Bet. 2000/01:KU6

Konstitutionsutskottets betänkande

2000/01:KU06

Kommunala kompetensfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

KU6

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 30 motioner,

som väckts under allmänna motionstiden 1999 och

2000. I motionerna behandlas huvudsakligen olika

frågor om kommunal näringsverksamhet. Frågorna rör

omfattningen av kommunal näringsverksamhet och

formen för sådan verksamhet, möjligheterna till

laglighetsprövning och sanktionssystem samt

möjligheterna för kommunala trafikföretag att verka

utanför den egna kommunen. Vidare behandlas i

betänkandet vissa frågor om kommunernas befogenheter

i fråga om barnomsorg.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Reservationer i olika frågor om kommunal

näringsverksamhet har avgivits av m- , kd- och fp-

ledamöterna. Reservationer har också avgivits av kd-

och mp-ledamöterna i frågan om kommunernas

befogenheter beträffande barnomsorg.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1999

1999/2000:K206 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

förstärkt möjlighet för medborgarna att

laglighetspröva verksamhet som bedrivs av kommuner

och landsting i enlighet med vad som anförts i

motionen,

20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

förstärkt grundlagsskydd för näringsfriheten i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:K224 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

ändring i kommunallagen innebärande att

näringsverksamhet inte i någon form får bedrivas av

kommuner och landsting i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1999/2000:K232 av Inga Berggren m.fl. (m, kd, c, fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tydligare regler för

den kommunala verksamheten med utgångspunkt i att

kommersiellt företagande är främmande för

kommunerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att ändra

reglerna för överklagande av beslut i kommunala

bolag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

förvaltningsformen är den naturliga formen för

kommunal verksamhet.

1999/2000:K260 av Inger Strömbom (kd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ändringar i

kommunallagen i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sanktioner för brott mot kommunallagen i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1999/2000:K277 av Per Westerberg m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommuner inte

skall bedriva näringsverksamhet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändringar i

kommunallagen.

1999/2000:K308 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en permanentning av

försökslagstiftningen beträffande kommunala

trafikföretag,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i lagstiftningen att de kommunala

företag som själva är konkurrensutsatta och drivs

enligt affärsmässiga principer tillåts konkurrera

utanför den egna kommunen.

1999/2000:K352 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avveckling av de

kommunala bolagen.

1999/2000:Fi610 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avveckling av de

kommunala bolagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommunalt självstyre

och maxtaxan.

1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

ändringar i kommunallagen i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp)

vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om offentlig

näringsverksamhet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om översyn av

kommunallagen i syfte att ge företag bättre

möjligheter att i domstol pröva kommunalt stöd.

1999/2000:N384 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändring i kommunallagen i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1999/2000:A805 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

14. att riksdagen hos regeringen begär en översyn

av kommunallagen i enlighet med vad i motionen

anförts.

Motioner från allmänna motionstiden 2000

2000/01:K225 av Mikael Oscarsson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en restriktiv syn på

kommunal näringsverksamhet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

kommunallagen beträffande kommunala bolag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad motionen anförs om en uppföljning och

kartläggning av kommunala bolag.

2000/01:K237 av Ola Karlsson och Nils Fredrik

Aurelius (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

försöksverksamheten, kommunallagens

lokaliseringsprincip samt laglighetsprövning av

verksamhet i kommunala bolag.

2000/01:K285 av Christel Anderberg (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunal

näringsverksamhet.

2. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära en

översyn av 2 kap. 7 och 8 §§ kommunallagen i

enlighet med vad i motionen anförs.

3. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära en

översyn av kommunallagens regler om

laglighetsprövning i enlighet med vad i motionen

anförs.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sanktioner vid

domstolstrots.

2000/01:K301 av Ewa Thalén Finné och Cristina

Husmark Pehrsson (m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

kommunal näringsverksamhet.

2000/01:K304 av Inga Berggren m.fl. (m, kd, c, fp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tydligare regler för

den kommunala verksamheten med utgångspunkt att

kommersiellt företagande är främmande för

kommunerna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att ändra

reglerna för överklagande av beslut i kommunala

bolag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

förvaltningsformen är den naturliga formen för

kommunal verksamhet.

2000/01:K320 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en permanentning av

försökslagstiftningen beträffande kommunala

trafikföretag.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagstiftningen som innebär

att de kommunala företag som själva är

konkurrensutsatta och drivs enligt affärsmässiga

principer tillåts konkurrera utanför den egna

kommunen.

2000/01:K344 av Per Westerberg m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kommuner inte

skall bedriva näringsverksamhet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kommunal

näringsverksamhet innebär demokratiproblem.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ändringar i

konkurrenslagen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ändringar i

kommunallagen.

2000/01:K345 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till förstärkt möjlighet för medborgarna att

laglighetspröva verksamhet som bedrivs av kommuner

och landsting i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2000/01:K377 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar om ändring i kommunallagen för

att möjliggöra rätten att bli kommunal

dagbarnvårdare åt eget barn.

2000/01:K395 av Christina Nenes och Claes-Göran

Brandin (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen begär att regeringen

lägger fram förslag till ändring i lagen så att de

kommunala bussföretagen, som själva är

konkurrensutsatta och drivs enligt affärsmässiga

principer, tillåts konkurrera utanför den egna

kommunen.

2000/01:So299 av Chris Heister m.fl. (m) vari

föreslås

7. att riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring om ekonomisk kompensation till

den enskilde vid kommunalt domstolstrots.

2000/01:Ub317 av Ingvar Svensson m.fl (kd) vari

föreslås att riksdagen beslutar genom ändring i

kommunallagen att kommuner skall ha den generella

rätten att fördela sina barnomsorgssubventioner på

ett rättvist sätt till varje barn och på ett sådant

sätt att föräldrar kan erhålla den faktiska

valfriheten att bedöma och att genomföra den

barnomsorg som bäst lämpar sig för det barn de har

ansvar för.

2000/01:Ub244 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om inrättande av lagstöd för

införande av möjlighet för kommuner att ge

ersättning för vård av egna barn i åldrarna 1-5 år.

2000/01:N243 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skadlig kommunal

konkurrensverksamhet.

2000/01:N324 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunernas roll i

näringspolitiken.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av kommunallagen i syfte att

underlätta prövning av kommunal näringsverksamhet.

2000/01:N381 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, c, fp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utifrån gällande

kommunallag förtydliga vad som är tillåten

respektive otillåten kommunal verksamhet.

2000/01:A806 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om illojal kommunal

konkurrens.

13. Riksdagen begär hos regeringen en översyn av

kommunallagen i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för att ta

bort den kommunala bolagssektorn.

Utskottet

Kommunal näringsverksamhet m.m.

Motionerna

I motion 1999/2000:K206 av Bo Lundgren m.fl. (m)

hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag

om förstärkt möjlighet för medborgarna att

laglighetspröva verksamhet som bedrivs av kommuner

och landsting och att riksdagen hos regeringen begär

förslag om förstärkt grundlagsskydd för

näringsfriheten. Den kommunala självstyrelsen har

enligt motionärerna inneburit att kommuner kunnat

organisera sin verksamhet i antingen traditionell

förvaltningsform eller i bolagsform. I båda fallen

skall verksamheten följa kommunallagens regler. Men

det är enligt motionärerna bara när verksamheten

bedrivs i förvaltningsform som medborgarna har

möjlighet att via kommunalbesvär få prövat om

verksamheten är kompetensenlig. Motionärerna ser det

som en klar brist i den kommunala demokratin att

medborgarna inte har möjlighet att pröva om

kommunpolitikerna följer kommunallagen (1991:900) i

den verksamhet som organiserats i bolagsform.

