utskottet är fortfarande inte berett att tillstyrka

en ordning med öppna utskottssammanträden när det

gäller annat än inhämtande av upplysningar. Som

utskottet tidigare framhållit skulle den föreslagna

ordningen förändra villkoren för sammanträdena och

ändra överläggningarnas karaktär på ett sätt som

utskottet inte är berett att ställa sig bakom.

Motionerna 1999/2000:K206 yrkande 10 (m),

2000/01:K303 yrkande 7 (m) och 2000/01:K318 (kd, c)

avstyrks följaktligen.

Utskottet vidhåller också sin tidigare bedömning

att ytterligare tid för utskottssammanträden kan

åstadkommas utan att plenitid tas i anspråk.

Utskottet är således inte berett att tillstyrka en

ändring i riksdagsordningen för att plenitid skall

kunna tas i anspråk för utskottssammanträden i

större utsträckning än som nu gäller. Motion

2000/01:K289 yrkande 2 (m) avstyrks.

Reglerna om suppleants inträde i ordinarie ledamots

ställe under utskottssammanträde ger i och för sig

utrymme för viss flexibilitet. Om det inte finns

någon suppleant närvarande som hör till den

frånvarandes partigrupp kan den frånvarande

ledamotens plats stå tom eller den inträda som står

överst i tur på listan för invalet i utskottet.

Enligt utskottets mening kan det självfallet

förutsättas att strävan i utskotten är att nå en

sammansättning vid beslutsfattandet som innebär att

arbetet i kammaren med anledning av utskottets

förslag inte försvåras onödigtvis. Frågan kan också

komma upp under talmannens samråd med

utskottsordförandena i ordförandekonferensen. Enligt

utskottets mening är det mot denna bakgrund inte

nödvändigt att ändra riksdagsordningens regler om

suppleants inträde i frånvarande ledamots ställe.

Motion 2000/01:K288 (m) avstyrks.

Voteringarna i kammaren m.m.

Motionerna

I motionerna 1999/2000:K288 av Catharina Elmsäter-

Svärd och Carl Fredrik Graf (båda m) och

2000/01:K289 (yrkande 1) av Sten Tolgfors m.fl.

(alla m) begärs att kammaren permanentar

försöksverksamheten med fasta voteringstider. I den

förstnämnda motionen framhålls att den försöksperiod

med fasta voteringstider som pågått sedan våren 1999

gett möjlighet till en väsentligt bättre planering

för enskilda ledamöter när det gäller kontakterna

med bl.a. medborgarna. I motion 2000/01:K289

framhålls att fasta voteringstider möjliggör

dagpendling för ytterligare ett antal av riksdagens

ledamöter, till familjens och väljarkontakters

fromma.

I motion 2000/01 K289 begärs också att talmannen

ges i uppdrag att inleda samtal med partierna i

syfte att få ned antalet voteringar och

rösträkningar och att riksdagen beslutar utreda

möjligheterna att votera via Internet (yrkandena 6

och 7). Voteringstiderna borde kunna minskas

eftersom partiernas ställningstaganden framgår av

utskottsbetänkandena. Rösträkning borde egentligen

bara användas då det finns osäkerhet om utgången i

en frågas avgörande. Vill man gå ännu längre är det

enligt motionen fullt tekniskt möjligt att se över

möjligheterna för ledamöterna att rösta via Internet

med ett säkerhetskort och en kod. Det skulle

möjliggöra betydligt ökad rörlighet och fler

kontakter med människor i hela landet.

Utskottets bedömning

Någon avsikt att avbryta försöksverksamheten med

fasta voteringstider finns inte. Fasta

voteringstider prövas nu med olika variationer.

Utskottet vill hänvisa till att frågan om

uppläggningen av kammarens överläggningar enligt 2

kap. 13 § riksdagsordningen är en sådan fråga som är

föremål för talmannens samråd med de särskilda

företrädarna för partigrupperna och enligt 1 kap. 7

för överläggningar i riksdagsstyrelsen. Nämnas kan

att överenskommelser om begränsningar i antalet

yrkanden i kammaren och därmed antalet voteringar

har ingåtts. Något särskilt initiativ med anledning

av motionerna om kammarens voteringar är enligt

utskottets mening inte påkallat. Motionerna

1999/2000:K288 (m) och 2000/01:K289 yrkandena 1 och

6 (m) avstyrks. Utskottet är inte heller berett att

tillstyrka att en möjlighet att votera via Internet

utreds. En sådan ordning skulle enligt utskottets

mening kunna försvaga riksdagens roll och ställning

på ett sätt som inte är önskvärt. Motion

2000/01:K289 yrkande 7 (m) avstyrks.

Duandet i riksdagsprotokollet

Motionen

Gudrun Lindvall (mp) begär i motion 1999/2000:K205

att duandet i riksdagen slår igenom i

riksdagsprotokollet. Protokollet är ett dokument för

framtiden och skall visa vår tid och dess språkbruk.

Om duandet ökar främst i interpellationsdebatter men

även under frågestunder borde det synas i

protokollet. Omskrivningarna ger en felaktig bild

för framtida läsare av debatten i kammaren. Det

samtida språkbruket förvrängs. Bruket av ordet du

visar på vilket sätt vi bemöter varandra ,vilket är

väl så viktigt att visa för framtiden.

Bakgrund

I riksdagen beslöts 1977 att titlarna (herr, fru,

fröken) i tilltal i kammaren skulle ersättas med

endast namn. Året därefter skrevs för första gången

ett du in i protokollet sedan Birgitta Dahl (s)

vägrat godkänna att hennes tilltal till Olof

Johansson (c) i protokollet ändrades till ni. Praxis

i riksdagen i debattsammanhang är att ledamöterna

inte tilltalar varandra med du utan med namn. Det

främsta skälet till detta är att ledamöterna anses

primärt rikta sig till talmannen i sina anföranden

och därför tilltalar andra ledamöter via talmannen.

Denna ordning låter sig inte alldeles lätt förenas

med de reformer som genomförts under senare år,

t.ex. att ledamöterna tar repliker från bänkplats i

stället för från talarstolen och att man använder

sig av två talarstolar vid interpellationsdebatterna

för att åstadkomma en rappare och mera direkt

debattstil. Eventuellt duande ledamöterna emellan

justeras i protokollet med ett undantag, nämligen i

samband med att ledamöterna harangerar varandra

inför förestående avgång.

Tidigare riksdagsbehandling

En fråga om duandet i riksdagen behandlades av

konstitutionsutskottet våren 1999 (bet. 1998/99:KU20

s. 15) med anledning av en motion (mp) från den

allmänna motionstiden. Utskottet fann att det inte

förelåg något behov av att vidta någon åtgärd för

att ändra på den nuvarande ordningen vad gäller

tilltal i kammaren.

Utskottets bedömning

Utskottet anser fortfarande att det inte finns behov

av att vidta åtgärder för att ändra den nuvarande

ordningen för tilltal i kammaren. Hur

kammardebatterna skall återges i riksdagsprotokollet

är enligt utskottets mening närmast en fråga för

riksdagsstyrelsen. Motion 1999/2000:K205 (mp)

avstyrks.

Registrering av lobbare

Motionerna

Bertil Persson (m) begär i motionerna 1999/2000:K225

och 2000/01:K239 ett system för registrering av

lobbare. Självfallet skall riksdagens ledamöter

enligt motionären lyssna till opinioner, men det är

nödvändigt med transparens i åsiktsutbytet. En

lobbare bör vara registrerad och skyldig att uppge

vem han företräder. Lobbaren bör redovisa vilka

beslut han avser att påverka och inte sprida

felaktig information. Han bör på riksdagens begäran

uppge uppdragets ekonomiska bas. En politikers

övergång till lobbyverksamhet bör regleras till form

och karantänsperiod. Åtgärder bör kunna vidtas mot

lobbare som flagrant bryter mot etik och regler. Det

regelverk som man i USA och Europaparlamentet redan

har mycket positiva erfarenheter av kan enligt

motionären vara en utgångspunkt.

Tidigare behandling m.m.

Under riksmötet 1997/98 gjorde utskottet med

anledning av en motion (m) liknande den nu aktuella

en allmän genomgång av frågan om

lobbningsverksamhet, både i Sverige och andra länder

där olika typer av registreringsförfaranden

tillämpas, samt i Europaparlamentet. Exempel på

företag och organisationer som bedriver lobbning

redovisades också. Beträffande detaljerna i

redovisningen hänvisas till betänkandet (bet.

1997/98:KU27 s. 53 f.).

Utskottet anförde i sin bedömning att frågan om

lobbning som riktar sig mot regering och riksdag

syntes ha utvecklats i olika avseenden under senare

år. Samtidigt konstaterade utskottet att det

saknades en systematisk genomgång av lobbningens

former, omfattning och effekter på det demokratiska

systemet i Sverige. Mot denna bakgrund föreföll det

lämpligt att avvakta resultatet av det

utredningsarbete som pågick i Demokratiutredningen.

Utskottet fann ingen anledning att föreslå någon

åtgärd från riksdagen vid den aktuella tidpunkten.

Under 1998/99 års riksmöte behandlade utskottet åter

frågan med anledning av en liknande motion (m). Med

hänvisning till det pågående arbetet inom

Demokratiutredningen avstyrkte utskottet åter

yrkandet (bet. 1998/99:KU20 s. 13).

