Bet. 2000/01:NU10

Näringsutskottets betänkande

2000/01:NU10

Vissa EU-frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motioner från allmänna

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

NU10

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlas 15 motioner från

allmänna motionstiden om frågor med anknytning till

EU. Det gäller regionalpolitiska frågor,

energipolitiska frågor och utrikeshandelspolitiska

frågor m.m.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats

av statsrådet Leif Pagrotsky i samband med

information om ordförandeskapet i EU rörande frågor

om inre marknaden och utrikeshandeln. En delegation

från utskottet har vidare informerat sig om

handelsfrågor i samband med en studieresa till

Världshandelsorganisationen (World Trade

Organization, WTO) i Genève i mars 2001. Information

om strukturfondsfrågor m.m. har inhämtats vid

delegationsresor till Norrbottens respektive

Jönköpings län.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett 20-tal motionsyrkanden

om olika EU-frågor. Utskottet avstyrker

motionsyrkanden om olika regionalpolitiska frågor,

bl.a. om regelverket inom strukturfondssystemet.

Enligt utskottets uppfattning kommer en samlad

bedömning av de berörda frågorna att aktualiseras i

samband med riksdagens behandling av den till hösten

2001 aviserade propositionen om regionalpolitik. I

en reservation (v) begärs att regeringen återkommer

till riksdagen med förslag till en samlad nationell

målsättning för hur strukturfonderna skall användas

och hur en effektiv kontroll och utvärdering skall

ske.

Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden

angående EU och energipolitiska frågor, bl.a. med

hänvisning till en kommande proposition om

klimatpolitiken. Enligt en reservation (kd) bör

regeringen i EU arbeta för att vissa biobränslen

inte skall klassificeras som avfall utan som

bränsle. Samtidigt bör en översyn göras av reglerna

så att det blir naturligt att biobränslet utnyttjas

där det produceras.

Även motionsyrkanden om olika

utrikeshandelspolitiska frågor m.m. i samband med EU

avstyrks av utskottet, som understryker att behovet

av regelförenkling - såväl inom EU som nationellt -

alltid och i alla sammanhang måste övervägas.

Utskottet anser att målet bör vara en fri och

rättvis handel och en närmare dialog mellan

Världshandelsorganisationen (WTO) och

Internationella arbetsorganisationen (ILO). Enligt

en reservation (m, kd, fp) kan en fri handel bidra

till ekonomisk utveckling och förbättrade sociala

villkor. I reservationen begärs en översyn av

ansvarsfrågor mellan EU och medlemsländerna. I en

annan reservation (mp) anförs att en ny WTO-runda

bör vänta till dess att ordentliga analyser har

gjorts av hur ägandekoncentrationer och

inkomstklyftor påverkas av den ökande handeln.

Vidare måste EU:s statsstödsregler bli mer flexibla,

anförs det.

Motioner från allmänna

motionstiden

2000/01:U509 av Göran Lennmarker m.fl. (m)

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s

restriktioner för import av teko- och

jordbruksprodukter samt antidumpningsåtgärder bör

avskaffas.

2000/01:U511 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att EU:s protektionism mot omvärlden minskar,

dock med starka sociala och miljömässiga

skyddsklausuler mot frihandelns skadeverkningar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att den inre marknadens mål och fri rörlighet

för varor och ohämmad ekonomisk tillväxt ersätts med

sociala och miljömässiga mål.

2000/01:U512 av Alf Svensson m.fl. (kd)

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inom EU verka

för en gemensam energipolitik.

2000/01:U513 av Bo Lundgren m.fl. (m)

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU

bör verka för en regelrevision.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

undanröja de kvarvarande hindren som leder till

inskränkningar i den inre marknadens funktionssätt.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att reformera om

EU:s regionalpolitik.

2000/01:MJ762 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att inom EU

verka för att utvidga de existerande projekten

Altener, Joule, Save och Thermie.

2000/01:N206 av Per-Olof Svensson och Raimo

Pärssinen (s)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om regelverk för statliga bidrag och

EU-bidrag.

2000/01:N241 av Margareta Andersson och Gunnel

Wallin (c)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

ta initiativ till att handläggningstiderna för EU-

bidrag förkortas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

göra mer för att medborgare, organisationer och

företag i större utsträckning ansöker om EU-bidrag

till viktiga projekt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om värderingen av egna

arbetsinsatser vid delfinansiering av projekt med

EU-stöd.

2000/01:N254 av Willy Söderdahl m.fl. (v)

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med en samlad nationell målsättning för

hur strukturfonderna skall användas och hur effektiv

kontroll och utvärdering skall ske.

2. Riksdagen begär att regeringen gör en samlad

utvärdering av strukturfondernas effekter på:

jämställdhet, långsiktigt hållbar utveckling,

sysselsättning, regional obalans och

kostnadseffektivitet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att den i sin årliga skrivelse om

verksamheten i Europeiska unionen redovisar hur

mycket resurser som anslagits och utbetalats från

EU, staten, landstingen, kommunerna och näringslivet

samt i vilken utsträckning det påverkat den

ordinarie verksamheten.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att den skall identifiera de förhållanden där

olikheter i Sveriges och EU:s förvaltningskultur

blir ett hinder för regional utveckling.

2000/01:N262 av Inger Strömbom m.fl. (kd)

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening behovet av att regeringen i EU arbetar för

regler som gör att biobränsle inte klassas som

avfall och som stimulerar till att biobränsle i

första hand utnyttjas regionalt där de produceras.

2000/01:N285 av Kerstin Kristiansson Karlstedt m.fl.

(s)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om översyn av de svenska reglerna

vid medfinansiering av EU-projekt från

strukturfonderna.

2000/01:N310 av Carina Hägg (s)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av statistik och kännedom

om pornografiexport från EU.

2000/01:N322 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)

2. Riksdagen begär att regeringen arbetar för att EU:s

konkurrensregler eller deras tolkning skall

förändras i enlighet med det som anförs i motionen.

2000/01:N325 av Runar Patriksson (fp)

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stödområdena och

EU:s regionalpolitiska stöd.

2000/01:N341 av Berndt Ekholm och Kent Härstedt (s)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om behovet av en gemensam

energipolitik inom EU.

2000/01:N376 av Berit Andnor och Rune Berglund (s)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förtidsbetalningar till EU-

projekt.

Utskottets överväganden

Regionalpolitiska frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

regionalpolitiska frågor. Enligt utskottets

uppfattning bör den aviserade propositionen

om regionalpolitik inväntas. Jämför

reservation 1 (v).

Motionerna

I motion 2000/01:N206 (s) framförs förslag angående

regelverket för stöd till företag. Motionärerna

anser att ett företag som en gång erhållit stöd inte

skall kunna få förnyat stöd om det flyttar. Såväl

inom Sverige som inom EU bör åtgärder vidtas.

I motion 2000/01:N285 (s) föreslås en översyn av

de svenska reglerna vid medfinansiering av EU-

projekt från strukturfonderna. Sveriges kommuner är

ofta medfinansiärer till beviljade

strukturfondsprojekt. Motionärerna anför att

systemet kan innebära en stor likviditetsförsämring

för en liten kommun, eftersom EU-bidraget betalas ut

i efterskott mot specificerad redovisning. Beviljade

medel bör tillföras kommunerna tidigare i processen.

