Bet. 2000/01:NU3

Näringsutskottets betänkande

2000/01:NU03

Utgiftsområde 21 Energi

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

NU3

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1999/2000:134 om ekonomiska

förutsättningar för elproduktion från förnybara

energikällor,

dels proposition 2000/01:1 (budgetpropositionen)

såvitt gäller utgiftsområde 21 Energi,

dels skrivelse 2000/01:15 om den fortsatta

omställningen av energisystemet m.m.,

dels 3 motioner väckta med anledning av förstnämnda

proposition,

dels 6 motioner väckta med anledning av skrivelsen,

dels 36 motioner från allmänna motionstiden.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har lämnats av

företrädare för Affärsverket svenska kraftnät och

Statens energimyndighet. Vidare har utskottet

informerats av direktör Nils Andersson om arbetet i

utredningen om certifikathandel av el från förnybara

energikällor.

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens bedömning

att de villkor som riksdagen satt upp för stängning

av den andra reaktorn i Barsebäcksverket inte är

uppfyllda. Enligt utskottet får inte - enligt de

krav som riksdagen angav år 1997 - en stängning

medföra negativa effekter i fråga om elpriset,

tillgången på el för industrin, effektbalansen eller

miljön och klimatet. Dock konstaterar utskottet att

det inom en rimlig tid torde finnas goda möjligheter

att nå de mål som är uppsatta för att kompensera

kraftbortfallet. Från utskottets sida betonas att

den andra reaktorn i Barsebäck skall stängas så

snart som erforderliga villkor fått genomslag. I

likhet med regeringen bedömer utskottet att detta

blir fallet senast före utgången av år 2003.

Utskottet vill understryka betydelsen av att

regeringen fortlöpande följer upp förutsättningarna

för att de villkor som riksdagen har ställt upp kan

uppfyllas och framhåller att det är riksdagen som

även fortsättningsvis prövar om nämnda villkor är

tillgodosedda inför ett beslut att stänga Barsebäck

2.

I en reservation (m, kd, fp) hävdas att

omställningsprogrammet har misslyckats och att

riksdagen därför måste ta initiativ till att upphäva

dels lagen om kärnkraftens avveckling (den s.k.

avvecklingslagen), dels beslutet att avveckla den

första reaktorn i Barsebäcksverket. Både

företrädarna för Vänsterpartiet och företrädaren för

Centerpartiet anför i sina respektive reservationer

att Barsebäck 2 kan stängas den 1 juli 2002, medan

det i den reservation som företrädaren för

Miljöpartiet står bakom sägs att reaktorn planenligt

kan stängas den 1 juli 2001. I ett särskilt yttrande

deklarerar företrädarna för Vänsterpartiet att de i

den sista röstningsomgången i kammaren - om den egna

reservationen dessförinnan avvisats - har för avsikt

att stödja regeringen när det gäller frågan om

avveckling av Barsebäck 2. Annars skulle, sägs det i

yttrandet med hänvisning till det

majoritetsförhållande som råder i riksdagen, det

alternativ som förespråkas av företrädarna för

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och

Folkpartiet och som bl.a. innehåller förslag att

avskaffa avvecklingslagen kunna bli riksdagens

beslut.

I betänkandet behandlas även frågan om ett nytt

samlat system för att främja förnybar elproduktion

baserat på handel med certifikat. Certifikathandel

kombinerad med kvoter i elleveranser eller elinköp

skall på sikt ersätta nu gällande stöd till förnybar

och småskalig elproduktion. Utskottet tillstyrker

införandet av det nya systemet och att detta skall

ske med sikte på ikraftträdande den 1 januari 2003.

I en reservation (m, kd, fp) sägs att förslaget till

ett nytt system är krångligt och svårförståeligt och

därför bör avslås.

Utskottet tillstyrker de av regeringen föreslagna

anslagen - totalt ca 2,3 miljarder kronor - för

budgetåret 2001 inom utgiftsområde 21 Energi. Likaså

tillstyrks övriga här aktuella förslag till

riksdagsbeslut som regeringen framlägger under detta

utgiftsområde. Företrädarna i utskottet för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet

deltar inte i beslutet om anslag. De erinrar i

särskilda yttranden om de budgetförslag som

framlagts av respektive parti. I förhållande till

regeringens förslag för utgiftsområdet ville

Moderata samlingspartiet minska utgiftsramen med 849

miljoner kronor, Kristdemokraterna med 225 miljoner

kronor och Folkpartiet med 1 586 miljoner kronor.

Centerpartiet ville höja utgiftsramen med 100

miljoner kronor.

Slutligen tillstyrker utskottet regeringens förslag

om investerings- och finansieringsplan m.m. för

Affärsverket svenska kraftnät. När det gäller

Svenska kraftnäts bidrag till den s.k.

restelektrifieringen menar utskottet att det inte nu

är aktuellt att ändra grunderna för bidragsgivningen

eller att höja den ekonomiska ramen för detta stöd.

Däremot anser utskottet att de grova

prioriteringsgrunder som anges i förordningen om

stöd till viss elektrifiering kan behöva

vidareutvecklas och förtydligas så att tillämpningen

för Svenska kraftnät underlättas.

Propositionerna

Proposition 1999/2000:134

I proposition 1999/2000:134 föreslås att riksdagen

godkänner vad regeringen föreslår om

1. ett samlat system för att främja förnybar

elproduktion (avsnitt 4.3),

2. förlängning av det nuvarande tillfälliga stödet

till småskalig elproduktion (avsnitt 5.2).

Proposition 2000/01:1

I proposition 2000/01:1 föreslås under utgiftsområde

21 Energi att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen godkänner inriktningen för

verksamheten som finansieras från anslag 35:2 Bidrag

för att minska elanvändning under åren 2001 och

2002, vilken beskrivs i avsnitt 5.8.

2. Riksdagen godkänner den delvis förändrade

inriktningen för verksamheten som finansieras från

anslaget 35:3 Bidrag till investeringar i

elproduktion från förnybara energikällor under 2001

och 2002, vilken beskrivs i avsnitt 5.8.

3. Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2001, i fråga om ramanslaget 35:4 Åtgärder för

effektivare energianvändning, besluta om åtgärder

som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på

högst 60 000 000 kr under 2002 (avsnitt 5.8).

4. Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2001, i fråga om ramanslaget 35:5 Energiforskning,

besluta om stöd till forskning och utveckling inom

energiområdet som inklusive tidigare åtaganden

innebär utgifter på högst 1 300 000 000 kr under

2002-2005 (avsnitt 5.8).

5. Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2001, i fråga om ramanslaget 35:6 Energiteknikstöd,

besluta om stöd till utveckling av ny energiteknik i

företag och branscher som inklusive tidigare

åtaganden innebär utgifter på högst 530 000 000 kr

under 2002-2005 (avsnitt 5.8).

6. Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2001, i fråga om ramanslaget 35:7 Introduktion av ny

energiteknik, besluta om stöd till introduktion av

ny energiteknik som inklusive tidigare åtaganden

innebär utgifter på högst 722 000 000 kr under

2002-2004 (avsnitt 5.8).

7. Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2001, i fråga om ramanslaget 35:8 Energipolitiskt

motiverade internationella klimatinsatser, besluta

om åtgärder som inklusive tidigare åtaganden innebär

utgifter på högst 45 000 000 kr under

2002-2004 (avsnitt 5.8).

8. Riksdagen godkänner investerings- och

finansieringsplanen för Affärsverkskoncernen svenska

kraftnät för perioden 2001-2003 (avsnitt 4.4).

9. Riksdagen godkänner omfattning och inriktning av

Affärsverket svenska kraftnäts beredskapsåtgärder

enligt vad som anförs i avsnitt 4

Energimarknadspolitik (avsnitt 4.4).

10. Riksdagen bemyndigar regeringen finansiella

befogenheter för år 2001 rörande Affärsverket

svenska kraftnät i enlighet med vad som förordas i

avsnitt 4 Energimarknadspolitik (avsnitt 4.4).

11. Riksdagen bemyndigar regeringen att för år 2001

låta Affärsverket svenska kraftnät ta upp lån och

placera likvida medel i och utanför

Riksgäldskontoret samt att i övrigt ge Affärsverket

svenska kraftnät finansiella befogenheter i enlighet

med vad som förordas i avsnitt 4 Energimarknadspo-

litik (avsnitt 4.4).

12. Riksdagen godkänner regeringens bedömning i

kap. 6 Vissa övriga frågor, underavsnitt 6.3

Biobränslenas konkurrenskraft vid fjärrleveranser

till industrin, att ett stöd till biobränslen för

fjärrvärmeleveranser till industrin inte införs.

13. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001 anslagen

under utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning i

bilaga.

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 2000/01:15 redovisas

regeringens bedömning av såväl om villkoren för

stängning av den andra reaktorn i Barsebäcksverket

är uppfyllda som hur regeringen avser att bedriva

arbetet med den fortsatta omställningen av

energisystemet. Syftet med skrivelsen är att den

skall utgöra underlag för riksdagens

ställningstagande till om villkoren för stängning av

Barsebäck 2 före den 1 juli 2001 är uppfyllda.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av proposition

1999/2000:134 är följande:

1999/2000:N41 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär hos regeringen, med avslag på

regeringens förslag till riktlinjer för framtida

stödsystem till elproduktion från förnybara

energikällor, ett nytt och mer detaljerat förslag.

2. Riksdagen begär hos regeringen förslag om en ny

definition av begreppet småskalig elproduktion som

bättre harmonierar med andra länders definition.

3. Riksdagen begär hos regeringen förslag om en

definition av förnybar elproduktion med stödbehov.

4. Riksdagen beslutar att stödet till småskalig

elproduktion skall höjas till 12 öre per kWh.

1999/2000:N42 av Per Westerberg m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar avslå regeringens förslag

till ett samlat system för att främja förnybar

elproduktion i enlighet med vad som anförts i

motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförts om ett nytt förslag

till stödsystem för förnybar respektive småskalig

elproduktion.

1999/2000:N43 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär hos regeringen utredning av

andra metoder att stödja olönsam energiproduktion,

t.ex. genom upphandling på samma sätt som för

närvarande sker för olönsam järnvägstrafik.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag om nytt

stöd till småskalig elproduktion till utgången av år

2002.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas

här är följande:

2000/01:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

22. (delvis) Riksdagen anvisar för budgetåret 2001

anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt

uppställning i motionen.

2000/01:MJ780 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förnybar

elproduktion.

2000/01:MJ841 av Harald Nordlund och Lennart

Kollmats (fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

8. Riksdagen begär hos regeringen förslag på sådan

ändring att 1 § 4 och 9 § förordningen (1998:22)

om statliga bidrag till vissa investeringar inom

energiområdet utgår.

2000/01:N209 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs om ny organisation av

energibesparande och miljöförbättrande

teknikupphandling.

2000/01:N213 av Maria Larsson (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att ompröva

synen på naturgas i företagstäta bygder.

2000/01:N215 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av ett

initialt stöd för att få i gång massproduktionen av

tunnfilmssolceller.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag på hur ett sådant stöd skall utformas.

2000/01:N217 av Mikael Oscarsson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar om att tankeförbudparagrafen, 6

§ kärntekniklagen, upphävs.

2000/01:N224 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en omprövning av

inställningen till naturgas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om principer för

energipolitiken.

2000/01:N226 av Dan Kihlström (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om undanröjande av de

hinder som finns för etablering av småskalig

vattenkraft.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att stimulera

satsningen på små vattenkraftverk.

2000/01:N227 av Harald Bergström (kd) och Ulf

Nilsson (fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av lagen om kärnteknisk verksamhet med

innebörden att 6 § tas bort ur lagen.

2000/01:N229 av Magnus Jacobsson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att upprätta en plan

för fortsatt utbyggnad av vindkraften.

2000/01:N242 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statens roll i

energiförsörjningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om långsiktighet i

energipolitiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om övergripande mål med

energipolitiken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om marknadsstyrd

utveckling och avveckling.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om principer för

skatter, subventioner och stöd.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om privatisering av

Vattenfall AB.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förtida avveckling

av kärnkraften.

13. Riksdagen beslutar att riva upp beslutet om en

förtida kärnkraftsavveckling.

14. Riksdagen beslutar att ta bort 6 § i

kärntekniklagen.

15. Riksdagen beslutar att ta bort 5 (a( § i

kärntekniklagen.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att också de

förnybara energikällorna måste klara sig på

kommersiella villkor.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av

avancerad forskning på energiområdet.

2000/01:N255 av Camilla Sköld Jansson och Gunilla

Wahlén (v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hanteringen av

stödsystem för landsbygdens elförsörjning.

2000/01:N257 av Ingvar Eriksson och Liselotte Wågö

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till en bred miljökonsekvensanalys av vad

den aviserade kärnkraftsavvecklingen innebär för

miljön.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade

koldioxidutsläpp vid en kärnkraftsavveckling i

Sverige.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om ny folkomröstning kring användandet av de

svenska kärnkraftsreaktorerna.

2000/01:N260 av Lilian Virgin och Agneta Ringman (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett långsiktigt mål

för vindkraftsutbyggnaden.

2000/01:N262 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om riktlinjer för

energipolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om energipolitiska

insatser på klimatområdet, såväl nationella som

internationella.

3. Riksdagen begär att regeringen upptar

förhandlingar med Danmark och andra exportländer så

att kolkraftsproducerad el vid import till Sverige

kan beläggas med miljöavgift.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inhemska förnybara

energikällor.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om energiforskning och

energiteknisk utveckling.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om energisparåtgärder

och tilläggsisolering.

14. Riksdagen beslutar upphäva 6 § kärntekniklagen

(1984:3).

15. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2001

anvisa anslagen under utgiftsområde 21 Energi med

ändringar i förhållande till regeringens förslag

enligt uppställning i motionen.

2000/01:N265 av Marianne Andersson (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avskaffande av 1

500-kW-gränsen för småskalig elproduktion.

2000/01:N298 av Michael Hagberg och Carina Ohlsson

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av åtgärder

för att säkra försörjningstryggheten av el vid

situationer med extremt stor elförbrukning.

2000/01:N303 av Eskil Erlandsson och Birgitta

Carlsson (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de regionala

energikontorens långsiktiga finansiering.

2000/01:N305 av Göran Norlander m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att föra

en tydlig och långsiktig energipolitik.

2000/01:N309 av Ola Karlsson och Mikael Odenberg (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om risken för

effektbrist i södra Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att riva upp

beslutet att stänga Barsebäck 1.

3. Riksdagen beslutar att upphäva avvecklingslagen.

2000/01:N311 av Gudrun Lindvall och Ingegerd

Saarinen (mp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att ompröva ekonomiska bidrag till utbyggnad

av minikraftverk.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om reglerna för att få

bidrag.

2000/01:N320 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen beslutar att riva upp beslutet om en

förtida kärnkraftsavveckling.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ytterligare

tillförsel av naturgas till Sverige.

2000/01:N331 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Barsebäck 2

skall tas ur drift senast den 1 juli 2001.

2000/01:N334 av Ronny Olander m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om naturgasen.

2000/01:N337 av Erik Arthur Egervärn och Åke

Sandström (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om fullföljandet av

restelektrifieringen av landsbygden.

2000/01:N350 av Lilian Virgin (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att överväga behovet

av ett informationscentrum för vindkraft.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att om utredningen visar ett behov av ett

informationscentrum för vindkraft så bör det knytas

till högskolan på Gotland.

2000/01:N360 av Agneta Lundberg m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stimulera om-

och tillbyggnad av fastigheter, byte av fönster och

installation av solfångare i syfte att minska

energiförbrukningen.

2000/01:N361 av Per Westerberg m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs

i motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:1 Statens

energimyndighet för budgetåret 2001 80 000

000 kr.

4. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs

i motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:2 Bidrag

för att minska elanvändningen för budgetåret 2001 0

kr.

5. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs

i motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:3 Bidrag

till investeringar i elproduktion från förnybara

energikällor för budgetåret 2001 0 kr.

6. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs

i motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:4

Åtgärder för effektivare energianvändning för

budgetåret 2001 0 kr.

7. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs

i motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:5

Energiforskning för budgetåret 2001 401 112 000 kr.

8. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs

i motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:6

Energiteknikstöd för budgetåret 2001 120 000 000 kr.

9. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs

i motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:7

Introduktion av ny energiteknik för budgetåret 2001

210 000 000 kr.

2000/01:N363 av Harald Nordlund (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hur investeringar i

syfte att spara energi kan stimuleras.

2000/01:N367 av Åke Sandström m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen anvisar med ändringar i förhållande till

regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 21

Energi enligt tabell i motionen.

2000/01:N369 av Runar Patriksson (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om småskaliga

vattenkraftverk.

2000/01:N378 av Rune Berglund och Berit Andnor (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att fastigheter som fortfarande

saknar elström och som sökt bidrag för s.k.

restelektrifiering ges en prioriteringsordning så

att de som bedriver någon form av näringsverksamhet

och/eller aktivt jordbruk beviljas i första hand.

2000/01:N382 av Viviann Gerdin och Sven Bergström

(c) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrade

förutsättningar för investeringar i småskalig

vattenkraft.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrade

ekonomiska förutsättningar för vindkraften.

2000/01:N386 av Marianne Andersson (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om elförsörjningen i

Dalsland.

2000/01:N387 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om energipolitikens

mål.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att fullt risk- och

miljökostnadsansvar införs i energisektorn.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att precisera och

skärpa kärntekniklagen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utgångspunkter för

kärnkraftsavvecklingen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ekonomiska styrmedel

för kärnkraftsavvecklingen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagstiftning om

kärnkraftens avveckling.

De motioner som väckts med anledning av skrivelse

2000/01:15 är följande:

2000/01:N4 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den andra

kärnkraftsreaktorn i Barsebäck skall ställas av

senast den 1 juli 2002.

2000/01:N5 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att villkoret för stängningen

av Barsebäck 2 upphävs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att full

leveranssäkerhet bör vara etablerad på elmarknaden

senast den 1 juli 2001.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Barsebäck 2 skall stängas före den 1 juli

2001.

2000/01:N6 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en årtalsbestämd

avvecklingspolitik ej kan accepteras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om omfattningen och

inriktningen av omställningsåtgärder för att

möjliggöra en stängning av Barsebäck 2.

2000/01:N7 av Per Westerberg m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar upphäva avvecklingslagen i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen beslutar riva upp beslutet om en

förtida kärnkraftsavveckling i enlighet med vad som

anförs i motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

omställningsprogrammet.

2000/01:N8 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

förhindra energibrist.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en

miljökonsekvensanalys och en ekonomisk analys måste

göras innan beslut om stängning av Barsebäck 2

fattas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att öka

överföringskapaciteten till södra Sverige.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om energipolitikens

inriktning och resultatet av det energipolitiska

programmet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den förnybara

energiproduktionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en redovisning av

naturgasens roll för energiförsörjningen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om energifrågorna i EU

och behovet av att ta in de gemensamma

ståndpunkterna i den nationella energipolitiken.

2000/01:N9 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den andra

kärnkraftsreaktorn i Barsebäck skall ställas av

senast den 1 juli 2002.

Utskottet

Inledning

Utgiftsområde 21 Energi omfattar politikområde 35

Energipolitik som i sin tur omsluter frågor avseende

tillförsel, distribution och användning av energi.

Myndigheter som ingår i politikområdet är Statens

energimyndighet och Affärsverket svenska kraftnät.

Riksdagen har nyligen fattat beslut om ramar för

de olika utgiftsområdena (prop. 2000/01:1, bet.

2000/01:FiU1). För utgiftsområde 21 Energi innebär

det att utgiftsramen för år 2001 är fastställd till

ca 2 262 miljoner kronor. I Moderata

samlingspartiets partimotion 2000/01:Fi208 föreslogs

en minskad utgiftsram med 849 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag, medan

Kristdemokraterna i partimotion 2000/01:Fi209

förordade en minskad ram med 225 miljoner kronor. I

Centerpartiets partimotion 2000/01:Fi210 föreslogs

en ökad utgiftsram med 100 miljoner kronor. I

Folkpartiet liberalernas partimotion 2000/01:Fi211

förespråkades en minskad utgiftsram med 1 586

miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag. Dessa förslag följdes upp i

finansutskottets behandling av ärendet i

reservationer av företrädare för respektive parti.

Företrädarna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet de

gröna anslöt sig i finansutskottets behandling till

regeringens förslag till utgiftsram för detta

utgiftsområde vad avser budgetåret 2001.

Målen för och inriktningen av

energipolitiken

Övergripande mål för energipolitiken

I budgetpropositionen erinras om att den svenska

energipolitikens mål är att på kort och lång sikt

trygga tillgången på el och annan energi på med

omvärlden konkurrenskraftiga villkor för att främja

en god ekonomisk och social utveckling i Sverige.

Energipolitiken skall skapa villkoren för en

effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv

svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på

hälsa, miljö och klimat samt underlätta

omställningen till ett ekologiskt uthålligt

samhälle.

Energipolitiken skall bidra till ett breddat

energi-, miljö- och klimatsamarbete i

Östersjöregionen. Övriga relevanta mål för

energipolitiken framgår av det beslut som riksdagen

fattade i juni 1997 om riktlinjer för

energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet.

1996/97:NU12). Indikatorer för resultat av

energipolitiken har tagits fram i den plan för

uppföljning och utvärdering av insatserna för det

energipolitiska programmet som tidigare redovisats

för riksdagen (prop. 1999/2000:1 utgiftsområde 21,

bet. 1999/2000:NU3).

Politikområdet energipolitiken indelas i två

delområden, energimarknadspolitik och politik för

ett uthålligt energisystem. I det senare delområdet

återfinns 1997 års energipolitiska program för

omställning och utveckling av energisystemet.

Programmets huvudinriktning är en långsiktig

satsning på forskning, utveckling och demonstration

av ny energiteknik. Programmet löper över en

sjuårsperiod t.o.m. år 2004.

Enligt riktlinjerna för energipolitiken skulle en

reaktor i Barsebäcksverket ställas av före den 1

juli 1998. Regeringsrätten beslutade emellertid i

maj 1998 att inhibera regeringens beslut om

avställning av den första reaktorn i avvaktan på ett

rättsligt avgörande. I juni 1999 meddelade

Regeringsrätten att regeringens beslut skulle stå

fast. Den 30 november 1999 ställdes den första

reaktorn av, efter det att ett preliminärt avtal om

ersättning till kraftverkets ägare slutits mellan

staten, Vattenfall AB och Sydkraft AB. De åtaganden

som följer av avtalet har godkänts av riksdagen

(prop. 1999/2000:63, bet. 1999/2000:NU11).

Den andra reaktorn i Barsebäck skall enligt

riktlinjerna för energipolitiken ställas av före den

1 juli 2001. Ett villkor för stängningen av den

andra reaktorn i Barsebäck är att bortfallet av

elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny

elproduktion och minskad användning av el. Denna

fråga behandlar utskottet senare i betänkandet med

anledning av regeringens skrivelse 2000/01:15 om den

fortsatta omställningen av energisystemet m.m.

Mål för energimarknadspolitiken

I budgetpropositionen sägs att målet för

energimarknadspolitiken är att främja en säker

tillgång på el till ett rimligt pris, liksom en

utveckling av el- och gasmarknadsreformerna både

nationellt och internationellt.

Energimarknadspolitiken skall stimulera till ökad

konkurrens och effektivitet på värmemarknaden.

Utskottet kommer under våren 2001 att behandla

motioner om vissa elmarknadsfrågor. Nu tar utskottet

ställning till regeringens förslag i

budgetpropositionen om bl.a. Svenska kraftnäts

investerings- och finansieringsplan och vissa frågor

om försörjningstrygghet av el med anledning av

väckta motioner. Senare i detta betänkande behandlas

som en del av energimarknadspolitiken regeringens

förslag i proposition 1999/2000:134 om införande av

ett samlat system för att främja förnybar

elproduktion.

Målen för ett uthålligt energisystem

Delområdet omfattar, som tidigare nämnts, det

program för omställning och utveckling av

energisystemet som godkändes av riksdagen år 1997

(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12). Programmet är

indelat i kortsiktiga och långsiktiga åtgärder.

Åtgärder på kort sikt

De kortsiktiga åtgärderna syftar till att under de

närmaste åren ersätta bortfallet av elproduktion

från Barsebäcksverket. Åtgärderna omfattar bidrag

för att minska elanvändningen, bidrag till

investeringar i elproduktion från förnybara

energikällor samt åtgärder för effektivare

energianvändning. Målet är att uppnå en årlig

kompensation för kraftbortfallet uppgående till

totalt 3,0 TWh år 2002. Elanvändningen för

uppvärmning av bostäder och lokaler skall minska med

1,5 TWh och tillförseln av el från förnybara

energikällor skall utökas med 1,5 TWh.

Den totala planeringsramen för det kortsiktiga

programmet för åren 1998-2002 är drygt 3 miljarder

kronor. Åtgärderna innefattar investeringsstöd för

minskad elanvändning och stöd för utbyggnad av

biobränslebaserad kraftvärme, vindkraft och

småskalig vattenkraft. Vidare stimuleras

utvecklingen och användningen av energieffektiv

teknik genom teknikupphandling, information,

rådgivning och utbildning samt provning av varor och

utrustning. Dessutom ges stöd till kommunal

energirådgivning.

Inom tre huvudområden har bl.a. följande mål satts

upp:

Åtgärder för att minska elanvändningen:

Fjärrvärmebidragen skall minska den årliga

elanvändningen med 1,5 TWh.

Åtgärder för att öka tillförseln av el från

förnybara energikällor: Bidragen till investeringar

i biobränslebaserad kraftvärme skall öka den årliga

elproduktionen från biobränsleeldad kraftvärme med

0,75 TWh inom fem år, bidragen till investeringar i

vindkraftverk skall öka den årliga elproduktionen

från landbaserad vindkraft med 0,5 TWh inom fem år,

och bidragen till investeringar i småskalig

vattenkraft skall öka den årliga elproduktionen från

småskalig vattenkraft med 0,25 TWh inom fem år.

Åtgärder för effektivare energianvändning:

Teknikupphandling av energieffektiv teknik skall

bidra till utveckling och marknadsintroduktion av ny

energieffektiv teknik medan provning, märkning och

certifiering av samt information om energikrävande

utrustning skall stimulera till en utveckling av mer

energieffektiv teknik och skapa bättre

förutsättningar för konsumenterna att få kunskap om

el- och annan energikrävande utrustning.

Åtgärder på lång sikt

Målet för satsningen på forskning, utveckling och

demonstration av energiteknik är att under de

närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och

värmeproduktionen från förnybara energikällor och

utveckla kommersiellt lönsam teknik för

energieffektivisering. Energiforskningen skall bidra

till att stabila förutsättningar skapas för ett

konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse

och utveckling av den svenska industrin.

Energiforskningen skall också bidra till ett breddat

energi-, miljö- och klimatsamarbete i

Östersjöregionen.

För perioden 1998-2004 anvisas drygt 5 miljarder

kronor för det långsiktiga programmet. I denna del

av programmet ingår stöd till energiforskning,

forskning om energisystemet, forskningssamarbete med

länderna i Östeuropa, stöd till introduktion av ny

energiteknik samt stöd till etanolproduktion från

skogsråvara.

Inom tre områden har bl.a. följande mål satts upp:

Energiforskning: Målet med satsning på forskning,

utveckling och demonstration av ny energiteknik är

att under de närmaste tio till femton åren kraftigt

öka el- och värmeproduktionen från förnybara

energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik

för energieffektivisering.

Energiteknikstöd: Målet är att stödja forsknings-

och utvecklingsinsatser som är strategiska för

teknikutvecklingen på området.

Energipolitiskt motiverade internationella

klimatinsatser: Målet är att få kunskap om

förutsättningar och kostnadsförhållanden för s.k.

gemensamt genomförande inom ramen för åtaganden

under klimatkonventionen.

