Bet. 2000/01:LU18

Lagutskottets betänkande

2000/01:LU18

Förfalskade fångeshandlingar vid ansökan om

lagfart

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Följdmotion

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

LU18

Redogörelse för ärendet

Under hösten 1998 uppmärksammades i medierna några

fall där lagfart hade beviljats på grundval av

förfalskade köpehandlingar. Problemet aktualiserades

därefter i riksdagen bl.a. genom ett antal motioner

som väcktes under den allmänna motionstiden 1998.

Vid riksdagsbehandlingen av motionerna våren 1999

framhöll lagutskottet att det var angeläget att

åtgärder snarast kom till stånd i syfte att skapa en

säkrare hantering i inskrivningsärenden. Regeringen

borde, anförde utskottet, i lämpligt sammanhang för

riksdagen redovisa vilka åtgärder som sålunda

vidtagits (bet. 1998/99:LU9). Vad utskottet anfört

med anledning av motionerna gav riksdagen som sin

mening regeringen till känna (rskr. 1998/99: 126).

Den 10 maj 1999 överlämnade Domstolsverket till

Justitiedepartementet promemorian Förfalskade

överlåtelsehandlingar vid ansökan om lagfart -

övervägande av åtgärder (dnr Ju1999/2353).

Promemorian har remissbehandlats och ligger till

grund för regeringens nu aktuella proposition

2000/01:61 Förfalskade fångeshandlingar vid ansökan

om lagfart.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2000/01:61 och en med anledning av

propositionen väckt motion.

Propositionen innehåller förslag till en ny

bestämmelse i jordabalken avseende den situation då

lagfart beviljats med stöd av en fångeshandling som

är förfalskad. Bestämmelsen innebär att fastighetens

rätte ägare i sådana situationer skall ha rätt till

ersättning av staten för sina kostnader för att få

tillbaka lagfarten. Lagändringen föreslås träda i

kraft den 1 juli 2001.

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag och

avstyrker bifall till motionen.

Propositionen

I proposition 2000/01:61 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet

- att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i jordabalken.

Lagförslaget finns i bilaga 2 till betänkandet.

Följdmotion

2000/01:L7 av Krister Örnfjäder

(s) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen

nogsamt följer utvecklingen och

vid behov återkommer med

förslag till åtgärder för att

förhindra en ökning av

förfalskade fångeshandlingar.

BILAGA 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i jordabalken

Utskottets överväganden

Förfalskade fångeshandlingar vid

ansökan om lagfart

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i

jordabalken. Vidare föreslår utskottet att

riksdagen avslår den med anledning av

propositionen väckta motionen.

Allmän bakgrund

Regler som rör fastighetsöverlåtelse finns i

jordabalken. Vid köp av fast egendom måste vissa

formkrav iakttas för att köpet skall vara giltigt.

Enligt 4 kap. 1 § jordabalken skall sålunda köpet

ske genom en skriftlig köpehandling som underskrivs

av både säljaren och köparen och som innehåller en

förklaring av säljaren att egendomen överlåts på

köparen. I paragrafen föreskrivs också att

handlingen skall innehålla en uppgift om

köpeskillingen. Motsvarande formkrav gäller vid byte

och gåva (4 kap. 28 § och 29 §).

Den som med äganderätt förvärvat fast egendom är

skyldig att söka inskrivning av förvärvet (lagfart)

inom viss tid. Regler om lagfart finns i 20 kap.

jordabalken. Den som söker lagfart skall ge in den

handling på vilken förvärvet grundas

(fångeshandling) och övriga handlingar som fordras

till styrkande av förvärvet till

inskrivningsmyndigheten. Lagfarten ger behörighet

att ansöka om inteckning och andra inskrivningar.

Lagfartsbeslutet har inte någon sakrättslig

verkan. Det ger inte heller upphov till någon

rättighet för den som lagfarten gäller. Om förvärvet

av någon anledning är ogiltigt kan den rätte ägaren

åberopa ogiltigheten mot förvärvaren trots att

lagfart har beviljats. Någon övergång av

äganderätten sker alltså inte genom att lagfart

beviljas.

