Bet. 2000/01:MJU16

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2000/01:MJU16

Miljölagstiftningen

Innehåll

Sammanfattning

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

MJU16

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 58 motionsyrkanden från

allmänna motionstiden 2000 om miljölagstiftningen

och vissa övriga frågor. Utskottet avstyrker

motionerna om miljölagstiftningen m.m. och hänvisar

bl.a. till att Miljö-balkskommittén har i uppdrag

att se över miljöbalken i flera viktiga avseenden.

I anslutning till behandlingen av ett antal

motioner (s, m, v, kd, c, fp, mp) om

miljöklassningen av vissa fordonsbränslen har

utskottet anordnat en utfrågning med representanter

för Naturvårdsverket och Oroboros AB. Utskottet

föreslår i denna del ett tillkännagivande som i

korthet innebär att regeringen bör se över

miljöklassningen av bensin och dieselolja så att

utvecklingen av alternativa bränslen inte

missgynnas.

I betänkandet finns 9 reservationer och 4

särskilda yttranden.

Utskottets överväganden

Ärendet och dess beredning

I anslutning till vissa motioner om miljöklassningen

av drivmedel m.m. har utskottet anordnat en

utfrågning med representanter för Naturvårdsverket

och Oroboros AB. Oroboros AB är ett företag som

tillverkar drivmedel och finkemikalier ur förnybara

råvaror.

Regeringen har den 4 maj 2001 framlagt

propositionen Svenska miljömål - delmål och

åtgärdsstrategier. Utskottet planerar att påbörja

behandlingen av propositionen under hösten 2001. I

det betänkande som nu framläggs finns vissa

hänvisningar till regeringens förslag i den mån

propositionen innehåller sakinformation eller

överväganden som utskottet ansett vara relevanta för

behandlingen av de aktuella motionerna.

Miljöbalkens mål, tillstånds- och

hänsynsregler m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om ändring eller

översyn av miljöbalken m.m. och hänvisar

främst till det arbete som pågår i

Miljöbalkskommittén. Huvuddelen av de frågor

som tas upp i motionerna har särskilt

understrukits i direktiven till kommittén.

Utskottets ställningstagande

Motion T208 (mp) yrkande 1 tar upp problemen med

bristande genomslag på den kommunala och regionala

nivån av vissa miljömål. I motiveringen berörs bl.a.

koldioxidutsläppen och trafiken. När kommuner och

län inte klarar av att följa lagstiftningen, så som

skett i Stockholms stad och län, borde det enligt

motionen leda till någon form av straffsanktion.

Utskottets kommentarer till motionen utgår från

antagandet att motionärerna förordar någon form av

straffrättsligt ansvar för kommuner och län när

riksdagens beslut om allmänna miljömål eller

miljökvalitetsmål inte fullföljs genom adekvata och

verkningsfulla åtgärder på kommunal och regional

nivå. Det framgår dock inte om ansvaret skulle gälla

för juridiska personer eller fysiska personer (t.ex.

enskilda kommunpolitiker) eller möjligen bådadera.

Det bör först understrykas att politiska mål och

liknande beslut av riktlinjekaraktär inte kan

användas för att ställa direkta rättsliga krav mot

olika aktörer. Dessutom gäller inom straffrätten, av

hänsyn främst till medborgarnas rättssäkerhet, en

s.k. legalitetsprincip som innebär att en viss

gärning (eller underlåtenhet) måste i lag definieras

som ett brott för att någon skall kunna lagföras.

Vidare finns en allmän princip i svensk rätt att

endast fysiska personer, ej juridiska personer, kan

fällas till ansvar för brott. Bestämmelserna om

företagsbot kan möjligen ses som ett undantag från

denna princip, men dessa bestämmelser avser bara

vissa, i lag definierade, brott i utövningen av

näringsverksamhet.

Det finns givetvis andra - och enligt utskottets

mening bättre - vägar än de rent straffrättsliga att

säkerställa att miljökvalitetsmålen ger mätbara

effekter. Ett sätt är att bryta ned och konkretisera

de allmänt hållna miljökvalitetsmålen genom att

t.ex. sätta gränser för föroreningsnivåer eller

störningsnivåer i form av miljökvalitetsnormer

enligt 5 kap. miljöbalken. Ett överskridande av

sådana normer har flera olika typer av

rättsverkningar, och det åligger både myndigheter

och kommuner att säkerställa att normerna uppfylls.

Även EG:s rättsakter på miljöområdet kan innefatta

en förpliktelse att vidta verkningsfulla åtgärder

mot vissa miljöproblem. Förordningar med

miljöbestämmelser är direkt gällande i

medlemsländerna, och även direktiven är ibland så

utformade att de har s.k. direkt effekt och skall

genomföras enligt ordalydelsen.

Med det anförda avstyrker utskottet motion T208

yrkande 1 (mp).

Enligt motion MJ720 (m) yrkande 1 bör miljöbalken

ändras så att "den allmänna hänsynsregeln" samt

stoppregeln och lokaliseringsregeln inte tillämpas

på jord- och skogsbruk inom ramen för pågående

markanvändning. Samma yrkande framförs i motion

MJ764 (m) yrkande 6. I motion MJ827 (m) anförs att

försiktighetsprincipen bör omprövas. Enligt motionen

bör man i fråga om ingripanden mot olika produkter

på marknaden undvika överdrifter och förhastade

slutsatser. Eventuella inskränkningar måste ha ett

fullgott vetenskapligt underlag. Enligt motion MJ837

(kd) yrkande 5 bör värnet av den biologiska

mångfalden ingå i miljöbalkens hänsynsregler.

Utskottet erinrar om att den s.k. stoppregeln i

miljöbalken 2 kap. 9 och 10 §§ innebär förbud mot en

verksamhet eller åtgärd som medför risk för att ett

stort antal människor får sina levnadsförhållanden

väsentligt försämrade eller miljön försämras

avsevärt. Om verksamheten eller åtgärden kan befaras

försämra det allmänna hälsotillståndet är förbudet

undantagslöst enligt miljöbalken. Inte ens

regeringen får tillåta en sådan verksamhet.

Utskottet anser det närmast vara en självklarhet att

en regel som är avsedd att ge ett skydd mot mycket

allvarliga miljö- och hälsoeffekter måste omfatta

alla typer av verksamheter. Det bör dock tilläggas

att det i praktiken torde vara utomordentligt

sällsynt att ett lantbruksföretag har en sådan

omfattning eller når upp till sådana skadenivåer att

stoppregeln skulle bli tillämplig.

När det gäller lokaliseringsregeln enligt 2 kap. 4

§ miljöbalken vill utskottet erinra om den allmänna

skälighetsregeln i 2 kap. 7 § som innebär att de

krav på hänsyn som ställs inte får vara orimliga.

Detta torde utgöra ett skydd för den enskilde i

näringsverksamheten. Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna MJ720 (m) yrkande 1 och MJ764

(m) yrkande 6.

Synpunkterna i motion MJ827 (m) på

försiktighetsprincipen enligt 2 kap. 3 § miljöbalken

är närmast av den karaktären att de framstår som

motivuttalanden till paragrafen. Sådana uttalanden

bör endast göras i samband med lagstiftning.

Utskottet hänvisar härvidlag till de utförliga

författningskommentarerna i proposition 1997/98:45,

bilaga 2 s. 14-19. En bärande princip i paragrafen

är att försiktighetsmått skall vidtas redan om det

finns en risk för att skada eller olägenhet för

människors hälsa eller miljön kan uppkomma. Motionen

avstyrks.

Som framgår av utskottets betänkande 1997/98:JoU20

(s. 41) skall miljöbalken tillämpas så att de

allmänna målen enligt 1 kap. 1 § uppfylls.

Målbeskrivningen omfattar bl.a. skydd och vård av

värdefulla natur- och kulturmiljöer och bevarande av

den biologiska mångfalden. Därmed är yrkandet i

motion MJ837 (kd) yrkande 5 tillgodosett.

Ett antal motioner för fram mer allmän kritik mot

miljöbalken i olika avseenden och innehåller bl.a.

yrkanden om att lagstiftningen bör ses över. Det

gäller t.ex. hänsynsreglerna, sanktionsavgifterna,

prövnings- och tillsynsavgifterna, kravet på

tillstånd för ändring av anläggningar, m.m. Sådana

synpunkter framförs i motionerna MJ717 (m), MJ720

(m) yrkande 3, MJ751 (m), MJ764 (m) yrkande 8,

MJ768 (m, kd, c, fp) och MJ802 (kd). I flera

motioner anförs att miljöbalken borde granskas ur

ett småföretagarperspektiv och att systemet med höga

sanktionsavgifter i vissa fall fått orimliga

effekter. Enligt motionerna MJ764 (m) yrkande 5 och

N385 (m) yrkande 16 strider miljöbalken mot

grundlagen när det gäller skyddet för äganderätten,

och balken måste omarbetas i detta avseende.

Utskottet vill i anslutning till dessa motioner

främst hänvisa till att Miljöbalkskommittén nu

genomför en omfattande översyn av miljöbalken.

