Bet. 2000/01:NU4

Näringsutskottets betänkande

2000/01:NU04

Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

NU4

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1999/2000:140 om konkurrenspolitik

för förnyelse och mångfald,

dels proposition 2000/01:1 (budgetpropositionen)

såvitt gäller utgiftsområde 24 Näringsliv moment 1,

dels åtta motioner som väckts med anledning av

proposition 1999/2000: 140,

dels nio motioner från allmänna motionstiden

1999/2000.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har lämnats av

företrädare för Näringsdepartementet,

Konkurrensverket, ICA Förbundet, Svenska

Taxiförbundet och Sågverkens Riksförbund. Skrivelser

i olika frågor har också inkommit.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker den av regeringen förordade

inriktningen av konkurrenspolitiken. En effektiv

konkurrens är en viktig förutsättning för en väl

fungerande samhällsekonomi. Utskottet finner det

viktigt att konkurrensen utvecklas till att gälla i

flera delar av den svenska ekonomin och att den blir

mer effektiv på befintliga konkurrensmarknader.

Likaså är det väsentligt att konkurrensen är verksam

även inom den globala ekonomin. Konkurrenspolitikens

fokus är konsumenten. Konkurrens är inget

självändamål, utan åtgärder för att stärka

konkurrensens effektivitet har till ändamål bl.a.

att ge konsumenten en starkare ställning på

marknaden. I reservationer (m, kd, c, fp) redovisas

dessa partiers gemensamma syn på

konkurrenspolitikens inriktning och efterfrågas

kraftfulla åtgärder från regeringens sida för att

driva på avregleringsarbetet i syfte att skapa

utrymme för privata initiativ i kommuner och

landsting.

De lagändringar som regeringen föreslår i syfte att

ytterligare effektivisera konkurrensövervakningen

tillstyrks av utskottet. Det rör sig bl.a. om att de

svenska konkurrensmyndigheterna ges behörighet att

tillämpa EG:s konkurrensregler. Vidare föreslås en

lagändring beträffande konkurrensskadeavgiften för

att öka möjligheterna att upptäcka och undanröja

konkurrensbegränsningar. Ytterligare ändringar i

konkurrenslagstiftningen skall övervägas av en

särskild utredare, som skall redovisa sitt uppdrag

senast den 30 juni 2001.

Regeringen föreslår också ändringar i

konkurrenslagen vad avser samverkan mellan små

företag i vissa branscher, nämligen taxinäringen och

lantbrukskooperationen. För taxinäringen anser

utskottet - i likhet med regeringen - att det bör

införas ett legalundantag för samverkan i

beställningscentraler i syfte att upprätthålla en

effektiv konkurrens inom taxinäringen, tillgodose

det samhälleliga intresset av tillgång till

taxiservice även i mindre tätbefolkade områden i

Sverige samt ge förutsebarhet för näringen. Enligt

utskottets mening är det emellertid motiverat att

något höja gränsen för antal fordon inom

legalundantaget för att i större utsträckning ge

möjlighet till samverkan i beställningscentraler i

glesbygden. Utskottet föreslår sålunda att riksdagen

skall besluta att samverkan i beställningscentraler

skall tillåtas upp till 40 taxifordon (i stället för

regeringens förslag om 30 fordon). Vidare

förutsätter utskottet att Konkurrensverket när det

gäller individuellt undantag för de taxiföretag vars

samverkan omfattar fler än 40 taxifordon tillmäter

effekterna för konsumenterna och de speciella

förhållanden som gäller i glesbygden stor betydelse.

Även miljöaspekter kan vägas in. I en reservation

(m, kd, c) begärs att regeringen skyndsamt skall

återkomma till riksdagen med förslag till de

ändringar av konkurrenslagen som erfordras för att

samverkan i beställningscentraler skall vara

tillåten. I en annan reservation (fp) förordas

införande av ett legalundantag för taxinäringen, men

med en högre gräns på 100 taxifordon.

För lantbruket innebär ändringen i konkurrenslagen

att en primärförenings prissättning faller utanför

förbudet i lagen när föreningen svarar för

försäljningen av varor som i någon mening är

inlevererade till föreningen. Utskottet utgår från

att regeringen noga följer utvecklingen i frågan om

konkurrensen på virkesmarknaden och på lämpligt sätt

informerar riksdagen när effekterna av

lagändringarna kan bedömas. I en reservation (m)

begärs att regeringen skyndsamt skall återkomma till

riksdagen med ett klargörande av rättsläget med

hänsyn till EG-rätten. I en annan reservation (fp)

begärs en översyn av reglerna för föreningssamverkan

inom jordbruks-, trädgårds- och skogsnäringarna.

Utskottet avstyrker motioner med krav på

bibehållande av det nu gällande gruppundantaget för

kedjor i detaljhandeln. Det nya gruppundantag för

vertikala avtal som regeringen avser införa från den

1 januari 2001, efter modell från EG:s

konkurrensregler, kan beräknas ge likartade

samarbetsmöjligheter för kedjorna som det nuvarande

gruppundantaget. Utskottet utgår från att regeringen

noga följer utvecklingen av rättstillämpningen och

håller riksdagen informerad. I en reservation (m,

kd, c, fp) förordas att det nuvarande

gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln skall

fortsätta att gälla.

Proposition 1999/2000:140

I proposition 1999/2000:140 föreslås att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),

2. lag om ändring i lagen (1994:1845) om

tillämpningen av Europeiska gemenskapernas

konkurrens- och statsstödsregler,

3. lag om ändring i lagen (1970:417) om

marknadsdomstol m.m.,

4. lag om innebörden av begreppen jordbruks-,

trädgårds- och skogsprodukter i konkurrenslagen

(1993:20),

dels godkänner vad regeringen föreslår om

konkurrenspolitikens inriktning (avsnitt 7.1.2).

Lagförslagen återges i bilaga 1.

Proposition 2000/01:1

(budgetpropositionen)

I proposition 2000/01:1 (budgetpropositionen)

utgiftsområde 24 Näringsliv föreslås, såvitt här är

i fråga, att riksdagen antar regeringens förslag

till

1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20).

Lagförslaget återges i bilaga 2.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av proposition

1999/2000:140 och som behandlas här är följande:

1999/2000:N44 av Tom Heyman (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av konkurrenslagstiftningen i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1999/2000:N45 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av konkurrensneutralitet mellan olika

förtagsformer inom detaljhandeln.

1999/2000:N46 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det bör bli

lättare att få prövat i domstol om kommunal

näringsverksamhet strider mot kommunallagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kvarvarande

konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn

bör identifieras och avvecklas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ökade resurser till

Konkurrensverket,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att lagen om

offentlig upphandling måste göras mer kraftfull i en

sammanhållen översyn i syfte att förverkliga

principerna om affärsmässighet, konkurrens och icke-

diskriminering,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag om att

avskaffa gruppundantaget för kedjor i detaljhandel,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag om

undantag från förbudet i 6 § konkurrenslagen för

viss taxisamverkan avseende begränsning av antalet

taxifordon.

1999/2000:N47 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inriktningen av det

konkurrensfrämjande arbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om konsumentinflytande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om mångfald och

utveckling genom ökad konkurrensutsättning av

offentlig sektor inom områdena vård, skola och

omsorg,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommunal

näringsverksamhet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att stärka

medborgarnas möjlighet till laglighetsprövning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändringar i lagen om

offentlig upphandling,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att avskaffa

allmännyttans hyresledande ställning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om påskyndandet av

gemensamma byggproduktdirektiv inom EU,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att nuvarande

gruppundantag för detaljhandeln bibehålls,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om avskaffandet av

handelsändamål i detaljplan,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om taxinäringen.

1999/2000:N48 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillämpningen av

konkurrenslagen.

1999/2000:N49 av Ingegerd Saarinen (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tolkningen av

innebörden av uttrycket i sin nuvarande form,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om konkurrens på lika

villkor mellan olika slags kedjor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om detaljhandeln i

glesbygden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om taxinäringen utanför

storstäderna.

1999/2000:N50 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förlängning av

gruppundantagen för kedjor inom detaljvaruhandeln,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om undantag från 6 §

konkurrenslagen avseende viss taxisamverkan.

1999/2000:N51 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vilka

förutsättningar som är avgörande för en väl

fungerande konkurrens,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av

att tillåta konkurrens inom de områden som i dag är

offentlig produktion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att tillåta

konkurrens även inom produktionen av

socialförsäkringar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att offentlig

verksamhet i bolagsform i princip bör avvecklas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder för att

upprätthålla en fungerande konkurrens mellan privata

och kvarvarande offentliga bolag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder för att

åstadkomma en bättre fungerande offentlig

upphandling,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att myndigheterna

skall beakta effekterna på konkurrensen vid

stödgivning och ökade möjligheter för företag att få

lagligheten av kommunala stöd prövad,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skyndsam utredning

av fåmansbolagsreglerna,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utredning av arvs-

och gåvoskatterna ur ett småföretags- och

konkurrensperspektiv,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om avreglering

enligt de riktlinjer som anges i motionen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om åtgärder för

att underlätta ett tidigt EMU-medlemskap,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om EG:s

konkurrensrätt och om utredningen av

konkurrensskadeavgift för företag som avslöjar

konkurrensbegränsning, begränsning eller hinder för

gemensam styrelserepresentation i konkurrerande

företag samt uppbrytande av företagskoncentrationer,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om EG:s

konkurrenslagstiftning och återverkningarna för små

länder vid omstruktureringar,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om gruppundantag i

detaljhandeln,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om antalet fordon

i beställningscentraler inom taxirörelsen och

Konkurrensverkets uppdrag att följa utvecklingen av

konkurrensen inom taxirörelsen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att 65-

årsregeln för privata vårdgivare bör avskaffas,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

remisstvånget bör avskaffas,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

etableringsfrihet för allmänläkare, sjukgymnaster,

geriatriker, barnläkare, gynekologer samt för

barnmorskor,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

konkurrensutsättning av öppenvården,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om förstärkt

kvalitetsgaranti,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om förstärkt

upphandlingskompetens,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om nationella

vårdprogram,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad

valfrihet i mödravården,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad

valfrihet i barnhälsovården,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att bryta

Apoteket AB:s försäljningsmonopol,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utveckling av

referensprissystemet för läkemedel,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om införande av

ett system med franchisetagare inom apoteksväsendet,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om återavskaffande

av de regler i plan- och bygglagen som ger

kommunerna möjlighet att i användningsbestämmelser

för kvartersmark och byggnader särskilja handel med

livsmedel,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om större hänsyn

till lägesfaktorn vid hyressättning,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att utreda

frågan om möjlighet att skjuta upp

realisationsvinstbeskattning vid fondbyte,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om förnyad översyn

av konkurrensreglerna och undantagen vad gäller

jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas

här är följande:

1999/2000:K277 av Per Westerberg m.fl. (m) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommunal

näringsverksamhet hotar småföretagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändringar i

konkurrenslagen.

1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om principerna för

konkurrenspolitiken,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

en sådan ändring att man skärper kraven på

konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning i

enlighet med vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ökad

konkurrensutsättning av statlig och kommunal

verksamhet,

38. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

ändringar i konkurrenslagen i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1999/2000:N214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kooperativ

verksamhet.

1999/2000:N238 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skadlig kommunal

konkurrensverksamhet.

1999/2000:N292 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om turistnäringens

konkurrensförhållanden i relation till offentlig

näringsverksamhet.

1999/2000:N322 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om konkurrensutsättning

och försäljning av kommunala och landstingskommunala

företag och verksamheter.

1999/2000:N384 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommunernas roll i

näringspolitiken,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en effektivare

konkurrenspolitik och hos regeringen begär en

översyn av konkurrenslagen.

1999/2000:N386 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter

(fp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om offentliga

monopol.

1999/2000:N387 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av

konkurrens på lika villkor.

Utskottet

Inledning

Konkurrenslagen (1993:20) trädde i kraft den 1 juli

1993 (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17).

Konkurrenslagen (KL) är baserad på den s.k. förbuds-

principen, vilken utgår från att vissa

konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och därför

skall vara förbjudna. Efter mönster från EG-rätten

innehåller KL två principiella förbud, nämligen mot

konkurrensbegränsande samarbete mellan företag (6 §)

och mot missbruk från ett eller flera företags sida

av en marknadsdominerande ställning (19 §). Dessa

bestämmelser motsvaras av EG-fördragets artiklar

81.1 (regler beträffande avtal m.m. som har till

syfte eller effekt att hindra, begränsa eller

snedvrida konkurrensen) och 82 (regler beträffande

ett eller flera företags missbruk av dominerande

ställning), vilka ingår i de grundläggande

konkurrensreglerna för den gemensamma marknaden.

Konkurrenspolitikens inriktning

Propositionen

Regeringen begär riksdagens godkännande av vad som

anförs i propositionen om konkurrenspolitikens

inriktning. Konkurrenspolitiken skall aktivt främja

existensen av väl fungerande marknader och vara

grundad på ett konsumentperspektiv. Marknaderna

skall präglas av öppenhet för nya produkter, nya

företag och nya idéer. Som allmän inriktning skall

gälla följande:

- Den svenska marknaden är en del av EU:s inre

marknad - hinder för tillträdet skall avlägsnas och

EU:s regler för konkurrensen skall kunna tillämpas

också i Sverige.

- Karteller och andra konkurrensbegränsningar som

allvarligt skadar konsumentintresset kan inte

accepteras - de medel som staten har att upptäcka

och ingripa när företag sätter konkurrensen ur spel

måste bli effektivare.

- Konsumenternas intresse av effektivt fungerande

konkurrens måste väga tungt när offentliga regler

som påverkar marknadernas funktionssätt utformas.

- Andelen av den samlade ekonomin där konkurrens

råder skall öka. På nya marknader skall strukturer

och regler stödja uppkomsten av en balanserad och

väl fungerande konkurrens.

- När offentliga aktörer agerar på

konkurrensmarknader får det inte ske på sådant sätt

att det privata företagandet hämmas.

Myndighetsuppgifter skall hållas isär från

kommersiell verksamhet.

- Statligt stöd får inte snedvrida konkurrensen -

en policy för det svenska statsstödet skall

understödja Sveriges arbete i EU mot subventioner

som skadar svensk industri.

- Sverige skall aktivt stödja utvecklingen av sunda

konkurrensförhållanden i den globala ekonomin och i

samarbete med andra länder ingripa mot

internationella konkurrensbegränsningar.

Regeringen gör bedömningen att en aktiv

konkurrenspolitik, med klara regler och en effektiv

tillämpning, är nödvändig för att skydda

konkurrensen och öka marknadernas effektivitet.

Viktiga uppgifter för konkurrenspolitiken är att

främja förnyelse i den ekonomiska verksamheten, att

bereda väg för öppenhet och mångfald samt, framför

allt, att säkerställa konsumenternas makt över

produktionen och distributionen. Regeringen uttalar

vidare att konkurrenspolitik och konsumentpolitik

syftar till att med olika medel säkerställa att

produktmarknaderna fungerar till nytta för

konsumenterna. De ansvariga myndigheterna bör

sålunda öka samordningen på områden där detta är

till gagn för konsumentintresset.

Offentliga regler på olika områden kan ha stor

betydelse för hur marknaderna fungerar, heter det

vidare. När nya regler utformas på andra

politikområden avser regeringen att lägga stor vikt

vid konsumenternas intresse av fungerande marknader

och konkurrensens betydelse för tillväxt och

förnyelse. Det gäller även områden som faller under

den gemensamma kompetensen inom EU, t.ex.

handelspolitiken.

Regeringen meddelar att Konkurrensverket skall ges

i uppdrag att genomföra en inventering av fiskala

avgifter som har en sådan nivå och utformning att de

kan antas begränsa konkurrensen. Konkurrensreglerna

kräver en effektiv övervakning, sägs det vidare.

Möjligheterna att skärpa bestämmelserna i

konkurrenslagen i syfte att skapa effektivare

verktyg för att spåra upp och ingripa mot karteller

och andra allvarliga konkurrensbegränsningar samt

tydligare markera ett avståndstagande från

förfaranden som sätter konkurrensen ur spel skall

utredas i särskild ordning. Särskilda bestämmelser

behövs samtidigt i vissa branscher med en stor andel

småföretag. Regeringen avser att återkomma till

riksdagen med förslag om minskad reglering inom

sotningsväsendet.

Motionerna

Det konkurrensfrämjande arbetet bör ha en annan

inriktning än den regeringen anger, anförs det i

motion 1999/2000:N47 (m). I motionen begärs också

ett riksdagsuttalande om betydelsen av

konsumentinflytande. En fungerande marknadsekonomi

förutsätter konkurrens, eftersom det är det enda

sättet att få en optimal prissättning som avspeglar

tillgång och efterfrågan på en produkt, säger

motionärerna. De anser att den i propositionen

angivna inriktningen uttrycker en god förståelse för

den stora samhällsekonomiska betydelsen av en väl

fungerande konkurrens, men att den dock inte innebär

några nya grepp inom näringspolitiken. Moderata

samlingspartiet har länge verkat för en mer effektiv

konkurrenspolitik, t.ex. på el-, tele- och

apoteksområdena, men varje försök att stärka

konkurrensklimatet har tidigare aktivt motverkats av

regeringen, hävdar motionärerna. De anser att

inriktningen bör vara att offentliga aktörer på

konkurrensmarknader inte skall bedriva

näringsverksamhet över huvud taget, utan att den

konkurrensutsatta verksamheten skall privatiseras

eller avvecklas. De menar också att regeringen bör

sätta en tidsplan för sina förslag. En modern

konsumentpolitik måste räkna med människors egen

kraft, anför motionärerna vidare. De anser att en

sund konkurrens på alla marknadsområden är en

förutsättning för gott konsument-inflytande och att

en självständig och kunnig konsument är grunden för

en väl fungerande marknad.

Hela den svenska ekonomin måste fungera i

konkurrens, anförs det i partimotion 1999/2000:Sk692

(m). Konkurrensen bör stärkas genom att statligt

ägande i näringslivet avvecklas, anser motionärerna.

De föreslår att Konkurrensverket skall ges en

starkare ställning och att dess möjlighet att

ingripa med hjälp av konkurrenslagen skall

förbättras.

Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i den

privata sektorn bör identifieras och avvecklas,

anförs det i motion 1999/2000:N46 (kd). En viktig

orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den

s.k. välfärdsligan är det höga prisläget, till följd

av bristande konkurrens och delvis omfattande

regleringar, säger motionärerna. De anser att det

behövs ett antal reformer för att öka den inhemska

konkurrensen och sänka det allmänna prisläget. En

hel del viktiga avregleringar har redan gjorts, men

inom en del sektorer är konkurrensen fortfarande

bristfällig, hävdar motionärerna. Det gäller framför

allt de marknader där hushållen är köpare, t.ex.

varudistribution, detaljhandel och tjänsteproduktion

- främst i offentlig sektor.

Småföretagsdelegationens förslag bör snarast

genomföras, anför motionärerna. De föreslår vidare

att Konkurrensverket skall ges ökade resurser och en

mer fristående och framträdande roll än för

närvarande. Nya regeringsförslag bör granskas, inte

bara utifrån ett småföretagsperspektiv, utan också

utifrån ett konkurrensperspektiv, sägs det

slutligen.

I partimotion 1999/2000:N384 (kd) begärs ett

riksdagsuttalande om en effektivare

konkurrenspolitik och en översyn av konkurrenslagen.

Motiveringen bakom yrkandet är likartad med den i

nyssnämnda motion 1999/2000: N46 (kd).

Riksdagen bör göra uttalanden om vilka

förutsättningar som är avgörande för en väl

fungerande konkurrens och om behovet av avreglering,

anförs det i motion 1999/2000:N51 (fp). Fri

konkurrens på lika villkor - inom de ramar som sätts

upp av etiska principer och lagstiftning - är det

bästa verktyget för att tillgodose konsumenternas

efterfrågan och för att hushålla med begränsade

resurser, säger motionärerna. Det avgörande för en

fungerande konkurrens är fritt tillträde till

marknaderna - många offentliga regleringar som

införts för att upprätthålla konkurrens skulle inte

behövas om fritt tillträde till marknaden rådde,

anför motionörerna. De hänvisar till att

Konkurrensverket i sin rapport Konkurrensen i

Sverige under 90-talet - problem och förslag

(2000:1) framhöll att det gällande regelverket är

komplicerat och mycket tids- och kostnadskrävande

för främst småföretagen och pekade på behovet av

förenklingar. Förbättringar kan, enligt

motionärerna, uppnås genom följande: i stort sett

alla Småföretagsdelegationens förslag bör

genomföras; ett enkelt bokförings- och

deklarationspaket för egenföretagare bör införas;

reglerna för att få F-skattsedel bör förenklas;

inbetalningsreglerna för skattekontot bör göras

mindre stränga; en solnedgångsparagraf för

regleringar bör införas; avregleringsarbetet bör ges

en större politisk tyngd genom att stats- och

finansministrarna blir ansvariga;

arbetsmarknadsregleringarna bör ses över.

Vissa kompletterande uppgifter

Vad gäller Konkurrensverkets roll och resurser, som

berörs i vissa av motionerna, kan noteras att i

propositionen lämnas förslag till ökade befogenheter

för verket. Regeringen har vidare nyligen tillkallat

en särskild utredare, justitierådet Severin

Blomstrand, med uppgift att analysera vissa frågor

som rör effektiviteten hos det nuvarande regelverket

för att motverka överträdelser av

konkurrenslagstiftningens förbud mot

konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och

mot missbruk av en dominerande ställning (dir.

2000:40). Utredaren skall föreslå de ändringar av

regelsystemet som bedöms motiverade. I uppgiften

ingår att pröva behovet av och förutsättningarna för

regler om följande: nedsättning av

konkurrensskadeavgift för företag som avslöjar

konkurrensbegränsningar; ett stärkt sekretesskydd

för uppgifter om kartellsamarbeten eller andra

konkurrensbegränsningar och om vem som lämnat

information om sådana förhållanden; begränsning av

eller hinder för gemensam styrelserepresentation i

konkurrerande företag; vinnande parts rätt till

ersättning för sina rättegångskostnader från s.k.

tappandepart. Vidare skall följande utredas: om

befintliga regler om uppgiftsskyldighet och

sekretess tillgodoser behovet av ett ändamålsenligt

informationsutbyte mellan Konkurrensverket och

konkurrensmyndigheter i andra länder för en effektiv

konkurrensövervakning; om erfarenheterna i

rättstillämpningen eller andra omständigheter nu

föranleder ett annat ställningstagande än tidigare i

frågan om en kriminalisering av förbudsreglerna i

konkurrenslagen och när det gäller regler om

uppbrytning av företagskoncentrationer; om nuvarande

regler ger små företag som utsätts för andra

företags konkurrensbegränsningar tillräckliga

möjligheter att få överträdelsen att upphöra. Det

skall ingå i uppdraget att behandla uppkommande

frågor med beaktande av deras EG-rättsliga aspekter.

Utredaren kan belysa även andra frågor som kan ha

betydelse för en effektivare bekämpning av

konkurrensbegränsningar. Han skall redovisa sitt

uppdrag senast den 30 juni 2001.