I motion 2000/01:N376 (s) betonas vikten av att

upprätthålla en effektiv administration av

strukturfondsprojekten, såväl när det gäller

ansökningar som vid utbetalningar. Samtidigt måste

onödiga tidsfördröjningar minimeras. Motionärerna

förordar därför att mindre förtidsutbetalningar till

projektägarna skall möjliggöras. Nya riktlinjer bör

utarbetas för att säkerställa nödvändiga krav på

kontroll och regelefterlevnad.

I motion 2000/01:N254 (v) tar motionärerna upp

behovet av utvärdering av olika slag inom ramen för

EU:s strukturfondsarbete. De efterlyser en samlad

nationell målsättning för hur strukturfonderna skall

användas och hur en effektiv kontroll och

utvärdering skall ske. Det anförs att

hittillsvarande utvärderingar ger bristfällig

information om effekterna av strukturfondsprojekten

vad gäller jämställdhet, långsiktigt hållbar

utveckling, regional obalans m.m. I fortsättningen

bör sådana effekter ingå i en samlad utvärdering.

EU:s regelverk och svensk förvaltningstradition

stämmer inte alltid överens, konstateras det. Ett

exempel är formerna för beslutsfattande i

strukturfondsdelegationerna, dvs. konsensusbeslut.

Motionärerna anser att regeringen bör identifiera de

förhållanden där olikheter mellan Sveriges och EU:s

förvaltningskultur kan hämma den regionala

utvecklingen. Vidare menar motionärerna att det i en

sammanhållen analys av strukturfonderna tydligt

måste framgå om nedskärningar i ordinarie offentlig

verksamhet har fått betala medfinansiering av

tidsbegränsade EU-projekt. Därför bör regeringen i

sin årliga skrivelse om verksamheten i Europeiska

unionen ange hur mycket resurser som anslagits och

utbetalats från EU:s strukturfonder, staten,

landstingen, kommunerna och näringslivet samt i

vilken utsträckning som dessa resurser påverkat den

ordinarie verksamheten.

Enligt vad som anförs i motion 2000/01:N241 (c)

bör regeringen initiera en översyn av

handläggningstiderna för utbetalning av EU-bidragen.

Vidare bör regeringen besluta om en kampanj för att

göra EU-bidragen kända av medborgarna och informera

om hur bidragen kan användas. Värderingen av egna

arbetsinsatser som ekonomisk insats vid projekt med

EU-stöd bör bli mer generös och inte vara beroende

av ideella insatser, anför motionärerna.

För att EU:s regionalpolitiska stöd skall kunna

utnyttjas effektivt krävs det att staten tar sitt

ansvar och ställer upp som medfinansiär till

strukturfondsprojekten, är budskapet i motion

2000/01:N325 (fp). Administrationen i samband med

EU:s strukturfondsstöd måste förenklas; bland annat

måste projektägarna få hjälp med ansökan och

redovisning.

Vissa kompletterande uppgifter

Förskott och administration

Inför programperioden 2000-2006 ändrades

organisationen av strukturfondsprogrammen; inom mål

1 och 2 samt gemenskapsinitiativet Interreg har sex

länsstyrelser utsetts till ansvariga myndigheter,

s.k. förvaltningsmyndigheter. De ansvarar både för

beslut och utbetalning, vilket syftar till att

förenkla hanteringen av strukturfonderna.

Förvaltningsmyndigheterna tillsammans med övriga

länsstyrelser skall tillhandahålla hjälp vid ansökan

och redovisning.

Medfinansiering av EU-projekt sker med medel från

stat, kommun och landsting samt med privat

finansiering. Av de nationella offentliga medlen

stod staten för 70 % av finansieringen under förra

programperioden.

Efter ett regeringsbeslut i december 2000 är det

möjligt att betala ut förskott till ideella

föreningar, lokala kooperativ eller allmännyttig

stiftelse inom mål 1, 2 och 3. Förskottet får

löpande uppgå till högst 10 % av

strukturfondsstödet, dock högst 100 000 kr. Syftet

med regeringens beslut är att möjliggöra för mindre

projektägare att driva EU-projekt. Kommissionen har

utfärdat en förordning om förvaltnings- och

kontrollsystem med olika regler inom

kontrollområdet. De utpekade

förvaltningsmyndigheterna är ansvariga för att i

detalj utforma förskottshanteringen för att

säkerställa kontroll och regelefterlevnad.

Kommuner är ofta medfinansiärer i EU-projekt. EU-

medel betalas ut först efter redovisning av

kostnader, men det är dock möjligt att rekvirera

medel flera gånger under projekttiden. Flera

översyner visar att kommuner ofta dröjer med att

rekvirera medel, vilket gör att de tappar likviditet

i onödan.

Frågor rörande företag som - efter att ha erhållit

stöd - flyttar och begär förnyat stöd har utskottet

utförligt behandlat i sitt betänkande 1999/2000:NU2

(s. 30). Utskottet ansåg att reglerna för

regionalpolitiskt stöd är sådana att risken för

dubbelt stöd kan bedömas vara mycket liten. Däremot

menade utskottet att det är en viktig uppgift att

närmare undersöka konsekvenserna av att företag som

flyttar mellan olika länder kan få stöd av olika

slag. Utskottet såg därför positivt på att den

frågan har tagits upp av EG-kommissionen.

Utvärdering

För programperioden 2000-2006 gäller en ny ordning

för strukturfonderna. Det finns färre

strukturfondsprogram och därmed underlättas

överblicken och utvärderingarna. Verket för

näringslivsutveckling (NUTEK) är inte längre en

utbetalande myndighet, som ansvarar för finansiell

kontroll. NUTEK:s uppgifter är numera att svara för

samverkan mellan myndigheter och

genomförandeorganisationer, information, utveckling

av metoder vad gäller utvärdering samt att vara

sekretariat åt övervakningskommittéer. Vad

strukturfondsmedlen kan användas till bestäms i de

samlade programdokumenten som arbetats fram på

regional nivå och beslutats av EG-kommissionen. Till

ett program knyts ett s.k. programkomplement där

urvalskriterier finns med som skall användas vid val

mellan olika projekt. Programkomplementet fastställs

av Övervakningskommittén där Näringsdepartementet är

ordförande och kommissionen rådgivare.

Inför den nuvarande programperioden har det

utvecklats indikatorer för att bättre kunna mäta

resultat och effekter av programmen. Lika

möjligheter för kvinnor och män liksom hållbar

utveckling är genomgående teman i strukturfonderna,

vilket betyder att de skall genomsyra alla projekt.

Detta kommer att följas upp genom såväl kvantitativa

som kvalitativa indikatorer. För de sven-ska mål 1-

programmen skall mätningar göras på följande

områden:

- Finansiell förvaltning. Mätningen skall visa

andelen medel som utbetalats till slutlig

stödmottagare. Bedömningen kommer att grunda sig på

beslut fattade under de två första åren, dvs. åren

2000 och 2001. Målet är att 80 % av de beviljade

medlen skall vara utbetalade i juni 2003.

- Förvaltning. Mätningen skall belysa den

administrativa kvaliteten genom att visa att

projekten finns dokumenterade i NUTEK:s

informationsdatabas, STINS. Målet är att samtliga

beslut t.o.m. år 2002 skall finnas inrapporterade i

databasen i juni 2003. Det skall också säkerställas

att halvtidsutvärderingen är genomförd.

- Resultatet av verksamheten. Detta kommer att

mätas för tre indikatorer, nämligen antal nya

företag, antal nya arbetstillfällen och antal timmar

för kompetensutveckling. Den kvantitativa

målsättningen för respektive indikator kommer att

fastställas av Övervakningskommittén och redovisas i

programkomplementet.