Enligt direktiven (1999:109) skall särskilt intresse

ägnas åt sanktionssystemet, hänsynsreglerna,

prövningsordningen och avgiftssystemet, dvs. i

huvudsak de frågor som tas upp i de angivna

motionerna. Kommittén skall i ett mer samlat

betänkande senast den 1 juli 2002 lägga fram de

förslag till mer omfattande lagändringar som

uppdraget kan medföra. Kommittén skall i ett

slutbetänkande senast den 31 december 2003 redovisa

en fullständigare bild av hur miljöbalken fått

genomslag i den praktiska tillämpningen m.m. Enligt

utskottets bedömning innebär detta att de aktuella

motionerna i alla väsentliga avseenden kommer att få

en närmare belysning av Miljöbalkskommittén. Det

finns därför ingen anledning att nu föregripa det

fortsatta utredningsarbetet genom någon form av

uttalande från riksdagens sida. Utskottet föreslår

att motionerna MJ717 (m), MJ720 (m) yrkande 3, MJ751

(m), MJ764 (m) yrkande 8, MJ768 (m, kd, c, fp) och

MJ802 (kd) lämnas utan vidare åtgärd med det

anförda. I anslutning till motion MJ802, som avser

återbetalning av prövningsavgift i vissa fall, vill

utskottet dessutom erinra om att redan nuvarande

bestämmelser ger möjlighet för t.ex. Miljödomstolen

att i det enskilda fallet sätta ned eller

efterskänka avgift. Närmare bestämmelser härom finns

i 9 kap. 3 § förordningen (1998:940) om avgifter för

prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Det bör

också påpekas att tillståndskravet för ändring av

verksamhet, som tas upp i motion MJ717, inte är

absolut. Enligt 5 § förordningen (1998:899) om

miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd krävs ej

tillstånd om ändringen är mindre och ej innebär att

en olägenhet av betydelse för människors hälsa och

miljön kan uppkomma.

När det gäller förhållandet mellan miljöbalkens

ersättnings- och intrångsregler och regeringsformen

erinrar utskottet om att riksdagen våren 1998 beslöt

om ett tillkännagivande i enlighet med

konstitutionsutskottets betänkande 1997/98:KU30

(rskr. 1997/98:280). I betänkandet anfördes bl.a.

att det var otillfredsställande att ordalydelsen av

regeringsformen 2 kap. 18 § var sådan att tolkningen

kunde bli föremål för en sådan diskussion som

förevarit. Det fanns därför enligt KU anledning att

se över dess lydelse. Därefter har

Författningsutredningen på regeringens uppdrag

utrett vissa grundlagsfrågor, däribland

regeringsformens egendomsskydd. Utredningen har

nyligen framlagt ett betänkande, SOU 2001:19 Vissa

grundlagsfrågor. I fråga om regeringsformens

egendomsskydd har dock utredningen ej lyckats uppnå

den eftersträvade parlamentariska förankringen och

avstår från att lägga fram konkreta förslag.

Utskottet utgår från att regeringen nu överväger

vilka åtgärder som behövs för att tillgodose

riksdagens beslut. Därmed avstyrker utskottet

motionerna MJ764 (m) yrkande 5 och N385 (m) yrkande

16.

Enligt motion MJ720 (m) yrkande 2 bör

lagstiftningen ändras så att markägaren kan säga nej

till kommersiellt utnyttjande av allemansrätten,

utifrån äganderättens intresse. Utskottet hänvisar i

denna fråga till den utförliga diskussionen i

betänkande 1997/98:JoU20 (s. 70 f.) om

allemansrättens reglering i miljöbalken. Vissa

närliggande yrkanden om allemansrätten har nyligen

behandlats i betänkande 2000/01:MJU3 (s. 34). Den

verksamhet som avses i motionen omfattas normalt av

bestämmelserna i 12 kap. 6 § miljöbalken om anmälan

för samråd. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Enligt motion N265 (c) yrkandena 2 och 3 bör

vindkraftsanläggningar befrias från

miljötillsynsavgifter, och vindkraften bör ej

omfattas av den obligatoriska

miljöskadeförsäkringen.

Utskottet erinrar om att bestämmelserna om

avgifter för prövning och tillsyn m.m. är beroende

av miljöbalkens definitioner av miljöfarlig

verksamhet. Närmare bestämmelser om benämning m.m.

av miljöfarlig verksamhet som skall tillståndsprövas

eller anmälas finns i förordningen (1998:899) om

miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Bestämmelser

om avgifter finns i förordningen (1998:940) om

avgifter för prövning och tillsyn enligt

miljöbalken. Enligt utskottets mening finns det inga

bärande skäl att särbehandla vindkraftsanläggningar

i de avseenden som motionärerna anger. Utskottet

avstyrker motion N265 (c) yrkandena 2 och 3.

Motion N327 (c) yrkande 2 är tillgodosedd genom

att regeringen i mars 2001 gett Miljöbalkskommittén

i uppdrag att gå igenom alla vattendomar som kan ha

betydelse för risken för översvämningar.

Skydd av områden, ersättningsregler

m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om utvidgning av

strandskyddet och om vissa ersättningsfrågor

i samband med inrättande av

naturskyddsområden m.m. Regeringen har

nyligen gett Naturvårdsverket i uppdrag att

göra en kartläggning av tillämpningen av

strandskyddsbestämmelserna.

Utskottets ställningstagande

Enligt motion MJ711 (c) yrkandena 24 och 26 bör

markägare ges skälig ersättning vid bildande av

olika typer av reservat. Det är viktigt att samråd

sker mellan myndigheter och markägare vid

inventering av markområden. Liknande synpunkter på

behovet av samråd framförs i motion MJ752 (m). I

motion MJ735 (c) yrkande 2 anförs att det måste

finnas beredskap hos berörda myndigheter att lösa

uppkomna ersättningsanspråk utan dröjsmål. I motion

MJ306 (m) yrkande 5 anförs att den administrativa

hanteringen av ärenden om s.k. nyckelbiotoper bör

bli mer flexibel och rättssäker. I motion MJ713 (c)

förordas frivilliga avtal som alternativ till

miljöbalkens regler om områdesskydd (yrkande 1).

Enligt yrkande 2 i motionen bör markägare ges skälig

ersättning vid olika typer av ingrepp.

Utskottet har relativt nyligen behandlat vissa

ersättningsfrågor, främst med inriktning på

skogsbruket, i betänkande 2000/01:MJU5. De nu

aktuella motionerna innehåller ganska allmänt

formulerade krav på att ersättningen till markägare

vid ingripanden av det allmänna skall vara skälig.

Som utskottet tidigare påpekat innebär den rättsliga

regleringen i miljöbalken att fastighetsägaren har

rätt till ersättning för vissa typer av ingripanden

om beslutet innebär att mark tas i anspråk eller

pågående markanvändning inom berörd del av en

fastighet avsevärt försvåras. Närmare bestämmelser

finns i 31 kap. miljöbalken. Enligt de bestämmelser

som gällde före miljöbalken betalades ersättning för

hela den skada som en fastighetsägare lider när den

s.k. kvalifikationsgränsen var överskriden. I

miljöbalken 31 kap. 6 § har efter förebild i plan-

och bygglagen införts en bestämmelse som innebär att

ersättningen skall minskas med ett belopp som

motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla

utan ersättning. De nu aktuella motionerna om nivå

på ersättningen m.m. torde inte kunna fullt ut

tillgodoses på annat sätt än genom ändring av berörd

lagstiftning. Utskottet är inte berett att ta något

initiativ i den riktningen och avstyrker motionerna

MJ711 (c) yrkande 24 och MJ713 (c) yrkande 2.

Det finns enligt utskottets bedömning ganska klara

förvaltningsrättsliga bestämmelser om samråd i

åtminstone de fall som avses i motion MJ752 (m).

Enligt förordningen (1998:1252) om områdesskydd

enligt miljöbalken m.m. skall kommun eller

länsstyrelse ge ägare och innehavare av särskild

rätt till mark tillfälle att avge yttrande innan

beslut fattas om olika former av områdesskydd enligt

miljöbalken. Tiden får ej sättas kortare än en

månad. Utskottet gör i övrigt den allmänna

bedömningen att det givetvis är angeläget att

myndigheterna informerar och samråder med berörda

markägare i all verksamhet som kan leda till beslut

om restriktioner i brukandet av marken. Med det

anförda bör motionerna MJ711 (c) yrkande 26 och

MJ752 (m) anses i huvudsak tillgodosedda.

Utskottet har ingen annan mening än den som

framförs i MJ306 (m) yrkande 5, nämligen att den

administrativa hanteringen i fråga om nyckelbiotoper

bör vara flexibel och tillgodose rättssäkerhetens

krav. En enkel, snabb och rättssäker handläggning

bör givetvis eftersträvas i alla typer av

förvaltningsärenden. Det kan tilläggas att

länsstyrelserna i statsbudgeten för år 2001 erhöll

vissa resursförstärkningar för arbetet med

skyddsvärda områden (se 2000/01:MJU1 s. 19).

Motionsyrkandet föranleder i övrigt inget uttalande

från utskottets sida. Utskottet gör samma bedömning

i anslutning till motion MJ735 (c) yrkande 2.

Utskottet har givetvis ingen annan mening än

motionärerna, nämligen att berörda myndigheter bör

ha en beredskap att reglera uppkomna

ersättningsanspråk utan dröjsmål.

