Bet. 2000/01:NU7

Näringsutskottets betänkande

2000/01:NU07

Vissa näringspolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

NU7

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlas

dels en motion från allmänna motionstiden

1999/2000,

dels 68 motioner från allmänna motionstiden

2000/01,

dels tre motioner som väckts med anledning av

regeringens skrivelse 1999/2000:120 med 2000 års

redogörelse för företag med statligt ägande.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför

utskottet lämnats av företrädare för Verket för

innovationssystem (VINNOVA), Stiftelsen Svensk

Industridesign och Svenska Riksförbundet Nationellt

resurscentrum för kvinnor. Utskottet har också vid

ett besök hos Verket för näringslivsutveckling

(NUTEK) fått upplysningar i ärendet.

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet ca 150

motionsyrkanden om olika näringspolitiska frågor.

Samtliga yrkanden avstyrks. Utskottet redovisar sin

syn på hur näringspolitiken allmänt bör inriktas och

utformas. I en reservation (m, kd, c, fp)

presenteras dessa partiers gemensamma uppfattning i

frågan. Utskottet avstyrker också ett antal motioner

om statliga företag rörande försäljning, angivande

av mål och inrättande av folkstämmor. I en

reservation (m, kd, c, fp) begärs en plan för

försäljning av statliga bolag och en redovisning av

syftet med det statliga ägandet för respektive

företag. Frågan om försäljning av Vin & Sprit AB

behandlas separat, varvid utskottet noterar att en

försäljning inte är aktuell för närvarande. I en

reservation (m, kd, c) föreslås att regeringen skall

anmodas att tillse att en försäljning kommer till

stånd, och i en annan reservation (fp) förordas

samma sak men att en del av försäljningsintäkterna

skall användas för insatser mot alkoholmissbruk och

narkotikaanvändning bland unga.

Andra yrkanden som avstyrks av utskottet avser

frågor om kompetensutveckling och rådgivning till

företagare, kapitalförsörjning, industriella

utvecklingscentrum, design, kvinnors företagande,

kooperativa frågor och so- cial ekonomi, utländska

investeringar i Sverige, Östersjömiljarderna och

jäm-ställdhet samt regionala tillväxtavtal;

utskottet hänvisar till pågående beredningsarbete

och i vissa fall till aktuellt utredningsarbete. I

reservationer (m, kd, c, fp) presenteras dessa

partiers gemensamma uppfattning avseende

kompetensutveckling och rådgivning till företagare,

kapitalförsörjning och kvinnors företagande.

Beträffande kooperativa frågor och social ekonomi,

Östersjömiljarderna och jämställdheten samt

regionala tillväxtavtal finns reservationer (m, kd,

fp) och i den förstnämnda frågan även en reservation

(c).

Utskottet avstyrker vidare motionsyrkanden om

turistnäringen med hänvisning till av statsmakterna

vidtagna åtgärder och till pågående arbete. I en

reservation (m, kd, c, fp) redovisas andra

bedömningar av behovet av åtgärder. Några yrkanden

om särskilda branschfrågor - vidareförädling av

skogsråvara, varvsindustrin och försvarsindustrin -

avstyrks också av utskottet. I den förstnämnda

frågan begärs i en reservation (v) att regeringen

skall anmodas att vidta åtgärder för att öka andelen

trä i det offentliga byggandet.

Utskottets överväganden

Näringspolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

näringspolitikens inriktning. Utskottet

redovisar sin syn på hur näringspolitiken

allmänt bör inriktas och utformas. Jämför

reservation 1 (m, kd, c, fp).

Motionerna

Riksdagen bör göra tillkännagivanden om betydelsen

av ett bättre svenskt klimat för arbete, företagande

och fritid, om vikten av att möta framtidens

utmaningar och om behoven av en näringspolitisk

reform, anförs det i partimotion 2000/01:N266 (m).

Sverige behöver en ny politik för kreativitet och

företagsamhet, sägs det. Denna politik berör

skatterna och företagandet, arbetsmarknaden, skolan,

den högre utbildningen och forskningen, kulturen,

sjukvården, rättsväsendet, m.m. Sveriges framgångar

på flera områden beror till stor del på de

avregleringar inom bl.a. teleområdet som genomfördes

av den borgerliga regeringen, hävdar motionärerna.

De anser att det framöver krävs ordentliga

strukturförändringar, t.ex. avseende en bättre

konkurrenssi-tuation, mindre regelkrångel, tryggare

energiförsörjning, rörligare arbetsmarknad,

skapandet av flera fria universitet och högskolor,

utbyggd yrkesutbildning, sänkta skatter, kulturell

mångfald, utbyggd infrastruktur, bättre sjukvård,

förändrad bostadsmarknad och minskad brottslighet.

Det behövs en politik som förstår de nya

förutsättningarna och skapar ett Sverige som är

attraktivt att bo och verka i, anför motionärerna. I

motionen redovisas den näringspolitik som förordas

under följande fem rubriker:

- Sälj statsföretagen,

- Mindre regelkrångel,

- Bättre konkurrensverktyg,

- Trygga energiförsörjningen,

- Gå in i EMU:s tredje steg.

Många konstnärer är egenföretagare, konstateras det

i motion 2000/01:Kr230 (m). Det är därför viktigt

att regler som kringgärdar småföretagandet förenklas

och avskaffas, anför motionärerna och anser att det

arbete för bättre och enklare regler som inleddes av

den borgerliga regeringen under åren 1991-1994 måste

drivas vidare. Alla personer som begär F-skattsedel

skall tilldelas en sådan, om det inte framstår som

uppenbart att det angivna företagssyftet är

oseriöst, föreslår motionärerna.

Regeringen måste underlätta för företagen och

skapa ett positivt företags-klimat, anförs det i

motion 2000/01:N205 (m). Det är av största vikt för

Sveriges möjligheter att minska arbetslösheten att

det skapas ett positivt klimat för företag i

allmänhet och nyföretagande i synnerhet, säger

motionären. Han påstår att företagare upplever många

regler kring företagandet som onödiga och alltför

byråkratiska. Det är också av stor betydelse att

företagandet ekonomiskt ges bättre förutsättningar,

anför motionären. Han hävdar att ekonomiskt

framgångsrika företagare ofta ifrågasätts och inte

sällan anses närmast suspekta. Sådana attityder

måste förändras, anser motionären.

I motion 2000/01:N208 (m) föreslås att riksdagen

skall anmoda regeringen att tillsätta en utredning

med uppgift att redovisa vilka näringsgrenar som

erhåller statligt stöd och en plan för avveckling av

dessa stöd. Nyligen har en utredning lämnats till

regeringen med innebörd att det nuvarande bidraget

till svensk sjöfart skall dras in, erinrar

motionärerna om. De anser att konkurrerande,

inhemska transportgrenar i så fall bör ges

motsvarande besked. Den starkaste konkurrenten om

svenskt tonnage inom Sverige är Statens järnvägar,

som erhåller stora bidrag till sin verksamhet, säger

motionärerna. De menar att en utredning bör ge svar

på frågor rörande kostnader, t.ex. hamnavgifter och

prisnivån på Sjöfartsverkets tjänster, och redovisa

en plan för och konsekvensbeskrivning av utmönstring

av bidrag från staten till alla näringar i Sverige.

I Sverige finns ca 800 000 företag, varav 70 % är

s.k. enmansföretag, konstateras det i motion

2000/01:N247 (m). Dessa enmansföretag måste värnas,

anför motionärerna. De säger att lagar, försäkringar

och regelsystem har en sådan utformning att

enmansföretagaren ofta hamnar utanför olika

skyddsnät. I den svenska lagstiftningen finns ingen

företagsform utan krav på kapitalinsats men där

ägarna slipper det personliga ansvaret, säger

motionärerna och framhåller att det i Förenta

staterna finns en sådan företagsform under namnet

Limited Liability Company. I motionen berörs också

systemet med tilldelning av F-skattsedel.

Även i motion 2000/01:N248 (m) begärs ett

tillkännagivande om vikten av att värna

småföretagen. Det är viktigt att entreprenörer vågar

satsa och att det ges möjligheter för arbetstagare

att genom ökade arbetsinsatser påverka sin

ekonomiska situation, anför motionärerna. De anser

att ett sänkt skattetryck genom lägre arbetsskatt

och lägre ägarbeskattning är de viktigaste

åtgärderna för en stabil och långsiktig tillväxt i

ekonomin. De regler som finns är för krångliga,

säger motionärerna vidare och hänvisar till

Småföretagsdelegationens rapport.

I motion 2000/01:N344 (m) begärs ett

tillkännagivande om statens arbetsplatsinriktade

tillsynsverksamhet och att regeringen skall lägga

fram förslag om minskning av antalet

tillsynsmyndigheter. Begreppet tillsyn användes år

1994 i mer än 500 lagar, och därutöver fanns

bestämmelser om tillsyn i ett betydande antal

förordningar och föreskrifter, säger motionärerna. I

en rapport från Expertgruppen för studier i

offentlig ekonomi - ESO - (Ds 1998:50) konstaterades

att regeringens styrning av myndigheterna skiljer

sig påtagligt åt. För det enskilda företaget är det

till stor nackdel att en och samma arbetsplats

inspekteras av flera olika myndigheter, anser

motionärerna. De noterar att flera myndigheter har

tagit efter Yrkesinspektionens systemtillsyn, dvs.

tillsynen inriktas mer mot företagens egenkontroll,

men hävdar att kontrollen fortfarande är mycket

långtgående på många tillsynsområden. Ett gott

näringsklimat förutsätter att den offentliga,

arbetsplatsinriktade tillsynen samordnas betydligt

bättre än för närvarande, menar motionärerna och

föreslår att antalet tillsynsmyndigheter skall

minskas. Ökad tyngdpunkt bör läggas vid

systemtillsyn, anför motionärerna avslutningsvis.

Också i motion 2000/01:N355 (m) tas frågor om

tillsyn upp, och tillkännagivanden krävs i tre

avseenden, nämligen om principer för avgiftsuttag

vid tillsynsverksamhet, om samordning av

tillsynsverksamhet och om certifierade företag. När

det offentliga debiterar medborgare och företag

avgifter måste dessa avgifter, enligt motionärernas

uppfattning, grundas på en utförd service, en

kontroll eller annat utbyte från det offentligas

sida. Olika lagar och bestämmelser som antagits

under senare år har medfört krav på tillsyn, säger

motionärerna och exemplifierar med miljöbalken.

Alltfler näringsidkare blir föremål för tillsyn och

kontroller från flera olika myndigheter under ett

år, och varje myndighet har rätt att ta ut en avgift

för sin tillsyn, anför motionärerna och hävdar att

en samordning borde vara möjlig för att minska

kostnaderna. Motionärerna anser att reglerna för

tillsynsmyndigheternas rätt att ta ut avgifter måste

klarläggas och att regeringen skall återkomma till

riksdagen med förslag till övergripande

avgiftsregler för tillsyn enligt följande principer:

En tillsynsmyndighet skall aldrig ha rätt att ta ut

avgift utan att ha utfört en konkret prestation;

avgift skall inte utgå för den näringsidkare som vid

kontroll fullföljt sina åligganden så att det inte

finns något att anmärka.

Det behövs ett förbättrat svenskt näringsklimat

och förändrade attityder till småföretagare, anförs

det i motion 2000/01:N381 (m, kd, c, fp). Det

nationella näringsklimatet måste formas så att

Sverige klarar av att tävla med de mest

konkurrenskraftiga delarna av världen i fråga om

goda villkor för företagande och investeringar,

säger motionärerna. De menar att det är förödande

att klamra sig fast vid stela modeller, rigida

arbetsmarknadsregler och världens högsta

skattetryck. Tillkomsten av jobb på lång sikt bygger

på en tillväxt bland de små och medelstora

företagen, anser motionärerna. De hävdar att

villkoren för företagande helt har anpassats till

storföretagen, vilket lett till en bristande

mångfald av medelstora växande företag jämfört med

vad som finns i många andra länder. Framväxt av nya

företag inom tjänste- och servicesektorerna har

hindrats genom den offentliga sektorns kraftiga

utbyggnad och monopol, anför motionärerna. De pekar

på att den arbetsintensiva privata tjänstesektorn,

som fungerat som sysselsättningsmotor i exempelvis

Förenta staterna, har utvecklats betydligt

långsammare i Sverige. Sverige behöver en god

företagarpolitik, vilket innefattar en mängd

förändringar inom områdena skatter, arbetsmarknad,

konkurrens, regelförenkling och Europaengagemang,

sägs det. Framför allt anses det viktigt att

attityderna till företagande och entreprenörskap

förändras. För att Sverige skall få en växande

företagsamhet måste entreprenörskap och företagande

löna sig bättre än det gör för närvarande, anför

motionärerna avslutningsvis.

Statens roll i samhällsekonomin skall vara att

sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden,

ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt

skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt,

anförs det i partimotion 2000/01:N324 (kd). När

staten agerar såväl domare som spelare på marknaden

är risken stor att konkurrensen snedvrids och att

investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de

företag som har de bästa förutsättningarna, anser

motionärerna. En av statens viktigaste uppgifter är

vidare att bedriva en ansvarsfull finanspolitik som

ger förutsättningar för stabila statsfinanser, låg

inflation och minskande statsskuld, sägs det.

Kristdemokraterna anser att Sverige bör ansluta sig

till EMU:s tredje steg, vilket skulle betyda att

transaktionskostnaderna sjunker vid affärer med de

vanligaste exportländerna. Den politiska attityden

till företagare och företagande är viktig för att

fler skall känna att det är lönt att starta och

vidareutveckla företagsidéer eller verksamheter,

anför motionärerna. De hävdar att attityden inte

sällan har varit att de flesta företagare nog är

skattesmitare som behöver hållas efter med fler och

hårdare regler, vilket har lett till ständigt

växande antal regler och ständigt växande kontroll-

och uppgiftslämnarsystem. Om Sverige skall klara den

framtida välfärden krävs det fler och nya företag

som vågar anställa och vidareutvecklas, anför

motionärerna.

Det behövs ytterligare avregleringar för att skapa

nya tillväxtmarknader, anförs det i partimotion

2000/01:N267 (c). Utvecklingen i samhället sker med

tekniska språng som för med sig nya möjligheter för

människan, men även vissa hot mot samhällsformer i

stort, säger motionärerna. Det senaste språnget är

den tekniska utveckling som mikroprocessorn medför

och där ett av resultaten är att Internet har vuxit

fram. Sverige har stora möjligheter att vara ett av

de ledande länderna inom denna utveckling, anser

motionärerna. De menar emellertid att det då krävs

förändringar av olika slag - ytterligare

avregleringar bör genomföras och nya

organisationsformer inom företagande bör stimuleras.

Sverige har genom den lyckade avregleringen av

telekommunikationsmarknaden i början av 1990-talet

skapat sig ett försprång gentemot många andra

länder, vilket har medfört att många företag söker

sig till Sverige för att kunna dra nytta av de

kunskaper och den teknikutveckling som sker. Detta

bör i sin tur föranleda regeringen att ta

ytterligare steg i arbetet med att genomföra

avregleringar för att skapa nya tillväxtmarknader,

anför motionärerna.

I motion 2000/01:N323 (fp) begärs

tillkännagivanden av riksdagen om en successiv

avveckling av de selektiva företagsstöden och om en

avveckling av etableringshinder för småföretagare.

Statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att

ange ramar och spelregler för företagens verksamhet,

anför motionärerna. De anser att selektiva stöd bör

undvikas och att små företag generellt sett har

svårare att hantera effekterna av selektiva

subventioner. Utvecklingen mot en allt högre grad av

företagskoncentration i Sverige har pågått under

flera årtionden, säger motionärerna och ser denna

som en följd av den socialdemokratiska

näringspolitiken. Den socialdemokratiska

skattepolitiken, kreditpolitiken och

näringspolitiken har systematiskt gynnat

storföretagen på de små och nya företagens

bekostnad, hävdar motionärerna. De anser att nya

företagsetableringar inom många branscher motverkas

av olika slags regleringar och etableringskontroller

och anger som exempel långväga busstrafik och

kommunernas möjligheter att stoppa lågprisbutiker

genom förändringar i plan- och bygglagen (1987:10).

Folkpartiet har en rad förslag för att förbättra

för företagen och företagsamheten, sägs det i motion

2000/01:N268 (fp). Det handlar främst om sänkta

skatter, men det måste också bli mindre krångligt

att starta och driva företag. Småföretagen tyngs av

skatter, krångel, byråkrati och en lagstiftning som

är illa anpassad till deras verksamhetsformer, säger

motionärerna.

Nyföretagandet och de små företagen måste

stimuleras vad avser regler och riskkapital, så att

den s.k. svarta arbetsmarknaden motverkas, anförs

det i motion 2000/01:N225 (fp). Inom området

hushållsnära tjänster, där det råder stor

efterfrågan, har flera företag startats och är trots

ogynnsamma förutsättningar snabbt växande, säger

motionärerna. De som är engagerade i denna typ av

verksamhet - och som ofta tillhör gruppen nya

svenskar eller medborgare som har en allmänt svag

ställning på arbetsmarknaden - får en måttlig "svart

betalning" och saknar sociala förmåner, noterar

motionärerna. De anser att regeringen snarast bör

lägga fram förslag som möjliggör att köp av

hushålls-nära tjänster kan ske lagligt.

I motion 2000/01:N295 (fp) begärs

tillkännagivanden i två avseenden, nämligen om att

näringslivet bör utformas så att det leder till fler

nya och växande företag och om att den del av

näringslivet som inriktas på s.k. närstyrning - i

stället för fjärrstyrning - särskilt skall

stimuleras. I Sverige saknas i alltför stor

utsträckning nya företag eller små företag som vill

växa, säger motionärerna. De förordar åtgärder på

olika områden - ändrade villkor på kreditområdet så

att riskkapital blir mer lättåtkomligt,

modernisering av regelsystemet i arbetslivet, en

förstärkning av tjänstesektorn som arbetsmarknad och

ett allmänt gynnsammare näringsklimat.

Globaliseringen av ekonomin innebär att företag inte

är bundna till ett visst land - en s.k.

fjärrstyrning uppstår, säger motionärerna. De anser

att erfarenheterna har visat att det är stor

skillnad om ägaren finns i omedelbar närhet, jämfört

med om företagsledning och styrelseledamöter finns

långt borta från den berörda verksamheten.

Den s.k. soloföretagaren är föremål för yrkande i

motion 2000/01:N317 (fp, m, kd, c). Motionärerna

föreslår att regeringen ger Statistiska centralbyrån

(SCB) i uppdrag att undersöka hur soloföretagandet

kan belysas bättre i den officiella statistiken.

Lagstiftning och regelverk som är anpassade till

soloföretagare fungerar i normalfallet också bra för

andra företag, medan det omvända inte gäller, säger

motionärerna. De framhåller att politiker och

lagstiftare, genom att skapa ett bra och fast

regelverk, kan bidra till goda förutsättningar för

alla företagare.

I partimotionerna 2000/01:N383 (mp) och

2000/01:N388 (mp) begärs - med likartade

motiveringar - tillkännagivanden om behovet av

ytterligare stimulanser för näringslivets nätverk

och om åtgärder för att främja tillkomsten av

företagskluster (med kluster avses geografiska

anhopningar av företag som arbetar i relaterade

branscher). Forskning inom OECD visar, enligt

motionärerna, att det är i samspelet mellan olika

aktörer som kompetens utvecklas. Strategiska

allianser mellan likasinnade, s.k. nätverk, har

blivit allt vanligare och skapar en god grund för

informationsutbyte, ekonomisk-tekniskt samarbete och

lärande mellan företag, säger motionärerna. De anser

att stimulering av sådana nätverk är en viktig del

av näringspolitiken. Den geografiska närheten mellan

företag är väsentlig, och det finns kostnadsfördelar

för både företagen och den aktuella kommunen med att

företag förlägger verksamhet nära andra, varför

tillkomsten av företagskluster bör understödjas,

anför motionärerna. Eftersom det finns trögheter i

systemet - en sorts marknadsimperfektion - kan

regionala och kommunala myndigheter och

organisationer spela en viktig roll för utvecklingen

genom att tillföra information och rådgivning,

energi, organisationsförmåga och en del av

finansieringen, anser motionärerna.

Det behövs en hållbar strategi för näringspolitisk

och regionalpolitisk utveckling, anförs det i motion

2000/01:N389 (mp). Arbetet med kretsloppsanpassning

går alldeles för långsamt, vilket är allvarligt -

inte bara för Sverige utan också med hänsyn till den

globala utvecklingen, säger motionärerna. De anser

att alla ekonomisk-politiska insatser bör ingå i en

långsiktig, hållbar strategi, som inte bara

befrämjar en ekologiskt hållbar utveckling i den

egna regionen eller i Sverige utan också i resten av

världen.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet behandlade - kortfattat - frågan om

näringspolitikens inriktning senast i december 2000

i betänkande 2000/01:NU1 om utgiftsområde 24

Näringsliv. I en reservation (m, kd, c, fp)

redovisades dessa partiers syn på näringspolitikens

inriktning. Riksdagen följde utskottet. I det

näringspolitiska betänkandet 1999/2000:NU13 våren

2000 behandlades också - mer utförligt - frågan om

näringspolitikens inriktning, med en reservation (m,

kd, c, fp). Frågan om regelförenkling behandlades i

det förstnämnda betänkandet, med anledning av

regeringens skrivelse 1999/2000:148 med redogörelse

för regelförenklingsarbetet med särskild inriktning

på små företag samt ett stort antal motioner -

reservation (m, kd, c, fp).

Den nya myndighetsstrukturen på det

näringspolitiska området trädde i kraft den 1

januari 2001 (prop. 1999/2000:71, bet.

1999/2000:NU17; prop. 1999/2000:81, bet.

1999/2000:UbU6 och prop. 2000/01:1, bet. 2000/01:

NU1). Härigenom bildades de tre myndigheterna Verket

för näringslivsutveckling (NUTEK), Verket för

innovationssystem (VINNOVA) och Institutet för

tillväxtpolitiska studier (ITPS).

Generaldirektörerna Per Eriksson, VINNOVA, och Per-

Ola Eriksson, NUTEK, har lämnat information till

utskottet om de nya myndigheterna och deras arbete.

