Bet. 2000/01:KU5

Konstitutionsutskottets betänkande

2000/01:KU05

Lagstiftningsprocessen

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

2000/01

KU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse

1999/2000:103 Kommittéberättelse 2000 samt motioner

från allmänna motionstiden 1999 respektive 2000.

Motionerna rör:

· jämställdhetsfrågor i kommittéförordningen

·

· källhänvisningar i Statens offentliga utredningar

·

· rekryteringen av sekreterare i statliga

utredningar

·

· begripliga lagar

·

· EU-reglers påverkan på kostnader och

administration

·

· regionalpolitiska perspektiv

·

· klassperspektiv

·

teknikoberoende lagstiftning.

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse läggs

till handlingarna. Samtliga motioner avstyrks.

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 1999/2000:103

Kommittéberättelse 2000. Kommittéernas

sammansättning.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1999

1999/2000:K221 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

aktivt medverka och bidra till att olika lagar,

regler, taxor och andra system som har större

betydelse för enskilda människors och familjers

vardag görs så enkla, överskådliga och tydliga som

möjligt.

1999/2000:K265 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att återkomma med en

övergripande paragraf om jämställdhetsarbetet i

kommittéförordningen,

1999/2000:K268 av Peter Pedersen (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att samtliga propositioner

skall innehålla ett särskilt avsnitt, där de förslag

och åtgärder som anförs skall analyseras och

konsekvensbeskrivas utifrån ett regionalpolitiskt

perspektiv.

1999/2000:K285 av Tuve Skånberg och Holger

Gustafsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att referenser skall ingå i Statens

offentliga utredningar.

1999/2000:K346 av Inger Lundberg och Jan Björkman

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att bredda rekryteringen av sekreterare i

statliga utredningar.

1999/2000:T703 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett direktiv

till alla statliga kommittéer och särskilda

utredare,

Motioner från allmänna motionstiden 2000

2000/01:K274 av Margit Gennser (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

utredning om hur nya regleringar initierade från EU

har påverkat företagens kostnader och myndigheternas

administrativa arbete,

2000/01:K390 av Anders Ygeman och Lena Sandlin-

Hedman (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

klassperspektiv i utrednings- och

beredningsprocessen.

2000/01:T713 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

15. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att göra

lagstiftningen teknikoberoende,

Utskottet

Kommittéberättelsen

Enligt tilläggsbestämmelse 3.6.2 till

riksdagsordningen skall regeringen årligen, senast

den 1 mars, lämna riksdagen en redogörelse för

verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts på

grund av regeringens beslut. Kommittéberättelsen

innehåller bl.a. uppgifter om kommittéernas

sammansättning, kostnader, fördelningen mellan

kvinnor och män samt ålderssammansättningen.

I föregående års kommittéberättelse (skr.

1998/99:103 s. 6 f.) redovisade regeringen sina

bedömningar av kommittéväsendets roll och

arbetsformer med anledning av riksdagens

tillkännagivanden i dessa avseenden (bet.

1997/98:KU31). Med anledning av denna redovisning

uttalade konstitutionsutskottet (bet. 1998/99:KU26

s. 7) att utskottet förutsätter att regeringen

återkommer i lämpligt sammanhang, t.ex. i nästa års

kommittéberättelse, och redovisar vilka effekter de

vidtagna åtgärderna har medfört. Vidare utgick

utskottet från att den vägledning som kommer att ges

i den nya upplagan av kommittéhandboken framhåller

vikten av att jämställdhetsaspekter beaktas när

kommittédirektiv utarbetas. Utskottet förutsatte att

regeringen i kommande års kommittéberättelse

redovisar hur kommittéhandboken har utformats i

denna del samt vilka resultat vägledningen givit

(bet. 1998/99:KU26 s. 9).

Med anledning av konstitutionsutskottets uttalanden

redovisar regeringen olika åtgärder rörande

kommittéväsendet. Den 1 juli 1998 inrättades

Kommittéservice med ansvar för ett sammanhållet

administrativt stöd till kommittéväsendet. Från och

med den 1 januari 1999 utökades verksamheten vid

Kommittéservice från Stockholm till att även omfatta

Göteborg, Malmö och Jönköping. En ny kommittéhandbok

(Ds 2000:1) har getts ut och en översyn av

kommittéutbildningen kommer att ske. I

Statsrådsberedningens promemoria Hur

kommittédirektiv utformas (PM 1994:3) lämnas

riktlinjer och råd om utformningen av

kommittédirektiv. Med anledning av den nya

kommittéhandboken och kommittéförordningen

(1998:1474) har ett arbete med att revidera

promemorian inletts. Konstitutionsutskottets

betoning av vikten av att jämställdhetsaspekterna

tas upp vid utformningen av kommittédirektiv kommer

att beaktas i arbetet med promemorian. Vidare

redovisar regeringen att en språkexpert har knutits

till Kommittéservice. Språkexperten ger synpunkter

på textavsnitt från innehåll till språkbehandling.

Under 1999 har sådant särskilt

språkgranskningsarbete genomförts i sju kommittéer.

I kommittéberättelsen redovisas att

utvecklingsarbetet inom kommittéväsendet fortsätter.

Ett projekt kommer att påbörjas under år 2000 med

syfte att förbättra kvaliteten i kommittéarbetet. I

arbetet kommer att ingå åtgärder för att höja

kvaliteten i bl.a. kommittédirektiv, förbättra

planeringen, stärka utredarkunnandet, förbättra

kompetensförsörjningen, överväga effektiv

uppföljning, m.m. Vidare anförs att möjligheten att

på regeringens hemsida på Internet lägga ut de

förteckningar över myndigheter, organisationer m.fl.

till vilka kommittébetänkanden,

departementspromemorior m.m. har remitterats för

närvarande undersöks inom Regeringskansliet.

Utskottets bedömning

Utskottet vill inledningsvis erinra om att

regeringens överväganden i föregående års

kommittéberättelse gjordes mot bakgrund bl.a. av vad

riksdagen på konstitutionsutskottets förslag som sin

mening givit regeringen till känna om

kommittéväsendet (se bet. 1997/98:KU31). Utskottet

välkomnade i betänkandet över förra årets

kommittéberättelse att regeringen vidtagit åtgärder

för att stärka kommittéväsendet (bet. 1998/99:KU26

s. 6). Utskottet förutsatte att regeringen skulle

återkomma och redovisa vilka effekter de vidtagna

åtgärderna hade medfört.

