Bet. 2000/01:LU16

Lagutskottets betänkande

2000/01:LU16

Olovligt bortförda barn i internationella

förhållanden

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

2000/01

LU16

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet 13 motionsyrkanden

från allmänna motionstiden år 2000 avseende olika

frågeställningar rörande olovligt bortförda barn i

internationella förhållanden.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga

motionsyrkanden, bl.a. med hänvisning till tidigare

ställningstaganden och pågående utredningsarbete.

Motionerna

2000/01:L405 av Margareta Viklund (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att en flyende förälder med barn skall

betraktas som asylsökande och skyddsbehövande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att svenska domstolar och jurister i

familjerätt utbildas om Haagkonventionens innebörd

och tillämpning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att ändra 12 § i överflyttningslagen så att

svenska myndigheter förhindrar överflyttning om det

skulle innebära allvarlig risk för barnets hälsa.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att svenska domstolar automatiskt förordar om

barnpsykologisk eller barnpsykiatrisk utredning om

den ene föräldern så kräver.

2000/01:L426 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp,

mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillsättande av en

utredning med syfte att förbättra sakkunskapen om

barn i de svenska domstolarna.

2000/01:L434 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar om ändring i lagen (1989:14) om

erkännande och verkställighet av utländska

vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn

så att det tilläggs att barnets bästa skall komma i

främsta rummet vid alla avgöranden enligt lagen.

2000/01:L440 av Margareta Andersson och Rigmor

Stenmark (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att föra in att

barnets bästa skall komma i främsta rummet vid

beslut om överförande av barn enligt

Haagkonventionen.

2000/01:L442 av Carina Hägg och Agneta Brendt (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Haagkonventionen

utifrån barnperspektivet.

2000/01:L445 av Matz Hammarström och Ewa Larsson

(mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en utredning kan

behöva tillsättas för att följa upp vad som händer

med de barn som överlämnas i enlighet med

Haagkonventionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barn bör kunna

förordnas ett juridiskt ombud vid överflytt-

ningsärenden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade möjligheter

till ekonomiskt bistånd för ökade levnadsomkostnader

i samband med ärenden som rör Haagkonventionen.

2000/01:L447 av Cecilia Magnusson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att en översyn av domstolarna bör ske så att

de dömer i enlighet med principen om barnens bästa i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:L452 av Margareta Israelsson och andre vice

talman Eva Zetterberg (s, v) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barnets bästa

skall komma i främsta rummet vid alla avgöranden

enligt lagen (1989:14) om erkännande och

verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m.

och om överflyttning av barn.

Utskottet

Allmän bakgrund

I betänkandet behandlar utskottet 13 motionsyrkanden

från allmänna motionstiden år 2000 avseende olika

frågeställningar rörande olovligt bortförda barn i

internationella förhållanden. Som allmän bakgrund

till motionsspörsmålen vill utskottet redovisa

följande.

Med olovligt bortförande av barn avses framför allt

då en förälder utan lov för med sig sitt barn till

ett annat land. Hit hör också fall då en förälder

olovligen håller kvar barnet i ett annat land efter

utgången av en umgängestid eller efter det att en

domstol bestämt att den andra föräldern skall ha

vårdnaden om barnet. I båda fallen är ändamålet att

hindra den andra föräldern från att ha vårdnaden om

barnet eller utöva umgängesrätt.

År 1980 tillkom två konventioner,

Europarådskonventionen och Haagkonventionen, i syfte

att få till stånd ett internationellt samarbete för

att motverka olovliga bortföranden och kvarhållanden

av barn i internationella förhållanden. Enligt

konventionerna skall ett beslut om vårdnad i barnets

hemland normalt verkställas, och barnet skall enligt

huvudregeln flyttas dit. Sverige har anslutit sig

till de båda konventionerna, och dessa har

införlivats med svensk rätt genom lagen (1989:14) om

erkännande och verkställighet av utländska

vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av

barn. För Sveriges del är konventionerna i kraft

gentemot ett femtiotal länder.

