Bet. 2000/01:KU7

Konstitutionsutskottets betänkande

2000/01:KU07

Valfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

KU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet motioner från de

allmänna motionstiderna 1999 och 2000 som gäller

frågor om bl.a. personval, kommunala

utjämningsmandat, utlandssvenskars röstning och

utländska medborgares rösträtt.

Utskottet avstyrker samtliga motioner. Fem

reservationer har fogats till betänkandet; dessutom

finns ett särskilt yttrande.

Motionerna

Motioner från den allmänna motionstiden

1999

1999/2000:K206 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ändrad

valkretsindelning,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

ändring av personvalsinslaget, spärrgränser m.m. i

enlighet med vad som anförts i motionen,

1999/2000:K209 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att införa utjämningsmandat vid

kommunfullmäktigval.

1999/2000:K210 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i

vallagen att blanka röster redovisas som blankröster

i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:K218 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

om gemensamma valsedlar för de olika partierna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att gemensamma

valsedlar bör delas ut inne i vallokalen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om gemensamma

valsedlars betydelse för miljön och minskade

utgifter för staten.

1999/2000:K227 av Jan Backman (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en översyn av

valkretsindelningen i Skåne inför valet år 2002.

1999/2000:K228 av Anders Sjölund (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om elektronisk röstning för

utlandssvenskar.

1999/2000:K231 av Bengt Silfverstrand och Ingvar

Johnsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

översyn av personval.

1999/2000:K235 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

ändring av valdagens öppethållandetider,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

valdagens öppethållandetider vilken bör göras utan

dröjsmål i lämpligt utredningssammanhang.

1999/2000:K236 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förenklad och

förbättrad valprocedur vid de allmänna valen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rak och tydlig

information i samband med distribution av röstkort,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om distribution av

valsedlar i samband med utsändandet av röstkort,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om postens roll och

ansvar i de allmänna valen.

1999/2000:K238 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ta bort spärrarna för

personval till riksdag och kommunfullmäktige.

1999/2000:K244 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett stärkande av

personvalsinslaget i valen,

1999/2000:K245 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den möjlighet till

vitalisering av demokratin som personvalsinslaget

ger,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

information till hushållen om personvalsinslaget i

nästa val,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att översynen av

personvalsinslaget bör innefatta frågan om att

valsedlar som inte kryssas skall räknas

listordningen till godo som personröst.

1999/2000:K246 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att skapa möjligheter att

rösta via Internet.

1999/2000:K249 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tillgänglighet till

poströstning.

1999/2000:K256 av Maria Larsson (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om legitimationshandling vid

val.

1999/2000:K340 av Christina Axelsson och Carina

Moberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att säkerställa möjligheterna att förhandsrösta och

att rösta utanför valdistriktet samt att öka

valdeltagandet.

1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vidgad rösträtt,

1999/2000:Sf640 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

11. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen

om rösträtt för invandrare att alla invandrare

behandlas lika.

Motioner från den allmänna motionstiden

2000

2000/01:K247 av Inger Lundberg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lokalisering till Örebro av den

myndighet som har att ta ansvar för att organisera

de allmänna valen.

2000/01:K268 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i vallagen så att

personvalsspärren i valet till riksdagen blir 5 % i

likhet med övriga val.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

lagförslag så att utjämningsmandat införs i

valkretsindelade kommuner inför valet 2002.

2000/01:K282 av Sten Andersson (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om obligatorisk markering vid

personval.

2000/01:K302 av Karin Enström (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa

enmansvalkretsar i val till riksdagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Stockholms län

skall bli ett försöksområde för enmansvalkretsar.

2000/01:K303 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om personvalet.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av personvalsinslaget i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:K335 av Per Bill (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att riksdagskandidater endast får ställa

upp i en valkrets.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de större

valkretsarna i storstadsregionerna delas in i samma

valkretsar som landstingen.

2000/01:K337 av Birgitta Carlsson (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att byta namn på Västra Götalands

östra valkrets till Skaraborg.

2000/01:K364 av Barbro Feltzing (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om att gemensamma valsedlar för de olika

partierna bör tas fram.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att gemensamma

valsedlar bör delas ut inne i vallokalen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om gemensamma

valsedlars betydelse för miljön och minskade

utgifter för staten.

2000/01:K396 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett renodlat

personval.

2000/01:K401 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i kapitel 7.3 i motionen anförs om

personval och kampanjbidrag.

Utskottet

Personvalet

Motionerna

I motion 1999/2000:K231 av Bengt Silfverstrand och

Ingvar Johnsson (s) hemställs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad som i motionen

anförts om översyn av personval. Med ledning av 1998

års val kan vissa slutsatser dras av det ökade

personvalsinslaget i svensk demokrati. Ytlighet och

personliga företräden utan anknytning till den

politiska arenan vinner terräng på det idépolitiska

samtalets och folkrörelsearbetets bekostnad, den

representativa demokratin tunnas ut, ekonomiska och

andra kampanjmässiga resurser ökar i betydelse och

skapar ojämlika förhållanden mellan kandidaterna,

privatekonomin kan få en avgörande betydelse för

enskilda kandidaters framgångar, jämställdheten

kommer i kläm, geografisk obalans inom valkretsarna

skapar motsättningar inom partierna.

Demokratiutredningen samt Rådet för utvärdering av

1998 års val har enligt direktiven i uppdrag att

utvärdera reformen av det svenska valsystemet. Det

är mot ovanstående bakgrund viktigt att detta arbete

innefattar en grundlig analys av personvalets

konsekvenser och att regeringen snarast efter det

att utredningsarbetet avslutats återkommer till

riksdagen med ett samlat förslag som stärker det

idépolitiska samtalets och folkrörelsearbetets

betydelse för demokratin. I detta sammanhang bör

enligt motionärerna förslag läggas fram som innebär

en skyldighet för såväl enskilda kandidater som

partier och intresseorganisationer att öppet

redovisa finansiella bidrag till personvalskampanjer

i den händelse personval skall vara ett bestående

inslag i framtida val.

I motion 1999/2000:K206 av Bo Lundgren m.fl. (m)

hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag

om ändring av personvalsinslaget, spärrgränser m.m.

i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande

14). Motionärerna anser det angeläget att

personvalsinslaget i valsystemet förstärks. Det kan

ske på olika sätt, t.ex. genom sänkta spärrgränser,

genom att medge flera kryss eller genom att låta

kryssen bli helt avgörande för den ordningsföljd i

vilken kandidaterna väljs in.

I motion 1999/2000:K238 av Eva Flyborg (fp)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

ta bort spärrarna för personval till riksdag och

kommunfullmäktige. Förtroendet mellan väljare och

valda måste enligt motionären återupprättas.

Motionären tror att en stor del i den restaureringen

och vitaliseringen ligger i personvalet. För att

detta skall fungera krävs ett par saker: dels att

politikerna träder fram tydligare både som personer

och som beslutsfattare, dels att väljarna själva mer

aktivt följer den politiska debatten. Ett utökat

personval medför att väljarna ges en närhet till den

demokratiska processen. Det skall enligt motionären

vara lättare att bli personvald till riksdagen.

Spärren, som i dag innebär att det krävs kryss från

minst 8 % av ett partis väljare för att ta sig till

riksdagen med egen kraft, bör tas bort. Den av

regeringen aviserade utredningen bör få i direktiv

att föreslå ett borttagande av spärren i

personvalet.

I motion 1999/2000:K244 av Helena Bargholtz m.fl.

(fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ett

stärkande av personvalsinslaget i valen (yrkande 2).

Folkpartiet liberalerna har länge arbetat för att de

svenska valen skall få ett inslag av personval.

Många förutspådde att personvalet skulle bli ett

fiasko. Det kan konstateras att de fick fel.

Motionärerna anser att det vid genomgången av

erfarenheterna av personvalsinslaget bör prövas hur

inslaget skall kunna förstärkas, bl.a. genom en

sänkt eller helt borttagen spärr vid nästa

riksdagsval.

I motion 1999/2000:K245 av Sten Tolgfors (m)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om den

möjlighet till vitalisering av demokratin som

personvalet ger (yrkande 1), om behovet av

information till hushållen om personvalsinslaget i

nästa val (yrkande 2) och om att översynen av

personvalsinslaget bör innefatta frågan om att

valsedlar som inte kryssas skall räknas

listordningen till godo som personröst (yrkande 3).

De möjligheter som personvalsinslaget ger är enligt

motionären tydliga: väljarna kan ge politiker

direkta förtroendeuppdrag, väljarna kan utkräva

ansvar, banden mellan väljare och valda stärks.

Personvalsmöjligheten innebär en god möjlighet att

förnya demokratin. Rätt hanterat kan

personvalsinslaget föra väljare och politiker

närmare varandra. Det kan också bidra till att

vitalisera partierna. Informationen inför kommande

val bör enligt motionären förbättras. RSV:s

felaktiga information till alla hushåll bidrog

säkert till att de som använde kryssmöjligheten blev

färre än vad som varit möjligt. RSV hävdade att den

som var nöjd med en listas utseende inte behövde

kryssa någon kandidat, utan kunde lämna in listan

som den var. Eftersom mandaten i första hand

fördelas bland kandidater som klarat spärren och

endast i andra hand fördelas efter listordning kunde

detta enligt motionären mycket väl leda till att

partiernas toppkandidater slogs ut på grund av

felaktig information. Antingen måste informationen i

kommande val trappas upp och tydliggöras, eller så

bör de valsedlar som inte kryssas räknas

listordningen till godo som personröst.

I motion 2000/01:K268 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till ändring i vallagen så att

personvalsspärren i valet till riksdagen blir 5 % i

likhet med övriga val (yrkande 1). Rådet för

utvärdering av 1998 års val har granskat det svenska

personvalssystemet. Av denna kan man dra slutsatsen

att det inte finns något som motiverar skillnader i

spärrnivå mellan de olika valen. Det finns därför

enligt motionärerna skäl att justera ner spärrnivån

i riksdagsvalet till 5 %. En sådan sänkning ökar

dessutom möjligheten för ett faktiskt personval i de

större valkretsarna.

I motion 2000/01:K282 av Sten Andersson (m)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om obligatorisk

markering vid personval. Många väljare blev enligt

motionären missledda av RSV:s broschyr där det

påstods "att om inte markering görs på valsedeln

gäller partiernas rangordning". Detta uppfattades av

många som att gjordes ingen markering på valsedeln

blev det i praktiken en markering på första namnet.

I några valkretsar blev det säkert förändringar på

valsedlarna då förstanamn på grund av nämnd

missuppfattning blev nedflyttade. För att komma till

rätta med nämnt problem bör, enligt motionären,

tvång att markera på valsedel införas.

I motion 2000/01:K303 av Bo Lundgren m.fl. (m)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om personvalet

(yrkande 1) samt att riksdagen begär att regeringen

lägger fram förslag till ändring av

personvalsinslaget i enlighet med vad som anförs i

motionen (yrkande 2). Så som personvalssystemet är

utformat i dag med färdiga kandidatlistor framtagna

av partierna och med höga spärrgränser är

personvalsinslaget snarare fråga om en möjlighet

till en i marginalen ändrad ordning för hur mandaten

skall fördelas inom ett parti än ett regelrätt

personval. Motionärerna anser mot denna bakgrund att

det är angeläget att stärka personvalet genom att ge

väljarna makten över vem eller vilka på respektive

lista som skall väljas. Det kan vitalisera

demokratin och bidra till en ny och närmare relation

mellan väljarna och de politiska förtroendemännen.

Motionärernas förslag är att ett nytt system för

valet introduceras. En möjlighet som kan genomföras

snabbt och inom ramen för nuvarande system är att

sänka spärrgränserna för ordningsföljden efter vilka

kandidaterna väljs in. Det finns ingenting som

motiverar att man bibehåller en högre spärrgräns i

riksdagsvalet än i kommunal- och landstingsvalen. En

justering av spärrgränsen från 8 till 5 % i

riksdagsvalet skulle dels göra systemet mer

enhetligt och enklare att förstå, dels öka

personvalets genomslag i de större valkretsarna.

I motion 2000/01:K396 av Lars Leijonborg (fp) m.fl.

