Bet. 2000/01:MJU21

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2000/01:MJU21

Vissa avfallsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

MJU21

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas 21 motionsyrkanden från

allmänna motionstiden år 2000 angående

avfallsfrågor.

Bakgrund

Utskottet behandlade i februari 2000 Riksdagens

revisorers förslag angående producentansvarets

betydelse i avfallshanteringen i ett betänkande

(bet. 1999/2000:MJU7). Utskottet instämde till stora

delar i vad revisorerna anfört och förordade med

anledning av revisorernas förslag och överväganden

samt ett antal motioner en bred översyn av

producentansvaret. Initiativet till revisorernas

granskning av producentansvaret kom från miljö- och

jordbruksutskottet.

Genom regeringsbeslut den 6 april 2000

tillkallades en särskild utredare (M 2000:01) för

att göra en bred översyn av producentansvaret samt

utreda hur garantier för producentansvarets

fullföljande och funktion skulle kunna utformas

(dir. 2000:28). Utredaren skall redovisa uppdraget

till regeringen senast den 1 december 2001 (dir.

2001:33).

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 21 motionsyrkanden från

allmänna motionstiden 2000 om avfallsfrågor. I

motionerna tas frågor upp om återvinning, slam,

marksanering och återvinning av burkar av aluminium

och andra material m.m.

Motionerna avstyrks med hänvisning bl.a. till en

pågående översyn av producentansvaret och till att

arbete pågår i olika avseenden med de aktuella

frågorna.

I betänkandet finns sju reservationer och ett

särskilt yttrande.

Utskottets överväganden

Nationella återvinningsmål m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner (s, m, c, fp) om

källsortering och producentansvar m.m. med

hänvisning till att frågorna övervägs av

utredningar.

Motioner (m, c) om återvinning av statligt

utrangerat materiel och om avfall på soptipp

avstyrks med hänvisning till pågående arbete

med frågorna.

En översyn av producentansvaret m.m.

Utskottets ställningstagande

Genom beslut den 6 april 2000 tillkallades en

särskild utredare (M 2000:01) för att göra en bred

översyn av producentansvaret samt utreda hur

garantier för producentansvarets fullföljande och

funktion skulle kunna utformas (dir. 2000:28).

Utredaren skall genomföra en bred översyn av såväl

de miljörelaterade som de samhällsekonomiska

effekterna av det införda producentansvaret inom

produktområdena förpackningar, returpapper, däck och

bilar, med fokus på förpackningsområdet. Vidare

skall konsumenternas möjlighet till och faktiska

deltagande i systemet undersökas. Utredaren skall

även följa upp de frivilliga åtagandena för

kontorspapper samt bygg- och rivningsavfall samt

bedöma effekterna av dessa åtaganden. Mot bakgrund

av den breda översynen av producentansvaret skall

utredaren undersöka om ytterligare varugrupper

skulle kunna omfattas av producentansvaret samt

lämna förslag till varugrupper. Dessa förslag skall

beakta bl.a. miljö- och konkurrensaspekter (s. 8).

Vidare skall retur- och pantsystemen för

aluminiumburkar, PET-flaskor samt returförpackningar

av glas för öl och läsk utvärderas.

Utredaren skall enligt direktiven (s. 7) analysera

såväl de miljörelaterade som de samhällsekonomiska

effekterna av de införda förordningarna om

producentansvar inom produktområdena förpackningar,

returpapper, däck och bilar, med fokus på

förpackningsområdet. I en sådan analys skall ingå

att kartlägga och bedöma insamlings-, återvinnings-

och hanteringssystemens effektivitet avseende bland

annat tillgänglighet och funktion, kostnader och

miljönytta.

Enligt tilläggsdirektiv beslutade den 26 april

2001 skall utredaren genomföra uppdraget i samråd

med Naturvårdsverket och Utredningen för översyn av

vissa avfallsskattefrågor (Fi 2001:05). Uppdraget

skall redovisas till regeringen senast den 1

december 2001 (dir. 2001:33).

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion

MJ841 (fp) yrkande 17 om att allmänhetens positiva

inställning till källsortering bör värnas. Utskottet

har ingen annan uppfattning än vad som anförs i

motion MJ711 (c) yrkande 34 om att skärpta

återvinningsmål inte får innebära högre

miljöbelastning. Utskottet instämmer även i vad som

anförs i motion MJ764 (m) yrkande 10 att andra

miljöeffekter bör vägas in i bedömningen av

effekterna av producent-ansvaret. Såsom framgår av

direktiven till översynen av producentansvaret (dir.