Möjligheten att laglighetspröva kommunala beslut bör

därför enligt motionärerna utvidgas till att gälla

även beslut och verksamheter i bolag där kommuner

utövar ett bestämmande inflytande. Likartade

synpunkter framförs i motion 2000/01:K345. Enligt

Moderata samlingspartiet bör kommunal verksamhet

bedrivas i förvaltningsform medan bolagsform endast

skall accepteras som en övergångsform inför en

privatisering. Motionärerna anför vidare att en

kommun inte kan tvingas att rätta sig efter ett

beslut i samband med laglighetsprövning. Om kommunen

vägrar att rätta sig efter beslutet och det inte rör

myndighetsutövning finns inte någon straffrättslig

eller civilrättslig sanktion att tillgripa mot

kommunen. Motionärerna anför att dessa brister

snarast bör rättas till. Motionärernas utgångspunkt

är att kommunerna inte skall bedriva

näringsverksamhet. Sådan verksamhet sköts enligt dem

bättre av andra. De anför att en renodling av

kommunernas uppgifter gynnar demokratin och

beslutens kvalitet.

I motion 1999/2000:K224 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) hemställs att riksdagen hos regeringen

begär förslag till sådan ändring i kommunallagen att

näringsverksamhet inte i någon form får bedrivas av

kommuner och landsting, dvs. inte ens som för

närvarande om verksamheten drivs utan vinstsyfte.

Motionären framhåller att kommunalt drivna

gymanläggningar, solarier, plantskolor, tvätterier,

videouthyrningar och vandrarhem är vanliga trots

att sådana näringsverksamheter normalt skall

bedrivas i vinstsyfte. Det största problemet är

enligt motionären att det privata näringslivet

konkurreras ut. Ett annat är att skattebetalarnas

pengar riskeras, om något går snett. Motionären

anser att kommunallagen måste göras ännu mycket

tydligare på denna punkt, dvs. slå fast att det är

helt förbjudet för kommunen eller landstinget att

bedriva näringsverksamhet.

I motion 1999/2000:K232 av Inga Berggren m.fl. (m,

kd, c, fp) hemställs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad som i motionen anförts

dels om tydligare regler för den kommunala

verksamheten med utgångspunkt i att kommersiellt

företagande är främmande för kommunerna, dels om

behovet av att ändra reglerna för överklagande av

beslut i kommunala bolag, dels om att

förvaltningsformen är den naturliga formen för

kommunal verksamhet. Motionärerna anför att det är

angeläget att se över reglerna för offentlig

näringsverksamhet, framför allt den kommunala.

Kommunallagen säger redan i dag att kommuner bara

får driva allmännyttig näringsverksamhet som inte

får ha vinstsyfte. Men sanktionerna mot kommuner som

överträder gränserna är svaga. Endast

kommunmedlemmar kan begära att en domstol prövar om

ett kommunalt beslut är lagligt. Överklagandet måste

ske en kort tid efter det att beslutet är justerat.

Och det finns inga bra medel att få kommunerna att

följa domstolens utslag. Motionärerna anser därför

att den kommunala näringsverksamheten bör ses över

från utgångspunkterna att kommersiellt företagande

är främmande för kommunerna, att de bestämmelser som

i dag reglerar kommunal verksamhet och konkurrens

mellan offentlig och privat verksamhet inte sätter

tillräckligt tydliga ramar för sådan verksamhet, att

förvaltningsformen och inte bolagsformen är den

naturliga formen för kommunal verksamhet och

slutligen att, om bolagsform trots allt väljs, sådan

verksamhet alltid skall vara knuten till ett

intresse inom kommunen. Samma yrkanden framförs i

motion 2000/01:K304.

I motion 1999/2000:K260 av Inger Strömbom (kd)

hemställs att riksdagen dels beslutar om ändringar

i kommunallagen, dels hos regeringen begär förslag

till sanktioner för brott mot kommunallagen.

Motionären anför att det i konkurrenslagen oftast

inte finns stöd för ingripande mot t.ex.

skattesubventionering och underprissättning av

konkurrensutsatt verksamhet. För att styra upp en

stor del av dagens sneda konkurrensförhållanden bör

enligt motionären en skärpning av kommunallagens

paragrafer om näringsverksamhet komma till stånd.

Motionären anför att riksdagen bör ge regeringen i

uppdrag att föreslå nödvändiga ändringar i

kommunallagen samt att pröva förutsättningarna för

införande av sanktioner mot ansvariga beslutsfattare

för brott mot kommunallagen.

I motion 1999/2000:K277 av Per Westerberg m.fl. (m)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna dels vad i motionen anförts

om att kommuner inte skall bedriva

näringsverksamhet, dels vad i motionen anförts om

ändringar i kommunallagen. Motionärerna anser att

kommuner och landsting skall avveckla den

näringsverksamhet de bedriver och överlåta denna

till den privata sektorn. Detta gäller oavsett om

näringsverksamheten sker i bolags- eller

förvaltningsform. En sådan förändring kommer enligt

motionärerna att ta tid dels beroende på

omfattningen av näringsverksamheten, dels beroende

på den politiska viljan i de olika kommunerna. Det

är därför enligt motionärerna viktigt att genom

ändrade lagar och regler se till att

skadeverkningarna av den kommunala

näringsverksamheten begränsas omedelbart. Det är

enligt motionärerna vidare viktigt att snarast

införa en lagstadgad utmaningsrätt som ger

företagare rätt att på lika villkor konkurrera med

de kommunala förvaltningarna. - Vidare pekar

motionärerna på kom-munala bolag och

koncernbildningar som ett växande demokratiproblem.

Kommunala bolag och koncernbildningar där kommunal

verksamhet som inte har stöd i lagen kan bedrivas

har enligt motionärerna blivit allt vanligare. Det

är enligt dem heller inte ovanligt att såväl privat

som kommunal näringsverksamhet ges kommunalt stöd på

ett sätt som ligger i utmarkerna av den kommunala

kompetensen. Motionärerna anför att det inte är

ovanligt att privata företag blir utkonkurrerade av

kommunal verksamhet som både är skattesubventionerad

och olaglig. Företagaren som tvingas betala den

konkurrerande kommunala verksamheten med sina egna

skattepengar kan enligt motionärerna normalt inte

begära en prövning av om verksamheten är lagenlig. -

Om en kommun eller ett landsting bestämmer sig för

att i förvaltningsform eller via bolag gå ut på den

öppna marknaden och sälja tjänster som ligger i

kommunallagens utmarker kan visserligen en invånare

i kommunen eller landstinget begära

laglighetsprövning genom att överklaga beslutet. Det

finns emellertid enligt motionärerna en rad problem

vid laglighetsprövningen. Likartade sypunkter

framförs i motion 2000/01:K344. I den motionen

föreslås därtill att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som i motionen anförs

om ändringar i konkurrenslagen. Motionärerna anser

att konkurrenslagen bör utvidgas till att gälla även

när en myndighets beslut inte varit ett led i en

företagarroll, t.ex. stödgivning, samt till att

gälla vid interna köp.

