Bet. 2000/01:MJU19

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2000/01:MJU19

Kärnsäkerhet

Innehåll

Sammanfattning

Motioner från allmänna motionstiden

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

MJU19

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlas 15 motionsyrkanden från

allmänna motionstiden år 2000 angående

omhändertagande och slutförvar av använt

kärnbränsle.

Representanter för Svensk Kärnbränslehantering AB

informerade den 16 november 2000 utskottet om valet

av platser för platsundersökningar.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 15 motionsyrkanden från

allmänna motionstiden 2000 om kärnsäkerhet. I

motionerna tas frågor upp om prioritering av

funktionsvillkoren för ett framtida slutförvar av

kärnavfall och om antalet platser för

platsundersökningar. Vidare behandlas frågor om stöd

till de aktuella kommunerna och till

frivilligorganisationer och om informationen från

Svensk Kärnbränslehantering AB. I betänkandet

behandlas också frågor som rör forskningen som

finansieras av Kärnavfallsfonden samt frågor rörande

import och export av kärnavfall.

Motionerna avstyrks med hänvisning bl.a. till den

pågående remissbehandlingen och granskningen av

Svensk Kärnbränslehantering AB:s rapport Samlad

redovisning av metod, platsval och program inför

platsundersökningsskedet.

I betänkandet finns 11 reservationer och 1

särskilt yttrande.

Motioner från allmänna motionstiden

2000

2000/01:MJ787 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av att

utan dröjsmål fortsätta utvecklingsarbetet för att

omhänderta det använda kärnbränslet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utöka antalet

platser för platsundersökningar till minst tre

platser i minst tre regioner.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av ett

tydligt stöd till de kommuner som aktivt deltar i

platsundersökningar för ett djupförvar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av stöd till

frivilligorganisationer för att uppnå en allsidighet

i den nationella och lokala informationen om

kärnavfallet.

5. Riksdagen begär att regeringen redovisar en

policy för hur den avser att använda vetoventilen i

kärnavfallsfrågan för att på så sätt undvika

spekulationer och onödig oro i förstudiekommunerna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om konsekvenserna av

fri rörlighet för varor och tjänster på

kärnavfallsområdet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige inte skall exportera eller

importera kärnavfall.

2000/01:MJ836 av Ingegerd Saarinen (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kärnavfallet

skall omhändertas inom landet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avbryta den nu

pågående platsvalsprocessen baserad på förstudier

valda utifrån politisk acceptans.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en prioritering

av de motstridiga funktionsvillkoren för ett

framtida slutförvar skall föregå metodval för

slutförvar av kärnavfall.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en strategisk

miljöbedömning skall föregå platsvalsprocessen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att SKI skall

återuppta Dialogprojektet för att formulera en

legitim beslutsprocess, där den överordnade

ambitionen för beslutsprocessen skall vara att med

störst sannolikhet fastställa det säkraste

metodvalet och ett platsval innebärande "rimligtvis

bästa berg".

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att information till

lokalpolitiker och allmänhet ej skall ingå i SKB:s

uppgifter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att oberoende

forskare och enskilda organisationer skall kunna

erhålla medel ur Kärnavfallsfonden för ett ökat

kunskapsinhämtande och förbättrad allsidighet i

processen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att resultat från

forskning finansierad via Kärnavfallsfonden skall

publiceras i vetenskapliga tidskrifter.

Utskottets överväganden

Hanteringen av det svenska

kärnavfallet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner (v, mp) om

prioritering av funktionsvillkoren för ett

framtida slutförvar med hänvisning till det

pågående arbetet med att bedöma Svensk

Kärnbränslehantering AB:s rapport Samlad

redovisning av metod, platsval och program

inför platsundersökningsskedet.

Bakgrund

Enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

(kärntekniklagen) är en innehavare av tillstånd till

kärnteknisk verksamhet skyldig att svara för att

allt i verksamheten uppkommet kärnavfall och använt

kärnbränsle hanteras och slutförvaras på ett säkert

sätt och att den anläggning i vilken verksamheten

bedrivs avvecklas och rivs på ett säkert sätt sedan

verksamheten har upphört (10 §). Den som har

tillstånd att inneha eller driva en

kärnkraftsreaktor skall i samråd med övriga

reaktorinnehavare upprätta eller låta upprätta ett

program för forsknings- och utvecklingsverksamhet

och de övriga åtgärder som anges i lagen. Programmet

skall dels innehålla en översikt över samtliga

åtgärder som kan bli behövliga, dels närmare ange de

åtgärder som avses bli vidtagna inom en tidrymd om

minst sex år. Programmet skall vart tredje år

insändas till regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer för att granskas och

utvärderas. I samband med granskningen och

utvärderingen får sådana villkor ställas upp som

behövs avseende den fortsatta forsknings- och

utvecklingsverksamheten (12 §).

Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) presenterade

år 1998 det femte programmet för forskning,

utveckling och demonstration för kärnavfallets

behandling och slutförvaring (FUD-program 98).

Utskottet anförde i mars 2000 (1999/2000:MJU15 s.

11) att regeringen i beslut den 24 januari 2000 har

funnit att 1998 års program för forskning,

utveckling och demonstration för kärnavfallets

behandling och slutförvaring uppfyller de krav som

ställs i kärntekniklagen. När det gäller den

fortsatta forsknings- och utvecklingsverksamheten

skall SKB komplettera analysen av alternativa

systemutformningar. I första hand skall innebörden

av nollalternativet (en beskrivning av att den

planerade åtgärden inte kommer till stånd) belysas.

Vidare skall alternativet djupa borrhål belysas med

inriktning på omfattning och innehåll i det

forsknings- och utvecklingsprogram som behövs för

att denna metod skall kunna jämföras med KBS-3-

metoden på likvärdiga grunder. SKB skall även

redovisa en samlad utvärdering av slutförda

förstudier och övrigt underlag för val av platser

för platsundersökningar samt redovisa ett tydligt

program för platsundersökningar. Vid framtagandet av

dessa underlag skall SKB samråda med berörda

kommuner, länsstyrelser och myndigheter. En

redovisning av detta samråd skall också lämnas.

