Bet. 2000/01:LU21

Lagutskottets betänkande

2000/01:LU21

Förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i

vissa fall, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

LU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2000/01:105 Förbud mot juridiskt eller

ekonomiskt biträde i vissa fall jämte en motion som

väckts med anledning av propositionen.

Propositionen innehåller förslag till ändringar i

lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig

rådgivning i vissa fall, m.m. De föreslagna

lagändringarna innebär bl.a. att lagens

tillämpningsområde utvidgas, att längsta tiden för

ett rådgivningsförbud förlängs från fem till tio år,

att förbud normalt sett alltid skall meddelas vid

grov brottslighet och att ett förbud som överträds

regelmässigt skall förlängas. Vidare föreslås

ändringar i lagen (1986:436) om näringsförbud. De

föreslagna ändringarna syftar till att förhindra att

ett näringsförbud kringgås med hjälp av bulvaner.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2001.

I betänkandet behandlas också en motion från den

allmänna motionstiden år 1999 och en motion från den

allmänna motionstiden år 2000. Den ena motionen

gäller åtgärder mot oseriösa bolagsöverlåtelser. Den

andra motionen gäller s.k. konkurskarantän.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen

och avstyrker motionerna.

Innehållsförteckning

Utskottets överväganden

Lagförslagen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen skall anta

regeringens lagförslag.

I lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig

rådgivning i vissa fall, m.m. (rådgivningslagen)

finns bestämmelser som möjliggör att den som i

utövningen av rådgivningsverksamhet i juridiska och

ekonomiska angelägenheter av grov oaktsamhet främjar

en brottslig gärning kan dömas för vårdslös

rådgivning. Lagen innebär vidare att den som i

rådgivningsverksamhet gjort sig skyldig till brott

som inte är ringa av domstol kan förbjudas att utöva

sådan verksamhet under viss tid, högst fem år.

Överträdelse av förbudet kan medföra straffansvar

och förlängning av förbudet (prop. 1984/85:90, bet.

NU 19, rskr. 243).

Rådgivningslagen syftar till att försvåra oseriös

rådgivningsverksamhet som ofta är en förutsättning

för ekonomisk brottslighet. Tolkningen av begreppet

rådgivningsverksamhet är därför centralt för lagens

tillämpning. Den närmare innebörden av begreppet

aktualiserades i rättsfallet NJA 1995 s. 505, i

vilket Högsta domstolen (HD) fann att

rådgivningslagen enligt dess ordalydelse hade ett

mer vidsträckt tillämpningsområde än vad som enligt

lagens förarbeten syntes ha varit avsikten. I det

läget borde, enligt HD, företräde ges åt den för den

misstänkte förmånligaste tolkningen, vilket innebar

att med rådgivningsverksamhet borde förstås, förutom

konkreta råd, endast sådant biträde som i praktiken

innefattar rådgivning.

I propositionen anför regeringen att det kan

ifrågasättas om det i sak är motiverat att endast

sådant juridiskt eller ekonomiskt biträde som i

praktiken innebär rådgivning skall omfattas av

lagen. Också juridiskt eller ekonomiskt biträde som

inte kan sägas innefatta rådgivning, exempelvis

förmedling och värdering kan, enligt vad som anförs

i propositionen, vara betydelsefullt för att

brottsliga avsikter skall kunna fullföljas och

därmed lika straffvärt som rådgivning. Mot denna

bakgrund föreslår regeringen ändringar i

rådgivningslagen som innebär att lagens

tillämpningsområde utvidgas till att omfatta även

annat yrkesmässigt juridiskt eller ekonomiskt

biträde (1 §). Lagens rubrik föreslås till följd

därav ändrad till lag om förbud mot juridiskt eller

ekonomiskt biträde i vissa fall. Brottsrubriceringen

ändras också enligt förslaget till vårdslöst biträde

(2 §).