I anslutning till motion MJ713 (c) yrkande 1 vill

utskottet framhålla att det råder stor politisk

enighet om att frivilliga avtal med markägare som

alternativ till offentligrättsliga ingripanden

enligt miljöbalken är en mycket viktig del i

bevarandearbetet. Över huvud taget bygger svensk

naturvård i stor utsträckning på frivilliga insatser

och på avtal mellan markägare och statliga

myndigheter. Syftet med motionen kan således

tillgodoses utan något särskilt uttalande från

riksdagens sida.

Två motioner syftar till en skärpning av gällande

bestämmelser om strandskydd, nämligen MJ729 (mp) och

MJ731 (mp). Motion MJ729 tar främst upp problemen

med bostadsbyggande alltför nära vattendrag som

riskerar att översvämmas. Övriga motioner berör

främst naturvårdsaspekterna och den enligt uppgift

ökade dispensgivningen på bl.a. kommunal nivå när

det gäller strandskyddet. Enligt motion MJ731 har

från januari 1997 kommuner och länsstyrelser skickat

in ca 10 500 dispenser till Naturvårdsverket. I

endast 37 fall har verket överklagat. Det är enligt

motionen nödvändigt att en översyn görs om inte

alltfler stränder skall privatiseras och ännu fler

arter skall se sin livsmiljö förstöras. I motion

MJ833 (s) föreslås att beslutsordningen för

dispenser från strandskyddet ändras. Det är enligt

motionen nödvändigt att centrala myndigheter,

framför allt Naturvårdsverket, får ett större

inflytande över besluten om dispenser och kan komma

in tidigare i beslutsprocessen. I motion MJ809 (s)

understryks att strandskyddet har stor betydelse för

allemansrätten. Det är av stor vikt att

strandskyddet inte urholkas. Åtgärder måste enligt

motionen vidtas omgående för större restriktivitet

vid dispensgivning. Det är också viktigt att få till

stånd en samlad bild över hur utvecklingen ser ut

längs landets stränder.

Utskottet får anföra följande. Enligt bestämmelser

i 7 kap. miljöbalken omfattar strandskyddet normalt

land- och vattenområdet intill 100 meter från

strandlinjen. Området får av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer utvidgas till

högst 300 meter från strandlinjen, om det behövs för

att tillgodose något av strandskyddets syften.

Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får förordna att ett strandområde som

uppenbart saknar betydelse för att tillgodose

strandskyddets syften inte skall vara omfattat av

strandskydd. Om det finns särskilda skäl får

motsvarande beslut fattas beträffande

strandskyddsområde som avses ingå i en detaljplan

eller omfattas av områdesbestämmelser enligt plan-

och bygglagen (1987:10).

Dispens i enskilda fall från

strandskyddsbestämmelserna kan lämnas enligt 7 kap.

18 § miljöbalken av länsstyrelsen, om det finns

särskilda skäl. Enligt 31 § kan regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer förordna att en

kommun i stället för länsstyrelsen skall ha denna

befogenhet. I förordningen (1998:1252) om

områdesskydd enligt miljöbalken m.m. anges att

länsstyrelsen får delegera rätten att besluta om

dispenser till kommunen. Ett sådant förordnande får

dock inte avse byggande av försvarsanläggning eller

allmän väg.

Utskottet vill i fråga om förutsättningarna för

enskilda dispenser främst hänvisa till de utförliga

motivuttalandena till 7 kap. 18 § miljöbalken (prop.

1997/98:45 del 2 s. 88 f.). Enligt utskottets mening

ger dessa uttalanden uttryck för en restriktiv

grundsyn i detta avseende. Regeringen framhåller

bl.a. att de överväganden som gjordes i proposition

1993/94:229 om ett differentierat strandskydd inte

tog tillräcklig hänsyn till behovet av att skydda

friluftslivet och naturmiljön. Övervägandena i denna

proposition skall därför inte tjäna till ledning vid

prövning av dispenser enligt miljöbalken. Det

framhålls vidare att områdets betydelse inte bara i

dag utan även i framtiden skall bedömas. Om ett

strandskyddsområde är av särskild betydelse för

naturvården eller friluftslivet bör normalt aldrig

dispens medges. Även omgivningen är av intresse.

Finns det i närheten endast ett fåtal andra

strandområden som är tillgängliga för allmänheten

bör inte dispens medges. Stor vikt bör även läggas

vid de hushållningsbestämmelser som finns i 4 kap.

miljöbalken.

Utskottet har emellertid noterat att det på senare

tid i olika sammanhang ifrågasatts om tillämpningen

av dispensbestämmelsen i miljöbalken står i

överensstämmelse med de motivuttalanden som gjorts.

Bland annat med anledning härav har regeringen den

26 april 2001 beslutat om ett uppdrag till

Naturvårdsverket om kartläggning av

strandskyddsbestämmelserna. I uppdraget ingår bl.a.

att undersöka i vilken utsträckning länsstyrelserna

delegerat beslutsbefogenheter och tillsynsansvar

till kommunerna, hur länsstyrelserna tillämpat

bestämmelserna om utvidgning respektive undantag

från strandskyddsbestämmelserna av vissa områden

samt hur länsstyrelser och kommuner tillämpat

bestämmelserna i 7 kap. miljöbalken om

dispensärenden, komplementbyggnader samt tillsynen.

I avvaktan på resultatet av denna kartläggning

föreslår utskottet att motionerna MJ729 (mp), MJ731

(mp), MJ809 (s) och MJ833 (s) nu lämnas utan vidare

åtgärd. I anslutning främst till motion MJ729 vill

utskottet tillägga att de aspekter på byggande av

bostäder nära översvämningshotade vattendrag som tas

upp i motionen i princip ej beaktas i miljöbalken

utan i plan- och bygglagen. Enligt 2 kap. 3 § PBL

skall bebyggelse lokaliseras till mark som är lämpad

för ändamålet med hänsyn till jord-, berg- och

vattenförhållandena. Utskottet utgår från att t.ex.

risken för översvämningar beaktas i

bygglovsprövningen enligt PBL.

I motion MJ823 (s) anförs att skyddsformen

regionala naturparker förekommer i stor utsträckning

i ett antal europeiska länder. Ofta täcker parkerna

stora arealer och omfattar inte bara skog och

jordbruksmark utan även tätorter. Motionärerna anser

att flera områden i Sverige, bl.a. i skärgården och

på Gotland, skulle kunna ingå i en regional

naturpark. Det behövs en acceptans och någon form av

insyn och stöd från statligt håll för att

skyddsformen skall kunna utvecklas i vårt land.

Utskottet erinrar om att Miljöbalksutredningen

hade som mål att det inte skulle finnas fler

skyddsformer i miljöbalken än som motiveras av

skyddsbehovet. Denna bedömning har delats av

regeringen och riksdagen. Utskottet är för

närvarande inte berett att föreslå att det inrättas

fler skyddsformer än de som anges i miljöbalken. Det

bör tilläggas att motionärernas synpunkter delvis

ligger i linje med regeringens överväganden i

budgetpropositionen för år 2001 om förnyelse av

naturvårdspolitiken (se utg.omr. 20 s. 14 och 26).

Enligt regeringen bör nya decentraliserade

förvaltningsmodeller prövas i syfte att skapa

folklig förankring och medborgerligt engagemang i

naturvårdspolitiken. I fråga om reservatsbildningen

anförs att arbetet i första hand bör inriktas mot

större naturskogsområden, sammansatta ekosystem och

koncentrerade insatser mot områden med särskilda

ekologiska skyddsvärden. Utskottet anser att

motionärernas synpunkter bör beaktas inom ramen för

dessa överväganden och föreslår att motion MJ823 (s)

lämnas utan vidare åtgärd.

Enligt motion MJ715 (kd) bör gällande regler för

nedgrävning av bredbandskablar ses över utifrån

miljöhänsyn.

Utskottet erinrar om att bestämmelser om

televerksamhet och kabeldragning finns i bl.a.

telelagen (1993:597) och i ledningsrättslagen

(1973:1144). Enligt ledningsrättslagen får

ledningsrätt för kabeldragning ej upplåtas om

ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt

eller olägenheterna från allmän eller enskild

synpunkt överväger fördelarna. Gäller

naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda

bestämmelser i övrigt för marks bebyggande eller

användning skall ledningsrätt upplåtas så att syftet

med bestämmelserna inte motverkas. Utskottet vill

särskilt framhålla att det är en bärande princip i

miljöbalken att balkens materiella krav skall vara

miniminivå även när verksamheten regleras i annan

lagstiftning (se bl.a. prop. 1997/98:90 s. 147 f.).

I den verksamhet som motionärerna tar upp gäller

således att verksamhetsutövaren är skyldig att

iaktta t.ex. de allmänna hänsynsreglerna i

miljöbalken. Utskottet föreslår med det anförda att

motion MJ715 (kd) lämnas utan vidare åtgärd.

Miljömålsarbetet,

organisationsfrågor m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om

ansvarsfördelningen mellan enskilda,

organisationer, kommuner m.fl. i

miljöarbetet. Som framgår av utskottets

uttalanden råder stor enighet om att ett

brett deltagande från samhällets alla aktörer

är en viktig förutsättning för ett

framgångsrikt miljöarbete.

