Bet. 2000/01:LU9

Lagutskottets betänkande

2000/01:LU09

Vissa associations- och avtalsrättsliga frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

LU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet åtta

motionsyrkanden från allmänna motionstiden år 2000 i

olika associations- och avtalsrättsliga frågor. De

associationsrättsliga motionsspörsmålen gäller nya

associationsformer för vissa företag,

könsfördelningen på ledande poster i företagen och

redovisning av anställningsförmåner. De

avtalsrättsliga frågorna gäller jämkning av avtal

mellan näringsidkare och internationella fullmakter.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga

motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats tre reservationer och

två särskilda yttranden.

Motionerna

2000/01:L201 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till lagstiftning innebärande att minst 40 % av

vartdera könet skall vara representerat i

styrelserna för medieföretag med fler än 25

anställda.

2000/01:L202 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en dialog

initieras med tidningsbranschen om den bristande

jämställdheten i branschen.

2000/01:L204 av Ewa Thalén Finné och Cristina

Husmark Pehrsson (m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ny juridisk form

för företagande.

2000/01:L206 av Leif Jakobsson (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

allmännyttig associationsform.

2000/01:L901 av Mats Odell och Rolf Åbjörnsson (kd)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

harmonisering av internationella fullmakter.

2000/01:L907 av Rolf Åbjörnsson och Inger Strömbom

(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

domstolarnas möjligheter att jämka oskäliga avtal

mellan näringsidkare.

2000/01:Fi907 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av aktiebolagslagen som innebär

att minst 40 % av vartdera könet skall vara

representerat i börsnoterade aktiebolags styrelser

samt i statligt och kommunalt ägda aktiebolags

styrelser.

2000/01:A226 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att även onoterade

börsföretag i sin årsberättelse skall redovisa

förmåner för verkställande direktörer.

Utskottet

Nya associationsformer

Aktiebolagsrätten har sedan början av 1990-talet

varit föremål för ett fortlöpande reformarbete. År

1990 tillkallade regeringen en kommitté,

Aktiebolagskommittén, med uppdrag att göra en

översyn av aktiebolagslagen (dir. 1990:08).

Regeringens uppdrag till Aktiebolagskommittén

omfattade två delar. Kommittén hade först att lägga

fram förslag till de ändringar i aktiebolagslagen

(1975:1385) som var föranledda av den europeiska

integrationen och Sveriges närmande till EU. I den

delen har kommitténs uppdrag resulterat i bl.a. att

aktiebolagslagens bestämmelser om bundna aktier

upphävts och att aktiebolagen delats in i två

kategorier, publika och privata aktiebolag (prop.

1992/93:68, bet. LU14 och prop. 1993/94:196, bet.

LU32).

Den andra delen av Aktiebolagskommitténs arbete

avsåg att överväga frågor som främst rör

aktiebolagets kapital och finansiella instrument,

aktiebolagets organisation och aktieägarnas

minoritetsskydd. Våren 1995 överlämnade kommittén

delbetänkandet (SOU 1995:44) Aktiebolagets

organisation, som behandlade bolagsorganens roller

och ansvar samt därmed sammanhängande frågor.

Betänkandet låg till grund för de av riksdagen våren

1998 beslutade ändringarna i aktiebolagslagens

regler om styrelse, bolagsstämma, revision och

skadestånd (prop. 1997/98:99, bet. LU26).

Ändringarna, som trädde i kraft den 1 januari 1999,

syftar bl.a. till en förstärkning av ägarfunktionen

och ett effektivare resursutnyttjande i företagen.

Kommitténs delbetänkanden (SOU 1997:22)

Aktiebolagets kapital och (SOU 1997:196) Vinst-

utdelning i aktiebolag bereds för närvarande i

Regeringskansliet, och närmast pågår arbete med en

lagrådsremiss på grundval av kommitténs förslag om

vinstutdelning, nedsättning av aktiekapitalet och

likvidation.

Nyligen har Aktiebolagskommittén avlämnat sitt

slutbetänkande (SOU 2001:1) Ny aktiebolagslag. I

betänkandet föreslås en helt ny aktiebolagslag.

Mycket av innehållet i slutbetänkandet är genom

tidigare delbetänkanden och genomförda delreformer

redan känt, och kommitténs arbete har till stora

delar gått ut på att göra lagen begriplig och så

långt det är möjligt lättläst. Slutbetänkandet

behandlar också en rad nya frågor. Hit hör bl.a.

förslagen att avskaffa systemet med ett nominellt

belopp på aktierna och ersätta det med ett

kvotaktiesystem, förbättra möjligheterna att

utnyttja elektroniska hjälpmedel och modern

kommunikationsteknik vid bolagsstämma, mildra

förbudet för bolag att lämna lån till aktieägare

samt förslaget att införa nya regler om delning av

bolag (fission). Slutbetänkandet innehåller också

ett förslag till införande av ett aktieägarregister.

Förslaget innebär att samtliga aktieägare i alla

aktiebolag skall finnas antecknade i ett

avstämningsregister som förs antingen av Patent- och

registreringsverket eller av någon central

värdepappersförvaltare som bolaget självt väljer.

Även på det redovisningsrättsliga området har

omfattande lagändringar skett under senare år. På

grundval av Redovisningskommitténs första betänkande

(SOU 1994:17) Års- och koncernredovisning enligt EG-

direktiv genomfördes hösten 1995 de ändringar i

redovisningslagstiftningen för aktiebolag, vissa

handelsbolag, kreditinstitut, värdepappersbolag och

försäkringsföretag som betingades av EG:s

bolagsrättsliga och redovisningsrättsliga direktiv

(prop. 1995/96:10, bet. LU4).