När det gäller kärnavfallets behandling och

slutförvaring uttalade utskottet följande

(1999/2000:MJU15 s. 11). Det är angeläget att inom

ramen för den kunskap som nu finns söka den bästa

möjliga lösning som kan genomföras inom överskådlig

tid och på en lämplig plats, samtidigt som satsning

på forskning och utveckling fortsätter. Detta ger

även rimliga möjligheter till en omprövning i

framtiden. Som regeringen framhåller i sitt beslut

den 24 januari 2000 framstår någon form av

slutförvaring i berggrunden, utifrån nu föreliggande

material, som den mest ändamålsenliga metoden. Ännu

föreligger dock inte ett fullständigt underlag för

slutligt val av metod. Vidare bör uppmärksammas att

ett slutligt godkännande av viss metod för

slutförvar inte kan ges förrän i samband med

regeringens ställningstaganden till ansökningar om

tillstånd enligt miljöbalken och kärntekniklagen att

uppföra ett slutförvar för använt kärnbränsle. I

detta sammanhang bör även erinras om kraven på

alternativa redovisningar vad gäller bl.a.

verksamhetens utformning i den

miljökonsekvensbeskrivning som skall ingå i kommande

underlag.

Utskottets ställningstagande

Den 13 december 2000 lämnade SKB en redovisning till

Statens kärnkraftinspektion (SKI) i enlighet med

regeringens beslut den 24 januari 2000. SKB föreslår

följande i sin rapport Samlad redovisning av metod,

platsval och program inför platsundersökningsskedet

(s. 11). Platsundersökningar genomförs i Oskarshamn

och Norduppland. I Oskarshamn inleds

platsundersökningar vid Simpevarp. Där vill SKB

inleda platsundersökningar med provborrningar. För

inkapslingsanläggningen vill SKB fortsätta att

utreda en förläggning vid Centralt mellanlager för

använt kärnbränsle, CLAB. I Norduppland planerar SKB

att utreda två lokaliseringsalternativ för

djupförvaret. Det ena är Forsmark i Östhammars

kommun, där SKB vill inleda en platsundersökning med

provborrningar. Det andra är Tierp norra/Skutskär

där SKB har för avsikt att starta provborrningar i

ett område norr om Tierp. Först behöver dock ett

lämpligt borrområde och möjliga transportlösningar

preciseras. En lokalisering av

inkapslingsanläggningen till Norduppland kommer

också att utredas. För Nyköpings kommun planerar SKB

en förnyad säkerhetsanalys för Fjällvedenområdet.

SKB anför i rapporten (s. 11) vidare att målet för

platsundersökningsskedet är att erhålla alla

tillstånd som behövs för att få bygga de planerade

anläggningarna. Det beräknas ta sju eller åtta år

att ta fram erforderligt lokaliseringsunderlag,

genomföra samråd, utarbeta lokaliseringsansökningar

samt erhålla myndigheternas prövning av dessa.

Utskottet har inhämtat att SKB planerar att inleda

platsundersökningar för djupförvar under år 2002.

Enligt rapporten (s. 69) fokuseras jämförelsen av

system för geologisk förvaring på alternativa

metoder att utforma ett förvar. De tekniska

lösningar för ett förvar i kristallint berg som

studerats i Sverige är bl.a. KBS-3, mycket långa

tunnlar och djupa borrhål. KBS-3 innebär att

avfallet deponeras i ett system av kortare tunnlar

på ca 500 meters djup. Alternativet mycket långa

tunnlar innebär att avfallet deponeras i ett fåtal

parallella flera kilometer långa tunnlar. Djupa

borrhål innebär att avfallet deponeras i flera tusen

meter djupa borrhål.

Beträffande forsknings- och utvecklingsprogram för

djupa borrhål anför SKB följande (s. 79-80).

Utredningen innehåller en systematisk jämförelse av

kunskaps- och teknikläget för djupa hål och KBS-3.

Den visar enligt SKB att det för KBS-3 i de flesta

avseenden finns känd och beprövad teknik medan det

för alternativet djupa borrhål i de flesta avseenden

saknas kunskap eller teknik. Utredningen visar

enligt SKB att det skulle ta ca 30 år att genomföra

programmet. Kostnaden har beräknats till ca 4

miljarder kronor. SKB anför att väsentliga

osäkerheter måste klarläggas för att en deponering i

djupa borrhål skulle kunna jämföras med KBS-3 på

likvärdig grund. Den jämförande analysen visar

enligt SKB att det sammantaget inte finns något som

talar för att ett förvar i djupa borrhål, om det kan

visas leva upp till alla krav, skulle öka säkerheten

eller minska kostnaden för att slutförvara det

använda kärnbränslet. SKB planerar därför inte att

genomföra FUD-programmet för djupa borrhål utan

koncentrerar resurserna på att i en relativt nära

framtid realisera ett förvar baserat på KBS-3-

metoden. SKB kommer även i fortsättningen att följa

den internationella utvecklingen på området.

Utskottet har inhämtat att redovisningen för

närvarande är föremål för en bred remissbehandling

och granskning av SKI, som i juni 2001 avser att

avge ett granskningsyttrande till regeringen.

Därefter kan regeringen fatta nödvändiga beslut.

Utskottet föreslår i avvaktan på den fortsatta

behandlingen av SKB:s redovisning att motion MJ787

(v) yrkande 1 om motstridiga krav på kärnavfallets

svåråtkomlighet respektive återtagbarhet och motion

MJ836 (mp) yrkande 3 om motstridiga funktionsvillkor

för ett framtida slutförvar lämnas utan vidare

åtgärd.

Utskottet har inhämtat att det s.k.

Dialogprojektet, som omtalas i motion MJ836 yrkande

2, pågick i början av 1990-talet och att tre

rapporter sammanställts om projektet, SKI 93:34-36.

Utskottet föreslår att även motion MJ836 (mp)

yrkande 2 om att avbryta den pågående

platsvalsprocessen baserad på förstudier valda

utifrån politisk acceptans och yrkande 5 om att

återuppta Dialogprojektet för en legitim

beslutsprocess avstyrks i avvaktan på den fortsatta

behandlingen av SKB:s redovisning.

Platsundersökningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner (v, mp) om

antalet platser för platsundersökningar, om

stöd till de aktuella kommunerna och om

strategisk miljöbedömning. Utskottet hänvisar

till SKB:s rapport om redovisning av metod,

platsval och program inför

platsundersökningsskedet och till den

fortsatta beredningen av rapporten.