Demokratiutredningen fann i sitt betänkande En

uthållig demokrati (SOU 2000:1 s. 95 f.) att en

registrering skulle öka den politiska ojämlikheten

och därför inte borde införas. Att registrera

lobbarna skulle konservera en maktfördelning och

göra det svårare för nya medborgargrupper att ta sig

in. Det gäller framför allt resurssvaga grupper,

t.ex. nyare sociala rörelser, som till skillnad från

bl.a. näringslivet och fackföreningarna sällan har

egna lobbare. Dessutom visade det amerikanska

exemplet enligt Demokratiutredningen på praktiska

problem med att få en lagstiftning användbar. Inom

ramen för Demokratiutredningen hade tidigare

publicerats en skrift med fyra artiklar om lobbning,

bl.a. om lobbningen i EU i ett juridiskt perspektiv

med sidoblickar på hur lobbningen regleras i bl.a.

USA (SOU:1998:146).

Med Demokratiutredningens slutbetänkande som grund

genomförs ett nationellt rådslag om demokrati och

delaktighet. Det främsta syftet med rådslaget är att

regeringen skall få in synpunkter på

Demokratiutredningens analyser, resonemang och

förslag samt stimulera debatten om den svenska

folkstyrelsens utveckling.

Demokratiutredningens slutbetänkande har skickats

ut på remiss till ett stort antal myndigheter,

kommuner, landsting och organisationer samt till 501

slumpmässigt utvalda medborgare. Remissinstanserna

har fram till den 31 december 2000 på sig att yttra

sig över slutbetänkandet.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening bör resultatet av det

pågående arbetet i Regeringskansliet med anledning

av Demokratiutredningens slutbetänkande avvaktas.

Motionerna 1999/2000:K225 och 2000/01:K239 (m)

avstyrks.

Riksdagsledamöternas arbetssituation

Gällande regler

Enligt 1 § lagen (1999:1209) om stöd till

riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i

riksdagen lämnas stöd till partigrupperna bl.a. för

kostnaderna för politiska sekreterare åt riksdagens

ledamöter och stöd för utrikes resor. Enligt 10 § är

stödet avsett att bekosta handläggarhjälp åt

riksdagens ledamöter. Stödet beräknas efter normen

att det skall täcka kostnaden för en politisk

sekreterare per två ledamöter. För en politisk

sekreterare utbetalas 32 200 kr per månad.

Motionerna

Lennart Daléus m.fl. (c) tar i motion 1999/2000:A806

upp frågan om jämställdhet i riksdagsarbetet

(yrkande 3). Riksdag och regering sätter upp höga

mål för jämställdhetsarbetet. Samtidigt finns det

skäl att undersöka hur det ser ut med det egna

jämställdhetsarbetet. Av riksdagens årsredovisning

för 1998 framgår bl.a. att två av tre högre chefer

är män och att genomsnittslönen skiljer mer än 3 000

kr mellan könen. Också inom partierna brister

jämställdheten. Sammantaget var det under riksmötet

1998/99 sålunda 22 män och 12 kvinnor som satt som

ordförande eller vice ordförande i ett utskott. Det

är rimligt att riksdagen som folkets främsta

företrädare tar sådana signaler på allvar och

medvetet arbetar för att analysera inte bara

kvantitativa utan också kvalitativa delar i mäns och

kvinnors inflytande på det egna arbetet. Riksdagen

bör därför besluta att tillsammans med

riksdagspartierna initiera en utvärdering av

kvinnors och mäns inflytande i riksdagsarbetet.

Rigmor Ahlstedt (c) begär i motion 1999/2000:K295

en översyn av rutinerna för utskottsarbetet i syfte

att förbättra arbetsförhållandena för de

riksdagsledamöter som är ordinarie ledamöter i ett

utskott och suppleanter i ett annat. Arbetstiderna

och rutinerna måste ses över så att

utskottssammanträdenas förläggning till samma tider

inte utgör ett hinder. Vidare bör suppleanter ges

möjlighet att delta i utskottsresor.

Per Bill (m) begär i motionerna 1999/2000:K212 och

2000/01:K300 att det blir tillåtet att använda

bärbara datorer under sammanträden i samtliga

utskott och i kammaren (yrkandena 1 och 2). Det är

enligt motionen angeläget att utveckla och förbättra

de interna arbetsformerna för riksdagen. Ett

självklart första steg är att införa möjligheten att

använda bärbar dator under arbetet i utskotten och i

kammaren.

I motion 1999/2000:K203 av Bertil Persson (m) begärs

att riksdagsledamöternas arbete i valkretsen

underlättas genom att ledamöterna ges tillgång till

en arbetsplats som är centralt belägen i valkretsen

och ger viss sekreterarhjälp, kopieringsresurser och

del i sammanträdesrum. En sådan arbetsplats skulle

kunna ordnas hos länsstyrelsen. I motion

2000/01:K289 av Sten Tolgfors m.fl. (m) framhålls

att majoriteten av riksdagens ledamöter bor utanför

Stockholm och att det borde vara naturligt att de

assistenter som riksdagen bekostar för ledamöterna

skall kunna vara placerade på hemorten (yrkande 3).

En riksdagsledamots uppdragsgivare är människorna på

hemmaplan, och det är nödvändigt att riksdagens

arbete fungerar så effektivt att en ledamot inte

måste spendera hela sin tid i Stockholm utan kan

finnas på plats i sin valkrets för att upprätthålla

kontakt och dialog med människor därhemma. Den nya

tekniken gör att en riksdagsledamot precis lika

gärna skulle kunna utföra stora delar av arbetet på

sin hemort som i ett arbetsrum i Gamla stan.

Kent Härstedt (s) tar i motion 2000/01:K367 upp

samma fråga med utgångspunkt i personvalsinslaget i

valet till riksdagen. Personvalsinslaget har gett

medborgarna en ökad möjlighet till ett vidare

engagemang. Banden mellan medborgare och

förtroendevald har stärkts, distansen minskar och

kraven på den förtroendevalde ökar. Det finns

tydliga förväntningar på tillgänglighet, engagemang

och återkoppling mot utställda löften. Kraven på

tillgänglighet har ställts på sin spets. Det

förväntas att riksdagsledamoten skall upprätthålla

kontakten med den lokala partiorganisationen, följa

den lokala mediedebatten, besöka föreningar,

myndigheter och näringsliv och samtidigt driva ett

offensivt förändringsarbete i riksdag och

partiorganisation. Förändringar krävs nu för att

riksdagsledamöterna skall kunna svara upp mot

medborgarnas rimliga och rättmätiga förväntningar

och samtidigt bidra till att förtroendet för

demokratin återuppbyggs. Därför bör enligt

motionären det nu stegvis ökande ledamotsstödet ses

över så att huvuddelen av resurserna hamnar i

respektive ledamots valkrets. På det sättet kan

ledamoten ha en lokal medarbetare som kan bistå i

kommunikation med medborgare, parti, föreningsliv

och näringsliv och med att följa den lokala

debatten.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) anser i motion

1999/2000:K215 att det bör upprättas en lista över

hotell som inte har porrfilmer i sitt videoutbud

eller visar porrkanaler för att riksdagsledamöterna

skall kunna ges ett porrfritt alternativ för

hotellvistelser under tjänsteresor.

Bakgrund

Efter riksdagsvalet 1998 är andelen kvinnliga

riksdagsledamöter 43 % att jämföras med år 1970 då

andelen kvinnliga riksdagsledamöter var 13 %.

Andelen kvinnliga ordinarie utskottsledamöter är 45

%. Högst andel kvinnor finns i justitieutskottet och

socialförsäkringsutskottet. Lägst andel kvinnor

finns i trafikutskottet, konstitutionsutskottet,

försvarsutskottet och miljö- och jordbruksutskottet.

Sju av de sexton utskotten har kvinnliga ordförande

och nio av de 20 vice ordförandena är kvinnor.

I riksdagens jämställdhetsplan för 1999 anges som

mål för det långsiktiga jämställdhetsarbetet en

balanserad könsfördelning inom alla yrkesområden, på

alla chefsnivåer, i tillfälliga arbetsgrupper,

projektgrupper eller liknande, lika lön för arbeten

som är likvärdiga samt flexibla lösningar för att

kombinera föräldraskap och förvärvsarbete. Den 31

december 1999 hade riksdagsförvaltningen 356 kvinnor

och 244 män anställda. Av dessa totalt 600 personer

var 42 högre chefer och av dessa var 15 kvinnor.

Jämställdhetsaspekterna beaktas i det löpande

personalarbetet, bl.a. vid rekrytering och

kompetensutveckling.

Utskotten sammanträdde under riksmötet 1999/2000 i

genomsnitt 52,5 timmar. Sammanträdestiden skiljer

sig avsevärt mellan olika utskott.

Konstitutionsutskottet hade den längsta sammanlagda

sammanträdestiden, 114 timmar, medan lag- och

bostadsutskottets motsvarande sammanträdestid var 29

timmar. I första hand utnyttjas tisdag från kl. 10

eller 11 till kl. 14 och torsdagar kl. 9-12 för

utskottssammanträden men ofta tas inte alla

tillgängliga tisdagar och torsdagar i anspråk.

Antalet sammanträden varierade mellan 25 och 36 per

utskott med undantag för konstitutionsutskottet och

utrikesutskottet där särskilda förhållanden innebär

att det hålls ett påtagligt större antal

sammanträden.

Talmanskonferensen antog den 9 juni 1982 regler för

utskottens resor, senast ändrade den 2 december 1998

(Riksdagens förvaltningskontors cirkulär

1999/2000:1). Enligt 8 § får i utrikes studieresa

inte utan särskilt medgivande av talmanskonferensen

delta andra än ledamöter och suppleanter i utskottet

samt tjänstemän vid utskottets kansli. Utan

talmanskonferensens medgivande får inte fler

riksdagsledamöter delta än som motsvarar ordinarie

antalet platser i utskottet. Därutöver får högst två

tjänstemän delta. Utskottet kan med

talmanskonferensens medgivande besluta att i stället

för tjänstemän skall delta riksdagsledamot och vice

versa.