Övergripande utvärdering av 1997 års energipolitiska

program

Under våren 2000 fick två konsultföretag i uppdrag

av Näringsdepartementet att göra en utvärdering av

de två första verksamhetsåren inom 1997 års

energipolitiska program. Resultatet av utvärderingen

utgör grund bl.a. för regeringens bedömning av om

villkoren för stängning av den andra reaktorn i

Barsebäcksverket kan uppfyllas.

De båda konsultföretagens uppdrag skilde sig åt i

vissa avseenden. Den ena utvärderingen - genomförd

av danska företaget COWI Rådgivende Ingeniörer AS -

avsåg det energipolitiska programmet i sin helhet,

medan den andra - utförd av KM Miljöteknik AB -

fokuserade strikt på de aspekter som är direkt

kopplade till villkoren för stängning av den andra

Barsebäcksreaktorn, d.v.s. programmets kortsiktiga

del samt den s.k. elpanneskatten.

Därutöver har Statens energimyndighet under år 2000

redovisat en långsiktig strategi för arbetet med

forskning och utveckling, demonstration,

teknikupphandling och marknadsintroduktion inom

energiområdet och i en rapport vidareutvecklat såväl

redovisningen och uppföljningen som strategin för

genomförandet av det långsiktiga programmet.

När det gäller de nyss nämnda utvärderingarna var

den gemensamma slutsatsen från de två

konsultföretagen att de kortsiktiga åtgärderna inte

kommer att kunna nå den samlade ersättning på 3 TWh

som är målet för åtgärderna vid programtidens slut

år 2002. Utskottet återkommer senare till frågan om

förutsättningarna för stängning av den andra

reaktorn i Barsebäcksverket bl.a. mot bakgrund av

den genomförda utvärderingen.

När det gäller bedömningen av åtgärderna på lång

sikt finns det, enligt utvärderingen, ett behov av

att tydliggöra målstrukturen och att utveckla

relevanta resultatmått. I rapporten erinras om att

de uppsatta målen för de långsiktiga åtgärderna har

två huvudinriktningar, dels vad gäller forskning och

kompetensuppbyggnad, dels vad gäller utveckling av

ny och effektivare energiteknik. Utvärderarna

konstaterar att det inte finns några kvantitativa

och tidsbestämda mål uppsatta för de långsiktiga

åtgärderna. Det sägs också att frågan huruvida målen

om att etablera relevant forskning av hög kvalitet

är uppfyllda kommer att kunna bedömas först vid

avslutning av de enskilda forskningsprogrammen och

projekten.

Regeringens bedömning av utvärderingarna av 1997 års

energipolitiska program

I budgetpropositionen meddelar regeringen att

bedömningen av om villkoren för avställning av den

andra reaktorn i Barsebäck är uppfyllda kommer att

redovisas i en särskild skrivelse till riksdagen. I

skrivelsen, sägs det, kommer dessutom regeringen att

redovisa sina ställningstaganden till den fortsatta

omställningen av energisystemet. Skrivelsen

behandlas, som tidigare nämnts, senare av utskottet

i detta betänkande.

Regeringen lämnar i budgetpropositionen ingen

bedömning av resultatredovisningen på

politikområdesnivå med anledning av den genomförda

utvärderingen av 1997 års energipolitiska program.

Däremot gör regeringen vissa överväganden under

enskilda anslag med anledning av specifik

resultatinformation.

Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har lämnat en

revisionsberättelse med invändning för Statens

energimyndighet avseende år 1999. Av

revisionsberättelsen framgår att bristande styrning,

analys och kvalitetssäkring sammantaget har medfört

väsentliga fel i årsredovisningen. Regeringen

konstaterar att Statens energimyndighet till följd

av denna kritik har genomfört eller planerar att

genomföra ett flertal åtgärder för att förbättra

kvalitetssäkringen i redovisningen. Regeringen avser

att kontinuerligt följa det arbete som myndigheten

genomför för att förbättra ekonomiadministrationen.

När det gäller revisionens iakttagelser för

Affärsverket svenska kraftnät finns ingen

redovisning från regeringens sida i

budgetpropositionen.

Motionerna

I motion 2000/01:N305 (s) sägs att energipolitiken

spelar en viktig roll för strävan att skapa ett i

miljöhänseende långsiktigt hållbart samhälle. Det är

med en väl avvägd energipolitik som man på bästa

sätt påverkar industrins och samhällets

ansträngningar för att alla skall arbeta mot de mål

som har fastställts i Agenda 21-dokumentet, lyder

budskapet. Men, skriver motionärerna,

energipolitiken måste ha en sådan utformning att den

tar hänsyn till förutsättningarna för den

elintensiva industrin.

De goda erfarenheter som finns från införande av

naturgas i bl.a. Malmö och Göteborg talar för att

göra naturgasen till en större del i den svenska

energiförsörjningen, enligt vad som sägs i motion

2000/01:N334 (s).

Statens roll bör inskränkas till att fastställa de

spelregler som skall gälla på marknaden i allmänhet

och i synnerhet vad gäller miljö, säkerhet och

beredskap, anförs i motion 2000/01:N242 (m).

Regeringens ambitioner att detaljreglera och styra

energimarknaden medför att osäkerheten om de villkor

som skall gälla ökar, heter det. Investeringar som

kräver långsiktighet fördröjs eller uteblir, vilket

inverkar negativt på dynamiken på energimarknaden.

Motionärerna menar att det är marknaden - utifrån de

spelregler som staten anger avseende

säkerhetsaspekter och miljö - som skall styra

energiproduktionens sammansättning. Regeringens

omfattande stöd- och bidragspolitik avseende bland

annat minskad elanvändning, förnybara energikällor

och effektivare elanvändning har, påtalas det i

motionen, i flera utvärderingar visat sig vara

misslyckade. Motionärernas budskap är att den

förtida avvecklingen av kärnkraften leder till

allvarliga, negativa konsekvenser för

samhällsekonomin, miljön och jobben.

Riksdagsbeslutet om en förtida avveckling av

kärnkraften måste därför rivas upp, är slutsatsen. I

motionen berörs också Vattenfall AB:s roll i

energipolitiken. Här anförs att det statliga bolaget

bör bli ett strikt affärsdrivande energiföretag som

på likvärdiga villkor med andra företag offensivt

deltar i den alltmer internationellt integrerade

energimarknaden. Enligt motionärerna kräver detta

att Vattenfall börsintroduceras och privatiseras.

I motion 2000/01:N257 (m) sägs att det finns mycket

starka skäl för att genomföra en bred

miljökonsekvensanalys av kommande effekter för

miljön av en kärnkraftsavveckling i Sverige.

Motionärerna anser att Sverige inte klarar utställda

mål för minskade koldioxidutsläpp vid en avveckling

av kärnkraften. Det föreligger, hävdas det, en klar

opinion hos svenska folket mot en förtida avveckling

av kärnkraften. Mot denna bakgrund menar

motionärerna att det är rimligt att svenska folket i

ny folkomröstning skall få ta ställning till om

befintliga svenska kärnkraftverk skall drivas så

länge de är miljömässigt säkra och det är ekonomiskt

motiverat.

Energipolitiken borde vara ett instrument för att

nå övergripande mål som konkurrenskraft, god miljö

och välfärd, heter det i motion 2000/01:N224 (m).

Motionärerna menar att varje energislag skall

användas där det är mest effektivt, vilket bäst sker

på en fri, konkurrensutsatt energimarknad. Det

uttalas också att Sverige bör ompröva inställningen

till naturgas. Naturgas är, enligt vad som sägs i

motionen, det bränsle som ger allra högst elutbyte i

kraftvärmeproduktion och samtidigt de lägsta

utsläppen av hälsofarliga ämnen.

I motion 2000/01:N320 (m) uttalas att stängningen

av Barsebäck 1 har medfört en import av elektricitet

som produceras i danska kolkraftverk, vilket innebär

att utsläppen av koldioxid ökat med 120 kg per

sekund, eller drygt 10 000 ton mer koldioxid per

dygn. I motionen berörs också konkurrenssituationen

på marknaden för naturgas. Det hänvisas till att det

i dag endast finns en väg för tillförsel av naturgas

till Sverige, vilket motionärerna anser har en

begränsande verkan när naturgasmarknaden håller på

att avregleras. Risken är stor, sägs det i motionen,

att dagens system med rätt för bara ett företag att

importera gasen till Sverige begränsar konkurrensen

på gasmarknaden.

Sveriges energiförsörjning skall tryggas genom en

långsiktig och medveten energipolitik med fasta

spelregler där inhemska förnybara energikällor och

bränslen utgör en växande bas, är temat i motion

2000/01:N262 (kd). Detta innebär, enligt

motionärerna, att investeringar i biobränslebaserad

kraftvärme, vindkraftverk och småskalig vattenkraft

måste stödjas liksom den fortsatta utvecklingen av

solenergi och ny teknik. I motionen sägs att

stängningen av den första reaktorn i Barsebäck har

lett till ökade koldioxidutsläpp. Därför måste

Sverige, enligt motionärernas uppfattning, i EU

driva frågan om en miniminivå på koldioxidavgifter.

På denna punkt hänvisas till att Danmark lägger en

koldioxid- och svavelavgift i konsumtionsledet på

den elektricitet som importeras från Sverige. Dansk

kolkraft kan däremot försäljas till Sverige utan

motsvarande avgifter, vilket ger den ett mycket

förmånligt pris på den svenska energimarknaden.

I motion 2000/01:N213 (kd) begärs att synen på

naturgas i företagstäta bygder skall omprövas.

Motionären anser att Sverige tyvärr haft en tvekande

inställning till naturgas. Detta alternativ har

kommit i skymundan i debatten mellan

kärnkraftsanhängare och biobränsleanhängare, menar

motionären. I industrin är det dock ett annat

energislag - oljan - som främst skall ersättas av

naturgas, heter det.

Den svenska energipolitikens mål bör vara att inom

ramen för en ekologiskt bärkraftig utveckling på

kort och lång sikt skapa förutsättningar för att

förse landet med förnybar energi på ett sätt som

medför att bl.a. näringslivet ges konkurrenskraftiga

villkor och hushåll rimliga totalkostnader, lyder

budskapet i motion 2000/01:N387 (mp). Enligt

motionärerna har aldrig riksdagen klart uttryckt

vilken säkerhetsnivå den kräver av den svenska

kärnkraften. I motionen anges att kärnkraften skall

avvecklas med en kombination av lagreglering

(avvecklingslag) och ekonomiska styrmedel (skatt på

kärnkraftsel). Det gäller vidare, anförs det, att få

reaktorägarna att till fullo betala sina risk- och

miljökostnader.

Vissa kompletterande uppgifter

I utskottets energipolitiska betänkande våren 1997

(bet. 1996/97:NU12 s. 40) underströks vikten av att

de energipolitiska programmen blir föremål för en

kontinuerlig och ingående uppföljning och att

uppnådda resultat ställs mot anvisade resurser och

uppställda mål för åtgärderna. Utskottet anförde

också att resultatredovisningen bör byggas upp kring

ett antal lämpliga s.k. nyckeltal på en för

riksdagen anpassad nivå och att

resultatredovisningen bör göras i samlad form.

Resultatredovisningen bör, menade utskottet, ge

information dels om hur insatta medel har använts,

dels - på sikt - om åtgärdernas effekter.

Hösten 1997 utvecklade utskottet (bet. 1997/98:NU2

s. 12) sina synpunkter på regeringens

resultatredovisning. Då sades att det är viktigt att

riksdagen inledningsvis i det nya

omställningsprogrammet - men även fortsättningsvis -

får del av en relevant uppföljningsinformation som

är uppdelad på berörda verksamhetsområden där t.ex.

antalet beviljade ansökningar, påbörjade

forskningsprogram, beräknade sparnivåer etc. kan

utläsas. Först på längre sikt inställer sig frågan

om vilka effekter som insatserna har medfört.

I budgetpropositionen för år 2000 (prop.

1999/2000:1 utgiftsområde 21, s. 18) nämndes att

dåvarande Närings- och handelsdepartementet i juni

1998 hade tillsatt en arbetsgrupp för att lämna

förslag till en plan för uppföljning och utvärdering

av 1997 års energipolitiska program. Detta uppdrag

redovisades i januari 1999. Arbetsgruppens förslag

utgick bland annat från de beslutssituationer som

resultaten skall användas i. De beslutssituationer

som särskilt uppmärksammades var bland annat den

årliga resultatredovisningen, bedömningar av om

villkoren för avställning av den andra reaktorn i

Barsebäck är uppfyllda, hur framtida avställning av

kärnkraftsreaktorer skall genomföras samt

utvärderingar i efterhand av det energipolitiska

programmet. Planen publicerades i sin helhet våren

2000 i rapporten Plan för uppföljning och

utvärdering av 1997 års energipolitiska program (Ds

2000:14).

Utskottet konstaterade i sin behandling av

regeringens resultatredovisning hösten 1999 (bet.

1999/2000:NU3 s. 10) att i redovisningen var de

uppnådda effekterna av programmet betydligt bättre

belysta än vad fallet varit tidigare. Informationen

var i princip inriktad på en mer ändamålsenlig

verksamhetsindelning, vilket utskottet tidigare hade

framfört önskemål om. I betänkandet behandlades

också en kartläggning av de hittillsvarande

effekterna från 1997 års energipolitiska program

genomförd av en extern konsult - COWI Rådgivende

Ingeniörer AS - samt vissa uppgifter från

Energimyndigheten och Boverket.

Beträffande Vattenfall AB hänvisade näringsminister

Björn Rosengren i ett svar i april 2000 på en

interpellation (1999/2000:377) av Ola Karlsson (m)

till att Vattenfall på ett aktivt sätt deltagit i

den pågående omstruktureringen av energimarknaden

och att företaget stärkt sin position såväl i Norden

som i Europa. Han erinrade om att Vattenfall är det

största svenska elproduktionsföretaget och svarar

för en stor del av såväl den svenska som den

nordiska elproduktionen. Näringsministerns

uppfattning var att bolaget i kraft av sin storlek

och med sin stora tillgång på kompetens är en viktig

nationell resurs på energiområdet. Slutsatsen i

svaret var att Vattenfall skall förbli i statlig

ägo, och näringsministerns bedömning var att

Vattenfall har den ekonomiska styrka som behövs för

att vara en stark aktör och trygga kundernas

tillgång på el till rimligt pris.

Utskottet har vid tidigare tillfällen (bet.

1996/97:NU12 s. 46, bet. 1997/98:

NU2 s. 24 och bet. 1998/99:NU8 s. 27) anfört att det

är av avgörande betydelse att Vattenfall har en

energipolitisk roll när det gäller att aktivt

medverka i omställningen av energisystemet. Vad

beträffar ägarfrågan har utskottet ansett att

Vattenfall bör förbli i statlig ägo. Någon breddning

av ägandet i företaget har därför inte varit

aktuell. Andra uppfattningar om Vattenfall har

framförts i reservationer (senast m, kd, fp; c, mp).

Riksdagen behandlade under våren 2000 regeringens

förslag till en ny naturgaslag (prop. 1999/2000:72,

bet. 1999/2000:NU12). Därvid framhöll utskottet att

huvudmotivet för den nya lagstiftningen är att

förutsättningar skall skapas för en effektiv

konkurrens på naturgasmarknaden. Ett flertal

naturgasföretag som i dag fungerar som distributörer

på den svenska marknaden är bundna av traditionella

och långsiktiga leveransavtal, s.k. take or pay-

kontrakt. Dessa kontrakt innebär att de svenska

distributörerna är skyldiga att köpa en viss mängd

naturgas eller åtminstone betala för gasen under

kontraktstiden. Berörda kontrakt löper ut under åren

2001-2005. En marknadsöppning skulle, enligt den

bedömning som utskottet gjorde vid detta tillfälle,

kunna leda till problem för de företag som

fortfarande är bundna av kontrakten. Det nämndes

också i betänkandet att natur- och gasmarknaden

kommer att öppnas helt för konkurrens år 2006. Den

totala marknadsöppningen år 2006 innebär att

ledningsägare kommer att vara skyldiga att på

skäliga villkor ansluta andras naturgasledningar och

transportera naturgas för samtliga kunders räkning.

I en reservation (m, kd, fp) anfördes att en förtida

avveckling av kärnkraften innebär ökade risker för

att Sverige ånyo tvingas in i nya storskaliga

energisystem som i sin tur skapar ett tryck på

introduktion av naturgas i stor skala. I en annan

reservation (mp) uttalades att användningen av

fossilgas kommer att leda till ökade

koldioxidutsläpp och en risk för att fossilgas

kommer att ersätta biobränslen.

I lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (den s.k.

kärntekniklagen) anges att den som har tillstånd

till kärnteknisk verksamhet skall svara för att de

åtgärder vidtas som behövs för att på ett säkert

sätt hantera och slutförvara uppkommet kärnavfall

och använt kärnbränsle och att avveckla samt riva

anläggningar. Finansieringen av avveckling och

rivning samt omhändertagande av använt kärnbränsle

och kärnavfall regleras i lagen (1992:1537) om

finansiering av framtida utgifter för använt

kärnbränsle m.m. Kärnkraftsföretagen betalar en

avgift per producerad kilowattimme el (för år 2000

är den genomsnittliga avgiften 1,1 öre per kWh) som

samlas i den statligt kontrollerade

Kärnavfallsfonden. Vid årsskiftet 1999/2000 fanns

drygt 23 miljarder kronor i fonden. För att täcka

oplanerade händelser, som medför kostnader som inte

täcks av Kärnavfallsfonden, skall kraftföretagen

även ställa säkerheter till staten.

Säkerhetsbeloppen granskas och fastställs årligen på

samma sätt som avgifterna. Det ankommer på

Riksgäldskontoret att pröva kraftföretagens

säkerheter, som därefter skall godkännas av

regeringen.

Enligt atomansvarighetslagen (1968:45), som bygger

på två internationella konventioner, ansvarar

innehavare av atomanläggningar för skador som

uppkommer till följd av olyckor i atomanläggningar,

t.ex. kärnkraftsreaktorer och olyckor i samband med

transport av atomsubstanser. Ansvaret är strikt,

dvs. oberoende av vållande, och begränsat till ett

visst belopp per olycka, vilket skall vara täckt av

försäkring. Detta belopp är sedan den 1 juli 1995

bestämt till 175 miljoner s.k. särskilda

dragningsrätter (ca 1 925 miljoner kronor). Om

beloppet inte är tillräckligt för att ersätta

uppkomna skador kan ytterligare ersättning betalas

av statsmedel.

I en nyligen framlagd proposition om ändringar i

atomansvarighetslagen (prop. 2000/01:41) behandlas

frågan om ett utökat skadeståndsansvar för

innehavare av atomanläggningar. Regeringen anser att

skadeståndsansvaret i första hand bör bäras av

kärnkraftsindustrin. Ett obegränsat ansvar bör

därför införas så snart som möjligt. Ett så

långtgående ansvar strider dock mot den nuvarande

lydelsen av Pariskonventionen om skadeståndsansvar

på atomenergins område. I avvaktan på att

Pariskonventionen revideras - ett arbete som pågår -

föreslår regeringen att det högsta belopp som

innehavaren av en atomanläggning i Sverige ansvarar

för skall höjas från 175 till 300 miljoner särskilda

dragningsrätter, vilket motsvarar omkring 3,3

miljarder kronor. Ansvarsbeloppet för innehavare av

en anläggning för framställning, bearbetning och

förvaring av obestrålat uran samt för transport av

sådant uran bör även i fortsättningen vara 10

miljoner särskilda dragningsrätter (ca 110 miljoner

kronor). Regeringen föreslår vidare en ändring av

det särskilda statsansvaret enligt 31 a §

atomansvarighetslagen så att det sammanlagda belopp

som står till förfogande för ersättning enligt

atomansvarighetslagen höjs från tre till sex

miljarder kronor. I propositionen föreslås också att

Sverige skall avge en förklaring i enlighet med en

rekommendation av OECD:s råd. Rekommendationen avser

omfattningen av det s.k. gemensamma statsansvaret,

som regleras av en tilläggskonvention till

Pariskonventionen. De nya reglerna föreslås träda i

kraft den 1 april 2001. I syfte att förbereda

övergången till ett obegränsat ansvar avser

regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag att

föreslå hur ett obegränsat ansvar bör genomföras i

atomansvarighetslagen. Förslagen bereds i riksdagen

av lagutskottet.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först den redovisning som

lämnats om uppföljning och utvärdering av

energipolitiken. Därefter behandlas frågan om

riktlinjer för energipolitiken.

Bedömning av regeringens resultatredovisning

Utskottet ser med tillfredsställelse på den

omfattande uppföljnings- och utvärderingsverksamhet

som bedrivs på energiområdet. Ett betydande sakligt

underlag för de energipolitiska avgörandena börjar

att växa fram. Ett synligt exempel på detta är den

skrivelse om den fortsatta omställningen av

energisystemet - som utskottet behandlar längre fram

i detta betänkande - där en genomförd utvärdering av

åtgärder på kort sikt inom det energipolitiska

omställningsprogrammet redovisas och på vilken

regeringen bygger ett viktigt ställningstagande.

Utskottet har under senare år framfört flera

positiva synpunkter på regeringens

resultatredovisning på energiområdet. I

budgetbetänkandet hösten 1999 (bet. 1999/2000 s. 10)

uttalade utskottet att uppnådda effekter av

programmet är betydligt bättre belysta än tidigare

och att informationen i princip är inriktad på en

mer ändamålsenlig verksamhetsindelning. Mot denna

bakgrund vill utskottet nu betona att i takt med att

informationsmängderna ökar från den löpande

uppföljningen av programmet stiger också kraven på

pedagogisk och överblickbar information till

riksdagen. Det handlar alltså om att systematisera

den många gånger detaljerade resultatinformationen

till en helhet och på en sådan nivå att den är

anpassad till de ställningstaganden som riksdagen

har att göra när det gäller att bedöma

måluppfyllelsen i det energipolitiska programmet.

Bland de krav som utskottet tidigare ställt när det

gäller resultatinformation från det energipolitiska

omställningsprogrammet har ingått att riksdagen bör

få del av en relevant uppföljningsinformation som är

uppdelad på berörda verksamhetsområden och uppbyggd

kring ett antal lämpliga s.k. nyckeltal på en för

riksdagen anpassad nivå, samt att den skall lämnas i

en samlad form. Utskottet kan konstatera att

regeringen tillgodoser dessa krav i vissa avseenden,

men att det också finns utrymme för förbättringar i

den redovisning som lämnas. Utskottet önskar lämna

följande synpunkter på resultatredovisningen i

budgetpropositionen.

En nyhet i årets budgetproposition är att budgeten

indelas i s.k. politikområden. Politikområdet

Energipolitik består som tidigare redovisats av två

delar, nämligen Energimarknadspolitik och Politik

för ett uthålligt energisystem. Utskottet kan

konstatera att det övergripande målet för

politikområdet Energipolitik har en identisk

formulering som målet för den underordnade delen

Politik för ett uthålligt energisystem. Enligt

utskottets uppfattning bör en mer strikt hierarkisk

ordning föreligga mellan målen; de underordnade

målen bör ha en mer konkret och uppföljningsbar

utformning i förhållande till målet för hela

politikområdet. Vidare finns det, enligt utskottets

uppfattning, ett behov av att inordna

resultatredovisningen inom både

Energimarknadspolitik och Politik för ett uthålligt

energisystem i en mer pedagogisk och distinkt

verksamhetsindelad struktur. Den redovisning som i

dag sker i budgetpropositionen - när det gäller

Politik för ett uthålligt energisystem - under

rubrikerna åtgärder på kort och lång sikt samt på

anslagsnivå leder till upprepningar och borde i

stället kunna utföras på ett mer sammanhållet sätt.

En mer överordnad struktur på resultatredovisningen

blir mindre splittrad och detaljerad och därmed i

högre grad anpassad för riksdagens

informationsbehov. Om en sådan förbättrad

verksamhetsindelning av resultatredovisningen som

utskottet här har efterlyst genomförs kommer också

regeringen att kunna redovisa sin bedömning av

resultatredovisningen på ett bättre och ett för

riksdagen mer anpassat sätt.

De uppfattningar som utskottet nu har framfört om

behovet av en ökad tydlighet i målformuleringarna

synes också stå i överensstämmelse med synpunkterna

i utvärderingen av det energipolitiska programmet,

särskilt när det gäller åtgärderna på lång sikt, och

som tidigare har redovisats i betänkandet. Till

detta kan fogas vikten av att resultaten av de

energipolitiska åtgärderna när det gäller

besparingar och tillförsel redovisas i samma enheter

som de målsatta besparings- och tillförselnivåerna

är uttryckta i.

Utskottet vill till sist påtala betydelsen av att

regeringen noggrant följer upp revisionens

synpunkter på Energimyndighetens årsredovisning.

Energimyndigheten tillhandahåller regering och

riksdag det väsentliga underlaget för att kunna

bedöma utfallet av det energipolitiska programmet.

Revisionens omdöme om bristande kvalitetssäkring hos

myndigheten ter sig i detta perspektiv inte

tillfredsställande.

Riktlinjer för energipolitiken

Den svenska energipolitikens mål är att på kort och

lång sikt trygga tillgången på el och annan energi

på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor för att

främja en god ekonomisk och social utveckling i

Sverige. Energipolitiken skall skapa villkoren för

en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv

svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på

hälsa, miljö och klimat samt underlätta

omställningen till ett ekologiskt uthålligt

samhälle. Energipolitiken skall bidra till att

stabila förutsättningar skapas för ett

konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse

och utveckling av den svenska industrin.

Mot bakgrund av de ambitioner som ligger bakom 1997

års energipolitiska beslut har det inrättats ett

omfattande energipolitiskt omställningsprogram med

betydande ekonomiska resurser till sitt förfogande.

Omställningsprogrammet är inriktat på tillförsel,

distribution och användning av energi. Åtgärder

sätts således in på ett stort antal områden som

täcker hela kedjan från produktion till konsumtion

av energi. Omställningsprogrammet löper alltså över

en bred front, och effekterna skall sammantaget vara

sådana att de olika delarna i den energipolitiska

målkatalogen uppnås.

Utskottet har vid tidigare tillfällen avvisat

invändningar mot energipolitiken motsvarande de som

Moderata samlingspartiet redovisar i motion

2000/01:N242. De farhågor som framförs i motionen -

men också i motionerna 2000/01:N257 (m),

2000/01:N320 (m) och 2000/01:N262 (kd) - för bl.a.

stora miljöförstöringar i samband med stängningen av

Barsebäck 1 anser utskottet vara kraftigt

överdrivna. I det energipolitiska beslutet framhålls

bl.a. vikten av att omställningsprogrammet inte får

innebära någon avgörande förändring av Sveriges

möjligheter att bidra till att uppnå sådana

långsiktiga mål som kan komma att beslutas om inom

ramen för klimatkonventionen. Enligt utskottets

uppfattning är det av största vikt att

kärnkraftsavvecklingen kan genomföras utan att den

leder till oacceptabla effekter för miljön. Inte

heller får energipolitiken leda till sämre

konkurrensförutsättningar för den svenska industrin

- särskilt den elintensiva industrin som nämns i

motion 2000/01:N305 (s). Sådana hänsynstaganden

ligger i de energipolitiska riktlinjerna, vilket

också visar sig i de ställningstaganden som regering

och riksdag har att göra med anledning av

utvärderingen.

De påståenden som framförs i motion 2000/01:N242

(m) om att regeringen detaljreglerar och styr

energimarknaden finner utskottet i sak vara

felaktiga. Inriktningen på energimarknadspolitiken

visar annorlunda. Några viktiga exempel kan anföras:

avregleringen av el- och naturgasmarknaderna,

införandet av ett marknadsbaserat system för att

främja den småskaliga elproduktionen och uppdraget

till Svenska kraftnät att utveckla

marknadsmekanismer i syfte att säkerställa

effektbalansen i de södra delarna av landet. De

åtgärder som vidtas på energiområdet visar att de

marknadstekniska verktygen har en viktig roll att

spela för utvecklingen inom energiområdet. I detta

sammanhang vill utskottet också erinra om de

utredningsförslag som för närvarande är under

beredning i Regeringskansliet om införandet av

flexibla mekanismer enligt Kyotoprotokollet och ett

system med handel med utsläppsrätter.