En ny konvention som gäller myndigheters

behörighet, tillämplig lag, erkännande,

verkställighet och samarbete i fråga om

föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn

antogs hösten 1996 inom Haagkonferensen för inter-

nationell privaträtt. Den nya Haagkonventionen har

ett vidare tillämpningsområde och skall ses som ett

komplement till 1980 års Haagkonvention. 1996 års

konvention är betydelsefull genom att den på ett

tvingande sätt reglerar myndigheternas behörighet

att ta upp exempelvis vårdnadsfrågor och genom att

den behöriga myndighetens beslut skall erkännas och

verkställas i de övriga konventionsstaterna. 1980

års Haagkonvention däremot inskränker sig till att

vara en konvention om överflyttning, dvs. ett

instrument för att i nödsituationer snarast möjligt

återställa läget som det var innan det olovliga

bortförandet eller kvarhållandet ägde rum. 1996 års

Haagkonvention är också betydelsefull på så sätt att

den vill hindra att en person genom att olovligt

bortföra eller kvarhålla ett barn skall kunna skapa

behörighet för myndigheter i ett annat land än det

där barnet har sin invanda miljö. Enligt

konventionen skall behörigheten i alla åtgärder

rörande barn tillkomma myndigheterna i den stat där

barnet har sitt hemvist. Om ett olovligt bortförande

äger rum saknar sålunda den nya statens myndigheter

behörighet att ta upp frågor rörande vårdnad och

umgänge. Först när barnet fått hemvist i den nya

staten och vissa andra i konventionen föreskrivna

villkor är uppfyllda övergår behörigheten till

myndigheterna i det nya landet. Till dess

behörigheten på föreskrivet sätt har övergått till

den nya statens myndigheter skall man i den staten

erkänna och verkställa de beslut som har meddelats i

barnets ursprungliga hemviststat.

I maj 1998 antog Europeiska unionens råd en

konvention om domstols behörighet och om erkännande

och verkställighet av domar i äktenskapsmål. Den nya

EU-konventionen, den s.k. Brysselkonventionen II,

innehåller bl.a. regler om myndigheters behörighet

att i samband med äktenskapsmål ta upp

vårdnadsfrågor och regler om erkännande och

verkställighet av vårdnadsavgöranden meddelade i

samband med ett äktenskapsmål i en EU-stat. Med

anledning av Amsterdamfördraget har kommissionen

lagt fram ett förslag till en gemenskapsrättsakt där

Brysselkonventionen II har omarbetats till en

förordning. Förordningen som benämns Bryssel II-

förordningen har antagits av Europeiska unionens råd

den 29 maj 2000 och har trätt i kraft den 1 mars

2001. Den är till alla delar bindande och direkt

tillämplig i Sverige och övriga berörda

medlemsstater i EU. Förordningen innehåller en

särskild bestämmelse om bortförande av barn enligt

vilken de behöriga domstolarna skall utöva sin

behörighet i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

I november 1999 besökte utskottet under en

studieresa sekretariatet i Haag för Haagkonferensen

för internationell privaträtt, varvid utskottet

erhöll aktuell information om läget beträffande

olika länders anslutning till 1996 års

Haagkonvention om föräldraansvar och åtgärder till

skydd för barn.

Utskottet övergår härefter till att behandla de

olika frågeställningar som tas upp i motionerna.

Motionerna och utskottets

ställningstaganden

Utskottet behandlar till att börja med en motion som

tar upp tillämpningen av Haagkonventionen.

Carina Hägg och Agneta Brendt (båda s) anför i

motion L442 att barnper- spektivet kommit i

skymundan när det gäller tillämpningen av

Haagkonventionen. Vid tillämpningen av konventionen

måste stor vikt läggas vid om barnen riskerar att

utsättas för fysiska eller psykiska skador eller

försättas i en ohållbar situation. Motionärerna

framhåller att Haagkonventionen reglerar inte bara

föräldrarnas utan också barnens rätt. Det finns,

enligt motionärerna, också ett

jämställdhetsperspektiv på frågan. Kvinnor har,

anförs det, sämre inkomster och allmänt sett sämre

socialt skyddsnät. De kan på grund av sin situation

ha praktiska svårigheter att följa en rättsprocess

efter att barnet återförts. Med hänsyn till det

anförda är det enligt motionen angeläget att göra en

översyn av Haagkonventionens tillämpning, och i

motionen yrkas ett tillkännagivande i enlighet

härmed.

