Bet. 2000/01:MJU3

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2000/01:MJU03

Vissa miljöfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

MJU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas skrivelse 1999/2000:114 vari

regeringen redovisar en strategi för en

miljöorienterad produktpolitik och för hur arbetet

bör bedrivas i Sverige, inom EU och globalt. En

följdmotion (c) med sammanlagt nio yrkanden har

väckts med anledning av skrivelsen.

Vidare behandlas sammanlagt 250 motionsyrkanden

från den allmänna motionstiden åren 1999 och 2000.

Motionerna avser bl.a. miljölagstiftning, den

allmänna miljöpolitiken, vatten och luftvård,

kemikaliekontroll, naturvård och miljöarbetet inom

EU. I betänkandet har inarbetats ett 70-tal

motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2000 som

utgör upprepningar av motioner från allmänna

motionstiden 1999. Utskottet avstyrker samtliga

motioner bl.a. mot bakgrund av riksdagens tidigare

beslut om de 15 övergripande nationella

miljökvalitetsmålen våren 1999 och med hänvisning

till att regeringen, på anmodan av riksdagen, skall

återkomma till riksdagen med redovisning och förslag

också beträffande de delmål som behövs för det

fortsatta arbetet med att nå miljökvalitetsmålen.

Till betänkandet fogas 32 reservationer och 5

särskilda yttranden.

Skrivelsen

En miljöorienterad produktpolitik syftar till att

förebygga och minska produkters negativa påverkan på

människors hälsa eller på miljön under produkternas

hela livscykel. Alla aktörer har ett ansvar, och

såväl administrativa, ekonomiska och marknadsdrivna

styrmedel som näringslivets och andra aktörers egna

initiativ behövs. I skrivelsen redovisar regeringen

en strategi för en miljöorienterad produktpolitik

och för hur arbetet bör bedrivas i Sverige, inom EU

och globalt. Utgångspunkterna för en miljöorienterad

produktpolitik finns i Amsterdamfördraget och

miljöbalken. Aktiviteter som stödjer en

miljöorienterad produktpolitik, t.ex. arbetet med

omställning till ekologiskt hållbar utveckling och

de nationella miljökvalitetsmålen, redovisas och

exempel på styrmedel som bedöms vara viktiga inslag

i en sådan politik presenteras. Arbetet inom EU bör

säkerställa en miljöorienterad produktpolitik som

skapar förutsättningar för en effektiv inre marknad

med ett starkt skydd för människors hälsa och för

miljön. En sådan politik bör även bidra till en

hållbar utveckling inom det internationella

handelssystemet. EU:s sjätte miljöhandlingsprogram

bör bl.a. innehålla en gemensam princip om

minimering av produkters miljöbelastning och om

producenters ansvar för produkters miljöpåverkan i

ett livscykelperspektiv. Kunskapen om produkters

negativa påverkan på människors hälsa och på miljön

bör förbättras.

Motioner

Motion med anledning av skrivelsen

1999/2000:MJ36 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att miljöpolitiken

måste utformas med funktionstänkandet som grund,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att avsluta de

lokala investeringsprogrammen och använda de

återstående pengarna på ett för miljön och

sysselsättningen effektivare sätt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den bör

återkomma med förslag om en samlad strategi för

miljöexport i linje med vad som presenterats av

Miljöexportutredningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att återkomma med

förslag om ett generellt producentansvar i linje med

vad som presenterats av Kretsloppsdelegationen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att framarbeta

riktlinjer på vad som är sorterat och osorterat

avfall,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utreda vilka

konsekvenser en skatt på förbränning av sopor skulle

få för miljön och människors hälsa,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen och

Miljövårdsberedningen i dialogen med näringslivet om

miljöanpassning driver och uppmuntrar Faktor 4- och

Faktor 10-tänkande,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att anslagen till de

ideella miljöorganisationerna bör räknas upp,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen bör

ta initiativ till att göra miljö- och

kretsloppsanpassning av varu- och produktflöden samt

funktionstänkande till huvudfrågor vid nästa

regeringskonferens.

Motioner från allmänna motionstiden 1999

1999/2000:MJ239 av Kjell Nordström och Monica Green

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

omprövning av koncessioner för äldre anläggningar

för omhändertagande och destruktion av riskavfall.

1999/2000:MJ243 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det ekologiska

kunskapslyftet.

1999/2000:MJ254 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om upprättandet av ett

klimatpolitiskt handlingsprogram,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om upprättandet av ett

sekretariat för klimatfrågor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förhandlingarna om

takdirektiv för gränsöverskridande luftföroreningar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

Östersjösituationen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om miljögarantin.

1999/2000:MJ255 av Harald Nordlund och Lennart

Kollmats (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om värnandet av den

biologiska mångfalden,

4. att riksdagen hos regeringen begär att

Naturvårdsverket ges i uppdrag att genomföra en

inventering av uppdämda vattendrag som kan

restaureras i syfte att återskapa strömmande vatten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Natura 2000,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att skydda

och anlägga våtmarker,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ökade resurser

för att minska oljeutsläppen i Östersjön,

11. att riksdagen hos regeringen begär en

långsiktig plan för att åstadkomma minskning av

utsläpp av miljöföroreningar i Östersjön och för

bevarande av den biologiska mångfalden,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

åtgärder för att minska utsläppen till sjöar och

vattendrag,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i miljöskyddslagen att åtgärdsprogram

för att uppnå miljökvalitetsnormer blir bindande,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

utbytesregeln bör omfatta även varor som behandlats

med kemiska produkter.

1999/2000:MJ306 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om reservatsbildande.

1999/2000:MJ309 av Caroline Hagström m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att ändra

miljöbalken i förhållande till skogsvårdslagen.

1999/2000:MJ310 av Harald Nordlund och Lennart

Kollmats (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetet med inrättande av

naturreservat och förstärkt biotopskydd bör

intensifieras.

1999/2000:MJ311 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommersiellt

missbruk av allemansrätten.

1999/2000:MJ405 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om övergödning.

1999/2000:MJ517 av Lars Elinderson m.fl. (m, kd, c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

prövning av koncessioner för äldre anläggningar för

omhändertagande och destruktion av riskavfall.

1999/2000:MJ701 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utredning om

gränsdragning mellan normalt utnyttjande av

allemansrätten och kommersiellt utnyttjande av

densamma.

1999/2000:MJ703 av Elizabeth Nyström och Björn

Leivik (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

samordning av myndighetskulturer.

1999/2000:MJ704 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att se

över skyddet av myrar.

1999/2000:MJ705 av Per-Samuel Nisser och Ingvar

Eriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att bevara och

förstärka ägande- och brukanderätten till mark,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillämpning av

miljöbalken.

1999/2000:MJ708 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av förändringar i miljöbalken.

1999/2000:MJ709 av Ingvar Eriksson och Elizabeth

Nyström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

enhetliga regler för utplacering av miljöstationer

för fritidsbåtflottan.

1999/2000:MJ710 av Åke Sandström (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en utvärdering av

miljöbalkens effekter.

1999/2000:MJ711 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den svenska

valfångstpolitiken och det svenska agerandet i IWC,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Japans vetenskapliga

valfångst i IWC,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om användning av

elektrisk lans,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om stöd till det

australiska förslaget i IWC.

1999/2000:MJ713 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om märkning av

drivmattor på alla nya snöskotrar under en

femårsperiod.

1999/2000:MJ714 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att forskning bör

initieras om riskerna med läderhantering och dess

samband med cancer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

substitutionsprincipen bör gälla för användningen av

kemikalier vid lädertillverkning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om s.k. azo-färgämnen

och att en varningstext bör placeras på lädervaror

innehållande sådana färger,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett totalförbud mot

pentaklorfenoler.

1999/2000:MJ715 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det nu framlagda

förslaget om år 2004 för avvecklingen av de

bromerade flamskyddsmedlen PBB och PBDE verkligen

blir genomfört.

1999/2000:MJ716 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

substitutionsprincipen skall användas för att

snarast ersätta nonylfenol,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om regler vid

tillverkning av ett nytt kemiskt ämne,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ekologiska aspekter

på läkemedel.

1999/2000:MJ717 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införande av

statsbidrag för strandstädning i Bohuslän.

1999/2000:MJ718 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att, inför

beslut om miljökvalitetsmålen, speciellt redovisa

hur barn påverkas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

miljökvalitetsnormer även skall omfatta biologisk

mångfald,

8. att riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag om en samlad strategi för miljöexport i

linje med vad som presenterats av

Miljöexportutredningen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en ny

kemikaliepolitik,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att avlägsna

rekvisitet ringa brott ur miljöbalken,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om höjning av en

högsta miljösanktionsavgift.

1999/2000:MJ719 av Bengt Silfverstrand (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om förbud mot

halmbränning.

1999/2000:MJ720 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om marina

reservat.

1999/2000:MJ721 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att

snarast initiera ett nytt västerhavsprojekt, i

nordiskt samarbete, och att samtidigt öka insatserna

för att minska belastningen på vårt känsliga och

utsatta kusthav.

1999/2000:MJ722 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen bestämt tar

avstånd från framtida norska och/eller danska

planerade provborrningar i Skagerrak och Kattegatt i

enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen begär att regeringen i nordiska

sammanhang driver frågan om att skapa en, från

borrningar efter olja och gas, fredad zon i

Skagerrak och Kattegatt.

1999/2000:MJ725 av Bengt Silfverstrand och Anders

Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en begränsning av uttaget av naturgrus.

1999/2000:MJ727 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behov av ökande

vattenresurshushållning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

grushushållningsplaner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kartläggning av

landets vattentillgångar.

1999/2000:MJ728 av Jeppe Johnsson och Ola Karlsson

(m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändring av avgiftssystemet i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1999/2000:MJ729 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av fortsatt

fältundersökning av sumpskog i syfte att

klassificera densamma,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en plan

för bevarande av sumpskog.

1999/2000:MJ731 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v)

vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

kemikaliesamhället,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att likställa

försäljning av produkter som innehåller miljöfarliga

ämnen med att sprida miljöfarliga ämnen direkt i

miljön.

1999/2000:MJ732 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utökad möjlighet för

dispens från strandskyddsreglerna vid

bostadsbyggande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommuners möjlighet

att ge dispens.

1999/2000:MJ734 av Bengt Silfverstrand (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en riksomfattande

kampanj för en bättre utomhusmiljö,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en kraftig skärpning

av straffskalan vid miljöbrott.

1999/2000:MJ735 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att överväga om ett

nationellt stöd kan utformas som tillförsäkrar

Kolmårdens djurpark medel för bevarandearbetet.

1999/2000:MJ736 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om miljömålsarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utgångspunkter för

det fortsatta miljöarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om handel med

utsläppsrätter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om försurning och

övergödning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om klimatpolitiken,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om äganderätten och

miljöbalken.

1999/2000:MJ737 av Jan Backman (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en översyn av

förordningen (1998:941) så att kallpressad linolja

och liknande produkter kan undantas från

kemikalieavgift.

1999/2000:MJ739 av Jonas Ringqvist m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen bör

utveckla samarbetet med kommunerna i klimatarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommunernas

klimatarbete skall vara en viktig del i den

nationella strategin för begränsad klimatpåverkan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen bör

ta initiativ till att undanröja de hinder som finns

för kommunernas klimatarbete.

1999/2000:MJ740 av Lennart Beijer och Maggi

Mikaelsson (v) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att skydda Emån och dess lax.

1999/2000:MJ741 av Stig Eriksson m.fl. (v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om förslag till en

åtgärdsplan och skärpt lagstiftning som stärker

havsöringsstammen i de två nordliga länen.

1999/2000:MJ742 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om biologisk mångfald,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om medel för bevarande.

1999/2000:MJ743 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att analysera risk

och nytta vid säkerhetsarbetet på kemikalieområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om PVC,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om flamskyddsmedel,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kemikalier och

komponenter i avfall,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om innehållsdeklaration

i varor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

substitutionsprincipen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

Kemikalieinspektionen avseende avgiftsfinansiering

för små och stora företag,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Nordsjökonferensen.

1999/2000:MJ744 av Stefan Hagfeldt m.fl. (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att pröva olika

alternativ för att skydda Ombergs natur.

1999/2000:MJ745 av Lars Wegendal m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att låta utreda

möjligheten till en nationell

fågelvaktsorganisation.

1999/2000:MJ746 av Carl G Nilsson och Patrik

Norinder (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om EG:s art- och

habitatdirektiv,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om EG:s fågeldirektiv.

1999/2000:MJ747 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en skånsk bubbla.

1999/2000:MJ748 av Ingvar Eriksson och Lars Lindblad

(m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kostnadseffektivitet

i anläggning av våtmarker för näringsreduktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

vattendragsorganisationernas åtgärdsprogram,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om restaurering av det

sydsvenska landskapet genom anläggande av dammar,

småvatten, våtmarker och skyddszoner,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av

information och kunskapsspridning till markägare vad

avser anläggning av dammar, småvatten, våtmarker och

skyddszoner.

1999/2000:MJ749 av Ewa Thalén Finné (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

miljöbalken.

1999/2000:MJ751 av Johan Pehrson och Ulf Nilsson

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

försöksverksamhet med överlåtbara utsläppsrätter.

1999/2000:MJ752 av Karin Svensson Smith m.fl. (v)

vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

verksinstruktion för Naturvårdsverket där verkets

strategiska roll i miljöomställningen framgår

tydligare,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ett nationellt Agenda 21 samt ett förslag till plan

för upprättandet av regionala agendor,

5. att riksdagen hos regeringen begär att

Miljöbalksutredningen ges tilläggsdirektiv att

föreslå en förändring så att miljö- och

hälsoskyddsfrågorna garanteras en egen förvaltning i

kommunen.

1999/2000:MJ753 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av fortsatt

fältundersökning av sumpskog i syfte att

klassificera densamma,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en plan

för bevarande av sumpskog,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att se

över skyddet av myrar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om marina reservat,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av att i

nordiskt samarbete snarast initiera ett nytt

Västerhavsprojekt och samtidigt öka insatserna för

att minska belastningen på vårt känsliga och utsatta

kusthav.

1999/2000:MJ754 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utvidga

befintliga skogsreservat och nationalparker.

1999/2000:MJ756 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om provborrning i

Skagerrak och Kattegatt.

1999/2000:MJ758 av Berit Andnor och Rune Berglund

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

kommuner i glesbygd skall ges rätt att besluta om

strandskydd.

1999/2000:MJ759 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utfasning av

isocyanater och polyuretan.

1999/2000:MJ760 av Yvonne Andersson (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utreda

förutsättningarna för att Omberg skall bli

nationalpark.

1999/2000:MJ761 av Kerstin Kristiansson m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

gällande strandskyddsbestämmelser.

1999/2000:MJ762 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om klorerade fettsyror.

1999/2000:MJ763 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om bevarande av

myskoxen i landet.

1999/2000:MJ765 av Bengt Silfverstrand och Ingvar

Johnsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

miljöskadeförsäkringen.

1999/2000:MJ768 av Elizabeth Nyström och Lars

Björkman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av en fortsatt högkvalitativ miljöövervakning

av västerhavet.

1999/2000:MJ770 av Carina Hägg (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att beakta de

skärpta kraven på dricksvattenkvalitet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att tillgången på

grundvatten beaktas vid beräkningar av möjliga

tillgångar på naturgrus.

1999/2000:MJ772 av Lilian Virgin (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av skötsel och

rådgivning i bevarandet av naturvärdena i

nyckelbiotoper.

1999/2000:MJ773 av Willy Söderdahl m.fl. (v) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär en

utredning om ett statligt verk för tillhandahållande

av en fiskeflotta för restaurering av insjöar i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:MJ774 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av utökad

kunskap om utbredning, status och

bevarandemöjligheter för landets groddjur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om insatser för att

befrämja forskning om groddjur,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behov av skydd av

dammar och våtmarker med hotade grodarter särskilt

vad gäller små gårds- och kreatursdammar, jämte

andra småvatten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

skyddszoner runt dammar och vattendrag,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om småvattnens stora

betydelse för den biologiska mångfalden och behovet

att skydda och anlägga nya sådana.

1999/2000:MJ777 av Åke Sandström (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en översyn av

strandskyddslagens tillämpning.

1999/2000:MJ778 av Helena Hillar Rosenqvist och

Birger Schlaug (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Omberg bör skyddas och förvaltas som

nationalpark.

1999/2000:MJ779 av Per-Olof Svensson m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär en

utredning av ett differentierat strandskydd.

1999/2000:MJ781 av Elisebeht Markström m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

Ridö/Sundbyholmsarkipelagen i Mälaren inrättas som

nationalpark.

1999/2000:MJ783 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om tillämpningen

av 7 kap. 24 § miljöbalken.

1999/2000:MJ785 av Conny Öhman m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Omberg bör

skyddas och förvaltas som nationalpark.

1999/2000:MJ786 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om åtgärder för

förbättrad vattenkvalitet i våra skärgårdar.

1999/2000:MJ787 av Berndt Sköldestig och Sonia

Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en besöksanläggning i Tåkern-Ombergsområdet.

1999/2000:MJ789 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att bekämpningsmedel

inkluderas i miljöövervakningen, även de nya s.k.

lågdospreparaten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det bör utredas

hur ansvaret för läckage av bekämpningsmedlen skall

utkrävas enligt PPP,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en avvecklingsplan

för bekämpningsmedel,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om EU:s positiva lista.

1999/2000:MJ791 av Caroline Hagström (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av enklare

och mer gynnsamma regler för användandet av mobila

reningsverk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett regelverk för

kommunal miljörevision när det gäller miljöfarliga

kemikalier.

1999/2000:MJ793 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Omberg bör

skyddas och förvaltas som nationalpark.

1999/2000:MJ794 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om tillämpningen

av miljöbalkens bestämmelser om strandskydd.

1999/2000:MJ796 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att stoppa

oljeutvinning i Skagerrak.

1999/2000:MJ798 av Karin Svensson Smith m.fl. (v)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om hur

skyddet av naturbetesmarker bättre skall kunna

tillgodoses.

1999/2000:MJ800 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillsättandet av ett

nordsjöråd för en samlad miljöpolitik för Nordsjön.

1999/2000:MJ801 av Anders Ygeman (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om hållbar utveckling.

1999/2000:MJ802 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att vidta

åtgärder för skydd av Vätterns vatten.

1999/2000:MJ803 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

miljöövervakning av smågnagare.

1999/2000:MJ804 av Lars Ångström (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att göra Lovö till en

nationalpark.

1999/2000:MJ806 av Lena Ek och Margareta Andersson

(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

Omberg bör skyddas och förvaltas som nationalpark.

1999/2000:MJ807 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om delmål för att uppnå

det nationella målet innebärande att Sveriges

sammanlagda utsläpp av koldioxid, metan och

dikväveoxid skall minska,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommittén för en

översyn av åtgärder inom klimatområdet snarast

kommer med konkreta förslag om hur utsläppen av de

klimatpåverkande gaserna kan minskas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

utarbeta en strategi för att uppnå ett tiofalt mer

effektivt utnyttjande av naturresurser,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

utarbeta en strategi för att uppnå ett rättvist

miljöutrymme för alla på lång sikt.

1999/2000:MJ808 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett amalgamförbud,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att amalgam skall

avvecklas av såväl miljö- som hälsoskäl.

1999/2000:Bo231av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om biologisk mångfald.

1999/2000:Bo401 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förändringar i

strandskyddet.

1999/2000:Bo419 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ny lagstiftning för strandskydd.

1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om straffvärdet

för brott enligt 29 kap. miljöbalken,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ringa-brott-

rekvisitet,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en höjning av

den högsta miljösanktionsavgiften.

1999/2000:N228 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utformningen av

en offensiv klimatpolitik.

1999/2000:N238 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari

yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

allemansrätten i lag skyddas mot kommersialisering.

1999/2000:N277 av Harald Bergström m.fl. (kd) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om dispensreglerna för

strandskydd.

1999/2000:N279 av Ulf Björklund m.fl. (kd) vari

yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

strandskyddslagstiftningen.

1999/2000:N390 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

komplettera de 15 miljömålen med 4 systemvillkor.

1999/2000:So226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avgasrening.

1999/2000:T201 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas

3. att riksdagen begär att regeringen i sitt

agerande inom EU söker de ekonomiska medel som

behövs för att rädda Västerhavets vattenmiljö.

1999/2000:T210 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lagstiftning för

terrängfordon,

6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

om för- och nackdelar med registreringsnummer i

drivmattan på snöskotrar.

1999/2000:U504 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att arbeta fram

användbara mått för en miljöjusterad

nettonationalprodukt (MNP).

1999/2000:U512 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari

yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om skärpta

gemensamma miljöregler.

1999/2000:U513 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari

yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att

miljöfrågor alltid görs till minimiregler så att de

länder som så önskar kan införa strängare

miljöregler än de EU lagstiftar om,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att den så kallade miljögarantin skrivs om så

att den inte inskränks av reglerna för den inre

marknaden,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva frågan om att få bort farliga kemikalier från

marknaden.

1999/2000:U514 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjligheten att

införa hårdare miljöregler,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om reformering av

lagstiftningen gällande genetiskt modifierade

produkter.

Motioner från allmänna motionstiden 2000

2000/01:MJ405 av Lennart Beijer m.fl. (v, kd, c)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder för att säkra

fiskevägarna i Emån.

2000/01:MJ704 av Kenneth Johansson (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förändringar i strandskyddet.

2000/01:MJ709 av Anders G Högmark och Jan-Evert

Rådhström (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

en lokal anpassning av strandskyddet.

2000/01:MJ710 av Kenneth Johansson (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utredning om gränsdragning mellan

normalt utnyttjande av allemansrätten och

kommersiellt utnyttjande av densamma.

2000/01:MJ711 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barnperspektivet

bör finnas med i allt miljöarbete.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om funktionstänkande

och ekoeffektivitet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att miljöpolitiken

måste formas med funktionstänkandet som grund.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag om en samlad

strategi för miljöexport i linje med vad som

presenterats av Miljöexportutredningen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om handel med

utsläppsrättigheter.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

miljökvalitetsnormer även skall omfatta biologisk

mångfald.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om uppräkning av anslag

till ideella organisationer verksamma inom natur-

och kulturmiljöområdet.

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

återkomma med förslag om ett generellt

producentansvar i linje med vad som presenterats av

Kretsloppsdelegationen.

36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att riktlinjer för

vad som är sorterat och osorterat avfall

framarbetas.

44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en lokal utformning

av strandskyddet.

2000/01:MJ716 av Eskil Erlandsson och Åsa

Torstensson (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av förändringar i strandskyddet.

2000/01:MJ721 av Inger Strömbom och Rolf Åbjörnsson

(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att mark ej får nyttjas för kommersiellt

ändamål utan ägarens tillstånd.

2000/01:MJ726 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Vättern som framtida

vattentäkt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av stöd och

förebyggande skydd av Vättern.

2000/01:MJ730 av Gudrun Lindvall (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om märkning av

drivmattor på nya snöskotrar.

2000/01:MJ732 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det nu framlagda

förslaget om år 2004 för avvecklingen av de

bromerade flamskyddsmedlen PBB och PBDE verkligen

blir genomfört.

2000/01:MJ734 av Rosita Runegrund och Åke Carnerö

(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om internationellt

samarbete.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om städning av

strandområden.

2000/01:MJ741 av Inger René (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samverkan med andra

europeiska länder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stöd till berörda

kommuner.

2000/01:MJ742 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Sveriges inställning

till valfångst.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige under

sitt treåriga ordförandeskap lägger fram ett förslag

inom IWC om ett permanent och världsomfattande

reservat för alla av IWC listade valarter.

2000/01:MJ745 av Göran Lindblad (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening att

allemansrätten inte skall ge utrymme för kommersiell

verksamhet utan markägarens tillstånd.

2000/01:MJ753 av Per-Samuel Nisser och Jan-Evert

Rådhström (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

allemansrätten och dess kommersialisering.

2000/01:MJ757 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utfasning av giftiga

kemikalier.

2000/01:MJ758 av Catharina Elmsäter-Svärd och Lars

Lindblad (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att strandskyddet bör ses över med sikte på att den

enskilde markägaren ges större utrymme att fritt

förfoga över sin egendom.

2000/01:MJ763 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring om amalgamförbud enligt vad i

motionen anförs.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring vad i motionen anförs om att

amalgam skall avvecklas av såväl miljö- som

hälsoskäl.

2000/01:MJ764 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om allemansrätten och

kommersiell verksamhet på annans mark.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om handel med

utsläppsrätter.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om klimatpolitiken.

2000/01:MJ774 av Elizabeth Nyström och Lars Björkman

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om lokalt

inflytande över strandskyddsbestämmelserna.

2000/01:MJ777 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om Sveriges politik i IWC och

behovet av ett fortsatt moratorium mot valfångst och

nya valreservat.

2000/01:MJ778 av Kerstin Kristiansson Karlstedt

m.fl. (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

strandskyddet.

2000/01:MJ782 av Annelie Enochson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att lagen om strandskydd

bör revideras enligt motionens intentioner.

2000/01:MJ786 av Per-Olof Svensson m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utredning av ett

differentierat strandskydd.

2000/01:MJ794 av Rolf Kenneryd (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen begär

att regeringen lägger fram förslag om ändring i

strandskyddslagen som syftar till ett större lokalt

inflytande över omfattningen och tillämpningen.

2000/01:MJ795 av Lena Ek och Agne Hansson (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en utredning

tillsätts angående lagen om producentansvar.

2000/01:MJ796 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om övergödning.

2000/01:MJ829 av Harald Nordlund (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om allemansrätten.

2000/01:MJ834 av Berit Andnor och Rune Berglund (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att kommuner i glesbygd

skall ges rätt att undanta vissa områden från

strandskyddsregeln.

2000/01:MJ837 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om klimatpolitiskt

handlingsprogram.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

grushushållningsplaner.

2000/01:MJ841 av Harald Nordlund och Lennart

Kollmats (fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett system för

handel med utsläppsrätter.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Natura 2000.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade resurser för

att minska oljeutsläppen i Östersjön.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en långsiktig plan

för att åstadkomma minskning av utsläpp av

miljöföroreningar i Östersjön och för bevarande av

den biologiska mångfalden.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

minska utsläppen till sjöar och vattendrag.

16. Riksdagen begär hos regeringen förslag på sådan

lagändring att åtgärdsprogram för att uppnå

miljökvalitetsnormer blir bindande.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en

samhällsekonomisk analys av systemet med producent-

ansvar måste mynna ut i eventuella justeringar i

avgifter och regelverk så att kostnader tydligt

motsvaras av miljövinster.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utöka

producentansvaret till att omfatta fler produkter.

2000/01:Bo233 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

19. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till en omarbetning av strandskyddsreglerna

för att möjliggöra strandnära bebyggelse.

2000/01:Bo508 av Åsa Torstensson (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nationellt

kostnadsansvar för städning av västkustens stränder.

2000/01:Bo514 av Knut Billing m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen beslutar om ändring av lagstiftning

för strandskydd i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2000/01:Bo539 av Barbro Feltzing (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att klarlägga att byggsektorn klarar

sitt frivilliga producentansvar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i ovanstående

utredning också ta upp frågan om lagstiftat

producentansvar för byggsektorn.

2000/01:K398 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om handel med

utsläppsrättigheter.

2000/01:N243 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

allemansrättens utformning när det gäller

kommersiell verksamhet på enskild mark.

2000/01:N385 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

strandskyddsreglerna.

2000/01:N389 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att komplettera de

15 miljömålen med 4 systemvillkor.

2000/01:N390 av Eva Arvidsson och Christina

Pettersson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förändringar i

regelverket om producentansvaret.

2000/01:Sk1025 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om strandskyddet.

2000/01:U217 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för en

omvänd bevisföring för miljögarantin.

2000/01:U511 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en prioriterad

fråga för Sverige skall vara att miljöfrågor alltid

görs till minimiregler så att de länder som så

önskar kan införa strängare miljöregler än de EU

lagstiftar om.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en prioriterad

fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att

den s.k. miljögarantin skrivs om så att den inte

inskränks av reglerna för den inre marknaden.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet dels

skrivelse 1999/2000:114 jämte en följdmotion med nio

yrkanden, dels 181 motionsyrkanden från allmänna

motionstiden 1999 om vissa miljöfrågor. De motioner

som upprepats under allmänna motionstiden 2000 har

också inarbetats i betänkandet.

Av systematiska skäl behandlas de fristående

motionerna under följande rubriker:

Allmän miljöpolitik och miljölagstiftning

Vatten- och luftvård

Kemikaliekontroll

Naturvård och biologisk mångfald

Miljöarbetet inom EU

I anslutning till de fristående motionerna om

miljöpolitiken erinrar utskottet om att riksdagen

under våren 1999 behandlade en omfattande

proposition med förslag om bl.a. 15 övergripande

nationella miljökvalitetsmål. Riksdagen har på

utskottets förslag enhälligt beslutat att regeringen

skall återkomma till riksdagen med redovisning och

förslag också beträffande de delmål som behövs för

det fortsatta arbetet med att nå miljökvalitetsmålen

(1998/99:MJU6, rskr. 183). Utskottet vill

understryka att riksdagens och utskottets

ställningstagande innebär att ytterligare beslut

eller uttalanden angående de miljöpolitiska delmålen

skall anstå till dess att regeringens förslag

presenterats för riksdagen. I konsekvens härmed

föreslår utskottet att de nu aktuella motionerna

lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på riksdagens

slutgiltiga ställningstaganden. Regeringen har

aviserat att en proposition angående delmålen m.m.

skall framläggas för riksdagen under slutet av år

2000. Detta skulle innebära att riksdagsbehandlingen

kan påbörjas under januari eller februari 2001.

Det skall tilläggas att Miljömålskommittén nyligen

presenterat förslag som bl.a. innefattar ett

sjuttiotal miljöpolitiska delmål (SOU 2000:52).

Kommitténs förslag innebär sammanfattningsvis:

- kompletterande preciseringar till

miljökvalitetsmålen som talar om vilken

miljökvalitet som skall vara uppnådd inom en

generation,

- etappmål, oftast för 2010, som visar vad som

behöver uppnås i halvtid för att målen skall kunna

förverkligas,

- åtgärdsstrategier och styrmedel som har syftet att

målen skall nås,

- uppföljningssystem som gör det möjligt att veta

att vi är på rätt väg,

- fördelning av ansvaret mellan de centrala

myndigheterna, länsstyrelserna och kommunerna.

Utskottet vill i övrigt också hänvisa till det

omfattande utredningsarbete som nyligen avslutats

när det gäller t.ex. förslag till svensk

klimatstrategi (SOU 2000:23), möjligheterna att

utnyttja Kyotoprotokollets flexibla mekanismer i

Sverige (SOU 2000:45) samt nya riktlinjer inom

klimatpolitiken (SOU 2000:53).

En miljöorienterad produktpolitik (skr.

1999/2000:114)

Skrivelsen

En gemensam miljöorienterad produktpolitik

Regeringen avser att verka för att en

miljöorienterad produktpolitik formuleras. Denna bör

vara vägledande för utvecklingen av produktområdet,

såväl nationellt som för det svenska agerandet inom

EU och globalt. Målet med en miljöorienterad

produktpolitik är att få fram varor och tjänster som

leder till minsta möjliga negativa påverkan på

människors hälsa eller på miljön i varje led under

produkternas livscykel. Produkter bör vara material-

och energieffektiva, samtidigt som de inte bör

innehålla eller kräva användning av ämnen som kan ge

negativa effekter på människors hälsa eller på

miljön. En internationellt etablerad miljöorienterad

produktpolitik bidrar dessutom till en väl

fungerande inre marknad, konkurrensfördelar för

Europa samt minskade handelshinder globalt.

För att målet med en miljöorienterad produktpolitik

skall nås bör arbetet utgå från ett urval av

nationellt och internationellt fastlagda principer,

t.ex. Amsterdamfördragets och miljöbalkens

grundläggande principer. Som stöd för att nå målet

med en miljöorienterad produktpolitik krävs

fortsatta insatser på en rad områden såsom

vidareutvecklingen av de nationella

miljökvalitetsmålen, integrationsarbetet i enlighet

med Amsterdamfördraget, arbetet för hållbara

konsumtions- och produktionsmönster inom FN:s

kommitté för hållbar utveckling (CSD) och

samarbetet i globala handelsfrågor.

När det gäller samordning med andra strategier och

handlingsprogram framhåller regeringen att fastlagda

riktlinjer för kemikaliepolitiken i fråga om

användning av kemikalier i varor, för

avfallshantering samt för resurseffektivisering bör

ingå i en miljöorienterad produktpolitik. Sverige

bör verka för att detta synsätt skall få genomslag

såväl inom EU som globalt. Regeringen avser att inom

ramen för EU:s sjätte miljöhandlingsprogram verka

för en gemensam princip om minimering av produkters

miljöbelastning och om producenters ansvar för

produkters miljöpåverkan i ett livscykelperspektiv.

Regeringen anser att det är viktigt att i arbetet

med EU:s kommande program för forskning och

utveckling beakta behoven av ökad kunskap för att nå

målet med en miljöorienterad produktpolitik.

En miljöorienterad produktpolitik kräver en

helhetssyn

En produkts negativa påverkan på människors hälsa

och på miljön skall minimeras under produktens hela

livscykel. Det är viktigt att miljö- och

hälsoaspekter, inklusive arbetsmiljöaspekter,

integreras i livscykelns alla led.

När det gäller miljöinformationen framhåller

regeringen att en miljöorienterad produktpolitik bör

innehålla en vägledande princip om aktörernas ansvar

för miljöinformation. Miljömärkning och certifierade

miljövarudeklarationer är viktiga styrmedel som man

bör fortsätta att utveckla. Även för de produkter

där certifiering inte lämpar sig är det viktigt att

näringslivet fortsätter att utveckla

miljövarudeklarationer. Regeringen avser, inom ramen

för det nordiska och det europeiska samarbetet, att

bidra till en samordning mellan gemenskapens

miljömärkningssystem och det nordiska

miljömärkningssystemet Svanen.

Enligt regeringen behöver producentansvaret ses

över. Regeringen har därför tillkallat en särskild

utredare (dir. 2000:28) för att utföra en bred

översyn av producentansvaret. Utredaren skall se

över såväl de miljörelaterade som samhällsekonomiska

effekterna av det införda producentansvaret samt

undersöka om ytterligare varugrupper skulle kunna

omfattas av producentansvar.

Regeringen avser att inom EU verka för att

säkerställa en miljöorienterad produktpolitik som

skapar förutsättningar för en effektiv inre marknad

med ett starkt skydd för människors hälsa och för

miljön. En sådan politik bör även bidra till en

hållbar utveckling inom det internationella

handelssystemet. En internationell miljöanpassning

av produktpolitiken öppnar även möjligheter för

svensk export till länder där annars nationella

särregler är alltför kostsamma för att en enskild

exportör skall kunna modifiera sin produkt. På

motsvarande sätt ökar utbudet för svenska

importörer, vilket ger samhällsekonomiska vinster.

Varje aktör har ett ansvar för en miljöorienterad

produktpolitik

Ansvaret för att förbättra miljön vilar på var och

en av oss. Alla delar av samhället, den offentliga

sektorn, näringslivet, ideella organisationer och

enskilda medborgare måste därför medverka. För att

uppnå ett ekologiskt hållbart samhälle krävs ett

brett engagemang och deltagande i miljöarbetet.

Principen om sektorsansvar och sektorsintegrering

utvecklades första gången i propositionen En god

livsmiljö (prop. 1990/91:90). Det är således ett

gemensamt ansvar för alla och envar att söka uppnå

målen för en ekologiskt hållbar utveckling, de

övergripande miljöpolitiska målen samt de nya

nationella miljökvalitetsmålen. Regeringen har givit

Miljövårdsberedningen i uppdrag (dir. 1998:65) att

medverka i arbetet med att ta fram strategier för

utveckling av ett ekologiskt hållbart näringsliv.

Uppdraget skall redovisas till regeringen i

december 2000.

Regeringen avser att fortsätta att verka för att

avfallsaktörerna omhändertar uttjänta produkter på

ett miljömässigt godtagbart sätt. Regeringen har mot

denna bakgrund vidtagit flera åtgärder för att styra

mot ett bättre omhändertagande av avfallet, t.ex.

genom skatt på det avfall som deponeras och förbud

mot deponering av vissa avfallsslag. Regeringen

anser att avfallsaktörerna genom att omhänderta

uttjänta produkter på ett miljömässigt godtagbart

sätt har en viktig roll inom ramen för en

miljöorienterad produktpolitik.

Motionerna

En gemensam miljöorienterad produktpolitik

Enligt motion MJ36 (c) yrkande 2 bör de lokala

investeringsprogrammen avslutas och de återstående

pengarna användas på ett för miljön och

sysselsättningen effektivare sätt. Vidare anförs att

regeringen bör ta initiativ till att göra miljö- och

kretsloppsanpassning av varu- och produktflöden samt

funktionstänkande till huvudfrågor vid nästa

regeringskonferens (yrkande 9).

En miljöorienterad produktpolitik kräver en

helhetssyn

Enligt motion MJ36 (c) yrkande 1 måste

miljöpolitiken utformas med funktionstänkandet som

grund. Det är inte produkten i sig som efterfrågas

utan det är funktionen som produkten tillhandahåller

som skall efterfrågas. En viktig del av den

miljödrivna utvecklingen är således att på ett

effektivt sätt tillhandahålla funktioner. Vidare

yrkas att riksdagen ger regeringen i uppdrag att

återkomma med förslag om en samlad strategi för

miljöexport i linje med vad som presenterats av

Miljöexportutredningen (yrkande 3). Regeringen bör

dessutom återkomma till riksdagen med förslag om ett

generellt producentansvar i linje med vad som

presenterats av Kretsloppsdelegationen (yrkande 4).