2000:28) skall utredaren genomföra en bred översyn

av såväl de miljörelaterade som de

samhällsekonomiska effekterna av det införda

producent-ansvaret. I avvaktan på det arbete som

således pågår finner utskottet inte anledning att

vidta någon åtgärd med anledning av motionerna. Även

motion MJ792 (m) bör i avvaktan på resultatet av den

pågående utredningen lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller yrkande 1 i motion MJ748 (m) om att

ett centralt dataregister bör införas som stöd för

återvinningsbranschen konstaterar utskottet att i

regeringens skrivelse om en miljöorienterad

produktpolitik (skr. 1999/2000:114) anförs att

information om varans innehåll, miljöbelastning samt

dess återanvändnings- och återvinningsbarhet bör

lämnas av tillverkaren till nästa aktör i

producentledet, direkt till konsumenten och till

avfallsaktörerna (s. 37). Miljö- och

jordbruksutskottet uttalade (bet. 2000/01:MJU3

s. 26) vid riksdagsbehandlingen av skrivelsen att en

miljöorienterad produktpolitik bör innehålla en

vägledande princip om aktörernas ansvar för

miljöinformation. Genom att även fortsättningsvis

skapa tydliga spelregler och förutsättningar för

avfallsaktörerna underlättas enligt utskottet deras

möjligheter att bedriva ett aktivt miljöarbete.

I regleringsbrevet för år 2001 uppdrog regeringen

åt Naturvårdsverket att ta fram underlag för vidare

utveckling av den miljöorienterade produktpolitiken

(statsliggaren, utg.omr. 20 s. 17). Regeringen

anförde att underlaget bör fokusera på styrmedel och

verktyg, hur de kan samverka och effektiviseras samt

om det finns styrmedel med motverkande effekt.

Verket skall även analysera behovet av styrmedel och

verktyg för att uppnå målen med den miljöorienterade

produktpolitiken. Naturvårdsverket skall vidare se

över kunskapsbehov av varors och tjänsters

miljöbelastning. I avvaktan på resultatet av

utredningen föreslår utskottet att motion MJ748 (m)

yrkande 1 lämnas utan vidare åtgärd.

Deponering av avfall m.m.

Utskottets ställningstagande

Försvarsutskottet behandlade i mars 2000

(1999/2000:FöU2) en motion med liknande synpunkter

som de som framförs i motion MJ748 (m) yrkande 2 om

analys och återvinning av utrangerat statligt

materiel, främst inom Försvarsmakten. I

regleringsbrevet för år 2001 (statsliggaren utg.omr.

6 s. 30) anförs att de nordiska försvarsministrarna

i november 1999 har fastställt en Nordisk Agenda 21

för försvarssektorn. Agenda 21 skall utgöra en

övergripande miljöpolicy för Försvarsmaktens arbete.

Försvarsmakten skall fördjupa arbetet med

sektorsansvar för ekologisk hållbarhet och inom

ramen för Försvarssektorns miljödelegation verka för

ett miljöarbete inom sektorn. Vidare anförs i

regleringsbrevet att Försvarsmakten under år 2001

skall införa ett miljöledningssystem i hela

organisationen. Miljöledningssystemet skall uppfylla

kraven enligt standarden ISO 14001, kompletterat med

kraven på offentlig miljöredovisning enligt den

europeiska standarden EMAS. Uppdraget innebär inte

ett krav på certifiering enligt standarden. Inom

ramen för detta arbete skall Försvarsmakten lägga

särskild vikt vid att fortsätta miljöutbildningen

inom myndigheten, att fortsätta åtgärderna för att

begränsa utsläppen av fossila bränslen och andra

skadliga ämnen samt att tillämpa riktlinjerna för

miljöanpassad försörjning med försvarsmateriel som

regeringen beslutade i december 1998.

Härutöver har regeringen genom beslut den 3

december 1998 uppdragit åt Försvarsmakten och

Försvarets materielverk att, med utgångspunkt i de

krigsorganisatoriska kraven och de ekonomiska

förutsättningarna, ta miljöhänsyn i

materielförsörjningsprocessens alla faser och därvid

beakta principen om hållbar utveckling,

kretsloppsprincipen, försiktighetsprincipen,

principen om bästa möjliga teknik och principen om

förorenarens betalningsansvar.

Utskottet föreslår att motionen lämnas utan vidare

åtgärd i den mån den inte tillgodosetts med det

anförda.