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om ett renodlat

personval (yrkande 4). Den reform som banade väg för

personvalet bar enligt motionärerna kompromissens

prägel. 5 % av rösterna i respektive valkrets i

Europaparlamentsvalet samt valet till kommuner och

landsting och 8 % vid riksdagsvalet fordrades för

att en kandidat skulle kunna ta sig förbi den

rangordning som partierna hade fastslagit. Nu är det

enligt motionärerna dags att ta steget fullt ut och

renodla personvalsidén. Spärrgränserna bör tas bort.

I motion 2000/01:K401 av Matz Hammarström (mp)

m.fl. föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

personval och kampanjbidrag (yrkande 16). Med ett

ökat inslag av personval i valsystemet ökar, enligt

motionärerna, riskerna för missbruk när det gäller

kampanjbidrag till politiker. I Sverige har vi inte

ens de minimibestämmelser om offentlig redovisning

och bidragstak som är gällande i t.ex. USA. Det

råder ett slags naiv tro på att regler är obehövliga

eftersom inga större oegentligheter hittills har

uppdagats. Ett regelverk behövs, enligt

motionärerna. Hur valkampanjer finansieras är en

alltför viktig sak för att överlåtas åt de fria

marknadskrafternas spel.

Bakgrund

Enligt 3 kap. 1 § regeringsformen utses riksdagen

genom fria, hemliga och direkta val. Vid sådant val

sker röstning på parti med möjlighet för väljarna

att avge särskild personröst.

En ny vallag (1997:157) trädde i kraft den 1 juni

1997. Enligt 1 kap. 1 § första stycket vallagen

gäller lagen för val till riksdagen, val till

landstings- och kommunfullmäktige samt för val till

Europaparlamentet. Vid sådana val röstar väljarna,

enligt andra stycket, på ett parti och har möjlighet

att avge en särskild personröst. För att avge sin

röst skall väljarna, enligt 9 kap. 2 § vallagen, för

varje slag av val ta en valsedel för det parti de

vill rösta på. Om de vill avge en särskild

personröst skall de göra en markering för den

kandidat som de helst vill se vald.

För varje mandat som ett parti fått i riksdagen

skall en ledamot utses. Ordningen mellan

kandidaterna skall enligt 18 kap. 38 § i första hand

bestämmas på grundval av storleken på varje

kandidats personliga röstetal. Personligt röstetal

skall fastställas bara för en kandidat som fått

särskilda personröster till ett antal av minst 8 %

av partiets röstetal i valkretsen. Kan inte ett

tillräckligt stort antal ledamöter utses enligt 38

§, skall ordningsföljden mellan kandidatnamnen inom

varje parti bestämmas genom att ett jämförelsetal

beräknas för dem med tillämpning av heltalsmetoden.

Vid val till landstingsfullmäktige skall, enligt 18

kap. 41 § vallagen, personligt röstetal bara

fastställas för en kandidat som fått särskilda

personröster till ett antal av minst 5 % av partiets

röstetal i valkretsen, dock lägst 100 röster.

Vid val till kommunfullmäktige skall, enligt 44 §,

personligt röstetal fastställas bara för en kandidat

som fått särskilda personröster till ett antal av

minst 5 % av partiets röstetal i valkretsen, dock

lägst 50 röster.

I proposition 1996/97:70 s. 119 anförs följande om

den modell för personvalssystem som regeringen

föreslog.

Ett valsystem med ökat personvalsinslag enligt

modellen utgår således alltjämt från ett val mellan

partier. Det nya i förslaget är att väljarna också

har möjlighet att markera en kandidat, inte flera,

på valsedeln. Genom markeringen har väljarna avgett

en särskild personröst. Systemet med personröstning

är inte tvingande. Det står alltså väljarna fritt

att inte markera någon kandidat och i stället godta

partiets ordning av kandidaterna eller enbart rösta

med en partimarkerad valsedel.

Konstitutionsutskottet underströk vid sin behandling

av regeringens förslag till ny vallag behovet av en

utvärdering av 1998 års val och anförde följande

(bet. 1996/97:KU16 s. 11):

Den centrala valmyndigheten, dvs. Riksskatteverket,

gör efter varje val en utvärdering. Enligt

utskottets mening bör emellertid de första allmänna

valen med personvalsinslag i full skala utvärderas

särskilt noga. Detta bör ske i en form där det finns

parlamentarisk representation. Ett viktigt moment i

utvärderingen är att undersöka om personvalsinslaget

i valsystemet fyllt sitt tänkta syfte att ge

väljarna bättre möjligheter att påverka vilka som

skall representera dem. Dessutom bör konstateras om

personvalsmomenten haft effekter på urvalet av

kandidater vad beträffar bl.a. kön eller ålder. 8-

procentsspärrens inverkan på personvalsgenomslaget

och frågan om huruvida ovidkommande ekonomiska

faktorer påverkat utfallet av valet var, enligt

utskottet, ytterligare skäl för en fördjupad

uppföljning av 1998 års val.

Regeringen beslutade den 19 juni 1997 att tillkalla

ett parlamentariskt sammansatt råd med uppgift att

utvärdera reformen av det svenska valsystemet (dir.

1997:87). Rådet fick i uppdrag att utvärdera de

tekniska, ekonomiska, organisatoriska och praktiska

effekterna av det nya valsystemet. Rådet skall ägna

särskild uppmärksamhet åt konsekvenserna av systemet

ur ett demokratiskt perspektiv. De delar av

valsystemet som i detta sammanhang skall undersökas

är de som är nya i förhållande till äldre rätt.

Särskilt gäller detta enligt direktivet bl.a.

följande frågor. Den övergripande frågan och den som

har störst betydelse för valsystemets

funktionsduglighet i demokratin är om

personvalssystemet leder till ökade kontakter mellan

väljare och valda. Tanken med personvalsreformen är

att väljarna skall ges bättre möjligheter att

påverka vilka personer som skall representera dem.

Ett viktigt moment i samband härmed är vilka

effekter det nya systemet med personval har på

frågan om vilka kandidater som besätter mandaten

jämfört med det äldre där partiernas listor i

princip avgjorde vem som utsågs.

Det som avgör väljarnas möjlighet att påverka

vilken kandidat som utses i förhållande till

partiernas nominering är, enligt direktiven, i

första hand den spärr som gäller för att

personrösterna skall räknas för kandidaterna. I

vallagen infördes en spärr för att hindra att små

grupper skulle styra urvalet av de kandidater som

blir valda på bekostnad av de väljare som kanske

överlåter valet till partiernas interna

nomineringsförfaranden. Utvärderingen bör, enligt

direktiven, ta sin utgångspunkt i om dessa nivåer är

de lämpligaste med hänsyn till syftet med spärrarna.

I uppdraget ligger enligt direktiven givetvis också

en utvärdering av andra nya delar av valsystemet som

t.ex. det nya förfarandet för framställning av

röstlängder och röstkort samt utfallet av

informationsinsatserna inför valet.

Utvärderingen innefattar också överväganden om det

finns behov av ytterligare förenklingar av

lagstiftningen. Det står enligt direktivet rådet

fritt att ta upp också andra närliggande frågor som

har anknytning till rådets utvärderingsuppdrag. Mot

bakgrund av utvärderingen skall frågan om behovet av

förändringar i valsystemet övervägas. Det står rådet

fritt att inom de nu angivna ramarna lägga fram de

författningsförslag som föranleds av utvärderingens

resultat.

Rådet fick den 19 november 1998 tilläggsdirektiv

(dir. 1998:99). Enligt dessa har rådet fått i

särskilt uppdrag att bl.a. utvärdera om, och i så

fall på vilket sätt, reformen av det svenska

valsystemet påverkade valdeltagandet i 1998 års val.

Riksskatteverket (RSV) överlämnade i februari 1999

promemorian "Erfarenheter från 1998 års allmänna

val" till Justitiedepartementet. Under rubriken

"RSV:s information om personröstningen" skriver RSV

följande:

En mening i RSV:s information: "Nytt valsystem 1998

- Nu kan du personrösta" utsattes för viss kritik.

RSV var när arbetet med broschyren påbörjades

medveten om att inställningen till personröstningen

kunde variera. RSV var därför noga med att studera

de förarbeten som varit underlag för reformen och

som fått en bred parlamentarisk förankring. Den

kritiserade meningen återfinns i regeringens

proposition 1996/97:70 sid 118 "Det står alltså

väljarna fritt att inte markera någon kandidat och i

stället godta partiets ordning av kandidaterna ...".

Ett utkast till broschyren visades för partiernas

kontaktpersoner mot RSV vid ett möte i november

1997. Därefter överlämnades broschyren till ett

serviceföretag som testade den. Ett antal personer

fick läsa den och senare komma till ett möte som

leddes av serviceföretaget och där lämna synpunkter

samt slutligen provrösta. Broschyren publicerades i

maj 1998 på RSV:s hemsida och användes redan under

våren på informationer och utbildningar för bl.a.

journalister och partiföreträdare.

RSV har efter valet låtit Sifo göra en enkät bland

väljarna om informationen om personröstningen nått

fram. Enligt enkäten hade 74 % av väljarna

uppmärksammat informationen. 83 % av dessa hade

gjort det genom RSV:s kanaler (broschyrer, TV-spot,

radiotrailer). De som fått/sett informationen om

personröstningen har i större utsträckning tyckt att

det varit lättare att personrösta än andra som inte

sett informationen.

Rådet för utvärdering av 1998 års val överlämnade i

november 1999 delbetänkandet Personval 1998 - En

utvärdering av personvalsreformen till

Justitiedepartementet. I betänkandets sammanfattning

skriver rådet bl.a. följande om personvalets

genomslag i 1998 års val:

En förhoppning som funnits är att ett mer

personinriktat valsystem skall ge väljarna större

möjlighet att påverka vem som skall representera

dem och att systemet därmed skall bidra till att

förbättra förhållandet mellan väljare och valda.

Rådet har vid sin bedömning i dessa frågor betonat

att attitydförändringar och förändringar av

beteendemönster till följd av konstitutionella

reformer ibland kan vara svåra att urskilja i ett

kort perspektiv. I vissa frågor har rådet därför

fått nöja sig med att försöka skönja i vilken

riktning utvecklingen kan komma att gå.

Andelen väljare som personröstade i riksdagsvalet

år 1998 uppgick till 29,9 procent. Motsvarande

siffror för val till kommun- och

landstingsfullmäktige var 35,2 respektive 29,0

procent. Resultatet avviker inte dramatiskt från de

bedömningar som gjordes under lagstiftningsarbetet.

Enligt rådets uppfattning finns det mer som tyder på

att personröstningen kommer att öka i omfattning än

avta. Denna bedömning grundar sig bl.a. på att

forskningprojekt som genomförts visar att en

övervägande del av väljarna uppfattat

personvalsreformen som positiv och att andelen

personröstande väljare i de kommuner där personval

tillämpades på försök i 1994 års val ökat. Dessutom

har på motsvarande sätt personröstningen tilltagit i

valen till Europaparlamentet även om det låga

allmänna valdeltagandet i dessa val gör att

resultaten måste bedömnas med stor försiktighet.

Av riksdagens ledamöter är ca 25 procent

personvalda. Motsvarande andel för kommun- och

landstingfullmäktige är 21,7 respektive 39,6 procent

av ledamöterna. Frågan om vilken betydelse

personrösterna har haft för urvalet av de kandidater

som valts till riksdagen och

fullmäktigförsamlingarna har debatterats efter

valet. Vitt skilda uppfattningar har kommit till

uttryck. En bidragande orsak till detta är sannolikt

att flertalet av de valda ledamöterna haft en sådan

listplacering att de ändå skulle ha blivit valda i

det tidigare systemet. Väljarna har således i

flertalet fall personröstat på kandidater som också

partierna i första hand velat se invalda. Av

riksdagsledamöterna är det 12 som valts in med

frångående av listordningen. Motsvarande siffra för

kommunfullmäktigvalet är 229. Rådet har

uppfattningen att det i och för sig är önskvärt att

det råder en samsyn mellan väljarna och partierna i

personfrågor. I de fall uppfattningen skiljer sig åt

måste dock valsystemet ge en rimlig möjlighet för

väljarna att kunna påverka om systemet skall kunna

göra anspråk att öppna upp för ett större

väljarinflytande. Enligt rådets uppfattning visar

resultatet av 1998 års val att balansen mellan

väljarnas och partiernas inflytande fick en i vart

fall godtagbar avvägning i de flesta, dock inte de

största, valkretsarna. Skulle personröstningen öka i

omfattning kommer med största sannolikhet en

förskjutning att ske så att väljarinflytandet blir

större.