Någon särskild regel som förbjuder användning av

bärbar dator i plenisalen finns inte. Enligt

kammarkansliet har det emellertid inträffat att en

ledamot av talmannen ombetts att inte arbeta med

sådan utrustning under pågående debatt, eftersom det

bedömts som störande för övriga närvarande. Det kan

i sammanhanget nämnas att t.ex. tidningsläsning av

samma skäl enligt praxis inte är tillåten i samband

med plenum. Frågan om ledamots användning av bärbar

dator under utskottssammanträden har varit aktuell i

finansutskottet och utbildningsutskottet. I båda

utskotten har användningen av bärbar dator

accepterats. I andra utskott har frågan berörts

informellt.

När det gäller frågan om hotell utan pornografi i TV

kan nämnas att frågan kan komma upp i den

upphandling av svenska hotelltjänster som planeras

genomföras.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om riksdagsledamöternas tillgång till lokaler

och kansliresurser inom de valkretsar där de är

verksamma har behandlats av utskottet våren 1996

(bet. 1995/96:KU26 s. 15 f.) och våren 1999 (bet.

1998/99:KU20 s. 13 f.). I betänkandet våren 1996

redovisades bl.a. riksdagens tidigare beslut och

principuttalanden angående ledamotsstödet (bet.

1988/89:KU39). Utskottet hade i det sammanhanget

uttalat att man genom höjd kostnadsersättning

försökte åstadkomma så stor valfrihet som möjligt

för de enskilda ledamöterna vad gällde tekniska

hjälpmedel m.m. Avsikten var att ledamöterna skulle

kunna utnyttja den ökade kostnadsersättningen till

att själva införskaffa teknisk utrustning eller till

att ordna stöd i arbetet på hemorten i annan form.

Utskottet redovisade också uttalanden i ett senare

betänkande (bet. 1993/94:KU18), vari utskottet

behandlat motioner om att de enskilda ledamöterna

personligen borde få disponera över en viss del av

de ekonomiska resurser som går till partierna.

Enligt utskottets mening stod det partierna fritt

att låta ledamöterna disponera en viss del av stödet

till partigrupperna i den mån det fanns ett starkt

önskemål om detta. I sin bedömning år 1996 hänvisade

utskottet till dessa uttalanden och avstyrkte de

aktuella motionerna.

När utskottet våren 1999 åter behandlade en motion

om arbetsrum för riksdagsledamöterna i valkretsen

avstyrktes motionen med hänvisning till det

beredningsarbete som då pågick i fråga om stöd till

riksdagsledamöterna.

En beredningsgrupp överlämnade i mars 1999 ett

förslag till en ny lag om stöd till ledamöternas och

partigruppernas arbete i riksdagen (Dnr 10-707-99).

Förslaget godtogs av förvaltningsstyrelsen och lades

fram för riksdagen i budgetpropositionen och

behandlades i konstitutionsutskottets betänkande

1999/2000:KU1 (s. 6). Förslaget syftade till

förbättra ledamöternas arbetssituation. Stödet

skulle inriktas på att bekosta handläggarhjälp i

form av politiska sekreterare i stället för den

dittillsvarande administrativa hjälpen.

Beredningsgruppen hade övervägt var de politiska

sekreterarna skulle ha sitt tjänstgöringsställe - i

riksdagen eller i valkretsen. Eftersom de politiska

sekreterarna skulle fungera som ett kvalificerat

stöd i ledamöternas parlamentariska arbete utgick

beredningsgruppen från att arbetet i första hand

skulle bli förlagt till riksdagen. I sin

kostnadsbedömning ansåg förvaltningsstyrelsen att

det ökade antalet anställda inom partigrupperna

borde kunna rymmas i nuvarande lokalbestånd.

Konstitutionsutskottet tillstyrkte i sak

lagförslaget.

Konstitutionsutskottet avstyrkte våren 1998 ett

motionsyrkande om att bärbara datorer i plenisalen

borde tillåtas (bet. 1997/98:KU27 s. 50). Enligt

utskottets mening borde riksdagen inte alltför

detaljerat reglera vad som är tillåtet och inte

tillåtet att göra under överläggningarna i kammaren.

Den fråga som aktualiserades i motionen och liknande

andra frågor borde avgöras av talmannen, eventuellt

efter diskussion i talmanskonferensen, som kan ta

initiativ i fråga om reglering av ordningsfrågor, om

så är påkallat.

Utskottets bedömning

När det gäller frågan om en översyn av

jämställdheten för riksdagens personal vill

utskottet hänvisa till att detta närmast är en fråga

för riksdagsstyrelsen. Utskottet förutsätter vidare

att riksdagsstyrelsen och andra berörda organ

fortlöpande utvecklar förutsättningarna för kvinnors

och mäns inflytande och delaktighet i riksdagens

arbete. Motion 1999/2000:A806 yrkande 3 (c)

avstyrks.

Utskottet är inte heller berett att tillstyrka de

motionsyrkanden som gäller ökat stöd i valkretsen.

Det stöd som betalas till kostnader för politiska

sekreterare åt riksdagsledamöter lämnas liksom ett

basstöd till partigrupperna i riksdagen i enlighet

med bestämmelser som trädde i kraft vid årsskiftet.

Enligt utskottets mening saknas anledning att nu

ändra denna ordning. Motionerna 1999/2000:K203 (m),

2000/01:K289 yrkande 3 (m) och 2000/01:K367 (s)

avstyrks.

Enligt utskottets mening kan det förutsättas att

utrymmet för att skapa rimligare arbetsförhållanden

för riksdagsledamöter som är ordinarie ledamöter i

ett utskott och suppleanter i ett annat genom att

förändra utskottens sammanträdestider är mycket

begränsat, särskilt som hänsyn måste tas till

kammarens sammanträden. Utskotten bestämmer själva

sina sammanträdestider, och utskottet är inte berett

att förändra denna ordning. Frågan om vilka

åtgärder som kan vidtas för att förbättra

situationen för dessa ledamöter kan dock komma upp i

riksdagsstyrelsen och i utskottsordförandenas

överläggningar. Också när det gäller suppleanters

deltagande i utskottsresor vill utskottet hänvisa

till riksdagsstyrelsen, som bestämmer vilka regler

som skall gälla. Utskottet avstyrker följaktligen

motion 1999/2000:K295 (c).

När det gäller frågan om användningen av bärbara

datorer i kammaren anser utskottet fortfarande att

denna fråga liksom liknande andra bör avgöras av

talmannen, om det behövs efter diskussion i

riksdagsstyrelsen och med de särskilda företrädarna

för partigrupperna, som kan ta initiativ i fråga om

reglering av ordningsfrågor. Frågan om användningen

av bärbara datorer under utskottssammanträden kan

tas upp i ordförandekonferensen med utskottens

ordförande. Något särskilt initiativ med anledning

av motionerna 1999/2000:K212 yrkandena 1 och 2 (m)

och 2000/01:K300 yrkandena 1 och 2 (m) är enligt

utskottets mening inte nödvändigt. Motionsyrkandena

avstyrks.

När det gäller frågan om en lista över hotell utan

pornografi i TV vill utskottet hänvisa till att

riksdagens administrativa kontor söker efter

lämpliga lösningar och att det ankommer på

riksdagsförvaltningen att vidta de åtgärder som

behövs. Något särskilt initiativ med anledning av

motion 1999/2000:K215 (v) är inte påkallat. Motionen

avstyrks.

Riksdagens öppnande

Motionen

Rigmor Stenmark begär i motion 2000/01:K223 att

riksdagsledamöternas gäster skall beredas plats på

plenisalens läktare under riksdagens högtidliga

öppnande. Riksdagsledamöternas anhöriga spelar en

mycket viktig roll även för riksdagsarbetet. Utan

stödet hemifrån fungerar inte riksdagsuppdraget väl.

Det är därför värdefullt att möjligheten finns att

bjuda med anhöriga till riksdagens öppnande. Det är

dock enligt motionären märkligt att just

riksdagsledamöternas gäster hänvisas till att följa

öppnandet via en telebild i andrakammarsalen. De

borde få sitta på plenisalens läktare och vara bland

de främsta inbjudna gästerna.

Bakgrund

Sedan ett tiotal år tillbaka har riksdagsledamöterna

haft möjlighet att bjuda in anhöriga, främst makar

eller sambor, till riksdagens högtidliga öppnande.

Vid det första tillfälle som denna möjlighet gavs

deltog 133 sådana gäster. Till det högtidliga

öppnandet år 2000 kom 239 anhöriga.

Plenisalens läktare rymmer knappt 500 åhörare.

Plats på läktaren under riksdagens högtidliga

öppnande har reserverats för diplomater, anhöriga

till partiledare och gruppledare samt gäster från

hovet, statsförvaltningen, organisationer och

näringslivet och för vissa chefer inom

riksdagsförvaltningen och riksdagens myndigheter,

bortsett från utskottens kanslichefer som har

platser i plenisalen. Kommunfullmäktiges ordförande

i 68 kommuner var inbjudna gäster vid öppnandet år

2000 och hade sina platser på plenisalens läktare.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen under

senare år behandlat frågor med anknytning till

riksdagens öppnande, senast våren 1998 (bet.

1997/98:KU27 s. 48). Genomgående har utskottet

därvid hänvisat till ett utskottets uttalande vid

1982/83 års riksmöte (bet. KU 1982/93:14) om att det

enligt 1 kap. 6 § riksdagsordningen ankommer på

talmannen att efter samråd med vice talmännen

fastställa ordningen för öppningssammanträde.