Utskottet kan nu konstatera att regeringen

redovisar åtgärder som genomförts sedan den förra

kommittéberättelsen och att ett projekt kommer att

påbörjas under år 2000 med syfte att förbättra

kvaliteten i kommittéarbetet. Utskottet välkomnar

redovisningen men kan samtidigt konstatera att

regeringen inte redovisar någon bedömning av vilka

effekter åtgärderna har medfört. Utskottet har

förståelse för att en sådan bedömning kan vara svår

att göra på kort sikt och att effekterna inte ens på

lite längre sikt enkelt låter sig avläsas. Samtidigt

vill utskottet framhålla att ett skäl till att

riksdagen ägnat frågan om kommittéväsendets roll och

arbetsformer uppmärksamhet är den vikt som riksdagen

fäster vid att kommittéväsendet fungerar väl.

Utskottet förutsätter således att regeringen i

kommande kommittéberättelser redovisar dels det

fortsatta utvecklingsarbetet, dels sin bedömning av

vilka effekter åtgärderna har medfört.

Utskottet behandlar frågan om

jämställdhetsperspektiv i kommittéväsendet i nästa

avsnitt.

Utskottet föreslår, med hänvisning till det

anförda, att riksdagen lägger årets

kommittéberättelse till handlingarna.

Jämställdhetsfrågor i kommittéförordningen

Motionen

I motion 1999/2000:K265 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

erinras om att det tidigare jämställdhetsdirektivet

(dir. 1994:124) den 1 januari 1999 ersattes med den

nya kommittéförordningen (SFS 1998:1474). Enligt

Vänsterpartiet var detta ett stort steg tillbaka.

Visserligen har en förordning högre status, men när

förordningen samtidigt urholkar allt det som

direktivet innehöll blir statusfrågan oviktig och

jämställdhetsarbetet leds inte framåt.

Jämställdhetsdirektivet utgick från ett radikalt

könsperspektiv. Det slog fast att många åtgärder för

jämställdhet fortfarande behövdes och pekade bl.a.

särskilt ut sådana informella strukturer som kan

bidra till att förstärka den ojämna maktfördelningen

och segregeringen mellan kvinnor och män. Direktivet

utgick också från att ett effektivt

jämställdhetsarbete måste omfatta i stort sett alla

samhällsområden.

Jämställdhetsdirektivet ålade samtliga utredningar

att analysera såväl det rådande läget när det gällde

jämställdheten inom det egna området som

jämställdhetskonsekvenser av de egna förslagen.

Detta gällde alltså samtliga utredningar, och en

kommitté eller utredare kunde bortse från dessa

riktlinjer endast genom att särskilt ange och

motivera skälen till att riktlinjerna inte kunnat

uppfyllas.

Den nya kommittéförordningen säger att en utredning

skall "ange" jämställdhetskonsekvenser "om förslagen

i ett betänkande har betydelse för - - -

jämställdheten mellan kvinnor och män".

Nu ligger det på varje enskild kommitté eller

utredare att avgöra om de egna förslagen kommer att

påverka jämställdheten eller inte. Tidigare

förutsattes alla förslag påverka jämställdheten och

utredningen måste motivera undantag från den regeln.

Tidigare var varje utredning tvungen att analysera

bristerna i jämställdheten på det aktuella området

och föreslå åtgärder. Denna innebörd av

jämställdhetsdirektivet finns inte alls med i den

nya förordningen.

Erfarenheten visar att utredningsväsendet ofta

brister i att analysera nuläge och konsekvenser när

det gäller jämställdheten. Motionärerna föreslår

därför att den nya kommittéförordningen förses med

ett särskilt stycke som ålägger kommittéerna samma

skyldigheter som de hade enligt det gamla

jämställdhetsdirektivet och att regeringen i större

utsträckning än tidigare följer upp

utredningsväsendets hantering av

jämställdhetsfrågorna. Detta bör riksdagen ge

regeringen till känna.

Bakgrund

I 1 kap. 2 § regeringsformen fastslås vissa

grundläggande mål för politiken. Där framhålls i

första stycket att den offentliga makten skall

utövas med respekt för alla människors lika värde

och för den enskilda människans frihet och

värdighet. I paragrafens tredje stycke har ett

element i denna likhetsgrundsats särskilt

framhållits, nämligen jämställdheten mellan könen.

Detta uttrycks som att det allmänna skall

tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter.

Regeln är ett målsättnings- eller programstadgande,

som riktar sig till normgivaren.

Som nämns i motionen finns i den nya

kommittéförordningen (15 §) en bestämmelse om att om

förslagen i ett betänkande har betydelse för

jämställdheten mellan kvinnor och män skall

konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet.

Därutöver anges i kommittéförordningen (16 §) att

regeringen närmare i utredningsuppdraget anger vilka

konsekvensbeskrivningar som skall finnas i ett

betänkande. Det kan vidare påpekas att i

kommittéhandboken (Ds 2001:1 s. 10) anges att

kommittéuppdragen skall fördelas så jämnt som

möjligt mellan kvinnor och män. Av

kommittéberättelsen framgår att andelen kvinnor

bland kommittéernas ledamöter (inkl. ordförande) är

41 %. Den totala andelen kvinnor i kommittéerna har

ökat med 1,3 procentenheter sedan föregående

redovisning. Andelen kvinnliga ordföranden har ökat

med 5,5 procentenheter till 36 % (skr. 1999/2000:103

s. 4, 410).

I Riksdagens revisorers granskning av

kommittéväsendet kritiserades tekniken med generella

kommittédirektiv (förs. 1997/98:RR3, bet. 1997/98:

KU31 s. 37 f.). Även i rapporter från Statskontoret

och Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi

har kritik framförts. Revisorerna ansåg att metoden

med generella direktiv, som berörda fackdepartement

inte tagit explicit ställning till, innebär att man

kombinerar en ämnesmässig begränsning av ett uppdrag

med stora och oprecisa krav på det analytiska och

samhällsekonomiska innehållet. Det finns, enligt

revisorerna, skäl att ifrågasätta detta sätt att

utforma kommittéuppdrag. Bättre vore att utgå från

direktiv som innehåller genomtänkta och integrerade

krav på utredningsarbetet. Kraven på

konsekvensanalyser borde preciseras i kommittéernas

egna direktiv. Det är inte acceptabelt att

kommittéerna i första hand arbetar med sina "egna"

direktiv och tar lätt på de generella direktiven.

Riktlinjer och råd om utformningen av

kommittédirektiv lämnas i Statsrådsberedningens

promemoria Hur kommittédirektiv utformas (PM

1994:3). I årets kommittéberättelse anges, som ovan

redovisats, att ett arbete med att revidera

promemorian har inletts med anledning av den nya

kommittéhandboken och kommittéförordningen.

Konstitutionsutskottets betonande av vikten att

jämställdhetsaspekterna tas upp vid utformningen av

kommittédirektiv kommer att beaktas i arbetet med

promemorian.