Näringsminister Björn Rosengren besvarade nyligen

en interpellation (2000/01:181) av Karin Falkmer (m)

om vilka åtgärder han ämnar vidta för att värna

rättssäkerheten och underlätta verksamheten för

småföretagare som efter bästa förmåga försöker att

uppfylla sina skyldigheter. Han framhöll allmänt hur

viktigt det är att företagare bemöts med en positiv

attityd i sina kontakter med myndigheter och att

reglerna är rättvisa och tillämpas med förståelse

för företagens villkor. En sådan attityd påverkar

företagsklimatet positivt. Inom Regeringskansliet

sker arbeten på flera sätt för att förbättra

företagsklimatet så att fler stimuleras att starta

och driva företag eller låta befintliga företag

växa, sade näringsministern. Arbetet är till stor

del inriktat på olika insatser som skall leda till

förenklingar för företagen och förbättringar av

myndigheternas service och information till

företagare. Även inom EU-arbetet prioriterar Sverige

regelförenklingsarbetet. Han nämnde några exempel på

åtgärder som har beslutats och som syftar till att

minska det administrativa arbetet för företagare i

deras kontakter med olika myndigheter.

NUTEK, som har till uppgift att främja företagande

genom rådgivning, finansiering och stöd till

näringslivsutvecklande program, skall särskilt utgå

från företagarnas behov i sin verksamhet. Den s.k.

Simplexförordningen innebär att alla

regelförändringar som övervägs av myndigheter och

som kan ha betydelse för små företags villkor måste

analyseras med avseende på konsekvenserna för dessa.

I Näringsdepartementet finns en särskild enhet,

Simplexenheten, som skall bevaka och ge kunskaper om

hur denna granskning ur små företags perspektiv bör

ske. Konsekvensanalyserna ger viktiga underlag för

riksdagens beslutsfattande och redovisas i alla

propositioner som omfattar lagförslag med betydelse

för företagen. Under år 2001 kommer

Näringsdepartementet att arbeta mer aktivt med stöd

och råd till myndigheterna.

För att få direktkontakt med ett urval av

småföretagare har näringsministern en rådgivargrupp,

Referensgruppen för entreprenörs- och

näringslivsutveckling. Gruppen kommer att träffas

cirka fyra gånger per år och skall fungera som

bollplank i olika frågor. Den skall förmedla

kunskaper om företagarnas vardag. Några av

medlemmarna i referensgruppen skall ingå i den

arbetsgrupp som kommer att arbeta med

regelförenkling ur de små företagens perspektiv.

Mycket har hänt de senaste åren när det gäller

företagsklimatet, och Sverige har kunnat glädja sig

åt ökande framtidstro och ökat företagande, sade

näringsministern. Den positiva utvecklingen av

näringslivsklimatet har också bekräftats av flera

internationella bedömare. Sverige ligger mycket bra

till på flera områden, t.ex. rankar investmentbanken

Merrill Lynch i en rapport Sverige som det land som

har högst tillväxtpotential. Samtidigt konstaterade

näringsministern att mycket återstår att göra, bl.a.

inom regelförenklingsområdet. Att förbättra

förutsättningarna för ett växande näringsliv är en

långsiktig och kontinuerlig process, och

departementet kommer att arbeta vidare med dessa

frågor, uppgav näringsministern.

Utskottets ställningstagande

Utskottets syn på näringspolitikens inriktning

överensstämmer med den som redovisades i

budgetpropositionen för år 2001 och som hade

föregåtts av överläggningar mellan regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Inledningsvis konstaterar utskottet att den

svenska ekonomin har utvecklats väl. De offentliga

finanserna är sanerade, och inflationen och

räntenivån är historiskt låga. Arbetsmarknaden har

utvecklats gynnsamt. Efterfrågan på arbetskraft,

avspeglad i nyanmälda lediga platser vid

arbetsförmedlingarna, var i januari 2001 den högsta

på tio år. Sysselsättningen har stigit och

arbetslösheten sjunkit. Antalet sysselsatta ökade

med ca 127 000 personer mellan januari 2000 och

januari 2001, motsvarande 3,2 %. Regeringens mål är

att 80 % av befolkningen i åldern 20-64 år skall

vara sysselsatt på den reguljära arbetsmarknaden år

2004. I januari 2001 var denna andel 77,1 %, vilket

är 1,7 procentenheter högre än motsvarande månad år

2000. Den öppna arbetslösheten uppgick i januari

2001 till 4,4 % av arbetskraften, vilket är 1,3

procent-enheter lägre än motsvarande månad år 2000.

Industriproduktionen ökade med nästan 9 % mellan

åren 1999 och 2000. Antalet nystartade företag

uppgick år 1999 till 35 000, vilket innebar en

uppgång med 3 % jämfört med år 1998, då motsvarande

antal var 34 040. Under den senaste tiden har dock

tecken på en allmän avmattning i världsekonomin

kunnat noteras. En sådan avmattning får självfallet

återverkningar också på den svenska ekonomin.

Utskottet anser att vägledande för den

näringspolitik som bör bedrivas är att den skall

bidra till att skapa förutsättningar för tillväxt,

sysselsättning och välfärd i hela Sverige. Det är

viktigt att understryka att tillväxten skall vara

ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar.

Utskottet vill också erinra om att Sverige ligger

i framkant på IT-området. I en undersökning - World

Times Survey 2000 - av en internationell

dataorganisation, International Data Corporation

(IDC), jämfördes 55 länder avseende 23 variabler på

IT-området, t.ex. pc-infrastruktur, social

infrastruktur, Internetanvändning och

utbildningsnivå. I denna jämförelse placerade sig

Sverige först, följt av Förenta staterna och

Finland. Den nedgång i börsvärdet för IT-företag som

den senaste tiden kunnat noteras är ett globalt

fenomen och gäller inte enbart svenska företag.

Sveriges ledande position på IT-området framgår

också av en benchmarkingrapport som

Näringsdepartementet presenterade våren 2000.

Sverige låg vidare väl till i en internationell

jämförelse när det gäller sådant som arbetsmiljö,

vidareutbildning och enkelhet vid företagsstart.

Näringsdepartementet avser enligt uppgift att inom

kort presentera en uppföljning av

benchmarkingrapporten.

Enligt utskottets mening har Sverige ett modernt

och bra företagsklimat, som dock kan bli bättre,

speciellt för de små företagen. Sverige skall inte

konkurrera med låga löner och okvalificerade arbeten

utan med kunnande, kompetens och ett högt tekniskt

innehåll i tjänste- och varuproduktionen. I den

näringspolitik som krävs för framtiden ingår olika

delar som berörs i vissa av de här aktuella

motionerna. Ett område är förenklingar för

småföretagen, och ett annat avser olika åtgärder för

att främja förnyelse av näringslivet. Det rör sig om

teknikspridning, kompetensutveckling och

innovationsfrämjande åtgärder. Vidare måste

lönsamheten för investeringar i företag ligga på en

rimlig nivå och hinder för en tillfredsställande

kapitalförsörjning till framför allt små, växande

företag undanröjas. En effektiv konkurrens är också

av stor betydelse, såväl för de små företagen som

för konsumenterna. Utskottet återkommer i det

följande till flera av de nämnda områdena.

I motionerna 2000/01:N383 (mp) och 2000/01:N388

(mp) efterlyses åtgärder för att stimulera

framväxten av regionala och lokala nätverk eller

kluster. Detta är områden som ingår i den

näringspolitik som utskottet förordar. Industriella

utvecklingscentrum, som utskottet återkommer till i

ett senare avsnitt, är exempel på en sorts

nätverksbyggande som formas utifrån de lokala

förutsättningarna och ur ett underifrånperspektiv.

Ett annat exempel är verksamheten inom ramen för de

regionala tillväxtavtalen, som har som mål att

utifrån de regionala förutsättningarna stimulera en

hållbar ekonomisk tillväxt. Tillväxtavtalen

behandlas i ett senare avsnitt. Utskottet vill också

erinra om den regionalpolitiska proposition som

regeringen har aviserat till hösten 2001. I det

sammanhanget kan frågor om regionala nätverk och

kluster förväntas bli aktualiserade. När det gäller

den fråga som tas upp i motion 2000/01:N389 (mp) och

som rör hållbar utveckling vill utskottet erinra om

vad som sades inledningsvis, nämligen att tillväxten

enligt utskottets mening skall vara ekonomiskt,

ekologiskt och socialt hållbar.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

aktuella motioner i berörda delar.

Statliga företag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

statliga företag. I vissa yrkanden förordas

en ökad försäljning av statliga företag, och

i andra föreslås att syftet med det statliga

ägandet av varje enskilt bolag skall anges.

Den ordning som för närvarande gäller och som

innebär att regeringen lägger fram förslag

till riksdagen om aktuell försäljning, menar

utskottet är ändamålsenlig. Utskottet anser

vidare att det vore värdefullt om regeringen

ytterligare kunde utveckla den årliga

redogörelsen för statliga företag så att mål

för det statliga ägandet av respektive bolag

kan redovisas. Jämför reservation 2 (m, kd,

c, fp).

Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden om försäljning

av Vin & Sprit AB. Utan att närmare gå in på

frågan noterar utskottet att någon sådan

försäljning inte är aktuell för närvarande.

Jämför reservationerna 3 (m, kd, c) och 4

(fp).

Motionerna

I partimotion 2000/01:N210 (m) föreslås att ett

trettiotal statligt ägda bolag skall privatiseras.

Vidare krävs att staten för varje bolag där statlig

ägarinblandning föreligger skall motivera varför så

är fallet och att de företag vars statliga ägande

inte kan motiveras skall ingå i den begärda

privatiseringsplanen. Slutligen föreslås att

regeringen snarast skall lämna förslag till

riksdagen om att avveckla den typ av

konkurrenssnedvridande verksamhet som en rad

myndigheter sägs bedriva på konkurrensutsatta

marknader.

Statens främsta uppgift inom näringspolitiken är

att skapa ramar och regler för företagens verksamhet

och bidra till att skapa gynnsamma förutsättningar

för långsiktig tillväxt, fler företag, fler

arbetstillfällen och god konkurrens, anför

motionärerna. De anser att en privatisering av de

statliga företagen skulle åstadkomma följande:

renodla statens roll som lagstiftare och normgivare,

stärka de privatiserade företagen, sprida intresset

för sparande i aktier till nya grupper och bredda

riskkapitalmarknaden samt ge staten inkomster som

kan användas till andra, mer angelägna ändamål.

Staten redovisar sällan några skäl till ägandet i

enskilda företag, anför motionärerna vidare. De

anser att regeringen för varje bolag med statligt

ägande skall presentera motiveringar till detta

ägande. En ny syn på statligt företagsägande har

vuxit fram, med innebörd att privatiseringar mer ses

som en praktisk än som en ideologisk fråga, säger

motionärerna och redovisar följande skäl till detta:

starkare krav på tydliga och aktiva ägare i

företagen, ansträngda statsfinanser och krav på

högre effektivitet.

Moderata samlingspartiet anser att i första hand

ett trettiotal statliga företag bör privatiseras

helt eller delvis. Privatiseringarna kan delas in i

följande tre grupper: breda aktiespridningar över

börsen, direktförsäljningar samt bolag eller

verksamheter under någon form av strukturering eller

med behov av omstrukturering där ägarbreddning eller

försäljning kan bli aktuell. I motionen lämnas

särskilda kommentarer till vissa av de förordade

försäljningarna. Redovisningen upptar följande

bolag: Apoteket AB, Arlanda och Landvetters

flygplatser, Assi Domän AB, Lernia AB, Luossavaara

Kiirunavaara AB (LKAB), Nordic Baltic Holding AB, OM

Gruppen AB, Posten AB, Samhall AB, SAS Sverige AB,

Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB),

Statens järnvägar, Sveaskog AB, AB Svensk

Bilprovning, Svenska Lagerhus-aktiebolaget (SLAB),

Svenska rymdaktiebolaget, Svenska skogsplantor AB,

AB Svenska Spel, Svensk-Danska Broförbindelsen AB

(Svedab), Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut

AB, Sveriges Rese- och Turistråd AB, Telia AB,

Teracom AB, Vasakronan AB, Vattenfall AB, Vin &

Sprit AB och Vägverket Produktion. De förordade

privatiseringarna bör genomföras på ett sätt som

bidrar till att långsiktigt bredda

riskkapitalmarknaden. Detta bör främst åstadkommas

genom följande tre huvudtyper av åtgärder:

reformering av skattesystemet, främjande av

intresset hos allmänheten för att äga svenska aktier

samt förbättring av möjligheterna för anställda att

äga aktier i de företag där de arbetar.

I motionen hänvisas till en rapport av

Statskontoret, Staten som kommersiell aktör -

omfattning och konkurrenseffekter (2000:1), i vilken

Statskontoret på regeringens uppdrag kartlagt och

analyserat den verksamhet som statliga myndigheter

och bolag bedriver i konkurrens med privata företag.

I de fall där det saknas motiv för statliga aktörer

att bedriva kommersiell, konkurrensutsatt verksamhet

föreslår Statskontoret att verksamheten förbjuds. I

de fall där det finns motiv för staten att bedriva

kommersiell verksamhet föreslår Statskontoret

följande tre åtgärder: definiera begreppet

uppdragsverksamhet i lag och specificera

uppdragsverksamheten närmare i myndigheters

instruktioner; reglera ett krav på särredovisning av

"avgiftsintäkter i konkurrens"; inrätta en

tillsynsfunktion för offentlig kommersiell och

konkurrensutsatt verksamhet. Motionärerna anser att

myndigheter inte skall syssla med verksamhet som

snedvrider konkurrensen och som inte är

myndighetsutövning.

I motion 2000/01:N3 (m), som väckts med anledning

av regeringens skrivelse 1999/2000:120 med

redogörelse för företag med statligt ägande,

framläggs likartade yrkanden med likartade

motiveringar som de nyssnämnda i motion 2000/01:N210

(m). Av regeringens skrivelse framgår att regeringen

inte har någon plan eller strategi för hur stort det

statliga ägandet i framtiden skall vara, säger

motionärerna. De anser att skrivelsen innehåller

endast luddiga formuleringar angående vikten av

statligt ägande, vilket de finner oacceptabelt. I

motionen hänvisas till partimotion 2000/01:N210 (m).

En plan för börsintroduktion av samtliga statligt

ägda företag begärs också i motion 2000/01:N1 (m),

som även den väckts med anledning av den nyssnämnda

regeringsskrivelsen. Statligt ägda företag med

verksamhet inom den konkurrensutsatta marknaden bör

prioriteras vid utförsäljningen, anför motionären.

Ett återupptagande av det program för

privatisering av statliga företag som startades

under den borgerliga regeringsperioden 1991-1994,

föreslås i motion 2000/01:N207 (m). Staten är inte

en kompetent ägare av kommersiella företag, anför

motionären och betecknar regeringens hantering av

Telia AB som en praktillustration till varför staten

inte skall äga företag. Det måste nu komma en tydlig

signal om att staten skall gå ur bolaget helt, anser

motionären och föreslår att regeringen skall

bemyndigas att helt avveckla statens ägande i Telia.

Hänvisning till den tidigare nämnda rapporten från

Statskontoret görs också i motion 2000/01:N290 (m),

i vilken begärs tillkännagivanden av riksdagen om

problemen med staten som kommersiell aktör och om

åtgärder för att minska dessa problem. Enligt

motionärernas uppfattning bör de flesta av

Statskontorets förslag - som tidigare redovisats -

snarast genomföras för att minska problemen med

statlig uppdragsverksamhet.

Konkurrensen bör stärkas genom att statligt ägande

inom konkurrensutsatt verksamhet avvecklas, anförs

det i motion 2000/01:N381 (m, kd, c, fp). En

privatisering av de statliga företagen tydliggör

statens roll som lagstiftare och normgivare, ökar

statskassans inkomster, breddar riskkapitalmarknaden

till nya grupper och stärker företagen, säger

motionärerna. De föreslår att regeringen omgående

skall presentera en plan för privatiseringar av

statliga bolag och anser att staten, kommunerna och

landstingen skall inrikta sig på sina

kärnverksamheter.

En utredning bör tillsättas med uppgift att se

över möjligheten att inrätta folkstämmor som ett led

i att öppna de statliga företagen, anförs det i

motion 2000/01:N330 (v). I de företag som är helägda

av det offentliga - staten, landsting eller kommun -

är ägaren representerad av en person med fullmakt på

bolagsstämman, konstaterar motionärerna och anser

att denna företagssektor i praktiken är mer sluten

än många privata företag. I börsnoterade företag kan

man genom att köpa en enda aktie få tillträde till

bolagsstämman och därmed rätt att lägga fram

förslag, föreslå ledamöter till styrelsen, ställa

frågor och kräva svar, och de stora bolagens stämmor

bevakas dessutom av massmedierna, säger

motionärerna. De finner det paradoxalt att de

offentligt ägda företagen på sätt och vis lever i en

mer sluten värld än de börsnoterade, privatägda

företagen. I motionen skisseras en möjlighet till

insyn för allmänheten i offentligt ägda företag

genom att dessa skulle åläggas att hålla en extra

stämma - en folkstämma - i vilken berörda medborgare

skulle ha rätt att delta. För statliga företag

skulle en sådan rätt ges till alla röstberättigade.

I den föreslagna utredningen om folkstämmor vid

offentligt ägda företag bör möjligheten av

försöksverksamhet övervägas för att utröna intresse,

praktiska svårigheter och andra relevanta faktorer,

anför motionärerna.

Riksdagen bör göra ett uttalande om ökad

ägarspridning genom utförsäljning av statliga

företag, anförs det i partimotion 2000/01:N324 (kd).

Statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att

skapa ramar och regler för företagens verksamhet

samt att bidra till gynnsamma förutsättningar för

långsiktig tillväxt och värdeskapande, säger

motionärerna. De anser att eftersom det är staten

som sätter spelreglerna inom näringspolitiken bör

staten inte själv äga företag, utom i undantagsfall.

Staten är en mycket stor aktie- och företagsägare

och omsätter betydande belopp, konstaterar

motionärerna. De menar att det statliga ägandet är

till nackdel för ekonomins funktionssätt, för

företagen och deras anställda, och att det dessutom

innebär en olämplig inlåsning av statens

förmögenhet. Ett skäl för försäljning av statens

aktier i företag är, enligt motionärerna, att

renodla statens roll. Ett annat skäl är att ägandet

bör spridas. Ett tredje skäl är att det förbättrar

förutsättningarna för de berörda företagen.

Försäljningen av statliga företag skall ske till

marknadsmässiga priser och i den takt som är möjlig

med hänsyn till andra introduktioner på

aktiemarknaden, säger motionärerna. De anser dock

inte att alla företag skall säljas, t.ex. bör staten

inte avhända sig inflytandet över och ansvaret för

Systembolaget. En minskning av det statliga ägandet

av företag bör i princip ske enligt det program som

antogs av riksdagen hösten 1991, menar motionärerna.

De föreslår att - utöver de företag som då var

aktuella - bl.a. följande företag bör bli föremål

för försäljning: Civitas Holding AB, resterade delar

av Telia AB, Nordic Baltic Holding AB och Assi Domän

AB. De företag som är aktuella är sådana som är

verksamma inom konkurrensutsatt verksamhet, anför

motionärerna. De anser att monopolföretag inte kan

säljas innan omstrukturering skett och att

allmänheten och de anställda i företagen bör vara en

viktig målgrupp vid en utförsäljning.

Riksdagen bör uttala sig för att en försäljning av

det statliga företaget Vin & Sprit AB skall komma

till stånd, anförs det i partimotion 2000/01:So547

(fp). Att sälja vodka kan rimligen inte vara en

angelägen uppgift för staten, säger motionärerna och

hävdar att Vin & Sprit inte på många år har tagit

något socialpolitiskt ansvar. En försäljning av

företaget beräknas tillföra statskassan runt 30

miljarder kronor, varav en del skall användas till

en satsning på att minska alkoholmissbruk och

narkotikaanvändning bland unga. Att sälja Vin &

Sprit innebär ingen alkoholpolitisk nackdel, anför

motionärerna som anser att statsmakterna förlorar i

trovärdighet när man å ena sidan argumenterar för en

restriktiv alkoholpolitik och å andra sidan -

samtidigt - tjänar pengar på spritförsäljning.

Det bör ske en systematisk försäljning av de

statligt ägda företagen, anförs det i motion

2000/01:N2 (fp), som väckts med anledning av

regeringens skrivelse med redogörelse för företag

med statligt ägande. Motionärerna menar att den

grundläggande frågan varför staten över huvud taget

skall driva företag inte besvaras i regeringens

skrivelse. Folkpartiet anser att staten inte, annat

än i ett fåtal undantagsfall, skall driva företag.

Skälen för detta är följande:

- Staten skall inte vara både domare och spelare

på marknaden.

- Marknadsekonomi förutsätter privata ägare.

- Andra företag diskrimineras, genom att statligt

och kommunalt ägande av företag snedvrider

konkurrensen.

- Effektivitet kräver tydlig rollfördelning, men

med statligt ägande kommer andra mål in i bilden,

såsom nationell kontroll, sysselsättning, osv.

- Den demokratiska styrningen av Sverige bör

skiljas från lönsamhetsstyrning av företagen.

- Regering och riksdag har viktigare saker att

syssla med, nämligen att erbjuda en god vård, ett

bra utbildningssystem, ett väl fungerande försvar

och en generell politik för att främja tillväxt och

sysselsättning.

Försäljning motsvarande ett marknadsvärde om ca 300

miljarder kronor förordas, varvid

försäljningsintäkterna skall användas för att minska

statsskulden. Motionärerna förordar en successiv

försäljning och nämner följande företag som

förstahandskandidater: Telia AB, Nordic Baltic

Holding AB, Civitas Holding AB (bl.a. Vasakronan),

Vin & Sprit, Assi Domän AB, SBAB, Vattenfall AB,

LKAB, SAS Sverige AB, SJ, Apoteket AB,

Luftfartsverket och Teracom AB.