I likhet med tidigare år ifrågasätter Moderata

samlingspartiet Vattenfalls strategiska roll i

omställningsarbetet. I motion 2000/01:N242 (m)

anförs att politiseringen av företagets ledning

påverkar Vattenfalls effektivitet och trovärdighet

på marknaden. Enligt motionärerna borde därför

Vattenfall privatiseras och börsintroduceras.

Utskottets uppfattning i denna fråga har kommit till

uttryck ett flertal gånger tidigare. Vattenfall är

en viktig nationell resurs på energiområdet - inte

minst i arbetet med omställningen av energisystemet

- och har en ekonomisk styrka som är av stort värde

inte minst för den svenska industrin som får

tillgång till elektricitet till rimliga priser.

Dessa skäl talar enligt utskottets uppfattning

entydigt för att Vattenfall skall förbli i statlig

ägo.

De riktlinjer för energipolitiken som förordas i

motion 2000/01:N262 (kd) överensstämmer i betydande

utsträckning enligt utskottets uppfattning med den

inriktning som ligger i 1997 års energipolitiska

beslut. När det gäller frågan om olikheter mellan

länder i uttag av miljöskatter kan utskottet

konstatera att frågan för närvarande är under

övervägande i EU-arbetet.

I motionerna 2000/01:N334 (s), 2000/01:N224 (m),

2000/01:N320 (m) och 2000/01:N213 (kd) pläderas för

en mer framträdande roll för naturgasen och

förändrade villkor för marknadstillträde för aktörer

på gasmarknaden. Utskottet har i dessa frågor inga

andra uppfattningar än de som kom till uttryck i

samband med behandlingen av regeringens förslag till

ny naturgaslag våren 2000.

När det gäller vad som sägs i motion 2000/01:N387

(mp) om kärnkraftsavvecklingen står utskottet fast

vid det utskottet uttalade i det energipolitiska

betänkandet våren 2000. Där sades att samtidigt som

det är av vikt att avvecklingen av kärnkraften

inleds är det betydelsefullt att omställningen och

utvecklingen av energisystemet sker under

tillräckligt lång tid så att inte problem uppstår

för sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft och

miljö. Därför gäller inte längre, enligt beslutet,

år 2010 som s.k. slutår för kärnkraftsavvecklingen.

Vidare anser utskottet att den marknadsekonomiska

lösning, som motionärerna argumenterar för, i syfte

att fördyra produktionen av elektricitet från

kärnkraftverken med stor sannolikhet skulle medföra

svåra kostnadsproblem för den svenska industrin och

en nästintill utslagning av den elintensiva

industrin. Ett sådant ingrepp i prisbildningen på

marknaden är inte att tillämpa marknadsekonomiska

principer, utan är snarare uttryck för en

chockterapi som leder till en rad oönskade och

okontrollerbara effekter. När det gäller

reaktorägarnas ekonomiska ansvar vill utskottet

hänvisa dels till uppbyggnaden av Kärnavfallsfonden

i Sverige som tidigare beskrivits i betänkandet,

dels till den proposition med ett förslag till

skärpt skadeståndsansvar för innehavare av

atomanläggningar som nyligen framlagts för riksdagen

och som även det har beskrivits tidigare i

betänkandet.

Med det sagda avstyrker utskottet samtliga i detta

avsnitt behandlade motioner i berörda delar.

Frågan om avveckling av Barsebäck 2

Skrivelsen

I skrivelse 2000/01:15 redovisas regeringens

bedömning av om villkoren för stängning av den andra

reaktorn i Barsebäcksverket är uppfyllda. Vidare

redovisar regeringen på vilket sätt arbetet med den

fortsatta omställningen av energisystemet skall

bedrivas. Syftet med skrivelsen är att den skall

utgöra underlag för riksdagens ställningstagande

till frågan om avveckling av Barsebäck 2.

Villkor för stängning av den andra reaktorn i

Barsebäcksverket

Enligt regeringens uppfattning är inte riksdagens

villkor för en stängning av Barsebäck 2 före den 1

juli 2001 uppfyllda. I den utvärdering som

genomförts är slutsatsen att de kortsiktiga

åtgärderna inom programmet som syftar till att

ersätta kraftbortfallet inte kommer att kunna nå den

samlade ersättning på 3 TWh som är målet för

åtgärderna vid programtidens slut år 2002.

Regeringen erinrar om att riksdagen har uttalat att

ett villkor för stängningen av den andra reaktorn är

att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom

tillförsel av ny elproduktion och minskad användning

av el. Kraftbortfallet bedöms inte kunna kompenseras

fullt ut till den 1 juli 2001. Åtgärderna för

tillförsel av el har dock, enligt regeringens

uppfattning, varit framgångsrika, och bedömningen är

att målet om 1,5 TWh per år för ny elproduktion

kommer att klaras. Däremot har kostnaderna för

investeringar i minskad elanvändning inte kunnat

sänkas i den takt som åtgärderna förutsatte;

elvärmen har genom de låga elpriserna varit fortsatt

konkurrenskraftig gentemot fjärrvärme. Skatten på

elpannor bedöms ha haft en marginell effekt. Målet

för minskad årlig elanvändning i elpannor och annan

uppvärmning bedöms därför inte kunna uppfyllas till

år 2002.

En stängning år 2001 bedöms vidare medföra en ökad

risk för effektbrist i Sydsverige och risk för

kraftiga prissvängningar vid extrema

vädersituationer. En sådan risk föreligger även om

reaktorn inte stängs av. Affärsverket svenska

kraftnät har därför regeringens uppdrag att utveckla

marknadsmekanismer som skall ge incitament till att

reducera elförbrukningen och tillhandahålla effekt i

kritiska situationer. Dessa marknadsmekanismer

väntas få fullt genomslag inom 2-3 år. Även de

tekniska åtgärder som planeras för att förstärka

överföringsförmågan till södra Sverige kommer då att

vara genomförda. Regeringen har i

budgetpropositionen redovisat sin bedömning att det

är nödvändigt att Svenska kraftnäts arbete med att

utveckla marknadsmekanismer drivs vidare och att

affärsverket regelbundet bör redovisa till

regeringen hur detta arbete fortskrider. Målet bör

vara att dessa mekanismer introduceras under vintern

2000/2001 för att vara fullt etablerade senast den 1

januari 2002.

Regeringen framhåller också att en stängning år

2001 på kort sikt skulle innebära att en del av

bortfallet av elproduktion med stor sannolikhet

skulle ersättas av import av el som har producerats

under miljömässigt sämre förhållanden. Detta är

enligt regeringens uppfattning inte förenligt med de

energipolitiska riktlinjerna och villkoren för

stängningen.

Riksdagens villkor för stängningen bör stå fast,

menar regeringen. De viktigaste kriterierna för att

kunna säga att villkoren är uppfyllda är, meddelar

regeringen, att stängningen inte medför påtagligt

negativa effekter i fråga om elpriset, tillgången på

el för industrin, effektbalansen eller miljön och

klimatet. I skrivelsen gör regeringen bedömningen

att riksdagens villkor inte kommer att uppfyllas vad

avser kraftbortfallet, effektbalansen samt miljö och

klimat.

Regeringen anser att det finns goda möjligheter att

uppfylla dessa villkor och att en stängning kan

genomföras efter det att erforderliga åtgärder fått

genomslag. Enligt regeringens bedömning kommer

villkoren att vara uppfyllda senast före utgången av

2003. En ytterligare prövning av om villkoren är

uppfyllda skall göras hösten 2001 i anslutning till

budgetpropositionen för år 2002.

Villkoren för den fortsatta omställningen av

energisystemet

När det gäller den fortsatta omställningen av

energisystemet anför regeringen att detta bör bygga

på erfarenheter från stängningen av de båda

reaktorerna i Barsebäcksverket samt i övrigt på

erfarenheter från det energipolitiska programmet som

löper fram till år 2004. Efter avställningen av

Barsebäcksverket skall en uppföljning ske av

utvecklingen av elpriser, investeringar,

miljöpåverkan, sysselsättnings- och

fördelningseffekter samt elmarknadens funktionssätt

m.m. Även erfarenheterna av de insatser för

forskning, utveckling och demonstration av ny teknik

som nu genomförs fram till år 2004 bör, anser

regeringen, ligga till grund för kommande

ställningstaganden vad gäller den fortsatta

omställningen.

Regeringens redogörelse för det fortsatta arbetet

omfattar ett program med kompletterande analyser och

förslag på en rad områden. När det gäller den

nordiska elmarknaden har regeringen för avsikt att

genomföra en samlad utvärdering av hur de ändrade

förutsättningarna på elmarknaden påverkar den

planerade omställningen av energisystemet och

identifiera eventuella behov av kompletterande

åtgärder. Vidare skall de systemansvariga

myndigheterna analysera behovet av gemensamma

nordiska åtgärder för hantering av effektproblem och

effektreserver, inklusive gemensamma riktlinjer för

hur försörjningstryggheten skall säkras i akuta

bristsituationer. I övrigt redovisas i skrivelsen

pågående arbete rörande bl.a. vindkrafts- och

biobränsleområdena, åtgärder för minskad

elanvändning, förnybar elproduktion,

energieffektivisering, ökad miljörelatering av

skattesystemet samt utvärderingsinsatser inom

forskning och utveckling.

Motionerna

I motion 2000/01:N7 (m) sägs att det energipolitiska

omställningsprogrammet är ett misslyckande. Det är,

menar motionärerna, dags att nu ta konse-kvenserna

av detta faktum och kraftigt minska insatserna inom

ramen för programmet. Som ett resultat av

utvärderingarna och det faktum att det finns en bred

politisk insikt om att omställningsprogrammet

misslyckats bör nu den s.k. avvecklingslagen

avskaffas och beslutet om en förtida avveckling av

Barsebäcksverket rivas upp.

Stängningen av den första reaktorn i Barsebäck med

en effekt av 600 MW i ett läge med stora risker för

effektbrist i det sydsvenska elsystemet framstår som

oklokt, lyder budskapet i motion 2000/01:N309 (m).

Att dessutom stänga den andra reaktorn, även den med

effekten 600 MW, skulle vara ansvarslöst, fortsätter

motionärerna. De anser att en förtidsavveckling av

de båda reaktorerna i Barsebäck minskar marginalerna

riskabelt mycket i södra Sverige. I motionen yrkas

att regeringen skall riva upp stängningsbeslutet av

Barsebäck 1, och att avvecklingslagen avskaffas. Det

sägs också att alla de politiska hinder som finns

för en återstart av Barsebäck 1 bör avvecklas.

En motsatt uppfattning redovisas i motion

2000/01:N9 (v). Här sägs att Vänsterpartiet bedömer

att efter de åtgärder som nu vidtas - och som

redovisas i skrivelsen från regeringen - kan

Barsebäck 2 stängas senast den 1 juli 2002.

Motionärerna anser att före innevarande

mandatperiods utgång bör de partier -

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet

- som står bakom 1997 års energiuppgörelse fatta

beslut om riktlinjerna för den fortsatta

energiomställningen. Motionärerna pläderar också för

att en referensgrupp med företrädare för de nämnda

partierna tillsätts med uppgift att följa det

fortsatta omställningsarbetet.

I motion 2000/01:N331 (v) hänvisas till att Statens

energimyndighet bedömer att Barsebäck 2 kan tas ur

drift som planerat senast den 1 juli 2001, en

uppfattning som överensstämmer med yrkandet i

motionen. Motionärerna anser också att Svenska

kraftnäts bedömning att det vid vinterkyla kan

uppstå situationer av effektbrist i södra Sverige

inte har utsatts för kritisk granskning.

Energipolitiken måste gå hand i hand med ekonomisk

politik och miljöpolitik för att bidra till tillväxt

och ett ekologiskt uthålligt Sverige, anförs det i

motion 2000/01:N8 (kd). I motionen kritiseras

regeringens energipolitiska omställningsprogram och

det underlag som bildar grunden för slutsatsen i

skrivelsen att den andra reaktorn i Barsebäcksverket

bedöms kunna stängas av före utgången av år 2003. I

motionen ifrågasätts att detta skulle vara möjligt

vid denna tidpunkt. Ett sådant beslut måste föregås

av en ännu mer omfattande utvärdering än vad som

hittills har genomförts, anför motionärerna och

pekar på att en grundlig miljökonsekvensanalys måste

genomföras omedelbart. De ekonomiska konsekvenserna

för skattebetalarna, näringslivet och det övriga

samhället måste belysas innan ett beslut om

stängning av den andra reaktorn kan fattas, sägs

det. Motionärerna anser vidare att i en sådan analys

måste också infogas frågan om naturgasens roll i det

framtida energisystemet, det pågående arbetet inom

EU och konsekvenserna för Sverige av den

internationella elhandeln.

Centerpartiet gör, till skillnad från regeringen,

bedömningen att ett beslut om stängning av den andra

reaktorn i Barsebäck kan fattas under hösten 2000,

heter det i motion 2000/01:N4 (c). I motionen sägs

att omställningsprogrammet har varit framgångsrikt

och att målen för detta till stora delar har nåtts.

Motionärernas ståndpunkt är att stängningen av

Barsebäcks andra reaktor kan ske senast den 1 juli

2002. En stängning av den andra reaktorn i Barsebäck

den 1 juli 2002 är möjlig ur energisynpunkt och

angelägen för att inför energimarknadens aktörer

understryka vikten av ett fortsatt

omställningsarbete. Det finns, fortsätter

motionärerna, även ett ansvar gentemot våra danska

grannar att ge ett tydligt besked om att en

stängning av Barsebäck 2 kommer att ske under år

2002.

Omställningen av energisystemet måste ske med

hänsyn till Sveriges behov av tillväxt och ökad

sysselsättning, uttalas det i motion 2000/01:N6

(fp). De energipolitiska besluten bör, anförs det,

begränsas till att fastställa övergripande mål och

vilka styrmedel som kan behövas för att nå målen.

Motionärernas uppfattning är att kärnkraften bör

utnyttjas under hela sin tekniska och ekonomiska

livslängd. Budskapet är därför ett nej till en

förtida avstängning av både den första och den nu

aktuella andra reaktorn. I motionen avvisas metoden

att fatta årtalsbestämda beslut om när reaktorer

skall stängas. Först när en kompetent myndighet

konstaterar att de inte längre uppfyller gällande

säkerhets- eller miljökrav kan en stängning

aktualiseras. Motionärerna har också uppfattningen

att omställningsprogrammet har stora svagheter. I

motionen sägs att både Riksdagens revisorer och

Riksrevisionsverket har pekat på svagheter i

programmet och dess ringa bidrag till uppfyllelse av

de nationella målen.

I motion 2000/01:N5 (mp) hävdas att den andra

reaktorn är - i enlighet med Barsebäcksavtalet -

förhållandevis billig att avveckla. Motionärerna

menar att detta skall utnyttjas i syfte att

ytterligare minska miljö- och säkerhetsriskerna till

följd av olönsam kärnkraftsproduktion i södra

Sverige. I motionen sägs att det är ett föråldrat

tänkande som ligger bakom villkoret för stängningen

av Barsebäck 2. Elförsörjningen är inte längre en

nationell angelägenhet som innebär att bortfallet av

el måste kompenseras fullt ut av åtgärder i Sverige.

Motionärerna anser att de kriterier som regeringen

hänvisar till i sitt beslut att som planerat inte

stänga av den andra reaktorn i Barsebäck inte är

beslutade av riksdagen, utan de är regeringens egen

operationalisering av det av riksdagen beslutade

villkoret för denna stängning. När det gäller frågan

om effektbalansen är detta, enligt motionärerna, ett

marknads- och kontraktsproblem, dvs. en fråga om

leveranssäkerhet. Har en elleverantör åtagit sig att

leverera el vid en viss tidpunkt är det dennes

skyldighet att vidta sådana åtgärder att leverans

kan garanteras vid den kontrakterade tidpunkten.

Motionärerna menar att det är fullt rimligt att

införa ett regelverk som tydliggör ett sådant ansvar

från den 1 juli 2001.

Vissa kompletterande uppgifter

Vid behandlingen våren 1997 av proposition

1996/97:84 om en uthållig energiförsörjning

konstaterade utskottet (bet. 1997/98:NU12 s. 39) -

med anledning av förslaget i propositionen att de

två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck skall stängas

av - att bortfallet av el från reaktorerna i

Barsebäck skall kompenseras genom effektivare

energianvändning, elhushållning, konvertering från

el samt tillförsel av el från andra energikällor.

Enligt den energipolitiska överenskommelsen från år

1997 mellan företrädare för Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Centerpartiet är ett villkor för

stängningen av den andra reaktorn att bortfallet av

elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny

elproduktion och minskad användning av el. På denna

punkt framhöll utskottet i det nämnda betänkandet

att innan en stängning av denna reaktor kan

genomföras bör riksdagen - oavsett utformningen av

lagstiftningen - ges möjlighet att pröva att

förutsättningen för stängningen av

kärnkraftsreaktorn är uppfylld.

Enligt lagen (1997:1320) om kärnkraftens avveckling

(avvecklingslagen), som trädde i kraft den 1 januari

1998, får regeringen besluta att rätten att med stöd

av tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet driva en kärnkraftsreaktor för att

utvinna kärnenergi skall upphöra att gälla vid en

viss tidpunkt. I lagen sägs (3 §) att regeringens

beslut skall fattas med utgångspunkt i att reaktorn

skall ställas av vid den tidpunkt som bäst gagnar

syftet med omställningen av energisystemet och dess

genomförande. På denna sistnämnda punkt anförs det i

lagen (1 §) att syftet med omställningen är att

åstadkomma en ekologisk och ekonomiskt hållbar

energiförsörjning byggd på förnybara energislag. Det

sägs också att omställningen skall genomföras på ett

sätt som gör det möjligt att tillförsäkra svensk

industri och samhället i övrigt el på

internationellt konkurrenskraftiga villkor. Av lagen

framgår vidare att vid avgörande av när en reaktor

skall tas ur drift skall hänsyn tas till reaktorns

geografiska läge. För varje reaktor skall i övrigt

beaktas andra särskilda förhållanden såsom ålder,

konstruktion och betydelse för energisystemet.

I samband med behandlingen av avvecklingslagen

framhöll utskottet (bet. 1997/98:NU5 s. 19) att ett

villkor för avställningen av den andra reaktorn vid

Barsebäcksverket är att bortfallet av elproduktion

kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion

och minskad användning av el. Även i detta

betänkande underströk utskottet att innan en

stängning av den reaktorn kan genomföras skall

riksdagen ges möjlighet att pröva om

förutsättningarna för en stängning av reaktorn är

uppfyllda. Utskottet erinrade också om att enligt de

av riksdagen antagna riktlinjerna för

energipolitiken skall vidare ny

elproduktionskapacitet och minskad elanvändning vara

ett villkor också för den fortsatta avställningen av

kärnkraftsreaktorer. Efter avställningen av

Barsebäcksverket skall, anförde utskottet, en

uppföljning ske av utvecklingen av elpriser,

investeringar, miljöpåverkan, sysselsättnings- och

fördelningseffekter samt elmarknadens funktionssätt

m.m. Resultatet av det energipolitiska programmet

skall utvärderas och tillsammans med erfarenheterna

från stängningen av reaktorerna i Barsebäcksverket

utgöra underlag för kommande beslut om hur den

fortsatta omställningen skall genomföras. Utskottet

konstaterade vid detta tillfälle att det nyligen

fattade energipolitiska beslutet - alltså 1997 års

energipolitiska beslut - innebär att det efter en

avställning av den första reaktorn vid

Barsebäcksverket fordras nya ställningstaganden från

riksdagens sida innan ytterligare avställningar av

kärnkraftsreaktorer kan genomföras med stöd av den

nu aktuella lagen. I reservationer (m, fp; kd)

yrkades avslag på regeringens förslag till lag om

kärnkraftens avveckling.

Affärsverket svenska kraftnät har tillsammans med

branschorganisationen Svensk Energi arbetat fram en

övergångslösning för att minska risken för

effektbrist. Resultat av överläggningarna har under

hösten 2000 redovisats i en av Svenska kraftnät

upprättad promemoria. Principerna bygger på att

Svenska kraftnät upphandlar upp till 1 000 MW

produktionskapacitet för tiden fr.o.m. vintern

2000/2001 t.o.m. vintern 2002/2003. Vidare är ett

villkor att produktionsanläggningarna skall vara

utanför den kommersiella marknaden i dag, vara

belägna i södra delen av Sverige samt ha en

installerad effekt om minst 10 MW el. Vid risk för

effektbrist skall kapaciteten från anläggningarna på

uppmaning av Svenska kraftnät bjudas ut på den

fysiska spotmarknaden för elhandel på timbasis (den

s.k. Elspot). Risk för effektbrist definieras i

enlighet med Svenska kraftnäts kriterier. När en

anläggning i effektreserven är i bruk kommer detta

att anges på Svenska kraftnäts och Nord Pools (den

nordiska elbörsen) hemsida.

Det svenska EU-arbetet på energiområdet bedrivs inom

fyra huvudområden som bedöms vara centrala för den

långsiktiga utvecklingen. Det gäller skapandet av en

inre marknad för energi, omställningen till ett

ekologiskt uthålligt energisystem, utvecklingen av

energisystemen runt Östersjön och klimatpolitiken.

Aktuella frågor nu - inför det svenska

ordförandeskapet i EU - är bl.a. liberaliseringen av

energimarknaden där slutsatserna från Europeiska

rådets möte i Lissabon i mars 2000 säger att

liberaliseringen av energimarknaden (el och gas)

skall påskyndas och att framstegen skall utvärderas

vid Europeiska rådets möte i Stockholm i mars 2001.

För närvarande pågår beslutsprocessen

(medbeslutandeförfarande) mellan rådet och

Europaparlamentet om ett direktiv om främjande av el

från förnybara energikällor på den inre marknaden

för el. Vidare utvecklas strategier dels för

integration av miljödimensionen i energipolitiken,

dels för att åstadkomma en ökad

energieffektivisering. Vidare återfinns

energisektorn i den handlingsplan för den nordliga

dimensionen som antogs vid Europeiska rådets möte i

Feira i juni 2000.

Utskottets ställningstagande

Enligt den energiöverenskommelse som slöts i

februari 1997 mellan företrädare för

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet

- och som ligger till grund för det beslut som

riksdagen fattade i juni samma år - framgår att ett

villkor för stängningen av den andra reaktorn i

Barsebäck är att bortfallet av elproduktion kan

kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och

minskad användning av el. I beslutet anges att

riksdagen bör ges möjlighet att pröva att

förutsättningen för stängningen av

kärnkraftsreaktorn är uppfylld.

Utskottet ställer sig bakom regeringens bedömning

att de villkor som riksdagen satt upp för stängning

av den andra reaktorn i Barsebäcksverket inte är

uppfyllda. Dock kan utskottet konstatera att det

inom en rimlig tid torde finnas goda möjligheter att

nå de mål som är uppsatta för att kompensera

kraftbortfallet. Stängningen av den andra reaktorn

skall genomföras så snart som erforderliga villkor

fått genomslag. I likhet med regeringen bedömer

utskottet att detta blir fallet senast före utgången

av år 2003.

I enlighet med vad utskottet anförde när

riktlinjerna för energipolitiken behandlades är

målbilden i energipolitiken omfattande och uttryck

för ambitiösa åtaganden i förhållande till olika

samhällsintressen. Enligt utskottet får inte -

enligt de villkor som riksdagen satte upp år 1997 -

en stängning medföra negativa effekter i fråga om

elpriset, tillgången på el för industrin,

effektbalansen eller miljön och klimatet. Utskottet

vill understryka betydelsen av att regeringen

fortlöpande följer upp förutsättningarna för att

dessa villkor som riksdagen har ställt upp kan

uppfyllas. Utskottet vill också framhålla att det är

riksdagen som även fortsättningsvis prövar om nämnda

villkor är tillgodosedda inför ett beslut att stänga

den andra reaktorn i Barsebäcksverket.

Med anledning av den bedömning som utskottet nu

gjort bör därutöver följande gälla för det fortsatta

arbetet med omställningen av energisystemet. Det kan

konstateras att förutsättningarna för 1997 års

beslut delvis har förändrats. Av detta skäl

formulerar regeringen i skrivelsen ett omfattande

program för att ta fram kompletterande analyser och

förslag inom ramen för det fortsatta

omställningsarbetet. Utskottet vill uttala ett

starkt stöd för detta arbete; den mångfald av

insatser som programmet innehåller kommer att ge ett

rikhaltigt och delvis nytt material för de

ställningstaganden som regering och riksdag framöver

har att ta i energipolitiken. Av stor betydelse är

fortsatta kraftfulla satsningar på att utveckla de

förnybara energikällorna och ny teknik för

framtidens energisystem. När det gäller naturgasens

roll i det framtida energisystemet är det viktigt

att ta till vara den befintliga kapaciteten; ur

miljösynpunkt är naturgas att föredra framför andra

fossila bränslen. Vidare måste, enligt utskottets

mening, problemen med kapaciteten för överföring av

el till Sydsverige få en lösning.

Utgångspunkten för den långsiktiga strategin för

ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem

är en målmedveten satsning på forskning, utveckling

och demonstration. Målet skall vara att sänka

kostnaderna för ny energiteknik som grundar sig på

förnybara energislag och att främja

marknadsintroduktion av sådan teknik. Utskottet vill

betona betydelsen av fortlöpande utvärderingar av

dessa insatser i syfte att ge vägledning för hur

fortsatta aktiviteter skall utformas.

Utskottet ser med tillfredsställelse på att

regeringen avser att återkomma till riksdagen hösten

2001 i anslutning till budgetpropositionen för år

2002 med en förnyad bedömning av i vilken

utsträckning villkoren är uppfyllda för att stänga

den andra reaktorn i Barsebäcksverket.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna

2000/01:N4 (c), 2000/01:N5 (mp), 2000/01:N6 (fp),

2000/01:N7 (m), 2000/01:N8 (kd), 2000/01:N9 (v),

2000/01:N309 (m) och 2000/01:N331 (v).

Övriga kärnkraftsfrågor

Motionerna

I motion 2000/01:N242 (m) uttalas att

energipolitiken bör utformas så att de politiska

hindren för fortsatt och utvecklad användning av

kärnenergi tas bort. Riksdagen bör upphäva den

bestämmelse i kärntekniklagen (6 §) som förbjuder

vissa typer av kärnteknisk forskning, den s.k.

tankeförbudsparagrafen. Likaså bör bestämmelsen i

lagen (5 a §) som förbjuder uppförandet av

ytterligare kärnreaktorer upphävas. Med sådana

förändringar blir det säkerheten och ekonomin som

avgör kärnkraftens framtid, heter det.

Ett liknande budskap framförs i motion 2000/01:N262

(kd). Här sägs att den förstnämnda bestämmelsen i

kärntekniklagen - tankeförbudsparagrafen - har

behandlats av riksdagen ett flertal gånger men att

framförda förslag om att bestämmelsen skall slopas

har avvisats. Sannolikt beror detta på, menar

motionärerna, att frågan helt felaktigt har ansetts

kopplad till den vidare frågeställningen om

kärnkraftens ställning i vårt land. Principiell

kritik mot förbudet framförs numera, hävdas det i

motionen, helt oberoende av inställningen till

kärnkraftens nyttjande i Sverige och detta leder

till att paragrafen både kan och bör slopas.

Kärntekniklagen innebär ett förbud mot forskning på

kärnkraftsområdet i syfte att utveckla nya typer av

kärnreaktorer, heter det i motion 2000/01:N217 (kd).