Kommittéhandboken

I den nya kommittéhandboken (Ds 2000:1 s. 77 f.)

återfinns ett nyskrivet avsnitt med en checklista

och annan vägledning för hur kommittéerna skall

beakta konsekvenserna för jämställdheten mellan

kvinnor och män av sina förslag. Inledningsvis

erinras om bestämmelsen om att om förslagen i ett

betänkande har betydelse för jämställdheten mellan

kvinnor och män skall konsekvenserna i det avseendet

anges i betänkandet. Bakgrunden till bestämmelsen är

att regeringen har lagt fast att

jämställdhetsaspekterna skall beaktas på alla

politik- och sakområden.

Vidare anförs i kommittéhandboken att alla

utredningsförslag skall föregås av

konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv.

En analys eller utredning är ofullständig om

effekten av kön inte har blivit övervägd. Det

innebär att

1. olika förhållanden och villkor för båda könen

skall synliggöras,

2.

3. varje fråga som berör individer skall prövas ur

ett jämställdhetsperspektiv,

4.

5. konsekvenserna av hur förändringar kan tänkas

utfalla för respektive kön skall analyseras.

6.

Enligt kommittéhandboken kan frågor som verkar vara

könsneutrala vid närmare granskning visa sig påverka

respektive kön på olika sätt. Det första steget i

konsekvensanalysen är att fastställa om

jämställdhetsperspektivet är relevant för den

aktuella utredningen. För att undersöka detta

besvaras följande fråga: Berör utredningen

individers villkor? Om svaret blir ja, skall

jämställdhetsaspekterna beskrivas närmare och

beaktas i utredningsarbetet. Det är viktigt att

detta sker tidigt i arbetet.

I kommittéhandboken anges ett antal kontrollfrågor

som bör ställas under utredningens gång för att

säkerställa att ett jämställdhetsperspektiv får

fullt genomslag:

7. Vilka könsskillnader finns?

8.

9. Är den individbaserade statistiken könsuppdelad?

10.

11. Hur tas könsaspekterna upp i

problemformuleringen?

12.

13. Hur redovisas könsaspekterna i betänkandets

fakta- och analysdelar?

14.

15. Skall betänkandet innehålla några

jämställdhetspolitiska förslag?

16.

17. Får ett genomförande av kommitténs förslag några

jämställdhetspolitiska konsekvenser?

18.

Vad i övrigt bör betänkandet innehålla utifrån ett

könsperspektiv?

Om en analys och en redovisning ur ett

jämställdhetsperspektiv inte kan göras på grund av

utredningsuppdragets eller ämnets karaktär, skall

detta anges och motiveras i betänkandet.

Tidigare riksdagsbehandling

I behandlingen av en snarlik motion våren 1999

underströk utskottet vikten av att

jämställdhetskonsekvenser beaktas i kommittéväsendet

liksom i annan statlig verksamhet (bet.

1998/99:KU26). Den tidigare metoden med generella

kommittédirektiv har fått kritik, och det har därför

funnits skäl att finna nya vägar för att tillse att

jämställdhetsaspekterna får vederbörligt utrymme i

utredningsväsendet. Ambitionen skall självfallet

vara att jämställdhetsaspekterna får större

genomslag genom de nya vägar som prövas. Utskottet

utgick från att den vägledning som kommer att ges i

den nya upplagan av kommittéhandboken framhåller

vikten av att jämställdhetsaspekter beaktas när

kommittédirektiv utarbetas. Utskottet förutsatte att

regeringen i kommande års kommittéberättelse

redovisar hur kommittéhandboken har utformats i

denna del samt vilka resultat vägledningen har

givit. Motionen avstyrktes. Företrädarna för

Vänsterpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet

reserverade sig.

Utskottets bedömning

Utskottet vill, i likhet med vad utskottet anförde

vid behandlingen av förra årets kommittéberättelse,

understryka vikten av att jämställdhetskonsekvenser

beaktas i kommittéväsendet liksom i annan statlig

verksamhet. Som utskottet påpekade föregående år har

den tidigare metoden med generella kommittédirektiv

fått kritik, och det har därför funnits skäl att

finna nya vägar för att tillse att

jämställdhetsaspekterna får vederbörligt utrymme i

utredningsväsendet. Ambitionen skall självklart vara

att jämställdhetsaspekterna får större genomslag

genom de nya vägar som prövas.

Redovisningen ovan visar att den nya upplagan av

kommittéhandboken innehåller riktlinjer för hur

jämställdhetskonsekvenser skall beaktas i arbetet i

utredningar. Regeringen redovisar i

kommittéberättelsen att ett arbete med att revidera

Statsrådsberedningens promemoria Hur

kommittédirektiv utformas (PM 1994:3) har inletts.

Konstitutionsutskottets betonande av vikten att

jämställdhetsaspekterna tas upp vid utformningen av

kommittédirektiv kommer att beaktas i arbetet med

promemorian.

Utskottet förutsätter att regeringen i nästa års

kommittéberättelse redovisar hur arbetet med

promemorian har fortskridit. Vidare utgår utskottet

från att regeringen så långt möjligt kommer att

redovisa vilka resultat arbetet med

jämställdhetskonsekvenserna har givit.

Motion 1999/2000:K265 (v) yrkande 2 kan mot

bakgrund av det anförda delvis anses tillgodosedd

och avstyrks därmed.

Källhänvisningar i Statens offentliga

utredningar

Motionen

I motion 1999/2000:K285 av Tuve Skånberg och Holger

Gustafsson (båda kd) erinras om att Statens

offentliga utredningar (SOU) utgör betydelsefulla

faktakällor och beslutsunderlag i det offentliga

Sverige. SOU har sin viktigaste, men inte enda,

funktion som faktaunderlag för politiska beslut. SOU

används också mycket av journalister, gymnasister,

intresserad allmänhet, och även, beroende på ämnet,

av forskare. I ett avseende brister dock de allra

flesta utredningar: de har ingen eller otillräcklig

källhänvisning. Inte ens litteraturlista är allmän i

utredningarna. Motionärerna begär ett

tillkännagivande till regeringen om att

källhänvisningar skall ingå i Statens offentliga

utredningar.

Bakgrund

I den nya kommittéhandboken, Ds 2000:1, sägs

följande beträffande källhänvisningar (s. 140):

Betänkandena innehåller normalt dokumentation i form

av källhänvisningar i text, figurer och fotnoter.

Genom att i anslutning till bilagorna införa en

litteraturförteckning som upptar de bibliografiska

data som behövs för att läsaren skall kunna

identifiera källorna, kan hänvisningarna i text,

figurtexter och fotnoter förenklas avsevärt.

I en bilaga till kommittéhandboken ges sedan exempel

på hur en bibliografisk uppställning kan utformas.