Enligt motion MJ718 (c) yrkande 8 bör regeringen

satsa 25 miljoner kronor år 2000 och därefter 30

miljoner kronor vartdera året 2001 och 2002 för att

underlätta svenska företags export av varor och

tjänster med höga miljöprestanda. Motionärerna anser

att med en sådan satsning kan hela den strategi som

presenterades av Miljöexportutredningen genomföras.

När det gäller kemikalier och komponenter i avfall

framhålls i motion MJ743 (m) att det i dag finns

krav på dokumentation inom många varugrupper.

Däremot finns dessa data inte tillgängliga på ett

samlat och enkelt sätt. Branschorganisationerna bör

därför ta initiativ till att införa system med

databaser där komponenter i olika varor registreras

med enkel åtkomlighet (yrkande 4). För att kunna

bedriva ett effektivt och marknadsanpassat

miljöarbete är innehållsdeklarationer med

information om farliga egenskaper hos en vara av

största betydelse. Förutom denna information behövs

även miljö- och hälsoinformation på varor. En

omfattande världshandel och komplexa

produktionskedjor gör det svårt att få kunskap om

vad varor tillverkade i utlandet innehåller då

merparten av varorna kommer till Sverige genom

import. Arbetet med att få till stånd ett omfattande

system med miljövarudeklarationer för varor måste

därför vila på internationellt samarbete, framför

allt inom EU (yrkande 5). Även i motion

2000/01:MJ711 (c) yrkas att regeringen återkommer

med ett förslag om ett generellt producentansvar i

linje med vad som presenterats av

Kretsloppsdelegationen (yrkande 35). Enligt motion

2000/01:MJ795 (c) yrkande 2 bör producentansvaret

bli föremål för en översyn omfattande

insamlingsmålen, huvudmannaskapet för sopor/åter-

vinningsmaterial och uppdelningen av ansvaret för

papper på flera materialbolag. I motion

2000/01:MJ841 (fp) framhålls att en

samhällsekonomisk analys av systemet med

producentansvar måste mynna ut i eventuella

justeringar av avgifter och regelverk så att

kostnaderna tydligt motsvaras av miljövinster

(yrkande 18). Vidare bör producentansvaret utökas

till att omfatta fler produkter (yrkande 19). Enligt

motion 2000/01:N390 (s) innebär dagens regler för

producentansvaret att man använder procentuella

kvoter av förpackningar som skall samlas in och

återvinnas. För detta ansvarar producenterna.

Eftersom det inte finns några regler om lokala

kvoter väljer vissa insamlingsorganisationer att

uppfylla kvoten i tätorterna, där insamlingen blir

billigast. För skärgården innebär det på vissa

ställen att det över huvud taget inte sker någon

insamling av förpackningar. Enligt motionärerna

måste regeringen se över gällande regelverk så att

denna orättvisa skevhet tas bort (yrkande 3). I

motion 2000/01:Bo539 (mp) yrkas att regeringen

tillsätter en utredning för att klarlägga att

byggsektorn klarar sitt frivilliga producentansvar

(yrkande 1). I utredningen bör också frågan om

lagstiftat producentansvar för byggsektorn tas upp

(yrkande 2).

Varje aktör har ett ansvar för en miljöorienterad

produktpolitik

Enligt motion MJ36 (c) står Sverige inför en stor

utbyggnad av kapaciteten för att bränna avfall. I

stora stycken är det oklart hur denna ökade

förbränning påverkar miljön. En av

grundförutsättningarna för att avfalls- och

sopförbränning inte skall påverka miljön på ett

negativt sätt är att ha klara definitioner på vad

som är att räkna som sorterat och osorterat avfall.

För att skapa långsiktiga regler till gagn för både

miljön och avfallsaktörer måste riktlinjer om vad

som är sorterat och osorterat avfall tas fram

(yrkande 5). Sedan den 1 januari 2000 finns det en

skatt på deponering av avfall. Detta är positivt för

att stimulera en minskning av det avfall som

deponeras. Samtidigt har detta lett till att allt

större mängder avfall går till förbränning som inte

är belagd med skatt. Enligt motionärerna är det

angeläget att utreda vilka konsekvenser en skatt på

förbränning av sopor skulle få för miljön och

människors hälsa (yrkande 6). Vidare anser

motionärerna att regeringen bör erkänna den viktiga

roll de ideella miljöorganisationerna har genom att

ge dem ett berättigat stöd. Anslagen till de ideella

miljöorganisationerna bör räknas upp (yrkande 8).

Utskottets överväganden

En gemensam miljöorienterad produktpolitik

Som framhålls i skrivelsen är den globala

konkurrensen och den ekonomiska och politiska

utvecklingen i andra delar av världen avgörande för

vad som är möjligt att uppnå också i Sverige inom

ramen för hållbar utveckling. Få varor både

tillverkas, används och omhändertas inom landet, och

vår produktion och konsumtion är starkt integrerad

med och beroende av produktion och konsumtion i

andra länder. Globaliseringen av ekonomin medför att

handeln med varor över nationsgränserna

intensifieras och med denna även den diffusa

spridningen av föroreningar via varorna. En

internationell samverkan är också nödvändig för att

inte skapa nya handelshinder och minskad konkurrens.

EU:s inre marknadsregler och internationella

produkt- och materialstandarder är här viktiga

utgångspunkter. Genom att integrera miljöhänsyn i

den politik som rör den inre marknadens funktion kan

den inre marknaden verka för en ökad

miljöanpassning. Huvudinriktningen är därför att

sträva efter en internationell, miljöorienterad

produktpolitik i syfte att nå enhetliga regler och

de gemensamma åtgärder som behöver vidtas för att

minska produkters totala miljöpåverkan. Utskottet

erinrar avslutningsvis om att frågan om en gemensam

miljövarupolicy inom EU behandlades av utskottet

redan i samband med propositionen Svenska miljömål -

Miljöpolitik för ett hållbart Sverige. Utskottet

gjorde därvid samma bedömning som regeringen att en

miljövarupolicy bör arbetas fram inom EU för att

bl.a. klargöra vilka miljökrav som skall gälla för

produkter som släpps ut på marknaden. Skrivelsen om

en miljöorienterad produktpolitik innebär i denna

del ingen förändring i förhållande till tidigare

gjord bedömning. Det anförda tillgodoser i allt

väsentligt syftet med motion MJ36 (c) yrkande 9.

Yrkandet påkallar således ingen ytterligare

riksdagens åtgärd.

Våren 2001 skall de kommuner som beviljats bidrag

för perioden 1998-2000 lämna slutrapporter och

redovisa utfallet av de lokala investeringspro-

grammen. Slutrapporterna ger underlag för en slutlig

bedömning av vilket statsbidrag som kommunerna har

rätt till. Slutrapporterna ger också underlag för

redovisningar och analyser av vilka resultat och

effekter som uppnåtts beträffande miljö,

sysselsättning, teknikutveckling samt för

sammanställning av nya kunskaper och erfarenheter.

Med det anförda avstyrker utskottet motion MJ36 (c)

yrkande 2.

En miljöorienterad produktpolitik kräver en

helhetssyn

Som framhålls i skrivelsen påverkar en produkt

miljön i olika hög grad under de olika faserna i

produktens livscykeln. En produkts negativa påverkan

på människors hälsa och på miljön måste minimeras

under produktens hela livscykel. Därför är det

viktigt att miljö- och hälsoaspekter, inklusive

arbetsmiljöaspekter, integreras i livscykelns alla

led. För att kunna sätta relevanta mål och för att

effektivt kunna prioritera mellan olika åtgärder

inom ramen för en miljöorienterad produktpolitik

krävs en ökad kunskap om olika produkters

miljöbelastning under hela livscykeln.

Livscykelperspektivet kan dessutom vara svårt att

tillämpa för vissa produkter då delkomponenter köps

och säljs av en rad aktörer i andra delar av

världen. Livscykeln kan i sådana fall bli lång och

svår att överblicka. Med det anförda föreslår

utskottet att motion MJ36 (c) yrkande 1 lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd.

Framtagningen av produktrelaterad miljöinformation

sker i dag antingen i enlighet med bindande regler

eller på frivillig väg. Bland de lagreglerade

systemen finns bl.a. klassificering och märkning av

kemiska produkter och varuinformationsblad samt

miljörapporter. Miljöbalken innehåller krav på

information om varors och tjänsters miljöpåverkan.

Detta framgår bl.a. av kraven på allmänna

försiktighetsmått och kunskapskravet enligt de

allmänna hänsynsreglerna. Även reglerna om

verksamhetsutövarens egenkontroll anger en

skyldighet för olika aktörer att hålla sig

underrättade om verksamhetens eller åtgärdens

miljöpåverkan. Bland de frivilliga systemen finns

bl.a. miljövarudeklarationer, miljömärkning och

miljöredovisning. Som framhålls i skrivelsen har

leverantörer och tillverkare den största kunskapen

om de material och ämnen som ingår i deras produkter

och därmed den bästa möjligheten att ta fram den

produktrelaterade miljöinformationen. De bör ta ett

gemensamt ansvar för detta och för att informationen

görs målgruppsanpassad och lätt att förstå. Samtliga

aktörer måste engageras och få kunskap om

produkternas egenskaper och deras påverkan på hälsa

och miljö. De behöver denna kunskap för att de skall

kunna fatta välgrundade beslut om sitt eget

agerande. Genom att ställa skärpta krav på

förbättrad miljöinformation från sina leverantörer

har företagen möjlighet att styra miljöbelastningen

från sina produkter och processer. En konsument har

rätt att få kunskap om innehållet i en produkt, hur

den producerats samt produktens kvalitet etc. för

att därmed kunna bedöma konsekvenserna av sitt val.

Som regeringen anför bör en miljöorienterad

produktpolitik därför innehålla en vägledande

princip om aktörernas ansvar för miljöinformation.

Viktiga styrmedel som miljömärkning och certifierade

miljövarudeklarationer bör även fortsättningsvis

utvecklas. Även för de produkter där certifiering

inte lämpar sig är det viktigt att näringslivet

fortsätter att utveckla miljövarudeklarationer. Det

anförda tillgodoser i allt väsentligt syftet med

motion MJ743 (m) yrkandena 4 och 5. Utskottet

föreslår därför att berörda yrkanden lämnas utan

någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare

(dir. 2000:28) för att utföra en bred översyn av

producentansvaret. Utredaren skall se över såväl de

miljörelaterade som samhällsekonomiska effekterna av

det införda producentansvaret samt undersöka om

ytterligare varugrupper skulle kunna omfattas av

producentansvar. Uppdraget skall redovisas till

regeringen senast den 31 juli 2001. Mot bakgrund av

det anförda föreslår utskottet att motionerna

2000/01:MJ36 (c) yrkande 4, 2000/01:MJ711 (c)

yrkande 35, 2000/01:

MJ795 (c) yrkande 2, 2000/01:MJ841 (fp) yrkandena 18

och 19, 2000/01:

N390 (s) yrkande 3 och 2000/01:Bo539 (mp) yrkandena

1 och 2 lämnas utan vidare åtgärd.

Utskottet har från Regeringskansliet inhämtat att

regeringen från år 1998 under en treårsperiod

avsätter 12 miljoner kronor och under år 2000

ytterligare 9 miljoner kronor till Exportrådet för

att genomföra ett exportprogram för miljöteknik.

Programmet syftar till att bistå mindre

exportföretag med bl.a. kompetens och information.

Till programmet är en referensgrupp knuten med

ledamot bl.a. från Regeringskansliet. Utskottet är

inte berett att utöver detta föreslå något uttalande

från riksdagens sida med anledning av det i

motionerna MJ36 (c) yrkande 3 och MJ718 (c) yrkande

8 framförda förslaget om att utarbeta en samlad

strategi för export av svensk miljöteknik.

Motionerna avstyrks i berörda delar.

Varje aktör har ett ansvar för en miljöorienterad

produktpolitik

I likhet med regeringen anser utskottet att ansvaret

för att förbättra miljön vilar på alla delar av

samhället. Den offentliga sektorn, näringslivet,

ideella organisationer och enskilda medborgare måste

medverka. För att uppnå ett ekologiskt hållbart

samhälle krävs ett brett engagemang och deltagande i

miljöarbetet. När det gäller stöd till ideella

miljöorganisationer anvisades för innevarande

budgetår sammanlagt 5 100 000 kr till deras

verksamhet. I budgetförslaget för år 2001 anvisas

nya medel under anslaget 34:2 Miljöövervakning m.m.

(prop. 2000/01:1, volym 11, utgiftsområde 20, s.

30). Med det anförda föreslås att motion MJ36 (c)

yrkande 8 lämnas utan vidare åtgärd.

Som framhålls i skrivelsen är ett av

avfallspolitikens övergripande mål att minska

avfallets farlighet. Detta förutsätter att de

farliga materialen kan sorteras ut och omhändertas

på ett miljöriktigt sätt. I dag återanvänds eller

återvinns endast en liten del av

konsumtionsavfallet. En stor del av det avfall som i

dag deponeras kan med fördel återvinnas eller

behandlas på ett miljömässigt bättre sätt. Varje

avfallsslag bör behandlas utifrån dess inneboende

egenskaper och användningsmöjligheter. För att

avfallet skall kunna nyttiggöras krävs att det

sorteras och separeras. Genom att även

fortsättningsvis skapa tydliga spelregler och

förutsättningar för avfallsaktörerna underlättas

deras möjligheter att bedriva ett aktivt

miljöarbete. Det anförda tillgodoser i allt

väsentligt syftet med motion MJ36 (c) yrkande 5.

Utskottet föreslår därför att berört motionsyrkande

lämnas utan vidare åtgärd.

Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag utrett

frågan om kapaciteten är tillräcklig för att ta hand

om allt utsorterat brännbart avfall år 2002 när

förbud införs att deponera detta och att ta hand om

det organiska avfallet senast år 2005. Industrins

brännbara avfall ingår inte i utredningen.

Naturvårdsverket konstaterar därvid bl.a. att

deponeringen av brännbart avfall kan upphöra utan

att det leder till en ensidig satsning på

förbränning. Mycket av det brännbara, t.ex.

matrester, kan komposteras. Samtidigt bedömer

Naturvårdsverket att varken kapaciteten att

kompostera, återvinna eller förbränna kommer att

räcka till för att klara förbudet mot att deponera

brännbart avfall år 2002. Enligt verket bör

ekonomiska styrmedel övervägas, t.ex. att höja

deponiskatten eller införa en avgift på brännbart

material. Utskottet konstaterar för egen del att en

skatt på avfall nyligen införts och att det är

alltför tidigt att bedöma vilka effekter den fått på

avfallshanteringen Som regeringen framhåller i årets

budgetproposition finns det anledning att

uppmärksamma riskerna med en ökad förbränning av

osorterat avfall, och det är därför angeläget att

följa upp och utvärdera hur systemet med

avfallsbeskattningen fungerar (prop. 2000/01:1,

volym 11, utgiftsområde 20, s. 23). Med det anförda

föreslår utskottet att motion MJ36 (c) yrkande 6

lämnas utan vidare åtgärd.

Miljölagstiftningen

Bakgrund

Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft och

ersatte därmed ett femtontal lagar på miljö-,

hälsoskydds- och naturresursområdet. Regeringen har

därutöver utfärdat en rad förordningar med olika

tillämpningsföreskrifter. Propositionen om

miljöbalken (1997/98:45) behandlades av utskottet i

maj 1998 (bet. 1997/98:JoU20).

Den 22 december 1999 tillsatte regeringen kommittén

Miljöbalken - uppföljning och reformbehov

(Miljöbalkskommittén, dir. 1999:109), med uppgift

att utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna

förslag till nödvändiga reformer. I uppdraget ligger

bl.a. att ägna intresse åt miljökvalitetsnormernas

betydelse för miljöarbetet, prövningsordningen och

andra regler för mål om tillstånd enligt

miljöbalken, kostnadsmässiga konsekvenser av

miljöbalkens tillämpning, avgiftssystemet,

miljösanktionssystemet, utformningen av

bestämmelserna om miljöbrott m.m. samt behovet av

andra åtgärder för ett effektivt och rättvist

sanktionssystem. Ett delbetänkande skall avges den

31 december 2000, vilket skall innehålla en

redovisning av förslag av mera begränsad, lagteknisk

natur. Ytterligare ett delbetänkande skall avges

senast den 1 juli 2002 med förslag till mer

omfattande ändringar av lagstiftningen. Ett

slutbetänkande skall lämnas senast den 31 december

2003, vari en fullständigare bild av hur miljöbalken

fått genomslag i den praktiska tillämpningen skall

redovisas. Flertalet av de frågor i motionerna som

rör miljöbalken är således föremål för

Miljöbalkskommitténs pågående arbete.

Motionerna

Allmänna frågor

I motion MJ255 (fp) yrkande 15 anförs att de

miljökvalitetsnormer som kan föreskrivas enligt

miljöbalken är tänkta att utgöra den absoluta

miniminivån på livsmiljön. Om dessa normer skulle

överskridas måste enligt motionen detta medföra

vissa rättsverkningar. Enligt miljöbalken skall ett

åtgärdsprogram upprättas, bl.a. om det behövs för

att en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas.

Motionärerna föreslår därför att sådana

åtgärdsprogram skall få bindande verkan. I motion

MJ718 (c) yrkande 5 framställs krav på att

miljökvalitetsnormer också skall kunna omfatta

biologisk mångfald. Det bör enligt motionen vara

fullt möjligt att ett visst antal individer, av

t.ex. en särskild djurart, eller ett visst antal

biotoper av något slag inom ett område föreskrivs

som miljökvalitetsnorm.

I motion MJ705 (m) yrkande 2 påpekas att

miljöbalken är en ramlag som regeringen och andra

myndigheter skall precisera innehållet i. Detta

leder enligt motionen till en djungel av regler och

föreskrifter från olika myndigheter med utrymme för

olika tolkningar mellan myndigheterna. Enligt

motionen är det därför viktigt att handläggande

myndigheter på ett tidigt stadium tar kontakt med

berörda markägare. I motionen hävdas vidare att

avgifterna måste stå i proportion till hur stor

nytta de gör för miljön samt att tillstånd och

dispenser inte får bli alltför krångliga. I motionen

framhålls dessutom som viktigt att anslagen för

reservatsbildning och biotopskydd är tillräckliga

och att inventeringar inte görs utan att markägaren

underrättas.

I motion MJ710 (c) efterfrågas en utvärdering av

miljöbalkens effekter. Enligt motionen leder lagen

på flera punkter till invecklade procedurer som

minskar miljöengagemanget. Som exempel anges

omständliga regler för anmälan och tillstånd vid

olika typer av avfallshantering och höga

anmälningsavgifter, höga miljösanktions- och

tillsynsavgifter. Motionären tar också upp

avfallsskatten och hävdar att den är så konstruerad

att skatt utgår även för täckmassor av jord och sand

som körs in på avfallstippar för att öka hållfasthet

och minska genomvattning. Detta leder enligt

motionären till att man kan spara pengar på att

missköta tipparna. I motionen framförs vidare

invändningar mot att reglerna för

miljökonsekvensbeskrivningar är alltför

komplicerade.

Den möjlighet som kommuner och länsstyrelser har

att interimistiskt skydda naturvärden i 7 kap. 24 §

miljöbalken är enligt motion MJ783 (s) viktig.

Emellertid anser motionärerna det angeläget att det

kommer till stånd en utvärdering av hur regeln

tillämpats hittills.

Enligt motion MJ749 (m) måste miljöavgifternas

storlek kunna anpassas till företagens storlek för

att inte slå alltför hårt mot små företag. I

motionen framförs därför krav på en översyn av

miljöbalken i detta avseende. Motion MJ743 (m) anger

att kemikalieavgifterna, som är en stor del av

KEMI:s intäkter, beräknas på kvantitet. Avgiften tas

ut från ett ton till hundratusen ton. Över denna

nivå tas ingen avgift ut. Många mindre företag och

importörer upplever det nuvarande systemet som

orättvist då vikt inte står i relation till värdet

av produkterna. Regeringen bör få i uppdrag att se

över nuvarande avgiftssystem så att större hänsyn

kan tas till de mindre företagen och importörerna

(yrkande 8). Samma uppfattning framförs i motion

MJ728 (m).

Miljöbalkens förhållande till skogsvårdslagen tas

upp i motion MJ309 (kd) yrkande 1. Enligt motionen

är miljöbalkens regler bristfälligt anpassade till

skogs- och lantbrukets förutsättningar. En

skogsägares avverkningsanmälan kan komma att prövas

enligt båda lagarna med olika utgång som följd.

Sådana oklarheter kan komma att drabba skogsbruket

hårt till nackdel för skogsvården och därmed också

svensk ekonomi, menar motionärerna.

I motion MJ765 (s) framförs uppfattningen att

miljöskadeförsäkringen i sin nuvarande form visat

sig vara i det närmaste verkningslös. Motionärerna

anser det angeläget med en skyndsam utvärdering av

bestämmelserna härom.

Allemansrätten, strandskyddet, m.m.

I motionerna MJ311 (c) yrkande 3, MJ701 (c), MJ705

(m) yrkande 1, MJ736 (m) yrkande 7 och N238 (kd)

yrkande 7 behandlas frågan om missbruk av

allemansrätten i kommersiellt syfte. Samtliga

motioner framhåller vikten av att ägaren ges rätt

att neka kommersiellt utnyttjande av marken.

Frågan om strandskyddet tas upp i ett flertal

motioner. I motionerna MJ708 (m) och Bo419 (m)

yrkande 3 framförs uppfattningen att skyddet för

stränderna inte skall vara generellt utan inrättas

först sedan det konstaterats att marken är värd att

bevara. Enligt motionerna N277 (kd) yrkande 5 samt

N279 (kd) yrkande 8 bör i stället möjligheterna till

dispens från strandskyddet öka. Samma uppfattning

uttrycks i motion MJ732 (kd) (yrkande 1) som dock

tillägger att kommunerna borde vara de myndigheter

som bäst kan bedöma frågan om dispens från

strandskyddet (yrkande 2). Motion MJ761 (s)

uttrycker samma uppfattning i dessa hänseenden.

Enligt motionerna Bo401 (c) yrkande 1 och MJ794 (s)

bör dagens regler kompletteras med en möjlighet till

lokal anpassning av strandskyddet. Motionärerna till

motionerna MJ758 (s), MJ777 (c) och MJ779 (s) anser

att lättnader i regelverket borde kunna göras i

glest befolkade områden.

Straff, sanktioner, m.m.

Centerpartiet anser i motion Ju905 (c) yrkande 33

att miljöbalkens straffbestämmelser avviker från

annan straffrättslig lagstiftning genom att

miljöbalken inte skiljer på om brottet begåtts

uppsåtligen eller av oaktsamhet i straffhänseende,

vilket annars är det normala. Av denna anledning

anser Centerpartiet att en översyn bör göras av

reglerna i miljöbalken.

I motion MJ734 (s) yrkande 2 förordas en kraftig

skärpning av bötesbeloppen för nedskräpning enligt

29 kap. 7 § miljöbalken. Motionären anser att syftet

uppnås genom att i straffskalan ange ett minsta

bötesbelopp om 1 000 kr.

Enligt motionerna MJ718 (c) yrkande 18 och Ju905

(c) yrkande 34 utgör rekvisitet ringa brott i 29

kap. 11 § miljöbalken ett hinder mot

miljöbrottsbekämpningen. Om vissa i miljöbalken

uppräknade brott är att anse som ringa döms inte

till ansvar. Eftersom rekvisitet inte är definierat

skapar det osäkerhet om gränsen för vad som är

straffbart. Detta resulterar enligt motionärerna i

att åtal på felaktiga grunder läggs ner. Reglerna i

20 kap. rättegångsbalken om åtalsunderlåtelse torde

enligt motionärerna vara tillräckliga, varför

rekvisitet ringa brott bör utmönstras ur

miljöbalken.

Enligt motionerna MJ718 (c) yrkande 19 och Ju905

(c) yrkande 35 ligger den maximala

miljösanktionsavgiften på en alltför låg nivå. Utan

att ange en högsta nivå anser Centerpartiet att

avgiften skall höjas.

Övriga frågor

I motionerna MJ239 (s) och MJ517 (m, kd, c) framförs

yrkanden om att koncessioner för äldre anläggningar

för omhändertagande och destruktion av riskavfall

skall omprövas vid all förändring av verksamheten.

Enligt motion MJ752 (v) yrkande 5 bör miljö- och

hälsoskyddsfrågorna garanteras en egen förvaltning i

kommunerna. Yrkandet motiveras med att det

visserligen i miljöbalken anges att driften skall

hållas skild från kontrollen men att det inte finns

något uttryckligt förbud mot att ha sammanslagna

organisationer med oklara roller. Det vore enligt

motionen lämpligt att garantera det kommunala

miljöarbetets integritet i samband med översynen av

miljöbalken.

I motion T210 (kd) framställs yrkande om

lagstiftning för terrängfordon (yrkande 5) och om

att för- och nackdelarna med registreringsnummer på

sådana fordons drivmattor skall utredas (yrkande 6).

Enligt motionen skulle det underlätta för polisen

att övervaka de ofta mycket stora områden där

skoteråkning är förbjuden. Möjligheten att

identifiera skotrar skulle dessutom enligt motionen

underlätta räddningstjänstens arbete. Enligt motion

MJ713 (mp) bör märkning av drivmattorna på skotrar

införas på försök. Detta bl.a. för att öka polisens

möjligheter att bekämpa tjuvjakt på rovdjur.

Utskottets överväganden

Allmänna frågor

Enligt 5 kap. miljöbalken får regeringen för vissa

geografiska områden eller för hela landet meddela

föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft

eller miljön i övrigt, om det behövs för att

varaktigt skydda människors hälsa eller miljön eller

för att avhjälpa skador på eller olägenheter för

människors hälsa eller miljön

(miljökvalitetsnormer). Ett åtgärdsprogram skall

upprättas bl.a. om det behövs för att en

miljökvalitetsnorm skall uppfyllas. Frågan om ett

åtgärdsprograms rättsverkningar som åsyftas i motion

MJ255 (fp) yrkande 15 behandlades av utskottet redan

i samband med propositionen om införande av

miljöbalken (bet. 1997/98:JoU20 s. 60 f.). Utskottet

anförde då att det av propositionen framgår att

åtgärdsprogrammen är bindande för myndigheter och

kommuner på det sättet att de är skyldiga att

säkerställa att normerna uppfylls och att dessa

myndigheter för övrigt också vanligtvis skall

upprätta åtgärdsprogrammen. Utskottet anförde vidare

att normerna och åtgärdsprogrammen indirekt får en

styrande verkan på verksamhetsutövarna genom de åt-

gärder myndigheter och kommuner vidtar vid

exempelvis tillståndsprövning och tillsyn. Utskottet

delade därför regeringens ståndpunkt att

åtgärdsprogrammen inte bör vara direkt bindande för

enskilda på annat sätt än att de beslut som

myndigheter vid senare tidpunkt fattar utifrån

åtgärdsprogrammen blir bindande. Utskottet vill i

sammanhanget framhålla att det i

Miljöbalkskommitténs uppdrag ligger att följa upp

systemet med miljökvalitetsnormer och analysera dess

genomslagskraft samt vid behov lämna förslag till

förändringar. Mot bakgrund av det anförda anser sig

utskottet inte berett att nu vidta några åtgärder

med anledning av motionen.

Miljökvalitetsnormerna skall enligt miljöbalken

ange de föroreningsnivåer eller störningsnivåer som

människor kan utsättas för utan fara för olägenheter

av betydelse eller som miljön eller naturen kan

belastas med utan fara för påtagliga olägenheter. I

betänkandet över propositionen om miljöbalk påpekade

utskottet (s. 59) att det knappast är möjligt att

verkställa en norm som innebär att t.ex. ett visst

antal exemplar av en vild djurart skall finnas inom

ett visst angivet geografiskt område. Däremot

innebär bestämmelserna att en miljökvalitetsnorm kan

ange den högsta eller lägsta förekomsten av

organismer i yt- och grundvattnet, vilket kan tjäna

till ledning för bedömning av tillståndet i miljön,

s.k. bioindikatorer. Sådana indikatorer kan därför

vara ett värdefullt instrument i miljöarbetet. Det

kan dessutom i en norm anges den högsta eller lägsta

förekomsten i mark, yt- och grundvatten, luft eller

miljön i övrigt av kemiska produkter eller

biotekniska organismer. Det kan exempelvis röra sig

om halten av svavel- och kvävedioxid, syrehalten

eller Ph-värdet. Många av de förutsättningar som

krävs för biologisk mångfald kan således regleras

genom miljökvalitetsnormer. Mot bakgrund av det

anförda och vad som ovan redovisats om

Miljöbalkskommitténs pågående arbete avstyrker

utskottet motion MJ718 (c) yrkande 5.

Såsom inledningsvis anförts ingår i

Miljöbalkskommitténs uppdrag att redovisa de

erfarenheter som gjorts av miljöbalkens

hänsynsregler och hur miljöbalken fått genomslag i

den praktiska tillämpningen liksom andra frågor som

rör uppföljningen av de centrala instrumenten i

balken. I uppdraget ligger dessutom att närmare

studera de kostnadsmässiga konsekvenserna av

miljöbalkens tillämpning för de tillståndssökande

och andra inblandade, avgiftssystemet och

gränsdragningen mellan skatt och avgift vid

myndighetsutövning. Utskottet finner därför att

motionerna MJ705 (m) yrkande 2, MJ710 (c), MJ728

(m), MJ743 (m) yrkande 8, MJ749 (m) och MJ783 (s) i

avvaktan på Miljöbalkskommitténs betänkande inte bör

föranleda något ställningstagande av riksdagen i

själva sakfrågan. Vad avser de motioner som

behandlar miljö- och kemikalieavgifter kan

emellertid tilläggas att dessa avgifter skall täcka

en myndighets kostnader för verksamheten enligt

miljöbalken, den s.k. självkostnadsprincipen (prop.

1997/98:45, del 1 s. 516). Något överskott skall

enligt propositionen däremot inte uppkomma.

Kemikalieutredningen (M1998:09) har fått i

tilläggsuppdrag (dir. 2000:41) att göra en översyn

av kemikalieinspektionens verksamhet och

finansiering. Uppdraget skall redovisas den 31

december 2000.

När det gäller förhållandet mellan miljöbalken och

skogsvårdslagen framgår av propositionen angående

följdlagstiftning till miljöbalken m.m. (1997/98:90)

att båda lagarna skall gälla parallellt i den

bemärkelsen att regler om vad som skall iakttas vid

utövandet av verksamheten kan finnas i både

miljöbalken och i skogsvårdslagen. Miljöbalkens

målparagraf, allmänna hänsynsregler och

miljökvalitetsnormer utfärdade med stöd av

miljöbalken är tillämpliga på skogsmark och

skogsbruk, dvs. inom skogsvårdslagens

tillämpningsområde. Därav följer enligt

propositionen (s. 244) att föreskrifter som meddelas

med stöd av skogsvårdslagen skall vara förenliga med

de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och

att de skall främja uppfyllandet av miljöbalkens

mål, sådant det kommer till uttryck i 1 kap. 1 §

miljöbalken. Föreskrifterna får emellertid inte

heller motverka att miljökvalitetsnormer som har

utfärdats enligt 5 kap. miljöbalken uppfylls.

Förhållandet att en verksamhet kan omfattas av flera

olika regelverk är inte ovanligt. En

verksamhetsutövare är ofta skyldig att iaktta

reglerna i olika lagstiftningar. När två

bestämmelser som är tillämpliga på samma fråga leder

till olika resultat och bestämmelserna alltså är

oförenliga, måste en bedömning göras av vilken

bestämmelse som skall tillämpas. Utskottet anförde

vid behandlingen av propositionen (bet.

1997/98:JoU25, s. 9 f.) att av allmänna

lagvalsprinciper följer i förevarande fall att de

detaljerade föreskrifterna om miljöhänsyn i

skogsvårdsförfattningarna skall tillämpas. Utskottet

delade därvid regeringens uppfattning såsom den kom

till uttryck i propositionen att någon uttrycklig

reglering inte behövdes, eftersom den valda

metodiken med tillräcklig tydlighet knyter an till

allmänt erkända lagvalsprinciper. Utskottet

avstyrkte därför en motion med innebörden att en

reglering härav skulle ske. I propositionen (s. 245)

anförde regeringen vidare att i likhet med vad som

avsågs gälla för 12 kap. 6 § miljöbalken kommer

Skogsvårdsstyrelsen att vara tillsynsmyndighet inom

det område som regleras i skogsvårdsförfattningarna,

även om ingripandet stöder sig på de allmänna

hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Utskottet har

därför framfört uppfattningen att detta bör

underlätta möjligheten att åstadkomma en enhetlighet

i tillämpningen på det skogliga området (bet.

1997/98:JoU20, s. 45). Mot bakgrund av det anförda

och det förhållande att det i Miljöbalkskommitténs

uppdrag ligger att utvärdera hur tillsynen enligt

miljöbalken fungerar, finner utskottet att motion

MJ309 (kd) yrkande 1 inte bör föranleda några

åtgärder från riksdagens sida.

Miljöskadeförsäkringen inrättades år 1989 och är

avsedd att täcka person-och sakskador samt rena

förmögenhetsskador i de fall den skadelidande har

rätt till skadestånd men inte kan få skadeståndet

betalt eller rätten att kräva ut skadeståndet gått

förlorad eller det inte kan utredas vem som är

ansvarig för skadan. Det är således den som är

skadeståndsskyldig som i första hand skall betala

ersättningen. Försäkringen täcker inte skador på

miljön. I och med miljöbalkens införande

kompletterades miljöskadeförsäkringen med en sane-

ringsskadeförsäkring. Enligt vad utskottet inhämtat

stod inledningsvis ett konsortium av svenska försäk-

ringsbolag för miljöskadeförsäkringen. Efter år 1999

är det emellertid ett internationellt försäkringsbo-

lag som står för försäkringen. Eftersom

försäkringsersättning endast utgår då någon ansvarig

för skadan inte kan krävas, torde utbetalning av

ersättning för gamla miljöskador komma att bli

aktuellt allteftersom möjligheten att kräva

skadevållaren preskriberas. Det bör tilläggas att

EG-kommissionen i sin vitbok om ersättning för mil-

jöskador (KOM [2000] 66 slutlig) föreslår ett ramdi-

rektiv med grundläggande minimikrav som i efterhand

kan kompletteras. Direktivet föreslås gälla, utöver

person- och sakskador även betydande miljöskador,

förorenade områden och skador på den biologiska

mångfalden i vissa förutbestämda områden, det s.k.

Natura 2000-nätet. Miljöskador, med undantag för

skador på den biologiska mångfalden, och sak- och

personskador bör leda till ansvar endast om de

förorsakas av en farlig eller potentiellt farlig

verksamhet som regleras i EG-lagstiftningen.

Utskottet finner mot bakgrund av vad som anförts att

det inte för närvarande föreligger skäl för en sådan

utvärdering som efterfrågas i motion MJ765 (s).

Allemansrätten, strandskyddet, m.m.

Frågan om allemansrätten och dess omfattning har

tidigare behandlats av utskottet bl.a. i betänkande

1999/2000:MJU6. Enligt 2 kap. 3 § miljöbalken skall

en verksamhetsutövare eller den som vidtar en åtgärd

också vidta de försiktighetsmått som behövs för att

förebygga, hindra eller motverka att verksamheten

eller åtgärden kan medföra skada eller annan

olägenhet för människors hälsa eller miljön. I

betänkandet hänvisade utskottet till den flera

gånger tidigare framförda uppfattningen att det inte

är aktuellt att generellt reglera allemansrätten,

bl.a. på grund av att det skulle vara förenat med

svårigheter att generellt och exakt ange

allemansrättens innebörd (s. 7). Utskottets

uppfattning kvarstår. Det bör dock i sammanhanget

påpekas att regeringen med stöd av 12 kap. 6 §

miljöbalken kan meddela föreskrifter om

anmälningsplikt för vissa verksamheter - bl.a.

organiserat friluftsliv - som kan påverka na-

turmiljön. Med det anförda avstyrks motionerna MJ311

(c) yrkande 3, MJ701 (c), MJ705 (m) yrkande 1, MJ736

(m) yrkande 7 och N238 (kd) yrkande 7.

Enligt 7 kap. 15 § miljöbalken får regeringen eller

berörd myndighet förordna att ett strandområde, som

uppenbart saknar betydelse för att tillgodose

strandskyddets syften, inte skall vara omfattat av

strandskydd. När det gäller rätten till undantag

från strandskyddsbestämmelserna anförde utskottet i

samband med behandlingen av propositionen om

miljöbalken (1997/98:

JoU20 s. 75 f.) att denna möjlighet borde vara lika

restriktiv som förutsattes vid

strandskyddsbestämmelsernas tillkomst år 1974 (prop.

1974:166 s. 197, JoU 1974:52). De överväganden som

gjordes i proposition 1993/94:229 om ett

differentierat strandskydd ansåg utskottet inte tog

tillräcklig hänsyn till behovet av att skydda

friluftslivet och naturmiljön. Frågan om att bevara

stränder bör ses i ett långsiktigt perspektiv; att

ett område nu är av mindre intresse för något av

strandskyddets syften behöver inte innebära att

området kommer att vara ointressant i framtiden.

Utskottet gör i dag ingen annan bedömning.

Motionerna MJ708 (m), MJ732 (kd) yrkandena 1 och 2,

MJ758 (s), MJ761 (s), MJ777 (c), MJ779 (s), MJ794

(s), Bo401 (c) yrkande 1, Bo419 (m) yrkande 3, N277

(kd) yrkande 5 samt N279 (kd) yrkande 8 avstyrks.

Straff, sanktioner, m.m.