Utskottets ställningstagande

När det gäller antalet platser för

platsundersökningar har regeringen i beslut den 19

december 1996 hänvisat till att platsundersökningar

bör ske på minst två platser (SKB bör "innan

platsundersökningar på minst två platser påbörjas

samråda med SKI och Statens strålskyddsinstitut,

SSI, om de förutsättningar som bör gälla för

undersökningsarbetet").

SKB anför i rapporten Samlad redovisning av metod,

platsval och program inför platsundersökningsskedet

(s. 16) att förstudier har genomförts i åtta

kommuner och att dessa har värderats med avseende på

krav och önskemål om berggrund, industrietablering

och samhälle. SKB konstaterar (s. 18) att Forsmark

och Simpevarp har tydliga fördelar ur etablerings-

och samhällssynpunkt. För att programmet skall vara

robust anser SKB att de fortsatta

lokaliseringsstudierna bör inkludera fler

alternativ. Alternativen Tierp norra/Skutskär och

Skavsta/Fjällveden kan bidra till större bredd på

det geologiska underlaget. Tierp norra ger,

tillsammans med Skutskär, goda industriella

etableringsmöjligheter. SKB bedömer detta alternativ

som fullt realistiskt ur alla aspekter. För

Skavsta/Fjällveden finns en större grad av osäkerhet

vad beträffar genomförbarheten.

SKB föreslår därför Forsmark, Simpevarp och Tierp

norra för provborrningar. SKB anför att

platsundersökningar med provborrningar i Forsmark

och Simpevarp bör kunna inledas kort efter beslut.

För Tierp norra/Skutskär bör insatserna

inledningsvis inriktas mot att precisera ett

prioriterat delområde för fortsatta undersökningar

samt att utreda en lämplig utformning av

djupförvarets ovanjordanläggningar och

transportsystem. Därefter har SKB enligt rapporten

för avsikt att inleda provborrningar inom det

prioriterade delområdet. Detta alternativ kräver

fortsatt medverkan av både Tierps och Älvkarleby

kommuner.

För Skavsta/Fjällveden i Nyköpings kommun är de

största osäkerheterna knutna till

industrietableringen och transporterna. SKB planerar

därför i första hand att gå vidare med utredningar

om dessa frågor för att klarlägga alternativets

genomförbarhet.

Enligt utskottets uppfattning är motion MJ787 (v)

yrkande 2 om att antalet platser för

platsundersökningar bör utökas till minst tre

platser i minst tre regioner huvudsakligen

tillgodosedd genom förslagen i SKB:s rapport. SKB:s

redovisning granskas av SKI och är föremål för en

bred remissbehandling. Utskottet har som tidigare

nämnts inhämtat att SKI i juni 2001 avser att avge

ett granskningsyttrande till regeringen. Därefter

kan regeringen fatta nödvändiga beslut. Motionen

avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med vad

som anförts.

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna i motion MJ787 (v) yrkande 3 om

betydelsen av ett tydligt stöd till de kommuner som

aktivt deltar i platsundersökningar för ett

djupförvar. Enligt 7 § förordningen (1981:671) om

finansiering av framtida utgifter för använt

kärnbränsle m.m. får SKI bestämma ersättning för

informationskostnader till högst 2 miljoner kronor

per kommun och kalenderår i kommuner där

undersökningar pågår eller har pågått som avser

lokalisering av slutförvar för använt kärnbränsle.

Härutöver har flera kommuner (Älvkarleby,

Oskarshamn, Hultsfred och

Tierp) fått ytterligare medel efter beslut av

regeringen (regeringsbeslut 2000-11-16). SKI och SSI

har också fått särskilda medel ur Kärnavfallsfonden

för att driva ett informationsprojekt riktat mot

förstudiekommunerna (regeringsbeslut 1996-06-19).

Även länsstyrelserna har, såsom uttalats i

regeringens beslut den 18 maj 1995, en betydelsefull

uppgift att stödja länets berörda kommuner. Det

anförda innebär att syftet med motion MJ787 (v)

yrkande 3 i allt väsentligt kommer att bli

tillgodosett utan något särskilt riksdagens

uttalande i frågan.

Enligt motion MJ836 (mp) yrkande 4 bör en

strategisk miljöbedömning föregå platsvalsprocessen,

och motionärerna hänvisar till Esbokonventionen.

Enligt artikel 2 p. 7 i konventionen skall

miljökonsekvensbedömningar som ett minimikrav

utföras när den föreslagna verksamheten är på

projektnivån. Vidare skall parterna i skälig

utsträckning sträva efter att tillämpa principerna

om miljökonsekvensbedömningar även på politiska

riktlinjer, planer och program (prop. 1991/92:5,

bilaga s. 11, bet. 1991/92:BoU5).

Inom EU har ett direktivförslag från EG-

kommissionen om bedömning av vissa planers och

programs miljöpåverkan varit föremål för

förlikningsförhandlingar. Den 16 mars 2001 träffades

förlikning och den slutliga texten kommer under

våren 2001 att kunna godkännas av rådet och EU-

parlamentet. Direktivet träder i kraft när det har

kungjorts i Europeiska gemenskapernas officiella

tidning. Medlemsstaterna har därefter tre år på sig

att införliva direktivet i nationell lagstiftning.

Regeringen hänvisar i sitt beslut den 24 januari

2000 till ett uttalande av SKI att inledandet av

platsundersökningar bör ses som ett första steg i

SKB:s förberedande av en ansökan om tillstånd enligt

kärntekniklagen och miljöbalken för ett slutförvar.

Därefter bör enligt inspektionen ett utökat samråd

enligt 6 kap. 4 och 5 §§ miljöbalken inledas.

Såsom SKI anfört i sitt yttrande den 8 april 1999

till regeringen över FUD-program 98 är syftet med

det återkommande granskningsprogrammet att

säkerställa att ett tillräckligt allsidigt och väl

underbyggt beslutsunderlag föreligger. Utskottet

konstaterar att SKB:s forsknings- och

utvecklingsprogram genomgår en bred remissbehandling

och att det därefter granskas av SKI. Utskottet

instämmer i vad regeringen har anfört i sitt beslut

den 24 januari 2000 att frågan om tolkning av

bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar och

annat beslutsunderlag i 6 kap. miljöbalken ankommer

på vederbörande myndighet. I likhet med regeringen

utgår utskottet från att berörda myndigheter, i

samband med sin granskning av de

miljökonsekvensbeskrivningar som SKB kommer att

upprätta, beaktar möjligheten av en fristående

internationell granskning. Med hänvisning till det

anförda och i avvaktan på den fortsatta behandlingen

av SKB:s redovisning föreslår utskottet att motion

MJ836 (mp) yrkande 4 lämnas utan vidare åtgärd.

Informationsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner (v, mp) om stöd

till frivilligorganisationer och om att SKB

inte bör informera lokalpolitiker och

allmänhet. Utskottet hänvisar till att

frågorna är under övervägande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion MJ787

(v) yrkande 4 om att det är viktigt att

informationen om kärnavfallsfrågan är allsidig.

Såsom anförs i regeringens beslut den 24 januari

2000 är det viktigt att allmänheten får tillgång

till saklig och allsidig information om

kärnavfallsfrågan. Informationsinsatser ingår i

SKB:s uppgifter. Regeringen har, vilket nämnts ovan,

ställt särskilda medel ur Kärnavfallsfonden till

förfogande för Kärnkraftinspektionen och

Strålskyddsinstitutet. Med stöd av 7 § förordningen

(1981:671) om finansiering av framtida utgifter för

använt kärnbränsle m.m. kan Kärnkraftinspektionen,

vilket tidigare har redovisats, lämna bidrag med

högst 2 miljoner kronor per år till kommuner som

berörs av SKB:s arbete. Dessa bidrag är bl.a.

avsedda att täcka berörda kommuners kostnader för

information till allmänheten i hithörande frågor. I

regeringens beslut anges vidare att såväl

Kärnkraftinspektionen som Statens råd för

kärnavfallsfrågor har tagit upp frågan om särskilt

stöd till frivilligorganisationer

(miljöorganisationer) på nationell nivå för att

underlätta dessas deltagande i olika former av

samråd. I beslutet anges att regeringen överväger

frågan om särskilt stöd bör ges till

frivilligorganisationer. Utskottet har inhämtat att

frågan om stöd till frivilligorganisationer

fortfarande övervägs inom Regeringskansliet. Den

fråga som tas upp i motion MJ787 (v) yrkande 4 om

stöd till frivilligorganisationer är således föremål

för regeringens uppmärksamhet och lämnas i avvaktan

på fortsatta överväganden utan vidare åtgärd.

Enligt motion MJ836 (mp) yrkande 6 bör information

till lokalpolitiker och allmänhet inte ingå i SKB:s

uppgifter. SKB är enligt motionären inte en statlig

myndighet och har inte ett eget intresse av att

verka för en allsidig information. Det bör i stället

vara myndigheter, kommuner och enskilda

organisationer som informerar allmänheten.

Utskottet konstaterar att Kärnavfallsfonden,

enligt 4 § lagen (1992:1537) om finansiering av

framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m., skall

täcka de kostnader som reaktorinnehavarna, staten

eller kommunerna har för information till

allmänheten i frågor som rör hantering och

slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall.

SKB har sålunda enligt lag ett ansvar för att

informera om den verksamhet som företaget har i

uppgift att lokalisera till en lämplig plats i

Sverige. Även staten och kommunerna har ett sådant

ansvar. Enligt utskottets bedömning bör kravet på

allsidig information och objektivitet därmed vara

tillgodosett. Utskottet har ovan redovisat att SKI

och SSI sedan 1997 driver ett särskilt

informationsprojekt om kärnavfall med medel ur

Kärnavfallsfonden för att bidra till en allsidig

information (regeringsbeslut 1996-06-19). Enligt

utskottets bedömning är syftet med motion MJ836 (mp)

yrkande 6 med det anförda i allt väsentligt

tillgodosett. Yrkandet påkallar ingen riksdagens

vidare åtgärd.

Forskning finansierad av Kärnavfallsfonden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden (mp) om

att oberoende forskare och enskilda

organisationer skall kunna erhålla medel ur

Kärnavfallsfonden och att resultat från

forskning finansierad via Kärnavfallsfonden

skall publiceras i vetenskapliga tidskrifter.

Utskottet hänvisar till att en stor del av

SKB:s forskningsprogram finansierar forskning

vid universitets- och högskoleinstitutioner.

Forskningen redovisas därmed i artiklar och

akademiska avhandlingar.

Utskottets ställningstagande

När det gäller motion MJ836 (mp) yrkande 7 om att

oberoende forskare och enskilda organisationer skall

kunna erhålla medel ur Kärnavfallsfonden konstaterar

utskottet att den forskning som krävs för att på ett

säkert sätt slutförvara använt kärnbränsle och

kärnavfall enligt 11 § kärntekniklagen skall

bedrivas av reaktorinnehavarna. Finansieringen av

denna forskning sker via Kärnavfallsfonden. SKB:s

forsknings- och utredningsprogram (12 §

kärntekniklagen) genomgår, vilket utskottet tidigare

har redovisat, en regelbunden och omfattande

granskning som omfattar yttranden från universitet,

högskolor och andra institutioner.

Även SKI har i uppdrag att finansiera

kärnsäkerhetsforskning (prop. 2000/2001:1 utg.omr.

20 s. 40). Det framgår av SKI:s årsredovisning för

år 2000 (s. 33) att SKI har ett eget

forskningsprogram rörande kärnavfallssäkerhet som

för detta år omfattade 19 miljoner kronor.

Forskningsprogrammet säkerställer att myndigheten

har tillgång till erforderlig kompetens för att

granska och bedöma SKB:s verksamhet. En stor del av

dessa medel finansierar forskning vid universitets-

och högskoleinstitutioner.

Utskottet har inhämtat att en stor del av SKB:s

forskning som finansieras av Kärnavfallsfonden är

utlagd på universitets- och högskoleinstitutioner

och redovisas i artiklar publicerade i vetenskapliga

tidskrifter och akademiska avhandlingar. I SKB:s

FUD-program 98 (s. 156) anförs att ca 30 licentiat-

och doktorsavhandlingar under de senaste tio åren

har producerats inom ramen för SKB:s verksamhet. Med

det anförda får motion MJ836 (mp) yrkande 7 i allt

väsentligt anses tillgodosedd. Yrkandet påkallar

ingen vidare riksdagens åtgärd.