I 2000 års ekonomiska vårproposition aviserade

regeringen att Konkurrensverket årligen skall

tillföras 5 miljoner kronor extra under perioden

2001-2003 för konkurrensfrämjande arbete (prop.

1999/2000:100, bet. 1999/2000:FiU20). I

budgetpropositionen för år 2001 (utgiftsområde 24)

har regeringen sålunda föreslagit att anslaget till

Konkurrensverket för år 2001 skall ökas med 5

miljoner kronor. Utskottet behandlar detta förslag i

anslagsbetänkande 2000/01:NU1 rörande utgiftsområde

24 Näringsliv senare under hösten 2000.

Frågan om genomförande av Småföretagsdelegationens

förslag tas upp i några motioner. I det

näringspolitiska betänkandet våren 2000 (bet.

1999/2000:NU13) redovisades en avstämning av

Småföretagsdelegationens samtliga förslag som

Näringsdepartementet gjort för utskottets räkning.

Regeringens samlade bedömning var, enligt denna, att

åtgärder vidtagits för att undanröja majoriteten av

de hinder som Småföretagsdelegationen uppmärksammat.

Regeringen ansåg att ca 75 % av förslagen är viktiga

och bör genomföras i någon form. Drygt 40 % av

förslagen var helt genomförda eller befann sig i en

genomförandefas, och ytterligare drygt 30 % var

under utredning eller beredning. Det framhölls från

Näringsdepartementet att många av förslagen är av

den karaktären att de aldrig kommer att kunna anses

vara helt slutförda. Det gäller t.ex. myndigheternas

arbete med information och service till företagen

och flera av förenklingsförslagen, såsom lättnader i

uppgiftslämnande för företag och förenkling av

tullprocedurer. Ungefär en fjärdedel av förslagen

föranleder i nuläget inga åtgärder från regeringens

sida; det gällde förslag på områden, där det redan

för närvarande förekommer statliga insatser, t.ex.

kompetensområdet, liksom förslag på områden där det

primära ansvaret inte ligger på staten utan på

kommunerna.

Regeringen lämnade i maj 2000 en skrivelse till

riksdagen (skr. 1999/2000: 148) med en redogörelse

för regelförenklingsarbetet med särskild inriktning

på små företag. Skrivelsen jämte den motion som

väckts med anledning av skrivelsen - motion

1999/2000:N52 (m, kd, c, fp) - kommer att behandlas

senare under hösten 2000 i betänkande 2000/01:NU1 om

utgiftsområde 24 Näringsliv.

Konkurrensverket har nyligen avlämnat en rapport

med rubriken Varför är de svenska priserna så höga?

(2000:2). Priserna i Sverige har, enligt rapporten,

under 1990-talet, legat ca 30 % över genomsnittet

inom OECD och drygt 20 % över nivån inom EU.

Förklaringsfaktorer såsom BNP per capita, skatter,

befolkningstäthet, kostnaden för arbetskraft samt

förändringar i växelkursen och den privata

konsumtionen kan bara förklara drygt hälften av

prisskillnaden mellan Sverige och OECD-genomsnittet

under 1990-talet. Resten av skillnaden beror enligt

rapporten till största delen på bristande konkurrens

på den svenska marknaden, något som leder till högre

priser. En kompletterande analys av situationen inom

EU i slutet av 1990-talet visar att skillnaderna i

företagskoncentrationen förklarar 2-4 procentenheter

av prisskillnaden mellan Sverige och EU i

detaljhandelsledet och 2-3 procent-enheter i

partihandelsledet. Eftersom måttet på koncentration

som använts i analysen är trubbigt finns det

emellertid anledning att förmoda att dessa effekter

är ännu högre och utgör större delen av den

oförklarade prisskillnaden mellan Sverige och andra

länder, sägs det i rapporten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis framhålla att en

effektiv konkurrens är en viktig förutsättning för

en väl fungerande samhällsekonomi. Konkurrens bidrar

till ett nödvändigt omvandlingstryck och till ett

innovativt företagsklimat som stärker tillväxten och

Sveriges internationella konkurrenskraft. För

konsumenterna betyder detta tillgång till ett brett

utbud av ständigt förbättrade varor och tjänster med

god kvalitet till rimliga priser. Andelen av den

samlade ekonomin där konkurrens råder bör öka,

eftersom en väl fungerande konkurrens stimulerar

nytänkande och bidrar till att utveckla nya

produkter och tjänster till nytta för konsumenterna.

Detta ökar i sin tur produktiviteten och dämpar

prisutvecklingen. Konkurrenspolitiken har därmed en

viktig uppgift att fylla inom ramen för

näringspolitiken och i ett samhällsekonomiskt

perspektiv.

Utskottet anser att den allmänna inriktning av

konkurrenspolitiken som regeringen redovisar i

propositionen - och som den begär riksdagens

godkännande av - ger goda förutsättningar för en

effektiv konkurrens i hela ekonomin. Utskottet

finner det viktigt att konkurrensen utvecklas till

att gälla i flera delar av den svenska ekonomin och

att den blir mer effektiv på befintliga

konkurrensmarknader. Likaså är det väsentligt att

konkurrensen är verksam även inom den globala

ekonomin. För ett litet land som Sverige med ett

stort utlandsberoende är det av yttersta vikt att

sunda konkurrensförhållanden råder på den globala

nivån och att internationella

konkurrensbegränsningar motverkas.

Mycket av det som sägs i de här aktuella motionerna

är en allmän lovsång till värdet av en fri och

effektiv konkurrens. Detta står inte på något sätt i

motsatsställning till den av regeringen föreslagna

inriktningen av konkurrenspolitiken eller till

utskottets ståndpunkt i frågan.

I vissa av motionerna efterfrågas effektivare

verktyg för och ökade resurser till

Konkurrensverket. Utskottet vill framhålla att

regeringen i propositionen just föreslår olika

åtgärder för att effektivisera

konkurrensövervakningen. För att öka möjligheterna

att upptäcka och undanröja konkurrensbegränsningar

föreslås sålunda ett förtydligande tillägg i regeln

om fastställande av konkurrensskadeavgift i

konkurrenslagen. Vidare föreslås de svenska

konkurrensmyndigheterna få nationell behörighet att

tillämpa EG:s konkurrensregler. Dessa förslag

behandlar utskottet i senare avsnitt. När det gäller

ökade resurser till Konkurrensverket vill utskottet

erinra om att regeringen i budgetpropositionen för

år 2001 föreslår att Konkurrensverket skall

tillföras ytterligare 5 miljoner kronor för

konkurrensfrämjande arbete.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att

regeringen i propositionen gör bedömningen att det

finns skäl att mer än hittills sätta

konsumentperspektivet i fokus i konkurrenspolitiken.

Konkurrens är inget självändamål. Åtgärder för att

stärka konkurrensens effektivitet har till syfte

bl.a. att ge konsumenten en starkare ställning på

marknaden. Utskottet delar till fullo regeringens

uppfattning att de ansvariga myndigheterna för

konkurrens- och konsumentpolitik bör öka

samordningen i sina insatser.

I några motioner berörs Småföretagsdelegationens

förslag. Som tidigare redovisats har en avstämning

av genomförandet av dessa redovisats i utskottets

näringspolitiska betänkande våren 2000. Utskottet

gjorde då bedömningen att utfallet visade på den

starka vilja som finns hos regeringen att åstadkomma

resultat i regelförenklingsarbetet. Det underströks

att detta arbete aldrig kommer att kunna anses vara

avslutat, utan det får ses som en ständigt pågående

process och att det ligger i sakens natur att varken

de berörda småföretagen eller den politiska

oppositionen kan anse att de vidtagna åtgärderna är

tillräckliga. Regelförenklingsarbetet måste ständigt

inta en framskjuten roll inom näringspolitiken,

anförde utskottet. Utskottet vill nu också erinra om

att frågan om regelförenkling kommer att behandlas

av utskottet senare under hösten 2000 i

anslagsbetänkandet 2000/01:NU1 rörande utgiftsområde

24 Näringsliv, där bl.a. regeringens skrivelse om

regelförenklingsarbetet skall behandlas.

Sammantaget tillstyrker utskottet propositionen i

berörd del och avstyrker motionerna 1999/2000:N47

(m), 1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:N46 (kd),

1999/2000:N384 (kd) och 1999/2000:N51 (fp) i

motsvarande delar.

Konkurrens i offentlig sektor, m.m.

Propositionen

Frågor om konkurrens i offentlig sektor behandlas i

olika avsnitt i propositionen (t.ex. i avsnitten

6.6, 7.3, 7.4 och 7.7). Regeringen redovisar som sin

bedömning att andelen av den samlade ekonomin där

konkurrens råder bör öka. På områden som öppnats för

konkurrens bör regelverk utformas så att de stödjer

utvecklingen mot en effektiv konkurrens med väl

fungerande balans mellan aktörerna.

Om en privatisering övervägs bör det först

säkerställas att en balanserad och väl fungerande

konkurrens har etablerats och att marknaden har

visat sig tillgodose konsumenternas behov, heter det

vidare. Vid bedömningen av frågor om tillgång till

grundläggande funktioner i form av s.k.

infrastruktur, t.ex. anläggningar, ledningar eller

nödvändiga system, i samband med regelreformering

måste en avvägning göras i det enskilda fallet

mellan att stimulera konkurrensen å ena sidan på en

given infrastruktur och å andra sidan mellan

alternativa infrastrukturer, inklusive de som ännu

inte har lanserats. Myndighetsrollen bör renodlas på

transportområdena, exempelvis luftfart och järnväg,

så att konkurrensen inte snedvrids för olika

operatörer som utnyttjar infrastrukturen, sägs det.

Regeringen anser att arbetet med att utveckla

alternativa styr- och driftformer på området

offentliga tjänster bör drivas vidare. Uppgiften att

tillgodose medborgarnas behov av sådana tjänster bör

förenas med kravet på samhällsekonomisk

effektivitet. Vård, skola och omsorg skall vara

gemensamt finansierade, demokratiskt styrda och ges

till alla på likvärdiga villkor, anser regeringen.

Upphandlingsregler och konkurrensregler är viktiga

för att företag som är verksamma på det offentliga

området eller angränsande områden - i synnerhet små

och nyetablerade företag - skall få rimliga

förutsättningar för sin verksamhet.

Arbetet med att undanröja kvarvarande hinder mellan

offentlig och privat sektor bör drivas vidare, säger

regeringen. Ekonomistyrningsverket skall mot

bakgrund av bl.a. Konkurrensrådets arbete och det

s.k. transparensdirektivet i EU analysera och

föreslå närmare regler för statliga myndigheters

avgiftsfinansierade och konkurrensutsatta

verksamhet.

Regeringen gör avslutningsvis beträffande statsstöd

bedömningen att en förtydligad svensk policy för

detta bör ligga till grund för arbetet med

stödrelaterade frågor inom EU, men också för det

internationella arbetet i övrigt. Inriktningen bör

vara att så långt möjligt begränsa användningen av

statligt stöd, och i synnerhet sådant stöd som i

särskild grad snedvrider konkurrensen och som hotar

svenska ekonomiska intressen. För att kunna driva

detta arbete med kraft och trovärdighet bör

ytterligare insatser göras för att också motverka

konkurrenssnedvridande stöd i Sverige, sägs det.

Motionerna

Olika frågor om konkurrens i offentlig sektor tas

upp i tolv motioner. I motion 1999/2000:N47 (m)

föreslås att riksdagen skall göra uttalanden i

följande avseenden: om mångfald och utveckling genom

ökad konkurrensutsättning av offentlig sektor inom

områdena vård, skola och omsorg; om kommunal

näringsverksamhet; om att stärka medborgarnas

möjlighet till laglighetsprövning; om ändringar i

lagen (1992:1558) om offentlig upphandling.

Motionärerna anser att regeringen inte tydligt

skiljer debatten om mångfald i produktionen från

debatten om privat finansiering och att frågan om

möjligheten att kombinera en sådan mångfald med en

offentlig finansiering har givits en alltför

undanskymd roll i propositionen. Offentliga

verksamheter skulle i betydligt större utsträckning

kunna öppnas för privata drift-entreprenader eller

s.k. kundvalsmodeller, menar motionärerna. Genom

utökad upphandling kan kommuner medverka till ett

bättre fungerande, lokalt näringsliv, säger

motionärerna vidare. Enligt deras uppfattning är

bolagsformen främst motiverad som en förberedelse

inför privatisering och i övrigt bör den kommunala

verksamheten bedrivas i förvaltningsform.

Motionärerna anser att staten, kommuner och

landsting skall avveckla den näringsverksamhet de

bedriver eller sälja den till den privata sektorn.

I motionen pekas vidare på olika problem vid

laglighetsprövningen av kommunala beslut, bl.a.

följande: det krävs ett formellt kommunalt beslut

för att kunna överklaga; det krävs att överklagandet

sker inom tre veckor efter beslutets justering;

beslut som fattas av kommunala företag kan normalt

inte överklagas; en kommun kan inte tvingas att

rätta sig efter ett beslut i samband med

laglighetsprövning. Motionärerna anser att

regeringen bör ges i uppdrag att föreslå

förändringar av kommunallagen med följande

utgångspunkter: att stärka medborgarnas möjligheter

till laglighetsprövning av verksamhet som drivs av

kommun, landsting eller kommunala bolag; att göra

det möjligt att överklaga verksamhet oavsett om

verksamheten baseras på ett formellt beslut och

oavsett om verksamheten bedrivs i ett kommunalt

bolag eller i förvaltning; att införa ett

straffrättsligt sanktionssystem för de fall kommunen

inte rättar ett upphävt beslut. Också i lagen om

offentlig upphandling (LOU) föreslås ändring, av

innebörd att offentlig näringsverksamhet är olaglig

om den inte beslutats formellt av riksdag,

kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige. Lagen

bör vidare dels kompletteras så att det införs

lagkrav på att all verksamhet där förutsättningar

finns skall upphandlas i konkurrens och att det

skall gälla krav på att affärsmässighet skall gälla

vid avbrytande av upphandling, dels ändras till att

gälla även vid inköp från verksamhet i egen regi.

Motionärerna anser också att en lag om

konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning bör

införas, med krav på att offentlig näringsverksamhet

skall redovisas skild från annan verksamhet. Det

offentliga måste utsätta den egna verksamheten för

konkurrens, innan tjänster får erbjudas den öppna

marknaden, föreslår motionärerna. De anser att

konkurrenslagen bör utvidgas till att gälla även när

myndighetens beslut inte varit ett led i en

företagarroll, t.ex. stödgivning, samt till att

gälla vid interna köp.

I de två partimotionerna 1999/2000:Sk692 (m) och

1999/2000:N322 (m) begärs riksdagsuttalanden om ökad

konkurrensutsättning av statlig och kommunal

verksamhet och om konkurrensutsättning och

försäljning av kommunala och landstingskommunala

företag och verksamheter. I den förstnämnda motionen

begärs också lagförslag som innebär en skärpning av

kraven på konkurrensneutralitet vid offentlig

prissättning. Kommunallagen bör ses över och

reglerna för vad som är tillåten respektive

otillåten kommunal verksamhet preciseras, anför

motionärerna. De förordar att staten, kommunerna och

landstingen skall inrikta sig på kärnverksamheterna

och att all kommunal förvaltningsverksamhet som inte

är myndighetsutövning skall utsättas för konkurrens.

Motionärerna föreslår en lagstadgad rätt för privata

entreprenörer att utmana offentlig näringsverksamhet

samt införande av en lag som stadgar att offentlig

näringsverksamhet skall redovisas skild från annan

verksamhet och att priset skall baseras på en

självkostnadskalkyl på likvärdig grund som enskilda

företag. Lagen om offentlig upphandling föreslås

vidare kompletteras med en regel om att all

offentlig näringsverksamhet måste grundas på

formella beslut av stat, kommun eller landsting. I

flera fall är det omöjligt att överklaga driften av

näringsverksamhet i offentlig regi då verksamheten

inte grundar sig på formella beslut, säger

motionärerna och anser att möjligheten för

medborgare att överklaga kommunal näringsverksamhet

därför måste stärkas.

Den kommunala näringsverksamheten hotar

småföretagen, varför det krävs ändringar i

konkurrenslagen, hävdas det i motion 1999/2000:K277

(m). Kommunerna utgör en väsentlig del av marknaden

för de små lokala företagen, säger motionärerna och

hänvisar till att kommunerna har fått ett större

ansvar för att avhjälpa arbetslöshet, ofta genom att

engagera de arbetslösa i någon form av

serviceverksamhet, t.ex. kaféer, bagerier och

tapetserarverkstäder, vilka ofta konkurrerar med

privata företag. Drygt hälften av alla anmälningar

till Konkurrensverket riktar sig mot kommuner,

landsting och statliga organ, uppger motionärerna.

Konkurrensverkets möjlighet att ingripa med hjälp av

konkurrenslagen är dock närmast obefintlig. Det

finns stora brister i konkurrensneutralitet mellan

offentlig näringsverksamhet och privata bolag,

påstår motionärerna, brister som kan åtgärdas genom

skärpta krav på upphandlingar, redovisningar och

affärsmässighet. Konkurrenslagen bör, enligt

motionärerna, utvidgas till att gälla även när

myndighetens beslut inte varit ett led i en

företagarroll, t.ex stödgivning, samt till att gälla

vid interna köp.

Det bör bli lättare att få prövat i domstol om

kommunal näringsverksamhet strider mot

kommunallagen, anförs det i motion 1999/2000:N46

(kd). Vidare bör lagen om offentlig upphandling

göras mer kraftfull genom en översyn i syfte att

förverkliga principerna om affärsmässighet,

konkurrens och icke-diskriminering, säger

motionärerna. De noterar att det i propositionen

finns dokumenterat hur konkurrens på olika marknader

har kunnat växa fram trots att ett monopolföretag

tidigare varit helt dominerande. Inom vård, skola

och omsorg ser regeringen dock inte dessa

möjligheter, sägs det, varvid bibehållandet av

monopolet inom apoteksverksamheten och motståndet

mot privatdrivna sjukhus påtalas som exempel.

Motionärerna föreslår följande åtgärder: kommunalt

och statligt ägande bör avvecklas på marknader där

privata företag konkurrerar eller skulle kunna

konkurrera och där inte sociala eller hälsomässiga

restriktioner motiverar ett offentligt ägande - vård

och utbildning bör vara de enda generella

undantagen; kommunallagen bör ändras så att det blir

lättare att få prövat i domstol om kommunal

näringsverksamhet strider mot lagen; kommunallagen

bör ses över i syfte att göra det lättare för

företag att överklaga kommunala beslut om stöd i

olika former till företag och besluten bör också

kunna prövas i domstol.

Även i partimotion 1999/2000:N384 (kd) begärs ett

riksdagsuttalande om en ändring av kommunallagen så

att det blir lättare att få prövat i domstol om

kommunal näringsverksamhet strider mot lagen.

Riskerna med skadlig, kommunal konkurrensverksamhet

tas också upp i motion 1999/2000:N238 (kd), i vilken

olika frågor rörande turismen behandlas. Det

kommunala engagemanget på turismens område medför

svårigheter såväl för redan etablerade företag som

för företag som vill komma in på marknaden, anför

motionärerna. De menar att det uppstår en snedvriden

konkurrens när en kommun ger bidrag eller

fördelaktiga lån till ett av företagen på orten

eller ett kommunägt bolag förfogar över strategiskt

viktiga resurser som inte konkurrerande aktörer får

utnyttja på samma villkor.

Riksdagen bör göra ett uttalande om främjande av

kooperativ verksamhet inom vård- och omsorgssektorn,

anförs det i motion 1999/2000:N214 (c). Inom denna

sektor finns en stor sysselsättningspotential, säger

motionärerna och uppger att det har utvecklats många

kooperativ. Kommunerna kan bidra till förbättrad

service och nyföretagande genom att stödja sådan

privatisering, anser motionärerna.

Åtgärder måste vidtas så att kommunallagen följs

för att motverka att offentliga aktörer, såsom t.ex.

kommuner och landsting, bedriver verksamhet på

konkurrensutsatta marknader där det finns privata

företagare, anförs det i motion 1999/2000:N387 (c).

För att fri konkurrens skall råda måste det finnas

en fungerande och sträng konkurrenslagstiftning i

det privata näringslivet, och konkurrensutsättning

medför ökad effektivitet och gynnar konsumenterna,

säger motionärerna. De hävdar att alltfler kommuner

och myndigheter har börjat bedriva näringsverksamhet

på konkurrensutsatta marknader. Finns det fungerande

företag på berört område så är det inte acceptabelt

att de blir utsatta för offentlig konkurrens på

ojämlika villkor, anför motionärerna.

I motion 1999/2000:N51 (fp) begärs

riksdagsuttalanden i följande 18 avseenden: om

nödvändigheten av att tillåta konkurrens inom de

områden som för närvarande är offentlig produktion;

om att tillåta konkurrens även inom produktionen av

socialförsäkringar; om att offentlig verksamhet i

bolagsform i princip bör avvecklas; om åtgärder för

att upprätthålla en fungerande konkurrens mellan

privata och kvarvarande offentliga bolag; om

åtgärder för att åstadkomma en bättre fungerande

offentlig upphandling; om att myndigheterna skall

beakta effekterna på konkurrensen vid stödgivning

och ökade möjligheter för företag att få lagligheten

av kommunala stöd prövad; om att 65-årsregeln för

privata vårdgivare bör avskaffas; om att

remisstvånget bör avskaffas; om etableringsfrihet

för allmänläkare, sjukgymnaster, geriatriker,

barnläkare, gynekologer samt för barnmorskor; om

konkurrensutsättning av öppenvården; om förstärkt

kvalitetsgaranti för all den verksamhet som

upphandlas efter konkurrensutsättningen; om

förstärkt upphandlingskompetens; om nationella

vårdprogram; om behovet av ökad valfrihet i

mödravården; om behovet av ökad valfrihet i

barnhälsovården; om att bryta Apoteket AB:s

försäljningsmonopol; om utveckling av

referensprissystemet för läkemedel; om införande av

ett system med franchisetagare inom apoteksväsendet.