Utskottets ställningstagande

I motion MJ764 (m) anförs i fråga om

miljömålsarbetet att tidsmålet är svårt att uppnå

och att målarbetet tyder på en betydande naivitet

(yrkande 1). Motionen är således ganska allmänt

hållen och innehåller inga preciserade motförslag

till de mål och riktlinjer som tidigare godkänts av

riksdagen i detta avseende. I övrigt utgår utskottet

från att det kommer att finnas anledning att närmare

överväga dessa frågor när utskottet behandlar den

nyligen framlagda propositionen om svenska miljömål

- delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130).

Utskottet avstyrker motionsyrkandet i avvaktan på

denna behandling.

Enligt motion MJ708 (kd) bör kommunerna ges

möjlighet till statliga stimulansåtgärder för att

införa miljöledningssystem. I motion MJ718 (kd)

förordas att arenor skapas där företag, skolor och

även enskilda kan ta del av den utveckling som pågår

på miljöområdet. Regeringen bör verka för att

miljöpedagogiska centrum inrättas i kommunerna

(yrkandena 1 och 2).

Utskottet kan i huvudsak instämma i det allmänna

syftet med dessa motioner. Kommunernas roll och

ansvar i miljöarbetet diskuteras utförligt av

Miljömålskommittén (SOU 2000:52 s. 831 f.). Många

kommuner arbetar i dag med att införa

miljöledningssystem. Detta sker ofta i samarbete

mellan kommunerna inbördes eller med regionala och

centrala myndigheter eller landsting. Frågan berörs

också i den nyligen framlagda propositionen Svenska

miljömål - delmål och åtgärdsstrategier under

rubriken Det nya miljöarbetet (prop. 2000/01:130 s.

17 f.). Frågan om statliga bidrag för denna

verksamhet är i första hand en resurs- och

budgetfråga, och utskottet är inte berett att

tillstyrka motion MJ708 (kd) i detta sammanhang.

I anslutning till motion MJ718 (kd) vill utskottet

framhålla att det i många olika sammanhang har

understrukits att ett brett deltagande från

samhällets alla aktörer är en förutsättning för ett

framgångsrikt miljöarbete. Det råder allmän enighet

om att miljöhänsyn och resurshushållning måste

integreras i beslutsfattandet inom alla verksamheter

och sektorer i samhället. Detta kräver ett vidgat

perspektiv där såväl ekologiska som ekonomiska och

sociala

aspekter integreras i beslutsprocesser inom

myndigheter, företag och organisationer. Regeringen

avser att fortsätta den dialog med näringslivet och

övriga aktörer som påbörjats för att det breda

ansvarstagande som behövs skall komma till stånd.

Vidare bör nämnas att Miljövårdsberedningen nyligen

avgett ett betänkande om dialog och samverkan för

hållbar utveckling (SOU 2001:20). Diskussionen i

detta ämne torde återupptas i samband med utskottets

behandling av propositionen om de svenska

miljömålen. Med det anförda föreslår utskottet att

motion MJ718 (kd) yrkandena 1 och 2 lämnas utan

vidare åtgärd.

Vad utskottet anfört ovan är också ägnat att

tillgodose motion MJ764 (m) yrkande 2 om

utgångspunkter för det fortsatta miljöarbetet.

Enligt motionärerna bör man fullt ut använda

marknadskrafterna och de marknadsekonomiska

verktygen samt enskilda människors engagemang.

Enligt utskottets mening ligger dessa synpunkter väl

i linje med de uttalanden m.m. som redovisats.

Motionen kan tillgodoses utan något särskilt

uttalande från riksdagens sida.

Mer preciserade förslag om ansvarsfördelning m.m.

läggs fram i motionerna MJ750 (v) yrkande 4, MJ790

(fp) och MJ821 (s). Enligt den förstnämnda motionen

behövs det en förenklad och klarare

myndighetsutövning när det gäller avvecklingen av

kvicksilver. I motion MJ790 anförs att ett antal

ärenden borde delegeras till den kommunala nivån,

t.ex. inrättande av skoterleder, vandringsleder,

beslut om strandskydd m.m.

Utskottet erinrar om att det av regeringen

beslutade uppdraget avseende avveckling av

kvicksilver omfattar två huvudansvariga myndigheter,

nämligen Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen.

I proposition 2000/01:65 En kemikaliestrategi för

giftfri miljö berörs även vissa myndighetsfrågor

(prop. s. 59). Det framgår att Kemikalieutredningen

redovisat ett tilläggsuppdrag om ansvarsfördelningen

mellan centrala, regionala och lokala myndigheter

(SOU 2001:4). Förslag framförs bl.a. om en

förstärkning av Kemikalieinspektionen, och

regeringen avser att återkomma i frågan. I avvaktan

på de fortsätta övervägandena i denna fråga föreslår

utskottet att riksdagen avslår motion MJ750 (v)

yrkande 4.

I anslutning till motion MJ790 erinrar utskottet

om att kommunerna enligt miljöbalken har befogenhet

att fatta beslut på åtskilliga områden, antingen med

stöd av direkta bestämmelser i balken eller på grund

av att en tillsynsmyndighet i särskild ordning

beslutat överlåta tillsynsansvaret på en kommun.

Närmare bestämmelser härom finns bl.a. i 7 kap.

miljöbalken och i förordningen (1998:900) om tillsyn

enligt miljöbalken. När det gäller inrättande av

skoterleder ankommer det på länsstyrelsen att

besluta om allmän skoterled inom vissa fjällområden,

vilka anges i 1 § andra stycket terrängkörningslagen

(1975:1313). Inom övriga områden har både

länsstyrelsen och kommunen beslutanderätt. Vad

gäller vandringsleder finns det såvitt utskottet kan

bedöma inga preciserade bestämmelser om själva

inrättandet av sådana leder i berörd lagstiftning.

Däremot kan kommunen enligt 7 kap. 6 § miljöbalken

förplikta en fastighetsägare att tåla att det

inrättas t.ex. vandringsleder inom ett

naturreservat. Med det anförda avstyrks motion MJ790

(fp). Som framgår av redovisningen ingår huvuddelen

av de frågor som anges i motionen redan i

kommunernas kompetensområde.

Möjligheten att överlåta tillsynsansvar till

kommunen omfattar även vissa miljöfarliga

verksamheter. Med hänvisning härtill avstyrks även

motion MJ821 (s).

Vissa internationella frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om bl.a. ett

utökat internationellt samarbete på

miljöområdet. Enligt utskottets mening råder

det inte några delade meningar om att det

internationella samarbetet på miljöområdet är

av mycket stor betydelse.

Utskottets ställningstagande

I två motioner understryks, i tämligen allmänna

ordalag, betydelsen av det internationella

samarbetet på miljöområdet. Regeringen bör enligt

motion MJ718 (kd) yrkande 3 verka för ett offensivt

och utökat internationellt samarbete. Liknande

synpunkter framförs i motion MJ764 (m) yrkande 3.

Utskottet har ingen annan mening än motionärerna i

detta avseende. Det har i många olika sammanhang

understrukits att ett framgångsrikt miljöarbete är i

hög grad beroende av det internationella samarbetet,

både inom EU och i globala sammanhang. Samspelet

mellan det nationella och internationella

miljöarbetet berörs även i proposition 2000/01:130

om svenska miljömål (s. 28 f.). Motionerna bör kunna

tillgodoses utan någon särskild åtgärd från

riksdagens sida.

Enligt motion MJ711 (c) yrkande 41 bör regeringen

ta initiativ till en internationell

fosforkonvention. Utskottet hänvisar i denna fråga

till den positiva bedömningen som gjordes i

utskottets betänkande 1999/2000:MJU7 s. 29.

Utskottet instämde till stora delar i den bedömning

som gjordes i den då aktuella centermotionen MJ718

om att fosfor i internationella sammanhang borde

uppmärksammas som en kritisk resurs. Vidare bör

uppmärksammas att de internationella konventionerna

rörande skyddet av Östersjön och västerhavet även

omfattar fosforutsläppen. I EU:s strategier för

hållbar utveckling ingår hushållning med bl.a.

fosfor som en viktig del. Utskottet har för

närvarande svårt att bedöma om en internationell

konvention som enbart inriktas på fosfor är den mest

ändamålsenliga metoden att driva arbetet vidare.

Denna bedömning bör främst göras av regeringen.

Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Miljöklassning av drivmedel m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med anledning av motioner

(m, v, fp, mp) ett tillkännagivande att

regeringen utan dröjsmål ser över gällande

bestämmelser om miljöklassningen av vissa

drivmedel. Kriterierna för miljöklassning bör

enligt utskottet utformas så att de ej

missgynnar mer miljövänliga bränslen. Övriga

motioner avstyrks med hänvisning bl.a. till

regeringens arbete med att utarbeta en

strategi för utveckling och introduktion av

alternativa bränslen på kort och lång sikt.

Utskottets ställningstagande

Flera motioner innehåller yrkanden om den allmänna

inriktningen i svensk energi- och miljöpolitik när

det gäller att utveckla alternativa bränslen och ny

teknik. Vidare framförs yrkanden med inriktning på

Auto/Oil-direktivet, miljöklassningen av bränslen

och tillgängligheten av alternativa bränslen på

bensinstationerna.