Som nämnt är emellertid personvalssystemets

genomslag i de största valkretsarna påtagligt lågt

och personvalssystemet kan i detta avseende sägas

lida av en demokratisk obalans som det är önskvärt

att åtgärda.

Mot denna bakgrund och då ytterligare erfarenheter

av systemet bör avvaktas har rådet stannat för att

nu inte förorda någon generell ändring av

spärrnivåerna.

När det gäller frågan om kampanjfinansiering skriver

rådet bl.a:

Mellan 10 och 20 procent av kandidaterna i val till

riksdagen och kommunfullmäktige bedöms ha bedrivit

någon form av personvalskampanj i 1998 års

valrörelse. Valrörelsen kom dock inte att präglas

nämnvärt av personvalet. Flertalet kampanjer bedrevs

med små ekonomiska resurser. I riksdagsvalet

stannade kostnaden i över 80 procent av fallen på 25

000 kr eller lägre. I valet till kommunfullmäktige

kostade flertalet kampanjer mindre än 5 000 kr. Den

vanligaste finansieringskällan var bidrag från den

egna partiorganisationen och därnäst egna medel.

Några fall av otillbörlig kampanjfinansiering har

inte uppdagats och det finns inget som tyder på att

ovidkommande ekonomiska faktorer inverkat på

valresultatet. Enligt rådets bedömning är det för

personvalssystemets framtida legitimitet viktigt att

otillbörlig kampanjfinansiering inte förekommer.

Härvidlag har partier och enskilda kandidater ett

stort ansvar.

Rådet anser att öppenhet och frivillighet i frågor

kring finansiering är ett bättre sätt att motverka

avarter på området än tvingande reglering. Därför

föreslås att riksdagsledamöterna får möjlighet att

redovisa finansiering av personvalskampanjer i ett

offentligt register. En ordning som bedöms kunna bli

mönsterblidande för de kommunala valen.

I april 2000 träffades en överenskommelse mellan

riksdagspartierna om att redovisningen av partiernas

intäkter skall vara så öppen som möjligt. Det är

enligt överenskommelsen rimligt att väljarna vet hur

partierna finansierar sin verksamhet, samt hur

enskilda kandidater finansierar sina

personkampanjer. Överenskommelsen omfattar

partiernas centrala verksamhet, men lokala och

regionala organisationer samt sidoorganisationer

uppmanas att följa densamma. Beträffande ekonomiskt

stöd från juridiska personer skall belopp och namn

redovisas. När det gäller stöd från enskilda

redovisas det totala beloppet samt antalet

bidragsgivare. Överenskommelsen omfattar all

verksamhet, även sådan som bedrivs i stiftelse-,

bolags- eller annan form, och som kontrolleras av

partiet. Partiernas bokslut skall utformas på sådant

sätt att det så enkelt som möjligt går att utläsa

hur verksamheten finansieras. Enskilda kandidater i

allmänna val förväntas lämna motsvarande

redovisning. Även indirekt stöd, t.ex. i form av

stödannonsering, subventionering av annonskostnader,

och personella resurser, skall så långt möjligt

redovisas. Partiernas fastställda bokslut skall

finnas tillgängliga för alla som önskar ta del av

dem. Partiernas ekonomichefer eller motsvarande

skall utveckla gemensamma redovisningsformer som gör

det möjligt att uppfylla ovanstående

överenskommelse.

Rådets delbetänkande Personval 1998 - En utvärdering

av personvalsreformen har enligt vad utskottet

inhämtat från Justitiedepartementet varit föremål

för remissbehandling. Remisstiden gick ut den 1

oktober 2000. Materialet bereds för närvarande i

Justitiedepartementet. Regeringen avser att i god

tid före valet år 2002 överlämna en proposition till

riksdagen. Avsikten är att eventuell ny lagstiftning

skall kunna träda i kraft vid årsskiftet 2001/02.

Utskottets bedömning

När det gäller frågan om personval anser utskottet

att ytterligare erfarenheter av systemet bör

avvaktas innan utskottet föreslår några

förändringar. Utskottet vill därför inte förorda

någon ändring av t.ex. spärrnivåerna. Utskottet

anser också att regeringens aviserade proposition

bör avvaktas. Utskottet avstyrker motionerna

1999/2000:K206 yrkande 14, 1999/2000:K244 yrkande 2,

1999/2000:K245 yrkandena 1 och 3, 2000/01:K268

yrkande 1, 2000/01:K282 och 2000/01:K303 yrkande 2.

Utskottet avstyrker också motionerna 1999/2000:K238,

2000/01:K303 yrkande 1 och 2000/01:K396 yrkande 4.

När det gäller den centrala valmyndighetens

information till väljarna om personvalet utgår

utskottet från att informationen kommer att

förbättras. Motion 1999/2000:K245 yrkande 2 får

härigenom anses tillgodosedd och avstyrks.

I motionerna 1999/2000:K231 och 2000/01:K401

yrkande 16 tas frågan om kampanjbidrag i samband med

personvalet upp. Rådet för utvärdering av 1998 års

val anser att öpppenhet och frivillighet i frågor

kring finansiering är ett bättre sätt att motverka

avarter på området än tvingande reglering. Därför

föreslår rådet att riksdagsledamöterna får möjlighet

att redovisa finansiering av personvalskampanjer i

ett offentligt register. Enligt den överenskommelse

som träffats mellan riksdagspartierna skall

redovisningen av partiernas intäkter vara så öppen

som möjligt. Överenskommelsen gäller både partiernas

och enskilda kandidaters verksamhet. Utskottet anser

att motionerna härigenom får anses tillgodosedda och

avstyrks.

Valkretsindelning

Motionerna

I motion 1999/2000:K206 av Bo Lundgren m.fl. (m)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

ändrad valkretsindelning (yrkande 13). Den nuvarande

valkretsindelningen går tillbaka till 1920-talet och

följer i princip länens gränser. Nominerings- och

valkretskommittén, som bl.a. hade i uppdrag att

undersöka möjligheterna att dela de största

riksdagsvalkretsarna, presenterade en alternativ

valkretsindelning för de fyra största valkretsarna.

Efter en djupare analys av vilka faktorer som kunde

verka för ökade kontakter mellan väljare och valda

fann kommittén att det fanns goda grunder att minska

de största valkretsarna. Efter kommitténs

valtekniska undersökningar drogs slutsatsen att

några större förändringar inte var möjliga med

hänsyn till nuvarande utformning av valsystemet, som

utgår från en proportionell fördelning av mandaten.

Skulle valkretsarnas antal öka i någon större

omfattning bedömde kommittén att

utjämningsmekanismen i valsystemet skulle bli

otillräcklig. Valkretsarna har enligt motionärerna

visat sig få stor betydelse för effekten i

personvalsinslaget. I mindre valkretsar förefaller

personvalet ha blivit mer levande än i större.

Enligt motionärerna talar hittills vunna

erfarenheter av personvalsinslaget för att

valkretsindelningen bör reformeras. Kretsarna bör

inte vara större än att personvalet blir reellt i

kontakten mellan väljare och valda.

I motion 1999/2000:K227 av Jan Backman (m)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som i motionen anförts om

behovet av en översyn av valkretsindelningen i Skåne

inför valet år 2002. Vid 1998 års riksdagsval var

Skåne indelat i fyra valkretsar. Vid 1998 års

landstingsval var Skåne indelat i sex valkretsar.

Gränserna mellan valkretsarna sammanfaller delvis,

men vissa kommuner tillhörde olika valkretsar i de

två valen. Detta skapade förvirring och osäkerhet

hos väljarna och merarbete i partiorganisationerna.

Dagspressannonseringen och utdelningen av

hushållsförsändelser fick detaljplaneras så att rätt

kandidater presenterades för rätt väljargrupp. Det

är enligt motionären viktigt att klargöra om några

förändringar är nödvändiga inför valen år 2002.

I motion 2000/01:K302 av Karin Enström (m) föreslås

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs dels om att införa

enmansvalkretsar i val till riksdagen (yrkande 1),

dels om att Stockholms län skall bli ett

försöksområde för enmansvalkretsar (yrkande 2). I

flera valkretsar är det nästintill omöjligt att

kunna bli personvald. Framför allt i

storstadsregionerna såsom Stockholm, Göteborg och

Malmö är det svårt att kunna bli personvald. Orsaken

är helt enkelt att det krävs otroligt många röster

för att kunna bli personvald. I Stockholms län t.ex.

rör det sig om uppåt 20 000 kryss för de större

partiernas kandidater. Det måste vara väljaren och

inte partiorganisationen som är uppdragsgivaren.

Enmansvalkretsar skulle enligt motionären innebära

att representanterna är valda i första hand som

personer med ett eget personligt mandat och ett lika

tydligt ansvar inför sina väljare. Stockholms län

som på grund av sin befolkningsstorlek är ett av de

mest tydliga exemplen på svårigheterna att få

genomslag för personval borde enligt motionären bli

ett försöksområde för enmansvalkretsar.

I motion 2000/01:K335 av Per Bill (m) föreslås att

riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

om att riksdagskandidater endast får ställa upp i en

valkrets (yrkande 1) och att riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att de större valkretsarna i storstadsregionerna

delas in i samma valkretsar som landstingen (yrkande

2). Personvalet bör enligt motionären få större

möjliheter att påverka vilka representanter som

skall sitta i riksdag, kommuner och landsting.

Tyvärr visade det sig att det fanns flera orsaker

till att personvalet inte fick det genomslag som det

förtjänar. Regler borde förhindra att mer

namnkunniga och kända namn kandiderar i flera

valkretsar, något som skedde under senaste valet,

vilket fick som följd att personvalsmöjligheterna i

realiteten försvann för många kandidater. I stora

valkretsar var det svårt att få genomslag för

personvalsmöjligheterna. Avståndet mellan väljare

och deras företrädare är för stor. De flesta vet

inte vilka som företräder dem i riksdagen. I

Stockholms län t.ex. krävs det nästan 20 000

personröster för att kunna bli personvald i de

större partierna. Mindre valkretsar i dessa stora

valkretsar skulle enligt motionären kunna minska

avståndet mellan väljare och företrädare. Införande

av samma valkretsar i riksdagen som i landstinget

borde i de större riksdagsvalkretsarna kunna minska

detta avstånd och ge personvalsmöjligheterna chansen

den förtjänar.

I motion 2000/01:K337 av Birgitta Carlsson (c)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att byta

namn på Västra Götalands östra valkrets till

Skaraborg. När beslutet fattades att bilda regionen

Västra Götaland, av de tre landskapen Bohuslän,

Dalsland och Västergötland, gjordes många stora och

omvälvande förändringar. En förändring som

motionären tycker var onödig var att byta namn till

Västra Götalands östra valkrets. Valkretsen har

samma gränser som gamla Skaraborgs län, förutom Habo

och Mullsjö som valde att gå över till Jönköpings

län. Skaraborg är ett gammalt namn på länet. Ett bra

sätt att använda namnet Skaraborg i framtiden är

enligt motionären att ändra namnet på valkretsen.

Därför föreslår motionären att det finns ett förslag

till namnbyte på valkretsen när nästa beslut tas som

berör Västra Götalands län.

Bakgrund

För val till riksdagen är riket, enligt 3 kap. 6 §

regeringsformen, indelat i valkretsar. Mandaten i

riksdagen utgörs av 310 fasta valkretsmandat och 39

utjämningsmandat. En valkrets är enligt 2 kap. 1 §

vallagen ett geografiskt avgränsat område för vilket

det skall väljas ledamöter till den beslutande

församling som valet gäller. De fasta

valkretsmandaten i riksdagen fördelas mellan

valkretsarna på grundval av en beräkning av

förhållandet mellan antalet röstberättigade i varje

valkrets och antalet röstberättigade i hela riket.