Hösten 1999 beslutade riksdagen en reform av

reglerna om bokföring och offentlig redovisning som

syftar till en samlad och modern lagstiftning (prop.

1998/99:130, bet. LU2). Reformen, som byggde på

bl.a. Redovisningskommitténs slutbetänkande (SOU

1996:157) Översyn av redovisningslagstiftningen,

innebär att bestämmelserna om vem som är

bokföringsskyldig, om räkenskapsår, löpande

bokföring och arkivering samlats i en ny bokförings-

lag (1999:1078). Vidare har tillämpningsområdet för

årsredovisningslagen (1995:1554) utsträckts så att

lagen omfattar samtliga företag som är skyldiga att

avsluta den löpande bokföringen med en

årsredovisning. Den nya lagstiftningen har trätt i

kraft den 1 januari 2000.

I motion L204 av Ewa Thalén Finné och Cristina

Husmark Pehrsson (båda m) anförs att småföretagare

många gånger befinner sig i ett gränsland mellan

reglerna för företagare och reglerna för anställda.

Enligt motionärerna bottnar problematiken i att en

egenföretagare inte har funktionerna skilda åt,

medan i ett aktiebolag ägarfunktionen och ansvaret

att driva företaget är åtskilda. För att komma till

rätta med problemen bör det, enligt motionärernas

mening, i svensk rätt införas en ny juridisk

företagsform, där kravet på satsat eget kapital

ligger på ett minimum samtidigt som det ekonomiska

ansvaret för ägaren finns kvar. Motionärerna

framhåller att företagsformen måste vara enkel att

starta, administrera och driva, och många av de

formella krav som gäller för aktiebolag skall inte

krävas. En sådan företagsform skulle, anförs det i

motionen, möjliggöra för fler att driva företag som

juridisk person. I motionen yrkas att frågan om en

ny företagsform, såsom den skisserats i motionen,

utreds.

Som utskottet tidigare konstaterat, då liknande

motionsspörsmål behandlats våren 1997 (bet.

1996/97:LU15) och våren 2000 (bet. 1999/2000:LU10),

har frågan om införandet av en särskild bolagsform

för mindre företag under 1990-talet kommit i ett

delvis nytt läge till följd av de ändringar som

genomförts i aktiebolagslagen med anledning av att

EG:s bolagsrättsliga direktiv införlivats i svensk

rätt. Sålunda erbjuder den svenska aktiebolagslagen

fr.o.m. den 1 januari 1995 två alternativa

bolagstyper utan personligt ansvar för delägarna,

nämligen publika respektive privata aktiebolag.

Aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag skall uppgå

till minst 500 000 kr, medan det i ett privat

aktiebolag räcker med ett aktiekapital om 100 000

kr. Regelsystemet är utformat på så sätt att den ena

bolagskategorin, publika aktiebolag, typiskt sett

omfattar större bolag med stor spridning på

aktierna, medan den andra kategorin, privata

aktiebolag, företrädesvis omfattar små bolag med ett

mindre antal ägare. Den svenska

aktiebolagslagstiftningen har därmed fått en

struktur som i sina huvuddrag överensstämmer med vad

som gäller i övriga EU-länder (prop. 1993/94:196,

bet. LU32).

Ett av syftena med införandet av en uppdelning

mellan publika och privata aktiebolag har varit att

i kommande lagstiftningsarbete kunna lägga

kategoriindelningen till grund för ytterligare

ändringar i aktiebolagslagen. I linje härmed

beslutade riksdagen våren 1998 ändringar i

aktiebolagslagen, med ikraftträdande den 1 januari

1999, som bl.a. innebär en differentiering mellan

publika respektive privata aktiebolag i fråga om

vissa lednings- och organisationsfrågor. För publika

aktiebolag gäller att en tudelad

ledningsorganisation med styrelse och verkställande

direktör är obligatorisk medan lagstiftaren i fråga

om privata aktiebolag i större utsträckning har

överlämnat till delägarna själva att besluta om

ledningsorganisationens utformning. I privata

aktiebolag är således endast ett ledningsorgan, dvs.

styrelsen, obligatorisk. Styrelsen skall i publika

aktiebolag bestå av minst tre ledamöter, medan det i

privata aktiebolag räcker med en styrelseledamot

under förutsättning att det finns minst en

suppleant. Också i frågor som styrelsens utseende,

arbetsordning för styrelsen och kallelse till

bolagsstämma innebär 1998 års lagändringar en

differentiering mellan publika och privata

aktiebolag där bestämmelserna för de privata

aktiebolagen generellt sett är något enklare och mer

flexibla (prop. 1997/98:99, bet. LU26).

När det gäller redovisningsreglerna bör framhållas

att årsredovisningslagen numera tillåter mindre och

medelstora företag att upprätta s.k. resultaträkning

i förkortad form samt möjliggör att mindre företag

undantas från vissa krav på tilläggsupplysningar.

Vidare beslutade riksdagen i samband med

behandlingen hösten 1999 av regeringens förslag till

ny bokföringslag om viss uppmjukning för mindre

företag av kravet på att bokföringen skall avslutas

med en årsredovisning och viss förenkling av

möjligheterna att upprätta resultaträkning i

förkortad form (prop. 1998/99:130, bet. LU2).

Därutöver vill utskottet peka på att rent allmänt

frågor kring regelförenkling för mindre företag

kommit alltmer i blickpunkten under senare år.

Sålunda tillkallade regeringen hösten 1996 en

särskild delegation för att identifiera problem och

föreslå åtgärder för att undanröja onödiga hinder

för etablering och tillväxt i småföretag, den s.k.

Småföretagsdelegationen (dir. 1996:7). Delegationen

har slutredovisat sitt arbete i betänkandet (SOU

1998:94) Förslagskatalog. Småföretagsdelegationen

har bl.a. föreslagit en rad åtgärder för att

förstärka det systematiska arbetet med

regelreformering.