Enligt rådgivningslagens förarbeten skall frågan

huruvida förbud skall meddelas eller ej prövas med

hänsyn till risken för att den aktuella personen

kommer att göra sig skyldig till nya brott i

verksamheten. Regeringen anser i propositionen att

det är tveksamt att låta ett så pass svårbedömt

kriterium som återfallsrisken vara avgörande

eftersom fall som framstår som likartade riskerar

att behandlas olika. Regeringen föreslår därför att

det införs bestämmelser i lagen som innebär att

frågan om förbud skall prövas på grundval av

brottslighetens straffvärde och om den aktuella

personen tidigare gjort sig skyldig till brott i

samband med juridiskt eller ekonomiskt biträde (3 §

andra stycket).

I dag gäller att ett förbud får meddelas för en

tid av högst fem år. För att skapa ett större

utrymme för en mer nyanserad bedömning vid

fastställandet av förbudstiden bör, enligt vad som

föreslås i propositionen, den maximala förbudstiden

förlängas till tio år (3 § första stycket). Ett

förbud skall vidare fortsättningsvis kungöras (7 a

§).

Den som överträder ett rådgivningsförbud skall,

enligt 8 § första stycket, dömas till fängelse i

högst två år. Om brottet bedöms som ringa är

straffskalan i stället böter eller fängelse i högst

sex månader. Enligt 8 § andra stycket kan vid

överträdelse av förbudet beslutas om förlängning av

förbudstiden med högst fem år. Det nuvarande

sanktionssystemet framstår, enligt regeringens

bedömning, som ändamålsenligt. Regeringen föreslår

dock att det införs en bestämmelse som innebär att

en överträdelse skall föranleda en förlängning om

det inte finns särskilda skäl mot det (8 §).

Därutöver föreslås att ansvaret för registret över

förbud förs över från Riksskatteverket till Patent-

och registreringsverket (7 §).

Lagen (1986:436) om näringsförbud

(näringsförbudslagen) innebär bl.a. att en

näringsidkare som på vissa i lagen närmare angivna

sätt har åsidosatt vad som ålegat honom eller henne

i näringsverksamhet kan förbjudas att bedriva näring

under maximalt fem år. Näringsförbud meddelas av

domstol efter talan av allmän åklagare eller

kronofogdemyndighet (prop. 1985/86:126, bet. NU 22,

rskr. 335). Lagen bygger på en motsvarande reglering

som tidigare fanns i 199 b § i numera upphävda 1921

års konkurslag.

För att näringsförbud skall kunna meddelas

förutsätts att ett förbud är påkallat från allmän

synpunkt och att personen i fråga grovt har

åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamheten

och därvid har gjort sig skyldig till brottslighet

som inte är ringa, grovt har åsidosatt vad som

ålegat honom i näringsverksamheten och därvid i

avsevärd omfattning har underlåtit att betala bl.a.

skatt, eller har försatts i konkurs och förfarit

grovt vårdslöst mot sina borgenärer eller på annat

sätt grovt åsidosatt vad som ålegat honom i

näringsverksamhet. Näringsförbud kan åläggas såväl

enskilda näringsidkare som företrädare för juridiska

personer. Även den som i annan egenskap har utövat

ledningen av en näringsverksamhet eller utåt har

framträtt som ansvarig för en näringsverksamhet kan

bli föremål för näringsförbud. Den som har

näringsförbud får för en viss tid, tre till tio år,

inte driva näringsverksamhet, inte äga, bilda eller

inneha vissa funktioner i juridiska personer

(styrelseledamot, suppleant, firmatecknare,

verkställande direktör och vice verkställande

direktör) eller faktiskt utöva ledningen av

näringsverksamhet. Inte heller får en person som har

ålagts näringsförbud vara anställd eller ta emot

uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en

närstående.

I propositionen anför regeringen att det inte är

ovanligt att den som har meddelats ett näringsförbud

försöker kringgå förbudet genom att utnyttja en

bulvan, som ställer ut en fullmakt för vederbörande.