Betydande delar av det som för närvarande inte bara

finansieras offentligt utan även produceras i

offentlig regi skulle kunna produceras av andra än

offentliga monopol, anser motionärerna. I långt

högre grad än vad som för närvarande är fallet bör

offentligt finansierad verksamhet således öppnas för

konkurrens, anför motionärerna. De anser att det

finns skäl att skilja det politiska ansvaret, som

avser finansiering och angivande av ramar för och

krav på verksamheten, från produktionen som bör

utföras av den som är bäst lämpad. Detta gäller även

beträffande transfereringar, där det finns former

för andra producenters deltagande. Folkpartiets

principiella inställning är att det offentliga inte

annat än i undantagsfall bör bedriva verksamhet i

bolagsform. Under en övergångsperiod när den

offentliga bolagssektorn krymper samt för de bolag

som bör stanna i offentlig ägo anser motionärerna

att följande åtgärder bör vidtas: överväg att införa

särskilda bestämmelser i lag som gör det möjligt att

ingripa mot andra slag av konkurrenssnedvridande

förfaranden än de som omfattas av konkurrenslagen;

avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt

myndighetsuppgifter från konkurrensutsatt

verksamhet; ändra kommunallagen så att företag ges

bättre möjligheter att få prövat i domstol om det är

förenligt med lagen att kommunala aktörer börjar

driva näringsverksamhet på konkurrensmarknader; ge

den myndighet som har tillsynen över den offentliga

upphandlingen rätt att föra talan om en

marknadsskadeavgift om en upphandlande enhet brutit

mot lagen om offentlig upphandling; integrera

tillsynen av den offentliga upphandlingen med övriga

myndighetsuppgifter på konkurrensområdet; ersätt

successivt nuvarande form av

inköpssamordning/ramavtal och ej preciserade

inköpsvolymer med frivilligt samarbete myndigheter

emellan om inköp utifrån förutbestämda volymer;

klargör att kommunernas och landstingens inköp från

egna företag omfattas av upphandlingsreglerna;

komplettera upphandlingsreglerna för att komma till

rätta med avbrutna anbudstävlingar; inför

bestämmelser om att myndigheterna skall beakta

effekterna på konkurrensen vid stödgivning och att

företagen skall få bättre möjligheter att få

lagligheten av ett kommunalt stöd prövat.

Frågan om turistnäringens konkurrensförhållanden i

relation till offentlig näringsverksamhet tas upp i

motion 1999/2000:N292 (fp). Det är angeläget att

följa utvecklingen när det gäller eventuella

snedvridande effekter av olika regionalpolitiska

stöd, anför motionärerna. De hänvisar till att även

annan offentlig näringsverksamhet förekommer inom

området, framför allt i form av turistanläggningar

av olika slag, bl.a. campingplatser, hotell och

restauranger, en verksamhet som uppmuntras och stöds

på olika sätt av Turistdelegationen och av Sveriges

Rese- och Turistråd AB. Kommuner har på detta sätt i

flera fall lyckats uppnå marknadsdominerande

ställning, vilket har försvårat nyetableringar och

förhindrat uppkomsten av livsdugliga, privata

verksamheter, hävdar motionärerna.

Inget skulle betyda mer för kvinnors företagande än

om mer offentlig verksamhet, såsom vård och

barnomsorg, lades ut på entreprenad, sägs det i

motion 1999/2000:N386 (fp). Genom att avveckla

kommunala bolag och i stället öppna den offentliga

sektorn för entreprenörer samt utveckla den

offentliga upphandlingen skulle större möjligheter

skapas för små företag att finna utkomst i små orter

genom kombinerad verksamhet, säger motionärerna. De

anser att etableringshinder för småföretagare, såsom

t.ex. sotningsmonopol, apoteksmonopolet och

kommunernas rätt att stoppa lågprisbutiker, bör

avvecklas.

Vissa kompletterande uppgifter

Olika lagar reglerar de offentliga aktörernas

agerande när det offentliga uppträder som antingen

köpare eller säljare - främst lagen (1992:1558) om

offentlig upphandling (LOU), kommunallagen

(1991:900) och konkurrens-lagen. Ansvaret för dessa

tre lagar ligger på tre olika utskott, nämligen

finans-, konstitutions- och näringsutskotten.

Beträffande LOU har den parlamentariska

Upphandlingskommittén (dir. 1998:58 och 1999:34) i

december 1999 lämnat ett delbetänkande, Effektivare

offentlig upphandling (SOU 1999:139). Kommittén

skall avsluta sitt arbete i mars 2001. Regeringen

avlämnade i maj 2000 en proposition om offentlig

upphandling i informationssamhället (prop.

1999/2000:128), baserad på bl.a. det nämnda

delbetänkandet. I propositionen föreslås att

upphandlande enheter skall få möjlighet att tillåta

att anbud och anbudsansökningar lämnas genom

elektronisk överföring eller på annat sätt.

Regeringen föreslår också att telefonitjänster,

oavsett värde, skall omfattas av

upphandlingsreglerna. Vidare föreslås en ny

upphandlingsform för upphandling under

tröskelvärdena - urvalsupphandling - som innebär att

alla leverantörer har rätt att ansöka om att få

lämna anbud och att den upphandlande enheten bjuder

in vissa av de sökande att lämna anbud. Slutligen

föreslås att en enhet som använder förenklad

upphandling - med några begränsade undantag - alltid

skall annonsera upphandlingen i en elektronisk

databas som är allmänt tillgänglig eller annonsera

på annat sätt som leder till effektiv konkurrens.

Vid urvalsupphandling skall enheten alltid annonsera

ansökningsinbjudan i en elektronisk databas som är

allmänt tillgänglig. Ändringarna föreslås träda i

kraft den 1 januari 2001. Finansutskottet skall

behandla propositionen jämte fem motioner (m; kd; c;

fp; mp) under hösten 2000, och riksdagen planeras

fatta beslut i november 2000.

Rådet för konkurrens på lika villkor mellan

offentlig och privat sektor (Konkurrensrådet)

inrättades i december 1997 (dir. 1997:145). I rådet,

vars ordförande är f.d. förhandlingsdirektör Lars

Ahlvarsson, ingår representanter för offentlig och

privat verksamhet. Rådets uppgift är att, med

beaktande av de olika grundförutsättningar som

gäller för privat och offentlig verksamhet, söka

undanröja konkurrenskonflikter som typiskt sett inte

löses inom ramen för särskild lagstiftning eller

prövningsförfaranden. Verksamheten syftar till att

ge vägledning för framtiden om hur

konkurrenssnedvridande förfaranden kan undvikas och

om möjligt att vissa typer av konkurrenskonflikter

kan mönstras ut. Konkurrensrådet, som lämnade en

delrapport i mars 1999, skall senast den 31 december

2000 redovisa sina samlade erfarenheter.

En interdepartemental arbetsgrupp, ledd av

Näringsdepartementet, presenterade i februari 2000

en promemoria om konkurrensproblem när kommunal och

privat näringsverksamhet möts. I promemorian gjordes

en probleminventering med inriktning på frågan om

rättslig prövning och presenterades en preliminär,

teknisk lösning till kompletterande regel i

konkurrenslagen av innebörd att

konkurrenssnedvridande effekter av offentlig

näringsverksamhet skall kunna bli föremål för

rättslig prövning. Mot bakgrund av synpunkter som

lämnats på promemorian och Konkurrensrådets

fortsatta arbete planerar Näringsdepartementet att

under hösten 2000 i en departementspromemoria

presentera ett mer detaljerat underlag i frågan om

rättslig prövning av konkurrenssnedvridande effekter

av offentlig näringsverksamhet. Regeringen avser att

efter remissbehandling av departementspromemorian

och Konkurrensrådets slutrapport ta ställning till

om och i så fall vilka åtgärder som bör vidtas.

Statskontoret har, på regeringens uppdrag, kartlagt

och analyserat den verksamhet som statliga

myndigheter och bolag bedriver i konkurrens med

privata företag. I rapporten Staten som kommersiell

aktör (2000:16) har närmare belysts effekterna av

staten som aktör på konkurrensmarknader. I rapporten

sägs bl.a. att det ofta i styrningen av myndigheter

saknas ett uttalat motiv för varför myndigheterna

bedriver kommersiell verksamhet. Stats- kontoret

pekar vidare i sin rapport på att i den mån

konkurrensutsatt och icke konkurrensutsatt

verksamhet bedrivs inom samma myndighet eller inom

samma bolag eller koncern finns risk för att den

skyddade verksamheten subventionerar den

konkurrensutsatta. Ekonomisk åtskillnad bör alltid

gälla mellan avgiftsbelagd verksamhet och sådan

verksamhet som är finansierad med anslag, sägs det.

För all kommersiell, konkurrensutsatt verksamhet som

bedrivs av statliga aktörer bör dessutom gälla ett

generellt krav på särredovisning, åtminstone om den

kommersiella verksamheten är av en viss omfattning.

I några motioner tas upp frågor i anslutning till

laglighetsprövning av kommunala beslut. En särskild

utredare, regeringsrådet Sigvard Holstad, har haft

regeringens uppdrag att utreda frågan om hur ett

sanktionssystem bör utformas som gör det möjligt att

motverka kommunalt domstolstrots. Utredaren har

nyligen avlämnat sitt betänkande Kommunalt

domstolstrots (Ds 2000:53). Där föreslås bl.a. att

en ändring skall göras i kommunallagen som innebär

att en särskild sanktion införs för att motverka

domstolstrots i form av överträdelse av

verkställighetsförbud och av underlåtenhet att ta

upp frågan om rättelse till behandling. Betänkandet

kommer nu att bli föremål för beredning inom

Justitiedepartementet.

Regeringen redovisar i propositionen, som tidigare

nämnts, sin avsikt att - med utgångspunkt i

erfarenheterna från Konkurrensrådets verksamhet och

slutsatserna i Statskontorets rapport - ge

Ekonomistyrningsverket i uppdrag att analysera hur

krav på särredovisning av kommersiell,

konkurrensutsatt verksamhet kan utformas och vilka

konsekvenser ett sådant förslag kan få för berörda

myndigheter. I uppdraget avses även ingå att närmare

analysera hur konkurrensutsatta verksamheter skall

kunna skiljas ut från andra verksamheter samt att ta

hänsyn till EG-kommissionens ändringsförslag till

transparensdirektiv (80/726/EEG)25 och hur

fördelningen av kostnader och intäkter kan ske på

grundval av konsekventa och sakliga

redovisningsprinciper.

Frågan om eventuella snedvridande effekter av olika

regionalpolitiska stöd tas upp i några motioner. I

den parlamentariska, regionalpolitiska utredningens

uppdrag (dir. 1999:2) har ingått bl.a. att föreslå

vilka medel som kan komma att behövas för att olika

mål för den framtida regionalpolitiken skall kunna

nås. Vad gäller de direkta företagsstöden skulle

kommittén främst lämna principiella förslag till

eventuella förändringar, med beaktande av EG:s

statsstödsregler, som bl.a. begränsar möjligheterna

att lämna stöd som snedvrider konkurrensen. Den

regionalpolitiska utredningen presenterade nyligen

sitt betänkande (SOU 2000:87). Betänkandet kommer nu

att bli föremål för sedvanlig beredning. I

sammanhanget bör också noteras att, enligt

förordningen (2000:279) om regionalt

utvecklingsbidrag, myndigheterna skall beakta

effekterna på konkurrensen vid stödgivning.

I några motioner tas upp frågor som rör vård- och

läkemedelsområdena. På dessa områden, som tillhör

socialutskottets ansvarsområde, pågår arbete inom

regeringen och olika utredningar. Beträffande

sjukvården sägs i propositionen att i den nationella

handlingsplan för utveckling och förnyelse av

sjukvården som regeringen arbetar med kommer att

framhållas betydelsen av en ökad mångfald av

driftformer, med krav på sjukvårdshuvudmännen att i

större utsträckning engagera privata, kooperativa

och ideella operatörer i den öppna vården. Samtidigt

sägs att sjukvården skall vara demokratiskt styrd,

solidariskt finansierad och ges utifrån behov.

Regeringen finner att det för närvarande inte finns

skäl att särskilt reglera driftformerna i den öppna

sjukvården, men att det krävs regler för

sjukhusvården. Regeringen avser inom kort att lägga

fram en proposition om sjukhus med vinstsyfte m.m.

med förslag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

som innebär att ett landsting inte får överlämna

uppgiften att ansvara för driften av ett akutsjukhus

till den som driver verksamheten med syfte att skapa

vinst åt ägare. Regeringen lade vidare i juni 2000

fram en proposition om nationell handlingsplan för

utveckling av hälso- och sjukvården (prop.

1999/2000:149). Under rubriken Ökad mångfald av

vårdgivare (avsnitt 7.4, s. 47) redovisar regeringen

sin bedömning att det avtal om utvecklingsinsatser

mellan staten, Landstingsförbundet och Svenska

Kommunförbundet som träffades i maj 2000 bör skapa

förutsättningar för en ökad mångfald av vårdgivare i

den öppna vården och omsorgen, genom att fler

privata, kooperativa och ideella vårdgivare ges

möjlighet att sluta avtal med sjukvårdshuvudmännen.

I propositionen sägs vidare att i anslutning till

behandlingen av dels betänkande från Delegationen

för samverkan mellan offentlig och privat hälso- och

sjukvård (SOU 1997:179), dels betänkande från

Utredningen om sjukvårdsupphandling (SOU 1999:149)

under hösten 2000 kommer regeringen att klargöra

förutsättningarna för samverkan mellan offentlig och

privat producerad hälso- och sjukvård. Riksdagen

behandlar båda dessa propositioner under hösten

2000.

Frågor rörande läkemedel berörs i den

konkurrenspolitiska propositionen. Den 1 januari

1997 genomfördes den s.k. läkemedelsreformen, vilken

har som syfte att läkemedel skall betraktas som en

del av hälso- och sjukvården. Som ett led i reformen

skall sjukvårdshuvudmännen ta över kostnadsansvaret

för läkemedel, och förhandlingar om detta pågår för

närvarande. En viktig fråga i anslutning till att

sjukvårdshuvudmännen skall ta över det fulla

kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen är om det

finns skäl att ändra det nuvarande systemet för

direkt priskontroll av produkter inom

läkemedelsförmånen, det s.k. prissättningssystemet,

sägs det. Den 1 juli 1993 trädde en ny läkemedelslag

i kraft. Därmed frigjordes priskontrollen för

läkemedel från produktkontrollen i enlighet med

reglerna inom EU, vilket innebar att prissättningen

i Sverige på läkemedel i princip blev fri. Enligt

gällande regler skall Riksförsäkringsverket (RFV)

fastställa apotekens utförsäljningspris på läkemedel

inom läkemedelsförmånen. RFV skall även fastställa

pris på övriga produkter inom läkemedelsförmånen,

dvs. medel som förskrivs i födelsekontrollerande

syfte och vissa förbrukningsartiklar. Därutöver

skall RFV också besluta om referenspriser. Det s.k.

referensprissystemet infördes den 1 januari 1993 och

innebär att RFV skall besluta om ett högsta,

rabattgrundande pris för läkemedel där det finns

generiskt likvärdiga läkemedel registrerade i

Sverige. Regeringens bedömning är att det kan vara

lämpligt att genomföra vissa förändringar av det

nuvarande prissättningssystemet för läkemedel inom

läkemedelsförmånen för att bättre anpassa det till

de nya förutsättningarna, däribland den förestående

huvudmannaskapsförändringen. Inriktningen är att

regeringen i en proposition under vintern 2000/01

skall lägga fram förslag till förändringar i

prissättningssystemet som kan träda i kraft senast

den 1 juli 2001. Avsikten är att en sådan

proposition även skall behandla frågor som har

anknytning dels till fastställandet av Apoteket AB:s

handelsmarginal, dels till tillämpningen av

referensprissystemet. Läkemedelsförmånen i sin

helhet har vidare varit föremål för en översyn av en

särskild utredare, f.d. överdirektör Olof Edhag

(dir. 1999:35). Utredaren har nyligen redovisat sitt

uppdrag i betänkandet Den nya läkemedelsförmånen

(SOU 2000:86). Betänkandet skall nu remissbehandlas.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först frågan om konkurrens i

offentlig sektor mer generellt och därefter frågan

om konkurrens inom vård- och läkemedelsområdena.

Konkurrens i offentlig sektor, m.m.

En bärande princip inom näringspolitiken är att

likvärdiga villkor skall gälla för olika aktörer på

marknaden. I det fall att offentliga aktörer agerar

på konkurrensmarknader innebär detta att det inte

får ske på ett sådant sätt att det privata

företagandet hämmas; myndighetsuppgifter skall

hållas isär från kommersiell verksamhet. Detta är

också en del av den inriktning av

konkurrenspolitiken som regeringen vill ha

riksdagens godkännande av. I riktlinjerna ingår

också, som tidigare nämnts, att andelen av den

samlade ekonomin där konkurrens råder skall öka och

att på nya marknader strukturer och regler skall

stödja uppkomsten av en balanserad och väl

fungerande konkurrens. Vidare sägs att statligt stöd

inte får snedvrida konkurrensen - en policy för det

svenska statsstödet skall stödja Sveriges arbete i

EU mot subventioner som skadar svensk industri.

När det gäller förhållandet mellan småföretag och

den offentliga sektorn vill utskottet framhålla att

en självklar utgångspunkt är att varken kommunal

eller annan offentlig näringsverksamhet får slå ut

jobb eller hindra tillväxtförutsättningarna i

privata företag. Samtidigt vill utskottet betona att

förhållandena i olika kommuner och landsting kan

variera påtagligt. På vissa håll kan det privata

utbudet vara mycket begränsat.

Som redovisats pågår arbete inom regeringen,

utredningsväsendet och myndigheter av betydelse för

de här aktuella frågorna. Näringsdepartementet avser

att senare under hösten 2000 i en

departementspromemoria presentera ett underlag i

frågan om rättslig prövning av

konkurrenssnedvridande effekter av offentlig

näringsverksamhet. Konkurrensrådet skall lämna sin

slutrapport vid årsskiftet 2000/01. Därefter skall

regeringen ta ställning till behovet av åtgärder.

Även det arbete som bedrivits och i en del fall

fortfarande pågår inom Upphandlingskommittén,

Utredningen om kommunalt domstolstrots,

Regionalpolitiska utredningen, Statskontoret och

Ekonomistyrningsverket är av betydelse.

Sammantaget anser utskottet att regeringens arbete

på området styrs av en klar vilja att uppnå och

upprätthålla konkurrensneutralitet mellan offentlig

och privat verksamhet. Arbetet har också hög

prioritet. Mot denna bakgrund finner utskottet att

det saknas behov av något tillkännagivande av

riksdagen av det slag som föreslås i de aktuella

yrkandena. Motionerna 1999/2000:N47 (m),

1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:N322 (m),

1999/2000:K277 (m), 1999/2000:N46 (kd),

1999/2000:N384 (kd), 1999/2000:N238 (kd),

1999/2000:N214 (c), 1999/2000:N387 (c),

1999/2000:N51 (fp), 1999/2000: N292 (fp) och

1999/2000:N386 (fp) avstyrks sålunda i berörda

delar.

Konkurrens inom vård- och läkemedelsområdena

I motion 1999/2000:N51 (fp) finns ett stort antal

yrkanden rörande vård- och läkemedelsområdena. Dessa

områden tillhör socialutskottets beredningsområde,

varför utskottet inte går närmare in på dem. I det

föregående har dock kortfattat redovisats det arbete

som pågår på områdena inom regeringen och

utredningsväsendet. Motionen avstyrks i berörda

delar.

Byggsektorn och boende

Propositionen

I propositionen redovisar regeringen sin bedömning

att det är angeläget att en fungerande europeisk

inre marknad på byggproduktområdet utvecklas.

Regeringen avser därför verka för att EG:s

byggproduktdirektiv utvecklas så att en sådan

marknad snabbt kommer till stånd. Särskilda insatser

behövs för att påverka pris- och

kostnadsmekanismerna i byggmaterialsektorn, sägs

det. Konkurrensverket, Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Kommerskollegium

skall analysera orsakerna till pris- och

kostnadsskillnader på byggmaterialområdet mellan

Sverige och övriga Europa. En mer transparent

prissättning bör främjas bl.a. genom ökad

uppmärksamhet i den konkurrensrättsliga prövningen,

t.ex. av olika typer av trohetsrabatter, sägs det

vidare.

Motionerna

Riksdagen bör uttala sig för ett avskaffande av de

allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande

ställning och för ett påskyndande av gemensamma

byggproduktdirektiv inom EU, anförs det i motion

1999/2000:N47 (m). Allmännyttan omöjliggör genom sin

hyresledande ställning en rimlig

hyressättningskonkurrens, anser motionärerna. De

menar vidare att EU:s marknad fyller en viktig

funktion för konkurrensutsättningen av byggsektorn,

men konstaterar med beklagande att arbetet med att

utveckla ett gemensamt byggproduktdirektiv ännu inte

gett resultat. Motionärerna stöder regeringens

avsikt att föra en aktiv politik för att påskynda

detta arbete. De anser att detta är viktigt både för

att svenska produkter skall ges likvärdiga

möjligheter att konkurrera på den europeiska

marknaden och för att det skall komma in mer

konkurrens från övriga EU-länder på den svenska

marknaden.

Det bör tas större hänsyn till lägesfaktorn vid

hyressättning, anförs det i motion 1999/2000:N51

(fp). Motionärerna anser att bostadens läge

generellt sett bör få större genomslagskraft vid

hyressättningen, så att denna bättre återspeglar de

boendes preferenser och därigenom ökar dynamiken på

bostadsmarknaden. De menar att regeringen snarare

tycks lägga vikt vid en planerad bomässa i Malmö och

aviserade förslag om bostadsförsörjningsfrågor.

Vissa kompletterande uppgifter

Beträffande synpunkterna i motionerna om

hyressättningssystemet, vilket tillhör

bostadsutskottets beredningsområde, kan noteras att

Utredningen om allmännyttan och bruksvärdet (dir.

1999:32) har haft i uppgift att bl.a. utvärdera

bruksvärdessystemet. Utvärderingen slutredovisades i

april 2000 (SOU 2000:33) och tyder på att

överensstämmelsen mellan hyresgästernas värderingar

och den faktiska hyra som för närvarande utgår i det

allmännyttiga beståndet i olika områden är god, sägs

det i propositionen. Utredningen har

remissbehandlats och bereds nu inom

Finansdepartementet.

När det gäller åtgärder för att komma till rätta

med den bristande konkurrensen på byggproduktområdet

och påskyndandet av arbetet med EG:s

byggproduktdirektiv kan noteras att riksdagen, på

förslag av bostadsutskottet, våren 2000 gjorde ett

tillkännagivande om behovet av åtgärder för att

uppnå en bättre konkurrens på den svenska marknaden

för byggprodukter (bet. 1999/2000:BoU9). Som svar på

detta redovisar regeringen i propositionen, som

nämnts, sin bedömning att det är angeläget att en

fungerande europeisk inre marknad på

byggproduktområdet utvecklas och att risker som kan

finnas för att byggproduktdirektivets utformning

hindrar en sådan utveckling undanröjs. Regeringen

kommer därför i EU att aktivt verka för att

byggproduktdirektivet utvecklas på ett sätt som

leder till att en inre marknad snabbt kommer till

stånd. Särskild uppmärksamhet bör i det arbetet

ägnas åt hinder som föreligger för att en fungerande

inre marknad skall etableras, sägs det. I

propositionen hänvisas också till

Byggkostnadsdelegationens betänkande Från byggsekt

till byggsektor (SOU 2000:44), i vilket behandlas

bl.a. prissättningen på byggprodukter, med

förekommande rabattsystem etc. och en situation där

nettopriset ofta inte är bekant. Synliga priser

riktade direkt till konsument på byggvaror och

tjänster bör enligt delegationen åstadkommas.

Regeringen har, efter remissbehandling, redovisat

sina överväganden med anledning av betänkandet i

proposition 2000/01:26 om bostadsförsörjningsfrågor,

m.m., som nyligen avalämnats.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att regeringen inte lägger

fram några förslag beträffande området byggsektorn

och boende. I propositionen behandlas dock bygg-

sektorn, som nämnts, i ett särskilt avsnitt under

rubriken Underlätta tillträdet till marknader. Där

redovisar regeringen sin avsikt att verka för en

fortsatt utveckling av EG:s byggproduktdirektiv.