I budgetpropositionen för år 2001 redovisar

regeringen arbetet med regelförenkling (prop.

2000/01:1 utg.omr. 24 s. 23). Av redogörelsen

framgår att regeringen, i linje med vad

Småföretagsdelegationen föreslagit, introducerat ett

system för effektivare problem- och

konsekvensanalyser av reglers effekter för små

företags villkor. Sålunda har regeringen den 22

december 1998 inrättat en statssekreterargrupp med

särskilt ansvar för arbetet med regelförenkling.

Gruppen, som består av statssekreterare från

Justitie-, Finans- och Näringsdepartementen,

utfärdade i mars 1999 riktlinjer för

Regeringskansliet avseende arbetet med särskild

konsekvensanalys av reglers effekter för små

företags villkor. Sedan den 1 maj 2000 samordnas

regelförenklingsarbetet med särskild inriktning på

små företag inom en särskild enhet inom

Näringsdepartementet - SimpLex-enheten. Enhetens

verksamhet syftar bl.a. till att ge stöd och råd

till övriga delar av Regeringskansliet, myndigheter

och verk samt utredningsväsendet. Myndigheternas

grundläggande ansvar för att reglers effekter för

små företags villkor analyseras när nya eller

ändrade regler övervägs regleras i förordningen

(1998:1820) om särskild konsekvensanalys av reglers

effekter för små företags villkor, den s.k. SimpLex-

förordningen. För utredningsväsendet finns kravet

särskilt reglerat i Kommittéförordningen

(1998:1474).

Enligt vad regeringen vidare redovisar i

budgetpropositionen för år 2001 kommer, med hjälp av

den s.k. SimpLex-gruppen, som består av

representanter för små företag samt

småföretagsexperter, regelförenkling av befintliga

regelverk att övervägas. Till SimpLex-gruppen har

knutits en referensgrupp som består av ett antal

företagare - Nybyggarna. Inom Regeringskansliet

pågår, framgår det av redovisningen, en översyn av

olika s.k. gränsvärden i bl.a. bokförings- och

redovisningslagstiftningen. Syftet är att samordna

och nedbringa antalet gränsvärden. Vidare redovisas

att det förbereds ett system för elektronisk

ingivning av ansökningar om patent. Vad gäller

varumärken och mönsterskydd utreds frågan för

närvarande av Varumärkeskommittén och

Mönsterskyddsutredningen.

Mot bakgrund av vad sålunda redovisats anser

utskottet att motion L204 inte bör föranleda någon

riksdagens vidare åtgärd, och utskottet avstyrker

bifall till motionen.

Leif Jakobsson (s) framhåller i motion L206 att de

existerande associationsformerna alla har det

gemensamt att regelverken syftar till maximal

ekonomisk avkastning till ägarna. Samtidigt pågår,

anförs det, mycket utvecklingsarbete inom den

gemensamma sektorn i syfte att åstadkomma mindre och

mer överblickbara organisationsformer. Drivkraften

bakom de flesta försök med fristående skolor,

vårdinrättningar m.m. är enligt motionären att

framhålla en pedagogisk idé, en vårdideologi eller

en arbetsorganisation som inte finns inom den

offentliga sektorn. I motionen anförs att

aktiebolagsformen, genom sin inriktning på

vinstmaximering, många gånger inte är lämplig för

denna typ av verksamhet. Inte heller

stiftelseinstitutet passar i sammanhanget. Som

exempel på områden där en ny associationsform behövs

nämns i motionen bostadssektorn och elitidrotten.

Trots att verksamheten är samhällsnyttig och

drivkraften oegennyttig hänvisas, anförs det, dessa

verksamheter till att välja aktiebolagsformen,

eftersom det i Sverige saknas associationsformer för

icke vinstdrivande företag. Mot denna bakgrund

skulle, enligt motionärens mening, införandet av en

ny associationsform fylla en viktig funktion för att

utveckla verksamhetsformer inom den offentliga

sektorn, för det ideella föreningslivet och för

utvecklandet av den allmännyttiga bostadssektorn. I

motionen yrkas ett tillkännagivande om vad som

sålunda anförts.

Utskottet vill först erinra om den diskussion som

förevarit om behovet av att införa en ny

associationsform för anslagsberoende verksamhet.

Spörsmålet övervägdes ingående av utskottet i

samband med riksdagens behandling våren 1994 av

regeringens förslag till en stiftelselag (prop.

1993/94:9, bet. LU12). Övervägandena ledde till att

utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande

förordade att regeringen skulle återkomma till

riksdagen med förslag till rättslig reglering av

sådan anslagsberoende verksamhet som till följd av

definitionen av stiftelsebegreppet i stiftelselagen

inte kommer att kunna anordnas i stiftelseform.

Hösten 1995 återkom regeringen i frågan och föreslog

i proposition 1995/96:61 att riksdagen skulle

godkänna ett förslag om former för verksamhet som är

beroende av statligt stöd. Förslaget innebar att,

när staten tillsammans med en annan part engagerar

sig i verksamhet som är beroende av statligt stöd,

detta skall ske genom att ett aktiebolag eller en

ideell förening bildas. Dessa verksamhetsformer

skulle, enligt regeringens uppfattning, tillgodose

även de behov som kommuner och landsting har av

privaträttsliga former för denna typ av verksamhet.