För att komma till rätta med detta problem föreslås

i propositionen lagändringar som innebär att den som

har meddelats näringsförbud inte får inneha fullmakt

att företräda vare sig en enskild näringsidkare i

dennes näringsverksamhet eller en sådan juridisk

person som han eller hon till följd av

näringsförbudet inte får vara styrelseledamot i (6 §

första stycket 9). Förbudet skall dock enligt

lagförslaget inte omfatta en s.k. ställningsfullmakt

(6 § andra stycket).

Lagförslagen har inte föranlett något

motionsyrkande, och utskottet har för sin del inga

erinringar mot att förslagen genomförs. Utskottet

tillstyrker således bifall till de föreslagna

lagändringarna.

Av lagtekniska skäl bör dock de i propositionen

framlagda lagförslagen kompletteras. Skälen härtill

är följande. Den 8 februari 2001 beslutade riksdagen

vissa ändringar i 8 kap. 2 § rättegångsbalken och 4

§ lagen (1995:528) om revisorer med anledning av ett

avtal om fri rörlighet för personer som ingåtts

mellan Europeiska gemenskaperna och dess

medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan

(prop. 2000/01:55, bet. UU6, rskr. 137, SFS 2001:57

och SFS 2001:62). Enligt riksdagens beslut träder

dessa lagändringar i kraft den dag regeringen så

förordnar. Så har ännu inte skett och enligt vad

utskottet erfarit kommer så heller inte att ske

förrän tidigast under hösten 2001.

För att samordna lagförslagen 1 och 4 i

förevarande proposition med de i februari 2001

beslutade lagändringarna lägger utskottet fram ett

eget förslag till nya lydelser av de aktuella

bestämmelserna enligt vad som framgår av bilaga 3.

Övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionsyrkanden som rör singelföretag, s.k.

konkurskarantän och oseriösa

bolagsöverlåtelser.

Singelföretag

I Branschsaneringsutredningens uppdrag låg bl.a. att

kartlägga vilka branscher som är utsatta för

ekonomisk brottslighet och föreslå metoder för att

minska brottsligheten i dessa. Utredningen kom

bl.a. fram till att arbete inom städ- och

hushållsbranschen regelmässigt sker mot svart

betalning och att det kan befaras att den svarta

sektorn inom denna sektor kommer att öka. Enda

möjligheten att minska skatteundandragandet var,

enligt utredningens bedömning, att skapa så starka

incitament att en ny vit sektor skapades.

I detta syfte föreslog utredningen att ett nytt

regelsystem borde tas fram för en enklare form av

företagande, s.k. singelföretag. Ett sådant företag

skulle, enligt utredningen, endast gälla en persons

arbete. Verksamhetsformen fick således inte förenas

med anställd personal eller medhjälpare. Vidare

skulle kostnadsavdrag, skatter och avgifter vara

schabloniserade och skattesatsen låg. Ersättning för

utfört arbete skulle betalas in direkt av kunden

till ett kontoförande organ.

Som redovisats inledningsvis gör regeringen

bedömningen att Branschsaneringsutredningens förslag

om ett nytt regelsystem för singelföretag inte bör

genomföras. Ett sådant skulle, enligt regeringens

mening, leda till problem. Genom den förmånligare

beskattningen torde singelföretagen få

konkurrensfördelar jämfört med andra företagsformer.

Vidare föreligger, enligt vad regeringen anför, en

risk för att singelföretagen utnyttjar sin

konkurrensfördel genom att utvidga sin verksamhet

till områden utanför den egentliga hushållssektorn.

Regeringen anser även att det finns en risk för att

nya typer av fusk uppstår, exempelvis genom att

singelföretagaren säljer kostnadsverifikationer till

andra företag.

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) anser i motion

2000/01:L10 att Branschsaneringsutredningens förslag

om att införa en enklare företagsform för

hushållstjänster, eventuellt i form av

singelföretag, är intressant och att frågan bör

studeras ytterligare, framför allt ur

skattesynpunkt. I motionen yrkas att riksdagen hos

regeringen skall begära ett förslag om ett nytt

regelsystem för enpersonsföretagande med inriktning

på hushållsarbete och med anpassad beskattning.