Fördelningen fastställs för fyra år i sänder. Landet

är indelat i 29 valkretsar och de motsvarar i

princip länsindelningen. Stockholms län utgör dock

två valkretsar, Skåne län fyra valkretsar och Västra

Götalands län fem valkretsar.

Efter valet fördelas de fasta mandaten i varje

valkrets proportionellt mellan partierna efter deras

röstetal i valkretsen. Utjämningsmandaten fördelas i

princip så att mandatfördelningen mellan partierna

blir proportionell mot partiernas röstetal i hela

landet.

Vid val till landstingsfullmäktige skall landsting

delas in i valkretsar. En valkrets skall enligt 2

kap. 3 § vallagen omforma en eller flera kommuner,

om inte något annat följer av 4 § andra stycket. En

valkrets bör enligt 4 § första stycket utformas så

att den kan beräknas få minst åtta fasta

valkretsmandat. Valkretsen bör ha en sammanhängande

gränslinje. En del av en kommun får enligt 4 § andra

stycket bilda en valkrets tillsammans med en annan

kommun, en del av en annan kommun eller delar av

andra kommuner, om valkretsen annars inte kan

beräknas få minst åtta fasta valkretsmandat. En

kommun får också delas in i två eller flera

valkretsar, om man på så sätt kan uppnå en

lämpligare valkretsindelning. Indelningen i

valkretsar för val till landstingsfullmäktige skall

beslutas av fullmäktige. Länsstyrelsen skall enligt

3 kap. 6 § vallagen besluta om hur många fasta

valkretsmandat som varje valkrets skall ha.

Rådet för utvärdering av 1998 års val har i sitt

delbetänkande Personval 1998 - En utvärdering av

personvalsreformen (SOU 1999:136) tagit upp frågan

om rätten att kandidera i flera valkretsar i

riksdagsvalet. Bakgrunden till rådets förslag var

effekterna av att Alf Svensson (kd) i 1998 års val i

de flesta valkretsarna var förstanamn på den lokala

listan samtidigt som partiets rikslista med Alf

Svensson som toppnamn i tre valkretsar konkurrerade

med lokala listor. Rådet anför bl.a:

Rådet har diskuterat möjligheten att införa en regel

i vallagen som innebär att en kandidat får ställa

upp i endast en valkrets. En möjlighet vore att

återinföra s.k. bostadsband. En kandidat skulle då

vara valbar endast i den valkrets som han eller hon

var folkbokförd i. En regel av det slaget skulle

dock innebära en relativt stor begränsning av

partiernas möjlighet att lansera kandidater efter

eget gottfinnande. En annan modell som ger partierna

större frihet i detta avseende är att föreskriva att

en kandidat inte får kandidera mer än i en valkrets

men att partierna har frihet att avgöra i vilken

krets. En sådan regel finns i t.ex. det norska

valsystemet som bygger på officiella

valförberedelser. I ett sådant system är det inte

lagtekniskt komplicerat att tillskapa en regel som

innebär att en kandidat endast får kandidera i en

valkrets, eftersom samtliga partier som avser att

delta i val skall anmäla detta i förväg och dessutom

anmäla samtliga kandidater, varvid man också anmäler

i vilken krets den enskilde kandidaten skall ställa

upp. Det är då inte svårt att införa en bestämmelse

som reglerar situtationen att en kandidat trots allt

kandiderar i mer än en valkrets. Det som ligger

närmast till hands är att personröster som avges för

kandidaten i en krets där han eller hon inte är

anmäld blir betraktade som ogiltiga.

Nu finns det som bekant inte någon motsvarande

obligatorisk anmälningsskyldighet i den svenska

valordningen. Om man skulle kräva att alla

kandidater i förväg anmäler i vilken valkrets de

skall delta innebär detta i praktiken ett

avskaffande av den fria nomineringsrätten. En sådan

ordning borde i konsekvensens namn också leda till

ett krav på att samliga partier i förväg anmäler

deltagande i val. Sammantaget skulle detta innebära

en övergång till officiella valförberedelser i

Sverige. Även om de omedelbara följderna av en sådan

ordning sannolikt inte skulle uppfattas som alltför

mycket avvikande från de nuvarande reglerna så är

det en förändring av principiellt stor betydelse.

Dessutom är det mycket som talar för att en övergång

till officiella valförberedelser bör föranleda en

annorlunda definition av partibegreppet i

regeringsformen. Rådet har som nämnts i annat

sammanhang inte ansett sig böra föra fram ett

förslag till officiella valförberedelser.

En något mindre ingripande reglering är att

föreskriva att en kandidat bara får kandidera i en

valkrets och att införa en särskild ordning för den

situtationen att kandidaten ändå ställer upp i mer

än en valkrets. En sådan särskild ordning skall då

avgöra a) om personrösterna på kandidaten alls skall

beaktas trots att kandidaten brutit mot regeln att

kandidera i mer än en valkrets eller b) vilken

valkrets som skall komma i fråga om kandidaten skall

få tillgodoräkna sig röster i någon valkrets.

Oavsett hur man går till väga beträffande frågorna

under a och b innebär det en risk för att, om en

kandidat av ett eller annat skäl kommer att stå i

flera valkretsar, personröster som väljare har

avgett på honom eller henne blir ogiltiga. Rådet har

därför kommit fram till att det för närvarande mest

ändamålsenliga sättet att komma åt problemet är att

i vallagen införa en bestämmelse av normativ

karaktär som innebär att en kandidat i riksdagsvalet

bör förekomma i endast en valkrets. Skulle det ändå

förekomma att en kandidat tar plats i mer än en

krets får dubbelvalsavveckling ske i enlighet med de

nuvarande reglerna.

Genom att bestämmelsen tas in i lagen kommer den

att få spridning bl.a. genom den officiella

valinformationen och valmyndigheternas information

till partierna. Det framstår inte som sannolikt att

något av de etablerade partierna medvetet skulle

lansera kandidater i strid med vallagens

rekommendation.

Regeringen beslutade i mars 2000 att 1999 års

författningsutredning (Ju 1999:13) skulle få i

särskilt uppdrag att bl.a. överväga om de tre

största valkretsarna bör minskas. I direktiven (dir.

2000:21) skriver regeringen följande när det gäller

behovet av översyn:

Vid 1998 års val tillämpades för första gången fullt

ut det nya valsystemet med möjlighet för väljarna

att avge en särskild personröst. Syftet med

personvalsinslaget är att väljarna skall ges bättre

möjligheter att påverka vilka som skall representera

dem.

För att göra en avvägning mellan partiernas och

väljarnas inflytande över vilka kandidater som skall

bli valda har det införts en spärr för

personrösterna. Enligt 18 kap. 38 § vallagen skall

personligt röstetal för en kandidat fastställas bara

om denne fått särskilda personröster till ett antal

av minst åtta procent av partiets röstetal i

valkretsen.

Som har framgått ovan varierar valkretsarnas

storlek i fråga om antalet röstberättigade. De två

största valkretsarna, Stockholms län och Stockholms

kommun, hade vid 1998 års val 730 000 respektive 550

000 röstberättigade. De två därnäst största

valkretsarna, Göteborgs kommun och Östergötlands

län, hade 340 000 respektive 310 000

röstberättigade. Övriga valkretsar hade mellan 100

000 och 250 000 röstberättigade med undandtag av

Gotlands län som hade 44 000 röstberättigade.

Erfarenheterna från 1998 års val visar att andelen

kandidater som har blivit valda på personröster är

lägre i de största valkretsarna än i flertalet

övriga valkretsar. Den främsta orsaken till detta

torde vara att spärren på åtta procent motsvarar ett

så högt antal röster att det är svårt för andra än

välkända kandidater, t.ex. partiledarna i de större

partierna, att samla tillräckligt många röster för

att komma över spärren.

Rådet för utvärdering av 1998 års val har i sitt

delbetänkande Personval 1998 En utvärdering av

personvalsreformen (SOU 1999:136) övervägt frågan om

spärrnivån bör sänkas men stannat för att så inte

bör ske. Rådet anför i betänkandet att

personvalssystemets genomslag i de största

valkretsarna var påtagligt lågt och att

personvalssystemet på grund av detta kan sägas lida

av en demokratisk obalans som det är önskvärt att

åtgärda. Rådet föreslog dock inga förändringar av

valkretsindelningen bl.a. på grund av att sådana

ändringar kan komma att aktualisera ändringar i

regeringsformen.

Mot denna bakgrund finns det skäl att nu överväga

om de tre största valkretsarna bör minskas. Som

utgångspunkt för uppdraget gäller att valkretsarna

bör vara geografiskt sammanhängande och att deras

gränser inte bör skära kommun- eller länsgränser.

1999 års författningsutredning skall i denna del

redovisa sitt arbete senast den 30 april 2002.

Utskottets bedömning

1999 års författningsutredning har fått i särskilt

uppdrag att bl.a. överväga om de tre största

valkretsarna bör minskas. De problem som tas upp i

motionerna 1999/2000:K206 yrkande 13 och

2000/01:K335 yrkande 2 har samband med valkretsarnas

storlek. Utskottet anser att resultatet av

utredningens arbete bör avvaktas och avstyrker

därför motionerna. Utskottet anser att även

motionerna 1999/2000:K227 och 2000/01:K337 bör

avstyrkas.

Utskottet, som inte är berett att föreslå införande

av enmansvalkretsar, avstyrker motion 2000/01:K302

yrkandena 1 och 2.

När det gäller frågan om en kandidat i

riksdagsvalet endast skall få ställa upp i en

valkrets har Rådet för utvärdering av 1998 års val

kommit fram till att det för närvarande mest

ändamålsenliga sättet att komma åt problemet är att

i vallagen införa en bestämmelse av normativ

karaktär som innebär att en kandidat i riksdagsvalet

bör förekomma i endast en valkrets. Utskottet menar

att om en sådan begränsning av den fria

nomineringsrätten övervägs kan den inte göras utan

mer genomgripande analyser. Även om det kan tyckas

olyckligt att en och samma person kandiderar i ett

stort antal valkretsar och därmed försvårar

bedömningen av valhandlingens effekt vad gäller

personrösten, kan det enligt utskottet finnas

legitima skäl för ett parti att nominera en kandidat

i fler än en valkrets. Det kan också ifrågasättas om

rådets förslag till normativ, men inte absolut

bindande, lagstiftning är en lagtekniskt lämplig

lösning. Utskottet vill emellertid inte föregripa

beredningen i Regeringskansliet av förslaget.

Utskottet avstyrker därför motion 2000/01:K335

yrkande 1.

Kommunala utjämningsmandat

Motionen

I motion 1999/2000:K209 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) begärs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som i motionen anförts om

behovet av att införa utjämningsmandat vid

kommunfullmäktigval. Många av Sveriges kommuner

består av flera valkretsar. Mandatfördelningen efter

ett val kan enligt motionären ge ett parti

"otillbörligt" bra utdelning om antalet röster

fördelat på samtliga partier fallit på ett visst

sätt i en valkrets, medan ett annat parti kan

förlora mycket genom att i båda valkretsarna ligga

precis under för att få ytterligare ett mandat. Hade

det i kommunerna funnits utjämningsmandat hade detta

inte kunnat ske. Det totala kommunala valresultatet,

dvs. ett partis totala antal röster i en kommun,

hade fått genomslag. I kommuner med två eller flera

valkretsar bör därför, enligt motionären,

utjämningsmandat införas.

I motion 2000/01:K268 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram lagförslag så att utjämningsmandat införs i

valkretsindelade kommuner inför valet 2002 (yrkande

3). Nuvarande system i de större kommunerna inbjuder

enligt motionärerna gärna till manipulation med

valkretsindelningar och/eller antalet mandat i

kommunfullmäktige. Ett alternativ till den nuvarande

situationen är att införa utjämningsmandat i

valkretsindelade kommuner. Riksdagen bör enligt

motionärerna begära ett förslag från regeringen om

utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner så att

de kan träda i kraft inför valet 2002.