Utskottets bedömning

Med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört

beträffande riksdagens öppnande avstyrker utskottet

motion 2000/01:K223 (c).

Vissa riksdagsevenemang m.m.

Motionerna

I ett par motioner behandlas frågan om särskilda

riksdagsevenemang. Rigmor Ahlstedt (c) begär i

motion 1999/2000:K296 att riksdagen ser över

möjligheterna att genomföra Riksdagens dag i hela

Sverige. Det är enligt motionen angeläget att få

fler människor att engagera sig i samhällsfrågor.

Detta måste göras på skilda sätt och ett sätt är att

genomföra en Riksdagens dag i skolor, på

arbetsplatser, på gator och torg, i bygdegårdar och

andra samlingsplatser. Riksdagsledamöterna kan

erbjuda sig att samtala med människor om riksdagen

och möjligheterna att som förtroendevalda påverka

morgondagens samhälle.

Hans Hoff (s) begär i motion 2000/01:K329 att

förutsättningarna för Sveriges skolelever att besöka

riksdagen utreds. Enligt motionären varierar de

ekonomiska förutsättningarna för att besöka

riksdagen, mycket beroende på kostnaderna för en

resa till Stockholm.

Henrik S Järrel (m) begär i motion 1999/2000:K291

och 2000/01:K357 att formerna för ett riksdagens

utseende av "Årets entreprenör" närmare bereds. Det

skulle enligt motionen ligga ett särskilt

symbolvärde i att just riksdagen genom ett

återkommande evenemang bekräftade insikten om den

stora betydelse ett gott entreprenörskap har, inte

bara för landets välståndsutveckling utan också som

föredöme för nuvarande och blivande entreprenörer.

Det är viktigt att det inte går inflation i den här

typen av manifestationer från riksdagens sida, utan

att just entreprenörskapet lyfts fram som solitär

bland andra funktioner och företeelser som i och för

sig också kan tänkas värda att premiera.

Bakgrund

Riksdagen har en omfattande informationsverksamhet.

Bland annat har 150 ledamöter år 1995 besökt skolor

med anledning av FN-dagen, och Öppet hus i riksdagen

och Ungdomens riksdag har arrangerats återkommande.

Riksdagsledamöterna deltar också i de regelbundet

återkommande länsbesöken. Infocentrum på

Västerlånggatan hade år 1999 omkring 800 besök per

vecka. Där hölls 24 politikercaféer och vid dem

deltog sammanlagt omkring 60 ledamöter. Riksdagen

har besökts av upp emot 100 000 personer, det tak

som satts för antalet besök. Ungefär hälften av

besökarna var elever som antingen deltog i ett

fördjupat skolprogram eller i en rundvandring

tillsammans med en ledamot eller guide. Sedan några

år kan gymnasieskolor på avstånd från Stockholm

delta i en tävling vars tre vinster är ersättning

för resa till riksdagen för att där bl.a. samtala

med talmannen och med riksdagsledamöter. För lärare

i samhällskunskap och folkhögskolelärare från hela

landet hålls årligen kurser i Riksdagshuset.

Riksdagen erbjuder också regionala endagskurser då

ledamöter och tjänstemän från riksdagen kommer ut

till skolor eller kommuner. Riksdagen har vidare

medverkat i olika mässor, däribland Bok- och

biblioteksmässan i Göteborg och Utbildningsmässan i

Piteå.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening är sådana

informationsinsatser och utmärkelser som motionerna

tar upp närmast frågor för riksdagsförvaltningen.

Utskottet är inte berett förorda något särskilt

initiativ med anledning av motionsyrkandena.

Motionerna 1999/2000:K291 (m), 1999/2000:K296 (c),

2000/01:K329 (s) och 2000/01:K357 (m) avstyrks.

Regionalt riksdagskontor i Göteborg

Motionen

Eva Flyborg (fp, s, v, kd mp) begär i motion

2000/01:K249 att det inrättas ett regionalt

riksdagskontor i Göteborg. Motionären framhåller att

avståndet mellan väljare och valda måste bli

kortare, särskilt för den överväldigande majoritet

som bor utanför Stockholm. Finns möjligheten att

inhämta information om riksdagsarbetet känner

människor det lättare att även själva delta i

debatten och den politiska beslutsprocessen, utan

att vara partipolitiskt anknutna. Därför behöver

riksdagen inrätta ett antal regionala riksdagskontor

i landet med början i Göteborg. Vid ett sådant

kontor kan kammardebatter, frågestunder,

interpellationer m.m. hela tiden vara uppkopplade på

storbilds-TV. Förslagsvis kan även de lokala

riksdagsledamöterna bemanna kontoret enligt ett

rullande schema. Kostnaderna för kontoret bör kunna

finansieras inom givna budgetramar.

Bakgrund

Som en jämförelse kan nämnas att utgifterna för

riksdagens Infocentrum i Stockholm 1999 kan beräknas

ha uppgått till ca 4,3 miljoner kronor medan

inkomsterna uppgick till ca 775 000 kr.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärernas uppfattning om det

angelägna i att göra informationen om

riksdagsarbetet lättillgänglig framför allt för dem

som bor utanför Stockholm. Utskottet är dock inte

berett förorda en sådan lösning som föreslås i

motionen. Närmare till hands ligger enligt

utskottets mening att bygga på verksamhet som redan

finns, som medborgarkontor och bibliotek. I sådana

lokaler kan bl.a. informationsmaterial ställas ut

genom riksdagens försorg och ges möjligheter att nå

riksdagsinformationen genom Internet. Detta är

emellertid en fråga för riksdagsförvaltningen.

Enligt utskottets mening är således något särskilt

initiativ med anledning av motionen inte nödvändigt.

Motion 2000/01:K249 (fp, s, v, kd, mp) avstyrks

följaktligen.

TV-sändningar från riksdagens kammare och

andra politiska forum

Motionen

I motion 1999/2000:K305 av Carina Hägg (s) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om behovet av

utredning om ökad tillgänglighet av politiken genom

TV-utsändningar. Motionären hänvisar till C-Span i

USA som ger publiken tillgång till

direktöverföringar från representanthuset och

senaten och andra forum där politik diskuteras och

beslut fattas. Verksamheten finansieras av

kabelföretagen genom de avgifter de betalar för att

erbjuda programmen till sina kunder. I Kanada

arbetar CPAC efter samma koncept. Det är av allmänt

intresse att det i Sverige kommer till stånd fler

sändningar från fler sammanhang. Det är angeläget

att frågan om att göra politiken mer tillgänglig via

TV utreds. Utvecklingen inom Internet och de

utsändningar som sker den vägen är ett komplement

men kan inte ses som ersättning för TV-sändningar.

Den tekniska utvecklingen bör samtidigt följas för

att framdeles anpassa utsändningar till olika

tekniska distributionssätt.

Bakgrund

C-span är ett privat, icke-kommersiellt public

service-företag bildat och finansierat av

kabelbolagen i USA. C-span skapades 1979 för att

täcka verksamheten i representanthuset från

klubbslag till klubbslag. Sedan dess har C-Span

vuxit till en varierad informationstjänst som sörjer

för 24 timmars sändningar från offentlig verksamhet.

C-span har 260 anställda och dygnet runt-program som

kan nås av 77 miljoner hushåll via 6 500

kabelsystem. 1986 inleddes sändningar från senaten

genom C-span2. C-Span Extra tillkom 1997 och ger

publiken tillgång till direktsända reportage från

aktuella tilldragelser . (Uppgifterna har hämtats

från C-spans webbplats.)

För att underlätta massmediernas bevakning av

riksdagens arbete överförs ljud- och

bildupptagningar från alla sammanträden i riksdagens

kammare till Kaknästornet. Massmedieföretag kan

sedan direkt, eller genom markbunden förlängning,

"tappa" och sända debatter.

Sveriges Television har under 1999 direktsänt alla

större debatter och samtliga frågestunder. Totalt

tittade 2 miljoner personer någon gång på debatterna

från kammaren, som sändes under 65 timmar.

Riksdagssändningar via Öppna kanalerna nådde

tidigare 740 000 hushåll i Göteborg, Malmö och

Stockholm. Öppna kanalerna sände i sju år cirka 20

tim/vecka från riksdagen i syfte att stödja och

uppmuntra den demokratiska dialogen mellan

medborgarna. Direktsändningarna i dittillsvarande

form upphörde den 31 december 1999. Sändningar

fortsätter dock tills vidare genom Öppna kanalen i

Göteborg som sänder Riksdagen direkt 4 dagar i

veckan från riksdagens plenisal och når ca 210 000

hushåll. (Uppgifterna hämtade från Öppna kanalens i

Göteborg webbplats.)

I detta sammanhang kan också nämnas att det bedrivs

en försöksverksamhet där ljud och bild från

kammarens sammanträden kan nås via riksdagens

webbsida.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1992/93 års riksmöte avstyrkte utskottet (bet.

1992/93:KU9 s. 18) motioner om ökade TV-sändningar

av riksdagsarbetet. Utskottet ansåg att av den

redovisning som då lämnats av förvaltningskontoret

framgick att mycket omfattande insatser gjorts och

var under övervägande inom informationsområdet.

Enligt utskottet hade förvaltningsstyrelsen det

övergripande ansvaret för informationsfrågorna, och

styrelsen kunde genom sin parlamentariska

sammansättning under talmannens ledning på lämpligt

sätt initiera de förändringar och den utveckling som

ändrade förhållanden kan motivera. Frågor om ökade

resurser fick aktualiseras i sedvanliga

budgetsammanhang. Några initiativ från utskottets

sida med anledning av motionerna ansåg utskottet

inte då påkallade.