Frågor om olovligt bortförda barn har behandlats av

utskottet vid flera tillfällen tidigare, bl.a. med

anledning av ett motionsyrkande i samband med

behandlingen av proposition 1997/98:7 Vårdnad,

boende och umgänge (bet. 1997/98:LU12). I linje med

tidigare ställningstagande förutsatte utskottet då

att man från regeringens sida fortsätter arbetet med

att få till stånd ytterligare internationella

överenskommelser, där sådana utgör en lämplig

lösning, och det fanns mot denna bakgrund inte skäl

för riksdagen att ta något ytterligare initiativ när

det gäller olovliga bortföranden av barn i

internationella förhållanden.

Frågan berördes också av utskottet våren 1999 i ett

yttrande till socialutskottet med anledning av

behandlingen av proposition 1997/98:182 Strategi för

att förverkliga FN:s konvention om barnets

rättigheter i Sverige jämte motioner (1998/99:LU1y).

Utskottet konstaterade att barnkonventionen be-

handlar frågan om olovligt bortförda barn i artikel

11. Av artikeln framgår att konventionsstaterna

skall vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa

olovligt bortförande och kvarhållande av barn i

utlandet. För detta ändamål skall staterna främja

ingående av bilaterala eller multilaterala

överenskommelser eller anslutning till befintliga

överenskommelser. Utskottet redogjorde därefter för

det internationella och nationella arbetet när det

gäller olovligt bortförda barn och kunde konstatera

att frågan om Sveriges ratificering av 1996 års

Haagkonvention bereddes inom Regeringskansliet.

Vidare pekade utskottet på att även frågan om

Sveriges ratificering av Brysselkonventionen II om

domstols behörighet och om erkännande och

verkställighet av domar i äktenskapsmål var föremål

för beredning. Mot bakgrund av vad som redovisats

kunde utskottet våren 1999 med tillfredsställelse

konstatera att det pågick ett omfattande arbete i

syfte att skapa så effektiva regelverk som möjligt

både på internationell och nationell nivå i syfte

att bekämpa olovligt bortförande och kvarhållande av

barn. Utskottet kunde inte finna annat än att

lagstiftningsarbetet låg väl i linje med de

åtaganden som Sverige gjort genom barnkonventionen.

När frågan om olovligt bortförda barn senast

behandlades av riksdagen våren 2000 med anledning av

en motion med samma inriktning som den nu aktuella

motion L442 konstaterade utskottet att det pågick en

beredning av frågan om svensk anslutning till 1996

års Haagkonvention om föräldraansvar och åtgärder

till skydd för barn. Med anledning av att frågan om

olovligt bortförande av barn åter hade aktualiserats

motionsvägen, framhöll utskottet att det är

värdefullt att de internationella reglerna på

området diskuteras och belyses utifrån vilka

effekter tillämpningen får på de berörda barnens

situation. Det är viktigt, fortsatte utskottet, att

de domstolar och myndigheter som har att tillämpa

reglerna gör det på ett ändamålsenligt sätt och

beaktar barnkonventionens krav att barnets bästa

skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som

rör barn. Utskottet utgick från att barnens

situation och barnens bästa är en central

utgångspunkt och ledstjärna för de överväganden som

sker internationellt och nationellt i fråga om

åtgärder mot olovliga bortföranden och kvarhållanden

av barn och ansåg att det inte var påkallat med

något särskilt uttalande eller annan åtgärd från

riksdagens sida med anledning av vad som anförts i

den då aktuella motionen. Med det anförda avstyrkte

utskottet bifall till motionen.

Vad som nu anförts i motion L442 utgör, enligt

utskottets mening, inte skäl för riksdagen att

frångå sitt tidigare ställningstagande i frågan.

Utskottet avstyrker därmed bifall till motionen.

Ett flertal motioner rör olika frågor om förfarandet

enligt lagen (1989:14) om erkännande och

verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m.

och om överflyttning av barn.