Motionerna MJ734 (s) yrkande 2 och Ju905 (c) yrkande

33 syftar till att skärpa straffen för vissa

miljöbrott. I direktiven till Miljöbalkskommittén

(dir. 1999:109) anges emellertid att kommittén bl.a.

skall uppmärksamma den straffrättsliga regleringen i

miljöbalken. Kommittén skall därvid beakta dels

Riksåklagarens år 1998 avgivna rapport Effektivare

miljöbrottsbekämpning vari anges förslag till

åtgärder, dels riksdagens uppdrag om en nationell

miljöbrottsstrategi (bet. 1997/98:JuU1). I

kommitténs uppdrag ligger dessutom att följa den

straffrättsliga tillämpningen av miljöbalken. I

avvaktan på resultatet av detta arbete anser

utskottet att motionerna bör lämnas utan åtgärd. Med

det anförda lämnas också motionerna MJ718 (c)

yrkande 18 och Ju905 (c) yrkande 34 utan vidare

åtgärd.

I Miljöbalkskommitténs uppdrag ligger också att

utvärdera effektiviteten i systemet med

miljösanktionsavgifter och samspelet mellan

tillsynsreglerna, sanktionsavgifterna och de

straffrättsliga reglerna samt föreslå de ändringar

av regelverket som kan behövas. De yrkanden som

Centerpartiet framfört om en höjning av den högsta

miljösanktionsavgiften i motionerna MJ718 (c)

yrkande 19 och Ju905 (c) yrkande 35 bör därför inte

heller de medföra någon riksdagens åtgärd. Det bör

emellertid i sammanhanget påpekas att vid införandet

av bestämmelserna det högsta beloppet för

miljösanktionsavgiften på riksdagens initiativ

sattes till 1 miljon kronor. Jordbruksutskottet

anförde därvid att om rättelse inte skett inom den

tid som ett första beslut om sanktionsavgift

omfattar, kan tillsynsmyndigheten fatta ytterligare

beslut. Utskottet påpekade dessutom att den som

överträder bestämmelserna i miljöbalken riskerar att

drabbas av såväl miljösanktionsavgift som straff

(bet. 1997/98:JoU20 s. 130).

Övriga frågor

Motionerna MJ239 (s) och MJ517 (m, kd, c) tar båda

sikte på Konvex anläggning i Stenstorp (Falköpings

kommun) som enligt motionerna har permanent

tillstånd att omhänderta och destruera

slakteriavfall. Enligt motionerna skiljer sig

verksamheten från den som avsågs i den ursprungliga

koncessionen, varför krav ställs på att all

förändring av verksamheter som Konvex bör

underställas samma prövning och åläggas samma krav

som vid nyanläggning. Det beslut att avslå

företagets ansökan om tillstånd att få bearbeta

större volymer animaliskt avfall som

Koncessionsnämnden för miljöskydd meddelat är

överklagat till regeringen och bereds för närvarande

av Regeringskansliet (Miljödepartementet). Enligt 11

kap. 7 § regeringsformen får riksdagen inte bestämma

hur förvaltningsmyndighet i särskilt fall skall

besluta i ett ärende. Utskottet yttrar sig därför

inte över den anläggning som motionerna avser. Det

bör emellertid i sammanhanget påpekas att

jordbruksministern i ett interpellationssvar till

riksdagen (prot. 1999/2000:87, 13 §, s. 31 f.)

uttalade att en sådan typ av verksamhet som bedrivs

i Stenstorp skall följa gällande bestämmelser på

området och bedrivas på ett sådant sätt att bl.a.

närboende inte utsätts för allvarliga olägenheter

samt att verksamhetens påverkan på miljön i annat

avseende begränsas till acceptabel nivå.

Jordbruksministern framhöll dessutom som sin

uppfattning att det är nödvändigt att utarbeta en

helhetslösning i fråga om omhändertagande av

animaliskt avfall, som tar hänsyn till såväl

smittskydds- som miljöaspekter. I frågesvar den 4

augusti 2000 (prot. 200/01:1, s.107 f.) uppgav

jordbruksministern att hon träffat företrädare för

berörda myndigheter och animalieproduktionens

organisationer för att diskutera hur hanteringen av

det animaliska avfallet skall tillgå i Sverige under

hänsynstagande till såväl smitt- som

miljöskyddsaspekter. Hon betonade därvid att det

ytterst är de enskilda djuruppfödarnas samt slakte-

rianläggningarnas ansvar att se till att det

animaliska avfallet omhändertas på ett sätt som är i

överensstämmelse med gällande lagstiftning. Enligt

jordbruksministern är näringen införstådd med detta

och har ambitionen att med stöd av berörda

myndigheter lösa de problem som föreligger.

Utskottet föreslår med det anförda att motionerna

lämnas utan vidare åtgärd.

Det är enligt 3 kap. 9 § kommunallagen (1991:900)

kommunfullmäktige som beslutar om nämndernas

organisation och verksamhetsformer utom såvitt avser

kommunstyrelsen som är obligatorisk. Den nuvarande

regleringen lämnar således utrymme för en uppdelning

av ansvarsområdena inom kommunen som kan innebära

att en intressekonflikt kan uppstå i exempelvis ett

tillsynsärende enligt miljöbalken. Det är därför

angeläget att nämndernas organisation och

verksamhetsformer inom en kommun utformas så att

konflikter av den sort som beskrivs i motion MJ752

(v) yrkande 5 inte uppstår. Miljöbalkskommittén har

emellertid i uppdrag att inhämta myndigheters,

organisationers och enskildas erfarenheter av hur

tillsynen fungerar och de allmänna hänsynsreglernas

roll i sammanhanget. De praktiska erfarenheterna av

denna fråga torde därför komma att få sin belysning

inom ramen för kommitténs arbete. Med det anförda

finner utskottet att motionen inte bör föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Bestämmelserna i 1 § terrängkörningslagen

(1975:1313) anger att regeringen får föreskriva att

körning med motordrivet fordon inom fjällområdet

skall vara förbjudet. För tillsyn häröver får

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer

utse naturvårdsvakter (3 a §). Om körningen inom ett

visst område, vilket även kan omfatta andra delar av

landet, kan medföra olägenhet från naturvårds-

synpunkt får regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer även förbjuda eller meddela

föreskrifter för sådan körning (3 §). Frågan om

införande av krav på märkning av snöskoters

drivmatta har varit föremål för förslag bl.a. i

Rikspolisstyrelsens rapport Projekt för översyn av

skotertrafiken (RPS 1993:5) som lämnades till

Kommunikationsdepartementet i november 1993.

Rapporten lämnades sedermera över till

Miljödepartementet och remissbehandlades tillsammans

med Skoterkörning på jordbruks- och skogsmark -

kartläggning och åtgärdsförslag (SOU 1994:16) och

med rapporten Snöskotern i naturen (Ds 1994:36).

Utarbetade rapporter och betänkanden samt

remissyttranden lämnades över till

Miljövårdsberedningen som i januari 1995 fått

regeringens uppdrag att göra en samlad analys av

miljösituationen i landets fjällområden och lämna

förslag till åtgärder för en hållbar utveckling.

Beredningen lämnade i oktober 1995 betänkandet

Hållbar utveckling i landets fjällområden (SOU

1995:100). Betänkandet låg sedermera till grund för

regeringens proposition Hållbar utveckling i landets

fjällområden (prop. 1995/96:226). Regeringen avstod

emellertid från att i propositionen lämna förslag

till sådan märkning som avses i motionerna MJ713

(mp) och T210 (kd) yrkande 6. Produktionen av

skotrar omfattas av flera internationella fabrikat.

Det torde därför enligt utskottets mening i

praktiken vara förenat med svårigheter att

upprätthålla krav på märkning av drivmattorna. Han-

deln med skotrar omfattas dessutom av EG-rätten, som

anger principen om varors fria rörlighet. Att i

Sverige kräva märkning av importerade skotrar torde

därför kunna komma att bedömas som ett otillåtet

handelshinder. I sammanhanget bör dock påpekas att

länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län har i uppdrag att årligen till

och med år 2001 till Naturvårdsverket redovisa

åtgärder för reglering av färdseln med terrängfordon

i fjällen, inklusive kommunernas arbete med

inrättande av regleringsområden. Redovisningen skall

utgöra underlag för en samlad utvärdering. Vidare

har Naturvårdsverket enligt regleringsbrev den 22

december 1998, nr 29, i uppdrag att göra en samlad

redovisning och utvärdering av lokalt och regionalt

arbete med regleringen av färdseln med fordon i de

svenska fjällen. Uppdraget skall redovisas senast

den 1 mars 2002. Utskottet avstyrker motionerna

MJ713 (mp) och T210 (kd) yrkande 6. Med det anförda

avstyrks jämväl motion T210 (kd) yrkande 5.

Den allmänna miljöpolitiken

Bakgrund

I maj 1998 lade regeringen fram miljöpropositionen

Svenska miljömål - Miljöpolitik för ett hållbart

Sverige (prop. 1997/98:145). I propositionen

föreslogs bl.a. en ny struktur för arbetet med

miljömål. Propositionen behandlades i utskottet

tillsammans med skrivelsen Hållbara Sverige -

uppföljning och fortsatta åtgärder för en ekologiskt

hållbar utveckling (skr. 1998/99:5) samt en rad

följdmotioner och motioner från den allmänna

motionstiden (1998/99:MJU6). Riksdagen antog därvid

15 nationella miljökvalitetsmål för det fortsatta

miljömålsarbetet.

Regeringen har härutöver presenterat en rad

propositioner med koppling till hållbar utveckling.

Som exempel härpå kan nämnas Hållbart fiske och

jordbruk (prop. 1997/98:2), Uppföljning av

skogspolitiken (prop. 1997/98:

158) och skrivelsen Konsumenterna och miljön - en

handlingsplan för hållbar utveckling (skr.

1997/98:67).

Hur arbetet med att nå en ekologiskt hållbar

utveckling fortskrider redovisas numera årligen.

Senast gjordes detta genom skrivelse 1999/2000:13

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling. Den behandlades av

utskottet i betänkande 1999/2000:MJU6.

Vid behandlingen av miljömålspropositionen (prop.

1997/98:145) uppdrog riksdagen åt regeringen att

lämna förslag till delmålen för de nationella

miljökvalitetsmålen. Regeringen hade redan i samband

med propositionen tillkallat en parlamentarisk

beredning med uppgift att göra en samlad översyn av

vilka delmål som behövs för att de nationella

miljökvalitetsmålen, med undantag för

miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan, skall

kunna nås inom en generation (dir. 1998:45). Denna

kommitté, som antog namnet Miljömålskommittén,

skulle i samverkan med berörda myndigheter kartlägga

och analysera behovet av delmål. Den skulle utgå

från myndigheternas redovisningar av de uppdrag om

delmål och åtgärder som aviseras i propositionen

samt förändringar i samhällsutvecklingen och

kunskapsutvecklingen under utredningstiden.

Regeringen utfärdade den 11 november 1999

tilläggsdirektiv till kommittén (dir. 1999:96).

Enligt tilläggsdirektivet skulle kommittén dessutom

lämna förslag till system för uppföljning och

revidering av delmål och åtgärdsstrategier.

Kommittén skulle också studera det pågående

regionala och lokala miljömålsarbetet och redovisa

behovet av ytterligare åtgärder på området.

Kommitténs samlade arbete redovisades i

slutbetänkande i juni 2000 Framtidens miljö - allas

vårt ansvar (SOU 2000:52). Betänkandet bereds för

närvarande av regeringen, som har aviserat en

miljöpolitisk proposition innefattande bl.a. de

olika delmålen för de nationella miljökvalitetsmålen

under slutet av år 2000.

I april 2000 presenterade Klimatkommittén (M

1998:06) - som fått i uppdrag att lägga förslag

till en samlad svensk strategi och ett

åtgärdsprogram på grundval av resultaten vid

klimatkonventionens tredje partsmöte i Kyoto,

Sveriges ansvar för EU:s gemensamma åtagande och med

utgångspunkt i riksdagens klimat- och

energipolitiska beslut - sitt betänkande Förslag

till svensk klimatstrategi (SOU 2000:23). Samtidigt

presenterade Utredningen om möjligheterna att

utnyttja Kyotoprotokollets flexibla mekanismer i

Sverige (N 1999:05) sitt betänkande Handla för att

uppnå klimatmål (SOU 2000:45). Dessa betänkanden är

också föremål för beredning inom Regeringskansliet.

Motionerna

Målen för ekologisk hållbarhet

Centerpartiet anser i motion MJ718 (c) yrkande 1 att

barnperspektivet bör synliggöras i miljöarbetet på

alla nivåer. Bland annat bör detta ske i arbetet med

miljökvalitetsmålen och Agenda 21.

Enligt motion N390 (mp) yrkande 2 behöver de femton

miljömålen kompletteras med fyra systemvillkor:

Naturen bör inte utsättas för systematisk

koncentrationsökning av ämnen från berggrunden (1)

eller från samhällets produktion (2). Den bör inte

utsättas för systematisk undanträngning genom

överuttag eller manipulation (3). Slutligen bör

hushållningen med resurser vara så effektiv och

rättvis att mänskliga behov tillgodoses överallt

(4).

Arbetet med framtagande av realistiska delmål är

enligt motion MJ736 (m) framtidsinriktat. Enligt

motionen är det olyckligt om arbetet bedrivs under

alltför stor tidspress, varför Miljömålskommitténs

arbete bör förlängas (yrkande 1).

Den offentliga sektorn och miljöarbetet

Enligt motion MJ703 (m) bör staten ta ett mer

heltäckande ansvar för de enskilda kommunernas

arbetssituation. Detta innebär enligt motionen att

det bör införas långtgående krav på samordning av

föreskrifter och allmänna råd och att det bör

utredas om det är möjligt att låta ackrediterade

organisationer sköta vissa kontroller. Moderata

samlingspartiet anser dessutom i motion MJ736 (m)

yrkande 2 att förvaltningen och skötseln av naturen

i ökad utsträckning bör privatiseras. Naturvårdande

uppgifter bör läggas ut på entreprenad och

äganderätten till vattenresurser bli tydligare.

Dessutom bör möjligheten att lösa miljökonflikter

genom juridiska processer öka och miljöbesluten bör

grundas på generella regler i syfte att minska

riskerna för godtycke och konkurrenssnedvridning.

Enligt motionen bör statens uppgifter dessutom

renodlas så att de framför allt handlar om att få

miljöarbetet att fungera så effektivt som möjligt.

Staten skall därför inte i detalj styra det sätt på

vilket ett miljömål skall uppnås utan detta skall

göras inom respektive näring. I motionen betonas

också den ekonomiska tillväxtens avgörande betydelse

för en god miljö; den fria marknaden bör vara en

drivkraft i miljöarbetet. Slutligen framförs åsikten

att Sverige på ett mer aktivt och konsekvent sätt

bör driva de gränsöverskridande miljöfrågorna inom

bl.a. FN och EU.

I motion MJ752 (v) ställs krav på att

Naturvårdsverkets strategiska roll i

miljöomställningen tydligare skall framgå av

verksinstruktionen. Naturvårdsverket bör enligt

motionärerna renodlas som miljöorgan (yrkande 2).

Ekonomiska styrmedel

Sverige behöver på ett bättre sätt göra en samlad

mätning av ekonomi- och miljöutvecklingen enligt

motion U504 (kd) yrkande 3. Därför bör enligt

motionen Statistiska centralbyrån,

Konjunkturinstitutet och Naturvårdsverket få utökade

resurser för att snabbare ta fram användbara mått,

såsom en miljöjusterad nettonationalprodukt.

Enligt Miljöpartiet i motion MJ807 (mp) bör Sverige

utarbeta en strategi för faktor 10 (yrkande 9). I

motionen hävdas också att för att uppnå ett rättvist

miljöutrymme krävs att ett ekologiskt tänkande

integreras i de ekonomiska modellerna och att

Sverige omprövar gamla värderingar och lösningar

(yrkande 10). Motionärerna till motion MJ36 (c)

yrkande 7 anser att regeringen i sitt arbete med att

ta fram strategier för ett ekologiskt hållbart

näringsliv tillsammans med Miljövårdsberedningen i

dialogen med näringslivet bör driva på och uppmuntra

faktor 4- och faktor 10-tänkande.

Enligt motion MJ801 (s) måste arbetet med en

hållbar utveckling gå hand i hand med arbetet för en

rättvis fördelning även internationellt sett.

Förutom kunskapen om vad den enskilde kan åstadkomma

skall även ekonomiska styrmedel gynna miljötekniken.

Kunskap och delaktighet

I motion MJ734 (s) yrkande 1 efterfrågas en

landsomfattande kampanj på temat "Ett renare

Sverige" med Naturvårdsverket som huvudman. En

informationskampanj angående alternativa

energikällor och energiutvinning från avfall m.m.

bör enligt motion MJ243 (s) startas.

Enligt motion MJ752 (v) yrkande 3 saknar många

kommuner ett centralt grepp i Agenda 21-arbetet från

regering och riksdag, och motionärerna anser att det

pågående miljömålsarbetet kan vara en möjlighet att

skapa ett handlingsprogram - en nationell Agenda 21.

Handel med utsläppsrätter

Enligt motion MJ736 (m) yrkande 3 utgör handel med

utsläppsrätter ett kostnadseffektivt miljöverktyg. I

motion MJ747 (m) hävdas att det vore effektivt att

bryta ner ett svenskt utsläppstak (bubbla) till

regionala bubblor. Modellen borde enligt motionären

inledningsvis prövas i Skåne. I motion MJ751 (fp)

framförs åsikten om en försöksverksamhet med handel

med utsläppsrätter.

Utskottets överväganden

Målen för ekologisk hållbarhet

Den i motion MJ718 (c) yrkande 1 efterfrågade

strategin att särskilt beakta barnperspektivet i

miljöarbetet omfattas av det övergripande målet för

miljöpolitiken att skydda människors hälsa. Att

främja en god hälsa innebär att det i livsmiljöerna

skapas förutsättningar för att vi skall uppnå

fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. Sverige

har en lång tradition av en hög nivå på hälsoskydd

och förebyggande hälsoarbete i samhället.

Miljömålskommittén anför i sitt betänkande

Framtidens miljö - allas vårt ansvar (SOU 2000:52

s. 104 f.) bl.a. att Miljöhälsoutredningen (SOU

1996:124) är Sveriges förslag till ett sådant

handlingsprogram mot hälsorisker i miljön som WHO:s

medlemsländer åtagit sig att upprätta i enlighet med

Declaration on Action on Environment and Health in

Europe (1994). Kommittén betonar särskilt att

Miljöhälsoutredningen skall beaktas vid

genomförandet av miljömålen. Dessutom påpekar

kommittén att i Declaration of the Third Ministerial

Conference on Environment and Health (1999)

preciseras åtgärder inom särskilt prioriterade

områden såsom bl.a. barns hälsa. Slutligen

framhåller kommittén att miljökvalitetsmålen utgår

från att hela befolkningen, dvs. också känsliga

grupper som bl.a. barn, skall skyddas mot negativ

påverkan. Miljömålskommitténs betänkande bereds för

närvarande inom Regeringskansliet. Motionen bör i

avvaktan på regeringens förslag angående de

miljöpolitiska delmålen inte föranleda någon åtgärd

från riksdagens sida.

Som en del i definitionen av ekologisk hållbarhet

ingår bl.a. kravet på att material- och

energianvändningen effektiviseras och de nationella

miljökvalitetsmålen behandlar också sådana frågor

som undanträngning och genmodifiering som tas upp i

motion N390 (mp) yrkande 2. Miljökvalitetsmålen Ett

rikt odlingslandskap och Levande skogar anger såsom

exempel härpå att främmande arter och genetiskt

modifierade organismer som kan hota den biologiska

mångfalden inte skall introduceras (prop.

1997/98:145 s. 36 ff. och 120). Miljömålskommittén

har i sitt betänkande lämnat förslag till en rad

del- och etappmål som tar sikte just på de frågor

motionen behandlar. Som utgångspunkt för arbetet har

legat att grundläggande värden som bl.a. människors

hälsa, den biologiska mångfalden och naturmiljön,

ekosystemets långsiktiga produktionsförmåga och en

god hushållning med naturresurser skall tillgodoses

(s. 101). Motionen bör i avvaktan på regeringens

kommande förslag angående de miljöpolitiska delmålen

inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Miljömålskommittén har lämnat sitt betänkande och

när det gäller det fortsatta arbetet uppmanar

kommittén till en dialog mellan myndigheter och

andra berörda för en fortsatt samverkan i

miljöfrågorna. Kommittén lämnar dessutom förslag på

en rad kompletterande utredningar. Utskottet

avstyrker motion MJ736 (m) yrkande 1.

Den offentliga sektorn och miljöarbetet

Genom miljöbalken har länsstyrelserna fått en förstärkt roll

som regionala tillsynsmyndigheter i miljöhänseende.

Enligt skrivelsen Hållbara Sverige (skr.

1999/2000:13 s. 63) pågår inom Finansdepartementet

arbete med att verka för en helhetssyn i

samhällsplaneringen genom att utveckla samordningen.

Länsstyrelserna har som ett led häri fått i uppdrag

att samordna anpassningen av miljökvalitetsmål och

sektorsmål i sina län och att verka för att målen

får genomslag i den lokala och regionala samhälls-

planeringen. Målen skall inarbetas i STRAM,

länsstyrelsernas strategier för regional miljö.

Länsstyrelserna skall enligt skrivelsen dessutom

fortlöpande ansvara för och samordna uppföljningen

av miljökvalitetsmålen på regional nivå samt stödja

kommunerna med underlag för att formulera lokala mål

och åtgärdsprogram. Arbetet sker i samverkan mellan

centrala verk, regionala myndigheter, kommuner,

m.fl. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet

att motion MJ703 (m) till sitt syfte får anses i

huvudsak tillgodosedd. Motionen bör därför lämnas

utan åtgärd.

Utskottet kan i stor utsträckning instämma i de

synpunkter som framförs i motion MJ736 (m) yrkande 2

om ett spritt ägande och ett personligt

ansvarstagande för naturvården. I ett läge där

statens resurser för naturvård är begränsade är det

viktigt att utnyttja de insatser som kan göras av

enskilda markägare och företagare, liksom av ideella

organisationer. Detta överensstämmer med den

hållning utskottet tidigare intagit till motioner av

liknande innebörd (bet. 1997/98:JoU26 s. 42 f.). Det

bör i sammanhanget dessutom framhållas att genom

miljöbalken får det juridiska ansvaret för

miljöfrågor anses ha gjorts tydligare, bl.a. genom

att möjligheten att lösa konflikter genom juridiska

processer ökat. I enlighet med vad som närmare

utvecklas i avsnittet om miljöarbetet inom EU har

regeringen i Årsboken om EU (skr. 1999/2000:60)

redovisat Sveriges miljöengagemang därstädes.

Sverige har i detta sammanhang varit pådrivande, och

utskottet förutsätter att regeringen vid beredningen

av Miljömålskommitténs betänkande beaktar vad

kommittén anfört om vikten av det internationella

perspektivet i miljöarbetet. Utskottet anser att

motionen, såsom i huvudsak tillgodosedd, bör lämnas

utan vidare åtgärd.

Regeringen har till uppgift att utfärda instruktion

för Naturvårdsverket. I instruktionen (SFS 1988:518,

omtryckt 1992:239, senast ändrad 1999:904)

understryks bl.a. verkets samlande och pådrivande

roll i miljöarbetet. Naturvårdsverket arbetar sedan

den 1 januari 1998 i en ny organisation, och

utskottet har tidigare instämt i att beslutet att

inrätta en miljörättsavdelning och att ge

projektarbetet en starkare ställning utgör viktiga

delar i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling

(bet. 1998/99:MJU2 s. 13). För att samordna landets

olika tillsynsmyndigheter i miljöhänseende har

regeringen dessutom från och med den 1 januari 1999

inrättat ett Tillsyns- och föreskriftsråd vid

Naturvårdsverket. Detta råd skall vara ett

samrådsorgan för myndigheternas arbete i frågor som

rör tillsyn och föreskrifter enligt miljöbalken.

Rådet består av företrädare för myndigheter som har

centralt ansvar för tillsynsvägledning enligt

förordningen om tillsyn enligt miljöbalken,

generalläkaren samt av två företrädare för

kommunerna respektive länsstyrelserna. Det har inom

Naturvårdsverket inrättats ett kansli med uppgift

att biträda rådet. Syftet med motion MJ752 (v)

yrkande 2 får mot bakgrund av det anförda anses i

huvudsak tillgodosett.

Ekonomiska styrmedel

Långtidsutredningen har i sitt huvudbetänkande En

hållbar tillväxt (SOU 2000:7 s. 141 f.) föreslagit

en metod för att mäta utvecklingens hållbarhet.

Förslaget innebär en redovisning av en miljöjusterad

nettonationalprodukt och bygger på ett samarbete

mellan Statistiska centralbyrån, Konjunkturinsti-

tutet och Naturvårdsverket och syftar till att vidga

förståelsen för sambandet mellan ekonomi och miljö

genom att miljöstatistik utformas så att den kan

hänföras till olika verksamheter i enlighet med

nationalräkenskapernas uppbyggnad och genom att

ekonomiska modeller utvidgas till att även inkludera

vissa miljövariabler. Enligt vad utskottet inhämtat

bereds för närvarande inom Finansdepartementet

utredningens arbete. Motion U504 (kd) yrkande 3 är

med det anförda tillgodosedd.

De krav på åtgärdsstrategier för en hållbar

utveckling som efterlyses i motionerna MJ36 (c)

yrkande 7, MJ801 (s) samt MJ807 (mp) yrkandena 9 och

10 utgör sådana frågor som omfattas av riksdagens

enhälliga beslut om redovisning och förslag från

regeringens sida angående de miljöpolitiska

delmålen. I sammanhanget bör emellertid tilläggas

att regeringen i sin årliga redovisning (Hållbara

Sverige - uppföljning och fortsatta åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling, skr. 1998/99:5 och

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en

ekologiskt hållbar utveckling, skr. 1999/2000:13)

lämnat utförliga redogörelser för arbetet med att

föra Sverige mot en ekologisk hållbarhet, baserad på

de åtgärdsprogram som angavs i regeringens skrivelse

Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13, bet.

1997/98:JoU11). Skrivelserna innehåller bl.a.

värdefulla redovisningar av arbetet med de lokala

investeringsprogrammen, liksom några av de initiativ

Sverige har tagit internationellt med inriktningen

att vara en pådrivande kraft och ett föregångsland

för en ekologiskt hållbar utveckling. Som framgår av

skrivelsen Hållbara Sverige (skr. 1999/2000:13 s. 5

f.) bygger en ekologiskt hållbar utveckling på en

helhetssyn på samhällsutvecklingen, där hänsyn till

ekologiska förutsättningar förenas med en god

ekonomisk, social och kulturell utveckling. Av

budgetpropositionen för år 2001 (prop. 2000/01:1)

framgår vidare att regeringen totalt avsätter 7,2

miljarder kronor för perioden 1998-2003 i stöd till

lokala investeringsprogram med syfte att minska

energiförbrukningen, oljeanvändningen och utsläpp i

mark och vatten. I propositionen presenterar

regeringen dessutom en strategi för en successivt

ökad miljörelatering av skattesystemet. På grund av

det anförda och i avvaktan på regeringens förslag

angående de miljöpolitiska delmålen bör motionerna

MJ36 (c) yrkande 7, MJ801 (s) samt MJ807 (mp)

yrkandena 9 och 10 inte föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida.

Kunskap och delaktighet

I skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av

åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling (skr.

1999/2000:13 s. 27 f.) anför regeringen att en

förutsättning för att omställningsarbetet skall vara

framgångsrikt är ett brett deltagande från

samhällets alla aktörer varför det finns behov av

ett långsiktigt folkbildningsarbete i klassisk

mening, där ökade kunskaper leder till engagemang

och förändring av både människors beteende och

samhälleliga beslut. I skrivelsen framhålls också

att folkbildningen, som genom sin verksamhet även

kan nå ut till personer som inte söker sig till

formella utbildningsvägar, har stor betydelse.

Enligt redovisningen har Skolverket lämnat förslag

till nya programmål för gymnasieskolans

utbildningar, och verket arbetar med en översyn av

gällande kursplaner för utbildning i såväl

grundskolan som gymnasieskolan och därmed också för

kommunal gymnasial vuxenutbildning, allt med

avseende på bl.a. miljöfrågor. Ett särskilt stöd

lämnas under perioden 1999-2000 till

kompetensutveckling av lärare i bl.a. miljökunskap.

Utskottet föreslår att motionerna MJ243 (s) och

MJ734 (s) yrkande 1 med det anförda lämnas utan

ytterligare åtgärd.

Regeringen tillsatte i april 1998 en särskild

utredare (M 1998:04) vars huvudsakliga

arbetsuppgifter skulle vara att föra en aktiv dialog

om Agenda 21-arbetet med lokala Agenda 21-

kommittéer, företag och andra lokala aktörer, sprida

erfarenheter och information om metoder och

arbetssätt bl. a. genom ett forum för ekologisk

omställning, förmedla förslag till förändringar till

de myndigheter som ansvarar för den nationella

samordningen av Agenda 21. Delrapport skulle ha

lämnats våren 2000. Emellertid tillkallades i juni

2000 en nationalkommitté för att ytterligare

förankra, samordna och utveckla arbetet med Sveriges

åtaganden inom Agenda 21 och Habitatagendan.

Uppdraget innebär att nationalkommittén övertar

samordnarens uppgifter. Nationalkommittén skall

samordna det svenska arbetet med dels Agenda 21 och

hållbar utveckling, dels de åtaganden som ryms inom

Habitatagendan. I uppdraget ingår att lämna underlag

till redovisningen vid FN:s uppföljningsmöten om

Habitatagendan år 2001 och om Agenda 21 år 2002. I

uppdraget ingår också att följa och stimulera det

fortsatta Habitat- och Agenda 21-arbetet och därvid

på lämpligt sätt samarbeta med berörda myndigheter,

kommuner, ideella organisationer och med

näringslivet. Vidare ingår att ta del av relevanta

delar av de lokala investeringsprogrammen, de lokala

utvecklingsavtalen, de regionala tillväxtavtalen

samt arbetet inom Agenda 21 för Östersjöområdet -

Baltic 21 och av det arbete inom EU som rör hållbar

stadsutveckling. Därutöver skall biståndets roll för

hållbar utveckling tas i beaktande. Kommittén

lämnade i oktober 2000 till regeringen en

lägesredovisning av sin arbetsplanering. Slutligen

skall en samlad slutrapport med förslag och

riktlinjer för fortsatt arbete lämnas senast den 1

oktober 2002. Utskottet anser att motion MJ752 (v)

yrkande 3 i avvaktan på Nationalkommitténs arbete

bör lämnas utan vidare åtgärd.

Handel med utsläppsrätter

Sverige godkände år 1993 den ramkonvention om

klimatförändringar som undertecknades under FN:s

konferens om utveckling och miljö i Rio de Janeiro

år 1992 (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:JoU19,

rskr. 1992/93:361). Vid den tredje partskonferensen

i Kyoto år 1997 antogs ett protokoll med en

överenskommelse om industriländernas utsläpp av

växthusgaser under perioden 2008-2012, det s.k.

Kyotoprotokollet. Detta innehåller tre mekanismer

som innebär att länder kan göra investeringar

utomlands och under vissa omständigheter få räkna

sig utsläppsreduktionerna till godo. En av dessa

mekanismer är handel med utsläppsrätter. Frågor om

utformningen och omfattningen av dessa mekanismer

behandlades vid klimatkonventionens fjärde partsmöte

i Buenos Aires i slutet av år 1998. Den av

regeringen tillsatta utredningen om möjligheterna

att utnyttja Kyotoprotokollets flexibla mekanismer

lade fram sitt slutbetänkande i mars 2000, Handla

för att uppnå klimatmål (SOU 2000:45). Utredaren

föreslår att Sverige genast bör inleda förberedelser

för att utveckla ett handelssystem med andra länder

inom EU, ansökarländer och EES-länder. Systemet är

tänkt att starta från år 2005 dvs. före Kyotoproto-

kollets första åtagandeperiod (s. 23 f.). Sedan EU

presenterat en grönbok om handel med utsläppsrätter

för växthusgaser inom EU (KOM (00) 87), vars avsikt

är att inleda en diskussion om handeln med

utsläppsrätter, fick utredningen uppdrag att även

analysera denna grönbok (dir. 2000:22). Den i maj

1998 tillkallade Klimatkommittén anför i sitt

slutbetänkande Förslag till svensk klimatstrategi

(SOU 2000:23 s. 77 och 79) att Sverige inom EU skall

vara pådrivande för att en europeisk handel med ut-

släppsrätter för växthusgaser skall införas i ett

successivt allt vidare tillämpningsområde vad gäller

utsläppskällor och att ett system skall kunna

införas tidigare än år 2005. Vidare föreslår

kommittén att ett nationellt system för handel bör

utredas för att användas om ett EU-system dröjer.

Betänkandena bereds för närvarande inom

Regeringskansliet och utskottet anser att motionerna

MJ736 (m) yrkande 3, MJ747 (m) och MJ751 (fp) i

avvaktan på resultatet härav inte bör föranleda

något riksdagens uttalande i själva sakfrågan.

Vatten- och luftvård

Motionerna

I motion MJ254 (kd) yrkande 10 tas upp olika

aspekter på miljösituationen i Östersjön.

Motionärerna förordar utökat internationellt

samarbete, skärpt lagstiftning, samordning av

avfallssystemen vid hamnarna, stärkt kustbevakning

m.m. Liknande frågor tas upp i motion MJ255 (fp) där

man förordar ökade resurser för att minska

oljeutsläppen i Östersjön och en långsiktig plan för

minskade utsläpp av miljöföroreningar i Östersjön

och bevarandet av den biologiska mångfalden. Arbetet

för att minska utsläppen till sjöar och vattendrag i

allmänhet bör intensifieras (yrkandena 10-12).

I motion MJ405 (m) yrkande 1 uppmärksammas

problemen med övergödning i bl.a. Östersjön. Det

internationella samarbetet bör intensifieras, och

det är särskilt viktigt att få med de forna

östländerna i EU-arbetet. I motion MJ736 (m) yrkande

5 framförs i en omfattande motivtext synpunkter på

problemen med försurning och övergödning och

föreslås åtgärder inom ett flertal sektorer som

t.ex. minskad användning av fossila bränslen inom

energisektorn, minskade utsläpp från

kommunikationssektorn, minskad kvävetillförsel från

mark och reningsverk, köp- och säljbara

utsläppsrätter, anläggning av våtmarker, ökad

skogskalkning m.m. I motion MJ709 (m) förordas

enhetliga regler för miljöstationer för

fritidsbåtar. I motion MJ786 (s) föreslås åtgärder

för en förbättrad vattenkvalitet i våra skärgårdar.

Enligt motion MJ800 (c) bör det tillsättas ett

Nordsjöråd med uppgift att utarbeta en samlad

miljöpolitik för Nordsjön.

I motionerna MJ721 (mp) och MJ753 (mp) yrkande 10

anförs att ett nytt västerhavsprojekt i nordisk regi

är nödvändigt. Regeringen bör ta till sig forskarnas

resultat och öka satsningen på att rädda de marina

ekosystemen. Enligt motion MJ768 (m) är det

nödvändigt med en fortsatt och högkvalitativ

miljöövervakning av västerhavet.

Enligt motion MJ773 (v) bör regeringen utreda

frågan om att inrätta ett statligt verk som

tillhandahåller en fiskeflotta för restaurering av

insjöar.

Frågan om de norska och danska provborrningarna

efter olja i Skagerrak och Kattegatt tas upp i

motionerna MJ722 (mp), MJ756 (s) och MJ796 (c).

Motionerna innebär i huvudsak att den svenska

regeringen bör agera för att stoppa

provborrningarna.

Tillgångarna på dricksvatten och grundvatten

behandlas i motion MJ770 (s). Motionärerna

efterlyser skärpta krav på dricksvattenkvalitet som

bl.a. syftar till att spara grusförekomster som

vattenmagasin. Vid beräkning av möjliga

grustillgångar bör tillgången på grundvatten

beaktas. Liknande frågor tas upp i motion MJ727 (kd)

yrkandena 2 och 3. Motionärerna anser att

grushushållningsplaner bör upprättas och att landets

vattentillgångar bör kartläggas. Kartläggningen bör

redovisa kommunernas nuvarande och framtida behov av

vattenförsörjning.

Ett övergripande klimatpolitiskt handlingsprogram

förordas i motion MJ254 (kd) yrkande 1. Enligt

yrkande 2 bör ett sekretariat för klimatfrågor

upprättas. Regeringen bör snarast redovisa

förhandlingarna om det s.k. takdirektivet och verka

för så låga utsläppsnivåer som möjligt (yrkande 3).

I motion MJ736 (m) yrkande 6 anförs kritiska

synpunkter angående Sveriges agerande i

klimatarbetet. Det behövs enligt motionen en mer

genomtänkt svensk politik i klimatfrågorna. Liknande

synpunkter framförs i motion N228 (m) yrkande 17.

Enligt motion MJ739 (v) bör regeringen utveckla

samarbetet med kommunerna i klimatpolitiken.

Kommunernas klimatarbete skall vara en viktig del i

den nationella strategin. De hinder som finns för

kommunernas klimatarbete bör undanröjas.

I motion MJ807 (mp) anförs att Sverige bör agera

kraftfullt för att minska bidraget till

växthuseffekten i fråga om utsläppen av koldioxid,

metan och dikväveoxid. Tidigare riksdagsbeslut måste

gälla. Klimatkommittén bör snarast avge konkreta

förslag om hur utsläppen av klimatpåverkande gaser

kan minska (yrkandena 1 och 2).

I motion MJ719 (s) föreslås ett tillkännagivande

angående förbud mot halmbränning.