Vid riksdagsbehandlingen påpekade utskottet att

aktiebolagsformen - även om den i och för sig kan

användas för den verksamhet som diskuterades och i

en del fall också är lämplig för det - är utformad

med utgångspunkt i näringslivets behov. Även

användningen av formen ideell förening kunde enligt

vad utskottet anförde bli problematisk. Mot bakgrund

av det anförda kunde det enligt utskottets mening

inte uteslutas att det kan krävas en ny rättslig

form vid sidan av aktiebolaget och den ideella

föreningen för att helt tillfredsställa behovet av

rättslig reglering för de skilda slags verksamheter

som är beroende av fortlöpande statligt stöd.

Utskottet utgick emellertid från att regeringen med

uppmärksamhet följer frågan och återkommer till

riksdagen med en redovisning härav samt förslag till

en ny rättslig reglering om ett sådant behov har

visats föreligga. Något tillkännagivande från

riksdagens sida var därför inte erforderligt. Med

det anförda avstyrkte utskottet bifall till en

motion med yrkande om tillkännagivande om en ny

associationsform för anslagsberoende verksamhet

(bet. 1995/96:LU7).

Frågan om ny associationsform för anslagsberoende

verksamhet behandlades åter av riksdagen våren 1997

med anledning av motioner, som efterlyste en ny

rättslig organisationsform bl.a. för

kulturinstitutioner där samverkan sker mellan

offentliga huvudmän, folkrörelser, ideella

föreningar, företag och enskilda. Enligt utskottets

mening fanns det då inte anledning att göra något

annat principiellt ställningstagande än det som

utskottet hade gjort hösten 1995 (bet.

1996/97:LU15).

Utskottet vill därutöver särskilt peka på att

Utredningen om allmännyttan och bruksvärdet i

betänkandet (SOU 1999:148) På de boendes villkor

föreslagit en lag om allmännyttiga bostadsbolag

innehållande regler om en särskild företagsform för

bolag som har till syfte att bedriva verksamhet utan

att dela ut vinst till ägarna. Kommittén om

allmännyttiga bostadsföretag och bostadssocial

utveckling, den s.k. ALLBO-kommittén, har till

uppgift att bl.a. värdera förslagen från nyssnämnda

utredning om olika verksamhetsformer för icke

vinstdrivande företag m.m. och bedöma behovet av ett

nytt regelverk för sådana företag (dir. 1999:110).

Om kommitténs överväganden leder till att det behövs

ett nytt regelverk för denna typ av företag skall,

enligt direktiven, kommittén utarbeta en komplett

lagreglering samt de författningsändringar i övrigt

som är nödvändiga. Utredningsuppdraget beräknas bli

redovisat under våren 2001.

Med hänsyn till vad nu har redovisats anser

utskottet att det inte finns någon anledning för

riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av

motion L206. Motionen bör därför lämnas utan bifall.

Könsfördelningen i företagens ledning, m.m.

Bestämmelser om aktiebolags ledning finns i 8 kap.

aktiebolagslagen (1975:1385). Av bestämmelserna

framgår att ett aktiebolag skall ha en styrelse med

minst tre ledamöter. I ett privat aktiebolag får

styrelsen dock bestå av en eller två ledamöter, om

det finns minst en suppleant. I 6 § föreskrivs att

styrelsen utses av bolagsstämman. I bolagsordningen

får det föreskrivas att en eller flera

styrelseledamöter, i publika aktiebolag dock mindre

än hälften av samtliga, skall utses på annat sätt.

Kapitlet innehåller vidare bestämmelser om bl.a.

styrelsens uppgifter, bosättningskrav,

obehörighetsgrunder, mandattid, ordförande,

sammanträden, beslutsförhet, jäv och protokoll.

Därutöver finns särskilda bestämmelser som gäller

verkställande direktör. I ett publikt aktiebolag

skall styrelsen utse en verkställande direktör. I

ett privat aktiebolag får styrelsen utse en

verkställande direktör. Av 8 kap. 9 § följer att den

som är underårig eller i konkurs eller som har en

förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken inte

kan vara styrelseledamot. Att detsamma gäller för

den som har näringsförbud följer av 6 § lagen

(1986:436) om näringsförbud. Några särskilda regler

om könssammansättningen i ett aktiebolags styrelse

finns inte. Inte heller i annan associationsrättslig

lagstiftning finns några sådana föreskrifter.

I motion Fi907 av Gudrun Schyman m.fl. (v) pekas på

att Sverige internationellt sett ligger långt efter

när det gäller kvinnorepresentationen i företagens

styrelser. I de svenska börsnoterade bolagens

styrelser har, anförs det, andelen kvinnor under ett

flertal år legat runt 5 %, och någon förändring till

det bättre synes inte vara i sikte. Endast 29 % av

de börsnoterade bolagen har en kvinna i styrelsen

som valts på bolagsstämma. Av de 25 bolag som finns

på börsens A-lista med de mest omsatta aktierna

saknar enligt motionen 15 kvinnlig representation i

styrelsen. I fråga om de 500 största företagen med

dotterbolag uppgår andelen kvinnor som är

verkställande direktör till 3 %, och andelen kvinnor

som är styrelseordförande är 1,9 %. I motionen

refereras till en undersökning som publicerats i

Veckans Affärer i september 2000 enligt vilken

endast 13,5 % av storföretagens chefer är kvinnor.

Nästan 50 % av de 500 största företagen saknar helt

kvinna på relativt hög chefsnivå. I motionen

konstateras att en jämställd kvinnorepresentation i

de stora företagens styrelser inte tycks gå att

uppnå på frivillig väg. I det läget är, enligt

motionärerna, könskvotering ett demokrati- och

rättvisekrav. Riksdagen bör därför begära att

regeringen lägger fram förslag till ändring av

aktiebolagslagen som innebär att minst 40 % av

vartdera könet skall vara representerat i

börsnoterade aktiebolags styrelser samt i statligt

och kommunalt ägda aktiebolags styrelser (yrkande

2).

Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) behandlar i

motion L201 frågan om könssammansättningen i

styrelser i medieföretag. Enligt motionen var under

år 2000 vid 15 större tidningsföretag, spridda jämnt

över landet, av sammanlagt 109 ordinarie

styrelseledamöter endast 15 kvinnor. Av de 15

chefredaktörerna vara bara tre kvinnor. I

etermediernas styrelser är, enligt motionen,

resultatet ännu mer nedslående. Bland 158 ordinarie

ledamöter i 36 bolag med fler än 25 anställda var

bara 19 kvinnor. I motionen konstateras att de

offentligt ägda företagen Sveriges Television AB,

Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB

har styrelser sammansatta enligt statlig policy;

förhållandet mellan män och kvinnor håller sig inom

spannet 40:60. Det är också, konstateras det i

motionen, i de statligt ägda medieföretagen som de

kvinnliga verkställande direktörerna finns, tre

stycken. Enligt motionen är troligen situationen

inte bättre på bok- och tidskriftsförlagen än i de

privata etermedieföretagen. Läget när det gäller

jämställdheten på medieföretagen är således enligt

motionärerna mycket oroande. En åtgärd som därför

bör övervägas är, anförs det, att genom lagstiftning

kvotera när det gäller könssammansättningen i

företagens styrelser. I motionen föreslås sålunda

att riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lagstiftning innebärande att minst 40 %

av vartdera könet skall vara representerat i

styrelserna för medieföretag med fler än 25

anställda.

Även i motion L202 av Carina Hägg (s) behandlas

jämställdheten i medieföretags styrelser. Med tanke

på mediernas opinionsbildande roll är det, enligt

motionären, angeläget att medieföretagen visar upp

ett gott exempel när det gäller jämställdheten. I

första hand är det branschen själv som bör ta

ansvaret för jämställdheten. Det är emellertid,

enligt motionären, hög tid att regeringen tar

initiativ till en dialog med tidningsbranschen om

den bristande jämställdheten i branschen.

Inför ett ställningstagande till de aktuella

motionsyrkandena vill utskottet först peka på att

regeringen i skrivelsen till riksdagen om

jämställdhetspolitiken inför 2000-talet (skr.

1999/2000:24) presenterat huvuddragen i den

fortsatta inriktningen av jämställdhetspolitiken. I

skrivelsen anför regeringen att den kommer att

intensifiera ansträngningarna för att öka andelen

kvinnor vid tillsättningar i statliga

bolagsstyrelser i syfte att uppnå en jämn

könsfördelning. Ett delmål är att andelen kvinnor

skall vara minst 40 % år 2003. När det gäller

styrelser i börsnoterade aktiebolag avser regeringen

att noga följa utvecklingen de närmaste åren.

Arbetsmarknadsutskottet, som behandlat skrivelsen i

sitt betänkande 1999/2000:AU6, har förklarat att

utskottet stöder den inriktning på

jämställdhetspolitiken som regeringen redovisar i

skrivelsen.

Utskottet vill vidare peka på att

arbetsmarknadsutskottet, vid behandlingen hösten

2000 av en motion om att nya modeller av s.k.

roterande ledarskap bör prövas i syfte att

möjliggöra för fler kvinnor att nå

chefsbefattningar, uttalat att sådana modeller

bygger på lokala lösningar och därför, för att bästa

resultat skall nås, bör utformas från varje

verksamhets egna förutsättningar samt att

användandet av sådana lösningar får ankomma på

respektive företag eller organisation att avgöra

(bet. 2000/01:AU3).

Lagutskottet har från sina utgångspunkter ingen

annan uppfattning än den arbetsmarknadsutskottet

sålunda gett uttryck för. Lagutskottet har också

våren 2000, med anledning av en motion, uttalat att

tiden nu är mogen att överväga om en utvidgning av

den gällande skyldigheten att i årsredovisningen

ange könsfördelningen till en redovisning av

fördelningen mellan kvinnor och män i styrelser och

på andra ledande poster i företaget kan vara till

nytta för jämställdhetsarbetet (bet.

1999/2000:LU10). Det fick enligt utskottet ankomma

på regeringen att i lämpligt sammanhang ta initiativ

till sådana överväganden och återkomma till

riksdagen. Vad utskottet sålunda anfört med

anledning av motionen i fråga, gav riksdagen som sin

mening regeringen till känna (rskr. 144).

Som utskottet uttalat tidigare, när liknande

motionsyrkanden som de nu aktuella behandlats av

riksdagen, ger förhållandena, som de redovisats i de

nu aktuella motionerna, anledning till eftertanke

(se bet. 1997/98:LU26 och 1999/2000:LU10). Även nu

anser utskottet emellertid att det trots allt inte

bör komma i fråga att genom ändringar i den

associationsrättsliga lagstiftningen tvinga fram en

ändring. Enligt utskottets mening skulle det

nämligen vara oacceptabelt att göra ingrepp i

ägarkollektivets, bolagsstämmans, rätt att

självständigt utse sina företrädare i

företagsledningen. En ökad jämställdhet i

bolagsstyrelserna och andra ledningsorgan måste

sålunda främjas med andra medel än genom tvingande

lagstiftning om styrelsernas könssammansättning.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till

motionerna Fi907 yrkande 2, L201 och L202.