I 18 kap. jordabalken finns regler om

godtrosförvärv av fast egendom på grund av

inskrivning. Huvudregeln om godtrosförvärv finns i 1

§. Av bestämmelserna i 18 kap. följer bl.a. att om

den rätte ägaren har förlorat lagfarten till sin

fastighet därför att någon har förfalskat en

överlåtelsehandling och fått lagfart på den, är det

inte möjligt för en senare förvärvare att göra något

godtrosförvärv (18 kap. 3 § 1). Det är enligt denna

bestämmelse inte heller möjligt att göra ett

godtrosförvärv om den rätte ägaren förlorat

fastigheten genom att överlåtelsehandlingen

upprättats på hans eller hennes vägnar av någon som

inte var behörig till det eller om den rätte ägaren

har överlåtit fastigheten genom en handling som har

tillkommit under grovt tvång. Godtrosförvärv är

också uteslutet om den rätte ägaren var i konkurs,

omyndig, handlade under påverkan av en psykisk

störning eller inte hade rådighet över fastigheten

därför att en förvaltare enligt föräldrabalken var

förordnad för honom eller henne (18 kap. 3 § 2).

Detsamma gäller om förvärvet är ogiltigt enligt lag

därför att det inte skett i föreskriven form eller

med iakttagande av andra föreskrivna villkor eller

med samtycke av någon vars rätt berörs eller med

stöd av tillstånd eller annan åtgärd av domstol

eller annan myndighet (18 kap. 3 § 3).

Kommer ett godtrosförvärv att gälla mot rätte

ägaren har denne rätt till ersättning för sin

förlust (18 kap. 4 § första stycket). Även den som

till följd av 3 § nämnda kapitel inte kan göra

gällande ett förvärv mot den rätte ägaren har rätt

till ersättning för sin förlust om det är fråga om

ett förvärv som skett i god tro (4 § andra stycket).

Frågor om ersättning av detta slag handläggs av

Kammarkollegiet.

Om lagfart har beviljats trots att något giltigt

förvärv aldrig har gjorts och den rätte ägaren inte

kan få lagfartsbeslutet undanröjt genom

överklagande, kan han eller hon väcka talan om

bättre rätt till fast egendom och begära att

beslutet undanröjs. En sådan talan handläggs som ett

vanligt tvistemål.

Sedan jordabalken trädde i kraft den 1 januari

1972 har Kammarkollegiet handlagt tre ärenden om

ersättning med anledning av att lagfart har

beviljats med stöd av förfalskade

överlåtelsehandlingar. Den utbetalda ersättningen

har avsett förlust av fastighet och förlust av

panträtt i fastigheten. Någon ersättning för

rättegångskostnader har inte betalats ut.

Propositionen

I propositionen anför regeringen att det, utöver de

ärenden som har handlagts av Kammarkollegiet,

naturligtvis kan ha förekommit fall där ersättning

enligt 18 kap. jordabalken inte har varit aktuell

och kollegiet därför inte har fått kännedom om

händelsen. Någon statistik som visar hur vanligt det

är att lagfart beviljas på grundval av förfalskade

överlåtelsehandlingar finns, utöver vad

Kammarkollegiet redovisat, inte. Det finns dock,

enligt regeringen, anledning att anta att sådana

händelser är utomordentligt ovanliga.

I propositionen konstateras att antalet fall där

lagfart har beviljats på grundval av förfalskade

fångeshandlingar är mycket litet i förhållande till

det stora antalet förvärv varje år. Enligt

Statistiska centralbyrån uppgick antalet beviljade

lagfarter för åren 1997, 1998 och 1999 till

sammanlagt 150 058, 131 795 respektive 146 126.