I motion So226 (fp) yrkande 8 understryks i

tämligen allmänna ordalag att en fortsatt utveckling

av bilarnas avgasreningssystem och övergång till

renare drivmedel är av betydelse för den framtida

hälsoutvecklingen.

Utskottets överväganden

Utskottet har i det föregående redovisat riksdagens

beslut angående de miljöpolitiska målen och delmålen

enligt betänkande 1998/99:MJU6. Enligt utskottets

mening omfattas huvuddelen av motionerna om vatten-

och luftvård av riksdagens enhälliga beslut angående

förslag och redovisning från regeringens sida

beträffande delmålen. Dessa motioner bör därför

inte nu föranleda något ställningstagande av

riksdagen i själva sakfrågan. I övrigt föranleder

motionerna följande kommentarer.

Frågor om miljösituationen i våra hav, sjöar och

vattendrag omfattas i första hand av de fyra

nationella miljökvalitetsmålen Ingen övergödning,

Grundvatten av god kvalitet, Levande sjöar och

vattendrag och Hav i balans samt levande kust och

skärgård. Förslag om delmål och etappmål samt om

nödvändiga åtgärder för att nå målen har framlagts

av Miljömålskommittén (SOU 2000:52). Vidare har

riksdagen nyligen behandlat en proposition,

1999/2000:133, om genomförande av Östersjöstrategin

(2000/01:TU5). Beslutet innebär bl.a. lagändringar

som gör det möjligt att genomföra Östersjöstrategin

för mottagningsanordningar för fartygsgenererat

avfall och tillhörande frågor, som arbetats fram

inom ramen för Helsingforskonventionen. Syftet med

strategin är att skydda miljön i Östersjöområdet

från skadlig påverkan från fartyg. Detta skall

åstadkommas genom ett antal åtgärder såsom t.ex.

obligatorisk avfallslämning från fartyg till

mottagningsanordningar i land och ett enhetligt

avgiftssystem för mottagningen av avfall. När det

gäller vattenkvaliteten i skärgårdarna kan nämnas

att Miljövårdsberedningen tar upp frågan om

vattenmiljön i skärgårdarna i sitt nyligen framlagda

betänkande Levande skärgård (SOU 2000:67).

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionerna MJ254 (kd) yrkande 10, MJ255 (fp)

yrkandena 10-12, MJ405 (m) yrkande 1, MJ709 (m),

MJ721 (mp), MJ736 (m) yrkande 5, MJ753 (mp) yrkande

10, MJ768 (m) och MJ786 (s).

När det gäller danska och norska provborrningar

efter olja i Skagerrak och Kattegatt hänvisar

utskottet till sina uttalanden i betänkande

1998/99:MJU6 (s. 48) och till miljöministerns

frågesvar senast den 10 november 1999. Utskottet

utgår liksom tidigare från att regeringen noga

följer dessa frågor och även i fortsättningen aktivt

verkar för att skydda den marina miljön. Motionerna

MJ722 (mp), MJ756 (s) och MJ796 (c) påkallar i

övrigt ingen åtgärd från riksdagens sida.

Frågor om bildande av ett nordsjöråd eller en

nordsjökommission har behandlats av utskottet vid

ett flertal tillfällen (bl.a. 1998/99:MJU6 s. 49).

Inom Oslo/Paris-konventionen (OSPAR) finns två fasta

kommittéer och ett antal fasta arbetsgrupper som bör

kunna fylla de funktioner som avses i motionen.

Utskottet har ej ändrad uppfattning i denna

huvudsakligen administrativa fråga och avstyrker

motion MJ800 (c).

Som framhålls i några motioner (s, kd) är landets

grusförekomster av stor betydelse när det gäller

tillgången på dricksvatten m.m. Detta framgår inte

minst av SGU:s miljömålsrapport om miljömålet

Grundvatten av god kvalitet och Miljömålskommitténs

överväganden. I kommitténs betänkande SOU 2000:52

redovisas utförligt de styrmedel som finns för att

skydda viktiga vattenförsörjningsområden (s. 375

f.). Frågan om inventering och kartläggning av

vattenbehov och tillgången på lämpliga

vattenresurser ägnas stor uppmärksamhet. Med

hänvisning härtill avstyrks motionerna MJ770 (s) och

MJ727 (kd) yrkandena 2 och 3.

Utskottet är inte övertygat om att inrättandet av

ett nytt statligt verk med uppgifter enligt motion

MJ773 (v) är det bästa sättet att utnyttja de

begränsade ekonomiska resurserna för miljöarbetet.

Givetvis är det viktigt att förbättra

miljösituationen i våra insjöar. De miljöpolitiska

medlen för detta arbete omfattas av det pågående

arbetet med delmålen. Det bör också framhållas att

EG:s ramdirektiv för vatten bl.a. omfattar frågor om

förvaltning och administration när det gäller vården

av yt- och grundvatten. Utskottet avstyrker motionen

och hänvisar i övrigt till Miljömålskommitténs

överväganden om regionala och lokala mål och

åtgärder samt ansvarsfördelningen mellan berörda

organ och myndigheter under miljömålet Levande sjöar

och vattendrag (bet. s. 422 f.).

Frågor om luftvård (klimatpåverkande gaser,

försurning, avgaser m.m.) omfattas i första hand av

de fyra nationella miljökvalitetsmålen Begränsad

klimatpåverkan, Frisk luft, Bara naturlig försurning

och Skyddande ozonskikt. I Miljömålskommitténs

betänkande SOU 2000:52 redovisas även

Klimatkommitténs förslag enligt betänkande SOU

2000:23. Utskottet avstyrker motionerna MJ254 (kd)

yrkandena 1-3, MJ736 (m) yrkande 6, N228 (m) yrkande

17, MJ739 (v), MJ807 (mp) yrkandena 1 och 2 och

So226 (fp) yrkande 8. Samtliga motioner tar upp

frågor som på ett självklart sätt ingår i det

pågående arbetet med miljömålen och vilka styrmedel

som kan komma i fråga.

Motion MJ719 (s) avstyrks.

Kemikaliekontroll

Motionerna

Nya arbetssätt i kemikaliepolitiken

Enligt motion MJ718 (c) har Kemikalieinspektionen

(KEMI) när det gäller målet Giftfri miljö, på

uppdrag av regeringen, gjort en utredning om delmål

och handlingsvägar för att nå generationsmålet. De

delmål som KEMI föreslår i sin utredning är helt

otillräckliga för att nå det beslutade

generationsmålet. I förslaget finns en tydlig

strävan efter att förskjuta tyngdpunkten i

generationsmålet från nolltolerans för farliga ämnen

till traditionell gränsvärdesfilosofi. Enligt

motionärerna kan detta inte accepteras (yrkande 10).

Enligt motion MJ731 (v) bör användningen av stabila

naturfrämmande ämnen upphöra. Man bör även sluta att

använda lätt nedbrytbara ämnen om inte tillverkaren

kan bevisa att de är ofarliga för människa och

miljö. Användningen av farliga naturliga ämnen måste

begränsas så att nivåerna av dessa återgår till vad

som är naturligt förekommande (yrkande 11). Enligt

motion MJ743 (m) måste man analysera risk och nytta

vid säkerhetsarbetet på kemikalieområdet. Det gäller

att finna en lämplig strategi för hur risker

förknippade med kemiska produkter skall balanseras

mot nyttan med produkterna. Att väga olika

hälsorisker mot miljö- och säkerhetsrisker är inte

alltid enkelt. I en risk/nyttaanalys måste kriterier

för såväl kvalitet som kvantitet och kostnader

beaktas (yrkande 1). Enligt motionärerna innebär

Esbjergdeklarationen att alla utsläpp av ämnen eller

grupper av organiska ämnen som är persistenta,

bioackumulerbara och toxiska skall upphöra inom en

generation (25 år). Sverige arbetar för närvarande

för att kriteriet toxiska skall negligeras och att

alla ämnen som är persistenta och bioackumulerbara,

oavsett giftighet, skall fasas ut eller förbjudas.

Förutom det toxiska kriteriet släpper man nu också

kravet att det skall handla om ämnen i havsmiljön. I

stället framhålls att kravet skall omfatta all

användning av sådana ämnen, även om de inte

förekommer eller släpps ut till havsmiljön. Enligt

motionärerna skall Sverige först klara av att

uppfylla Esbjergdeklarationens krav innan vi går

vidare med arbetet att fasa ut enbart persistenta

och bioackumulerbara ämnen. Detta arbete bör

dessutom bedrivas internationellt och samordnat

(yrkande 9).

Enligt motion MJ255 (fp) yrkande 16 bör

utbytesregeln omfatta även varor som behandlats med

kemiska produkter. Enligt motion MJ714 (mp) bör

substitutionsprincipen gälla för användningen av

kemikalier vid lädertillverkning. Det finns en lång

tradition av en helt annan tillverkning med

användning av naturliga, mer ofarliga ämnen (yrkande

3). Behovet av regler vid tillverkning av ett nytt

kemiskt ämne uppmärksammas i motion MJ716 (mp).

Försiktighet och framförhållning bör gälla vid

framtagning av nya kemiska ämnen. Ett kemiskt ämne

har många gånger visat sig ha långt fler

biverkningar än vad man från början har insett. En

bra regel vore då att ett kemiskt ämne inte skulle

få tillverkas om det inte var nödvändigt för

samhället och endast om tillverkaren kunde bevisa

att det var ofarligt. Nu måste i stället samhället

bevisa dess skadlighet (yrkande 2). Enligt motion

MJ743 (m) inrymmer produktvalsregeln nyanser och

tolkningsvariationer som kan skapa osäkerhet och i

vissa fall problem. Graden av farlighet och riskens

storlek måste på ett nyanserat sätt styra produktval

och produktbyte. Dessa bör baseras på riskanalys och

dokumenterad kunskap. En viss risknivå måste kunna

accepteras utan att produktvalsregeln aktualiseras.

Svårigheter kommer alltid att uppstå vid avvägningar

när substitutionsprincipen skall tillämpas.

Marginella riskreduktioner till stora kostnader

måste anses som mindre meningsfulla. En avvägning

bör ske så att insatta åtgärder gör den största

nyttan och alternativa ämnen är likvärdigt utredda

så att de kan bedömas och jämföras med avseende på

riskerna (yrkande 6). Enligt motion 2000/01:MJ757

(mp) yrkande 1 bör Sverige återgå till det tidigare

använda sättet att fasa ut giftiga kemikalier, dvs.

genom att utfärda förbud som driver på utvecklingen.

Avvecklingen av vissa skadliga ämnen

Enligt motion MJ714 (mp) bör en varningstext

placeras på lädervaror innehållande s.k. azo-

färgämnen. Dessa ämnen är klassade som cancerogena

(yrkande 4). I motionen framhålls vidare att

konserveringsmedel används för att förhindra att

bl.a. läderprodukter möglar. Användningen anses

nödvändig på grund av de långa transporterna. Ett

sådant konserveringsmedel är pentaklorfenol. Detta

ämne är förbjudet som träimpregneringsmedel men

tillåtet i skor. Enligt motionären måste ett

totalförbud mot pentaklorfenoler komma till stånd

(yrkande 5).

I motion MJ715 (mp) framhålls att det nu framlagda

förslaget om år 2004 som slutdatum för avvecklingen

av de bromerade flamskyddsmedlen PBB (polybromerade

bifenyler) och PBDE (polybromerade difenyletrar)

verkligen måste bli genomfört. Det räcker inte

längre med frivilliga insatser för att genomföra en

avveckling. I dag finns ersättning för bromerade

flamskyddsmedel i de allra flesta tillämpningar,

vilket inte minst visas av att några företag nu

fasar ut dem. Det behövs dock fortfarande mer

forskning på området. Sverige bör även medverka till

att EU inför ett förbud. Enligt motion MJ743 (m)

yrkande 3 har PBDE och PBB uppmärksammats

internationellt. Inom OECD har branschorganisationer

gjort frivilliga överenskommelser för PBDE och PBB.

EU har regler om att PBB inte får användas i

textilier med hudkontakt. Inom EU:s program för

existerande ämnen pågår utvärdering av risker för

hälsan och miljön med PBDE. Enligt motionärerna är

det viktigt att Sverige här avvaktar resultaten av

det gemensamma kemikaliearbetet som pågår inom EU

och inte tar egna initiativ. Skulle Sverige ta egna

initiativ utanför samarbetet skulle detta uppfattas

som att vi inte godkände det europeiska

kemikalieprogrammet och det skulle få allvarliga

konsekvenser för ett fortsatt samarbete. Om de

aktuella bromerade flamskyddsmedlen visar sig ha

sådana egenskaper och medföra sådana risker att

användningen bör begränsas, måste det ske på en nivå

över den nationella, dvs. på EU-nivå eller ännu

hellre med global omfattning.

Enligt motion MJ716 (mp) har man under lång tid

känt till att nonylfenol är ett bioackumulerande

miljögift. Ämnets verkan som miljögift är således

känd och ändå har det inte blivit förbjudet.

Nonylfenol finns inte bara i avloppsvatten utan

återfinns i hela vattensystemet, i sjöar och i

dricksvatten. Enligt motionären kan den s.k.

substitutionsprincipen (utbytesregeln) användas för

att snarast ta bort nonylfenol ur produktionen

(yrkande 1).

När det gäller PVC har det enligt motion MJ743 (m)

förts en osaklig kampanj för ett förbud mot all

användning av PVC i Sverige. En samlad expertis har

inget att invända mot PVC i sig. Effekter på hälsa

och miljö är väl dokumenterade och motiverar inte

ett totalförbud. Detta utesluter inte att för

människa och miljö farliga tillsatser i PVC skall

fasas ut och ersättas av ämnen som är anpassade till

en för miljön långsiktigt hållbar utveckling. Inom

PVC-branschen och i olika medlemsländer inom EU

pågår ett intensivt arbete med PVC-problematiken.

Resultatet av detta arbete bör avvaktas innan något

eller några nationella beslut fattas (yrkande 2).

Enligt motion MJ759 (mp) är isocyanater föreningar

som används bl.a. som utgångsmaterial vid

framställning av polyuretan (PUR). Ämnet finns även

i skumplaster, gummimaterial, lacker, limmer, färger

och vävbeläggningar. Då en produkt innehållande PUR

upphettas till temperaturer på 150200 grader frigörs

isocyanater liksom vid härdning av limmer.

Isocyanater är mycket allergiframkallande. Det är

angeläget att starta en avveckling för att så

småningom få bort isocyanatproblemen. När det gäller

limmer, där alternativ redan finns, borde

isocyanatprodukterna fasas ut. För andra produkter

med isocyanat och polyuretan är det angeläget med en

plan för utfasning.

I motion MJ762 (mp) uppmärksammas de klorerade

fettsyrorna. Dessa binds i kroppens fettvävnad och i

cellernas väggar (membran). Cellmembranens uppgifter

för cellfunktionen skulle kunna störas av för höga

halter klorerade fettsyror. Enligt forskare kan det

misstänkas att klorerade fettsyror ger störningar i

förmågan att fortplanta sig. Kroppen känner igen dem

som hormoner, men de fungerar inte. På samma sätt

har man visat att nonylfenoler fungerar. Det är

angeläget att snarast ta fram förslag för att komma

till rätta med problemet med klorerade fettsyror.

I motion MJ789 (mp) yrkas att bekämpningsmedel

inkluderas i miljöövervakningen, även de nya s.k.

lågdospreparaten (yrkande 1). Vidare bör frågan om

hur ansvaret för läckage av bekämpningsmedlen skall

utkrävas enligt PPP-principen bli föremål för en

särskild utredning (yrkande 2). Dessutom bör en

avvecklingsplan för bekämpningsmedel utarbetas

(yrkande 3). Den pågående översynen inom EU

beträffande vilka bekämpningsmedel som skall vara

godkända innebär enligt motionären att inget

medlemsland skall gå före. Att få tillbaka tidigare

förbjudna substanser vore detsamma som att flytta

miljöpolitiken 30 år tillbaka i tiden (yrkande 4).

Enligt motion MJ808 (mp) var beslutet att avskaffa

subventionerna för amalgamfyllningar en viktig

signal om att det är dags att upphöra att sätta in

kvicksilverhaltiga material i människokroppen.

Riksdagen bör dock gå ett steg längre och fattar

beslut om ett omedelbart amalgamförbud. Det skall

avvecklas av både miljö- och hälsoskäl (yrkandena 1

och 2).

Övriga frågor

Enligt motion MJ714 (mp) yrkande 2 bör forskning

initieras om riskerna med läderhantering och dess

samband med cancer.

När det gäller ekologiska aspekter på läkemedel

framhålls i motion MJ716 (mp) att långvariga utsläpp

av bl.a. läkemedel ger stora effekter på miljön. En

framförhållning av vilka skador som kan uppstå och

att utnyttja försiktighetsprincipen måste utgöra en

förutsättning vid alla introduktioner av nya ämnen.

Vid tillverkning av läkemedel bör hänsyn tas till de

ekologiska effekter som användningen kan resultera i

(yrkande 3).

Enligt motion MJ731 (v) yrkande 13 bör försäljning

av produkter som innehåller miljöfarliga ämnen

likställas med att sprida de miljöfarliga ämnena

direkt i miljön. Ett utökat ansvar för försäljning

av miljöfarliga produkter bör införas för att

påskynda omställningen.

I motion MJ737 (m) framförs krav på en översyn av

förordningen (1998:941) om kemiska produkter och

biotekniska organismer så att bl.a. kallpressad

linolja och liknande produkter kan undantas från

kemikalieavgift. Förädling av linolja har utvecklats

under de senaste tio åren. Starka skäl talar för att

KEMI bör få i uppdrag att se över bilagan till

förordningen som innehåller de anmälningspliktiga

och därmed avgiftsbelagda varorna. I andra hand

kunde KEMI överväga att för vissa av de uppräknade

produkterna överväga en högre viktgräns. Möjligheten

att särskilja kallpressade oljor från kokade eller

processade på annat sätt bör också övervägas. Detta

gäller även rapsolja.

I motion MJ791 (kd) uppmärksammas behovet av

enklare och mer gynnsamma regler för användandet av

mobila reningsverk. Ny teknik för elektrolytisk

rening gör det möjligt att med mobila reningsverk

rena ca 90 % av alla förorenade vätskor. Den nya

tekniken medför dessutom att det farliga avfallet

blir väldigt komprimerat, vilket minskar

belastningen på reningsverken och behovet av

transporter. Problemet är dock att de svenska

reglerna gällande tillstånd för sådan verksamhet är

tillkrånglade och att behandlingstiden är alltför

lång. Enligt motionärerna bör regeringen snarast ta

initiativ till en förändring inom området, så att

tillståndsgivningen för dylika reningsverk kan ske

snabbare och enklare (yrkande 1). Vidare framhålls

att lokala myndigheter bör ges i uppdrag att

kontrollera företagens inköp och användning av

miljöfarliga kemikalier. Det görs genom att varje

företag åläggs att redovisa inköpta kvantiteter och

användningsområden, vilka sedan kontrolleras mot

kvitton på omhändertagande av kemikalierna. På så

sätt kan man få en bättre överblick över

kemikaliernas väg från inköp till rening/förvaring.

Ett sådant regelverk för kommunal miljörevision

beträffande miljöfarliga kemikalier ger en helt

annan möjlighet att ta ett helhetsgrepp på

kemikaliehanteringen i vårt land (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Nya arbetssätt i kemikaliepolitiken

Frågor om den framtida kemikaliepolitiken omfattas i

första hand av det nationella miljökvalitetsmålet

Giftfri miljö. Miljökvalitetsmålet innebär att

halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön

är nära bakgrundsnivåerna och att halterna av

naturfrämmande ämnen i miljön är nära noll. I

samband med det ovan redovisade riksdagsbeslutet

angående de miljöpolitiska besluten framhölls bl.a.

att det framtida kemikaliesäkerhetsarbetet bör utgå

från riskvärderingar. Dagens arbetsmetoder

kompletteras med ett mer generellt angreppssätt som

riktas mot kemiska ämnen med dokumenterat

hälsofarliga egenskaper samt mot organiska, av

människan framställda, ämnen som är bioackumulerande

och långlivade. I det fortsatta arbetet med att nå

delmålet bör följande riktlinjer gälla.

Nyproducerade varor som introduceras på marknaden är

i huvudsak fria från organiska, av människan

framställda, ämnen som är långlivade och

bioackumulerbara samt ämnen som ger upphov till

dessa ämnen och fria från av människan framställda

ämnen som är cancerframkallande, arvsmassepåverkande

och hormonstörande inklusive fortplantningsstörande.

Vidare är nyproducerade varor som introduceras på

marknaden i huvudsak fria från kvicksilver, kadmium,

bly och deras föreningar och metaller används i

sådana tillämpningar att metallerna inte kommer ut i

miljön i en omfattning som kan medföra att miljö och

människors hälsa kan komma till skada. Organiska, av

människan framställda, ämnen som är långlivade och

bioackumulerbara förekommer i produktionsprocesser

endast om företaget kan visa att hälsa eller miljö

inte kommer till skada. Kemikalieutredningen har

haft i uppdrag att föreslå hur de nya riktlinjerna

inom kemikaliepolitiken skall genomföras.

Utredningen har nyligen avslutat sitt arbete i denna

del och redovisat sina förslag i betänkandet Varor

utan faror (SOU 2000:53). Utredningen lämnar förslag

om bl.a. närmare definitioner i form av gränser m.m.

för de egenskaper och effekter som avses i de

tidigare föreslagna riktlinjerna. Vidare föreslås

gränser som anger när ett ämne är så långlivat och

bioackumulerande att det skall omfattas av kravet på

utfasning. Utredningen har vidare analyserat behovet

av och lämnat förslag till ytterligare styrmedel för

att åstadkomma en skärpt kontroll av ämnen som

omfattas av riktlinjerna. Förslagen lämnas med

beaktande av EU:s regelverk. I detta sammanhang bör

även uppmärksammas att kommissionen har för avsikt

att före utgången av år 2000 presentera en vitbok

med förslag till en gemenskapsstrategi när det

gäller kemiska ämnen. Vid rådets möte (miljö) den 22

juni innevarande år informerade kommissionen om

utgångspunkterna för arbetet med vitboken. Bl.a.

framhölls behovet av en hög skyddsnivå för nuvarande

och kommande generationers hälsa och miljö.

Försiktighetsprincipen, substitutionsprincipen och

principen om att förorenaren skall betala är också

viktiga förutsättningar. Harmonisering är ett annat

ledord i kommissionens arbete. Industrin måste ta

sitt ansvar genom att bl.a. tillhandahålla nödvändig

information och göra riskbedömningar. Behovet av att

begränsa användningsområdet för nya ämnen bör

analyseras. För kemikalier som redan finns på

marknaden är det angeläget att få fram mer kunskap.

En tidtabell skall upprättas för industrin när det

gäller att tillhandahålla information om existerande

ämnen. Kommissionen uppmanade de länder som tagit

fram nationella strategier för kemikalier att dela

med sig av dessa. Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet motionerna MJ718 (c) yrkande 10,

MJ731 (v) yrkande 11, MJ743 (m) yrkande 9 och

2000/01:

MJ757 (mp) yrkande 1.

Regeringen har också för avsikt att år 2003

genomföra en översyn och utvärdering av de

kemikaliepolitiska målen och styrmedlen. Översynen

skall inte bara gälla hur riktlinjerna efterlevs

utan också innefatta en analys av konsekvenser för

miljö samt ekonomi och samhällsutveckling (se prop.

1997/98:145). Med hänvisning härtill avstyrks motion

MJ743 (m) yrkande 1.

Enligt miljöbalken skall alla som bedriver eller

avser att bedriva en verksamhet eller vidta en

åtgärd undvika att använda eller sälja sådana

kemiska produkter eller biotekniska organismer som

kan befaras medföra risker för människors hälsa

eller miljön, om de kan ersättas med sådana

produkter eller organismer som kan antas vara

mindre farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om

varor som innehåller eller har behandlats med en

kemisk produkt eller bioteknisk organism (2 kap.

6 §). Produktvalsprincipen har införts i miljöbalken

som en central allmän hänsynsregel och avser både

kemiska produkter och biotekniska organismer.

Produktvalsprincipens syfte är att tillgodose

miljöbalkens mål genom att ett miljömässigt val

skall göras av kemiska ämnen och beredningar som kan

befaras medföra risker för människors hälsa eller

miljön eller varor som innehåller eller har

behandlats med sådana. Det är i första hand vid

användning av en kemisk produkt, vara eller

bioteknisk organism som föreskrivet produktval kan

göras. Därutöver gäller produktvalsprincipen även

vid försäljning. I förslaget till miljöbalk

framhölls bl.a. att produktvalsprincipen inte är att

se som en förbudsregel annat än för användning och

försäljning i vissa fall. Det är en hänsynsregel som

alla skall iaktta, ett förhållningssätt och inte ett

förbud mot försäljning och användning av vissa

kemikalier (se prop. 1997/98: 45 s. 227 f.). Med det

anförda föreslår utskottet att motionerna MJ255 (fp)

yrkande 16, MJ714 (mp) yrkande 3, MJ716 (mp) yrkande

2 och MJ743 (m) yrkande 6 lämnas utan någon

riksdagens vidare åtgärd.

Avvecklingen av vissa skadliga ämnen

Det är inte tillåtet att använda pentaklorfenol i

Sverige. Det finns däremot inget förbud mot

förekomst i importerade produkter. Sverige hade fram

till den 31 december 1998 övergångsregler när det

gällde begränsningar för bl.a. pentaklorfenol. I maj

1999 antog kommissionen ett tilläggsdirektiv till

begränsningsdirektivet som påverkade användningen av

bl.a. pentaklorfenol. Tilläggsdirektivet innebär att

all användning av pentaklorfenol i princip är

förbjuden i hela gemenskapen. Frankrike, Irland,

Portugal, Spanien och Storbritannien har dock

medgivits undantag från förbudet fram t.o.m. år

2008. Frågan om ett förbud mot förekomsten av

pentaklorfenol i textilier och lädervaror har

aktualiserats av Kemikalieinspektionen (KEMI) som

haft regeringens uppdrag att se över gällande

regelverk på detta område. Eftersom

tilläggsdirektivet inte omfattar förekomsten av

pentaklorfenol i importerade varor skulle ett

nationellt förbud kunna aktualiseras. Enligt

utskottets mening får det dock i första hand ankomma

på regeringen att pröva frågan om ett nationellt

förbud mot förekomsten av pentaklorfenol i

produkter. Utskottet föreslår därför att motion

MJ714 (mp) yrkande 5 lämnas utan riksdagens vidare

åtgärd.

Bromerade flamskyddsmedel är en stor grupp ämnen

som tillsätts material för att förändra deras

brandegenskaper. Kemikalieinspektionen (KEMI) har

identifierat nära 250 bromerade föreningar som

används som flamskyddsmedel. I samband med 1991 års

miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90, bet.

1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) sattes målet upp

om en begränsning av användningen av bromerade

flamskyddsmedel och om en snabb avveckling av de

ämnen inom ämnesgruppen som är mest skadliga för

miljön. Mot den bakgrunden har KEMI, på regeringens

uppdrag, utarbetat ett förslag till en snar

avveckling av PBB och PBDE inklusive eventuella

förbud. Förslaget innebär att Sverige inför ett

förbud mot att saluhålla, överlåta eller

yrkesmässigt använda PBDE och PBB. Det blir även

förbjudet att saluhålla eller överlåta varor som

innehåller ämnena. För att berörda leverantörer

skall hinna att ta fram nya produkter, som uppfyller

de nya kraven, har KEMI föreslagit att förbudet

skall träda i kraft först fem år efter det att

förslaget notifierats hos EG-kommissionen. Bromerade

flamskyddsmedel har sedan år 1988 ingått i OECD:s

riskbegränsningsprogram, International Program on

Chemical Safety (IPCS), som har gett ut ett antal

rekommendationer. I Esbjergdeklarationen år 1995

enades miljöministrarna om att bromerade

flamskyddsmedel skall ersättas med mindre farliga

ämnen där det finns alternativ. Sverige driver även

frågan om bromerade flamskyddsmedel inom Oslo- och

Pariskonventionen. Inom EU är vissa bromerade

flamskyddsmedel reglerade i begränsningsdirektivet

(76/769/EEG). Användning av PBB och tris(2,3)-

dibrompropylfosfat i textilier med hudkontakt har

förbjudits. Fem bromerade ämnen ingår i en pågående

riskbedömning inom EU:s program för existerande

ämnen. Vid miljörådet den 30 mars innevarande år

uppgav kommissionen att riskbedömning har gjorts

för pentaBDPE, som behandlats av den vetenskapliga

kommittén i fråga om miljöeffekter. Kommittén skall

också yttra sig om hälsoaspekterna. OctaPBDE och

decaPBDE kommer att behandlas på motsvarande sätt

under året. Utbyte av ämnen enligt

försiktighetsprincipen kommer också att ingå i det

kommande förslaget om elektronikprodukter. Enligt

ansvarig kommissionär behövs skräddarsydda

förfaranden för att få en effektiv riskhantering.

Som utskottet tidigare anfört (se 1998/99:MJU6)

innebär den föreslagna avvecklingen av PBB och PBDE

en fortsättning av det arbete som har påbörjats av

den svenska industrin i syfte att minska risken för

dessa ämnens skadliga effekter i miljön. Behovet av

ökade kunskaper ligger i linje med den

utredningsskyldighet som vilar på tillverkare och

importörer av kemiska produkter i Sverige. Bromerade

flamskyddsmedel omfattas, utöver nu beskrivna

åtgärder, även av den utfasning som följer av ovan

nämnda riktlinjer om de innehar sådana egenskaper

eller ger upphov till sådana effekter som

riktlinjerna avser. KEMI har fått i uppdrag att

senast den 31 december 2000 till regeringen redovisa

en lägesbeskrivning avseende avvecklingsarbetet med

bl.a. bromerade flamskyddsmedel. Mot bakgrund av det

anförda föreslår utskottet att motionerna MJ715 (mp)

och MJ743 (m) yrkande 3 nu lämnas utan vidare

åtgärd.

I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut

uttalades att minst 90 % av användningen av

nonylfenoletoxylater (NFE) bör ha upphört till år

2000 genom frivilliga åtgärder inom berörda

branscher. Efter denna tidpunkt bör NFE endast

användas om risken för spridning till miljön är

mycket liten. Det uppsatta målet har i stort sett

uppnåtts, och utskottet anförde våren 1999, i

samband med riksdagens behandling av propositionen

om de övergripande nationella miljökvalitetsmålen,

att det positiva resultatet från avvecklingsarbetet

innebär att även den fortsatta avvecklingen kan ske

på frivillig väg. Detta innebär att resterande

användning av NFE, som leder till direkta utsläpp,

skall fasas ut snarast eller senast år 2000. På sikt

bör all användning av NFE ersättas med mindre

miljöskadliga alternativ (1998/99:MJU6 s. 115). KEMI

har fått i uppdrag att senast den 31 december 2000

till regeringen redovisa en lägesbeskrivning

avseende avvecklingsarbetet med bl.a. nonyl-

fenoletoxilater. Enligt utskottets mening ankommer

det på KEMI och Naturvårdsverket som centrala

tillsynsmyndigheter att följa avvecklingen av NFE

och deras nedbrytningsprodukter. Ytterligare

åtgärder bör även kunna föreslås utifrån resultatet

av EU:s riskutvärdering. Motion MJ716 (mp) yrkande 1

påkallar i övrigt ingen åtgärd från riksdagens sida.

I samband med riksdagens behandling av ovan nämnda

proposition om de övergripande nationella

miljökvalitetsmålen konstaterade utskottet att

Sverige är en liten marknad internationellt sett och

att det därför kan vara svårt att införa svenska

särkrav riktade mot produkter som i dag tillverkas

av PVC. Svensk industri har dock visat att det på

frivillig väg är möjligt att i vissa produktgrupper

ersätta farliga tillsatser i PVC och i andra

produktgrupper byta ut PVC mot andra material.

Utskottet framhöll samtidigt betydelsen av att

tillverkare och importörer fortsätter att verka för

att minska miljöbelastningen från PVC, utveckla

bättre PVC och ersätta PVC med andra material där

användningen av PVC-material misstänks skada miljön

och människors hälsa (1998/99:MJU6). När det gäller

avvecklingen av skadliga och misstänkt skadliga

mjukgörare i PVC har KEMI regeringens uppdrag att

följa utvecklingen beträffande tidigare redovisade

avvecklingsplaner. Vidare skall KEMI se till att

tillverkare och importörer fortsätter att verka för

att minska miljöbelastningen från PVC, utveckla

bättre PVC och ersätta PVC med andra material där

användningen av PVC misstänks skada miljön och

människors hälsa. KEMI skall återkomma till

regeringen med förslag till åtgärder om avvecklingen

inte kommer till stånd på frivillig väg. Senast den

31 december 2000 skall en lägesbeskrivning avseende

avvecklingsarbetet redovisas. Mot bakgrund av det

anförda är utskottet inte berett att föreslå något

uttalande från riksdagens sida med anledning av

motion MJ743 (m) yrkande 2. Motionen avstyrks i

berörd del.

Isocyanathantering innebär ett svårt

arbetsmiljöproblem. Hälsoriskerna är kända sedan

länge. På senare tid har särskilt uppmärksammats

risker som uppkommer vid sönderdelning av

polyuretanplast (PUR) och produkter som innehåller

vissa bindemedel, t.ex. mineralull. Det är

emellertid enligt utskottets mening i första hand

Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Yrkesinspektionen (YI)

och arbetsmarknadens organisationer som måste

bevaka dessa frågor. I föreskrifter från ASS finns

särskilda krav för arbete som innebär risk för

exponering för isocyanater. I ett frågesvar den 14

december 1999 (se prot. 1999/2000:46) konstaterade

det ansvariga statsrådet att det sedan några år

pågår ett intensivt arbete med att motverka

isocyanatskadorna och att den forskning som finns

beaktas. Regeringen kommer att uppmärksamt följa

utvecklingen i frågan. I detta sammanhang bör även

uppmärksammas att KEMI under år 1999 utförde en

informations- och kontrollinsats, riktad mot företag

som anmält kemiska produkter innehållande

isocyanater till produktregistret. Syftet med

insatsen var att informera om och kontrollera de

strängare märkningsregler som gäller sedan 1999 för

denna produktgrupp. Vidare kan konstateras att en

stor del av de produkter som innehåller isocyanater

importeras till Sverige, och det är därför

nödvändigt att åtgärder vidtas på minst EU-nivå. Med

det anförda föreslår utskottet att motion MJ759 (mp)

lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Som framhållits ovan skall som riktlinje i

strävandena att nå delmålet Giftfri miljö bl.a.

gälla att nyproducerade varor som introduceras på

marknaden i huvudsak är fria från av människan

framställda ämnen som är hormonstörande inklusive

fortplantningsstörande. I dag pågår viss forskning

om klorerade fettsyror. För att ytterligare

förstärka miljöforskningen har Naturvårdsverket fått

ett nytt anslag för forskning på 50 miljoner kronor

för år 2000. Anslaget beräknas till 100 miljoner

kronor för vartdera året 2001 och 2002. Från dessa

anslag skulle det kunna bli aktuellt att avsätta

medel för ytterligare forskning om dessa ämnens och

andra klorerade ämnens effekter och förekomst. Hur

dessa medel skall fördelas beslutas av

Naturvårdsverkets forskningsnämnd. Härutöver bör

framhållas att kommissionen har presenterat sitt

meddelande om Gemenskapens strategi för

hormonstörande ämnen. Kommissionen föreslår i sitt

meddelande åtgärder på kort, medellång och lång

sikt. På kort sikt skall en lista upprättas över

ämnen som behöver utvärderas med avseende på

hormonstörande ämnen. Allmänheten bör också få ta

del av en tydlig information. Samarbete och

samordning på internationell nivå är ett nyckelkrav

i arbetet. På medellång sikt är det enligt

kommissionen bl.a. viktigt att den tillsammans med

medlemsländerna ser till att tillräckliga resurser

avsätts för vedertagna testmetoder. På lång sikt

säger man att det är viktigt att föreslå en

anpassning eller ändring av lagstiftningen så att

hormonstörande verkningar tas om hand i relevanta

instrument. Med anledning härav antogs rådslutsatser

enhälligt vid miljörådet den 30 mars 2000. Med det

anförda avstyrker utskottet motion MJ762 (mp) i den

mån den inte kan anses tillgodosedd.

I Jordbruksverkets och KEMI:s rapport Förslag till

handlingsprogram för att minska hälso- och

miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel

till år 2001 (JV 1996:2) föreslås att ansvaret för

bekämpningsmedelsundersökningar flyttas från

länsstyrelsen till Naturvårdsverket.

Undersökningarna föreslås avse bekämpningsmedel i

ytvatten, sediment, nederbörd och grundvatten.

Vidare föreslås att dessa genomförs inom ramen för

det nationella miljöövervakningsprogrammet. För att

myndigheterna skall kunna driva en sådan

miljöövervakning föreslås att ytterligare 5 miljoner

kronor per år tilldelas den nationella

miljöövervakningen. Miljöövervakningsnämnden tog ett

beslut i mars 1999 om att revidera programmet för

miljöövervakning som innebar en förstärkning av samt

ytterligare resurser till miljöövervakning. Av årets

ekonomiska vårproposition framgår att regeringen

avser att skjuta till ytterligare resurser till

miljöövervakning (prop. 1999/2000:100, s. 187).

Enligt utskottets bedömning är syftet med motion

MJ789 (mp) yrkande 1 med det anförda i allt

väsentligt tillgodosett. Yrkandet påkallar således

ingen ytterligare riksdagens åtgärd.