I motion 1999/2000:K352 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

avveckling av de kommunala bolagen. Motionärerna

anför att den kommunala bolagssektorn kraftigt bör

minskas, på sikt i stort avvecklas. Detta bör ske

genom att bolagen säljs ut till privata ägare, läggs

ned eller att verksamheten återgår i

förvaltningsform. En del av det kommunala

bostadsbeståndet kan enligt motionärerna behöva

finnas kvar, för att säkerställa att en god social

bostadspolitik upprätthålls.

I motion 1999/2000:Fi610 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna dels vad i motionen anförts om

avveckling av de kommunala bolagen, dels vad i

motionen anförts om kommunalt självstyre och

maxtaxan. Motionärerna anför att en avveckling av

kommunala bolag frigör resurser för de hårt

ansträngda verksamheterna - vård, omsorg och skola.

Då en kommun säljer ett bolag får det enligt

motionärerna positiva sidoeffekter genom att den

kommunala administrationen minskar och snedvridande

konkurrens och ineffektiv förvaltning av bolagens

resurser försvinner. De resurser som direkt frigörs

då kommunala bolag avvecklas är de som uppkommer

genom att kommunens ränteutgifter minskar och

förlustbidragen till olönsamma bolag försvinner.

Redan på kort sikt uppgår dessa vinster enligt

motionärerna till betydande belopp. Vidare anser

motionärerna att dagistaxornas storlek och

konstruktion inte är en fråga för riksdagen. Det

framgår redan av den s.k. barnomsorgslagen att

taxorna måste vara rimliga i förhållande till

kostnader och människors inkomster. En ytterligare

reglering i form av "maxtaxa" anser de stå i strid

med den kommunala självstyrelsen. Det är fullt

rimligt att det är kommunen, eller den enskilda

förskolan, som avgör taxa i samband med att man

avgör frågor om standard, personaltäthet, öppettider

etc. Kommunerna måste ha rätt att göra olika

avvägning mellan skattesats och avgiftsuttag.

I motion 1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m)

hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag

om ändring i kommunallagen i enlighet med vad som

anförs i motionen. Motionärerna anför att

kommunallagen bör ses över och reglerna för vad som

är tillåten respektive otillåten kommunal verksamhet

preciseras. Därmed underlättas enligt motionärerna

rättsliga prövningar. Motionärerna förordar att

kommuner inte skall få erbjuda kommunala tjänster på

den konkurrensutsatta marknaden.

I motion 1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m,

kd, fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna dels vad i motionen anförts om

offentlig näringsverksamhet, dels vad i motionen

anförts om översyn av kommunallagen i syfte att ge

företag bättre möjligheter att i domstol pröva

kommunalt stöd. Motionärerna anför att

kommunallagens lokaliseringsprincip,

självkostnadsprincip och likställighetsprincip i

princip utesluter att verksamheten huvudsakligen

inriktas på andra avnämare än invånarna i kommunen,

liksom att huvuddelen av verksamheten drivs för att

få överskott, liksom att man skulle kunna ta ut

olika avgifter för samma tjänst av olika medborgare.

Men så länge inget överklagande sker finns enligt

motionärerna knappast några begränsningar för den

kommunala näringsverksamheten. Med vissa undantag

kan de beslut som fattas i kommunala bolag således

inte överklagas till förvaltningsdomstol. Rätten att

överklaga ett kommunalt beslut är begränsad till

kommunens medborgare. Många kommuner menar att detta

är en viktig kommunalrättslig princip. Flera av

näringslivets organisationer anser att rätten att

klaga på en ur kommunalrättslig synpunkt tveksam

verksamhet inte bör vara begränsad till kommunens

medlemmar. Detta fordrar enligt motionärerna

sannolikt att kommunens kompetens även regleras i

annan lag än kommunallagen - till exempel inom

konkurrenslagstiftningen. Kritikerna menar att det

måste finnas möjlighet att få lagligheten i viss

redan pågående verksamhet prövad, inte bara

lagligheten i ett visst beslut.

I motion 1999/2000:N384 av Alf Svensson m.fl. (kd)

hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag

till ändring i kommunallagen i enlighet med vad som

anförts i motionen. Motionärerna anför att

kommunerna under senare år har kommit att spela en

betydande roll när det gäller förutsättningarna för

att bedriva företagsverksamhet på lokal nivå.

Kommunala företag konkurrerar ofta på marknader där

det redan finns privata företag, vanligen drabbas

just små tjänsteföretagare. År 1996 fick svenska

skattebetalare skjuta till 2,2 miljarder kronor för

att rädda kommunala förlustbolag. Motionärernas

uppfattning är att kommunerna skall ägna sig åt

kärnuppgifterna, inte driva affärsverksamhet och

konkurrera ut privata företagare med

skattebetalarnas pengar. Lagligheten i kommuners

agerande på konkurrensutsatta marknader måste

utredas och preciseras. I princip bör kommuner inte

kunna agera på konkurrensutsatta marknader.

I motion 1999/2000:A805 av Bo Lundgren m.fl. (m)

hemställs att riksdagen hos regeringen begär en

översyn av kommunallagen i enlighet med vad i

motionen anförts. I motionen anförs att det är

otillständigt att staten och kommunerna bedriver

verksamheter på sådana områden där det finns en

privat marknad eftersom tillgången till skattemedel

möjliggör en underprissättning som snedvrider

konkurrensen. Staten och kommunerna borde i stället

upphandla sådana tjänster på den privata marknaden

efter ett anbudsförfarande i fri konkurrens på lika

villkor.

I motion 2000/01:K225 av Mikael Oscarsson (kd)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs dels om en

restriktiv syn på kommunal näringsverksamhet, dels

om en översyn av kommunallagen beträffande kommunala

bolag, dels om en uppföljning och kartläggning av

kommunala bolag. I motionen anförs att flera

kommuner under senare år har börjat sälja tjänster

på marknader som tidigare enbart de privata

företagen var verksamma på. Konkurrensen sker därvid

inte på lika villkor; kommunen har

konkurrensfördelar, främst beskattningsrätten.

Vidare kan förluster i kommunala bolag äventyra

resurser för kommunal kärnverksamhet. Kommunala

bolag verkar numera ofta i koncerner av

skattemässiga skäl. Motionären anför att regeringen

bör ta initiativ till en uppföljning och

kartläggning av hur kommuner och landsting följer

kommunallagens anda i fråga om kommunala bolag med

avseende bl.a. på osund konkurrens med näringslivet

och möjligheten till insyn i bolaget.

I motion 2000/01:K285 av Christel Anderberg (m)

föreslås att riksdagen som sin mening tillkännager

för regeringen vad i motionen anförs om kommunal

näringsverksamhet, att riksdagen beslutar att hos

regeringen begära en översyn av 2 kap. 7 och 8 §§

kommunallagen och av kommunallagens regler om

laglighetsprövning samt att riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om sanktioner vid domstolstrots. I motionen anförs

att kommuner och landsting i dag bedriver en

omfattande näringsverksamhet med hjälp av

skattepengar. Riktiga jobb och småföretag slås ut.