Detta är, enligt utskottets mening, angeläget för

att öka konkurrensen på byggproduktmarknaden.

Frågor om byggsektorn, liksom frågan om de

allmännyttiga bostadsföretagen, tillhör

bostadsutskottets beredningsområde. Med hänvisning

härtill avstår utskottet från att gå närmare in på

dessa frågor och avstyrker de båda motionerna

1999/2000:N47 (m) och 1999/2000:N51 (fp) i berörda

delar.

Detaljhandeln

Gällande regler, m.m.

Gruppundantag för kedjor i detaljhandeln har funnits

sedan konkurrenslagen trädde i kraft den l juli 1993

(förordning 1993:80). Undantaget, som inte har sin

motsvarighet i EG-rätten, motiverades bl.a. med att

samarbete i frivilliga kedjor i regel bidrar till

att förbättra distributionen och till att detta slag

av samarbete ökar möjligheterna för små och

medelstora företag att möta konkurrensen från större

detaljhandelsföretag. Gruppundantaget innebar vidare

administrativa lättnader för företagen och

Konkurrensverket. Gruppundantaget, som är

tidsbegränsat, har förlängts i olika omgångar och

senast till utgången av juni 2001. Den senaste

förlängningen motiverades med det pågående arbetet i

EU med att ersätta befintliga sektorgruppundantag

med mer generella paraplygruppundantag och

riktlinjer för vertikalt (mellan företag i olika led

i distributionskedjan) och horisontellt (mellan

företag i samma led) samarbete. Kedjor i

detaljhandeln kan, beroende på konstruktion, ha

såväl vertikala som horisontella inslag.

Det svenska kedjegruppundantaget omfattar de

vanligaste samarbetsformerna, såsom inköpssamarbete,

gemensam marknadsföring, samarbete vid bestämmande

av priser i den gemensamma marknadsföringen (härmed

avses rätt att ange cirkapriser vid kampanjer),

kalkyleringsstöd, samarbete om butiksetablering,

finansiella och administrativa tjänster samt

tjänster för butiks- och personalutveckling.

Gruppundantaget omfattar samarbeten inom frivilliga

kedjor med upp till 35 % av tillförseln till den

svenska marknaden. Kedjor med en marknadsandel upp

till 20 % har en mer oinskränkt rätt att samarbeta.

Gruppundantagets utformning har inneburit att

flertalet frivilliga kedjor såväl i

livsmedelshandeln som i övrig handel under vissa

förutsättningar har undantag för sina

samarbetsformer. För franchisekedjor gäller ett

särskilt gruppundantag, både enligt EG:s regelverk

och det svenska regelverket, som medger ungefär

samma samarbeten dock utan marknadsandelsgräns.

I EU har nyligen antagits ett nytt generellt

paraplygruppundantag för vertikalt samarbete (t.ex.

avtal mellan tillverkare och återförsäljare).

Gruppundantaget, som trädde i kraft den 1 juni 2000,

ersätter tre nu gällande gruppundantag, nämligen

gruppundantagen för franchiseavtal,

ensamåterförsäljaravtal och exklusiva inköpsavtal.

Propositionen

Som en följd av arbetet i EU med att ersätta nu

gällande gruppundantag med mer generella regler för

undantag från konkurrensreglernas förbud mot

samverkan mellan företag gör regeringen bedömingen

att de svenska gruppundantagen bör revideras. Det

svenska gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln

bör mot den bakgrunden i sin nuvarande form inte

fortsätta att gälla efter det att undantaget löper

ut den 30 juni 2001.

Prisskillnaderna inom detaljhandeln mellan olika

regioner i landet och inom olika regioner är stora,

sägs det i propositionen. Regeringen anser att det

är angeläget att orsakssambanden mellan prisnivåer

och möjligheter till nyetableringar klarläggs.

Konkurrensverket bör därför i sina pågående

konkurrensanalyser på bl.a. lokal nivå uppmärksamma

eventuellt förekommande etableringshinder inom

detaljhandelsområdet och de effekter på konkurrens-

trycket dessa kan medföra.

Motionerna

I sju motioner tas regeringens ställningstagande

beträffande detaljhandeln upp. Det nuvarande

gruppundantaget för detaljhandeln bör bibehållas i

väntan på EU-beslut, sägs det i motion 1999/2000:N47

(m). Ett bra sätt att öka konkurrensen inom

detaljhandeln är att slopa den kommunala möjligheten

att reglera handelsändamål i detaljplan, t.ex.

butiksyta vid en nyetablering, anför motionärerna

vidare. Konsumentprisutvecklingen har under 1990-

talet varit positiv, konstaterar motionärerna och

anser att detta tyder på att den enskilde

konsumenten gynnats av de frivilliga kedjornas

samarbete. Gruppundantag ger i sig inga

extraordinära förmåner, utan frivilliga kedjor är

diskriminerade i förhållande till helägda kedjor av

koncerntyp, anser motionärerna. De menar att

regeringen inte har kunnat anföra några bärande skäl

för att konkurrenstrycket skulle öka genom

upphävande av undantaget. Glesbygden är förlorare om

inte enskilda handlare tillåts samverka i en

kedjeverksamhet, anför motionärerna. De anser att

regeringens förslag kommer att leda till att

enskilda handlare måste samverka ännu mera och att

det i längden är omöjligt att ständigt förhandla med

Konkurrensverket om individuella undantag.

I samband med att gruppundantaget upphör bör

övervägas om inte någon form av köpplikt skall

införas för att garantera marknadstillträdet för små

och oberoende leverantörer, anförs det i motion

1999/2000:N44 (m). Inom handeln finns, enligt

motionären, ett nytt sätt att begränsa konkurrensen,

nämligen köpvägran, med innebörd att de enskilda

handlarna inom en förening träffar en

överenskommelse om att inte köpa från andra

leverantörer än dem som föreningen beslutat.

Föreningsfriheten kommer i konflikt med

konkurrenslagen och åtgärden kan inte juridiskt

prövas, säger motionären. Han menar att de

leverantörer som inte omfattas av det gemensamma

beslutet utestängs från marknaden, vilket inte

gagnar konsumentens valfrihet. Speciellt små, lokala

leverantörer har svårt att göra sig gällande i en

sådan upphandling, anför motionären. Han nämner att

de regler som gäller för Systembolaget möjligen bör

kunna tjäna som förebild.

Regeringen bör inför gruppundantagets upphörande

beakta behovet av lika villkor -

konkurrensneutralitet - inom detaljhandeln, anförs

det i motion 1999/2000:N45 (m). Helägda kedjor

(koncerner) som Hemköp och Konsum berörs inte om

gruppundantaget försvinner, konstaterar motionären.

Hon anser det inte rimligt att enskilda handlare

skall tvingas att organisera sig efter

lagstiftningen för att få lika villkor. Om inte lika

villkor ges inom livsmedelsbranschen finns det en

stor risk att små handlare på glesbygden slås ut,

med negativa konsekvenser för närservicen och en

levande glesbygd, säger motionären. Hon menar att

det borde vara en självklarhet att lagstiftningen

skall ge alla aktörer likartade förutsättningar och

konkurrensneutralitet, oberoende av om

organisationsformen är helägda koncerner eller

frivilliga kedjor.

Riksdagen bör avslå regeringens förslag om att

avskaffa gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln,

anförs det i motion 1999/2000:N46 (kd). Om förslaget

blir verklighet kommer butiker att slås ut, framför

allt i glesbygden, säger motionärerna. De uppger att

de enskilda handlarna utgör ca 75 % av

glesbygdsbutikerna och att de utan samverkan skulle

ha svårt att kunna erbjuda sina varor till rimliga

priser. Detta betyder, enligt motionärerna, dock

inte att priset för konsumenten är detsamma i hela

landet, utan ICA-handlarna konkurrerar med varandra.

Motionärerna anser det anmärkningsvärt att om ICA-

handlarna, som har en marknadsandel på knappt 35 %,

i stället hade ingått i en gemensam koncern, så hade

deras samverkan varit acceptabel ur lagstiftarens

synvinkel. Regeringens förslag innebär att ICA-

handlarna diskrimineras i jämförelse med helägda

kedjor som Hemköp och Konsum, anför motionärerna. De

tycker att det förefaller som om regeringen har

förväxlat målet, en levande konkurrens, med medlet,

en skarp lagstiftning. Motionärerna erinrar också om

att konkurrenslagen uttryckligen förbjuder missbruk

av dominerande ställning, vilket innebär att det

finns möjligheter att beivra alla eventuella

överträdelser.

Gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln bör

förlängas att gälla även efter den 30 juni 2001,

anförs det i motion 1999/2000:N50 (c). Motionärerna

menar att gruppundantagen inom detaljhandeln har

gynnat småföretag på landsbygden genom att

samordning av upphandling, marknadsföring och

administration kunnat ske. Om gruppundantaget inte

förlängs innebär det en risk för att mångfalden och

konkurrensen minskar, anför motionärerna. De anser

att ett avskaffande av gruppundantagen särskilt

skulle drabba de minsta butikerna, famför allt i

glesbygdsområden, eftersom samverkan med större

butiker i samma kedja ofta är ett överlevnadsvillkor

för dessa butiker.

I motion 1999/2000:N51 (fp) ställs frågan om

huruvida risker från konkurrenssynpunkt med ett

prissamarbete av den typ som frivilliga kedjor

bedriver och som EG-rätten och svensk

konkurrenslagstiftning i princip är emot, uppvägs av

andra fördelar för konsumenten. Från ICA:s sida har

uppgetts att den typ av prispressande verksamhet som

samarbetet ger inte kan fortsätta om undantaget tas

bort, medan detta inte påverkar situationen för

helägda kedjor som Konsum och Hemköp, säger

motionärerna. De anser vidare att en ändring som

omöjliggör nuvarande samarbete skulle riskera att få

betydande negativa konsekvenser för servicen i

glesbygden, eftersom detaljhandeln där är särskilt

beroende av det frivilliga kedjesamarbetet, främst i

fråga om di-stribution och inköp. Det är orimligt

för både konsumenter och företag att osäkerhet skall

råda under ett helt år, anser motionärerna, varför

regeringen bör ges i uppdrag att lägga fram förslag

om de regler som skall gälla efter den 30 juni 2001

med beaktande av vad som sagts i motionen. I denna

föreslås också att de regler i plan- och bygglagen

som ger kommunerna möjlighet att i

användningsbestämmelser för kvartersmark och

byggnader särskilja handel med livsmedel skall

avskaffas. Denna bestämmelse ger, enligt

motionärerna, kommunen möjlighet till

etableringskontroll, något som enligt

Konkurrensverket leder till en högre prisnivå.

Ett klargörande efterlyses i motion 1999/2000:N49

(mp) av vad som avses med formuleringen i

propositionen om att gruppundantaget inte skall

fortsätta att gälla i sin nuvarande form efter det

att undantaget löper ut. Motionärerna tolkar det som

att möjligheterna till samarbete mellan butiker i

frivilligkedjorna skall finnas kvar i någon form,

dvs. frivilligkedjorna skall även i fortsättningen

beviljas någon form av undantag. Den nuvarande

lagstiftningen, som sägs gynna helägda kedjor, leder

till en minskad konkurrens inom detaljhandeln, anför

motionärerna. De menar att frivilligt samverkande

butiker - som konkurrerar sinsemellan - skall ges

samma konkurrensvillkor som helägda kedjor. En

lösning är att låta alla kedjor begränsas i storlek

av konkurrenslagen på samma sätt som

frivilligkedjorna och en annan, men sämre, lösning

är att ge småföretagare i frivilligkedjor jämbördiga

konkurrensvillkor med andra kedjor, anser

motionärerna. De säger att ICA-företagens möjlighet

till samordnade inköp, transportsamarbete m.m. har

gynnat landsortsbefolkningen och anser att

gruppundantagets betydelse för glesbygdshandeln inte

är tillräckligt belyst i propositionen. Det måste

göras en analys av hur olika förändringar av

gruppundantaget påverkar glesbygdens

varuförsörjning, och de framtida reglerna måste

utformas så att glesbygdshandeln inte missgynnas,

anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Som tidigare nämnts har inom EU nyligen antagits ett

nytt, generellt para-plygruppundantag för vertikalt

samarbete. Vidare pågår arbete med riktlinjer för

horisontella avtal. Delvis samma frågor som nu

återfinns i det svenska gruppundantaget för kedjor i

detaljhandeln kommer att regleras i dessa nya regler

för vertikalt och horisontellt samarbete. Därför har

en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet genomfört

ett analysarbete av det svenska

detaljhandelsgruppundantaget i förhållande till de

nya reglerna inom EU. Resultatet av detta har

nyligen presenterats i en promemoria.

Arbetsgruppen föreslår att ett nytt svenskt

gruppundantag för vertikala avtal skall införas den

1 januari 2001. Om förslaget genomförs kommer detta

att i huvudfallen innebära följande. Vertikala avtal

om parternas inköp, försäljning eller

återförsäljning undantas från förbudet under två

huvudförutsättningar. Den ena är att marknadsandelen

i leverantörsledet inte får överstiga 35 % av den

relevanta marknaden. Denna procentgräns innebär en

smärre avvikelse från EG-reglerna som har 30 %. Den

andra förutsättningen är att vissa slag av

avtalsvillkor inte får förekomma om undantaget skall

gälla. Dit hör angivande av fast eller lägsta pris

som återförsäljaren skall ta ut och vissa

begränsningar i fråga om var och till vem som

köparen får sälja. Tillåtna är dock

prisrekommendationer och angivandet av högstpris.

Vissa tidsbegränsningar gäller i fråga om s.k.

konkurrensklausuler, normalt en längsta tid om fem

år. Därutöver finns särskilda villkor och

föreskrifter för speciella situationer.

I promemorian hänvisas också till det

moderniseringsarbete i fråga om

konkurrenstillämpningen som bedrivs inom EU. I den

s.k. vitbok som EG-kommissionen presenterade under

våren 1999 föreslås genomgripande förändringar av

reglerna för tillämpningen av artiklarna 81 och 82.

Enligt förslaget skall systemet för anmälan och

individuellt undantag avskaffas. Systemet är tänkt

att ersättas med att bestämmelsen om undantag enligt

artikel 81.3 genom en rådsförordning förklaras

direkt tillämplig utan föregående beslut av

kommissionen. Detta innebär att kommissionen inte

längre ensam kan tillämpa artikel 81.3 och att denna

artikel därmed i sin helhet blir direkt tillämplig

och kan åberopas av enskilda. De nya regler som kan

bli resultatet av moderniseringsarbetet bedöms kunna

träda i kraft tidigast den 1 januari 2003. När så

blir fallet bortfaller behovet av det aktuella nya

gruppundantaget för vertikala avtal.

Departementspromemorian är nu föremål för

remissbehandling - remisstiden utgår den 27 oktober

2000 - varefter regeringen avser att fatta beslut i

november 2000.

Frågan om reglering av handelsändamål i detaljplan,

som tas upp i några motioner, berörs i propositionen

(s. 162). Där hänvisas till att Konkurrensverket i

sin tidigare nämnda rapport angav att det kan finnas

svårigheter för företag som vill etablera

anläggningar för detaljhandel i vissa områden,

varvid avsågs bl.a. kommunernas möjligheter att

genom sin mark- och planpolitik försvåra sådana

etableringar. Regeringen har genom ett beslut i mars

2000 rörande disposition av anslagssparande medgett

att Konkurrensverket får disponera högst 2 miljoner

kronor för att genom metodutveckling, undersökningar

och analyser på områden som är centrala för

hushållen, såsom bygg-, boende- och

livsmedelsområdena samt finansiella tjänster, m.m.

klarlägga konkurrensförhållanden och genomföra

konkurrensanalyser på bl.a. lokal nivå som underlag

för myndighetens konkurrensfrämjande arbete till

nytta för konsumenterna. Inom ramen för detta

uppdrag kan Konkurrensverket uppmärksamma eventuella

förekommande etableringshinder och de effekter på

konkurrenstrycket som dessa kan medföra.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först frågan om gruppundantaget

för kedjor i detaljhandeln och därefter frågan om

etableringshinder för denna handel.

Gruppundantag för kedjor i detaljhandeln

Utskottet anser, som tidigare nämnts, att

konsumentperspektivet bör stå i fokus i

konkurrenspolitiken. Konkurrens är inget

självändamål. Vägledande för ställningstagandet till

frågan om avskaffande av gruppundantaget för kedjor

i detaljhandeln bör således vara en bedömning av

effekterna för konsumenterna. Av särskild vikt är

därvid konsekvenserna för detaljhandeln i

glesbygden.

Inom EU pågår, som redovisats, ett arbete med att

ersätta nu gällande gruppundantag med mer generella

regler för gruppundantag. Sålunda gäller inom EU

sedan den 1 juni 2000 ett nytt generellt

paraplygruppundantag för vertikalt samarbete. En

arbetsgrupp inom Näringsdepartementet har nyligen

föreslagit att ett nytt svenskt gruppundantag för

vertikala avtal skall införas den 1 januari 2001,

efter liknande modell som EU:s gruppundantag. Det

skall gälla om leverantörens marknadsandel inte

överstiger 35 % av den relevanta marknaden. Jämfört

med det nu gällande gruppundantaget för kedjor i

detaljhandeln bedöms det föreslagna nya

gruppundantaget ha något större räckvidd, i och med

att prisrekommendationer och högstpris medges.

Regeringen avser att fatta beslut om förordning i

november 2000.

Ytterligare en omständighet som bör beaktas är att

Konkurrensverket - oberoende av om ett nytt svenskt

gruppundantag för vertikala avtal införs - har

möjlighet att ge individuellt undantag för samarbete

som är till gagn för konsumenterna och som inte

skadar konkurrensen. Vid bedömningen av vad som

gagnar konsumenterna kan hänsyn tas till de

speciella förhållanden som råder i glesbygden. I

likhet med vad som anförs i motion 1999/2000:N49

(mp) anser utskottet att det är angeläget att tillse

att servicen i glesbygden inte försämras till följd

av de regler som gäller på konkurrensområdet.

Att låta det nuvarande gruppundantaget för kedjor i

detaljhandeln fortsätta att gälla - vilket förordas

i några motioner - finner utskottet olämpligt. De

svenska konkurrensreglerna är, som nämnts, uppbyggda

i nära anslutning till EG:s konkurrensrätt. Enligt

utskottets mening är principen om rättslikhet mellan

de svenska reglerna och EG-reglerna viktig att

upprätthålla. Företag och andra aktörer kan då

arbeta med samma regler i sak oavsett vilket

rättssystem som är aktuellt. Detta är en fördel mot

bakgrund av den betydelse utskottet tillmäter klara

och stabila spelregler för företagen.

Utskottet vill också framhålla vikten av att

regeringen noga följer utvecklingen och på lämpligt

sätt håller riksdagen informerad. Det är först vid

den praktiska rättstillämpningen som det kommer att

visa sig om icke önskvärda effekter uppstår. Om så

skulle vara fallet måste regeringen ha en hög

beredskap att ingripa.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

aktuella motioner - 1999/2000:N47 (m), 1999/2000:N44

(m), 1999/2000:N45 (m), 1999/2000: N46 (kd),

1999/2000:N50 (c), 1999/2000:N51 (fp) och

1999/2000:N49 (mp) - i berörda delar.

Etableringshinder för detaljhandeln

Frågan om avskaffande av handelsändamål i detaljplan

som tas upp i de två motionerna 1999/2000:N47 (m)

och 1999/2000:N51 (fp) tillhör bostadsutskottets

beredningsområde, varför utskottet avstår från att

gå närmare in på den. Utskottet noterar dock att i

det arbete som Konkurrensverket skall bedriva, med

klarläggande av konkurrensförhållanden och

genomförande av konkurrensanalyser, kan frågan om

eventuella förekommande etableringshinder och de

effekter på konkurrenstrycket som dessa kan medföra

komma att tas upp. Med detta avstyrker utskottet de

båda nyssnämnda motionerna i berörda delar.

EG:s konkurrensregler m.m.

Propositionen

Regeringen föreslår lagändringar som skall göra

Konkurrensverket behörigt att tillämpa EG:s

konkurrensregler. Även Marknadsdomstolen och

Stockholms tingsrätt föreslås få sådan behörighet.

EG:s konkurrensregler har alltmer utvecklats till

ett generellt regelverk för företagens agerande i

alla delar av den inre marknaden. För att öka

effektiviteten i bekämpningen av

konkurrensbegränsningar är det naturligt att låta

den svenska konkurrensmyndigheten tillämpa dessa

regler, anser regeringen.

Sverige bör stödja det pågående arbetet med att

föra över en större del av tillämpningen av EG:s

konkurrensregler med därav följande ansvar på

medlemsstaterna, sägs det i propositionen. Den

fortsatta internationaliseringen inom näringslivet

bör mötas med ökad samverkan på konkurrenspolitikens

område mellan nationella myndigheter.

Regeringens förslag innebär att Konkurrensverket,

Marknadsdomstolen och Stockholms tingsrätt skall få

tillämpa artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget. När

dessa artiklar tillämpas skall reglerna om

undersökningar, sanktioner m.m. i konkurrenslagen

vara tillämpliga. Konkurrensverket skall vara

behörigt att ta upp varje fall där EG:s

konkurrensrätt är tillämplig, och det skall vara

möjligt att tillämpa konkurrenslagens regler och EG-

rätten parallellt på samma ifrågasatta förfarande.

Konkurrensverket skall vara behörigt att utfärda

icke-ingripandebesked när det gäller EG:s

konkurrensrätt, dock endast om avtalet eller

förfarandet har särskild anknytning till Sverige.

Konkurrensverket skall ha behörighet att meddela

undantag främst enligt artikel 84 i förening med

artikel 81.3 i EG-fördraget i de få fall där EG:s

tillämpningsförordningar inte är tillämpliga.

Bestämmelserna i 13 och 14 §§ konkurrenslagen om

automatiska undantag skall tillämpas.

Konkurrensverket skall vara behörigt att återkalla

EG-rättsliga gruppundantag i enskilda fall. Nu

gällande svenska regler om undersökningar och

uppgiftsskyldighet samt om åtgärder mot förbjudna

konkurrensbegränsningar skall tillämpas när en

svensk myndighet ingriper med stöd av EG-rätten.

Konkurrenslagens nuvarande bestämmelser om

konkurrensskadeavgifter och viten samt om

preskription av sådana avgifter och viten skall

tillämpas vid ingripanden med stöd av EG:s

konkurrensrätt.

Regeringen redovisar i propositionen sina

bedömningar i ett antal avseenden. Sålunda sägs att

reglerna om rättegångskostnader som innebär att

vinnande part inte får ersättning från tappande part

för sina rättegångskostnader skall utredas. En

nationell behörighet att tillämpa EG:s

konkurrensregler medför inte att de svenska

sekretessbestämmelserna behöver ändras, sägs det.

Rätten till skadestånd vid överträdelser av EG:s

konkurrensregler bör inte lagregleras nu, och en

möjlighet att få svenska konkurrensrättsliga

avgöranden verkställda utomlands förutsätter nya

internationella överenskommelser, heter det vidare.