En del av SKB:s arbete är inriktat på

teknikutveckling för vilken det inte finnas några

etablerade akademiska tidskrifter eller liknande. På

dessa områden är SKB således hänvisat till

publicering i egna rapportserier. För att erhålla en

bred genomlysning kan i vissa fall fristående

internationella expertgranskningar genomföras. Till

exempel administrerade SKI en fristående granskning

av SKB:s senaste säkerhetsanalys av ett slutförvar

för använt kärnbränsle, SR 97. Den lagstadgade,

regelbundna granskningen som SKI genomför av SKB:s

forsknings- och utvecklingsprogram har som ett syfte

att bidra till en kritisk granskning från såväl

vetenskapssamhället som en bredare allmänhet.

Utskottet föreslår att motion MJ836 (mp) yrkande 8

om att resultat från forskning finansierad via

Kärnavfallsfonden skall publiceras i vetenskapliga

tidskrifter lämnas utan vidare åtgärd i den mån den

inte tillgodosetts med det anförda.

Vetorätt

Utskottets förslag

Utskottet föreslår att riksdagen avslår en

motion (v) om att upprätta en policy för hur

den s.k. vetoventilen i kärnavfallsfrågan

skall användas. Utskottet hänvisar till

tidigare uttalanden om värdet i att

lokaliseringen av slutförvaret bygger på

frivilligt deltagande.

Utskottets ställningstagande

Enligt motion MJ787 (v) yrkande 5 bör regeringen

upprätta en policy över hur vetoventilen i

kärnavfallsfrågan skall användas.

I regeringsbeslut den 24 januari 2000 om SKB:s

FUD-program 98 anges att bestämmelsen i 17 kap. 6 §

miljöbalken innebär att regeringen, i vissa

undantagsfall, får tillåta en verksamhet utan att

kommunfullmäktige har tillstyrkt detta. Det framgår

av lagens förarbeten att denna möjlighet för

regeringen måste användas ytterst restriktivt

(bestämmelsen har hittills aldrig tillämpats).

Regeringen erinrar om att frågor om det kommunala

vetot har behandlats i miljöbalkspropositionen

(prop. 1997/98:45 del 1 s. 451 f. och del 2 s. 221).

Bostadsutskottet har nyligen behandlat ett

liknande motionsyrkande och hänvisade

(2000/2001:BoU6 s. 12) till att det kommunala vetot

är ett uttryck för grundtanken att kommunerna skall

utöva ett starkt inflytande på den kommunala

självbestämmanderätten i de markpolitiska frågorna

liksom i kommunen. I speciella undantagssituationer

måste det finnas möjlighet att även mot en kommuns

vilja fatta beslut om lokalisering av vissa

anläggningar av stor nationell betydelse. Utskottet

betonade vikten av att stor restriktivitet iakttas

vid regeringens prövning om undantag från vetorätten

och att samförståndslösningar i första hand bör

eftersträvas.

Beträffande platsvalet anförde utskottet i mars

2000 (1999/2000:MJU15 s. 13) följande. För den plats

som slutligen väljs krävs, förutom att det går att

visa att miljö- och säkerhetskraven uppfylls, att

man uppnår lokal förståelse och acceptans för

djupförvarsetableringen, dvs. den bör inte

genomföras mot en kommuns vilja. Härvidlag vill

utskottet framhålla värdet av att arbetet med

lokaliseringen av slutförvaret bygger på frivilligt

deltagande från ett antal kommuners sida. Det är

viktigt att dessa kommuner uppmuntras i sitt

förstudiearbete. Deras deltagande innebär att några

få kommuner tar ett konkret ansvar för att lösa ett

nationellt problem. Vidare bör uppmärksammas att en

ansökan om att få bygga ett djupförvar, enligt

gällande lagstiftning, skall kompletteras med en

miljökonsekvensbeskrivning. Denna skall belysa

djupförvarets konsekvenser för människa och miljö

samt redovisa alternativ till den föreslagna

lösningen. Vad människor i den berörda kommunen

tycker om en sådan etablering är en del av en sådan

miljökonsekvensbeskrivning. Det formella

samrådsförfarandet enligt miljöbalken påbörjas i

samband med platsundersökningen. Men redan nu pågår

ett informellt samrådsförfarande mellan SKB, berörda

kommuner, säkerhetsmyndigheter och länsstyrelser.

Syftet med detta samrådsförfarande är att utbyta

kunskap och synpunkter om hur en

miljökonsekvensbeskrivning bäst tas fram i

framtiden. Med det anförda föreslår utskottet att

motion MJ787 (v) yrkande 5 lämnas utan någon vidare

riksdagens åtgärd.

Import och export av kärnavfall m.m.

Utskottets förslag

Utskottet avstyrker motioner (v, mp) om att

kärnavfall skall omhändertas inom landet, om

konsekvenserna av fri rörlighet på kärn-

avfallsområdet och om export och import av

kärnavfall. Utskottet hänvisar till att

principen att varje land skall ta fullt

ansvar för det kärnavfall som uppkommer i

landet har fastslagits av riksdagen som

grundläggande princip för Sveriges agerande.

Utskottets ställningstagande

Enligt konventionen om säkerheten vid hantering av

använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering

av radioaktivt avfall bör radioaktivt avfall,

förutsatt att det är förenligt med säkerheten,

slutförvaras i den stat i vilken det uppstod (prop.

1997/98:145 s. 377, bet. 1998/99:MJU6).

Att varje land skall ta fullt ansvar för det

kärnavfall som uppkommer i landet har flera gånger

av riksdagen fastslagits som en grundläggande

princip för Sveriges agerande. Av detta följer att

slutförvaring av kärnavfall från kärnteknisk

verksamhet i utlandet inte skall förekomma i Sverige

(prop. 1992/93:98 s. 29, bet. 1992/93:NU11 s. 5).

Enligt 5 a § kärntekniklagen är det förbjudet att

utan särskilt tillstånd här i riket slutförvara

använt kärnbränsle eller kärnavfall från en

kärnteknisk anläggning eller en annan kärnteknisk

verksamhet i ett annat land. Enligt förarbetena till

bestämmelsen (prop. 1992/93:98 s. 32, bet.