Inför ett ställningstagande till ifrågavarande

motionsspörsmål finner utskottet skäl att erinra om

att riksdagen vid ett åtskilliga tillfällen avslagit

motionsyrkanden med liknande inriktning som det nu

aktuella (se bl.a. bet. LU 1986/87:5, NU 1987/88:25,

1989/90:LU3, 1996/97:LU15, 1999/2000: LU10 och

2000/01:LU9). Också andra frågor med nära anknytning

till det nu aktuella motionsspörsmålet har varit

föremål för riksdagens överväganden. Sålunda

avstyrkte skatteutskottet så sent som i mars 2001

yrkanden om särskilda och gynnsammare skatteregler

för tjänsteverksamhet inom hushållssektorn under

åberopande bl.a. av att ett bifall till

motionärernas förslag skulle innebära avsteg från de

principer om en likformig och neutral beskattning

som ligger till grund för skattereformen och som,

enligt skatteutskottets bedömning, bör ligga fast

(bet. 2000/01:SkU14 och 2000/01:SkU19). Riksdagen

följde skatteutskottet. I sammanhanget bör även

nämnas att kulturutskottet, i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1998/99:KrU9, våren 1999

avstyrkte ett motionsyrkande om att konstnärer borde

kunna bedriva sin verksamhet i singelföretag.

Därutöver vill utskottet peka på att regeringen

nyligen uttalat att insatserna för förenkling och

genomarbetade regler för småföretag skall fortsätta

och intensifieras (prop. 2000/01:100, utg.omr. 24).

I beslut den 3 maj 2001 uppdrog regeringen åt Verket

för näringslivsutveckling (NUTEK) att göra en

bedömning av vilka konsekvenser vissa av förslagen i

Aktiebolagskommitténs slutbetänkande (SOU 2001:1) Ny

aktiebolagslag kan få för små företags villkor.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 oktober 2001

(dnr. Ju2001/220).

Det redovisade kan, enligt lagutskottets mening,

inte leda fram till några andra slutsatser än att

riksdagen bör avslå motion 2000/01:LU10.

S.k. konkurskarantän

Enligt 6 kap. 1 § konkurslagen (1987:672) gäller att

en fysisk person som försatts i konkurs inte får

driva näringsverksamhet som medför

bokföringsskyldighet så länge konkurstillståndet

varar, s.k. automatisk konkurskarantän. Något

motsvarande förbud mot att driva näringsverksamhet

finns inte vad gäller ställföreträdare för en

juridisk person som försatts i konkurs. Däremot

finns bestämmelser i 2 och 4 §§ näringsförbudslagen

som innebär att en företrädare för en juridisk

person som försatts i konkurs får meddelas

näringsförbud, om det är påkallat från allmän

synpunkt och om vederbörande förfarit grovt

otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt

grovt åsidosatt vad som ålegat honom i

näringsverksamhet.

I motion 1999/2000:L212 anser Yilmaz Kerimo (s)

att skenkonkurser för ekonomisk vinning är ett stort

problem. Motionären pekar på att en företrädare för

ett aktiebolag inte har något personligt ansvar för

bolagets åtaganden och att inget hindrar att

företrädaren vid upprepade tillfällen påbörjar ny

näringsverksamhet direkt efter en tidigare konkurs.

Enligt motionärens uppfattning bör den som ingått i

styrelsen för ett aktiebolag som försatts i konkurs

inte få bilda ett nytt aktiebolag förrän

vederbörande tagit ansvar för den tidigare

konkursen. I motionen begärs att regeringen ges i

uppdrag att utreda frågan.

Utskottet erinrar om att det i skilda sammanhang

under de senaste decennierna diskuterats om inte

även företrädare för juridiska personer där den

juridiska personen försatts i konkurs - i likhet med

fysiska personer - borde förbjudas att driva näring

eller att företräda andra bolag under pågående

konkurs, antingen med automatik i direkt anslutning

till konkursbeslutet eller efter särskild prövning.