Det är teoretiskt möjligt att Konkurrensverket i

undantagsfall skulle kunna tillämpa artikel 81 eller

82 på en företagskoncentration, men någon särskild

svensk reglering i anslutning till EG:s

koncentrationsförordning behöver dock inte

övervägas, anser regeringen.

Regeringen föreslår också en lagändring som skall

möjliggöra att Kronofogdemyndigheten i Stockholm vid

behov skall lämna handräckning så att EG-

kommissionen kan genomföra ett kontrollbesök. En

uttrycklig hänvisning görs till de regler i

utsökningsbalken som gäller för sådan verkställighet

som avses i 16 kap. 10 § samma balk, dock med

begränsningen att det berörda företaget inte skall

underrättas. Regeringen anser att det är regeringen

som bör lämna tillstånd till EG-kommissionen att

genomföra ett kontrollbesök och att den därpå

följande hanteringen i normalfallet bör handhas av

NUTEK.

Motionen

Regeringens förslag om nationell tillämpning av EG:s

konkurrensregler för företag och Konkurrensverkets

behörighet i detta sammanhang samt om att

Konkurrensverket skall vara behörigt att utfärda

icke-ingripandebesked när det gäller EG:s

konkurrensrätt accepteras i motion 1999/2000:N51

(fp). Motionärerna begär dock att riksdagen skall

göra ett uttalande om EG:s konkurrenslagstiftning

och återverkningarna för små länder vid

omstruktureringar. Internationellt verksamma företag

med sin bas i små EU-länder kan komma att missgynnas

av EG:s konkurrenslagstiftning, hävdar motionärerna

och pekar på Volvo-Scania-affären som ett exempel på

denna risk. Även om det negativa beslutet var helt i

enlighet med gällande regler väcker det frågan om

företag med sin bas i små länder missgynnas relativt

företag från stora länder, anför motionärerna.

Internationellt verksamma företag har ofta en stark

ställning på hemmamarknaden. Om denna är liten kan

en strukturaffär som Volvo-Scania vara acceptabel

enligt EG-regler om den sker i ett stort land men

inte i ett litet, säger motionärerna. De menar att

det finns en risk att EG:s konkurrensregler

utformats utan tillräcklig hänsyn till den nya

situation som uppstår i och med euron och att

reglerna därmed i praktiken missgynnar

internationella företag med sin bas i små länder.

Regeringen bör arbeta för att diskussion och analys

av denna aspekt på EG:s konkurrensregler kommer till

stånd mellan EU:s medlemsländer.

Vissa kompletterande uppgifter

I uppdraget för Utredningen om effektivare regler

för bekämpning av konkurrensbegränsningar ingår, som

tidigare nämnts, bl.a. att behandla uppkommande

frågor med beaktande av deras EG-rättsliga aspekter.

Beträffande frågan om EG:s konkurrenslagstiftning

och återverkningarna för små länder vid

omstruktureringar, som tas upp i motionen, kan

noteras att det inom Näringsdepartementet pågår ett

internt arbete med en uppföljning av reglerna med

anledning av EG-kommissionens beslut i Volvo-Scania-

ärendet.

EU:s kommissionär för konkurrensfrågor, Mario

Monti, kommenterade vid en konferens i Stockholm i

september 2000 Volvo-Scania-affären. Att EU:s

konkurrensregler skulle diskriminera stora företag i

små länder höll han inte med om. Volvo och Scania är

båda lysande exempel på att stora bolag i små länder

kan öka sin globala närvaro utan att det sker på

bekostnad av kunder på vissa marknader, sade han

enligt tidningsuppgifter.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först frågan om lagförslag

rörande EG:s konkurrensregler och därefter frågan om

tillämpningen av EG:s konkurrensregler för små

länder.

Lagförslag rörande EG:s konkurrensregler

Utskottet anser att en effektiv

konkurrensövervakning är viktig ur samhällsekonomisk

och konsumentpolitisk synpunkt. De lagförslag som

regeringen framlägger i syfte att ge de svenska

konkurrensmyndigheterna nationell behörighet att

tillämpa EG:s konkurrensregler ser utskottet som ett

steg i riktning mot en mer effektiv

konkurrensövervakning. Likaså ser utskottet positivt

på det arbete som pågår med att decentralisera

tillämpningen av EG:s konkurrensregler till

medlemsstaterna. Med detta tillstyrker utskottet de

här aktuella lagförslagen.

EG:s konkurrensregler för små länder

Frågan om huruvida internationellt verksamma företag

med sin bas i små EU-länder kan komma att missgynnas

av EG:s konkurrenslagstiftning tas upp i motion

1999/2000:N51 (fp). Enligt utskottets mening är det

mycket viktigt att konkurrenslagstiftningen är

neutral. En effektiv konkurrens innebär bl.a. att

olika aktörer skall ges likvärdiga

verksamhetsförutsättningar. Något behov av ett

uttalande av den typ som efterfrågas i motionen kan

utskottet emellertid inte se, utan utskottet utgår

från att regeringen på lämpligt sätt för de

diskussioner inom EU som erfordras för att

likvärdiga konkurrensvillkor skall gälla för företag

i alla medlemsländer, oberoende av storleken på

företaget eller landet. Utskottet vill i detta

samanhang erinra om att det inom

Näringsdepartementet pågår ett internt

uppföljningsarbete. Motionen avstyrks därmed i

berörd del.

Konkurrensskadeavgift

Propositionen

Ett företag är enligt konkurrenslagen skyldigt att

betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgift) om

företaget eller någon som handlar på företagets

vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder

förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete eller

missbruk av dominerande ställning. Avgiften skall

fastställas till lägst 5 000 kr och högst 5 miljoner

kronor eller till ett högre belopp, dock inte

överstigande 10 % av företagets årsomsättning. Det

är Stockholms tingsrätt som, på talan av

Konkurrensverket, får besluta att ett företag skall

betala konkurrensskadeavgift. Tingsrättens dom kan

överklagas hos Marknadsdomstolen.

Regeringen föreslår nu ett förtydligande av

konkurrenslagen med innebörd att det vid

fastställande av konkurrensskadeavgift skall tas

hänsyn till om företaget i väsentlig mån underlättat

utredningen med avseende på den egna överträdelsen

och till andra försvårande eller förmildrande

omständigheter av betydelse. Det är viktigt att

konkurrenslagstiftningen erbjuder effektiva

instrument för att åstadkomma efterlevnad av

reglerna, sägs det.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också ett

förslag till ändring av konkurrenslagen rörande

konkurrensskadeavgift i budgetpropositionen för år

2001 (prop. 2000/01:1, utgiftsområde 24 Näringsliv).

I konkurrenslagen saknas bestämmelser om inbetalning

av påförd avgift, konstaterar regeringen. Avsaknaden

av bestämmelser har lett till att ett företag som

har betalat påförd avgift ändå har blivit restfört

för beloppet hos kronofogdemyndigheten. För att

förhindra detta och andra problem föreslår

regeringen att uttryckliga bestämmelser om

inbetalning av avgift skall införas i

konkurrenslagen. Det bör även regleras vad som skall

gälla i de fall betalning inte sker i rätt tid, sägs

det.

Motionen

Förslaget att man vid fastställande av

konkurrensskadeavgift skall ta hänsyn till om

företaget i väsentlig mån underlättat utredningen

kan accepteras, sägs det i motion 1999/2000:N51

(fp). Däremot bör inte regeringen låta utreda

möjligheten att ge företag lättnader i avgiften om

man avslöjar andra företags överträdelser, anser

motionärerna. De erinrar om att Folkpartiet i sitt

rättspolitiska program har föreslagit att s.k.

kronvittnen får användas endast i begränsad

utsträckning - inom strikt angivna ramar och där de

misstänkta biträds av försvarare. Motionärerna vill

redan nu markera att ett system med kronvittnen inte

kan accepteras. De vänder sig vidare mot två andra

delar i utredningsuppdraget, nämligen prövning av

frågan om uppbrytning av företagskoncentration och

prövning av behovet av regler som begränsar eller

förhindrar gemensam styrelserepresentation i

konkurrerande företag. I den förstnämnda frågan

anser motionärerna att det inte är troligt att

regeringen eller statliga myndigheter har sådana

kvalifikationer att bedöma en lämplig

företagsstruktur att man bör ges möjlighet att bryta

sönder en befintlig sådan. Beträffande den andra

frågan anser de att tanken på att reglera

styrelseledamotskap i konkurrerande företag bygger

på en verklighetsfrämmande tilltro till regleringars

effekter.

Vissa kompletterande uppgifter

I uppdraget för Utredningen om effektivare regler

för bekämpning av konkurrensbegränsningar ingår, som

tidigare nämnts, bl.a att pröva behovet av och

förutsättningarna för regler om nedsättning av

konkurrensskadeavgift för företag som avslöjar

konkurrensbegränsningar och för regler om

begränsning av eller hinder för gemensam

styrelserepresentation i konkurrerande företag.

Vidare skall det utredas om erfarenheterna i

rättstillämpningen eller andra omständigheter nu

föranleder ett annat ställningstagande än tidigare i

frågan om en kriminalisering av förbudsreglerna i

konkurrenslagen och när det gäller regler om

uppbrytning av företagskoncentrationer.

Beträffande nedsättning av konkurrensskadeavgift

för företag som avslöjar konkurrensbegränsningar

sägs i uppdraget till utredaren att det är viktigt

att det konkurrensrättsliga systemet är effektivt

och tillhandahåller sanktioner, proportionella medel

och lämpliga incitament för att komma till rätta med

dolda kartellsamarbeten. Genom ökad upptäcktsrisk

minskar vidare företagens benägenhet att gå in i ett

kartellsamarbete eller andra förfaranden som är

oförenliga med konkurrenslagstiftningen. Det står

klart att frågan huruvida ett motsvarande system bör

inrättas i Sverige är principiell och kräver en

djupare analys, heter det vidare. Mot denna bakgrund

skall utredaren göra en allsidig prövning av

förutsättningarna för nedsättning av

konkurrensskadeavgift för företag som avslöjar

konkurrensbegränsningar. Med nedsättning kan även

avses situationen att konkurrensskadeavgift inte

alls åsätts företaget. Utredningen skall göras

förutsättningslöst och innefatta såväl

rättssäkerhets- som effektivitetsaspekter. I

direktiven berörs frågan om s.k. kronvittnen, varvid

redovisas att flera remissinstanser beträffande

Näringsdepartementets promemoria Regler om

nedsättning av konkurrensskadeavgift enligt

konkurrenslagen aktualiserat frågan om

rättssäkerhetsaspekter.

När det gäller kriminalisering och uppbrytning av

företagskoncentrationer i vissa fall hänvisas i

direktiven till Konkurrensverkets rapport, i vilken

ifrågasätts om det nuvarande sanktionssystemet med

vitessanktionerade ålägganden och

konkurrensskadeavgift ger en tillräckligt tydlig

signal om synen på allvarliga överträdelser av

konkurrenslagen. Enligt verket kan det inte heller

uteslutas att företag i vissa situationer medvetet

väger risken för upptäckt och storleken på en

eventuell ekonomisk sanktion mot den förväntade

vinsten. Mot denna bakgrund anser regeringen att det

finns skäl att förutsättningslöst pröva om

erfarenheterna i rättstillämpningen eller andra

omständigheter nu föranleder ett annat

ställningstagande än tidigare i fråga om

kriminalisering av regler i konkurrenslagen.

Utredaren skall därvid beakta de allmänna principer

som enligt statsmakterna bör gälla i fråga om när en

kriminalisering som metod för att söka hindra

överträdelse av olika normer i samhället lämpligen

bör användas. För det fall att utredaren föreslår en

kriminalisering inom konkurrensområdet skall

utredaren även analysera vilka effekter detta kan ge

upphov till om företaget i väsentlig mån underlättat

utredningen av överträdelsen. Frågan om uppbrytning

av företagskoncentration bör prövas på nytt, sägs

det vidare i direktiven. Skäl som anförts för och

mot en sådan ordning bör analyseras. Utredaren skall

uppmärksamma utländska erfarenheter i denna fråga,

liksom den pågående internationaliseringens

betydelse för bedömningen. Vidare skall det utredas

om det finns någon ägarrättslig invändning av

principiell natur att anföra mot en sådan ordning.

Utredaren skall övergripande pröva om de

förutsättningar som de tidigare politiska

ställningstagandena från statsmakternas sida byggde

på har förändrats.

Beträffande gemensam styrelserepresentation i

konkurrerande företag anser regeringen att behovet

av regler som begränsar eller förhindrar en sådan

bör prövas. Till grund för detta skall utredaren

kartlägga förekomsten av gemensam

styrelserepresentation samt analysera vad som kan

anföras till stöd för denna. Utredaren skall också

kartlägga arten och omfattningen av de

konkurrensbegränsande effekter en sådan

representation kan ge upphov till.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser, som tidigare nämnts, att en

effektiv konkurrensövervakning är viktig ur

samhällsekonomisk och konsumentpolitisk synpunkt. De

lagförslag som regeringen lägger fram rörande

konkurrensskadeavgiften ser utskottet som ett steg i

riktning mot en mer effektiv konkurrensövervakning.

Propositionerna tillstyrks därmed i berörda delar.

I motion 1999/2000:N51 (fp) tas upp ett antal

frågor som Utredningen om effektivare regler för

bekämpning av konkurrensbegränsningar har i uppdrag

att utreda. Utskottet ser ingen anledning till

varför riksdagen nu skulle uttala någon ståndpunkt i

dessa frågor. Riksdagen kommer att få möjlighet att

ta ställning till frågorna i det fall att

regeringen, efter utredningsarbete och

remissbehandling, lämnar förslag i de aktuella

avseendena. Motionen avstyrks därmed i berörd del.

Taxisamverkan

Propositionen

Taxiföretagens samarbete prövas för närvarande i

anslutning till det generella förbudet enligt 6 §

konkurrenslagen mot konkurrensbegränsande samarbete

mellan företag och i form av individuella undantag.

Mot bakgrund av förhållandena i mindre tätbefolkade

områden har frågan ställts om det finns behov av

generellt utformade regler för taxiföretagens

samarbete. Enligt regeringen finns det ett behov av

ett sådant regelverk som avses tillgodose flera mål.

Dessa mål är upprätthållandet - så långt det är

möjligt - av en effektiv konkurrens inom

taxinäringen, det samhälleliga intresset av tillgång

till taxiservice även i mindre tätbefolkade områden

i Sverige samt förutsebarhet för näringen.

Regeringen föreslår, mot denna bakgrund, att det

skall införas ett undantag från förbudet i lagen mot

konkurrensbegränsande samarbete mellan företag som

skall gälla vid skriftligt avtal mellan taxiföretag

eller mellan en beställningscentral och taxiföretag

om avtalet uppfyller följande villkor:

1. avser gemensam transportverksamhet genom

samverkan i en beställningscentral eller på annat

sätt i syfte att uppnå effektivitetsvinster eller

andra sådana ekonomiska fördelar,

2. behövs för att tillgodose det samhälleliga

intresset av tillgång till taxi-service,

3. omfattar högst 30 taxifordon.

Undantaget skall inte gälla till den del samarbetet

avser vissa speciella typer av förfaranden eller

villkor, om det är uppenbart att syftet med den

gemensamma transportverksamheten eller intresset av

tillgång till taxiservice kan tillgodoses utan att

samarbetet omfattar ett sådant förfarande eller

villkor.

I propositionen meddelas att regeringen avser att

under hösten 2000 besluta om en förordning om

gruppundantag för avtal om viss taxisamverkan i

huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits

i den promemoria från Näringsdepartementet som bl.a.

ligger till grund för propositionen. Avsikten är att

denna förordning skall träda i kraft samtidigt med

lagändringarna den 1 januari 2001. Ett slutligt

ställningstagande i frågan om utformningen av

förordningen skall dock ske först efter

riksdagsbehandlingen. Promemorian innehöll ett

förslag till ett nytt gruppundantag för avtal om

viss taxisamverkan som inte omfattas av det

föreslagna legalundantaget. Förslaget till

gruppundantag innehåller undantag för viss närmare

angiven samverkan mellan taxiföretag eller mellan en

beställningscentral och taxiföretag för i huvudsak

gemensam inköpsverksamhet, skydd av

affärshemligheter, gemensam marknadsföring och

skyldighet för taxiföretagen att göra följande:

utföra köruppdrag; ställa bilar till förfogande;

inte konkurrera med beställningscen-tralen; överlåta

affärsförbindelser inklusive rätten att fastställa

priset till kund, m.m. Undantag skall, enligt

förslaget, gälla för dessa förfaranden om samarbetet

omfattar högst 35 % av den relevanta marknaden. Den

begränsningen gäller dock inte för gemensam

inköpsverksamhet eller skydd av affärshemligheter.

Motionerna

I motion 1999/2000:N48 (s) begärs ett

riksdagsuttalande om tillämpningen av

konkurrenslagen beträffande taxisamverkan. En

avvägning måste ske mellan två motstridiga

samhällsintressen, nämligen behovet av en väl

fungerande konkurrens och behovet av starka

beställningscentraler som kan garantera en bra

taxiservice, anför motionärerna. De anser att de

stora kunderna - dvs. landsting och kommuner som med

sjukresor, skolskjuts, färdtjänst och

kompletteringstrafik i många fall svarar för nästan

90 % av taxiföretagens intäkter - kommer att

påverkas mest av förslaget. Konkurrenslagen måste

tillämpas på ett sådant sätt att taxiservicen kan

fungera också på marknader där det krävs betydligt

större samverkan än 30 bilar för att en god

taxiservice skall kunna upprätthållas, menar

motionärerna och föreslår att Konkurrensverket på

större orter skall tillåta större

beställningscentraler än 30 bilar.

Regeringen bör anmodas att återkomma med ett nytt

förslag, anförs det i motion 1999/2000:N47 (m). Det

föreliggande förslaget innebär att de företag som

genom att bilda en beställningscentral uppnått mer

än 35 % av den relevanta marknaden hotas att slås

sönder eller tvingas att genom krångliga

bolagsbildningar kringgå bestämmelsen, säger

motionärerna. De anser att konkurrenslagens två

generella huvudrekvisit, nämligen förbud mot skadlig

konkurrensbegränsning respektive missbruk av

marknadsdominerande ställning, bör tillämpas och att

ett dominerande företag skall kunna visa att det

inte har högre priser eller sämre kvalitet än på

orter med konkurrerande företag. Detta bör kunna ske

på ett enkelt och okomplicerat sätt utan

rättsprocesser, sägs det.

Regeringens förslag avvisas också i motion

1999/2000:N46 (kd). Om förslaget bifalls blir

sannolikt följden att det blir färre och större

aktörer på taximarknaden och att olyckliga

tröskeleffekter uppstår, befarar motionärerna. De

anser att samverkande taxiföretag i en

beställningscentral inte skall träffas av förbudet

enligt 6 § konkurrenslagen eftersom denna

samverkande central är, och upplevs av kunderna, som

en aktör, ett företag, på marknaden med ett

gemensamt varumärke. Motionärerna påminner om att

konkurrenslagen uttryckligen förbjuder missbruk av

dominerande ställning, vilket innebär att det finns

möjligheter att beivra alla eventuella

överträdelser.

Även i motion 1999/2000:N50 (c) pekas på risken för

tröskeleffekter, som medför att vissa typer av

verksamhet på landsbygden kan bli lidande, t.ex.

skolskjutsar, färdtjänst och sjuktransporter.

Motionärerna anser att ett undantag från

konkurrenslagens 6 § inte bör utgå från antalet

taxifordon som samverkar utan i stället från

beställningscentralens omsättning. Denna utgör ett

bättre underlag och tar större hänsyn till

landsbygdens intressen, anför motionärerna och

förordar att gränsen bör sättas till en omsättning

understigande 2 000 basbelopp.

Regeringens förslag innebär att enskilda företagare

kan undgå förbudet genom att avstå från att vara

företagare och i stället bli anställda, anförs det i

motion 1999/2000:N51 (fp). Dessutom anses det kunna

ge upphov till tröskeleffekter. För att hålla dessa

på en rimlig nivå bör gränsen sättas till 100

fordon, anser motionärerna och förordar att

Konkurrensverket skall ges i uppdrag att särskilt

granska följderna från konkurrenssynpunkt.

Det behövs en mer genomarbetad analys av hur

förslaget påverkar service och priser i orter av

olika storlek och förhållandena i glesbygden, innan

riksdagen fastställer gränsen till 30 fordon, hävdas

det i motion 1999/2000: N49 (mp). Om samverkande

taxiföretag i en glesbygdskommun inte kan ge en

fullgod dygnet-runt-service med 30 fordon, tvingas

företagen antingen söka undantag för att få samverka

med fler fordon eller erbjuda sämre servicetäckning,

säger motionärerna. De menar att det finns en risk

för att det kan bli dyrare att åka taxi i glesbygden

än i storstäderna eller att servicen till

konsumenterna kan försämras. Den nuvarande

konkurrenslagstiftningen är troligen inte rätt

utformad för taxinäringen, men risken är att de nu

föreslagna reglerna missgynnar invånare utanför

storstäderna, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet har inhämtat upplysningar i ärendet från

företrädare för Näringsdepartementet,

Konkurrensverket och Svenska Taxiförbundet.

Näringsdepartementet har nyligen i en promemoria

presenterat förslaget till gruppundantag för avtal

om viss taxisamverkan. Gruppundantaget skall gälla i

den mån inte legalundantaget är tillämpligt, dvs.

enligt regeringens förslag i det fall att de

samverkande taxiföretagen har fler än 30 taxifordon.

Gruppundantaget skall avse gemensam inköpsverksamhet

och skydd av affärshemligheter. Undantaget skall

vidare gälla - under förutsättning att de

samverkande taxiföretagen svarar för högst 35 % av

marknaden - för följande: gemensam marknadsföring;

uppsägningstid för anslutet taxiföretag om tiden

inte överstiger sex månader; skyldighet för

taxiföretag att utföra köruppdrag och ställa bilar

till förfogande; skyldighet att inte konkurrera med

den gemensamma transportverksamheten; skyldighet att

överlåta affärsförbindelser inklusive rätten att

fastställa priset till kund. Gruppundantaget

föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.

Promemorian har nu sänts på remiss - remisstiden

utgår den 31 oktober 2000. Regeringen avser att i

november 2000 fatta beslut i frågan.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening finns det behov av

generella regler för taxiföretags samverkan.

Förslaget om legalundantag innebär, som nämnts, att

taxiföretag delvis undantas från förbudet enligt 6 §

konkurrenslagen mot konkurrensbegränsande samarbete.

Undantaget gäller vid avtal mellan taxiföretag eller

mellan en beställningscentral och taxiföretag om

gemensam samverkan i en beställningscentral eller på

annat sätt i syfte att uppnå effektivitetsvinster

eller andra sådana ekonomiska fördelar. Vidare skall

samarbetet behövas för att tillgodose det

samhälleliga intresset av tillgång till taxiservice.

Slutligen får det, enligt regeringens förslag, inte

omfatta fler än 30 taxifordon.