En ansökan om verkställighet av vårdnadsavgöranden

m.m. eller om överflyttning av barn enligt 1989 års

lag görs hos länsrätten (13 §). Det är alltså

bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

och förvaltningslagen (1986:223) som blir

tillämpliga på förfarandet. 1989 års lag innehåller

vissa särskilda regler när det gäller förfarandet i

mål enligt lagen. Sålunda föreskrivs att målen skall

handläggas skyndsamt. Innan länsrätten förordnar om

verkställighet eller överflyttning får den uppdra åt

en ledamot eller suppleant i socialnämnden eller en

tjänsteman inom socialtjänsten att verka för att den

som har hand om barnet frivilligt skall fullgöra vad

som åligger honom eller henne. Ett sådant uppdrag

får även lämnas åt någon annan lämplig person.

Uppdraget får emellertid inte leda till att målets

behandling onödigt fördröjs. Vidare föreskrivs bl.a.

att rätten, innan den avgör ett mål om

verkställighet av ett avgörande om vårdnaden om barn

eller om överflyttning av barn, skall inhämta

barnets mening, om det inte är omöjligt med hänsyn

särskilt till barnets ålder och mognad. I lagen

finns ytterligare regler om förfarandet i syfte att

garantera en smidig och skyndsam handläggning.

I motion L426 framhåller Inger Davidson m.fl. (kd,

m, c, fp, mp) att det behövs barnsakkunniga i dom-

stolarna när beslut skall fattas om en överflyttning

av ett barn. Enligt motionärerna bör regeringen

tillsätta en utredning angående hur barnsakkunniga

bäst skall kunna bistå domstolarna med vägledande

råd och vara behjälpliga i samband med själva

överflyttningarna.

Enligt motion L447 av Cecilia Magnusson (m) bör ett

specialförfarande inrättas för att säkerställa att

barnets bästa beaktas i mål om överflyttning. Den

lämpligaste ordningen är, enligt motionären, att

inrätta en specialdomstol för dessa fall. I motionen

begärs ett tillkännagivande i enlighet med det

anförda.

Margareta Viklund (kd) anser i motion L405 att

svenska domstolar i förevarande typ av mål

automatiskt bör förordna om barnpsykologisk eller

barnpsykiatrisk utredning om den ene föräldern så

kräver (yrkande 4).

Enligt motion L445 av Matz Hammarström och Ewa

Larsson (båda mp) är det lämpligt att ett juridiskt

ombud förordnas för barnet i mål om överflyttning.

Ombudets uppgift bör vara att skydda barnet mot

kränkningar eller att ta skada under rättsprocessen

och överflyttningen samt att föra barnets talan. I

motionen yrkas ett tillkännagivande härom (yrkande

2). Vidare framhåller motionärerna att det medför

höjda levnadsomkostnader för den förälder som letar

efter sitt barn och kanske måste närvara under en

rättsprocess i ett annat land. Dessa ökade kostnader

ryms inte alltid i den enskildes ekonomi varför det

behövs någon form av ekonomiskt bistånd. I motionen

begärs ett tillkännagivande i enlighet med vad som

nu anförts (yrkande 3).

Vad först gäller frågan om att inrätta särskilda

familjedomstolar har, med anledning av motioner,

spörsmålet varit föremål för riksdagens

ställningstagande vid ett flertal tillfällen under

senare år (se bet. 1989/90:JuU32, 1991/92:JuU20,

1992/93:LU22 och 1997/98:LU12). Motionsyrkandena har

därvid avslagits med hänvisning till att antalet

specialdomstolar bör minska. Riksdagen har vidare

ansett att det är viktigt att slå vakt om principen

om de allmänna domstolarnas breda och sakliga

kompetens och den därmed sammanhängande tanken att

en domare bör ha så djup kunskap och god överblick

över hela det juridiska fältet som möjligt.

Utskottet saknar anledning att nu inta en annan

ståndpunkt i denna principfråga.

Beträffande handläggningen i mål om verkställighet

av vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av

barn vill utskottet uttala att utskottet självfallet

delar motionärernas uppfattning att det är

väsentligt att domare som handlägger mål enligt 1989

års lag har erforderlig kompetens och erfarenhet av

den särskilda måltyp som det här är fråga om. I

sammanhanget vill utskottet framhålla betydelsen av

de utbildningsinsatser som görs inom rättsväsendet

när det gäller handläggningen enligt ifrågavarande

lag. Det bör också framhållas att förfarandereglerna

enligt lagen syftar till att skapa en snabb och

smidig ordning inte minst av hänsyn till barnets

bästa. Utskottet utesluter emellertid inte att

reglerna kan behöva ändras för att skapa ett mer

ändamålsenligt förfarande och ett bättre skydd för

barnet. Här vill utskottet peka på att det inom

Justitiedepartementet pågår en översyn av 1989 års

lag om erkännande och verkställighet av utländska

vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av

barn. Enligt vad utskottet inhämtat beräknas

översynen vara klar våren 2001 och resultatet

presenteras i en departementspromemoria.

