Bet. 2000/01:MJU18

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2000/01:MJU18

Skyddet för vissa djur- och växtarter och deras

livsmiljöer

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Följdmotioner

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

Bilaga 2

2000/01

MJU18

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2000/01:111 föreslår regeringen att

riksdagen antar förslagen till ändringar i

miljöbalken m.fl. lagar som lagts fram i

propositionen. Förslagen har utformats i samarbete

med Miljöpartiet och Vänsterpartiet och återges i

bilaga 1. Lagförslagen återges i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har tre motioner

med totalt nio yrkanden väckts. Förslagen i

motionerna återges i bilaga 1.

Bakgrund

I och med Sveriges medlemskap i EU blev rådets

direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande

av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och

habitatdirektivet) och rådets direktiv 79/409/EEG av

den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar

(fågeldirektivet) bindande för landet. Enligt dessa

direktiv skall livsmiljöer och djur- och växtarter

skyddas bl.a. genom skapandet av ett europeiskt

nätverk av skyddade områden - Natura 2000. Nätverket

är EU:s bidrag till förverkligandet av intentionerna

i bl.a. Bernkonventionen och konventionen om

biologisk mångfald och skall vara klart år 2004.

Direktiven innebär dels ett områdesskydd, dels ett

artskydd. Syftet är framför allt att bibehålla eller

återställa en gynnsam status för bevarande av vissa

typer av livsmiljöer och för populationer av vissa

arter av vilda djur och växter.

Natura 2000, sådant det beskrivs i art- och

habitatdirektivet, byggs upp i tre etapper. I etapp

1 skall medlemsländerna till EG-kommissionen föreslå

ett antal naturområden där de berörda arterna eller

naturtyperna förekommer. Tillsammans skall dessa

områden rymma en så stor del av arternas eller

naturtypernas totala utbredning att ett gynnsamt

tillstånd för dem kan bibehållas, alternativt

återställas, när områdena skyddas. I etapp 2 antar

kommissionen en lista över områden av

gemenskapsintresse, efter samråd med respektive

medlemsland. Under den avslutande etapp 3 skall

respektive land, efter det att kommissionen har

antagit listan över områden av gemenskapsintresse,

vidta de åtgärder som behövs för att bevara de

naturtyper och arter som nämns i bilagor till art-

och habitatdirektivet och som förekommer i dessa

områden. Åtgärderna skall svara mot naturtypernas

och arternas ekologiska behov. När etapp 3 är

avslutad är Natura 2000 i direktivets mening

genomfört.

Bestämmelser som gör det möjligt att uppfylla

direktivens krav fanns i den svenska lagstiftningen

redan före medlemskapet i EU. Bestämmelserna finns

nu huvudsakligen i miljöbalken och jaktlagen

(1987:259) samt i förordningen (1998:1252) om

områdesskydd enligt miljöbalken m.m.,

artskyddsförordningen (1998:179) och

jaktförordningen (1987:905). EG-kommissionen har

emellertid funnit att direktiven inte är korrekt

genomförda i den svenska lagstiftningen. Regeringen

å sin sida har ansett att det befintliga regelverket

är tillräckligt för att direktivens krav skall

tillgodoses, men att de svenska bestämmelserna inte

alltid är lika detaljerade som direktiven.

I propositionen redovisas förslag till de

lagändringar som behövs för att det inte skall råda

någon tvekan om att art- och habitatdirektivet och

fågeldirektivet genomförs korrekt i den svenska

lagstiftningen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

För att genomföra vissa krav i art- och

habitatdirektivet (direktiv 92/43/EEG) och

fågeldirektivet (direktiv 79/409/EEG) föreslås

lagändringar. I huvudsak syftar ändringarna till att

med ett tillståndsförfarande göra det nödvändigt att

på det sätt som direktiven kräver bedöma

verksamheter och åtgärder som kan äventyra skyddet

för vissa djur- och växtarter och deras livsmiljöer.

Det rör sig om arter och livsmiljöer som gemenskapen

har intresse av att skydda och som ingår i ett

europeiskt ekologiskt sammanhängande nät av områden

(Natura 2000).

Ändringarna innebär att verksamheter får påbörjas

och åtgärder får vidtas först efter det att man har

förvissat sig om att bevarandet av arterna och

livsmiljöerna inte äventyras. Om en verksamhet eller

åtgärd kan antas på ett betydande sätt påverka

miljön i ett särskilt skydds- eller bevarandeområde,

måste tillstånd sökas. Tillstånd får lämnas, om

bevarandet av den berörda arten eller livsmiljön

inte skadas eller störs på ett sätt som strider mot

direktivens syfte. Under vissa angivna

förutsättningar får en sådan verksamhet eller åtgärd

ändå tillåtas. I så fall krävs att regeringen prövar

frågan.

De ändringar och förtydliganden som föreslås berör

såväl miljöbalken som andra lagar enligt vilka

verksamheter och planer för verksamheter prövas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2001.