När det gäller motion MJ759 (s) om kompostering

och producentansvar konstaterar utskottet att enligt

förordningen (1997:185) om producentansvar för

förpackningar omfattas alla förpackningar av

producentansvaret. Enligt 9 § i förordningen gäller

från och med den 30 juni 2001 återvinningsmål för

samtliga förpackningar. Vidare har regeringen genom

beslut den 21 december 2000 uppdragit åt

Naturvårdsverket att redovisa en handlingsplan för

att uppnå ett ekologiskt hållbart omhändertagande av

avfall. I uppdraget ingår att särskilt undersöka om

och på vilket sätt besluten om sorteringskrav för

brännbart avfall, förbuden att deponera utsorterat

brännbart och organiskt avfall samt skatten på

avfall som deponeras har påverkat agerandet hos dem

som hanterar avfall m.m. Uppdraget skall redovisas

senast den 1 november 2001. Motion MJ759 (s) bör i

avvaktan på resultatet av utredningen lämnas utan

vidare åtgärd.

Inom EU har gemensamma regler om deponering av

avfall beslutats i rådets direktiv 1999/31/EG av den

26 april 1999 om deponering av avfall. Direktivet

skall vara genomfört i den nationella lagstiftningen

senast den 16 juli 2001 (jfr prop. 2000/01:130 s.

188). Direktivet kommer att innebära att en enhetlig

standard införs med högt uppställda miljökrav på

deponier. De specificerade krav som deponierna måste

uppfylla gäller bl.a. lokalisering, vattenkontroll,

lakvattenhantering, åtgärder till skydd av mark och

vatten samt omhändertagande och kontroll av

deponigas.

Direktivet ställer krav på att varje

deponianläggning som är i drift vid införlivandet

skall upprätta en omställningsplan och där ange de

förändringar som krävs för att leva upp till de nya

kraven. Direktivet innebär att krav kommer att

ställas på att deponierna skall vara försedda med

viss tätning och geologisk barriär både i aktiv och

passiv fas. Deponierna skall avslutas och sluttäckas

och det finns krav på kontroller av deponin viss tid

efter sluttäckning. Direktivet ställer också krav på

vilka avfall som får deponeras m.m. (bet.

1999/2000:MJU7 s. 25).

Utskottet har inhämtat att svenska föreskrifter

kommer att beslutas inom kort. Direktivet saknar

regler om när sluttäckning skall ske och det finns

därför inte några hinder mot att liknande synpunkter

som de som förs fram i motion MJ806 (c) kan

tillgodoses om så befinns lämpligt. Motionen

avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med det

anförda.

Slam m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner (mp och c) om

hushållning med fosfor, återskapad

växtnäringsbalans inom jordbruket samt

återföring av växtnäringsämnen i avloppsslam.

Utskottet hänvisar till att frågorna på

regeringens uppdrag övervägs av

Naturvårdsverket.

Utskottets ställningstagande

Såsom utskottet tidigare har redovisat (bet.

1999/2000:MJU7 s. 28) är det viktigt att erhålla ett

avloppsslam som är så rent och hygieniskt att det

utan risker kan användas som jordförbättringsmedel

och gödsel inom jordbruket.

Regeringen anför i proposition 2000/01:130 Svenska

miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (s. 174) att

fosfor från organiskt avfall och avloppsslam bör

ingå i kretsloppet mellan stad och land och

återföras till jordbruksmark eller annan produktiv

mark utan risk för hälsa och miljö. För närvarande

saknas dock tekniska underlag som möjliggör ett

kvantitativt och tidsbestämt delmål för denna fråga.

Som en konsekvens av uppfyllelsen av

miljökvalitetsmålet en giftfri miljö bör enligt

regeringen även avloppsslam på sikt bli så rent att

det kan återföras till jordbruksmark. För att

undvika att stora mängder av fosforrikt slam och

annat avfall måste förbrännas utan fosforåtervinning

då deponeringsförbudet för organiskt avfall träder i

kraft år 2005, krävs enligt regeringen att

ytterligare alternativ utvecklas för att rena

fosforn i slam och annat avfall (s. 192).

Regeringen anför vidare i propositionen att ny

teknik bör utvecklas och införas för att skapa rena

och effektiva kretslopp av fosfor. Naturvårdsverket

bör få i uppdrag att tillsammans med berörda parter

ta fram en långsiktig strategi för återföring av

fosfor till åkermark. Regeringen avser att senast år

2005 återkomma med förslag till delmål.