Därtill kommer enligt regeringen att jordabalken

innehåller ett antal regler till skydd för rätte

ägaren. Ändå är, anför regeringen, det givetvis

kännbart för den rätte ägaren om lagfart beviljas

för en annan person med stöd av en förfalskad

fångeshandling. Förutom den oro för sin egendom som

ägaren känner måste han eller hon överklaga

lagfartsbeslutet eller ansöka om stämning och kan,

innan lagfartsbeslutet har undanröjts, inte förfoga

rättsligt över sin fastighet, t.ex. belåna den.

Mot denna bakgrund är det enligt regeringens

mening befogat att överväga författningsändringar

som ger den rätte ägaren ett ännu bättre skydd.

I propositionen föreslås genom en ny 4 a § i 18

kap. jordabalken att fastighetens rätte ägare, om

lagfart beviljats med stöd av en förfalskad

fångeshandling, skall ha rätt till skälig ersättning

av staten för sina kostnader för att få

lagfartsbeslutet undanröjt. Detsamma skall enligt

förslaget gälla om lagfart har beviljats trots att

den rätte ägaren, när han eller hon utfärdade den

handling på vilken äganderätten grundas, inte hade

rådighet över den fasta egendomen på grund av att en

förvaltare enligt föräldrabalken var förordnad för

honom eller henne. Även en godtroende förvärvare,

som i ett mål om bättre rätt till en fastighet har

förpliktats att betala ersättning för

rättegångskostnader till fastighetens rätte ägare,

skall enligt propositionen ha rätt till skälig

ersättning för detta av staten.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2001.

Regeringen har i propositionen också övervägt

vilka andra möjligheter det finns att ytterligare

stärka skyddet för fastighetsägare mot

förfalskningar. Regeringen gör dock bedömningen att

de skyddsregler som redan finns är tillräckliga.

Motionen

I motion L7 av Krister Örnfjäder (s) anförs att för

den som drabbas av att någon okänd person fått

lagfart på den egna fastigheten innebär det stora

konsekvenser både ekonomiskt och känslomässigt.

Förutom att det tar tid att reda ut situationen så

kan fastighetens rätte ägare inte under

utredningstiden använda sin fastighet t.ex. för

belåning och hindras därmed oförskyllt i utövandet

av sina rättigheter. Motionären framhåller att det

måste vara en grundprincip i lagstiftningen att se

till att möjligheterna att orättfärdigt tillskansa

sig en lagfart över en fastighet minimeras. I

motionen yrkas att riksdagen skall begära att

regeringen noggrant följer utvecklingen och vid

behov återkommer med förslag till åtgärder för att

förhindra en ökning av förfalskade fångeshandlingar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att det är

befogat med författningsändringar som ger den rätte

ägaren ett bättre skydd mot förfalskade

fångeshandlingar vid ansökan om lagfart och ser med

tillfredsställelse på att regeringen så snart efter

riksdagens begäran våren 1999 framlägger förslag

till lagstiftning i detta syfte. Enligt utskottets

mening är det framlagda förslaget ändamålsenligt,

och utskottet har för närvarande inte någon

anledning att ifrågasätta regeringens bedömning att

det inte behövs ytterligare åtgärder för att stärka

skyddet för fastighetsägare mot förfalskningar.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

lagförslag.

När det gäller motion L7 utgår utskottet från att

regeringen följer utvecklingen och tar initiativ

till att överväga andra åtgärder om det skulle visa

sig påkallat. Något tillkännagivande härom från

riksdagens sida kan inte anses erforderligt.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till

motion L7.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

Förfalskade fångeshandlingar vid ansökan om

lagfart

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i jordabalken och avslår motion 2000/01:L7.

Stockholm den 3 april 2001

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne

Carlström (s), Stig Rindborg (m), Rune Berglund (s),

Nikos Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m),

Marina Pettersson (s), Christina Nenes (s), Kjell

Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv

(s), Viviann Gerdin (c), Ana Maria Narti (fp), Anne-

Katrine Dunker (m) och Lars Lilja (s).