Riktlinjerna i den nya kommittéhandboken är i denna

del identiska med riktlinjerna i den föregående

kommittéhandboken (Ds 1992:99).

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har vid tre tillfällen under riksmötena

1997/98 och 1998/99 avstyrkt motioner med

motsvarande innehåll (bet. 1997/98:KU5,

1997/98:KU29, 1998/99:KU26). Utskottet hänvisade

därvid till kommittéhandbokens anvisningar om

källhänvisningar i Statens offentliga utredningar

och ansåg inte att någon riksdagens åtgärd med

anledning av motionen var påkallad.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker

motion 1999/2000:K285 (kd).

Rekryteringen av sekreterare i statliga

utredningar

Motionen

I motion 1999/2000:K346 av Inger Lundberg och Jan

Björkman (s) anförs att det finns starka skäl att

säkra att de statliga utredningarna genom sina

sekretariat, ledamöter, sakkunniga och experter har

tillgång till så bred och djup kompetens som

möjligt.

Av praktiska skäl är utredningsväsendet i huvudsak

förlagt till Stockholm. Regeringen strävar samtidigt

efter att i större utredningar få utredare från

olika delar av landet, medan gruppen sakkunniga och

experter ofta hämtas från huvudstadsområdet. Detta

gäller också sekretariaten, som skall rekryteras

snabbt och därför alltför lätt hämtas ur de

kontaktnät som departementstjänstemännen har och

bland de kvalificerade utredare som har praktiska

möjligheter att arbeta i Stockholm. Därmed riskerar

man dels att utredningen som helhet kan få en

alltför begränsad bild av förutsättningarna i olika

delar av landet, dels att utredningsväsendet går

miste om många begåvade utredare i t.ex. kommuner,

landsting och länsstyrelser runt om i landet.

Motionärerna menar därför att regeringen bör

analysera förutsättningarna för att öka

rekryteringen av utredningssekreterare utanför

Stockholmsområdet, både för att få tillgång till

fler kompetenta utredare och för att få ett bredare

perspektiv i utredningarna.

Fler utredningssekreterare från olika delar av

landet kommer inte av sig självt. Det kräver en

medveten policy och en "bank" av presumtiva

sekreterare, som borde kunna byggas upp i samarbete

mellan departementen och t.ex. de båda

kommunförbunden och länsstyrelserna. Det kräver

också översyn av regler för resor för

utredningssekreterarna liksom vissa andra

personalpolitiska insatser. Motionärerna yrkar att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att bredda

rekryteringen av sekreterare i statliga utredningar.

Bakgrund

Departementens utredningsavdelning i Malmö

inrättades 1965. Det viktigaste skälet för

avdelningens tillkomst var att man därigenom ville

ge hovrättsjurister från Malmö möjlighet att

fullgöra uppdrag inom kommittéväsendet. Numera finns

utredningsavdelningar också i Göteborg och

Jönköping.

Som redovisats ovan har under 1999 verksamheten

inom Kommittéservice, som ansvarar för ett

sammanhållet administrativt stöd till

kommittéväsendet, utökats till att omfatta inte bara

Stockholm utan också Malmö, Göteborg och Jönköping.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är

viktigt att rekryteringen av sekreterare till

statliga utredningar inte begränsas till Stockholm.

Utskottet, som förutsätter att regeringen inte har

någon annan uppfattning, kan också konstatera att

det alls inte är ovanligt att också större

utredningar har sitt sekretariat utanför Stockholm.

Regeringskansliet har också utredningsavdelningar

vid andra orter än Stockholm.

Inte minst genom att de politiska partierna har

deltagare i utredningar tillses i praktiken att

utredningarna får en bred geografisk representation.

Utnyttjandet av personer anställda vid universitet

leder också till en geografisk spridning.

Utskottet vill framhålla vikten av att

kommittéväsendet håller en hög klass. Det innebär

att geografiska begränsningar i rekryteringen - till

för- eller nackdel för olika delar av landet - måste

vägas mot andra värden. Utskottet förutsätter att

regeringen tillämpar en rationell ordning i detta

arbete.

Utskottet finner inte någon riksdagens åtgärd

påkallad och avstyrker således motion 1999/2000:K346

(s).

Begripliga lagar

Motionen

Enligt motion 1999/2000:K221 av Marietta de

Pourbaix-Lundin (m) är många av dagens regler,

lagar, taxesystem, socialförsäkringssystem, skatte-

system m.m. så tekniskt komplicerade och

svårbegripliga att det är väldigt få som förstår dem

och till fullo kan överskåda konsekvenserna av dem.

Än svårare är det att kunna begripa den sammanlagda

effekten av alla olika lagar, regler och system. Det

visar sig inte sällan att endast ett fåtal experter

förstår dem.

Denna kunskap ger ett fåtal uttolkare och

handläggare av olika slag en alltför stor makt. Att

kunskapen på grund av olika systems tekniskt svår-

begripliga utformning begränsas till ett fåtal

innebär att såväl beslutsfattare som medborgare inte

på ett konstruktivt och ideologiskt sätt kan delta i

debatt och beslut.

Regeringen har ett stort ansvar att innan ett nytt

förslag läggs fram se till att det är begripligt,

överskådligt samt enkelt för de människor som skall

leva och rätta sig efter det. Motionären anför att

regeringen också aktivt måste se till att befintliga

lagar, regler och system tas bort eller ändras så

att vi som medborgare kan se och förstå

konsekvenserna av dem.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till

känna vad i motionen anförts om att aktivt medverka

och bidra till att olika lagar, regler, taxor och

andra system som har större betydelse för enskilda

människors och familjers vardag görs så enkla,

överskådliga och tydliga som möjligt.

Bakgrund

I kommittéhandboken (Ds 2000:1) påpekas att regler

är nödvändiga för att ett samhälle skall fungera

effektivt. Samtidigt är det viktigt att regler

utformas så att de ger den effekt som är avsedd och

inte i onödan ger effekter som är negativa från

allmän synpunkt. Vid regelgivning måste man

analysera exempelvis

- om de regler som man tänkt sig är det bästa medlet

att uppnå det som man vill åstadkomma,

-

- om en reglering är effektivt utformad i fråga om

organisationen för handhavandet, beslutsnivåer

m.m.,

-

- reglernas faktiska genomslagskraft,

-

- (avsedda eller icke avsedda) bieffekter,

-

system för uppföljning och utvärdering av olika

slag.

Vidare påpekas i kommittéhandboken att den

regelreformering som kan sägas ha övervägande

lagteknisk karaktär är viktig, inte minst för

rättssäkerheten. Regelreformering med denna

inriktning går ut på att t.ex.