Genom beslut den 11 april 2001 har regeringen

uppdragit åt Naturvårdsverket att utreda frågorna om

miljö- och hälsoskyddskrav för avloppsslam och dess

användning samt om återföring av fosfor. Verket

skall lägga fram förslag till de åtgärder som behövs

för att slamanvändningen inte skall medföra några

negativa hälso- eller miljöeffekter på kort eller

lång sikt. Verket skall bl.a. undersöka om det finns

skäl att skärpa föreskrifterna i Naturvårdsverkets

föreskrifter (jfr NFS 1994:2) om gränsvärden

beträffande metaller när avloppsslam används i

jordbruket. Arbetet skall mynna ut i ett förslag

till en aktionsplan för att nå en praktiskt möjlig

och rimlig grad av återföring av fosfor i

avloppsslam, samtidigt som hälsa och miljö skyddas.

Motionerna MJ711 (c) yrkande 43, om en strategi

för forsforåtervinning, och MJ818 (c), om en

långsiktigt hållbar handlingsplan för återföring av

växtnäringsämnen i avloppsslam, avstyrks i avvaktan

på resultatet av pågående utredning. Även motion

MJ722 (mp) yrkande 1 om ändring av gränsvärden för

kadmium i rötslam och yrkande 2 om systemskifte för

källsorterande va-system och återskapad

växtnäringsbalans inom jordbruket föreslås i

avvaktan på utredningsresultaten lämnas utan vidare

åtgärd.

Utskottet har inhämtat att EG-kommissionen har

initierat ett arbete med ett s.k. kompostdirektiv.

Härutöver har ett arbete påbörjats inom kommissionen

med att revidera direktivet om slamanvändning

(86/278/EEG) med avsikt att besluta kriterier för

tungmetaller m.m.

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna i motion MJ711 (c) yrkande 42 om att

fosfor bör återföras till odlingsmarken och att ett

villkor för uthållighet är att återföringen kan ske

på ett sådant sätt att åkermarken inte skadas genom

föroreningar. Utskottet förutsätter att frågan om en

god hushållning med fosfor ägnas vederbörlig

uppmärksamhet även inom ramen för Sveriges

internationella arbete med miljöfrågor. Det anförda

innebär att utskottet avstyrker motionen i den mån

motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

Marksanering m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (c) om statens

ansvar för återställning och skydd i

Kvarntorpsområdet med hänvisning att

ytterligare utredning erfordras innan beslut

kan fattas i saneringsfrågan.

En motion (s) om kostnadsansvar för att

sanera och bortforsla miljöfarligt avfall

avstyrks med hänvisning till bestämmelserna

om saneringsförsäkring enligt 33 kap. 3 §

miljöbalken.

Utskottets ställningstagande

I motion MJ733 (c) behandlas statens ansvar för

återställning och skydd i Kvarntorpsområdet.

Utskottet har inhämtat att olika verksamheter har

bedrivits på Kvarntorpsområdet och att vissa av dem

haft statlig anknytning.

Enligt 10 kap. miljöbalken är i första hand den

som bedriver eller har bedrivit den verksamhet som

orsakat föroreningen ansvarig för efterbehandling.

Efterbehandlingsansvaret innebär att den ansvarige i

skälig omfattning skall utföra eller bekosta de

efterbehandlingsåtgärder som behövs för att motverka

skador eller olägenheter för hälsa och miljö. Ansvar

kan dock utkrävas endast om den faktiska driften vid

en miljöfarlig verksamhet har pågått efter den 30

juni 1969. För de verksamheter där staten har

bedrivit verksamhet blir följaktligen staten också

ansvarig för efterbehandling enligt miljöbalken. För

de verksamheter som bedrivs eller har bedrivits i

privat regi kan statliga medel utgå endast när det

saknas möjlighet att utkräva ansvar av tidigare

verksamhetsutövare (jfr prop. 2000/01:130 s. 59).

Enligt 2001 års ekonomiska vårproposition (prop.

2000/01:100 utg.omr. 20 s. 129) förstärks anslaget

för bl.a. marksanering inom utgiftsområde 20 i

budgeten för år 2002. Utskottet har inhämtat att

Kvarntorpsområdet tillhör ett av de 200 mest

prioriterade områdena i landet ur saneringssynpunkt.

Regeringen föreslår i proposition 2000/01:130

Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (s.

58) att förorenade områden skall vara identifierade

och för minst 100 av de områden som är mest

prioriterade med avseende på riskerna för människors

hälsa och miljön skall arbetet med sanering och

efterbehandling ha påbörjats senast år 2005. Minst

50 av de områden där arbete har påbörjats skall

dessutom vara åtgärdade. Förslaget avser de områden

som avses åtgärdas inom ramen för statliga bidrag.