Frågan om radiosändningar från riksdagsdebatter

behandlades vid 1993/94 års riksmöte (bet.

1993/94:KU35 s. 8). Utskottet hade inhämtat

upplysningar från Riksdagens förvaltningskontor, som

erinrat om sina övergripande mål att aktivt

informera allmänheten om riksdagens arbete och

arbetsformer och framhållit följande. Vissa

riksdagsdebatter och öppna utskottsutfrågningar m.m.

direktsändes ibland i radio och/eller TV. Beslutet

att sända var helt och hållet massmediernas eget

medan riksdagen svarade för att det rent praktiskt

m.m. ordnades på bästa sätt för massmedierna.

Fr.o.m. 1993/94 års riksmöte fanns en länk mellan

riksdagen och Kaknästornet. Genom paraboler

direktöverfördes ljud och bild från kammaren till

Kaknästornet. Massmediebolag kunde sedan direkt,

eller genom markbunden förlängning, "tappa" och

sända debatter. Länken hade t.ex. gjort det möjligt

för TV 4:s redaktion att ständigt vara uppkopplad

till riksdagen via Kaknästornet.

Förvaltningskontoret ansåg, bl.a. av kostnadsskäl,

att det då inte var realistiskt med egna

radiosändningar från riksdagen. En kontinuerlig

utveckling av riksdagens informationsverksamhet var

dock av stor vikt.

Utskottet ansåg att det är av stor vikt att

riksdagens informationsverksamhet kontinuerligt

utvecklas. I likhet med föregående år ville

utskottet framhålla att förvaltningsstyrelsen har

det övergripande ansvaret för informationsfrågorna

och att styrelsen genom sin parlamentariska

sammansättning, under ledning av talmannen, på ett

lämpligt sätt kan initiera de förändringar och den

utveckling som kan motiveras av ändrade

förhållanden. Motionen avstyrktes.

Våren 1999 behandlade kulturutskottet ett par

motioner som gällde införandet av en TV-kanal med

direktsändning från politiska församlingar med C-

span som förebild (bet. 1998/99:KrU3).

Kulturutskottet hänvisade till att Sveriges

utbildningsradio (UR) under hösten 1996 hade ansökt

hos regeringen om att få starta en politisk kanal,

UR-Arena. Distansutbildningskommittén (U 1995:07)

hade yttrat sig i ärendet och avstyrkt UR:s begäran.

Regeringen beslutade därefter att inte vidta någon

åtgärd med anledning av förslaget. (Se prop.

1996/97:67 Digitala TV-sändningar s. 35.)

Kulturutskottet har vid olika tillfällen, senast

våren 1998, avstyrkt motionsförslag om en politisk

kanal med hänvisning till att det inte fanns något

skäl att ompröva regeringens beslut (bet.

1997/98:KrU11 s. 18). Kulturutskottet erinrade om

att riksdagen nyligen hade beslutat att förlänga

UR:s sändningstillstånd till utgången av år 2001.

Enligt kulturutskottets uppfattning var det för

tidigt att ha någon bestämd uppfattning om UR:s

uppdrag efter år 2001 och om lämpligheten att i UR:s

regi inrätta en sådan särskild kanal som nämnts i

den aktuella motionen. Det var naturligt att utgå

från att frågan skulle komma att aktualiseras i

beredningsarbetet inför public service-företagens

kommande tillståndsperiod.

Kulturutskottet erinrade vidare om att sändningar

från politiska arenor förekommer redan i dag.

Kulturutskottet hade i sitt betänkande 1998/99:KrU1

redovisat den verksamhet som bedrivs på vissa större

orter i landet av den allmännyttiga ideella

föreningen Öppna kanaler i Sverige och som bl.a.

innebär ett samarbete med riksdagen om att

direktsända riksdagsdebatter. I sammanhanget nämndes

att även public service-kanalerna och närradion

sänder vissa debatter från riksdagen och andra

politiska församlingar. Vidare nämndes att den som

önskar inrätta en marksänd kanal av det slag som

angavs i motionen har möjlighet att ansöka om

sändningstillstånd hos regeringen. Kulturutskottet

fann att det inte var påkallat med någon riksdagens

åtgärd med anledning av motionsyrkandena och

avstyrkte dem.

Frågan om UR-Arena behandlades av

konstitutionsutskottet våren 1997 med anledning av

en följdmotion till regeringens proposition Digitala

TV-sändningar. I likhet med kulturutskottet ansåg

konstitutionsutskottet att Utbildningsradions

begäran att få starta UR-Arena inte borde föranleda

något uttalande från riksdagens sida.

Motionsyrkandet avstyrktes (bet. 1996/97: KU17 s.

25).

Utskottets bedömning

Utskottet gör samma bedömning som kulturutskottet

gjorde hösten 1998 i fråga om införandet av en TV-

kanal med C-span som förebild.

Som utskottet tidigare framhållit ligger ansvaret

för riksdagens informationsverksamhet hos ledningen

för riksdagens förvaltning. De massmedieföretag som

så vill kan via riksdagens överföringar till

Kaknästornet sända de debatter de väljer. Det kan i

sammanhanget inte heller bortses från att den

tekniska utvecklingen på IT-området kan leda till

att den som så vill kommer att kunna följa allt

arbete i kammaren genom riksdagens webbplats. I

detta sammanhang kan nämnas att det nu införs

möjligheter att göra och lagra upptagningar i ljud

och bild från evenemang i första- och

andrakammarsalarna och i Skandiasalen. Något

särskilt initiativ med anledning av det aktuella

motionsyrkandet är enligt utskottets mening inte

påkallat. Motion 1999/2000:K305 (s) avstyrks

följaktligen.

020-nummer till riksdagen

Motionen

Carina Hägg (s) framhåller i motion 1999/2000:K307

att det är en demokratifråga att lätt kunna nå den

högsta beslutande församlingen och detta till en låg

och enhetlig kostnad över hela Sverige. Motionären

anser därför att det är angeläget att införa ett

020-nummer till riksdagen.

Bakgrund

Den 1 januari 1997 infördes ett 020-nummer till

riksdagens press- och informationskansli, dit bl.a.

allmänheten kan ringa och få frågor besvarade.

Även till EU-upplysningen kan allmänheten ringa på

020-nummer för bl.a. information om EU och EU-

frågornas behandling i riksdagen. Ett 020-nummer

till den automatiska telefoninformationen via

Riksdagen Direkt har också införts.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen

under 1990-talet behandlat och avstyrkt motioner om

inrättande av 020-nummer för samtal till riksdagen.

Vid sin senaste behandling - hösten 1997 - hänvisade

utskottet till att det finns 020-nummer till

riksdagens press- och informationskansli och till

EU-upplysningen samt till att sökning i Rixlex är

kostnadsfritt (bet. 1997/98: KU1 s. 15). Utskottet

framhöll att användningen av 020-nummer ökat och

ändrade inte sin tidigare inställning i frågan om

införande av ytterligare 020-nummer.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning. Motion

1999/2000:K307 (s) avstyrks.

Det interna miljöarbetet

Motionerna

Eva Zetterberg och Karin Svensson Smith (båda v)

begär i motion 2000/01:K290 att riksdagen beslutar

påskynda och förstärka det interna miljöarbetet

bl.a. genom att införa ett miljöledningssystem. Det

är enligt motionen angeläget att riksdagen är ett

föredöme på miljöområdet. Riksdagens förvaltning har

ett ansvar för att göra riksdagsorganisationen till

en del av det framtida kretsloppssamhället. En rad

åtgärder har vidtagits genom att riksdagen numera i

huvudsak förbrukar grön el, återvinningen

förbättrats, städrutinerna förändrats och villkoren

för rökning ändrats. En del återstår dock att göra

bl.a. i fråga om energislösande fönster, icke

energioptimerad belysningsarmatur och uppvärmning,

fordonsdriften och papperskonsumtionen. En metod för

det fortsatta arbetet är att det införs ett modernt

miljöledningssystem som effektiviserar och tydliggör

miljöarbetet. Systemet innebär att miljökonsekvenser

undersöks systematiskt samt att mål ställs upp och

kopplas till ett åtgärdsprogram. Andra element är

tydlig ansvarsfördelning och regelbunden utvärdering

och uppföljning. I ett sådant ledningssystem kan

också ingå en mer strikt resepolicy för ledamöter

och anställda.

I motion 2000/01:MJ711 (yrkande 39) av Lennart

Daléus m.fl. (c) begärs att det tillsätts en grupp

som kan se över riksdagens rutiner i syfte att

minimera påverkan på miljön. Enligt motionen är det

mycket viktigt för miljöpolitikens trovärdighet att

riksdag och regering föregår med gott exempel.

Motionärerna hänvisar till pågående

miljöcertifiering av statliga myndigheter och till

att Centerpartiet beslutat införande av ett

miljöledningssystem.

Bakgrund

Av regeringens skrivelse 1999/2000:13 framgår att

näringslivet varit föregångare i fråga om att införa

miljöledningssystem. Sådana system är redan i stor

utsträckning uppbyggda i större och medelstora

företag inom industrin. Nu har även den offentliga

sektorn - kommuner, landsting och statliga

myndigheter - påbörjat ett miljöledningsarbete.