Verksamheten innebär därtill ett stort risktagande

för skattebetalarna. Kommunala bolag är ett växande

demokratiproblem eftersom medborgarna saknar fullgod

insyn och möjlighet att laglighetspröva deras

verksamhet. Kommunallagens regler om kommunal

näringsverksamhet behöver skärpas. Det måste införas

en möjlighet att överklaga inte bara kommunala

beslut utan också kommunala verksamheter. För att

nya regler skall bli effektiva krävs också

bestämmelser om effektiva sanktioner för kommuner

som trotsar domstols beslut. Sanktionerna bör också

kunna träffa kommunalpolitikerna.

I motion 2000/01:K301 av Ewa Thalén Finné och

Cristina Husmark Pehrsson (m) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommunal näringsverksamhet. I

motionen anförs att kommunal näringsverksamhet

konkurrerar med privata företag. De kommunala

verksamheterna har då konkurrensfördelar genom

beskattningsmakten samt bättre räntor hos banker och

kreditinstitut. För att balansera de privata

företagens konkurrenssituation behövs en skärpning

av kommunallagen.

I motion 2000/01:N243 av Inger Strömbom m.fl. (kd)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om skadlig

kommunal konkurrensverksamhet. I motionen anförs att

det kommunala engagemanget på turismens område

skapar svårigheter såväl för redan etablerade

företag som för företag som vill komma in på

marknaden. Det är fel om den kommunala

turismverksamhetens uppbyggnad finansieras med

skattemedel och den fortsatta driften sker med

kommunala driftbidrag. När en kommun ger bidrag

eller fördelaktiga lån till en av företagarna på

orten eller ett kommunägt bolag förfogar över

strategiskt viktiga resurser som man inte låter

konkurrerande aktörer utnyttja på samma villkor,

snedvrider man konkurrensen. Ett annat problem är

att det kan vara svårt för företagaren att hävda sig

mot kommunen i de fall tvister uppstår.

Kristdemokraterna anser att kommunallagen måste

ändras så att företag ges bättre möjligheter att

överklaga beslut och möjlighet att i domstol pröva

kommunalt stöd.

I motion 2000/01:N381 av Per Westerberg m.fl. (m,

kd, fp, c) föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att utifrån gällande kommunallag förtydliga vad som

är tillåten respektive otillåten kommunal

verksamhet. I motionen anförs att kommunallagen bör

ses över och reglerna för vad som är tillåten

respektive otillåten kommunal verksamhet preciseras,

varmed rättsliga prövningar underlättas.

Möjligheterna att överklaga offentlig

näringsverksamhet bör förbättras.

I motion 2000/01:A806 av Mikael Odenberg m.fl. (m)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om illojal

kommunal konkurrens. I motionen anförs att ett

problem för kvinnligt företagande är den osunda

kommunala konkurrensen som ofta slår hårt mot just

kvinnors företagsområden. Kommunala gym eller

städservice som dumpar priser med hjälp av

skattemedel utgör ett hot mot den kvinnliga

entreprenörsandan. Inte sällan ger regeringen

dessutom starta-eget-bidrag med den ena handen medan

man med den andra handen rycker undan

förutsättningarna för att bedriva den sålunda

startade egna rörelsen. Att staten och kommunerna

bedriver verksamhet på sådana områden där det finns

en privat marknad är otillständigt, eftersom

tillgången till skattemedel möjliggör en

underprissättning som snedvrider konkurrensen.

I motion 2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att verka

för att ta bort den kommunala bolagssektorn. I

motionen anförs att kommunala bolag ofta med

skattebetalarnas pengar konkurrerar ut små privata

tjänsteföretagare. Folkpartiet liberalerna verkar

för att den kommunala bolagssektorn i stort sett

skall tas bort.

I motion 2000/01:So299 av Chris Heister m.fl. (m)

förslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till ändring i frågan om ekonomisk

kompensation till den enskilde vid kommunalt

domstolstrots. Motionärerna anser att de

lagändringar avseende bl.a. användning av vite som

gjorts för att förmå kommunerna att bättre följa och

verkställa domstolsbeslut om handikappades

rättigheter enligt socialtjänstlagen och lagen om

stöd och service till vissa funktionshindrade inte

är tillräckliga. I stället bör regeringen återkomma

till riksdagen med förslag som ger den enskilde

individen möjlighet att få ekonomisk kompensation

från kommunen motsvarande kostnaden för att betala

någon annan - t.ex. en privat utförare - som i

kommunens ställe kan tillgodose handikappades

aktuella behov. En sådan kompensation bör enligt

motionärerna om möjligt fastställas redan i samband

med den första domstolsbehandlingen. Likformighet

med de regler som gäller för att erhålla betalning

för andra i domstol fastställda fordringar bör så

långt möjligt eftersträvas. När det gäller lagen om

stöd och service åt vissa funktionshindrade anser

motionärerna att staten bör ta tillbaka

finansieringsansvaret från kommunerna.

Kommunala trafikföretag

I motion 1999/2000:K308 av Hans Stenberg m.fl. (s)

hemställs dels att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

permanentning av försökslagstiftningen beträffande

kommunala trafikföretag, dels att riksdagen hos

regeringen begär förslag till sådan ändring i

lagstiftningen att de kommunala företag som själva

är konkurrensutsatta och drivs enligt affärsmässiga

principer tillåts konkurrera utanför den egna

kommunen. Motionärerna anför att den

försökslagstiftning som sedan den 1 juli 1996

innebär att kommunala trafikföretag som själva är

konkurrensutsatta kan lägga anbud även på trafik

utanför den egna kommunen har fungerat bra och bör

permanentas. Motionärerna framhåller att den

nuvarande lagstiftningen hindrar alla övriga

kommunal- och landstingsägda företag att lägga anbud

på uppdrag utanför den egna kommunen även om de

själva är fullt ut konkurrensutsatta. Kommunerna

tvingas enligt motionärerna med nuvarande

upphandlingsbestämmelser att utsätta sina egna

företag för konkurrens i den egna kommunen samtidigt

som de kommunala företagen är förbjudna att vara med

och konkurrera i andra kommuner. Detta innebär

enligt motionärerna en allvarlig snedvridning av

konkurrensen och leder också till en minskad

konkurrens. Många kommuner väljer därför att helt

avstå från att konkurrensutsätta vissa verksamheter.

Yrkandena framförs också i motion 2000/01:K320.

I motion 2000/01:K237 av Ola Karlsson och Nils

Fredrik Aurelius (m) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om försöksverksamheten med möjlighet

för kommuner och deras bussbolag att ta uppdrag

utanför kommunens gränser, om kommunallagens

lokaliseringsprincip och om laglighetsprövning av

verksamhet i kommunala bolag. Motionärerna anför att

det sedan 1996 har funnits ett tillfälligt undantag

som gjort det möjligt för kommuner och deras

bussbolag att i strid med kommunallagens

lokaliseringsprincip ta uppdrag utanför kommunens

gränser. Enligt uppgift är det fyra kommunala bolag

som har utnyttjat denna möjlighet. Inget av dessa

bolag har redovisat intäkter och resultat av

uppdragsverksamheten i särskild ordning på det sätt

som gäller som villkor för försöksverksamheten. Det

har alltså inte varit möjligt att kontrollera

försöksverksamhetens effekter. Kommunmedborgare är i

dag förhindrade att laglighetspröva verksamhet som

bedrivs i kommunala bolag även om det som i detta

fall är uppenbart att bolagen bryter mot gällande

regler. Exemplet är ytterligare ett bra argument

varför en rätt att laglighetspröva verksamhet i

kommunala bolag bör införas. Vidare bör

försöksverksamheten avslutas och

lokaliseringsprincipen stärkas.