- förenkla regelsystemet genom att göra det mindre

detaljerat och klarare utformat språkligt och

redaktionellt,

-

sanera regelsystemet genom att avskaffa föråldrade

eller onödiga regler och allmänt verka för en

minskning av antalet regler.

I kommittéförordningen (SFS 1998:1474) anges att

betänkanden skall vara koncentrerade och inriktade

på väsentligheter. Innehållet skall disponeras och

presenteras så att läsarna lätt kan ta del av och

bedöma kommitténs förslag och andra slutsatser.

Språket i betänkanden skall vara enkelt och klart.

I regeringens skrivelse 1999/2000:75 Redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser till

regeringen framhålls att ett klart och enkelt språk

är avgörande för regelkvaliteten och för en väl

fungerande kommunikation mellan myndigheter och

medborgare. I Regeringskansliet finns sedan många år

språkexperter knutna till granskningsverksamheten i

Justitiedepartementet. Bland annat har de bidragit

med ett avsnitt i kommittéhandboken om utformningen

av betänkandena.

Klarspråksgruppen har regeringens uppdrag att

främja språkvårdsarbete hos myndigheterna. Gruppen

har skapat en växande insikt om språkets betydelse

för effektiviteten i verksamheterna, för demokratin

och för rättssäkerheten.

Vidare kan nämnas att regeringen i oktober 2000 har

beslutat att tillsätta en parlamentarisk kommitté

med uppdrag att lägga fram förslag till ett

handlingsprogram för det svenska språket. Syftet

skall vara att främja svenska språkets ställning och

ge alla i Sverige, oavsett språklig och social

bakgrund, likvärdiga möjligheter att tillägna sig

svenska (dir. 2000:66). Utredningen tillsätts efter

ett tillkännagivande från riksdagen (bet.

1999/2000:KrU2).

Utskottets bedömning

Utskottet vill framhålla vikten av att lagar och

regler är tydliga och förståeliga. Det gäller både

språket i olika regler och konstruktionen av olika

regelsystem. Utskottet förutsätter att regeringen

strävar åt detta håll. Som framgår av redovisningen

ovan sker ett arbete inte minst vad avser den

språkliga utformningen.

Det är särskilt viktigt att författningar som

riktar sig till enskilda medborgare är begripliga

för en bred allmänhet. Samtidigt kan kraven på

rättssäkerhet innebära att reglerna med nödvändighet

blir förhållandevis komplicerade. Motstridiga

intressen kan således göra sig gällande.

Utskottet anser, med hänvisning till det anförda,

att någon riksdagens åtgärd inte är påkallad. Motion

1999/2000:K221 (m) avstyrks således.

EU-reglers påverkan på kostnader och

administration

Motionen

Enligt motion 2000/01:K274 av Margit Gennser (m)

lades vid den svenska folkomröstningen om EU stor

vikt vid närhetsprincipen. Denna princip skulle

bidra till att begränsa den överstatliga

lagstiftningen. Resultatet har blivit en strid ström

av nya regleringar som svenska myndigheter och

svenska medborgare måste lyda.

För närvarande pågår t.ex. ett arbete med en ny

strikt - samordnad - lagstiftning om

livsmedelshygien m.m. Brittisk press har avslöjat en

del av de mer bisarra förslagen. Bl.a. skall inte en

anställd som tar emot pengar samtidigt få hantera

livsmedel utan att ta på och av handskar. Samma

lagkomplex innehåller också krav på att alla jaktlag

- hur små och informella de än är - skall ha med sig

en person som är specialist på livsmedelshygien om

jaktlaget säljer en del av jaktbytet som de inte

själva kan konsumera. Vidare krävs att de lokaler -

skjul - som används för att hänga fasaner, älgkött

eller annat vilt, måste besiktigas ur hygienisk

synvinkel om något av köttet säljs vidare.

Effekterna av olika EU-regler är sannolikt ännu

inte efter fem års medlemskap fullt kända. Därför

bör regeringen låta utreda de effekter EU-

regleringarna har fått på svensk företagsamhet och

på svensk statlig och kommunal administration men

också för enskilda svenska medborgare. Frågor som

bör besvaras rör huruvida regleringarna varit

kostnadsdrivande och huruvida tillämpningen av

reglerna blivit mycket ojämn mellan olika delar av

landet, mellan olika näringar, mellan olika stora

företag etc. Riksdagen bör tillkännage för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att tillsätta en utredning om hur nya regleringar

initierade från EU har påverkat företagens kostnader

och myndigheternas administrativa arbete.

Bakgrund

Regeringen har i skrivelse 1999/2000:148 redovisat

regelförenklingsarbetet med särskild inriktning på

små företag. Av skrivelsen framgår att myndigheter

som i stor utsträckning påverkas av genomförande av

EG-direktiv och andra internationella avtal, jämfört

med övriga myndigheter, har redovisat mindre

omfattande arbete med särskilda konsekvensanalyser.

Myndigheternas förklaringar är oftast att de inte

anser sig ha möjlighet att påverka innehållet och

att det därmed inte har någon betydelse om man utför

någon särskild konsekvensanalys. Någon myndighet

uppger dock att man trots det ofta mycket omfattande

materialet kan skriva enkla och lättillgängliga

förordningar och allmänna råd, men att det har varit

svårt på grund av den korta tid som står till

förfogande. Regeringen anför i skrivelsen att det är

av stor vikt att konsekvensanalyser görs av berörda

myndigheter redan under remissförfarandet

beträffande kommande EG-direktiv och förordningar.

De särskilda konsekvensanalyserna är sedan ett medel

för myndigheterna att undvika "gold-plating", dvs.

att en extra reglering sker utöver innehållet i

direktivet vid genomförandet. Regeringen avser att

genom en dialog med berörda myndigheter förtydliga

hur Simplexförordningen skall tolkas och klargöra

när konsekvensanalyser bör genomföras.

Statskontoret har på uppdrag av regeringen

utvärderat erfarenheterna av statsförvaltningens

medverkan i EU-samarbetet (Statskontoret 2000:21,

2000:20A-c). Vidare har Statskontoret kartlagt och

analyserat hur svenska myndigheter genomför EG-

direktiv och kompletterar EG-förordningar med

myndighetsföreskrifter (Statskontoret 1999:7). En

slutsats är att andelen EG-relaterade

myndighetsföreskrifter varierar mellan olika

myndigheter. Av de grundförfattningar som

Kemikalieinspektionen respektive Livsmedelsverket

utfärdade under 1993-1997 genomförde mer än 80 % EG-

direktiv. Den enskilda myndighet som under samma

period utfärdade störst antal grundförfattningar som

genomför EG-direktiv var dock Jordbruksverket.