Enligt motion MJ845 (kd) yrkandena 2 och 3 behövs

det långsiktiga mål för att utveckla nya bränslen

och ny teknik. Det är viktigt att det ställs krav på

biltillverkarna för att minska bränsleförbrukningen

och de skadliga utsläppen från fordon. De

miljövänliga alternativen bör premieras. Enligt

motion T231 (c) yrkande 22 bör ett tioårsprogram

utarbetas för att introducera miljöriktiga bränslen.

Programmet bör systematiskt introducera alternativa

bränslen på den svenska marknaden, och Sverige bör

driva på frågan på EU-nivå. Målet bör vara att på 10

år halvera användningen av fossila bränslen. Yrkande

23 i samma motion går ut på att det bör slås fast

tydliga krav på drivmedelsförsäljare att

tillhandahålla biodrivmedel på samtliga större

försäljningsställen till år 2005. I motion MJ830 (v,

c, fp) förordas att minst 10 % av de fordon som

nytillverkas i Sverige skall vara

nollemissionsfordon som drivs med förnybart bränsle

senast år 2005. Biobränslen skall tillhandahållas på

bensinmackar senast samma år. I motion MJ772 (m)

efterlyses nya regler för försäljning av etanol och

andra förnybara bränslen. I motion Sk1027 (m)

yrkande 2 yrkas att miljöklassningen av diesel

utreds och justeras så att inte de alternativa

drivmedlen stängs ute. Liknande yrkanden framförs i

motionerna MJ714 (mp), MJ727 (fp) och Sk776 (v)

yrkande 2. I den sistnämnda motionen understryks att

miljöklassningen har fokuserat på tekniska

egenskaper i stället för de egenskaper och

parametrar som har betydelse från miljösynpunkt.

Enligt yrkande 3 i motion Sk776 behövs det en tydlig

policy för pilotprojektdispenser för förnybara

drivmedel. Företag som satsar på teknikutveckling

och pilotprojekt bör i god tid kunna bedöma om deras

projekt har förutsättningar att få dispens (dvs.

skattebefrielse eller skattenedsättning) enligt

bestämmelserna i det s.k. mineraloljedirektivet.

Enligt motion MJ725 (c) bör miljöklassindelningen av

alkylatbensin ändras så att detta drivmedel får ett

erkännande från miljöskattesynpunkt.

I motion MJ711 (c) yrkande 31 anförs att Sverige

bör söka dispens från Auto/Oil-direktivet i de delar

som rör inblandning av

ersättningsbränslekomponenter. Motionärerna

kritiserar främst den del av direktivet som

förbjuder högre inblandning än 5 % etanol i

drivmedel. Liknande synpunkter framförs i motion

MJ839 (mp) yrkande 1. Det måste enligt motionen vara

ett prioriterat område för Sverige att i EU i varje

förhandlingssituation föra fram kravet på en

förändring av direktivet. Enligt yrkande 3 i samma

motion bör riksdagen t.ex. lagstifta om inblandning

av 5 % etanol i bensin för att introducera

bioalkoholer som fordonsbränslen. Inom några år

borde det vara möjligt att lansera en fossilfriare

bensin med förslagsvis 10 % inblandning.

Utskottet vill inledningsvis hänvisa till att

regeringen vidtagit och planerar att vidta åtgärder

på ett flertal områden för att minska användningen

av fossila bränslen och motverka problemen med

föroreningar från transporter och drivmedel. Det

framgår t.ex. av ett interpellationssvar av

miljöministern den 25 januari 2001 att regeringen

avser att utarbeta en strategi för utveckling och

introduktion av alternativa bränslen på kort och

lång sikt. Regeringen har ingått ett avtal om ett

sexårigt samverkansprogram med bilindustrin om

forskning och utveckling av miljövänligare bilar. I

skattelagstiftningen underlättas introduktionen av

el- och hybridbilar genom en femårig befrielse från

fordonsskatt. Biogas är skattebefriat genom att

Sverige erhållit ett s.k. 8.4-undantag från

mineraloljedirektivet (direktiv 92/81/EEG). I en

interpellationsdebatt den 24 april 2001 underströk

miljöministern att det finns ett stort behov av

forskning, utveckling och demonstration för att

sänka kostnaderna för alternativa drivmedel och för

att öka effektiviteten i tillverkningsprocesserna.

Detta görs bl.a. inom ramen för det energipolitiska

programmet. Målet är att före programperiodens slut

år 2004 demonstrera etanolframställning från

cellulosaråvara i pilotskala. Av

interpellationssvaren framgår också att regeringen

aktivt driver frågor om mer miljövänliga drivmedel

inom EU - bl.a. inriktas arbetet på att nästa

revidering av det s.k. Auto/Oil-direktivet (direktiv

98/70/EG) skall innebära möjligheter till högre

inblandning av etanol i bensin, inom ramen för vad

som är tekniskt acceptabelt. I proposition

2000/01:65 om en kemikaliestrategi för giftfri miljö

anförs att regeringen inom EU kommer att verka för

fortsatta förändringar av sammansättningen av

bränslen. Regeringen avser att uppdra åt

Naturvårdsverket att tillsammans med

Kemikalieinspektionen och Energimyndigheten utreda

frågan om förändringar av användningen och

sammansättningen av petroleumbaserade bränslen i

syfte att få fram underlag för fortsatt agerande

inom EU och nationellt.

Det bör tilläggas att regeringen i

vårpropositionen föreslår eller aviserar en rad

åtgärder för att öka takten i den ekologiska

omställningen. Bland annat anförs att omställningen

av energisystemet intensifieras genom prioriterade

satsningar på ny teknik, t.ex. i form av nya

samverkansprogram med näringslivet avseende

vindkraft för elproduktion och biogas för

fordonsdrift (prop. 2000/01:100 s. 34). I avsnitt 7

Skattefrågor anförs att regeringen avser att till

sommaren 2001 fastlägga en strategi för hur

skattenedsättning för alternativa drivmedel, dvs.

andra drivmedel än bensin och diesel, skall ske.

Strategin skall bygga på i förväg särskilt

uppställda kriterier, såsom att de aktuella

projekten skall avse teknologisk utveckling och

resultera i processer eller produkter som är

miljövänliga alternativ till konventionella

drivmedel (a. prop. s. 142).

I proposition 2000/01:130 Svenska miljömål -

delmål och åtgärdsstrategier redovisar regeringen

vissa överväganden som är av intresse även i detta

sammanhang. Det gäller t.ex. förslagen om delmål för

miljökvalitetsmålet Frisk luft (s. 38 f.) och Bara

naturlig försurning (s. 48 f.). En strategi för

effektivare energianvändning och transporter

redovisas på s. 198 f.

Utskottet instämmer till stora delar i de allmänna

synpunkter som framförs i motionerna MJ845 (kd)

yrkandena 2 och 3, T231 (c) yrkande 22 samt MJ830

(v, c, fp) yrkande 1 om det angelägna i att mer

miljövänliga bränslen kan introduceras i Sverige.

Motionerna bör dock i huvudsak anses tillgodosedda

genom utskottets redovisning ovan. När det gäller

yrkandena om distribution och tillgänglighet av

alternativa bränslen vill utskottet nämna att

drivmedel som t.ex. etanol, biogas och

rapsmetylester är tillgängliga på ett stort antal

bensinstationer, i några fall med ganska jämn

spridning över hela landet. Om riksdagen genom t.ex.

lagstiftning skulle ålägga de berörda företagen att

tillhandahålla biobränslen på ett antal

försäljningsställen i landet måste det enligt

utskottets mening också innebära att riksdagen ger

anvisningar om vilken typ av biobränslen som skall

finnas tillgänglig och i vilken utsträckning detta

skall ske. För närvarande saknas tillräckligt

underlag för sådana ställningstaganden. Utskottet

hänvisar härvidlag till vad som anförts ovan om

regeringens arbete med en strategi för alternativa

bränslen.

Därmed avstyrks motionerna T231 (c) yrkande 23

och MJ830 (v, c, fp) yrkande 2.

I anslutning till motionerna om förändringar av

eller dispens från Auto/Oil-direktivets bestämmelser

om etanolinblandning m.m. hänvisar utskottet till

redovisningen ovan och avstyrker motionerna MJ711

(c) yrkande 31, MJ772 (m), MJ810 (s) och MJ839 (mp)

yrkandena 1 och 3. Såvitt utskottet kan bedöma ger

direktivet ingen möjlighet till dispens från de

bestämmelser som nu är aktuella, utan frågan får

föras framåt genom att regeringen verkar för

förändringar i direktivet.

Enligt mineraloljedirektivet får medlemsstater i

vissa fall tillämpa regler om skattebefrielse eller

nedsatta skattesatser. Det finns två alternativa

vägar att medge skattenedsättning. Det första

alternativet är att använda sig av

mineraloljedirektivets bestämmelser om pilotprojekt

som återfinns i lagen om skatt på energi. Det andra

är möjligheten till s.k. 8.4-undantag enligt samma

EG-direktiv. Enligt vad utskottet erfarit har dessa

bestämmelser utnyttjats i mycket liten utsträckning

av Sverige. I vårpropositionen (prop. 2000/01:100 s.

142) anförs bl.a. att den fortsatta analysen får

visa vilket förfarande som kan anses vara mest

lämpligt att använda för beviljandet av

skattenedsättning för alternativa drivmedel.