Det bör ske en successiv försäljning av de

statliga bolagen, anförs det också i motion

2000/01:N323 (fp). Att omvandla offentligt ägda

företag till privata och att medvetet sträva efter

att hitta privata alternativ till offentligt

producerade tjänster är en åtgärd som snabbt skulle

ge en mycket stor mängd nya företag, säger

motionärerna. Det är inte övergången från offentlig

till privat drift i sig som anses betydelsefull,

utan det faktum att helt nya arenor för

nyföretagande skulle öppnas, vilket skulle medföra

att företagandet som livsform kan spridas till nya

grupper. Folkpartiet är hårda motståndare till

statliga och kommunala bolag, och skattebetalarnas

pengar bör gå till kärnverksamheterna vården och

skolan, säger motionärerna.

Statens ägarandel i Telia bör avvecklas, anförs

det i motion 2000/01:T718 (fp). Folkpartiet

förespråkade att regeringen redan under våren 2000

skulle ha givits ett bemyndigande att inom 18

månader avveckla majoritetsägandet i Telia och att

inom fyra år helt avveckla det statliga ägandet,

erinrar motionärerna om. Partiet framhöll den stora

risken med att företagets börsvärde kan påverkas

negativt av det statliga ägandet - den s.k.

politikerrabatten. Hanteringen av TeliaTelenor-

affären talade sitt tydliga språk om vilka problem

statligt ägande för med sig, säger motionärerna. De

anser att det bästa stöd som regeringen kan ge Telia

är att så snabbt som möjligt avveckla det statliga

ägandet. Telia måste få den större rörelsefrihet som

ett helt privat ägande ger, så att företaget kan

göra nödvändiga strukturförändringar, ingå

eventuella allianser och finansiera förändringarna

på marknaden, anför motionärerna.

Riksdagen bör begära att regeringen skall lägga

fram ett förslag om försäljning av Vin & Sprit,

varvid köpeskillingen skall användas till

avskrivning på statsskulden och socialpolitiska

insatser, anförs det i motion 2000/01:N307 (fp).

Efter Sveriges inträde i EU år 1995 arbetar V & S i

konkurrens med ett stort antal sprittillverkare och

importörer av sprit, vin och starköl i Sverige,

konstaterar motionärerna. De anser att det fordras

särskilda skäl för att staten skall fortsätta att

äga företag som arbetar under konkurrens och att ett

sådant skäl i detta fall skulle kunna vara att

staten som en stor aktör på den svenska marknaden

skulle kunna verka för hög etik inom

alkoholbranschen och särskild återhållsamhet med

marknadsföringen i linje med den svenska

alkoholpolitiken. Erfarenheten av Vin & Sprits

agerande under fem år visar dock att företaget inte

har fyllt någon sådan funktion, menar motionärerna.

De ser det som dubbelmoral att svenska staten å ena

sidan driver en restriktiv alkoholpolitik och å

andra sidan driver ett spritföretag.

I partimotion 2000/01:N388 (mp) begärs

riksdagsuttalanden om statliga bolag. Det rör sig om

att kvalitetsmål och verksamhetsmål bör formuleras

och om utformning av reglering och kontroll av

företagens produktion på marknader där staten

producerar eller har producerat samhällsåtaganden.

Trots att staten helt eller delvis har avyttrat sitt

ägande i en rad företag under 1990-talet är

nettoeffekten att antalet majoritetsägda statliga

bolag för närvarande är ungefär lika stort som för

tio år sedan, noterar motionärerna. De anser att det

i vissa fall är befogat med statligt ägande, t.ex. i

lägen där det samhälleliga värdet av en producerad

tjänst är större än värdet för den enskilde

konsumenten eller där privata aktörer inte bör

släppas in av säkerhetsskäl. Vid årsskiftet 1997/98

arbetade mer än hälften av de statliga bolagen inte

på någon konkurrensutsatt marknad, säger

motionärerna och anser att frågan bör ställas om det

är befogat att staten fortsätter att driva bolag på

sådana marknader eller om det i vissa fall skulle

vara bättre att öppna för konkurrens eller sälja en

del bolag och sedan reglera produktionen på

marknaden i enlighet med hållbara kvalitetsmål och

styrregler. För att kunna reglera företagen på en

viss marknad, t.ex. bilprovning, måste styrningen

och kontrollen förbättras, liksom måldokumenten,

anför motionärerna och hänvisar till att Riksdagens

revisorer tidigare har påpekat brister på det här

området. Motionärerna efterlyser tydligare

syftesbeskrivningar och fler preciserade

verksamhetsmål, s.k. kvalitetsmål, för i första hand

de bolag som helt eller delvis har andra mål än rent

kommersiella. Det anses särskilt viktigt att

formulera sådana för de verksamheter som bedrivs i

lagstadgade monopol.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 2000 motioner med förslag om

utförsäljning av statliga företag, liknande de här

aktuella (bet. 1999/2000:NU13). I en reservation (m,

kd, c, fp) presenterades dessa partiers syn på det

statliga ägandet. Hösten 2000 behandlade riksdagen

regeringens skrivelse 1999/2000:120 med redogörelse

för företag med statligt ägande (bet. 2000/01:NU5).

I en motivreservation (m, kd, c, fp) erinrades om

tidigare framförda uppfattningar beträffande

statliga företag.

Riksdagen beslöt våren 1996 om riktlinjer för

statens företagsägande (prop. 1995/96:141, bet.

1995/96:NU26), enligt vilka följande huvudprinciper

skall gälla för förvaltningen av statliga företag:

- Statligt ägda företag skall arbeta under krav på

effektivitet, avkastning på det kapital företaget

representerar och strukturanpassning.

- Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt

företag skall med utgångspunkt i uppsatt

verksamhetsmål aktivt följa företagets utveckling

och vidta erforderliga åtgärder för att företaget

skall uppfylla kraven på effektivitet, avkastning

och strukturanpassning.

Härutöver beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen

att - med vissa givna restriktioner - kunna minska

statens ägande i åtta angivna företag, nämligen Assi

Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn

Inc., SAQ Kontroll AB, AB Svensk Exportkredit, SBL

Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande

ersatte det bemyndigande som riksdagen lämnat år

1991 (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10).

Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade

bemyndiganden avseende Nordbanken, Securum AB och

Svenska Skogsplantor AB skulle fortsätta att gälla.

Våren 1998 behandlade utskottet ett förslag från

Riksdagens revisorer (1997/98:RR9, bet.

1997/98:NU15) om statens roll som ägare av bolag.

Förslaget avstyrktes med hänvisning till pågående

utvecklingsarbete inom Regeringskansliet. I en

reservation (m, fp, kd) tillstyrktes förslaget.

Utskottet avstyrkte också motionsyrkanden om att

regeringen skulle presentera en plan för riksdagen

angående försäljning av statliga bolag, med

hänvisning till att inga nya omständigheter hade

framkommit som motiverade en ändrad

grundinställning. I reservationer (m, fp, kd; c; mp)

redovisades respektive partiers uppfattning i frågan

om försäljning av statliga företag. Riksdagen följde

utskottet.

Riksdagen beslöt våren 1999, på regeringens

förslag, att godkänna ett samgående mellan svenska

Telia och norska Telenor (prop. 1998/99:99, bet.

1998/99:NU14). Sammanslagningen sågs som en

väsentlig förutsättning för att företagen skulle

kunna hävda sig i den allt hårdare

konkurrenssituationen i Europa. Företrädarna för

Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna

accepterade sammanslagningen av Telia och Telenor

under förutsättning att det skedde en omförhandling

av aktieägaravtalet; i annat fall avvisades

propositionen. I en annan reservation (c)

tillstyrktes sammanslagningen av Telia och Telenor

på villkor att riksdagen uttalade att en utbyggnad

av digital infrastruktur skulle komma till stånd,

med den finansiering som förordades i reservationen.

Folkpartiets representant avstyrkte propositionen

och förordade i stället att hela Telia skulle

privatiseras. I december 1999 meddelade de svenska

och norska regeringarna att fusionen mellan Telia

och Telenor skulle avbrytas.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

väckte i januari 2000 frågan om initiativ av

utskottet i ärendet om Telia, med innebörd att

riksdagen skulle ge regeringen fullmakt att sälja

Telia. Företrädarna för Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet avvisade detta

förslag, varefter företrädarna för de övriga fyra

partierna reserverade sig mot beslutet och menade

att utskottet borde ha tagit ett sådant initiativ.

Riksdagen beslöt våren 2000 att ge regeringen

bemyndigande att minska statens ägande i Telia till

lägst 51 % av samtliga aktier (prop. 1999/2000:84,

bet. 1999/2000:NU18). Utskottet anförde att bolaget

genom en börsintroduktion får likvärdiga

verksamhetsförutsättningar som konkurrenterna och

möjligheter att fortsätta utvecklas på ett positivt

sätt. Med ett minskat statligt ägande, i enlighet

med regeringens förslag, kommer Telia att kunna

delta i den utveckling som pågår bland de europeiska

telekommunikationsoperatörerna, sade utskottet. I

flera motioner från företrädare för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet

och Folkpartiet förordades att regeringen skulle

bemyndigas att sälja hela Telia. Utskottet ansåg

emellertid att det är en fördel att staten nu

behåller ett majoritetsägande i bolaget. Ett sådant

ägande kan fungera som en spärr mot den risk för

fientliga uppköp som ofta kan följa av förändringar

i ägarstrukturen, anförde utskottet. I en

reservation (m, kd, c, fp) förordades att det

aktuella bemyndigandet inte skulle begränsas till 49

% av aktierna, utan avse hela det statliga ägandet i

Telia. Statsmakterna borde klargöra att den inledda

privatiseringen inte skall innebära ett fortsatt

statligt majoritetsägande, utan att det statliga

ägandet skall minskas till under 50 % så snart

marknadsförutsättningarna medger det, anförde

reservanterna. Vidare borde klargöras att avsikten

därefter är att snarast möjligt sälja hela Telia,

sades det.

Riksdagen beslöt i februari 2000 att ge regeringen

bemyndigande att sälja statens samtliga A-aktier i

Celsius AB (prop. 1999/2000:29, bet. 1999/2000:

NU9). Utskottet delade regeringens bedömning att ett

samgående mellan Saab AB och Celsius är industriellt

riktigt.

I vissa motioner refereras till en rapport av

Statskontoret, Staten som kommersiell aktör -

omfattning och konkurrenseffekter (2000:16). I

rapporten redovisade Statskontoret, på uppdrag av

regeringen, en kartläggning och analys av

konkurrensutsatt verksamhet i den statliga sektorn.

Rapporten ingick som en del av underlaget till den

konkurrenspolitiska propositionen som riksdagen

beslöt om hösten 2000 (prop. 1999/2000:140, bet.

2000/01:NU4).

Näringsminister Björn Rosengren besvarade nyligen

en fråga (2000/01: 465) av Ingegerd Saarinen (mp) om

när och i vilket sammanhang regeringen skall

redovisa syftet med ägandet för vart och ett av de

statliga företagen. Näringsministern konstaterade

inledningsvis att omvärlden för företagen med

statligt ägande har förändrats kraftigt sedan

avregleringarna påbörjades i slutet av 1980-talet.

Nästan samtliga av de tidigare monopolen och

affärsverken arbetar nu på fullt konkurrensutsatta

marknader och har således värdemaximering som

övergripande mål. De få verksamheter som fortfarande

arbetar inom monopol har särskilda samhällsintressen

att uppfylla. Cirka 85 % av företagen med statligt

ägande arbetar i en avreglerad värld, uppgav

näringsministern. För dessa företag innebär

globaliseringen och internationaliseringen att

konkurrensen skärps ytterligare med än fler

internationella etableringar i Sverige.

För att möta denna förändrade omvärld har

regeringen sedan hösten 1998 ytterligare ökat sina

resurser inom ägarförvaltningen och har förstärkt

det aktiva ägandet, sade näringsministern. Han

meddelade att det nu är dags för regeringen att ta

ännu ett steg för att ytterligare stärka ägandet och

nämnde som exempel att värdeskapandet skall mätas

bättre och med större regelbundenhet. Regeringen

skall också förbättra utvärderingen av de enskilda

företagen i den årliga redogörelsen.

Staten är en mycket stor aktör på de finansiella

marknaderna via AP-fonderna och de noterade aktierna

i den statliga bolagsportföljen, konstaterade

näringsministern vidare. Den statliga

bolagsportföljen med hel- och delägda företag utgör

25 % av det inhemska näringslivet. Det är därför ett

stort ansvar som åligger regeringen att med omsorg

och skicklighet utöva förvaltningen av den statliga

portföljen, eftersom detta får betydande

konsekvenser inte bara för de enskilda företagen och

kapitalmarknaden, utan för hela den svenska

ekonomin. Detta fordrar att regeringen ger företagen

med statligt ägande bästa möjliga förutsättningar

att fortsätta utvecklas i positiv riktning och på så

sätt skapa värdefulla jobb.

Vad beträffar syftena med statligt ägande så

framgår dessa av de enskilda riksdagsbesluten för

respektive bolag, sade näringsministern

avslutningsvis. Skulle det i enskilda fall finnas

anledning att ändra på detta på grund av t.ex.

kapitalbehov eller strukturlösningar så avser

regeringen att återkomma med begäran om ändrade

bemyndiganden.

När det gäller förslaget i några motioner om att

sälja Vin & Sprit kan nämnas att statsminister Göran

Persson vid en frågestund i riksdagen i oktober 2000

besvarade en fråga av Bo Könberg (fp) om huruvida

statsministern var beredd att stödja ett förslag av

Folkpartiet om att sälja Vin & Sprit och använda

delar av räntevinsten på detta för att bekämpa

missbruket av alkohol och narkotika, satsa mer på

polis och tull och nå bättre resultat på den

punkten. Statsministern svarade att han inte var det

av det enkla skälet att han hade hört förslaget

förut. Skulle regeringen då ha följt rådet att sälja

Vin & Sprit, skulle statskassan ha förlorat

åtskilliga miljarder kronor. Det handlar om

ansvarstagande för statliga tillgångar, sade

statsministern, som ansåg att avkastningen från

bolaget mycket väl kan användas för att bedriva en

politik i den riktning som Bo Könberg efterlyste,

men att staten inte skall slarva med gemensamt

uppbyggd egendom. Statsministern sade vidare att

skulle det gälla att nu börja med den berörda

verksamheten, skulle han inte tillråda en entré i

den sektorn, men att det rörde sig om ett historiskt

skapat företag. Han konstaterade att om regeringen

hade följt råden om att sälja vid den tidpunkt då

han var finansminister hade staten inte nu haft ett

bolag värt 45 miljarder kronor, utan det hade varit

sålt för 10 miljarder kronor. Det fanns alltså

35 000 miljoner goda skäl att vänta med att följa

det folkpartistiska rådet, sade statsministern

avslutningsvis.

Finansminister Bosse Ringholm uttalade i november

2000 i medierna att regeringen inte har några som

helst planer på att sälja Vin & Sprit.

Beträffande förslaget i motion 2000/01:N330 (v) om

folkstämmor kan noteras att riksdagsledamöter har

rätt att närvara vid bolagsstämmor i statliga

företag. Detta sker dock, enligt uppgift, mycket

sällan. Ett antal av de större statliga bolagen

avser att under våren 2001 ha offentliga stämmor, i

en del fall kombinerat med möjligheter för

analytiker på kapitalmarknaden att ställa frågor.

Näringsdepartementets linje är att bolagsstämmorna i

möjligaste mån skall vara öppna och offentliga.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först den övergripande frågan om

statliga företag och därefter separat frågan om

statligt ägande av Vin & Sprit AB.

Allmänt om statliga företag

Statliga företag bidrar av flera skäl till en hög

servicenivå och likvärdighet över hela landet, anser

utskottet. Ett statligt ägande är motiverat av bl.a.

sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl och

behövs därutöver för att bevaka viktigare

naturtillgångar som skogen och malmen. Dessutom kan

statliga företag ha andra funktioner att fylla.

I vissa fall kan det vara motiverat med

försäljning av del av eller hela det statliga

ägandet i ett bolag. Exempel på sådana bolag som

varit aktuella inom utskottets ansvarsområde under

föregående riksmöte är Telia och Celsius, där

riksdagen under våren 2000 beslöt om

aktieförsäljning. Den ordning som för närvarande

gäller och som innebär att regeringen - i det fall

den inte redan har beslutsmöjlighet - lägger fram

ett förslag till riksdagen om försäljning, anser

utskottet vara ändamålsenlig.

Likaså menar utskottet att de krav som ställs på

förvaltningen av statliga företag, dvs. krav på

effektivitet, avkastning på det kapital företaget

representerar och strukturanpassning, är utformade

med utgångspunkt i att det statliga

företagskapitalet skall bevaras och utvecklas.

Regeringen har avsevärt höjt ambitionen vad gäller

förvaltningen av företag med statligt ägande. Ett

led i detta är att förvaltningen i högre

utsträckning skiljs från regleraransvaret.

Regeringen lämnar, som nämnts, årligen en

redogörelse till riksdagen om företag med statligt

ägande. Utskottet ser positivt på den fördjupning av

informationen om den statliga företagssektorn som

lämnades i den senaste redogörelsen sommaren 2000.

Härigenom ges bättre upplysningar både om

företagssektorn som helhet och om verksamheten hos

enskilda företag. Utskottet välkomnar också att

regeringen ger ut en mer lättillgänglig version av

skrivelsen.

Utskottet anser emellertid, i linje med vad som

anförs i motion 2000/01: N388 (mp), att det vore

värdefullt om regeringen ytterligare kunde utveckla

redogörelsen så att mål för det statliga ägandet av

respektive bolag kan redovisas. Särskilt viktigt är

att det formuleras mål i fråga om de verksamheter

som bedrivs i lagstadgade monopol.

En annan fråga som tas upp i en av de här aktuella

motionerna - 2000/01: N330 (v) - och som utskottet

känner stor sympati för är frågan om inrättande av

folkstämmor. Utskottet anser att den öppenhet som

generellt sett präglar offentlig verksamhet i

Sverige är mycket värdefull. I linje med detta

skulle utskottet välkomna en möjlighet till större

insyn i de statliga bolagens verksamhet. I detta

sammanhang vill utskottet plädera för att

riksdagsledamöter i större utsträckning än vad som

gäller för närvarande utnyttjar sin rätt att delta i

bolagsstämmor i statliga företag. Det är också

positivt att vissa statliga bolag, som nämnts,

planerar att ha offentliga stämmor under våren 2001.

Utskottet avser att följa utvecklingen när det

gäller öppenhet och möjlighet till insyn i statliga

bolagsstämmor. För närvarande finns det dock inget

behov av ett riksdagsuttalande i frågan.

I några motioner berörs - bl.a. utifrån en rapport

från Statskontoret - frågan om konkurrens mellan

offentlig och privat sektor. En bärande princip inom

den näringspolitik som utskottet står bakom är att

likvärdiga villkor skall gälla för olika aktörer på

marknaden. I det fall att offentliga aktörer agerar

på konkurrensmarknader innebär detta att det inte

får ske på ett sådant sätt att det privata

företagandet hämmas. Vidare gäller att

myndighetsuppgifter skall hållas isär från

kommersiell verksamhet. Utskottet anser att

regeringen i sitt arbete visar en klar vilja att

uppnå och upprätthålla konkurrensneutralitet mellan

offentlig och privat verksamhet.

Beträffande Telia konstaterar utskottet i korthet

att bolaget nu är börsnoterat.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet samtliga här aktuella motioner i berörda

delar.

Statligt ägande av Vin & Sprit AB

I fyra motioner (m; fp) föreslås en försäljning av

Vin & Sprit AB. Utan att närmare gå in på frågan

noterar utskottet att någon sådan försäljning inte

är aktuell för närvarande och avstyrker motionerna i

berörda delar.

Kompetensutveckling och rådgivning

till företagare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

ändrade regler och ökade insatser för

kompetensutveckling och rådgivning till

företagare med hänvisning till vidtagna

åtgärder och pågående beredningsarbete.

Jämför reservation 5 (m, kd, c, fp).

Motionerna

Det behövs ändrade regler för att möjliggöra stöd

för kompetensutveckling av ensamföretagare, anförs

det i motion 2000/01:N286 (s). Det är viktigt att

den utvecklingskraft som finns hos småföretagen tas

till vara och att tillkomsten av nya företag

stimuleras, säger motionärerna. De konstaterar att

under en lågkonjunktur är olika utbildningsinsatser

ett vanligt medel för anställda, men att den

möjligheten inte finns för en företagare med mindre

än att företaget försätts i konkurs och upphör och

företagaren blir arbetslös. För att möjliggöra en

övervintring av företaget, samtidigt som

kompetensutveckling och tekniköversyn kommer till

stånd, bör reglerna ändras för att möjliggöra stöd

för kompetensutveckling av ensamföretagare, anför

motionärerna.

Innovationer tas inte tillräckligt väl om hand i

Sverige, sägs det i partimotion 2000/01:N324 (kd). I

flera konkurrentländer stöder staten aktivt

utvecklingen av nya idéer, medan patent som skulle

kunna tas till vara av den svenska industrin

exporteras till andra länder, anför motionärerna. De

föreslår att möjligheter för anställda att utveckla

egna idéer på arbetsplatsen med rätt till eget

patent skall utredas, varvid avtal om delad vinst

skulle kunna vara en form för samverkan. De förordar

också att royalty på patenterade uppfinningar skall

vara skattefri i två år. Vidare föreslås en ökad

satsning på innovativ teknikupphandling till små

företag och uppfinnare. Nya rön inom FoU bör göras

mer lättillgängliga för småföretagen, säger

motionärerna. De anser slutligen att immateriella

rättigheter bör ges ett bättre skydd; lagstiftningen

på detta område bör stärkas och ägare av

immateriella rättigheter bör ges bättre ekonomiska

möjligheter att försvara sin rätt till patent och

varumärke genom ett bättre försäkringsskydd. I

motionen begärs också ett tillkännagivande om

utbildning och kompetensutveckling med inriktning på

företagande och entreprenörskap. Den viktigaste

konkurrensfördelen i framtiden kommer att vara

kunskap, säger motionärerna. De anser att skolan kan

spela en viktig roll för att ge eleverna förståelse

för företagandet och att den eftergymnasiala

utbildningen kan innebära ett mer omfattande

samarbete mellan näringsliv och utbildningsväsende.