Inom ramen för det existerande direktivet

91/414/EEG som avser bekämpningsmedel inom

jordbruket och trädgårdsodlingen finns ett

tioårsprogram för utvärdering av alla verksamma

ämnen som i dag används i bekämpningsmedlen. Inom EG

har hittills totalt 107 verksamma ämnen samt tre

biologiska organismer utvärderats. Avsikten är att

de ämnen som motsvarar kraven skall föras upp på en

lista över tillåtna verksamma ämnen som får ingå i

bekämpningsmedel. Godkända bekämpningsmedel skall i

princip kunna marknadsföras inom hela unionen.

Direktivet innehåller även en möjlighet att beakta

nationella aspekter vid godkännande av bekämpnings-

medel i varje medlemsstat. Under perioden 1997-1999

fattades beslut för totalt sex respektive åtta

verksamma ämnen. Av de verksamma ämnen som

förbjudits har tre förbjudits på grund av hälso- och

miljörisker. Det slutliga beslutet om

biociddirektivet (98/8/EG) togs i maj 1998 och

direktivet trädde i kraft i maj innevarande år.

Kommissionen kommer att inrätta ett program för

biocider för genomgång och bedömning av de verksamma

ämnen som används. Ett motsvarande program finns för

växtskyddsmedel. Jämfört med nuvarande svenska

regler innebär biociddirektivet bl.a. att en del nya

produkttyper, t.ex. desinfektionsmedel och

konserveringsmedel, måste förhandsgranskas innan de

saluförs. När det gäller allmänkemikalier som

används som biocider tillämpas förenklade

prövningssystem. Utskottet konstaterar

avslutningsvis att Sverige är en av de mer

inflytelserika medlemsstaterna i arbetsgrupperna

inom växtskyddsdirektivet där KEMI har arbetat

ihärdigt för en hög skyddsnivå och för att

effektivisera arbetet. Det svenska agerandet har

varit betydelsefullt för den utveckling som lett

till att flera ämnen kan komma att tas bort från den

europeiska marknaden men också till att processerna

förenklas. Med det anförda föreslår utskottet att

motion MJ789 (mp) yrkandena 2, 3 och 4 lämnas utan

vidare åtgärd.

Som en följd av regeringens förslag om reformerat

tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112), som godkänts av

riksdagen, slopades tandvårdsersättning för

amalgamfyllningar fr.o.m. år 1999 som ett led i

strävan att avveckla dessa fyllningar. I både denna

proposition och i regeringens miljömålsproposition

(prop. 1997/98:145) betonar regeringen att det är

angeläget att användningen av amalgam inom

tandvården snarast upphör. Enligt vad utskottet

erfarit undersöker Miljödepartementet för närvarande

möjligheterna att reglera kvicksilver i amalgam i

det s.k. begränsningsdirektivet. Kommissionen

planerar att ta upp kvicksilver inom ramen för detta

direktiv. I det sammanhanget kan Sverige verka för

att amalgamet tas med. Motion MJ808 (mp) yrkandena 1

och 2 bör med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.

KEMI har på regeringens uppdrag föreslagit ett

förbud mot s.k. azo-färgämnen i textilier och

lädervaror. Ett förbud mot dessa färgämnen behandlas

för närvarande även inom EU-systemet. Mot bakgrund

av det anförda föreslår utskottet att motion MJ714

(mp) yrkande 4 lämnas utan vidare åtgärd.

Övriga frågor

Specificerade forsknings- och

resursfördelningsfrågor har behandlats av utskottet

vid ett flertal tillfällen (senast 1998/99:MJU6, s.

106). Utskottet har därvid konstaterat att dessa

frågor delegerats till berörda högskoleorgan och

till de forskningsfinansierande organen. Mot

bakgrund av det anförda föreslår utskottet att

motion MJ714 (mp) yrkande 2 lämnas utan vidare

åtgärd.

I regeringens miljömålsproposition (prop.

1997/98:145) aviserades en utredning om den

miljöpåverkan som användningen av läkemedel (såväl

human- som veterinärmedicinska) medför. Enligt vad

utskottet erfarit har utredningen ännu inte

igångsatts på grund av resursbrist. Utskottet anser

det lämpligt att avvakta resultatet av den fortsatta

beredningen i denna fråga och föreslår att motion

MJ716 (mp) yrkande 3 lämnas utan någon riksdagens

vidare åtgärd.

Utskottet har tidigare tagit ställning till frågan

om att likställa försäljning av produkter som

innehåller miljöfarliga ämnen med att sprida dessa

ämnen direkt i miljön och därvid framhållit bl.a.

följande. Den rättsliga innebörden torde vara att

försäljning av miljö- och hälsofarliga produkter

skall definieras som miljöfarlig verksamhet enligt 9

kap. miljöbalken. En sådan ändring i miljöbalkens

systematik skulle få omfattande och svåröverskådliga

konsekvenser för bl.a. prövningen av mål och ärenden

enligt 16-23 kap. miljöbalken. Utskottet vill i

stället hänvisa till det väl utvecklade

regelsystemet i 14 kap. och tillhörande

tillämpningsförfattningar angående hantering

(inklusive försäljning) av kemiska produkter. I

detta regelsystem finns utförliga skydds- och

kontrollbestämmelser angående hanteringen av hälso-

och miljöfarliga produkter (1999/2000:MJU7, s. 27).

Motion MJ731 (v) yrkande 13 bör med det anförda

lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller de i motion MJ737 framförda

synpunkterna beträffande kallpressad linolja och

kravet på en översyn av förordningen (1998:941) om

kemiska produkter och biotekniska organismer vill

utskottet anföra följande. KEMI har i rapporten Att

finna farliga flöden (rapport 5036/99) anfört att

man avser att inom ramen för sitt löpande arbete ge

förslag till hur förordningen 1998:941 och

föreskrifterna om anmälan till produktregistret bör

förändras. KEMI beräknar att förslaget kommer att

presenteras under år 2000. Utskottet föreslår mot

bakgrund av det anförda att motion MJ737 (m) lämnas

utan vidare åtgärd.

Hantering och omhändertagande av farligt avfall

måste ske på ett miljömässigt godtagbart sätt. Dessa

frågor regleras därför i förordningen (1996:971) om

farligt avfall. Förordningen reglerar bl.a.

tillstånds- eller anmälningsplikt för yrkesmässig

transport, mellanlagring, återvinning eller

bortskaffande. Detta måste också vara en

grundläggande förutsättning när det gäller

användningen av mobila reningsverk. Som framhålls i

motion MJ791 är det inte bra när lagstiftningen är

alltför omständlig så att den hindrar eller

motverkar en önskvärd teknikutveckling på ett visst

område. Samtidigt måste man dock beakta de risker

som är förknippade med hanteringen av farligt avfall

och som utgör ett starkt motiv för att bibehålla

tillståndskravet. Utskottet utgår från att ansvariga

myndigheter är medvetna om de i motionen

aktualiserade problemen och att tillståndsgivningen

så långt möjligt hanteras på ett sådant sätt att

användningen av ny teknik inte motverkas. Motion

MJ791 (kd) yrkande 1 påkallar i övrigt ingen åtgärd

från riksdagens sida.

Med anledning av de i motion MJ791 (kd) yrkande 2

framförda synpunkterna beträffande behovet av en

kommunal miljörevision vill utskottet framhålla

bl.a. följande. Miljöbalken innehåller allmänna

hänsynsregler för att skydda människors hälsa och

miljön mot skada eller olägenhet som gäller alla som

bedriver eller avser att bedriva en verksamhet och

för alla som avser att vidta en åtgärd (2 kap.). I

förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares

egenkontroll finns ytterligare regler. Förordningen

ställer bl.a. upp krav på en förteckning av de

kemiska produkter som hanteras inom verksamheten och

som kan innebära risker från hälso- eller

miljösynpunkt. I enlighet med miljöbalken 14 kap.

skall kemiska produkter som yrkesmässigt tillverkas

i eller förs in till Sverige registreras i ett

produktregister. Förordningen (1998:941) om kemiska

produkter och biotekniska organismer innehåller mer

detaljerade krav på anmälningsskyldighet. Som

utskottet redovisat i det föregående gäller

förordningen (1996:971) om farligt avfall

beträffande hantering och omhändertagande av farligt

avfall. Förordningen reglerar bl.a. tillstånds-

eller anmälningsplikt, yrkesmässig transport,

mellanlagring, återvinning och bortskaffande.

Ytterligare instrument är miljöcertifiering av

företag enligt EMAS och ISO 14001. Det anförda

tillgodoser enligt utskottets mening i allt

väsentligt syftet med motion MJ791 (kd) yrkande 2.

Motionen bör därför lämnas utan vidare åtgärd i

berörd del.

Naturvård och biologisk mångfald

Motionerna

Levande sjöar och vattendrag

I motion MJ255 (fp) begärs att Naturvårdsverket ges

i uppdrag att genomföra en inventering av uppdämda

vattendrag som kan restaureras i syfte att återskapa

strömmande vatten (yrkande 4). Skyddet av Emån och

dess lax behandlas i motion MJ740 (v). Behovet av

bättre hushållning med vattenresurserna påtalas i

motion MJ727 (kd) yrkande 1. Åtgärder för skydd av

Vätterns vatten efterlyses i motion MJ802 (c).

Myllrande våtmarker

Vikten av att skydda och anlägga våtmarker betonas i motion

MJ255 (fp). Det är enligt motionärerna angeläget att

restaurera och nyanlägga våtmarker, särskilt

våtmarker på s.k. Ramsarområden (yrkande 6). Behovet

av en översyn av skyddet av myrar påtalas i

motionerna MJ704 (mp) och MJ753 (mp) yrkande 8.

Hav i balans samt levande kust och skärgård

Enligt motionerna MJ720 (mp) och MJ753 (mp) yrkande

9 bör arbetet med marina reservat fördjupas,

konkretiseras och påskyndas. I motion MJ741 (v)

begärs förslag till en åtgärdsplan och skärpt

lagstiftning som stärker havsöringsstammen i de två

nordliga länen. Enligt motion MJ717 (c) bör

statsbidrag införas för strandstädning i Bohuslän.

Levande skogar

Enligt motion MJ255 (fp) måste mer skog skyddas i reservat

(yrkande 1). Frågan om reservatsbildande tas upp

även i motion MJ306 (m). Eventuella storreservat bör

så långt möjligt förläggas till statlig mark.

Motionärerna varnar för att på riksnivå utarbeta

hela uppsättningar av kvantifierade delmål, framför

allt på miljösidan. Inom vissa ramar bör

näringsutövarna ges frihet att finna lösningar som

är lokalt anpassade och kostnadseffektiva (yrkande

9). I motion MJ310 (fp) framhålls att arbetet med

inrättande av naturreservat och förstärkt

biotopskydd bör intensifieras. Enligt motion MJ754

(v) bör befintliga skogsreservat och nationalparker

utvidgas (yrkande 3). Behovet av fortsatt

fältundersökning av sumpskog i syfte att

klassificera densamma påtalas i motion MJ729 (mp)

yrkande 1 liksom av en plan för bevarande av

sumpskog (yrkande 2). Identiska yrkanden återfinns i

motion MJ753 yrkandena 6 respektive 7 från samma

parti. I motion MJ772 (s) uppmärksammas behovet av

skötsel och rådgivning i bevarandet av naturvärdena

i nyckelbiotoper. Det framhålls som angeläget att

undanta skogsmark från framtida skogsbruk.

Skogsvårdsorganisationerna skall kunna ge markägare

skötselråd och skapa intresse för vården av

nyckelbiotoper. Direktstödet till skogsägarna bör

stärkas, t.ex. genom ökade anslag till NOKÅS, dvs.

natur- och kulturmiljövårdsåtgärder i skogen.

Ett rikt odlingslandskap

Enligt motion MJ748 (m) bör kostnadseffektivitet prägla

anläggandet av våtmarker för näringsreduktion

(yrkande 1). De västskånska

vattendragsorganisationerna bör erhålla statlig

medfinansiering i sitt arbete med åtgärdsprogram

(yrkande 2). Statens ansvar för restaureringen av

det sydsvenska landskapet genom anläggande av

dammar, småvatten, våtmarker och skyddszoner påtalas

(yrkande 3). Vikten av information och

kunskapsspridning till markägare vad avser

anläggning av dammar, småvatten, våtmarker och

skyddszoner betonas (yrkande 5). Behovet av utökad

kunskap om utbredning, status och

bevarandemöjligheter för landets groddjur tas upp i

motion MJ774 (mp) yrkande 1. Vidare betonas behovet

av insatser för att befrämja forskningen om groddjur

(yrkande 2), av skydd av dammar och våtmarker med

hotade grodarter särskilt vad gäller små gårds- och

kreatursdammar jämte andra småvatten (yrkande 3) och

av skyddszoner runt dammar och vattendrag (yrkande

4). Slutligen framhålls småvattnens stora betydelse

för den biologiska mångfalden och behovet att skydda

och anlägga nya sådana (yrkande 7). Ett flertal

förslag för förstärkt skydd av naturbetesmarker förs

fram i motion MJ798 (v).

God bebyggd miljö

Frågan om den biologiska mångfalden i våra

stadsmiljöer tas upp i motion Bo231 (c).

Motionärerna anser att grönytornas skötsel och

utbredning bör ses som en integrerad del av en god

stadsmiljö (yrkande 6). Enligt motion MJ725 (s)

måste uttaget av naturgrus begränsas.

Biologisk mångfald

Enligt motion MJ255 (fp) bör direktiven till Natura 2000

vidgas till att passa även nordeuropeisk natur.

Regeringen bör agera mer kraftfullt för att få

svenska naturområden klassade på EU:s lista (yrkande

5). I motion MJ742 (m) framläggs ett flertal förslag

som syftar till att förstärka skyddet för den

biologiska mångfalden. Bland annat bör

miljöprogrammet revideras och våtmarker bevaras och

utvecklas genom bl.a. kommunala reningsverk med

kvävefällor och kalkning av sjöar och vattendrag.

Forskningsinsatserna för bevarande av biologisk

mångfald bör stärkas. Nationalparker skall ägas av

staten och naturreservat av enskilda,

organisationer, företag eller kommuner. Privata

markägare skall ha ersättning för det intrång i

äganderätten som bevarandeåtgärder medför. En samlad

bedömning bör göras av frågor som rör renskötsel,

turism och annan verksamhet som negativt kan påverka

naturen i fjällområdena. Regeringen bör arbeta mer

aktivt för gemensamma lösningar på miljöproblemen i

Östersjön och Västerhavet (yrkande 1.) Genom

försäljning av statens Assi Domän-aktier kan

ytterligare värdefulla naturmiljöer säkras. Av

försäljningssumman bör en miljard kronor avsättas

till en fond för bevarande av biologisk mångfald

(yrkande 2).

Motionärerna i motion MJ746 (m) anser att EU:s art-

och habitatdirektiv ändras så att skyddsklassen

sänks för de svenska och finska bestånden av björn

och lodjur (yrkande 1). Efter 20 år behövs en

genomgripande översyn av EG:s fågeldirektiv och dess

tillämpning (yrkande 2).

I motion MJ745 (s) begärs en utredning om

möjligheterna till en nationell

fågelvaktsorganisation. Åtgärder för bevarande av

myskoxen efterlyses i motion MJ763 (mp) och i motion

MJ803 (mp) betonas fördelen av miljöövervakning av

smågnagare. Enligt motion MJ735 (kd) bör regeringen

överväga utformandet av ett nationellt stöd som

tillförsäkrar Kolmårdens djurpark medel för

bevarandearbetet.

Den svenska valfångstpolitiken och det svenska

agerandet i IWC (International Whaling Commission)

behandlas i motion MJ711 (mp). Sverige bör stödja en

restriktiv valfångstpolitik (yrkande 1). Vidare bör

Sverige snarast fördöma Japans vetenskapliga

valfångst (yrkande 2) och användningen av elektrisk

lans vid valjakt (yrkande 3) samt stödja det

australiska förslaget om inrättande av ett globalt

reservat för valar (yrkande 4).

Nationalparker, naturreservat m.m.

I motion MJ744 (m) begärs att olika alternativ prövas för att

skydda Ombergs natur.

Enligt ett flertal motioner - MJ760 (kd), MJ778

(mp), MJ785 (s), MJ793 (fp) och MJ806 (c) - bör

Omberg skyddas och förvaltas som nationalpark. En

besöksanläggning bör enligt motion MJ787 (s)

uppföras i Tåkern-Ombergsområdet. I motion MJ781 (s)

begärs att Ridö/Sundbyholmsarkipe-lagen i Mälaren

inrättas som nationalpark och enligt motion MJ804

(mp) bör Lovö inrättas som nationalpark.

Utskottets överväganden

Som utskottet redovisat ovan har riksdagen fattat

beslut om 15 övergripande nationella

miljökvalitetsmål. Riksdagens beslut innebar

dessutom att regeringen skall återkomma till

riksdagen med redovisning och förslag om de delmål

som behövs för att miljökvalitetsmålen skall kunna

uppnås (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6).

Enligt utskottets mening omfattas en stor del av

motionerna om naturvård och biologisk mångfald av

riksdagens enhälliga beslut om förslag och

redovisning från regeringens sida beträffande

delmålen. Dessa motioner bör därför inte i detta

sammanhang medföra något ställningstagande av

riksdagen i själva sakfrågan. I övrigt vill

utskottet anföra följande.

Levande sjöar och vattendrag

De frågor som tas upp i motion MJ255 (fp) yrkande 4

omfattas i första hand av miljökvalitetsmål 3

Levande sjöar och vattendrag. Förslag om delmål,

etappmål och om de åtgärder som bedöms nödvändiga

för att nå målen har lagts fram av

Miljömålskommittén (SOU 2000:52). Kommitténs uppdrag

har även omfattat överväganden om hur vattendrag som

är skadade av vattenkraftsutbyggnad delvis kan

restaureras så att vandringsfisk och andra

vattenorganismer kan överleva och fortleva i

livskraftiga bestånd på fler ställen än vad som är

fallet i dag. Frågan om inventering av dämda

vattendrag kommer även att aktualiseras i samband

med ett svenskt genomförande av det nyligen antagna

ramdirektivet för vatten. Direktivet innebär att

medlemsländerna till år 2003 skall redovisa vilka

administrativa arrangemang som valts för upprättande

av s.k. behöriga myndigheter för de olika

vattendistrikten, hur dessa distrikt avgränsas

geografiskt samt hur direktivet genomförts i den

nationella lagstiftningen. Åtgärdsprogram och

förvaltningsplaner skall vara upprättade senast år

2009. Enligt regeringen har direktivets slutliga

utformning i många delar fått en utformning som

motsvarar svenska intressen. Direktivens inriktning

mot uppnående av vissa specificerade miljömål

stämmer väl överens med Miljömålskommitténs förslag.

I dessa delar stämmer dessutom direktivet väl

överens med miljöbalkens utformning, eftersom balken

innehåller de juridiska instrumenten

miljökvalitetsnormer liksom åtgärdsprogram och

åtgärdsplaner för att uppnå dessa mål. Även i andra

delar har ett svenskt arbetssätt enligt regeringen

fått genomslag i direktivets utformning. När det

gäller kraven på karaktärisering av vatten- och

avrinningsdistrikt och i kraven på miljöövervakning

är regeringens uppfattning att direktivets krav är

mer anpassade till de specifika förhållanden som

råder i de skandinaviska länderna med deras stora

mångfald av sjöar och vattendrag (prop. 2000/01:1,

utg.omr. 20). Ett antal pilotprojekt i

vattenavrinningsområden har inletts för att få

erfarenheter av administrativ samordning mellan

berörda myndigheter och samverkan mellan lokala

aktörer och sakägare. Tillsammans med berörda

myndigheter arbetar Naturvårdsverket med ett

vattenprojekt i syfte att utforma anvisningar för

det praktiska genomförande av skyldigheterna enligt

direktivet. Med hänvisning till det anförda bör

motion MJ255 (fp) i denna del inte medföra någon

riksdagens vidare åtgärd.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår sedan ca fem år

arbete med restaurering av Emåns hela

avrinningsområde. Arbetet finansieras med medel från

EU, Fiskeriverket, Naturvårdsverket, länsstyrelsen

och berörda kommuner. Arbetet kan ses som ett

exempel inför genomförandet av ramdirektivet för

vatten. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet

motion MJ740 (v) om skydd av Emån och dess lax i den

mån motionen inte kan anses tillgodosedd.

Som utskottet tidigare anfört kommer

miljökvalitetsmål 3 att kompletteras med delmål

avseende bl.a. användning av sjöar och vattendrag

som dricksvattentäkt (prop. 1997/98:145, bet.

1998/99:MJU6). Även under miljökvalitetsmål 11 God

bebyggd miljö kommer riksdagen att ta ställning till

förslag om delmål och åtgärder som syftar till att

utvinningen av naturgrus med stor betydelse för

dricksvattenförsörjningen skall upphöra helt. Frågor

om hushållning med våra vattenresurser kommer

dessutom att bli aktuella i samband med det svenska

genomförandet av ramdirektivet för vatten. Det

anförda innebär att motionerna MJ727 (kd) yrkande 1

och MJ802 (c) inte bör medföra någon ytterligare

åtgärd från riksdagens sida.

Myllrande våtmarker

Under miljökvalitetsmål 4 Myllrande våtmarker kommer

riksdagen att under detta riksmöte ta ställning till

regeringens aviserade förslag om delmål och åtgärder

för bevarande av alla naturligt förekommande

våtmarkstyper i hela landet. När det gäller det nya

landsbygdsprogrammet för jordbruket har riksdagen

hösten 1999 anslutit sig till regeringens förslag om

en uppdelning på två insatsområden. Under

insatsområde 1, Åtgärder för ett ekologiskt hållbart

jordbruk, har ersättningen för anläggande av

våtmarker och småvatten delats upp i dels ersättning

för anläggningskostnad, dels skötselersättning,

vilket ger möjlighet till bättre anpassning till de

verkliga kostnaderna. Regeringen har också valt att

inte begränsa möjligheten till restaurering och

nyanläggning till utpekade, särskilt värdefulla

områden. Programmet är nu öppet för markägare i

områden med intensivt läckage (skr. 1999/2000:14,

bet. 1999/2000:MJU2). Härutöver vill utskottet

erinra om att Naturvårdsverket har lämnat förslag om

ytterligare 21 områden för skydd enligt

Ramsarkonventionen. Förslaget bereds i

Regeringskansliet. Områden för skydd enligt

konventionen är utvalda i sin egenskap av oförstörda

områden. Det är därför sällan aktuellt att nyanlägga

våtmarker eller restaurera våtmarker inom dessa

områden. Det anförda innebär att utskottet finner

syftet med motion MJ255 (fp) yrkande 6 i allt

väsentligt tillgodosett.

Miljömålskommittén har i sitt betänkande (SOU

2000:52) framlagt förslag om etappmål för skyddet av

myrar. Riksdagen kommer därmed att ta ställning till

frågan sedan regeringen, vilket aviserats, i slutet

av år 2000 kommer att lägga fram en proposition med

förslag till delmål under miljökvalitetsmålet.

Härutöver har utskottet inhämtat att skyddsarbete

pågår i enlighet med myrskyddsplanen. Norrbottens

län, med ca 40 % av landets myrar, är det enda län

där kartläggningen inte är avslutad. Ytterligare två

års arbete beräknas kvarstå. Med det anförda

avstyrker utskottet motionerna MJ704 (mp) och MJ753

(mp) yrkande 8 i den mån motionerna inte kan anses

tillgodosedda.

Hav i balans samt levande kust och skärgård

Miljökvalitetsmål 5 Hav i balans samt levande kust

och skärgård innebär bl.a. att unika marina biotoper

skall skyddas (prop. 1997/98:145, bet.

1998/99:MJU6). Som regeringen anför i

budgetpropositionen för år 2001, utg.omr. 20, är

inrättande av skyddade områden i marin miljö i

skyddsvärda kust- och havsområden längs Sveriges

kust en viktig del av de nationella åtaganden som

internationella överenskommelser innebär. Regeringen

anser det därför angeläget att Naturvårdsverket,

Fiskeriverket och länsstyrelserna intensifierar sin

samverkan för att utveckla former för bevarandet av

den biologiska mångfalden i havsmiljö, inte minst

för att Sverige skall kunna leva upp till

internationella överenskommelser i bl.a.

Helsingforskonventionen. Utskottet förutsätter att

riksdagen kommer att ges tillfälle att ta ställning

till förslag till delmål och åtgärder i samband med

den proposition om delmål för att uppnå

miljökvalitetsmålen som aviserats av regeringen.

Utskottet, som i stort delar de synpunkter som

framförs i motionerna MJ720 (mp) och MJ753 (mp)

yrkande 9, finner därmed att syftet med motionerna i

allt väsentligt kommer att bli tillgodosett utan

något särskilt riksdagsuttalande i frågan.

Enligt vad utskottet erfarit samarbetar

Fiskeriverket med den finska fiskerimyndigheten med

en kartläggning av havsöringen vad avser

beståndsstorlek, fisketryck m.m. Rapporten beräknas

framläggas före årsskiftet 2000/01. I samband med

genomförandet av ramdirektivet för vatten kommer

dessutom möjlighet ges att upprätta åtgärdsprogram

för att skydda och bevara specifika arter. Härutöver

vill utskottet hänvisa till den utförliga

redogörelse av fiskets effekter på marina arter i

Östersjön som lämnades hösten 1999 i betänkande

1999/2000:MJU8. Med det anförda avstyrker utskottet

motion MJ741 (v) i den mån motionen inte kan anses

tillgodosedd.

Frågan om statlig ersättning för strandstädning på

västkusten har vid ett flertal tillfällen varit

föremål för utskottets ställningstagande. Så sent

som våren 2000 hänvisade miljöministern i två

frågesvar till Sveriges arbete inom ramen för bl.a.

Londonkonventionen, OSPAR-konventionen och HELCOM

för att förhindra dumpning av avfall till havs.

Enligt miljöministern är det dock kommunerna som har

det huvudsakliga ansvaret för renhållningen, och det

är kommunernas uppgift att genom samarbete

säkerställa strandstädningen som en permanent

verksamhet (frågesvar 1999/2000:756 och 775, prot.

1999/2000:95). I ett interpellationssvar den 16 maj

2000 (9 §, prot. 1999/2000:110) utvecklade

miljöministern ytterligare sin redogörelse för det

internationella arbetet och erinrade om

förhandlingarna om ett EG-direktiv om

mottagningsanläggningar för avfall från fartyg.

Förslaget till direktiv innehåller krav i linje med

dem som återfinns i Östersjöstrategin.

Miljöministern upprepade sin inställning att det

huvudsakliga ansvaret för renhållning vilar på

kommunerna men framhöll att möjligheter till

kompletterande långsiktiga lösningar måste

undersökas. En möjlighet som han pekade på är

regeringens förslag till s.k. aktivitetsgaranti som

lades fram i vårpropositionen år 2000 och i

propositionen Förnyad arbetsmarknadspolitik för

delaktighet och tillväxt (prop. 1999/2000:98, bet.

1999/2000:AU7). Enligt den sistnämnda propositionen

skall personer som är 20 år eller äldre och som

söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen

och som är eller löper risk att bli

långtidssjukskrivna kunna erbjudas åtgärden.

Aktivitetsgarantin trädde i kraft den 1 augusti

2000. Med det anförda avstyrker utskottet motion

MJ717 (c) i den mån motionen inte kan anses

tillgodosedd.

Levande skogar

Våren 1999 godkände utskottet regeringens förslag

till miljökvalitetsmål 8 Levande skogar vilket bl.a.

innebär att skogsekosystemens naturliga funktioner

och processer upprätthålls, att inhemska växt- och

djurarter fortlever under naturliga betingelser och

att hotade arter och naturtyper skyddas (prop.

1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6). Utskottet anförde

vidare att miljökvalitetsmålet bör kompletteras med

delmål för hotade arter och skydd av skogsmark.

Utskottet framhöll som särskilt angeläget att

mätbara mål och parametrar för bevarande av skogens

biologiska mångfald vidareutvecklas. I likhet med

regeringen ansåg utskottet att de viktigaste

insatserna för att uppnå miljökvalitetsmålet utgörs

dels av den ökade ambitionsnivån när det gäller

skyddet av särskilt värdefulla skogsområden, dels av

ett fortsatt arbete med att förbättra

naturvårdshänsynen i skogsbruket samt av en

ekologisk planering i ett landskapsperspektiv på de

marker där ägarstrukturen tillåter detta. Vidare

uttalade utskottet att informationen om skogens

natur- och kulturmiljövärden bör fortsätta. Nästa

uppföljning av skogspolitiken skall redovisas av

Skogsstyrelsen före utgången av år 2001. I

budgetpropositionen för år 2001, utg.omr. 23,

uttalar regeringen sin avsikt att år 2002 för

riksdagen redovisa denna uppföljning och de förslag

till åtgärder som den kan föranleda.

När det gäller medel för ändamålet vill utskottet

erinra om att den förstärkning som föreslogs i 1998

års ekonomiska vårproposition och

budgetpropositionen för år 1999 om 370 miljoner

kronor har i budgetpropositionen för år 2000

förlängts till att omfatta år 2002. Samtidigt

anförde regeringen att de kraftigt ökade statliga

insatserna för att bevara den biologiska mångfalden

inriktar sig på långsiktigt bevarande i hela

skogslandskapet. Att permanent undanta skogsmark

från framtida skogsbruk är enligt regeringen en

angelägen insats. Av årets budgetproposition (prop.

2000/2001:1, utg.omr. 23) framgår att vid utgången

av år 1999 uppgick de områden som skyddats genom

naturvårdsavtal och biotopskydd till 10 290

respektive 3 132 hektar, varav 7 865 respektive 804

hektar tillkom under år 1999. Den största delen av

biotoparealen var urskogsartade objekt. Det kan

tilläggas att skogsbruket under år 1999 på eget

initiativ har miljöcertifierat sin verksamhet i stor

utsträckning. Cirka 9 miljoner hektar, i huvudsak

storskogsbrukets marker, har certifierats enligt den

s.k. FSC-standarden. Cirka 800 000 hektar mark

tillhörande småskogsbruket har certifierats genom

skogsägareföreningarna enligt den s.k. PEFC-

standarden.

Av årets budgetproposition framgår vidare att

regeringen, som en följd av behovet av

resursförstärkning till länsstyrelserna för den

prioriterade uppgift som skyddet av naturskogarna

innebär, har beräknat en höjning av anslaget till

länsstyrelserna med 25 miljoner kronor per år under

åren 2001, 2002 och 2003 (utg.omr. 18).

Hösten 1999 anförde utskottet, som delade

regeringens uppfattning i frågan, att det nu är

viktigt att Skogsvårdsorganisationen effektivt

arbetar för den inriktning av skogspolitiken som

beslutades i november 1998. Detta innebär aktiva

insatser i form av information, rådgivning och

tillsyn på produktions- och miljöområdena. I det

sammanhanget är kampanjen Grönare skog ett effektivt

inslag som ger förutsättningar för en god balans

mellan de båda skogspolitiska målen för och arbetet

med att nå dem. Kampanjen inleddes i september 1999.

Vid beräkning av anslaget till

Skogsvårdsorganisationen för år 2000 togs också

hänsyn till den förstärkta rådgivning som

redovisades närmare i propositionen Uppföljning av

skogspolitiken (prop. 1997/98:158, bet.

1998/99:MJU3, prop. 1999/2000:1, utg.omr. 23, bet.

1999/2000:MJU2). För budgetåret 1999 har sålunda

beräknats en förstärkning med ytterligare 7 miljoner

kronor i förhållande till budgetåret 1999, och för

budgetåret 2001 har beräknats en ytterligare

förstärkning med 5 miljoner kronor. Därmed kommer

sammanlagt 34 miljoner kronor att satsas på extra

rådgivning under perioden 1999-2001. Slutligen vill

utskottet erinra om att enligt 7 kap. 4 §

miljöbalken inrättande av naturreservat ankommer på

länsstyrelse eller kommun.

Det ovan anförda innebär att utskottet avstyrker

motionerna MJ255 (fp) yrkande 1, MJ306 (m) yrkande

9, MJ310 (fp), MJ754 (v) yrkande 3, MJ729 (mp),

MJ753 (mp) yrkandena 6 och 7 och MJ772 (s).

Med anledning av den del av motion MJ772 (s) som

begär ökat direktstöd till NOKÅS (natur- och

kulturvårdande åtgärder i skogsbruket) vill

utskottet tillägga att medel för ändamålet anvisas

över anslaget H 2 Insatser för skogsbruket, utg.omr.

23.

Ett rikt odlingslandskap

Miljökvalitetsmål 9 Ett rikt odlingslandskap innebär

att odlingslandskapets värde för biologisk

produktion och livsmedelsproduktion skall skyddas

samtidigt som den biologiska mångfalden och

kulturmiljövärdena bevaras och stärks. Detta innebär

bl.a. att odlingslandskapet brukas på ett sådant

sätt att negativa miljöeffekter minimeras, att den

biologiska mångfalden gynnas och att hotade arter

och naturtyper samt kulturmiljöer bevaras. Våren

1999 behandlade utskottet en motion överensstämmande

med motion MJ748 (m) om restaurering av

vattenhållande landskap (prop. 1997/98:145, bet.

1998/99:MJU6). Utskottet, som i allt väsentligt

delade motionärernas synpunkter, redogjorde då

utförligt för tidigare beslut och åtgärder på

området. Härutöver vill utskottet erinra om

miljöprogrammet inom ramen för det nya

landsbygdsprogrammet där delprogram 1 huvudsakligen

syftar till att uppnå miljökvalitetsmålet Ett rikt

odlingslandskap. Vid sin behandling av regeringens

skrivelse om ett nytt landsbygdsprogram anförde

utskottet att anläggning av våtmarker är den åtgärd

inom miljöprogrammet som är mest kostnadseffektiv.

Utskottet anslöt sig till regeringens bedömning att

Miljöprogramutredningens förslag att dela upp

ersättningen till anläggning av våtmarker och

småvatten i en ersättning för anläggningskostnader

och en ersättning för skötsel bör genomföras. Enligt

utskottets mening förbättrar en uppdelning

jordbrukarnas möjligheter att anlägga våtmarker och

småvatten men möjliggör även en bra avvägning mellan

ersättning och de verkliga initialkostnaderna (skr.

1999/2000:14, bet. 1999/2000:MJU2). Med det anförda

finner utskottet syftet med motion MJ748 (m)

yrkandena 1-3 och 5 i allt väsentligt tillgodosett.

Motionsyrkandena bör inte medföra någon ytterligare

åtgärd från riksdagens sida.

Även en motion som i allt väsentligt överensstämmer

med motion MJ774 (mp) om skydd för landets groddjur

behandlades av utskottet våren 1999 (1998/99:MJU6).

Som utskottet anförde innehöll den då aktuella

propositionen ett flertal förslag till

miljökvalitetsmål som syftar till att bevara den

biologiska mångfalden och främja arternas

möjligheter att sprida sig inom ramen för sina

naturliga spridningsområden. Frågan om delmålens

närmare utformning kommer utskottet att kunna ta

ställning till i samband med regeringens proposition

härom. När det gäller redan genomförda åtgärder och

det arbete som i övrigt pågår med rödlistade arter

hänvisar utskottet till sitt uttalande våren 1999

(bet. 1998/99:MJU6). Det kan tilläggas att

Naturvårdsverket inom kort kommer att avsluta sitt

arbete med utveckling av aktionsplaner för sex av de

sju hotade groddjuren i Sverige. Inventeringen av

det sjunde groddjuret, långbensgrodan, pågår.

Härmed, och med vad utskottet anfört ovan om

miljöprogrammet, finner utskottet att de krav som

framförs i motion MJ774 (mp) yrkandena 1-4 och 7 kan

anses tillgodosedda.

Som regeringen framhöll i propositionen Svenska

miljömål (1997/98:145) har betesmarker och framför

allt naturbetesmarkerna stort värde för natur- och

kulturmiljövården. Denna uppfattning kom även till

uttryck vid utformningen av miljöprogrammet, där

ersättningarna för slåttermarker utvidgades till att

omfatta även betesmarker samtidigt som regelverket

förenklades (skr. 1999/2000:14, bet.

1999/2000:MJU2). Enligt vad utskottet har inhämtat

är miljöprogrammet för jordbruket beräknat för att

kunna ge ersättning till de 450 000 hektar

betesmarker som Jordbruksverket bedömer fortfarande

är i drift. Därutöver finns möjligheter till en viss

restaureringsverksamhet. Det utvärderingsprogram som

Jordbruksverket genomför tillsammans med

Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet kommer

att särskilt utvärdera situationen för slåtter- och

betesmarker år 2002. Länsstyrelserna upprättar för

närvarande skötselplaner för alla särskilt

värdefulla naturbetesmarker med målet att dessa

skall kunna delta i tilläggsersättningsprogrammet

redan år 2001. Med det anförda finner utskottet att

syftet med motion MJ798 (v) i allt väsentligt kan

anses tillgodosett.

God bebyggd miljö

Redan våren 1991 tog riksdagen ställning för att

behovet av grönområden skall tillgodoses i den

kommunala planeringen (prop. 1990/91:90, bet.

1990/91:JoU30). Det av riksdagen våren 1999 antagna

miljökvalitetsmål 11 God bebyggd miljö innebär bl.a.

att de parker och naturområden som finns i och i

anslutning till landets större städer är en mycket

värdefull resurs för rekreation, natur- och

kulturupplevelser, lokalklimat m.m. Målet innebär

också att den biologiska mångfalden och det

kulturhistoriska arbetet som är knutet till parker

och naturområden bevaras och utvecklas (prop.

1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6). Utskottet gjorde

samma bedömning som regeringen att det är angeläget

att fastställa delmål för bevarande av sådana

områden samt deras natur- och kulturvärden i samband

med miljökvalitetsmålet. Ett viktigt led i denna

strävan kan enligt regeringen utgöras av att program

och planer tas fram för bevarande av parker och

naturområden i landets större städer och tätorter.

Som utskottet anfört ovan kan en proposition om

delmål under miljökvalitetsmålen väntas före

årsskiftet 2000/01. Utskottet vill även hänvisa till

den nationalkommitté som regeringen tillkallade i

juni 2000 för att ytterligare förankra, samordna och

utveckla arbetet med Sveriges åtaganden inom Agenda

21 och Habitatagendan (dir. 2000:48). En samlad

redovisning som skall utgöra underlag för den

rapport som Sverige skall lämna till FN vid 2001 års

uppföljning av Riokonferensen skall lämnas senast

den 1 april 2002 och en slutrapport skall lämnas

senast den 1 oktober 2002. Slutligen vill utskottet

hänvisa till årets budgetproposition (prop.

2000/01:1, utg.omr. 20), där regeringen anför att de

tätortsnära natur- och rekreationsområdena bör

bevaras och utvecklas. Med det anförda finner

utskottet syftet med motion Bo231 (c) yrkande 6 i

allt väsentligt tillgodosett.

Enligt 12 kap. miljöbalken har tillståndsplikten

för bl.a. grustäkt skärpts betydligt och omfattar

numera även husbehovstäkter i områden som behöver

ges bättre skydd. Tillståndsplikten omfattar inte

bara området som sådant utan även det täktmaterial

som bör skyddas, vilket vanligen torde vara

naturgrus (1997/98:JoU20 s. 87 f.). Under

miljökvalitetsmålet En god bebyggd miljö anför

regeringen att användningen av naturgrus bör

minimeras och utnyttjas endast när

ersättningsmaterial inte kan komma i fråga. En

proposition om delmål under miljökvalitetsmålen kan

väntas före årsskiftet 2000/01. Med hänvisning till

det anförda avstyrker utskottet motion MJ725 (s) i

den mån motionen inte kan anses tillgodosedd.

Biologisk mångfald

Med anledning av synpunkterna i motion MJ255 (fp) om

ändringar i Natura 2000 - ett EU-projekt som syftar

till att bidra till bevarandet av biologisk mångfald

samt skydda och bevara arter och naturtyper som tas

upp i EG:s naturvårdsdirektiv - vill utskottet

anföra följande. I medlemskapsförhandlingarna

accepterades i princip sådana arter och naturtyper

som inte förekom i någon av de dåvarande

medlemsstaterna. Under förhandlingarna tillkom dock

ett antal arter och naturtyper för Finland och

Sverige som ensamma i Europa företräder det s.k.

boreala växtgeografiska området. Naturvårdsverket

lämnade den 15 november 1999 en delredovisning och

den 14 april 2000 en slutredovisning av ett

regeringsuppdrag med förslag om ytterligare områden

enligt Natura 2000. Enligt vad utskottet erfarit

torde, tillsammans med de av Finland föreslagna

finska områdena, förslagen täcka den nordiska

naturen i nätverken, som innehåller flera exempel på

unika nordiska arter och naturtyper. Den svenska

modellen innebär emellertid en tidskrävande

samrådsprocess. Naturvårdsverket genomför

regeringens uppdrag i samarbete med länsstyrelserna

och i samråd med Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och

Fiskeriverket. Därefter kommer Naturvårdsverket att

redovisa sitt uppdrag till regeringen som kommer att

lägga fram förslag om aktuella områden för

kommissionen. Nästa planerade utvärdering av alpin

region sker i september 2000, av boreal region i

mars 2001 och av kontinental region hösten 2001.

Utskottet har erfarit att frågan om komplettering av

direktivet kan bli aktuell i samband med EU:s

utvidgning. Enligt kommissionen saknas emellertid

förutsättningar för en total översyn eftersom

gällande direktiv ännu inte uppfyllts av samtliga

medlemsländer. Av årets budgetproposition framgår

att länsstyrelserna och Naturvårdsverket under

hösten 1999 och våren 2000 har redovisat

ytterligare förslag till områden som lämpar sig att

ingå i nätverket. Under våren och sommaren 2000 har

regeringens föreslagit att ytterligare sammanlagt

565 områden bör föreslås för Natura 2000 enligt

habitatdirektivet (92/43/EEG). Samtidigt anmäldes 98

områden enligt fågeldirektivet (79/409/EEG). Därmed

har Sverige föreslagit sammanlagt 2 453 särskilt

värdefulla naturområden som kandidater till

nätverket. De 391 områden som klassas som särskilda

skyddsområden enligt fågeldirektivet ingår redan i

dag i nätverket. I budgetpropositionen ger

regeringen arbetet med genomförande av Natura 2000

fortsatt hög prioritet och konstaterar att det

fortfarande finns brister i den svenska delen av

Natura 2000. Enligt regeringen är det av stor vikt

att arbetet med att komplettera den nationella

listan över områden avslutas senast under år 2001 så

att Sverige kan uppfylla sina åtaganden enligt

direktiven. Naturvårdsverket har därför fått

regeringens uppdrag att i samarbete och samråd med

länsstyrelserna slutföra den nationella listan med

förslag till områden. Slutredovisningen skall ske

under år 2001. Med det anförda avstyrker utskottet

motion MJ255 (fp) yrkande 5 i den mån motionen i

denna del inte kan anses tillgodosedd.

Flertalet av de förslag till principer för skyddet

av biologisk mångfald som förs fram i motion MJ742

(m) yrkande 1 behandlades ingående av utskottet

våren 1999 i samband med propositionen om nationella

miljökvalitetsmål (prop. 1997/98:145, bet.

1998/99:MJU6). Härutöver vill utskottet erinra om

det nya miljöprogrammet för jordbruket, där

åtgärderna inom ramen för delprogram 1, förutom

förenklingar av ansökningsförfarandet och övrig

administration, huvudsakligen syftar till att uppnå

miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap (bet.

1999/2000:MJU2). När det gäller frågan om

forskningsinsatser för bevarande av biologisk

mångfald hänvisar utskottet till riksdagens

budgetbeslut hösten 1999, vilket bl.a. innebar att

ett nytt anslag för miljöforskning inrättades och

att ett forskningsråd för miljö, areella näringar

och samhällsbyggande skall bildas från och med år

2001. Av den i budgetpropositionen för år 2000

aviserad ökningen på 50 miljoner kronor, förs år

2001 45 miljoner kronor till det nya

forskningsrådet. I enlighet med vad som aviserades i

den ekonomiska vårpropositionen för år 2000

beräknade regeringen att anslaget förstärks med 20

miljoner kronor år 2003. I vårpropositionen anförde

regeringen vidare att naturvårdens sociala och

etiska dimensioner behöver utvecklas liksom

friluftsliv, ekoturism och möjligheterna till lokal

förvaltning. Regeringen ansåg att det därför bör

beredas möjligheter för pilotprojekt för lokal

förvaltning av naturreservat m.m. (prop.

1999/2000:100, utg.omr. 20). Utskottet utgår från

att regeringen närmare kommer att utveckla dessa

synpunkter i samband med den aviserade propositionen

om delmål under miljökvalitetsmålen. Med det anförda

avstyrker utskottet motion MJ742 (m) yrkande 1 i den

mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

Med anledning av motion MJ742 (m) yrkande 2 med

förslag om finansiering av säkerställandet av

värdefulla naturmiljöer genom försäljning av statens

aktier i Assi Domän AB vill utskottet erinra om

riksdagens beslut våren 2000 att avslå en motion (m)

om en plan för privatisering av statlig verksamhet,

bl.a. Assi Domän AB (bet. 1999/2000:NU13). Med

hänvisning härtill avstyrks motionen i denna del.

Enligt vad utskottet erfarit föreligger samsyn

mellan Sverige och Finland i frågor som rör ändring

av skyddsklassen för de svenska och finska bestånden

av björn och lodjur. Utskottet har inhämtat att

diskussioner har inletts mellan ländernas respektive

myndigheter om lämpligt tillvägagångssätt för att

åstadkomma de ändringar som efterlyses i motion

MJ746 (m) yrkande 1. När det gäller kravet i yrkande

2 på en översyn av EU:s fågeldirektiv har utskottet

erfarit att frågan om komplettering av direktivet

kommer att bli aktuell i anslutning till EU:s

utvidgning. Kommissionen är emellertid av den

uppfattningen att förutsättningar saknas för en

total översyn eftersom gällande direktiv ännu inte

uppfyllts av samtliga medlemsländer. Med det anförda

avstyrker utskottet motionen i den mån den inte kan

anses tillgodosedd.

Utskottet kan i allt väsentligt instämma i

synpunkterna i motion MJ745 (s) när det gäller det

hot mot våra utrotningshotade djur och växter som

den illegala handeln med dessa arter utgör. Som

anförs i motionen är det en angelägen uppgift att

förhindra denna typ av kriminalitet. Utskottet är

emellertid inte berett att tillmötesgå motionärernas

förslag om en nationell fågelvaktsorganisation och

avstyrker motionen.

Enligt vad utskottet inhämtat lade Naturvårdsverket

i augusti 2000 fram ett program med förlag om

åtgärder för att stärka den svenska myskoxestammen.

Syftet med motion MJ763 (mp) kommer således att bli

tillgodosett utan någon vidare åtgärd från

riksdagens sida.

Våren 1999 behandlade utskottet en motion om

svampar som miljöindikatorer (1998/99:MJU6).

Motionen avstyrktes bl.a. med hänvisning till det

olämpliga i att riksdagen i ett tillkännagivande och

utan krav på preciserade åtgärder uttalar sig till

förmån för en speciell metod inom miljöforskningen.

Med anledning av den nu aktuella motionen om

miljöövervakning av smågnagare vill utskottet

åberopa dels sitt tidigare uttalande, dels ett svar

på en interpellation om bl.a. sork och

miljöövervakning (prot. 1999/2000:31 15 §).

Miljöministern hänvisade i sitt svar till

Miljöövervakningsnämnden vid Naturvårdsverket vilken

är ansvarig för användningen av anslaget för

miljöövervakning för att upprätta program för

miljöövervakning samt för att prioritera insatserna

på området. I februari 1999 antog

Miljöövervakningsnämnden ett nytt utökat program för

miljöövervakning som bl.a. är mer anpassat att följa

de miljökvalitetsmål som har antagits av riksdagen.

Nämnden tillsätts av regeringen och har en bred

kompetens. Representanter för myndigheter som

Naturvårdsverket, Socialstyrelsen,

Kemikalieinspektionen och Skogsstyrelsen ingår i

nämnden. Som miljöministern anförde ankommer det på

nämnden att bedöma hur miljöövervakningen skall

bedrivas och vilka insatser som skall prioriteras.

Ett riksdagsuttalande som framhäver just det

angelägna i att miljöövervakningen koncentreras på

eller särskilt beaktar smågnagare skulle enligt

utskottets mening lätt kunna uppfattas som att

riksdagen anser att andra hävdvunna och beprövade

forskningsmetoder skulle vara av mindre vikt.

Utskottet avstyrker därför motion MJ803 (mp).

Tillsammans med andra djurparker och friluftsmuseer

gör Kolmårdens djurpark en betydelsefull insats för

att bevara bl.a. hotade svenska tamdjur,

kulturväxter och vissa vilda arter. Deras

folkbildande insatser är omfattande. Med anledning

av några motioner, varav en av samme motionär som

den nu aktuella motion MJ735 (kd), har riksdagen

våren 2000 beslutat uppdra åt regeringen att lägga

fram ett förslag om en sänkning av mervärdesskatten

för djurparker från 25 till 6 % fr.o.m. årsskiftet

2000/01 (bet. 1999/2000:

SkU21). Kolmårdens djurpark är en av de djurparker

som omfattas av ställningstagandet. Regeringen har

nyligen lagt fram en proposition i enlighet med

riksdagens beslut (prop. 2000/01:23, bet.

2000/01:SkU7). Det kan tilläggas att i den aviserade

propositionen om delmål under miljökvalitetsmålen

kan förväntas ytterligare förslag om insatser för

bevarande av hotade djurarter. Med det anförda

avstyrker utskottet motionen i den mån den inte kan

anses tillgodosedd.

I dag gäller ett moratorium för all valfångst med

undantag av vissa ursprungsbefolkningars

traditionella jakt. När det gäller fångstmetoder

stöder Sverige sedan länge IWC:s (International

Whaling Commission) ståndpunkt att de fångstmetoder

skall användas som är mest effektiva och för djuret

mest skonsamma. Detta innebär att Sverige anser att

Japan bör upphöra med fångst med elektrisk lans. I

ett frågesvar i mars i år (prot. 1999/2000:79)

betonade miljöministern vikten av att Sverige inte

skulle stödja de norska och japanska förslagen på

CITES partsmöte i april angående nedlistning av de

fyra grå- och vikvalspopulationerna. Enligt

miljöministern skulle en nedlistning av dessa valar

försvåra möjligheten att åstadkomma ett

internationellt acceptabelt förvaltningssystem och

en helhetslösning på valfångstfrågan inom ramen för

IWC. I ytterligare ett frågesvar från juli i år

(Svar på fråga 1999/2000:1188) redogjorde

miljöministern för IWC:s nyligen avslutade möte i

Australien och anförde att Sverige stödde

Australiens förslag om ett reservat för samtliga

arter av val. Förslaget vann emellertid inte

erforderligt stöd. Genom att Sveriges representant i

IWC vid mötet valdes till ordförande i kommissionen

för de närmaste tre åren kommer Sverige att få en

ledande roll i det fortsatta arbetet med att bevara

valarterna. Miljöministern betonade i frågesvaret

att Sverige intar och kommer att även

fortsättningsvis inta en restriktiv hållning i

frågor om valfångst. Med det anförda finner

utskottet syftet med motion MJ711 (mp) tillgodosett.

Motionen bör inte medföra någon ytterligare åtgärd

från riksdagens sida.

Nationalparker, naturreservat m.m.

Som utskottet vid flera tidigare tillfällen anfört

är inrättande av nationalparker ett långsiktigt

arbete som grundar sig på den nationalparksplan som

år 1989 presenterades av Naturvårdsverket. Planen

bygger på ett urval av särskilt skyddsvärda områden

som bör bli nationalparker. Varken Omberg,

Ridö/Sundbyholmsarkipelagen eller Lovö finns med i

nationalparksplanen. När det gäller andra

skyddsformer vill utskottet erinra om att, enligt 7

kap. 4 § miljöbalken, inrättande av naturreservat

ankommer på länsstyrelse eller kommun. Det anförda

innebär att utskottet avstyrker motionerna MJ744

(m), MJ760 (kd), MJ778 (mp), MJ781 (s), MJ785 (s),

MJ793 (fp), MJ804 (mp) och MJ806 (c).

Med anledning av motion MJ787 (s) om en

besöksanläggning i Tåkern-Ombergsområdet vill

utskottet upprepa sitt tidigare ställningstagande

att inget hindrar berörda myndigheter att ta

initiativ till en anläggning av det slag motionen

avser (bet. 1995/96:JoU1). Motionen avstyrks.

Miljöarbetet inom EU

Bakgrund

Regeringen lämnar till riksdagen årlig rapport över

miljöarbetet inom EU. Senast skedde detta i mars

2000 i Årsboken om EU - Berättelse om verksamheten i

Europeiska unionen under 1999 (skr. 1999/2000:60).

Skrivelsen har behandlats av utrikesutskottet (bet.

1999/2000:UU10).

Motionerna

Bestämmelserna om miljögarantin behandlas i flera

motioner. Enligt motion U513 (mp) bör Sverige verka

för att miljögarantin utformas så att den inte

inskränks av reglerna för den inre marknaden

(yrkande 18). Sverige bör därför aktivt och

offensivt verka för att miljöfrågorna inom EU alltid

skall vara minimiregler som möjliggör för det

enskilda medlemslandet att besluta om strängare

regler (yrkande 17). Enligt motion MJ254 (kd)

yrkande 11 bör Sverige verka för en stärkt

miljögaranti på så sätt att bevisbördan blir omvänd,

ekologisk skatteväxling genomförs och en ny

energistadga antas. I motion U514 (kd) yrkande 3

hävdas att Sverige bör verka för möjligheten att

enskilda medlemsländer av miljöskäl, och inte av

protektionistiska skäl, skall kunna införa hårdare

miljöregler. Också i motion U512 (c) yrkande 10

framställs krav på att enskilda medlemsländer skall

kunna behålla och införa strängare miljöregler än

EU:s. I motionen framförs dessutom krav på att

Sveriges skall verka för en uppgörelse om

miniminivåer för miljöbeskattning och att beslut om

gemensamma miniminivåer för ekonomiska styrmedel

skall kunna fattas utan vetorätt. Vidare anser

motionärerna att Sverige skall verka för en ordning

inom EU som innebär att principen om varors fria

rörlighet inte skall få snedvrida konkurrensen och

pressa ambitiösa medlemsländer att sänka sina

skyddsnivåer. Slutligen efterlyses att EG-

bestämmelserna om offentlig upphandling ändras så

att de i högre grad beaktar miljöfaktorer samt att

EU påtar sig rollen som pådrivare för avvecklingen

av kärnkraften.

Enligt motion U513 (mp) yrkande 19 har svensk

kemikaliepolitik försvagats i och med medlemskapet i

EU. I motionen anförs att denna tendens måste brytas

och att Sverige under ordförandeskapet bör verka för

att få bort farliga kemikalier från marknaden.

I motion U514 (kd) yrkande 10 framförs åsikten att

Sverige bör verka för att det kommande EG-direktivet

om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade

organismer i miljön utformas på ett kraftfullt sätt

med försiktighetsprincipen som grund. I motionen

framförs också åsikten att samma princip bör gälla

för EU:s agerande inom WTO

(Världshandelsorganisationen, World Trade

Organization).

Enligt motion T201 (kd) yrkande 3 bör Västerhavets

miljöfrågor lyftas fram för gemensamma åtgärder inom

EU. Regeringen bör därför enligt motionen inom

unionen söka de ekonomiska medel som behövs för att

rädda Västerhavets miljö.

Utskottets överväganden

I Årsboken om EU framhålls att genom

Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj

1999, har målet om hållbar utveckling skrivits in i

EG- och unionsfördragen och att detta inneburit en

viktig utveckling av de grundläggande principerna

för skyddet av miljön. Hållbar utveckling slås fast

som ett övergripande mål för alla politikområden i

EU, och på svenskt initiativ vid Europeiska rådets

möte i Luxemburg 1997 beslöts att man skulle

utarbeta en strategi för att integrera miljöhänsyn.

Såsom utskottet tidigare framhållit (bet.

1998/99:MJU6 s. 136 f.) innebär Amsterdamfördraget

en viktig utveckling av de grundläggande principerna

för skyddet av miljön. Fördraget innebär att

kommissionen i sina förslag om bl.a. miljöskydd

skall utgå från en hög skyddsnivå och särskilt

beakta ny utveckling som grundas på vetenskapliga

fakta. Också parlamentet och rådet skall sträva

efter detta. Även om den nya lydelsen inte innebär

en absolut förpliktelse för rådet eller parlamentet

att regler som antas skall ligga på en hög

skyddsnivå, är det en viktig bekräftelse på att

samma ambitionsnivå skall gälla för miljöregler på

den inre marknaden som för miljöregler som grundas

på miljöartiklarna. Utskottet anförde därvid att den

viktigaste målsättningen bör vara att säkerställa

att de gemensamma regler som beslutas ligger på en

hög skyddsnivå. Härutöver pekade utskottet även på

möjligheten att använda andra styrmedel än bindande

krav om de gemensamma reglerna ligger på en för låg

nivå. Ett framgångsrikt svenskt exempel är

skattedifferentieringen för fordonsbränslen, som i

praktiken lett till att EU:s kravnivåer saknar

betydelse i fråga om dieselbränsle.

Av Årsboken om EU framgår vidare att Europeiska

rådet har antagit ett antal slutsatser med syfte att

stärka principerna om hållbar utveckling och att

viktigare policyförslag från kommissionen skall

åtföljas av en bedömning av förslagens

miljöeffekter. Regeringen anför vidare: I

Helsingfors avrapporterade sex rådskonstellationer -

transport, energi, jordbruk, industri, inre

marknaden och bistånd - om dels miljömål, dels en

tidsplan för att rapportera om integrationen av

miljön. Nya sektorer är Ekofin-rådet, allmänna rådet

och fiskerådet. Stats- och regeringscheferna antog i

Helsingfors slutsatser om de nio sektorsrådens

rapportering som skall ske på det planerade

toppmötet i Göteborg i juni 2001 och uppmanade rådet

att slutföra arbetet med indikatorer och

tidsplanering. I slutsatserna föreslogs också bl.a.

att kommissionen skall presentera ett förslag till

en övergripande EG-strategi för hållbar utveckling

till toppmötet i Göteborg samt lägga fram ett

förslag till ett sjätte miljöhandlingsprogram under

år 2000. Det framfördes önskemål av bl.a. Sverige

att det i syfte att övervaka framstegen bör

utvecklas indikatorer för miljötillståndet,

sektorsintegration och hållbar utveckling. Sverige

har varit pådrivande för att få dessa slutsatser

antagna (s. 163 f.).

Såsom utrikesutskottet påpekade i betänkandet över

årsboken innebär utkastet till program för det

svenska ordförandeskapet, som presenterades för

riksdagen i februari år 2000, att den svenska

ordförandeskapsperioden kommer att präglas av en hög

ambitionsnivå vad gäller hållbar utveckling och

arbetet för en bättre miljö. I utkastet framhålls

bl.a. följande: EU-samarbetet innebär ett betydande

mervärde när det gäller att värna miljön och främja

en hållbar utveckling. Samarbetet prioriteras högt

av det svenska ordförandeskapet, som kommer att

driva utvecklandet av en strategi för en hållbar

utveckling där de miljömässiga, ekonomiska och

sociala aspekterna balanseras mot varandra. Vid

Europeiska rådets möte i Göteborg skall riktlinjerna

för en sådan strategi diskuteras med utgångspunkt i

ett av kommissionen presenterat förslag. Sverige

kommer också att fortsätta arbetet med att integrera

miljöhänsyn i EU:s olika politikområden i enlighet

med kommissionens rapport "From Cardiff to Helsinki

and beyond" och slutsatserna från Europeiska rådets

möte i Helsingfors. Andra angelägna frågor är

arbetet med att förverkliga en ny kemikaliestrategi

och en integrerad, miljöanpassad, produktpolitik

samt att föra arbetet framåt med ett nytt, 6:e,

miljöhandlingsprogram med utgångspunkt i det förslag

som kommissionen skall förbereda till slutet av år

2000. EU är en viktig partner i det internationella

miljösamarbetet. Det svenska ordförandeskapet kommer

bl.a. att följa upp besluten vid klimatkonventionens

sjätte partskonferens inklusive den samordning som

krävs för att uppfylla EU-gemensamma åtgärder för

ratifikationsprocessen.

Mot bakgrund av det anförda och i avvaktan på

resultatet av det pågående arbetet anser utskottet

att motionerna MJ254 (kd) yrkande 11, U512 (c)

yrkande 10 delvis, U513 (mp) yrkandena 17 och 18

samt U514 (kd) yrkande 3 inte bör föranleda någon

åtgärd.

Miljömålskommittén anför i sitt slutbetänkande

Framtidens miljö - allas vårt ansvar (SOU 2000:52) i

anslutning till miljömålet om en säker strålmiljö

som ett etappmål att halterna av radioaktiva ämnen

som släpps ut i miljön från alla verksamheter år

2010 skall vara så låga att människors hälsa och den

biologiska mångfalden skyddas. För att uppnå detta

etappmål föreslår kommittén att insatser, som för

närvarande uppgår till ca 50 miljoner kronor per år,

måste göras för att minska risken för olyckor i

kärnkraften i öst. Enligt kommittén behöver ny

teknik vid östeuropeiska kärnkraftverk införas för

att höja säkerhetsnivån och insatser göras för att

påskynda nedläggning av reaktorer som inte kan nå

erforderlig säkerhetsnivå. Internationell samverkan

via EU och IAEA (International Atomic Energy Agency)

är väsentlig för att ge en tyngd och hög utväxling

på insatta medel enligt kommittén (s. 357). I

Årsboken om EU anger regeringen dessutom att WENRA

(Western European Nuclear Regulators´ Association,

ett fristående samarbetsorgan för kärnsäker-

hetsmyndigheterna i bl.a. Sverige, vars syfte är att

tillföra EU oberoende analyser av

kärnsäkerhetsrelaterade frågor i kandidatländerna)

har lämnat en rapport om statusen när det gäller

kärnsäkerheten i sju ansökarländer. Rapporten har

överlämnats till parlamentet, rådet och kommissionen

(s. 174). I avvaktan på resultatet av det pågående

arbetet avstyrker utskottet motion U512 (c) yrkande

10 delvis om att Sverige skall verka för att EU

påtar sig rollen som pådrivande för kärnkraftens

avveckling.

Enligt regeringens redovisning (Årsboken om EU, s.

171 f.) har, mot bakgrund av den i många fall

långsamma takten i arbetet på kemikalieområdet inom

EU, kraven på ett nytt angreppssätt växt sig allt

starkare. Vid miljörådets sammanträde i juni 1999

antog rådet slutsatser som är avsedda att tjäna som

vägledning för kommissionen i dess arbete med en

kemikaliestrategi. Enligt vad som framkom vid

miljörådets möte i Bryssel den 22 juni 2000 avser

kommissionen att före utgången av år 2000 presentera

en vitbok med förslag till kemikaliestrategi inom

EU. Enligt redovisningen från mötet är

utgångspunkten för arbetet med vitboken en hög

skyddsnivå för nuvarande och kommande generationers

hälsa och miljö. Försiktighetsprincipen,

substitutionsprincipen och principen om att

förorenaren skall betala är viktiga förutsättningar.

Harmonisering är ett annat ledord i kommissionens

arbete. Industrin måste ta sitt ansvar genom att

bl.a. tillhandahålla nödvändig information och göra

riskbedömningar. Behovet av att begränsa

användningsområdet för nya ämnen bör analyseras. För

kemikalier som redan finns på marknaden är det

angeläget att få fram mer kunskap. En tidtabell

skall upprättas för industrin när det gäller att

tillhandahålla information om existerande ämnen.

Kommissionen uppmanade de länder som tagit fram

nationella strategier för kemikalier att dela med

sig av dessa.

I betänkandet Varor utan faror (SOU 2000:53) som

presenterades av utredningen Genomförande av nya

riktlinjer inom kemikaliepolitiken (dir. 1998:91) i

juni 2000 framläggs bl.a. en omfattande utredning

med förslag till förändringar av och tillägg till

EU:s regelverk. Utredningen understryker vikten av

att det tas fram en gemensam miljövarupolicy inom

EU, där bl.a. kemikaliefrågor integreras i övriga

politikområden. Också Miljömåls-kommittén framhåller

i sitt betänkande Framtidens miljö - allas vårt

ansvar (SOU 2000:52) vikten av en offensiv satsning

på området med ett gemensamt regelverk inom EU som

en betydelsefull del. Utskottet förutsätter att

regeringen i arbetet med dessa frågor bl.a. under

Sveriges ordförandeskap beaktar vad som anförts i

dessa utredningar. Mot bakgrund av det anförda bör

motion U513 (mp) yrkande 19 inte föranleda något

initiativ från riksdagens sida.

Utskottet har under innevarande mandatperiod vid

flera tillfällen behandlat frågan om genteknik inom

EU och internationellt (bet. 1999/2000:MJU12 och

1999/2000:MJU14). Inom EU pågår arbete med nya

bestämmelser vad avser avsiktlig utsättning av

genetiskt modifierade organismer i miljön. I

direktivförslaget slås fast att

försiktighetsprincipen skall vara grundläggande för

tillämpningen. Sverige har haft en framskjuten

position i arbetet med genteknik både inom EU och

internationellt. Sverige har också varit pådrivande

vid översynen av bestämmelserna om genmodifiering.

Utskottet konstaterar att det ändrade förslaget till

direktiv innefattar en mängd förbättringar såsom

bl.a. krav på märkning av produkter innehållande

genmodifierade organismer, obligatorisk övervakning

av marknadsgodkända produkter, tidsbegränsade

tillstånd och ökad öppenhet i beslutsprocessen.

Därutöver vill utskottet betona att Sverige också

var ett av de tongivande länderna i förhandlingarna

om biosäkerhet, vilka ledde fram till Cartagenapro-

tokollet om biosäkerhet. Avtalet reglerar handeln

med genmodifierade organismer i livsmedel, utsäde

och djurfoder och innebär att en säker hantering av

genmodifierade organismer stärks på global nivå.

Syftet med motion U514 (kd) yrkande 10 får därmed

anses i huvudsak tillgodosett.

I Årsboken om EU (s. 178) redovisas också det

pågående samarbetet för bekämpning av utsläpp till

sjöss. Således antog rådet i slutet av december 1999

gemensam ståndpunkt om ett sjuårigt ramprogram för

samarbete om oavsiktlig eller avsiktlig förorening

av havet. Därigenom har man i en rättsakt integrerat

de informationssystem och åtgärdsprogram som redan

är i drift. Dessutom tilläts gemenskapsfinansiering.

Syftet med ramprogrammet är att förbättra

medlemsstaternas förmåga att skapa förutsättningar

för ett förbättrat samarbete länderna emellan. I

Europa finns fyra samarbetsorgan för

utsläppsbekämpning och miljöräddning, varav ett

omfattar Östersjön och Nordsjön. Dessa hel- eller

delfinansieras från EG:s budget. Enligt regeringen

skulle Sverige normalt inte ha haft ekonomiska

möjligheter att genomföra insatserna på egen hand.

Utskottet finner med det anförda att motion T201

(kd) yrkande 3 därmed i huvudsak är tillgodosedd.

Motioner från allmänna motionstiden 2000

Utskottet har funnit att ett 70-tal motionsyrkanden

från allmänna motionstiden 2000 i huvudsak utgör

upprepningar av de motioner från år 1999 som

behandlas i detta betänkande. I några motioner

återkommer yrkanden som ursprungligen framfördes med

anledning av skrivelse 1999/2000:114 om en

miljöorienterad produktpolitik. De nya motionerna

föranleder ingen ändring av utskottets bedömningar

och ställningstaganden under de olika ämnesru-

brikerna i det föregående. Motionerna redovisas på

s. 15 f. i detta betänkande och inarbetas i de

moment i utskottets hemställan där motsvarande

motioner från år 1999 och följdmotionen till

skrivelsen behandlas.

Hemställan

Utskottet hemställer

En miljöorienterad produktpolitik (skr.

1999/2000:114)

1. beträffande en gemensam miljövarupolicy

inom EU

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ36 yrkande 9,

2. beträffande lokala

investeringsprogram

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ36 yrkande 2,

res. 1 (kd, m, c)

3. beträffande produkters miljöpåverkan i

ett livscykelperspektiv

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ36 yrkande 1

och 2000/01:MJ711 yrkande 4,

res. 2 (c)

4. beträffande produktrelaterad

miljöinformation

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ743 yrkandena 4 och

5,

5. beträffande en översyn av

producentansvaret m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ36 yrkande 4,

2000/01:

MJ711 yrkande 35, 2000/01:MJ795 yrkande 2,

2000/01:MJ841 yrkandena 18 och 19, 2000/01:N390

yrkande 3 och 2000/01:Bo539 yrkandena 1 och 2,

res. 3 (mp)

res. 4 (c)

6. beträffande en strategi för export av

svensk miljöteknik

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ36 yrkande 3,

1999/2000:MJ718 yrkande 8 och 2000/01:MJ711

yrkande 6,

res. 5 (c)

7. beträffande ekonomiskt stöd till

ideella miljöorganisationer

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ36 yrkande 8

och 2000/01:MJ711 yrkande 23,

8. beträffande riktlinjer för hanteringen

av avfall

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ36 yrkande 5

och 2000/01:MJ711 yrkande 36,

9. beträffande förbränning av sopor

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ36 yrkande 6,

10. beträffande skrivelsen

att riksdagen lägger skrivelse 1999/2000:114 till

handlingarna,

Miljölagstiftningen

11. beträffande bindande åtgärdsprogram

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ255 yrkande 15

och 2000/01:MJ841 yrkande 16,

12. beträffande miljökvalitetsnormer för

biologisk mångfald

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ718 yrkande 5

och 2000/01:MJ711 yrkande 21,

13. beträffande tillämpningen av

miljöbalken

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ705 (m) yrkande 2,

14. beträffande utvärdering och översyn av

miljöbalken

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ710 och

1999/2000:

MJ783,

15. beträffande miljöbalkens

avgiftssystem

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ728, 1999/2000:

MJ743 yrkande 8 och 1999/2000:MJ749,

16. beträffande miljöbalkens förhållande

till skogsvårdslagen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ309 yrkande 1,

res. 6 (kd, m, c)

17. beträffande utvärdering av

miljöskadeförsäkringen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ765,

18. beträffande allemansrätten

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ311 yrkande 3,

1999/2000:MJ701, 1999/2000:MJ705 yrkande 1,

1999/2000:MJ736 yrkande 7, 1999/2000:N238

yrkande 7, 2000/01:MJ710, 2000/01:

MJ721, 2000/01:MJ745, 2000/01:MJ753,

2000/01:MJ764 yrkande 7, 2000/01:MJ829 och

2000/01:N243 yrkande 11,

res. 7 (kd, m, c)

19. beträffande bestämmelserna om

strandskydd

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ708,

1999/2000:MJ732 yrkandena 1 och 2,

1999/2000:MJ758, 1999/2000:MJ761, 1999/2000:

MJ777, 1999/2000:MJ779, 1999/2000:MJ794,

1999/2000:Bo401 yrkande 1, 1999/2000:Bo419

yrkande 3, 1999/2000:N277 yrkande 5,

1999/2000:N279 yrkande 8, 2000/01:MJ704,

2000/01:MJ709, 2000/01:MJ711 yrkande 44,

2000/01:MJ716, 2000/01:MJ758, 2000/01:MJ774,

2000/01:MJ778, 2000/01:MJ782, 2000/01:MJ786,

2000/01:MJ794, 2000/01:MJ834, 2000/01:Bo233

yrkande 19, 2000/01:Bo514 yrkande 4,

2000/01:N385 yrkande 15 och 2000/01:Sk1025

yrkande 8,

res. 8 (m)

res. 9 (kd, c)

20. beträffande översyn av 29 kap.

miljöbalken

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju905 yrkande 33,

21. beträffande skärpning av straffskalan

vid miljöbrott

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ734 yrkande 2,

22. beträffande rekvisitet ringa brott i

miljöbalken

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ718 yrkande 18

och 1999/2000:Ju905 yrkande 34,

23. beträffande höjning av

miljösanktionsavgiften

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ718 yrkande 19

och 1999/2000:Ju905 yrkande 35,

24. beträffande omprövning av koncessioner

för omhändertagande av riskavfall

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ239 och

1999/2000:

MJ517,

25. beträffande förvaltningen av miljö-

och hälsoskyddsfrågorna i kommunerna

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ752 yrkande 5,

26. beträffande lagstiftning för

terrängfordon

att riksdagen avslår motion 1999/2000:T210 yrkande 5,

27. beträffande registreringsnummer på

snöskotrar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ713,

1999/2000:T210 yrkande 6 och 2000/01:MJ730

yrkande 2,

Den allmänna miljöpolitiken

28. beträffande hänsyn till barn i

miljöarbetet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ718 yrkande 1

och 2000/01:MJ711 yrkande 1,

res. 10 (c)

29. beträffande komplettering av

miljömålen med systemvillkor

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N390 yrkande 2 och

2000/01:N389 yrkande 2,

30. beträffande Miljömålskommitténs

arbete

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ736 yrkande 1,

31. beträffande samordning av

myndighetskulturer

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ703,

32. beträffande utgångspunkter för det

fortsatta miljöarbetet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ736 yrkande 2,

res. 11 (m)

33. beträffande Naturvårdsverkets

instruktion

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ752 yrkande 2,

res. 12 (v)

34. beträffande miljöjusterad

nettonationalprodukt

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U504 yrkande 3,

35. beträffande strategi för effektivare

utnyttjande av resurser, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ36 yrkande 7,

1999/2000:MJ807 yrkandena 9 och 10 samt

2000/01:MJ711 yrkande 3,

res. 13 (c)

res. 14 (mp)

36. beträffande arbetet med en hållbar

utveckling

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ801,

37. beträffande informationskampanj för

bättre utomhusmiljö, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ243 och

1999/2000:

MJ734 yrkande 1,

38. beträffande Agenda 21, m.m.

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ752 yrkande 3,

res. 15 (v)

39. beträffande handel med

utsläppsrätter

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ736 yrkande 3,

1999/2000:MJ751, 2000/01:MJ711 yrkande 7,

2000/01:MJ764 yrkande 9, 2000/01:MJ841 yrkande

2 och 2000/01:K398 yrkande 21,

res. 16 (m, fp)

res. 17 (c)

40. beträffande en skånsk bubbla

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ747,

Vatten- och luftvård

41. beträffande miljösituationen i

Östersjön

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ254 yrkande 10,

1999/2000:MJ255 yrkandena 10 och 11 och

2000/01:MJ841 yrkandena 13 och 14,

42. beträffande minskade utsläpp till

sjöar och vattendrag

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ255 yrkande 12

och 2000/01:MJ841 yrkande 15,

43. beträffande övergödning och försurning

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ405 yrkande 1,

1999/2000:MJ736 yrkande 5 och 2000/01:MJ796

yrkande 1,

44. beträffande miljöstationer för

fritidsbåtar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ709,

45. beträffande Västerhavet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ721 och

1999/2000:

MJ753 yrkande 10,

46. beträffande ett Nordsjöråd

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ800,

res. 18 (c)

47. beträffande provborrningar i Skagerrak

och Kattegatt

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ722,

1999/2000:MJ756 och 1999/2000:MJ796,

res. 19 (mp, c, v)

48. beträffande miljöövervakning av

Västerhavet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ768,

49. beträffande ett statligt verk för

restaurering av insjöar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ773,

50. beträffande vattenkvaliteten i

skärgårdarna

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ786,

51. beträffande dricksvatten och

grustillgångar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ727 yrkandena 2

och 3, 1999/2000:MJ770 och 2000/01:MJ837 yrkande

4,

52. beträffande klimatpolitiskt

handlingsprogram m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ254 yrkandena

1-3, 1999/2000:M736 yrkande 6, 1999/2000:N228

yrkande 17, 2000/01:MJ764 yrkande 16 och

2000/01:MJ837 yrkande 1,

53. beträffande kommunernas klimatarbete

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ739,

54. beträffande nationella utsläppsmål för

klimatpåverkande gaser m.m.

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ807 yrkandena 1 och

2,

55. beträffande avgasrening

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So226 yrkande 8,

56. beträffande förbud mot halmbränning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ719,

Kemikaliekontroll m.m.

57. beträffande nya arbetssätt i

kemikaliepolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ718 yrkande 10,

1999/2000:MJ731 yrkande 11, 1999/2000:MJ743

yrkande 9 och 2000/01:MJ757 yrkande 1,

res. 20 (mp)

58. beträffande säkerhetsarbetet på

kemikalieområdet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ743 yrkande 1,

res. 21 (m)

59. beträffande produktvalsprincipen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ255 yrkande 16,

1999/2000:MJ714 yrkande 3, 1999/2000:MJ716

yrkande 2 och 1999/2000:MJ743 yrkande 6,

res. 22 (m)

res. 23 (mp)

60. beträffande pentaklorfenoler

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ714 yrkande 5,

61. beträffande bromerade flamskyddsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ715,

1999/2000:MJ743 yrkande 3 och 2000/01:MJ732

yrkande 3,

62. beträffande nonylfenoletoxylater

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ716 yrkande 1,

63. beträffande PVC

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ743 yrkande 2,

64. beträffande isocyanater

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ759,

65. beträffande klorerade fettsyror

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ762,

66. beträffande miljöövervakningens

omfattning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ789 yrkande 1,

67. beträffande bekämpningsmedel

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ789 yrkandena 2-4,

68. beträffande amalgamförbud m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ808 yrkandena 1

och 2 samt 2000/01:MJ763 yrkandena 1 och 2,

69. beträffande azo-färgämnen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ714 yrkande 4,

70. beträffande forskning om

läderhanteringens risker

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ714 yrkande 2,

71. beträffande ekologiska aspekter på

läkemedel

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ716 yrkande 3,

res. 24 (mp)

72. beträffande försäljning av

miljöfarliga produkter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ731 yrkande 13,

73. beträffande kallpressad linolja

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ737,

74. beträffande mobila reningsverk

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ791 yrkande 1,

res. 25 (kd)

75. beträffande kommunal miljörevision

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ791 yrkande 2,

Naturvård och biologisk mångfald

76. beträffande inventering av uppdämda

vattendrag

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ255 yrkande 4,

res. 26 (fp)

77. beträffande skydd av Emån

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ740 och 2000/01:

MJ405,

78. beträffande hushållning med

vattenresurser m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ727 yrkande 1,

1999/2000:MJ802 och 2000/01:MJ726 yrkandena 1

och 2,

79. beträffande skydd av våtmarker

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ255 yrkande 6,

80. beträffande skydd av myrar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ704 och

1999/2000:

MJ753 yrkande 8,

81. beträffande marina reservat

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ720 och

1999/2000:

MJ753 yrkande 9,

82. beträffande havsöringsstammen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ741,

res. 27 (v)

83. beträffande strandstädning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ717,

2000/01:MJ734, 2000/01:MJ741 och 2000/01:Bo508

yrkande 5,

84. beträffande skydd av skogsmark m.m.

att riksdagen avslår

motionerna 1999/2000:MJ255

yrkande 1, 1999/2000:MJ306

yrkande 9, 1999/2000:MJ310,

1999/2000:MJ754 yrkande 3

och 1999/2000:MJ772,

res. 28 (m, c)

85. beträffande skydd av sumpskog

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ729 och

1999/2000:

MJ753 yrkandena 6 och 7,

86. beträffande våtmarker m.m.

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ748 yrkandena 1-3

och 5,

87. beträffande skydd av biotoper med

groddjur

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ774 yrkandena 1-4

och 7,

88. beträffande naturbetesmarker

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ798,

89. beträffande grönytor i bebyggd miljö

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo231 yrkande 6,

90. beträffande användningen av

naturgrus

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ725,

91. beträffande Natura 2000

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ255 yrkande 5

och 2000/01:MJ841 yrkande 10,

92. beträffande principer för bevarande

och utvecklande av biologisk mångfald m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ742 och

1999/2000:

MJ746,

93. beträffande en nationell

fågelvaktsorganisation

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ745,

94. beträffande bevarande av myskoxen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ763,

95. beträffande miljöövervakning av

smågnagare

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ803,

96. beträffande Kolmårdens djurpark

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ735,

97. beträffande svensk valfångstpolitik

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ711,

2000/01:MJ742 och 2000/01:MJ777,

res. 29 (mp, fp)

98. beträffande skydd av Omberg m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ744, 1999/2000:

MJ760, 1999/2000:MJ778, 1999/2000:MJ785,

1999/2000:MJ787 (s), 1999/2000:MJ793 och

1999/2000:MJ806,

res. 30 (mp, fp)

99. beträffande

Ridö/Sundbyholmsarkipelagen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ781,

100. beträffande Lovö

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ804 (mp),

res. 31 (mp)

Miljöarbetet inom EU

101. beträffande möjligheten att införa

strängare miljöregler

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U512 yrkande 10,

1999/2000:U513 yrkande 17, 1999/2000:U514

yrkande 3 och 2000/01:U511 yrkande12,

102. beträffande miljögarantin

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ254 yrkande 11,

1999/2000:U513 yrkande 18, 2000/01:U217 yrkande

14 och 2000/01:U511 yrkande 13,

103. beträffande farliga kemikalier

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U513 yrkande 19,

104. beträffande reformering av

lagstiftningen gällande genetiskt modifierade

produkter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:U514 yrkande 10,

res. 32 (kd, mp)

105. beträffande ekonomiska medel för att

rädda Västerhavets vattenmiljö

att riksdagen avslår motion 1999/2000:T201 yrkande 3.

Stockholm den 9 november 2000

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

I beslutet har deltagit: Ulf Björklund (kd), Kaj

Larsson (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s),

Carl G Nilsson (m), Ingemar Josefsson (s), Ann-

Kristine Johansson (s), Catharina Elmsäter-Svärd

(m), Gudrun Lindvall (mp), Eskil Erlandsson (c),

Harald Nordlund (fp), Michael Hagberg (s), Lars

Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Maggi Mikaelsson

(v), Ester Lindstedt-Staaf (kd) och Karin Svensson

Smith (v).

Reservationer

1. Lokala investeringsprogram (mom. 2)

Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil

Erlandsson (c), Lars Lindblad (m) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd) anför:

Samtidigt som marknaden för miljöteknik och den

förväntade tillväxten för denna marknad inrymmer en

enorm potential väljer regeringen att satsa på

lokala investeringsprogram. Enligt vår mening ger

dessa program alldeles för små miljömässiga och

arbetsmarknadsmässiga resultat i relation till de

satsade pengarna. Det är enkelt att konstatera att

vägen till ett ekologiskt uthålligt samhälle inte

går genom de lokala investeringsprogrammen. Att

underlätta svensk miljöteknikexport är effektivare

både från miljö- och arbetsmarknadssynpunkt. Detta

tillsammans med en satsning på det lokala arbetet,

bland annat Agenda 21, ger en större miljönytta då

både företag och privatpersoner ändrar beteende.

Ingångna avtal om lokala investeringsprogram bör

fullföljas. I övrigt bör de lokala

investeringsprogrammen avslutas och de återstående

pengarna användas på ett för miljön och

sysselsättningen effektivare sätt.

Vi anser att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande lokala investeringsprogram

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ36 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

2. Produkters miljöpåverkan i ett

livscykelperspektiv (mom. 3)

Eskil Erlandsson (c) anför:

Regeringen framhåller betydelsen av en helhetssyn på

miljöpolitiken men utelämnar funktionstänkandet helt

och hållet. Centerpartiet anser att det är

nödvändigt att tänka i funktioner. Det är inte

produkten i sig som skall efterfrågas utan det är

funktionen som produkten tillhandahåller som skall

efterfrågas. Funktionstänkandet gör att nya och

kanske okonventionella lösningar kommer att

utvecklas. En viktig del av den miljödrivna

utvecklingen är således att på ett effektivt sätt

tillhandahålla funktioner. Att regeringen bortser

från detta är olyckligt. Det är att missa kärnan i

miljöpolitiken när man bara nämner funktioner och

funktionstänkande i förbigående.

Jag anser att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande produkters miljöpåverkan i ett

livscykelperspektiv

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ36

yrkande 1 och 2000/01:MJ711 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

3. En översyn av producentansvaret m.m.

(mom. 5)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Inom byggsektorn finns inget lagstadgat

producentansvar. Byggsektorn har dock inrättat ett

kretsloppsråd. Rådet framhåller att byggindustrin

inte kan behandlas på samma sätt som t.ex.

förpackningsindustrin eller däckbranschen. Inom

byggsektorn är det inte möjligt att finna en

producentansvarig eller att lägga ansvaret på endast

en part. Det finns flera aktörer som ofta delar på

ansvaret för om material m.m. är miljöanpassat. I

dag har det blivit ett säljande argument att kunna

peka på att företaget tar miljöhänsyn och kanske är

anslutet till EMAS eller ISO 14 000. Detta är bra

men samtidigt måste sådana åtgärder vidtas som

garanterar att företaget orkar fortsätta på den

inslagna vägen. Miljöpartiet anser att regeringen

bör utvärdera byggsektorns åtagande och återkomma

med förslag om hur ansvarsdelen skall utformas.

Viktigt är att normera vilka material som kommer in

i byggnationen från början och att de deltagande

entreprenörernas miljöpolicy finns klart uttalade. I

utredningen bör också frågan om lagstiftat

producentansvar för byggsektorn tas upp.

Jag anser att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande en översyn av producentansvaret

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:Bo539 yrkandena

1 och 2 samt med avslag på motionerna

1999/2000:MJ36 yrkande 4, 2000/01:MJ711 yrkande

35, 2000/01:MJ795 yrkande 2, 2000/01:

MJ841 yrkandena 18 och 19 samt 2000/01:N390

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

4. En översyn av producentansvaret m.m.

(mom. 5)

Eskil Erlandsson (c) anför:

Lagen om producentansvar har på ett verkningsfullt

sätt drivit på återvinningen fram till i dag. Nu

behöver den ses över som en följd av

riksdagsbesluten om deponiskatt, deponiförbud för

brännbart material år 2002 och deponiförbud för

komposterbart material år 2005. Dessa beslut leder

rimligen till ett ökat tryck på källsorteringen.

Därför föreslår Centerpartiet att en utredning

tillsätts som omfattar insamlingsmålen,

huvudmannaskapet för sopor/återvinningsmaterial och

uppdelningen av ansvaret för papper på flera

materialbolag. Regeringen bör dessutom återkomma

till riksdagen med förslag om ett generellt

producentansvar i linje med vad som presenterats av

Kretsloppsdelegationen.

Jag anser att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande en översyn av producentansvaret

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ36

yrkande 4, 2000/01:MJ711 yrkande 35,

2000/01:MJ795 yrkande 2 och med avslag på

motionerna 2000/01:MJ841 yrkandena 18 och 19,

2000/01:

N390 yrkande 3 och 2000/01:Bo539 yrkandena 1 och

2 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

5. En strategi för export av svensk

miljöteknik (mom. 6)

Eskil Erlandsson (c) anför:

Svenska miljöteknikföretag har genom bl.a.

miljölagstiftning och kundkrav haft ett försprång

gentemot sina utländska konkurrenter, och Sverige är

i dag nettoimportör av renodlad miljöteknik. Mot

denna bakgrund anser Centerpartiet att delar av de

medel som avsatts för lokala investeringsprogram bör

nyttjas för att genomföra den samlade strategi som

presenterades av Miljöexportutredningen i

"Sustainable Sweden - a SUCCESS story" (SOU

1998:118). Detta skulle kunna säkerställa ett jämt

tillflöde av nya miljöanpassade företag, lösningar

och teknologier. Effekterna för miljön,

sysselsättningen och näringslivet av ett

genomförande av ovanstående skulle vara många

gånger större än de lokala investeringsprogrammen,

dessutom till en mycket lägre kostnad vilket gör

att medel frigörs till andra angelägna

miljösatsningar.

Jag anser att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande en strategi för export av

svensk miljöteknik

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ36

yrkande 3, 1999/2000:MJ718 yrkande 8 och

2000/01:MJ711 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

6. Miljöbalkens förhållande till

skogsvårdslagen (mom. 16)

Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil

Erlandsson (c), Lars Lindblad (m) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd) anför:

Skogsvårdslagen, där miljö- och produktionsmål

jämställs, bygger på förvaltarskapstanken, ansvaret

gentemot kommande generationer. Lagen skall ge skydd

åt den biologiska mångfalden samtidigt som

virkesförsörjningen skall vara säkrad för den

svenska skogsindustrin. Lagstiftningen har bara

gällt några år vilket är en kort tid i skogens

omloppstid. Miljöbalkens regler däremot är

bristfälligt anpassade till skogs- och lantbrukets

förutsättningar. Oklarheterna kan därmed komma att

drabba skogsbruket hårt till nackdel för skogsvården

och därmed också för svensk ekonomi. Exempelvis

gäller för en skogsägare som gör en

avverkningsanmälan att anmälan kan komma att prövas

av två myndigheter utifrån skilda lagar med olika

effekter. Detta förhållande bör rättas till.

Vi anser att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande miljöbalkens förhållande till

skogsvårdslagen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ309 yrkande

1 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

7. Allemansrätten (mom. 18)

Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil

Erlandsson (c), Lars Lindblad (m) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd) anför:

Det är viktigt att värna allemansrätten och det är

avgörande att den inte missbrukas. Det är därför

stötande att det är möjligt att organisera

kommersiell verksamhet på annans mark utan att

fastighetsägaren behöver informeras eller ge sin

tillåtelse till verksamheten. Lagstiftningen bör

ändras så att det klart framgår att kommersiellt

organiserade former av verksamhet i princip inte får

ske utan den berörda markägarens medgivande. En

förutsättning för organiserat friluftsliv i

kommersiellt syfte skall således vara att ett avtal

har slutits med markägaren. Regeringen bör återkomma

till riksdagen med förslag härom.

Vi anser att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande allemansrätten

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ311

yrkande 3, 1999/2000:MJ701, 1999/2000:MJ705

yrkande 1, 1999/2000:

MJ736 yrkande 7, 1999/2000:N238 yrkande 7,

2000/01:MJ710, 2000/01:MJ721, 2000/01:MJ745,

2000/01:MJ753, 2000/01:MJ764 yrkande 7,

2000/01:MJ829 och 2000/01:N243 yrkande 11 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

8. Bestämmelserna om strandskydd (mom. 19)

Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Catharina

Elmsäter-Svärd (m) och Lars Lindblad (m) anför:

Ägare av strandnära mark måste kunna ges möjlighet

att nyttja sin egen mark på det sätt som de själva

väljer. Om staten, i motsats till den generella

bestämmelsen om strandskydd som gäller i dag,

tvingades ange vilka stränder som var skyddsvärda

skulle övriga stränder kunna utvecklas och anpassas

till förmån för bofasta och det lokala näringslivet.

Att bygga och bo i strandnära lägen bör därför

generellt tillåtas och endast i undantagsfall

förbjudas om stranden anses vara särskilt

skyddsvärd. Regeringen bör därför se över

bestämmelserna om strandskydd och återkomma till

riksdagen med förslag som syftar till att skydda

skyddsvärda stränder i stället för att hindra all

utveckling.

Vi anser att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande bestämmelserna om strandskydd

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ708,

1999/2000:Bo419 yrkande 3, 2000/01:MJ709,

2000/01:MJ758, 2000/01:MJ774, 2000/01:Bo514

yrkande 4, 2000/01:N385 yrkande 15 och

2000/01:Sk1025 yrkande 8 och med avslag på

motionerna 1999/2000:MJ732 yrkandena 1 och 2,

1999/2000:MJ758, 1999/2000:

MJ761, 1999/2000:MJ777, 1999/2000:MJ779,

1999/2000:MJ794, 1999/2000:Bo401 yrkande 1,

1999/2000:N277 yrkande 5, 1999/2000:

N279 yrkande 8, 2000/01:MJ704, 2000/01:MJ711

yrkande 44, 2000/01:MJ716, 2000/01:MJ778,

2000/01:MJ782, 2000/01:MJ786, 2000/01:MJ794,

2000/01:MJ834 och 2000/01:Bo233 yrkande 19 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

9. Bestämmelserna om strandskydd (mom. 19)

Ulf Björklund (kd), Eskil Erlandsson (c) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd) anför:

Strandskyddet syftar till att stränder inte skall få

tas i anspråk på sådant sätt att allmänheten hindras

eller avhålls från att beträda dem. Det syftar också

till att bevara goda livsvillkor på land och i

vatten för djur- och växtliv. Förhållandet mellan

boende och friluftsliv är väsentligt olika i olika

delar av landet. Den generella tillämpningen av

lagstiftningen kan av den anledningen få oönskade

konsekvenser för enskilda medborgare och för den

kommunala fysiska planeringen i typiska

glesbygdskommuner.

Strandskyddet är generellt vilket fortsatt bör vara

grundprincipen. Lagen borde emellertid lämna utrymme

för en regional anpassning av strandskyddet vid

kommunernas översiktsplanering.

Vi anser att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande bestämmelserna om strandskydd

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ732

yrkandena 1 och 2, 1999/2000:MJ758,

1999/2000:MJ761, 1999/2000:

MJ777, 1999/2000:MJ779, 1999/2000:MJ794,

1999/2000:Bo401 yrkande 1, 1999/2000:N277

yrkande 5, 1999/2000:N279 yrkande 8,

2000/01:MJ704, 2000/01:MJ711 yrkande 44,

2000/01:MJ716, 2000/01:MJ778, 2000/01:MJ782,

2000/01:MJ786, 2000/01:MJ794, 2000/01:MJ834,

2000/01:Bo233 yrkande 19 och med avslag på

motionerna 1999/2000:MJ708, 1999/2000:Bo419

yrkande 3, 2000/01:MJ709, 2000/01:MJ758,

2000/01:MJ774, 2000/01:Bo514 yrkande 4,

2000/01:N385 yrkande 15 och 2000/01:Sk1025

yrkande 8 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

10. Hänsyn till barn i miljöarbetet

(mom. 28)

Eskil Erlandsson (c) anför:

Omfattande kunskap finns om människans hälsa och

vilka faktorer inklusive miljöfaktorer som påverkar

denna. Mallen utgörs emellertid av vuxna män.

Specifik forskning om barn och miljö är ännu i sin

linda trots att det är känt att barn i allmänhet är

mer känsliga för föroreningar än vuxna. Barn har

känsligare kroppsfunktioner; immunförsvaret och

olika organ utvecklas successivt. Hållbar utveckling

handlar om respekt för kommande generationers behov

och möjligheter till utveckling. Strategin bör vara

att få in barnhänsyn i miljöarbetet på alla nivåer.

Jag anser att utskottets hemställan under 28 bort ha

följande lydelse:

28. beträffande hänsyn till barn i

miljöarbetet

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ718

yrkande 1 och 2000/01:MJ711 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

11. Utgångspunkter för det fortsatta

miljöarbetet (mom. 32)

Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Catharina

Elmsäter-Svärd (m) och Lars Lindblad (m) anför:

Människan har ett speciellt förvaltarskapsansvar för

naturen och miljön. Den enskilda människans ansvar

måste således vara utgångspunkten för

miljöpolitiken. Skötseln och förvaltandet av naturen

kan förbättras om fler uppgifter privatiseras.

Naturvårdande uppgifter bör läggas ut på

entreprenad. Naturresurser bör i första hand skapas

genom att skötselkontrakt upprättas och inte genom

att marken övergår i offentlig ägo. Äganderätten av

vattenresurser bör bli tydligare för att

effektivisera hushållningen. Med denna inriktning

kan staten koncentrera sina resurser till

miljöproblem som inte kan lösas av enskilda

människor själva.

Arbetet med att öka antalet privata initiativ i

miljöarbetet och miljöbevarandet måste

intensifieras. Möjligheten att lösa miljökonflikter

genom juridiska processer bör öka. Det juridiska

ansvaret bör tydliggöras så att man på ett bättre

sätt än i dag kan tillämpa principen om att

förorenaren skall betala de kostnader föroreningen

ger upphov till. En inriktning där det blir lättare

att utkräva ett juridiskt ansvar skapar incitament

och drivkrafter att i högre grad än i dag förebygga

miljöproblem. En stark och väl definierad äganderätt

är en förutsättning för att uppnå en effektiv

hushållning med naturens resurser.

Ett annat viktigt krav är att miljöbesluten grundas

på generella regler i syfte att minska risken för

godtycke och konkurrenssnedvridning. I den rika

delen av världen har miljöintresset och omsorgen om

miljön vuxit i snabb takt. Detta har starkt påverkat

det konkurrensutsatta näringslivet. Man talar i dag

om en affärsmässig miljöutveckling. Den fria

marknaden är en viktig drivkraft i miljöarbetet.

Sverige behöver dessutom på ett mer aktivt och

konsekvent sätt driva de gränsöverskridande

miljöfrågorna såväl inom FN som EU. Inom FN:s ram är

det viktigt att Sverige trycker på för att få till

stånd begränsningar av koldioxidutsläppen och för

att få till stånd marknadsekonomiska reformer i

tredje världen.

Vi anser att utskottets hemställan under 32 bort ha

följande lydelse:

32. beträffande utgångspunkter för det

fortsatta miljöarbetet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ736 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

12. Naturvårdsverkets instruktion (mom. 33)

Maggi Mikaelsson (v) och Karin Svensson Smith (v)

anför:

Enligt de bestämmelser som gäller för bl.a.

Naturvårdsverket skall verket innan det beslutar om

föreskrifter eller allmänna råd bl.a. utreda

föreskrifternas eller de allmänna rådens

kostnadsmässiga konsekvenser och dokumentera dessa

samt ge myndigheter och andra som berörs av dessa

tillfälle att yttra sig i frågan. Om en föreskrift

leder till inte oväsentligt ökade kostnader för dem

som berörs, skall Naturvårdsverket begära

regeringens medgivande att besluta om föreskriften.

Verket skall även se till att de kostnadsmässiga

konsekvenserna begränsas när det begär in uppgifter

eller utövar tillsyn. Bestämmelserna innebär en risk

att verkningsfulla förslag till lösningar av

miljöproblem av kostnadsskäl aldrig blir utarbetade.

Det som leder till en långsiktigt hållbar utveckling

måste vara överordnat andra aspekter som

Naturvårdsverket skall väga in i sina beslut. Verket

skall ha en strategisk roll i det pågående

miljömålsarbetet. Bestämmelserna för

Naturvårdsverket bör därför omarbetas så att verkets

uppgift renodlas.

Vi anser att utskottets hemställan under 33 bort ha

följande lydelse:

33. beträffande Naturvårdsverkets instruktion

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ752 yrkande

2 om sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

13. Strategi för effektivare utnyttjande av

resurser, m.m. (mom. 35)

Eskil Erlandsson (c) anför:

Våra resurser måste utnyttjas effektivare. Ökad

resurseffektivitet minskar belastningen på miljön.

Teknikutveckling måste uppmuntras och användas på

ett sådant sätt att belastningen på miljön minskar.

Faktor 4 och Faktor 10 är de första stegen i

utvecklingen och utgör viktiga instrument för att nå

ett ekologiskt hållbart samhälle. Regeringen och

Miljövårdsberedningen bör i sin dialog med

näringslivet om miljöanpassning driva på och

uppmuntra Faktor 4- och Faktor 10-tänkande.

Jag anser att utskottets hemställan under 35 bort ha

följande lydelse:

35. beträffande strategi för effektivare

utnyttjande av resurser, m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ36

yrkande 7, 2000/01:MJ711 yrkande 3 och med

avslag på motion 1999/2000:MJ807 yrkandena 9 och

10 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

14. Strategi för effektivare utnyttjande av

resurser, m.m. (mom. 35)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

En förutsättning för att människan skall kunna leva

i en hållbar materiell välfärd är att energi och

andra naturresurser används på ett effektivare sätt.

Om alla skall kunna leva med den standard som

västvärlden har måste resursförbrukningen per capita

i västvärlden minska med 90 %. Det brukar kallas

Faktor 10 och anges ofta som ett krav för

långsiktigt hållbar utveckling på jorden. Det kräver

radikalt förändrade tankemönster och ny teknik.

Sverige bör därför utarbeta en strategi för att

uppnå ett tiofalt mer effektivt utnyttjande av

naturresurser, dvs. en strategi för Faktor 10, detta

kombinerat med en ny syn på välfärd där kultur, fri

tid, delaktighet och sociala kvaliteter växer på

bekostnad av traditionell materiell tillväxt. Det

krävs förändringar som ger oss en bättre

livskvalitet och långsiktig hållbarhet i framtiden

och en möjlighet till ett rättvist miljöutrymme för

alla.

Jag anser att utskottets hemställan under 35 bort ha

följande lydelse:

35. beträffande strategi för effektivare

utnyttjande av resurser, m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ807

yrkandena 9 och 10 samt med avslag på motionerna

1999/2000:MJ36 yrkande 7 och 2000/01:MJ711

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

15. Agenda 21, m.m. (mom. 38)

Maggi Mikaelsson (v) och Karin Svensson Smith (v)

anför:

Vid FN:s uppföljningskonferens till Riokonferensen

år 1997 konstaterades att det lokala Agenda 21-

arbetet behövde kompletteras med ett motsvarande

arbete på nationell nivå för att bli tillräckligt

verkningsfullt. Utvärderingar i Sverige visar också

att många kommuner saknar en effektiv styrning från

regering och riksdag i Agenda 21-arbetet. Det är

angeläget att Sverige uppfyller sina internationella

förpliktelser. Miljömålsarbetet kan vara ett led i

att skapa ett handlingsprogram för det nya

århundradet - en nationell Agenda 21. Därför bör

regeringen återkomma till riksdagen med ett förslag

till en nationell Agenda 21 samt regionala agendor.

Vi anser att utskottets hemställan under 38 bort ha

följande lydelse:

38. beträffande Agenda 21, m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ752 yrkande

3 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

16. Handel med utsläppsrätter (mom. 39)

Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Catharina

Elmsäter-Svärd (m), Harald Nordlund (fp) och Lars

Lindblad (m) anför:

Det behövs nya grepp i genomförandet av

miljöpolitiken. Om målet med miljöpolitiken skall

vara att uppnå en långsiktigt hållbar livsmiljö är

det dags att ompröva kriterierna för hur gränsvärden

och reningskrav sätts. På vissa områden skulle det

vara lämpligt att vid fastställande av reningskrav

och utsläppsmängder utgå från de nivåer som

människan och omgivningen tål. En sådan modell, som

skulle innebära en ambitionshöjning i miljöarbetet,

är överlåtelsebara utsläppsrätter, som på ett

dynamiskt sätt använder sig av marknadsekonomins

möjligheter att kombinera hög måluppfyllelse med

överlägsen kostnadseffektivitet.

Det är viktigt att utnyttja systemet med

utsläppsrätter inom såväl Sverige som EU. Lämpliga

områden att börja med på EU-nivå skulle vara

växthusgaser och försurande utsläpp. På global nivå

eller inom Östersjösamarbetet skulle man kunna

använda systemet för att på ett kostnadseffektivt

sätt begränsa utsläppen av närsalter till Östersjön.

Det är dags att regeringen tar tag i frågan om

utsläppsrätter och konkretiserar de tankegångar som

finns. Detta får inte endast handla om koldioxid

utan även om svaveldioxid, kväveoxider m.m.

Regeringen bör ta ett initiativ i EU för denna

riktning.

Vi anser att utskottets hemställan under 39 bort ha

följande lydelse:

39. beträffande handel med utsläppsrätter

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ736

yrkande 3, 1999/2000:MJ751, 2000/01:MJ764

yrkande 9, 2000/01:

MJ841 yrkande 2 och 2000/01:K398 yrkande 21 och

med avslag på motion 2000/01:MJ711 yrkande 7 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

17. Handel med utsläppsrätter (mom. 39)

Eskil Erlandsson (c) anför:

Handel med utsläppsrätter kan vara ett effektivt

instrument för att med marknadsmekanismer minska

utsläppen av växthusgaser. Centerpartiet ser flera

fördelar med ett sådant system. Den främsta fördelen

är att systemet förenar ekonomi och miljötänkande.

Fördelningen av utsläppsrätterna sker efter en

bedömning av hur mycket utsläpp en viss recipient

tål. Det finns i huvudsak två metoder: den mjuka

metoden, som innebär tilldelning till dem som

reducerar sina utsläpp till en viss nivå, och den

hårda metoden, som innebär försäljning av

rättigheten till förorenaren vid ett eller flera

återkommande tillfällen. Systemet kan medföra att

reningen av miljöskadliga ämnen sker där det kostar

minst. I ett system med handel av utsläppsrätter

skall det även finnas inbyggt att den totala mängden

utsläpp skall minska med tiden. En väl fungerande

marknad med låga transaktionskostnader är en

förutsättning för en fungerande handel. Sverige

måste vara pådrivande för att inrätta ett system för

handel med utsläppsrätter.

Jag anser att utskottets hemställan under 39 bort ha

följande lydelse:

39. beträffande handel med utsläppsrätter

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:MJ711 yrkande 7

och med avslag på motionerna 1999/2000:MJ736

yrkande 3, 1999/2000:

MJ751, 2000/01:MJ764 yrkande 9, 2000/01:MJ841

yrkande 2 och 2000/01:K398 yrkande 21 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

18. Ett Nordsjöråd (mom. 46)

Eskil Erlandsson (c) anför:

Som framgår av centermotionen 1999/2000:MJ800

hanteras Nordsjön fortfarande som en gigantisk

soptipp utan något samlat internationellt

miljöansvar eller samlat internationellt intresse.

Trots att det finns både synliga effekter och

mätbara resultat vid och kring Sveriges västkust ges

inte Nordsjön det miljöpolitiska intresse och

engagemang i Sverige som krävs för att kunna

åstadkomma långsiktiga förändringar och en

ekologiskt hållbar miljö. Resultatet av den dåliga

miljöpolitiken för Nordsjöns del finner vi

återkommande synliga bevis för längs den svenska

västkusten, och därtill kommer ständigt

återkommande varningssignaler från både yrkesfisket

och forskare. Som motionären anfört krävs ett

politiskt mandat som anger inriktningen för att nå

en samlad internationell överenskommelse om de

gemensamma problemen och miljöförstörande utsläppen

i Västerhavet. Därtill behövs en internationell

arbetsplan för att nå resultat. Det är dags att

Nordsjöns miljötillstånd får samma uppmärksamhet som

Östersjön hittills har erhållit från den svenska

regeringens sida. Det bör därför på regeringens

initiativ tillsättas ett Nordsjöråd som har till

uppgift att ta ett samlat grepp om miljösituationen

i Nordsjön. Samtliga nationer kring Nordsjön bör

inbjudas att medverka i rådet.

Jag anser att utskottets hemställan under 46 bort ha

följande lydelse:

46. beträffande ett Nordsjöråd

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ800 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

19. Provborrningar i Skagerrak och

Kattegatt (mom. 47)

Gudrun Lindvall (mp), Eskil Erlandsson (c), Maggi

Mikaelsson (v) och Karin Svensson Smith (v) anför:

Vi delar de farhågor som framförs i motioner från s,

mp och c angående planerade eller förväntade

provborrningar efter olja och gas i Skagerrak och

Kattegatt. Dessa havsområden är av utomordentligt

stort värde med hänsyn till den unika artrikedom och

rika näringskälla för fisket som de representerar.

De utgör också ett fantastiskt rekreationsområde för

kustbefolkning, sommargäster, bad- och båtturister.

Redan i dag utsätts områdena för betydande och

allvarliga miljöstörningar av olika slag.

Ytterligare föroreningar i form av t.ex. oljeutsläpp

från oljeutvinning skulle få oöverskådliga

ekologiska och ekonomiska konsekvenser. Mot denna

bakgrund anser vi att Sverige och den svenska

regeringen måste agera kraftfullt i nationella och

internationella sammanhang för att stoppa alla

planer på utvinning av olja eller gas i Skagerrak

och Kattegatt.

Vi anser att utskottets hemställan under 47 bort ha

följande lydelse:

47. beträffande provborrningar i Skagerrak och

Kattegatt

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ722,

1999/2000:MJ756 och 1999/2000:MJ796 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

20. Nya arbetssätt i kemikaliepolitiken

(mom. 57)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Det är mycket bra att båtbottenfärgerna med tenn nu

fasats ut. Detta visar också att ett förbud mot en

viss kemikalie driver på utvecklingen eftersom man

då vet var den bortre parentesen är. I 2 kap.

miljöbalken finns både försiktighetsprincipen och

produktvalsprincipen inskrivna. Att göra som i

fallet med utfasningen av bottenfärger borde prövas

i flera fall oavsett gällande EU-regler. Detta

sätter en positiv press på utvecklingen av

alternativ. I bästa fall skapar det också svenska

framgångar med patent och arbetstillfällen.

Miljöpartiet anser att Sverige bör återgå till detta

sätt att arbeta för att fasa ut kemikalier.

Jag anser att utskottets hemställan under 57 bort ha

följande lydelse:

57. beträffande nya arbetssätt i

kemikaliepolitiken

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:MJ757 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1999/2000:MJ718

yrkande 10, 1999/2000:

MJ731 yrkande 11 och 1999/2000:MJ743 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

21. Säkerhetsarbetet på kemikalieområdet

(mom. 58)

Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Catharina

Elmsäter-Svärd (m) och Lars Lindblad (m) anför:

Enligt vår mening måste man analysera risk och nytta

vid säkerhetsarbetet på kemikalieområdet Det gäller

att finna en lämplig strategi för hur risker

förknippade med kemiska produkter skall balanseras

mot nyttan med produkterna. Att väga olika

hälsorisker mot miljö och säkerhetsrisker är inte

alltid enkelt. I en risk/nytta-analys måste

kriterier för såväl kvalitet som kvantitet och

kostnader beaktas.

Vi anser att utskottets hemställan under 58 bort ha

följande lydelse:

58. beträffande säkerhetsarbetet på

kemikalieområdet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ743 yrkande

1 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

22. Produktvalsprincipen (mom. 59)

Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Catharina

Elmsäter-Svärd (m) och Lars Lindblad (m) anför:

Produktvalsregeln inrymmer nyanser och

tolkningsvariationer som kan skapa osäkerhet och i

vissa fall problem. Graden av farlighet och riskens

storlek måste på ett nyanserat sätt styra produktval

och produktbyte. Dessa bör baseras på riskanalys och

dokumenterad kunskap. En viss risknivå måste kunna

accepteras utan att produktvalsregeln aktualiseras.

Svårigheter kommer alltid att uppstå vid avvägningar

när substitutionsprincipen skall tillämpas.

Marginella riskreduktioner till stora kostnader

måste anses som mindre meningsfulla. Enligt vår

mening bör en avvägning ske så att insatta åtgärder

gör den största nyttan och alternativa ämnen är

likvärdigt utredda så att de kan bedömas och

jämföras med avseende på riskerna.

Vi anser att utskottets hemställan under 59 bort ha

följande lydelse:

59. beträffande produktvalsprincipen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ743 yrkande

6 och med avslag på motionerna 1999/2000:MJ255

yrkande 16, 1999/2000:MJ714 yrkande 3 och

1999/2000:MJ716 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

23. Produktvalsprincipen (mom. 59)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

När det gäller regler för framtagning av nya kemiska

ämnen bör försiktighet och framförhållning gälla.

Ett kemiskt ämne har många gånger visat sig ha långt

fler biverkningar än vad man från början har insett.

En bra regel vore då att ett kemiskt ämne inte

skulle få tillverkas om det inte är nödvändigt för

samhället och endast om tillverkaren kan bevisa att

det är ofarligt. Nu måste i stället samhället bevisa

dess skadlighet. Vidare bör beträffande

läderhanteringen framhållas att det finns en lång

tradition av en annan tillverkning, som skiljer sig

från dagens tillverkning, med användning av

naturliga, mer ofarliga ämnen.

Substitutionsprincipen bör därför gälla för

användningen av kemikalier vid lädertillverkning.

Jag anser att utskottets hemställan under 59 bort ha

följande lydelse:

59. beträffande produktvalsprincipen

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ714

yrkande 3 och 1999/2000:MJ716 yrkande 2 samt med

avslag på motionerna 1999/2000:MJ255 yrkande 16

och 1999/2000:MJ743 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

24. Ekologiska aspekter på läkemedel

(mom. 71)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

En framförhållning beträffande vilka skador som kan

uppstå och att utnyttja försiktighetsprincipen måste

utgöra en förutsättning vid all introduktion av nya

ämnen. När det gäller ekologiska aspekter på

läkemedel bör uppmärksammas att långvariga utsläpp

av bl.a. läkemedel ger stora effekter på miljön. Som

exempel kan nämnas hormonliknande ämnen, som

påverkat könsutvecklingen hos fisk. Många typer av

maskmedel för djur bryts inte ner i mag-tarmkanalen

och har visat sig döda djur i miljön. Antibiotika,

som inte bryts ner i kroppen, kan påverka bakterier

i miljön och i värsta fall skapa resistenta stammar.

Miljöpartiet anser därför att man vid tillverkning

av läkemedel bör ta hänsyn till de ekologiska

effekter som användningen kan resultera i.

Jag anser att utskottets hemställan under 71 bort

ha följande lydelse:

71. beträffande ekologiska aspekter på

läkemedel

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ716 yrkande

3 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

25. Mobila reningsverk (mom. 74)

Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf (kd)

anför:

Ny teknik för elektrolytisk rening gör det möjligt

att med mobila reningsverk rena ca 90 % av alla

förorenade vätskor. Den nya tekniken medför dessutom

att det farliga avfallet blir väldigt komprimerat,

vilket minskar belastningen på reningsverken och

behovet av transporter. Problemet är dock att de

svenska reglerna gällande tillstånd för sådan

verksamhet är tillkrånglade och att behandlingstiden

är alltför lång. Enligt vår mening bör regeringen

snarast ta initiativ till en förändring inom

området, så att tillståndsgivningen för dylika

reningsverk kan ske snabbare och enklare.

Vi anser att utskottets hemställan under 74 bort ha

följande lydelse:

74. beträffande mobila reningsverk

att riksdagen med anledning av motion

1999/2000:MJ791 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

26. Inventering av uppdämda vattendrag

(mom. 76)

Harald Nordlund (fp) anför:

Under flera decennier har Folkpartiet liberalerna

drivit kravet på ett starkt lagstadgat skydd för

Sveriges orörda älvar och vattendrag. Trots

framgångar på området är enligt vår mening skyddet

fortfarande alltför svagt. Genom regeringens avsikt

att snabbavveckla kärnkraftsreaktorer trots att mer

miljövänliga alternativ för närvarande saknas ökar

hotet mot värdefulla vattenområden dramatiskt.

Teknikutveckling och effektivisering av

kraftutvinning är givetvis välkomna åtgärder, men

all vattenkraftsutbyggnad som förutsätter reglering

av vattendrag skadar naturvärden. I annat sammanhang

har vi begärt att 1 § punkt 4 och 9 § förordningen

(1998:22) om statliga bidrag till vissa

investeringar inom energiområdet avskaffas. I

stället bör regeringen ge Naturvårdsverket i uppdrag

att genomföra en inventering av uppdämda vattendrag

som kan restaureras i syfte att återskapa strömmande

vatten.

Jag anser att utskottets hemställan under 76 bort ha

följande lydelse:

76. beträffande inventering av uppdämda

vattendrag

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ255 yrkande

4 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

27. Havsöringsstammen (mom. 82)

Maggi Mikaelsson (v) och Karin Svensson Smith (v)

anför:

Flera samverkande faktorer bidrar till att

havsöringen i de två nordligaste länen har minskat

kraftigt. Skogsbruket genom flottningsrensningar,

stora kalhyggen, dikningar och kanske framför allt

avverkning längs vattendragen har negativt påverkat

reproduktionen och uppväxtområdet. Kusterna med sina

många vikar, skär, holmar och grundområden gör

fritidsfisket efter havsöring lättåtkomligt. Även

yrkesfisket till havs efter öring utgör en negativ

faktor. För att stärka stammen av havsöring krävs en

kraftfull åtgärdsplan med viss skärpning av

lagstiftningen. När det gäller fritidsfisket längs

kusterna kan det enligt vår mening finnas behov av

begränsning av det fria fisket eller införande av en

fångstkvot, en s.k. bag limit. I lagstiftningen bör

vidare införas en regel att den som orsakar sådan

fiskdöd att allmänna intressen skadas skall ersätta

skadan. I detta fall bör utdömda böter tillfalla

fiskevården.

Vi anser att utskottets hemställan under 82 bort ha

följande lydelse:

82. beträffande havsöringsstammen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ741 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

28. Skydd av skogsmark m.m. (mom. 84)

Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Catharina

Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlandsson (c) och Lars

Lindblad (m) anför:

När det gäller bildande av skogsreservat bör enligt

vår mening eventuella storreservat så långt möjligt

förläggas till statlig mark. Vid avsättande av nya

reservat i södra och mellersta Sverige är det av

vikt att Naturvårdsverket stöder en utveckling av

arbetsmodeller där avsättningarna kombineras med

andra metoder för att bevara natur- och kulturvärden

som medför så litet intrång i boende och brukande

som möjligt. Vi vill också varna för en utveckling

som innebär att hela uppsättningar av kvantifierade

delmål, framför allt på miljösidan, utarbetas på

riksnivå. Grundtanken för målstyrningen inom

skogspolitiken bör vara att staten och

näringsutövarna, inom vissa ramar, ges frihet att

finna lösningar som är lokalt anpassade och

kostnadseffektiva.

Vi anser att utskottets hemställan under 84 bort ha

följande lydelse:

84. beträffande skydd av skogsmark m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ306 yrkande

9 och med avslag på motionerna 1999/2000:MJ255

yrkande 1, 1999/2000:MJ310, 1999/2000:MJ754

yrkande 3 och 1999/2000:

MJ772 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

29. Svensk valfångstpolitik (mom. 97)

Gudrun Lindvall (mp) och Harald Nordlund (fp) anför:

Sverige var ett av de länder som vid FN:s

miljökonferens år 1972 föreslog att världens hav

borde omfattas av en skyddszon mot kommersiell

valfångst. Enligt vår mening är vägen från denna

restriktiva inställning till Sveriges nuvarande

position kantad av ett antal reträtter. Sverige bör

inom IWC återgå till en restriktiv valfångstpolitik

och upphöra med sitt stöd till de krafter inom IWC

som vill införa reglerad kommersiell valfångst.

Detta innebär bl.a. att regeringen snarast bör

fördöma Japans vetenskapliga valfångst liksom

användningen av elektrisk lans vid valjakt. Vidare

bör det australiska förslaget om inrättande av ett

globalt reservat för valar stödjas liksom ett

fortsatt moratorium mot valfångst.

Vi anser att utskottets hemställan under 97 bort ha

följande lydelse:

97. beträffande svensk valfångstpolitik

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ711,

2000/01:MJ742 och 2000/01:MJ777 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

30. Skydd av Omberg m.m. (mom. 98)

Gudrun Lindvall (mp) och Harald Nordlund (fp) anför:

Hela Tåkern-Omberg-området är klassat som

riksintresse för natur, kultur och fritid och är ett

av Sveriges mest välbesökta naturområden med ca

300 000 besökare varje år. Trakten innehåller en

stor koncentration av natur- och kulturvärden av

internationell betydelse. Tåkern finns upptagen på

den s.k. CW-listan över internationellt skyddsvärda

våtmarker, liksom på WWF:s lista över jordens

viktigaste naturområden. Trots detta är området, med

undantag av några mindre naturreservat, rättsligt

oskyddat. Enligt vår mening uppfyller Ombergsområdet

mer än väl de kriterier som i såväl nationella som

internationella sammanhang ställs på en nationalpark

vad gäller storlek, vetenskapliga värden,

upplevelsevärden, kulturella värden, skönhet och

storslagenhet. Omberg i sig rymmer även i huvudsak

orörda naturtyper i sina brantområden. Genom

avsättande som nationalpark erhåller området det

skydd och den förvaltning som garanterar en

inriktning mot orördhet och hög biologisk mångfald.

Detta bör ges regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 98 bort ha

följande lydelse:

98. beträffande skydd av Omberg m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ760,

1999/2000:MJ778, 1999/2000:MJ785,

1999/2000:MJ793 och 1999/2000:MJ806 och med

avslag på motionerna 1999/2000:MJ744 och

1999/2000:MJ787 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

31. Lovö (mom. 100)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Av Storstockholms många värdefulla naturområden

intar enligt min mening Lovö en särställning. Genom

att ön har förskonats från mer omfattande

exploatering och genom sitt rika kulturhistoriska

arv har ön en unik betydelse för hela

Stockholmsregionen. Som exempel på Lovös särart kan

nämnas följande: Området runt Drottningsholms slott

är upptaget på FN:s världsarvslista. En av Sveriges

första bosättningar återfinns på ön, som är oerhört

rik på fornlämningar. Lovö kyrka är en av Sveriges

äldsta kyrkobyggnader. Drottningholmsmalmen utgör

ett strövområde för arkitektoniskt intresserade

svenskar och utlänningar, och ön är en grön lunga i

storstadens närhet och en av de gröna kilar som gör

Stockholm till en av världens vackraste huvudstäder.

En ö av denna karaktär i anslutning till en storstad

ger också naturliga spridningsmöjligheter för växt-

och djurlivet i regionen.

Enligt min mening är det av riksintresse att Lovö

skyddas som i första hand nationalpark, i andra hand

som naturreservat.

Jag anser att utskottets hemställan under 100 bort

ha följande lydelse:

100. beträffande Lovö

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ804 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

32. Reformering av lagstiftningen gällande

genetiskt modifierade produkter (mom. 104)

Ulf Björklund (kd), Gudrun Lindvall (mp) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd) anför:

Sverige bör verka för att det kommande EG-direktivet

om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade

organismer i miljön utformas på ett kraftfullt sätt

med försiktighetsprincipen som grund. Detta gäller

också andra centrala direktiv för reglering av

frågor om genmodifiering, däribland det s.k.

patentdirektivet. Det måste noggrant utredas vilka

konsekvenser genmodifierade organismer kan få för de

ekologiska system de befinner sig i och vilka

hälsorisker de kan utgöra. Dessa frågor berör

emellertid inte bara Europa utan även resten av

världshandeln. Vi anser därför att Sverige och EU

måste kämpa för att regler på området införs även

inom ramen för WTO.

Vi anser att utskottets hemställan under 104 bort ha

följande lydelse:

104. beträffande reformering av lagstiftningen

gällande genetiskt modifierade produkter

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U514 yrkande

10 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

Särskilda yttranden

1. Vänsterpartiet

Maggi Mikaelsson (v) och Karin Svensson Smith (v)

anför:

I detta betänkande behandlas ett stort antal

motioner som berör de under året avslutade

utredningarna om nya miljömål och klimatpolitiken.

Då propositioner i dessa frågor kommer att

presenteras under året har vi valt att i detta

betänkande inte reservera oss till förmån för

motionsyrkanden som berör miljö- respektive

klimatmål. Vi vill dock redovisa vår inställning i

nedanstående frågor:

Förvaltningen av miljö och hälsoskyddsfrågorna

Erfarenheten från sammanslagningarna av miljö- och

hälsoskyddskontor med stadsbyggnadskontor är att de

naturvetenskapliga synpunkterna kommer i bakgrunden.

Bristande samsyn leder ofta till att miljö- och

hälsoskyddsfrågorna får vika för ekonomiska

planförutsättningar.

Våren 1999 hade bara fyra av tio kommuner en

renodlad miljö- och hälsoskyddsförvaltning. Det står

i miljöbalken att drift skall hållas isär från

kontroll av densamma. Men det finns inget

uttryckligt förbud mot att ha sammanslagna

organisationer med oklara roller. En översyn av

miljöbalken genomförs för närvarande.

Vi förutsätter att detta problem tas upp i det

sammanhanget och anser att miljö- och

hälsoskyddsfrågorna skall garanteras en egen

förvaltning i kommunen.

Restaurering av insjöar

I Sverige finns ett stort antal övergödda insjöar

som innebär att fiske, bad och rekreation försämras

allvarligt. På sikt kan också dricksvattnet

försämras. Det finns ett stort behov av att

restaurera dessa sjöar. Det finns behov av olika

åtgärder. Det viktigaste är att se till att

näringsläckaget inte fortsätter. En rad olika

metoder för detta har prövats och varit

framgångsrika. I flertalet eutrofa sjöar räcker det

inte med att stoppa näringstillförseln. De måste

också biomanipuleras, vilket betyder att man fiskar

upp största delen av karpfisken. En kombination av

minskad näringstillförsel och biomanipulation har

visat mycket goda resultat och ger stöd för att

utfiskning av karpfisk skulle kunna användas i

betydligt större omfattning än som nu är fallet.

I Sverige har vi en överkapacitet i fiskeflottan

och även kunnigt folk som kan sköta utfiskningen av

karpfisk i en sjö som skall restaureras. Detta

arbete behöver samordnas för att bli effektivt.

Lämplig myndighet skulle kunna vara Naturvårdsverket

eller Fiskeriverket.

Kommunernas klimatarbete

Klimatfrågan är en av vår tids största ödesfrågor.

Utan radikala och framåtsyftande åtgärder kommer vi

inte att nå någon lösning. Ett föredöme när det

handlar om klimatarbete är Utmanarkommunerna. Det är

fem kommuner (Lund, Säffle, Uppsala, Växjö och

Övertorneå) som, i ett avtal med

Naturskyddsföreningen, har åtagit sig att arbeta

lokalt med klimatfrågan. Dessa kommuner har valt att

gå före i utvecklingen för att ställa om sina

samhällen så att de använder så lite som möjligt av

fossila bränslen, först och främst i den kommunala

verksamheten men i förlängningen även i kommunerna

som geografisk enhet. Det lokala arbetet för att nå

riksdagens miljömål om begränsad klimatpåverkan bör

ses som en resurs i den nationella klimatpolitiken.

Vi anser att Utmanarkommunerna bör ses som ett

föredöme, och regeringen bör med sin politik sträva

efter och underlätta att fler kommuner följer efter

för att bredda det lokala arbetet med att nå målet

om en begränsad klimatpåverkan.

Kemikalier och miljöfarliga produkter

Stabila naturfrämmande kemikalier sprids nu till

jordens mest avlägsna hörn såsom Arktis och

djuphaven och de upptäcks allt oftare i djur, växter

och människor. Vi kan se hur en ny generation av

miljögifter, som bromerade flamskyddsmedel eller

luktämnen (myskföreningar) från tvätt- och

sköljmedel, dyker upp i fisk, isbjörnar, sälar och

musslor. Fynden visar att ämnena sprids i större

omfattning än både myndigheter och allmänhet

tidigare trott.

I dag finns över 100 000 kemikalier registrerade

inom EU. Endast 20 % av dem har undersökts

ordentligt med avseende på deras hälso- och

miljöeffekter. Många av dem är direkt hälso- och

miljöskadliga, men myndigheterna ingriper inte på

grund av ett föråldrat regelsystem. Merparten av den

globala föroreningen sker i dag via kemikalier som

finns i vardagsprodukter. Kemikalierna hamnar sedan

i våra avlopp, på soptippar m.m. varifrån de sprids

globalt. Enligt Statistiska centralbyrån (1998:11)

är ca 5 300 olika produkter på den svenska marknaden

klassade som kroniskt hälsoskadliga, varav 75 % är

allergiframkallande produkter. Mängden

cancerklassade produkter motsvarar fyra ton per

person och år. Gifterna finns inbakade i de

produkter vi använder dagligen: golv, mattor, bilar,

plastflaskor, datorer, mat osv. Spridningen av dessa

kemikalier anses av många forskare kunna vara

orsaken till att vissa cancerformer och allergier

ökar dramatiskt. De anses också kunna orsaka

reproduktions- och utvecklingsdefekter, förändring

av immunförsvar och neurologiska effekter.

I dag finns omkring 70 000 konstgjorda ämnen i

omlopp i samhället. Praktiskt taget inga av dem är

ordentligt kontrollerade för hälso- eller

miljöeffekter; ändå får de användas i produkter

eller tillverkningsprocesser. Många av dem anses

vara mer eller mindre farliga. Varje år testas inom

EU och OECD ca 50 av dessa 70 000 ämnen - men varje

år tillkommer också ett par tusen nya, otestade

ämnen. Målet bör vara att vi skall sluta använda

stabila naturfrämmande ämnen, sluta använda även

lätt nedbrytbara naturfrämmande ämnen om inte

tillverkaren kan bevisa att de är ofarliga för

människa och miljö samt att vi skall begränsa

användningen av farliga naturliga ämnen.

Skydd av Emån

Emån bildar ett av Sveriges artrikaste åsystem med

sina 33 fiskarter, och åns vattensystem omfattar ca

80 mil vattendrag. I Emån finns havslax och världens

mest storväxta havsöring. Den näst intill

utrotningshotade malen, som finns endast på

ytterligare ett par platser i Sverige, har sitt

största reproduktionsområde där. I Emån finns också

många värdefulla lokala öringstammar. Även Sveriges

sydligaste sjö med naturlig föryngring av röding är

belägen i Emåsystemet.

Ett problem som Emån har gemensamt med många

andra åar och älvar är att den är reglerad av

kraftverksdammar och andra uppdämningar till

magasin. Detta innebär att havslaxen och Emåns

världsberömda havsöring inte kan vandra längre upp i

ån än ett par mil. Emåns lax och havsöring bör

därför snarast möjligt få tillgång till lekplatser

som är mindre utsatta för miljöstörningar, dvs.

belägna längre upp i systemet.

Det är av nationellt intresse att Emålaxen kan

utvecklas och på sikt fiskas i hela sitt

vattenområde.

Skydd av skogsmark

Fortfarande avverkas oersättliga skogar i Sverige.

Samtidigt hotas och missgynnas flera djur- och

växtarter av skogsbruket. Staten har ett ansvar för

att de sista naturskogarna skyddas. Staten måste

också arbeta för ett skogsbruk som inte utarmar

ekosystem och biologisk mångfald. I Jokkmokk har

Svenska naturskyddsföreningen funnit rester av

avverkade tallar som är mer än 550 år gamla.

Avverkningen är utförd år 1998 på mark som förvaltas

av Statens fastighetsverk (SFV). Skogsvårdsstyrelsen

har inte haft något att invända mot avverkningen.

Denna typ av gammelskog finns nästan inte alls kvar

i Europa, och Sverige har ett internationellt ansvar

att bevara den. Staten borde vara föregångare vad

gäller naturvård i skogen men i realiteten har SFV

lägre ambitioner än många skogsbolag. Agerandet står

i bjärt kontrast till miljöministerns uttalande om

att SFV skall vara ett föredöme på området.

Vi anser också att det behövs ett starkare skydd

för gamla träd. Gamla träd äldre än 200 år skall

inte avverkas. Även enstaka gamla träd kan vara

ytterst värdefulla som biotop åt en mängd andra

arter, främst insekter. Enligt forskare vid

Skogsvetenskapliga fakulteten i Umeå har Sveriges

boreala skogar aldrig haft så lite gammal skog, så

få grova träd och så få döda träd som på 1900-talet.

Ur nationalekonomiskt perspektiv är de orörda

skogar som finns kvar i södra Sverige mer värdefulla

än omkringliggande produktionsskogar. Förutom

inrättande fler reservat är det därför viktigt att

det bedrivs ett arbete för att utvidga befintliga

reservat och nationalparker, särskilt i södra

Sverige.

Naturbetesmarker

Vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro tillkom

konventionen om biologisk mångfald. Konventionen har

inneburit en förändring av den naturbevarande

strategin. Jord- och skogsbruk måste nu bedrivas på

ett sådant sätt att antalet arter av växter och djur

inte minskar. Den tidigare skyddade arealen behövs,

men den räcker inte för att förhindra att den

biologiska mångfalden utarmas. Även produktiv

verksamhet måste utformas så att den biologiska

mångfalden inte påverkas negativt. Av den

anledningen är det angeläget med en tydlig

definition av mål och åtgärder för att förhindra en

fortsatt utarmning.

En stor del av den biologiska mångfalden är knuten

till odlingslandskapet. Många av de hotade arterna

är knutna till traditionella ängs- och hagmarker.

Slåtterängen är en försvinnande naturtyp som är

beroende av kontinuerlig hävd; upphör hävden,

försvinner snart en stor del av mångfalden av växter

och insekter. En del av de forna slåtterängarna

hävdas i dag som naturbetesmark. De återstående

naturbetesmarkerna har avgörande betydelse för

skyddet av den biologiska mångfalden i

jordbrukslandskapet; det är fråga om rödlistade

(hotade) svampar, kärlväxter, insekter, grodor,

fåglar och andra organismer. Många av de rödlistade

arterna är knutna till trädbärande naturbetesmarker.

Träden ger skugga och påverkar därför betingelserna

för växterna. Ofta har träden i hagmarkerna uppnått

en ansenlig ålder och spelar en viktig roll som

miljö för insekter och fåglar. När igenväxningen

medför att växtligheten sluter sig kring

betesmarkens solitära träd försvinner många av dessa

insekter och fåglar.

Det finns för närvarande 450 000 hektar betesmark i

Sverige. Sett ur natursynpunkt vore det önskvärt om

hela denna areal bevarades. I avvaktan på att det

kommer att bli lönsamt att hålla markerna öppna

behövs ett juridiskt stöd för att inte ytterligare

areal naturbetesmark skall försvinna. Genom ängs-

och hagmarksinventeringen finns vid länsstyrelserna

kunskap om vilka naturbetesmarker som är särskilt

skyddsvärda. Nämnda arealer skulle kunna få status

som naturvårdsområde men det krävs ytterligare

underlag för att ett sådant skydd skall bli

verkningsfullt. Länsstyrelserna måste träffa fler

avtal med de djurhållare som behövs för att markerna

skall fortsätta att betas. Lantbrukaren kunde

exempelvis få hjälp med stängslingen mot att han

eller hon åtog sig att låta sina djur beta på den

överenskomna marken.

2. Kristdemokraterna

Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf (kd)

anför:

Miljöjusterad nettonationalprodukt

Endast genom avsevärt effektivare användning av

befintliga resurser går det att uppnå hållbar

tillväxt och ökad välfärd. Sverige behöver därför

instrument för att på ett samlat sätt mäta ekonomi-

och miljöutvecklingen. Arbetet med de svenska

miljöräkenskaperna - en miljöjusterad

nettonationalprodukt (MNP) - har enligt utskottets

redovisning påbörjats i enlighet med vad

Kristdemokraterna tidigare motionerat om. MNP tar

hänsyn till förändringen av kapital i form av vårt

naturkapital som skog, fisk osv. men beaktar också

det kapital, som är skapat av människan. Vi avser

att följa frågan även i fortsättningen.

Miljösituationen i Östersjön

Östersjöns miljösituation försämras alltmer.

Fortfarande sker årligen ca 400 oljeutsläpp i havet.

Risken för upptäckt är för liten för att vara

avskräckande. Kustbevakningen måste få resurser till

bättre bevakning. Drygt ett trettiotal fartyg

sammanlagt har upptäckts i samband med oljeutsläpp,

varav bara några få lett till straff. Möjligheterna

för bevisföring och lagföring måste öka. Regeringen

har här varit saktfärdig.

Genom EU-arbete införs den 1 januari 2001 en lag om

obligatoriskt avlämnande i hamnarna av fartygens

avfall. Detta inbegriper även oljehaltigt avfall.

Svenska hamnar har kapacitet att ta emot avfall. I

baltstaterna och Polen är inte verksamheten utbyggd.

Sverige bör driva på utbyggnaden, bl.a. genom

bistånd.

Internationellt samarbete kring Östersjön behövs

för att minska övergödning av Östersjön och utsläpp

av i övrigt miljöstörande ämnen. Behovet av

skyndsamma åtgärder är stort.

Klimatpolitiskt handlingsprogram

Klimatfrågan är vårt mest svårhanterade

miljöproblem. Klimatåtgärder ger effekt om två

generationer och kräver därför en genomtänkt

strategi. I avsaknad av sådan strategi har åtgärder

vidtagits, som inte varit effektiva. En del åtgärder

har varit direkt motstridiga. Till exempel har

regeringen undvikit att stimulera användning av

alternativa drivmedel inom transportsektorn. Det är

dyrare för konsumenten att använda sig av

miljövänliga alternativ. En kärnkraftsreaktor har

regeringen stängt men utan att motsvarande

engergibesparing gjorts, eller alternativ energi

fanns att tillgå. I stället köps billig energi från

grannländer, producerad med fossila bränslen.

Ett kraftfullt handlingsprogram måste upprättas och

genomföras. Varken energi- eller transportsektorn

kan tillåtas ökade utsläpp. Ändock ökar utsläppen

för närvarande av koldioxid. Till råga på allt vet

vi inte hur stora utsläppen är, eftersom

beräkningarna visat sig vara felaktiga. Det handlar

om utfasning av fossilbränslen i såväl

energiproduktionen som i transportsektorn,

begränsning av metanavgång, åtgärder för att öka

kolbindningen samt återvinning och om möjligt

lagring av koldioxid. Ett antal politikområden

berörs. Det handlar bl.a. om energisystem,

kommunikationer, jord- och skogsbruk och inte minst

om hur skatter och avgifter utformas som

arbetsredskap för att styra bort från

fossilbränsleanvändning.

Regeringen har äntligen inrättat en avdelning, som

skall arbeta med dessa frågor. Klimatkommittén

avslutade sitt arbete i april 2000. Regeringen bör

snarast komma med en proposition i ämnet, så att ett

handlingspolitiskt program kan antas av riksdagen.

3. Centerpartiet

Eskil Erlandsson (c) anför:

En miljöorienterad produktpolitik

Det är olyckligt att regeringen endast förmår peta

lite här och där när det gäller miljöpolitiken.

Regeringens miljöpolitik kännetecknas därmed av

avsaknaden på framtida strategi. En sammanhållen och

offensiv miljöpolitik är ett måste för att komma

till rätta med gårdagens, dagens och morgondagens

miljöproblem. Alla delar av samhället måste se

miljön som en strategisk fråga och ambitionerna på

miljöområdet måste höjas. Regeringen är fast i gamla

tankar trots att den är medveten om problemen och

att dessa inte löses med gamla tankar. Att leverera

skrivelser till riksdagen är inte nog.

Det är angeläget att konsekvenserna av den kommande

utbyggnaden av kapaciteten för att förbränna sopor

tydliggörs. En viktig förutsättning för att inleda

detta arbete är att ha klara definitioner på vad som

är att räkna som sorterat respektive osorterat

avfall. Precis som det är viktigt med definitioner

på vad som är sorterat och osorterat avfall behöver

konsekvenserna av en skatt på förbränning av avfall

utredas. Långsiktiga regler är ett måste för att nå

en hållbar produktpolitik och på detta område måste

riksdag och regering ta sitt politiska ansvar.

Det är nödvändigt att EU:s inre marknad utvecklas i

miljövänligare riktning. På sikt måste

funktionstänkandet dominera medan det första steget

i arbetet är att miljö- och kretsloppsanpassa varu-

och produktflödena. Här måste Sverige vara

pådrivande.

4. Folkpartiet liberalerna

Harald Nordlund (fp) anför:

Miljösituationen i Östersjön

Östersjön är ett hotat hav. Dock kan Östersjön

räddas från att bli ett dött hav. Överenskommelser

om gemensam strategi måste följas av konkreta

åtgärder. Samarbetet mellan länderna måste ta sikte

på att lämna diskussionerna om formerna för

samarbetet och inriktas på åtgärder.

Kraven på sjöfarten måste enligt min mening

skärpas. Ett absolut krav måste vara att ett fartyg

inte tillåts lämna hamn innan rengöring genomförts.

När det gäller utsläpp från jordbruk och industrier

är dessa lika höga i dag som för tio år sedan. Om vi

skall kunna rädda Östersjön måste jordbruket minska

sina utsläpp. Stödsystemet för jordbruket måste

ändras så att man inte premierar ett

kemikalieberoende jordbruk.

Sverige bör gå före i strävandena. Initiativ bör

tas inom ramen för Östersjösamarbetet för att

åstadkomma hårdare krav på sjöfarten och för att

omläggningen av jordbruksstöden inom EU påskyndas.

En av Sveriges största insatser för att sprida

kunskaper inom detta område är att samordna

Östersjöuniversitetet (Baltic University Programme)

som är ett nätverk för drygt 160 universitet och

högskolor runt Östersjön. Genom kurser organiserade

av Östersjöuniversitetet har ett mycket stort antal

studenter inom exempelvis biologi, teknik,

statsvetenskap, ekonomi och lärarutbildningar fått

kunskap om frågor som rör Östersjöns miljö ur

biologiskt, ekonomiskt och politiskt perspektiv.

Östersjöuniversitetet är beroende av finansiellt

stöd från andra källor än den akademiska världen,

och dess största finansiär, Sida, tänker upphöra med

stödet av verksamheten. Därför borde Sverige ta sitt

utlovade ansvar för Östersjöns natur och miljö och

fortsätta att administrera Östersjöuniversitetet,

även om det sker på annat sätt än genom Sida.

Det som saknas är en långsiktig plan för bevarandet

av den biologiska mångfalden i och kring Östersjön.

Minskade utsläpp i sjöar och vattendrag

Bevarandet av den biologiska mångfalden är en av de

stora utmaningar vi står inför.

Försurning utgör ett av hoten mot den biologiska

mångfalden. Problemet är orsakat av svavel- och

kväveutsläpp i atmosfären; utsläpp från i första

hand biltrafik och annan förbränning. De åtgärder vi

vidtar för att motverka försurning måste syfta till

att minska utsläpp av kväveoxider. För närvarande är

vi enligt min och Folkpartiets mening alltför

inriktade på att "lappa och laga", dvs. betrakta

kalkning som en lösning av problemet. Kalkningen kan

i sig vara ett hot.

Tydligare inriktning på användning av ekonomiska

och andra styrmedel är nödvändig för att åstadkomma

en långsiktig lösning.

Skydd av våtmarker

Våtmarkerna utgör en av de boreala områdenas

viktigaste grupper av ekosystem. Genom århundradena

har de betraktats som oändligt stora och till stor

del fungerat som bas för lantbruket. Tiderna har

förändrats och det som förr betraktades som onyttiga

och "vattensjuka" områden är nu naturresurser för

framtida överlevnad.

Skyddet av våra våtmarker, särskilt i

Ramsarområden, dvs. områden som skall skyddas enligt

den internationella våtmarkskonventionen, måste

främjas. Det är därför dags att börja återskapa

våtmarker. Våtmarkerna är världens bästa

vattenreservoarer. De förhindrar översvämningar och

ger en jämn och fin vattenavrinning; torven håller

som bekant vatten flera gånger sin egen vikt. På

köpet får vi fina små bäckar som bara de riktigt

gamla minns från sin barndoms dagar. För att inte

tala om vattenkvaliteten; myrarna är riktiga

vattenreningsverk. Den svenska Ramsarlistan bör i

Skåne kompletteras med Lundåkrabukten, där området

bör utökas till att omfatta även vattenområdena

söder om Barsebäck. Området kring Barsebäcksverket,

Skälderviken och Helgeån bör utökas norrut till att

omfatta Gunnarstorpssjön, som är häckningsplats för

svarttärna. Vidare bör listan omfatta området

Åhus-Norje-Valje och i Södermanland sjön Båven samt

de centrala delarna av Mälaren med Sörfjärden och

Asköviken. Andra områden, samtliga välkända, som

borde vara aktuella för att tas med på listan är

Ainettivuoma i Norrbotten och landhöjningskuster i

Norrbottens skärgård, Blaikfjället i Västerbotten,

Nordupplandskusten med bl.a. kalkrika våtmarker,

Ledskärsviken i Uppland, Klarälven i Värmland med

tillhörande näs, meandrande älv,

kortskottsvegetation, bl.a. ävjepilört, och

strandskogar av stort värde för många rödlistade

arter. Listan bör även kompletteras med Tysslingen i

Örebro län, Alsterån och Algunnen i Kalmar län med

föga påverkade vattenekosystem och naturliga

översvämningar, svämskogar och stora älvmader med

hög koncentration av rödlistade arter som sjötåtel,

safsa, lavar, hårklomossa, mollusker, utter samt i

strandskogarna vitryggig hackspett och läderbagge.

Åtgärder för att skydda värdefulla våtmarksområden

i våra grannländer runt Östersjön måste initieras

från svensk sida. Econetprojektet Rospuda i Polen

kan tjäna som exempel på våtmarker av internationell

ekologisk betydelse som är hotade av utdikningar och

vägbyggen. Via Baltica, som är en väg för stora

lastfordon till och från de baltiska länderna, går

genom centrum av den polska staden Augustow med

30 000 innevånare. För att lindra trycket på

citykärnan har föreslagits en trafikled runt staden.

Denna led skulle emellertid skära rakt genom

Rospudas våtmarker. Dessa våtmarker har samma

ekologiska värde som den närbelägna Biebrza National

Park. Om vägbygget genomförs skulle området

avvattnas och som följd därav skulle doftyxne

utrotas. Arten återfinns i Polen endast i Rospudas

våtmarker. Därutöver finns den bara på några få

lokaler i andra europeiska länder.

Restaurering och skötsel av våtmarker och

vattendrag måste initieras och planeras ur ett

större perspektiv än bara det lokala. Många svenska

kommuner har startat projekt "vattenriken" och i

översiktsplaner har halvhjärtade försök gjorts för

att skriva in områdesskydd m.m. Ekologisk planering

och skötsel av strandängar och våtmarker i svenska

parker har gett gott resultat. Våtmarker sköts genom

bete och andra hävdformer. Erfarenheter från

Tysslingen och Kvismare visar tillfredsställande

ekonomiskt utbyte.

Men hur vidmakthålls restaurerade områden? Hur

kommer grönling och nissöga att klara sig i

framtiden? Hur styr man vattenregimen i restaurerade

eller anlagda våtmarker? Hur reglerar man stora

bestånd av ruda? Hur påverkar fiskutsättning

ekosystemen? Här kan skötseln av Nationalstadsparken

i Stockholm tjäna som förebild. En rikare biologisk

mångfald har skapats genom aktiva

restaureringsåtgärder av Lillsjön, Isbladskärret och

Lappkärret. Det senare hyser flera rödlistade

våtmarksfågelarter som smådopping, rörhöna,

vattenrall m.fl. Spegeldammen är ett anlagt vatten

som bl.a. hyser smådopping och större

vattensalamander och som utnyttjas av snok. Lillsjön

är en restaurerad strandäng, "Stockholms enda

hävdade sötvattensstrandäng" med bl.a. häckande

tofsvipa och buskskvätta. Fältförsök i syfte att

gynna den rödlistade fiskarten grönling har gjorts i

Igelbäcken. Groddammar har nyanlagts med mycket

lyckade resultat.

5. Miljöpartiet de gröna

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Eftersom många av de motioner som behandlas i detta

betänkande kommer att påverkas av de propositioner

som kommer att läggas fram under riksdagsåret väljer

jag att endast lägga ett särskilt yttrande nu och

avser att återkomma i annat sammanhang. Följande

frågor finner dock Miljöpartiet särskilt viktiga och

vill poängtera.

Västerhavet

Situationen i Kattegatts och Skagerraks havsområden

är alarmerande och har förvärrats. Under de senaste

10-20 åren har halterna av kväve och fosfor bara

ökat. Stora mängder kväve transporteras in från

södra Nordsjön. Övergödningen påverkar ekosystemen

genom ökad produktion av plankton, som i sin tur

orsakar syrgasbrist vid bottnarna. När

vattenföringen i de tyska och holländska floderna

har varit särskilt hög har det märkts en klar

ökning av syrgasbristen.

30 miljoner ton partiklar och gifter uppskattas

följa strömmarna in från södra Nordsjön till

Skagerrak och norra Kattegatt för att främst

ackumuleras i djuphålorna. Utöver dessa giftupplag

har lokala utsläpp av gifter i höga koncentrationer

sedimenterats utmed kusten. Radioaktiva ämnen, som

teknetium, följer med strömmarna från

upparbetningsanläggningen Sellafield på den engelska

västkusten in mot den svenska västkusten och

radioaktiviteten stiger i bl.a. tång och räka.

Dumpningar av avfall från fartyg i Nordsjön

uppskattas till 50 000-70 000 kubikmeter/år, varav

en stor del når svenska vatten och stränder.

Ett nytt Västerhavsprojekt i nordisk regi är

nödvändigt

Regeringen bör ta till sig forskarnas resultat och

öka satsningen på att försöka rädda de marina

ekosystemen, våra kanske viktigaste framtida

"skafferier". Vi förutsätter att situationen i

Västerhavet och åtgärder för att komma till rätta

med problemen presenteras i den proposition om

uppföljning av miljömålen som aviserats, eftersom

Hav i balans är ett av de övergripande målen.

Kemikalier

I flera motioner uppmärksammar Miljöpartiet enskilda

ämnen som vi anser bör fasas ut eftersom de inte hör

hemma i ett ekologiskt hållbart samhälle. Det gäller

nonylfenoletoxylater, isocyanater, bekämpningsmedel,

amalgam och azofärgämnen. Vi anser att Sverige måste

gå före och förbjuda dessa ämnen. En del av dem, som

exempelvis nonylfenoletoxylater, liknar hormoner och

påverkar arter i miljön. Andra har hög giftverkan

och är såväl mutangena som cancerogena. Biociderna

riskerar att förstöra vårt viktigaste livsmedel

vattnet, och vissa, som isocyanater, bör fasas ut av

arbetsmiljöskäl. Amalgam påverkar människors hälsa

mycket redan i dag.

I de miljömål som beslutats finns målet Giftfri

miljö. Vi reserverar oss inte i detta betänkande,

utan förutsätter att den aviserade propositionen om

strategier för att nå de beslutade miljömålen kommer

att behandla dessa och andra liknande kemikalier.

Miljöpartiets uppfattning är att Sverige skall gå

före och införa strängare regler än vad andra länder

i EU har. Det är viktigt och absolut nödvändigt att

visa att det går att skapa ett gott samhälle i

ekologisk balans.

Naturvård

Flera av de övergripande miljökvalitetsmålen är

tillämpliga på de motioner som Miljöpartiet har lagt

fram, och frågorna lär återkomma i samband med den

aviserade propositionen med förslag om de delmål som

behövs för att uppnå miljökvalitetsmålen. Det gäller

bl.a. frågan om marina reservat, som vi anser måste

prioriteras eftersom såväl Östersjön som Västerhavet

är starkt påverkade av mänsklig aktivitet. Även

beträffande sumpskog, en unik biotop, som nyligen

inventerats, är behovet av skydd nödvändigt liksom

skyddet av andra våtmarker. För groddjur och

myskoxe, som behandlas i separata motioner, finns i

dag åtgärdsprogram. Det är enligt vår uppfattning av

stor vikt att dessa program omsätts i praktisk

handling för att ett skydd av dessa arter skall

kunna åstadkommas.