Redovisning av anställningsförmåner

Av 5 kap. 19 § årsredovisningslagen (1995:1554)

framgår att förvaltningsberättelsen skall innehålla

uppgifter om hur stor del av lönerna och andra

ersättningar som under räkenskapsåret utgått till

styrelseledamöter, verkställande direktör eller

motsvarande befattningshavare. I 5 kap. 20 §

föreskrivs att uppgifter skall lämnas om det

sammanlagda beloppet av kostnader och förpliktelser

som avser pensioner eller liknande förmåner till

styrelseledamöter, verkställande direktör eller

motsvarande befattningshavare. Vad som gäller för

styrelseledamöter och verkställande direktör gäller

enligt 21 § i samma kapitel även tidigare

styrelseledamöter och tidigare verkställande

direktör. Enligt 5 kap. 23 § skall vidare, om

bolaget har träffat avtal om avgångsvederlag eller

liknande förmåner till styrelseledamöter,

verkställande direktören eller andra personer i

bolagets ledning, uppgift lämnas om avtalen och om

de väsentligaste villkoren i avtalen. Denna

reglering är bl.a. avsedd att tillmötesgå de krav

som ställts i olika sammanhang på att företagen

lämnar en mer detaljerad information om ledande

befattningshavares anställningsförmåner och

förekommande avtal om avgångsvederlag och

motsvarande.

I motion A226 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas ett

tillkännagivande om att även "onoterade" börsföretag

i sina årsredovisningar skall redovisa förmåner för

verkställande direktörer (yrkande 6).

Utskottet kan inte se annat än att motionsyrkandet

är tillgodosett genom den lagstadgade skyldighet om

redovisning av aktuella förmåner som enligt vad ovan

anges finns i årsredovisningslagstiftningen.

Utskottet avstyrker därför bifall till motion A226

yrkande 6.

Jämkning av avtal mellan näringsidkare

Enligt 36 § avtalslagen, som är en s.k.

generalklausul, får avtalsvillkor jämkas eller

lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med

hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid

avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden

och omständigheterna i övrigt. Enligt andra stycket

i paragrafen skall vid prövningen särskild hänsyn

tas till behovet av skydd för den som i egenskap av

konsument eller annars intar en underlägsen

ställning i avtalsförhållandet.

Frågan om jämkning av skiljeklausuler och andra

villkor i avtal mellan näringsidkare har varit

föremål för behandling i den juridiska litteraturen.

Därvid har uppfattningen framförts att en

skiljeklausul i avtal mellan näringsidkare bör

jämkas endast i extrema fall (Grönfors, Avtalslagen,

tredje uppl., 1995, s. 242).

I motion L907 av Rolf Åbjörnsson och Inger Strömbom

(båda kd) pekas på det skydd som lagstiftningen i

många avseenden ger konsumenterna som den svagare

parten i avtalsförhållanden. Motsvarande skydd finns

inte för småföretagare som ofta kan befinna sig i en

underlägsen position i ett mellanhavande gentemot

ett större företag eller en koncern. För

småföretagaren är, framhålls det i motionen, en

kostsam juridisk process ett betydligt större

problem än för den stora koncernen med helt andra

ekonomiska förutsättningar. Det leder många gånger

till att småföretagaren tvingas avstå från att

processa om ett berättigat krav. I motionen

konstateras att avtal mellan näringsidkare ofta

innehåller ett avtalsvillkor om att tvister i

anledning av avtalet skall avgöras av skiljemän

(s.k. skiljeklausul) och inte av domstol. Till

nackdelarna med ett skiljemannaförfarande hör att

det är dyrt, vilket drabbar småföretagaren.

Motionärerna framhåller att skiljeklausuler allmänt

anses oskäliga i avtal mellan näringsidkare och

konsument. Däremot hör det till ovanligheterna att

domstol jämkar en skiljeklausul i ett avtal mellan

näringsidkare. Enligt motionärerna är sålunda den

mindre företagaren i det närmaste rättslös i en

tvist med en stor koncern. I motionen yrkas ett

tillkännagivande om att domstolarnas möjligheter att

jämka oskäliga avtal mellan näringsidkare bör ses

över.

Utskottet vill först peka på att generalklausulen i

36 § avtalslagen gäller också vid rena

affärsförhållanden. Även i sådana förhållanden intar

ofta den ena avtalsparten en ställning som är

underlägsen den andres. I förarbetena har emellertid

uttalats att det är klart att generalklausulen måste

tillämpas med betydligt större försiktighet på rena

affärsförhållanden än på avtal mellan näringsidkare

och konsumenter. Vidare har i förarbetena uttalats

att i fråga om skiljeklausuler i avtal mellan

näringsidkare som är jämställda jämkning som regel

inte bör komma i fråga (prop. 1975/76:81 s. 106 och

147).

Frågan om jämkning av avtal mellan näringsidkare

har varit föremål för avgöranden av Högsta domstolen

(se bl.a. rättsfallen NJA 1987 s. 639 och 1992 s.

290). Båda avgörandena gällde jämkning av

skiljeklausuler. I det förstnämnda rättsfallet

konstaterade domstolen att skiljeklausuler i avtal

mellan näringsidkare och konsument ofta kan väcka

betänkligheter. Detta beror, anfördes det, främst på

att kostnaderna för skiljeförfarandet, vilka inte

omfattas av rättshjälpssystemet, kan utgöra en tung

börda för konsumenten som i regel är den ekonomiskt

svagare parten. Med hänsyn till risken att åsamkas

stora kostnader kan konsumenten se sig mer eller

mindre nödsakad att avstå från att göra sin rätt

gällande. I fråga om skiljeklausuler i avtal mellan

näringsidkare som är jämställda bör, uttalade Högsta

domstolen vidare, enligt förarbetena till 36 §

avtalslagen jämkning som regel inte komma i fråga.

Beträffande det aktuella avtalet mellan parterna

(ett avtal om handelsagentur) konstaterade domstolen

att avtalet skiljer sig väsentligt från ett avtal

mellan jämställda näringsidkare; snarare framträdde

vissa likheter med ett anställningsförhållande. Den

underlägsne parten i förhållandet ansågs av Högsta

domstolen ha varit i behov av samma skydd som en

konsument mot ett skiljeavtal med åtföljande

kostnadsrisker, och skiljeklausulen borde därför

såsom oskälig lämnas utan avseende.