Utskottet har inhämtat från Regeringskansliet att

det krävs ytterligare underlag för att bestämma

vilka områden som kan komma att omfattas av det

föreslagna delmålet i propositionen och att ett

utredningsuppdrag därför kommer att beslutas inom

kort. I avvaktan på det fortsatta arbetet med

saneringsfrågorna avstyrks motion MJ733 (c).

Saneringsförsäkringen enligt 33 kap. miljöbalken

är kollektiv och omfattar dem som bedriver

miljöfarlig verksamhet som omfattas av tillstånds-

eller anmälningsplikt. En förutsättning för att

saneringsförsäkringen skall bli aktuell är att

tillsynsmyndigheten beslutat att området skall

saneras. Från saneringsförsäkringen betalas

ersättning till det allmänna för saneringskostnader

i enlighet med försäkringsvillkoren. Ersättning

betalas av försäkringsgivaren till

tillsynsmyndigheten när den som är ansvarig för att

genomföra saneringen, dvs. efterbehandlingen, inte

kan betala vad som åligger honom enligt miljöbalken

i enlighet med de villkor som gäller för

saneringsförsäkringen. Försäkringsvillkoren har

beslutats av regeringen (regeringsbeslut den 11 juni

1998 bilaga B och den 25 maj 2000).

Enligt 33 kap. 3 § miljöbalken betalas sålunda

ersättning från saneringsförsäkring till

tillsynsmyndigheten när den som är skyldig att

utföra saneringen inte kan betala och övriga

försäkringsvillkor är uppfyllda. Ersättning betalas

för kostnader för undersökning av saneringsbehov och

genomförande av sanering om kostnaderna överstiger

1,5 basbelopp då saneringsfallet anmäls. Ersättning

för varje saneringsfall betalas med högst 50

miljoner kronor. Ersättningen för samtliga

saneringsfall som skall hänföras till ett och samma

försäkringsår är högst 100 miljoner kronor.

Det innebär att ersättning från

saneringsförsäkring blir aktuell under förutsättning

att tillsynsmyndigheten har bestämt att ett område

skall saneras. Ersättning betalas således inte

direkt till markägare. Motion MJ760 (s) om

kostnadsansvar för att sanera och bortforsla

miljöfarligt avfall föreslås med det anförda lämnas

utan vidare åtgärd.

Aluminiumburkar m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner (kd och mp) om

producentansvaret för dryckesförpackningar av

aluminium och andra material med hänvisning

till pågående utredning m.m.

Utskottets ställningstagande

Enligt direktiven till den tidigare nämnda översynen

av producentansvaret skall utredaren utvärdera

retur- och pantsystemen för aluminiumburkar, PET-

flaskor samt returförpackningar av glas för öl och

läsk. Uppdraget skall redovisas senast den 1

december 2001. I avvaktan på resultatet av

utredningen finner inte utskottet anledning att

vidta någon åtgärd med anledning av motion MJ701

(kd) yrkandena 1-3 om opantbara burkar, om

omfattningen av s.k. svartimport m.m. från utlandet

samt om återvinningsställen vid de dagliga

inköpsställena.

I motion MJ703 (mp) föreslås följande: Producenter

av aluminiumburkar bör åläggas att återta

deformerade burkar, ett returburkssystem bör

upprättas för aluminiumburkar utan svenskt ursprung

och producentansvaret bör även gälla återtagande av

aluminiumburkar som blivit oräknade på grund av att

returburksautomat saknas (yrkandena 1-3). Utskottet

konstaterar att producentansvaret omfattar samtliga

förpackningar och att deformerade burkar och andra

oräknade burkar omfattas av de krav som anges i

förordningen (1997:185) om producentansvar för

förpackningar.

Producenterna har valt att samla in dryckesburkar

genom två olika system. Det ena systemet är det

retursystem som finns för aluminiumburkar och som

omfattas av en pantavgift. För att burken skall

kunna lämnas i detta system krävs att burken består

av aluminium och att den är hel och ren. För att det

dessutom skall betalas ut en pant för burken krävs

att burken ingår i det svenska pantsystemet, dvs.

att en pant har erlagts för burken samt att

streckkoden kan avläsas. Det andra

insamlingssystemet hanteras av Svenska Metallkretsen

AB som samlar in alla sorters förpackningar av

metall i de insamlingsbehållare som företaget

tillhandahåller. I dessa behållare skall hushållen

sortera ut och lämna sina metallförpackningar, t.ex.

dryckesburkar. Bland dessa ingår sådana

dryckesburkar som exempelvis består av stålplåt, men

även andra metallburkar (jfr bet. 1999/2000:MJU7 s.