Bakgrund

Vid val till kommunfullmäktige är kommunen enligt 2

kap. 6 § första stycket vallagen en valkrets, om

inte något följer av andra stycket. Om en kommun har

fler än 6 000 personer som har rösträtt, får

kommunen enligt andra stycket delas in i två eller

flera valkretsar. Om det finns fler än 24 000 som

har rösträtt i en kommun, eller om det för kommunen

skall utses minst 51 fullmäktige, skall kommunen

delas in i två eller flera valkretsar. En kommun som

har färre än 6 000 personer som har rösträtt får

delas in i två eller flera valkretsar bara om det

finns synnerliga skäl därför att kommunen sträcker

sig över ett betydande geografiskt område eller har

andra geografiska förhållanden som motiverar en

sådan indelning.

Indelningen i valkretsar för val till

kommunfullmäktige skall enligt 2 kap. 9 § vallagen

beslutas av fullmäktige. För att gälla skall

beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.

Kommunfullmäktige skall, enligt 3 kap. 7 §

vallagen, besluta om hur många mandat som

fullmäktige skall ha. Detta regleras i 5 kap. 1 §

kommunallagen (1991:900). Samtliga mandat i

fullmäktige är fasta mandat. Om en kommun är indelad

i flera valkretsar skall länsstyrelsen besluta om

hur många mandat som varje valkrets skall ha.

Frågan om att införa ett mer proportionellt system

också för val till kommunfullmäktige har utretts

flera gånger utan att det lett till lagstiftning.

Senast övervägdes frågan av 1993 års

vallagskommitté. Kommittén kunde inte enas i frågan,

och detta hade sin orsak i olika synsätt i fråga om

behovet av att komplettera ett kommunproportionellt

system med småpartispärr och delade meningar om det

angelägna i att ha likartade system för val till

landstings- och kommunfullmäktige. Kommittén valde

därför att avstå från att lägga fram ett förslag.

Regeringen gjorde bedömningen att det inte borde

införas utjämningsmandat för val till

kommunfullmäktige. Inte heller föreslog regeringen

införande av någon småpartispärr (prop. 1996/97:70

s. 161). Konstitutionsutskottet delade regeringens

uppfattning (bet. 1996/97:KU16 s. 25) och avstyrkte

en motion med yrkande om ett tillkännagivande till

regeringen om bl.a. att införande av

utjämningsmandat i kommunfullmäktigevalen borde bli

föremål för förnyad beredning.

I betänkande 1998/99:KU17 behandlade utskottet flera

motioner med yrkande om att utjämningsmandat borde

införas i kommunfullmäktigvalen. Utskottet hänvisade

i sin bedömning till att frågan om att införa ett

mer proportionellt system för val till

kommunfullmäktige genom införande av

utjämningsmandat hade utretts flera gånger utan att

det lett till lagstiftning. Mot bakgrund av att 1993

års vallagskommitté inte hade kunnat enas i denna

fråga gjorde regeringen i propositionen med förslag

till ny vallag bedömningen att det inte borde

införas utjämningsmandat för val till

kommunfullmäktige. Regeringen föreslog inte heller

införande av någon småpartispärr.

Konstitutionsutskottet delade regeringens

uppfattning. Utskottet gjorde i betänkandet ingen

annan bedömning. Utskottet ansåg att man bör hålla

fast vid det system som gäller. Någon ny utredning

av frågan behövdes enligt utskottet inte heller.

Utskottet avstyrkte därför samtliga motioner.

Utskottets bedömning

Frågan om att införa kommunala utjämningsmandat har

utretts flera gånger utan att det lett till

lagstiftning. Utskottet har tidigare gjort

bedömningen att utjämningsmandat inte borde införas

för val till kommunfullmäktige samt att man borde

hålla fast vid det system som gäller. Utskottet som

i dag inte gör någon annan bedömning avstyrker

motionerna 1999/2000:K209 och 2000/01:K268 yrkande

3.

Blanka valsedlar

Motionen

I motion 1999/2000:K210 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) hemställs att riksdagen beslutar om sådan

ändring i vallagen att blanka röster redovisas som

blankröster i enlighet med vad som anförts i

motionen. Enligt 18 kap. 10 § vallagen är en röst

ogiltig om den saknar partibeteckning eller har mer

än en partibeteckning eller har kännetecken som

uppenbart gjorts med avsikt. De spärrar vi har på

fyra procent av antalet röster i hela landet eller

tolv procent i en valkrets gör att partier som inte

når upp till detta redovisas i kategorin "övriga

partier". Vid 1998 års val röstade 137 176 personer

på "övriga partier" medan antalet ogiltiga valsedlar

var 113 446 stycken. Enligt uppgift från RSV är

flertalet av de ogiltiga valsedlarna blanka. De som

röstar blankt har tagit sig till vallokalen för att

rösta. En ärligare redovisning av valresultat vore

enligt motionären att redovisa blankröster som just

blank-röster och de som är ogiltiga av andra skäl

som ogiltiga.

Bakgrund

Enligt 18 kap. 10 § vallagen är en valsedel ogiltig

om den saknar partibeteckning. Sådana valsedlar

redovisas inte särskilt i den offentliga

valstatistiken utan ingår i gruppen "ogiltiga

valsedlar". I riksdagsvalet 1998 uppgick antalet

ogiltiga valsedlar till omkring 113 500 och enligt

RSV var minst 99 % av dessa ogiltiga på grund av att

de saknade partibeteckning.

Rådet för utvärdering av 1998 års val har i

betänkandet Personval 1998 (SOU 1999:136) inte

funnit anledning att inom ramen för sitt uppdrag

närmare analysera frågan utan anser att den får

övervägas i annat sammanhang.

Regeringen beslutade i mars 2000 om tilläggsdirektiv

till 1999 års författningsutredning (dir. 2000:21).

I direktiven får utredningen i särskilt uppdrag att

bl.a. överväga vilken giltighet valsedlar som saknar

partibeteckning skall ha. När det gäller behovet av

en översyn skriver regeringen följande:

Det har framförts krav på att de valsedlar som

saknar partibeteckning skall betraktas som giltiga

eller att de i vart fall skall redovisas särskilt.

Grunden för detta torde vara att man anser att den

väljare som röstat blankt utfört en aktiv

valhandling för att ge uttryck för sitt missnöje med

det politiska sy-stemet. Det har också föreslagits

att de valsedlar som saknar partibeteckning skulle

kunna ingå i underlaget för att bestämma olika

spärrnivåer, t.ex. spärren mot små partier i

riksdagsval eller spärren för tilldelning och

utläggning av fria valsedlar. Ett sådant system

skulle i första hand få effekter för små partier.

Rådet för utvärdering av 1998 års val har i

betänkandet Personval 1998 En utvärdering av

personvalsreformen (SOU 1999:136) anfört att frågan

om de blanka rösterna bör övervägas.

Regeringen anser mot denna bakgrund att det finns

skäl att överväga vilken giltighet valsedlar som

saknar partibeteckning skall ha.

1999 års författningsutredning skall i denna del

redovisa sitt arbete senast den 30 april 2002.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att frågan om hur valsedlar som

saknar partibeteckning skall behandlas är

synnerligen viktig. Utskottet anser emellertid att

resultatet av 1999 års författningsutrednings arbete

bör avvaktas. Utskottet avstyrker motion

1999/2000:K210.

Valproceduren

Motionen

I motion 1999/2000:K236 av Karl-Göran Biörsmark (fp)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

förenklad och förbättrad valprocedur vid de allmänna

valen (yrkande 1), om rak och tydlig information i

samband med distribution av röstkort (yrkande 2) och

om distribution av valsedlar i samband med

utsändandet av röstkort (yrkande 3). Själva

valförfarandet är en av flera processer som formar

det demokratiska samhället och utgör en väsentlig

del i själva demokratibyggandet. Det är enligt

motionären viktigt att medborgarna inte upplever

valförfarandet som byråkratiskt och krångligt.

Regeringen bör ges i uppdrag att utreda

möjligheterna att förenkla procedurerna i de

allmänna valen för att på så vis underlätta för samt

entusiasmera väljarna att utnyttja sin rösträtt. Det

är många väljare som känner sig osäkra på hur de

allmänna valen fungerar och vad röstningen

egentligen innebär. Problemet kan enligt motionären

möjligen undanröjas genom opartisk information om

vad de politiska institutionerna och församlingarna

har för uppdrag etc. Denna information skulle med

fördel kunna ske samtidigt med distributionen av

röstkort. Alla partier har inte möjlighet att skicka

ut valsedlar till samtliga hushåll och ibland

inträffar det att valsedlar saknas på postkontor. En

möjlighet att minska risken att väljarna inte får

tillgång till valsedlar är att man från offentligt

håll distribuerar valsedlar. Kanske detta skulle

kunna ske i samband med att röstkorten distribueras

till samtliga valberättigade.

Bakgrund

Regeringen beslutade i februari 2000 att tillkalla

en särskild utredare för att göra en teknisk och

administrativ översyn av delar av valsystemet.

Utredaren skall lämna förslag till de

författningsändringar och andra åtgärder som

utredaren anser vara behövliga. Av direktiven (dir.

2000:10) framgår att utredningsarbetets övergripande

syfte är att skapa så goda praktiska förutsättningar

som möjligt för väljarna att rösta.

Valadministrationen ansvarar för att väljarna i alla

röstningslokaler har tillgång till valsedlar med

partibeteckning för de partier som vid något av de

två senaste valen har fått mer än en procent av

rösterna i hela landet. Vid 1999 års val till

Europaparlamentet omfattades de sju

riksdagspartierna och Sarajevolistan av denna

förmån. Vid val till Europaparlamentet, då hela

landet utgör en valkrets, skulle det enligt RSV vara

möjligt för valadministrationen att i alla

röstningslokaler inom landet lägga ut namnvalsedlar

i stället för valsedlar med bara partibeteckning för

de partier som omfattas av förmånen.

Förutsättningarna för detta är enligt RSV dels att

varje parti deltar i valet med endast en

namnvalsedel, dels att partierna lämnar in sina

beställningar av valsedlar vid en något tidigare

tidpunkt, som RSV i så fall måste fastställa. Vid

1999 års val hade ett av partierna två valsedlar.

Enligt direktiven skall utredaren överväga om den

centrala valmyndigheten vid kommande val till

Europaparlamentet skall ansvara för att väljarna har

tillgång till namnvalsedlar för de partier som vid

något av de senaste två valen fått mer än en procent

av rösterna i landet dels i varje röstningslokal i

landet, dels hos utlandsmyndigheterna. Utredaren

skall också överväga om den centrala valmyndigheten

skall bifoga sådana namnvalsedlar till materialet

för brevröstning. Slutligen skall utredaren överväga

vilka andra förändringar, t.ex. vad gäller sista dag

för partiernas beställning av valsedlar, ett sådant

ansvar kan föranleda. Utredaren skall när det gäller

frågan om var den centrala valmyndigheten i

framtiden skall vara placerad bilda sig en

uppfattning om hur en lämplig framtida organisation

bör se ut och föreslå de ändringar som behövs.

Utredaren skall i sammanhanget också klargöra i

vilken utsträckning valmyndigheten skall svara för

aktiv information och uppmaningar till väljarna att

rösta samt bedöma vilket IT-stöd som kan komma att

krävas i framtiden. Utredningsuppdraget skall vara

avslutat senast den 31 december 2000.

Utskottets bedömning

Den utredare som skall göra en teknisk och

administrativ översyn av delar av valsystemet har

som övergripande syfte att skapa så goda praktiska

förutsättningar som möjligt för väljarna att rösta.

Utredaren skall bl.a. klargöra i vilken utsträckning

valmyndigheten skall svara för aktiv information och

uppmaningar till väljarna att rösta. Utskottet, som

anser att resultatet av kommitténs arbete bör

avvaktas, avstyrker motion 1999/2000:K236 yrkandena

1-3.

Möjligheten att rösta, elektronisk

röstning, m.m.

Motionerna

I motion 1999/2000:K228 av Anders Sjölund (m)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

elektronisk röstning för utlandssvenskar. Som ett

led i ambitionen att öka röstetalen i de allmänna

valen finns, enligt motionären, anledning att se

över det system som gäller vid utlandsröstning.

Riksskatteverket sänder inför varje val ut en

särskild katalog "Att rösta i utlandet" till alla

som är röstberättigade, med information om röstning,

adresser och tider m.m. De adresser och tider som

anges i katalogen är för många röstberättigade svåra

att anpassa sig till med hänsyn till arbete, långa

avstånd och andra åtaganden. Med de snabbt växande

elektroniska kommunikationsmöjligheterna vore det

lämpligt att utnyttja dessa för en enkel och

tillgänglig väg för utlandssvenskars röstande i

allmänna val.