Sammanfattning

I det s.k. art- och habitatdirektivet samt i

fågeldirektivet ställs vissa krav på medlemsländerna

när det gäller kontrollen av verksamheter och

åtgärder som kan äventyra skyddet för vissa djur-

och växtarter samt deras livsmiljöer. I detta

betänkande behandlas regeringens proposition

2000/01:111 med förslag till de ändringar och

förtydliganden i miljöbalken och en rad andra lagar

som behövs för att det inte skall råda någon tvekan

om att dessa direktiv genomförs korrekt i den

svenska lagstiftningen. Tre följdmotioner har väckts

med anledning av propositionen. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag och föreslår att

samtliga motionsyrkanden avslås.

I betänkandet finns sex reservationer.

Propositionen

Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i

proposition 2000/01:111 att riksdagen antar

regeringens förslag till

1. lag om ändring i miljöbalken,

2. lag om ändring i lagen (1966:314) om

kontinentalsockeln,

3. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

4. lag om ändring i ledningsrättslagen

(1973:1144),

5. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

6. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),

7. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet,

8. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

9. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),

10. lag om ändring i minerallagen (1991:45),

11. lag om ändring i fiskelagen (1993:787),

12. lag om ändring i lagen (1998:812) med

särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Följdmotioner

I detta sammanhang behandlar utskottet nedan

uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen

fattar följande beslut.

2000/01:MJ34 av Harald Nordlund (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

antalet Natura 2000-områden utökas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av ändringar

i skyddsreglerna.

3. Riksdagen beslutar om ändring i 4 kap. 1 §, 7

kap. 28 b §, 8 kap. 1 §, enligt vad i motionen

anförs.

2000/01:MJ35 av Göte Jonsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det måste finnas

väldokumenterad grund för inrättande av Natura 2000-

områden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att bevisbördan

skall ligga på myndigheterna att visa att ett tänkt

Natura 2000-område behöver skyddas och inte omvänt

att markägarna måste bevisa att normal

markanvändning inte leder till negativ

miljöpåverkan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att markägarna skall

kompenseras med intrångsersättning motsvarande den

ekonomiska förlust markägaren lider vid införande av

restriktioner i markanvändningen.

2000/01:MJ36 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samråd mellan

myndigheter och markägare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att markägare måste

ges skälig ersättning i form av mark eller

ekonomiska medel för miljöinsatser vid bildandet av

olika typer av reservat.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ansvarsfrågan

för skador på mark och skog som angränsar till

reservat måste lösas.

Utskottets överväganden

Skyddet för särskilda skydds- och

bevarandeområden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslagen i regeringens

proposition. Vidare avstyrker utskottet ett

motionsyrkande (m) om att beslutande

myndighet skall ange vilka restriktioner som

skall gälla för ett Natura 2000-område då det

inrättas och ett motionsyrkande (fp) om

behovet av ändring av bl.a. skyddsreglerna i

miljöbalken.

Gällande bestämmelser

Enligt gällande bestämmelser får regeringen förklara

ett naturområde som särskilt skyddsområde, om

området enligt fågeldirektivet är särskilt

betydelsefullt för skyddet av vilda fåglar. Ett

område som av kommissionen pekats ut som ett område

av intresse för gemenskapen skall regeringen

förklara utgöra ett särskilt bevarandeområde enligt

art- och habitatdirektivet. I lagtexten kallas dessa

områden för särskilda skyddsområden och särskilda

bevarandeområden.

Propositionen

Det skall krävas tillstånd för att bedriva en

verksamhet eller vidta en åtgärd som på ett

betydande sätt kan påverka miljön i sådana

naturområden som omfattas av art- och

habitatdirektivet och fågeldirektivet. Tillstånd får

lämnas endast om verksamheten eller åtgärden ensam

eller tillsammans med andra pågående eller planerade

verksamheter eller åtgärder inte kan skada de

livsmiljöer eller befaras på ett betydande sätt

störa bevarandet av de arter i områdena som skyddet

avser. Tillstånd behövs inte för verksamheter eller

åtgärder som direkt hänger samman med eller är

nödvändiga för skötseln av områdena.

Tillstånd för en verksamhet eller åtgärd får

lämnas trots att den skadar eller orsakar en

störning av betydelse för miljön i området, om det

saknas alternativa lösningar och verksamheten eller

åtgärden behövs av tvingande orsaker som har ett

väsentligt allmänintresse. För tillstånd krävs också

att förlorade miljövärden kompenseras.

Hushållningsbestämmelserna i 4 kap. miljöbalken

kompletteras med en bestämmelse om att användning av

mark och vatten inte får komma till stånd, om den

omfattar verksamheter eller åtgärder som skulle

strida mot reglerna om särskilda skydds- och

bevarandeområden. Därmed blir direktivens skyddskrav

gällande också i samband med den prövning av

markanvändningsfrågor som sker enligt en rad andra

lagar än miljöbalken.