Frågan har varit föremål för överväganden av bl.a.

Konkurslagskommittén i betänkandet (SOU 1979:13)

Konkurs och rätten att idka näring,

Näringsförbudskommittén i betänkandet (SOU 1984:59)

Näringsförbud, Näringsförbudsutredningen i

betänkandet (SOU 1995:1) Ett renodlat näringsförbud

och Näringsförbudslagsutredningen i betänkandet (SOU

1997:123) Ett effektivare näringsförbud. Samtliga

fyra utredningar har kommit fram till att en

konkurskarantän för företrädare för juridiska

personer som försatts i konkurs inte bör införas.

Som skäl härför har anförts bl.a. att en utvidgad

konkurskarantän skulle slå blint och träffa även den

som över huvud taget inte gjort sig skyldig till

någon oegentlighet och att en sådan ordning skulle

kräva stora insatser för övervakning och kontroll.

Åtgärder i syfte att förhindra konkursmissbruk har

i stället under senare tid varit inriktade på

skärpta regler i näringsförbudslagstiftningen.

Senast ändrades näringsförbudslagen den 1 juli 1999.

Lagändringarna innebär att inte bara den som är

företrädare för den juridiska personen vid

konkursbeslutet kan komma i fråga för näringsförbud

utan även den som innehade en sådan ställning senare

än ett år innan konkursansökan kom in till

tingsrätten (prop. 1998/99:44, bet. LU15, rskr.

164).

Utskottet har givetvis inte någon annan

uppfattning än motionären när det gäller missbruk av

konkursinstitutet. Enligt utskottets mening är

emellertid den i motionen förordade lösningen ingen

framkomlig väg. Som framhållits i olika sammanhang

skulle nämligen en sådan ordning kunna sägas

innebära "näringsförbud utan dom", något som

utskottet inte vill ställa sig bakom.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till

motion 1999/2000:L212.

Oseriösa bolagsöverlåtelser m.m.

I motion 2000/01:L205 av Per-Olof Svensson och

Sinikka Bohlin (båda s) tas upp olika problem med

anknytning till oseriösa bolagsöverlåtelser.

Motionärerna anser att det bör införas ett

notariatsförfarande som innebär att undertecknandet

av registrerings- eller ändringsanmälan skall

bevittnas av någon form av offentlig notarie vid

varje nystart eller övertagande av ett fåmansbolag.

Vidare föreslås att en s.k. överlåtelserevision

skall ske innan en registrerings- eller

ändringsanmälan får registreras av Patent- och

registreringsverket (PRV) och att förfallna skatter

skall vara betalda innan en bolagsöverlåtelse får

ske. På så sätt anser motionärerna att det skulle

vara svårare att vältra över ansvaret på en s.k.

målvakt. Motionärerna pekar även på

delgivningsproblem som kan uppkomma i kommanditbolag

i de fall då bolagsföreträdarna är bosatta utomlands

och inte går att nå för delgivning. I motionen

begärs ett tillkännagivande i enlighet med vad som

anförts om bolagsöverlåtelser.

Utskottet erinrar om att förevarande

motionsspörsmål varit föremål för behandling av

Bulvanutredningen och Aktiebolagskommittén. I

Bulvanutredningens betänkande (SOU 1998:47) Bulvaner

och annat har lämnats förslag som bl.a. syftar till

att lösa problem med vilseledande anmälningar för

registrering av styrelseledamöter och andra

bolagsföreträdare. Vidare har lämnats förslag som

går ut på att öka möjligheterna att ingripa mot

bruket av s.k. målvakter. I Aktiebolagskommitténs

betänkande (SOU 1999:36) Likvidation av aktiebolag

har föreslagits regler som bl.a. syftar till att

göra det lättare att försätta aktiebolag som saknar

till Patent- och registreringsverket anmäld styrelse

i likvidation. Enligt vad utskottet erfarit pågår

för närvarande arbete inom Justitiedepartementet med

en lagrådsremiss som tar upp dessa frågor.