Även på universitets- och högskolenivå är det

viktigt med kurser och utbildningar inriktade mot

företagande och entreprenörskap, anför motionärerna.

De menar att utbytet mellan högskolor/universitet

och näringsliv måste förbättras för att stimulera

kommersialiseringen av forskningen.

I de två partimotionerna 2000/01:N383 (mp) och

2000/01:N388 (mp) begärs tillkännagivanden om den

speciella företagsrådgivningen till invandrare och

om överföring av statliga medel till regional nivå

för att bygga ut företagsrådgivningen. Den nuvarande

företagsrådgivningen sköts av en mångfald olika

institutioner på nationell och lokal nivå, säger

motionärerna. De föreslår att det i stället skall

skapas regionala företagsutvecklingscentrum

anpassade till regionernas behov och förhållanden

och att respektive länsorgan skall ges möjligheter

att organisera sin egen företagsrådgivning. Detta

skulle innebära att en stor del av de statliga medel

som centrala myndigheter för närvarande

tillhandahåller skulle överföras till regionerna.

Vissa regioner kan då t.ex. välja att öka

samordningen eller samverkan mellan olika aktörer,

medan andra kan välja att skapa

företagsutvecklingscentrum med olika inriktning -

förnyelse av den offentliga sektorn, rådgivning för

invandrare, heta tillväxtbranscher, etc., säger

motionärerna.

I partimotion 2000/01:N388 (mp) begärs

riksdagsuttalanden i ytterligare två avseenden,

nämligen om förstärkta möjligheter till praktik i

näringslivet för invandrare och om stöd till projekt

och organisationer som arbetar för att underlätta

möjligheterna för invandrarföretagande. Motionärerna

vill förstärka möjligheterna till praktik i

näringslivet för invandrare och underlätta

invandrarnas introduktion i näringslivet. Kommuner

som ännu inte gjort det bör utveckla yrkesanpassade,

individualiserade, behovsanpassade och

näringslivsrelaterade språkundervisningsprogram av

hög kvalitet med tillhörande praktik i privata

företag eller offentlig sektor, anförs det i

motionen. Det görs för litet för att stimulera

invandrare att bli egenföretagare, menar

motionärerna och förespråkar en utökning av

företagsrådgivning till invandrande företagare, i

form av speciella kontaktpersoner eller regionala

företagsrådgivningscentrum. Denna typ av

företagsrådgivning bör utgöra en integrerad del av

den allmänna, statliga företagsrådgivningen, sägs

det.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 2000 ett antal

motionsyrkanden liknande de här aktuella (bet.

1999/2000:NU13). Utskottet hänvisade till det

utrednings- och beredningsarbete som då pågick inom

Näringsdepartementet inför propositionen om vissa

organisationsfrågor inom näringspolitiken. I

reservationer (m, kd, c, fp) följdes de då aktuella

motionerna upp.

När det gäller frågan om kompetensutveckling för

företagare som tas upp i några motioner kan noteras

att Näringsdepartementet har uppdragit åt NUTEK att

genomföra ett nationellt program för att höja IT-

kompetensen i småföretag. I budgetpropositionen för

år 2001 (prop. 2000/01:1, bet. 2000/01: TU1)

avsattes 30 miljoner kronor under en tvåårsperiod

för att öka IT-kompetensen i småföretag. Programmet

som NUTEK kommer att genomföra syftar till att skapa

förutsättningar för utveckling och stärkt

konkurrenskraft bland småföretagen genom att visa på

informationsteknikens möjligheter och motivera

småföretag att höja sin IT-kompetens.

Kommittén för individuellt kompetenssparande

(särskild utredare: direktör Lil Ljunggren Lönnberg)

avlämnade i december 2000 sitt slutbetänkande (SOU

2000:51). I betänkandet föreslås bl.a. att

arbetsgivare ges möjlighet till nedsättning av

arbetsgivaravgifterna med 10 procentenheter på det

belopp de avsätter till en anställds kompetenskonto.

För att egenföretagare och delägare i handelsbolag

skall ha samma villkor har utredningen föreslagit en

motsvarande nedsättning av egenavgifterna, vilket

innebär att egenföretagare kan utnyttja

nedsättningen på hela det insatta beloppet, dvs. upp

till ett helt inkomstbasbelopp. Frågan om

individuella kompetenskonton bereds för närvarande

inom Näringsdepartementet.

Utöver de båda nämnda förslagen som nu bereds i

Näringsdepartementet kan noteras att ALMI

Företagspartner AB bedriver information och

rådgivning runt om i landet när det gäller

kompetensutveckling för egenföretagare. Vidare kan

nämnas att NUTEK i regleringsbrevet för år 2001

getts i uppdrag att utarbeta ett program för

samordning och genomförande av kompetensutvecklande

åtgärder riktade till underleverantörsföretag inom

globalt konkurrensutsatta branscher såsom fordons-

och elektronikindustri samt övrig verkstadsindustri.

Programmet skall genomföras under perioden

2001-2003, med möjlighet till två års förlängning

efter utvärdering.

När det gäller frågan om stöd till invandrare som

vill starta företag kan nämnas att NUTEK i

regleringsbrevet för år 2001 har fått i uppdrag att,

tillsammans med ALMI, göra en samlad redovisning av

erfarenheter och möjligheter för särskilda grupper

av småföretagare att utnyttja de finansiella

lånesystem som finns för närvarande. Speciellt bör

belysas kvinnors, ungdomars och invandrares

möjligheter att få lån till företagande inom

särskilt tjänstesektorn. Den samlade redovisningen

bör belysa de olika lånesystemens betydelse för

gruppernas möjligheter att starta och driva företag,

liksom erfarenheter och resultat av olika låneformer

som utnyttjas av dessa grupper. Redovisningen skall

också omfatta en analys av om attityder och

hantering i samband med låneansökan innebär

särskilda svårigheter för någon eller några av de

berörda grupperna. Om den samlade redovisningen

skulle visa att problem existerar, skall verket

lämna förslag till åtgärder för en förbättrad

långivning och insatser för att förbättra attityden

i lånehanteringen för berörda grupper. En

slutrapport skall lämnas till regeringen den 30

september 2001.

NUTEK skall vidare - som ett led i regeringens

riktade insatser för att öka sysselsättning bland

invandrare - genomföra metodutveckling och

utvärdering av befintlig rådgivningsverksamhet

riktad till invandrare som startar eller driver

småföretag. Verket skall redovisa vad som framkommit

av utvärderingen samt vad som är gjort på området i

fråga om metodutveckling. Av redovisningen skall

framgå hur medlen har disponerats samt om

utvärderingen lett fram till behov av ytterligare

åtgärder för att underlätta företagande bland

invandrare. En delredovisning skall göras senast den

3 augusti 2001 och en slutredovisning i samband med

årsredovisningen.

I regleringsbrevet för år 2001 för NUTEK sägs

under anslagspost (2) Information, rådgivning,

mötesplatser och nätverk under anslaget

Näringslivsutveckling (38:2) att 2,5 miljoner kronor

skall användas för att täcka kostnader för

utvärdering av pågående rådgivningsinsatser som görs

på olika platser i landet för att stödja

invandrarföretagare samt utveckla och sprida metoder

i samarbete med andra myndigheter och aktörer för

att stärka rådgivning riktad till personer med

invandrarbakgrund.

Det kan också noteras att det inom

Näringsdepartementet har bedrivits ett projekt om

produktiv mångfald i näringslivet och på

arbetsmarknaden, med riksdagsledamoten Marie

Granlund (s) som projektledare (departementsbeslut i

maj 1999). Arbetet har haft som syfte att ta fram

ett nationellt program för en produktiv mångfald

inom arbetsmarknad och näringsliv, ökad tillväxt,

ökad jämställdhet mellan kvinnor och män, ökad

jämlikhet och social rättvisa. Arbetsgruppen skulle

i detta syfte särskilt uppmärksamma frågor rörande

företagandets villkor för olika grupper, behov av

att bryta segregerade mönster på arbetsmarknaden

samt diskriminering i arbetsliv och på

arbetsmarknad. Gruppen har haft i uppdrag att göra

följande: a) kartlägga och beskriva hur aspekterna

kön, ålder, klass, etnisk tillhörighet, sexuell

läggning och funktionshinder påverkar en individs

möjligheter i näringsliv och på arbetsmarknad; b)

göra en genomgång av vad myndigheter och regeringen

beslutat eller redan genomfört gällande dessa

frågor; c) vid behov initiera studier och andra

verksamheter för att få en allsidig belysning av

problematiken; d) ta till vara internationella

erfarenheter, särskilt inom EU, i fråga om mångfald

i näringslivet och på arbetsmarknaden; e) föreslå

lämpliga åtgärder för de problem, brister och

möjligheter som uppmärksammas. I december 2000

avlämnades slutbetänkandet Alla är lika olika -

mångfald i arbetslivet (Ds 2000:69).

I rapporten lämnas ett antal förslag till åtgärder

för att främja mångfalden i arbetslivet. Förslagen

är en blandning av större och mindre åtgärder och

berör flera politikområden. Fokus ligger på åtgärder

för att stärka skyddet mot diskriminering i

arbetslivet. Förslag framläggs under följande

rubriker: Stärka skyddet mot diskriminering;

Offentlig upphandling och offentliga bidrag; Staten

som arbetsgivare; Åtgärder för övriga arbetslivet.

Under den sistnämnda rubriken sägs att mångfald

bland nya företagare är mycket viktigt. Det nya

Verket för näringslivsutveckling bör prioritera

mångfalden bland nya företagare och bl.a. prioritera

kvinnor, personer med utländsk bakgrund och äldre

vid sina rådgivnings- och informationsinsatser, sägs

det i rapporten.

Utredningen om företagande för personer med

utländsk bakgrund (särskild utredare: landshövding

Björn Eriksson) avlämnade i april 1999 betänkandet

Invandrare som företagare (SOU 1999:49). Huvudtesen

i betänkandet är att arbetet med nyanlända

flyktingar bör förändras från socialpolitik till

tillväxtpolitik. Utredningen pekade på strukturell

särbehandling av invandrare från banker och

myndigheter och föreslog åtgärder för att komma till

rätta med detta. Utredningsbetänkandet har

remissbehandlats, och beredning sker inom

Regeringskansliet.

Frågan om teknikupphandling, som tas upp i motion

2000/01:N324 (kd), har tidigare behandlats av

utskottet, senast våren 2000 (bet. 1999/2000: NU13),

varvid motionen följdes upp i en reservation (m, kd,

c, fp). Utskottet hänvisade till

Teknikupphandlingsutredningens betänkande

Upphandling för utveckling (SOU 1997:88), som

avlämnades sommaren 1997. Enligt en undersökning som

utredningen gjorde används teknikupphandling i

begränsad omfattning i andra länder och i första

hand för upphandling av stora komplexa system inom

försvaret och kollektivtrafiken. Utredningens

slutsats var att teknikupphandling har en roll att

fylla även i framtiden, i första hand i samband med

upphandling av stora komplexa system inom försvars-,

bygg- och kollektivtransportområdena. Offentlig

teknikupphandling ansågs också ha en viktig roll att

fylla när det gäller att driva på den tekniska

utvecklingen inom områden där samhället har viktiga

intressen att främja, såsom energisparande, miljö

och trafiksäkerhet. Utrymmet för att använda

teknikupphandling ansågs emellertid ha minskat till

följd av ändrade villkor för produktutveckling.

Utrednings- och remissmaterialet föranleder, enligt

uppgift från Näringsdepartementet, inga direkta

åtgärder, utan materialet kommer att användas i

eventuella framtida tvärprojekt på t.ex. miljö-

eller energiområdet. Beträffande noteringen i

motionen om kanalisering av 1 % av all statlig

teknikupphandling till små och medelstora företag

kan nämnas att i Sverige skulle detta stå i strid

med lagen (1992:1317) om offentlig upphandling.

I motion 2000/01:N324 (kd) tas också det

immaterialrättsliga området upp, och det föreslås

att ägare av immateriella rättigheter skall ges

bättre ekonomiska möjligheter att försvara sin rätt

till patent och varumärke genom ett bättre

försäkringsskydd. Regeringen aviserade i 1999 års

ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100) att

möjligheterna att införa en patentintrångsförsäkring

skall undersökas. Frågan är under beredning i

Regeringskansliet och har också uppmärksammats på

EU-nivå.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är en viktig del av

näringspolitiken att på olika sätt främja bildandet

av nya företag och tillväxten hos befintliga

småföretag. Därvid är kompetensutveckling och

rådgivning till företagare viktiga beståndsdelar.

Utskottet kan således instämma i mycket av det som

anförs i de här aktuella motionerna. Samtidigt kan

konstateras att statsmakterna vidtagit olika

åtgärder och att beredning avseende ytterligare

insatser pågår.

När det gäller åtgärder för att bistå invandrare

som vill starta företag anser utskottet - i likhet

med vad som påpekas i några av de här aktuella

motionerna - att detta är ett mycket angeläget

område. Här har NUTEK, som nyss nämnts, ett par

uppdrag som skall redovisas till sommaren och hösten

2001.

Beträffande kompetensutveckling vill utskottet

hänvisa dels till den verksamhet som redan för

närvarande bedrivs av NUTEK och ALMI, dels till

pågående beredningsarbete inom Regeringskansliet och

NUTEK.

Det immaterialrättsliga området tas upp i en

motion. Utskottet hänvisar i detta avseende till

arbete beträffande patentintrångsförsäkring inom

Regeringskansliet och inom EU.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet de

här aktuella motionerna i berörda delar.

Kapitalförsörjning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om olika

insatser för att underlätta

kapitalförsörjningen för framför allt

småföretag samt uppfinnare och innovatörer

med hänvisning till pågående utrednings- och

beredningsarbete. Jämför reservation 6 (m,

kd, c, fp).

Motionerna

Frågan om införande av s.k. inkubatorer bör

tillföras utredningsdirektiven för

Finansdepartementets utredning om en översyn av

lagstiftningen om värdepappersfonder, anförs det i

motion 2000/01:N245 (m). Motionärerna erinrar om

riksdagsbehandlingen våren 2000 (bet.

1999/2000:NU13) av sin likartade motion. Utskottet

avstyrkte denna med hänvisning till bl.a. den

nyssnämnda utredningen. Motionärerna noterar att

Finansdepartementet räknat med att utredningsarbetet

påbörjas först under hösten 2000 och uppger att

utredningen, enligt vad de erfarit, inte kommer att

behandla den typ av fonder som tas upp i motionen.

Det slags nyföretagarstöd för högteknologiska

företag som förordas i motionen har som förebild en

modell som tillämpas i Israel. Detta system

inrättades i början av 1990-talet för att ge

möjlighet till utveckling av spetskompetens hos

invandrare. För närvarande finns ett nätverk av 26

självständiga inkubatorer, där hälften av platserna

är vikta för nya invandrare. Rapporter pekar på goda

resultat av verksamheten, sägs det i motionen. I en

tillämpning av den israeliska modellen i Sverige

föreslås staten och näringslivet avsätta medel till

en fond med uppgift att reducera risken för s.k.

groddinvesterare. Fonden, som skall vara oberoende,

skall ges i uppdrag att samverka med teknologiska

inkubatorer vilka hjälper till att utveckla

entreprenörers innovationsidéer. Medel från fonden

återbetalas av de företag som överlever med

royaltyer på omsättningen.

I motion 2000/01:N233 (v) begärs tillkännagivanden

i tre avseenden, nämligen om inrättande av en

kunskapsbank, om riskkapital och de större

företagens roll och om tillväxt genom kunnigt

kapital. Investmentbanken Merrill Lynch har rankat

Sverige som det bästa tillväxtlandet i världen, men

när det gäller tillgång på riskkapital hamnar

Sverige först på 13:e plats, säger motionärerna. De

pekar på att riskkapitalet är ojämnt fördelat mellan

olika delar av landet och mellan olika branscher.

Motionärerna framhåller goda exempel, såsom områdena

Gnosjö och Emilien i Italien samt musikverksamheten

Rockparty i Hultsfred, som har tagit initiativ till

en ny typ av kreditgarantiförening, vilken skall gå

i borgen för småföretagare på orten som inte anses

solventa av de traditionella finansinstituten. Även

staten bör hjälpa till med att skapa plattformar för

nyföretagare utanför de befintliga, anför

motionärerna och framför följande förslag: spridande

av erfarenheter från Emilien och Gnosjö, inrättande

av en kunskapsbank, upptagande av diskussioner på

såväl lokal som statlig nivå med de större företagen

om bidrag med riskkapital till otraditionella

satsningar samt genomförande av förslag framlagda i

Riksrevisionsverkets rapport Tillväxt genom kunnigt

kapital (RRV 2000:18) om hur staten kan bidra med

rådgivning och stöd genom samarbete med små

riskkapitalbolag och genom en ökning av antalet

sådana bolag.

En utredning bör tillsättas med uppdrag att

föreslå inrättande av ett uppfinnarkreditiv, anförs

det i motion 2000/01:N236 (kd). En rapport från EU

har visat att Sverige är mest innovationsvänligt

inom unionen - i 12 av 16 studerade faktorer är

Sverige ca 20 % bättre än övriga EU-länder,

konstaterar motionären. Han anser dock att det bör

bli lättare för svenska entreprenörer och

innovatörer att få tillgång till riskvilligt kapital

genom införande av en möjlighet att i

utvecklingsfasen av en uppfinning, ett

tjänsteprojekt eller en innovativ verksamhet få låna

riskvilligt kapital mot en statlig borgen. Om idén

kommer fram till exploatering, tillverkning och

marknadsföring skall kreditivet lyftas av mot

finansiering i lämpligt kreditinstitut, anför

motionären. Det förordade uppfinnarkreditivet

jämställs med ett byggnadskreditiv.

I partimotion 2000/01:N267 (c) begärs

tillkännagivanden i tre avseenden, nämligen om

skapande av fonder och bolag för medel till produkt-

och företagsutveckling, om utveckling av fonder och

modeller för riskkapitalförsörjning och om

förbättrad utformning av stödet vid start av

företag. Staten bör tillföra medel till de

föreslagna fonderna och bolagen, bl.a. genom kapital

som frigörs vid försäljning av statliga företag,

anför motionärerna. Insatser som bör ges stöd är

rådgivning kring patent och företagsbildningar,

försäljning av patent, företagskuvöser och

riskkapitalförsörjning för mikroföretag. I de nämnda

fonderna och bolagen skall även enskilda och företag

kunna placera pengar på skattemässigt förmånliga

villkor. Bolagen och fonderna, som skall styras

regionalt, är avsedda att ersätta en del av den

berörda nuvarande näringspolitiken. Tillgången på

riskkapital i Sverige är för närvarande god för

större företag och i tätortsområden, men problemen

är stora för småföretagare på landsbygden som

behöver såddkapital, speciellt för kvinnor, ungdomar

och invandrare, säger motionärerna. Centerpartiet

anser att tillgången på riskkapital måste

förbättras, speciellt inom de regioner och

affärsområden där det för närvarande är svårt att

finna kapital. Förutom fonder som - enligt

Centerpartiet - bör skapas genom avsättning av delar

av vinsterna från vattenkraften bör ytterligare

riskkapitalförsörjning stimuleras, t.ex. genom olika

modeller för lokalt riskkapital, lokala fonder,

nätverksbanker och kreditgarantiföreningar. I

motionen föreslås också att starta-eget-bidraget

skall utformas så att en större del betalas ut i ett

tidigt skede för att sedan fasas ut när företaget

börjar generera inkomster som kan täcka en större

del av kostnaderna.

I motionerna 2000/01:Sf617 (fp) och 2000/01:A217

(fp) begärs att mikrolån för blivande småföretagare

skall införas. Det krävs lättnader för småföretagare

om den höga och långvariga arbetslöshet som drabbar

invandrarbefolkningen skall kunna avskaffas, anför

motionärerna. Brist på kapital är ett hinder inte

bara för långvarigt arbetslösa människor utan egna

besparingar, utan också för aktiva och relativt

välbeställda individer, säger motionärerna och anger

som exempel att svenska uppfinnare ofta påstår att

de måste sälja sina patent utomlands, eftersom de

inom Sverige inte finner finansiering för prov och

marknadsföring.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att

stimulera inrättandet av lokala börser, banker och

kreditgarantiföreningar, anförs det i

partimotionerna 2000/01:N383 (mp) och 2000/01:N388

(mp). Riskkapitalets fördelning uppvisar stora

regionala obalanser, säger motionärerna. För företag

i heta tillväxtbranscher och börsnoterade företag i

storstäderna är kapitalförsörjningen inte något

större problem, men för dem i traditionella

branscher, i skogslänens inland och för de små och

medelstora företagen förhåller det sig tvärtom. För

de sistnämnda är det, enligt motionärerna, tre

omständigheter som är av betydelse. Den första

handlar om att den privata kapitalmarknaden inte är

särskilt benägen att ta risker, särskilt i

företagens tidiga utvecklingsskeden, före

kommersialisering. Den andra är att små företag har

lägre soliditet än större, och den tredje handlar om

bristande konkurrens i banksektorn. Motionärerna

hänvisar till olika modeller för lokala börser,

banker och kreditgarantiför-eningar i Australien,

Frankrike och Italien.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 2000 motioner som behandlade

frågor om kapitalförsörjning, likartade vissa av de

här aktuella (bet. 1999/2000:NU13). Utskottet

framhöll att frågan om kapitalförsörjning för

småföretag intar en central ställning inom

näringspolitiken. Utskottet förutsatte att flera av

de aktuella frågorna skulle komma att bli föremål

för behandling i det utrednings- och

beredningsarbete som då bedrevs inom

Näringsdepartementet. Vidare hänvisades till ett

utredningsarbete inom Finansdepartementet rörande

värdepappersfonder och andra företag som erbjuder

möjlighet till kollektiva investeringar.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

framförde i en reservation sina synpunkter i frågan.

Det finns ett stort utbud av lån och stöd till

företag som administreras av statliga myndigheter,

bolag och stiftelser. I utredningsrapporten Statens

åtgärder för fler och växande företag av

direktörerna Elisabet Annell och Peter Nygårds

behandlades riskkapitalförsörjningen för småföretag.