Av övergångsbestämmelser till lagen framgår att

lagändringarna inte innebär att varje verksamhet som

påbörjats innan ändringarna träder i kraft måste

underkastas en ny tillståndsprövning.

Naturområden som bör beredas skydd enligt art- och

habitatdirektivet och fågeldirektivet skall

förtecknas enligt 7 kap. 27 § miljöbalken och därmed

skyddas på samma sätt som de särskilda skydds- och

bevarandeområdena.

Motioner

Att införa ett generellt krav på markägarna att söka

tillstånd för verksamheter som potentiellt kan

påverka miljön förskjuter beviskravet från myndighet

till markägare hävdas det i motion MJ35 (m) yrkande

2. Det blir markägaren som i alla lägen måste kunna

visa att tänkta verksamheter och åtgärder inte

påtagligt påverkar miljön. Med det föreslagna

systemet blir det för markägaren ett stort

osäkerhetsmoment om vilka restriktioner som gäller.

Enligt motionen bör myndigheten klart ange de

restriktioner som skall gälla för området, och

bevisbördan bör därför läggas på myndigheterna att

visa att ett tänkt Natura 2000-område behöver

skyddas.

Motion MJ34 (fp) uppställer krav på förbud mot att

bedriva verksamhet eller vidta åtgärder som kan leda

till skadliga effekter på ett särskilt skydds- eller

bevarandeområde. Det bör sakna betydelse om en

verksamhet eller åtgärd förekommer på själva området

eller utanför. Vad som skall förbjudas är

verksamheter och åtgärder som långsiktigt kan

befaras leda till varaktig skada på områdets natur-

och kulturvärden (yrkande 2 delvis). Vidare

framställs yrkande om lagändringar (yrkande 3). I

enlighet härmed anser motionären att möjligheterna

till undantag i vissa fall från

hushållningsbestämmelserna i 4 kap. 1 § andra

stycket miljöbalken bör begränsas så att de skall

gälla endast under förutsättning att de inte strider

mot EG-förordning eller direktiv eller mot

riksintresse. Vad därefter avser reglerna i 7 kap.

28 b § första stycket 2 miljöbalken om

förutsättningarna för tillstånd anser motionären att

det i lagtexten skall anges att med begreppet

störning särskilt avses habitatfragmentering.

Slutligen anser motionären att sådana föreskrifter

som meddelas med stöd av 8 kap. 1 § första stycket

miljöbalken om förbud mot att bl.a. döda vilt

levande djur inte skall hindra sådant dödande,

fångande m.m. som sker för att fastställa artens

skyddsbehov.

Utskottets ställningstagande

Som framhålls i propositionen skall de krav som

ställs i art- och habitatdirektivet återspeglas i

den svenska lagstiftningen. I enlighet härmed

stadgas i den föreslagna lydelsen av 7 kap. 27 §

miljöbalken således att det av förteckningen över de

naturområden som bör beredas skydd enligt direktiven

skall framgå vad som föranlett att området har

tagits upp och enligt vilket direktiv detta har

skett. Markägaren torde därmed få en klar

uppfattning om vad som föranlett skyddet. Om det

finns en sannolikhet för att en verksamhet eller

åtgärd skulle kunna få betydande konsekvenser till

nackdel för miljön i ett särskilt skydds- eller

bevarandeområde, blir således den som avser att

utöva verksamheten eller vidta åtgärden skyldig att

se till att den nödvändiga bedömningen görs och att

få den prövad. Prövningsmyndigheten får tillåta

verksamheten eller åtgärden först efter att ha

förvissat sig om att den är förenlig med direktivet.

Detta innebär inte att varje fysisk påverkan på

området eller varje störning som påverkar området

kommer att medföra krav på tillstånd, men genom

förslaget kommer den som planerar en verksamhet

eller en åtgärd att behöva göra de bedömningar som

avses i art- och habitatdirektivet och redogöra för

detta i sina ansökningar om tillstånd. Utskottet

instämmer i regeringens förslag till regler om ett

tillståndsförfarande för markanvändningen i

särskilda skydds- och bevarandeområden och avstyrker

motion MJ35 (m) yrkande 2 i den mån den inte kan

anses tillgodosedd med det anförda.

De i motion MJ34 (fp) yrkande 3 föreslagna

lagändringarna är inte närmare motiverade men

huvudsyftet synes vara att säkerställa att de

aktuella EG-direktiven genomförs på ett korrekt sätt

i svensk lagstiftning. Såvitt utskottet kan bedöma

är syftet med motionen i huvudsak tillgodosett genom

regeringens förslag om tillståndsprövning av vissa

verksamheter och om kriterierna för denna prövning.