Vad särskilt gäller frågan om en förälders

kostnader för att ta till vara sin rätt i fråga om

olovligt bortförda barn vill utskottet redovisa att

Utrikesdepartementet förfogar över ett anslag på för

närvarande 500 000 kr per år avseende främst

resekostnader i samband med överflyttningar av barn.

Anslaget får användas för kostnader som har samband

med återförandet. En förordning som närmare skall

reglera vad det aktuella anslaget får användas till

är under utarbetande inom Utrikesdepartementet och

förväntas bli klar under våren 2001.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att

riksdagen nu inte bör vidta någon åtgärd med

anledning av motionerna L426, L447, L405 yrkande 4

samt L445 yrkandena 2 och 3, och utskottet avstyrker

bifall till motionsyrkandena.

Flera motioner innehåller yrkanden som närmast tar

sikte på de materiella förutsättningarna för

överflyttning enligt lagen om erkännande och

verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m.

och om överflyttning av barn.

Margareta Israelsson och andre vice talman Eva

Zetterberg (s, v) konstaterar i motion L452 att

Sverige genom att ratificera barnkonventionen har

åtagit sig att vidta åtgärder för att bekämpa

olovligt bortförande och kvarhållande av barn i

utlandet. Ratificeringen av Haagkonventionen är ett

led i detta åtagande. Av artikel 3 i

barnkonventionen framgår att barnets bästa skall

komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör

barn. Genom att i 1989 års lag om överflyttning av

barn m.m. ta in ett stadgande om att barnets bästa

skall komma i främsta rummet vid alla avgöranden

enligt lagen tydliggörs, enligt motionärerna, att

barnkonventionens artikel 3 även skall tillämpas när

det gäller överflyttning av barn. Motionärerna begär

ett tillkännagivande i enlighet härmed.

Samma uppfattning framförs av Ewa Larsson m.fl.

(mp) i motion L434 och i motion L440 av Margareta

Andersson och Rigmor Stenmark (båda c).

I motion L405 av Margareta Viklund (kd) begärs att

den berörda lagstiftningen ändras så att svenska

myndigheter i större utsträckning kan förhindra en

överflyttning när det kan innebära en allvarlig risk

för barnets hälsa (yrkande 3).

Utskottet delar givetvis motionärernas uppfattning

att barnets hälsa inte skall äventyras och att

barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla

avgöranden enligt lagen om erkännande och

verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m.

och om överflyttning av barn. I 12 § nämnda lag

finns regler om att överflyttning av barn i vissa

fall kan vägras. Sålunda får överflyttning vägras om

det finns en allvarlig risk för att överflyttningen

skadar barnets kroppsliga eller själsliga hälsa

eller i övrigt sätter barnet i en situation som inte

är godtagbar (p. 2).

Därutöver vill utskottet framhålla följande. Genom

anslutningen till Haagkonventionen har Sverige

förbundit sig att tillämpa denna. 1989 års lag om

erkännande och verkställighet av utländska

vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn

är ett resultat av detta åtagande och innebär att

Haagkonventionen införlivats med svensk rätt.

Ändringar i lagstiftningen förutsätter därför

motsvarande ändringar i Haagkonventionen, något som

Sverige inte kan göra ensidigt utan överenskommelse

härom med övriga konventionsstater. Därtill vill

utskottet än en gång framhålla att utskottet utgår

från att barnens situation och barnens bästa är en

central utgångspunkt och ledstjärna för de

överväganden som sker internationellt och nationellt

i fråga om åtgärder mot olovliga bortföranden och

kvarhållanden av barn.

Med hänsyn till det anförda påkallar enligt

utskottets mening vad som anförts i de aktuella

motionerna inte någon åtgärd från riksdagens sida i

förevarande sammanhang, varför utskottet avstyrker

bifall till motionerna L452, L434, L440 och L405

yrkande 3.