16).

De burkar som inte kommer in i pantsystemet samlas

sålunda in av Metallkretsen AB och återvinns. Detta

gäller även de burkar som inte är av svenskt

ursprung. Dryckesförpackningar av aluminium skall

dock enligt lagen (1982:349) om återvinning av

dryckesförpackningar av aluminium ingå i ett

retursystem. Motionen föreslås med det anförda

lämnas utan vidare åtgärd.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Källsortering

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ841 yrkande

17.

Reservation 1 (fp)

2. Återvinningsmål och miljöbelastning

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ711 yrkande

34.

Reservation 2 (c)

3. Kretslopp och avfallspolitik

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ764 yrkande

10.

Reservation 3 (m)

4. Utvärdering av återvinningspolitiken

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ792.

5. Centralt dataregister för

återvinningsbranschen

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ748 yrkande

1.

6. Analys och återvinning av statligt

utrangerat materiel

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ748 yrkande

2.

7. Kompostering och producentansvar

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ759.

8. Riktlinjer för förvaring av avfall på

soptipp

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ806.

9. Återföring av växtnäringsämnen i

avloppsslam m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ711

yrkande 43 och 2000/01:MJ818.

Reservation 4 (c)

10. Växtnäringsbalans inom jordbruket

m.m.

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ722 yrkandena

1 och 2.

Reservation 5 (mp)

11. Fosforhushållning inom EU

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ711 yrkande

42.

Reservation 6 (c)

12. Återställning och skydd i

Kvarntorpsområdet

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ733.

13. Ersättning från saneringsförsäkring

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ760.

14. Insamling och import av opantbara

burkar m.m.

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ701 yrkandena

1-3.

15. Deformerade och oräknade

aluminiumburkar m.m.

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ703 yrkandena

1-3.

Reservation 7 (mp)

Stockholm den 15 maj 2001

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf

Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Kaj Larsson (s), Ingvar Eriksson (m), Alf

Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine

Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v), Catharina

Elmsäter-Svärd (m), Gudrun Lindvall (mp), Eskil

Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Michael

Hagberg (s), Maggi Mikaelsson (v), Ester Lindstedt-

Staaf (kd) och Anders G Högmark (m).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Källsortering (punkt 1)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ841 yrkande 17.

Ställningstagande

Allmänhetens positiva inställning till källsortering

bör värnas och hushållen bör ges incitament för

fortsatt källsortering. Sorteringen är viktig dels

för att den gör människor medvetna om vad de

konsumerar, dels för att återanvändningen och

komposteringen ökar. För att hushållen, företagen

och den kommunala verksamheten skall kunna anpassa

sig måste de praktiska möjligheterna till

källsortering finnas. Utöver fasta

återvinningscentraler bör ambulerande

uppsamlingsmöjligheter finnas för att ge närhet

mellan invånarna och avfallssorteringen. Även

miljöfarligt avfall bör kunna hämtas med ordinarie

sophämtning.

En samhällsekonomisk analys av systemet med

producentansvar bör mynna ut i eventuella

justeringar i avgifter och regelverk så att

kostnader motsvaras av miljövinster. Med hjälp av

ekonomiska styrmedel kan den totala volymen material

i kretsloppet minskas. Enligt min mening finns det

anledning att utöka producentansvaret till att

omfatta fler produkter, t.ex. plaster.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som framförts i motion

MJ841 (fp) yrkande 17 om källsortering.

2. Återvinningsmål och miljöbelastning

(punkt 2)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ711 yrkande 34.

Ställningstagande

För att få med de enskilda individerna i

kretsloppsarbetet är det viktigt att det är enkelt

att agera miljövänligt. Tillgängligheten till

miljöstationer för att lämna avfall och servicen hos

miljöbolagen för omhändertagande av avfall måste

vara god. För att ytterligare driva på

kretsloppsarbetet finns det anledning att se över

och skärpa de återvinningsmål som uppnåtts.

Centerpartiet anser att det inom en sådan översyn

bör tas hänsyn till regionala aspekter och långa

transportavstånd. Skärpta återvinningsmål får inte

innebära högre miljöbelastning.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som framförts i motion

MJ711 (c) yrkande 34.

3. Kretslopp och avfallspolitik (punkt 3)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),

Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Anders G Högmark

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ764 yrkande 10.

Ställningstagande

Avfallsfrågorna utgör en central del av miljöpolitiken och i

miljödebatten brukar avfallet betecknas som ett av

de största problemen. Faktum är dock att

restprodukter och avfall egentligen är en naturlig

del av samhället. Kritiken mot förpackningar är

ofta dåligt underbyggd. Förpackningstekniken bidrar

till att minska mängden förstörda produkter och

därmed till att minska avfallet.