Enligt utskottets mening bör det pågående arbetet

inte föregripas av riksdagen, och utskottet

avstyrker därför bifall till motion 2000/01:L205.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2000/01:105 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet

- att riksdagen antar de i propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1985:354) om förbud mot

yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1986:436) om

näringsförbud,

4. lag om ändring i lagen (1995:528) om revisorer.

Lagförslagen har intagits som bilaga 2 i

betänkandet.

Följdmotion

2000/01:L10 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att hos regeringen begära

förslag om ett nytt regelsystem för en enklare form

av enpersonsföretagande med inriktning på

hushållsarbeten och med anpassad beskattning.

Motion väckt under allmänna

motionstiden 1999/2000

1999/2000:L212 av Yilmaz Kerimo (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförs om konkurser i aktiebolag.

Motion väckt under allmänna

motionstiden 2000/2001

2000/01:L205 av Per-Olof Svensson och Sinikka Bohlin

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bolagsöverlåtelser.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att i 8 kap. 2 §

rättegångsbalken[1] orden "yrkesmässig rådgivning i

vissa fall, m.m." skall bytas ut mot "juridiskt

eller ekonomiskt biträde i vissa fall" och orden

"utöva rådgivningsverksamhet" mot "lämna juridiskt

eller ekonomiskt biträde".

____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse av 8 kap. 2 § 2001:57.

2 Förslag till lag om ändring i

lagen (1985:354) om förbud mot

yrkesmässig rådgivning i vissa fall,

m.m.

3 Förslag till lag om ändring i

lagen (1986:436) om näringsförbud

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:528) om

revisorer

Härigenom föreskrivs att i 4 § lagen (1995:528) om

revisorer[2]1 orden "utöva rådgivningsverksamhet"

skall bytas ut mot "lämna juridiskt eller ekonomiskt

biträde" och orden "yrkesmässig rådgivning i vissa

fall, m.m." skall bytas ut mot "juridiskt eller

ekonomiskt biträde i vissa fall".

____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

**FOOTNOTES**

[2]:1 Senaste lydelse av 4 § 2001:62.

BILAGA 3

Av utskottet framlagda lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:57) om

ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 §

rättegångsbalken i stället för dess lydelse enligt

lagen (2001:57) om ändring i nämnda balk skall ha

följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

8 kap.

2 §

-----------------------------------------------------

Till ledamot av advokatsamfundet får endast den

antas som

1. är svensk medborgare eller medborgare i en annan

stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet eller i Schweiz,

2. har hemvist i Sverige eller i en annan stat inom

Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet eller i Schweiz,

3. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna

för behörighet till domarämbete,

4. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig

praktisk och teoretisk utbildning,

5. har gjort sig känd för redbarhet, och

6. även i övrigt bedöms lämplig att utöva

advokatverksamhet.

Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fall

medge undantag från antagningskraven såvitt gäller

första stycket 1 och 2. Detsamma gäller

antagningskraven enligt första stycket 3 och 4

beträffande den som är auktoriserad som advokat i en

annan stat i enlighet med där gällande bestämmelser.

Den som har genomgått en utbildning som krävs för

att bli advokat i en stat inom Europeiska unionen,

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i

Schweiz och som i Sverige genomgått ett prov som

visar att han har tillräckliga kunskaper om den

svenska rättsordningen, skall anses uppfylla kraven

enligt första stycket 3 och 4. Detsamma gäller den

som registrerats enligt 2 a § och som därefter under

minst tre år bedrivit faktisk och regelbunden

advokatverksamhet i Sverige, under förutsättning

antingen att verksamheten huvudsakligen omfattat

svensk rätt eller att, om verksamheten inte

huvudsakligen omfattat svensk rätt, den registrerade

på annat sätt har förvärvat tillräckliga kunskaper

och erfarenheter för att antas till ledamot i

samfundet.