Där sägs (s. 67) att staten under senare år har

vidtagit i huvudsak två slags åtgärder för att

underlätta för småföretag att få tillgång till

externt ägarkapital. Staten har vidtagit åtgärder

för att mer allmänt förbättra förhållandena för de

aktörer som tillhandahåller riskkapital inom

småföretagssektorn, genom att t.ex. stödja

utvecklingen av regionala aktiemarknader och införa

lättnader i dubbelbeskattningen av aktier. Vidare

har staten genomfört direkt riktade insatser för att

komplettera den privata marknaden.

I den nyssnämnda utredningsrapporten redovisades -

baserat på Företagsstödsutredningens betänkande

Kompetens och kapital (SOU 1996:69) - följande

förteckning över olika organisationer som har till

uppgift att tillhandahålla kapital, ge service till

och i övrigt främja utvecklingen av små och

medelstora företag (helt eller delvis statlig

organisation anges med ett S inom parentes):

Centrala aktörer: NUTEK och VINNOVA efter den

nyligen beslutade nya organisationsstrukturen på det

näringspolitiska området (S), Exportkreditnämnden

(S), Sveriges exportråd (S), Glesbygdsverket (S),

Invest in Sweden Agency - ISA (S),

Arbetsmarknadsstyrelsen - AMS (S), Stiftelsen

Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet -

STATT (S), Stiftelsen Svensk Industridesign (S),

Industriforskningsinstitut (S), ALMI (S), 6:e AP-

fonden (S), Forskningsstiftelserna (S), Stiftelsen

Industrifonden (S), EU:s ramprogram för FoU,

Europeiska investeringsbanken och Europeiska

investeringsfonden, Nordiska investeringsbanken (S),

Stiftelsen Innovationscentrum, Svensk-Norsk

Industrifond (S) och Connect Sverige.

Regionala aktörer: ALMI:s dotterbolag (S),

länsarbetsnämnderna (S), exportcentrum (S),

industriella utvecklingscentrum, länsstyrelserna och

självstyrelseorganen (S), landstingen, produktråd,

Norrlandsfonden (S), universitet och högskolor (S),

Euro Info Centres (S), EU:s strukturfonder och

gemenskapsinitiativ, teknikbrostiftelser,

teknikparker, lokala kooperativa utvecklingscentrum

(LKU), Business and Innovation Centres (BIC),

Innovation Relay Centres (IRC), Handelskammare och

Connect - Stockholm, Skåne, Väst.

Lokala aktörer: Arbetsförmedlingarna (S),

kommunala näringslivsorgan, lokala sammanslutningar,

Nyföretagarcentrum och Jobs & Society.

Dessutom tillkommer banker, finansbolag,

revisionsbyråer etc.

NUTEK har, som tidigare beskrivits, i

regleringsbrevet för år 2001 fått i uppdrag att,

tillsammans med ALMI, göra en samlad redovisning av

erfarenheter och möjligheter för särskilda grupper

av småföretagare att utnyttja de finansiella

lånesystem som finns för närvarande. Speciellt bör

belysas kvinnors, ungdomars och invandrares

möjligheter att få lån till företagande inom

särskilt tjänstesektorn. Den samlade redovisningen

bör belysa de olika lånesystemens betydelse för

gruppernas möjligheter att starta och driva företag,

liksom erfarenheter och resultat av olika låneformer

som utnyttjas av dessa grupper. Redovisningen skall

också omfatta en analys av huruvida attityder och

hantering i samband med låneansökan innebär

särskilda svårigheter för någon eller några av de

berörda grupperna. Om den samlade redovisningen

skulle visa att problem existerar, skall verket

lämna förslag till åtgärder för en förbättrad

långivning och insatser för att förbättra attityden

i lånehanteringen för berörda grupper. En

slutrapport skall lämnas till regeringen den 30

september 2001.

NUTEK har därutöver fått i uppdrag att tillsammans

med ALMI och i nära samråd med Stiftelsen

Industrifonden komma med förslag till hur samverkan

mellan NUTEK och stiftelsen skall utvecklas. En

redovisning skall lämnas till Näringsdepartementet

senast den 30 juni 2001. Ett motsvarande uppdrag har

lämnats avseende Stiftelsen Innovationscentrum.

I regleringsbrevet för år 2001 för NUTEK har

vidare under anslaget Näringslivsutveckling (38:2)

tagits upp 73 miljoner kronor under en särskild

anslagspost (1) för s.k. såddfinansiering. Medel

från denna anslagspost får användas för att täcka

såddfinansiering i enlighet med förordningen (1995:

1254) om statligt stöd till teknisk forskning,

industriellt utvecklingsarbete och

uppfinnarverksamhet.

Institutet för tillväxtpolitiska studier har i

regleringsbrevet för år 2001 fått i uppdrag att

studera hur andra länder stödjer

kapitalförsörjningen i småföretag. Studien skall

utmynna i en kartläggning och en beskrivning av

exempel på effektiva åtgärder. Sådan åtgärders

förhållande till EG:s statsstödsregler och hur

problemen kring gränsdragningen mellan finansiering

på marknadsmässiga grunder respektive finansiering

med subventionsinslag har lösts i olika länder skall

därvid också belysas. Uppdraget skall redovisas

senast den 20 december 2001.

Frågor om kapitalförsörjning till företag kommer

också att aktualiseras inom ramen för arbetet med

den regionalpolitiska propositionen. Denna avses bli

avlämnad till riksdagen under hösten 2001.

Några motioner behandlar frågan om s.k.

mikrokrediter. Ett antal av de aktuella lånen och

stöden kan ges med relativt små belopp. ALMI:s

nyföretagarlån kan beviljas med som lägst 50 000 kr,

och de särskilda kvinnolånen och lån till unga

företagare kan beviljas med lånebelopp ned till 25

000 kr.

I några motioner tas upp frågor om statligt

engagemang i regionala och lokala fonder för

småföretagsutveckling och speciella

värdepappersfonder som investerar i företag i mycket

tidiga skeden (s.k. entreprenörsfonder). NUTEK och

Sveriges Industriförbund presenterade under hösten

1998 rapporten Entreprenörsfonder - riskkapital till

växande småföretag (N1999/4291/NL). I rapporten

föreslås att regler om s.k. slutna, tidsbegränsade

värdepappersfonder skall införas i syfte att

underlätta riskkapitalinvesteringar i tidiga skeden.

Regeringen beslöt i december 1999 att tillkalla en

särskild utredare (lagman Anders Nordström) - med

uppdrag (dir. 1999:108) att göra en översyn av

lagstiftningen om värdepappersfonder och andra

företag som erbjuder möjlighet till kollektiva

investeringar. I uppdraget ingår att analysera om

det finns behov av att skapa ytterligare

förutsättningar för etablering av slutna fondföretag

- i synnerhet för investeringar i riskkapital - och

i förekommande fall ge förslag till lagstiftning

samt i detta sammanhang även analysera de

institutionella förutsättningarna vad gäller

schablonbeskattning av värdepappersfonder. I

utredningsdirektiven nämns särskilt förslaget från

NUTEK och Industriförbundet. En väl fungerande

riskkapitalförsörjning är enligt regeringens mening

av stor betydelse för att främja nyföretagande och

tillväxt i små och medelstora företag, sägs det i

direktiven. Den särskilde utredaren utsågs först

under hösten 2000, varför avrapporteringstidpunkten

- som i direktiven angavs till den 30 juni 2001 -

har skjutits fram ett år till den 30 juni 2002.

Beträffande förslaget i motion 2000/01:N245 (m) om

en utveckling av inkubatorer enligt israelisk modell

kan noteras att den nyssnämnda översynen av

lagstiftningen om värdepappersfonder syftar till att

generellt förbättra de institutionella

förutsättningarna för etablering och uppbyggnad av

fonder, vilket bör underlätta privata satsningar

inom detta område. Det finns för närvarande ett

antal privata företag som bedriver verksamhet som

liknar den som beskrivs i motionerna.

Utskottets ställningstagande

Frågan om kapitalförsörjning för småföretag intar en

central ställning inom näringspolitiken. Enligt

utskottets bedömning kan det för närvarande inte

sägas föreligga någon generell brist på kapital för

start eller tillväxt av företag. Däremot kan problem

uppstå för olika grupper och i vissa delar av

landet.

Som redovisats pågår olika aktiviteter med

relevans för frågan om kapitalförsörjning. NUTEK har

sålunda getts i uppdrag att, tillsammans med ALMI,

belysa och analysera olika gruppers - kvinnors,

ungdomars och invandrares - möjligheter att få lån

till företagande. Om det bedöms erforderligt skall

förslag till åtgärder lämnas. Uppdraget skall

redovisas hösten 2001. Även frågan om samverkan med

stiftelserna Industrifonden och Innovationscentrum

omfattas av regeringsuppdrag till NUTEK och ALMI.

Institutet för tillväxtpolitiska studier har ett

uppdrag att studera hur andra länder stöder

kapitalförsörjningen i småföretag.

När det gäller frågan om inrättande av fonder,

riskkapitalbolag och kreditgarantiföreningar vill

utskottet hänvisa till den utredning som regeringen

tillsatt med uppdrag att göra en översyn av

lagstiftningen om värdepappersfonder och andra

företag som erbjuder möjlighet till kollektiva

investeringar. På grund av att tillsättandet av

utredningsman skedde först under hösten 2000 har

tidsplanen för utredningen förskjutits, och

avrapportering skall nu ske sommaren 2002.

Utskottet vill också framhålla att frågor rörande

kapitalförsörjning för småföretag kommer att

aktualiseras i den regionalpolitiska proposition som

planeras till hösten 2001.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet de här aktuella motionerna i berörda

delar.

Industriella utvecklingscentrum

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå två motioner rörande

industriella utvecklingscentrum med

hänvisning till pågående beredningsarbete.

Motionerna

Möjligheterna att inrätta industriella

utvecklingscentrum (IUC) i nya branscher bör utökas,

anförs det i motion 2000/01:N292 (s). IUC är en

satsning som tillvaratar en speciell kompetens på en

ort, som medverkar till forskning och utveckling och

som kan stödja utvecklingen inom nya och befintliga

företag inom vissa sektorer, säger motionärerna. De

anser att det därför är av stor betydelse att IUC

tilldelas resurser, men också att IUC etableras inom

fler områden utanför den traditionella

verkstadsindustrin. Detta sker för närvarande i viss

omfattning, t.ex. inom områdena musik, mat, idrott,

etc. För att påskynda denna utveckling kan det vara

motiverat med en regeländring för IUC för att bättre

anpassa modellen till tjänsteföretag, anför

motionärerna.

IUC-bolagen bör ges möjligheter att fortsätta och

vidareutveckla det s.k. UPA-uppdraget (UPA står för

uppsökande, produktutveckling och avknoppning), som

hittills skett i avtal med Näringsdepartementet,

anförs det i motion 2000/01:N301 (s). Motionärerna

redovisar sifferuppgifter avseende IUC-bolagen under

perioden 1997-2000 och betecknar satsningen som

framgångsrik. Sammantaget sägs utformningen av UPA-

uppdraget kunna bilda stommen i ett nytt svenskt

initiativ inom näringspolitiken. Motionärerna

framhåller att nätverksstrukturen ger varje enskilt

IUC-bolag möjlighet att åta sig utvecklingsuppdrag

där regional förankring och nationell spridning är

en förutsättning för resultat samt möjlighet att

hålla kostnaderna på en låg nivå.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet behandlade frågan om IUC senast i

anslagsbetänkandet 2000/01: NU1 i anslutning till

anslaget Näringslivsutveckling (s. 62) och

redovisade följande. IUC är fristående aktiebolag

med näringslivet som majoritetsägare, varvid små och

medelstora företag utgör merparten. Fackföreningar

och kommuner finns ofta också med i ägarkretsen.

Verksamheten är fokuserad på industriell och

regional tillväxt genom affärsmässiga

utvecklingsprojekt inom områdena kompetens,

produkter, processer och teknik. IUC-verksamheten

är, framhöll utskottet, en typ av näringspolitisk

åtgärd som förefaller vara väl avpassad till de krav

som de berörda småföretagen ställer. Varje

framgångsrik IUC-etablering vilar, enligt konceptet,

på initiativ och engagemang underifrån, dvs. såväl

analysarbetet som själva bildandet av ett IUC har

drivits av de berörda företagen själva.

Utskottet ansåg att det är viktigt att staten även

framöver på olika sätt kan stödja den verksamhet som

IUC bedriver. Utskottet hade erfarit att Verket för

näringslivsutveckling skulle komma att få i uppgift

att vara samordnare på nationell nivå av den

statliga upphandlingen av vissa verksamheter vid

IUC. Vidare betonade utskottet att den typ av

underifrån och regionalt initierad verksamhet som

IUC representerar är ett värdefullt inslag i

näringspolitiken. Riksdagen följde utskottet.

NUTEK skall enligt sin instruktion (1999:1178)

vara samordnare på nationell nivå av den statliga

upphandlingen av vissa verksamheter vid IUC.

Myndigheten skall överta ansvaret för att beställa

tjänster inom ramen för det s.k. UPA-uppdraget från

IUC-nätverken och, enligt vad som sades i

budgetpropositionen för år 2001 bör det vara en

uppgift även för VINNOVA att medverka i

finansieringen. Enligt regleringsbrevet för år 2001

för NUTEK skall verket och ALMI tillsammans med IUC-

nätverken, i samråd med andra aktörer, lämna förslag

på hur verksamheten med IUC kan samordnas och

utvecklas. Utvecklingen av detta arbete skall

redovisas till Näringsdepartementet senast den 31

mars och den 30 juni 2001. I regleringsbrevet sägs

att medel från anslagsposten (2) Information,

rådgivning, mötesplatser och nätverk under anslaget

Näringslivsutveckling (38:2) får användas till IUC

för finansiering av UPA-uppdraget. De orter/nätverk

som startade under år 2000 garanteras därvid för år

2001 totalbeloppet 30 miljoner kronor, vilket skall

fördelas i proportion till de av regeringen

beviljade bidragen för år 2000. Övriga IUC kommer,

enligt uppgift från Näringsdepartementet, att under

det halvår som utredningen om samordning pågår

erhålla UPA-medel.

Näringsminister Björn Rosengren besvarade i

januari 2001 en fråga (2000/01:487) av Lars Hjertén

(m) om vilka åtgärder han avser att vidta för att de

företag som drivs med hjälp av lån som förmedlats av

IUC skall kunna fortleva. I sitt svar sade

näringsministern att IUC-verksamheten har visat sig

vara ett efterfrågat och kostnadseffektivt

instrument för att stödja småföretagsutveckling. Han

erinrade om de många positiva följdeffekter som IUC-

verksamheten genererat utanför UPA-uppdraget och

nämnde som exempel den omfattande utbildning som

IUC-nätverken skapat och som riktar sig direkt till

småföretagen. Han meddelade att regeringen inte har

beslutat stoppa utbetalningar av IUC-lån och

redogjorde för det ansvar som NUTEK har på området

och som här nyss redovisats. Han betonade att den

typ av underifrån och regionalt initierad verksamhet

som IUC representerar är ett värdefullt inslag i

näringspolitiken. Det är viktigt att staten även

framöver på olika sätt kan stödja den verksamhet som

IUC bedriver, varför det blir en viktig uppgift för

den nya myndigheten att vidareutveckla IUC-

verksamheten på de sätt och villkor som regeringen

banat väg för, sade näringsministern avslutningsvis.

I februari 2001 besvarade näringsminister Björn

Rosengren vidare en interpellation (2000/01:213) av

Maria Larsson (kd) om framtiden för IUC. Svaret var

likartat med det nyss redovisade frågesvaret. I den

efterföljande debatten gjorde näringsministern

följande fyra konstateranden:

- Försöksverksamheten med IUC har upphört, och

UPA-uppdragen kommer framgent att upphandlas av

NUTEK. Det rörde sig om ett projekt som skulle

drivas under en tid och sedan inte fortsätta, utan

verksamheten skulle bära sina egna kostnader.

- De IUC som bildades under år 2000 garanteras 30

miljoner kronor för år 2001.

- Näringsministern uppgav att staten från tidigare

bildade IUC under första halvåret 2001 kommer att

upphandla verksamhet på i storleksordningen ca

35 miljoner kronor.

- Samtalen mellan NUTEK, ALMI och IUC kommer att

bidra till en långsiktig lösning av finansiering för

IUC. Följande frågor skall därvid besvaras: Hur

skall man ta till vara lärdomar och kompetens från

IUC-projektet? Vilka förändringar får göras i

villkorsavtalet? Är det lämpligt att göra

omviktningar inom UPA, som står för uppsökande,

produktutveckling och avknoppning? (Det har lagts

ned mycket resurser på den uppsökande delen, och det

är möjligt att mer resurser skall läggas på

avknoppning.) Skall den nuvarande fördelningen på

industri och upplevelse vara oförändrad

fortsättningsvis? Vad kan verket upphandla av IUC-

nätverket? Är verkets uppdrag att höja IT-

kompetensen i småföretagen lämpligt? Hur kan NUTEK:s

befintliga såddlån förmedlas av IUC? Hur kan vidare

ALMI:s befintliga risklån förmedlas av IUC?

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis betona att den typ av

underifrån och regionalt initierad verksamhet som

IUC representerar är ett värdefullt inslag i

näringspolitiken. IUC-verksamheten är, enligt

utskottets mening, en typ av näringspolitisk åtgärd

som är väl avpassad till de krav som de berörda

småföretagen ställer. IUC är fristående aktiebolag

med näringslivet som majoritetsägare, varvid små och

medelstora företag utgör merparten. Fackföreningar

och kommuner finns ofta också med i ägarkretsen.

Verksamheten är fokuserad på industriell och

regional tillväxt genom affärsmässiga

utvecklingsprojekt inom områdena kompetens,

produkter, processer och teknik. Varje framgångsrik

IUC-etablering vilar, enligt konceptet, på initiativ

och engagemang underifrån, dvs. såväl analysarbetet

som själva bildandet av ett IUC har drivits av de

berörda företagen själva.

Utskottet anser att det är viktigt att staten även

framöver på olika sätt kan stödja den verksamhet som

IUC-konceptet innebär. Det är också positivt om IUC

kan etableras inom flera branscher utanför den

traditionella industrisektorn. Så har, som noteras i

en av motionerna, redan skett i viss utsträckning

inom områdena musik, mat och idrott. Som redovisats

har NUTEK getts i uppgift att vara samordnare på

nationell nivå av den statliga upphandlingen av

vissa verksamheter vid IUC. NUTEK skall vidare

tillsammans med ALMI och IUC under våren och

sommaren 2001 lämna förslag på hur verksamheten med

IUC kan samordnas och utvecklas. Näringsminister

Björn Rosengren har nyligen i en

interpellationsdebatt redogjort för det statliga

stöd som IUC kan påräkna under den tid som NUTEK:s

uppdrag pågår.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet

att det inte är påkallat med något uttalande av

riksdagen i frågan och avstyrker därmed de båda här

aktuella motionerna.

Design

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå två motioner om ökade

insatser på designområdet med hänvisning till

pågående beredning av en utvärdering och en

utredning i frågan.

Motionerna

Det behövs en markering till centrala myndigheter

inom det näringspolitiska området att inom ramen för

tillgängliga medel återskapa möjligheterna till

designcheckar, anförs det i motion 2000/01:N230 (s).

Checkarna förmedlades av regionkontoren hos

Stiftelsen Svensk Industridesign och utgick med

högst 50 % och högst 25 000 kronor av en företagares

utgift för designinsatsen. ALMI svarade för

finansieringen, som uppgick till 3,3 miljoner kronor

per år. Erfarenheterna av designcheckarna är mycket

goda, säger motionärerna och konstaterar med

beklagande att de trots detta avvecklades år 2000

efter beslut av ALMI:s styrelse. Motionärerna finner

det beklagligt att en näringspolitiskt angelägen

verksamhet avvecklades utan politisk prövning.

Designcheckarna har givit företagare, som tidigare

varit främmande för att arbeta tillsammans med

designer, möjligheter till samarbete och bidragit

till att kompetensen i företagen stärkts, säger

motionärerna. De anser att de insatser som görs från

statligt håll för att främja svensk design är mycket

begränsade och jämför med länder som Finland,

Tyskland, Danmark och Storbritannien. Det är

praktiskt möjligt att återuppta arbetet med

checkarna, genom Svensk Industridesigns regionala

organisation, anför motionärerna avslutningsvis.

Det behövs ytterligare insatser för att stärka

designens och formgivningens roll för att utveckla

företagsamheten, anförs det i motion 2000/01:N374

(s). Motionärerna finner det glädjande att

regeringen har satt ökad fokus på dessa frågor; år

1998 antog riksdagen ett program för arkitektur,

formgivning och design, och en utredning om statens

ansvar för formgivning och design har just

avslutats. Motionärerna anser dock att detta inte

räcker och att inte minst de små företagen behöver

stöd. Det behövs en bättre samverkan mellan olika

sektorer, såsom utbildning, kultur och företagande,

både nationellt och lokalt, anför motionärerna. De

anser att ansvaret för detta bör ligga hos

Näringsdepartementet.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 2000 en motion om

designcheckar, liknande en av de här aktuella

motionerna (bet. 1999/2000:FiU20). I

näringsutskottets yttrande till finansutskottet

(1999/2000:NU6y) hänvisade utskottet till en

utvärdering av Stiftelsen Svensk Industridesign

(SVID) som Näringsdepartementet då avsåg fatta

beslut om och som skulle rapporteras under hösten

2000.

Staten stöder designfrämjande verksamhet i främst

små och medelstora företag via SVID. Denna har i

uppgift att främja, generera och förmedla kunskap

och kompetens inom industriell design som ett medel

för att öka konkurrensförmågan och lönsamheten i

svenskt näringsliv. I regleringsbrevet för NUTEK för

år 2001 tas under anslaget Näringslivsutveckling

(38:2) 10 miljoner kronor upp för bidrag till

stiftelsen. I regleringsbrevet sägs att små och

medelstora företag särskilt bör uppmärksammas.

Vidare sägs att arbetssättet för industriell design

bör inriktas mot ytterligare regionalisering, och

att rådgivningen även bör inriktas mot andra

designkomponenter. Stiftelsen arbetar rikstäckande

inom två insatsområden, nämligen kontakt och

rådgivning samt kunskap och kompetensutveckling.