Konkurrenspolitikens fokus är konsumenten. Den

samverkan i beställningscentral som legalundantaget

möjliggör kan bidra till en ökad konsumentnytta.

Särskilt betydelsefullt är det för att servicen i

glesbygden skall kunna upprätthållas. I några

motioner - bl.a motion 1999/2000:N49 (mp) -befaras

att taxiservicen i glesbygden skall komma att

försämras med regeringens förslag, och motionärerna

frågar sig om den föreslagna gränsen för

legalundantaget, 30 taxifordon, bör höjas. Det är

alltid förenat med problem när en gräns skall sättas

och det finns risk för att tröskeleffekter kan

uppkomma. Enligt utskottets mening är det motiverat

att något höja gränsen för antal fordon för att i

större utsträckning ge möjlighet till samverkan i

beställningscentraler i glesbygden. Utskottet

föreslår sålunda att riksdagen skall besluta att

samverkan i beställningscentraler skall tillåtas upp

till 40 taxifordon.

För de taxiföretag vars samverkan omfattar fler än

40 taxifordon finns möjligheten att hos

Konkurrensverket ansöka om individuellt undantag. En

sådan ansökan får prövas på sedvanligt sätt, varvid

effekterna för konsumenterna måste tillmätas stor

betydelse. Därvid förutsätter utskottet att hänsyn

tas till de speciella förhållanden som gäller i

glesbygden. Vidare kan Konkurrensverket i sin

prövning väga in miljöaspekter. Vid långa

transporter kan det ur miljöeffektivitetssynpunkt

vara en vinst om samordning mellan utresa och

återresa kan åstadkommas, t.ex. genom en

beställningscentral. Förekomst av miljöpolicy hos de

berörda taxiföretagen bör också tillmätas stor vikt.

Det bör härutöver erinras om de möjligheter till

samverkan som ges genom det gruppundantag som avses

träda i kraft den 1 januari 2001.

Utskottet vill också peka på den möjlighet som

kommunerna har att vid sin upphandling av

taxitjänster dela upp det aktuella området i

geografiskt sett mindre områden. Därigenom kan även

små beställningscentraler och små taxiföretag ges en

möjlighet att konkurrera med stora aktörer. Detta

kan vara till gagn såväl för de små företagen som

för kommunerna.

En annan omständighet som kan verka

konkurrensfrämjande är de bestämmelser om

prisinformation för taxitrafik som börjar gälla den

1 november 2000. Enligt Vägverkets föreskrifter

(VVFS 1999:177) skall på utsidan på fordonet finnas

redovisning av taxiföretagets samtliga tariffer.

Dessutom skall redovisas ett jämförelsepris avseende

en typresa bestående av 10 km färd som tar 15

minuter, inklusive eventuell grundavgift.

Jämförelsepriset skall anges med svart text mot gul

bakgrund och i tydligt större format än övrig

information. Enligt vad utskottet erfarit kan priset

på den angivna typresan skilja sig mycket mellan

olika beställningscentraler - prisskillnader på upp

till 100 kr har noterats. Angivande av jämförpriser

bör underlätta för konsumenterna och därmed innebära

en ökad konkurrens mellan taxiföretagen.

Utskottet förordar alltså att ett legalundantag

införs för taxinäringen och att gränsen för

samverkan sätts vid 40 taxifordon. Utskottet utgår

från att regeringen noga följer utvecklingen av

rättstillämpningen i denna fråga och på lämpligt

sätt håller riksdagen informerad. Med det anförda

blir motion 1999/2000:N49 (mp) huvudsakligen

tillgodosedd i berörd del. De övriga motionerna,

1999/2000:N48 (s), 1999/2000:N47 (m), 1999/2000:N46

(kd), 1999/2000:N50 (c) och 1999/2000:N51 (fp),

avstyrks av utskottet i aktuella delar.

Samverkan inom lantbruket

Propositionen

Det nu gällande legalundantaget för lantbruket i

konkurrenslagen (jordbruk, trädgårdsnäring och

skogsbruk) infördes den 1 juli 1994 (prop.

1993/94:210, bet. 1993/94:NU23). Legalundantaget

avser viss samverkan inom en primär

lantbruksförening. Andra samarbetsformer inom

lantbrukskooperationen såsom s.k. federativ

samverkan, varmed avses samverkan mellan

primärföreningar, omfattas inte av legalundantaget.

Konkurrensverket har föreslagit att skogsprodukter

skall undantas från legalundantaget. Regeringen

menar emellertid att de skäl för att låta

legalundantaget för lantbruket omfatta skogen som

åberopades när undantaget infördes fortfarande har

tyngd. Någon ändring i detta avseende föreslås

därför inte i propositionen. Definitionerna av vad

som avses med jordbruks-, trädgårds- och

skogsprodukter skall dock enligt regeringens förslag

placeras i en särskild lag.

Det kan på skogsbrukets område förekomma

kooperativa verksamheter av betydande storlek,

konstateras det i propositionen. Beträffande sådan

verksamhet bör legalundantagets skyddsverkan och

därmed betydelse inte överskattas, beroende på att

samhandeln då kan vara berörd och EG-rättens

förbudsregler på konkurrensområdet tillämpliga.

Förslaget att Konkurrensverket skall ges behörighet

att tillämpa EG:s konkurrensregler har därvid

särskild betydelse. För det fall att en

primärförening har en stark marknadsställning och

samarbetet inom föreningen har påverkan på handeln

mellan medlemsstater kan liksom för närvarande en

tillämpning av EG-reglerna komma i fråga, särskilt

om samarbetet exempelvis omfattar prissamarbete. Med

en nationell behörighet att tillämpa EG-reglerna kan

tillämpningen av dessa regler dessutom förväntas bli

vanligare än för närvarande. De nationella reglerna

får inte tillämpas i ett enskilt fall på ett sätt

som strider mot den fulla och enhetliga

tillämpningen av EG-rätten. EG-reglerna saknar

särskilda undantagsregler för samarbete i fråga om

skogsprodukter. En tillämpning av det svenska

legalundantaget kan ske så långt det kan anses

förenligt med EG-rätten. Ytterst skulle detta kunna

komma att prövas av EG-domstolen.

Regeringen redovisar i propositionen

rättsutvecklingen i fråga om en primärförenings rätt

att sätta priset när den svarar för försäljningen.

Mot denna bakgrund anses en ny utformning av

legalundantaget behövas. Sålunda föreslås att en

primärförenings prissättning - när föreningen svarar

för försäljningen av varor som i någon mening är

inlevererade till den - skall falla utanför förbudet

enligt 6 § konkurrenslagen. Den tidigare gällande

tumregeln om att samverkan är tillåten om företagen

svarar för högst 25 % av den relevanta marknaden,

men inte däröver, kommer inte längre att vara

tillämplig. Samtidigt gör regeringen bedömningen att

det alltjämt är sakligt motiverat att förbudet mot

konkurrensbegränsande samarbete gäller föreningens

prissättning när en medlem själv säljer direkt till

tredje man.

Regeringen gör vidare bedömningen att någon

lagändring som undantar federativt samarbete eller

den särskilda form av samverkan som förekommer inom

s.k. förhandlingsorganisationer från förbudet enligt

6 § konkurrenslagen inte bör göras. Inte heller

anses uttryckliga regler om s.k. funktionsskydd på

lantbruksområdet behövas. Det funktionsskydd som

gäller inom EG-rätten innebär i korthet att vissa

begränsningar i t.ex. stadgarna för en ekonomisk

förening inte anses konkurrensbegränsande, om de är

nödvändiga för samarbetet inom föreningen och dess

verksamhet i sig är övervägande positiv för

konkurrensen. Principen om ett sådant skydd följer

av rättspraxis från EG-domstolen. Med den koppling

som finns i förarbetena till konkurrenslagen till

rättsutvecklingen inom EG-rätten, får denna princip

ändå anses tillämplig i förekommande fall vid

tolkningen av de svenska reglerna, sägs det.

Regeringen redovisar slutligen sin bedömning

beträffande frågan om avgränsning mellan

konkurrenslagen och lagen om ekonomiska föreningar

att det är en fråga för rättstillämpningen att i

konkreta fall dra upp de närmare gränserna, med

ledning av de principer som angetts i förarbetena

till konkurrenslagen.

Motionen

Det behövs en förnyad översyn av konkurrensreglerna

och undantagen vad gäller jordbruk, skogsbruk och

trädgårdsnäring, anförs det i motion 1999/2000:N51

(fp). Detta anses rimligt bl.a. mot bakgrund av den

kritik som Sveriges Industriförbund har riktat mot

de nuvarande reglerna. Förbundet anser att något

nytt legalundantag inte bör införas utan att i

stället EG-rättsliga principer om funktionsskydd bör

införas enligt samma teknik som gäller för

gruppundantag. På jordbruksområdet gäller redan en

förordning som undantar jordbrukets primärproduktion

från förbudet mot samarbete, men som inte omfattar

trädgårds- och skogsnäringarna, säger motionärerna.

De konstaterar att den svenska ordningen alltså inte

överensstämmer med vad som gäller inom EU i övrigt

och anser mot denna bakgrund att hela

frågeställningen bör ses över.

Vissa kompletterande uppgifter

Företrädare för Sågverkens Riksförbund har framfört

till utskottet att de anser att regeringens förslag

till fortsatt och utvidgat legalundantag för

skogsnäringen inte bör genomföras, dels eftersom det

avviker från motsvarande EG-reglering, dels eftersom

det anses leda till obalans mellan säljarna och

köparna på virkesmarknaden. Om förslaget genomförs

anser sågverkens företrädare att det krävs dels att

det införs ett gruppundantag som möjliggör även för

köparna att samverka, dels en noggrann övervakning

från Konkurrensverket och Näringsdepartementet av

den fortsatta utvecklingen av

konkurrensförhållandena på virkesmarknaden.

Sågverkens Riksförbund har också, i juni 2000,

inkommit med en skrivelse i frågan till

Näringsdepartementet. Där har man hemställt om att

regeringen skall utfärda en förordning om

gruppundantag från förbudet mot

konkurrensbegränsande samarbete enligt

konkurrenslagens 6 § för sågverkens samarbete om

inköp av sågtimmer. Enligt förbundet blir balansen

på sågtimmermarknaden, där sågverken agerar som

motpart till skogsägarföreningarna, mycket dålig

till följd av regeringens förslag om att

skogsägarföreningarna även fortsättningsvis skall

omfattas av legalundantaget för lantbruket.

Regeringen fattar i dagarna beslut rörande

förbundets skrivelse.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening äger de skäl för ett

särskilt legalundantag för lantbruket som åberopades

när detta infördes fortsatt giltighet. Likaså är det

fortfarande befogat att låta legalundantaget omfatta

skogen. I motion 1999/2000:N51 (fp) ifrågasätts om

legalundantaget behövs och en förnyad översyn

föreslås. Utskottet kan emellertid inte se något

behov av en översyn och avstyrker därmed motionen i

berörd del.

Utskottet tillstyrker de två i propositionen

framlagda förslagen till lagändringar. Det ena rör,

som nämnts, att en primärförenings prissättning -

när föreningen svarar för försäljningen av varor som

i någon mening är inlevererade till den - skall

falla utanför förbudet enligt 6 § konkurrenslagen.

Förslaget innebär en anpassning till

rättsutvecklingen. Det andra förslaget gäller att

definitionerna av vad som avses med jordbruks-,

trädgårds- och skogsprodukter skall placeras i en

särskild lag och är motiverat av att de bestämmelser

som det tidigare hänvisades till nu har upphört.

När det gäller den fråga som företrädare för

Sågverkens Riksförbund har aktualiserat och som kan

sägas gälla frågan om konkurrensneutralitet mellan

de aktörer som omfattas av legalundantaget och de

fristående köpsågverken vill utskottet framhålla att

det är mycket viktigt att det råder neutrala

konkurrensvillkor på olika områden. Gruppundantag är

dock inte lämpat i detta sammanhang för att komma

till rätta med eventuella konkurrensproblem. Denna

typ av undantag är främst avsedda att formalisera en

upparbetad praxis, och någon sådan praxis finns inte

när det gäller sågverkens samarbete.

Utskottet vill emellertid peka på den möjlighet

sågverken har att hos Konkurrensverket söka

individuellt undantag för det aktuella samarbetet.

Verket har då att pröva om förutsättningarna enligt

8 § konkurrenslagen är uppfyllda. Det finns två nya

omständigheter som kan få betydelse vid en sådan

prövning. Den ena är att ändringen av

legalundantaget kan innebära en ny faktor genom att

balansen mellan de olika leden kan ha ändrats. Den

andra omständigheten är EU:s nya riktlinjer för

horisontellt samarbete som beräknas börja gälla från

årsskiftet 2000/01. Dessa har relevans för just den

typ av samarbete som sågverken bedriver.

Riktlinjerna kommer att beaktas i Konkurrensverkets

arbete.

Vidare bör erinras om vad som sägs i propositionen

om tillämpningen av det svenska legalundantaget. Som

tidigare redovisats kan en sådan tillämpning ske så

långt det kan anses förenligt med EG-rätten. Ytterst

skulle detta kunna komma att prövas av EG-domstolen.

Utskottet utgår från att regeringen noga följer

utvecklingen i frågan. Det bör framhållas att många

av de berörda köpsågverken är verksamma på orter där

sågverken svarar för en betydande del av

sysselsättningen. Regeringen bör på lämpligt sätt

informera riksdagen om utvecklingen på

virkesmarknaden när effekterna av lagändringarna kan

bedömas.

Övriga frågor

Motionen

I motion 1999/2000:N51 (fp) begärs

riksdagsuttalanden i vissa övriga frågor, nämligen

om skyndsam utredning av fåmansbolagsreglerna, om

utredning av arvs- och gåvoskatterna ur ett

småföretags- och konkurrensperspektiv, om åtgärder

för att underlätta ett tidigt EMU-medlemskap samt om

att utreda frågan om möjlighet att skjuta upp

realisationsvinstbeskattning vid fondbyte.

Vissa kompletterande uppgifter

Beträffande de tre yrkandena rörande skatter kan

noteras att skatter tillhör skatteutskottets

ansvarsområde. I propositionen behandlas dock

skatter och avgifter något (avsnitt 6.7 Styrmedel

och konkurrens, s. 123). I fråga om

fåmansbolagsreglerna och arvs- och gåvoskatterna

gäller att regeringen hösten 1999 tillkallade en

särskild utredare, regeringsrådet Stig von Bahr, med

uppdrag att göra en översyn av reglerna för

beskattning av ägare i fåmansföretag m.m. - den s.k.

3:12-utredningen. Sedan Stig von Bahr utnämnts till

domare i EG-domstolen i Luxemburg och därmed lämnat

utredningsuppdraget, förordnades

kammarrättslagmannen Per Anders Lindgren i augusti

2000 till ny särskild utredare. Utredaren skall

enligt direktiven (1999:72) se över de regler som

gäller för beskattning av utdelning från och

reavinst vid försäljning av aktier i fåmansföretag

samt de särskilda regler i arvs- och

gåvoskattelagstiftningen som gäller vid arv och gåva

av företag. Utredaren skall också föreslå hur de

skatteregler skall vara utformade som skall

tillämpas när aktiebolag i vissa fall förvärvar

aktier i det egna bolaget. Utredningsuppdraget skall

vara avslutat senast den 31 oktober 2001. Den

särskilde utredaren är dock oförhindrad att

dessförinnan redovisa sitt uppdrag i delbetänkanden

om han finner det lämpligt.

Beträffande förslaget om en utredning av frågan om

möjlighet att skjuta upp

realisationsvinstbeskattning vid fondbyte kan

noteras att den utredning om internationaliseringens

betydelse för svenska skattebaser och Sveriges

framtida skattestruktur som regeringen nyligen

beslutat om kan förväntas komma att behandla den

berörda frågan. Den särskilde utredaren, f.d.

chefsekonom Per-Olof Edin, skall bl.a. bedöma hur

underlagen för enskilda skatter (skattebaserna)

förändras och i vilket tidsperspektiv en ökad

rörlighet kan uppkomma (dir. 2000:51). Utredningens

uppdrag skall vara slutfört senast den 31 mars 2002.

Frågor om EMU tillhör finansutskottets

ansvarsområde.

Utskottets ställningstagande

I motion 1999/2000:51 (fp) tas upp ett antal frågor

där regeringen inte lägger fram några förslag, men

som i vissa fall berörs i allmänna ordalag i

propositionen. Skattefrågor och frågan om EMU

tillhör skatteutskottets respektive finansutskottets

beredningsområden, varför utskottet avstår från att

gå närmare in på dem.

Med det anförda avstyrker utskottet nyssnämnda

motion i berörd del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande konkurrenspolitikens

inriktning

att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:140 i

denna del och med avslag på motionerna

1999/2000:Sk692 yrkandena 12 och 38,

1999/2000:N46 yrkandena 2 och 3, 1999/2000:N47

yrkandena 1 och 2, 1999/2000:N51 yrkandena 1 och

10 och 1999/2000:N384 yrkande 6 godkänner vad

som föreslås i propositionen om

konkurrenspolitikens inriktning,

res. 1 (m, kd, c, fp)

2. beträffande konkurrens i offentlig

sektor, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K277 yrkandena 3

och 5, 1999/2000:Sk692 yrkandena 14 och 16,

1999/2000:N46 yrkandena 1 och 4, 1999/2000:N47

yrkandena 3-6, 1999/2000:N51 yrkandena 2-7,

1999/2000:N214 yrkande 19, 1999/2000:N238

yrkande 4, 1999/2000: N292 yrkande 6,

1999/2000:N322 yrkande 1, 1999/2000:N384 yrkande

2, 1999/2000:N386 yrkande 14 och 1999/2000:N387

yrkande 6,

res. 2 (m, kd, c, fp)

3. beträffande konkurrens inom vård- och

läkemedelsområdena

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N51 yrkandena 16-27,

res. 3 (m, kd, c, fp)

4. beträffande byggsektorn och boende

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N47 yrkandena 7

och 8 och 1999/2000:N51 yrkande 29,

res. 4 (m, kd, c, fp)

5. beträffande gruppundantag för kedjor i

detaljhandeln

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N44,

1999/2000:N45, 1999/2000:N46 yrkande 5,

1999/2000:N47 yrkande 9, 1999/2000:N49 yrkandena

1-3, 1999/2000:N50 yrkande 1 och 1999/2000:N51

yrkande 14,

res. 5 (m, kd, c, fp)

6. beträffande etableringshinder för

detaljhandeln

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N47 yrkande 10 och

1999/2000:N51 yrkande 28,

res. 6 (m, kd, c, fp)

7. beträffande lagförslag rörande EG:s

konkurrensregler

att riksdagen antar de i proposition 1999/2000:140 framlagda

förslagen till

a) lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

såvitt avser 5 §,

b) lag om ändring i lagen (1994:1845) om

tillämpningen av Europeiska gemenskapernas

konkurrens- och statsstödsregler,

c) lag om ändring i lagen (1970:417) om

marknadsdomstol m.m.,

8. beträffande EG:s konkurrensregler för

små länder

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N51 yrkandena 12 i

denna del och 13,

res. 7 (m, kd, c, fp)

9. beträffande konkurrensskadeavgift

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:N51 yrkande 12

i denna del

a) antar det i proposition 1999/2000:140

framlagda förslaget till lag om ändring i

konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser 28 §,

b) antar det i proposition 2000/01:1

utgiftsområde 24 framlagda förslaget till lag om

ändring i konkurrenslagen (1993:20),

res. 8 (m, kd) - motiv.

res. 9 (fp)

10. beträffande taxisamverkan

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:N49 yrkande

4 och med avslag på motionerna 1999/2000:N46

yrkande 6, 1999/2000:N47 yrkande 11,

1999/2000:N48, 1999/2000:N50 yrkande 2 och

1999/2000:N51 yrkande 15 antar det i proposition

1999/2000:140 framlagda förslaget till lag om

ändring i konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser

6, 18 d och 18 e §§, dock med ändrad lydelse av

den sistnämnda paragrafen enligt utskottets

förslag i bilaga 3,

res. 10 (m, kd, c)

res. 11 (fp)

11. beträffande samverkan inom

lantbruket

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:N51 yrkande 32

antar de i proposition 1999/2000:140 framlagda

förslagen till

a) lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),

i den mån det inte omfattas av utskottets

hemställan i det föregående,

b) lag om innebörden av begreppen jordbruks-,

trädgårds- och skogsprodukter i konkurrenslagen

(1993:20),

res. 12 (m)

res. 13 (fp)

12. beträffande övriga frågor

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N51 yrkandena 8, 9, 11

och 30.

res. 14 (m, kd, fp)

Stockholm den 24 oktober 2000

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro

Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart

Beijer (v), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m),

Sylvia Lindgren (s), Ola Karlsson (m), Nils-Göran

Holmqvist (s), Marie Granlund (s), Gunilla Wahlén

(v), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd

Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp)

och Anne Ludvigsson (s).

Reservationer

1. Konkurrenspolitikens inriktning (mom. 1)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg

(fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

konkurrenspolitikens inriktning bort ha följande

lydelse:

Utskottets syn på inriktningen av

konkurrenspolitiken överensstämmer med den som

kommer till uttryck i motionerna 1999/2000:N47 (m),

1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:N46 (kd),

1999/2000:N384 (kd) och 1999/2000:N51 (fp). Liknande

synpunkter framförs också i motion 1999/2000:N387

(c), dock utan direkt yrkande i sak. En vital

konkurrens skärper effektiviteten och ökar

välståndet, varför insatser för att främja

konkurrensen är viktiga inslag i en politik som gör

Sverige mer utvecklingskraftigt. Marknadsekonomin

förutsätter en effektiv konkurrenspolitik, som

förhindrar marknadsdelning och prissamverkan samt

utövar fusionskontroll. En fungerande och sträng

konkurrenslagstiftning är viktig för att en effektiv

konkurrens skall råda i det privata näringslivet.

Konkurrensutsättning medför ökad effektivitet och

gynnar konsumenterna. En sund konkurrens på alla

marknadsområden är en förutsättning för gott

konsumentinflytande. En självständig och kunnig

konsument är grunden för en väl fungerande marknad

och verkligt inflytande.

Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som

sätts upp av etiska principer och lagstiftning är

det bästa verktyget för att tillgodose

konsumenternas efterfrågan och hushålla med

begränsade resurser. En effektiv konkurrens gynnar

alltid i första hand konsumenterna, och konkurrensen

är den kanske viktigaste drivkraften till teknisk

och ekonomisk utveckling. Väl fungerande konkurrens

stimulerar en kontinuerlig förnyelse av

produktionsapparaten och leder därmed till en

effektiv användning av samhällets resurser, dvs.

graden av konkurrens på olika marknader spelar en

central roll för marknadsekonomins funktionssätt och

för den ekonomiska tillväxten. Det avgörande för en

fungerande konkurrens är fritt tillträde till

marknaderna. Många offentliga regleringar som införs

för att upprätthålla konkurrens skulle inte behövas

om det rådde fritt tillträde till marknaden. Det är

fritt tillträde - i kombination med den tekniska och

ekonomiska utvecklingen - som utgör det främsta

botemedlet mot tendenser till

konkurrensbegränsningar och monopol.