Demokratiutredningen anför att det inte har kunnat

visas att Sveriges EU-medlemskap har lett till någon

ökning av regelmängden i Sverige (SOU 2000:1 s.

123). En orsak till detta är att en betydande del av

EU:s arbete med regleringar syftar till att

harmonisera gällande regelverk i medlemsstaterna.

Det finns dock, enligt Demokratiutredningen, skäl

att systematiskt gå igenom det regelverk som växt

fram inom EU i syfte att se vad som kan överföras

till den nationella beslutskompetensen.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet har framhållit att EU bör

eftersträva ett så okomplicerat regelsystem som

möjligt och att man utgår från att tillämpningen av

subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna

skall komma att leda till ett effektivare

unionssamarbete och till att beslut fattas där de

hör hemma och därmed till minskad byråkrati (yttr.

1998/99:KU3y, 1999/2000:KU7y).

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning (skr.

1999/2000:148) att det är av stor vikt att

konsekvensanalyser görs av berörda myndigheter redan

innan kommande EG-direktiv och förordningar antas.

Som utskottet påpekat tidigare bör EU eftersträva

ett så okomplicerat regelsystem som möjligt.

Utskottet finner med hänvisning till det anförda

inte någon riksdagens åtgärd påkallad. Motion

2000/01:K274 (m) yrkande 2 avstyrks.

Regionalpolitiska perspektiv

Motionen

Enligt motion 1999/2000:K268 av Peter Pedersen (v)

pågår det för närvarande en flyttlasspolitik i

Sverige, där över 200 kommuner minskar i befolkning

på grund av stor utflyttning. En minskad befolkning

innebär stora problem för många kommuner i flera

avseenden.

Den stora inflyttningen, till främst Stockholm,

skapar problem som stor bostadsbrist, trafikkaos,

social otrygghet för många m.m., medan de

krisdrabbade kommunerna står med ett stort antal

outhyrda lägenheter, som kostar skattebetalarna

stora pengar varje år i form av täckning av

hyresförluster. På många håll får man i stället

kostnader för rivning av fullt funktionsdugliga

hyresfastigheter, en fullständigt absurd kontrast.

Arbetssökande uppmanas att flytta för att få ett

arbete, vilket leder till ytterligare regional

obalans.

Det krävs nu krafttag och en tydlig politisk vilja

och konkreta åtgärder om en rimlig regional balans

skall kunna uppnås i framtiden. Alla förslag och

initiativ måste därför innehålla en regionalpolitisk

konsekvensbeskrivning och analys eller bådadera, som

helst behandlas i ett särskilt avsnitt i samtliga

propositioner från regeringen och i samtliga

betänkanden från riksdagen.

Motionären anser att samtliga propositioner skall

innehålla ett särskilt avsnitt, där de förslag och

åtgärder som anförs skall analyseras och

konsekvensbeskrivas utifrån ett regionalpolitiskt

perspektiv. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Bakgrund

Enligt kommittéförordningen skall konsekvenserna för

sysselsättning och offentlig service i olika delar

av landet anges i betänkandet om förslagen i

betänkandet har betydelse i de avseendena. Den nya

kommittéhandboken innehåller ett nyskrivet avsnitt

med en checklista och annan vägledning för hur

kommittéerna skall beakta de regionalpolitiska

konsekvenserna av sina förslag.

I kommittéhandboken påpekas att oavsett vilket

område en kommitté är verksam på måste den ställa

sig frågan om kommitténs förslag kan få

regionalpolitiska konsekvenser. Dessa konsekvenser

skall beaktas när förslagen utformas.

Utskottets bedömning

Utskottet vill erinra om kommittéförordningens krav

i detta avseende. Utskottet förutsätter att

regeringen redovisar de regionalpolitiska

konsekvenserna i de propositioner där detta är

påkallat. Det finns ingen anledning att ha en

generell regel som säger att propositionerna alltid

skall innehålla ett särskilt avsnitt om de

regionalpolitiska konsekvenserna.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion

1999/2000:K268 (v).

Klassperspektiv

Motionen

I motion 2000/01:K390 av Anders Ygeman och Lena

Sandlin-Hedman (s) påpekas att staten har ett ansvar

för att följa och förverkliga de av riksdagen

stiftade lagarna. I grundlagen och i andra lagar

framgår att jämlikhet mellan individer och grupper

är eftersträvansvärt. När staten utreder och bereder

förslag bör därför, såsom i jämställdhetsfråga

särskilt belysas vilka effekter och konsekvenser

förslag har i relation till lika förutsättningar,

möjligheter och inom vissa områden också i relation

till jämlikhet i resultat.

Alla är enligt motionärerna överens om att

klassamhället finns kvar trots att det är av en

annan karaktär än för hundra år sedan, t.o.m. för

femtio år sedan. Att studera förslag ur

könsperspektiv är lika viktigt som att studera

förslag ur ett klassperspektiv eller

integrationsperspektiv eller barnperspektiv. Statens

utredningar bör därför alltid följas upp med en

analys av förslagens konsekvenser utifrån köns-,

klass-, integrations- och barnperspektiv. Riksdagen

bör tillkännage för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om klassperspektiv i utrednings- och

beredningsprocessen.

Bakgrund

I kommittéförordningen anges att om förslagen i ett

betänkande påverkar kostnaderna eller intäkterna för

staten, kommuner, landsting, företag eller andra

enskilda, skall en beräkning av dessa konsekvenser

redovisas i betänkandet. Om förslaget innebär

samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt, skall

dessa redovisas. Som redovisats ovan skall om

förslagen i ett betänkande har betydelse för den

kommunala självstyrelsen konsekvenserna i det

avseendet redovisas i betänkandet. Detsamma gäller

när ett förslag har betydelse för brottsligheten och

det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning

och offentlig service i olika delar av landet, för

små företags arbetsförutsättningar,

konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i

förhållande till större företags, för jämställdheten

mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att

nå de integrationspolitiska målen. Vidare anger,

enligt kommittéförordningen, regeringen vilka

konsekvensbeskrivningar som skall finnas i ett

betänkande.

Budgetpropositionen och den ekonomiska

vårpropositionen innehåller fördelningspolitiska

redogörelser (t.ex. 1998/99:100 bilaga 3, prop.

1999/2000:1 volym 1 s. 38 f., bilaga 4, prop.

2000/01:1 volym 1 s. 40, bilaga 3). I den ekonomiska

vårpropositionen år 2000 redovisade regeringen det

pågående utvecklingsarbetet med

fördelningsstatistiken och olika problem i

fördelningsanalysen (prop. 1999/2000:100 bilaga 3,

s. 26 f.). Redovisningen gavs efter ett

tillkännagivande från riksdagen (bet. 1998/99:FiU2).