Från Miljödepartementet har upplysts att man i

Regeringskansliet har börjat utarbeta en strategi

för beviljande av sådana s.k. pilotprojektdispenser.

Därmed utgår utskottet från att syftet med motion

Sk776 (v) yrkande 3 kan tillgodoses utan någon

särskild åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet tar avslutningsvis upp de motioner som

berör gällande bestämmelser i bilagorna 1 och 2 till

miljöbalken såvitt avser miljöklasser för bensin och

dieselolja. I detta avseende har utskottet inhämtat

uppgifter i samband med en utfrågning med

representanter för Naturvårdsverket och Oroboros AB.

Det kan konstateras att kravspecifikationerna för

t.ex. dieselolja i olika miljöklasser innehåller ett

antal krav som har en tydligt miljömässig relevans.

Det har däremot ifrågasatts om vissa andra

specifikationer har sådan relevans, t.ex. de som

avser kokpunktsintervall och densitet. Utskottet

föreslår att regeringen utan dröjsmål genomför en

översyn av miljöklassningen av bensin och dieselolja

och kriterierna för de olika miljöklasserna.

Översynen bör inriktas på ett system som ej

missgynnar utvecklingen av alternativa eller mer

miljövänliga drivmedel. I den mån gällande

bestämmelser inom EU motverkar en sådan utveckling

förutsätter utskottet att regeringen verkar för en

förändring av detta regelverk. Vad utskottet anfört

bör riksdagen med anledning av motionerna MJ714

(mp), MJ727 (fp), Sk776 (v) yrkande 2 och Sk1027 (m)

yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

Motion MJ725 (c) om miljöklassning av

alkylatbensin får anses delvis tillgodosedd genom

att detta drivmedel inordnats i en egen miljöklass

enligt bilaga 1 till miljöbalken (SFS 1999:1325).

När det gäller energibeskattningen av alkylatbensin

hänvisar utskottet till redovisningen ovan angående

den av regeringen aviserade strategin för

skattenedsättning för alternativa drivmedel.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Straffrättsligt ansvar för kommuner och

län

Riksdagen avslår motion 2000/01:T208 yrkande 1.

2. Hänsynsreglernas tillämpning på jord-

och skogsbruk

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ720

yrkande 1 och 2000/01:

MJ764 yrkande 6.

3. Försiktighetsprincipen

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ827.

4. Biologisk mångfald i miljöbalkens

hänsynsregler

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ837 yrkande

5.

5. Översyn av miljöbalken

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ717,

2000/01:MJ720 yrkande 3, 2000/01:MJ751,

2000/01:MJ764 yrkande 8 och 2000/01:MJ768.

Reservation 1 (m)

6. Återbetalning av prövningsavgift

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ802.

7. Miljöbalken och äganderättsskyddet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ764

yrkande 5 och 2000/01:

N385 yrkande 16.

Reservation 2 (m)

8. Markägarens intressen och

allemansrätten

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ720 yrkande

2.

Reservation 3 (m)

9. Vissa undantag för

vindkraftsanläggningar

Riksdagen avslår motion 2000/01:N265 yrkandena

2 och 3.

10. Översyn av vattendomar

Riksdagen avslår motion 2000/01:N327 yrkande 2.

11. Ersättning till markägare

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ711

yrkande 24 och 2000/01:

MJ713 yrkande 2.

Reservation 4 (m, kd, c, fp)

12. Den administrativa hanteringen av vissa

naturskyddsärenden

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ306

yrkande 5 och 2000/01:

MJ735 yrkande 2.

Reservation 5 (m, c)

13. Samråd med markägare m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ711

yrkande 26 och 2000/01:

MJ752.

Reservation 6 (m, kd, c)

14. Frivilliga naturvårdsavtal

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ713 yrkande

1.

15. Skärpning av strandskyddsbestämmelserna

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ729,

2000/01:MJ731 och 2000/01:MJ809.

Reservation 7 (mp)

16. Ändrad beslutsordning i

strandskyddsärenden

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ833.

17. Regionala naturparker

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ823.

18. Bestämmelser om bredbandskablar

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ715.

Reservation 8 (kd)

19. Bidrag till kommunala

miljöledningssystem

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ708.

20. Miljöpedagogiska centrum m.m.

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ718 yrkandena

1 och 2.

21. Decentralisering av vissa ärenden till

kommunerna

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ790 och

2000/01:MJ821.

22. Myndighetsansvar för

kvicksilveravvecklingen

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ750 yrkande

4.

23. Utgångspunkter för miljömålsarbetet

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ764 yrkandena

1 och 2.

24. Internationellt samarbete på

miljöområdet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ718

yrkande 3 och 2000/01:

MJ764 yrkande 3.

25. En internationell konvention om

fosfor

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ711yrkande

41.

Reservation 9 (c, mp)

26. Långsiktiga mål för miljövänliga

bränslen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:T231

yrkande 22, 2000/01:MJ830 yrkande 1 och

2000/01:MJ845 yrkandena 2 och 3.

27. Krav på drivmedelsförsäljare

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:T231

yrkande 23 och 2000/01:

MJ830 yrkande 2.

28. Ökad inblandning av etanol m.m. inom EU

och nationellt

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ711

yrkande 31, 2000/01:

MJ772, 2000/01:MJ810 samt 2000/01:MJ839 yrkandena

1 och 3.

29. Dispenser för pilotprojekt enligt

mineraloljedirektivet

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sk776 yrkande

3.

30. Översyn av miljöklassningen av vissa

bränslen

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om en översyn av

miljöklassningen av vissa bränslen. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna

2000/01:MJ714, 2000/01:MJ727, 2000/01:Sk776

yrkande 2 samt 2000/01:Sk1027 yrkande 2.

31. Miljöklassning av alkylatbensin

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ725.

Stockholm den 15 maj 2001

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf

Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Kaj Larsson (s), Ingvar Eriksson (m), Alf

Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine

Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v), Catharina

Elmsäter-Svärd (m), Gudrun Lindvall (mp), Eskil

Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Michael

Hagberg (s), Maggi Mikaelsson (v), Ester Lindstedt-

Staaf (kd) och Anders G Högmark (m).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Översyn av miljöbalken (punkt 5)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),

Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Anders G Högmark

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2000/01:MJ717,

2000/01:MJ720 yrkande 3, 2000/01:MJ764 yrkande 8 och

2000/01:MJ768.

Ställningstagande

Som framgår av de aktuella motionerna (m, kd, c, fp)

har miljöbalken förorsakat en hel del problem i den

praktiska tillämpningen. Särskilt när det gäller

lantbruksföretag och vissa andra företagstyper har

regelverket fått effekter som knappast torde ha

varit avsedda. Ett exempel (som närmare utvecklas i

den moderata motionen MJ717) är att fiskodlingar och

andra mindre företag drabbats av en omfattande

byråkrati i samband med tillståndsprövningen eller i

samband med ändringar av den tillståndsprövade

anläggningen. När det gäller systemet med

tillsynsavgifter kan konstateras att ett

grundläggande syfte med miljöbalken, dvs.

samordningen av olika regelverk, har förfelats i

viktiga avseenden. Detta utvecklas närmare i den

borgerliga fyrpartimotionen MJ768. Det kan t.ex.

förekomma att ett jordbruksföretag får betala

tillsynsavgifter enligt såväl miljöbalken som

djurskyddslagen och livsmedelslagen. I de moderata

motionerna MJ751 och MJ764 tas främst problemen med

höga sanktionsavgifter upp. Vi delar motionärernas

uppfattning att systemet med miljösanktionsavgifter

i vissa fall fått effekter som måste betecknas som

orimliga. Ett aktuellt exempel är fallet med en

lantbrukare som drabbades av att ladugården brann

ned och därefter byggde upp en ny modern anläggning

som tillgodoser alla byggnads- och djurskyddskrav. I

detta fall utdömdes en sanktionsavgift på 150 000 kr

enbart på grund av att vissa ansökningshandlingar

inlämnades för sent. Vi anser att regeringen måste

vidta kraftfulla och skyndsamma åtgärder för att

åstadkomma ändringar i miljöbalken i de avseenden

som motionärerna tar upp. Miljöbalken måste bl.a.

granskas i ett företagarperspektiv. Det bör ankomma

på regeringen att bedöma huruvida ändringarna skall

åstadkommas genom tilläggsdirektiv till

Miljöbalkskommittén eller i annan ordning. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2. Miljöbalken och äganderättsskyddet (punkt 7)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),

Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Anders G Högmark

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:MJ764 yrkande

5 och 2000/01:N385 yrkande 16.

Ställningstagande

Som anförs i motion MJ764 (m) är det privata ägandet

en viktig hörnsten i det demokratiska systemet.

Därför krävs ett starkare juridiskt skydd för detta

ägande. I samband med miljöbalksarbetet var frågan

om det grundlagsfästa skyddet för äganderätten

aktuell. Trots att Lagrådet påtalade att förslaget

till miljöbalk kunde framstå som oförenligt med

regeringsformens grundlagsskydd antog riksdagens

majoritet förslaget i denna del. Detta är inte en

acceptabel ordning. Konflikten mellan

äganderättsskyddet och miljöbalken berör i stor

utsträckning de areella näringarna, med ett urholkat

äganderättsskydd som följd. Till detta kommer att

tillämpningen av de allmänna hänsynsreglerna kan

medföra intrång i pågående markanvändning utan att

rätt till ersättning föreligger. Mot angivna

bakgrund instämmer vi i yrkandena i motionerna MJ764

(m) och N385 (m) att miljöbalken måste omarbetas så

att det står fullständigt klart att den ej strider

mot grundlagens bestämmelser om äganderätten. Detta

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

3. Markägarens intressen och allemansrätten

(punkt 8)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),

Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Anders G Högmark

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ720 yrkande 2.