I motion 2000/01:K395 av Christina Nenes och Claes-

Göran Brandin (s) föreslås att riksdagen begär att

regeringen lägger fram förslag till ändring i lagen

så att de kommunala bussföretagen, som själva är

konkurrensutsatta och drivs enligt affärsmässiga

principer, tillåts konkurrera utanför den egna

kommunen. I motionen anförs att koncentrationen till

ett fåtal stora aktörer på marknaden fortsatt även

efter det att den försökslagstiftning, enligt vilken

kommunala bussföretag tillåts bedriva yrkesmässig

trafik även utanför den egna kommunen, trädde i

kraft. Under den tid de kommunala bussföretagen haft

möjlighet att konkurrera på lika villkor med de

privata företagen har det enligt vad som anförs i

motionen inte i något fall konstaterats att de getts

konkurrensfördelar eller på annat sätt gynnats av

sina ägare eller upphandlarna. Just snedvriden

konkurrens befarades av motståndarna till

försökslagstiftningen. Motionärerna ser inga

nackdelar med att permanenta lagstiftningen och låta

de kommunala bussföretagen delta i konkurrensen om

kollektivtrafik på samma affärsmässiga grunder som

de privata företagen. Däremot skulle det innebära en

försämrad konkurrens och ökad risk för en

oligopolsituation om de kommunala bussföretagen

utestängdes från att konkurrera utanför den egna

kommunen i samband med försökslagstiftningens utgång

år 2002.

Barnomsorg

I motion 2000/01:K377 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

föreslås att riksdagen beslutar om ändring i

kommunallagen för att möjliggöra rätten att bli

kommunal dagbarnvårdare åt eget barn. I motionen

anförs att ekonomiskt bistånd, dvs. statliga

subventioner, i dag erbjuds endast till de föräldrar

som väljer barnomsorgsformer som innebär att någon

annan tar hand om barnen. Miljöpartiet de gröna

anser att även föräldrar som väljer att vårda sina

barn i det egna hemmet bör få ekonomiskt stöd.

Därför vill motionärerna att man skall kunna vara

anställd som kommunal dagbarnvårdare åt eget barn

med likvärdig betalning som en kommunal

dagbarnvårdare. Miljöpartiet ser det som angeläget

att regeringen återkommer med ett förslag till

ändring i kommunallagen som gör det möjligt att bli

kommunal dagbarnvårdare åt eget barn.

I motion 2000/01:Ub244 av Maria Larsson m.fl. (kd)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om inrättande

av lagstöd för införande av möjlighet för kommunen

att ge ersättning för vård av eget barn i åldrarna

1-5 år. De familjer som själva vårdar enbart sina

egna barn på hel- eller deltid får inte del av någon

statlig eller kommunal subvention. Detta indikerar

enligt motionärerna ett i grunden mycket

orättfärdigt system. För Kristdemokraterna är det

självklart att varje familj själv skall få avgöra

hur den vill ordna sin barnomsorg. Statens och

kommunens uppgift är att underlätta familjens

önskemål, inte att styra dess val.

I motion 2000/01: Ub317 av Ingvar Svensson m.fl.

(kd) föreslås att riksdagen genom ändring i

kommunallagen beslutar att kommunerna skall ha den

generella rätten att fördela sina

barnomsorgssubventioner på ett rättvist sätt till

varje barn och på ett sådant sätt att föräldrar kan

erhålla den faktiska valfriheten att bedöma och att

genomföra den barnomsorg som bäst lämpar sig för det

barn de har ansvar för. Motionärerna anför med

hänvisning till Regeringsrättens praxis att den

allmänt vedertagna grundsatsen när det gäller den

kommunala kompetensen är att en kommun inte utan

stöd i lag eller annan författning får lämna

understöd till enskilda personer. Bidrag som t.ex.

vårdnadsersättning eller barnbidrag får således inte

lämnas av en kommun utan stöd i speciallagstiftning.

Samtidigt gäller likställighetsprincipen generellt i

den kommunala verksamheten. Det torde enligt

motionärerna vara klart att det i dag råder en

konflikt mellan dessa två principer. Nuvarande

barnomsorgssubventioner från kommuner till föräldrar

med barn i daghemsåldern gynnar ensidigt vissa barn.

Det rimliga borde vara att kommunerna skall ha den

generella rätten att fördela sina

barnomsorgssubventioner på ett rättvist sätt till

varje barn och på ett sådant sätt att föräldrarna

kan erhålla den faktiska valfriheten att bedöma och

att genomföra den barnomsorg som bäst lämpar sig för

det barn de har ansvar för. En sådan rätt ligger

enligt motionärerna dessutom i linje med principen

om den kommunala självstyrelsen.

Bakgrund

Utskottet behandlade kommunala kompetensfrågor

senast våren 1999 i betänkande 1998/99:KU24.

Utskottet redogjorde där inledningsvis utförligt för

de regler som i skilda hänseenden gäller i fråga om

kommunal kompetens. Utskottet kan nu i huvudsak

hänvisa till den bakgrundsbeskrivningen.

I fråga om kommunal uppdragsverksamhet konstaterade

utskottet att regeringen i februari 1999 beslutat

att tillkalla en särskild utredare för att göra en

uppföljning och utvärdering av lagen (1996:637) om

försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag

att bedriva uppdragsverksamhet inom viss trafik

enligt yrkestrafiklagen (1998:490) och att utredaren

slutfört sitt uppdrag. Redovisningen av uppdraget

finns i betänkandet Kommunal uppdragsverksamhet inom

kollektivtrafiken - utvärdering av

försöksverksamheten (SOU 1999:118). Utredaren anser

inte att det föreligger behov av att låta kommunala

trafikbolag få bedriva uppdragsverksamhet utanför

den egna kommunen. Försökslagstiftningen bör därför

enligt utredningens förslag inte vare sig förlängas

eller permanentas. Betänkandet har remissbehandlats

och övervägs för närvarande i Regeringskansliet.

Såvitt gäller frågan om kommunalt domstolstrots har

riksdagen beslutat om ändringar i lagen (1993:387)

om stöd och service till vissa funktionshindrade och

i socialtjänstlagen (1980:620). Lagändringarna

innebär att länsstyrelsen får förelägga en kommun

eller ett landsting vid vite att följa en

lagakraftvunnen dom som ger en enskild rätt till

vissa insatser enligt respektive lag (SFS 2000:525,

526). Förslag till ytterligare lagändringar har

nyligen lagts fram i en departementspromemoria om

kommunalt domstolstrots (Ds 2000:53). Promemorian

har sänts ut på remiss.

I betänkande 1998/99:KU24 gick utskottet in på

bedömning av frågor om omfattningen av kommunal

affärsverksamhet och om formen för kommunal

verksamhet. Med hänvisning till tidigare

ställningstaganden i hithörande frågor fann

utskottet dels att det inte finns skäl att införa

regler som förbjuder eller begränsar kommunala

företag, dels att den kommunala verksamheten bör

bedrivas i nämndform i största möjliga utsträckning,

dock att det också kan finnas skäl som talar för

bolagsformen. Utskottet fann inte heller skäl att

frångå tidigare ställningstaganden som innebär att

utskottet anser att verksamhetens speciella

förutsättningar och den samlade kommunala nyttan bör

vara utgångspunkten för organisatoriska

överväganden, att det inte fanns skäl att föreslå

ändringar i kommunallagen om inskränkningar i rätten

att bilda bolag eller om avveckling av kommunala

bolag och att det inte behövs några ytterligare

preciseringar av kommunallagens regler om den

kommunala kompetensen beträffande kommunal

näringsverksamhet. - Företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet

liberalerna reserverade sig till förmån för att

riksdagen hos regeringen skulle begära förslag till

sådana ändringar i kommunallagen som syftar till att

minska omfattningen av näringsverksamheten i

kommuner och landsting.