Utskottets bedömning

Utskottet vill erinra om kommittéförordningens krav

i också detta avseende. Regeringen redovisar vidare

regelmässigt fördelningspolitiska analyser i de

ekonomisk-politiska propositionerna.

Utskottet finner inte någon riksdagens åtgärd

påkallad och avstyrker således motion 1999/2000:K390

(s).

Teknikoberoende lagstiftning

Motionerna

I motionerna 1999/2000:T703 och 2000/01:T713, båda

av Lennart Daléus m.fl. (c), framhålls att det fria

flöde av information mellan människor och maskiner,

också över gränser, som informationstekniken

möjliggör, ställer speciella krav på lagstiftningen.

Alltför ofta hindras IT-utvecklingen av lagstiftning

som är bunden till viss teknik. Som ett exempel på

detta kan nämnas tryckfrihetsförordningen, där

tryckfriheten är bunden till vissa former av

tekniskt framställda produkter. Hemsidor, chattar

och annat kan inte med automatik antas omfattas av

yttrandefrihet.

Man kan säga att lagstiftaren överrumplats av de

stora omvälvningar som den tekniska utvecklingen

fört med sig och därför inte hunnit anpassa

lagstiftningen. Att anpassa lagstiftningen till den

tekniska nivån just nu förefaller inte heller att

vara en framkomlig väg, eftersom nästa tekniska steg

då riskerar att på nytt göra lagstiftningen omodern.

Den enda vägen är att nu inleda en omfattande

översyn av svensk lagstiftning, i den takt det låter

sig göras, för att göra lagstiftningen

teknikoberoende.

Regeringen bör därför utfärda ett nytt direktiv

till alla kommittéer och särskilda utredare med

uppdrag att belysa befintlig lagstiftning att också

överväga om och i så fall vilka ändringar som

behöver göras för att göra lagstiftningen

teknikoberoende. Detta bör självfallet även gälla

föreslagen ny lagstiftning. Vad som anförts i

motionerna om att göra lagstiftningen

teknikoberoende bör ges regeringen till känna.

Pågående utredningsarbete

Den 16 april 1998 beslutade regeringen (dir.

1998:32) att en kommitté skulle tillkallas med

uppgift att göra en översyn av bestämmelserna om

allmänna handlingars offentlighet i syfte att vidga

möjligheterna för offentlighetsprincipens

tillämpning i IT-samhället. Kommittén skall också

göra en allmän översyn av sekretesslagen.

Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att en

parlamentariskt sammansatt kommitté skall analysera

behovet av och förutsättningarna för en mer teknik-

oberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten.

Utredningen har antagit namnet

Mediegrundlagsutredningen (Ju 1999:01, dir. 1999:8).

Utvecklingen inom informationstekniken har enligt

direktiven gått snabbt sedan

yttrandefrihetsgrundlagen trädde i kraft år 1992. De

medier som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen har

fortlöpande utvecklats. Nya fysiska bärare av

information har tillkommit och tillkommer alltjämt.

De blir tillgängliga och användbara för i stort sett

alla. Samtidigt skapas enligt direktiven nya medel

för kommunikation med hjälp av elektromagnetiska

vågor. Till bilden hör också en fortgående

internationalisering.

Den snabba utvecklingen gör det nödvändigt att

kontinuerligt bevaka och anpassa regelverken på

området. Införandet av termen tekniska upptagningar

i yttrandefrihetsgrundlagen kan enligt direktiven

förväntas att på ett tillfredsställande sätt möta

den tekniska utvecklingen när det gäller

upptagningar med sådana yttranden som

yttrandefrihetsgrundlagen är avsedd att skydda. Det

som nu behöver utredas är således i första hand

yttrandefrihetsgrundlagens tillämplighet på ny

kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor,

dvs. på informationsöverföringar som sker på annat

sätt än genom att fysiska databärare transporteras

mellan avsändare och mottagare. Det som nu har sagts

hindrar enligt direktiven inte att vissa justeringar

kan behöva göras i såväl tryckfrihetsförordningen

som yttrandefrihetsgrundlagen för att reglerna skall

anpassas till utvecklingen på informationsteknikens

område. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast

den 31 december 2000.

Regeringen avser att verka för en revidering av

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av

den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer

med avseende på behandling av personuppgifter och om

det fria flödet av sådana uppgifter. I syfte att nå

bredast möjliga förankring av förberedelserna för en

kommande revision har, på initiativ av regeringen,

en grupp med representanter för samtliga

riksdagspartier under ledning av berörd

statssekreterare i Justitiedepartementet bildats.

Vidare vill utskottet erinra om att regeringen

avser att tillsätta en parlamentarisk utredning med

uppgift att kartlägga, analysera och utvärdera sådan

lagstiftning som berör den enskildes integritet (se

bet. 1999/2000:JuU8

s. 6 f., jfr bet. 1999/2000:KU11 s. 14 f.). Från

Justitiedepartementet har utskottet inhämtat att

direktiven förväntas bli färdigställda före

årsskiftet. Direktivarbetet är inriktat på att ge en

kommitté i uppdrag att göra en bred kartläggning

avseende skyddet för den personliga integriteten i

det moderna samhället, inkluderande en undersökning

av hur integritetsaspekten har hanterats och

reglerats i befintlig lagstiftning både på det

offentligrättsliga och privaträttsliga området, och

med utgångspunkt häri identifiera och analysera

utvecklingstendenserna. Som direktivarbetet är

inriktat avses kommittén mot bakgrund av denna

kartläggning få till uppgift att överväga om det

finns behov av att ändra och komplettera nuvarande

lagstiftning på olika normgivningsnivåer till skydd

för den personliga integriteten.

Tidigare riksdagsbehandling

I betänkande 1998/99:KU15 behandlades ett antal

motioner om personuppgiftslagen och andra

integritetsfrågor. Utskottet uttalade att en modern

lagstiftning avseende behandling av personuppgifter

måste utformas så att den är väl anpassad med hänsyn

till den snabba tekniska utvecklingen på framför

allt IT-området. Enligt utskottets mening talade

detta för att siktet bör vara inställt på att

åstadkomma en teknikoberoende lagstiftning till

skydd för den personliga integriteten. Utskottet

framhöll att EG-direktivet får anses omodernt och

att en revidering av direktivet måste ske. Det var

enligt utskottet av stor vikt att den svenska

regeringen inom EU med kraft verkar för att en

revidering av direktivet sker, vilket tillkännagavs

för regeringen. Vidare ansåg utskottet att en

översyn av personuppgiftslagen bör komma till stånd

med syfte att, så långt det är möjligt inom EG-

direktivets ram, åstadkomma en förändring av

lagstiftningen i riktning mot ett regelverk som tar

sikte på missbruk av personuppgifter. Även detta

gavs regeringen till känna. Enligt utskottet borde -

i avvaktan på en teknikoberoende

integritetslagstiftning - intensifierade åtgärder

vidtas för att åstadkomma en lagstiftning som syftar

till att ingripa mot missbruk av personuppgifter och

inte mot själva hanteringen av sådana uppgifter.