I motion 1999/2000:K246 av Karin Pilsäter (fp)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

skapa möjligheter att rösta via Internet. I senaste

Europavalet var valdeltagandet mycket lågt.

Förklaringarna till detta är naturligtvis många och

mycket komplicerade. Några mer jordnära och

vardagliga synpunkter är att själva röstprocessen

skulle kunna förenklas. I en kommitté skall

personvalet och valsystemet utvärderas och

förbättras. Något som då borde tas upp till

behandling är på vilka sätt man kan underlätta och

modernisera själva röstförfarandet. Att kunna sätta

sig hemma vid köksbordet och bestämma sig för både

parti och sin personvalskandidat och sedan via

Internet kunna fullfölja sin valhandling bör enligt

motionären vara ett mål. Säkerheten och tekniken är

utvecklad för att kunna betala räkningar och flytta

pengar via nätet med hjälp av säkerhetskoder.

Procedur för detta bör arbetsgruppen enligt

motionären ta fram så att vi i nästa val skall kunna

rösta lättare.

I motion 1999/2000:K340 av Christina Axelsson och

Carina Moberg (s) hemställs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad som i motionen

anförts om att säkerställa möjligheterna att

förhandsrösta och att rösta utanför valdistriktet

samt att öka valdeltagandet. En anledning till

minskat röstdeltagande kan enligt motionärerna vara

tillgången till röstlokal. Fler och fler väljer att

rösta på andra tider än på själva valdagen. I

vallagen står att ett postkontor per kommun skall ta

emot poströster, men i de allra flesta kommuner har

fler än ett kontor tagit emot poströster. Men

postkontoren blir allt färre till förmån för andra

lösningar och då minskar också antalet tillfällen

att avlägga rösten. För att säkerställa att

åtminstone tillgången på platser att rösta i och

möjligheter att rösta i tid inte minskar måste

enligt motionärerna nya vägar öppnas. Regeringen bör

tillsätta en utredning för att finna nya

möjligheter, såväl platser som tekniker, för att få

fler att rösta i kommande val.

I motion 1999/2000:K236 av Karl-Göran Biörsmark

(fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

postens roll och ansvar vid de allmänna valen

(yrkande 4). Postens roll och ansvar för

valproceduren måste enligt motionären tydliggöras om

posten även fortsättningsvis skall stå för denna

service i de allmänna valen. Direktinformationen

till hushållen kan förbättras och utökas. Alla

partier har inte möjlighet att skicka ut valsedlar

till samtliga hushåll och ibland inträffar det att

valsedlar saknas på postkontor. En möjlighet att

minska risken för att väljarna inte får tillgång

till valsedlar är enligt motionärerna att man från

offentligt håll distribuerar valsedlar.

I motion 1999/2000:K249 av Karin Pilsäter (fp)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

tillgänglighet till poströstning. I senaste EU-valet

var antalet vallokaler på posten lägre än någonsin.

Skälen till att vissa postkontor inte tog emot

röster varierade, alltifrån olämpliga lokaler till

att innehavaren var politiskt aktiv har angivits.

Detta är enligt motionären oacceptabelt. Systemet

med poströstning bygger på ett fullständigt

förtroende för posten som utförare. Då måste posten

garantera att poströstning kan genomföras överallt

och på ett förtroendefullt sätt. Den arbetsgrupp som

regeringen tillstätter för att utvärdera valfrågor

bör enligt motionären få i uppdrag att särskilt

utvärdera poströstningen och finna former för att

garantera att det går att poströsta oavsett den

lokala postföreträdarens uppfattning om

tillgänglighet till demokratin.

I motion 1999/2000:K235 av Henrik S Järrel (m)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet dels av en ändring av valdagens

öppethållandetider (yrkande 1), dels av en översyn

av valdagens öppethållandetider vilken bör göras

utan dröjsmål i lämpligt utredningssammanhang

(yrkande 2). En vallokal skall hållas öppen mellan

klockan 08.00 och 20.00. Från den huvudregeln kan

endast RSV göra undantag för vallokaler i enskilda

valdistrikt. De svenska väljarna röstar i allt

större utsträckning i förväg på posten. Man kan

fråga sig om det är rimligt att öppna vallokalerna

långt innan de flesta vill komma och avge röster.

Senast detta blev tydligt var vid valet till

Europaparlamentet. I många vallokaler kom det endast

två eller tre och röstade under hela den första

timmen. Mycket talar enligt motionären för att det

skulle räcka om man öppnade vallokalerna först

klockan 09.00 på morgonen. En översyn av valdagens

öppethållandetider skulle i direktiv kunna åläggas

en framtida utredning om skilda valdagar för

riksdags- respektive kommun- och landstingsval.

Bakgrund

Utskottet behandlade i betänkande 1998/99:KU17

motioner om utlandssvenskars röstning och om

möjligheten att skapa en digital valkrets för

utlandssvenskar. Utskottet hänvisade till att

Riksskatteverket i sin utvärdering efter 1998 års

val skulle ta upp frågan hur svenskars möjlighet att

rösta utomlands fungerat. Utskottet som i och för

sig ansåg att det vore intressant med en möjlighet

att utnyttja den nya tekniken även i valsammanhang

fann emellertid att tiden ännu inte var mogen för

ett sådant initiativ och avstyrkte motionerna.

Riksskatteverket (RSV) överlämnade i februari 1999

promemorian Erfareheter från 1998 års allmänna val

till Justitiedepartementet. I promemorian anför RSV

följande under rubriken "Utlandsröster".

Med den ökade internationaliseringen befinner sig

alltfler svenskar utomlands under kortare eller

längre tid. Fler ungdomar studerar utomlands.

Antalet ambassader och konsulat där röstmottagning

kan ske har däremot minskat något. Även om fler

röstmottagningsställen skulle kunna öppnas kommer

ett stort antal svenskar alltid att befinna sig på

orter där det inte är någon röstmottagning. RSV och

Utrikesdepartementet får varje val motta kritik från

svenska medborgare som vill vara med i valet men som

av praktiska skäl inte kan rösta eftersom de

befinner sig alltför långt från något

röstmottagningsställe. Många vill använda sig av

möjligheten att rösta med bud. Den används säkert

också av en del även om det inte står i

överensstämmelse med gällande lag.

Utlandssvenskarnas möljlighet att rösta borde därför

underlättas. RSV vill därför väcka frågan om inte

brevröstning skulle kunna införas i hela världen som

ett alternativ till röstning på utlandsmyndigheter.

Rådet för utvärdering av 1998 års val anför i sitt

slutbetänkande Valdeltagande och Europaparlamentsval

(SOU 2000:81) att det enligt rådets uppfattning kan

finnas anledning att inför nästa Europaparlamentsval

pröva frågan om en försöksverksamhet med möjligheter

till IT-röstning och utökad brevröstning.

Regeringen beslutade i februari 2000 att tillkalla

en särskild utredare för att göra en teknisk och

administrativ översyn av delar av valsystemet.

Utredaren skall lämna förslag till de

författningsändringar och andra åtgärder som

utredaren anser vara behövliga. Hela regelverket

avseende förtidsröstning på posten och andra

särskilda röstmottagningsställen inom landet bör

enligt direktiven (dir. 2000:10) ses över. Det är,

enligt direktiven, angeläget att varje väljare har

en plats att rösta på inom rimligt avstånd och att

regelverket tydligt anger vem det är som har

ansvaret för detta. Det bör övervägas om det

övergripande ansvaret för att väljaren har en

tillräckligt god tillgång till vallokaler bör ligga

på kommunerna. Det bör också övervägas vilka

lösningar som kan finnas för att kompensera en

förmodad nedläggning av postkontor runt om i landet.

Utredningen skall omfatta möjligheten av att

"poströsta" i vallokal dvs. att rösta i en annan

vallokal än den egna på valdagen, möjligheterna för

valnämnderna att ordna förtidsröstning i lämpliga

lokaler t.ex. i bibliotek och kommunkontor under

hela eller delar av den tid förtidsröstning får

pågå, möjligheterna för valnämnderna att ansvara för

röstningen på vård-inrättningar av olika slag,

möjligheterna att i större utsträckning än för

närvarande inrätta ambulerande röstmottagningar och

möjligheten av att brevrösta för väljare bosatta i

Sverige. Frågan om formen för utlandssvenskars

röstning skall ses över liksom möjligheten för

utlandssvenskar att brevrösta. Utredaren skall också

göra en inventering av de möjligheter och problem

som kan finnas med röstning via Internet och

särskilt belysa om röstning via Internet kan förenas

med kravet på bibehållen valhemlighet. Även de

erfarenheter som gjorts i andra länder skall

uppmärksammas. Uppdraget skall vara avslutat senast

den 31 december 2000.

Utskottets bedömning

Den särskilde utredare som skall göra en teknisk och

administrativ översyn av delar av valsystemet skall

bl.a. se över hela regelverket avseende

förtidsröstning på posten och andra särskilda

röstmottagningsställen. Vidare skall bl.a. övervägas

vilka lösningar som kan finnas för att kompensera en

förmodad nedläggning av postkontor runt om i landet.

Utredningen skall också göra en inventering av de

möjligheter och problem som kan finnas med röstning

via Internet. Utskottet anser att resultatet av

kommitténs arbete bör avvaktas. Utskottet är inte

berett att föreslå att vallokalerna skall hållas

öppna under kortare tid än vad som gäller i dag.

Utskottet avstyrker motionerna 1999/2000:K228,

1999/2000:K246, 1999/2000:K340, 1999/2000:K236

yrkande 4, 1999/2000:K249 och 1999/2000:K235

yrkandena 1-2.

Utländska medborgares rösträtt

Motionerna

I motion 1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

vidgad rösträtt (yrkande 4). Motionärerna anser att

rösträttsreglerna skall vara desamma för personer

som inte är EU-medborgare som för EU-medborgare.

Rätt att delta i kommunal- och landstingsvalen har

personer som är medborgare i någon av EU:s

medlemsstater samt medborgare i Island eller Norge

som fyller 18 år senast på valdagen och är

folkbokförda i landet. Personer som inte är EU-

medborgare eller medborgare i Norge och Island har

rätt att rösta om de fyller 18 år senast på valdagen

och varit folkbokförda i landet tre år i följd före

valdagen. Reglerna skall enligt motionärerna vara

lika, oberoende av om man är EU-medborgare eller ej.

I motion 1999/2000:Sf640 av Yvonne Ruwaida (mp)

begärs att riksdagen beslutar om sådan ändring i

lagen om rösträtt för invandrare att alla invandrare

behandlas lika (yrkande 11). Det finns en EU-

förordning om att EU-invandrare skall få rösträtt

efter en månads bosättning, medan andra invandrare

skall vara tvungna att ha varit bosatta i Sverige i

tre år i enlighet med nationell lagstiftning. Denna

åtskillnad utgör en ren diskriminering och bör inte

accepteras i svensk lagstiftning. Enligt motionären

bör man anta en lag om att man skall behandla alla

invandrare lika.

Bakgrund

Enligt 3 kap. 2 § regeringsformen tillkommer

rösträtt vid val till riksdagen svensk medborgare

som är eller någon gång har varit bosatt i riket.

Den som icke har uppnått 18 års ålder senast på

valdagen har ej rösträtt.

Enligt 1 kap. 2 § vallagen har svenska medborgare

som fyller 18 år senast på valdagen och som är

bosatta i landet eller någon gång har varit

folkbokförda här rösträtt vid val till riksdagen.

Rösträtt vid val till landstingsfullmäktige har,

enligt 1 kap. 3 § första stycket vallagen, den som

fyller 18 år senast på valdagen och är folkbokförd

inom landstinget. Rösträtt vid val till

kommunfullmäktige har den som fyller 18 år senast på

valdagen och är folkbokförd i kommunen.

Medborgare i någon av Europeiska unionens

medlemsstater (unionsmedborgare) samt medborgare i

Island eller Norge som fyller 18 år senast på

valdagen och är folkbokförda i landet har, enligt 3

§ andra stycket, rösträtt vid val till landstings-

och kommunfullmäktige.