I 1992 års rättsfall, som gällde fråga om jämkning

av skiljeklausul i ett franchiseavtal, uttalade

Högsta domstolen att det inte föreligger skäl att

generellt lämna en skiljeklausul i franchiseavtal

utan avseende. Som regel bör därför en vanlig

skiljeklausul anses innebära rättegångshinder. Ett

annat ställningstagande kunde emellertid enligt

domstolen vara påkallat i vissa fall, t.ex. om

avtalet har likheter med ett anställningsförhållande

eller då en resurssvag franchisetagare behöver samma

skydd som en konsument mot kostnadsriskerna med ett

skiljeavtal. Vad som framkommit i målet om avtalets

tillkomst och innehåll eller vad som upplysts om

franchisetagarens förhållanden kunde emellertid

enligt Högsta domstolen inte anses utgöra

tillräckliga skäl att frångå regeln om

skiljeklausuls giltighet.

Utskottet har för sin del viss förståelse för de

synpunkter som förts fram i motion L907. Av vad som

redovisats ovan framgår emellertid att gällande rätt

innebär att en skiljeklausul i avtal mellan

näringsidkare kan jämkas under vissa

förutsättningar. Enligt utskottets mening finns det

för närvarande inte skäl för riksdagen till någon

vidare åtgärd med anledning av motionen, och

utskottet avstyrker bifall till denna.

Internationella fullmakter

I motion L901 av Mats Odell och Rolf Åbjörnsson

(båda kd) pekas på att Sverige är ett extremt

handelsberoende land och att olika rättstraditioner

möts i handelsutbytets olika faser. I samband med

att en tvist uppkommer med någon utländsk köpare

måste den svenska exportören - eller importören -

anlita utländska ombud. Oftast anlitas advokater,

men även svenska företags lokala representanter

eller någon god man kan komma i fråga. I alla dessa

fall måste det svenska företaget utställa en giltig

fullmakt för att ombuden skall kunna agera för deras

räkning. I det sammanhanget finns ingen som helst

internationell samordning, utan fullmakterna är av

helt skiftande slag. Enligt motionärerna innebär

detta att särskilt svenska handelshus ofta får lägga

ned helt orimlig tid på att få fram giltiga

fullmakter. Det torde enligt motionen finnas många,

inte minst småföretagare, som är villrådiga i frågan

om hur man skall gå till väga och vilket ansvar man

tar på sig om man mer eller mindre tvingas

underteckna svepande formuleringar och oklara

definitioner i långtgående fullmakter till ombud i

fjärran länder. Motionärerna anser att regeringen

bör agera, främst inom EU, för att även EU inom WTO

och andra relevanta internationella forum skall

driva frågan om en harmonisering för att skapa

internationellt giltiga fullmakter. I motionen yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

harmonisering av internationella fullmakter.

Utskottet behandlade en likalydande motion våren

1998. Utskottet utgick då från att regeringen kommer

att verka för att frågan får en lösning i ett

lämpligt internationellt organ och ansåg att någon

särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning

av motionen inte var påkallad (bet. 1997/98: LU19).

Utskottet vidhåller nu sitt ställningstagande från

år 1998 och avstyrker bifall till motion L901.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ny associationsform för

mindre företag

att riksdagen avslår motion 2000/01:L204,

2. beträffande ny associationsform för

allmännyttig verksamhet

att riksdagen avslår motion 2000/01:L206,

3. beträffande könsfördelningen i

företagens ledning

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:L201, 2000/01:L202

och 2000/01:Fi907 yrkande 2,

res. 1 (v)

4. beträffande redovisning av

anställningsförmåner

att riksdagen avslår motion 2000/01:A226 yrkande 6,

5. beträffande jämkning av avtal mellan

näringsidkare

att riksdagen avslår motion 2000/01:L907,

res. 2 (m, kd, c, fp)

6. beträffande internationella

fullmakter

att riksdagen avslår motion 2000/01:L901.

res. 3 (m, kd, fp)

Stockholm den 18 januari 2001

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson

(kd), Marianne Carlström (s), Rune

Berglund (s), Karin Olsson (s),

Henrik S Järrel (m), Nikos

Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström

(m), Marina Pettersson (s),

Christina Nenes (s), Tasso

Stafilidis (v), Kjell Eldensjö

(kd), Berit Adolfsson (m), Viviann

Gerdin (c), Ana Maria Narti (fp),

Christina Pettersson (s) och Anne-

Katrine Dunker (m).

Reservationer

1. Könsfördelningen i företagens ledning

(mom. 3)

Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8

börjar med "Inför ett" och på s. 9 slutar med "och

L202" bort ha följande lydelse:

Som framgår av bl.a. de uppgifter om

könsfördelningen i företagens ledande organ som

redovisas i motionerna är förhållandena nedslående,

inte minst vad gäller de största företagen. Trots

upprepade önskemål och krav på olika håll i den

allmänna debatten har näringslivet inte förmåtts att

på egen hand öka andelen kvinnlig representation på

ledande poster inom företagen. Utskottet kan

sålunda, i likhet med motionärerna, konstatera att

en jämställd kvinnorepresentation i de stora

företagen inte går att uppnå på frivillig väg. I det

läget är, som framhålls i motion Fi907,

könskvotering ett demokrati- och rättvisekrav.