Kretsloppet är enligt vår uppfattning ett medel

att uppnå framställda mål. Långa transporter från

pappersinsamling till återvinningsstationer,

enskilda hushåll som tvingas ta bilen för att lämna

flaskor och burkar, hushåll som tvingas diska

mjölkförpackningar och liknande kan leda till en

större miljöbelastning än om man inte återvann dessa

produkter. Det är orimligt att det inom

producentansvaret är så att transporternas

miljöeffekter skall vara underordnade.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som framförts

i motion 2000/01:MJ764 (m) yrkande 10.

4. Återföring av växtnäringsämnen i avloppsslam

m.m. (punkt 9)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:MJ711 yrkande 43 och

2000/01:MJ818.

Ställningstagande

Betydande mängder avloppsslam produceras oavbrutet i

våra reningsverk. Slutsatserna från de utredningar

som tidigare gjorts har varit att slam är ett

värdefullt näringstillskott och att det på kort sikt

är problemfritt men att den samlade

tungmetalltillförseln till svensk åkermark

långsiktigt kan utgöra ett problem. Kärnfrågan måste

vara vilka halter som är acceptabla i mark.

Knappheten på fosfor är ett stort resursproblem.

En mer "långsiktigt hållbar slamhantering" är att

separera slammet i olika nyttiga produkter som var

för sig kan återanvändas - organiskt material för

sig, metaller för sig och fosfor i lämplig ren

fraktion för jordbruksanvändning för sig. Riksdagen

bör ge regeringen och dess myndigheter i uppdrag att

ta initiativ till överläggningar med kommunerna om

hur en kursändring i slamhanteringen kan komma till

stånd. En utredning bör tillsättas som

förutsättningslöst värderar alla aspekter på

användning av slam på odlad mark.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som framförts i

motionerna MJ711 (c) yrkande 43 och MJ818 (c).

5. Växtnäringsbalans inom jordbruket m.m.

(punkt 10)

av Gudrun Lindvall (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ722 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Slammet, som i dag används till att gödsla åkrarna,

innehåller för höga halter av kadmium. I det svenska

slamberget finns ca 350 kg kadmium. Slammet sprids

på mark nära tätorterna på några procent av

åkerarealen - inte för att jordbruket betraktar det

som ett idealiskt gödselmedel utan för att

kommunerna har ett problem och ofta betalar för att

bli av med slammet.

Om vi vill fortsätta kampen mot spridning av

koppar, zink, silver, volfram, platina, uran och

inte minst den ökande kadmiumhalten i våra njurar,

är det nödvändigt att styra bort det giftiga slammet

från åkern. I stället bör våra näringsämnen

källsepareras från annat avloppsvatten. Då sjunker

kadmiumhalten kraftigt och näringsämnena kan

inpassas i ett kretslopp värt namnet. Jag föreslår

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförts i motion MJ722 (mp).

6. Fosforhushållning inom EU (punkt 11)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ711 yrkande 42.

Ställningstagande

Knappheten på fosfor är ett stort resursproblem.

Alternativet till återvinning är förbränning. För

att möjliggöra en långsiktigt hållbar slamhantering

bör riksdagen erkänna hushållningen av fosfor som en

principiellt viktig fråga för utvecklingen mot ett

ekologiskt hållbart samhälle. Riksdagen bör ge

regeringen i uppdrag att initiera frågan om

fosforhushållning i EU, där en grönbok bör

utarbetas.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som framförts i motion

MJ711 (c) yrkande 42.

7. Deformerade och oräknade aluminiumburkar

m.m. (punkt 15)

av Gudrun Lindvall (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:MJ703 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

I Sverige säljs ca 900 miljoner pantburkar av

aluminium per år. Ca 90 % av dessa återvinns. Av de

ca 10 % pantburkar som inte samlas in hamnar ca 6 %

i Metallkretsens behållare och resterande 4 % oftast

i hushållssoporna. Det motsvarar ca 45 miljoner

burkar på soptippen.

För stålburkar lämnas ingen ersättning. De

importerade dryckesburkarna ingår inte i

pantsystemet utan är belagda med en

förpackningsavgift som skall finansiera Svenska

Metallkretsen AB:s insamling och hantering av

stålburkarna. Förpackningarna omfattas av reglerna

om producentansvar och de tomma dryckesburkarna

skall lämnas av konsumenterna vid de

insamlingsstationer som finns för sortering av olika

förpackningar. På AB Svenska Returpack uppskattar

man att ca 5 % av handeln med dryckesburkar utgörs

av stålburkar, dvs. ca 50 miljoner burkar per år.