Det i motionen framlagda förslaget till lydelse av

berörda paragrafer kräver dessutom i vissa delar

ytterligare lagteknisk bearbetning för att kunna

läggas till grund för ett beslut av riksdagen. I den

del motionsyrkandet avser 7 kap. 28 b § och 8 kap. 1

§ miljöbalken konstaterar utskottet dessutom att den

av regeringen föreslagna lagtexten jämte

motivuttalanden fullt ut torde medge en tillämpning

som motsvarar motionärens önskemål.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i nu

aktuella delar och avstyrker motion MJ34 (fp)

yrkande 2 delvis och yrkande 3.

Prövningen av frågor om tillstånd

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i regeringens

överväganden om reglerna för

tillståndsprövningen och avstyrker en motion

(fp) om att det i vissa fall skall krävas en

utökad miljökonsekvensbeskrivning.

Propositionen

Enligt en ny paragraf, 7 kap. 29 b § miljöbalken,

skall frågor om tillstånd som avses i 7 kap. 28 a §

prövas av länsstyrelsen i det län där det berörda

naturområdet finns. Om tillstånd för verksamheten

eller åtgärden prövas enligt andra bestämmelser i

miljöbalken, skall den tillståndsmyndigheten också

pröva enligt 7 kap. 28 b §. Samråd skall då ske med

länsstyrelsen i det län där naturområdet finns.

I bestämmelserna om tillståndsprövning av

miljöfarliga verksamheter, vattenverksamheter samt

täkter, jordbruk och andra verksamheter skall

hänvisas till skyddet för skydds- och

bevarandeområdena. Detta skall göras i balkens

prövningsbestämmelser.

Miljöbalkens bestämmelser om

miljökonsekvensbeskrivningar kompletteras så att det

klart framgår att en sådan beskrivning skall ingå i

en ansökan om tillstånd enligt bestämmelserna om

särskilda skydds- och bevarandeområden. Vidare görs

tydligt att en miljökonsekvensbeskrivning alltid

skall innehålla de uppgifter som behövs för

prövningen enligt bestämmelserna om särskilda

skydds- och bevarandeområden. En

miljökonsekvensbeskrivning som upprättats enbart för

prövningen enligt de särskilda bestämmelserna om

skydds- och bevarandeområden behöver endast

innehålla de uppgifter som behövs för den

prövningen. I sådana fall behöver

kungörelsebestämmelserna endast tillämpas i den

utsträckning som behövs för prövningen eller om det

annars är lämpligt.

Miljöbalkens bestämmelser om förfarandet vid

tillståndsprövning skall kompletteras med angivande

att tillståndsmyndigheten med eget yttrande skall

överlämna frågan om tillåtligheten till regeringens

avgörande. Överlämnande skall ske om tillstånd för

en verksamhet eller åtgärd inte kan meddelas till

följd av bestämmelserna i 7 kap. 28 b § och

myndigheten bedömer att det finns skäl att få frågan

om tillstånd prövad enligt 7 kap. 29 §.

En hänvisning till skyddet för skydds- och

bevarandeområdena görs i bestämmelser om

tillståndsprövning och förutsättningar för tillstånd

i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

rennäringslagen (1971:437), ledningsrättslagen

(1973:1144), anläggningslagen (1973:1149),

skogsvårdslagen (1979:429), lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet, jaktlagen (1987:259),

minerallagen (1991:45), fiskelagen (1993:787) och

lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om

vattenverksamhet.

Motionen

I motion MJ34 (fp) yrkande 2 delvis anförs att

Folkpartiet är positivt till

miljökonsekvensbeskrivningar och att sådana måste

föregå alla beslut som kan få inverkan på miljön,

men att det i vissa fall inte är tillräckligt med en

miljökonsekvensbeskrivning. Det gäller i de fall ett

beslut i hög grad kan komma att påverka ett särskilt

skydds- eller bevarandeområde. I de fallen måste det

enligt motionen föreskrivas att en utökad

miljökonsekvensbeskrivning skall företas.

Utskottets ställningstagande

Det är i motionen inte närmare angivet vilka

ytterligare uppgifter en utökad

miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla.

Utskottet konstaterar emellertid att regeringens

förslag i denna del innebär att en

miljökonsekvensbeskrivning skall göras i ärenden om

tillstånd för en verksamhet eller åtgärd som kan

antas komma att påverka miljön i ett särskilt

skydds- eller bevarandeområde och att en sådan

miljökonsekvensbeskrivning alltid skall innehålla de

uppgifter som behövs för att pröva ansökningen om

tillstånd utifrån de förutsättningar som gäller för

de särskilda skydds- och bevarandeområdena. Såvitt

utskottet kan bedöma är därmed syftet med motion

MJ34 (fp) i behandlad del tillgodosett genom

regeringens förslag.