Enligt 3 § tredje stycket har andra utlänningar som

fyller 18 år senast på valdagen och är folkbokförda

i landet rösträtt vid val till landstings- och

kommunfullmäktige om de har varit folkbokförda i

landet tre år i följd före valdagen.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

1996/97:KU16 motioner vari yrkades bl.a. att

vallagen skulle ändras så att alla, oavsett

nationalitet, som fyller 18 år senast på valdagen

och är folkbokförda i landet skall ha rösträtt vid

val till landstings- och kommunfullmäktige. Enligt

motionären fanns det inga sakliga skäl att göra

skillnad mellan olika grupper av invandrare när det

gäller rösträtten. Utskottet gjorde följande

bedömning.

Genom förslaget till 1 kap. 3 § genomförs det EG-

direktiv som ger vidgad rätt för unionsmedborgare

bosatta i Sverige att rösta i landstings- och

kommunfullmäktigeval. EG-direktivet ger också

svenska medborgare bosatta i ett EU-land rätt att

rösta i kommunalval på samma villkor som den statens

egna medborgare. Reglerna är ett exempel på

tillämpningen av principen om jämlikhet mellan och

lika behandling av en medlemsstats medborgare och

medborgare i andra medlemsstater och en följd av den

rätt att röra sig fritt och uppehålla sig som

föreskrivs i artikel 8 a i Romfördraget. Utskottet

delar inte uppfattningen i motionerna att reglerna

borde omfatta alla i Sverige bosatta invandrare,

oavsett om de omfattas av direktivet eller inte.

Regeringen beslutade i januari 1999 att en särskild

utredare skall göra en översyn av krav på svenskt

medborgarskap och andra krav relaterade till

medborgarskap i lagstiftningen (dir. 1999:4).

Utredaren skall bl.a. kartlägga i vilka sammanhang

det i lagar och andra författningar ställs krav på

svenskt medborgarskap eller andra krav relaterade

till medborgarskap, särskilt analysera skälen för

och emot att i lagar och andra författningar i olika

avseenden göra skillnad mellan å ena sidan

medborgare i andra medlemsstater i EU och å andra

sidan utlänningar i övrigt. Den ledande principen i

arbetet skall enligt direktiven vara att lika

rättigheter och skyldigheter oavsett medborgarskap i

största möjliga utsträckning skall gälla landets

invånare. Mot bakgrund av att översynen kan tänkas

resultera i förslag till grundlagsändringar eller

förändringar i fråga om rösträtt och valbarhet vid

val till kommun- och landstingsfullmäktige är

regeringens bedömning att parlamentarisk medverkan

kan komma att behövas i ett senare skede av

utredningsarbetet. Utredningen utför sedan den 1

februari 2000 sitt arbete som en parlamentarisk

kommitté.

Kommittén skall slutredovisa sitt uppdrag senast

den 1 december 2000.

I betänkande 1998/99:KU17 behandlade utskottet en

motion med yrkande om att riksdagen skulle besluta

om sådan ändring i lagen om rösträtt för invandrare

att alla invandrare behandlas lika. Utskottet

uttalade i sin bedömning att rätt att rösta i

landstings- och kommunfullmäktigeval tillkommer

unionsmedborgare som är bosatta i Sverige. I

motsvarande mån har även svenska medborgare som är

bosatta i ett annat EU-land rätt att rösta i det

landet. Reglerna är exempel på tillämpningen av

principen om jämlikhet mellan och lika behandling av

en medlemsstats medborgare och medborgare i andra

medlemsstater. Utskottet vidhöll sin tidigare

bedömning att reglerna inte bör omfatta alla i

Sverige bosatta invandrare oavsett om de är

unionsmedborgare eller ej och avstyrkte motionen.

Utskottets bedömning

Utredningen om medborgarskapskrav i lagstiftningen

skall enligt sitt uppdrag särskilt analysera skälen

för och emot att i lagar och andra författningar i

olika avseenden göra skillnad mellan å ena sidan

medborgare i andra medlemsstater i EU och å andra

sidan utlänningar i övrigt. Utskottet, som anser att

resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas,

avstyrker motionerna 1999/2000:Sf637 yrkande 4 och

1999/2000:Sf640 yrkande 11.

Legitimationskrav vid val

Motionen

I motion 1999/2000:K256 av Maria Larsson (kd)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

legitimationshandling vid val. Enligt regeringens

proposition Ny vallag bör det ej resas obligatoriskt

krav på legitimation av person vid val. I

Riksskatteverkets anvisningar sägs att om osäkerhet

om identitet råder bör legitimation begäras. I

vallagens 11 kap. 8 § sägs att väljare som inte är

kända för röstmottagaren skall legitimera sig. Inget

nämns om vilken legitimation som är giltig i

sammanhanget. Då specificering av vilken

legitimationshandling som är giltig i sammanhanget

saknas i vallagen ger detta enligt motionären

utrymme för godtycklig bedömning hos valförrättaren

i respektive vallokal. Lagen bör enligt motionären

kompletteras med en specificering av vilken typ av

legitimationshandling som äger giltighet vid

valförrättning.

Bakgrund

Vid röstning i vallokal får valförrättaren, enligt

10 kap. 5 § vallagen, begära att väljaren uppger

sitt fullständiga namn och sin födelsetid. Innan

något valkuvert tas emot skall valförrättaren,

enligt 6 §, kontrollera att väljaren enligt

röstlängden har rösträtt vid det val som väljaren

vill delta i och inte redan har röstat i valet.

Valförrättaren skall också kontrollera att väljaren

bara har gjort i ordning ett valkuvert för varje

slag av val, att det inte finns någon obehörig

märkning på något kuvert och att varje valkuvert

uppenbart innehåller en valsedel. En valförrättare

får inte ta emot ett valkuvert som inte uppfyller de

krav som ställs i 6 §.

Vid röstning på postkontor skall, enligt 11 kap. 8

§ vallagen, väljare som inte är kända för

röstmottagaren legitimera sig. Om de inte gör det

får de inte rösta.

Regeringen uttalade i proposition 1996/97:70 s.

154-155 att de problem som kan uppstå på grund av

att det saknas ett generellt legitimationskrav inte

har visat sig vara sådana att det enligt regeringens

bedömning är befogat att nu föreskriva om krav på

legitimation vid all röstning. Om en väljare inte

kan legitimera sig eller på annat sätt göra

sannolikt att han är den han utger sig för att vara

får valförrättaren vägra att ta emot hans röst.

Detta bör vara tillräckligt för att komma till rätta

med problem som må finnas kring personer som söker

utnyttja någon annans rösträtt. När det gäller

bestämmelsen i 10 kap. 8 § vallagen om legitimering

som villkor för att få utnyttja sin rösträtt på

postkontor uttalade regeringen i propositionen (s.

205) att sedvanlig legitimation på postkontor får

anses uppfylla kravet.

Utskottets bedömning

Utskottet, som inte finner skäl att nu föreslå att

vallagen kompletteras med en specificering av vilken

typ av legitimationshandling som äger giltighet vid

valförrättning, avstyrker motion 1999/2000:K256.

Gemensamma valsedlar

Motionen

I motion 1999/2000:K218 av Barbro Feltzing (mp)

hemställs att riksdagen hos regeringen begär en

utredning om gemensamma valsedlar för de olika

partierna (yrkande 1), att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad som i motionen anförts

om att gemensamma valsedlar bör delas ut inne i

vallokalen (yrkande 2) och att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad som i motionen

anförts om gemensamma valsedlars betydelse för

miljön och minskade utgifter för staten (yrkande 3).

I motion 2000/01:K364 yrkandena 1-3 för motionären

fram samma yrkanden. Det är enligt motionären ett

enormt slöseri med valsedlar. Varje parti skickar

före valet ut valsedlar i flera omgångar till

människors hemadresser. På valdagen delas valsedlar

ut av partirepresentanter utanför vallokalen. Inne i

vallokalen ligger ytterligare buntar med valsedlar.

För att nedbringa antalet valsedlar bör det enligt

motionären utformas gemensamma valsedlar på vilka

samtliga riksdagspartiers namn och

partikandidatlistor finns angivna. Övriga nya

partier, som söker komma in i riksdagen, bör finnas

på en gemensam valsedel. Samma sak bör gälla för

kommun- och landstingsval. Valsedeln bör tillverkas

i ett exemplar för varje person med rätt att välja.

Dessa gemensamma valsedlar skall tillhandahållas och

finnas inne i vallokalen och delas ut där till den

enskilde väljaren. I Sverige finns 5,5 miljoner

röstberättigade. Detta innebär att antalet valsedlar

skulle minskas från 600 miljoner till 5,5 miljoner.

En ansenlig minskning som inte bara skulle innebära

en stor besparing för staten utan också en insats

för miljön. En utredning bör enligt motionären

tillsättas som ser över valsedlarnas utformning

enligt intentionerna i motionen och hur systemet med

valsedelsutdelning går till.

Bakgrund

I 6 kap. vallagen behandlas bl.a. valsedlars

utformning och innehåll samt hur valsedlar skall

beställas och hur de hålls till handa.

Riksskatteverket skall enligt 1 § tillhandahålla de

valsedlar som skall användas vid val. På en valsedel

skall det enligt 3 § finnas en partibeteckning. En

valsedel bör dessutom innehålla namn på en eller

flera kandidater, en valkretsbeteckning som visar

för vilken valkrets valsedeln är avsedd, en

valbeteckning som visar för vilket val valsedeln

gäller och uppgift om det parti som valsedeln gäller

för har registrerat sin partibeteckning och anmält

kandidater.

Enligt 7 § förser Riksskatteverket på beställning

varje parti med valsedlar till det antal partiet

önskar. Staten ansvarar enligt 8 § för kostnaden för

valsedlar till ett antal som motsvarar tre gånger

antalet personer som har rösträtt i valkretsen för

ett parti som deltar i riksdagsvalet, om partiet vid

detta val får eller vid något av de två senaste

riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna

i hela landet. Detta gäller också ett parti som,

utan att ha uppnått den angivna röstandelen, är

eller genom valet blir representerat i riksdagen.

Enligt 9 § svarar staten för kostnaden för

valsedlar till ett antal som motsvarar tre gånger

antalet personer som har rösträtt i valet för ett

parti som deltar i val till landstings- eller

kommunfullmäktige, om partiet är eller genom valet

blir representerat i fullmäktige.

Utskottet behandlade i betänkande 1998/99:KU17 en

motion med yrkanden liknande de nu aktuella.

Utskottet gjorde då följande bedömning.

Även små förändringar av bestämmelserna om röstning

och val kan skapa osäkerhet bland väljarna med risk

för minskat valdeltagande som följd. Valsedlarna är

också den valinformation som lär läsas flitigast av

väljarna. Utskottet anser att gemensamma valsedlar

skulle kunna bli svåröverskådliga och kanske också

medföra vissa praktiska problem. Några vinster i

praktiskt hänseende skulle inte heller gemensamma

valsedlar ge. Utskottet som inte ville föreslå att

gemensamma valsedlar införs avstyrkte motionen.

Utskottets bedömning

Utskottet som vidhåller sin tidigare bedömning

avstyrker motionerna 1999/2000:K218 yrkandena 1-3

och 2000/01:K364 yrkandena 1-3.

Lokalisering av den centrala valmyndigheten

Motionen

I motion 2000/01:K247 av Inger Lundberg (s) föreslås

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lokalisering till

Örebro av den myndighet som har att ta ansvar för

att organisera de allmänna valen. En ny central

valmyndighet med ansvar för organisationsfrågor i

samband med de allmänna valen kommer att bildas,

varvid ansvaret för arbetet bryts ut ur

Riksskatteverket (RSV). Lokaliseringen av

myndigheten har inte fastställts. Motionären vill

förorda en lokalisering av myndigheten till Örebro.

Bakgrund

Uppgiften att vara central valmyndighet tilldelades

år 1969 den centrala folkbokförings- och

uppbördsnämnden. De skäl som föranledde att nämnden

fick funktionen att vara central valmyndighet var

främst anknytningen till folkbokföringen. RSV

bildades år 1971 genom en sammanslagning av flera

myndigheter bl.a. av den centrala folkbokförings-

och uppbördsnämnden. RSV övertog då funktionen som

central valmyndighet.