1992/93:NU11 s. 5) utgör varken närmandet till EG

eller Sveriges internationella åtaganden i övrigt

något hinder mot ett förbud mot slutförvaring i

Sverige av utländskt använt kärnbränsle och

kärnavfall. Om synnerliga skäl föreligger får medges

undantag från förbudet. I motiven anförs att det är

en annan sak om t.ex. utländskt kärnämne eller

kärnavfall under en begränsad period skulle finnas i

Sverige för undersökning eller som ett led i en

behandlingsprocess. Det avfall som behandlas i

Sverige skall snarast efter behandlingen återställas

till leverantören. Tillstånd till införsel av använt

kärnbränsle eller kärnavfall från en kärnteknisk

anläggning eller en annan kärnteknisk verksamhet i

ett annat land får enligt 24 b § förordningen

(1984:14) om kärnteknisk verksamhet ges endast om

det är klarlagt att materialet kommer att föras ut

ur landet inom en viss tid eller om tillstånd till

slutförvaring har lämnats enligt 5 a § lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Utskottet instämmer i den uppfattning som framförs

i motion MJ836 (mp) yrkande 1 om att kärnavfallet

skall omhändertas inom landet, att frågan har

nationell karaktär och att en demokratisk

beslutprocess bör utarbetas. Genom regeringsbeslut

den 15 maj 1996 och den 6 maj 1999 förordnades en

nationell samordnare respektive en särskild

rådgivare på kärnavfallsområdet. Uppdraget innebär

att nära följa pågående arbete med att finna en

plats i landet lämplig för djupförvaring av använt

kärnbränsle och långlivat radioaktivt avfall.

Uppdraget innebär vidare att man skall främja

samordningen av informations- och utredningsinsatser

mellan de centrala och regionala statliga

myndigheter som berörs av platsvalsarbetet.

Utskottet har också tidigare understrukit

(1999/2000:MJU15 s. 13) att även om processen till

stor del sker på lokal nivå så har riksdag och

regering ett särskilt ansvar för att besluten

föregås av en så bred demokratisk förankring som

möjligt, även på nationell nivå. Syftet med motionen

kan med det anförda i allt väsentligt anses

tillgodosett. Yrkandet påkallar således ingen

ytterligare riksdagens åtgärd.

Motion MJ787 (v) yrkande 6 om konsekvenserna av

fri rörlighet på kärnavfallsområdet och yrkande 7 om

att Sverige inte skall exportera eller importera

kärnavfall avstyrks i den mån den inte tillgodosetts

med det anförda.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Prioritering av funktionsvillkor för ett

framtida slutförvar

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ787

yrkande 1 och 2000/01:MJ836 yrkande 3.

Reservation 1 (v, mp)

2. Avbrytande av platsvalsprocessen

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ836 yrkande

2.

Reservation 2 (mp)

3. Återupptagande av Dialogprojektet

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ836 yrkande

5.

Reservation 3 (mp)

4. Utökning av antalet platser för

platsundersökningar

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ787 yrkande

2.

Reservation 4 (v)

5. Stöd till kommuner som deltar i

platsundersökningar

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ787 yrkande

3.

6. Behov av en strategisk miljöbedömning

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ836 yrkande

4.

Reservation 5 ( mp)

7. Stöd till frivilligorganisationer

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ787 yrkande

4.

Reservation 6 (v)

8. Information till lokalpolitiker och

allmänhet från Svensk Kärnbränslehantering

AB

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ836 yrkande

6.

Reservation 7 (mp)

9. Medel ur Kärnavfallsfonden till

oberoende forskare och enskilda

organisationer

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ836 yrkande

7.

10. Publicering av forskningsresultat

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ836 yrkande

8.

11. Policy för användning av den s.k.

vetoventilen för kärnavfall

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ787 yrkande

5.

Reservation 8 (v)

12. Omhändertagande av kärnavfall inom

landet

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ836 yrkande

1.

Reservation 9 (mp)

13. Konsekvenserna av fri rörlighet på

kärnavfallsområdet

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ787 yrkande

6.

Reservation 10 (v)

14. Export och import av kärnavfall

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ787 yrkande

7.

Reservation 11 (v)

Stockholm den 19 april 2001

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf

Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson

(m), Kaj Larsson (s), Jonas Ringqvist (v), Ingvar

Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson

(s), Kjell-Erik Karlsson (v), Catharina Elmsäter-

Svärd (m), Gudrun Lindvall (mp), Harald Nordlund

(fp), Michael Hagberg (s), Lars Lindblad (m), Carina

Ohlsson (s), Ester Lindstedt-Staaf (kd) och Åke

Sandström (c).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Prioritering av funktionsvillkor för ett

framtida slutförvar (punkt 1)

av Jonas Ringqvist (v), Kjell-Erik Karlsson (v)

och Gudrun Lindvall (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ787 yrkande 1 och

2000/01:MJ836 yrkande 3.

Ställningstagande

Metodvalet förutsätter att man först redovisar de

funktionsvillkor som man önskar att ett slutförvar

skall klara. Hittills har tre funktionsvillkor

framkommit. Det första, villkor 1, innebär att

förvaret inte skall kräva övervakning eller

underhåll för att fungera. Enligt villkor 2 skall

förvaret utformas så att avfallet kan återtas om

framtida generationer skulle vilja reparera eller

förbättra förvaret. Det tredje villkoret innebär att

förvaret skall utformas så att möjligheten till

återtagande av avfallet snabbt skall kunna brytas om

framtida generationer finner att risker med

återtagbarheten är större än fördelen därav. Det

finns en motsättning mellan kraven på kärnavfallets

svåråtkomlighet respektive återtagbarhet. Det tredje

funktionsvillkoret baseras på ett säkerhetstänkande

som föreskriver att man längre fram snabbt skall

kunna göra kärnavfallet oåtkomligt, exempelvis för

att skydda sig mot hotande terroristaktioner.

KBS-3-metoden, som innebär att det använda

kärnbränslet kommer att förvaras i kapslar av koppar

och järn ca 500 m ner i berggrunden, kan endast

konkurrera med förvaring i djupa borrhål om och när

återtagande prioriteras före funktionsvillkoren 1

och 3.

Det är viktigt att en prioritering av de olika

funktionsvillkoren föregår platsvalsprocessen.