Kompensationsåtgärder, artskyddet

m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

att den tillståndssökande i vissa fall skall

bekosta kompensationsåtgärder och att kom-

plettera bestämmelserna om bemyndigande att

meddela föreskrifter för artskyddet. Detta

innebär bl.a. att om tillstånd beviljas för

en verksamhet eller en åtgärd som skadar den

skyddade livsmiljön eller på ett betydande

sätt stör bevarandet av den skyddade arten,

skall sökanden vara skyldig att bekosta de

kompensationsåtgärder som behövs om det inte

kan anses orimligt. Vidare innebär det att

bemyndigandet i 8 kap. 1 § miljöbalken att

meddela föreskrifter om skydd för djur- och

växtarter kompletteras så att det också

omfattar föreskrifter om förbud att störa

vilt levande djur och att skada eller

förstöra sådana djurs fortplantningsområden

och viloplatser samt att bestämmelserna i 5 §

jaktlagen (1987:259) kompletteras med ett

bemyndigande att meddela närmare föreskrifter

om förbudet att ofreda viltet och om

villkoren för att trots förbudet vidta

åtgärder i syfte att motverka skador av vilt.

Ersättning på grund av

skyddsåtgärder

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anfört

om ersättning vid ingripanden av det allmänna

och avstyrker två motionsyrkanden (m och c)

om intrångsersättning m.m. samt ett

motionsyrkande (c) som berör ansvarsfrågan

vid skador på skog och mark som angränsar

till ett reservat.

Propositionen

Bestämmelserna i 31 kap. miljöbalken om ersättning

vid ingripanden av det allmänna skall kompletteras

med angivandet att en fastighetsägare har rätt till

ersättning på grund av beslut som innebär att mark

tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom

berörd del av en fastighet avsevärt försvåras.

Ersättning skall betalas endast om tillstånd för en

verksamhet eller åtgärd har vägrats eller förenats

med särskilda villkor.

En följdändring görs i bestämmelserna om

ackumulerad skada i 14 kap. 8 § plan- och bygglagen

(1987:10).

Motioner

Enligt motion MJ35 (m) yrkande 3 bör ett Natura

2000-område inte inrättas förrän den beslutande

myndigheten tydligt anger vilken restriktion som

kommer att gälla för markanvändningen. Restriktionen

i användningen skall sedan medföra rätt till

ersättning för markägaren motsvarande den ekonomiska

förlust han lider. I motion MJ36 (c) hävdas att när

staten pekar ut vissa områden som särskilt

bevarandevärda måste markägaren ges skälig

ersättning för de miljöinsatser som han gör. Detta

kan ske genom ekonomisk kompensation eller genom att

ersättningsmark erbjuds (yrkande 2). Risken för

angrepp från exempelvis insekter och vattenskador

till följd av annorlunda utdikning är större i

reservat än i skog som används i näringsverksamhet.

Det är viktigt att det klart och tydligt framgår vem

som har ansvar för de skador som kan uppstå (yrkande

3).

Utskottets ställningstagande

I samband med 1991 års miljöpolitiska proposition

uttalade sig utskottet och riksdagen om principerna

för ansvaret vid bevarandet av skyddsvärda områden

m.m. (1990/91:JoU30 s. 255). Regeringen kom därefter

att hänvisa till dessa principer i motiven till

miljöbalken (prop. 1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20).

Uttalandet innebär i korthet att ansvaret för att

säkerställa den biologiska mångfalden inte får

begränsas till att bli en fråga om statens

ekonomiska resurser för intrångs- och

inlösenersättningar. En princip, parallellt med

Polluter Pays Principle, borde utformas där

förvaltande av naturen och den biologiska mångfalden

blir ett normalt inslag i verksamheten och som inte

förutsätter statliga bidrag. Utskottet ansåg att

alla har ett ansvar för att bevara biologisk

mångfald och att också det ekonomiska ansvaret bör

delas av alla. Med detta synsätt fordrades enligt

utskottet alltså regler, enligt vilka samhället till

en viss grad kompenserar markägare och andra

rättighetsinnehavare, som grundas på bl.a.

naturvårdsskäl. Miljöbalken kom i enlighet med

uttalandena att i korthet innebära att rätt till

ersättning föreligger vid beslut om nationalpark,

naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområde,

vattenskyddsområde samt föreläggande och förbud

enligt den s.k. samrådsparagrafen (12 kap. 6 §).

Innebär ett sådant beslut att mark tas i anspråk

eller att pågående markanvändning inom berörd del av

en fastighet avsevärt försvåras betalas ersättning

för intrånget. Ersättning betalas också vid vissa

undersökningar och vid föreläggande om

stängselgenombrott m.m. En eventuell ersättning

skall emellertid alltid minskas med ett belopp som

motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla

utan ersättning.

De av regeringen i förevarande proposition

presenterade förslagen är som inledningsvis

framhållits föranledda av behovet av att tydliggöra

bestämmelserna i det svenska regelverket.

Lagändringarna är inte ägnade att öka det allmännas

möjligheter att försvåra markanvändning. Såsom också

påpekas i propositionen har de nya bestämmelserna

inga andra direkta rättsverkningar för markägare än

att den som planerar att på sin mark driva en

verksamhet eller vidta en åtgärd måste göra en

bedömning av konsekvenserna för bevarandet i området

av de skyddade djur- och växtarterna eller deras

livsmiljöer. Den i 31 kap. miljöbalken föreslagna

följdändringen i ersättningsbestämmelserna innebär

att till de ovan redovisade fallen då ersättning kan

komma i fråga läggs rätten till ersättning om

inskränkningen i markanvändningen grundas på

bestämmelserna om särskilt skydds- och

bevarandeområde. Sådana inskränkningar görs inom

ramen för en tillståndsprövning, och ersättning

utgår därvid om tillstånd vägrats eller förenats med

särskilda villkor. De nu aktuella motionerna synes

inte innehålla några preciserade motförslag till de

ersättningsbestämmelser som propositionen

innefattar. Utskottet avstyrker motionerna MJ35 (m)

yrkande 3 och MJ36 (c) yrkande 2.

När det gäller kravet i motion MJ36 (c) yrkande 3

vill utskottet därutöver hänvisa till att de

statliga bidragen för åtgärder mot skogsskador m.m.

avskaffades i samband med 1993 års skogspolitiska

beslut, i likhet med övriga bidrag som finansierades

med skogsvårdsavgiftsmedel. Utskottet anser inte att

motionen i berörd del bör föranleda något riksdagens

uttalande.

Straffbestämmelser

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

ändring i straffbestämmelserna i miljöbalken.

Detta innebär att om en verksamhet eller

åtgärd påbörjas eller vidtas i enlighet med

tillstånd eller dispens som har lämnats till

följd av bestämmelserna i 9 eller 11-15 kap.

miljöbalken, skall det inte dömas till ansvar

för brott mot det särskilda tillståndskravet

i 7 kap. 28 a §.

Övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden dels om

behovet av fler Natura 2000-områden (fp),

dels om processen vid inrättande av sådana

områden (m och c).

Motioner

I motion MJ34 (fp) yrkande 1 hävdas att antalet

Natura 2000-områden bör utökas och att särskild

tonvikt bör läggas vid att säkerställa

rekreationsmarker i och kring tätorter.

Krav på att det skall finnas en väldokumenterad

grund för att inrätta ett Natura 2000-område

framställs i motion MJ35 (m) yrkande 1. Processen

med att identifiera sådana områden har enligt

motionen varit kort, och ansvariga myndigheter har

inte haft möjlighet att förankra besluten hos

markägarna. Myndigheternas arbete måste enligt

motionen därför skötas på ett bättre sätt och få ta

längre tid så att det blir möjligt att föra en

dialog mellan myndigheter och markägare. Liknande

synpunkter framförs i motion MJ36 (c) yrkande 1.

Utskottets ställningstagande

De områden som hittills har kommit att ingå i det

europeiska ekologiska nätverket Natura 2000 framgår

av bilaga 3 till förordningen (1998:1252) om

områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Vid

utvärderingsmöten som EG-kommissionen höll i april

1999 och mars 2000 konstaterades emellertid brister

i Sveriges hittillsvarande bidrag till Natura 2000.

Sverige hade inte föreslagit ett tillräckligt antal

områden avseende vissa naturtyper och arter.

Kommissionen kommer att hålla ett ytterligare

utvärderingsmöte under hösten 2001. Naturvårdsverket

har med anledning härav erhållit regeringens uppdrag

att tillsammans med länsstyrelserna föreslå

ytterligare områden till Natura 2000. Arbetet skall

vara klart till sommaren 2001.

Av bilagor till art- och habitatdirektivet och

fågeldirektivet framgår de naturtyper och arter som

skall ingå i Natura 2000. Inventeringarna

administreras av länsstyrelserna i respektive län,

och länsstyrelserna utnyttjar därvid de kunskaper

som skogsvårdsstyrelserna, Svenska

Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden, m.fl.

organisationer och myndigheter besitter. I augusti

2000 hölls ett nationellt utvärderingsmöte med

företrädare för samtliga länsstyrelser,

ArtDatabanken, miljöorganisationer samt

vetenskapssamhället. Slutsatserna från detta möte

utgör en viktig utgångspunkt för slutförandet av det

svenska urvalet till Natura 2000. Enligt vad

utskottet erfarit tar länsstyrelserna i samtliga

fall någon form av markägarkontakt i samband med att

områden inventeras.

Utskottet har inhämtat att det för Sveriges del

t.o.m juli månad 2000 har föreslagits totalt ca

2 450 områden med en sammanlagd yta på ca 5 080 000

hektar som s.k. SCI-områden (Sites of Community

Importance) i enlighet med art- och

habitatdirektivets bestämmelser. Till detta kan

läggas ca 12 000 km vattendrag. Totalt ca 395

områden med en sammanlagd yta på ca 2 460 000 hektar

har utpekats som s.k. SPA-områden (Special

Protection Areas) i enlighet med fågeldirektivets

bestämmelser. Dessa senare områden ingår redan i

Natura 2000. Vissa områden är överlappande, och

sammantaget hör ca 2 550 områden med en yta på ca

5 170 000 hektar till endera av dessa kategorier.