Miljöledningssystem innebär ett systematiserat

miljöarbete med tydliga riktlinjer och mål i bl.a.

centrala styrdokument, integrering av miljöhänsyn i

den ordinarie verksamheten, klargjorda

ansvarsförhållanden, rutiner för uppföljning samt

redovisning av resultat. Kommuner och landsting

siktar i de flesta fall på certifiering enligt ISO-

standard eller registrering enligt EU:s system för

miljöstyrning och miljörevision EMAS (Eco Management

& Audit Scheme). I Sverige är EMAS sedan augusti

1988 öppet för samtliga sektorer och inte bara för

industrisektorn. Kommuner och lansting har legat

före staten i miljöledningsarbetet. I oktober 1999

var 99 statliga myndigheter på uppdrag av regeringen

i färd med att införa miljöledningssystem, baserat

på ISO-standarden och EMAS.

Riksdagen har en fortlöpande miljöanpassning som

årligen följs upp och revideras. Vid ombyggnad och

reparation eftersträvas att material är så

miljövänliga som möjligt. Vid upphandlingar ställs

långtgående miljökrav. Ombyggnaden av kylcentralen

blev klar under 1999 och därmed kan Stallkanalens

vatten ersätta el under hela året för att hålla

temperaturen tillräckligt låg i datorhallar och

andra liknande utrymmen. Efter en upphandling

övergick riksdagen till att använda miljömärkt el

från vattenkraft. För att hålla elförbrukningen nere

byts äldre glödlampor och lysrör ut mot miljövänliga

lågenergilampor. I större lokaler har sensorer

installerats som ser till att lamporna är släckta

när ingen person uppehåller sig där. Nästan alla

datorer och kontorsmaskiner har energisparläge. De

bärbara datorer ledamöterna fick efter valet 1998

var alla TCO99-märkta. Arkitektoniska och

kulturhistoriska skäl gör att riksdagsbyggnadernas

fönster inte går att byta. Utredningar pågår om val

av armatur för utbyte av allmänbelysningen i flera

byggnader varvid hänsyn tas bl.a. till

energiförbrukningen. Lokaluppvärmningen är

energioptimerad i flertalet fastigheter.

Utvecklingen av städmaterial, bl.a. kemikalier,

följs kontinuerligt, och material och utrustning

förbättras kontinuerligt. Miljöstationer för

återvinning av papper, glas, metall, lampor m.m.

införs i huvuddelen av byggnaderna.

Utskottets bedömning

Utformningen av organisationen för riksdagens

interna miljöarbete ankommer på

riksdagsförvaltningen och dess ledning.

Förvaltningen bedriver ett aktivt internt

miljöarbete och miljöhänsyn är en integrerad del av

verksamheten. Det finns inte anledning att

förutsätta annat än att förvaltningsledningen följer

utvecklingen av system för miljöarbetet, gör de

översyner som behövs i lämplig form och anammar det

särskilda miljöledningssystem som kan behövas. Något

särskilt initiativ med anledning av motionerna om

miljöledningssystem är enligt utskottets mening inte

påkallat. Motionerna 2000/01:K290 (v) och

2000/01:MJ711 yrkande 39 (c) avstyrks.

Den organisatoriska hemvisten för

riksdagens dataenhet

Motionen

I motion 2000/01:K213 av Bertil Persson (m) begärs

att dataenheten infogas i Riksdagsbiblioteket. Det

finns enligt motionen all anledning att samordna

riksdagens informationsförsörjning på ett effektivt

sätt. Riksdagsbiblioteket är den enhet som bäst

känner och kan hantera användarens behov och som har

vanan att följa utvecklingen på såväl informations-

som dokumentationsområdet och utnyttja den mest

lämpliga tekniklösningen.

Bakgrund

Enligt 15 § lagen (2000:419) om instruktion för

riksdagsförvaltningen skall riksdagsstyrelsen pröva

om förvaltningens verksamhet bedrivs effektivt och i

överensstämmelse med syftet för verksamheten.

Enligt arbetsordningen för riksdagsförvaltningen

avgör riksdagsdirektören ärenden om föreskrifter

respektive tjänsteföreskrifter som, utöver de

föreskrifter som skall beslutas av riksdagsstyrelsen

eller annan enligt arbetsordningen, behövs för

förvaltningens verksamhet och organisation.

Riksdagens administrativa kontor leds av en

förvaltningschef och är indelat i en personalenhet,

en ekonomienhet, en juridisk enhet och en enhet för

administrativ ledamotsservice samt tre större

avdelningar. Cirka 50 anställda fanns inom IT-

avdelningen som är indelad i sektionerna system och

nät, service och utbildning, utveckling samt teknisk

service.

Sektionen service och utbildning levererar IT-

service och användarstöd till systemets alla

användare. Till sektionens ansvarsområden hör bl.a.

helpdesk, där de problem som tar mindre tid i

anspråk löses direkt vid ett första samtal, medan

mer tidskrävande problem skickas vidare för

felsökning och åtgärd till andra linjen som hanterar

problemlösningar och förebyggande åtgärder genom

analys och uppföljning av registrerade problem. Till

ansvarsområdet hör också serviceteknikernas

verksamhet, utbildning och IT-avdelningens

information.

År 1999 hade riksdagen hade 1 700

datorarbetsplatser. Av dem fanns 500 hemma hos

ledamöter och tjänstemän. Över 90 % av ledamöterna

hade ISDN. Enligt avtal är Telia ansvarigt för

installation och underhåll av ISDN-anslutningarna

hemma hos ledamöterna. Under 1999 var det stora

problem med ISDN-kommunikationen. Skälen var främst

att Telias ISDN-nät inte fungerat tillfredsställande

och att riksdagens datanät haft för få ISDN-

ingångar.

Helpdesk tog under 1999 emot 20 000 samtal, en

ökning med 4 000 från föregående år. Under året togs

i bruk ett program som ger supportteknikerna i

helpdesk möjligheten att ta över användarens

bildskärm om denne samtycker. Syftet är att uppnå en

effektivare felsökning och snabbare problemlösning.

Utskottets bedömning

Det ankommer på riksdagsförvaltningens ledning att

besluta om förvaltningens organisation.

Riksdagsstyrelsen skall pröva om förvaltningens

verksamhet bedrivs effektivt och i överensstämmelse

med syftet för verksamheten.

Något särskilt initiativ med anledning av motionen

om dataenhetens organisatoriska tillhörighet är inte

påkallat. Motion 2000/01:K213 (m) avstyrks.

Riksdagens IT-policy

Motionen

Per Bill (m) och Eva Flyborg (fp) begär i motion

2000/01:K365 att riksdagens IT-policy avskaffas.

Riktlinjerna som innebär att datorerna inte får

användas för värdepapperstransaktioner, deltagande i

chattgrupper eller kedjebrev ger fel signaler.

Sveriges lagar ger tillräckliga ramar.

Bakgrund

Förvaltningsstyrelsen fastställde den 14 juni 2000

generella riktlinjer för användning av Internet och

elektronisk post (e-post) vid datorer anslutna till

riksdagsförvaltningens nätverk.

Utrustningen är enligt riktlinjerna till för att

användas av riksdagsledamöterna för utförande av

uppdraget som riksdagsledamot, av

riksdagsförvaltningens anställda för utförande av

arbetsuppgifterna och av de anställda vid

partikanslierna för utförande av arbete för

riksdagsgruppen eller ledamöterna.

Riksdagsförvaltningen medger privat nyttjande av

Internet och e-post i mindre omfattning.

Användningen skall ske med gott omdöme, och

nyttjandet får inte orsaka riksdagsförvaltningen

extra kostnader eller, när det gäller tjänstemännen,

gå ut över det ordinarie arbetet. Användaren skall

alltid ha i åtanke att riksdagens domännamn

(riksdagen.se) finns med i avsändaradressen vid

sändning av e-post och vid besök på webbplatser.

Nyttjandet måste därför ske på ett ansvarsfullt sätt

och vara förenligt med de grundläggande värderingar

riksdagen företräder.

Det är inte tillåtet att via riksdagens nätverk

göra privata värdepapperstransaktioner, delta i s.k.

chattgrupper eller kedjebrev eller ladda ned spel

eller andra programvaror. Användaren måste vidare

beakta upphovsrättsregler och licensrättigheter.

Nätverket får inte nyttjas för näringsverksamhet

eller administration av föreningsverksamhet som inte

är knuten till riksdagen.

Utskottets bedömning

Riksdagens Internetpolicy har nyligen antagits av

förvaltningsstyrelsen. Det är numera

riksdagsstyrelsen som har att fatta beslut i denna

typ av frågor. Motion 2000/01:K365 (m, fp) avstyrks.

Registrering av ledamöters ekonomiska

intressen

Gällande regler

Lagen (1996:810) om registrering av

riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska

intressen trädde i kraft den 1 september 1996.

Riksdagsförvalningen får enligt lagen med hjälp av

automatisk databehandling inrätta och föra ett

register med ändamålet att ge en samlad information

om riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska

intressen i den omfattning som är motiverad av ett

befogat allmänt intresse (1 och 5 §§).

Anmälan är enligt 4 § frivillig men den skall

innehålla alla vid anmälningstillfället relevanta

uppgifter om sådana förhållanden som registret

enligt 10 § skall innehålla. Registreringen är

enligt förarbetena (bet. 1995/96: KU13) ett uttryck

för en strävan mot en större öppenhet kring

uppdraget som riksdagsledamot. Vid urvalet av

uppgifter som skall omfattas av registreringen

beaktades att ett otillbörligt intrång inte skulle

uppkomma i den enskilde ledamotens personliga

integritet.

Bland uppgifterna som enligt 10 § skall ingå i

registret märks ägarintressen i olika slags företag,

förutsatt att värdet av andelen uppgår till två

basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Även

ägarintresse i en fastighet som är näringsfastighet

skall registreras.