Även på åtgärdsnivå skall resultatindikatorerna vara

kvantifierbara och registreras i STINS. De

fastställs av Övervakningskommittén och möjliggör en

löpande uppföljning av genomförandet. Resultaten

kommer enligt Näringsdepartementet även att

redovisas i årliga rapporter.

För varje strukturfondsprogram skall en

slututvärdering göras. En mätning av effekterna

kommer för ett flertal program från den förra

programperioden att genomföras först år 2001 eller

år 2002 eftersom de sista besluten togs i december

1999. Mittutvärderingen för den förra

programperioden genomfördes efter endast ett års

genomförande av strukturfondsprogrammen, vilket

medförde att inga effekter kunde redovisas.

I budgetpropositionen för år 2001 redovisas

fördelningen av den nationella offentliga

medfinansieringen (prop. 2000/01:1 utg.omr. 19, s.

37). Enligt redovisningen kommer 25 % från statliga

regionalpolitiska anslag, 7 % från landstingen, 28 %

från kommuner samt 40 % från övriga statliga anslag.

Kommuner och landsting driver projekt i många fall

och får då mellan 30 och 50 % av projektets

kostnader täckta av EU-medel. Detta gör att kommuner

m.fl. kan genomföra mer projektverksamhet än

tidigare.

Vad gäller frågan om att besluten i

Strukturfondsdelegationen skall fattas i konsensus

så är detta inget krav enligt EU:s regelverk, utan

ett svenskt ställningstagande.

Utskottets ställningstagande

Den förra programperioden, 1995-1999, kan enligt

utskottets uppfattning ses som en läro- och

anpassningsperiod till gemenskapens

strukturfondssystem. Ett antal organisatoriska och

administrativa problem upptäcktes under denna period

i den svenska hanteringen av strukturfondssystemet.

Bland annat ansågs regelsystemet byråkratiskt och

krångligt och därmed mindre effektivt. Efter

utredningsarbete m.m. har reglerna för

strukturfondssystemets tillämpning och

administration inklusive utvärdering förbättrats

väsentligt inför den nuvarande programperioden,

2000-2006. Utskottet har ovan beskrivit olika

förändringar, vilka innebär uppstramning,

förtydligande och förenklingar. Utskottet noterar

att regeringen har tagit steg i rätt riktning i

frågan om förskott, men att reglerna fortfarande

uppfattas som oklara. När det gäller regelförenkling

anser utskottet att mer kan göras. I övrigt menar

utskottet att en samlad bedömning av här berörda

frågor kommer att aktualiseras i samband med

riksdagens behandling av den till hösten 2001

aviserade propositionen om regionalpolitik.

Utskottet vill i detta sammanhang även beröra en

ånyo aktuell fråga om strukturfondsstöd och

mervärdesskatt (moms). I utskottets yttrande

1998/99: NU1y till utrikesutskottet över 1998 års

berättelse om verksamheten i EU nämndes problemet

att de lokala skatteförvaltningarna gjorde olika

tolkning av frågan huruvida ett bidrag från

strukturfonderna skall anses utgöra momspliktig

intäkt för ett projekt. Denna fråga har nyligen

behandlats av skatteutskottet (bet. 2000/01:SkU15 s.

30). Enligt skatteutskottets uppfattning är det bra

att Riksskatteverket nu med en skrivelse har skapat

ökad klarhet om hur de aktuella EU-bidragen skall

hanteras i mervärdesskattehänseende. Härigenom ökar

förutsättningarna att få till stånd en enhetlig

praxis i hela landet, menar skatteutskottet, som

också betonar vikten av information om reglerna till

projektägare. Mot denna bakgrund förutsätter

skatteutskottet att de tidigare redovisade problemen

kan lösas på detta sätt.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker

näringsutskottet samtliga här aktuella

motionsyrkanden.

Energipolitiska frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

energipolitiska frågor bl.a. med hänvisning

till en kommande proposition om

klimatpolitiken. Jämför reservation 2 (kd).

Motionerna

Motionärerna bakom motion 2000/01:N341 (s) påtalar

ett behov av en gemensam energipolitik inom EU,

särskilt när EU utvidgas med nya länder i öst.

Försörjningstryggheten men i än högre grad

miljökraven motiverar en samordnad politik, anser

motionärerna. Med hänsyn till kravet på EU-insatser

inom klimatpolitiken och utvidgningen är frågan

brådskande enligt motionärerna. Regeringen bör

därför driva på för att EU skall få en sammanhållen

energipolitik.

Kristdemokraterna anser i motion 2000/01:U512 att

EU:s kompetensområde bör utvidgas så att det finns

en rättslig grund för en gemensam energipolitik. EU

bör ta initiativ till en ny dialog med Förenta

staterna om överenskommelser på energiområdet, sägs

det i motionen. Strategin inom EU bör vara att vid

all offentlig upphandling skall energieffektiviteten

premieras.

I motion 2000/01:N262 (kd) anförs att utvecklingen

av biobränslen har gått snabbare än förväntat, till

stor del beroende på en betydande import. Mellan 35

och 40 % av tillförseln av biobränslen till

fjärrvärmeverken importeras till priser som ligger

lägre än de på den inhemska marknaden. I

ursprungslandet är alternativvärdet på biobränslet

ofta mycket lågt eller negativt eftersom bränslet

klassificeras som avfall och då beläggs med

deponiavgifter. Motionärerna anser att både miljö

och ekonomisk utveckling skulle gynnas om

biobränslena i huvudsak används där de produceras.

Regeringen bör därför i EU arbeta för regler som gör

att biobränsle inte klassificeras som avfall och som

stimulerar till att biobränsle i första hand

utnyttjas regionalt där det produceras, anförs det i

motionen.

I motion 2000/01:MJ762 (mp) tas den långsiktiga

klimatfrågan upp. Enligt motionärerna måste såväl

enskilda länder som internationella organisationer

och unioner skapa strategier för att få till stånd

en grön och hållbar klimatpolitik. I motionen läggs

olika förslag fram, bl.a. att regeringen bör verka

för att de existerande projekten Altener, Joule,

Save och Thermie utökas.

Vissa kompletterande uppgifter

Den långsiktiga klimatfrågan

Den parlamentariska klimatkommittén har i april 2000

presenterat förslag om nationella och

internationella åtgärder som syftar till att minska

utsläppen av klimatgaser i sitt betänkande Förslag

till svensk klimatstrategi (SOU 2000:23). Förslagen

bereds för närvarande i Regeringskansliet, och

avsikten är att en proposition skall läggas fram

under hösten 2001. Eventuellt kommer en arbetsgrupp

att tillsättas inom Regeringskansliet med uppgift

att utarbeta förslag till åtgärder för en

effektivare energianvändning. Arbetsgruppen kommer

bl.a. att se på projekten inom energiområdet.

Riksdagen har i december 2000 ställt sig bakom

regeringens bedömning att de villkor som riksdagen

satt upp för stängning av den andra reaktorn i

Barsebäcksverket inte är uppfyllda (bet.

2000/01:NU3). I samband härmed framhölls bl.a. att

en stängning inte får - enligt de villkor som

riksdagen satte upp år 1997 - medföra negativa

effekter för elpriset, tillgången på el för

industrin, effektbalansen eller för miljön och

klimatet.