Detta motsvarar drygt 10 % av Sveriges sammanlagda

areal.

Utskottet konstaterar att urvalet av områden till

Natura 2000 sker i enlighet med intentionerna i

direktiven och genom en bred dialog mellan EU:s

ansvariga institutioner och svenska sakkunniga

myndigheter och organisationer m.m. Mot bakgrund

härav finner utskottet inte skäl att föreslå några

åtgärder med anledning av motionerna MJ34 (fp)

yrkande 1, MJ35 (m) yrkande 1 och MJ36 (c) yrkande

1.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Principerna för inrättande av

skyddsområden m.m.

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ35 yrkande 2.

Reservation 1 (m)

2. Ändringar i skyddsreglerna m.m.

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ34 yrkande 2

delvis.

Reservation 2 (fp) - delvis

3. Särskilda bestämmelser för

hushållning med mark och vatten för vissa

områden i landet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i miljöbalken såvitt avser 4 kap. 1 § och

avslår därmed motion 2000/01:MJ34 yrkande 3

delvis.

Reservation 2 (fp) - delvis

4. Förutsättningar för tillstånd

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i miljöbalken såvitt avser 7 kap. 28 b §

och avslår därmed motion 2000/01:MJ34 yrkande 3

delvis.

Reservation 2 (fp) - delvis

5. Föreskrifter om förbud m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i miljöbalken såvitt avser 8 kap. 1 § och

avslår därmed motion 2000/01:MJ34 yrkande 3

delvis.

Reservation 2 (fp) - delvis

6. Miljökonsekvensbeskrivningar

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ34 yrkande 2

delvis.

7. Ersättningsreglerna

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ35

yrkande 3 samt 2000/01:

MJ36 yrkandena 2 och 3.

Reservation 3 (m)

Reservation 4 (kd, c)

8. Utökning av antalet Natura 2000-

områden

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ34 yrkande 1.

Reservation 5 (fp)

9. Samrådet mellan myndigheter och

markägare m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ35

yrkande 1 och 2000/01:

MJ36 yrkande 1.

Reservation 6 (m, kd, c)

10. Ändring i miljöbalken

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i miljöbalken i de delar det inte

omfattas av utskottets förslag ovan.

11. Övriga lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1966:314) om

kontinentalsockeln,

2. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

3. lag om ändring i ledningsrättslagen

(1973:1144),

4. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

5. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),

6. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet,

7. lag om ändring i plan- och bygglagen

(1987:10),

8. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),

9. lag om ändring i minerallagen (1991:45),

10. lag om ändring i fiskelagen (1993:787),

11. lag om ändring i lagen (1998:812) med

särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Stockholm den 15 maj 2001

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf

Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Kaj Larsson (s), Ingvar Eriksson (m), Alf

Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine

Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v), Catharina

Elmsäter-Svärd (m), Gudrun Lindvall (mp), Eskil

Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Michael

Hagberg (s), Maggi Mikaelsson (v), Ester Lindstedt-

Staaf (kd) och Anders G Högmark (m).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Principerna för inrättande av skyddsområden

m.m. (punkt 1)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),

Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Anders G Högmark

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ35 yrkande 2.

Ställningstagande

Det är naturligtvis viktigt att de särskilda skydds-

och bevarandeområdena (Natura 2000-områdena)

hanteras på ett sådant sätt att de miljöer och arter

som skall skyddas verkligen får det skydd de

behöver. Självklart är det också viktigt att Sverige

genomför de aktuella direktiven på ett korrekt sätt

i lagstiftningen. Problemet med att knyta skyddet

till ett tillståndsförfarande är emellertid att

perioden med osäkerhet för markägaren riskerar att

bli lång. Dessutom innebär det att det blir

markägaren som får visa att verksamheter och

åtgärder inte påverkar miljön negativt. För att

komma till rätta med dessa problem bör det av

beslutet att inrätta ett Natura 2000-område tydligt

framgå vilka restriktioner som kommer att gälla för

den framtida markanvändningen. Vi föreslår därför

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs ovan.

2. Ändringar i skyddsreglerna m.m., Särskilda

bestämmelser för hushållning med mark och

vatten för vissa områden i landet,

Förutsättningar för tillstånd och

Föreskrifter om förbud m.m.

(punkterna 2, 3, 4 och 5)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkterna 2,

3, 4 och 5 borde ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ34 yrkande 2

delvis.

3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i miljöbalken såvitt avser 4 kap. 1 § och

tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

delvis motion 2000/01:MJ34 yrkande 3 delvis.

4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i miljöbalken såvitt avser 7 kap. 28 b § och

tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

delvis motion 2000/01:MJ34 yrkande 3 delvis.

5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i miljöbalken såvitt avser 8 kap. 1 § och

tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

delvis motion 2000/01:MJ34 yrkande 3 delvis.