Vidare skall olika slag av inkomstbringande

verksamhet registreras. Det gäller dels avlönad

anställning, dels vid sidan av ledamotsuppdraget

bedriven självständig verksamhet. Avtal av ekonomisk

karaktär mellan en ledamot och arbetsgivare skall

registreras. Detta gäller bl.a. löne- eller

pensionsförmån som utgår under tid som omfattas av

uppdraget som riksdagsledamot, men även avtal som

får effekt först sedan uppdraget som riksdagsledamot

har upphört skall registreras.

Styrelseuppdrag och revisorsuppdrag i bolag och

ekonomisk förening skall registreras. Detsamma

gäller motsvarande uppdrag i en ideell förening som

har till uppgift att främja medlemmarnas ekonomiska

intressen och stiftelse som bedriver rörelse eller

annan ekonomisk verksamhet. Bland de ideella

föreningar som träffas av registreringskravet kan

nämnas fackliga organisationer,

arbetsgivarorganisationer och

näringslivsorganisationer.

Offentliga uppdrag skall registreras, såvida de

inte endast är av tillfällig karaktär. Detta gäller

såväl statliga som kommunala uppdrag.

Slutligen skall också vissa materiella förmåner,

sekreterar- eller utredningshjälp registreras.

Enligt 8 § skall nya registreringspliktiga

uppgifter eller ändringar av registrerade uppgifter

anmälas skriftligen inom fyra veckor efter det att

de uppkommit. Enligt 9 § kan en ledamot när som

helst genom skriftlig anmälan till kammarkansliet

återkalla en anmälan om registrering.

Motionerna

Bengt Silfverstrand (s) begär i motion 2000/01:K243

att registret över riksdagsledamöternas åtaganden

och ekonomiska intressen skall göras obligatoriskt.

Enligt motionären avstår en femtedel av riksdagens

ledamöter från att redovisa sina privata ekonomiska

intressen och sina styrelseuppdrag i det offentliga

register som togs i bruk för fyra år sedan. Trots

att de regler som riksdagen antagit ställer som

absolut krav att ändringar skall anmälas inom fyra

veckor är de flesta uppgifterna i registret flera år

gamla. En enbart frivillig registrering är inte

tillfyllest för att uppnå syftet med registret.

Också i motion 2000/01:K361 av andre vice talman

Eva Zetterberg och Kenneth Kvist (v) begärs att

riksdagen beslutar om obligatorisk registrering. Det

faktum att registreringen är frivillig utgör ett

problem. Värdet av registret kan ifrågasättas när

inte alla ställer upp. Ett register där samtliga

ledamöter finns med har ett informationsvärde men

kan också tjäna som ett föredöme i öppenhet. Det är

viktigt att allmänheten lätt kan få fram information

och själv bedöma vilka uppdrag utanför riksdagen som

förefaller förenliga med riksdagsuppdraget eller

inte gör det.

Bakgrund

294 ledamöter är för närvarande anmälda till

registret. Icke anmälda till registret är 4 av 131

socialdemokrater 31 av 82 moderater, 2 av 43

vänsterpartister, 14 av 42 kristdemokrater, 2 av 18

centerpartister, 1 av 17 folkpartister och 1 av 16

miljöpartister. Efter den 21 augusti 2000 kom det in

10 nya anmälningar, och 22 ledamöter ändrade sina

uppgifter om ekonomiska förhållanden.

Utskottets bedömning

I samband med att utskottet våren 1996 behandlade

förslaget till lag om registrering av

riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska

intressen (bet. 1995/96:KU13) framhöll utskottet att

det var angeläget att de första årens erfarenheter

tas till vara och att nödvändiga justeringar och

förbättringar görs så snart det är möjligt.

Utskottet förutsatte att den utvärdering som

föreslagits av den arbetsgrupp som utarbetat

lagförslaget skulle komma till stånd i lämpligt

sammanhang.

Enligt utskottets mening är det angeläget att denna

utvärdering nu kommer till stånd för att ligga till

grund för bedömningar om huruvida ändringar i lagen

kan behöva göras. En sådan utvärdering bör föreligga

innan utskottet tar ställning till frågan om en

obligatorisk registrering. Utskottet, som

förutsätter att utvärderingen kommer till stånd i

enlighet med vad som tidigare uttalats, anser inte

att initiativ med anledning av motionerna

2000/01:K243 (s) och 2000/01:K361 (v) är nödvändigt.

Motionsyrkandena avstyrks.

I detta sammanhang vill utskottet dock ta upp en

fråga som gäller regleringen om vilka uppgifter som

skall anmälas till registret. Enligt 10 § 9 lagen

(1996:810) om registrering av riksdagsledamöters

åtaganden och ekonomiska intressen skall uppgift om

statligt, primärkommunalt, landstingskommunalt och

kyrkokommunalt uppdrag som inte endast är av

tillfällig karaktär inte redovisas. Sedan den 1

januari år 2000 finns inte längre något

kyrkokommunalt uppdrag. Bestämmelsen bör därför

snarast ändras. Utskottet föreslår att riksdagen

antar bifogat förslag till lag om ändring i lagen

(1996:810) om registrering av riksdagsledamöters

åtaganden och ekonomiska intressen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i

riksdagsordningen

att riksdagen antar regeringens i bilaga 1 intaget förslag

till lag om ändring i riksdagsordningen med den

ändringen att ikraftträdandebestämmelsen i

stället skall lyda:

Denna lag träder i kraft den 20 november 2000

och tillämpas första gången i fråga om

statsbudgeten för år 2001,

2. beträffande riksdagens arbetsår

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K265 yrkande 3

delvis och 2000/01:K220,

3. beträffande ledamöternas placering i

plenisalen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K226

och 2000/01:K326,

res. 1 (m, kd)

4. beträffande framåtblickande debatt

att riksdagen avslår motion 2000/01:K336 delvis,

5. beträffande debatterna i kammaren

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:K289 yrkandena 4, 5

och 8 samt 2000/01:K393 yrkandena 1 och 2,

6. beträffande Europaparlamentarikernas

deltagande i riksdagsdebatter

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U505 yrkande 4 och

2000/01:K398 yrkande 10,

7. beträffande den allmänna

motionstiden m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K263,

1999/2000:K287, 1999/2000:K332, 1999/2000:K333,

1999/2000:K338, 2000/01:K205, 2000/01:K222,

2000/01:K254, 2000/01:K322, 2000/01:K334,

2000/01:K336 delvis, 2000/01:K338 och

2000/01:K386,

8. beträffande utskottsorganisationen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K219,

1999/2000:K265 yrkande 3 delvis, 1999/2000:K271,

1999/2000:K325, 2000/01:K214, 2000/01:K227,

2000/01:K240 och 2000/01:K317,

9. beträffande beredningen av vissa frågor

i riksdagsorganisationen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K265 yrkande 1

1999/2000:K300 och 2000/01:K297 yrkande 1,

res. 2 (v, fp, mp)

10. beträffande öppna

utskottssammanträden

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K206 yrkande 10,

2000/01:K303 yrkande 7 och 2000/01:K318,

res. 3 (m, kd)

11. beträffande utskottsmöten under

plenitid

att riksdagen avslår motion 2000/01:K289 yrkande 2,

12. beträffande suppleants rätt till

tjänstgöring

att riksdagen avslår motion 2000/01:K288,

13. beträffande voteringar i kammaren

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K288 och

2000/01:K289 yrkandena 1, 6 och 7,

14. beträffande duandet i

riksdagsprotokollet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K205,

15. beträffande registrering av lobbare

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K225 och

2000/01:K239,

16. beträffande jämställdheten i

riksdagen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A806 yrkande 3,

17. beträffande arbetsförhållandena för

ordinarie ledamot som är suppleant i annat

utskott

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K295,

18. beträffande bärbara datorer vid

kammar- och utskottssammanträden

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K212 yrkandena 1

och 2 och 2000/01:K300 yrkandena 1 och 2,

19. beträffande arbetsplats i valkretsen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K203, 2000/01:K289

yrkande 3 och 2000/01:K367,

20. beträffande hotell utan pornografi i

TV

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K215,

21. beträffande riksdagens öppnande

att riksdagen avslår motion 2000/01:K223,

22. beträffande vissa riksdagsevenemang

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K291,

1999/2000:K296, 2000/01:K329 och 2000/01:K357,

23. beträffande regionalt riksdagskontor i

Göteborg

att riksdagen avslår motion 2000/01:K249,

24. beträffande TV-sändningar från

riksdagens kammare m.m.

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K305,

25. beträffande 020-nummer till

riksdagen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K307,

26. beträffande det interna miljöarbetet

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:K290 och

2000/01:MJ711 yrkande 39,

27. beträffande riksdagens dataenhet

att riksdagen avslår motion 2000/01:K213,

28. beträffande riksdagens IT-policy

att riksdagen avslår motion 2000/01:K365,

29. beträffande registrering av ledamöters

ekonomiska intressen

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:K243 och

2000/01:K361,

30. beträffande lagen om registrering av

riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska

intressen

att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen

(1996:810) om registrering av riksdagsledamöters

åtaganden och ekonomiska intressen.

Stockholm den 26 oktober 2000

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel

(m), Göran Magnusson (s), Pär Axel

Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v),

Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind

(s), Inger René (m), Kerstin

Kristiansson Karlstedt (s), Kenth

Högström (s), Mats Einarsson (v),

Nils Fredrik Aurelius (m), Per

Lager (mp), Åsa Torstensson (c),

Helena Bargholtz (fp), Britt-Marie

Lindkvist (s), Per-Samuel Nisser

(m), och Inger Strömbom (kd).