Beträffande frågan om utökning av den kommunala

affärsverksamheten konstaterade utskottet att

regeringen beslutat tillkalla en särskild utredare

för att göra en uppföljning och utvärdering av lagen

om försöksverksamhet med rätt för kommunala

aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom viss

trafik enligt yrkestrafiklagen. Utskottet fann

därför att det inte fanns skäl att för det dåvarande

ta upp frågan om utökning av den kommunala

affärsverksamheten.

Utskottet behandlade vidare frågor om

laglighetsprövning av kommunal näringsverksamhet.

Med hänvisning till tidigare uttalanden ansåg

utskottet att bedömningen av huruvida en verksamhet

i ett kommunalt företag ligger inom ramen för den

kommunala kompetensen primärt är en uppgift för

styrelsen samt att härutöver en politisk prövning

sker av ägaren, kommunen eller landstinget, som

genom de av fullmäktige valda ombuden vid

bolagsstämma kan ge styrelsen direktiv om att t.ex.

ändra inriktningen av verksamheten, om den inte

uppfyller vissa formella krav. Utskottet fann att

den beskrivna ordningen i de allra flesta fall

fungerar på ett tillfredsställande sätt, en ordning

som stämmer helt överens med bolagsformens principer

vad gäller styrning av verksamheten och

ansvarsfördelningen. En möjlighet till

laglighetsprövning ansågs strida mot de nyss nämnda

grundläggande villkoren för en verksamhet som

bedrivs i bolagsform. - Företrädarna för Moderata

samlingspartiet och Kristdemokraterna reserverade

sig till förmån för ändringar av reglerna i

kommunallagen så att det blir möjligt för

förvaltningsdomstolarna att pröva

kompetensenligheten i verksamhet som kommunala

företag bedriver och lagligheten av beslut som

fattas av kommunala bolag.

Med hänsyn till vad utskottet anfört om

laglighetsprövning fann utskottet vidare, liksom vid

tidigare behandling av denna fråga, att det inte

fanns skäl att ta upp en sakdiskussion om ett

sanktionssystem. - Företrädarna för Moderata

samlingspartiet reserverade sig till förmån för en

begäran att regeringen snarast skulle lägga fram

ett förslag till sanktionssystem vid utebliven eller

otillräcklig rättelse då beslut inom kommunal

verksamhet har upphävts.

I betänkande 1998/99:KU24 noterade utskottet att

regeringen enligt ett beslut i december 1997 har

inrättat ett råd för konkurrens på lika villkor

mellan offentlig och privat sektor (dir. 1997:145).

I direktiven för rådet framhålls att konflikter

mellan den privata och den offentliga sektorn, t.ex.

om de möts på marknaden som konkurrenter på ojämlika

villkor, kan motverka en gynnsam utveckling för båda

sektorerna var för sig och därmed också för

samhället som helhet. Rådets uppgift är att, med

beaktande av de olika grundförutsättningar som

gäller för offentlig och privat sektor, söka

undanröja konkurrenskonflikter som typiskt sett inte

löses inom ramen för särskild lagstiftning eller

prövningsförfaranden. Rådet skall senast den

31 december 2000 redovisa sina samlade erfarenheter

och de resultat som uppnåtts. Enligt vad utskottet

inhämtat förbereds inom Regeringskansliet även en

särskild promemoria angående frågor i detta

sammanhang som rör konkurrenslagen (1993:20).

Utskottets bedömning

Beträffande omfattningen av kommunal

affärsverksamhet och formen för kommunal verksamhet

har utskottet inte skäl att nu göra någon annan

bedömning än den i betänkande 1998/99:KU24.

Utskottet anser alltså dels att det inte finns skäl

att införa regler som förbjuder eller begränsar

kommunala företag, dels att den kommunala

verksamheten bör bedrivas i nämndform i största

möjliga utsträckning, dock att det också kan finnas

skäl som talar för bolagsformen. Utskottet anser

vidare att det inte finns skäl att föreslå ändringar

i kommunallagen om inskränkningar i rätten att bilda

bolag eller om avveckling av kommunala bolag och att

det inte behövs några ytterligare preciseringar av

kommunallagens regler om den kommunala kompetensen

beträffande kommunal näringsverksamhet. Rådet för

konkurrens på lika villkor mellan offentlig och

privat sektor väntas lämna sin slutrapport före

årets slut. Därtill kommer att en

departementspromemoria väntas komma att behandla de

frågor som i sammanhanget gäller konkurrenslagen.

Motionerna ger enligt utskottets mening inte

anledning att nu förorda några ändringar i vad som

gäller till skydd för näringsfriheten och en

effektiv konkurrens. Inte heller såvitt gäller

laglighetsprövning av kommunal näringsverksamhet

finner utskottet anledning att frångå den bedömning

som gjorts i det tidigare betänkandet.

Såvitt gäller sanktionssystemet konstaterar

utskottet att vissa lagändringar på det

socialrättsliga området har ägt rum efter det att

utskottet avgav sitt betänkande 1998/99:KU24. Vidare

har nyligen lagts fram förslag till ytterligare

författningsändringar som gäller åtgärder mot

kommunalt domstolstrots. Utskottet anser att

resultatet av det nu pågående lagstiftningsarbetet

inte bör föregripas och att motionsyrkandena om

skärpta sanktioner på det kommunala området

följaktligen inte bör bifallas.

Enligt huvudregeln i 2 a kap. 10 § skollagen

(1985:1100) får för plats i förskola, fritidshem och

familjedaghem som kommunen anordnar skäliga avgifter

tas ut enligt grunder som kommunen bestämmer.

Avgifterna får dock inte överstiga kommunens

självkostnader. Beträffande frågan om s.k. maxtaxa i

barnomsorgen innebär motionärernas ståndpunkt att

frågan inte skall avgöras av riksdagen utan av

kommunerna. Ett förslag i frågan om maxtaxa har

numera lagts fram för riksdagen i proposition

1999/2000:129. Förslaget bereds för närvarande i

utbildningsutskottet. Konstitutionsutskottet finner

inte skäl att i detta betänkande gå vidare in på

frågan hur en maxtaxa skall åstadkommas.

Det som har anförts i det föregående innebär att

följande motioner avstyrks: 1999/2000:K206 yrkandena

19 och 20, 1999/2000:K224, 1999/2000: K232 yrkandena

1-3, 1999/2000:K260 yrkandena 1-2, 1999/2000:K277

yrkandena 1 och 6, 1999/2000:K352 yrkande 1,

1999/2000:Fi610 yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Sk692

yrkande 13, 1999/2000:N273 yrkandena 10 och 17,

1999/2000:N384 yrkande 3, 1999/2000:A805 yrkande 14,

2000/01:K225 yrkandena 1-3, 2000/01:K237,

2000/01:K285 yrkandena 1-4, 2000/01:

K301, 2000/01:K304 yrkandena 1-3, 2000/01:K344

yrkandena 1, 3, 5, 6, 2000/01:K345 yrkande 1,

2000/01:So299, 2000/01:N243 yrkande 8, 2000/01:N324

yrkandena 2-3, 2000/01:N381 yrkande 11, 2000/01:A806

yrkandena 12 och 13, 2000/01:A812 yrkande 11.