Kontakt- och rådgivningsverksamheten bedrivs vid

fyra regionkontor.

Den nämnda utvärderingen utfördes av

konsultföretaget BDO Consulting Group. Uppdraget

bestod av följande:

- utvärdering av huruvida SVID:s insatser har lett

till att målen för verksamheten har uppfyllts samt

vilka medel som har använts för att så skall ske,

- utvärdering av vilka effekter SVID:s olika

insatser har haft för företagen, särskilt på längre

sikt,

- utvärdering av hur systemet med designcheckar

har fungerat,

- kartläggning av vilka andra privata och

offentliga aktörer som arbetar med liknande typ av

verksamhet inriktad på industriell design,

- analys av och förslag till hur SVID:s verksamhet

på lämpligaste sätt skall kopplas till den framtida

organisationen inom näringspolitiken.

Konsultföretaget avlämnade sin rapport, Utvärdering

av Stiftelsen Svensk Industridesign (SVID) i

november 2000. Slutsatserna och rekommendationerna

sammanfattades i följande tio punkter:

- Öka tydligheten beträffande form- och

designfrågornas roll och hemvist.

- Förtydliga målen och klargör

ansvarsfördelningen.

- Minska komplexiteten och öka samordningen.

- Förbättra regeringens styrning av SVID.

- Förbättra uppföljning och utvärdering.

- Öka långsiktigheten och den finansiella

uthålligheten.

- Ge utrymme för finansiellt stöd till industriell

design.

- Öka synligheten och förstärk varumärket.

- Utvidga samarbetet med universitet och

högskolor.

- Stöd och utnyttjande av ny teknik.

Den intervjuundersökning som konsultföretaget

genomförde gav stöd för att designcheckarna har

varit ett värdefullt instrument för att öppna dörren

för företag som tidigare inte haft erfarenhet av att

arbeta med industridesigner. Konsultföretaget drar i

rapporten slutsatsen att man bör förfoga över olika

verktyg för att underlätta för företagare att

integrera designaspekter i utvecklingen av sin

verksamhet.

Rapporten bereds för närvarande inom

Näringsdepartementet. Beredningen samordnas med

beredningen av den till Kulturdepartementet hörande

Form- och designutredningens betänkande Statens

insatser för form och design (SOU 2000:75), som

nyligen har varit föremål för remissbehandling. I

samråd med Svensk Industridesign undersöks hur man

kan gå vidare med förslag som ytterligare främjar

användandet av industridesign som konkurrensmedel.

Näringsminister Björn Rosengren besvarade i

februari 2001 en interpellation (2000/01:204) av

Inger Lundberg (s) om designinsatser i företag. Han

inledde med att säga att han - i den nya

kunskapsekonomin, där såväl kostnader som kvalitet

utjämnas alltmer mellan olika nationer - är

övertygad om att andra värdeskapande faktorer såsom

design blir en allt viktigare faktor för

näringslivets konkurrenskraft. Han redogjorde för de

insatser som görs via Svensk Industridesign och

nämnde att Näringsdepartementet har stött det s.k.

Ekodesignprojektet, som drivs av Svensk

Industridesign. Ekodesign ingår i ett NUTEK-projekt

om miljöanpassad produktutveckling som syftar till

att främja en hållbar utveckling. Regeringen har

sammanlagt satsat drygt 1 miljon kronor i

Ekodesignprojektet. Näringsministern nämnde vidare

att Näringsdepartementet medverkar i en

interdepartemental arbetsgrupp, med uppgift att

verka för ett samordnat, statligt agerande inom

områdena arkitektur, formgivning och design.

Näringsministern noterade att Svensk

Industridesign tidigare förfogat över ytterligare

ett instrument för att främja industridesign,

nämligen designcheckar. Han redogjorde för den

nämnda utvärderingen av Svensk Industridesign och

erinrade också om Form- och designutredningens

betänkande. Näringsdepartementet bereder för

närvarande frågan tillsammans med

Kulturdepartementet i syfte att ta fram förslag som

ytterligare främjar användandet av industridesign

som konkurrensmedel.

Avslutningsvis sade näringsministern när det

gäller designcheckar att tanken med helhetssynen på

designfrågorna har varit att man inte skall bryta ut

något, utan allt skall ligga som delar i

produktutveckling och utformning. Han noterade att

regeringen inte har avvisat tanken på designcheckar,

men att den vill bereda frågan ur ett

helhetsperspektiv. Han uppgav att regeringen under

våren 2001 skall återkomma i frågan.

Näringsministern delade uppfattningen att

designcheckar kan spela en viktig roll när det

gäller småföretag och även i regionalpolitiken.

Svensk Industridesign har inför utskottet

informerat om sin verksamhet.

Utskottets ställningstagande

Den designfrämjande verksamheten har, enligt

utskottets mening, en given plats inom

näringspolitiken. En produkts design kan ofta vara

den avgörande faktorn för framgång på marknaden -

såväl på hemmamarknaden som på exportmarknaden.

Frågan om den framtida utformningen av de statliga

insatserna för att främja design är som nämnts

föremål för beredning inom Regeringskansliet, med

anledning av dels utvärderingen av Svensk

Industridesign, dels Form- och designutredningens

betänkande. Näringsminister Björn Rosengren har

nyligen i en interpellationsdebatt utlovat att

regeringen under våren 2001 skall återkomma i

frågan. Mot denna bakgrund kan utskottet inte se

något behov av ett riksdagsuttalande i saken och

avstyrker därmed motionen.

Kvinnors företagande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om ökade

insatser för att främja kvinnors företagande

med hänvisning till vidtagna åtgärder och

pågående arbete. Jämför reservation 7 (m, kd,

c, fp).

Motionerna

Ett riksdagsuttalande om ett förbättrat

företagsklimat, med inriktning på kvinnors

företagande, begärs i motion 2000/01:A806 (m). Ett

stort problem för kvinnors företagande i Sverige är

att de områden där många kvinnor skulle vilja starta

eget är föremål för statliga och i synnerhet

kommunala monopol, t.ex. barnomsorg, sjukvård,

äldreomsorg och undervisning, anför motionärerna. De

anser att ett annat problem för kvinnors företagande

är osund, kommunal konkurrens som ofta slår hårt mot

just kvinnors företagsområden. Staten och kommunerna

bör på områden där det finns en privat marknad

upphandla berörda tjänster efter ett

anbudsförfarande i fri konkurrens på lika villkor,

sägs det. Moderata samlingspartiet vill göra det

möjligt för svenska kvinnor att bli egna företagare

genom följande åtgärder: skatten på arbete och

företagande bör sänkas; arbetsmarknaden bör

avregleras och moderniseras; etableringsfriheten bör

stärkas inom sektorer som är offentliga monopol;

avknoppningar från offentligt bedriven verksamhet

bör uppmuntras; marknaden för hemnära tjänster bör

öppnas genom införande av en skattereduktion.

Kvinnors företagande bör uppmuntras och stödjas,

anförs det i partimotion 2000/01:N324 (kd). Kvinnors

företagande har en stor potential, men kvinnor har

inte samma tradition som män att driva företag och

därmed inte lika många förebilder. Det är framför

allt män som byggt upp de existerande

företagartraditionerna och

företagarorganisationerna, konstaterar motionärerna.

De anser att en ökning av kvinnors företagande kan

ge näringslivet förnyelse och ökad mångfald.

Ett ökat kvinnligt deltagande i IT-branschen bör

stimuleras, anförs det i partimotion 2000/01:N267

(c). Det är viktigt att alla ges förutsättningar att

delta i den nya tidens företagande, säger

motionärerna och refererar till nyligen presenterad

statistik från Jämställdhetsrådet för transporter

och IT, enligt vilken män är klart

överrepresenterade inom såväl utbildning som

företagande inom IT-området. Motionärerna finner

detta olyckligt och menar att en grundlig analys bör

göras i syfte att öka det kvinnliga deltagandet inom

såväl utbildningar som företagande inom IT.

Tillkännagivanden i två avseenden begärs i motion

2000/01:N295 (fp), nämligen om möjligheten att

starta företag inom sektorer där kvinnor haft en

dominerande andel av arbetsmarknaden och om att

aktivt riskkapital lättare bör kunna komma i fråga

för små företag och samhällstjänster där kvinnors

företagande kan förväntas vara frekvent. Åtgärder

och stöd som lämnas till kvinnor som vill bli

företagare måste utformas utifrån kvinnors

förutsättningar och krav, anför motionärerna. De

anser att insatser för nya företagare ofta är

utformade utifrån ett manligt tänkande och en

mansinriktad arbetsmarknad. Om kvinnor inom vård,

omsorg, utbildning och service inte ges möjlighet

att förverkliga sina idéer utanför de offentliga

monopolen hämmas mycken kvinnlig skaparkraft, menar

motionärerna. De förespråkar också skatteändringar

för att ett rikt utbud av hushållstjänster skall

möjliggöras.

I partimotionerna 2000/01:N383 (mp) och

2000/01:N388 (mp) föreslås att det skall finnas

statligt finansierade kvinnliga

affärsrådgivningscentrum i varje kommun, att den

s.k. mainstreamingen på NUTEK skall förbättras och

att villkoren för ALMI:s lån till kvinnliga

företagare skall ses över. Av de företag som startas

årligen ägs endast 23 % av kvinnor, säger

motionärerna. De noterar att många av de kvinnliga

företagarna har valt att starta företag inom vård-

och omsorgssektorn. Motionärerna anser att det bör

finnas en bättre beredskap i kommunerna för att

mobilisera kvinnors vilja att starta eget och

konstaterar att det för närvarande finns kvinnliga

affärsrådgivare i ett hundraåttiotal kommuner. Med

hänvisning till att flera enheter drivs i

projektform och att den framtida finansieringen är

osäker, föreslår motionärerna att staten skall

finansiera en utbyggnad av verksamheten, så att det

finns kvinnliga affärsrådgivare i varje kommun.

När det gäller mainstreaming inom NUTEK

konstaterar motionärerna att projektet Nationellt

resurscentrum för kvinnor (NRC) vid NUTEK har lagts

ned. För att säkerställa fortsatt mainstreaming

föreslår motionärerna följande åtgärder: personer

inom varje enhet bör ges ett särskilt ansvar för det

arbete som NRC tidigare gjort; personalen inom varje

enhet bör kontinuerligt utbildas; en grupp särskilt

kunniga och erfarna personer bör utses under en

övergångsperiod, t.ex. från Svenska Riksförbundet

Nationellt resurscentrum för kvinnor; de regionala

tillväxtavtalen bör revideras; RRV och personer från

riksförbundet bör kontinuerligt utvärdera och följa

upp hur arbetet inom NUTEK utvecklas. ALMI

administrerar företagarlån till kvinnor, konstaterar

motionärerna vidare. Dessa lån tillkom för att möta

andra behov än de som kunde lösas med de

traditionella nyföretagarlånen och innebar att

mindre summor kunde lånas, och att företagen inte

behövde drivas som aktiebolag. ALMI har senare lagt

till ett krav på att lånesökanden skall var

intresserad av tillväxt i företaget, vilket

motionärerna anser står i strid med de ursprungliga

intentionerna med lånen. Därför bör villkoren för

ALMI:s lån ses över, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 2000 motioner med förslag om

att på olika sätt främja kvinnors företagande,

liknande de här aktuella (bet. 1999/2000:NU13).

Utskottet hänvisade till de olika åtgärder som

statsmakterna vidtagit. I en reservation (m, kd, c,

fp) framfördes dessa partiers ståndpunkter i frågan.

I anslagsbetänkandet 2000/01:NU1 uppmärksammade

utskottet i anslutning till anslaget

Näringslivsutveckling frågan om vilket stöd Verket

för näringslivsutveckling framöver skall lämna till

den verksamhet som bedrivs vid regionala och lokala

resurscentrum för kvinnor runt om i landet.

Utskottet hänvisades till vad som tidigare hade

anförts i anslagsbetänkande 1999/2000: NU1 där

utskottet speciellt hade behandlat frågan om

Nationellt resurscentrum för kvinnor (NRC), vilket

tidigare bedrivits i projektform vid NUTEK. Från och

med år 2000 integrerades denna verksamhet i NUTEK:s

ordinarie verksamhet, och NUTEK tillfördes 2,5

miljoner kronor för ändamålet. Utskottet förutsatte

att detta inte skulle försvaga arbetet med att

främja kvinnors företagande och menade att det på

ett tydligt sätt borde framgå av regleringsbrevet

att den verksamhet som bedrivits inom ramen för NRC

skulle fortsätta inom NUTEK:s ordinarie verksamhet.

Utskottet hade erfarit att avsikten från det nya

verkets sida är att stöd även fortsättningsvis skall

ges till de regionala och lokala resurscentrumen och

att en inom verket central grupp med ansvar för

jämställdhetsfrågor skall följa arbetet, vilket

skulle komma att framgå av regleringsbrevet.

Utskottet framhöll betydelsen av att det viktiga

arbete som resurscentrumen bedriver inte skall ges

sämre förutsättningar än för närvarande.

Frågan om konkurrens i offentlig sektor, som

berörs i några motioner, behandlades av utskottet

hösten 2000 i anslutning till behandlingen av ett

antal motioner som väckts med anledning av den

konkurrenspolitiska propositionen (prop.

1999/2000:140, bet. 2000/01:NU4). Utskottet anförde

att regeringens arbete - som utskottet ställde sig

bakom - styrs av en klar vilja att uppnå och

upprätthålla konkurrensneutralitet mellan offentlig

och privat verksamhet. I en reservation (m, kd, c

fp) krävdes kraftfulla åtgärder från regeringens

sida för att driva på avregleringsarbetet i syfte

att skapa utrymme för privata initiativ i kommuner

och landsting.

Verket för näringslivsutveckling skall enligt sin

instruktion inom sitt verksamhetsområde bl.a. främja

jämställdhet. Enligt regleringsbrevet för år 2001

har NUTEK, som tidigare nämnts, fått i uppdrag att,

tillsammans med ALMI, göra en samlad redovisning av

erfarenheter och möjligheter för särskilda grupper

av småföretagare att utnyttja de finansiella

lånesystem som finns för närvarande. Speciellt bör

belysas kvinnors, ungdomars och invandrares

möjligheter att få lån till företagande inom

särskilt tjänstesektorn. Den samlade redovisningen

bör belysa de olika lånesystemens betydelse för

gruppernas möjligheter att starta och driva företag,

liksom erfarenheter och resultat av olika låneformer

som utnyttjas av dessa grupper. Redovisningen skall

också omfatta en analys av huruvida attityder och

hantering i samband med låneansökan innebär

särskilda svårigheter för någon eller några av de

berörda grupperna. Om den samlade redovisningen

skulle visa att problem existerar, skall verket

lämna förslag till åtgärder för en förbättrad

långivning och insatser för att förbättra attityden

i lånehanteringen för berörda grupper. En

slutrapport skall lämnas till regeringen den 30

september 2001.

Under rubriken Regionalpolitik i regleringsbrevet

sägs att Verket för näringslivsutveckling övertar

det uppdrag som Närings- och teknikutvecklingsverket

fick i regleringsbrevet för år 2000 vilket bl.a. var

att projektet Nationellt resurscentrum för kvinnor

skall bli en del av NUTEK:s ordinarie verksamhet.

Det råd/referensgrupp som är knutet till

verksamheten skall bibehållas. Verket skall förutom

uppdraget särskilt följa upp den verksamhet som

bedrivs vid regionala och lokala resurscentrum för

kvinnor. Det gäller bl.a. anslagna medel och andra

resurser för basverksamheten respektive

projektverksamheten, uppdelade på finansiärer, t.ex.

länsstyrelser, regionala självstyrelseorgan,

kommuner, landsting och Verket för

näringslivsutveckling. En redovisning av de resurser

som därmed ställts till centrumens förfogande,

uppdelade på beslutsfattare och län, för vardera

åren 1997-2000 skall redovisas till

Näringsdepartementet senast den 30 april 2001.

Verket skall även redovisa hur den förväntade

finansieringen av verksamheten (inklusive

basfinansieringen) vid regionala och lokala

resurscentrum för kvinnor beräknas för år 2001.

Verket skall samtidigt redovisa insatser och

resultat av denna inte-grering. Verket skall vidare

även i årsredovisningen för år 2001 redovisa dels

insatser och resultat av denna integrering, dels de

resurser som ställts till centrumens förfogande år

2001 fördelade på typer av projekt, län och

beslutsfattare.

Under anslagsposten (2) Information, rådgivning,

mötesplatser och nätverk under anslaget

Näringslivsutveckling (38:2) sägs i regleringsbrevet

att NUTEK:s verksamhet på området skall innefatta

stöd till kvinnliga affärsrådgivare och annan

rådgivningsverksamhet, spridning av

forskningsinsatser och annan kunskap kring kvinnors

företagande samt internationellt arbete.

I regleringsbrevet för år 2001 för anslaget

Allmänna regionalpolitiska åtgärder (33:1) under

utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling

anges under anslagspost 22:1 att NUTEK skall avsätta

lägst 26 miljoner kronor för bidrag till projekt vid

regionala och lokala resurscentrum för kvinnor i

främst nationella stödområden och EG:s

strukturfondsområden. Bidrag skall ges till

tillväxtorienterade projekt med inriktning på

näringslivsutveckling och sysselsättning samt

projekt med syfte att utveckla och implementera

kunskap om kvinnors företagande. Medlen får användas

till att dels starta nya projekt, dels

vidareutveckla tidigare projekt för att tillvarata

erfarenheter, kontaktnät och kunskaper som vunnits i

dessa.

Kvinnors företagande har varit ett prioriterat

område inom ALMI. Finansiering, t.ex. företagarlån

för kvinnor, eller rådgivning i främst strategiska

frågor har kunnat erhållas från ALMI. Företagarlånet

för kvinnor infördes i augusti 1994. Lånet kan ges

till både kvinnor som startar företag och till

kvinnor som redan driver företag. Lånen kan uppgå

till högst 150 000 kr och lägst 25 000 kr och avse

maximalt 50 % av lånebehovet. De flesta regionala

ALMI-bolagen har en särskild person med ansvar för

kvinnors företagande. De samarbetar med andra

instanser som arbetar inom samma område såsom

kommuner, länsstyrelser, resurscentrum för kvinnor,

lokala kooperativa utvecklingscentrum,

nyföretagarcentrum m.fl. ALMI genomför också sedan

flera år riktade insatser och specifika projekt för

att stödja, utveckla och synliggöra kvinnors

företagande. Sedan några år finns dessutom ett

kompetens-centrum för kvinnors företagande, placerat

hos ALMI:s regionala bolag i Södermanland.

I den ekonomiska vårpropositionen 1997 avsattes 10

miljoner kronor per år under en treårsperiod för att

främja kvinnors företagande (prop. 1996/97: 150,

bet. FiU20). Under åren 1998, 1999 och 2000 har

medlen fördelats på ALMI med 4 miljoner kronor, på

NUTEK med 4 miljoner kronor och på forskning om

kvinnors företagande med 2 miljoner kronor. ALMI har

i huvudsak bedrivit egna projekt avseende

information och rådgivning riktade mot kvinnliga

företagare samt utvärdering och uppföljning av

kvinnolån. NUTEK har använt sina medel dels till

affärsrådgivare för kvinnor, dels till särskilda

projektmedel. Vid Stiftelsen Forum för

Småföretagsforskning drivs ett fyraårigt

forskningsprogram om kvinnors företagande, som stöds

av regeringen.

I det tidigare nämnda slutbetänkandet från

Mångfaldsgruppen (Ds 2000: 69) lämnas ett antal

förslag till åtgärder för att främja mångfalden i

arbetslivet. Bland förslagen ingår att det nya

Verket för näringslivsutveckling bör prioritera

mångfalden bland nya företagare och därvid bl.a.

prioritera kvinnor, personer med utländsk bakgrund

och äldre vid sina rådgivnings- och

informationsinsatser.

Företrädare för NRC, Svenska Riksförbundet

Nationellt resurscentrum för kvinnor, har informerat

utskottet om sina synpunkter på hur det fortsatta

arbetet med att skapa lika villkor och

förutsättningar för kvinnor och män i Sverige skall

bedrivas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att en viktig uppgift inom

näringspolitiken är att särskilt stödja kvinnors

företagande. Det finns en stor utvecklingspotential

bland kvinnliga företagare. Enligt utskottets mening

är det angeläget att fler kvinnor blir företagare.

Att identifiera vilka omständigheter som utgör

hinder för kvinnor att starta företag och vidta

åtgärder för att eliminera dessa är, vill utskottet

betona, en angelägen uppgift inom näringspolitiken.

Generellt gäller att s.k. mainstreaming, dvs.

beaktande av jämställdhetsaspekter i alla

sammanhang, bör prägla de näringspolitiska

insatserna för att främja tillkomst av nya företag

och tillväxt av befintliga företag.

Som framgått av den nyss lämnade redovisningen

bedrivs en rad aktiviteter för att på olika sätt

underlätta och främja kvinnors företagande. Det

pågår vidare arbete på området inom ramen för olika

uppdrag som NUTEK erhållit i regleringsbrevet för år

2001. NUTEK skall sålunda, tillsammans med ALMI,

belysa och analysera olika gruppers - bl.a. kvinnors

- möjligheter att få lån till företagande. Om det

bedöms erforderligt skall förslag till åtgärder

lämnas. Uppdraget skall redovisas hösten 2001. NUTEK

har också i uppdrag att integrera den verksamhet som

tidigare bedrevs inom projektet Nationellt resurs-

centrum för kvinnor i verkets ordinarie verksamhet

och att följa upp den verksamhet som bedrivs vid

regionala och lokala resurscentrum för kvinnor och

finansieringen av dessa centrum. Detta uppdrag skall

redovisas under våren 2001.