I motion L405 begär Margareta Viklund (kd) ett

tillkännagivande om att svenska domare och jurister

i familjerätt bör utbildas om Haagkonventionens

innebörd och tillämpning (yrkande 2).

Utskottet vill peka på att Domstolsverket i flera

år har anordnat seminarier för domare och advokater

i mål om verkställighet av vårdnadsavgöranden och

mål om överflyttning. Domstolsverket avser nu att

dokumentera vad som kommit fram vid seminarierna och

på lämpligt sätt sprida detta. Utskottet är inte

berett att förorda något initiativ från riksdagens

sida i frågan och avstyrker därmed bifall till

motion L405 yrkande 2.

Matz Hammarström och Ewa Larsson (båda mp)

framhåller i motion L445 att det saknas underlag för

att bedöma vad som händer med de barn som

överflyttas eftersom ingen uppföljning sker av

avgörandena. Det finns således inga undersökningar

om de psykiska konsekvenserna av överflyttningar och

om hur kontakten har utvecklats med den andre

föräldern. I motionen anförs också att Sverige bör

skapa rutiner för att kunna försäkra sig om att de

utredningar som görs i samband med en vårdnadstvist

i ett annat land för ett barn med svensk anknytning

blir ordentligt utförda. I motionen begärs ett

tillkännagivande i enlighet med det anförda (yrkande

1).

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det

är viktigt att följa upp avgöranden om

verkställighet i vårdnadsmål och om överflyttning av

barn. Utskottet utgår från att denna fråga liksom

frågan om insyn i vårdnadsutredningar som görs i

andra länder är spörsmål som kan tas upp i samband

med överväganden om tillämpningen av

Haagkonventionerna, bl.a. inom ramen för

Haagkonferensen för internationell privaträtt. Något

särskilt uttalande eller annan åtgärd från

riksdagens sida i förevarande sammanhang är

utskottet inte berett att förorda. Därmed avstyrker

utskottet bifall till motion L445 yrkande 1.

Slutligen behandlar utskottet ett motionsyrkande av

Margareta Viklund (kd) i motion L405 om att en

förälder som är på flykt med sitt barn skall

betraktas som asylsökande och skyddsbehövande

(yrkande 1).

Utskottet vill erinra om att enligt 3 kap. 1 §

utlänningslagen (1989:529) avses med asyl

uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför

att han är flykting. Vidare avses enligt 2 § med

flykting en utlänning som befinner sig utanför det

land som han är medborgare i, därför att han känner

välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin

ras, nationalitet m.m. och som inte kan eller på

grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta

lands skydd. Enligt utskottets mening är det inte

lämpligt att i något avseende jämställa föräldrar

med barn som är föremål för tillämpning av reglerna

om överflyttning av barn med de personkategorier som

avses med utlänningslagens bestämmelser.

Utskottet avstyrker således bifall till motion L405

yrkande 1.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande barnperspektivet

att riksdagen avslår motion 2000/01:L442,

2. beträffande handläggning

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:L405 yrkande 4,

2000/01: L426, 2000/01:L445 yrkandena 2 och 3

samt 2000/01:L447,

3. beträffande ändring av

överflyttningslagen

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:L405 yrkande 3,

2000/01: L434, 2000/01:L440 och 2000/01:L452,

4. beträffande utbildning

att riksdagen avslår motion 2000/01:L405 yrkande 2,

5. beträffande uppföljning

att riksdagen avslår motion 2000/01:L445 yrkande 1,

6. beträffande asylsökande

att riksdagen avslår motion 2000/01:L405 yrkande 1.

Stockholm den 22 mars 2001

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson

(kd), Marianne Carlström (s), Stig

Rindborg (m), Rune Berglund (s),

Karin Olsson (s), Henrik S Järrel

(m), Elizabeth Nyström (m), Marina

Pettersson (s), Christina Nenes

(s), Tasso Stafilidis (v), Kjell

Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m),

Anders Berglöv (s), Ana Maria Narti

(fp), Raimo Pärssinen (s) och Agne

Hansson (c).

Elanders Gotab, Stockholm 2001