Frågan om möjligheterna för kommunala trafikföretag

att verka utanför den egna kommunen övervägs för

närvarande i Regeringskansliet på grundval av det

betänkande som avgivits av en särskild utredare som

haft i uppdrag att följa upp och utvärdera lagen

(1996:637) om försöksverksamhet med rätt för

kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet

inom viss trafik enligt yrkestrafiklagen (1998:490).

Utskottet anser att resultatet av dessa överväganden

inte bör föregripas och avstyrker motionerna

1999/2000:

K308, 2000/01:K320 yrkandena 1-2, 2000/01:K237 och

2000/01:K395.

Kommunernas skyldigheter i fråga om barnomsorg

framgår i första hand av socialtjänstlagen

(1980:620) och skollagen (1985:1100). Deras

möjligheter att sörja för barnomsorg i vidare

omfattning begränsas av föreskrifterna i

kommunallagen (1991:900) om kommunernas

befogenheter. En allmänt vedertagen grundsats när

det gäller den kommunala kompetensen är att en

kommun inte utan stöd i lag eller författning får

lämna understöd till enskilda personer. Om

kommunernas befogenheter skall vidgas i den riktning

som motionerna syftar till, måste det följaktligen

till en ändring av föreskrifterna i kommunallagen

eller särskild lagstiftning. Kommunallagens

bestämmelser om kommunernas befogenheter är

generellt bestämmande för vilka uppgifter kommunerna

kan ta sig an i skilda hänseenden. Dessa

bestämmelser bör inte ändras utan ingående

överväganden i ett vidare sammanhang. Utskottet är

inte berett att med anledning av vad som anförts i

motionerna förorda några sådana ändringar. Inte

heller finns det enligt utskottets mening skäl att

nu överväga särskild lagstiftning för att vidga

kommunernas befogenheter på det sätt som

motionärerna önskar. Motionerna 2000/01:K377,

2000/01:Ub244 och 2000/01:Ub317 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande begränsning av kommunal

affärsverksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K206 yrkande 20,

1999/2000:K224, 1999/2000:K232 yrkandena 1 och

3, 1999/2000:

K260 yrkande 1, 1999/2000:K277 yrkandena 1 och

6, 1999/2000:

K352 yrkande 1, 1999/2000:Fi610 yrkande 2,

1999/2000:Sk692 yrkande 13, 1999/2000:N273

yrkande 10, 1999/2000:N384 yrkande 3,

1999/2000:A805 yrkande 14, 2000/01:K225

yrkandena 1-3, 2000/01:K285 yrkandena 1-3,

2000/01:K301, 2000/01:K304 yrkandena 1 och 3,

2000/01:K344 yrkandena 1, 3, 5 och 6,

2000/01:N243 yrkande 8, 2000/01:N324 yrkande 2,

2000/01:N381 yrkande 11, 2000/01:A806 yrkandena

12 och 13 och 2000/01:A812 yrkande 11.

res. 1 (m, kd, fp)

2. beträffande laglighetsprövning av

kommunal näringsverksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K206 yrkande 19,

1999/2000:K232 yrkande 2, 1999/2000:N273 yrkande

17, 2000/01:

K304 yrkande 2, 2000/01:K345 yrkande 1 och

2000/01:N324 yrkande 3.

res. 2 (m, kd, fp)

3. beträffande sanktionssystem

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K260 yrkande 2,

2000/01:

K285 yrkande 4 och 2000/01:So299 yrkande 7.

res. 3 (m, kd, fp)

4. beträffande maxtaxa

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi610 yrkande 3.

5. beträffande kommunala trafikföretag

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K308

yrkandena 1 och 2, 2000/01:K237, 2000/01:K320

yrkandena 1 och 2 och 2000/01:K395.

6. beträffande barnomsorg

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:K377,

2000/01:Ub317 och 2000/01:Ub244.

res. 4 (kd)

res. 5 (mp)

Stockholm den 9 november 2000

På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Magnusson

I beslutet har deltagit: Göran

Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg

(s), Kenneth Kvist (v), Ingvar

Svensson (kd), Mats Berglind (s),

Inger René (m), Kerstin

Kristiansson Karlstedt (s), Kenth

Högström (s), Björn von der Esch

(kd), Nils Fredrik Aurelius (m),

Per Lager (mp), Åsa Torstensson

(c), Helena Bargholtz (fp), Per-

Samuel Nisser (m), Alice Åström (v)

och Carl-Erik Skårman (m)

Reservationer

1. Begränsning av kommunal affärsverksamhet

(mom. 1)

Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Björn von der

Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena

Bargholtz (fp), Per-Samuel Nisser (m) och Carl-Erik

Skårman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.15

börjar med "Beträffande omfattningen av " och på s.

16 slutar med "en effektiv konkurrens" bort ha

följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening högst

otillfredsställande att kommuner och landsting under

senare år utökat sin näringsverksamhet till områden

som inte kan anses ligga inom deras formella

kompetens och naturliga verksamhetsområden. En

konsekvens av denna utveckling är att konkurrensen

mellan privata företag och kommunala företag som

uppträder på samma marknad snedvrids till de privata

företagens nackdel. En grund för denna snedvridning

är att kommunernas och landstingens risktagande är

lågt eller obefintligt till följd av möjligheten att

balansera eventuella underskott i verksamheten med

skattemedel. En verksamhet som i många fall erhåller

kapitaltillskott från ägaren och garanteras täckning

av förluster med kommunala medel kan enligt

utskottets mening inte förväntas vara effektiv. Det

medför att kommunala medel riskerar att användas på

ett för skattebetalarna otillfredsställande sätt.

Lagregleringen av den kommunala kompetensen kan,

som framgår av vad som redovisats i det föregående,

framstå som relativt klar och tydlig. Enligt

utskottets mening räcker regelverket dock inte till

för att hindra att kommuner och landsting ger sig in

på affärsmässig verksamhet, som inte ligger inom vad

som kan anses vara en naturlig kommunal uppgift.

Konsekvenserna av detta är starkt negativa såväl för

privata företag, som konkurrerar med kommunala

företag, som för kommunmedlemmarna.

Kommunala bolag kan skapa problem beträffande

demokratin, ekonomin och konkurrensen gentemot

privata företag. Utskottet vill särskilt fästa

uppmärksamheten på att ett stort inslag av bolag i

den kommunala verksamheten gör det svårare för

kommunmedlemmarna att överblicka hela verksamheten,

vilket är en klar nackdel från demokrati- och

insynssynpunkt. Enligt utskottets mening är det

angeläget att göra en översyn av kommunallagen i

syfte att undanröja de problem som här redovisats.