Från RSV har det ifrågasatts om det är

ändamålsenligt att RSV i framtiden är central

valmyndighet. Skälen till detta är främst att

valverksamheten saknar ett naturligt samband med

RSV:s övriga verksamhet och därför har en tendens

att komma i skymundan av övriga arbetsuppgifter.

Vidare har valverksamheten behov av ett helt annat

slags IT-stöd än RSV i övrigt. RSV har skisserat

olika förslag till förändring, t.ex. att bilda en

central valnämnd direkt under Justitiedepartementet

eller att knyta uppgiften som central valmyndighet

till en länsstyrelse, lämpligast Stockholms

länsstyrelse.

Enligt förordningen (1985:953) om central

valmyndighet bestämmer regeringen vilken myndighet

som skall vara central valmyndighet. Den centrala

valmyndigheten ansvarar enligt vallagen centralt för

förberedelserna och genomförandet av de allmänna

valen. Regeringen beslutade i februari 2000 att

tillkalla en särskild utredare för att göra en

teknisk och administrativ översyn av delar av

valsystemet (dir. 2000:10). Utredaren skall lämna

förslag till de författningsändringar och andra

åtgärder som utredaren anser vara behövliga.

Utredaren skulle bl.a. överväga att flytta

funktionen att vara central valmyndighet från RSV

till en annan myndighet.

Den särskilde utredaren, Valtekniska utredningen,

har i en promemoria från den 6 juni 2000 En ny

central valmyndighet - Riksvalsnämnden presenterat

sina förslag. Den centrala valfunktionen bör som

hittills organiseras i myndighetsform under

regeringen. Det finns i placeringsfrågan möjlighet

att inordna den centrala valfunktionen i en

befintlig myndighet som inte förutsätter att en

särskild beslutsordning inrättas, dvs. motsvarande

vad som gäller i dag för placeringen av funktionen i

RSV. Utredaren finner dock denna ordning mindre

lämplig. En ny självständig myndighet bör bildas för

den centrala valfunktionen. Den nya valmyndigheten

skall organiseras som en nämndmyndighet. Den skall

heta Riksvalsnämnden. Den nya nämndmyndigheten skall

vara helt fristående med egna resurser och med fullt

ansvar för verksamheten. Den centrala valmyndigheten

har alltsedan sin tillkomst varit placerad i

Stockholm. Enligt utredarens uppfattning är det

också naturligt att funktionen att vara central

valmyndighet lokaliseras till Stockholm. Det finns

därutöver två starka skäl för en sådan lokalisering.

Den centrala valmyndigheten bör inte vara belägen

alltför långt från vare sig Utrikesdepartementet

(UD) eller Valprövningsnämnden (VPN). UD tar emot

merparten av utlandsrösterna med kurirpost och

levererar dessa under valhelgen med bil till den

centrala valmyndigheten. Om den centrala

valmyndigheten lokaliseras alltför långt från

Stockholm finns det alltså risk för att

utlandsrösterna inte kommer till valmyndigheten i

tid och därmed inte heller får räknas med i valet.

VPN skall godkänna centrala valmyndighetens

protokoll över valresultatet. Valet blir giltigt

först därmed. Ett alltför stort avstånd mellan

centrala valmyndigheten och VPN skulle enligt

utredaren kunna försena beslutet. I dag körs

centrala valmyndighetens protokoll med bilbud till

VPN. Även beslut om att utse ny ledamot i riksdagen

måste ibland expedieras med budbil till riksdagen.

Den nya nämndmyndigheten kan enligt utredningen med

fördel samlokaliseras med någon större myndighet.

Lämplig myndighet är enligt utredaren

Kammarkollegiet.

Utredarens förslag bereds för närvarande i

Justitiedepartementet.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att beredningen i Regeringskansliet

av utredarens förslag bör avvaktas. Utskottet

avstyrker därför motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande personvalet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K206 yrkande 14,

1999/2000: K244 yrkande 2, 1999/2000:K245

yrkandena 1 och 3, 2000/01:K268 yrkande 1,

2000/01:K282 och 2000/01:K303 yrkande 2,

res. 1 (m, kd, c, fp)

2. beträffande renodlat personval

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K238, 2000/01:K303

yrkande 1 och 2000/01:K396 yrkande 4,

res. 2 (m, fp)

3. beträffande information till väljarna

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K245 yrkande 2,

4. beträffande kampanjbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K231och

2000/01:K401 yrkande 16,

res. 3 (mp)

5. beträffande valkretsar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K206 yrkande 13,

2000/01:K335 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:K227,

2000/01:K337 och 2000/01:K302 yrkandena 1 och 2,

6. beträffande kommunala

utjämningsmandat

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000: K209 och

2000/01: K268 yrkande 3,

res. 4 (v, kd)

7. beträffande blanka valsedlar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K210,

8. beträffande valproceduren

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K236 yrkandena 1-3,

9. beträffande elektronisk röstning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K228,

1999/2000:K246, 1999/2000:K340, 1999/2000:K236

yrkande 4, 1999/2000:K249 och 1999/2000:K235

yrkandena 1 och 2,

10. beträffande utländska medborgares

rösträtt

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf637 yrkande 4

och 1999/2000:Sf640 yrkande 11,

11. beträffande legitimationskrav

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K256,

12. beträffande gemensamma valsedlar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K218 yrkandena

1-3 och 2000/01:K364 yrkandena 1-3,

res. 5 (mp)

13. beträffande lokalisering av centrala

valmyndigheten

att riksdagen avslår motion 2000/01:K247.

Stockholm den 9 november 2000

På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Magnusson

I beslutet har deltagit: Göran Magnusson (s), Barbro

Hietala Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth

Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind (s),

Inger René (m), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s),

Kenth Högström (s), Björn von der Esch (kd), Nils

Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa

Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp), Per-Samuel

Nisser (m), Alice Åström (v) och Carl-Erik Skårman

(m).

Reservationer

1. Personvalet (mom. 1)

Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Björn von der

Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Åsa

Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp), Per-Samuel

Nisser (m) och Carl-Erik Skårman (m) anser

dels att utskottets yttrande som på s. 11 börjar med

"När det gäller" och slutar med "2000/01:K303

yrkande 2. " bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet bör spärrnivån för personval i

riksdagsval sänkas från nuvarande 8% till 5%.

Enligt utskottet finns det inget som motiverar

skillnader i spärrnivå mellan riksdagsval å ena

sidan och kommun- och landstingsfullmäktigval å

andra sidan. En sådan sänkning skulle enligt

utskottet dessutom öka möjligheten för ett faktiskt

personval i de större valkretsarna. Enligt utskottet

bör regeringen återkomma med förslag till ändrad

lagstiftning, i enlighet med vad som anförts ovan, i

så god tid att de nya reglerna kan tillämpas redan

vid 2002 års val. Med bifall till motionerna

1999/2000:K206 yrkande 14, 1999/2000:K244 yrkande 2,

1999/2000:K245 yrkandena 1 och 3, 2000/01:K268

yrkande 1, 2000/01:K282 och 2000/01:K303 yrkande 2

bör riksdagen som sin mening ge regeringen detta

till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande personvalet

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K206

yrkande 4, 1999/2000:K244 yrkande 2,

1999/2000:K245 yrkandena 1 och 3, 2000/01:K268

yrkande 1, 2000/01:K282 och 2000/01:K303 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Renodlat personval (mom. 2)

Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena

Bargholtz (fp), Per-Samuel Nisser (m) och Carl-Erik

Skårman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet avstyrker också " och på s.

12 slutar med "2000/01:K396 yrkande 4" bort ha

följande lydelse:

Det är enligt utskottet angeläget att

personvalsinslaget i valsystemet förstärks. Genom

att ge väljarna makten över vem eller vilka som

skall väljas vitaliseras demokratin, samtidigt som

det kan bidra till en ny och närmare relation mellan

väljarna och de politiska förtroendemännen. Detta

sker enligt utskottet bäst genom att spärrarna tas

bort. Regeringen bör enligt utskottet låta utreda de

mera precisa formerna för ett fullständigt personval

och återkomma med förslag till ändrad lagstiftning i

så god tid att de nya reglerna kan tillämpas vid

2006 års val. Med bifall till motionerna

1999/2000:K238, 2000/01:K303 yrkande 1 och

2000/01:K396 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande renodlat personval

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K238,

2000/01:K303 yrkande 1 och 2000/01:K396 yrkande

4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Kampanjbidrag (mom. 4)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "I motionerna" och slutar med "och

avstyrks." bort ha följande lydelse:

Med ett ökat inslag av personval i valsystemet

ökar, enligt utskottet, riskerna för missbruk när

det gäller kampanjbidrag till politiker. I Sverige

har vi inte ens de minimibestämmelser om offentlig

redovisning och bidragstak som är gällande i t.ex.

USA. Det råder ett slags naiv tro att regler är

obehövliga eftersom inga större oegentligheter

hittills har uppdagats. Ett regelverk behövs. Hur

valkampanjer finansieras är en alltför viktig sak

för att överlåtas åt de fria marknadskrafternas

spel. Det är i och för sig postitivt med den

överenskommelse som träffats mellan

riksdagspartierna. Utskottet anser emellertid att

riksdagen bör begära att regeringen återkommer med

förslag till lagstiftning som reglerar redovisning

av kampanjbidrag m.m. Detta bör riksdagen, med

bifall till motionerna 1999/2000:K231 och

2000/01:K401 yrkande 16, som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande kampanjbidrag

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K231 och

2000/01:K401 yrkande 16 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Kommunala utjämningsmandat (mom. 6)

Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Björn von

der Esch (kd) och Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Frågan om att" och slutar med

"2000/01:K268 yrkande 3." bort ha följande lydelse:

Enligt vallagen kan kommunfullmäktige besluta om

valkretsindelning när kommunen har fler än 6 000

röstberättigade. De flesta kommuner har

valkretsindelning. Kommunfullmäktiges platser

fördelas utifrån fasta valkretsmandat vilket innebär

att ett parti trots ett relativt starkt stöd i

kommunen i sin helhet kan hamna utanför

kommunfullmäktige i de fall röstetalet är jämnt

fördelat över hela kommunen. Nuvarande system

inbjuder enligt utskottet gärna till manipulation

med valkretsindelningar och/eller antalet mandat i

kommunfullmäktige. Ett alternativ till den nuvarande

situationen är enligt utskottet att införa

utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner.

Riksdagen bör begära ett förslag från regeringen om

utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner.

Ändringen bör träda i kraft i så god tid att den kan

tillämpas vid 2002 års val. Detta bör riksdagen, med

bifall till motionerna, ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande kommunala utjämningsmandat

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K209 och

2000/01:K268 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Gemensamma valsedlar (mom. 12)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29

börjar med "Utskottet som" och slutar med "yrkandena

1-3." bort ha följande lydelse:

Kostnaderna för val till riksdag och kommuner är

omfattande, och det borde enligt utskottet vara ett

allmänt intresse att minimera dessa. Inte minst

handlar det om ett stort slöseri med papper för alla

olika vallistor, något som också ökat med

personvalsinslaget. En åtgärd, som skulle kunna

effektivisera informationen, kraftigt minska

pappersanvändningen och minska transportvolymen,

vore att ha gemensamma valsedlar för de partier som

deltar i respektive val. Andra länder har genomfört

detta med bra resultat. Detta bör riksdagen, med

bifall till motionen, som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande gemensamma valsedlar

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K218 yrkandena

1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Personval (mom. 1)

Kenneth Kvist och Alice Åström (båda v) anför:

På grundval av en kompromiss mellan

riksdagspartierna beslutade riksdagen 1997 att

införa ett begränsat personvalsinslag i det svenska

valsystemet. Partierna närmade sig denna kompromiss

från skilda utgångspunkter. Vänsterpartiet hörde och

hör alltjämt till dem som är mest kritiska mot

personvalskampen. Vi står dock fast vid den

kompromiss som möjliggjorde konsensus i frågan om

valsystemets utformning. De förutsättningar som

förelåg när kompromissen gjordes har inte ändrats på

något avgörande sätt, och inte heller erfarenheterna

av de allmänna valen 1998 är sådana att

överenskommelsen bör omprövas.