Ställningstagande

Det bör i miljöbalken införas ett principiellt

förbud mot att bedriva verksamheter eller vidta

åtgärder som kan leda till skadliga effekter på ett

särskilt skydds- eller bevarandeområde. Det bör

sakna betydelse om verksamheten eller åtgärden

förekommer inom eller utanför det skyddade området.

Vad som skall förbjudas är verksamheter och

åtgärder som långsiktigt kan befaras leda till

varaktig skada på områdets natur- och kulturvärden.

Jag anser inte att propositionens förslag till

ändringar i miljöbalken fullt ut tillgodoser dessa

krav. Regeringen bör därför till riksdagen återkomma

med förslag till ändringar i miljöbalken i enlighet

med vad som framförs i motion 2000/01:MJ34 (fp)

yrkandena 2 delvis och 3.

3. Ersättningsreglerna (punkt 7)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),

Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Anders G Högmark

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ35 yrkande 3 och

avslår motion 2000/01:MJ36 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Det är viktigt att rättigheter och skyldigheter

fördelas på ett rimligt sätt mellan myndigheter och

enskilda markägare. Myndigheten bör i samband med

att ett Natura 2000-område inrättas ange vilka

restriktioner i markanvändningen som skall råda.

Omfattningen av de angivna restriktionerna skall i

sin tur avgöra hur stor ersättning markägaren skall

erhålla. Denne skall således vara berättigad till

full ersättning för de inskränkningar i brukande-

och äganderätten som restriktionerna innebär för

honom. Detta bör ges regeringen till känna.

4. Ersättningsreglerna (punkt 7)

av Ulf Björklund (kd), Eskil Erlandsson (c) och

Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ36 yrkandena 2

och 3 och avslår motion 2000/01:MJ35 yrkande 3.

Ställningstagande

När staten pekar ut vissa områden som särskilt

bevarandevärda är det viktigt att markägaren inte

drabbas negativt och att han ges skälig ersättning

för de miljöinsatser som han gör i samband med att

området pekas ut. Detta kan ske genom att markägaren

erbjuds en ekonomisk kompensation eller

ersättningsmark.

Skog inom naturreservat sköts annorlunda än annan

skog. Risken för angrepp från exempelvis insekter

och vattenskador till följd av annorlunda utdikning

är därför större i reservat än i skog som används i

näringsverksamhet. Det är viktigt att det klart och

tydligt framgår vem som har ansvar för de skador som

kan uppstå på angränsande skog.

Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som

anförs dels om ersättning till markägaren, dels om

att ansvaret för eventuella skador måste lösas

skyndsamt.

5. Utökning av antalet Natura 2000-områden

(punkt 8)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ34 yrkande 1.

Ställningstagande

Fler områden bör ges kvalificerat skydd. Fler

nationalparker och natur- och kulturreservat behövs

för att skydda exklusiva natur- och kulturlandskap.

I linje med detta bör antalet Natura 2000-områden

utökas. Särskild tonvikt bör läggas vid att

säkerställa rekreationsmarker i och kring tätorter.

Naturhänsynen där måste vara större än i t.ex.

vanlig produktionsskog. Detta bör riksdagen ge

regeringen till känna.

6. Samrådet mellan myndigheter och markägare

m.m. (punkt 9)

av Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl

G Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m),

Eskil Erlandsson (c), Ester Lindstedt-Staaf (kd)

och Anders G Högmark (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:MJ35 yrkande 1

och 2000/01:MJ36 yrkande 1.

Ställningstagande

Det pågår för närvarande ett intensivt arbete med

att inventera nya Natura 2000-områden. Det är

viktigt att myndigheter och berörda markägare för en

öppen och bred dialog vid dessa inventeringar.

Arbetet har emellertid skyndats på och många

markägare kan vittna om att myndighetsföreträdare

utfört inventeringar utan att markägarna varit

medvetna om det. Detta måste motverkas och processen

måste få ta tid. Utan en öppen och bred dialog

mellan myndigheter och markägare blir det svårt att

nå förståelse för arbetet med att skydda

markområden. Detta bör riksdagen ge regeringen till

känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i

miljöbalken

1

Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314)

om kontinentalsockeln

2

3

Förslag till lag om ändring i rennäringslagen

(1971:437)

4

5

Förslag till lag om ändring i

ledningsrättslagen (1973:1144)

6

7

Förslag till lag om ändring i anläggningslagen

(1973:1149)

8

9

Förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen

(1979:429)

10

11

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet

12

13

Förslag till lag om ändring i plan- och

bygglagen (1987:10)

14

15

Förslag till lag om ändring i jaktlagen

(1987:259)

16

17

Förslag till lag om ändring i minerallagen

(1991:45)

18

19

Förslag till lag om ändring i fiskelagen

(1993:787)

20

Härigenom föreskrivs att 3 § fiskelagen (1993:787)

skall ha följande lydelse.

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:812) med

särskilda bestämmelser om vattenverksamhet