Den som har blivit auktoriserad som advokat i

Danmark, Finland, Island eller Norge i enlighet med

där gällande bestämmelser och som därefter under

minst tre år på ett tillfredsställande sätt har

tjänstgjort som biträdande jurist på advokatbyrå i

Sverige skall anses uppfylla kraven enligt första

stycket 3-6.

-----------------------------------------------------

Den som är försatt i Den som är försatt i

konkurs eller som har konkurs eller som har

förvaltare enligt 11 kap. förvaltare enligt 11 kap.

7 § föräldrabalken får 7 § föräldrabalken får

inte antas till ledamot. inte antas till ledamot.

Inte heller får den antas Inte heller får den antas

till ledamot som enligt 3 till ledamot som enligt 3

§ lagen (1985:354) om § lagen (1985:354) om

förbud mot yrkesmässig förbud mot juridiskt

rådgivning i vissa fall, eller ekonomiskt biträde

m.m. är förbjuden att i vissa fall är förbjuden

utöva rådgivnings- att lämna juridiskt eller

verksamhet. ekonomiskt biträde.

-----------------------------------------------------

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid

domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får

inte antas till ledamot; inte heller den som annars

är anställd i en stats eller kommuns tjänst eller

hos någon annan enskild än advokat, om inte

advokatsamfundets styrelse medger undantag.

-----------------------------------------------------

2 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:62) om

ändring i lagen (1995:528) om revisorer

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1995:528) om

revisorer i stället för dess lydelse enligt lagen

(2001:62) om ändring i nämnda lag skall ha följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

4 §

-----------------------------------------------------

För att bli godkänd revisor skall sökanden

1. yrkesmässigt utöva revisionsverksamhet,

2. vara bosatt i Sverige, i en annan stat inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i

Schweiz,

-----------------------------------------------------

3. varken vara i konkurs, 3. varken vara i

vara underkastad konkurs, vara underkastad

näringsförbud, ha näringsförbud, ha

förvaltare enligt 11 kap. förvaltare enligt 11 kap.

7 § föräldrabalken, vara 7 § föräldrabalken, vara

förbjuden att utöva förbjuden att lämna

rådgivningsverksamhet juridiskt eller

enligt 3 § lagen (1985: ekonomiskt biträde enligt

354) om förbud mot 3 § lagen (1985:354) om

yrkesmässig rådgivning i förbud mot juridiskt

vissa fall, m.m. eller eller ekonomiskt biträde

vara underkastad någon i vissa fall eller vara

motsvarande underkastad någon

rådighetsinskränkning i motsvarande

en annan stat, rådighetsinskränkning i

en annan stat,

-----------------------------------------------------

4. hos Revisorsnämnden ha avlagt revisorsexamen, och

5. vara redbar och i övrigt lämplig att utöva

revisionsverksamhet.

-----------------------------------------------------

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som

framförs under Utskottets överväganden

föreslår utskottet att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Lagförslagen

Riksdagen antar

dels de av regeringen i propositionen framlagda

förslagen till

a) lag om ändring i rättegångsbalken,

b) lag om ändring i lagen (1985:354) om förbud

mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m.,

c) lag om ändring i lagen (1986:436) om

näringsförbud,

d) lag om ändring i lagen (1995:528) om

revisorer,

dels de av utskottet i bilaga 3 framlagda

förslagen till

e) lag om ändring i lagen (2001:57) om ändring i

rättegångsbalken,

f) lag om ändring i lagen (2001:62) om ändring i

lagen (1995:528) om revisorer.

2. Singelföretag

Riksdagen avslår motion 2000/01:L10.

3. Konkurskarantän

Riksdagen avslår motion 1999/2000:L212.

4. Oseriösa bolagsöverlåtelser

Riksdagen avslår motion 2000/01:L205.

Stockholm den 15 maj 2001

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne

Carlström (s), Stig Rindborg (m), Rune Berglund (s),

Karin Olsson (s), Henrik S Järrel (m), Nikos

Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Marina

Pettersson (s), Tasso Stafilidis (v), Kjell Eldensjö

(kd), Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv (s), Ana

Maria Narti (fp), Anne-Katrine Dunker (m) och Lars

Lilja (s).