Reservationer

1. Ledamöternas placering i plenisalen

(mom. 3)

Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René

(m), Nils Fredrik Aurelius (m), Per-Samuel Nisser

(m) och Inger Strömbom (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"2000/01:K326 (m) avstyrks" bort ha följande

lydelse:

I nästan alla demokratier är ledamöterna placerade

partivis. Det svenska sättet att ordna placeringen

får närmast ses som en historisk kvarleva från den

tid riksdagsledamöterna främst uppfattades som

företrädare från sina valkretsar. Utskottet kan

konstatera att ledamöter vid de senaste valen har

invalts på s.k. rikslistor, vilket inneburit att de

fördelats på valkretsar och därmed plats i kammaren

utan något samband med deras bostadsorter.

I andra politiskt valda församlingar brukar inte en

geografisk indelningsgrund följas.

Kommunfullmäktigeledamöter och landstingsledamöter

sitter ofta partivis, och samma förhållande råder i

Europaparlamentet. Utskottet delar motionärernas

bedömning att en platsfördelning i riksdagens

plenisal efter partitillhörighet skulle skänka

debatten större livfullhet och åskådlighet.

Partiernas uppträdande i voteringar och skillnader i

närvaro skulle kunna avläsas snabbt. Enligt

utskottet bör således en förändring av ledamöternas

placering i plenisalen genomföras inför nästa

riksmöte.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande ledamöternas placering i

plenisalen

att riksdagen med bifall till motionerna

1999/2000:K226 och 2000/01:K326 beslutar att

platsfördelningen i riksdagens plenisal skall

ske efter partitillhörighet och inte efter

valkrets.

2. Beredningen av vissa frågor i

riksdagsorganisationen (mom. 9)

Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v), Per Lager

(mp) och Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "När det gäller" och slutar med "yrkande

1 (v) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Jämställdhet i arbetslivet leder inte automatiskt

till jämställdhet på alla områden. Mot denna

bakgrund är det enligt utskottets mening angeläget

med ett formellt instrument som tydligt anger att

alla utskott och inte bara arbetsmarknadsutskottet

skall föra upp jämställdhetsfrågor inom sina

sakområden. Utan en sådan formell plattform finns

det en risk för att andra utskott kan förbise

jämställdhetsaspekterna och de konsekvenser olika

förslag kan få för kvinnor och män.

Riksdagsstyrelsen bör enligt utskottets mening ges i

uppdrag att undersöka vilka åtgärder som är

nödvändiga för att åstadkomma denna formella

plattform. Det kan handla om att införa en

övergripande tilläggsparagraf eller finna en annan

väg att ge utskotten detta uppdrag att i sin

beredning beakta jämställdhetsperspektivet.

Utskottet tillstyrker följaktligen motion

1999/2000:K265 yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande beredningen av vissa frågor i

riksdagsorganisationen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K265 yrkande 1

som sin mening ger riksdagsstyrelsen till känna

vad utskottet anfört om behovet av att beakta

jämställdhetsaspekter i utskottens

beredningsarbete.

3. Öppna utskottssammanträden (mom. 10)

Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik

Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp) och Per-Samuel

Nisser (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31

börjar med "Utskottet är" och slutar med "avstyrks

följaktligen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att

riksdagens roll i det politiska arbetet förstärks.

En väg att gå är därvid att ge utskotten större

möjligheter att i olika sammanhang själva besluta

om sina arbetsformer. En sådan beslutanderätt skulle

inbegripa en rätt att i större utsträckning än i dag

öppna vissa utskottssammanträden för allmänheten och

tillåta TV- och Internetsändningar från

sammanträdena. Utskottet anser att en sådan ordning

skulle kunna bidra till att vitalisera riksdagens

arbete samtidigt som medborgarnas insyn och intresse

för den politiska beslutsprocessen skulle öka.

Utskottet tillstyrker således motionerna

1999/2000:K206 yrkande 10 (m), 2000/01:K303 yrkande

7 (m) och 2000/01:K318 (kd, c).

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande öppna utskottssammanträden

att riksdagen med anledning av motionerna

1999/2000:K206 yrkande 10,

2000/01:K303 yrkande 7 och

2000/01:K318 som sin mening ger

riksdagsstyrelsen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Europaparlamentarikernas deltagande i

riksdagsdebatter

Helena Bargholtz (fp) anför:

Utskottet anser att frågan om

Europaparlamentarikernas deltagande i

riksdagsdebatterna inte bör avgöras innan

Riksdagskommitténs arbete med frågan

avslutats. Jag har inte någon annan mening

men vill understryka vikten av att

Europaparlamentarikerna får ett eget

formaliserat och öppet forum för

återrapportering. Erfarenheterna från

Nederländerna visar att det finns ett stort

intresse av dessa debatter. På ett sådant

sätt skulle EU-politiken också kunna föras

närmare medborgare och politiker i Sverige.

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelserna

4.6.15 och 5.12.1 riksdagsordningen skall ha

följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

4.6.15

-----------------------------------------------------

Arbetsmarknadsutskottet Arbetsmarknadsutskottet

skall bereda ärenden om skall bereda ärenden om

arbetsmarknadspolitik, arbetsmarknadspolitik,

arbetsrätt, arbetstid, arbetsrätt, arbetstid,

semester, arbetsmiljö, semester, arbetsmiljö,

statlig personalpolitik statlig personalpolitik

samt jämställdhet mellan samt jämställdhet mellan

kvinnor och män i kvinnor och män i

arbetslivet. arbetslivet.

Ärenden om anslag inom Ärenden om anslag inom

utgiftsområdena 13. utgiftsområdena 13.

Ekonomisk trygghet vid Arbetsmarknad och 14.

arbetslöshet och 14. Arbetsliv tillhör

Arbetsmarknad och arbetsmarknadsutskottets

arbetsliv tillhör beredning.

arbetsmarknadsutskottets

beredning.

-----------------------------------------------------

5.12.1

-----------------------------------------------------

Statsutgifterna skall Statsutgifterna skall

hänföras till följande hänföras till följande

utgiftsområden: 1. Rikets utgiftsområden: 1. Rikets

styrelse, 2. styrelse, 2.

Samhällsekonomi och Samhällsekonomi och

finansförvaltning, 3. finansförvaltning, 3.

Skatteförvaltning och Skatteförvaltning och

uppbörd, 4. uppbörd, 4.

Rättsväsendet, 5. Rättsväsendet, 5.

Utrikesförvaltning och Utrikesförvaltning och

internationell samverkan, internationell samverkan,

6. Totalförsvar, 7. 6. Totalförsvar, 7.

Internationellt bistånd, Internationellt bistånd,

8. Invandrare och 8. Invandrare och

flyktingar, 9. Hälsovård, flyktingar, 9. Hälsovård,

sjukvård och social sjukvård och social

omsorg, 10. Ekonomisk omsorg, 10. Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och trygghet vid sjukdom och

handikapp, 11. Ekonomisk handikapp, 11. Ekonomisk

trygghet vid ålderdom, trygghet vid ålderdom,

12. Ekonomisk trygghet 12. Ekonomisk trygghet

för familjer och barn, för familjer och barn,

13. Ekonomisk trygghet 13. Arbetsmarknad, 14.

vid arbetslöshet, 14. Arbetsliv, 15. Stu-

Arbetsmarknad och diestöd, 16. Utbildning

arbetsliv, 15. och

Studiestöd, 16. universitetsforskning,

Utbildning och 17. Kultur, medier,

universitetsforskning, trossamfund och fritid,

17. Kultur, medier, 18. Samhällsplanering,

trossamfund och fritid, bostadsförsörjning och

18. Samhällsplanering, byggande, 19. Regional

bostadsförsörjning och utjämning och utveckling,

byggande, 19. Regional 20. Allmän miljö- och

utjämning och utveckling, naturvård, 21. Energi,

20. Allmän miljö- och 22. Kommunikationer, 23.

naturvård, 21. Energi, Jord- och skogsbruk,

22. Kommunikationer, 23. fiske med anslutande

Jord- och skogsbruk, näringar, 24.

fiske med anslutande Näringsliv, 25. Allmänna

näringar, 24. bidrag till kommuner, 26.

Näringsliv, 25. Allmänna Statsskuldräntor m.m. och

bidrag till kommuner, 26. 27. Avgiften till

Statsskuldräntor m.m. och Europeiska gemenskaperna.

27. Avgiften till

Europeiska gemenskaperna.

-----------------------------------------------------

_________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:810) om

registrering av riksdagsledamöters åtaganden och

ekonomiska intressen

Härigenom föreskrivs att 10§ i lagen (1996:810) om

registrering av riksdagsledamöters åtaganden och

ekonomiska intressen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

10 §

Registret skall innehålla uppgifter om namn,

partibeteckning och valkrets beträffande ledamöter

som har gjort anmälan om registrering.

För varje ledamot skall följande uppgifter

registreras:

Art av åtagande eller

Uppgifter som skall registreras

ekonomiskt intresse

9. Statligt, primärkommunalt, lands- Uppdragets

art och uppdragsgivarens

tingskommunalt och kyrkokommunalt namn.

uppdrag som inte är av endast

tillfällig karaktär.

Föreslagen lydelse

10 §

Registret skall innehålla uppgifter om namn,

partibeteckning och valkrets beträffande ledamöter

som har gjort anmälan om registrering.

För varje ledamot skall följande uppgifter

registreras:

Art av åtagande eller Uppgifter som skall

registreras

ekonomiskt intresse

9. Statligt, primärkommunalt

Uppdragets art och uppdragsgivarens

och landstingskommunalt namn.

uppdrag som inte är av

endast tillfällig karaktär.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 2001.