Funktionsvillkoren kommer att vara vägledande då det

gäller metodvalet, och metodvalet är i sin tur

vägledande då det gäller faktorer som förvarsdjup

och bergartsval. Det är av vikt för allsidighet och

förtroende att det finns mer än en metod framtagen

samt att relevant forskning satsas på mer än en

metod.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi nu har anfört.

Därmed bifaller riksdagen motionerna MJ787 (v)

yrkande 1 och MJ836 (mp) yrkande 3.

2. Avbrytande av platsvalsprocessen (punkt 2)

av Gudrun Lindvall (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ836 yrkande 2.

Ställningstagande

I början av 1990-talet bedrev SKI det s.k.

Dialogprojektet. Syftet med projektet var att

etablera en beslutsprocess i kärnavfallsfrågan för

vilken alla huvudaktörer hade förtroende. Ett

flertal aktörer, myndigheter, nationella

miljöorganisationer och kommunföreträdare deltog i

projektet. SKB valde dock att inte delta. Projektet

ledde fram till ett konsensusdokument där ett

flertal rekommendationer framfördes för den

fortsatta beslutsprocessen, både beträffande

metodval och platsval (SKI rapport 93:34).

I Dialogprojektet diskuterades svårigheten att

klara ambitionsnivån "bästa berg". Man betonade

vikten av en successiv elimineringsprocess, där

kriterierna för uteslutning är kända i förväg. I

denna process skulle en stor del av landet kunna

uteslutas och därefter skulle en lämplig plats kunna

identifieras.

Parallellt med att Dialogprojektet pågick,

formulerade SKB sin platsvalsprocess utgående från

förstudier, vilket sedermera blev den gällande

lokaliseringsstrategin. SKB:s strategi bygger på en

process, där det främsta kriteriet är politisk

acceptans.

Dagens förstudieprocess använder sålunda politisk

acceptans som urvalskriterium, inte

förstudiekommunens fysiska förutsättningar för att

kunna bygga ett slutförvar för kärnavfall. Därför

måste dagens förstudieprocess avbrytas för att

återupptas först då det är klart i metodfrågan om

hur kärnavfallet skall förvaras.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag nu har anfört.

Därmed bifaller riksdagen motion MJ836 (mp) yrkande

2.

3. Återupptagande av Dialogprojektet (punkt 3)

av Gudrun Lindvall (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ836 yrkande 5.

Ställningstagande

I Dialogprojektet sammanställdes ett antal krav på

den framtida beslutsprocessen, som både myndigheter,

kommunföreträdare och nationella miljöorganisationer

ställde sig bakom. Ansvariga myndigheter och

regering valde dock att inte agera för

Dialogprojektets intentioner när SKB år 1992

presenterade sin lokaliseringsmodell med förstudier.

Dialogprojektets slutsatser erbjuder en grund för

den fortsatta processen. Inom dess ram kan

beslutsprocessen om funktionsvillkor, metodval och

platsval formuleras. Det skulle också innebära att

det skapades ett forum för kärnavfallsfrågan på

nationell nivå. Detta skulle innebära en mer

strukturerad genomlysning av problematiken än vad

förstudieprocessen innebär, då det i dag helt avgörs

av vilka initiativ som tas i de enskilda

förstudiekommunerna.

SKI bör därför återuppta Dialogprojektet. Syftet

är att formulera en legitim beslutsprocess, där den

överordnade ambitionen för beslutprocessen skall

vara att med störst sannolikhet fastställa det

säkraste metodvalet och ett platsval innebärande

"rimligtvis bästa berg".

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag nu har anfört.

Därmed bifaller riksdagen motion MJ836 (mp) yrkande

5.

4. Utökning av antalet platser för

platsundersökningar (punkt 4)

av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ787 yrkande 2.

Ställningstagande

Vänsterpartiet föreslår att platsundersökning skall

ske på minst tre platser fördelade på tre regioner.

Om det skulle visa sig vid provborrningarna eller

vid den fördjupade studien av miljöpåverkan att en

av platserna i någon av de tre regionerna inte har

förutsättningar för att kunna klara ett säkert

slutförvar på platsen skall det finnas alternativ

när man går vidare, vilket innebär att regeringen

inte behöver köra över ett kommunalt veto.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi nu har anfört.

Därmed bifaller riksdagen motion MJ787 (v) yrkande

2.

5. Behov av en strategisk miljöbedömning

(punkt 6)

av Gudrun Lindvall (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ836 yrkande 4.

Ställningstagande

Esbokonventionen förespråkar att en miljöbedömning

skall utföras i planeringsstadiet, s.k. strategisk

miljöbedömning. En sådan syftar till att kunna

bedöma stora enskilda projekt av nationell karaktär

och ger en möjlighet för en metodprövning fristående

från platsvalet. Naturvårdsverket och Boverket är de

myndigheter som konventionen refererar till i

Sverige. Båda dessa myndigheter påpekade i sina

utlåtanden över SKB:s senaste FoU-program, FUD 98,

behovet av en sådan strategisk miljöbedömning. Den

strategiska miljöbedömningen bör vara

färdigbehandlad före platsvalet och bör på så sätt

utgöra förutsättning för en återupptagen

platsvalsprocess.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag nu har anfört.

Därmed bifaller riksdagen motion MJ836 (mp) yrkande

4.

6. Stöd till frivilligorganisationer (punkt 7)

av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ787 yrkande 4.

Ställningstagande

I regeringens beslut den 24 januari 2000 om FUD-

programmet 98 sägs att regeringen överväger att

särskilt stöd bör ges till frivilligorganisationer.

Det är dags för ett positivt beslut i den frågan -

ett beslut som kan skapa en förändrad lokal process

för att en allsidighet i informationen skall uppnås.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi nu har anfört.

Därmed bifaller riksdagen motion MJ787 (v) yrkande

4.

7. Information till lokalpolitiker och

allmänhet från Svensk Kärnbränslehantering

AB (punkt 8)

av Gudrun Lindvall (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ836 yrkande 6.

Ställningstagande

SKB är inte en statlig myndighet och kommer därför

aldrig att ha ett eget intresse av att verka för en

allsidig information. Det är därför tveksamt om

informationsinsatser över huvud taget skall ligga på

deras ansvar. I stället bör myndigheter, kommuner

och enskilda organisationer i högre grad vara de

aktörer som informerar allmänheten.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag nu har anfört.

Därmed bifaller riksdagen motion MJ836 (mp) yrkande

6.