Ställningstagande

Som anförs i motion MJ720 (m) leder miljöbalken till

problem från äganderättssynpunkt - inte bara i

samband med offentligrättsliga ingripanden utan

också vid utövning av allemansrätten. Det är en stor

brist i lagstiftningen att den inte anger några

klara gränser för utövandet av allemansrätten, inte

ens när det gäller anordnande av kommersiell eller

liknande verksamhet på annans mark. Enligt vår

mening är lagen orimlig i detta avseende. Den

innebär att länsstyrelsen skall pröva verksamheten

från natur- och miljösynpunkt, men markägaren har

inte möjlighet att motsätta sig den aktuella

verksamheten från äganderättssynpunkt. Lagen måste

ändras så att markägaren ges rätt att säga nej till

verksamheten utifrån äganderättens intresse. Detta

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

4. Ersättning till markägare (punkt 11)

av Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl

G Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m),

Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Ester

Lindstedt-Staaf (kd) och Anders G Högmark (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:MJ711 yrkande

24 och 2000/01:MJ713 yrkande 2.

Ställningstagande

Som anförs i motionerna MJ711 (c) och MJ713 (c)

måste markägare ges skälig ersättning för de

miljöinsatser som görs och för de intrång som blir

aktuella i samband med inrättandet av olika former

av reservat. Detta kan ske genom ekonomisk

kompensation eller genom att ersättningsmark

erbjuds. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

5. Den administrativa hanteringen av vissa

naturskyddsärenden (punkt 12)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlandsson

(c) och Anders G Högmark (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:MJ306 yrkande

5 och 2000/01:MJ735 yrkande 2.

Ställningstagande

Som framgår av motionerna MJ306 (m) och MJ735 (c)

finns det en hel del brister i den praktiska

tillämpningen av bestämmelserna om inrättande av

olika skyddsområden, t.ex. biotopskyddsområden i

skogsmark. Myndigheterna måste i dessa ärenden

förbättra sin information till och samråd med

berörda markägare. Ofta leder myndighetsplaneringen

till interimistiska avverkningsförbud under långa

väntetider i avvaktan på ärendets slutgiltiga

prövning, med åtföljande intäktsbortfall. Den

administrativa hanteringen i dessa ärenden måste bli

mer flexibel och rättssäker. Åtgärder måste vidtas

så att ovissheten och väntetiderna för berörda

markägare minskar. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

6. Samråd med markägare m.m. (punkt 13)

av Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl

G Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m),

Eskil Erlandsson (c), Ester Lindstedt-Staaf (kd)

och Anders G Högmark (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:MJ711 yrkande

26 och 2000/01:MJ752.

Ställningstagande

I motionerna MJ711 (c) och MJ752 (m) tas upp vissa

problem i samband med inventeringar av markområden

som avses ingå i Natura 2000 eller av annan

anledning anses skyddsvärda. Ofta består de

skyddsvärda områdena av mycket värdefull skog. När

Skogsstyrelsen inventerar områdena är det av största

vikt att kontakt tas med markägaren. Utan en öppen

och bred dialog mellan myndigheter och markägare

blir det svårt att uppnå förståelse för

skyddsbehoven. Vi vill understryka värdet av dialog

och samråd mellan myndigheter och markägare. Detta

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

7. Skärpning av strandskyddsbestämmelserna m.m.

(punkt 15)

av Gudrun Lindvall (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 7. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ729 och avslår

motionerna 2000/01:MJ731 och 2000/01:MJ809.

Ställningstagande

Som framgår av motion MJ729 (mp) finns det en aspekt

på byggande inom strandskyddsområde som inte

beaktats i tillräcklig utsträckning. Under den

gångna sommarens översvämningar i norra Sverige

framgick det med stor tydlighet att alltför många

hus byggts i så låga lägen att översvämningar kunde

förväntas även vid en relativt blygsam höjning av

vattenståndet i älvar och andra vattendrag.

Uppenbarligen räcker inte dagens strandskydd till

för att motverka denna typ av problem. Att

översvämningarna kan antas påverkade av

klimatförändringar och därmed blir allt vanligare i

framtiden måste också tas med i beräkningen. En

förändring av strandskyddet är naturligtvis mest

angelägen vid de älvar där risken för översvämningar

bedöms som störst. Att komplettera 7 kap. 14 §

miljöbalken med bestämmelser om minsta höjd för

nybyggnation ovan normalvattenståndet skulle kunna

vara en möjlig lösning. Detta bör regeringen se

över, i enlighet med de synpunkter som framförs i

motion MJ729. Översynen kan lämpligen göras i

samband med den kartläggning av strandskyddet som

Naturvårdsverket fått i uppdrag att utföra.

8. Bestämmelser om bredbandskablar (punkt 18)

av Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 8. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ715.

Ställningstagande

Den bredbandsutbyggnad som sker i Sverige kan komma

att innebära stora möjligheter för många grupper i

samhället. Men det är, som framhålls i motion MJ715

(kd), också viktigt att samhället har kontroll över

det som grävs ner i våra marker. I gällande

lagstiftning finns inga heltäckande regler om

miljöprövning e.d. av bredbandskablar. Detta kan på

sikt bli ett miljöproblem, särskilt om för miljön

skadliga material används. En översyn och samordning

av gällande regler för nedgrävning av

bredbandskablar bör genomföras för att förhindra

allvarliga skador på miljön. Detta bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

9. En internationell konvention om fosfor

(punkt 25)

av Gudrun Lindvall (mp) och Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 9. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ711 yrkande 41.

Ställningstagande

I motion MJ711 (c) redovisas utförligt alla de skäl

som talar för att fosfor måste uppmärksammas som en

ändlig och icke förnybar resurs. I diskussionen om

en långsiktigt hållbar utveckling intar

hushållningen med fosfor en viktig roll. En

fosforanvändning där fosfor förs med livsmedel till

städerna och sedan går till spillo genom att den

släpps ut med avloppsvattnet eller läggs på

avfallsdeponi är inte uthållig. Fosforflödet måste

slutas och fosforn återföras till odlingsmarken. Ett

absolut villkor för uthållighet är dock att

återföringen kan ske på ett sådant sätt att man inte

irreversibelt skadar åkermarken med metaller,

hormonförändrande ämnen eller långlivade,

naturfrämmande föreningar. Riksdagen bör ge

regeringen i uppdrag att ta initiativ till en

internationell konvention om fosfor för att

uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Strandskydd (punkt 15)

Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil

Erlandsson (c), Ester Lindstedt-Staaf (kd) och

Anders G Högmark (m) anför:

Regeringen har tillsatt en utredning som skall se

över möjligheterna att stärka strandskyddet i

områden med starkt bebyggelsetryck. Vi anser inte

att strandskyddet skall stärkas ytterligare.

Strandskyddet utgör i många fall ett hinder mot

expansion och planering av bostadsområden.

Möjligheterna att bättre utnyttja strandnära områden

för bebyggelse skall i stället ökas. Strandnära

bebyggelse kan dessutom vara ett fördelaktigt

konkurrensmedel för vissa glesbygdskommuner med

dåligt befolkningsunderlag. I områden med långa sjö-

och kuststräckor skulle nya, attraktiva

bostadsområden kunna byggas.

Utgångspunkten för lagstiftningen skall vara den

motsatta mot i dag. Vi anser att det skall finnas en

generell rätt att bygga på mark nära stränder och

vattendrag. En kommun skall dock kunna begränsa

denna rätt, men endast där så kan motiveras med

hänsyn till känsligt djur- och växtliv eller för att

garantera allmänhetens tillgång till bad- och

friluftsliv. Detta skall då ske genom antagande av

detaljplan. Då ges de bästa förutsättningarna för en

god sammanvägning av olika intressen.

2. Kommunala miljöledningssystem (punkt 19)

Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf (kd)

anför:

Miljöledningsarbete pågår i många kommuner.

Engagemang och kvalitet kan variera.

Miljövårdsprogram och liknande har utarbetats. I en

del fall hamnar dessa program bara i en pärm på

grund av bristande resurser. Denna insamlade

information om miljöförbättringar i den egna

kommunens verksamhet skulle dock vara en god grund

för arbetet med ett miljöledningssystem. Det kan

behövas stimulans och hjälp för att gå vidare.

Många kommuner har i dag svårt att få ekonomin att

gå ihop och prioriterar då ibland andra områden än

miljöledning.

Kommuner kan liksom företag ISO- och EMAS-

certifiera verksamhet. Men en ISO- eller EMAS-

registrering kostar mycket.

När det gäller små och medelstora företag finns

program med statlig finansiering eller

delfinansiering. Regeringen borde också ge kommuner

möjlighet att ta del av statliga stimulansåtgärder

för införande av miljöledningssystem.