Världens energiförsörjning är en så viktig fråga att

forskning måste få bedrivas på alla fronter. Frågan

är av principiell natur. Skall politiker ta sig

rätten att bestämma vilken typ av kunskap som skall

få tillföras samhället, eller skall forskningen vara

fri, så att vi alla kan ta ställning till eventuella

resultat och avgöra vad som vore värt att satsa på,

frågar sig motionärerna.

Även i motion 2000/01:N217 (kd) sägs att den

aktuella bestämmelsen i kärntekniklagen av många

uppfattas som en markering mot tankefriheten.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen behandlat

och avslagit motioner med krav på avskaffande av

förbudet. I samband med 1997 års energipolitiska

beslut anförde utskottet (bet. 1996/97:NU12 s. 49)

att förbudet i kärntekniklagen (6 §) mot vissa

förberedande åtgärder skall ses som ett komplement

till bestämmelsen i lagen (5 a §) om att tillstånd

att uppföra nya kärnkraftsreaktorer inte får lämnas.

Utskottet menade att bestämmelsen inte inkräktar

vare sig på det tekniska utvecklingsarbetet eller på

möjligheterna till fri opinionsbildning. I det

nämnda betänkandet återfinns en historisk

redogörelse om utskottets ställningstagande i

samband med att de berörda förbudsbestämmelserna

infördes i kärntekniklagen. Senast behandlade

utskottet de nu aktuella bestämmelserna i

kärntekniklagen våren 2000 (bet. 1999/2000:NU15 s.

16) och upprepade där sina tidigare

ställningstaganden. I likhet med tidigare tillfällen

avgavs en reservation (m, fp, kd) i frågan med krav

på att den aktuella bestämmelsen i kärntekniklagen

skall upphävas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har, som redovisats, vid upprepade

tillfällen behandlat den aktuella bestämmelsen i

kärntekniklagen. Utskottet vidhåller sin uppfattning

att det saknas skäl för riksdagen att ompröva

förbudet i kärntekniklagen mot vissa förberedande

åtgärder och hänvisar till vad utskottet anförde i

det energipolitiska betänkandet våren 2000 (bet.

1999/2000:NU15 s. 18). Utskottet vill understryka

att bestämmelsen inte inkräktar vare sig på det

tekniska utvecklingsarbetet och

forskningsverksamheten eller på möjligheterna till

fri opinionsbildning. Inte heller bör bestämmelsen

om förbud mot uppförande av ytterligare

kärnreaktorer upphävas.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna

2000/01:N242 (m), 2000/01: N217 (kd), 2000/01:N227

(kd), och 2000/01:N262 (kd) i här berörda delar.

Ekonomiska förutsättningar för elproduktion

från förnybara energikällor

Propositionen

I proposition 1999/2000:134 föreslås att ett nytt

system för att främja förnybar elproduktion skall

tas fram med sikte på ikraftträdande den 1 januari

2003. Systemet skall bygga på handel med certifikat

kombinerat med en skyldighet att inkludera en viss

andel förnybar el som uppfyller vissa miljö-

egenskaper i elleveranser eller elinköp.

Certifikatshandel kombinerad med kvoter skall på

sikt ersätta nu gällande stöd till förnybar och

småskalig elproduktion.

Regeringen meddelar i propositionen sin avsikt att

tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna

närmare förslag till teknisk utformning av ett

system baserat på certifikatshandel kombinerat med

kvoter.

Det nuvarande tillfälliga stödets utformning

Fram till den 1 november 1999 garanterades

ekonomiskt acceptabla villkor för småskalig

elproduktion genom det s.k.

leveranskoncessionssystemet. Inom ramen för detta

system baserades inköpspriset för småskalig

elproduktion på leveranskoncessionshavarens

försäljningspris för hushållskunder och andra mindre

förbrukare med avdrag för skäliga kostnader för

administration och skälig vinst. Prisnivån för den

småskaliga elproduktionen var vid början av år 1999

ca 25 öre per kWh. Svenska kraftnät har haft

regeringens uppdrag att för tiden den 1 november

1999-31 december 2000 (uppdelat på två

anbudsperioder) initiera en upphandlingsprocess som

underlättar för producenterna av småskalig kraft att

på marknadsmässiga grunder få avsättning för sin

kraftproduktion och som tillförsäkrar dem enkla och

tydliga villkor. Anbudsförfrågan gick ut till ca 200

elhandelsföretag. De flesta anbudsgivare har valt

att lämna bud i form av genomsnittspris och anbuden

har omfattat tillräckliga volymer för att garantera

avsättning för den småskaliga produktionen. Det

genomsnittliga anbudspriset beräknat som vägt

medelvärde med hänsyn till volymerna i de vinnande

anbuden uppgick till 13-14 öre per kWh.

I budgetpropositionen för år 2000 (prop.

1999/2000:1 utgiftsområde 21) föreslog regeringen

att inga beslut om den framtida stödnivån för den

småskaliga elproduktionen skulle fattas i avvaktan

på resultatet av Svenska kraftnäts upphandling.

Därför bemyndigade riksdagen - på näringsutskottets

förslag (bet. 1999/2000:NU3) - regeringen att

besluta om ersättningsnivån samt meddela närmare

föreskrifter om stödets utformning när resultatet av

upphandlingen förelåg. I december 1999 anmälde

regeringen det tillfälliga stödet till EG-

kommissionen för godkännande varvid stödnivån

föreslogs uppgå till 9 öre per kWh producerad el

från småskaliga elproduktionsanläggningar. Detta

innebar en genomsnittlig ersättningsnivå på 23 öre

per kWh. Regeringens bedömning var att denna

stödnivå är nödvändig för att ge den småskaliga

elproduktionen rimliga villkor och stimulera till en

fortsatt nyetablering av småskaliga

produktionsanläggningar. Kravet på enkelhet i

hanteringen av stödet talade vidare för en gemensam

stödnivå för de olika kraftslagen.

Det framtida stödsystemet för förnybar elproduktion

Målet med ett nytt stödsystem skall vara att främja

en fortsatt utbyggnad av elproduktion från förnybara

energikällor med vissa miljöegenskaper och samtidigt

stimulera en marknadsdynamik som skapar

förutsättningar för kostnadseffektivitet och

teknikutveckling utan att störningar i elmarknadens

funktion uppstår. Införandet av det nya systemet

skall ske på ett sådant sätt att rimliga

konkurrensvillkor för den förnybara elproduktionen

långsiktigt kan upprätthållas.

Med ett certifikat avses ett dokument som tilldelas

eller utfärdas av en elproducent som producerar el

med hjälp av sol, vind, vatten eller biobränsle.

Produktionsteknik, anläggningsstorlek, bränsle eller

andra miljöegenskaper kan behöva avgränsas så att

endast el som framställts på visst sätt skall kunna

ligga till grund för utfärdandet av certifikat.

Certifikatet är ett bevis på att en viss mängd el

producerats på ett angivet sätt. Certifikaten har

som syfte att vara bärare av det mervärde som el

producerad på ett visst sätt har i förhållande till

annan el. Förnybar elproduktion har oftast högre

produktionskostnader än andra produktionskällor,

vilket innebär att högre intäkter krävs än för annan

el, om elproducenten långsiktigt skall få täckning

för sina produktionskostnader.

Med kvot avses en förpliktelse eller ett åtagande

att leverera eller använda en bestämd mängd el som

faller inom avgränsningen för vad kvotsystemet

ekonomiskt skall stödja. I det fall då kvoten inte

innebär ett frivilligt åtagande bestämmer staten

storleken på kvoten. Utgångspunkten för kvoten är

ett mål för mängden producerad el som skall stödjas

eller dess andel av den totala eltillförseln ett

givet år. Kvoten beräknas således på den summerade

tillförselsidan, men den tillämpas på

användningssidan hos den enskilda aktören som

omfattas av kvotsystemet. Kvoten kan sättas antingen

i absoluta tal, mätt i GWh, eller som ett procenttal

som anger hur stor andel av den totala

elanvändningen som skall härröra från en viss form

av elproduktion. Avsikten är att kvotsystemet skall

vara teknikdrivande och successivt leda till en ökad

andel av den önskvärda elproduktionen på ett alltmer

kostnads-effektivt sätt. Det långsiktiga målet är

att el som produceras av förnybara energikällor och

uppfyller vissa miljökriterier skall kunna säljas

med kostnadstäckning utan stöd på en öppen

elmarknad.

När en efterfrågan på certifikat skapas får

dokumenten ett värde som producenten kan

tillgodogöra sig. Avsikten är att det värdet skall

täcka hela eller delar av den högre

produktionskostnad som är förknippad med den form av

elproduktionen som kvotsystemet är avsett att

stimulera. Den el som produceras i anläggningar

baserade på förnybara energikällor köps och säljs på

samma sätt som annan el, t.ex. genom bilaterala

avtal eller på elbörsen. För att skapa överblick och

enhetlighet förordar regeringen att det föreslagna

systemet med certifikatshandel kombinerat med kvoter

på sikt ersätter nu gällande stöd till förnybar och

småskalig elproduktion samtidigt som införandet av

det nya systemet sker på ett sådant sätt att rimliga

konkurrensvillkor för den förnybara elproduktionen

långsiktigt kan upprätthållas.

Enligt vad som sägs i propositionen överensstämmer

handel med certifikat kombinerad med ett kvotsystem

väl med det krav på marknadsnära system som regering

och riksdag tidigare förordat. Certifikatshandel

kombinerat med kvoter innebär en finansiering via

marknaden, vilket ger en ökad långsiktighet i

stödsystemet. Dessutom skapar modellen

affärsmöjligheter för aktörerna och en

marknadsdynamik som ger förutsättningar för

kostnadseffektivitet och teknikutveckling utan att

störningar i elmarknadens funktion uppstår. Detta är

enligt regeringens mening viktiga mål för ett

framtida stödsystem. Ett färdigt system med denna

utformning bör enligt regeringens mening kunna

utformas med sikte på ikraftträdande den 1 januari

2003.

Övergångslösning för att skydda småskalig

elproduktion

Ett syfte med den upphandling som genomförts av

Svenska kraftnät är att relationen mellan köpare och

säljare av den småskaliga kraften skall vara baserad

på marknadsmekanismer och inte på reglering och

fastprisavtal. Enligt regeringens bedömning är en

positiv utveckling av den småskaliga elproduktionen

beroende av en fortsatt anpassning till mer

marknadsnära förhållanden. Den upphandling som

genomförts under hösten 1999 har varit ett första

steg i denna riktning. Regeringen avser därför att

verka för att någon form av enhetliga avtalsvillkor

för förhållandet mellan producenter och köpare av

den småskaliga kraften tas fram också för åren 2001

och 2002. Samtidigt krävs stabila förhållanden i

gällande stödsystem och övriga regelverk för att

denna marknadsanpassning skall kunna ske parallellt

med en fortsatt utbyggnad av elproduktionen från

förnybara energikällor. Av detta skäl bör, enligt

regeringen, det tillfälliga stödet till småskalig

elproduktion förlängas t.o.m. utgången av år 2002,

och stödnivån på 9 öre per kWh bör ligga fast under

hela perioden.

Kostnaden för den övergångslösning som regeringen

föreslår uppskattas till ca 200 miljoner kronor per

år under åren 2001 och 2002. Eftersom betydande

variationer i såväl vattenkrafts- som

vindkraftsproduktionen förekommer är en exakt

bestämning av medelsbehovet inte möjlig. Ytterligare

utbyggnad av småskalig elproduktion, i enlighet med

det energipolitiska programmets genomförande, kan

därutöver medföra att anspråken på medel ökar något.

Regeringens samlade bedömning av stödbehovet är att

detta kommer att uppgå till i genomsnitt 210

miljoner kronor per år under åren 2001 och 2002.

Utskottet behandlar frågan om anslagets storlek

senare i betänkandet.

Motionerna

Det föreslagna stödsystemet är krångligt och

svårförståeligt, vilket bl.a. innebär att dess

verkliga kostnader döljs eftersom kostnaderna i

huvudsak ligger utanför statsbudgeten, lyder det

kritiska omdömet i motion 1999/2000: N42 (m).

Motionärerna hyser farhågor för att kostnaderna för

systemet i stor utsträckning kommer att vältras över

på elkonsumenterna, samtidigt som det kommer att bli

svårt att utvärdera exakt hur stor merkostnaden för

konsumenterna blir. Detta, sägs det, ökar i sin tur

risken för att stödsystemet permanentas.

I motion 1999/2000:N41 (kd) yrkas att riksdagen

skall avslå regeringens förslag till riktlinjer för

framtida stödsystem till elproduktion från förnybara

energikällor. Argumentet i motionen är att förslaget

är otydligt och att konsekvenserna är omöjliga att

förutse. Regeringens förslag att behålla den

nuvarande stödnivån på 9 öre per kWh fram till den

31 december 2002 avvisas i motionen; i stället bör

stödet ligga högre för att garantera fortsatt drift

av den befintliga och planerade volymen småskalig

elproduktion. Motionärerna menar att den osäkra

period som de småskaliga elproducenterna och

servicebranschen befinner sig i förlängs med

regeringens förslag i ytterligare två år. Vad som

följer därefter är i dagsläget omöjligt att förutse,

heter det.

För att kunna genomföra den kommande storskaliga

utbyggnaden av vindkraftverk i landet, som är så

nödvändig för omställningen till ett ekologiskt

samhälle, är det nödvändigt att effektbegränsningen

på 1 500 kW för småskalig elproduktion tas bort helt

och hållet, är budskapet i motion 2000/01: N265 (c).

Motionärens uppfattning är att den nämnda gränsen är

en kvarleva från gamla regler som inte hör hemma på

dagens fria elmarknad. Konsekvenserna blir enligt

motionären att t.ex. redan uppförda verk med

generator-effekt på 1 650 kW körs på 1 500 kW,

vilket är ett slöseri med ekonomin och mot sunt

förnuft. Mot bakgrund av att det numera i andra

länder finns färdigutvecklade vindkraftverk på 2

000-2 500 kW i generatoreffekt bör gränsen på 1 500

kW tas bort.

Det finns ingen anledning att nu ta ställning till

regeringens förslag om framtida riktlinjer för ett

nytt stödsystem för den småskaliga elproduktionen,

anförs det i motion 1999/2000:N43 (fp). Att redan nu

ta principiell ställning för ett kvotsystem, som

påminner om det gamla inmalningstvånget inom

jordbrukspolitiken, är inte nödvändigt. Enligt

motionärerna är risken med den föreslagna modellen

att den leder till att de extra kostnaderna för

olönsam energiproduktion övervältras på

konsumenterna utan tillfredsställande information. I

motionen erinras om att Folkpartiet sedan tidigare i

princip tagit ställning för att den småskaliga

elproduktionen efter utgången av år 2000 får agera

på elmarknaden på samma villkor som annan

produktion, och därmed avvisas regeringens förslag

till stöd.

Införandet av det nya systemet innebär att

merkostnaden för den dyrare förnybara elektriciteten

i huvudsak kommer att bäras av alla elkunder i

stället för av staten via subventioner, konstateras

i motion 2000/01:MJ780 (mp). Motionärernas

uppfattning är att det nya systemet innebär att

huvuddelen av de nuvarande stödformerna för

produktion av el från förnybara energikällor kan

slopas.

Vissa kompletterande uppgifter

Det nuvarande stödet på 9 öre per kWh producerad el

från småskaliga elproduktionsanläggningar

finansieras genom en särskild avgift på 0,2 öre per

kWh under år 2000. Avgiften tas ut av innehavare av

nätkoncession, vars ledningar är anslutna till

stamnätet. Avgiftsskyldigheten upphör sålunda vid

utgången av år 2000. Avgiftsuttaget regleras i lagen

(1999:1377) om tillfällig avgift för stöd till

småskalig elproduktion. I förordningen om stöd till

småskalig elproduktion (2000:614) lämnas

bestämmelser om den närmare utformningen av stödet.

Stödet godkändes i juni 2000 av EG-kommissionen. Ett

anslag på 250 miljoner kronor är uppfört för

ändamålet på statsbudgeten för år 2000 inom

utgiftsområde 21 (B 9 Skydd för småskalig

elproduktion). Stödet riktar sig till elproduktion

från småskaliga anläggningar med en effekt av högst

1 500 kW. Utbetalningen av stödet går till

elhandelsföretagen och ej direkt till producenterna

av den småskaliga kraften. Stödet bygger på träffade

standardavtal, kompletterade med åtagande från

elhandelsföretaget om ett pristillägg per kWh

levererad el.

I direktiven (dir. 2000:56) för den särskilde

utredare (direktör Nils Andersson) som har fått i

uppdrag att utforma ett nytt stödsystem ingår att

undersöka och klargöra eventuella behov av

komplement till detta system, exempelvis stöd med

samma funktion som investeringsstöd. Behovet av

komplement kan t.ex. bero på skillnader i

produktionskostnader till följd av anläggningars

olika ålder eller skilda förutsättningar för olika

produktionsformer. Utredaren skall också se på

möjligheten att hitta andra avgränsningar för stödet

än den i dag fastlagda gränsen för småskalig

elproduktion på 1 500 kW. Vidare skall beaktas

utvecklingen inom EG-rätten. Häri innefattas bl.a.

systemets förenlighet med EG:s statsstödsregler och

kommissionens framlagda förslag till direktiv om hur

elektricitet från förnybara energikällor skall få

tillträde till den inre marknaden. Det sägs i

uppdraget att begreppet småskalig produktion framför

allt har använts i syfte att definiera vilka

elproducenter som skall vara berättigade till olika

former av stöd. Nu gäller det att se på vilka

energikällor och anläggningar som bör vara

stödberättigade enligt certifikatsystemet och vilka

begränsningar som skall gälla för att omfattas av

det nya systemet. Utredaren skall redovisa sina

överväganden och förslag senast den 31 oktober 2001.

Flera EU-länder har infört eller planerar att

införa stödsystem som baseras på handel med

certifikat. Till dessa länder hör bl.a. Danmark,

Nederländerna, Italien och Belgien. EG-kommissionen

har uttalat sig positivt om denna typ av stödsystem

då dessa system främjar en ökad konkurrenskraft för

de förnybara energikällorna och anses vara förenliga

med en konkurrensutsatt marknad. Nyligen godkändes

det danska systemet för handel med gröna certifikat

av kommissionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till

ett nytt marknadsnära system för att främja förnybar

elproduktion från förnybara energikällor. Enligt

utskottets uppfattning kommer det nya systemet att

skapa möjligheter för en fortsatt utbyggnad av

elproduktion från förnybara energikällor, samtidigt

som det kommer att stimulera en marknadsdynamik som

främjar kostnadseffektivitet och teknikutveckling.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att det i

direktiven till den särskilde utredaren sägs att

systemet med certifikathandel och kvoter för

användningen av el från förnybara energikällor skall

utformas på ett sådant sätt att kontinuerliga

utvärderingar underlättas. Vidare tillstyrker

utskottet regeringens förslag att det tillfälliga

stödet till småskalig elproduktion förlängs t.o.m.

utgången av år 2002 och att den nuvarande stödnivån

på 9 öre per kWh ligger fast under denna period.

I tre av de motioner som väckts i ärendet -

1999/2000:N42 (m), 1999/2000:N41 (kd) och

1999/2000:N43 (fp) - yrkas avslag på regeringens

förslag om principerna för ett nytt stödsystem.

Utskottet finner grunderna för detta avvisande

synsätt svårförklarliga; här handlar det om att

utforma ett marknadsbaserat system för en

certifikathandel som innebär att realistiska mål för

tillförselökningen kan läggas fast och att de

ekonomiska konsekvenserna för konsumenterna blir

rimliga. Förslaget ansluter dessutom i hög grad till

pågående arbete inom EU. Kommissionen har uttalat

att stödsystem som bättre kan utnyttja

marknadskrafternas förmåga att sänka kostnaderna för

produktionen bör prioriteras. Flera av EU:s

medlemsländer har också introducerat

marknadsbaserade stödsystem såsom gröna certifikat,

kvothandel och upphandlingsmodeller. Till dessa

länder hör Danmark, Irland, Italien, Nederländerna

och Storbritannien. Enligt utskottets mening kommer

därmed Sverige att aktivt vara en del i en pågående

utveckling inom en stor del av EU.

När det gäller yrkandena i motionerna 1999/2000:N41

(kd) och 2000/01: N265 (c) om att nuvarande gräns på

1 500 kWh som definierar småskalig elproduktion bör

tas bort konstaterar utskottet att det ingår i

uppdraget för den särskilde utredaren att pröva

denna gräns.

Med det sagda avstyrker utskottet här behandlade

motioner i aktuella delar.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

Inledning

Regeringens förslag i budgetpropositionen till

anslag under utgiftsområde 21 redovisas i bilaga.

Riksdagen har, som tidigare redovisats, fastställt

riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84,

bet. 1996/97:NU12). I samband med beslutet godkände

riksdagen inriktningen och omfattningen av ett i

propositionen redovisat program för omställning av

energisystemet om totalt drygt 9 miljarder kronor.

Under år 1999 genomfördes temporära indragningar för

vart och ett av åren 1999 och 2000, varefter samma

belopp har lagts tillbaka för vart och ett av åren

2001 och 2002. I samband med 1999 års ekonomiska

vårproposition (prop. 1998/99:100) beslöt vidare

riksdagen (bet. 1998/99:FiU:20) om ytterligare en

omfördelning av anslagsbeloppen. Det innebär att det

för utgiftsområdet finns neddragningar på sammanlagt

drygt 420 miljoner kronor för åren 1999 och 2000. De

neddragningar som görs är att betrakta som en

omfördelning av anslagsbeloppen över tiden.

Anslagsbeloppet ökar därför med 210 miljoner kronor

för åren 2001 och 2002 jämfört med de belopp som

fastställts i det energipolitiska programmet. Därmed

kommer i princip allt som förts bort åren 1999 och

2000 att återföras under åren 2001 och 2002 till de

berörda anslagen. I årets budgetproposition föreslår

dock regeringen ytterligare omfördelningar i syfte

att finansiera stödet för den småskaliga

elproduktionen. Denna omfördelning innebär att 150

miljoner kronor förs bort från den beräknade ramen

för anslaget 35:2 Bidrag för att minska

elanvändningen för vart och ett av åren 2001 och

2002 och att 60 miljoner kronor förs bort från den

beräknade ramen för anslaget 35:3 Bidrag till

investeringar i elproduktion från förnybara

energikällor för vart och ett av åren 2001 och 2002.

Regeringen föreslår också att ramen för vindkraft

förstärks med 40 miljoner kronor under anslaget 35:3

Bidrag till investeringar i elproduktion från

förnybara energikällor. Stödet till vindkraften från

detta anslag uppgår därmed till 100 miljoner kronor

år 2001.

I det följande redovisas regeringens förslag till

olika anslag inom utgiftsområdet och motsvarande

förslag i aktuella motioner. Därefter redovisas

utskottets ställningstagande samlat i ett avslutande

avsnitt.

Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader

(35:1)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 120,2

miljoner kronor.

Statens energimyndighet inrättades den 1 januari

1998 för att tydliggöra och förstärka

myndighetsfunktionen inom energiområdet. Myndigheten

ansvarar för merparten av myndighetsfunktionerna på

energiområdet. Statens energimyndighet är

nätmyndighet enligt ellagen (1997:857) och

tillsynsmyndighet enligt naturgaslagen (2000:599).

Myndigheten skall bevaka energimarknadernas och

energisystemets utveckling och analysera sambanden

mellan energiteknik, miljö och ekonomisk tillväxt.

I myndighetens ansvar ingår myndighetsuppgifterna

inom tillförsel- och distributionsområdet,

energiberedskapen och den kommunala

energiplaneringen samt myndighetsuppgifter med

anknytning till naturresursplanering. Myndigheten

har huvudansvaret för att verkställa större delen av

det energipolitiska programmet och ett

samordningsansvar för omställningsåtgärderna.

Myndighetens ansvarsområden och uppgifter i övrigt

har utförligt beskrivits i budgetpropositionerna för

åren 1999 och 2000.

Motionerna

I motion 2000/01:N361 (m) hänvisas till att

motionärerna föreslår omfattande neddragningar av

anslagen kopplade till omställningsprogrammet. Som

en följd av dessa neddragningar kan

Energimyndighetens administrativa kostnader minskas,

sägs det. Förslaget i motionen är därför att

anslaget 35:1 Statens energimyndighet minskas med 40

miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

Ett motsatt budskap framförs i motion 2000/01:N367

(c). Här sägs att Energimyndighetens

förvaltningskostnader bör förstärkas med 10 miljoner

kronor. Skälet är den ökade arbetsbelastning som

följer av att åtgärderna till följd av

omställningsprogrammet skall påbörjas. Motionärerna

föreslår att denna utökning finansieras genom en

motsvarande neddragning på anslaget 35:2 Bidrag för

att minska elanvändningen.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2000/01:Fi211 föreslås att anslaget minskas med 20

miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag. Skälet för besparingen - som också gäller

övriga anslag inom det energipolitiska

omställningsprogrammet - är att partiet anser att

Barsebäck 1 på nytt skall tas i drift. Staten kan då

undgå kostnader för avvecklingen samtidigt som

större delen av åtgärdsprogrammen inom energiområdet

kan slopas. I motionen erinras också om att partiet

önskar att medel avsätts för stöd till

energisäkerhet i Östeuropa.

Bidrag för att minska elanvändning (35:2)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 325

miljoner kronor.

Anslaget disponeras för stöd till vissa

investeringar för att minska elanvändningen i

bostäder och vissa lokaler samt till investering för

ombyggnad och anslutning av eluppvärmda byggnader

till fjärrvärme och stöd till fjärrvärmenätet. Stöd

lämnas i form av bidrag.

Boverket är ansvarigt för stöd enligt förordningen

(1997:635) om statligt bidrag till vissa

investeringar för att minska elanvändningen i

bostäder och vissa lokaler. Länsstyrelserna har

ansvar för att administrera stödet.

Statens energimyndighet ansvarar för stöd enligt

förordningen (1997:634) om statligt bidrag till

investering för ombyggnad och anslutning av

eluppvärmda byggnader till fjärrvärme.

Länsstyrelserna har ansvar för att administrera

stödet.

Regeringen föreslår att bidrag för minskad

elanvändning återinförs fr.o.m. den 1 januari 2001.

Åtgärden bör omfatta bidrag till utbyggnad av

fjärrvärmenät, anslutning av fastigheter och lokaler

till fjärrvärme, konvertering till individuell

bränsleeldning samt stöd till solvärme i enlighet

med vad som beskrivs ovan. Dessutom föreslår

regeringen att Statens energimyndighet även

fortsättningsvis skall ha möjlighet att ge stöd till

projekt som innebär utveckling av ny teknik och nya

systemlösningar.

Motionerna

I motion 2000/01:N361 (m) anförs att

energieffektiviseringar fortlöpande kan genomföras

på elmarknaden utan statlig inblandning. Mot denna

bakgrund anser motionärerna att inga medel skall

föras upp på anslaget.

I syfte att finansiera den föreslagna

förstärkningen på Energimyndighetens

förvaltningsanslag förordas - som nyss nämnts - i

motion 2000/01:N367 (c) en motsvarande neddragning

på 10 miljoner kronor på detta anslag.

Även i Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2000/01:Fi211 yrkas - av tidigare redovisade skäl -

att inga medel skall föras upp på anslaget.

Bidrag till investeringar i elproduktion från

förnybara energikällor (35:3)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 305

miljoner kronor.

Anslaget disponeras för bidrag till vissa

investeringar inom energiområdet. Stödet lämnas i

form av bidrag till investeringar i

biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk och

småskalig vattenkraft samt för utveckling och

provning av ett upphandlingsförfarande för ny teknik

för elproduktion med förnybara energislag.

Investeringarna i småskalig vattenkraft torde i

huvudsak komma att gälla utnyttjande av redan

befintliga regleringar samt förbättrad turbinteknik.