Regeringen bör tillsätta en utredning för att se

över omfattningen av importerade burkar och deras

skadegörelse på miljön samt den ekonomiska

brottsligheten kring burkimporten.

När konsumenten kommer med sina pantburkar till

affären och upptäcker att en stor del av dessa inte

går att panta hamnar burkarna i sopsäcken.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som framförts i motion

MJ703 (kd) yrkandena 1-3.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Insamling och import av opantbara burkar m.m.

(punkt 14)

av Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf

(kd).

Kristdemokraterna har också tidigare påtalat

problemet med opantbara burkar, i huvudsak

importerade stålburkar. Endast inhemska

aluminiumburkar omfattas av det svenska

pantsystemet. AB Svenska Returpack hanterar

insamling och återvinning av dessa burkar.

Övriga burkar insamlas via Svenska Metallkretsen

AB. Returpack uppskattar att ca 5 % av handeln med

dryckesburkar utgörs av stålburkar, motsvarande 50

miljoner burkar per år.

Oftast kan man som kund inte med öga eller hand

avgöra, om dryckesburken är av stål eller aluminium.

Om det visar sig vara en opantbar stålburk, finns

risken, att man som kund gör sig av med burken i

soporna eller naturen. Kristdemokraterna har därför

påtalat vikten av att kunden ändå kan lämna burken i

affären. Och återvinningsstationerna bör vara lätt

tillgängliga och vara väl fungerande och väl skötta.

Kristdemokraterna utgår från att även problemet med

opantbara burkar ingår i översynen av

producentansvaret.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden 2000

I detta sammanhang behandlar utskottet nedan

uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen

fattar följande beslut.

2000/01:MJ701 av Ragnwi Marcelind (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om omfattningen av opantbara burkar som

slängs på våra soptippar och konsekvensen för

miljön även på lång sikt.

2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om omfattningen av svartimport och

momsfiffel vid burkhandel från utlandet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjligheten för

konsumenten att ha återvinningsställen

tillgängliga vid de dagliga inköpsställena.

2000/01:MJ703 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att producenter av aluminiumburkar genom

producentansvaret åläggs att återta deformerade

burkar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att ett parallellt returburkssystem

upprättas för aluminiumburkar utan svenskt

ursprung.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att producentansvaret även skall gälla

återtagande av aluminiumburkar, som blivit

oräknade på grund av att returburksautomat saknas.

2000/01:MJ711 av Lennart Daléus m.fl. (c):

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skärpta

återvinningsmål inte får innebära högre

miljöbelastning.

42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att initiera

frågan om fosforhushållning i EU, där en grönbok

bör utarbetas.

43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en strategi för

fosforåtervinning.

2000/01:MJ722 av Per Lager m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av gränsvärden för, eller

hur, skatt kan tas ut på kadmium i rötslam med

syftet att styra bort det giftiga slammet från

åkrarna.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagstiftningen som

understöder systemskiftet för källsorterande va-

system och återskapad växtnäringsbalans inom

jordbruket.

2000/01:MJ733 av Sofia Jonsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om statens ansvar för

återställning och skydd i Kvarntorpsområdet.

2000/01:MJ748 av Anne-Katrine Dunker och Patrik

Norinder (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa ett

centralt dataregister som stöd för

återvinningsbranschen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om analys av och

optimal återvinning av utrangerad statlig

materiel, främst inom Försvarsmakten.

2000/01:MJ759 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kompostering och

producentansvar.

2000/01:MJ760 av Lars Wegendal och Carina Adolfsson

Elgestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kostnadsansvar för att

sanera och bortforsla miljöfarligt avfall.

2000/01:MJ764 av Bo Lundgren m.fl. (m):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kretslopp och

avfallspolitik.

2000/01:MJ792 av Anna Åkerhielm (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utvärdering av den

svenska återvinningspolitiken.

2000/01:MJ806 av Lena Ek (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om huruvida nuvarande

riktlinjer för förvaring av avfall på soptippar är

bäst ur miljösynpunkt.

2000/01:MJ818 av Agne Hansson (c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

om en långsiktigt hållbar handlingsplan för

återföring av växtnäringsämnen i avloppsslam.

2000/01:MJ841 av Harald Nordlund och Lennart

Kollmats (fp):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

allmänhetens positiva inställning till källsortering

värnas och att hushållen ges ekonomiska incitament

för en fortsatt källsortering.