Mot denna bakgrund bör riksdagen begära att

regeringen lägger fram förslag till sådana ändringar

i kommunallagen som syftar till att minska

omfattningen av näringsverksamheten i kommuner och

landsting. Detta bör riksdagen med anledning av

motionerna 1999/2000:K206 yrkande 20, 1999/2000:

K232 yrkandena 1 och 3, 1999/2000:K260 yrkande 1,

1999/2000:K277 yrkandena 1 och 6, 1999/2000:K352

yrkande 1, 1999/2000:Fi610 yrkande 2,

1999/2000:Sk692 yrkande 13, 1999/2000:N273 yrkande

10, 1999/2000:

N384 yrkande 3, 1999/2000:A805 yrkande 14,

2000/01:K225 yrkandena 1-3, 2000/01:K285 yrkandena

1-3, 2000/01:K301, 2000/01:K304 yrkandena 1 och 3,

2000/01:K344 yrkandena 1, 3, 5 och 6, 2000/01:N243

yrkande 8, 2000/01:N324 yrkande 2, 2000/01:N381

yrkande 11, 2000/01:A806 yrkandena 12 och 13 och

2000/01:A812 yrkande 11 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande begränsning av kommunal

affärsverksamhet

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:K206

yrkande 20, 1999/2000:K232 yrkandena 1 och 3,

1999/2000:K260 yrkande 1, 1999/2000:K277

yrkandena 1 och 6, 1999/2000:K352 yrkande 1,

1999/2000:Fi610 yrkande 2, 1999/2000:Sk692

yrkande 13, 1999/2000:N273 yrkande 10,

1999/2000:N384 yrkande 3, 1999/2000:

A805 yrkande 14, 2000/01:K225 yrkandena 1-3,

2000/01:K285 yrkandena 1-3, 2000/01:K301,

2000/01:K304 yrkandena 1 och 3, 2000/01:K344

yrkandena 1, 3, 5 och 6, 2000/01:N243 yrkande

8, 2000/01:N324 yrkande 2, 2000/01:N381 yrkande

11, 2000/01:A806 yrkandena 12 och 13 och

2000/01:A812 yrkande 11 tillkännager för

regeringen som sin mening vad utskottet anfört.

2. Laglighetsprövning av kommunal

näringsverksamhet (mom. 2)

Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Björn von der

Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena

Bargholtz (fp), Per-Samuel Nisser (m) och Carl-Erik

Skårman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Inte heller såvitt" och slutar med "det

tidigare betänkandet" bort ha följande lydelse:

I motionerna framhålls att laglighetsprövning av en

kommunal verksamhets kompetensenlighet endast kan

ske i direkt anslutning till kommunens, t.ex.

fullmäktiges, beslut om att en verksamhet skall

bedrivas på visst sätt. En verksamhet kan inte

överklagas. Det innebär bl.a. att tiden för att

överklaga ett beslut om anslag kan hinna gå ut innan

den verksamhet utformas som anslaget avser.

Det är inte heller möjligt att få en

laglighetsprövning till stånd av beslut som fattas

av kommunala bolag. Än mindre kan verksamheten i

kommunala bolag laglighetsprövas.

Den angivna ordningen är enligt utskottets mening

inte tillfredsställande. Reglerna i kommunallagen

för laglighetsprövning bör därför ändras så att det

blir möjligt för förvaltningsdomstolarna att pröva

kompetensenligheten i verksamhet som kommunala

företag bedriver och lagligheten av beslut som

fattats av kommunala bolag. Regeringen bör låta se

över reglerna och återkomma till riksdagen med

förslag.

Det anförda bör riksdagen med anledning av

motionerna 1999/2000:K206 yrkande 19, 1999/2000:K232

yrkande 2, 1999/2000:N273 yrkande 17, 2000/01:K304

yrkande 2, 2000/01:K345 yrkande 1 och 2000/01:N324

yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande laglighetsprövning av kommunal

näringsverksamhet

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:K206

yrkande 19, 1999/2000:K232 yrkande 2,

1999/2000:N273 yrkande 17, 2000/01:K304 yrkande

2, 2000/01:K345 yrkande 1 och 2000/01:N324

yrkande 3 tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört.

3. Sanktionssystem (mom. 3)

Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Björn von der

Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena

Bargholtz (fp), Per-Samuel Nisser (m) och Carl-Erik

Skårman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Såvitt gäller sanktionssystemet" och

slutar med "inte bör bifallas" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att frågan om ett sanktionssystem

med det innehåll som beskrivits i motionerna hänger

intimt samman med den nyss behandlade frågan om

möjligheten att pröva om en verksamhet i ett

kommunalt företag är kompetensenlig. Förutsatt att

en lagändring med sådant innehåll kommer till stånd,

blir det logiskt att också införa ett

sanktionssystem av det slag som motionärerna

förespråkar.

Regeringen bör snarast lägga fram ett förslag till

sanktionssystem vid utebliven eller otillräcklig

rättelse då beslut inom kommunal verksamhet har

upphävts. Förslaget bör också innefatta en

möjlighet till ekonomisk kompensation för den

enskilde vid kommunalt domstolstrots.

Det anförda bör med anledning av motionerna

1999/2000:K260 yrkande 2, 2000/01:K285 yrkande 4 och

2000/01:So299 yrkande 7 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande sanktionssystem

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K260

yrkande 2, 2000/01:K285 yrkande 4 och

2000/01:So299 yrkande 7 tillkännager för

regeringen som sin mening vad utskottet anfört.

4. Barnomsorg (mom. 6)

Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch (kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Om kommunernas befogenheter" och på s.

17 slutar med "2000/01:Ub317 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Nuvarande barnomsorgssubventioner från kommuner

till föräldrar med barn i daghemsåldern gynnar

ensidigt vissa barn. Det rimliga borde vara att

kommunerna skall ha den generella rätten att fördela

sina egna barnomsorgssubventioner på ett rättvist

sätt till varje barn och på ett sådant sätt att

föräldrar kan erhålla den faktiska valfriheten att

bedöma och att genomföra den barnomsorg som bäst

lämpar sig för det barn de har ansvar för. En sådan

rätt ligger dessutom i linje med principen om den

kommunala självstyrelsen. För att vidga den

kommunala kompetensen på det sätt utskottet förordar

bör 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) ändras på

följande sätt:

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

Kommuner och landsting får själva ha hand om sådana

angelägenheter av allmänt intresse som har

anknytning till kommunens eller landstingets område

eller deras medlemmar och som inte skall handhas

enbart av staten, en annan kommun, ett landsting

eller någon annan.

-----------------------------------------------------

Som en sådan

angelägenhet som kommuner

och landsting själva får

handha skall anses att

lämna ekonomiskt stöd

till föräldrar för vård

av barn.

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande barnomsorg

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:Ub317 beslutar

om ändring av kommunallagen (1991:900) på det

sätt utskottet har föreslagit.

5. Barnomsorg (mom. 6)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Dessa bestämmelser bör" och slutar med

"och 2000/01:Ub317 avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att även föräldrar som väljer att

vårda sina barn i det egna hemmet bör få ekonomiskt

stöd. Man bör kunna vara anställd som kommunal

dagbarnvårdare åt eget barn med likvärdig betalning

som en kommunal dagbarnvårdare. Utskottet ser det

som angeläget att regeringen återkommer med ett

förslag till ändring i kommunallagen som gör det

möjligt att bli kommunal dagbarnvårdare åt eget

barn.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande barnomsorg

att riksdagen med anledning av motion

2000/01:K377 tillkännager för

regeringen som sin mening vad

utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Elanders Gotab, Stockholm 2000