Förordningen (1998:22) om statligt stöd till vissa

investeringar inom energiområdet trädde i kraft i

februari 1998. I förordningen finns bestämmelser om

stöd till investeringar i biobränslebaserad

kraftvärme, vindkraftverk och småskalig vattenkraft.

Vad gäller upphandling av ny elproduktionsteknik

har det förslag till förordning som tidigare anmälts

till EG-kommissionen för granskning enligt

statsstödsreglerna återkallats. Det

metodutvecklingsarbete som för närvarande bedrivs av

Energimyndigheten för detta stöd har tillsammans med

kommissionens arbete med ett direktiv för förnybar

energiproduktion visat på behovet av en

vidareutveckling av stödets utformning. Detta arbete

har under slutet av år 1999 samordnats med det

arbete som genomförts inom den interdepartementala

arbetsgruppen för förnybar elproduktion som

tillsattes av regeringen i december 1999 och vars

arbete legat till grund för regeringens proposition

1999/2000:134 om ekonomiska förutsättningar för

elproduktion från förnybara energikällor.

Av totalt 305 miljoner kronor som skall anvisas för

år 2001 uppgår ramen för biobränsleeldad kraftvärme

till 130 miljoner kronor. Ramen för stöd till

vindkraft år 2001 uppgår - efter förstärkning - till

100 miljoner kronor. Ramen för småskalig vattenkraft

uppgår efter finansiering av anslag 35:10 Skydd för

småskalig elproduktion respektive utökat

investeringsstöd till vindkraft till 47 miljoner

kronor år 2001. Efter finansiering av skydd för

småskalig elproduktion respektive utökat

investeringsstöd till vindkraft uppgår ramen för

upphandlingsförfarande för ny teknik för

elproduktion med förnybara energislag under år 2001

till 28 miljoner kronor. Av totalt 168 miljoner

kronor som regeringen har för avsikt att föreslå för

år 2002 planeras ramen för biobränsleeldad

kraftvärme uppgå 85 miljoner kronor och ramen för

vindkraft till 70 miljoner kronor. Ramen för

småskalig vattenkraft respektive

upphandlingsförfarandet planeras uppgå till 4

respektive 9 miljoner kronor under år 2002.

Motionerna

I motion 2000/01:N260 (s) pläderas för att ett

långsiktigt mål skall läggas fast för vindkraftens

roll i det svenska energisystemet. Ett rimligt

långsiktigt planerings- och produktionsmål för

vindkraftens utbyggnad är, enligt motionärerna, 10

TWh per år.

Moderata samlingspartiet anser att såväl särskilda

produktionsskatter som subventioner bör tas bort,

uttalas i motion 2000/01:N361 (m). Mot denna

bakgrund anser motionärerna att inga medel skall

föras upp på anslaget.

I motion 2000/01:N262 (kd) föreslås inga

anslagsförändringar i förhållande till regeringens

förslag. I motionen sägs att Sveriges

energiförsörjning skall tryggas genom en långsiktig

och medveten energipolitik med fasta spelregler där

inhemska förnybara energikällor och bränslen utgör

en växande bas. Det är den enda i dag kända vägen

mot det ekologiskt uthålliga energisystemet, sägs

det.

Investeringsbidrag för uppförande, upprustning

eller effekthöjning av småskaliga vattenkraftverk

bör, anförs det i motion 2000/01:N226 (kd), öka

kraftigt inom ramen för programmet för

energiomställning. Dock framförs inte något krav på

ökat anslag i motionen.

I motion 2000/01:N229 (kd) omtalas att

vindkraftsbranschen efterlyser en plan från

riksdagen och regeringen om produktionsmål på 10 TWh

per år för vindkraft. Enligt motionärens mening

borde ett vindkraftsprogram omfatta ca 15 000

vindkraftverk på 10 år.

Tillståndsprövningen för små vattenkraftverk måste

bli enklare och billigare, lyder budskapet i motion

2000/01:N382 (c). I lagstiftningen måste, menar

motionärerna, det klargöras att förnybar

energiproduktion är ett riksintresse och en

nationell resurs. Utbyggnad av vattenkraft skall,

efter sedvanlig miljöprövning, vara tillåten på alla

ställen där inte miljölagstiftningen klart säger att

den är förbjuden. I motionen tas också upp villkoren

för vindkraftsproduktionen. Systemet är uppbyggt

kring bidrag, och vindkraftsproducenter klarar sig

inte utan investeringsbidrag, sägs det. För att våga

göra investeringar i mångmiljardklassen, måste

ersättningen läggas fast på en för producenten

acceptabel nivå under minst 20 år utan att sänkas.

Motionärerna pekar dock på att den måste anpassas

till en europeisk prisnivå, eftersom det mer och mer

blir en europeisk elenergimarknad.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2000/01:Fi211 yrkas - av tidigare redovisade skäl -

att inga medel skall föras upp på anslaget.

I motion 2000/01:MJ841 (fp) föreslås att mer

resurser avsätts till investeringar i elproduktion

från förnybara energikällor. Däremot anser

motionärerna att bidrag till så kallad småskalig

vattenkraftsutbyggnad inte bör utgå. I stället bör

regeringen ge Naturvårdsverket i uppdrag att

genomföra en inventering av uppdämda vattendrag som

kan restaureras i syfte att återskapa strömmande

vatten.

I motion 2000/01:N369 (fp) framförs ett motsatt

budskap. Här sägs att småskaliga kraftverk måste ges

möjlighet att utvecklas i mindre vattendrag och att

ansökningsförfarandet för start av småskaliga

vattenkraftverk måste förenklas och tidsminimeras.

Motionären menar att detta är ett led i

kraftförsörjningen och att start av småskaliga

vattenkraftverk kan ge ett positivt bidrag till

glesbygdens överlevnad.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen har uppdragit åt Statens energimyndighet

att senast den 30 april 2001 redovisa områden med

särskilt goda vindförutsättningar, specificera vilka

kriterier som bör gälla för sådana områden samt med

stöd av denna redovisning lämna förslag till

lämpliga planeringsmål för vindkraften samt till

åtgärder som behövs för att möjliggöra att sådana

planeringsmål uppfylls. Energimyndigheten skall

vidare utreda förutsättningarna för att utföra

kompletterande vindenergikarteringar, utveckla

uppföljningen av den faktiska vindenergiproduktionen

och ta fram underlag för bedömning av behov och

kostnader för nätförstärkningar i olika delar av

landet.

Regeringen beslutade i juli 2000 att tillsätta en

interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att

genomföra en studie om de övergripande

förutsättningarna för lokalisering av vindkraftverk

till havs och i fjällområden. Genomförandet av en

sådan kartläggning har föreslagits i betänkandet

Rätt plats för vindkraften (SOU 1999:75). I studien

bör som ett första steg ingå att redovisa förslag på

några områden, främst till havs, vilka kan bedömas

som lämpliga för ett pilotprojekt. Andra förslag som

skall behandlas gäller bl.a. vindkraft i den

kommunala planeringen, harmonisering av

tillståndsprövning för vindkraftverk samt påverkan

och hänsynstaganden i vindkraftens närområde.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med

förslag om ett lämpligt planeringsmål för

vindkraften och förslag för att möjliggöra att ett

sådant planeringsmål uppfylls.

Bestämmelser som rör vattenverksamhet och

vattenanläggningar finns i miljöbalken (1998:808).

Miljödepartementet har ansvaret för en pågående

översyn av miljöbalken. Regeringen planerar en

mindre omfattande proposition våren 2001 samt en

större sådan våren 2003 med ändringar i miljöbalken.

Åtgärder för effektivare energianvändning (35:4)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 119

miljoner kronor.

Anslaget disponeras för åtgärder för en effektivare

energianvändning i enlighet med riktlinjerna för

1997 års energipolitiska beslut. Anslaget omfattar

teknikupphandling, information, utbildning,

provning, märkning och certifiering samt kommunal

energirådgivning.

Riksdagen godkände hösten 1997 ekonomiska ramar för

anslaget om sammantaget 446 miljoner kronor för

perioden 1998-2002. Anslagsnivån som föreslås för år

2001 och beräknas för år 2002 ligger i linje med den

ekonomiska planeringsramen för dessa åtgärder enligt

1997 års energipolitiska beslut. Regeringen anser

att en omfördelning av ramanslaget över tidsperioden

1999-2002 bör göras. En större del av anslaget bör

användas under senare del av perioden. Det innebar

att anslagsbeloppet under vart och ett av åren 1999

och 2000 minskades med 25 miljoner kronor, jämfört

med de beräknade anslagsbelopp som angavs i

budgetpropositionen för 1998, för att sedan öka med

25 miljoner kronor under vart och ett av åren 2001

och 2002.

I propositionen sägs att det finns ett behov av att

utveckla åtgärderna så att en anpassning såväl till

utvecklingen på marknaden som till den

internationella utvecklingen kan ske. Regeringen

avser därför att tillsätta en arbetsgrupp i

Regeringskansliet med denna uppgift.

I propositionen föreslås också att regeringen skall

få möjlighet att göra åtaganden även efter det

aktuella budgetåret och fördela åtaganden över

femårsperioden. Riksdagen föreslås bemyndiga

regeringen att besluta om sådana åtaganden.

Motionerna

Det är angeläget att stimulera om- och tillbyggnad

av fastigheter, byte av fönster och installation av

solfångare i syfte att minska energiförbrukningen,

framhålls i motion 2000/01:N360 (s).

Enligt förslag i motion 2000/01:N361 (m) skall inga

medel föras upp på anslaget.

I motion 2000/01:N262 (kd) föreslås att anslaget

minskas med 25 miljoner kronor. Motionärerna menar

att det är osannolikt att hela anslaget på 119

miljoner kan nyttjas på ett effektivt och

verkningsfullt sätt. Det uttalas också att

tilläggsisoleringens betydelse inte har fått

tillräcklig uppmärksamhet i det energipolitiska

programmet. I stället bör frågan om

stimulansåtgärder för tilläggsisolering på

motsvarande sätt som gäller för konvertering från

elvärme till annan uppvärmning prövas.

Frågan om de regionalpolitiska energikontorens

långsiktiga finansiering är ämnet i motion

2000/01:N303 (c). Genom att skapa regionala

energikontor vill EU försäkra sig om att regionerna

inte går miste om de möjligheter till företagande,

sysselsättning, inflytande, miljövinster,

komfortförbättringar och stärkt ekonomi som en

långsiktig satsning på energieffektivisering och

förnybara energikällor erbjuder, menar motionärerna.

Föreningen Sveriges regionala energikontor är en

från myndigheter fristående och partipolitiskt

obunden förening som har till uppgift att vara en

nationell och internationell pådrivare i

omställningsarbetet. Föreningen har fått till

uppgift att driva frågan om de svenska

energikontorens fortlevnad som oberoende energiorgan

i enlighet med EU:s direktiv. En statlig uppbackning

av de regionala energikontoren i Sverige skulle

innebära en förstärkning av det pågående arbetet med

att ställa om Sveriges energisystem, samt en

försäkran om att regionerna har en viktig roll i det

arbetet.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2000/01:Fi211 yrkas - av tidigare redovisade skäl -

att inga medel skall föras upp på anslaget.

Den främsta förklaringen till att energisparandet

inte ger önskade effekter torde vara att åtgärder

kräver investeringar, heter det i motion

2000/01:N363 (fp). Kommuner, landsting och andra

anser sig inte kunna prioritera dessa investeringar,

trots att det i många fall är långsiktigt lönsamt.

Motionären menar att statens roll i sammanhanget är

avgörande.

Vissa kompletterande uppgifter

I regeringens skrivelse 2000/01:15 om den fortsatta

omställningen av energisystemet sägs att regeringen

i det fortsatta arbetet med energieffektivisering

skall utgå från vissa rapporter och utredningar som

presenterats under den senaste tiden. Här nämns

Energimyndighetens strategi för rationell

energianvändning samt en plan för ett svenskt SAVE-

program (Specific actions for vigorous energy

efficiency - EU:s program för ett hållbart och

effektivt energiutnyttjande), EG-kommissionens

handlingsplan för effektivare energianvändning samt

betänkandena från Klimatkommittén (SOU 2000:23

Förslag till Svensk Klimatstrategi) och

Miljömålskommittén (SOU 2000:52 Framtidens miljö -

allas vårt ansvar). Det meddelas också att

regeringen avser att inom kort tillsätta en

arbetsgrupp med uppgift att vidareutveckla och

prioritera bland förslagen till åtgärder för att

främja en mer rationell energianvändning. Enligt

uppgift kommer denna arbetsgrupp att ledas av

företrädare för Näringsdepartementet.

Energiforskning (35:5)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 431,3

miljoner kronor.

Anslaget disponeras för bidrag till stöd för

forskning och utveckling på energiområdet.

Naturvetenskapliga forskningsrådet,

Teknikvetenskapliga forskningsrådet,

Byggforskningsrådet,

Kommunikationsforskningsberedningen och Statens

energimyndighet disponerar delar av anslaget.

Statens energimyndighet ansvarar för redovisningen

av den verksamhet som finansieras över anslaget.

Förordningen (1998:222) om stöd till energiforskning

trädde i kraft den 15 juni 1998. I förordningen

finns bestämmelser om stöd till energiforskning i

enlighet med 1997 års energipolitiska beslut. I

programmet ingår stöd till energiforskning,

forskning om energisystemet, forskningssamarbete med

länderna i Östersjöregionen och etanolproduktion

från skogsråvara.

Under år 1999 har totalt 320 miljoner kronor

fördelats till energiforskning. Anslaget används i

huvudsak till att finansiera forskning vid

universitet och högskolor. Stöd över anslaget täcker

100 % av projektkostnaderna.

Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att i

samband med stöd till energiforskning göra åtaganden

även efter det aktuella budgetåret. Sådana

bemyndiganden behövs även för år 2001 för att

möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i

forsknings- och utvecklingsarbetet. Riksdagen

föreslås bemyndiga regeringen att besluta om sådana

åtaganden.

Motionerna

I motion 2000/01:N242 (m) anförs att statens

engagemang och stöd bör begränsas till att omfatta

grundläggande energiforskning samt utveckling och

tillämpning av ny energiteknik. Motionärerna vill

framhålla att regeringens omfattande stöd- och

bidragspolitik avseende bl.a. minskad elanvändning,

förnybara energikällor och effektivare elanvändning

i flera utvärderingar har visat sig vara

misslyckade. Det är dags, heter det, att ta

konsekvenserna av dessa resultat och renodla statens

stöd också på energiområdet till att enbart omfatta

forskning och utveckling av ny teknik.

Energiforskningen skall vara långsiktig och inte

direkt relaterad till regeringens kortsiktiga

energipolitik, meddelas i motion 2000/01:N361 (m).

Skälet är att energiforskningen är viktig och på

sikt bör öka. I motionen pläderas för att

forskningsinsatserna avseende etanolproduktion från

skogsråvara skall lyftas ut ur

energiforskningsprogrammet. Det yrkas också att

anslaget minskas med 30 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag.

Kristdemokraterna stöder principiellt regeringens

satsningar inom energiforskningen, uttalas det i

motion 2000/01:N262 (kd). Motionärerna noterar med

tillfredsställelse att regeringen har insett värdet

av den framstående forskning kring solcellsteknik

som bedrivs i vårt land. Däremot betvivlas behovet

av statliga insatser i forskningsverksamheten vid

General Motors eller Ford. Mot denna bakgrund yrkar

motionärerna att anslaget minskas med 100 miljoner

kronor i förhållande till regeringens förslag.

Även i motion 2000/01:N367 (c) berörs samarbetet

med fordonsindustrin. Här sägs att ett utökat

samarbete med svensk fordonsindustri kring

utveckling av mer miljövänliga och energieffektiva

fordon inte får gå ut över statens anslag till

forskning och utveckling inom energiområdet vid

universitet och högskolor. I syfte att motverka en

sådan nedskärning yrkar motionärerna att 100

miljoner kronor skall tillföras anslaget.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2000/01:Fi211 yrkas - av tidigare redovisade skäl -

att anslaget minskas med 200 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag.

Energiteknikstöd (35:6)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 130

miljoner kronor.

Anslaget disponeras för stöd till utveckling av ny

energiteknik i företag och branscher.

Forskningsinsatser som är strategiska för

teknikutvecklingen skall genomföras i samverkan

mellan staten och näringslivet. Förordningen

(1998:653) om statligt stöd till energiteknik trädde

i kraft i juli 1998. I förordningen finns

bestämmelser om stöd till ny energiteknik i enlighet

med 1997 års energipolitiska stöd.

Enligt uppgifter i propositionen har under år 1999

beslut fattats om totalt 236 miljoner kronor från

anslaget. Anslaget används till att finansiera

forskning vid universitet och högskolor samt

tillämpad branschgemensam forskning vid institut och

företag. En nära samverkan med näringslivet har

eftersträvats, och samfinansiering från näringslivet

med 60 % av de totala programkostnaderna är

vanligast förekommande.

Av propositionen framgår också att regionala

tillväxtavtal för åren 2000-2002 omfattar åtgärder

inriktade på energiproduktion och teknikutveckling.

Anslaget får disponeras för att medfinansiera sådana

åtgärder.

För att möjliggöra fortsatt kontinuitet och

långsiktighet i verksamheten är det nödvändigt att

åtaganden kan göras även efter det aktuella

budgetåret. Regeringen föreslår därför att riksdagen

bemyndigar regeringen att besluta om sådana

åtaganden.

Motionerna

I motion 2000/01:N350 (s) påtalas att ett

informationscentrum för vindkraft kan knytas till

Högskolan på Gotland. Högskolan på Gotland har -

enligt motionärerna - unika förutsättningar och

kompetens inom området. Ett informationscentrum för

vindkraft på Gotland kan, sägs det, organisatoriskt

utgöra en del av högskolan och etableras som en

avdelning av högskolans avdelning för samverkan med

näringslivet (Innova).

Regeringen anger i såväl ord som handling att det

är de förnybara energikällorna, framför allt

vindkraft och biobränslebaserad kraftproduktion, som

måste öka, konstateras i motion 2000/01:N242 (m).

Motionärerna håller med om att båda energikällorna

har sina förtjänster i synnerhet när det gäller

deras begränsade miljöpåverkan. Men, sägs det,

förutsättningen måste vara, såväl för dessa som för

andra energislag, att de skall klara

energimarknadens konkurrens utan subventioner. Det

är enligt motionärerna mycket tveksamt om de stöd

som i dag utgår till dessa energislag kan klassas

som forskning och utveckling av ny energiteknik. Det

är snarare fråga om en subvention till en i dag

redan etablerad teknik. Dessa stöd - i synnerhet det

omfattande stödet till el producerad i vindkraftverk

- är, uttalas det, knappast rimliga på en avreglerad

energimarknad. Motionärerna hävdar att det är mycket

svårt att bedöma hur stor potentialen är för dessa

energislag om förutsättningen är att de måste klara

sig på strikt kommersiella villkor.

I motion 2000/01:N361 (m) betraktas utvecklingen av

ny energiteknik som angelägen. Men motionärerna

anser det inte vara rimligt att inom ramen för

energiteknikstödet innefatta verksamheter som är

kopplade till de regionala tillväxtavtalen. Mot

denna bakgrund yrkar motionärerna att anslaget

minskas med 10 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag.

Som tidigare nämnts betvivlas i motion 2000/01:N262

(kd) behovet av statliga insatser i globala

bilkoncerners forskningsverksamhet. Även under detta

anslag är detta ett skäl för motionärerna att yrka

en anslagsminskning med 100 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2000/01:Fi211 yrkas - av tidigare redovisade skäl -

att inga medel skall föras upp på anslaget.

I motion 2000/01:N209 (mp) argumenteras för att

upphandlingen av energibesparande teknik inom

Statens energimyndighet slås samman med den

arbetsenhet på Närings- och teknikutvecklingsverket

(NUTEK) som går under namnet

Miljöteknikdelegationen. Motionärerna pekar på att

de två enheterna redan har ett visst samarbete kring

upphandling. Enheten bör ges det nya namnet Statlig

katalys av miljöbesparande innovationer. Enligt

motionärernas mening skulle en sådan åtgärd bredda

området för upphandling till att gälla all slags

miljöförbättrande teknik och ge den

miljöförbättrande teknikupphandlingen ny fart.

Tyvärr är det industriella intresset svagt, och

därför finns inte någon stor svensk

solcellstillverkare eller tillverkare av det

fönsterglas som behövs för tunnfilmsprodukten,

påtalas i motion 2000/01:N215 (mp). Av detta skäl

behövs, menar motionärerna, någon form av startstöd

för att få i gång verksamheten. I motionen hävdas

att Tyskland subventionerar solenergi och där har

företaget Siemens presenterat en tunnfilmssolcell.

Av denna anledning krävs en strategi vad gäller

"gröna" lösningar och att få dem i produktion här

hemma. Om kunskapen och tekniken finns, men inte

förmågan eller viljan, finns det anledning för

regeringen att försöka lösa de eventuella problem

som finns i processen - utan att för den delen

åsidosätta rådande konkurrensregler, lyder

budskapet. Syftet med detta är, menar motionären,

att i ett större och längre perspektiv säkra och

utveckla miljövänliga energialternativ, gröna jobb

och en framskjuten forskningsposition.

Introduktion av ny energiteknik (35:7)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 230

miljoner kronor.

Anslaget disponeras för att främja utvecklingen av

teknik baserad på förnybara energislag och effektiv

energianvändning i industriella processer i försöks-

eller fullskaleanläggningar. Förordningen (1998:654)

om energiteknikbidrag trädde i kraft den 15 juli

1998. I förordningen finns bestämmelser om stöd till

ny energiteknik i enlighet med 1997 års

energipolitiska beslut.

Det finns, enligt regeringen, ett behov av att

utveckla och introducera nya typer av styrmedel som

komplement till lagstiftning, skatter och

subventioner. Regeringen har därför i augusti 2000

beslutat att inom Regeringskansliet tillsätta en

förhandlare (förhandlingschef Hans Christer Olson)

med uppgift att ta fram underlag och förslag till

långsiktiga avtal med den energiintensiva industrin

i syfte att på ett kostnadseffektivt sätt uppnå

effektivare energianvändning och att minska

utsläppen av växthusgaser. Förhandlaren skall till

sitt förfogande ha en expertgrupp bestående av

representanter för berörda departement och

myndigheter.

Under år 1999 har beslut tagits om totalt 138

miljoner kronor. Under perioden 1998-2000 har

hittills beslut fattats om 494 miljoner kronor och

153 miljoner kronor har betalats ut. Medfinansiering

från andra statliga finansiärer och samfinansiering

från näringslivet förekommer.

Av propositionen framgår också att regionala

tillväxtavtal för åren 2000-2002 omfattar åtgärder

inriktade på energiproduktion och teknikutveckling.

Anslaget får disponeras för att medfinansiera sådana

åtgärder.

För att möjliggöra fortsatt kontinuitet och

långsiktighet i verksamheten är det nödvändigt att

åtaganden kan göras även efter det aktuella

budgetåret. Regeringen föreslår därför att riksdagen

bemyndigar regeringen att besluta om sådana

åtaganden.

Motionerna

Även under detta anslag anförs i motion 2000/01:N361

(m) att det inte är rimligt att inom ramen för

energiteknikstödet innefatta verksamheter som är

kopplade till de regionala tillväxtavtalen. Mot

denna bakgrund yrkar motionärerna att anslaget

minskas med 20 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2000/01:Fi211 yrkas - mot bakgrund av tidigare

redovisade skäl - att anslaget minskas med 200

miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag.

Energipolitiskt motiverade klimatinsatser (35:8)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 50

miljoner kronor.

Anslaget disponeras för energipolitiskt motiverade

internationella klimatinsatser. Sådana insatser

ingår som en viktig del i strategin för minskad

klimatpåverkan från energisektorn. Insatserna skall

huvudsakligen avse s.k. gemensamt genomförande inom

ramen för FN:s klimatkonvention. Med gemensamt

genomförande avses att konventionens parter med höga

åtgärdskostnader för utsläppsminskningar tillsammans

med ett mottagarland med lägre åtgärdskostnader

vidtar åtgärder i detta land och i gengäld erhåller

en kreditering som kan räknas av mot egna utsläpp

vid uppfyllande av åtaganden att minska eller

begränsa utsläpp av växthusgaser.

Under åren 1993-1997 har NUTEK genomfört åtgärder

för att effektivisera energianvändning och

introducera förnybara energislag i Baltikum och

Östeuropa. Syftet är att minska utsläppen av

koldioxid och andra klimat- och miljöpåverkande

ämnen från energisystemen i dessa länder. Sedan år

1998 ansvarar Statens energimyndighet för

motsvarande verksamhet. Sammantaget har regeringen

beviljat 368,4 miljoner kronor för verksamheten

under perioden 1993-1999. Huvuddelen har använts för

långivning till anläggningsägare för att finansiera

investeringar i uppvärmningssektorn. Under perioden

t.o.m. år 1999 omfattade programmet 63 projekt som

var färdigställda och tagna i drift. Sammantaget har

Energimyndigheten beräknat att de hittills

genomförda investeringarna bidragit till en

minskning av utsläppen på 340 000 ton koldioxid per

år jämfört med situationen innan insatserna

genomförts.

För att möjliggöra fortsatt kontinuitet och

långsiktighet i verksamheten är det nödvändigt att

åtaganden kan göras även efter det aktuella

budgetåret. Regeringen föreslår därför också under

detta anslag att riksdagen bemyndigar regeringen att

besluta om sådana åtaganden.

Täckande av förluster i anledning av statliga

garantier inom energiområdet (35:9)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 5

miljoner kronor.

Anslaget disponeras för utgifter för förluster i

samband med lånegarantier som har lämnats enligt

förordningen (1981:717) om statlig garanti för

utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol och

förordningen (1988:805) om statligt stöd ur

Energiteknikfonden, m.m.

Ställda garantier enligt förordningen om statlig

garanti för utvinning m.m. av olja, naturgas eller

kol har avvecklats successivt och avser numera

enbart verksamhet inom naturgasområdet. Dessa

garantier är bundna genom avtal (prop. 1987/88:72,

bet. 1987/88:NU16). Garantiramen uppgår till 1 000

miljoner kronor (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet.

1991/92:NU25). Den 31 december 1997 uppgick summan

av utestående garantier till ca 116 miljoner kronor.

Någon avgift för garantin tas inte ut. Motsvarande

belopp belastar i stället anslaget.

Under år 1999 har inga infrianden gjorts under

anslaget. Inga återvinningar och inga avgifter har

inbetalats för garantier hänförliga till

förordningen (1981:717) om statlig garanti för

utvinning av olja, naturgas eller kol. Beräknade

förluster uppgår till 5 miljoner kronor för vart och

ett av åren 2001, 2002 och 2003.

Skydd för småskalig elproduktion (35:10)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 210

miljoner kronor.

Anslaget disponeras av Energimyndigheten för bidrag

till småskalig elproduktion. Stödet utbetalas med 9

öre per kWh el som produceras i

elproduktionsanläggningar med en effekt om högst 1

500 kW. Stödet godkändes i juni 2000 av EG-

kommissionen. De villkor som gäller för stödet

regleras i förordningen om stöd till småskalig

elproduktion (2000:614) som trädde i kraft den 15

juli 2000.

I enlighet med förslagen i proposition

1999/2000:134 om ekonomiska förutsättningar för

elproduktion från förnybara energikällor föreslår

regeringen att det nuvarande tidsbestämda stödet

förlängs t.o.m. utgången av år 2002. Som tidigare

nämnts föreslår regeringen en finansiering som

innebär att anslaget 35:2 Bidrag för att minska

elanvändning minskas med 150 miljoner kronor för

vart och ett av åren 2001 och 2002 och att anslaget

35:3 Bidrag till investeringar i elproduktion från

förnybara energikällor på motsvarande sätt minskas

med 60 miljoner kronor för vart och ett av åren 2001

och 2002. På så sätt skapas utrymme inom

utgiftsområde 21 Energi på 210 miljoner kronor för

här aktuellt anslag under vart och ett av åren 2001

och 2002.

Motionen

I motion 2000/01:N311 (mp) sägs att namnet

"minikraftverk" kan låta litet och ofarligt. Men

dessa små kraftverk förstör lika mycket, menar

motionärerna, i de små vattendragen som de stora

kraftverken gör i de stora. Vattenflödet regleras

och vattennivån varierar med periodvis torrlagda

stränder som följd. Regeringens produktionsmål för

minikraftverken på 0,25 TWh skulle, enligt

motionärerna, innebära att nästan 200 nya

minikraftverk skulle behöva byggas. Detta skulle

vara totalt förödande för de arter som är beroende

av strömmande vatten, arter som redan är hårt

trängda. Det paradoxala är, anförs det, att hotet

mot de små vattendragen inte skulle finnas alls utan

bidragen, eftersom dagens låga elpris och

konkurrensen från andra energislag gör att

minikraftverk är olönsamma i sig. Utan de statliga

bidragen skulle det knappast byggas något

minikraftverk i Sverige. Motionärerna hävdar att det

är ett politiskt beslut som skapar hotet mot en

redan trängd biologisk mångfald.

Vissa kompletterande uppgifter

Med småskalig vattenkraft avses vattenkraft med en

installerad effekt som är mindre än 1 500 kW. Bidrag

lämnas med 15 % av investeringen i miljövänliga,

småskaliga vattenkraftverk. I samband med 1997 års

energipolitiska beslut gjordes bedömningen att 0,25

TWh årlig elproduktion skulle kunna tillkomma inom

en femårsperiod. Räknat på genomsnittlig produktion

för småskaliga vattenkraftverk motsvarar detta 200

verk. I beslutet sades att investeringarna i

huvudsak torde komma att gälla redan befintliga

anläggningar och utnyttjandet av redan befintliga

regleringar samt förbättrad turbinteknik.

Statens energimyndighet har därefter på regeringens

uppdrag i samråd med Fiskeriverket och

Naturvårdsverket föreskrivit vilka miljökrav ett

vattenkraftverk av aktuell storlek skall uppfylla

för att anses som miljöanpassat. Uppdraget

redovisades den 1 april 1999. Sammanfattningsvis

innebär dessa riktlinjer att i princip bara

effektivisering, ombyggnad eller återuppbyggnad av

befintliga anläggningar kan komma i fråga för

bidrag.

Statens energimyndighet har i årsredovisningen för

år 1999 rapporterat att det totalt har inkommit 25

ansökningar om investeringar i småskalig

vattenkraft. Bidragsansökningarna uppgår till 15,5

miljoner kronor. Åtta ansökningar har beviljats stöd

till ett belopp om 4,2 miljoner kronor. En ansökan

har avslagits och två har återtagits (varav en

tidigare beviljad). Statens energimyndighet bedömer

att det blir svårt att nå målet om en ökad årlig

elproduktion från små vattenkraftverk. Orsakerna

till detta är bl.a. de höga miljökrav som uppställts

och de låga elmarknadspriserna.

Ersättning för vissa kostnader vid avveckling av en

reaktor i Barsebäcksverket (35:11)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 337

miljoner kronor.

Anslaget skall användas för ersättning till

Barsebäcks Kraft AB (BKAB) för de särskilda

kostnader som uppstår vid singeldrift i

Barsebäcksverket, till följd av avställningen av den

första reaktorn i verket. Vidare skall anslaget

användas för att utbetala ersättning till BKAB för

merkostnader för avställnings- och servicedrift för

den avställda reaktorn.

Den 30 november 1999 slöts ett förslag till

ramavtal om förtida avveckling av en reaktor i

Barsebäcksverket mellan staten, Sydkraft AB och

Vattenfall AB. I samband med att förslaget till

avtal slöts, ställdes Barsebäck 1 av. Riksdagen har

godkänt de åtaganden som följer av avtalet (prop.

1999/2000: 63, bet. 1999/2000:NU11).

Av avtalet framgår att Sydkraft AB har rätt till

ersättning i form av pengar för vissa kostnader som

uppstår till följd av avställningen av Barsebäck 1.

Det rör sig om särskilda kostnader som uppstår till

följd av att enbart en av kraftverkets reaktorer får

drivas för utvinning av kärnenergi, s.k.

singeldrift, samt kostnader för avställnings- och

servicedrift av Barsebäck 1.

Motionen

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2000/01:Fi211 yrkas - av tidigare redovisade skäl -

att inga medel skall föras upp på anslaget.

Stöd till kärnsäkerhet i Östeuropa

I Folkpartiets partimotion 2000/01:Fi211 (fp)

föreslås att ett nytt statligt anslag anvisas om 50

miljoner kronor för stöd till kärnsäkerhet i

Östeuropa.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först frågan om anslag m.m. inom

utgiftsområde 21 Energi. Därefter behandlas en

särskild fråga om ny organisation för teknik-

upphandling som aktualiserats i en motion.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

Utskottet ansluter sig till de av regeringen

framlagda förslagen till anslag i

budgetpropositionen.

När det gäller partiernas olika förslag till ram på

detta utgiftsområde och den fördelning de vill göra

av denna ram på anslagen framgår att Moderata

samlingspartiet vill göra besparingar på anslagen

35:1-7 med sammanlagt ca 849 miljoner kronor.

Kristdemokraterna föreslår besparingar på 225

miljoner kronor och fördelar dem över anslagen

35:4-6. Centerpartiet pläderar för en utökning av

ramen för utgiftsområdet med 100 miljoner kronor,

och denna förstärkning skall främst komma anslaget

35:5 till godo. Folkpartiet föreslår den största

besparingen av samtliga partier - en ramminskning på

ca 1,6 miljarder kronor - och fördelar

anslagsminskningarna över anslagen 35:1-7 och 10. I

gengäld föreslår Folkpartiet att ett nytt anslag (50

miljoner kronor) inrättas för stöd till kärnsäkerhet

i Östeuropa.

Näringsutskottet har i ett yttrande - i form av ett

protokollsutdrag - till finansutskottet (bet.

2000/01:FiU1 s. 249) tillstyrkt regeringens förslag

till ram för utgiftsområdet. Av protokollsutdraget

framgår att företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet

och Folkpartiet tillstyrkte förslagen i respektive

partimotion. Den 22 november 2000 fattade riksdagen

beslut om anslagsramarna för samtliga politikområden

i budgeten. Genom beslutet är ramarna för

statsbudgetens utgiftsområden fastlagda.

Av särskilda yttranden till detta betänkande

framgår att företrädarna för de nämnda partierna

vidhåller sina förslag till ramar för olika

utgiftsområden och att de därför inte deltar i

beslutet om anslagsfördelning för här aktuellt

utgiftsområde.

Utskottet övergår därmed till att kommentera några

av de i detta avsnitt berörda motionerna.

I motionerna 2000/01:N260 (s) och 2000/01:N229 (kd)

begärs att ett långsiktigt mål skall läggas fast för

vindkraftens roll i det svenska energisystemet. Som

framgått tidigare i betänkandet har regeringen för

avsikt att återkomma till riksdagen med förslag om

ett lämpligt planeringsmål för vindkraften och

förslag för att möjliggöra att ett sådant

planeringsmål uppfylls. I detta sammanhang är det

enligt utskottet lämpligt att bedöma den typ av

yrkanden som framförs i motion 2000/01:N350 (s).

I motion 2000/01:N382 (c) berörs behovet av

förbättrade förutsättningar för investeringar i

småskalig vattenkraft och vindkraft. I motionerna

2000/01:N226 (kd) och 2000/01:N369 (fp) argumenteras

för en satsning på den småskaliga vattenkraften.

Utskottet hänvisar i denna del till de

ställningstaganden som utskottet tidigare gjort i

betänkandet om de ekonomiska förutsättningarna för

elproduktion från förnybara energikällor.

När det gäller frågan om de regionala

energikontorens roll i arbetet med

energiomställningen - som har aktualiserats i motion

2000/01:N303 (c) - kommer den enligt uppgift att

ingå som en del i uppgifterna för den särskilda

arbetsgrupp som regeringen skall tillsätta för det

fortsatta arbetet med energieffektiviseringen.

I motionerna 2000/01:MJ841 (fp) och 2000/01:N311

(mp) uttalas att anslagsmedel ej skall utgå för

utbyggnad av den småskaliga vattenkraften. Här vill

utskottet hänvisa till det uppdrag som

Energimyndigheten - tillsammans med Fiskeriverket

och Naturvårdsverket - har haft att utarbeta de

miljökrav som ett vattenkraftverk av aktuell storlek

skall uppfylla för att anses vara miljöanpassat.

Utskottet kan för sin del konstatera att det

föreligger höga miljökrav för den småskaliga

vattenkraften, och att detta varit en av orsakerna

till den låga utbyggnadstakten.

I motion 2000/01:N215 (mp) berörs problemet med

marknadsintroduktion av solcellsteknik. Enligt

uppgift avhölls under våren 2000 ett seminarium på

statsministerns initiativ om framtiden för svensk

solenergi med syftet att diskutera möjligheten att

kommersialisera forskningsresultat. När frågan om

näringslivets engagemang och finansiering lösts kan

det enligt utskottet vara av intresse med ett

statligt stöd inom det energipolitiska programmet

till utvecklings-, demonstrations- och

pilotverksamhet.

Med det anförda tillstyrker utskottet de av

regeringen föreslagna anslagen för budgetåret 2001

inom utgiftsområde 21 (se bilaga). Likaså tillstyrks

de övriga här berörda förslagen till riksdagsbeslut

som lagts fram i budgetpropositionen. Samtliga

aktuella motionsyrkanden avstyrks därmed.

Ny organisation för teknikupphandling

När det gäller yrkandet i motion 2000/01:N209 (mp)

om en ny organisation för energibesparande och

miljöförbättrande teknikupphandling anser utskottet

att denna fråga ligger inom regeringens

kompetensområde och att riksdagen inte har anledning

att närmare pröva denna fråga. Med detta avstyrks

motionen.

Affärsverket svenska kraftnät

Propositionen

Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät)

driver och förvaltar det svenska stamnätet och de

statligt ägda utlandsförbindelserna (prop. 1990/91:

87, bet. 1990/91:NU38). Svenska kraftnät är sedan

den 1 januari 1995 systemansvarig myndighet enligt

ellagen och skall enligt riksdagens riktlinjer

ansvara för driften av stamnätet, den löpande

momentana elbalansen och det svenska kraftsystemets

övergripande driftsäkerhet. Affärsverket skall

främja en öppen svensk och nordisk elmarknad med

konkurrens.

Verksamheten vid Svenska kraftnät finansieras helt

genom intäkterna från verkets affärsverksamhet, med

undantag för elberedskapsverksamheten som

finansieras med anslag på statsbudgeten.

Investeringarna i affärsverkskoncernen har under år

1999 uppgått till totalt 1 381 miljoner kronor. Av

detta belopp stod affärsverket för 283 miljoner

kronor, SwePol Link AB för 948 miljoner kronor och

Svenska Kraftnät Gasturbiner AB för 150 miljoner

kronor. Investeringarna i optofiberförbindelser

uppgick till 41 miljoner kronor.

Under år 1997 bildade Svenska kraftnät tillsammans

med Vattenfall AB och det polska företaget Polish

Power Grid Company (PPGC) bolaget SwePol Link AB.

Bolagets uppgift är att bygga, äga, driva och

underhålla Polenkabeln. Bolaget ägs till 51 % av

Svenska kraftnät, 48 % av Vattenfall och 1 % av

PPGC. Arbetet med Polenkabeln har bedrivits i

huvudsak enligt tidsplanen. I december 1999 kunde de

sista arbetena med återledaren färdigställas. Efter

leveransprovning m.m. togs kabeln i kommersiell

drift den 2 augusti 2000. Kabeln får en effekt på ca

600 MW.

I slutet av år 1999 etablerades dotterbolaget

Svenska Kraftnät Gasturbiner AB. Bolaget bildades

för att Svenska kraftnät långsiktigt skall kunna

säkra resurser för att hantera störningar i

kraftsystemet. I december 1999 köpte bolaget sex

gasturbiner med en total effekt om 400 MW. Svenska

kraftnät har även genom utnyttjandeavtal med

gasturbinägare säkrat tillgången på reservkraft.

Svenska Kraftnät Gasturbiner AB ägs helt av Svenska

kraftnät och hade under år 1999 ingen omsättning.

Svenska kraftnät har också tillskjutit

beredskapsmedel för att garantera en fortsatt drift

av oljekondensblocket Karlshamn 3 (336 MW) samt för

att bibehålla gasturbinen G11 i Halmstad (78 MW).

Svenska kraftnäts förslag till investerings- och

finansieringsplan för åren 2001-2003 för

affärsverkskoncernen bygger på verkets långsiktiga

investeringsplanering för stamnätet inklusive

utlandsförbindelserna och utbyggnaden av det

planerade optofibernätet. De planerade

investeringarna inom affärsverkskoncernen under

perioden beräknas till ca 2 245 miljoner kronor

inklusive optofiberinvesteringar i stamnätet, varav

ca 810 miljoner kronor avser investeringar under år

2001. Investeringarna i stamnätet avser enligt

förslaget dels åtgärder i befintliga anläggningar,

s.k. reinvesteringar, om sammanlagt ca 810 miljoner

kronor, dels nyinvesteringar om sammanlagt ca 1 435

miljoner kronor, inklusive optofiberinvesteringar i

stamnätet. Affärsverkets investeringsverksamhet

skall finansieras med egna medel under den aktuella

treårsperioden.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner den

redovisade investerings- och finansieringsplanen för

Svenska kraftnäts verksamhetsområde för

treårsperioden 2001-2003, samt omfattning och

inriktning av verkets beredskapsåtgärder.

Regeringen har riksdagens bemyndigande att teckna

borgen för och lämna kreditgarantier till bolag, i

vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier och

andelar inom ett sammanlagt belopp om 1 500 miljoner

kronor (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:NU2).

Regeringen föreslår att detta bemyndigande kvarstår

oförändrat under år 2001.

Regeringen har vidare av riksdagen bemyndigats att

inom en given ram besluta i frågor som rör förvärv

av aktier eller bildande av bolag inom Svenska

kraftnäts verksamhetsområde. För år 2001 föreslår

regeringen en ram på 200 miljoner kronor för detta

bemyndigande.

Regeringen föreslår härutöver att Svenska kraftnät

under år 2001 får rätt att ta upp lån i och utanför

Riksgäldskontoret inom en sammanlagd ram om 1 500

miljoner kronor, vilket motsvarar nivån på den

nuvarande upplåningen i Riksgäldskontoret.

Regeringen föreslår vidare att Svenska kraftnät

bemyndigas att lämna delägarlån och teckna borgen

för lån till bolag, i vilka Svenska kraftnät

förvaltar statens aktier eller andelar, intill ett

belopp om 10 miljoner kronor per år. Därvid skall

beaktas skälig ersättning för statens risk i samband

med borgensteckning eller långivning.

Regeringen har av riksdagen bemyndigats att ge

Svenska kraftnät rätt att besluta om förvärv och

avyttring av aktier och bildande av bolag inom en

sammanlagd ram av högst 10 miljoner kronor.

Regeringen föreslår att detta bemyndigande kvarstår

oförändrat under år 2001.

Vad gäller placering av likvida medel föreslår

regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen att i

likhet med budgetåret 2000 låta Svenska kraftnät år

2001 placera likvida medel i och utanför

Riksgäldskontoret i enlighet med nu gällande

ordning.

Motionerna

I motion 2000/01:N298 (s) erinras om att regeringen

i december 1999 uppdrog åt Svenska kraftnät att

utveckla marknadsinstrument, som kan bidra till att

säkra tillgång på effekt vid särskilt stor

elförbrukning. Motionärerna konstaterar att Svenska

kraftnät i första hand har förlitat sig på att

elkonsumenterna frivilligt minskar sitt uttag så att

balans erhålls. Men motionärerna anser att det

därutöver sannolikt behövs någon form av lagkrav på

fysisk effektreserv - ett krav som måste ställas på

landets alla elsäljare. Handel med fysisk

effektreserv - förbrukningsminskning eller

produktion - kan sedan ske på en marknadsplats. I

motionen sägs att den nuvarande nordiska elbörsen

för energi fungerar i allt väsentligt väl. En

liknande börshandel för effekt borde kunna fungera

lika bra, menar motionärerna. Mot denna bakgrund

yrkas i motionen att regeringen skall ge Svenska

kraftnät i uppdrag att ta fram ett konkret förslag

vad gäller den fysiska effektreserven. Under tiden

bör, anförs det, regeringen ge Svenska kraftnät i

uppdrag att genomföra övergångslösningar, som säkrar

försörjningstryggheten under de närmaste vintrarna.

I tre motioner behandlas frågor om statens stöd -

via Svenska kraftnät - till helårsbebodda

fastigheter i landets glesbygdsområden som i dag

saknar en tillfredsställande tillgång till

elektricitet - s.k. restelektrifiering. I motion

2000/01:N378 (s) påpekas att ett stort antal

ansökningar om bidrag inte hittills har kunnat

avgöras till följd av att det saknas ca 30 miljoner

kronor för att alla ansökningar skall kunna beviljas

bidrag. I motionen yrkas att de fastigheter som

fortfarande saknar elström och som sökt bidrag

prioriteras så att de som bedriver någon form av

näringsverksamhet eller aktivt jordbruk i första

hand skall komma i fråga för stöd.

I motion 2000/01:N255 (v) erinras om att riksdagen

år 1999 beslöt om ett nytt stödsystem för

landsbygdens elförsörjning. Det hänvisas till att

programmet i ett första steg under en femårsperiod

omfattade 10 miljoner kronor per år och att Svenska

kraftnät hittills har utbetalat 20 miljoner kronor.

I motionen nämns att Svenska kraftnät i augusti 2000

redovisat erfarenheter från den hittillsvarande

bidragsgivningen och att affärsverket föreslår att

ytterligare prioriteringsregler införs. Innebörden i

affärsverkets förslag är att ett tak borde införas

för hur stort bidrag en enskild fastighet skall

kunna erhålla. Enligt motionärerna vore detta helt

oacceptabelt, därför att det inte tar hänsyn till

antalet boende och ej heller till om det bedrivs

näringsverksamhet i fastigheten.

Ett liknande budskap framförs i motion 2000/01:N337

(c). Slutsatsen från motionärernas sida är att

stödet till restelektrifiering bör höjas så att alla

rimliga projekt av de resterande 34 ansökningarna

kan få bidrag. Näringsverksamhet i och den

långsiktiga användningen av den enskilda fastigheten

måste tillmätas en mycket större tyngd i

bedömningen, sägs det. Det bör ej heller, anför

motionärerna, införas något tak per fastighet, utan

bidragsbeloppet bör utgå efter individuell prövning.

I motion 2000/01:N386 (c) meddelas att förra årets

upprepade och omfattande strömavbrott till följd av

oväder drabbade Dalsland särskilt hårt och satte

frågan om en säkrad elförsörjning i fokus.

Motionärerna ställer sig frågan hur beredskapen vid

elavbrott är organiserad och hur elförsörjningen kan

säkras. Budskapet i motionen är att dessa händelser

måste följas upp och utvärderas så att elkaoset inte

upprepas. En slutsats bör vara att berörda

myndigheter och företag bör åläggas ett större

ansvar för att upprätthålla denna viktiga

infrastruktur.

Vissa kompletterande uppgifter

Som tidigare nämnts har Affärsverket svenska

kraftnät ett systemansvar enligt ellagen. I detta

ingår att bl.a. utfärda föreskrifter om och utöva

tillsyn över driftsäkerheten i elektriska

anläggningar. I elberedskapslagen (1997:288) - som

dock inte omfattar Affärsverket svenska kraftnät -

sägs att verksamheten skall bedrivas så att

totalförsvarets och det övriga samhällets behov av

elkraft och annan energi kan tillgodoses under höjd

beredskap, men också kunna utnyttjas vid svåra

påfrestningar på samhället i fred samt för

internationella fredsbefrämjande och humanitära

insatser. Ansvarsfördelningen är sådan att det är en

uppgift för företagen inom elförsörjningen att vidta

de åtgärder som krävs i elsystemet för att hålla en

god leveranssäkerhet i fredstid. Den som är ansvarig

för elförsörjningen inom ett visst område är skyldig

att mot ersättning och inom rimliga gränser

tillgodose kundernas önskemål om leveranssäkerhet.

Ansvaret innefattar åtgärder för att förebygga och

förhindra störningar och åtgärder för att snabbt

återställa elförsörjningen vid störningar.

Enligt ellagen är innehavare av nätkoncession

skyldig att på skäliga villkor ansluta en elabonnent

till ledningsnätet. I normala fall är

anslutningskostnaderna inte så stora att de kan

anses vara oskäligt betungande för hushållen. I

glesbygden, inte minst i skogs- och fjällbygderna,

kan dock anslutningskostnaderna i vissa fall bli

oöverstigligt stora för det enskilda hushållet. Det

rör sig ofta om fall där en anslutning kräver

förhållandevis omfattande ledningsdragning i oländig

terräng. Enligt beräkningar som NUTEK gjorde på

regeringens uppdrag hösten 1996 uppgick de vid denna

tidpunkt oelektrifierade helårsbebodda fastigheterna

till 137 stycken. Den genomsnittliga kostnaden per

fastighet beräknades till ca 1,7 miljoner kronor. I

denna kostnadsuppskattning medräknas dock inte de

fastigheter för vilka kostnaderna för anslutning kan

anses ligga inom intervallet för normal

anslutningsavgift, dvs. under ca 20 000 kr. Antalet

sådana fastigheter var enligt NUTEK 21 stycken av de

totalt 137 fastigheterna. Övriga hushåll som kan

komma i fråga för en elektrifiering uppgår alltså

till 116 stycken. Den totala kostnaden för att

ansluta dessa hushåll beräknas uppgå till ca 200

miljoner kronor.

I budgetpropositionen år 1998 (prop. 1998/99:1

utgiftsområde 21, s. 47) föreslogs att ett

tidsbegränsat (femårigt) statligt bidragssystem för

landsbygdens elektrifiering skulle inrättas fr.o.m.

budgetåret 1999. Enligt regeringens förslag var

avsikten att stöd skulle utgå till nyanläggning av

elektriska förbindelser. Ett krav skulle finnas på

minst fem års helårsboende innan frågan om bidrag

kunde komma i fråga. Berörda fastighetsägare skulle

betala en anslutningsavgift motsvarande en normal

anslutningsavgift. Om och på vilket sätt en

elektrifiering skall genomföras, anförde regeringen,

blir beroende av en bedömning i varje enskilt fall

med avseende på kostnaderna och förutsättningarna

för en leveranssäker elförsörjning. Berättigad till

bidrag skulle, enligt regeringen, vara företag,

eller motsvarande, som innehar nätkoncession enligt

ellagen. Bidrag kunde också utgå till anläggningar

för lokala elverk. Stöd skulle inte utgå till

kostnader för drift och underhåll av elnät.

Regeringens bedömning var att bidragsprogrammet i

ett första steg skulle begränsas till att omfatta 10

miljoner kronor per år under en femårsperiod.

Prognosen grundade sig på att alternativa former för

elektrifiering i många fall kan åstadkommas och att

alla fastigheter inte har önskemål om

elektrifiering. I propositionen föreslogs att stödet

skulle finansieras med intäkter som Svenska kraftnät

har i sin verksamhet och att regeringen gavs rätt

att meddela närmare föreskrifter om bidraget.

I utskottets behandling av ärendet (bet.

1998/99:NU3 s. 35) anfördes vissa principiella

betänkligheter mot utformningen av det föreslagna

stödet, bl.a. mot bakgrund av bestämmelserna i lagen

(1996:1059) om statsbudgeten (den s.k. budgetlagen),

i vilken sägs (17 §) att statens utgifter och

inkomster skall göras tydliga och bruttoredovisas i

statsbudgeten. Utskottet godkände regeringens

förslag, men utgick från att det avkastningskrav som

finns uppsatt för Svenska kraftnät minskas

motsvarande den kostnad som bidragssystemet för med

sig, detta för att undvika risken för

sammanblandning av det avkastningskrav som grundas

på affärsmässiga grunder - på vilket

avgiftssättningen bygger - och kostnaden för

stödsystemet vars finansiering utgår från andra

principer. Utskottet ville också betona vikten av

att bestämmelserna för stödprogrammet gavs en

distinkt utformning, så att den utgiftsnivå som

regeringen har förutsatt kan hållas och en noggrann

uppföljning från regeringens och riksdagens sida

blir möjlig. Utskottet förutsatte vidare en årlig

redovisning från regeringen till riksdagen om

stödprogrammet så att en fortlöpande kontroll av

kostnadsutvecklingen kan äga rum.

I en reservation (m, kd, c, fp) framfördes

uppfattningen att det inte är ända-målsenligt att

låta Svenska kraftnäts avgiftsinkomster och den

avkastning som affärsverket skall leverera in till

statsbudgeten tas i anspråk för ett i princip

renodlat regionalpolitiskt ändamål; det bidrag som

Svenska kraftnät skall utbetala av sina

rörelseinkomster i sin affärsdrivande verksamhet

måste betraktas som ett artfrämmande inslag i

verksamheten. I reservationen anfördes också

betänkligheter mot att riksdagen frånhänder sig

kontroll över statens medel på det sätt som

förutsätts i regeringens förslag; innebörden är att

prövningen av bidraget under fem år överlåts till

Svenska kraftnät, där utbetalningen av bidraget är

resultatet av en intern bokföringsmässig

transaktion.

Bidragsgivningen regleras i förordningen (1999:189)

om stöd till viss elektrifiering. För

restelektrifieringen har, som redan nämnts,

budgeterats 10 miljoner kronor per år för en

femårsperiod, dvs. totalt 50 miljoner kronor. Stöd

lämnas antingen till anslutning av en fastighet till

det nationella elsy-stemet (nätutbyggnadsbidrag)

eller till anläggande av en elproduktionsanläggning

för en eller flera fastigheter

(elproduktionsbidrag). Stöd får bara avse

fastigheter som varit oavbrutet permanentbebodda

sedan 1 januari 1994. Faktorer som enligt

förordningen skall beaktas är om den berörda

fastigheten helt saknar elförsörjning, om den

berörda fastigheten har goda förutsättningar för

fortsatt permanentboende på lång sikt och om ett

större antal fastigheter eller personer kan få en

tillfredsställande elförsörjning genom en och samma

elektrifieringsåtgärd. Det sägs också i förordningen

(3 §) att nätutbyggnadsbidrag endast får beviljas om

kostnaden för elektrifieringsåtgärden framstår som

rimlig i förhållande till nyttan med åtgärden.

Enligt uppgift planeras ingen ändring av

förordningen.

Eftersom medlen till restelektrifieringen är

begränsade måste vissa prioriteringar göras vid

behandling av ansökningarna. I en av Svenska

kraftnät nyligen upprättad promemoria framgår - när

det gäller prioritering mellan ansökningarna - att

nästan alla inkomna ansökningar avser fastigheter

som redan har lokal elproduktion; ansökningarna

avser därmed nätutbyggnadsbidrag, och då har Svenska

kraftnät lagt störst vikt vid kostnaderna i

förhållande till antalet fastigheter och antal

boende samt om näringsverksamhet bedrivs på

fastigheten.

För år 2000 har 26 ansökningar beviljats bidrag och

den genomsnittliga kostnaden per fastighet uppgår

till ca 406 100 kr. Bidragsbeloppet för de 34

ansökningar som för närvarande är vilande till nästa

beslutstillfälle uppgår till ca 60,5 miljoner

kronor, eller i genomsnitt 1 780 000 kr per

fastighet.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först frågor i anslutning till

regeringens förslag i budgetpropositionen om

verksamhetens inriktning, arbetsuppgifter och

finansiella befogenheter m.m. åren 2001-2003.

Därefter behandlas frågan om Svenska kraftnäts

bidragsverksamhet för restelektrifiering.

Finansiella befogenheter m.m. för Affärsverket

svenska kraftnät

Utskottet tillstyrker regeringens framlagda förslag

rörande verksamheten vid Svenska kraftnät.

När det gäller de framförda yrkandena i motionerna

2000/01:N298 (s) och 2000/01:N386 (c) vill utskottet

anföra följande. Båda motionerna tar sikte på

försörjningstryggheten i elleveranserna till

elkonsumenterna. Först vill utskottet påminna om det

allmänna ansvar som enligt elberedskapslagen ligger

hos företagen inom elförsörjningen att se till att

en god leveranssäkerhet kan upprätthållas i

systemet. Vidare vill utskottet hänvisa till den

beredning som påbörjats i Regeringskansliet om

elnätsföretagen och tillsynen av dessa, bl.a. mot

bakgrund av den nyligen avlämnade utredningen

Elnätsföretag (SOU 2000:90). Utskottet förutsätter

att de frågor som motionärerna pekat på kommer att

beröras i detta sammanhang. Utskottet vill slutligen

också erinra om det fortsatta arbetet inom ramen för

omställningsprogrammet i vilket ingår att analysera

utvecklingen av den nordiska elmarknaden bl.a. vad

gäller försörjningstryggheten och relationen mellan

den samlade nordiska elmarknaden och elsystemen i

angränsande regioner.

Med det anförda avstyrker utskottet nyssnämnda

motioner i berörda delar.

Affärsverket svenska kraftnäts bidrag till

restelektrifiering

Beträffande frågan om de finansiella resurserna för

den s.k. restelektrifieringen vill utskottet anföra

följande. För detta stöd har budgeterats 50 miljoner

kronor fördelat över en femårsperiod (1999-2004),

vilket skall finansieras av Svenska kraftnät.

Utskottets uppfattning är att det inte nu är

aktuellt att ändra grunderna för bidragsgivningen,

eller att höja den ekonomiska ramen för detta stöd.

Enligt uppgift uppgår de ansökningar som nu ligger

inne hos Svenska kraftnät till ca 60 miljoner

kronor, alltså dubbelt så mycket i förhållande till

den ram som återstår efter 1999 års och 2000 års

utbetalningar. Detta innebär att Svenska kraftnät

måste prioritera när ansökningarna behandlas. Enligt

vad som nyss redovisats finns tre

prioriteringsgrunder angivna i den förordning

(1999:189) som reglerar stödet. Utskottet har

erfarit att Svenska kraftnät - efter påpekande från

några länsstyrelser - också som en del av den

bedömningsgrund som anges i förordningen om

förutsättningar för fortsatt permanentboende nu

inbegriper frågan om huruvida näringsverksamhet

bedrivs i fastigheten. Förekomst av

näringsverksamhet anses vara en omständighet som

förstärker uppfyllandet av ett sådant villkor.

Samtidigt kan det inte anses vara rimligt att en

enda ansökan på ett markant sätt tränger undan det

ekonomiska utrymmet för andra ansökningar. Detta

talar för att de grova prioriteringsgrunder som

anges i förordningen kan behöva vidareutvecklas och

förtydligas så att tillämpningen för Svenska

kraftnät underlättas, och förståelsen för Svenska

kraftnäts beslut om bidrag kan öka. Utskottet

förutsätter att Näringsdepartementet tar upp en

dialog med Svenska kraftnät i frågan, inte minst mot

bakgrund av den skrivelse om stödet som Svenska

kraftnät överlämnade till regeringen i augusti 2000.

Utskottet vill avslutningsvis understryka vikten av

att kostnaderna för landsbygdens elektrifiering

redovisas på ett tydligt sätt i budgetpropositionen.

Regeringen skall för riksdagen årligen redovisa

stödprogrammet så att en fortlöpande uppföljning av

kostnadsutvecklingen för detta ändamål kan äga rum.

Utskottet erinrar också om att avkastningskravet på

Svenska kraftnät bör minskas motsvarande den kostnad

som bidragssystemet för med sig - detta för att

undvika risken för sammanblandning av det

avkastningskrav som grundas på affärsmässiga grunder

- på vilket avgiftssättningen bygger - och kostnaden

för stödsystemet vars finansiering utgår från andra

principer.

Med det sagda avstyrks samtliga i denna del nämnda

motioner.

Övrig fråga

Propositionen

Regeringen meddelar att det för närvarande inte

föreligger något problem med biobränslenas

konkurrenskraft i befintliga anläggningar vid

fjärrvärme-leveranser till industrin med nuvarande

koldioxidskatt på 50 % av den allmänna nivån. Detta

gäller även om oljepriserna faller tillbaka till en

lägre nivå. Ett driftsbidrag för att stärka

biobränslenas konkurrenskraft i befintliga

anläggningar är därför enligt regeringens mening

inte motiverat. En diskussion om ett eventuellt stöd

till investeringar i biobränslebaserade anläggningar

för fjärrvärmeleveranser till industrin, utöver vad

som täcks av stödet till de lokala

investeringsprogrammen, bör sättas in i ett större

energi- och klimatpolitiskt sammanhang. Kostnaderna

för och effekterna av ett sådant stöd bör alltså

vägas mot andra åtgärder för att stimulera

användningen av förnybara energikällor. Den mer

generella frågan om biobränslenas konkurrenskraft

bör hanteras inom ramen för diskussionerna om det

framtida energiskattesystemets utformning.

Regeringen hänvisar också till att arbete pågår med

att ta fram nya styrmedel för att främja förnybara

energikällor, såsom certifikatshandel med el från

förnybara energikällor och handel med

utsläppsrätter. Regeringen vill också påminna om att

det redan finns ett investeringsstöd till

biobränslebaserade kraftvärmeanläggningar.

Sammanfattningsvis finner regeringen att ett bidrag

till biobränslen för fjärrvärmeleveranser till

industrin inte är motiverat. Omständigheten att

vissa företag har lönsamhetsproblem utgör inget skäl

för staten att införa ett generellt stöd, och

regeringen avser därför inte att lägga fram något

sådant förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att erinra mot regeringens

förslag som därmed tillstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bedömning av regeringens

resultatredovisning

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

2. beträffande riktlinjer för

energipolitiken

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:N213, 2000/01:N224

yrkandena 1 och 2, 2000/01:N242 yrkandena 1-5

och 11-13, 2000/01: N257, 2000/01:N262 yrkandena

1-3, 2000/01:N305, 2000/01:N320 yrkandena 2 och

3, 2000/01:N334 och 2000/01:N387 yrkandena 2-7,

res. 1 (m, fp)

res. 2 (kd)

res. 3 (mp)

3. beträffande frågan om avveckling av

Barsebäck 2

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:N4,

2000/01:N5, 2000/01:N6, 2000/01:N7, 2000/01:N8,

2000/01:N9, 2000/01:N309 och 2000/01:N331

dels godkänner vad utskottet anfört om villkoren

för avställning av den andra reaktorn i

Barsebäcksverket,

dels lägger regeringens skrivelse 2000/01:15

till handlingarna,

res. 4 (m, kd, fp)

res. 5 (v)

res. 6 (c)

res. 7 (mp)

4. beträffande övriga kärnkraftsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:N217, 2000/01:N227,

2000/01:N242 yrkandena 14 och 15 och

2000/01:N262 yrkande 14,

res. 8 (m, kd, fp)

5. beträffande ekonomiska förutsättningar

för elproduktion från förnybara energikällor

att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:134 och

med avslag på motionerna 1999/2000:N41,

1999/2000:N42, 1999/2000:N43, 2000/01:MJ780

yrkande 11 och 2000/01:N265 yrkande 8 godkänner

vad som föreslås i propositionen

dels om ett samlat system för att främja

förnybar elproduktion,

dels om förlängning av det nuvarande tillfälliga

stödet till småskalig elproduktion,

res. 9 (m, kd, fp)

6. beträffande anslag m.m. inom

utgiftsområde 21 Energi

att riksdagen med bifall till proposition 2000/01:1

utgiftsområde 21 momenten 1-7 och 13 och med

avslag på motionerna 2000/01:Fi211 yrkande 22 i

denna del, 2000/01:MJ841 yrkande 8,

2000/01:N215, 2000/01:N226, 2000/01:N229,

2000/01:N242 yrkandena 16 och 17, 2000/01:N260,

2000/01:N262 yrkandena 10, 11, 13 och 15,

2000/01: N303, 2000/01:N311, 2000/01:N350,

2000/01:N360, 2000/01:N361 yrkandena 3-9,

2000/01:N363, 2000/01:N367, 2000/01:N369 och

2000/01:N382 yrkandena 1 och 3

a) godkänner inriktningen för verksamheten som

finansieras från anslaget 35:2 Bidrag för att

minska elanvändning under åren 2001 och 2002

enligt vad som anges i propositionen,

b) godkänner den delvis förändrade

inriktningen för verksamheten som finansieras

från anslaget 35:3 Bidrag till investeringar i

elproduktion från förnybara energikällor under

åren 2001 och 2002 enligt vad som anges i

propositionen,

c) bemyndigar regeringen att under år 2001, i

fråga om ramanslaget 35:4 Åtgärder för

effektivare energianvändning, besluta om

åtgärder som inklusive tidigare åtaganden

innebär utgifter på högst 60 000 000 kr under år

2002,

d) bemyndigar regeringen att under år 2001, i

fråga om ramanslaget 35:5 Energiforskning,

besluta om stöd till forskning och utveckling

inom energiområdet som inklusive tidigare

åtaganden innebär utgifter på högst 1 300 000

000 kr under åren 2002-2005,

e) bemyndigar regeringen att under år 2001, i

fråga om ramanslaget 35:6 Energiteknikstöd,

besluta om stöd till utveckling av ny

energiteknik i företag och branscher som

inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på

högst 530 000 000 kr under åren 2002-2005,

f) bemyndigar regeringen att under år 2001, i

fråga om ramanslaget 35:7 Introduktion av ny

energiteknik, besluta om stöd till introduktion

av ny energiteknik som inklusive tidigare

åtaganden innebär utgifter på högst 722 000 000

kr under åren 2002-2004,

g) bemyndigar regeringen att under år 2001, i

fråga om ramanslaget 35:8 Energipolitiskt

motiverade internationella klimatinsatser,

besluta om åtgärder som inklusive tidigare

åtaganden innebär utgifter på högst 45 000 000

kr under åren 2002-2004,

h) för budgetåret 2001 anvisar anslagen under

utgiftsområde 21 Energi enligt regeringens

förslag i bilaga,

7. beträffande ny organisation för

teknikupphandling

att riksdagen avslår motion 2000/01:N209,

res. 10 (mp)

8. beträffande finansiella befogenheter

m.m. för Affärsverket svenska kraftnät

att riksdagen med bifall till proposition 2000/01:1

utgiftsområde 21 momenten 8-11 och med avslag på

motionerna 2000/01:N298 och 2000/01:N386 yrkande

1

a) godkänner investerings- och

finansieringsplanen för Affärsverks-koncernen

svenska kraftnät för perioden 2001-2003 i

enlighet med vad som anges i propositionen,

b) godkänner omfattning och inriktning av

Affärsverket svenska kraftnäts

beredskapsåtgärder i enlighet med vad som anges

i propositionen,

c) bemyndigar regeringen finansiella

befogenheter för år 2001 rörande Affärsverket

svenska kraftnät i enlighet med vad som anges i

propositionen,

d) bemyndigar regeringen att för år 2001 låta

Affärsverket svenska kraftnät ta upp lån och

placera likvida medel i och utanför

Riksgäldskontoret samt att i övrigt ge

Affärsverket svenska kraftnät finansiella

befogenheter i enlighet med vad som anges i

propositionen,

9. beträffande Affärsverket svenska

kraftnäts bidrag till restelektrifiering

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:N255, 2000/01:N337

och 2000/01:N378,

10. beträffande övrig fråga

att riksdagen med bifall till proposition 2000/01:1

utgiftsområde 21 moment 12 godkänner att ett stöd

till biobränslen för fjärrvärmeleveranser till

industrin inte införs i enlighet med vad som anges i

propositionen.

Stockholm den 30 november 2000

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m)*, Barbro

Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart

Beijer (v), Göran Hägglund (kd)*, Karin Falkmer

(m)*, Ola Karlsson (m)*, Nils-Göran Holmqvist (s),

Marie Granlund (s), Gunilla Wahlén (v), Inger

Strömbom (kd)*, Ola Sundell (m)*, Ingegerd Saarinen

(mp), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp)*, Anne

Ludvigsson (s) och Karl Gustav Abramsson (s).

* Har avstått från att delta i beslutet under moment

6.

Reservationer

1. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 2)

Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

riktlinjer för energipolitiken bort ha följande

lydelse:

I linje med vad som anförs i motionerna

2000/01:N242 (m), 2000/01:N257 (m), 2000/01:N224 (m)

och 2000/01:N320 (m) men också - utan direkt yrkande

i saken - i Folkpartiets partimotion 2000/01:Fi211

anser utskottet att 1997 års energipolitiska beslut

om en förtida kärnkraftsavveckling skall upphävas.

Enligt utskottets mening leder den förtida

avvecklingen av kärnkraften till allvarliga negativa

konsekvenser för samhällsekonomin, sysselsättningen

och miljön. Avvecklingen riskerar att driva upp

kostnadsläget för den svenska industrin, vilket -

som också påpekas i motion 2000/01:N305 (s) - med

särskild kraft kommer att drabba den elintensiva

industrin. Det finns, enligt utskottets mening,

mycket starka skäl för att genomföra en bred

miljökonsekvensbeskrivning av kommande effekter för

miljön av en kärnkraftsavveckling i Sverige. I denna

analys bör ingå att belysa bl.a. konse-kvenserna av

ett ökat beroende av el från exempelvis danska kol-

och oljebaserade elproduktionsenheter.

En ny inriktning på energipolitiken måste nu komma

till stånd. Energipolitiken är ett instrument för

att nå övergripande mål som konkurrenskraft, god

miljö och välfärd. Varje energislag skall användas

där det är mest effektivt, och detta skall ske på en

fri, konkurrensutsatt energimarknad. Enligt

utskottets mening bör därför följande principer vara

vägledande för en förändrad energipolitik.

Statens roll bör inskränkas till att fastställa de

spelregler som skall gälla på marknaden i allmänhet

och i synnerhet vad gäller miljö, säkerhet och

beredskap. Staten skall inte styra över vilken

teknik eller produktionsform som skall utvecklas.

Därför måste spelreglerna vad gäller miljö- och

säkerhetsaspekter vara genomtänkta och så generella

som möjligt. I den utökade fria konkurrens mellan

energislagen som då kommer att gälla vinner de

energislag som klarar miljö- och säkerhetsaspekter

på ett kostnadseffektivt sätt. På så sätt kan

utvecklingen av ny energiteknik gynnas, samtidigt

som de övergripande målen för energipolitiken

uppnås.

När det gäller kärnkraftens roll i en ny

energipolitik så skall principen vara att

kraftföretagen skall få fortsätta att driva

kärnkraftverken så länge de klarar de högt ställda

säkerhetskraven. En eventuell kärnkraftsavveckling

skall styras av när kraftföretagen bedömer att det

inte längre är lönsamt att göra de investeringar som

krävs för att få tillstånd till fortsatt drift.

Vattenfall är en viktig aktör i det svenska

energisystemet. Stora värden har byggts upp inom

bolaget som måste hanteras på ett effektivt sätt.

Ett fortsatt statligt ägande motverkar en sådan

ambition. Ägandet i form av en politiserad styrelse

och en politisk styrning av bolaget påverkar

trovärdigheten och effektiviteten. På den

avreglerade marknaden har en statlig aktör som

Vattenfall en mindre finansiell handlingsfrihet än

medtävlarna. Omstruktureringen av europeiska

kraftbolag pågår nu för fullt, och en framtida

struktur beräknas vara tydlig om ett till två år.

För att inte gå miste om bolagets kompetens och

möjligheter att konkurrera på den internationella

marknaden är det därför av yttersta vikt att

Vattenfall börsintroduceras och privatiseras. Enligt

utskottets mening skall Vattenfall vara ett strikt

affärsmässigt bolag som deltar i konkurrensen på

jämbördiga villkor med andra kraftproducenter.

Det utskottet nu anfört om energipolitikens

inriktning bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Av den redovisning som nyss lämnats är det

utskottets uppfattning att energipolitiken är ett

instrument för att nå övergripande mål som

konkurrenskraft, god miljö och välfärd. Mot denna

bakgrund måste utskottet bestämt avvisa den syn som

uttrycks i motion 2000/01:N387 (mp) om hur

ekonomiska styrmedel skall användas inom

energipolitiken. Att introducera administrativa och

ekonomiska styrmedel av sådan omfattning och verkan

för att åstadkomma en total omställning av

energisystemet till elproduktion med förnybara

energislag och en slutgiltig avveckling till år 2010

är enligt utskottets uppfattning fullständigt

orealistiskt. En sådan energipolitik skulle få

förödande konsekvenser för svenskt näringsliv och

därmed för sysselsättning, välfärd och

konkurrenskraft. Det skulle leda till mycket stora

svårigheter - till följd av ett alltför högt

kostnadsläge - för den svenska industrin att klara

konkurrensen på den globala marknaden och där

konsekvenserna för den elintensiva industrin skulle

innebära nästintill utslagning.

Med det sagda tillstyrks motionerna 2000/01:N242

(m), 2000/01:N224 (m), 2000/01:N257 (m) och

2000/01:N320 (m) här i berörda delar. Det utskottet

nu anfört ligger också delvis i linje med de i detta

avsnitt berörda yrkandena i motionerna 2000/01:N305

(s), 2000/01:N213 (kd) och 2000/01: N262 (kd). Med

hänvisning till den principiella syn som i det

föregående utvecklats gentemot 1997 års

energipolitiska beslut avstyrker utskottet vidare

motionerna 2000/01:N334 (s) och 2000/01:N387 (mp).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande riktlinjer för

energipolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:N224

yrkandena 1 och 2, 2000/01:N242 yrkandena 1-5

och 11-13, 2000/01:N257 och 2000/01:N320

yrkandena 2 och 3, med anledning av motionerna

2000/01:N213, 2000/01:N262 yrkandena 1-3 och

2000/01:N305 och med avslag på motionerna

2000/01:N334 och 2000/01:N387 yrkandena 2-7 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

2. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 2)

Göran Hägglund och Inger Strömbom (båda kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

riktlinjer för energipolitiken bort ha följande

lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 2000/01:N262

(kd) anser utskottet att målet bör vara att

åstadkomma ett ekologiskt uthålligt energisystem,

där den negativa påverkan på hälsa, klimat och miljö

är så liten som möjligt. Sveriges energiförsörjning

skall tryggas genom en långsiktig och medveten

energipolitik med fasta spelregler där inhemska

förnybara energikällor och bränslen utgör en växande

bas. Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme,

vindkraftverk och småskalig vattenkraft måste

stödjas liksom den fortsatta utvecklingen av

solenergi och ny teknik. Utskottet menar att en

fortlöpande eleffektivisering, utveckling och

infasning av förnybar energiproduktion successivt

gör elproduktion från kärnkraft överflödig och så

småningom också de energisystem som bygger på

fossila bränslen. Målet skall vara ett

omställningsarbete som syftar till att bygga ett

ekologiskt uthålligt energisystem utan drastiska

prisförändringar, risk för elbrist och därmed

ytterligare påfrestningar på välfärd och

sysselsättning. Industri och hushåll skall

garanteras säkra elleveranser till fortsatt

konkurrenskraftiga och rimliga priser.

Utskottet kan dock konstatera att regeringens

omställningsarbete av energisystemet inte leder till

de uppsatta målen. Den bristande måluppfyllelsen och

den fortsatt felaktiga inriktningen på politiken

hotar att leda till allvarliga konsekvenser för vårt

land, både miljömässiga och ekonomiska. Stängningen

av den första reaktorn i Barsebäcksverket innebär

att svensk elförsörjning, miljö, ekonomi och svenskt

industriklimat försämras. Utskottet efterlyser en

miljökonsekvensanalys av kärnkraftsavvecklingen; det

visar sig nu att den produktion som ersätter

borfallet av den första reaktorn i Barsebäck främst

baseras på fossilbränsleanvändning, vilket går stick

i stäv med det s.k. Kyotoprotokollets intentioner.

Det utskottet nu anfört om energipolitikens

inriktning bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Av den redovisning som nyss lämnats är det

utskottets uppfattning att energipolitiken är ett

instrument för att nå övergripande mål som

konkurrenskraft, god miljö och välfärd. Mot denna

bakgrund måste utskottet bestämt avvisa den syn som

uttrycks i motion 2000/01:N387 (mp) om hur

ekonomiska styrmedel skall användas inom

energipolitiken. Att introducera administrativa och

ekonomiska styrmedel av sådan omfattning och verkan

för att åstadkomma en total omställning av

energisystemet till elproduktion med förnybara

energislag och en slutgiltig avveckling till år 2010

är enligt utskottets uppfattning fullständigt

orealistiskt. En sådan energipolitik skulle få

förödande konsekvenser för svenskt näringsliv och

därmed för sysselsättning, välfärd och

konkurrenskraft. Det skulle leda till mycket stora

svårigheter - till följd av ett alltför högt

kostnadsläge - för den svenska industrin att klara

konkurrensen på den globala marknaden och där

konsekvenserna för den elintensiva industrin skulle

innebära nästintill utslagning.

Med det sagda tillstyrks motion 2000/01:N262 (kd) i

här aktuell del. Det utskottet nu anfört ligger

också delvis i linje med de i detta avsnitt berörda

yrkandena i motionerna 2000/01:N305 (s),

2000/01:N224 (m), 2000/01: N242 (m), 2000/01:N257

(m) och 2000/01:N320 (m). Med hänvisning till den

principiella syn som i det föregående utvecklats vad

gäller inriktningen att åstadkomma ett ekologiskt

uthålligt energisystem avstyrker utskottet vidare

motionerna 2000/01:N213 (kd), 2000/01:N334 (s) och

2000/01:N387 (mp).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande riktlinjer för

energipolitiken

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:N262 yrkandena

1-3, med anledning av motionerna 2000/01:N224

yrkandena 1 och 2, 2000/01: N242 yrkandena 1-5

och 11-13, 2000/01:N257, 2000/01:N305 och

2000/01:N320 yrkandena 2 och 3 och med avslag på

motionerna 2000/01:N213, 2000/01:N334 och

2000/01:N387 yrkandena 2-7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 2)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

riktlinjer för energipolitiken bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill ansluta sig till den principiella

syn på energipolitikens utformning som uttrycks i

motion 2000/01:N387 (mp). Energisystemet måste

genomgå en total omställning till en elproduktion

med förnybara energislag och en slutgiltig

avveckling av kärnkraften till år 2010. Detta år bör

återinföras som slutår för kärnkraftsavvecklingen.

Under de närmaste fem åren bör minst tre

kärnkraftsreaktorer stängas, samtidigt som

koldioxidutsläppen från energisektorn minskar.

Utskottet anser att den svenska energipolitikens

mål skall vara att inom ramen för en ekologiskt

bärkraftig utveckling på kort och lång sikt skapa

förutsättningar för att förse landet med förnybar

energi på ett sätt som medför att näringslivet ges

konkurrenskraftiga villkor och hushållen får rimliga

totalkostnader. Varje energislag skall långsiktigt

bära sina egna samhällsekonomiska kostnader, även

risk- och miljökostnader. Genom att anpassa

energisystemet till vad som är långsiktigt

ekologiskt hållbart, skapas förutsättningar i

Sverige för såväl en robust ekonomisk utveckling som

en god social utveckling.

Enligt utskottets uppfattning bör

marknadsekonomiska styrmedel utnyttjas för

huvuddelen av kärnkraftsavvecklingen. Principen

skall vara att alla energislag skall betala sina

fulla kostnader. Kärnkraften skall påföras kostnader

för risker när det gäller reaktorolyckor och den

miljöpåverkan som finns i olika delar av

kärnbränslekedjan. Kärnkraftsproducenterna skall

betala sina egna riskkostnader och ta ett fullt

skadeståndsansvar i händelse av en reaktorolycka.

Vidare skall produktionsskatten på elektricitet från

kärnkraften höjas så att kärnkraften betalar

kostnaderna för både de kort- och långsiktiga

miljöeffekterna. Som ett komplement till dessa

verktyg skall en avvecklings-lag utnyttjas.

Utskottet vill dock påpeka att det energipolitiska

målet inte innebär att bortfallet av energi skall

ersättas fullt ut när kärnkraften avvecklas.

Kompensation skall komma från dels minskad

elanvändning genom konvertering från eluppvärmning

och effektivisering, dels en utbyggnad av ny

elproduktion med förnybara energislag.

Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella

yrkandena i motion 2000/01:N387 (mp). Övriga här

behandlade motioner avstyrks i berörda delar. Det

utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande riktlinjer för

energipolitiken

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:N387 yrkandena

2-7 och med avslag på motionerna 2000/01:N213,

2000/01:N224 yrkandena 1 och 2, 2000/01:N242

yrkandena 1-5 och 11-13, 2000/01:N257,

2000/01:N262 yrkandena 1-3, 2000/01:N305,

2000/01:N320 yrkandena 2 och 3 och 2000/01:N334

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

4. Frågan om avveckling av Barsebäck 2

(mom. 3)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

frågan om avveckling av Barsebäck 2 bort ha följande

lydelse:

I likhet med vad som sägs i motionerna 2000/01:N7

(m), 2000/01:N309 (m), 2000/01:N8 (kd) och

2000/01:N6 (fp) konstaterar utskottet att

omställningsprogrammet har stora svagheter och i

praktiken har misslyckats. Programmets utformning

har lett till att inget av de villkor som riksdagen

har satt upp för att i förtid avveckla kärnkraften

kunnat uppfyllas. Av skrivelsen framgår att det inte

bara är effektbalansen i södra Sverige som är

allvarligt hotad och att kraftbortfallet inte kan

kompenseras, utan att också en förtida avstängning

av Barsebäcksverkets andra reaktor innebär att

bortfallet av elproduktion med stor sannolikhet

kommer att ersättas av import av el som har

producerats under sämre miljömässiga förhållanden.

Den sistnämnda omständigheten talar enligt

utskottets mening för att en bred

miljökonsekvensanalys nu omedelbart måste

genomföras. Kunskap finns när det gäller de ökade

utsläpp som blivit följden av att Barsebäck 1 inte

längre är i drift. Miljöeffekterna av att ca 3

miljoner ton koldioxid, ca 8 000 ton svaveloxider

och ca 6 000 ton kväveoxider släpps ut måste

värderas. Med ledning av denna analys kan slutsatser

dras om vilka utsläppsmängder och miljökonsekvenser

som kan bli resultatet om även den andra reaktorn i

Barsebäcksverket stängs. De ökade utsläppen måste

också ställas i relation till de internationella

åtaganden som Sverige har gjort, som enskild nation

och som medlem i EU.

Omställningsprogrammets misslyckande innebär,

enligt utskottets bestämda mening, att riksdagen

måste ta initiativ till två viktiga energipolitiska

beslut.

Det ena beslutet gäller avvecklingslagen. Utskottet

föreslår att riksdagen hos regeringen begär att den

snarast lägger fram förslag om upphävande av

avvecklingslagen.

Det andra beslutet tar sikte på det sätt på vilket

omställningen av energisystemet skall ske. De ökade

koldioxidutsläppen med påföljande växthuseffekt är

det enskilt största hotet mot vår livsmiljö.