Utskottet behandlade under hösten 1999 regeringens

förslag till ändring av personuppgiftslagens

överföringsregler (prop. 1999/2000:11, bet.

1999/2000:

KU7). Utskottet konstaterade att

Mediegrundlagsutredningen har i uppdrag att bl.a.

analysera behovet av och förutsättningarna för en

mer teknikoberoende grundlagsreglering av

yttrandefriheten och förutsatte att de aspekter som

är relaterade till personuppgiftslagen skulle bli

föremål för kommitténs uppmärksamhet.

Också i ett betänkande våren 2000 hänvisade

utskottet till Mediegrundlagsutredningens uppdrag i

denna del (bet. 1999/2000:KU11 s. 13, 15).

Utskottets bedömning

Utskottet kan konstatera att det pågår

utredningsarbete som rör teknikoberoende

lagstiftning. Den tekniska utvecklingen går fort och

lagstiftningen bör vara konstruerad så att den inte

blir omodern snabbt. Samtidigt som lagstiftningen

skall vara effektiv skall den inte utgöra ett icke

avsett hinder för den tekniska utvecklingen. Ett

problem är att vad som uppfattas som teknikoberoende

vid en tidpunkt kan visa sig bli överspelat av ny,

tidigare okänd teknik.

En strävan efter teknikoberoende lagstiftning har

kommit till uttryck i arbetet med

yttrandefrihetsgrundlagen. I propositionen om

yttrandefrihetsgrundlagen anfördes att i stället för

eter- och trådsändning användes i grundlagstexten

uttrycken sändning, förmedling och tillhandahållande

med hjälp av elektromagnetiska vågor. Avsikten med

detta uttryckssätt var att uppnå att grundlagen blev

tillämplig på alla kända varianter av radio- och

trådsändningar oberoende av vilka moderna tekniska

format som yttranden förmedlas genom (prop.

1990/91:64 s. 108). Bakom utformningen av

yttrandefrihetsgrundlagen ligger en strävan efter

att så långt som möjligt göra grundlagens regler

tillämpliga oavsett vilken teknik som kommit till

användning även i fråga om tekniska upptagningar som

är avsedda att uppfattas med hörseln eller synen

(jfr prop. 1997/98:43 s. 106).

Den tekniska utvecklingen har ändå lett till ett

behov av att se över yttrandefrihetsgrundlagens

tillämpningsområde. Ett viktigt skäl för den nu

pågående översynen i Mediegrundlagsutredningen är

att även fortsättningsvis ha en så lite

teknikberoende reglering som möjligt.

När det gäller lagstiftning om den personliga

integriteten bör, som utskottet tidigare anfört,

siktet vara inställt på att åstadkomma en

teknikoberoende lagstiftning till skydd för den

personliga integriteten (bet. 1998/99:KU15).

Utskottet finner det med hänvisning till det

anförda inte påkallat med någon riksdagens åtgärd av

det slag som motionärerna föreslår. Motionerna

1999/2000:T703 (c) yrkande 11 och 2000/01:T713 (c)

yrkande 15 avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kommittéberättelsen

att riksdagen lägger skrivelse 1999/2000:103

Kommittéberättelse 2000 till handlingarna,

2. beträffande jämställdhetsfrågor i

kommittéförordningen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K265 yrkande 2,

3. beträffande källhänvisningar i Statens

offentliga utredningar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K285,

4. beträffande rekryteringen av

sekreterare i statliga utredningar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K346,

5. beträffande begripliga lagar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K221,

6. beträffande EU-reglers påverkan på

kostnader och administration

att riksdagen avslår motion 2000/01:K274 yrkande 2,

7. beträffande regionalpolitiska

perspektiv

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K268,

8. beträffande klassperspektiv

att riksdagen avslår motion 2000/01:K390,

9. beträffande teknikoberoende

lagstiftning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:T703 yrkande 11

och 2000/01:T713 yrkande 15.

res. (c)

Stockholm den 14 november 2000

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel

(m), Barbro Hietala Nordlund (s),

Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson

(kd), Mats Berglind (s), Inger René

(m), Kerstin Kristiansson Karlstedt

(s), Mats Einarsson (v), Björn von

der Esch (kd), Nils Fredrik

Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa

Torstensson (c), Helena Bargholtz

(fp), Britt-Marie Lindkvist (s),

Per-Samuel Nisser (m), Anders

Bengtsson (s) och Martin Nilsson

(s).

Reservation

Teknikoberoende lagstiftning (mom. 9)

Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

18 börjar med "Utskottet kan konstatera" och på s.

19 slutar med "15 avstyrks således" bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill erinra om att det fria flöde av

information mellan människor och maskiner, också

över gränser, som informationstekniken möjliggör,

ställer speciella krav på lagstiftningen. Alltför

ofta hindras IT-utvecklingen av lagstiftning som är

bunden till viss teknik. Som ett exempel på detta

kan nämnas tryckfrihetsförordningen, där

tryckfriheten är bunden till vissa former av

tekniskt framställda produkter. Hemsidor, chattar

och annat kan inte med automatik antas omfattas av

yttrandefrihet.

Man kan säga att lagstiftaren överrumplats av de

stora omvälvningar som den tekniska utvecklingen

fört med sig och därför inte hunnit anpassa

lagstiftningen. Att anpassa lagstiftningen till den

tekniska nivån just nu förefaller inte heller att

vara en framkomlig väg, eftersom nästa tekniska steg

då riskerar att på nytt göra lagstiftningen omodern.

Den enda vägen är att nu inleda en omfattande

översyn av svensk lagstiftning, i den takt det låter

sig göras, för att göra lagstiftningen

teknikoberoende.

Utskottet anser att regeringen således bör utfärda

ett nytt direktiv till alla kommittéer och särskilda

utredare med uppdrag att belysa befintlig

lagstiftning att också överväga om och i så fall

vilka ändringar som behöver göras för att göra

lagstiftningen teknikoberoende. Detta bör

självfallet även gälla föreslagen ny lagstiftning.

Vad utskottet anfört om att göra lagstiftningen

teknikoberoende bör riksdagen med bifall till

motionerna 1999/2000:T703 (c) yrkande 11 och

2000/01:T713 (c) yrkande 15 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande teknikoberoende lagstiftning

att riksdagen med bifall till motionerna

1999/2000:T703 yrkande 11 och 2000/01:T713 yrkande

15 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.