Beträffande de ökade möjligheter för kvinnors

företagande som en uppbrytning av offentliga monopol

ibland sägs kunna medföra vill utskottet framhålla

det positiva i att det bildas personalkooperativa

företag. Samtidigt vill utskottet peka på att det

förekommer att personalkooperativa företag, t.ex. på

äldreomsorgsområdet, "köps upp" av stora, privata

företag. Att ett offentligt monopol ersätts av ett

privat anser utskottet inte är positivt, vare sig

för näringslivet i stort eller för möjligheterna för

kvinnor att driva företag. Utvecklingen på detta

område bör noga följas av regering och riksdag. När

det gäller konkurrens mellan offentlig och privat

verksamhet, som berörs i några motioner, vill

utskottet framhålla att det är viktigt att

konkurrensneutralitet kan uppnås och upprätthållas

mellan dessa båda sektorer.

Med det anförda avstyrker utskottet de här

aktuella motionerna i berörda delar.

Kooperativa frågor och social

ekonomi

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om ökade

insatser beträffande kooperativa företag och

social ekonomi med hänvisning till vidtagna

åtgärder och pågående arbete. Jämför

reservationerna 8 (m, kd, fp) och 9 (c).

Motionerna

Det behövs ytterligare utredning av hur den sociala

ekonomin kan användas för att lösa olika ekonomiska

och samhälleliga problem, anförs det i motion

2000/01:N348 (s). Motionärerna anser att regeringen

inom ramen för sitt arbete med social ekonomi

allsidigt bör diskutera de möjligheter som den

sociala ekonomin kan erbjuda. Den sociala ekonomins

instrument kräver tre grupper av förutsättningar,

säger motionärerna. Den första gäller det politiska

systemet, som i attityd och handling måste ställa

sig positivt, t.ex. genom lagstiftning,

institutionell infrastruktur och utbildningssystem.

Det finns stora brister i fråga om officiella data

och statistik över den sociala ekonomin, påpekar

motionärerna. Den andra förutsättningen gäller

behovet av ett väl utvecklat rådgivningssystem. Den

tredje förutsättningen gäller tillgång till

finansiella instrument. Särskilda, för den sociala

ekonomin anpassade, finansiella instrument saknas

helt, och de befintliga

kapitalförsörjningsinstituten beaktar inte de

speciella krav som ställs av den sociala ekonomins

organisationer, anför motionärerna.

I Sverige saknas - till skillnad från i många

andra länder - särskilda finansieringsinstrument i

form av institut o.dyl. för kooperativa företag,

sägs det i motion 2000/01:N373 (s). En grundlig

utredning av möjligheterna till nya

finansieringslösningar för kooperativa och liknande

företagsformer bör företas, anför motionärerna. De

anser att framför allt möjligheten att använda det

pensionskapital som kommer att finnas i det framtida

premiereservsystemet bör undersökas.

Uppdraget för det nationella institutet för social

ekonomi (SISE) bör tydliggöras och institutet bör

ges förutsättningar till en långsiktig utveckling,

anförs det i motion 2000/01:N377 (s). År 1993

beviljade den dåvarande regeringen anslag för

bildande av institutet, som är ett nätverk bestående

av statliga och regionala myndigheter, med

Mitthögskolan som samlande kraft, säger

motionärerna. Institutet har arbetat med information

och forskning kring frågor rörande den sociala

ekonomin i Sverige och deltagit i olika projekt

tillsammans med medlemsländer i EU. Motionärerna

påpekar att Arbetslivsinstitutet är den myndighet

som har störst kunskap om och intresse för social

ekonomi och att tyngdpunkten i SISE:s verksamhet är

förlagd där för närvarande.

Arbetet med avregleringar som ger utrymme och

skapar förutsättningar för den sociala ekonomin att

växa bör intensifieras, anförs det i partimotion

2000/01:N267 (c). Verksamheter inom den sociala

ekonomin tillhör någon av följande fyra kategorier:

kooperativa företag; föreningar med ekonomisk

verksamhet; stiftelser med allmännyttiga mål;

ömsesidiga försäkringskassor, och verksamheten

kännetecknas av följande fyra kriterier:

medlemsnytta/samhällsmål; demokrati; människan går

före målet; solidaritet som kitt, säger

motionärerna. Kunskapen om den sociala ekonomin är

dålig inom den offentliga förvaltningen, vilket ofta

leder till att företagare inom området möts med

skepsis, hävdar motionärerna. Vidare sägs det finnas

en mängd regleringar som förhindrar denna typ av

företagande att utvecklas. Motionärerna menar därför

att det är önskvärt att en bredare kunskap om den

sociala ekonomin förs ut till offentlig förvaltning.

Staten, landstingen, regionerna och kommunerna

måste utveckla strategier för att stärka och

utveckla den sociala ekonomin, anförs det i motion

2000/01: N380 (c). I slutrapporten från den

interdepartementala arbetsgruppen för social ekonomi

finns förslag till åtgärder som utan tidsutdräkt kan

bli föremål för beslut av riksdag och regering,

säger motionärerna. Det gäller t.ex. följande:

möjlighet till stöd ur EU:s strukturfonder för

förprojektering/tekniskt bistånd och hur bidrag till

små projekt administrativt organiseras; former och

innehåll för regeringens dialog med folkrörelser och

den sociala ekonomin; rätten till a-kassa för

arbetslösa som är styrelseledamot och/eller tecknar

firma i en ekonomisk förening. Inom dessa områden

bör regeringen skyndsamt fatta beslut eller

framlägga förslag till riksdagsbeslut, anför

motionärerna.

I partimotion 2000/01:N388 (mp) begärs

tillkännagivanden om företagsrådgivning för

kooperativ, förnyelse av den offentliga sektorn och

företagsformer inom den sociala ekonomin och om den

sociala ekonomins betydelse. I motionen föreslås,

som tidigare nämnts, att det skall skapas regionala

företagsutvecklingscentrum anpassade till

regionernas behov och förhållanden och att

länsorganen skall ges möjligheter att organisera sin

egen företagsrådgivning. Det skall t.ex. finnas en

fristående organisation för information och

rådgivning för kooperativt företagande, förnyelse av

den offentliga sektorn och företagsformer inom den

sociala ekonomin, sägs det. Människors engagemang i

otraditionella och ideella verksamheter kan vara en

god investering och ibland en inkörsport till eget

företagande, anför motionärerna. De hänvisar vidare

till den tidigare nämnda rapporten från den

interdepartementala arbetsgruppen, i vilken

konstateras att den sociala ekonomin har

förutsättningar att bidra med nya arbetstillfällen,

speciellt för grupper som är svaga på

arbetsmarknaden. Den sociala ekonomin kan också öka

samhällets service, t.ex. genom nya lösningar inom

vård och omsorg, säger motionärerna. De anser att

satsningar på den sociala ekonomin kan få avsevärd

betydelse för den ekonomiska tillväxten, särskilt på

landsbygden.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 2000 motioner likartade de

här aktuella (bet. 1999/2000:NU13). Utskottet

anförde att de kooperativa företagen intar en viktig

roll inom småföretagsamheten och hänvisade till

vidtagna åtgärder och pågående utrednings- och

beredningsarbete. En reservation (m, kd, fp) avsåg

motiveringen för avstyrkande, och i en annan (c)

krävdes åtgärder för att ge det kooperativa

företagandet bättre möjligheter att utvecklas.

NUTEK skall enligt sin instruktion lämna stöd till

lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU). Enligt

regleringsbrevet för år 2001 för verket skall från

anslagsposten (2) Information, rådgivning,

mötesplatser och nätverk under anslaget

Näringslivsutveckling (38:2) täckas kostnader för

bidrag till LKU för lämnande av kostnadsfri

rådgivning och information enligt förordningen

(1998:1633) om statsbidrag till kooperativ

utveckling med ett belopp om 18 miljoner kronor.

Under hösten 1999 och första kvartalet 2000

genomfördes en informationssatsning om den

kooperativa företagsformen - Starta eget

tillsammans. Enligt regleringsbrevet skall NUTEK

senast den 31 maj 2001 lämna en slutrapport med en

utvärdering av denna satsning. I uppdraget ingår att

redovisa bidragens användning och satsningens

måluppfyllelse och att lämna rekommendationer för

fortsatt informationsarbete. I uppdraget ingår också

att redovisa förändringar i kunskap och attityder

till kooperativt företagande i förhållande till

resultaten i Företagskooperativa utredningens

betänkande Attityder och lagstiftning i samverkan

(SOU 1996:31) och i möjligaste mån analysera Starta

eget tillsammans-satsningens eventuella

attitydförändringar.

Enligt regleringsbrevet skall NUTEK vidare under

våren 2001 redovisa en utvärdering av samtliga

insatser inom kompetensutvecklingsprogrammet för

rådgivare vid LKU.

Regeringen tillsatte hösten 1997 en arbetsgrupp

med uppgift att kartlägga villkoren för den sociala

ekonomin samt belysa den sociala ekonomins betydelse

i samhället. Med social ekonomi avses enligt EU:s

terminologi verksamhet som tjänar medlemmarna och

kollektivet före vinstintressen samt att människan

och arbetet skall ha förtur framför kapital när

verksamhetens resurser fördelas. Kärnan i den

sociala ekonomin består av kooperativa företag,

ömsesidiga försäkringskassor, ideella föreningar som

också bedriver ekonomisk verksamhet och stiftelser.

Arbetsgruppen lade sommaren 1998 fram en delrapport,

Social ekonomi i EU-landet Sverige - tradition och

förnyelse i samma begrepp (Ds 1998:48). En

slutrapport från arbetsgruppen, Social ekonomi - en

tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt?,

avlämnades i januari 2000. I rapporten beskrivs

begreppet social ekonomi på följande sätt:

Med social ekonomi avses organiserade

verksamheter som primärt har samhälleliga

ändamål, bygger på demokratiska värderingar och

är organisatoriskt fristående från den offentliga

sektorn. Dessa sociala och ekonomiska

verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar,

kooperativ, stiftelser och liknande

sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala

ekonomin har allmännytta och medlemsnytta, inte

vinstintresse, som främsta drivkraft.

Rapporten innehåller dels en belysning av betydelsen

för det svenska samhället av verksamhet som bedrivs

i föreningar, kooperativ, allmännyttiga stiftelser

och liknande sammanslutningar, dels en kartläggning

av villkoren för verksamheterna. Utifrån denna

kartläggning formuleras ett antal områden där det

behövs vidare utredning och dialog samt ett antal

frågeställningar som bedöms ha stor betydelse för de

berörda verksamheternas framtida

utvecklingsmöjligheter.

Social ekonomi berörs i budgetpropositionen för år

2001 under utgiftsområde 17 Kultur, medier,

trossamfund och fritid. Målet för politikområdet

Folkrörelsepolitiken är att människor skall ha bästa

möjliga förutsättningar att bilda och delta i olika

typer av folkrörelser och föreningar. Social ekonomi

utvecklas i hög grad i glesbygden och på landsbygden

med stor betydelse för byars och bygders överlevnad

och utveckling, sägs det. En förutsättning för att

såväl den sociala ekonomin som den lokala demokratin

skall kunna utvecklas och stärkas är att det erbjuds

goda möjligheter för människor att sluta sig samman

och mötas i lokala föreningar och grupper. I

propositionen sägs också att regeringen genom en

aktiv folkrörelsepolitik vill bidra till att stärka

den sociala ekonomin i samhället och till att

utveckla, fördjupa och bredda demokratin. Ansvaret

för frågor om social ekonomi har nu flyttats över

från Kulturdepartementet till Näringsdepartementet,

där Ulrica Messing är ansvarigt statsråd. Samtidigt

har ansvaret för folkrörelsepolitiken lagts hos

statsrådet Britta Lejon, Justitiedepartementet.

I en motion tas bristen på statistik rörande den

sociala ekonomin upp. Inom Statistiska centralbyrån

(SCB) pågår för närvarande ett arbete kring detta.

Sommaren 1999 uppdrog regeringen åt SCB att göra en

förstudie kring möjligheterna att bygga upp en

databas kring den s.k. tredje sektorn/sociala

ekonomin i Sverige. Till förstudien knöts en

referensgrupp med statistikanvändare inom

organisationer, forskning samt departement och

myndigheter. Under år 2000 har förstudien omformats

och utvidgats. Sverige deltar nu genom SCB

tillsammans med Storbritannien och Italien som

europeiska "pilotländer" i ett internationellt

statistikprojekt. FN:s statistikdivision, John

Hopkins-universitetet i Baltimore och London School

of Economics samarbetar i projektet om att - med

anknytning till det nya nationalräkenskapssystemet -

utveckla statistik över "nonprofit-sektorn". Detta

har i Sverige utvidgats till att gälla den tredje

sektorn och den sociala ekonomin. SCB:s deltagande

finansieras förutom av regeringen också av fem

berörda statliga myndigheter. SCB genomför också

under åren 2000 och 2001, på beställning av

regeringen, en kartläggning av svenskarnas

engagemang i ideella och ekonomiska föreningar.

Undersökningen rör bl.a. medlemskap, typ av

aktiviteter, förtroendeuppdrag, ideellt arbete samt

bildande av nya föreningar och kooperativ.

Inom ramen för det nya svenska programmet för

europeiska socialfondens mål 3 finns ett särskilt

insatsområde för social ekonomi. Enligt ett

regeringsbeslut i december 2000 kan aktörer inom den

sociala ekonomin beviljas förskott på projektmedel.

I den forskningspolitiska propositionen hösten

2000 aviserade regeringen en kartläggning och

utvärdering av folkrörelseforskningen och stödet

till denna (prop. 2000/01:3, s. 234). Häri inbegrips

forskning om verksamhet som kan räknas till den

sociala ekonomin. Den kan bl.a. ge underlag till en

prövning av institutet för social ekonomi, som

efterlyses i en motion.

Regeringen avser att under våren 2001 inrätta en

interdepartemental tjänstemannagrupp för frågor om

föreningar, kooperation och liknande

verksamhetsformer samt om frågor under rubriken

social ekonomi. Gruppen skall bestå av

representanter för berörda enheter inom olika

departement. Den skall bl.a. vara ett forum för

samråd i aktuella frågor, ge underlag till en mer

samlad politik och till regeringens dialog med

organisationer inom sektorn, själv samverka med

sådana organisationer samt organisera och följa

vissa gemensamma insatser inom området. Frågor kring

statistik, forskning och relationerna till EU inom

området skall ingå i gruppens uppgifter.

Regeringen förbereder för närvarande - i samarbete

med svenska och europeiska organisationer inom den

sociala ekonomin - den sjunde europeiska konferensen

om social ekonomi som skall äga rum i Gävle den 7-9

juni 2001. En nationalkommitté med uppgift att vara

samordnande organ för arbetet har inrättats. I

kommittén ingår statsrådet Ulrica Messing som

ordförande och ett tjugotal representanter för

kooperativa och ideella organisationer. Konferensen

föregås av omfattande lokala aktiviteter runt om i

landet och ett femtontal förkonferenser på olika

teman. Nationalkommittén kommer i sin slutrapport

till regeringen i september 2001 att dra slutsatser

och erfarenheter från konferensen samt föreslå hur

dessa skall följas upp på nationell nivå. Under

hösten 2001 planeras någon form av samrådsmöte

mellan regeringen och folkrörelseorganisationer i

vid mening, dvs. den sociala ekonomins aktörer, att

äga rum.

Inom Justitiedepartementet övervägs en översyn av

de ideella föreningarnas rättsliga situation.

Riksdagen beslöt våren 2000 om registrering av

medlemsfrämjande föreningar (prop. 1999/2000:88,

bet. 1999/2000:LU24). Medlemsfrämjande föreningar

driver inte själva affärsverksamhet, men deras

medlemmar kan leverera till, eller handla hos, en

annan ekonomisk förening som den medlemsfrämjande

föreningen själv är medlem i. Riksdagens beslut

innebär bl.a. att en medlemsfrämjande förening kan

registreras som ekonomisk förening, vilket inte

tidigare var möjligt. Möjligheten att registrera

medlemsfrämjande föreningar ansågs främja både

medlemsnyttan och en ökad konkurrens på marknaden.

Utskottets ställningstagande

Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening,

en viktig roll inom småföretagsamheten. NUTEK skall

under innevarande budgetår, som nämnts, avsätta 18

miljoner kronor för bidrag till de lokala

kooperativa utvecklingscentrumen - LKU.

Utskottet ser mycket positivt på sådan verksamhet

som bedrivs inom ramen för det som benämns social

ekonomi. Dessa verksamheter, som har allmännytta

eller samhällsnytta och inte vinstintresse som

främsta drivkraft, kan mobilisera medborgarnas

engagemang och arbetsinsatser i sådant som har

direkt koppling till människors vardag. Verksamheter

inom den sociala ekonomin kan både ha en positiv

effekt på den ekonomiska utvecklingen - särskilt på

landsbygden - och innebära nya lösningar på vård-

och omsorgsområdet. Social ekonomi bygger på en typ

av underifrånperspektiv som utskottet anser i ökad

utsträckning bör känneteckna olika

samhällsaktiviteter.

Som redovisats pågår en rad olika aktiviteter

rörande social ekonomi inom Regeringskansliet,

myndigheter och EU-arbetet. Sålunda avses en

interdepartemental tjänstemannagrupp inrättas i

Regeringskansliet för frågor om kooperation och

social ekonomi. Den skall fungera som forum för

samråd i aktuella frågor, ge underlag till en mer

samlad politik och till regeringens dialog med

organisationer inom sektorn, själv samverka med

sådana organisationer samt organisera och följa

vissa gemensamma insatser inom området. Frågor kring

statistik, forskning och relationerna till EU inom

området skall ingå i gruppens uppgifter. När det

gäller statistik på området pågår, som nämnts, ett

arbete inom SCB, och forskning om verksamhet inom

den sociala ekonomin aviserades i den

forskningspolitiska propositionen. Utskottet anser

att det är viktigt att öka kunskapen om den sociala

ekonomin.

Senare under våren 2001 skall, som tidigare

påpekats, den sjunde europeiska konferensen om

social ekonomi äga rum i Gävle. Konferensen föregås

av olika aktiviteter både i Sverige och i Bryssel.

Den nationalkommitté, under ledning av statsrådet

Ulrica Messing, som har bildats kommer i en

slutrapport hösten 2001 att dra slutsatser och

redovisa erfarenheter från konferensen samt föreslå

hur dessa skall följas upp på nationell nivå.

Utskottet utgår också från att frågor om social

ekonomi kommer att aktualiseras i den

regionalpolitiska proposition som regeringen har

aviserat till hösten 2001.

När det gäller frågor rörande finansieringsformer

och konkurrensneutralitet för kooperativa företag,

som tas upp i några motioner, vill utskottet

understryka vikten av att personer som vill starta

kooperativa företag får likvärdigt stöd som andra

företag från olika näringspolitiska aktörer. Den

särbehandling av kooperativa företag som kan

förekomma beror ofta på okunskap. Därför är olika

informationssatsningar, såsom t.ex. den nyligen

genomförda satsningen Starta eget tillsammans,

angelägna.

Mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits och de

aktiviteter som pågår beträffande kooperativa

företag och social ekonomi kan utskottet inte se

något behov av ett riksdagsuttalande i frågan. De

här aktuella motionerna avstyrks därmed i berörda

delar.

Turism

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

turistnäringen med hänvisning till vidtagna

åtgärder och pågående arbete inom bl.a.

Framtidsgruppen. Jämför reservation 10 (m,

kd, c, fp).

Motionerna

Staten bör initiera en studie i marin turism för att

undersöka hur marknadsföringen av denna skall ske,

anförs det i motion 2000/01:N232 (s). Sverige är en

halvö med en mycket lång kuststräcka, och

vattensport och andra aktiviteter med anknytning

till hav och sjöar har alltid varit populära bland

både svenskar och utländska turister, säger

motionärerna. De anser dock att denna tillgång inte

används tillräckligt i den marknadsföring som görs

av Sverige i utlandet.

Regeringen bör ta initiativ till samtal i syfte

att medverka till att hotell och

konferensanläggningar görs fria från pornografi,

anförs det i motion 2000/01: N356 (s). Motionärerna

anser det angeläget att regering, riksdag och

myndigheter har möjlighet att hålla konferenser på

hotell som är fria från pornografi. Företrädare för

näringslivet har framfört att det inte ligger i

deras eller deras anställdas intresse att det finns

pornografi på de hotell- och konferensanläggningar

de använder, medan hotell- och konferensägarna

hänvisar till kundernas önskemål, säger motionärerna

och menar att det också är angeläget för personal

vid dessa anläggningar att deras arbetsplatser görs

fria från pornografi. Regeringen bör i

upphandlingsregler och policydokument ha krav på att

de hotell och anläggningar som utnyttjas är fria

från pornografi, anser motionärerna.

En strategi för att bättre samordna resurserna för

att öka turismen i Sverige är nödvändig, anförs det

i motion 2000/01:N358 (s). Sverige har goda

förutsättningar att bli ett attraktivt turistland -

fin miljö, naturområden med stora skönhetsvärden,

attraktiva storstäder, kultur, musik, m.m., säger

motionärerna, men konstaterar att Sverige

fortfarande är ett litet turistland i jämförelse med

Europa i övrigt. Turismens andel av BNP är i Sverige

ca 3 %, jämfört med ett genomsnitt för Europa på ca

6 %, och underskottet i det svenska turistnettot

uppgår för närvarande till 28 miljarder kronor. En

satsning på att göra Sverige till ett attraktivt

turistland skulle skapa många nya arbetstillfällen,

bl.a. för invandrare och ungdomar, anför

motionärerna.

Staten har ett övergripande mål för

marknadsföringen av Sverige utomlands och måste -

genom omfördelning inom den aktuella utgiftsramen -

öka satsningarna på denna, anförs det i motion

2000/01:Sk732 (m). Turismen är viktig för landets

alla delar, men särskilt för glesbygden, där en stor

del av sysselsättningsproblemen skulle kunna lösas

om regeringen utformade en ny politik för branschen,

säger motionärerna. De anser att höga skatter och

avgifter, krångliga system, olika

mervärdesskattesatser och stelbenta regler på

arbetsmarknaden är några hinder som gör att

turistbranschen inte växer.