8. Policy för användning av den s.k.

vetoventilen för kärnavfall (punkt 11)

av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motion MJ787 yrkande 5.

Ställningstagande

Det kommunala vetot enligt 17 kap. 6 § miljöbalken

innebär att kommunfullmäktige i en kommun som är

aktuell för slutförvar måste tillstyrka verksamheten

för att regeringen skall kunna ge tillstånd till

slutförvar enligt 17 kap. 1 § miljöbalken. Det

kommunala vetot är dock försett med ett förbehåll då

det gäller slutförvar för kärnavfall, enligt den

s.k. vetoventilen i 17 kap. 6 § tredje stycket

miljöbalken, som innebär att regeringen har rätt att

köra över kommunens veto. Det råder i dag otydlighet

om förutsättningarna för att utnyttja vetoventilen.

I många kommuner framförs ståndpunkten att

regeringen aldrig kommer att utnyttja den. I SKI:s

skrift "Frågor och svar" framkommer dock att

regeringen har rätt att gå emot ett

fullmäktigebeslut under förutsättning att "noggranna

undersökningar har gjorts på minst två platser".

SKI:s tolkning av vetoventilen är alltså att

regeringen har rätt att använda den efter

provborrningarna.

Det är inte ansvarsfullt gentemot de kommuner som

ingår i den nuvarande platsvalsprocessen att det

finns olika tolkningar av vad vetoventilen innebär.

Regeringen bör därför förtydliga under vilka

förutsättningar man avser att utnyttja vetoventilen.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi nu har anfört.

Därmed bifaller riksdagen motion MJ787 (v) yrkande

5.

9. Omhändertagande av kärnavfall inom landet

(punkt 12)

av Gudrun Lindvall (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad som framförs i

reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion

MJ836 yrkande 1.

Ställningstagande

Det råder i dag stor enighet om att kärnavfallet

från de svenska kärnkraftsreaktorerna skall

omhändertas inom landet. Kärnavfallsfrågan har

nationell karaktär, men genom sin platsbundenhet

kommer det främsta ansvarstagandet att krävas av de

närboende, både i dag levande och framtida

generationer. Dessa har rätt att kräva att både

metodval och platsval baseras på en öppen process

där den långsiktiga säkerheten är överordnad.

Samhällets skyldighet är därför att utarbeta en

demokratisk beslutprocess, baserad på insyn,

delaktighet och logik, som har de bästa

förutsättningar att nå denna ambitionsnivå.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som nu har anförts.

Därmed bifaller riksdagen motion MJ836 (mp) yrkande

1.

10. Konsekvenserna av fri rörlighet på

kärnavfallsområdet (punkt 13)

av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion MJ787 yrkande 6.

Ställningstagande

Det framgår av lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet att det här i riket är förbjudet att utan

särskilt tillstånd slutförvara använt kärnbränsle

eller kärnavfall från annat land. Den nu påbörjade

kommersialiseringen och ökade internationaliseringen

av kraftproduktionen leder till många olika ägare i

bolagen samt ett korsvis ägande. Det samarbetsbolag

(f.n. SKB) som skall hantera kärnavfallet får därmed

en internationell ägarkrets av kraftbolag. För dessa

bolag skulle det innebära en stor ekonomisk vinst om

de kunde samordna avfallshanteringen till ett

befintligt slutförvar. För att detta skall bli

möjligt räcker det med en enkel lagändring, eftersom

det inte finns några EU-regler som hindrar

medlemsländerna att exportera kärnavfallet mellan

sig. Här kommer EU:s tre friheter in, nämligen för

kapital, varor och tjänster.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att redovisa

konsekvenserna av vad fri rörlighet för varor och

tjänster innebär för Sveriges del när det gäller

kärnavfall.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi nu har anfört.

Därmed bifaller riksdagen motion MJ787 (v) yrkande

6.

11. Export och import av kärnavfall (punkt 14)

av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motion MJ787 yrkande 7.

Ställningstagande

Det finns inte några EU-regler som hindrar

medlemsländerna att exportera kärnavfallet mellan

sig. Är det då troligt att SKB kan garantera att

utländskt kärnbränsle inte kommer att importeras för

lagring i Sverige? Vad händer om SKB:s störste

ägare, Vattenfall, vill ta hem avfall från de

reaktorer man deläger i Tyskland? Sverige bör inte

exportera eller importera kärnavfall.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi nu har anfört.

Därmed bifaller riksdagen motion MJ787 (v) yrkande

7.

Särskilda yttranden

Kärnsäkerhet

av Åke Sandström (c).

Energiproduktion med hjälp av kärnkraft medför

väsentliga risker för framtida generationer. Detta

gäller såväl den direkta produktionen av el med

kärnbränsle men även det avfall som uppkommer vid

sådan produktion. Det finns i dag ingen säker metod,

eller identifierad plats, för hur och var detta

kärnavfall skall förvaras för en längre tid.

Inte heller finns det någon enighet för hur den av

SKB föreslagna förvaringsmetoden, KBS-3, skall anses

utgöra ett slutförvar eller vara avsett som ett

djupförvar där möjligheterna för återtagning av

kärnavfallet skall vara möjlig. Detta framgår i

utskottets betänkande och tidigare fattade

regeringsbeslut, vilket stärker Centerpartiets

uppfattning i frågan.

För Centerpartiet är det viktigt att begränsa

tillkomsten av ytterligare radioaktivt restavfall

från kärnkraftsproducerad el. Centerpartiet anser

därför att kärnkraften snarast bör avvecklas.

Centerpartiet har aktivt deltagit i beslut som

medfört att detta arbete har påbörjats. Detta arbete

kommer att fortgå med oförminskad kraft.

Centerpartiet värnar det kommunala självstyret och

vill hävda att det kommunala vetot för att förhindra

ett framtida förvar av kärnavfall bör kvarstå. Det

är viktigt att ett eventuellt kommunalt beslut i

frågan ges möjlighet att genomgå folkets prövning i

form av en beslutande kommunal folkomröstning om

medborgarna så önskar.

Information om risker och möjligheter med

förvaring av kärnbränsle, oavsett i vilken form, bör

komma folket till del på ett objektivt sätt. Det är

därför av vikt att resurser för att informera

kommunmedborgarna om detta ställs till såväl

kommuners som frivilligorganisationers förfogande.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag