Bet. 2000/01:MJU6

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2000/01:MJU06

Biodling

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga

2000/01

MJU6

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 11 motionsyrkanden från riksmötena 1998/99 och

2000/01 om den svenska biodlingen. Motionerna avstyrks med hänvisning

bl.a. till att en arbetsgrupp inom Statens jordbruksverk för närvarande på

regeringens uppdrag utreder förutsättningarna för biodlingsnäringen i

Sverige. Utskottet har vid en utfrågning den 9 november 2000 med

Jordbruksverket och Sveriges Biodlares Riksförbund fått närmare

information om biodlingens aktuella situation och vilka åtgärder som kan

komma i fråga för att tillvarata näringens utvecklingsmöjligheter. En

sammanfattning av utfrågningen lämnas på s. 2-4 i betänkandet.

Till betänkandet fogas en reservation och ett särskilt yttrande.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1998

1998/99:MJ222 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en ny bikontroll,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i Sverige klassa bin som djur för att underlätta samarbetet

med EU.

1998/99:MJ249 av Ingvar Eriksson och Ola Sundell (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om binäringen i Sverige.

Motioner från allmänna motionstiden 2000

2000/01:MJ224 av Ingvar Eriksson och Ola Sundell (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om den svenska binäringens situation.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till verkningsfulla

åtgärder för att rädda den svenska binäringen.

2000/01:MJ241 av Gunnel Wallin och Eskil Erlandsson (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om hur binäringen i

Sverige skall återvinna styrka och framtidstro.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att varroaparasiten skall bekämpas i syfte att utrotas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att varroaparasiten skall jämställas med epizooti och därför

jämlikt intentionerna i gällande lags förarbete skall omhänderhas av

veterinärexpertis.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att aktivt stödja avelsarbetet inom binäringen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökad forskning.

2000/01:MJ247 av Marianne Jönsson m.fl. (s) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om aktivering och utveckling av svensk

biodling.

Utskottet

Utfrågning

Utskottet har den 9 november 2000 anordnat en utfrågning med

representanter för Statens jordbruksverk och Sveriges Biodlares

Riksförbund. Vid utfrågningen framkom bl.a. följande:

Jordbruksverket har till uppgift att följa bisjukdomarnas uppträdande och

utfärda bestämmelser för att bekämpa dem. På regional nivå samarbetar

verket med länsstyrelserna. Dessa administrerar och sköter kontakterna med

de totalt ca 500 bitillsynsmännen som representerar den lokala

myndigheten. Verket administrerar även EU-stödet till biodlingen, som

under innevarande år omfattar 3,2 miljoner kronor och används bl.a. för

att främja produktion och saluföring av honung.

När det gäller epizootilagstiftningen erinrar verket om att epizootilagen

ytterst handlar om en tryggad livsmedelsförsörjning. Vilka sjukdomar som

omfattas avgörs främst genom ekonomiska avvägningar på grundval av

produktionsbortfall och inte primärt genom sjukdomens dödlighet eller det

lidande den framkallar hos djuren. Härav följer att det finns allvarliga

djursjukdomar som inte omfattas av epizootilagstiftningen. Principen för

de sjukdomar som omfattas är att vi i landet kan anse oss ha sjukdomsfri

status.

I fråga om bikontroll/stöd till avelsarbete uppger Jordbruksverket att en

kontroll för att stödja avelsarbetet tidigare har prövats men att

bikontrollen lades ner efter att verkets rådgivande organ, binämnden,

avslagit ansökningar om ytterligare medel. Ansökningar har kommit in till

verket för att åter starta en bikontroll. Binämnden har avrått verket från

att fördela medel till denna verksamhet, främst av det skälet att

projektet inte är tillräckligt väl förankrat i biodlarnas organisationer

och därför har små utsikter att bli framgångsrikt. Dock har medel avdelats

för att genomföra en förstudie med syfte att klargöra om dagens avel med

stationsparning medför en genetisk utarmning. Verket konstaterar att

förstudien inte visar på en akut risk för genetisk utarmning, och dessutom

är andelen bin som paras på parningsstationer liten i förhållande till

antalet bin i landet.

Jordbruksverket har även redovisat sin strategi och organisationen för att

bekämpa bisjukdomar. Det gäller främst sjukdomarna amerikansk yngelröta

och varroa. Det bedömdes tidigt vara både praktiskt och ekonomiskt

omöjligt att utrota varroakvalstret från landet. Kvalstret är visserligen

en försvårande omständighet, men det utgör i sig inte något hot mot

biodlingen. Biodlare som bekämpar kvalstret, vilket är en lagstadgad

skyldighet, kan alltså fortsätta att bedriva biodling. Som exempel nämns

att varroa första gången påträffades på Gotland år 1987 och i Skåne år

1991 och att storskalig biodling fortfarande bedrivs i dessa regioner.

Jordbruksverkets strategi går ut på att fördröja spridningen genom

flyttningsrestriktioner m.m. och att bekämpa varroa där den påträffas. Det

finns exempel på länder som försökt genomföra massiva utrotningsinsatser

och som misslyckats. Praktiska erfarenheter visar att kvalstret sprids

naturligt från samhälle till samhälle genom överföring från bi till bi. I

Sverige är kvalstrets nuvarande utbredning med största sannolikhet ett

utslag av mänsklig aktivitet genom att bin avsiktligt (t.ex. försäljning)

eller oavsiktligt (t.ex. genom timmertransporter) flyttas runt i landet.

Dessutom finns kvalstret i samtliga europeiska länder. Verket anser att

den valda strategin varit framgångsrik.

Inom ramen för det nationella stödprogrammet bedrivs forskning och försök

kring virus, alternativa bekämpningsmetoder, teknikutveckling, kvalitets-

arbete, vaxanalyser, utbildning i biodling och sjukdomsbekämpning samt

stöd till produktion av informationsmaterial och bitidningar. Det

praktiska avelsarbetet får inget stöd, men indirekt stöds verksamheten

genom bidragen till utbildnings- och informationsinsatser.

Ersättning för förintande av bisamhällen och kostnader i samband med

bitillsynen belastar utgiftsområde 23, anslaget E 5 Bekämpande av

smittsamma husdjurssjukdomar. Under innevarande år har budgeterats 2 150

000 kr för detta arbete, och medlen får användas till ersättning enligt

verkets föreskrifter (SJVFS 2000:64) om ersättning till bitillsynsmän och

ersättning för bisamhälle som förintas enligt bisjukdomsförordningen (SFS

1974:212). Bioldlarna belastas ej med avgifter för bitillsynen, till

skillnad från vad som gäller för övrig kontroll och tillsyn i fråga om

djursjukdomar.

Enligt verkets bedömning är nedgången i antalet bisamhällen inte så

drastisk som det framställs i vissa motioner. Man har visserligen

konstaterat en kraftig nedgång sedan 1980-talet, men på senare tid har den

nedåtgående trenden brutits, och i slutet av statistikperioden har t.o.m.

en viss återhämtning noterats. Verket uppskattar antalet bisamhällen till

ca 110 000 och antalet biodlare till ca 14 000. Orsakerna till den

långsiktiga nedgången är flera; både varroasjukan och de nya

skattereglerna som är oförmånliga för s.k. hobbyodlare har spelat en roll.

Produktionen av honung täcker ungefär hälften av den inhemska efterfrågan,

och avsättningsmöjligheterna för svensk honung är goda. Ett bisamhälle

beräknas ge ca 30 kg honung om året, och producentpriset är ca 30 kr per

kilo. Sysselsättningseffekten av biodlingen är relativt begränsad.

Genomsnittsåldern bland biodlarna är ganska hög, omkring 60 år.

Representanterna för SBR har bl.a. lämnat uppgifter om förbundets

verksamhet och samarbetet med Jordbruksverket. När det gäller strategin

för bekämpning av varroakvalstret delar förbundet Jordbruksverkets

bedömning. Det finns dock enstaka biodlare som har en annan uppfattning.

En av de faktorer som talar emot storskaliga utrotningsinsatser är att

varroan enligt gjorda erfarenheter alltid kommer tillbaka. Den sprids

bl.a. genom sjöfarten. Antalet medlemmar i förbundet sjunker sakta sedan

15 år tillbaka. Av EU-stödet går ca 1,3 miljoner kronor till förbundet,

och huvuddelen avser kostnader för verksamheter som är tillgängliga för

alla, oavsett förbundstillhörighet. Det gäller t.ex. löner till

bisjukdomskonsulenter.

Det finns vissa beräkningar om hur många bisamhällen som behövs för olika

typer av växter med avseende på pollineringen. Forskningen på området är

dock obetydlig. I relation till åkerarealen finns i dag bara i genomsnitt

ett bisamhälle på 36 hektar. Fördelningen är dessutom ojämn i landet. 61 %

av alla bisamhällen finns i Götaland. Enligt vissa uppskattningar kan

biodlingen ge en pollineringseffekt som motsvarar 10-20 % skördeökning.

Biodlingen kan också bidra till bevarandet av vissa växter och till den

biologiska mångfalden. Förbundet ser stora möjligheter i biodlingen, men

man saknar personella och ekonomiska resurser för många önskvärda

verksamheter. Förbundet pekar på några problem som borde lösas, t.ex.

ansvaret för statistikinsamlingen och bristen på forskning inom något

bredare områden av binäringen än vad bisjukdomarna representerar. Enligt

förbundet borde biodlingen definieras tydligare som en del av

jordbrukssektorn. Biodlingen borde användas som en kraft för lokal

utveckling, landsbygdsturism, komplement till jordbruksnäringen m.m.

Bevarandearbetet för de nordiska biraserna borde få ökat stöd.

Motionerna

I motion 1998/99:MJ222 (mp) understryks behovet av en bikontrollverksamhet

i statlig regi. Motionärerna framhåller att det under 1980-talet bedrevs

ett kontrollarbete rörande aveln av bin och olika stammars utveckling av

bikontrollen. Tyvärr lades verksamheten ned på grund av brist på pengar

(yrkande 1). Enligt yrkande 4 i motionen bör "bin klassas som djur" i

Sverige för att underlätta samarbetet med EU.

I motionerna 1998/99:MJ249 (m) och 2000/01:MJ224 (m) diskuteras

binäringens allmänna situation. Enligt motionerna har näringen genomgått

en katastrofal utveckling med en halvering av antalet bisamhällen på

senare år, och det krävs verkningsfulla åtgärder för att rädda den svenska

binäringen. Liknande synpunkter framförs i motionerna 2000/01:MJ241 (c)

och 2000/01:MJ247 (s). Enligt centermotionen bör förslag framläggas som

ger binäringen styrka och framtidstro. I motionerna berörs också problemen

med varroasjukan. Varroaparasiten bör enligt yrkandena 2 och 3 i

centermotionen bekämpas i syfte att utrotas. Sjukdomen bör jämställas med

epizooti och omhänderhas av veterinär expertis. Det krävs aktivt stöd för

avelsarbetet, och det bör ges utrymme för ökad forskning på området.

Enligt motion 2000/01:MJ224 (m) är det på många håll fråga om dålig

uppföljning av gällande bestämmelser angående bekämpning av varroasjukan

och bristande myndighetsansvar. Enligt s-motionen 2000/01:MJ247 bör

regeringen tillsammans med näringen sätta i gång en offensiv

opinionsbildning och skapa intresse för biodling som därmed ökar

möjligheterna att rekrytera nya unga biodlare.

Utskottets överväganden

Sverige deltar sedan år 1998 i ett av EU medfinansierat projekt som stöder

biodlingen inom gemenskapen. Det svenska programmet omfattar för

närvarande 3,2 miljoner kronor, varav hälften finansieras av EU. Som

framgår av ett interpellationssvar den 21 maj 1999 av jordbruksministern

har Statens jordbruksverk fått i uppdrag att redovisa förutsättningarna

för biodlingen i Sverige. Utskottet har vid utfrågningen (se ovan) fått

närmare information om detta arbete, som kommer att redovisas till

regeringen i december 2000. Utskottet delar i huvudsak motionärernas

bedömning angående biodlingens betydelse för växtodlingen och i många

andra avseenden. Enligt utskottets mening finns det också många

synpunkter och förslag från biodlarnas sida som förtjänar att övervägas i

det fortsatta arbetet. De uppgifter som lämnades vid utfrågningen tyder på

att näringen har goda utvecklingsmöjligheter. Utskottet anser dock inte

att riksdagen nu har underlag för något slutgiltigt ställningstagande i

fråga om biodlingens allmänna situation. I detta avseende är det lämpligt

att avvakta resultatet av Jordbruksverkets utredning, som kommer att

presenteras i december 2000.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1998/99:MJ249 (m),

2000/01:MJ224 (m), 2000/01:MJ241 (c) yrkande 1 och 2000/01:MJ247 (s).

Frågor om bekämpning av varroakvalstret och avel av motståndskraftiga

biraser m.m. ingår i det ovan nämnda stödprogrammet. Regelverket för

bekämpning av varroa och andra bisjukdomar finns i huvudsak samlat i

bisjukdomslagen (1974:211) och bisjukdomsförordningen (1974:212). Det

framgår av Jordbruksverkets föreskrifter om smittförklaring med anledning

av amerikansk yngelröta och varroasjuka hos bin att varroasmitta numera

påträffats i 11 län och att därutöver vissa områden förklarats som

skydds- och observationszoner med avseende på varroa (SJVFS 2000:121).

Utskottet behandlade motioner om bekämpning av varroakvalstret senast i

betänkande 1997/98:JoU12 och redovisade då utförligt vilka praktiska och

tekniska svårigheter som möter om statsmakterna skulle besluta om åtgärder

för att helt utrota sjukdomen (se s. 25-27). De uppgifter som

Jordbruksverket och SBR lämnat vid utfrågningen bekräftar enligt

utskottets mening att storskaliga utrotningsinsatser inte är någon lämplig

metod för att bekämpa varroasjukan. Motion 2000/01:MJ241 (c) yrkande 2

avstyrks.

Yrkande 3 i motion 2000/01:MJ241 går ut på att varroasjukan skall

jämställas med epizooti och omhänderhas av veterinär expertis. Utskottet

erinrar om att riksdagen under riksmötet 1998/99 antog en ny epizootilag

och en ny zoonoslag (1998/99:MJU9, SFS 1999:657 resp. 658). Den nya

epizootilagen skall omfatta sådana allmänfarliga djursjukdomar som kan

spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa. Sjukdomen

skall, enligt riksdagens enhälliga bedömning, vara allmänfarlig i den

meningen att den kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs

hälsa eller medföra stora ekonomiska förluster för samhället. Samhällets

åtgärder med anledning av ett sjukdomsutbrott skall syfta till att befria

landet från sjukdomen. Den nya epizootilagen innebar också vissa

inskränkningar i rätten till ersättning för den som drabbas av kostnad

eller förlust genom intrång i näringsverksamhet m.m. i samband med

sjukdomsutbrott. Det skall understrykas att epizootilagstiftningen i många

avseenden till karaktären är en katastroflagstiftning. Redan av detta skäl

anser utskottet det ej motiverat att varroasjukan skulle omfattas av

epizootilagstiftningen. När det gäller möjligheten att besluta om

tvångsåtgärder eller liknande ingrepp för att bekämpa eller hindra

spridning av bisjukdom konstaterar utskottet att bisjukdomslagen

(1974:211) synes innehålla alla de bestämmelser som kan vara nödvändiga

för det angivna syftet. Utskottets hänvisar i denna fråga också till de

synpunkter Jordbruksverket redovisat. När det gäller valet av tillämplig

lagstiftning bör för övrigt beaktas att bitillsynen är kostnadsfri för

biodlarna medan övrig tillsyn och kontroll i fråga om djursjukdomar i stor

utsträckning finansieras med avgifter från djurägarna. Det bör slutligen

framhållas att den veterinärmedicinska utbildningen inte omfattar

sjukdomar hos bin eller liknande frågor. Med det anförda avstyrks motion

2000/01:MJ241 (c) yrkande 3.

Yrkandet i motion 1998/99:MJ222 (mp) att bin skall klassas som djur kan

tolkas som att djurskyddslagen och möjligen också epizootilagstiftningen

skulle göras tillämplig på bin. Utskottet vill framhålla att bin och

andra insekter inte omfattas av t.ex. djurskyddslagen (1988:534), eftersom

det ligger i sakens natur att lagens bestämmelser i allmänhet endast kan

tillämpas på högre stående djur. Denna princip uttalades redan i

förarbetena till 1944 års djurskyddslag (prop. 1944:43 s. 27). Utskottet

avstyrker motion 1998/99:MJ222 såvitt avser yrkande 4. Med hänvisning

till vad Jordbruksverket anfört om den statliga bikontrollen avstyrker

utskottet även yrkande 1 i motionen.

När det gäller forskningen inom området bör nämnas att regeringen i den

forskningspolitiska propositionen understryker att kunskapsbristerna inom

områdena biodling och pollination är stora och att en bred

kunskapsuppbyggnad är angelägen (prop. 2000/01:3 s. 226). I fråga om avel

och liknande frågor fullgör näringens egna organisationer viktiga

funktioner. Utskottet utgår från att dessa frågor, som också lyftes fram

vid utfrågningen, kommer att övervägas i det fortsatta arbetet. Därmed

avstyrks yrkandena 4 och 5 i motion 2000/01:MJ241 (c).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande stöd till den svenska biodlingen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ249, 2000/01:MJ224,

2000/01:MJ241 yrkande 1 och 2000/01:MJ247,

2. beträffande varroasjukan

att riksdagen avslår motion 2000/01:MJ241 yrkandena 2 och 3,

3. beträffande stöd till forskning och avelsarbete

att riksdagen avslår motion 2000/01:MJ241 yrkandena 4 och 5,

res. 1 (c)

4. beträffande yrkande att bin skall betecknas som djur

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ222 yrkande 4,

5. beträffande statlig bikontroll

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ222 yrkande 1.

Stockholm den 21 november 2000

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Sinikka Bohlin

I beslutet har deltagit: Sinikka Bohlin (s), Kaj Larsson (s), Jonas

Ringqvist (v), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m),

Ingemar Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson

(v), Caroline Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Gudrun Lindvall

(mp), Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Michael Hagberg (s),

Lars Lindblad (m) och Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Reservation

Stöd till forskning och avelsarbete (mom. 3)

Eskil Erlandsson (c) anför:

Som framgår av motion 2000/01:MJ241 (c) finns det många skäl som talar för

att samhället tar ett större ansvar för den svenska biodlingen, som i dag

befinner sig i en mycket allvarlig situation. Det gäller att få fram

åtgärder som ökar intresset för biodling och bidrar till en bättre

spridning av bisamhällena i landet. Det krävs verkningsfulla åtgärder på

många plan, bl.a. när det gäller bekämpningen av bisjukdomar. Stödet till

avelsarbetet är mycket begränsat, för att inte säga obefintligt. Med

hänsyn till det utredningsarbete som pågår i Jordbruksverket vill jag i

detta sammanhang begränsa mig till att särskilt understryka det angelägna

i att forskningen på detta område ökar och att avelsarbetet inom näringen

får ett aktivt stöd.

Jag anser att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande stöd till forskning och avelsarbete

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:MJ241 yrkandena 4 och 5 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Bilaga

Särskilt yttrande

Biodling

Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd), Catharina

Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Ester Lindstedt-Staaf (kd)

anför:

I betänkandet behandlas motionsyrkanden som avstyrkts med hänvisning till

bl.a. att en arbetsgrupp inom Statens jordbruksverk för närvarande, på

regeringens uppdrag, utreder förutsättningarna för biodlingen i Sverige.

Vi finner det helt uppenbart att brister vad gäller

bitillsynspersonernas verksamhet förekommit och förekommer på vissa håll i

landet. Lika uppenbart är att binäringen åderlåtits kraftigt under de

senaste 10-12 åren, vilket innebär allvarliga konsekvenser inte minst vad

gäller tillgången av bin för pollinering av växter inom jordbruks- och

trädgårdsnäringen. En av orsakerna är varroaparasiten som under 1990-talet

fortsatt att sprida sig upp genom landet.

Vi delar de synpunkter som framförts i reservationen men av hänsyn till

det utredningsarbete som pågår inom Jordbruksverket har vi avstått från

att nu reservera oss. Vi förutsätter att vad utskottet framfört i

betänkandet också skall leda till verkningsfulla åtgärder i syfte att

rädda och utveckla den svenska binäringen.