Stängningen av Barsebäck 1 har inneburit att svensk

elförsörjning, miljö, ekonomi och svenskt

industriklimat försämrats. Den el som ersätter

bortfallet består i huvudsak av el från koleldade

kraftverk i Danmark. Riksdagens beslut om att stänga

den första reaktorn i Barsebäcksverket togs utan att

de ekonomiska effekterna var kända och i total

avsaknad av både miljökonsekvens- och

samhällsekonomiska analyser. Hade Barsebäck 1 fått

fortsätta att producera el hade Sverige kunnat skona

miljön från utsläpp av drygt tre miljoner ton

koldioxid varje år. Utskottet anser att kärnkraften

- med hänsyn tagen till Sveriges behov av tillväxt

och ökad sysselsättning - bör utnyttjas så länge

kärnkraftsanläggningarna uppfyller de villkor som

följer av den säkerhetslagstiftning som finns.

Kärnkraftverk skall stängas av om kompetenta

myndigheter konstaterar att de inte längre uppfyller

gällande säkerhets- eller miljökrav. Mot denna

bakgrund bör riksdagen som ett första steg i

omläggningen av energipolitiken nu anmoda regeringen

att upphäva beslutet om avvecklingen av den första

reaktorn i Barsebäcksverket.

Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna

2000/01:N7 (m), 2000/01: N309 (m), 2000/01:N8 (kd)

och 2000/01:N6 (fp) och avstyrker motionerna

2000/01:N9 (v), 2000/01:N331 (v), 2000/01:N4 (c) och

2000/01:N5 (mp).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande frågan om avveckling av

Barsebäck 2

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:N6,

2000/01:N7, 2000/01:N8, 2000/01:N309 och med

avslag på motionerna 2000/01: N4, 2000/01:N5,

2000/01:N9 och 2000/01:N331

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

dels lägger regeringens skrivelse 2000/01:15

till handlingarna.

5. Frågan om avveckling av Barsebäck 2

(mom. 3)

Lennart Beijer och Gunilla Wahlén (båda v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

frågan om avveckling av Barsebäck 2 bort ha följande

lydelse:

I likhet med vad som sägs i motion 2000/01:N9 (v)

anser utskottet att den bedömning som regeringen gör

av förutsättningarna för att klara de villkor som

riksdagen har satt upp för avstängningen av den

andra reaktorn i Barsebäcksverket är alltför

pessimistisk. I skrivelsen redovisas ett omfattande

program för att fullfölja och komplettera de

energipolitiska åtgärder som riksdagen beslutade om

år 1997. Utskottet gör bedömningen - mot bakgrund av

de åtgärder som regeringen har för avsikt att vidta

i det fortsatta omställningsarbetet - att villkoren

för en stängning av Barsebäcksverkets andra reaktor

kommer att vara uppfyllda till den 1 juli 2002. Mot

denna bakgrund föreslår utskottet att riksdagen ger

regeringen till känna att den andra reaktorn i

Barsebäcksverket skall stängas senast den 1 juli

2002.

När det gäller arbetet med den fortsatta

energiomställningen anser utskottet att en

referensgrupp bör tillsättas med de partier som stod

bakom 1997 års energipolitiska beslut i syfte att

följa den fortsatta utvecklingen.

Med det sagda tillstyrks motion 2000/01:N9 (v). Vad

utskottet nu har anfört ligger också i linje med vad

som anförs i motion 2000/01:N4 (c). Utskottet

avstyrker motionerna 2000/01:N7 (m), 2000/01:N309

(m), 2000/01: N331 (v), 2000/01:N8 (kd), 2000/01:N6

(fp) och 2000/01:N5 (mp).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande frågan om avveckling av

Barsebäck 2

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:N9, med

anledning av motion 2000/01:N4 och med avslag på

motionerna 2000/01:N5, 2000/01:N6, 2000/01:N7,

2000/01:N8, 2000/01:N309 och 2000/01: N331

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

dels lägger regeringens skrivelse 2000/01:15

till handlingarna.

6. Frågan om avveckling av Barsebäck 2

(mom. 3)

Åke Sandström (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

frågan om avveckling av Barsebäck 2 bort ha följande

lydelse:

I likhet med vad som sägs i motion 2000/01:N4 (c)

anser utskottet att den bedömning som regeringen gör

av förutsättningarna för att klara de villkor som

riksdagen har satt upp för avstängningen av den

andra reaktorn i Barsebäcksverket är alltför

pessimistisk. Enligt utskottets mening har

omställningsprogrammet varit framgångsrikt och målet

har till stora delar uppfyllts. Orsaken till att

alla delar av omställningsprogrammet ännu inte fått

genomslag kan härledas till att förutsättningarna på

elmarknaden, främst gällande priset på el, kraftigt

har förändrats. Att så har skett beror på den

avreglering av elmarknaden som beslutades år 1996

och som inneburit en ökad konkurrens inom Norden och

Nordeuropa.

Mot denna bakgrund gör utskottet bedömningen att

beslut om stängning av den andra reaktorn i

Barsebäck kan fattas under hösten 2000. Stängningen

av Barsebäcks andra reaktor bör ske senast den 1

juli 2002. Ett sådant beslut är möjligt ur

energisynpunkt och angeläget för att inför

energimarknadens aktörer understryka vikten av

omställningen. Utskottet vill härutöver erinra om

att det även finns ett ansvar gentemot Danmark att

ge ett tydligt besked om att en stängning av

Barsebäck 2 kommer att ske senast den 1 juli 2002.

Med det sagda tillstyrks motion 2000/01:N4 (c). Vad

utskottet nu har anfört ligger också i linje med vad

som anförs i motion 2000/01:N9 (v). Utskottet

avstyrker motionerna 2000/01:N7 (m), 2000/01:N309

(m), 2000/01: N331 (v), 2000/01:N8 (kd), 2000/01:N6

(fp) och 2000/01:N5 (mp).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande frågan om avveckling av

Barsebäck 2

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:N4, med

anledning av motion 2000/01:N9 och med avslag på

motionerna 2000/01:N5, 2000/01:N6, 2000/01:N7,

2000/01:N8, 2000/01:N309 och 2000/01: N331

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

dels lägger regeringens skrivelse

2000/01:15 till handlingarna.

7. Frågan om avveckling av Barsebäck 2

(mom. 3)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

frågan om avveckling av Barsebäck bort ha följande

lydelse:

I likhet med vad som sägs i motion 2000/01:N5 (mp)

anser utskottet - i motsats till regeringen - att

det i dag inte finns några hinder för att verkställa

den redan beslutade stängningen av den andra

reaktorn i Barsebäcksverket. Utskottets bedömning är

att Barsebäck 2 kan stängas planenligt den 1 juli

2001. De skäl som regeringen anför i skrivelsen

betraktar utskottet som delvis grundade på felaktiga

förutsättningar. En rad förändringar har inträffat

på energimarknaden som gör att de villkor som

riksdagen satte upp för stängningen måste anses vara

överspelade. En rad felbedömningar har gjorts från

regeringens sida som gör att ställningstagandet att

den andra reaktorn skall stängas först vid utgången

av år 2003 måste avvisas.

Enligt skrivelsen saknas det 0,5-1 TWh år 2002 för

att villkoret vad avser kraftbortfallet skall vara

uppfyllt. Detta motsvarar inte mer än ca 1 % av den

svenska elenergianvändningen. Utskottets bedömning

är att avregleringen av elmarknaden har skapat en

utveckling som gjort 1997 års energipolitiska beslut

föråldrat. Inte bara den nordiska elmarknaden, utan

också övriga elmarknader i EU, har avreglerats och

smälter successivt samman. Det har lett till en

avsevärd överkapacitet och följaktligen till ett

överutbud av elkraft. Den avreglerade elmarknaden

har pressat ned elhandelspriserna. Enligt utskottets

uppfattning klarar marknaden elförsörjningen med

bred marginal. Slutsatsen är att det inte längre är

så att elförsörjningen är en nationell angelägenhet

som innebär att bortfallet av el måste kompenseras

fullt ut av åtgärder i Sverige. Samtidigt innebär

detta, anser utskottet, att de villkor som riksdagen

har satt upp för avvecklingen av den andra reaktorn

i Barsebäcksverket måste förändras.

När det gäller effektbalansen menar utskottet att

detta egentligen inte är en fråga om effekt, utan

att det numera är ett marknads- och

kontraktsproblem, dvs. en fråga om leveranssäkerhet.

Det är kraftleverantörerna som bär ansvaret för att

konsumenterna erhåller de utlovade leveranserna av

el. Dock är detta ansvar inte tillräckligt

tydliggjort i lagstiftningen. Enligt utskottets

mening bör därför bestämmelser om detta infogas i

berörda lagar. I nuvarande situation har frånvaron

av sådana bestämmelser blivit ett argument för att

Barsebäck 2 inte kan avvecklas.

Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna

2000/01:N5 (mp) och 2000/01:N331 (v) och avstyrker

motionerna 2000/01:N7 (m), 2000/01:N309 (m),

2000/01:N9 (v), 2000/01:N8 (kd), 2000/01:N4 (c) och

2000/01:N6 (fp).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande frågan om avveckling av

Barsebäck 2

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:N5 och

2000/01: N331 och med avslag på motionerna

2000/01:N4, 2000/01:N6, 2000/01:N7, 2000/01:N8,

2000/01:N9 och 2000/01:N309

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

dels lägger regeringens skrivelse 2000/01:15

till handlingarna.

8. Övriga kärnkraftsfrågor (mom. 4)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

övriga kärnkraftsfrågor bort ha följande lydelse:

Som anförs i motionerna 2000/01:N242 (m),

2000/01:N217 (kd), 2000/01: N227 (kd) och

2000/01:N262 (kd) måste enligt utskottets

uppfattning riksdagen upphäva den bestämmelse i

kärntekniklagen (6 §) som förbjuder vissa typer av

kärnteknisk forskning - tankeförbudet. Det handlar

om att förhindra att kvalificerade svenska

kärntekniker och forskare står bredvid och passivt

betraktar en utveckling som kan leda till resultat

av stort intresse även för vårt land. Utskottet

hyser farhågor för att tankeförbudsparagrafen kan få

skadliga effekter genom att - om inte direkt så

indirekt - försvåra forskning kring effektivare

utnyttjande av kärnbränslet, minimering av

avfallsmängder, transmutation av befintligt

kärnavfall m.m. Det är i dag omöjligt att veta hur

forskningen inom kärnteknikområdet kommer att

utveckla sig sett på några decenniers sikt. Den

omständighet - som påtalas i motion 2000/01:N262

(kd) - att principiell kritik mot tankeförbudet

numera framförs helt oberoende av inställningen till

kärnkraftens utnyttjande i Sverige borde tala för

att bestämmelsen blir föremål för omprövning.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

om upphävande av de aktuella bestämmelserna i

kärntekniklagen. Med det sagda tillstyrker utskottet

här berörda motioner.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande övriga kärnkraftsfrågor

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:N217,

2000/01:N227, 2000/01:N242 yrkandena 14 och 15

och 2000/01:N262 yrkande 14 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Ekonomiska förutsättningar för

elproduktion från förnybara energikällor

(mom. 5)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

ekonomiska förutsättningar för elproduktion från

förnybara energikällor bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i linje med vad som anförs i

motionerna 1999/2000:N42 (m), 1999/2000:N41 (kd) och

1999/2000:N43 (fp) anföra starka betänkligheter mot

innehållet i propositionen om nya ekonomiska

förutsättningar för elproduktion från förnybara

energikällor. Det förslag som regeringen lägger fram

är alltför otydligt och konsekvenserna är omöjliga

att förutse. Det stödsystem som ytterligare skall

utredas, men som regeringen ändå förordar skall

införas den 1 januari 2003, är krångligt och

svårförståeligt. Riksdagen skall inte avkrävas

principiella ställningstaganden till förslag som

ännu inte är färdigutredda. Mot denna bakgrund anser

utskottet att regeringen bör återkomma till

riksdagen med ett nytt förslag till framtida

stödsystem för förnybar respektive småskalig

elproduktion. I detta förslag bör regeringen

redovisa en helhetssyn på hur energiskattesystemet

och det framtida stödsystemet avses fungera

tillsammans samt hur väl detta stämmer med

utvecklingen inom EU. Målsättningen måste vara att

få fram ett marknadsbaserat men tidsbegränsat

stödsystem som är enkelt, överblickbart och med hög

måluppfyllelse.

När det gäller den föreslagna övergångslösningen

för stödet till den småskaliga elproduktionen kan

utskottet ansluta sig till förslaget att det

nuvarande stödet förlängs fram till den sista

december 2002. Inom ramen för nuvarande system kan

regeringen pröva om stödet bör ligga högre än i

dagsläget för att mildra den ekonomiska osäkerhet

som ligger i att de politiskt beslutade spelreglerna

ändras. Regeringen bör i sådant fall återkomma till

riksdagen med ett sådant förslag. Dock är det

viktigt, menar utskottet, att den småskaliga

elproduktionen på sikt kan verka på marknadsmässiga

grunder, dvs. att även denna produktion får agera på

samma villkor som annan produktion på elmarknaden.

Med det sagda tillstyrker utskottet proposition

1999/2000:134 i den del som gäller förslaget att

förlänga nuvarande stödsystem (moment 2) och

avstyrker det förslag (moment 1) i propositionen som

gäller ett nytt system för att främja förnybar

elproduktion. Vidare tillstyrker utskottet

motionerna 1999/2000:N42 (m), 1999/2000:N41 (kd) och

1999/2000:N43 (fp) och avstyrker motionerna

2000/01:MJ780 (mp) och 2000/01:N265 (c).

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande ekonomiska förutsättningar

för elproduktion från förnybara energikällor

att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:134

moment 2 och motionerna 1999/2000:N41,

1999/2000:N42 och 1999/2000:N43, med anledning

av motion 2000/01:N265 yrkande 8 och med avslag

på proposition 1999/2000:134 moment 1 och motion

2000/01:MJ780 yrkande 11

dels godkänner vad som föreslås i propositionen

om en förlängning av det nuvarande tillfälliga

stödet till småskalig elproduktion,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

10. Ny organisation för teknikupphandling

(mom. 7)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

ny organisation för teknik-upphandling bort ha

följande lydelse:

I enlighet med vad som sägs i motion 2000/01:N209

(mp) anser utskottet att den svenska staten återigen

kan bli en viktig motor i teknikutvecklingen genom

att initiera förstudier, bilda beställargrupper och

koordinera arbetet med kravspecifikationer. Det

finns teknikutvecklingsprojekt i EU som

kategoriseras som miljöförbättrande arbete. Sådana

projekt tillåter ökad statlig medfinansiering, men

projekten måste ändå genomgå en överprövning innan

EU kan ge sitt godkännande.

Enligt utskottets uppfattning bör den enhet inom

Statens energimyndighet som bereder upphandlingen av

energibesparande teknik slås samman med den

arbetsenhet på Närings- och teknikutvecklingsverket

(NUTEK) som går under namnet

Miljöteknikdelegationen. De två enheterna har redan

ett visst samarbete kring viss upphandling.

Utskottet anser att en sådan åtgärd skulle bredda

området för upphandling till att gälla all slags

miljöförbättrande teknik. Miljöförbättrande

teknikupphandling skulle därmed på nytt kunna sätta

fart. Detta bör ges regeringen till känna.

Med det sagda tillstyrks den nämnda motionen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande ny organisation för

teknikupphandling

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:N209 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Särskilda yttranden

1. Frågan om avveckling av Barsebäck 2

(mom. 3)

Lennart Beijer och Gunilla Wahlén (båda v) anför:

I den händelse att vårt förslag till

ställningstagande från utskottets sida när det

gäller regeringens skrivelse 2000/01:15 om den

fortsatta omställningen av energisystemet m.m.

(reservation 5) avvisas i den förberedande

voteringen i kammaren vill vi deklarera vår avsikt

att i den sista röstningsomgången stödja det

alternativ som företräds av Socialdemokraterna. Med

hänvisning till det majoritetsförhållande som råder

i riksdagen skulle annars det alternativ som

förespråkas av företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet

kunna bli riksdagens beslut. I detta alternativ

ligger bl.a. ett förslag att avskaffa den s.k.

avvecklingslagen. För oss och för Vänsterpartiet

skulle ett sådant riksdagsbeslut vara oacceptabelt,

och detta gör att vi i den slutliga

röstningsomgången kommer att stödja

Socialdemokraterna.

2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(mom. 6)

Per Westerberg, Karin Falkmer, Ola Karlsson och Ola

Sundell (alla m) anför:

Den 22 november 2000 beslöt riksdagens majoritet

bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och

miljöpartister att fastställa ekonomiska ramar för

de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och

en beräkning av statens inkomster avseende år 2001.

Samtidigt beslutades om preliminära utgiftstak för

åren 2002 och 2003.

Moderata samlingspartiet har i parti- och

kommittémotioner förordat en annan inriktning av den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra

förslag syftar till att skapa förutsättningar för

ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande

Sverige. Genom en större enskild sektor och ett

starkare civilt samhälle kan både företag och

människor växa. Fler och fler kan komma in på den

ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten

ökar också i andra bemärkelser genom att hushållen

får en större ekonomisk självständighet. Friheten

att välja bidrar till mångfald, en bättre kvalitet

och en större trygghet. De enskilda människorna får

ett större inflytande över sina liv.

Moderata samlingspartiet har i parti- och

kommittémotioner förordat en ny inriktning av

energipolitiken, så att denna bidrar till att öka

sysselsättningen och främjar välståndet. Vi anser

att staten inte skall detaljplanera och

detaljreglera energisystemets utveckling, utan

fastställa långsiktigt hållbara ramar och villkor.

Vår uppfattning är att energipolitiken skall vara

ett redskap för att nå övergripande mål som

konkurrenskraft, god miljö och välfärd.

Hittillsvarande effekter av det energipolitiska

omställningsprogrammet har nu utvärderats. Enligt

vår uppfattning visar utvärderingarna att det

energipolitiska programmet är ett fullständigt

misslyckande. De farhågor som vi framfört alltsedan

år 1997 beträffande inriktningen på

omställningsprogrammet har visat sig vara

välgrundade.

Våra principiella uppfattningar framgår i våra

reservationer i detta betänkande under momenten

Riktlinjer för energipolitiken och Frågan om

avveckling av Barsebäck 2.

Som tidigare nämnts har riksdagens majoritet en

annan inriktning av politiken än den vi föreslagit.

Vi deltar därför inte i det nu aktuella beslutet om

anslagsfördelningen inom utgiftsområde 21 Energi.

Den anslagsfördelning inom utgiftsområdet som vi

förordar redovisas i motion 2000/01:N361 (m) och i

bilaga. Denna syn på vilka anslag som bör anvisas

för energipolitiska ändamål bygger på de

principiella utgångspunkter som Moderata

samlingspartiet anser bör gälla för energipolitiken

och som framgår av motion 2000/01:N242 (m).

Sammanlagt har vi föreslagit - med anförda

motiveringar under berörda anslag i detta betänkande

- en minskning av ramen för utgiftsområde 21 Energi

med ca 849 miljoner kronor.

3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(mom. 6)

Göran Hägglund och Inger Strömbom (båda kd) anför:

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner

förordat en annan inriktning av den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken än den regeringen och

dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på

att långsiktigt förbättra Sveriges

tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer

och strategiska skattesänkningar på arbete och

sparande. Därigenom skapas förutsättningar för att

sysselsättningen skall kunna öka i en sådan

utsträckning att välfärden tryggas för alla. Det

handlar bl.a. om arbetsmarknaden, som måste göras

mer flexibel. Det handlar om skatterna på arbete och

företagande som måste sänkas och på sikt anpassas

till omvärldens betydligt lägre skattetryck. Det

handlar om det svenska konkurrenstrycket som måste

förbättras. Vidare måste den offentliga sektorn

förnyas för att bättre möta konsumenternas/brukarnas

behov och bättre tillvarata personalens kompetens

och idéer. Dessutom måste valfriheten inom

familjepolitiken öka, rättsväsendet återupprättas,

pensionärernas ekonomiska situation stärkas och

infrastrukturen förbättras. Målet med våra reformer

på dessa områden är att skapa förutsättningar för en

uthålligt hög tillväxt, där sysselsättningen kan öka

utan att inflationen tar fart, där den enskildes

valfrihet, personliga ansvar och välfärd kan öka

utan politisk detaljstyrning, där den offentliga

sektorn kan vitaliseras och möta ökande behov utan

att jagas av krympande skattebaser, och där statens

finanser inte kollapsar vid nästa lågkonjunktur.

Eftersom riksdagens majoritet - bestående av

socialdemokrater, vänsterpartister och

miljöpartister - den 22 november 2000 beslutade om

ramar för de olika utgiftsområdena och därmed ställt

sig bakom en annan inriktning av politiken redovisar

vi i detta särskilda yttrande den del av vår politik

som rör utgiftsområde Energi.

Kristdemokraterna instämmer i princip i huvuddragen

i omställningsprogrammet, men vi är starkt kritiska

mot regeringens handläggning av frågan om

kärnkraftsavvecklingen. Vår uppfattning är att den

första kärnkraftsreaktorn borde ha fasats ut när

motsvarande mängd el tillförts eller sparats bort.

Vi anser att Sveriges energiförsörjning skall

tryggas genom en långsiktig och medveten

energipolitik med fasta spelregler där inhemska

förnybara energikällor och bränslen utgör en växande

bas. Vi menar också att de små elproducenterna måste

garanteras långsiktigt rimliga villkor samtidigt som

ny teknik, nya metoder och nya energikällor, såsom

exempelvis solvärme, utvecklas och prövas.

Våra principiella uppfattningar framgår i våra

reservationer i detta betänkande under momenten

Riktlinjer för energipolitiken och Frågan om

avveckling av Barsebäck 2.

Den anslagsfördelning inom utgiftsområdet som vi

förordar redovisas i motion 2000/01:N262 (kd) och i

bilaga. Sammanlagt har vi föreslagit - med anförda

motiveringar under berörda anslag i detta betänkande

- en minskning av ramen för utgiftsområde 21 Energi

med 225 miljoner kronor år 2001.

Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av

politiken deltar vi inte i det nu aktuella beslutet

om anslagsfördelning inom utgiftsområde 21 Energi.

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(mom. 6)

Åke Sandström (c) anför:

Centerpartiet har i kommittémotion 2000/01:N367 (c)

i princip ställt sig positivt till

energiforskningsstödet och det föreslagna samarbetet

med fordonsindustrin. Jag vill dock erinra om vikten

av att ett utökat samarbete med svensk

fordonsindustri kring utveckling av mer miljövänliga

och energieffektiva fordon inte går ut över

forskning och utveckling inom energiområdet vid

universitet och högskolor. Jag vill också betona

vikten av att förvaltningsanslaget för Statens

energimyndighet förstärks. Skälet är den ökade

arbetsbelastning som följer av att åtgärderna till

följd av omställningsprogrammet skall påbörjas, och

därmed en risk för att det uppstår långa väntetider

i handläggningen av projektansökningar ur

energiomställningsprogrammet.

5. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(mom. 6)

Eva Flyborg (fp) anför:

God tillgång på energi är en förutsättning för

välstånd. Det svenska energisystemet bör successivt

ställas om till att bli ekologiskt hållbart. Det

långsiktiga målet är att såväl fossilt bränsle som

kärnkraft skall fasas ut ur energisystemet och

ersättas av ekologiskt hållbara energikällor.

Omställningen av energisystemet måste ske med hänsyn

till Sveriges behov av tillväxt och ökad

sysselsättning. Folkpartiet anser därför att

kärnkraften skall utnyttjas under hela sin tekniska

och ekonomiska livslängd. Vi säger därför nej till

regeringens, och dess stödpartiers, förtida

stängning av kärnkraftverket i Barsebäck. Vi oroar

oss över effekterna av att koldioxidutsläppen ökar

som en följd av avställningen av den första reaktorn

i Barsebäcksverket, vilket i sin tur medfört en ökad

import av el från kolbaserad produktion i Danmark.

Det är därför av största vikt att en omfattande

miljökonsekvensbeskrivning av avvecklingen görs, för

att belysa konsekvenserna på såväl kort som lång

sikt.

Mina principiella uppfattningar framgår i mina

reservationer i detta betänkande under momenten

Riktlinjer för energipolitiken och Frågan om

avveckling av Barsebäck 2.

Det är mot denna bakgrund som Folkpartiet i motion

2000/01:Fi211 - med anförda motiveringar under

berörda anslag i detta betänkande - har föreslagit

en sammanlagd minskning av ramen för utgiftsområde

21 Energi med ca 1 580 miljoner kronor år

2001.

Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av

politiken deltar vi inte i det nu aktuella beslutet

om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 21 Energi.

6. Affärsverket svenska kraftnäts bidrag

till restelektrifiering (mom. 9)

Åke Sandström (c) anför:

Jag anser att Svenska kraftnäts handläggning av

ansökningarna för den s.k. restelektrifieringen

måste förändras. Svenska kraftnäts policy har

hittills varit att prioritera objekt som förorsakar

ett lågt bidrag per fastighet eller anslutna boende.

Detta har för många norrlandslän inneburit att de

projekt som prioriterats högst inte erhållit stöd

medan projekt där man kan förutse endast ett

kortvarigt permanentboende fått stöd. En sådan

prioritering tycker jag inte är acceptabel.

Svenska kraftnät har också under hösten 2000

redovisat erfarenheter från den hittillsvarande

bidragsgivningen och pekar på möjligheten att införa

ett tak för hur stort bidrag som en enskild

fastighet skall kunna erhålla. Jag vill bestämt

avvisa att ett sådant tak införs - det är den

individuella prövningen som skall vara avgörande för

beslut om stöd. Enligt min uppfattning bör vidare

näringsverksamhet och den långsiktiga användningen

av den enskilda fastigheten tillmätas en mycket

större tyngd vid bedömningen än vad hittills varit

fallet.

Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 2001

inom

utgiftsområde 21 Energi

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelnin

(kd) och (fp) har

avstått från att delta i beslutet om anslag (se särskilda yttranden 2, 3 och 5)

Belopp i 1000-tal kronor

-------------------------------------------------------------------------------

Anslag Anslags- Regeringens

typ förslag

(m) (kd) (c) (fp)

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

35:1 Statens energimyndighet: (ram.) 120 235 - 40 + 10

Förvaltningskostnader 235 000

-------------------------------------------------------------------------------

35:2 Bidrag för att minska (ram.) 325 000 - 325 - 10

elanvändning 000

-------------------------------------------------------------------------------

35:3 Bidrag till investeringar

i elproduktion från för-

nybara energikällor (ram.) 305 000 - 305 -

000 000

-------------------------------------------------------------------------------

35:4 Åtgärder för effektivare (ram.) 119 000 - 119 - 25

energianvändning 000 000

-------------------------------------------------------------------------------

35:5 Energiforskning (ram.) 431 112 - 30 - 100 + 10

000 000 000 000

-------------------------------------------------------------------------------

35:6 Energiteknikstöd (ram.) 130 000 - 10 - 100

000 000 000

-------------------------------------------------------------------------------

35:7 Introduktion av ny (ram.) 230 000 - 20

energiteknik 000

-------------------------------------------------------------------------------

35:8 Energipolitiskt motiverade

internationella

(ram.) 50 000

klimatinsatser

-------------------------------------------------------------------------------

35:9 Täckande av förluster i

anledning av statliga

(ram.) 5 000

garantier inom

energiområdet

-------------------------------------------------------------------------------

35:10 Skydd för småskalig (ram.) 210 000

elproduktion

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

Anslag Anslags- Regeringens

typ förslag

(m) (kd) (c) (fp)

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

35:11 Ersättning för vissa

kostnader vid avveckling av

en reaktor i Barsebäcksverket (ram.) 337 000 -

000

-------------------------------------------------------------------------------

35:12 Kärnsäkerhet i Östeuropa (nytt (ram.)

anslag)

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

Summa 2 262 347 - 849 - 225 +

235 000 000 000

-------------------------------------------------------------------------------