Bet. 2000/01:MJU17

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2000/01:MJU17

Söderåsens nationalpark

Innehåll

Sammanfattning

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

MJU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 2000/01:82 om

inrättande av Söderåsens nationalpark. Några

motioner med anledning av propositionen har inte

väckts.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

föreslår att riksdagen medger att det angivna

området i Klippans och Svalövs kommuner avsätts som

Söderåsens nationalpark.

Utskottets överväganden

Söderåsens nationalpark

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ansluter sig till regeringens

överväganden och tillstyrker att det angivna

området i Klippans och Svalövs kommuner

avsätts som Söderåsens nationalpark.

Utskottets ställningstagande

I propositionen görs följande beskrivning av det

berörda naturområdet. Söderåsen är en av de

urbergshorstar som ger området mellan de skånska

slätterna en böljande, kuperad karaktär. Åsen är

långsträckt och spolformad med längdriktningen i

nordväst-sydost. Med markerade branter höjer den sig

ca 100 meter över omgivande slätter. Övre delen

bildar en platå med mestadels små topografiska

variationer.

Den del av Söderåsen som är aktuell för avsättning

ligger i nordvästra Skåne, mellan Röstånga och

Ljungbyhed. Berörda kommuner är Klippan och Svalöv i

Skåne län. Den föreslagna nationalparken omfattar

ett område med varierande terrängförhållanden på

åsens sydöstra del. Till största delen består

området av ädellövskog. Flera granplanteringar har

avverkats och kommer att omföras till lövskog.

Söderåsens kanske främsta vetenskapliga kvaliteter

är knutna till dess geologiska förhållanden.

Skäralids sprickdal, som ligger centralt i den

föreslagna nationalparken, formades huvudsakligen

under den senaste istiden, men i rasbranterna pågår

fortfarande talusbildning. Förutom själva

sprickdalen och dess bildningssätt finns här mycket

välbevarade erosions- och vittringsformer från bl.a.

periglacial tid, dvs. tiden i anslutning till

nedisningen. Till de mest intressanta geologiska

formerna hör hängande dalar, talusbranter,

nivationsnischer, glacialnischer och terrasser.

I Skäralid finns en varierad växtlighet med

särpräglad zonering från de nedre fuktigare delarna

till de torra, branta övre sidorna. I dalens botten

växer ängsskogar av bok, ask, avenbok och alm som

uppåt övergår i hedskogar av bok samt enstaka ekar

och björkar. Floran är rik särskilt vad gäller

mossor och lavar på grund av variation i lokalklimat

och substrat samt på grund av lång skoglig

kontinuitet. Även svampfloran är artrik.

Platån är bevuxen med hedartade bokskogar. I

sluttningarna norrut och söderut, i höjd med

dalgångens mynning, finns ängsbokskog av flera olika

typer. I anslutning till bäckar och i raviner och

mindre sänkor på platån finns även fuktigare,

artrikare skogar, ofta bestående av klibbal.

Faunan är rik och intressant. Till de häckande

fågelarterna hör stenknäck, liten flugsnappare,

mindre hackspett, skogsduva, glada, bivråk, korp och

forsärla. Skärån har rent, syrerikt vatten med en

lokal stam av öring och ett stort antal

bäcksländearter. I övrigt ger sprickdalarnas

lokalklimat och förekomsten av multnande

lövträdstammar och högstubbar sällsynt gynnsamma

miljöer för bl.a. vedlevande skalbaggar, landsnäckor

och andra ryggradslösa djur.

Området är i hög grad påverkat av människan.

Sprickdalarnas sluttningar är relativt opåverkade

medan stora delar av platån alltsedan bronsåldern i

växlande omfattning har nyttjats för odling och

boskapsskötsel. Mest intensiv var uppodlingen under

järnåldern, för att sedan avklinga och nästan

upphöra under medeltiden. Under den s.k.

torparepoken återuppodlades smärre delar av den

forntida åkermarken en kortare period, och

kringliggande marker utnyttjades för vedtäkt och

foderproduktion. Boplatser, gravar, odlingsrösen,

fornåkrar, husgrunder och bevarade torp vittnar om

tidigare markanvändning. I modern tid har området

huvudsakligen utnyttjats för skogsbruk. Dalbottnens

planare ytor har bl.a. nyttjats som slåttermarker.

Trots skogsbruk, tidigare odling, vägar och enstaka

bebyggelse ger området som helhet ett relativt

opåverkat intryck, till vilket den dramatiska

topografin bidrar.

För friluftslivet är Söderåsen ett vackert,

intressant och spännande område och ett av Skånes

klassiska utflyktsmål. Besöksfrekvensen är hög under

större delen av året.