En viktig orsak till att Sverige placerar sig

dåligt i den s.k. välfärdsligan är det höga

prisläget, till följd av bristande konkurrens och

delvis omfattande regleringar. En strategi för att

öka det ekonomiska välståndet i Sverige i jämförelse

med andra länder måste innehålla ett antal reformer

för att öka den inhemska konkurrensen samt sänka det

allmänna prisläget, som också i stor utsträckning

beror på höga skatter. En hel del viktiga

avregleringar har redan gjorts i Sverige, men inom

en del sektorer är konkurrensen fortfarande

bristfällig. Det gäller framför allt i fråga om de

marknader där hushållen är köpare, exempelvis

varudistribution, detaljhandel och

tjänsteproduktion, inte minst i offentlig sektor.

Mycket av det som sägs i propositionen om vikten av

konkurrens är bra och visar på en god förståelse för

den stora samhällsekonomiska betydelsen av en väl

fungerande konkurrens. Det räcker dock inte med

vackra ord och till intet förpliktande

deklarationer, utan det krävs konkreta åtgärder på

olika områden. En ökad avreglering bör ske för att

ge utrymme för konkurrens. Samtidigt bör

konkurrenslagen skärpas och övervakningen bli

effektivare. Konkurrensverket bör få ökade resurser

och en mer framträdande roll. Nya regeringsförslag

bör granskas, inte bara utifrån ett

småföretagsperspektiv, utan också utifrån ett

konkurrensperspektiv. Kvarvarande konkurrenshämmande

regleringar i den privata sektorn bör identifieras

och avvecklas. Småföretagsdelegationens förslag bör

snarast genomföras.

Det utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Med det sagda

avstyrker utskottet propositionen i berörd del och

tillstyrker motionerna 1999/2000:N47 (m),

1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:N46 (kd),

1999/2000:N384 (kd) och 1999/2000:N51 (fp) i

motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande konkurrenspolitikens

inriktning

att riksdagen med avslag på proposition 1999/2000:140 i

denna del och med bifall till motionerna

1999/2000:Sk692 yrkandena 12 och 38,

1999/2000:N46 yrkandena 2 och 3, 1999/2000:N47

yrkandena 1 och 2, 1999/2000:N51 yrkandena 1 och

10 och 1999/2000:N384 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Konkurrens i offentlig sektor, m.m.

(mom. 2)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg

(fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

konkurrens i offentlig sektor, m.m. bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i de

här aktuella motionerna att kraftfulla åtgärder

måste vidtas från regeringens sida för att driva på

avregleringsarbetet i syfte att skapa utrymme för

privata initiativ i kommuner och landsting.

De stora offentliga monopol som för närvarande

svarar för tjänsteproduktionen inom sjukvård, skola,

åldringsvård etc. bör avregleras så att en privat

tjänsteproduktion inom dessa områden skyndsamt kan

utvecklas. Riksdagen bör hos regeringen begära

förslag om ändringar i de lagar som styr den

obligatoriska, kommunala verksamheten vad gäller

sådana bestämmelser som förhindrar uppkomsten av

konkurrerande alternativ till det rådande monopolet

i det allmännas regi. Detta skulle skapa möjligheter

för en mängd småföretagare att utveckla och

expandera egna verksamheter inom tjänstesektorn i

form av kooperativ och egna företag. Inte minst för

de kvinnor som nu till stor del svarar för den

offentliga välfärdsproduktionen vore det positivt

att övergå från att vara anställd till att bli egen

företagare. Om flera aktörer tillåts komma in på

områden som nu är stängda för privata alternativ,

kommer detta att leda till nya arbetstillfällen,

samtidigt som ökad konkurrens innebär en effektivare

användning av skattemedel. Enligt utskottets

uppfattning skulle det dessutom leda till en mer

småskalig företagsamhet, närhet i omsorgen, ökad

valfrihet och en förbättrad välfärd för medborgarna.

Vidare vill utskottet betona betydelsen av att

konkurrensbegränsande förfaranden från olika

kommunala aktörers sida påtalas och åtgärdas. Enligt

utskottets uppfattning har regeringen intagit en

avvaktande hållning. Konkreta åtgärder lyser med sin

frånvaro, medan hänvisning till utredningar och

arbetsgrupper är vanligt förekommande. Inrättandet

av Konkurrensrådet har inte räckt. Rådet har inga

sanktionsmöjligheter till sitt förfogande för att

komma till rätta med missbruk från företrädare för

stat, kommuner och landsting riktat mot privata

entreprenörer i syfte att gynna den egna

produktionen. Utskottet anser att det inte räcker

att genom diskussion och informationsspridning om

goda exempel söka åstadkomma rättelse så att

förfördelade privata entreprenörer tillåts

konkurrera på lika villkor med offentliga

producenter.

Enligt uppgift avser regeringen att, efter

Konkurrensrådets slutrapport vid årsskiftet 2000/01

och en planerad departementspromemoria, ta ställning

till behovet av åtgärder. Denna avvaktande attityd

och brist på handling hos regeringen är förödande.

Riksdagen bör därför anmoda regeringen att

omedelbart vidta åtgärder för att reda upp

konkurrenssituationen mellan offentlig och privat

sektor. Regeringens egen myndighet Konkurrensverket

har i sin rapport föreslagit en rad åtgärder som

utskottet anser omedelbart bör genomföras. Det rör

sig om följande:

- inför särskilda bestämmelser i lag som gör det

möjligt att ingripa mot andra slag av

konkurrenssnedvridande förfaranden än dem som

omfattas av konkurrenslagen;

- avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt

myndighetsuppgifter från konkurrensutsatt

verksamhet;

- ändra kommunallagen så att företag ges bättre

möjligheter att få prövat i domstol om det är

förenligt med lagen att kommunala aktörer börjar

driva näringsverksamhet på konkurrensmarknader;

- ge den myndighet som har tillsynen över den

offentliga upphandlingen rätt att föra talan om en

marknadsskadeavgift om en upphandlande enhet brutit

mot lagen om offentlig upphandling;

- integrera tillsynen av den offentliga

upphandlingen med övriga myndighetsuppgifter på

konkurrensområdet;

- ersätt successivt nuvarande form av

inköpssamordning/ramavtal och ej preciserade

inköpsvolymer med frivilligt samarbete myndigheter

emellan om inköp utifrån förutbestämda volymer;

- klargör att kommunernas och landstingens inköp

från egna företag omfattas av upphandlingsreglerna;

- komplettera upphandlingsreglerna för att komma

till rätta med avbrutna anbudstävlingar;

- inför bestämmelser om att myndigheterna skall

beakta effekterna på konkurrensen vid stödgivning

och att företagen skall få bättre möjligheter att få

lagligheten av ett kommunalt stöd prövat.

Det utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Med det sagda

tillstyrker utskottet motionerna 1999/2000:N47 (m),

1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:N322 (m),

1999/2000:K277 (m), 1999/2000:N46 (kd),

1999/2000:N384 (kd), 1999/2000:N238 (kd),

1999/2000:N214 (c), 1999/2000:N387 (c),

1999/2000:N51 (fp), 1999/2000: N292 (fp) och

1999/2000:N386 (fp) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande konkurrens i offentlig

sektor, m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K277

yrkandena 3 och 5, 1999/2000:Sk692 yrkandena 14

och 16, 1999/2000:N46 yrkandena 1 och 4,

1999/2000:N47 yrkandena 3-6, 1999/2000:N51

yrkandena 2-7, 1999/2000:N214 yrkande 19,

1999/2000:N238 yrkande 4, 1999/2000:N292 yrkande

6, 1999/2000:N322 yrkande 1, 1999/2000: N384

yrkande 2, 1999/2000:N386 yrkande 14 och

1999/2000:N387 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Konkurrens inom vård- och

läkemedelsområdena (mom. 3)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg

(fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

konkurrens inom vård- och läkemedelsområdena bort ha

följande lydelse:

I motion 1999/2000:N51 (fp) finns ett stort antal

yrkanden rörande vård- och läkemedelsområdena. Dessa

områden tillhör visserligen socialutskottets

beredningsområde, men konkurrensaspekterna medför,

enligt utskottets uppfattning, att det är motiverat

att i detta sammanhang markera effekterna ur

konkurrenssynpunkt av nuvarande förhållanden.

Liknande synpunkter på behovet av förändringar inom

vård- och läkemedelsområdena som framförts i den

nyssnämnda motionen har också i olika sammanhang

redovisats i motioner från Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna och Centerpartiet.

De frågor som är aktuella rör sådant som möjlighet

för privata vårdgivare att fortsätta att arbeta

efter 65 års ålder, ändrade regler för det s.k.

remisstvånget, friare etableringsrätt för olika

kategorier inom vården, konkurrensutsättning av

öppenvården, m.m. Vid en ökad konkurrensutsättning

måste självfallet samma kvalitetskrav gälla för den

privata verksamheten som inom landstingens

verksamhet. Beställarfunktionen kan därvid behöva

stärkas, så att brister i upphandlingen förhindras.

Konkurrensverket föreslog i sin rapport att det

nuvarande referenspris-systemet för läkemedel, som

infördes under den borgerliga regeringen och som

medfört stora besparingar för det allmänna, skall

utvecklas vidare. Konkurrensverket föreslog också

att andra än Apoteket AB skall ges möjlighet att

sälja receptfria läkemedel. Alla västeuropeiska

länder har någon form av reglering av

läkemedelsförsäljningen utan att, som i Sverige,

hela detaljhandeln har koncentrerats till ett enda

företag.

Riksdagen bör genom ett uttalande göra regeringen

uppmärksam på de bristande konkurrensförhållandena

inom vård- och läkemedelsområdena i enlighet med vad

utskottet här anfört. Därmed blir motion

1999/2000:N51 (fp) väsentligen tillgodosedd i

berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande konkurrens inom vård- och

läkemedelsområdena

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:N51

yrkandena 16-27 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

4. Byggsektorn och boende (mom. 4)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg

(fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

byggsektorn och boende bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar - i linje med vad som anförs i

motionerna 1999/2000: N47 (m) och 1999/2000:N51 (fp)

- bedömningen från Konkurrensverket att bostadens

läge generellt sett bör få större genomslag vid

hyressättningen, så att denna bättre återspeglar de

boendes preferenser och därigenom ökar dynamiken på

bostadsmarknaden. Detta synes också stämma väl med

de ursprungliga intentionerna bakom

bruksvärdessystemet.

När det gäller konkurrensen på byggproduktmarknaden

anser utskottet att denna skulle främjas om EG:s

byggproduktdirektiv utvecklades så att en fungerande

europeisk inre marknad på byggproduktområdet kommer

till stånd. Utskottet stöder sålunda arbetet för en

fortsatt utveckling av EG:s byggproduktdirektiv och

anser att detta arbete bör påskyndas.

Frågor om byggsektorn, liksom frågan om de

allmännyttiga bostadsföretagen, tillhör

bostadsutskottets beredningsområde. Frågorna är dock

av betydelse för en effektivt fungerande konkurrens

i hela samhällsekonomin. Utan att gå djupare in på

frågorna anser utskottet att riksdagen genom ett

uttalande bör påtala för regeringen betydelsen av

olika åtgärder för att förbättra konkurrensen på

området. Därmed tillstyrks de båda motionerna

1999/2000:N47 (m) och 1999/2000: N51 (fp) i berörda

delar.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande byggsektorn och boende

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:N47

yrkandena 7 och 8 och 1999/2000:N51 yrkande 29

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

5. Gruppundantag för kedjor i detaljhandeln

(mom. 5)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg

(fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

gruppundantag för kedjor i detaljhandeln bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i

motionerna 1999/2000:N47 (m), 1999/2000:N46 (kd),

1999/2000:N50 (c) och 1999/2000:N51 (fp) - att det

nuvarande gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln

bör bibehållas. Det bör erinras om att när detta

undantag infördes skedde det med hänvisning till

konsumentintresset. Regeringen anför inga bärande

skäl för att konkurrens-trycket skulle öka om

gruppundantaget upphör. Risken är snarare att

mångfalden och konkurrensen kommer att minska.

Det nuvarande gruppundantaget har gynnat småföretag

på landsbygden genom att samordning av upphandling,

marknadsföring och administration har varit möjlig.

De enskilda ICA-handlarna utgör ca 75 % av

glesbygdsbutikerna. Utan möjlighet till samverkan

skulle de ha svårt att erbjuda sina varor till

konkurrenskraftiga priser. Denna samverkan innebär

dock ingen försämrad konkurrens, utan ICA-handlarna

konkurrerar med varandra. När gruppundantaget

infördes visade prisjämförelser att ICA-handlarna

hade lägst priser.

Utskottet vill också framhålla att om det samarbete

som nu är möjligt inom ramen för gruppundantaget

skulle försvinna, skulle det innebära att ICA-

handlarna diskrimineras i jämförelse med helägda

kedjor, såsom Hemköp och Konsum. Enligt utskottets

mening borde det vara en självklarhet att

regelsystemet skall ge alla aktörer på en marknad

samma förutsättningar och att konkurrensneutralitet

garanteras.

Som redovisats pågår ett arbete inom regeringen med

att införa ett nytt svenskt gruppundantag för

vertikala avtal avsett att gälla från den 1 januari

2001. Detta arbete befinner sig dock fortfarande på

beredningsstadiet. Hur bestämmelserna slutgiltigt

kommer att se ut är således inte klart. Inte heller

är det möjligt att i förväg uttala sig om hur

rättstillämpningen kommer att utfalla. Enligt

utskottets mening är det därför inte tillräckligt

att förlita sig på ett eventuellt nytt svenskt

gruppundantag för vertikala avtal. Om

glesbygdshandelns behov skall tillgodoses och

konkurrensneutralitet råda bör alltså det nu

gällande gruppundantaget bibehållas.

Ett ytterligare skäl för att förlänga

gruppundantaget är det moderniseringsarbete som

pågår inom EU. Som nämnts är inriktningen att nya

regler skall kunna träda i kraft eventuellt redan

den 1 januari 2003. Då borfaller behovet av det

gruppundantag för vertikala avtal som regeringen

avser införa den 1 januari 2001. Enligt utskottets

mening förefaller det irrationellt att slopa ett

system som har fungerat bra och införa ett nytt där

man inte vet hur det kommer att fungera, särskilt

när det rör sig om en så pass begränsad tid som

cirka två år.

Riksdagen bör sålunda uttala att det nuvarande

gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln skall

fortsätta att gälla även efter den 1 juli 2001. Som

utskottet tidigare anfört är det grundläggande

motivet för gruppundantaget konsumentintresset. Om

det skulle visa sig att en fortsatt tillämpning av

gruppundanataget inte skulle gynna detta intresse

måste frågan prövas på nytt. Med ett sådant

uttalande av riksdagen som utskottet förordar blir

de tidigare nämnda motionerna 1999/2000:N47 (m),

1999/2000:N46 (kd), 1999/2000:N50 (c) och

1999/2000:N51 (fp) helt tillgodosedda i berörda

delar och tillstyrks av utskottet. Motionerna

1999/2000:N45 (m) och 1999/2000:N49 (mp) blir också

till en del tillgodosedda. Motion 1999/2000: N44

(m), som berör införande av någon form av köpplikt,

avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande gruppundantag för kedjor i

detaljhandeln

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N46

yrkande 5, 1999/2000:N47 yrkande 9,

1999/2000:N50 yrkande 1 och 1999/2000: N51

yrkande 14, med anledning av motionerna

1999/2000:N45 och 1999/2000:N49 yrkandena 1-3

och med avslag på motion 1999/2000: N44 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

6. Etableringshinder för detaljhandeln

(mom. 6)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg

(fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

etableringshinder för detaljhandeln bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i

motionerna 1999/2000:N47 (m) och 1999/2000:N51 (fp)

- att riksdagen bör uttala sig om

konkurrenseffekterna av handelsändamålet i

detaljplan. Detta har i praktiken fungerat som en

kommunal etableringskontroll och ett avskaffande

skulle bidra till ökad konkurrens inom främst

detaljhandelns område. Regeringen tog ett steg i

konkurrenshämmande riktning när den år 1997

återinförde möjligheten för kommunerna att i

användningsbestämmelser för kvartersmark och

byggnader bl.a. särskilja handel med livsmedel.

Denna möjlighet till kommunal etableringskontroll

leder till en högre prisnivå. Utskottet vill också

peka på att plan- och bygglagen (1987:10) ger en

grannkommun möjlighet att formulera krav som i

praktiken kan hindra att nya etableringar och därmed

ökad konkurrens kommer till stånd.

Dessa frågor som rör ändringar i planlagstiftningen

tillhör visserligen bostadsutskottets

beredningsområde men konkurrensaspekterna medför,

enligt utskottets mening, att det är motiverat för

riksdagen att i detta sammanhang markera ett

ställningstagande. Riksdagen bör alltså ställa sig

bakom vad utskottet här har anfört. De båda

motionerna 1999/2000:N47 (m) och 1999/2000:N51 (fp)

tillstyrks därmed i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande etableringshinder för

detaljhandeln

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:N47

yrkande 10 och 1999/2000:N51 yrkande 28 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

7. EG:s konkurrensregler för små länder

(mom. 8)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg

(fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

EG:s konkurrensregler för små länder bort ha

följande lydelse:

Det finns enligt utskottets mening - och i likhet

med vad som anförs i motion 1999/2000:N51 (fp) - en

risk att internationellt verksamma företag med sin

bas i små EU-länder kan komma att missgynnas av EG:s

konkurrenslagstiftning. Generellt sett bör

avgränsningen av en relevant marknad inte

automatiskt sättas lika med de aktuella

nationsgränserna. Oberoende av om det negativa

beslutet i fråga om Volvo-Scania-affären var helt i

enlighet med gällande regler väcker det frågan om

företag med sin bas i små länder missgynnas relativt

företag från stora länder. Internationellt verksamma

företag har ofta en stark ställning på

hemmamarknaden. Om denna då är liten kan en

strukturaffär vara acceptabel enligt EG-regler om

den sker i ett stort land men anses strida mot

konkurrensreglerna om den sker i ett litet land. I

det nyssnämnda konkreta fallet borde den s.k.

tredjepartsaccessen till lastbilsverkstäder också

beaktas.

Det förefaller inte utan vidare rimligt att en

omfattande internationell strukturaffär skall

avgöras av koncentrationsgraden på en mycket liten

del av företagets marknad. Det finns en uppenbar

risk att EG:s konkurrensregler utformats utan

tillräcklig hänsyn till den nya situation som

uppstår i och med euron och att reglerna därmed i

praktiken missgynnar internationella företag med sin

bas och sitt ursprung i små länder. Denna aspekt på

EG:s konkurrensregler bör diskuteras mellan

medlemsländerna. Riksdagen bör anmoda regeringen att

arbeta för att en sådan diskussion och analys kommer

till stånd. Därmed tillstyrks den nämnda motionen i

berörd del.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande EG:s konkurrensregler för

små länder

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N51 yrkandena

12 i denna del och 13 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Konkurrensskadeavgift (mom. 9,

motiveringen)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd)

och Ola Sundell (m) anser att utskottets

ställningstagande i avsnittet om

konkurrensskadeavgift bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, som tidigare nämnts, att en

effektiv konkurrensövervakning är viktig ur

samhällsekonomisk och konsumentpolitisk synpunkt.

Det lagförslag som regeringen lägger fram rörande

konkurrensskadeavgiften och som innebär att - vid

fastställande av denna avgift - hänsyn skall tas

till om företaget i väsentlig mån underlättat

utredningen kan utskottet acceptera.

I motion 1999/2000:N51 (fp) lyfts vissa frågor fram

som bör beaktas i det arbete som Utredningen om

effektivare regler för bekämpning av

konkurrensbegränsningar skall bedriva. Det rör

utredning av möjligheten att ge företag lättnader i

konkurrensskadeavgiften om det berörda företaget

avslöjar andra företags överträdelser, möjlighet för

regeringen eller statliga myndigheter att bryta

sönder en befintlig företagsstruktur och rätt att

reglera styrelseledamotskap i konkurrerande företag.

Utskottet känner sympati för tankegångarna i

motionen och vill hänvisa till att hänsyn till

svensk rättstradition måste tas. Utskottet avvaktar

emellertid med ställningstagande i dessa frågor till

dess att regeringen återkommer med eventuella

förslag med anledning av utredningens analyser och

överväganden. Därmed avstyrks den nämnda motionen i

berörd del.

Förslaget i budgetpropositionen om reglering av

inbetalning av konkurrensskadeavgift ser utskottet

som en praktisk hanteringsfråga och tillstyrker det

därmed.

9. Konkurrensskadeavgift (mom. 9)

Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

konkurrensskadeavgift bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en effektiv

konkurrensövervakning är viktig ur samhällsekonomisk

och konsumentpolitisk synpunkt. Det lagförslag som

regeringen lägger fram rörande

konkurrensskadeavgiften och som innebär att - vid

fastställande av denna avgift - hänsyn skall tas

till om företaget i väsentlig mån underlättat

utredningen kan utskottet acceptera. Utskottet vill

emellertid - i likhet med vad som anförs i motion

1999/2000: N51 (fp) - samtidigt lyfta fram vissa

frågor som bör beaktas i det arbete som Utredningen

om effektivare regler för bekämpning av

konkurrensbegränsningar skall bedriva.

Enligt utskottets mening är regeringen inne på

farliga vägar när man vill utreda möjligheten att ge

företag lättnader i konkurrensskadeavgiften om det

berörda företaget avslöjar andra företags

överträdelser, således ett slags betalda "tjallare".

Utskottet vill hänvisa till vad som föreslagits i

Folkpartiets rättspolitiska program om att s.k.

kronvittnen endast får användas i begränsad

utsträckning inom strikt angivna ramar och där de

misstänkta biträds av försvarare. Detta är något

helt annat än det angiverisystem som tycks föresväva

regeringen. Utskottet vill redan nu markera att ett

system med kronvittnen inte kan accepteras.

Utskottet bedömer inte heller att regeringen eller

statliga myndigheter har sådana kvalifikationer att

bedöma en lämplig företagsstruktur att dessa bör ges

möjlighet att bryta sönder en befintlig struktur.

Förslaget att reglera styrelseledamotskap i

konkurrerande företag bygger också på en

verklighetsfrämmande tilltro till regleringars

effekter. Även i dessa båda avseenden vill utskottet

redan nu markera sina ställningstaganden, vilka bör

beaktas i utredningsarbetet.

Riksdagen bör anmoda regeringen att genom

tilläggsdirektiv eller på annat sätt ge Utredningen

om effektivare regler för bekämpning av

konkurrensbegränsningar i uppdrag att i sitt arbete

beakta de frågor som utskottet har angett. Med detta

förbehåll tillstyrker utskottet propositionen i

berörd del och motion 1999/2000:N51 (fp) i

motsvarande del.