3. Långsiktiga mål för miljövänliga bränslen

(punkt 26)

Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf (kd)

anför:

Vi kristdemokrater har under hela vår riksdagstid

motionerat om långsiktiga mål, när det gäller nya

bränslen och ny teknik. Regeringen utlovar nu sådana

förslag. Dels aviseras en proposition i sommar om

fordonsdrivmedel, dels aviseras klimatpropositionen

till hösten. Även miljömålspropositionen kommer med

en del förslag. Regeringen har också ett

samverkansavtal med bilindustrin om forskning och

utveckling av miljövänligare bilar. Inom denna

samverkan borde man ha ett beting på att ta fram

avgasfria bilar, såsom Kristdemokraterna föreslagit.

Under överskådlig tid torde det inte räcka med

åtgärder bara mot bilarna. Fossila bränslen måste

fasas ut och icke-fossila bränslen fasas in.

Miljöklassning och ekonomiska styrmedel är hjälp på

den vägen.

4. Miljövänliga bränslen m.m. (punkterna 26-28

och 31)

Eskil Erlandsson (c) anför:

Att komma till rätta med trafikens ökande utsläpp är

en för Centerpartiet prioriterad fråga. Vi har under

en följd av år föreslagit en mängd åtgärder och

strategier som skulle kunna hjälpa till att skapa

ett grönare transportsystem och därmed minska

trafikens negativa miljöpåverkan. Tyvärr har vi inte

fått stöd hos riksdagens vänstermajoritet för dessa

krav och förslag till strategier vilket vi beklagar.

Det är dock glädjande att utskottet i alla fall tar

ett steg framåt även om vi anser att det borde ha

varit flera steg framåt. Detta i och med

tillkännagivandet till regeringen om en översyn av

miljöklassningen av vissa bränslen. Centerpartiet

ser detta som en liten seger.

Centerpartiet avstår i nuläget från att reservera

sig i de frågor som rör skapandet av ett grönare

transportsystem. Jag vill dock med detta särskilda

yttrande påpeka att riksdagen såväl som regeringen

måste flytta fram positionerna vad gäller att skapa

möjligheter att fasa in miljöriktigare bränslen än

de fossila på den svenska marknaden. Denna infasning

kan med fördel ske genom att befria alternativen

från skatt, att sätta upp långsiktiga och

kvantifierbara mål samt att ställa krav på

återförsäljarna av drivmedel att tillhandahålla de

alternativa drivmedlen.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2000

I betänkandet behandlar utskottet nedan uppräknade

motionsyrkanden i vilka föreslås att riksdagen

fattar följande beslut.

2000/01:MJ306 av Ingvar Eriksson m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nyckelbiotoper.

2000/01:MJ708 av Kjell Eldensjö (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att även ge kommuner

möjlighet att ta del av de statliga

stimulansåtgärderna för införande av

miljöledningssystem.

2000/01:MJ711 av Lennart Daléus m.fl. (c):

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att markägare

måste ges skälig ersättning för de miljöinsatser

som görs vid bildandet av olika typer av reservat.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samråd mellan

myndigheter och markägare vid inventering av

markområden.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att söka dispens

från Auto/Oil-direktivet i de delar som rör

inblandning av ersättningsbränslekomponenter.

41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ta initiativ

till en internationell fosforkonvention för att

uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs.

2000/01:MJ713 av Kenneth Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att frivilliga

avtal utnyttjas som ett alternativ till

miljöbalkens bestämmelser om områdesskydd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ersättning till

markägare.

2000/01:MJ714 av Ingegerd Saarinen (mp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till en utredning om vad som i motionen anförs om

att justera miljöklassningen av diesel.

2000/01:MJ715 av Caroline Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utifrån miljöhänsyn

genomföra en översyn av gällande regler för

nedgrävning av bredbandskablar.

2000/01:MJ717 av Ola Karlsson och Lars Björkman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av miljöbalken.

2000/01:MJ718 av Margareta Viklund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall verka för att arenor skapas där företag,

skolor och även enskilda kan ta del av den

utveckling som pågår inom miljöområdet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall verka för att miljöpedagogiska centrum skall

inrättas i kommunerna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall verka för ett utökat och offensivt

internationellt samarbete inom miljöområdet.

2000/01:MJ720 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till sådan ändring av miljöbalken att den

allmänna hänsynsregeln, stoppregeln och

lokaliseringsregeln inte tillämpas på jord- och

skogsbruket inom ramen för pågående

markanvändning.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till sådan ändring av lagstiftningen att

markägaren får rätt att säga nej till verksamheten

utifrån äganderättens intresse.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att reglerna för

rätten att ta ut miljösanktionsavgift måste ses

över.

2000/01:MJ725 av Åke Sandström (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en ändrad

miljöklassindelning av alkylatbensin.

2000/01:MJ727 av Harald Nordlund (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av en översyn av

miljöklassningen av diesel.

2000/01:MJ729 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten

att utöka strandskyddet vid älvar och vattendrag.

2000/01:MJ731 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag på skärpning av strandskyddet

och bestämmelserna runt dispenser.

2000/01:MJ735 av Åke Sandström (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

beredskap och beredvillighet hos berörda

myndigheter att lösa uppkomna ersättningsanspråk

utan dröjsmål.

2000/01:MJ750 av Willy Söderdahl m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förenklad och

klarare myndighetsutövning beträffande

avvecklingen av kvicksilverhanteringen.

2000/01:MJ751 av Per-Samuel Nisser och Ingvar

Eriksson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om miljösanktionsavgifter med

anledning av miljöbalken.

2000/01:MJ752 av Per-Samuel Nisser och Ingvar

Eriksson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om skyddsvärda områden i

skogen och äganderätten.

2000/01:MJ764 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om miljömålsarbetet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utgångspunkter för

det fortsatta miljöarbetet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av ökat

internationellt samarbete på miljöområdet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om äganderätten och

miljöbalken.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om allmänna

hänsynsregeln, stoppregeln och lokaliseringsregeln

inom ramen för pågående markanvändning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

miljösanktionsavgifter.

2000/01:MJ768 av Åke Sandström m.fl. (c, m, kd, fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om miljöbalkens effekter.

2000/01:MJ772 av Anders G Högmark och Elizabeth

Nyström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om regler för försäljning av

etanol och andra förnybara bränslen.

2000/01:MJ790 av Runar Patriksson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om decentralisering av vissa

ärenden till kommunal nivå.

2000/01:MJ802 av Margareta Viklund m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda möjligheter om

återbetalning av prövningsavgift vid miljöprövning

hos Miljödomstolen för projekt som inte godkänns.

2000/01:MJ809 av Marie Granlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om strandskyddets betydelse

för allemansrätten.

2000/01:MJ810 av Catherine Persson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lagstiftning avseende

inblandning av koldioxidneutrala biobränslen i

bensin.

2000/01:MJ821 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att

decentralisera miljöbalkskontrollen av tyngre

enheter, som exempelvis basindustrin, till den

kommunala nivån.

2000/01:MJ823 av Lilian Virgin och Eva Johansson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om regionala naturparker i

Sverige.

2000/01:MJ827 av Jan Backman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att ompröva

försiktighetsprincipen.

2000/01:MJ830 av Sven Bergström m.fl. (c, v, fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att minst 10 % av

de fordon som nytillverkas i Sverige skall vara

nollemissionsfordon som drivs med förnybart

bränsle senast 2005.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att biobränslen

skall tillhandahållas på bensinmackar i Sverige

senast 2005.

2000/01:MJ833 av Eva Arvidsson och Tommy Waidelich

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ändringar av

beslutsordningen för dispenser från regeln om

strandskydd.

2000/01:MJ837 av Alf Svensson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att värnet av

biologisk mångfald bör innefattas i miljöbalkens

hänsynsregler.

2000/01:MJ839 av Kerstin-Maria Stalin (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av en

förändring av EU:s Auto/Oil-direktiv.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om metoden för

introduktion av bioalkoholer som fordonsbränslen.

2000/01:MJ845 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om långsiktiga mål

vad gäller nya bränslen och ny teknik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att premiera

miljövänliga alternativ.

2000/01:N265 av Marianne Andersson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vindkraften

befrias från miljötillsynsavgifter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vindkraften

inte skall omfattas av den obligatoriska

miljöskadeförsäkringen.

2000/01:N327 av Sven Bergström m.fl. (c):

2. Riksdagen begär att regeringen ger

Miljöbalkskommittén (M 1999:03) i uppdrag att se

över vattendomarna.

2000/01:N385 av Bo Lundgren m.fl. (m):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skyddet för

äganderätten.

2000/01:Sk776 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om ny utformning av kriterierna i

miljöklassningen som inte är

konkurrenssnedvridande mellan fossila och

förnybara drivmedel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en tydlig policy

för pilotprojektdispenserna för förnybara

drivmedel.

2000/01:Sk1027 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda och

justera miljöklassningen av diesel.

2000/01:T208 av Ewa Larsson och Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att eventuella

straffsanktioner kopplade till brott mot

miljöbalken klargörs.

2000/01:T231 av Sven Bergström m.fl. (c):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett tioårsprogram

för att introducera miljöriktiga bränslen.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att slå fast tydliga

krav på drivmedelsförsäljare att kunna

tillhandahålla biodrivmedel på samtliga större

försäljningsställen till år 2005.