Redogörelse för ärendet och

dess beredning

I april 1995 beslutade regeringen om en samlad

strategi mot den ekonomiska brottsligheten.

Strategin redovisades för riksdagen i skrivelse

1994/95: 217 Samlade åtgärder mot den ekonomiska

brottsligheten. Riksdagen hade inget att erinra mot

skrivelsens innehåll (bet. 1994/95:JuU25, rskr.

412).

I strategin slås fast att det övergripande målet

är att påtagligt minska den ekonomiska

brottsligheten genom åtgärder som innebär en kraftig

förstärkning av samhällets samlade insatser mot

sådan kriminalitet. Åtgärder skall vidtas som

innebär en effektivisering när det gäller att

förebygga, upptäcka, utreda och lagföra ekonomisk

brottslighet.

Som ett led i arbetet att genomföra strategin

beslutade regeringen i november 1995 att tillkalla

en särskild utredare för att utreda vissa frågor om

branschsanering och andra åtgärder mot ekonomisk

brottslighet (dir. 1995:142). Utredningen, som antog

namnet Branschsaneringsutredningen, överlämnade i

september 1997 sitt huvudbetänkande (SOU 1997:111)

Branschsanering och andra åtgärder mot ekobrott. I

betänkandet lämnas en rad olika förslag till

åtgärder för hur vissa branscher skall kunna saneras

från ekonomisk brottslighet.

I juni 1996 beslutade regeringen att tillkalla en

särskild utredare för att utreda frågor om åtgärder

mot vissa bulvanförhållanden m.m. (dir. 1996:55).

Utredningen antog namnet Bulvanutredningen.

Huvuduppgiften för utredningen var att överväga

åtgärder som kan förhindra eller försvåra att

ekonomisk brottslighet begås med hjälp av bulvaner.

Uppdraget omfattade också bl.a. spörsmål rörande

missbruk av den associationsrättsliga

lagstiftningen. Därutöver ingick i uppdraget att

göra en allsidig översyn av lagen (1985:354) om

förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m.

samt att föreslå regelförändringar eller andra

åtgärder för att förhindra att ett näringsförbud

enligt lagen (1986:436) om näringsförbud kringgås.

Utredningen redovisade sitt uppdrag i februari 1998

i betänkandet (SOU 1998:47) Bulvaner och annat.

Branschsaneringsutredningens och

Bulvanutredningens betänkanden har remissbehandlats

och ligger till grund för förevarande proposition.

Vissa återstående frågor som tas upp i

Bulvanutredningens betänkande kommer, enligt vad som

anförs i propositionen, att behandlas av regeringen

i ett annat sammanhang.

I propositionen föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet

- att riksdagen antar de förslag till ändringar i

dels rättegångsbalken, dels lagen (1985:354) om

förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall,

m.m., dels lagen (1986:436) om näringsförbud, och

dels lagen (1995:528) om revisorer som lagts fram i

propositionen. Regeringens förslag återfinns i

bilaga 1, och regeringens lagförslag återfinns i

bilaga 2.

Propositionen innehåller också redovisningar av

regeringens ställningstaganden med anledning av

Branschsaneringsutredningens förslag rörande

typgodkända kassaregister och kvittokrav m.m.

(avsnitt 10) samt singelföretag (avsnitt 11). Enligt

regeringens bedömning bör utredningens förslag i

dessa delar inte genomföras.

En motion har väckts med anledning av

propositionen. I detta sammanhang behandlar

utskottet även en motion som väckts under den

allmänna motionstiden år 1999 och en motion som

väckts under den allmänna motionstiden år 2000. I

den ena föreslås åtgärder mot oseriösa

bolagsöverlåtelser. I den andra föreslås att frågan

om införande av s.k. konkurskarantän för företrädare

för juridiska personer skall utredas. Förslagen i

motionerna återfinns i bilaga 1.