Mot denna bakgrund bör riksdagen begära att

regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som

innebär att minst 40 % av vartdera könet skall vara

representerat i börsnoterade aktiebolags styrelser

samt i statligt och kommunalt ägda aktiebolags

styrelser.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen, med

bifall till motion Fi907 yrkande 2 samt med

anledning av motionerna L201 och L202, som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande könsfördelningen i företagens

ledning

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Fi907 yrkande 2

samt med anledning av motionerna 2000/01:L201

och 2000/01:L202 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

2. Jämkning av avtal mellan näringsidkare

(mom. 5)

Rolf Åbjörnsson (kd), Henrik S Järrel (m), Elizabeth

Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson

(m), Viviann Gerdin (c), Ana Maria Narti (fp) och

Anne-Katrine Dunker (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet har" och slutar med "till

denna" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att avtal mellan

näringsidkare ofta innehåller ett avtalsvillkor om

att tvister i anledning av avtalet skall avgöras av

skiljemän (s.k. skiljeklausul) och inte av domstol.

Till nackdelarna med ett skiljemannaförfarande hör

att det är dyrt och en småföretagare har inte alls

samma ekonomiska förutsättningar som den stora

koncernen att låta en avtalstvist gå till process.

Som påpekas i motion L907 leder det många gånger

till att småföretagaren tvingas avstå från att

processa om ett berättigat krav. Utskottet kan

vidare konstatera att det hör till ovanligheterna

att domstol jämkar en skiljeklausul i ett avtal

mellan näringsidkare. Däremot anses allmänt

skiljeklausuler oskäliga i avtal mellan

näringsidkare och konsument. Som framhålls i

motionen är sålunda den mindre företagaren i det

närmaste rättslös i en tvist med en stor koncern.

Utskottet delar därför uppfattningen i motionen att

domstolarnas möjligheter att jämka oskäliga avtal

mellan näringsidkare bör ses över.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen, med

bifall till motion L907, som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande jämkning av avtal mellan

näringsidkare

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:L907 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

3. Internationella fullmakter (mom. 6)

Rolf Åbjörnsson (kd), Henrik S Järrel (m), Elizabeth

Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson

(m), Ana Maria Narti (fp) och Anne-Katrine Dunker

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"motion L901" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill än en gång understryka behovet av en

världsomfattande harmonisering i syfte att

åstadkomma en smidig ordning för utfärdande av

fullmakter i internationella förhållanden. Som

motionärerna påpekar innebär den situation som råder

särskilda risker för de mindre företagen, som i

regel inte har tillgång till juridisk kompetens inom

den egna organisationen. Redan våren 1998, när

spörsmålet senast behandlades av riksdagen, uttalade

utskottet att det var angeläget att frågan snarast

fick en lösning och att ett arbete med den

inriktningen togs upp i lämpligt internationellt

organ. Utskottet utgick också från att regeringen

skulle komma att verka för detta.

Utskottet kan konstatera att det nu gått tre år

sedan dessa uttalanden gjordes utan att regeringen

synes ha tagit något initiativ i ämnet. Enligt

utskottets mening är det hög tid att regeringen, i

linje med vad som anförs i motion L901, verkar för

att frågan får en lösning i ett lämpligt

internationellt organ.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen, med

bifall till motion L901, som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande internationella fullmakter

att riksdagen med bifall till motion

2000/01:L901 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Särskilda yttranden

1. Ny bolagsform för mindre företag

Rolf Åbjörnsson (kd), Henrik S Järrel (m), Elizabeth

Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson

(m), Ana Maria Narti (fp) och Anne-Katrine Dunker

(m) anför:

Vi anser att en särskild företagsform bör etableras

för mindre företag. Detta bör ske utanför

aktiebolagslagens ram. Regeringen borde uppdra åt

någon sakkunnig att förutsättningslöst utreda om

man i Sverige bör införa en ny företagsform för

företag med begränsad omfattning. Aktiebolaget är

såsom juridisk form anpassat för att ett flertal

personer skall satsa visst begränsat kapital i en

verksamhet och därutöver inte ha något som helst

personligt ansvar. Denna juridiska form är

egentligen inte lämplig för ett mindre företag som

drivs av ett fåtal personer som själva är engagerade

i verksamheten genom såväl personliga insatser som

eget kapital. Förmodligen skulle en kombination av

regler från aktiebolagsrätten och

handelsbolagsrätten kunna utformas på ett sådant

sätt att en lämpligare företagsform för det mindre

företaget kunde komma till stånd. Till en sådan ny

företagsform skulle sedan enkla regler inom t.ex.

den arbets- och skatterättsliga lagstiftningen kunna

knytas utan att komma i kollision med de krav som

man kan ställa på större bolag som drivs i

aktiebolagets form.

Vi vill i första hand avvakta vad pågående arbete

inom Regeringskansliet leder till.

Småföretagsdelegationen har lagt fram en lång rad

förslag som ännu inte blivit verklighet och

regeringen måste nu omgående se till att förslagen

genomförs. Det är vidare av stor vikt att den s.k.

SimpLex-gruppen ges sådana förutsättningar att dess

arbete leder fram till snara och konkreta resultat.

Av intresse i sammanhanget är också, enligt vår

mening, den fortsatta beredningen av

Aktiebolagskommitténs slutbetänkande.

Mot denna bakgrund har vi slutligen stannat för att

inte avge någon reservation till förmån för motion

L204.

2. Jämställdheten i medieföretag

Viviann Gerdin (c) anför:

I många sammanhang pågår numera en dialog mellan

regeringen och näringslivet för att förmå företagen

att på egen hand, exempelvis genom sina

branschorganisationer, förbättra situationen när det

gäller jämställdheten i företagens ledningsorgan.

Jag vill särskilt understryka betydelsen av en sådan

dialog när det gäller medieföretag med hänsyn till

dessa företags mycket viktiga roll för

opinionsbildningen. Jag har dock valt att framhålla

min åsikt i ett särskilt yttrande och inte reservera

mig till förmån för motion L202.