Förslaget i budgetpropositionen om reglering av

inbetalning av konkurrensskadeavgift ser utskottet

som en praktisk hanteringsfråga och tillstyrker det

därmed.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande konkurrensskadeavgift

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N51 yrkande

12 i denna del

dels

a) antar det i proposition 1999/2000:140

framlagda förslaget till lag om ändring i

konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser 28 §,

b) antar det i proposition 2000/01:1

utgiftsområde 24 framlagda förslaget till lag om

ändring i konkurrenslagen (1993:20),

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

10. Taxisamverkan (mom. 10)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m) och Åke Sandström (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

taxisamverkan bort ha följande lydelse:

Utskottet avvisar - i linje med vad som anförs i

motionerna 1999/2000:

N47 (m), 1999/2000:N46 (kd) och 1999/2000:N50 (c) -

regeringens förslag om införande av ett

legalundantag för taxisamverkan. Förslaget innebär

att de beställningscentraler som har fler än 30

taxifordon hotas att slås sönder och kan förväntas

medföra att det blir färre och större aktörer på

taximarknaden. Utvecklingen kan bli som i Skellefteå

där, efter ett utslag i Marknadsdomstolen, de

tidigare enskilda taxiföretagen gick samman i ett

nytt större företag. Effekten blev alltså att de

berörda taxiägarna övergick från att vara egna

företagare till att bli anställda. För konsumenterna

blev det ingen förändring till det bättre. Att

införa ett legalundantag baserat på antal fordon

leder också till tröskeleffekter, oberoende av

vilken gräns för samverkan som väljs.

Samverkande taxiföretag har, enligt

konkurrenslagen, möjlighet att hos Konkurrensverket

ansöka om individuellt undantag. Vid prövningen i

anslutning till en sådan ansökan måste, enligt

utskottets mening, effekterna för konsumenterna och

de speciella förhållanden som gäller i glesbygden

tillmätas stor betydelse. Det är mycket viktigt att

en god service avseende taxi-tjänster kan

upprätthållas i glesbygden, inte minst när det

gäller sjukresor, skolskjuts, färdtjänst, etc.

Vidare är det angeläget att väga in miljöaspekter.

Vid långa transporter kan det ur

miljöeffektivitetssynpunkt vara en vinst om

samordning mellan utresa och återresa kan

åstadkommas, t.ex. genom en beställningscentral.

När det gäller kommunernas upphandling av

taxitjänster vill utskottet peka på den möjlighet

som dessa har att dela upp det aktuella området i

geografiskt sett mindre områden. Därigenom kan även

små beställningscentraler och små taxiföretag ges en

möjlighet att konkurrera med stora aktörer. Detta

kan vara till gagn såväl för de små företagen som

för kommunerna.

En annan omständighet som kan verka

konkurrensfrämjande är de bestämmelser om

prisinformation för taxitrafik som börjar gälla den

1 november 2000. Enligt Vägverkets föreskrifter

(VVFS 1999:177) skall på utsidan på fordonet finnas

redovisning av taxiföretagets samtliga tariffer.

Dessutom skall redovisas ett jämförelsepris avseende

en typresa bestående av 10 km färd som tar 15

minuter, inklusive eventuell grundavgift.

Jämförelsepriset skall anges med svart text mot gul

bakgrund och i tydligt större format än övrig

information. Enligt vad utskottet erfarit kan priset

på den angivna typresan skilja sig mycket mellan

olika beställningscentraler - prisskillnader på upp

till 100 kr har noterats. Angivande av jämförpriser

bör underlätta för konsumenterna och därmed innebära

en ökad konkurrens mellan taxiföretagen.

Regeringen har, som nämnts, aviserat att den avser

att införa ett gruppundantag från den 1 januari 2001

för de beställningscentraler som har högst 35 %

av den relevanta marknaden.

Generellt sett bör, enligt utskottets mening,

konkurrenslagens två huvudbeståndsdelar - förbud mot

konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och

förbud mot missbruk av dominerande ställning - vara

utgångspunkten för att beivra alla eventuella

samverkansformer inom taxinäringen som är skadliga

ur konkurrenssynpunkt. Detta innebär att de berörda

taxiföretagen skall kunna visa att en aktuell

samverkan inte är skadlig eller att - i det fall att

det rör sig om ett dominerande företag - detta inte

uppträder på ett sätt som är skadligt för

konkurrensen och konsumentintresset.

Det har emellertid visat sig att Konkurrensverket i

sin tillämpning inte har ansett sig kunna tillåta

samverkan i beställningscentraler i sådan

utsträckning som, enligt utskottets mening, är

rimlig. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att

skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till

de ändringar av konkurrenslagen som erfordras för

att sådan samverkan skall vara tillåten. Därmed blir

motionerna 1999/2000:N47 (m), 1999/2000:N46 (kd) och

1999/2000:N50 (c) tillgodosedda i berörda delar och

tillstyrks av utskottet. Motionerna 1999/2000:N48

(s), 1999/2000:N51 (fp) och 1999/2000:N49 (mp)

avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande taxisamverkan

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N46

yrkande 6, 1999/2000:N47 yrkande 11 och

1999/2000:N50 yrkande 2 och med avslag på

motionerna 1999/2000:N48, 1999/2000:N49 yrkande

4 och 1999/2000:N51 yrkande 15

dels avslår det i proposition 1999/2000:140

framlagda förslaget till lag om ändring i

konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser 6, 18 d,

och

18 e §§,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

11. Taxisamverkan (mom. 10)

Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

taxisamverkan bort ha följande lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i

motion 1999/2000:N51 (fp) - att regeringens förslag

om legalundantag för taxisamverkan har fått en

olycklig utformning. Förslaget innebär att enskilda

företagare kan undgå förbudet genom att avstå från

att vara företagare och i stället bli anställda,

vilket kan förväntas medföra att det blir färre och

större aktörer på taximarknaden. Utvecklingen kan

bli som i Skellefteå där, efter ett utslag i

Marknadsdomstolen, de tidigare enskilda

taxiföretagen gick samman i ett nytt större företag.

Effekten blev alltså att de berörda taxiägarna

övergick från att vara egna företagare till att bli

anställda. För konsumenterna blev det ingen

förändring till det bättre.

En gräns av det slag som regeringen föreslår

innebär vidare besvärande tröskeleffekter. För att

hålla dessa på en, i förhållande till den nuvarande

branschstrukturen, rimlig nivå bör gränsen i stället

sättas till 100 taxifordon.

Konkurrenspolitikens fokus är konsumenten. Den

samverkan i beställningscentral som legalundantaget

möjliggör bidrar till en ökad konsumentnytta.

Särskilt betydelsefullt är det för att servicen i

glesbygden skall kunna upprätthållas. Detta berörs i

några motioner, bl.a. motion 1999/2000:N49 (mp).

Vidare innebär en högre gräns för antal taxifordon

att miljöaspekterna har större möjlighet att bli

tillfredsställande tillgodosedda. Vid långa

transporter kan det ur miljöeffektivitetssynpunkt

vara en vinst om samordning mellan utresa och

återresa kan åstadkommas, t.ex. genom en

beställningscentral.

Utskottet vill vidare peka på den möjlighet som

kommunerna har att vid sin upphandling av

taxitjänster dela upp det aktuella området i

geografiskt sett mindre områden. Därigenom kan även

små beställningscentraler och små taxiföretag ges en

möjlighet att konkurrera med stora aktörer. Detta

kan vara till gagn såväl för de små företagen som

för kommunerna.

En annan omständighet som kan verka

konkurrensfrämjande är de bestämmelser om

prisinformation för taxitrafik som börjar gälla den

1 november 2000. Enligt Vägverkets föreskrifter

(VVFS 1999:177) skall på utsidan på fordonet finnas

redovisning av taxiföretagets samtliga tariffer.

Dessutom skall redovisas ett jämförelsepris avseende

en typresa bestående av 10 km färd som tar 15

minuter, inklusive eventuell grundavgift.

Jämförelsepriset skall anges med svart text mot gul

bakgrund och i tydligt större format än övrig

information. Enligt vad utskottet erfarit kan priset

på den angivna typresan skilja sig mycket mellan

olika beställningscentraler - prisskillnader på upp

till 100 kr har noterats. Angivande av jämförpriser

bör underlätta för konsumenterna och därmed innebära

en ökad konkurrens mellan taxiföretagen.

Utskottet förordar alltså att legalundantagets

räckvidd skall utsträckas till 100 taxifordon.

Regeringen bör noga följa utvecklingen av

rättstillämpningen i denna fråga och på lämpligt

sätt hålla riksdagen informerad. Med det anförda

tillstyrker utskottet motion 1999/2000:N51 (fp) i

berörd del. De övriga motionerna, 1999/2000:N48 (s),

1999/2000:N47 (m), 1999/2000:N46 (kd), 1999/2000:N50

(c) och 1999/2000:N49 (mp), avstyrks i motsvarande

delar.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande taxisamverkan

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N51 yrkande

15 och med avslag på motionerna 1999/2000:N46

yrkande 6, 1999/2000:N47 yrkande 11,

1999/2000:N48, 1999/2000:N49 yrkande 4 och

1999/2000:N50 yrkande 2

dels antar det i proposition 1999/2000:140

framlagda förslaget till lag om ändring i

konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser 6, 18 d

och

18 e §§, dock med ändrad lydelse av den

sistnämnda paragrafen enligt förslag i bilaga 4,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

12. Samverkan inom lantbruket (mom. 11)

Per Westerberg, Karin Falkmer, Ola Karlsson och Ola

Sundell (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

samverkan inom lantbruket bort ha följande lydelse:

De lagändringar som regeringen föreslår beträffande

legalundantaget för lantbruket reser, enligt

utskottets mening, frågor av principiell natur.

Förslaget om att en primärförenings prissättning -

när föreningen svarar för försäljningen av varor som

i någon mening är inlevererade till den - skall

falla utanför förbudet enligt 6 § konkurrenslagen

innebär att den tidigare tillämpade tumregeln på 25

% marknadsandel inte längre skall gälla. Företrädare

för Sågverkens Riksförbund har framfört till

utskottet att detta kan medföra allvarliga

snedvridningar av konkurrensen.

I propositionen sägs beträffande tillämpningen av

det svenska legalundantaget, som tidigare

redovisats, att en sådan tillämpning kan ske så

långt det kan anses förenligt med EG-rätten. Ytterst

skulle detta kunna komma att prövas av EG-domstolen.

Utskottet finner det högst otillfredsställande om

riksdagen med öppna ögon skulle fatta beslut om en

lag som - på goda grunder - kan befaras strida mot

EG-rätten. Sveriges Industriförbund har riktat

kritik mot de nuvarande reglerna. Förbundet anser

principiellt att konkurrenslagens tillämpning på

jordbruksområdet bör regleras i enlighet med

reglerna i den aktuella EG-förordningen (26/62).

Denna förordning undantar jordbrukets

primärproduktion från artikel 81.1, dvs förbud mot

samarbete, men omfattar inte trädgårds- och

skogsnäringarna. Den svenska ordningen står alltså

inte i överensstämmelse med vad som gäller inom EU i

övrigt. Mot denna bakgrund bör hela frågeställningen

ses över. Riksdagen bör anmoda regeringen att

genomföra en sådan översyn.

Riksdagen bör sålunda anmoda regeringen att

skyndsamt återkomma till riksdagen med ett

klargörande av rättsläget. I avvaktan på ett sådant

klargörande avstyrker inte utskottet de båda

lagändringarna i propositionen. Det nyssnämnda

lagförslaget innebär en anpassning till

rättsutvecklingen. Det andra förslaget gäller att

definitionerna av vad som avses med jordbruks-,

trädgårds- och skogsprodukter skall placeras i en

särskild lag och är motiverat av att de bestämmelser

som det tidigare hänvisades till nu har upphört.

När det gäller frågan om konkurrensneutralitet

mellan de aktörer som omfattas av legalundantaget

och de fristående köpsågverken vill utskottet - i

avvaktan på det begärda klargörandet av rättsläget -

peka på den möjlighet sågverken har att hos

Konkurrensverket söka individuellt undantag för det

aktuella samarbetet. Verket har då att pröva om

förutsättningarna enligt 8 § konkurrenslagen är

uppfyllda. Det finns två nya omständigheter som kan

få betydelse vid en sådan prövning. Den ena är att

ändringen av legalundantaget kan innebära en ny

faktor genom att balansen mellan de olika leden kan

ha ändrats. Den andra omständigheten är EU:s nya

riktlinjer för horisontellt samarbete som beräknas

börja gälla från årsskiftet 2000/01. Dessa har

relevans för just den typ av samarbete som sågverken

bedriver. Riktlinjerna kommer att beaktas i

Konkurrensverkets arbete.

Under villkor av ett klarläggande av rättsläget

tillstyrker utskottet propositionen i berörda delar.

Motion 1999/2000:N51 (fp) avstyrks i motsvarande

del.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande samverkan inom

lantbruket

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:N51 yrkande 32

dels antar de i proposition 1999/2000:140

framlagda förslagen till

a) lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),

i den mån det inte omfattas av utskottets

hemställan i det föregående,

b) lag om innebörden av begreppen jordbruks-,

trädgårds- och skogsprodukter i konkurrenslagen

(1993:20),

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

13. Samverkan inom lantbruket (mom. 11)

Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

samverkan inom lantbruket bort ha följande lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i

motion 1999/2000:N51 (fp) - att det är befogat med

en översyn av reglerna för föreningssamverkan inom

jordbruks-, trädgårds- och skogsnäringarna, bl.a.

mot bakgrund av den kritik som Sveriges

Industriförbund har riktat mot de nuvarande

reglerna. Förbundet anser principiellt att

konkurrenslagens tillämpning på jordbruksområdet bör

regleras i enlighet med reglerna i den aktuella EG-

förordningen (26/62). Denna förordning undantar

jordbrukets primärproduktion från artikel 81.1, dvs.

förbud mot samarbete, men omfattar inte trädgårds-

och skogsnäringarna. Den svenska ordningen står

alltså inte i överensstämmelse med vad som gäller

inom EU i övrigt. Mot denna bakgrund bör hela

frågeställningen ses över. Riksdagen bör anmoda

regeringen att genomföra en sådan översyn. Utskottet

tillstyrker därmed den nyssnämnda motionen i berörd

del.

I avvaktan på resultat från den begärda översynen

tillstyrker utskottet de två i propositionen

framlagda förslagen till lagändringar. Det ena rör,

som nämnts, att en primärförenings prissättning -

när föreningen svarar för försäljningen av varor som

i någon mening är inlevererade till den - skall

falla utanför förbudet enligt 6 § konkurrenslagen.

Förslaget innebär en anpassning till

rättsutvecklingen. Det andra förslaget gäller att

definitionerna av vad som avses med jordbruks-,

trädgårds- och skogsprodukter skall placeras i en

särskild lag och är motiverat av att de bestämmelser

som det tidigare hänvisades till nu har upphört.

När det gäller den fråga som företrädare för

Sågverkens Riksförbund har aktualiserat och som kan

sägas gälla frågan om konkurrensneutralitet mellan

de aktörer som omfattas av legalundantaget och de

fristående köpsågverken vill utskottet framhålla att

det är mycket viktigt att det råder neutrala

konkurrensvillkor på olika områden. Gruppundantag är

dock inte lämpat i detta sammanhang för att komma

till rätta med eventuella konkurrensproblem. Denna

typ av undantag är främst avsedda att formalisera en

upparbetad praxis, och någon sådan praxis finns inte

när det gäller sågverkens samarbete.

Utskottet vill emellertid peka på den möjlighet

sågverken har att hos Konkurrensverket söka

individuellt undantag för det aktuella samarbetet.

Verket har då att pröva om förutsättningarna enligt

8 § konkurrenslagen är uppfyllda. Det finns två nya

omständigheter som kan få betydelse vid en sådan

prövning. Den ena är att ändringen av

legalundantaget kan innebära en ny faktor genom att

balansen mellan de olika leden kan ha ändrats. Den

andra omständigheten är EU:s nya riktlinjer för

horisontellt samarbete som beräknas börja gälla från

årsskiftet 2000/01. Dessa har relevans för just den

typ av samarbete som sågverken bedriver.

Riktlinjerna kommer att beaktas i Konkurrensverkets

arbete.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande samverkan inom

lantbruket

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N51 yrkande

32

dels antar de i proposition 1999/2000:140

framlagda förslagen till

a) lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),

i den mån det inte omfattas av utskottets

hemställan i det föregående,

b) lag om innebörden av begreppen jordbruks-,

trädgårds- och skogsprodukter i konkurrenslagen

(1993:20),

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

14. Övriga frågor (mom. 12)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

övriga frågor bort ha följande lydelse:

I motion 1999/2000:51 (fp) tas upp ett antal frågor

där regeringen inte lägger fram några förslag, men

som i vissa fall berörs i allmänna ordalag i

propositionen. Skattefrågor och frågan om EMU

tillhör visserligen skatteutskottets respektive

finansutskottets beredningsområden, men

konkurrensaspekterna medför, enligt utskottets

uppfattning, att det är motiverat att i detta

sammanhang markera frågornas betydelse ur

konkurrenssynpunkt. Liknande synpunkter på behovet

av förändringar inom skatteområdet och behovet av

ställningstagande rörande EMU som framförs i den

nyssnämnda motionen har också i olika sammanhang

framförts i motioner från Moderata samlingspartiet

och Kristdemokraterna.

På skatteområdet rör det sig om behovet av

förändringar beträffande de s.k. 3:12-reglerna när

det gäller beskattning av fåmansföretag. Detta är en

fråga som har påtalats av Konkurrensverket och som

är viktig för småföretagen och som brådskar. Ett

annat av Konkurrensverkets förslag rör arvs- och

gåvoskatterna som ett hinder för

generationsväxlingen i småföretag. Med hänsyn till

dessa skatters roll för en väl fungerande konkurrens

bör de, enligt Konkurrensverkets uppfattning,

minskas. Utskottet vill understryka betydelsen av

att arvs- och gåvoskatterna ses utifrån ett

konkurrensperspektiv. Konkurrensverket tog också i

sin rapport upp frågan om möjlighet att vid

fondsparande underlätta fondbyte genom att ge

möjlighet att skjuta upp

realisationsvinstbeskattningen och därigenom

förstärka konkurrensen på området.

Konkurrensverket har vidare pekat på de fördelar

som ett svenskt EMU-medlemskap skulle medföra från

konkurrenssynpunkt. Verket pekar på att en gemensam

valuta skulle medföra att konsumenternas

prisjämförelser underlättas och att

konkurrenstrycket skulle öka i Sverige. Med

regeringens linje i EMU-frågan kan ett svenskt

medlemskap ligga många år fram i tiden.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen

markera de nu aktuella frågornas betydelse ur

konkurrenssynpunkt. Därmed blir motion 1999/2000:N51

(fp) i berörda delar väsentligen tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande övriga frågor

att riksdagen med anledning av motion

1999/2000:N51 yrkandena 8, 9 11 och 30 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Regeringens lagförslag i

proposition 1999/2000:140

1. Förslag till lag om ändring i

konkurrenslagen (1993:20)

2. Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1845) om tillämpningen av Europeiska

gemenskapernas konkurrens- och

statsstödsregler

3. Förslag till lag om ändring i lagen

(1970:417) om marknadsdomstol m.m.

4. Förslag till lag om innebörden av

begreppen jordbruks-, trädgårds- och

skogsprodukter i konkurrenslagen (1993:20)

Regeringens lagförslag i

proposition 2000/01:1

(budgetpropositionen)

Förslag till lag om ändring i

konkurrenslagen (1993:20)

Av utskottet föreslagen ändring i

regeringens förslag till lag om ändring i

konkurrenslagen

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

18 e §

-----------------------------------------------------

Förbudet i 6 § gäller Förbudet i 6 § gäller

inte för ett skriftligt inte för ett skriftligt

avtal mellan taxiföretag avtal mellan taxiföretag

eller mellan en eller mellan en

betällningscentral och betällningscentral och

taxiföretag om avtalet taxiföretag om avtalet

1. avser gemensam 1. avser gemensam

transportverksamhet genom transportverksamhet genom

samverkan i en samverkan i en

beställningscentral eller beställningscentral eller

på annat sätt i syfte att på annat sätt i syfte att

uppnå uppnå

effektivitetsvinster effektivitetsvinster

eller andra sådana eller andra sådana

ekonomiska fördelar, ekonomiska fördelar,

2. behövs för att 2. behövs för att

tillgodose det tillgodose det

samhälleliga intresset av samhälleliga intresset av

tillgång till tillgång till

taxiservice, och taxiservice, och

3. omfattar högst 30 3. omfattar högst 40

taxifordon. taxifordon.

-----------------------------------------------------

Undantaget enligt första stycket gäller inte

1. till den del samarbetet avser förfarande eller

villkor som innebär eller omfattar

a) fastställande av gemensamma priser,

b) uppdelning av marknader,

c) en uppsägningstid för anslutet taxiföretag som

överstiger sex månader från uppsägningstillfället

eller, i fråga om en ekonomisk förening, villkor att

uppsägning inte får göras förrän tidigast efter sex

månader eller längre tid från inträdet, eller

d) förbud för anslutet taxiföretag att efter

avtalstidens utgång konkurrera med den gemensamma

transportverksamheten, och

2. till den del det är uppenbart att syftet med den

gemensamma transportverksamheten eller intresset av

tillgång till taxiservice enligt första stycket 1

och 2 kan tillgodoses utan att samarbetet omfattar

ett sådant förfarande eller villkor som avses i 1

a-d.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

I reservation 11 föreslagen ändring

i regeringens förslag till lag om

ändring i konkurrenslagen

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservantens förslag

-----------------------------------------------------

18 e §

-----------------------------------------------------

Förbudet i 6 § gäller Förbudet i 6 § gäller

inte för ett skriftligt inte för ett skriftligt

avtal mellan taxiföretag avtal mellan taxiföretag

eller mellan en eller mellan en

betällningscentral och betällningscentral och

taxiföretag om avtalet taxiföretag om avtalet

1. avser gemensam 1. avser gemensam

transportverksamhet genom transportverksamhet genom

samverkan i en samverkan i en

beställningscentral eller beställningscentral eller

på annat sätt i syfte att på annat sätt i syfte att

uppnå uppnå

effektivitetsvinster effektivitetsvinster

eller andra sådana eller andra sådana

ekonomiska fördelar, ekonomiska fördelar,

2. behövs för att 2. behövs för att

tillgodose det tillgodose det

samhälleliga intresset av samhälleliga intresset av

tillgång till tillgång till

taxiservice, och taxiservice, och

3. omfattar högst 30 3. omfattar högst 100

taxifordon. taxifordon.

-----------------------------------------------------

Undantaget enligt första stycket gäller inte

1. till den del samarbetet avser förfarande eller

villkor som innebär eller omfattar

a) fastställande av gemensamma priser,

b) uppdelning av marknader,

c) en uppsägningstid för anslutet taxiföretag som

överstiger sex månader från uppsägningstillfället

eller, i fråga om en ekonomisk förening, villkor att

uppsägning inte får göras förrän tidigast efter sex

månader eller längre tid från inträdet, eller

d) förbud för anslutet taxiföretag att efter

avtalstidens utgång konkurrera med den gemensamma

transportverksamheten, och

2. till den del det är uppenbart att syftet med den

gemensamma transportverksamheten eller intresset av

tillgång till taxiservice enligt första stycket 1

och 2 kan tillgodoses utan att samarbetet omfattar

ett sådant förfarande eller villkor som avses i 1

a-d.