Miljö- och jordbruksutskottet anförde i sitt

betänkande 2000/01:MJU10 (s. 29) att det delar

regeringens uppfattning (skr. 2000/01:15) att

Sverige i de internationella klimatförhandlingarna

skall arbeta för att de utestående frågorna i

Kyotoprotokollet skall kunna lösas så att

protokollet skall kunna träda i kraft så snart som

möjligt. För att nå målen på klimatområdet behövs

omfattande åtgärder globalt. Sverige måste därför

även i fortsättningen aktivt medverka i det

internationella samarbetet för att där driva de

frågor som bedöms vara viktigast samt förmedla

svenska erfarenheter av åtgärder och resultat för

att minska utsläppen av växthusgaser. I detta

sammanhang bör även regeringens kommande förslag om

en samlad svensk klimatstrategi uppmärksammas.

Enligt miljö- och jordbruksutskottets mening kan en

sådan samlad strategi få stor betydelse även för

Sveriges möjligheter att vara pådrivande i de

fortsatta internationella klimatförhandlingarna.

Näringsminister Björn Rosengren besvarade i

februari 2001 en fråga (2000/01:583) av Willy

Söderdahl (v) om infrastruktursatsningar och utsläpp

av växthusgaser. Enligt näringsministern bör det av

riksdagen fastställda etappmålet för utsläppen av

koldioxid från transporter i Sverige år 2010 ha

stabiliserats på 1990 års nivå. Transportsektorn är

i dag starkt beroende av fossila bränslen. I många

EU- och OECD-länder är denna sektor den dominerande

källan till koldioxidutsläpp. Utan kraftfulla

åtgärder kan man räkna med att energikonsumtionen

och koldioxidutsläppen från vägtrafiken kommer att

fortsätta att öka kraftigt. Uppgiften att minska

klimatpåverkan från transportsektorn är en av de

största utmaningarna när det gäller att gå mot ett

långsiktigt hållbart transportsystem, ansåg

näringsministern. Vidare informerade han om att

regeringen förbereder propositioner om

klimatpolitiken samt om inriktningen av

infrastrukturåtgärder.

Inom EU arbetar kommissionen med en övergripande

klimatpolitisk strategi (European Climate Change

Programme, ECCP), som innefattar såväl

energieffektivisering som förnybara energislag. I de

internationella klimatförhandlingarna verkar EU och

Sverige för att åtaganden inom dessa områden skall

ha förtur inom ramen för Kyotoprotokollets

internationella samarbete.

Energiprogrammen Altener, Joule, Save och

Thermie

Altener och Save är delprogram i ett större

energiramprogram som drivs av direktoratet för

energi och transport. Programmens främsta mål är att

bidra till minskade koldioxidemissioner genom ökad

användning av förnybara energikällor (Altener) och

effektivare energianvändning (Save). Det finns även

ett delprogram för renare utnyttjande av fasta

fossila bränslen (Carnot) och ett delprogram för att

främja internationellt samarbete inom ovannämnda

områden (Synergy). Budgeten uppgår till 70 miljoner

euro till Altener och lite mindre för Save för

perioden 1998-2002. Dessa belopp innebär en

väsentlig ökning jämfört med tidigare budget.

Joule och Thermie var delprogram för energi inom

det fjärde ramprogrammet för forskning och

utveckling, vilket avslutades år 1998. För

närvarande pågår det femte ramprogrammet

(1998-2002), där energidelen har en annan struktur

och heter Energie. Stöd ges till forskning,

utveckling, demonstration och horisontella

aktiviteter som t.ex. speciella satsningar för små

och medelstora företag och resultatspridning.

Budgeten för Energie för hela perioden 1998-2002

uppgår till 1 042 miljoner euro, vilket ungefär är

samma budget som tidigare för Joule och Thermie

tillsammans.

Enligt information från Statens energimyndighet

har det allmänt sett funnits stort intresse i

Sverige att söka medel på energiområdet inom de

olika ramprogrammen. Vad avser Altener och Save har

intresset varit mindre. Problemet är att konceptet

med dessa program är "luddigt" och svårt att

förmedla till potentiella sökande enligt handläggare

på Energimyndigheten. Inom området förnybar energi

är aktörerna oftast små och de har inte de

nödvändiga utlandskontakterna. Dessutom är dessa EU-

projekt förknippade med mycket administration.

En gemensam energipolitik inom EU

Energi är inget gemensamt politikområde i EU, och

EG-fördraget har inte något specifikt avsnitt som

behandlar energi.

Sverige har tidigare avvisat att energiområdet

blir ett särskilt politikområde. Motivet för detta

ställningstagande är att energi är ett politikområde

som kännetecknas av nationella politiska beslut och

intressen. Sverige anser också att kraven på

enhällighet skall ligga fast när det gäller åtgärder

som avser fysisk planering, markanvändning (med

vissa undantag), förvaltning av vattenresurser,

åtgärder som väsentligt påverkar en medlemsstats val

mellan olika energikällor och den allmänna

strukturen hos dess energiförsörjning. Sverige är

dock positivt till ökat samarbete på energiområdet,

t.ex. när det gäller energirelaterade miljöproblem

inom ramen för befintlig fördragstext.

En grönbok om en europeisk strategi för trygg

energiförsörjning (KOM 2000/769) har tagits fram av

kommissionen och har i Sverige skickats ut på

remiss. För närvarande arbetar en rådsarbetsgrupp

med dessa frågor inför ett möte med ministerrådet

den 14 maj 2001.

Förhandlingar pågår mellan EU och Förenta staterna

rörande energimärkningsprogrammet Energy Star,

vilket syftar till att märka kontorsutrustning som

är energieffektiv.

Klassificering av biobränslen

I EU:s ramdirektiv (75/442) om avfall definieras

begreppet avfall. Definitionen av avfall är mycket

vid och inbegriper restprodukter som skall

bortskaffas respektive återvinnas.

Avfallsförbränning med energiutnyttjande

klassificeras som återvinning. Många biobränslen är

att betrakta som avfall enligt ramdirektivet.

I december 2000 antogs inom EU ett

avfallsförbränningsdirektiv (2000/76), vilket skall

vara infört i medlemsstaternas lagar och regler

senast den 28 december 2002. Syftet med direktivet

är att förhindra eller begränsa negativ inverkan på

miljön från förbränning av avfall och samförbränning

av avfall och biobränsle. Anläggningar som endast

behandlar rena träavfall är dock undantagna från

tillämpning av direktivet. I Sverige kommer det

enligt uppgift från Miljödepartementet att krävas

vissa förändringar i förordningar och föreskrifter

för att uppfylla direktivets krav.

Importen av biobränsle till Sverige sker bl.a. i

form av rena biobränslen från länder utan skatter på

fossila bränslen (skogsflis från Baltikum och s.k.

pellets från Kanada är exempel). En mindre del av

importen avser material som är returträ eller andra

återvunna bränslen. Dessa är klassificerade som

biobränsle i Sverige och eldas upp, vilket

resulterar i låga kostnader utan att miljön

riskeras. I t.ex. Danmark utgår skatt på användning

av returträ som bränsle. Denna typ av bränsle

importeras därför till svenska värmeverk till ett

mycket lågt pris som styrs av olikheterna i

regelverk och skatter.

Utskottets ställningstagande

Medvetenheten - både inom Sverige och EU - om de

långsiktiga klimatfrågorna har medfört att

framtagande av underlagsmaterial på detta område har

prioriterats. Som redovisas ovan har en svensk

utredning presenterat förslag som syftar till att

minska utsläppen av klimatgaser. Inom EU pågår

insatser för att främja såväl energieffektivisering

som ökad användning av förnybara energislag. Vidare

har budgetramarna för EU:s energiprogram Altener och

Save utökats jämfört med tidigare, medan Energie

inom det femte ramprogrammet för forskning och

utveckling har ungefär samma budget som tidigare

delprogram för energi.

Regeringen förbereder för närvarande en

proposition om klimatpolitiken. Enligt utskottets

uppfattning bör ställningstagande till

klimatpolitiken äga rum i samband med riksdagens

behandling av den aviserade propositionen.

Som tidigare påpekats är energi inte ett gemensamt

politikområde inom EU. Energiområdet kännetecknas i

hög utsträckning av nationella politiska beslut och

intressen och länderna har själva ordnat sin

energiförsörjning. Någon gemensam politik på

energiområdet har därför inte varit aktuell. Enligt

EG-fördragets artikel nr 3 innefattar gemenskapens

verksamhet däremot åtgärder inom energiområdet.

Sådana åtgärder gäller bl.a. främjande av

utvecklingen av förnybara energikällor, integrering

av EU:s energimarknader samt samarbete med tredje

land. Även forskning och utveckling inom

energiteknikområdet hör till dessa åtgärder. Vidare

kan skatteregler användas i samordnande syften.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på

angelägenheten av ett ökat samarbete - inom ramen

för befintlig fördragstext - inom energiområdet,

bl.a. när det gäller energirelaterade miljöproblem.

Den tidigare nämnda grönboken om

försörjningstrygghet på energiområdet med kopplingar

till kravet på en inre marknad och miljö- och

klimatpolitiken syftar till att initiera en bred

debatt, också när det gäller behovet av en gemensam

energipolitik. I samband med det svenska

ordförandeskapet har det inför ministermötet den 14

och 15 maj 2001 kunnat konstateras att det finns en

samsyn om ett antal åtgärder som samtliga

medlemsstater är positiva till, t.ex. öppnandet och

integreringen av energimarknaderna, utvecklandet av

producent- och konsumentdialogen, åtgärder för

energieffektivisering och främjande av förnybara

energikällor. Samtidigt har medlemsstaterna olika

syn på om det ökade beroendet av importerad energi

ställer krav på ytterligare åtgärder nationellt och

på gemenskapsnivå. Enligt utskottets uppfattning är

det positivt med en öppen diskussion om dessa

frågor.

När det gäller motionskravet att regeringen i EU

bör arbeta för regler som medför att vissa

biobränslen inte klassificeras som avfall och att

biobränslen i första hand bör användas där de

produceras anser utskottet att det måste accepteras

att olika länder har skilda regelsystem. Som

motionärerna påpekar kan utnyttjande av skillnaden i

regelsystem och priser mellan olika länder leda till

att biobränslen transporteras till ett annat land.

Enligt utskottets uppfattning är det dock - under

förutsättning av att miljökraven tillgodoses -

orimligt att förbjuda sådana transporter.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker

utskottet de här aktuella motionsyrkandena.

Utrikeshandelspolitiska frågor m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

utrikeshandelspolitiska frågor m.m. Enligt

utskottets uppfattning finns det inte skäl

till initiativ av riksdagen i frågan. Jämför

reservation 3 (m, kd, fp) och reservation 4

(mp).

Motionerna

Inom EU finns det länder som exporterar

pornografiskt material till utvecklingsländer, sägs

det i motion 2000/01:N310 (s). Det innebär stora

svårigheter att afrikanska länder som tagit krafttag

mot aids samtidigt ser den pornografiska marknaden

växa. Inom EU saknas det kännedom om frågan om

export av grov pornografi; den frågan bör

kartläggas, anser motionären.

Moderata samlingspartiet hävdar i motion

2000/01:U513 att EU har utvecklat ett alltför

omfattande regelverk. Därför behövs det enligt

motionärernas mening en regelrevision i syfte att

avskaffa onödiga regler. De anser vidare att EU

under Sveriges ordförandeskap tillsammans med

Förenta staternas nyvalda administration bör ta

initiativ till att avveckla i-ländernas tullar på

industri och råvaror. Därmed kan processen i WTO få

en ny start, vilket är av särskilt stor betydelse

för u-länderna. EU:s bidragssystem måste reformeras,

framhålls det vidare i motionen. I stället för att

ge riktade bidrag till svaga regioner i

medlemsländer bör det ske en avräkning på

medlemsavgiften för länder som ligger väsentligt

under genomsnittet av EU:s medelinkomst.

Medlemsländerna kan själva utforma sin egen

regionalpolitik, hävdas det. Däremot bör EU kunna ge

stöd till regionalt samarbete över nationsgränserna,

anser motionärerna.

I motion 2000/01:U509 (m) anförs att EU:s

återstående handelshinder inklusive

antidumpningsåtgärder, särskilt vad gäller stål och

tekoprodukter, bör avvecklas. Motionärerna anser att

det är orimligt att EU å ena sidan bedriver

omfattande stödprogram för att stödja den ekonomiska

utvecklingen i olika länder, samtidigt som EU å

andra sidan inte ger länderna fullt

marknadstillträde.

I motion 2000/01:U511 (mp) begär motionärerna att

Sverige aktivt och offensivt driver att EU:s

protektionism mot omvärlden skall minska, dock med

starka sociala och miljömässiga skyddsklausuler mot

frihandelns skadeverkningar. Enligt motionärerna är

inte handeln fri inom den inre marknaden med hänsyn

till att varuutbudet standardiseras för att

underlätta konkurrensen. Detta leder till att

mångfalden reduceras, vilket är allvarligt när det

gäller exempelvis fröhandel. EU:s detaljreglering av

varor bör därför motverkas. Målen inom EU om

tillväxt och fri rörlighet för varor bör ersättas

med sociala och miljömässiga mål.

I motion 2000/01:N322 (mp) anförs att EU:s

statsstödsregler eller tolkningen av dessa regler i

fråga om stöd till företag måste ses över. När den

nationella rätten och EG-rätten inte överensstämmer

bör mer av subsidiaritetsprincipen tillämpas, anser

motionärerna. EU-reglerna kan bli en hämsko på den

nationella politiken. Ett exempel är att om en ny

stödåtgärd inom regionalpolitiken inte anmäls till

kommissionen, så är stödåtgärden olaglig. Det finns

därför enligt motionärerna anledning att göra

reglerna för statsstöd mer flexibla så att

medlemsstaterna kan genomföra regionala stödåtgärder

som kompletterar strukturfonderna.

Vissa kompletterande uppgifter

EU och WTO

Utskottet har nyligen behandlat motioner om

utrikeshandelspolitik i sitt betänkande 2000/01:NU9.

I detta betänkande, till vilket hänvisas, informeras

om bakgrunden och om de olika förslag som lagts fram

angående rivande av EU:s tullmurar gentemot de

fattigaste u-länderna.

Den 26 februari 2001 beslutade Allmänna rådet att

avskaffa tullar och kvoter för alla varor utom vapen

för de 49 fattigaste länderna i världen. För den

stora mängden varor inträdde tullfriheten redan den

5 mars 2001, medan socker, ris och bananer kommer

att åtnjuta tullfrihet först efter en övergångs-

period. För bananer reduceras tullsatsen årligen med

20 % under perioden 2002-2006. För ris och socker

skall tullfriheten vara helt införd under år 2009.

För att kompensera de berörda u-länderna för den

fördröjda övergångs- perioden erbjuder EU omedelbart

marknadstillträde för socker och ris upp till vissa

kvantiteter. Processen kommer att övervakas av

kommissionen, som också skall avge rapport till

ministerrådet år 2005 angående konsekvenserna av det

nya systemet såväl för EU-länderna som för de

fattiga länderna. Genom beslutet har EU visat sin

goda vilja gentemot de fattigaste länderna, vilket

är en viktig signal inför kommande WTO-

förhandlingar. Förhoppningen från EU:s sida är att

andra i-länder skall följa efter.

Export av pornografi

Frågan om export av grov pornografi har tidigare

tagits upp i riksdagen. Som svar på en fråga

(1999/2000:624) om export av pornografiskt material,

ställd av Carina Hägg (s), konstaterade statsrådet

Britta Lejon att Sverige inte har något generellt

förbud mot pornografi och att regeringen inte heller

avsåg att föreslå något sådant. Därmed ansåg

statsrådet att det skulle te sig underligt om

Sverige på EU-nivå skulle agera för ett exportförbud

för sådana skildringar som är tillåtna i Sverige.

Viss pornografi är emellertid kriminaliserad, vilket

statsrådet redogjorde för i sitt svar. Mot den

redovisade bakgrunden ansåg statsrådet att det

varken är meningsfullt eller lämpligt att som en

exportfråga inom EU ta upp de problem som

spridningen av grov pornografi kan föra med sig.

Från riksdagens utredningstjänst har konstaterats

att någon statistik rörande export av pornografi

från Europa inte föreligger.

EU:s regelverk och bidragssystem

Kommissionen gjorde år 1996 en första utvärdering av

hur den inre marknaden fungerat och vad som kunde

bli bättre. Man ansåg att den inre marknaden medfört

flera positiva effekter för näringslivet.

Konkurrensen mellan företag hade blivit hårdare,

vilket i många fall lett till lägre priser för

konsumenterna. Kommissionen konstaterade vidare att

utbudet av tjänster ökat på den inre marknaden samt

att handeln mellan länderna blivit smidigare tack

vare de avskaffade gränskontrollerna. Den inre

marknaden hade också lett till fler utländska

investeringar i EU.

Kommissionen ansåg i utvärderingen att

medlemsländerna måste bli bättre på att leva upp

till de gemensamma reglerna. En förutsättning för

att den inre marknaden skall fungera är att

medlemsländerna tillämpar EG-rätten på samma sätt.

För att underlätta tillämpningen slog kommissionen

fast att reglerna för den inre marknaden måste bli

enklare och färre. Under våren 1997 inleddes därför

ett projekt för regelförenkling - SLIM (Simpler

Legislation for the Internal Market). SLIM-projektet

innebär bl.a. att experter från medlemsländernas

förvaltningar och näringsliv skall delta i det

gemensamma lagstiftningsarbetet i större

utsträckning än vad de gjort tidigare.

En handlingsplan för den inre marknaden, vars

övergripande målsättning var att förbättra den inre

marknadens effektivitet, antogs vid Europeiska rådet

i juni 1997. I enlighet med handlingsplanen har

kommissionen sammanställt en särskild resultattavla

för den inre marknaden som visar hur

medlemsländerna, ministerrådet, kommissionen och

Europaparlamentet uppfyller sina skyldigheter.

Enligt kommissionens revidering av resultattavlan

från november 2000 var det ungefär en åttondel av

alla direktiv på den inre marknaden som inte var

genomförda i alla medlemsländer. Sverige har

genomfört nästan alla regler och är därmed ett av de

länder som ligger bäst till enligt resultattavlan.

EU:s budget för budgetåret 2001 omfattar 92 570

miljoner euro (ca 817 miljarder kronor), vilket kan

jämföras med Sveriges budget där utgifterna uppgår

till 714 miljarder kronor för budgetåret 2001.

Största utgiftsområdet är den gemensamma

jordbrukspolitiken (47 %) följt av strukturstöd (34

%). I sin senaste prognos beräknade

Ekonomistyrningsverket (ESV) Sveriges medlemsavgift

för år 2001 till ca 24 miljarder kronor. Sveriges

direkta bidrag från EU under år 2001 beräknas bli ca

10 miljarder kronor.

EU:s allmänna budget skall hantera samtliga

inkomster som EU enligt EG-fördraget har eller kan

ha inom Europeiska gemenskapen. Från EU:s budget

finansieras huvudsakligen åtgärder inom den första

pelaren samt merkostnaden för EU:s institutioner att

administrera arbetet inom andra och tredje pelarna.

Taket för EU:s budget växer realt enligt den

långtidsbudget, de s.k. finansiella perspektiven,

som Europeiska rådet fastställde år 1999 för

perioden 2000-2006. Taket är fastställt till 1,27 %

av ländernas samlade bruttonationalinkomst (BNI).

Beträffande EU:s utvidgningsprocess, vilken inleddes

år 1998, är grundprincipen för förhandlingarna att

alla kandidatländerna måste acceptera EU:s regelverk

och anpassa sin lagstiftning till detta.

För att få en helhetsbild av alla

medlemskapseffekter för den svenska statsbudgeten

måste hänsyn tas till att det förekommer utgifter

föranledda av EU-medlemskapet under andra anslag på

statsbudgeten, t.ex. olika myndigheters och

departements ordinarie förvaltningsanslag. Vidare

redovisas en del av återflödet till Sverige inte på

statsbudgeten. Det gäller t.ex. forskningsstöd inom

ramprogrammet för forskning och utveckling.

Indirekta effekter av medlemskapet för såväl

inkomster som utgifter tillkommer också.

EU:s statsstödsregler

I enlighet med EG-fördragets bestämmelser är det EG-

kommissionen som har till uppgift att granska

medlemsstaternas utnyttjande av statligt stöd. Av

artikel 88.3 i EG-fördraget följer att statligt stöd

måste anmälas till och godkännas av kommissionen

innan det verkställs. Bestämmelsen utgör en hörnsten

i gemenskapens politik för att säkerställa en

fungerande inre marknad utan inslag av snedvridande

företagssubventioner.

I enlighet med en rådsförordning (EG/994/98) har

kommissionen möjlighet att besluta om undantag från

den annars tvingande anmälningsskyldigheten enligt

fördragets artikel 88.3. I syfte att förenkla

hanteringen av statligt stöd har medlemsstaterna

utan kommissionens godkännande kunnat lämna s.k.

försumbart stöd, dvs. stöd som beloppsmässigt är

begränsat till 100 000 euro per företag under en

treårsperiod. Sådant stöd har enligt praxis

uppfattats som beloppsmässigt alltför litet för att

kunna ha någon påverkan på samhandeln inom EU.

Därutöver har nyligen ytterligare en

decentralisering av befogenheterna att införa stöd

utan godkännande av kommissionen beslutats

(kommissionens förordningar 68/2001, 69/2001 och

70/2001). De nya förordningarna, vilka gäller från

februari 2001 t.o.m. december 2006, avser

tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget

i fråga om stöd till utbildning, försumbart stöd

respektive stöd till små och medelstora företag.

Bestämmelserna kan tillämpas nationellt utan

föregående godkännande av kommissionen och med krav

på endast ett enkelt informationsförfarande.

Förordningarna preciserar de närmare villkoren för

de aktuella stöden. Utrymme ges för företagsstöd som

avser hårda och mjuka investeringar, konsulthjälp,

insatser för såväl allmän som specifik utbildning

m.m.

Den ordning som nu inletts är enligt uppgift från

Näringsdepartementet ett led i en medveten strategi

där den centraliserade förhandskontrollen via

kommissionen överges till förmån för ett system med

ökat nationellt ansvarstagande. I framtiden kan i

princip även bestämmelser om regionalt stöd, FoU-

stöd, miljöstöd m.m. komma att inkluderas i den nya

ordningen. Huvudsyftet med förändringen är att

förenkla och snabba upp procedurhanteringen och att

ge kommissionen ökat utrymme att fokusera på

stödärenden som från konkurrensperspektiv har

relativt sett större betydelse. Sverige liksom

övriga medlemsstater har ställt sig positiva till

denna nyordning.

Utskottets ställningstagande

Som nämnts ovan har utskottet nyligen tagit

ställning till motioner inom utrikeshandelspolitiken

(bet. 2000/01:NU9). Bland annat påtalades särskilt

vikten av att frågan om regelförenkling när det

gäller handelsprocedurerna hålls aktuell och att

Sverige även fortsättningsvis bör prioritera denna

fråga inom EU. Om reglerna blir enklare och färre

kommer EG-rätten att kunna tillämpas på ett mer

likartat sätt, vilket kommer att gynna den inre

marknaden. Utskottet vill här ytterligare

understryka att behovet av regelförenkling - såväl

inom EU som nationellt - alltid och i alla

sammanhang måste övervägas.

När det gäller EU:s bidragssystem kan det förutses

att utvidgningen kommer att innebära en översyn av

det finansiella systemet. Även i detta sammanhang

vill utskottet framhålla betydelsen av att de

nödvändiga förändringarna åtföljs av en diskussion

om regelförenkling.

Motionsönskemålen angående avveckling av i-

ländernas tullar på industri och råvaror har - som

relaterats ovan - tillgodosetts i ett första steg.

Sverige har aktivt drivit frågorna om att u-länderna

skall få fullständig tullfrihet till EU-länderna.

Utskottet vill emellertid betona att det nu uppnådda

resultatet endast bör ses som ett etappresultat,

vilket bör följas av ytterligare liberaliseringar av

världshandeln. En fri handel är en motor för

tillväxt i alla länder men innebär särskilt för de

fattigare länderna en möjlighet att förändra sin

position.

Utskottet anser att målet bör vara en fri och

rättvis handel och en närmare dialog mellan WTO och

Internationella arbetsorganisationen (International

Labour Organization, ILO). Däremot kan utskottet

inte ställa sig bakom uppfattningen att den fria

rörligheten för varor bör ersättas med sociala och

miljömässiga mål. Genom Amsterdamfördraget betonas

att miljöhänsyn skall integreras i alla gemenskapens

politikområden för att en hållbar utveckling skall

kunna uppnås. Utskottet anser liksom tidigare att

det är utomordentligt viktigt att försöka uppnå en

balans mellan de olika intresseområden som finns för

att därmed kunna utveckla och effektivisera den inre

marknaden till gagn för Europas befolkning och

kommande generationer.

När det gäller export av pornografi instämmer

utskottet i uppfattningen att det varken är

meningsfullt eller lämpligt att som en exportfråga

inom EU ta upp de problem som spridningen av grov

pornografi kan föra med sig. Denna fråga bör

hanteras i ett annat sammanhang.

EU:s statsstödsregler eller tolkningen av dessa

måste ses över för att medlemsstaterna lättare skall

kunna införa nya stöd, anförs det i motion 2000/01:

N322 (mp). Ett sådant översynsarbete har ägt rum

under de senaste åren och i januari 2001 resulterat

i nya kommissionsförordningar som innebär att

medlemsstaterna själva får initiera vissa stöd utan

förhandsgodkännande av kommissionen. Dock skall

kommissionen informeras inom viss tid efter det att

stödåtgärden vidtagits. Förändringarna innebär

emellertid inte materiellt utökade möjligheter att

utforma företagsstöd, och ett antal förutsättningar

måste vara uppfyllda för att de nya reglerna skall

kunna tillämpas. Utskottet välkomnar för sin del en

utveckling som både säkerställer en hög grad av

likabehandling vad gäller utrymmet för riktade

företagssubventioner och samtidigt innebär ett ökat

nationellt ansvarstagande, inom fastställda ramar,

för tillämpningen av statsstödsreglerna.

Med hänsyn till vad som anförts avstyrker

utskottet samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Regionalpolitiska frågor

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:N206,

2000/01:N241, 2000/01: N254, 2000/01:N285,

2000/01:N325 yrkande 26 och 2000/01:N376.

Reservation 1 (v)

2. Energipolitiska frågor

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:U512

yrkande 4, 2000/01:MJ762 yrkande 4, 2000/01:N262

yrkande 7 och 2000/01:N341.

Reservation 2 (kd)

3. Utrikeshandelspolitiska frågor m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:U509

yrkande 3, 2000/01:U511 yrkandena 5 och 6,

2000/01:U513 yrkandena 8, 9 och 13, 2000/01:N310

och 2000/01:N322 yrkande 2.

Reservation 3 (m, kd, fp)

Reservation 4 (mp)

Stockholm den 24 april 2001

På näringsutskottets vägnar

Barbro Andersson Öhrn

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Barbro

Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Sylvia

Lindgren (s), Lennart Beijer (v), Karin Falkmer (m),

Nils-Göran Holmqvist (s), Karl Gustav Abramsson (s),

Gunilla Wahlén (v), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell

(m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva

Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt

(m) och Harald Bergström (kd) och Mikael Odenberg

(m).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Regionalpolitiska frågor (punkt 1)

av Lennart Beijer och Gunilla Wahlén (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:N254 och avslår

motionerna 2000/01:N206, 2000/01:N241, 2000/01:N285,

2000/01:N325 yrkande 26 och 2000/01:N376.

Ställningstagande

Den förra programperioden, 1995-1999, kan enligt

utskottets uppfattning ses som en läro- och

anpassningsperiod till gemenskapens

strukturfondssystem. Ett antal organisatoriska och

administrativa problem upptäcktes under denna period

i den svenska hanteringen av strukturfondssystemet.

Bland annat ansågs regelsystemet byråkratiskt och

krångligt och därmed mindre effektivt. Efter

utredningsarbete m.m. har vissa regelförbättringar

skett inför den nuvarande programperioden,

2000-2006.

När det gäller utvärdering återstår dock mycket

att göra. I likhet med vad som sägs i motion

2000/01:N254 (v) anser vi att regeringen bör

ta ett helhetsgrepp på frågan och återkomma

med förslag om en samlad nationell

målsättning för hur strukturfonderna skall

användas och hur en effektiv kontroll och

utvärdering skall ske. Självklart skall en

sådan utvärdering inkludera effekter på

jämställdhet, långsiktigt hållbar

utveckling, sysselsättning, regional obalans

och kostnadseffektivitet. Eftersom EU:s

regelverk till stora delar är överordnat det

nationella regelverket är det också viktigt

att identifiera de förhållanden där

olikheter mellan Sveriges och EU:s

förvaltningskulturer kan leda till hinder

för den regionala utvecklingen. För att ge

en rättvisande bild av strukturfondsstödet

anser vi att regeringen i sin årliga

skrivelse om verksamheten i Europeiska

unionen bör ange hur mycket resurser som

anslagits och utbetalats från

strukturfondsmedlen respektive från staten,

landstingen, kommunerna och näringslivet

samt i vilken utsträckning dessa resurser

påverkat den ordinarie verksamheten.

2. Energipolitiska frågor (punkt 2)

av Inger Strömbom och Harald Bergström (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:N262 yrkande 7 och

avslår motionerna 2000/01:U512 yrkande 4,

2000/01:MJ762 yrkande 4 och 2000/01:N341.

Ställningstagande

När det gäller motionskravet att regeringen i EU bör

arbeta för regler som medför att vissa biobränslen

inte klassificeras som avfall och att de i första

hand bör användas där de produceras anser vi att

miljö och ekonomisk utveckling skulle ha mycket att

vinna på en samordning av reglerna. I begreppet

biobränslen bör inräknas avfall med biologiskt

ursprung, torv, halm, salix och energigräs, ved,

grot (grenar och toppar), spån och bark samt

avlutar. All form av biobränsle bör således

klassificeras som bränsle i samtliga EU-länder.

Samtidigt bör en översyn göras av de ekonomiska

incitamenten inom EU, så att det blir naturligt att

biobränsle utnyttjas där det produceras i stället

för att transporteras mellan olika länder i Europa.

Enligt vår mening bör regeringen ta initiativ i

denna riktning. Motion 2000/01:N262 (kd) tillstyrks

därför i berörd del.

Vad beträffar övriga motionsyrkanden ansluter vi

oss till utskottets ställningstagande. Dessa

yrkanden bör således avslås av riksdagen.

3. Utrikeshandelspolitiska frågor m.m.

(punkt 3)

av Karin Falkmer (m), Inger Strömbom (kd), Ola

Sundell (m), Eva Flyborg (fp), Stefan Hagfeldt

(m), Harald Bergström (kd) och Mikael Odenberg

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:U509 yrkande 3

och 2000/01:U513 yrkandena 8, 9 och 13 och avslår

motionerna 2000/01: U511 yrkandena 5 och 6,

2000/01:N310 och 2000/01:N322 yrkande 2.

Ställningstagande

Utskottet har nyligen tagit ställning till motioner

inom utrikeshandelspolitiken (bet. 2000/01:NU9).

Bland annat påtalades särskilt vikten av att frågan

om regelförenkling när det gäller

handelsprocedurerna hålls aktuell och att Sverige

även fortsättningsvis bör prioritera denna fråga

inom EU. Om reglerna blir enklare och färre kommer

EG-rätten att kunna tillämpas på ett mer likartat

sätt, vilket kommer att gynna den inre marknaden. Vi

vill här ytterligare understryka att behovet av

regelförenkling - såväl inom EU som nationellt -

alltid och i alla sammanhang måste övervägas.

I likhet med uppfattningen i motion 2000/01:U513

(m) anser vi att EU:s regionalpolitiska system bör

reformeras. Medlemsländerna själva är bättre på att

utforma sin egen regionalpolitik. En förutsättning

är att det sker i överensstämmelse med

konkurrensreglerna på den inre marknaden. EU-stöd är

däremot värdefullt när det gäller regionalt

samarbete över nationsgränserna. Vi vill således att

ett översynsarbete med denna inriktning skall

initieras.

Kravet angående avveckling av i-ländernas tullar

på industri och råvaror i motion 2000/01:U513 (m)

har tillgodosetts i ett första steg. Vi vill

emellertid framhålla att det nu uppnådda resultatet

endast bör ses som ett etappresultat, vilket bör

följas av ytterligare liberaliseringar av

världshandeln. En fri handel är en motor för

tillväxt i alla länder men innebär särskilt för de

fattigare länderna en möjlighet att förändra sin

position.

Vi anser vidare att en fri handel kan bidra till

ekonomisk utveckling och förbättrade sociala villkor

för det berörda landets medborgare. Samarbetet

mellan länder på det handelspolitiska området kan

även utgöra en hävstång för förbättrade

arbetsvillkor. En förutsättning för att inte

industriländernas krav på förbättrade arbetsvillkor

i utvecklingsländerna skall upplevas som en form av

protektionism är en närmare dialog mellan WTO och

Internationella arbetsorganisationen (ILO). Sverige

bör därför enligt vår uppfattning verka för att en

sådan dialog kommer till stånd.

Uppfattningen att den fria rörligheten för varor

bör ersättas med sociala och miljömässiga mål

avvisar vi med kraft. I Amsterdamfördraget betonas

att miljöhänsyn skall integreras i alla gemenskapens

politikområden för att en hållbar utveckling skall

uppnås.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom

vad vi har anfört rörande utrikeshandelspolitiska

frågor m.m. Därmed tillstyrks motionerna

2000/01:U509 (m) och 2000/01:U513 (m) i berörda

delar. Övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.

4. Utrikeshandelspolitiska frågor m.m.

(punkt 3)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:U511 yrkandena

5 och 6 och 2000/01:N322 yrkande 2 och avslår

motionerna 2000/01: U509 yrkande 3, 2000/01:U513

yrkandena 8, 9 och 13 och 2000/01:N310.

Ställningstagande

Motionsönskemålen angående avveckling av i-ländernas

tullar på industri och råvaror har tillgodosetts i

ett första steg. Sverige har aktivt drivit frågorna

om att u-länderna skall få fullständig tullfrihet

till EU-länderna. Jag vill emellertid understryka

att det nu uppnådda resultatet endast bör ses som

ett etappresultat.

Klyftorna mellan de rikaste och de fattigaste

människorna i världens länder ökar. I vilken mån

handeln och WTO:s regler påverkar denna utveckling

är oklart. En ny runda i WTO bör därför vänta till

dess att ordentliga analyser har gjorts av hur

ägandekoncentrationer och inkomstklyftor påverkas av

den ökande handeln. Det finns tecken på att länder

som genomgått en snabb liberalisering samtidigt

drabbas av ökade inkomstskillnader, en ohållbar

användning av naturresurserna och tilltagande

miljöförstöring. WTO saknar tillräckliga instrument

för att motverka en sådan utveckling.

På lång sikt anser jag att EU:s regionalpolitiska

system bör reformeras. Medlemsländerna själva är

bättre på att utforma sin egen regionalpolitik. En

förutsättning är att det sker i överensstämmelse med

konkurrensreglerna på den inre marknaden. EU-stöd är

däremot värdefullt när det gäller regionalt

samarbete över nationsgränserna. Jag vill således

att ett översynsarbete med denna inriktning skall

initieras.

Jag menar härutöver att EU:s detaljreglering av

livsmedel och fröer måste upphöra. Resultatet av

detaljregleringen är exempelvis att fröer som

uppskattas och används av många försvinner ur

marknaden för att registreringskostnaden blir för

hög.

Vidare instämmer jag med uppfattningen i motion

2000/01:N322 (mp) om att EU:s statsstödsregler måste

bli mer flexibla. Ett översynsarbete har ägt rum

under de senaste åren och i januari 2001 resulterat

i nya kommissionsförordningar som innebär att

medlemsstaterna själva får initiera vissa stöd utan

förhandsgodkännande av kommissionen. Dock skall

kommissionen informeras inom viss tid efter det att

stödåtgärden vidtagits. Förändringarna innebär

emellertid inte materiellt utökade möjligheter att

utforma företagsstöd, och ett antal förutsättningar

måste också vara uppfyllda för att de nya reglerna

skall kunna tillämpas. Jag välkomnar förändringar

med en inriktning mot ett ökat nationellt

ansvarstagande.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom

vad jag har anfört rörande utrikeshandelspolitiska

frågor m.m. Därmed tillstyrks motionerna

2000/01:U511 (mp) och 2000/01:N322 (mp) i berörda

delar. Övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.

BIlaga

Förteckning över behandlade förslag