Syftet med nationalparken skall enligt regeringen

vara att i väsentligen oförändrat skick bevara ett

större sammanhängande område av det sydsvenska

horstlandskapet med såväl unika och karaktäristiska

terräng- och vegetationsförhållanden som värdefull

natur och kultur i övrigt. Områdets naturliga

vegetationstyper skall i huvudsak bevaras för

naturlig utveckling. Delar som hyser stora

kulturhistoriska värden skall bevaras genom aktiv

skötsel. Delar med för området främmande vegetation

och områden som tidigare nyttjats för rationellt

skogsbruk skall restaureras till förmån för

naturliga vegetationstyper, i huvudsak

ädellövskogar. Djurlivet skall skyddas från jakt och

andra störningar. Allmänhetens möjligheter att

uppleva områdets natur och kultur underlättas på ett

sätt som är förenligt med övriga syften.

För att uppnå syftet anser regeringen att varken

exploaterande verksamhet eller skadegörelse på mark

och vegetation skall tillåtas. Fasta fornlämningar

är skyddade enligt kulturminneslagen och inga

åtgärder som skadar dessa får vidtas. Konventionellt

skogsbruk skall inte tillåtas och befintliga

barrskogar skall avvecklas och ersättas med

naturligt uppkommande lövskogar där så är möjligt.

Hjälpplantering eller sådd med lövträd på de större

kalytorna samt gallring i täta föryngringsytor skall

utföras. Inblandning av för regionen främmande

trädslag skall motverkas med aktiva skötselmetoder.

Vidare skall vissa vägar tas ur bruk och

friluftslivet inriktas mot strövande och

naturstudier. Jakt eller omfattande

tävlingsverksamhet skall inte tillåtas. Forskning om

områdets natur bör stimuleras.

Sammanfattningsvis anser regeringen att Söderåsen

är ett representativt exempel på det skånska

horstlandskapet. Området är också av internationellt

intresse som exempel på en relativt opåverkad

lövskog i utbredningsgränsen av det europeiska

lövskogsområdet. Därutöver hyser Söderåsen höga,

delvis unika geologiska och biologiska kvaliteter,

höga kulturvärden samt är av stor betydelse för

friluftslivet.

Utskottet ansluter sig till regeringens överväganden

och tillstyrker att det i propositionen angivna

området i Klippans och Svalövs kommuner avsätts som

Söderåsens nationalpark.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i

proposition 2000/01:82 att riksdagen godkänner att

den mark som staten äger inom det angivna området i

Klippans och Svalövs kommuner avsätts till

Söderåsens nationalpark.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

Söderåsens nationalpark

Riksdagen godkänner att den mark som staten

äger inom det angivna området i Klippans och

Svalövs kommuner avsätts till Söderåsens

nationalpark.

Stockholm den 26 april 2001

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf

Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson

(m), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Jonas

Ringqvist (v), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson

(s), Carl G Nilsson (m), Ingemar Josefsson (s), Ann-

Kristine Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v),

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Gudrun Lindvall (mp),

Ester Lindstedt-Staaf (kd), Lennart Kollmats (fp)

och Åke Sandström (c).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Naturvårdsverket har i en skrivelse till regeringen

den 4 december 2000 föreslagit att Söderåsens

nationalpark inrättas. Skrivelsen har

remissbehandlats. Området ingår i Naturvårdsverkets

nationalparksplan. Förslagen i propositionen har

utformats i samarbete med Vänsterpartiet och

Miljöpartiet.

Bakgrund

Enligt miljöbalken kan skyddet för särskilt

värdefulla naturområden säkerställas genom att de

avsätts till nationalpark eller naturreservat. I

syfte att bevara ett större sammanhängande område av

en viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd,

eller i väsentligen oförändrat skick, kan mark som

tillhör staten avsättas till nationalpark. Det finns

26 nationalparker i Sverige, varav flertalet

inrättades i början av 1900-talet. Sedan år 1962 har

tio nationalparker tillkommit. Av dessa är

Färnebofjärdens nationalpark den senast tillkomna

(prop. 1997/98:91, bet. 1997/98:JoU28, rskr.

1997/98:210).

Naturvårdsverket har utarbetat en

nationalparksplan för Sverige. I

denna föreslås en utvidgning av

antalet nationalparker i landet så

att de representerar ett urval av

särskilt skyddsvärda områden. I

planen föreslås bl.a. att Söderåsen

avsätts till nationalpark.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en del av Söderåsen i

Klippans och Svalövs kommuner avsätts som Söderåsens

nationalpark.

Söderåsen är ett representativt exempel på det

skånska horstlandskapet och är också av

internationellt intresse som exempel på ett relativt

opåverkat område i det europeiska lövskogsområdet.

Därutöver hyser Söderåsen höga, delvis unika,

geologiska och biologiska kvaliteter och höga

kulturmiljövärden samt är av stor betydelse för

friluftslivet. Den föreslagna nationalparken

omfattar en areal av 1 620 ha, varav lövskog utgör 1

116 ha och resterande areal utgörs av bland- och

barrskog, åkermark, betesmark, klipp- och

rasmarksvegetation och vatten. Det föreslagna

området utgör en av Sveriges största samlade

fornlämningsmiljöer. Syftet med nationalparken är

att kunna bevara ett större sammanhängande område av

det sydsvenska horstlandskapet i väsentligen

oförändrat skick.