Det behövs åtgärder av olika slag för att

turistbranschen skall kunna växa, anförs det i

motion 2000/01:N202 (m). Motionären förordar

följande åtgärder: sänkning av arbetsgivaragifter

och sociala kostnader för turistföretagen;

klassificering av fastigheter och andra

investeringar inom turistbranschen som

produktionsfaktor; ersättning av investeringsbidrag

och sysselsättningsstöd med en sänkning av

arbetsgivaravgiften för turistbranschen; reducering

av mervärdesskatten på restaurangtjänster och

skidliftar; åtgärder mot den osunda konkurrensen

från "svart delar" inom turistbranschen; tilldelning

till kommunerna av de skatteintäkter som genereras i

respektive kommun; införande av samma villkor för

turistbranschen rörande elskatt som gäller för

industrin; en generell höjning av vinstnivån inom

turistbranschen.

I motion 2000/01:N211 (m) begärs att riksdagen

skall besluta att avskaffa lagen (1966:742) om

hotell- och pensionatsrörelse. Yrkandet motiveras

med följande två ord: Myndigförklara medborgarna.

Villkoren för turismen i Sverige måste förbättras,

anförs det i motion 2000/01:N259 (m). Motionären

framlägger följande förslag till åtgärder: sänkning

av skatten på arbete, eftersom turistindustrin är

personalintensiv; anpassning av reglerna på

arbetsmarknaden till turismens karaktär; sänkning av

mervärdesskatten på transport- och hotelltjänster

till åtminstone europeisk nivå; avveckling av

kommunala engagemang på turismens område, eftersom

konkurrensen inte sker på lika villkor; anpassning

av regler och förordningar till turistnäringens

verksamhet med hänvisning till att turismen är en

servicenäring; minskning av byråkratiskt krångel när

olika tillstånd skall sökas av turistföretag.

Regeringen bör i den planerade regionalpolitiska

propositionen uppvärdera turismen som näringsgren

till samma nivå som de traditionella

näringsgrenarna, anförs det i motion 2000/01:N336

(v). Insatser vad gäller samordnad marknadsföring

bör då komma till stånd, anser motionärerna. De

menar att svensk turism går att utveckla till en

tillväxtbransch. För närvarande investerar Sverige

bara en fjärdedel av vad de nordiska grannländerna

gör per capita på att marknadsföra landet utomlands,

säger motionärerna och framhåller att Sverige mellan

åren 1989 och 1999 hade en tillväxt på turistområdet

med 1,9 %, medan Norge hade 4,4 % och Island 5,1 %.

Dessutom har den inhemska turismen minskat kraftigt,

varvid 60 miljoner övernattningar försvunnit mellan

åren 1989 och 1999, motsvarande en tredjedel av

hemmamarknaden, säger motionärerna.

I motion 2000/01:N243 (kd) föreslås

tillkännagivanden i följande sex avseenden: om

turismen som en nationell angelägenhet; om statens

uppgift som marknadsförare av Sverige; om

tillväxtpotentialen inom evenemangsturismen och

konferensturismen; om den småskaliga

landsbygdsturismens och fjäll- och

skärgårdsturismens betydelse; om behovet av minskad

byråkrati, myndighetskontroll och regelförenklingar;

om turistnäringens behov av tillgång till

riskkapital.

Sverige har goda förutsättningar för en växande

turistnäring, men det krävs förändringar inom många

politikområden, bl.a. näringspolitik,

regionalpolitik, infrastruktur, utbildning, skatter

och forskning, säger motionärerna. De anser att

turism inte bör ligga inom EU:s kompetensområde,

utan politik på området bör i allt väsentligt ske

nationellt, regionalt och lokalt. Eftersom turism

kan ha en negativ inverkan på miljön, bör det dock,

enligt motionärerna, finnas en EU-strategi inom

ramen för miljöpolitiken för att motverka sådana

miljöeffekter. Staten bör bära huvudansvaret för att

sälja Sverige som turistland, medan näringen har

ansvaret för att sälja turistprodukterna och

resorna, säger motionärerna. De anser att

ambassader, turistråd och exportråd i samarbete med

t.ex. handelskammare och organisationer bättre än

för närvarande bör kunna sprida budskapet om Sverige

som turist- och konferensland.

Evenemangssatsningarna har haft en kraftig

tillväxt under den senaste tioårsperioden, och

konferensturismen är den del av turistnäringen som

omsätter mest pengar per besökare, säger

motionärerna. De menar att för att Sverige skall

kunna hävda sig i den internationella konkurrensen

om stora kongresser, måste vissa förutsättningar

finnas. Det gäller - förutom en harmoniserad

skattenivå på turism - bl.a. infrastruktur, hotell,

restauranger och konferenslokaler. Turismen är en av

de viktigaste framtida näringarna för landsbygden,

anför motionärerna vidare. De menar att i strävan

att utveckla turism på landsbygden skall

målsättningen vara att skapa förutsättningar för en

ekologiskt uthållig näring. I en internationell

jämförelse besitter Sverige stora möjligheter att

utveckla turistnäringen inom relativt nya områden

samt att bredda sig inom de traditionella

turistområdena, heter det vidare. Fjällturismen är

sedan länge etablerad, och fisketurism utgör ett

relativt nytt turistområde, där Sverige kan bli ett

ledande sportfiskeland, säger motionärerna. De anser

att med rätt marknadsföring och samordning kan många

turistområden utvecklas och få en större

internationell genomslagskraft.

Turistnäringen och regeringen bör träffa en

överenskommelse om övergripande, mätbara mål och

delmål för utveckling och sysselsättning inom svensk

industri, anför motionärerna vidare. De anser också

att utvecklingen inom turismen måste vara

långsiktigt hållbar. Turistnäringen består av

företag med mycket olika behov av riskkapital, t.ex.

stora hotellanläggningar med skidliftar och

fiskearrangörer, konstaterar motionärerna. En god

service är ofta den största tillgången i ett

turistföretag, men banker och andra vågar inte ge

lån utan säkerhet i fasta tillgångar, vilket enligt

motionärerna måste uppmärksammas och åtgärdas.

Krångliga och till synes onödiga regler får inte

stjälpa företagandet inom turistnäringen, säger

motionärerna och anser att det finns ett antal

regler som bör förbättras och förenklas. Det är

orimligt att samma lagstiftning gäller för alla

företag oavsett inriktning, lokalisering och

storlek, menar motionärerna. De hävdar också att

turistföretagen ofta måste betala dubbla avgifter

för myndighetskontroll - för t.ex. kylanläggningar

krävs att ett auktoriserat företag utför

besiktningen, och därefter sker en ytterligare

kontroll av den ansvariga myndigheten. Myndigheterna

bör generellt sett minimera kontrollen av

anläggningar som fungerat utan anmärkning under en

längre tid och i stället fokusera resurserna på de

anläggningar som har problem, anser motionärerna.

Ökade marknadsföringsinsatser behövs för att

stimulera turismen, anförs det i motion 2000/01:N279

(kd). Sakkunniga menar att en fördubbling av antalet

turister i Sverige - utan dyrbara investeringar -

skulle kunna ge Sverige upp till 40 miljarder kronor

i exportintäkter, säger motionären. Hon anser att

nationella, konkreta mål behövs för turistpolitiken

och att de senaste årens arbete, bl.a. de regionala

tillväxtavtalen, har visat att Sveriges

turiststrategi behöver utvecklas.

En parlamentarisk utredning med uppdrag att skapa

en nationell strategi för upplevelseturism bör

tillsättas, begärs det i partimotion 2000/01:N267

(c). Den svenska upplevelsenäringen har under de

senaste åren vuxit kraftigt och har stor potential

att utvecklas ytterligare, säger motionärerna och

anser att denna utveckling kan påskyndas om den

förordade utredningen tillsätts.

I motion 2000/01:N294 (fp) begärs

riksdagsuttalanden i följande sju avseenden: om

behovet av att utvärdera verksamheten i

Turistdelegationen; om behovet av att granska

verksamheten i Sveriges Rese- och Turistråd AB

(TuristRådet); om de möjligheter till en ny

strategisk inriktning av TuristRådets verksamhet som

Internetutvecklingen möjliggör; om behovet av att

undersöka om effektivitetsvinster kan uppnås dels

genom en sammanslagning av Turistdelegationen och

TuristRådet, dels genom att överföra TuristRådets

informationsverksamhet till Utrikesdepartementet; om

behovet av att bedöma om statens mål för turismen är

rimligt i förhållande till anslagna medel; om

behovet av att ersätta de strategiska riktlinjerna i

Turistdelegationens handlingsprogram med en generell

politik avseende arbetskraftsintensiv

tjänsteproduktion; om turistnäringens

konkurrensförhållanden i relation till offentlig

näringsverksamhet.

Det mål staten har formulerat för turistnäringen -

"Sverige skall ha en hög attraktionskraft som

turistland och en långsiktigt konkurrenskraftig

turistnäring" - ligger i stort sett utanför

turistpolitiken, säger motionärerna och finner denna

åtskillnad mellan mål och medel olämplig. De

statligt finansierade organen på området har heller

inga möjligheter att nå det angivna målet oavsett

anslagsnivå, varför det bör omprövas, anför

motionärerna. De anser att följande formulering av

målet skulle vara mer realistisk: "Staten skall

genom generella åtgärder förbättra förutsättningarna

för export av svenska turisttjänster", men påpekar

att detta på sikt skulle kräva en annan anslagsnivå

än den nuvarande. Ett annat alternativ skulle,

enligt motionärerna, vara att betrakta informationen

om Sverige som turistland som en del av

utrikespolitiken, och att målet därmed skulle

formuleras på följande sätt: "Utländska medborgare

skall lätt kunna få information om Sverige som

turistland." Detta alternativ implicerar ett mer

passivt förhållningssätt till utländska marknader än

den offensiva och aktivt uppsökande marknadsföring,

som i princip förknippas med TuristRådets

verksamhet, säger motionärerna. De anser att i så

fall bör den turistfrämjande verksamheten överföras

till utrikesförvaltningen och möjliga

samordningsfördelar och effektivitetsvinster av

detta utredas.

Verksamheten i både Turistdelegationen och

TuristRådet inger betänkligheter i flera hänseenden,

anför motionärerna vidare. De anser att

verksamheten, bl.a. mot bakgrund av att den har

bedrivits i sex år, bör granskas och utvärderas för

att utröna om statsmakternas intentioner med

verksamheten har förverkligats. Motionärerna delar

inte regeringens uppfattning att de strategiska

riktlinjer som lagts fram i Turistdelegationens

handlingsprogram även fortsättningsvis bör utgöra en

grund för arbetet med att utveckla den svenska

turistnäringen. Handlingsprogrammet bör i stället

ersättas av en generell politik för hela

tjänstesektorn, som syftar till att pressa ned

kostnaderna för tjänsteproduktion. Frågan om hur

anslagen till TuristRådet disponerats och hur

riksdagens beslut förverkligats bör utredas av

Riksdagens revisorer för att utröna dels om staten

bör lösa in det näringsägda bolagets aktier i

TuristRådet, dels om kravet på medfinansiering från

näringen bör ersättas med ett förbud mot att sådan

tas in i former som gör det möjligt för

finansiärerna att påverka verksamhetens inriktning,

anför motionärerna. Revisorerna bör också bedöma om

effektivitetsvinster kan uppnås genom en

sammanslagning av TuristRådet och

Turistdelegationen. Frågan om huruvida en överföring

av TuristRådets informationsverksamhet till

Utrikesdepartementet skulle kunna skapa ökad

effektivitet bör också bli föremål för en

utvärdering, anser motionärerna och menar att

TuristRådets verksamhet under alla förhållanden bör

ges en ny strategisk inriktning till följd av

utvecklingen av Internet.

Ett stort antal kommuner bedriver

näringsverksamhet inom ramen för sina turistbyråer,

i kommunala stiftelser och i hel- eller delägda

bolag, och även annan offentlig näringsverksamhet

förekommer, framför allt i form av turist-

anläggningar av olika slag, konstaterar

motionärerna. De hävdar att kommuner, i strid med

kommunallagen, i flera fall lyckats uppnå

marknadsdominerande ställning, vilket har försvårat

uppkomsten av livsdugliga, privata verksamheter.

Turistnäringens konkurrensförhållanden i relation

till offentlig verksamhet, liksom utvecklingen när

det gäller eventuella snedvridande effekter av olika

regionalpolitiska stöd, måste kontinuerligt följas

upp, säger motionärerna avslutningsvis.

För närvarande är mervärdesskatten 12 % på

rumsuthyrning i hotellrörelse och liknande

verksamhet, på upplåtelse av campingplatser, på

personbefordran och på skidliftar, konstateras det i

motion 2000/01:N268 (fp). De möjligheter som finns

inom EU:s regelverk att sänka

mervärdesskattesatserna på olika tjänster inom

turistnäringen bör utnyttjas, anför motionärerna.

Regeringen bör utarbeta nya strategier för

turistnäringen, anförs det i partimotion

2000/01:N383 (mp). Turism är världens största och

mest expansiva näring, säger motionärerna. De

påpekar att de utländska besöken svarar för endast

26 % av turismen i Sverige, vilket är hälften så

mycket som i flera andra EU-länder. Motionärerna

anser att Sverige har mycket att lära av andra

länder vad gäller turiststrategier. En ökande turism

får dock inte innebära att natur- och kulturvärden

exploateras ovarsamt, utan måste gå hand i hand med

ett bevarande av natur- och kulturmiljöer, anför

motionärerna. De anser att det finns stora

möjligheter att utveckla ekoturismen och

äventyrsturismen.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen anvisade i december 2000 80,6 miljoner

kronor till turistfrämjande för år 2001 (prop.

2000/01:1, bet. 2000/01:NU1). De statliga insatserna

inom turistområdet genomförs dels av

Turistdelegationen, dels av det av staten och

turistnäringen gemensamt ägda bolaget Sveriges Rese-

och Turistråd AB (TuristRådet). Under riksmötet

1999/2000 behandlade utskottet motioner på

turistområdet, liknande vissa av de här aktuella

(bet. 1999/2000:NU1 och 1999/2000:NU13). Motionerna

avstyrktes med hänvisning till av statsmakterna

vidtagna åtgärder och till pågående arbete. I

reservationer (m, kd, c, fp) redovisades en annan

bedömning av behovet av åtgärder. Riksdagen följde

utskottet.

Effektmålen för verksamheten inom turistområdet är

följande:

- att utifrån de regionala förutsättningarna

stimulera en hållbar ekonomisk tillväxt som kan

bidra till fler och växande företag och därmed ökad

sysselsättning för både kvinnor och män,

- att förbättra förutsättningarna för företagande

och entreprenörskap och att stärka drivkrafterna för

ökad tillväxt och sysselsättning,

- att öka kunskapen och kompetensen i näringslivet

för att stimulera tillväxt och förnyelse,

- att konsumenterna skall ha en stark ställning på

marknaden samt sådana konsumtionsmönster som bidrar

till en långsiktigt hållbar utveckling, att

hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja

sina ekonomiska och andra resurser effektivt, att

konsumenternas hälsa och säkerhet skyddas, att

sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas

som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar

till en långsiktigt hållbar utveckling.

Turistdelegationens del av dessa effektmål är

följande:

- att Sverige skall ha en hög attraktionskraft som

turistland,

- att Sverige skall ha en långsiktigt

konkurrenskraftig turistnäring,

- att turismens utveckling sker på ett för miljön

och naturen hållbart sätt,

- att åtgärder inom turistsektorn skall stimulera

en hållbar ekonomisk tillväxt som kan bidra till

fler och växande företag och därmed ökad

sysselsättning för både kvinnor och män.

Av anslaget till turistfrämjande avsätts enligt

regleringsbrevet för budgetåret 2001 68 miljoner

kronor till verksamheten i TuristRådet. Rådet svarar

för övergripande marknadsföring och information

utomlands av Sverige som turistland. Enligt det

omförhandlade aktieägaravtalet från maj 1999 mellan

staten och Sveriges Rese- och Turistråd Intressenter

AB finansierar staten bolagets basverksamhet och den

övergripande marknadsföringen, dvs. av varumärket

Sverige. Med basverksamhet avses bl.a. huvudkontor,

utlandskontoren, grundläggande konsumentbearbetning,

datautveckling och mediekontakter. Näringen skall

finansiera riktade aktiviteter, dvs.

produktmarknadsföringen i anslutning till bolagets

verksamhet. Målet är att båda parter skall

tillskjuta lika mycket. En strukturförändring av

TuristRådet har påbörjats i riktning mot färre fasta

kontor och en mer flexibel organisation genom en

ökad användning av informationsteknik. Detta avses

möjliggöra en bredare och mer kostnadseffektiv

representation utomlands och att medel frigörs till

marknadsföringsaktiviteter.

Förutom via det nämnda anslaget har staten under

senare år ställt medel till förfogande för insatser

på turistområdet enligt följande:

- 90 miljoner kronor till TuristRådet för

internationell marknadsföring av Sverige som

turistland inom ramen för småföretagsprogrammet,

- 11 miljoner kronor till turismforskning vid

ETOUR (European Tourism Research Institute),

- 21,6 miljoner kronor till fyra olika projekt,

bl.a. marknadsföring av Sverige som turistland genom

IT,

- 20 miljoner kronor för att främja

teknikutveckling inom främst små turistföretag

(budgetåret 1995/96),

- 5 miljoner kronor till TuristRådet för

inrättande av ett s.k. call center i Sollefteå,

- 1,5 miljoner kronor till TuristRådet för ett

projekt för varaktig svensk turistexport till Polen

(från Östersjömiljarden),

- 1 miljon kronor till främjande av turism i

Öresundsregionen genom tillfällig överföring från

anslaget Avgifter till vissa internationella

organisationer (prop. 1999/2000:1, bet.

1999/2000:NU1),

- 5 miljoner kronor till en fortsättning av

projektet Kortsemester i norra Europa (11 miljoner

kronor anvisades till projektet i juni 1998),

- 18,5 miljoner kronor till projektet Visit Sweden

i Sollefteå (oktober 2000),

- 10 miljoner kronor till TuristRådet under år

2001 för att stärka turistnäringens utveckling i

regionalpolitiskt prioriterade områden.

Vidare kommer medel turistområdet till del via EU:s

strukturfonder, Stiftelsen för kunskaps- och

kompetensutveckling (KK-stiftelsen) och de regionala

tillväxtavtalen.

Turistdelegationen har på regeringens uppdrag

genomfört riktade studier av förutsättningarna för

utveckling av svensk turism. Uppdraget redovisades i

maj 1998. Riksantikvarieämbetet har haft regeringens

uppdrag att utarbeta förslag till kvalitetskriterier

och metoder för kvalitetssäkring av kulturturismen

inom sitt ansvarsområde.

Turistdelegationens instruktion ändrades våren

1997 så att det bland delegationens uppgifter ingår

att verka för att turismens utveckling sker på ett

för miljön och naturen hållbart sätt.

Turistdelegationen har också tillsatt en arbetsgrupp

för hållbar utveckling av turism, som redovisat

resultaten av sitt arbete i en rapport, Hållbar

utveckling i svensk turistnäring. I regleringsbrevet

för år 2001 sägs att Turistdelegationen skall

redovisa omfattningen och resultatet av arbetet med

en hållbar utveckling av turismen. Naturvårdsverket

har på regeringens uppdrag lämnat förslag till

sektorsmål för friluftsliv och naturturism i en

rapport med samma namn och med följande förslag till

mål: Landets främsta områden för

friluftsliv/naturturism i fjäll och skog, kust och

hav, sjöar och vattendrag och de för friluftsliv

lämpade tätortsnära områdena skall till år 2010

bevaras, vårdas och utvecklas på sådant sätt att de

kan nyttjas för dessa ändamål inom ramen för en

hållbar samhällsutveckling. Miljömålskommittén, som

har haft i uppgift att göra en samlad översyn av

vilka delmål som behövs för att Sveriges nationella

miljökvalitetsmål skall kunna nås inom en

generation, har haft Naturvårdsverkets förslag,

liksom förslag från olika myndigheter på andra

områden, som underlag för sitt arbete med att ta

fram förslag om delmål och åtgärdsstrategier. I

kommitténs slutbetänkande Framtidens miljö - allas

vårt ansvar (SOU 2000:52) redovisas dessa förslag.

Betänkandet är för närvarande föremål för beredning

inom Miljödepartementet.

Beträffande s.k. landsbygdsturism kan nämnas att

Glesbygdsverket i samarbete med Turistdelegationen

hösten 1997 tog fram ett handlingsprogram för

småskalig landsbygdsturism med rubriken En lönsam

näring med en hållbar utveckling. I

handlingsprogrammet föreslås en rad åtgärder på

olika områden. Utvecklingsarbetet måste bygga på de

lokala resurser som finns i ett område, sägs det.

Strukturfondsmedel från EU samt landsbygdsstödet kan

täcka stora delar av de åtgärder som omfattar

företagsutveckling och kompetensstöd.

Glesbygdsverket har ett nationellt ansvar att

förankra programmets intentioner och ta initiativ

till samverkan och ett tvärsektoriellt arbetssätt,

som är grunden för ett framgångsrikt

utvecklingsarbete, heter det vidare. I alla de

regionala tillväxtavtalen utom ett (Stockholms län)

finns turistfrågorna med.

Fiskeriverket och Turistdelegationen presenterade

i juni 1999 rapporten Fisketurism - en naturlig

näring! (Fiskeriverket information 1999:5). I

rapporten behandlas förutsättningar och möjligheter

för utveckling av svensk fisketurism. Förslag till

åtgärder lämnas inom följande tre områden:

regelverket; fiskevård inklusive tillsyn och

forskning rörande den biologiska resursen;

utbildning och information.

Beträffande fisketurism kan också noteras att

regeringen i december 2000 beslutat tillkalla en

särskild utredare (landshövding Anita Bråkenhielm)

med uppdrag att utreda konsekvenserna av det fria

handredskapsfisket. I uppdraget ingår att kartlägga

utnyttjandet av fiskeresurserna och att jämföra det

fria handredskapsfisket i berörda delar av landet

med fritidsfisket i andra delar av landet. Utredaren

skall vidare lämna förslag till sådana förändringar

som bidrar till att lösa det motsatsförhållande som

kan finnas mellan reglerna för det fria

handredskapsfisket och reglerna om

fiskevårdsområden. Vidare skall utredaren belysa

möjligheterna till finansiering av fiskevårdande

åtgärder så att goda förutsättningar för fiske kan

upprätthållas. I direktiven sägs att när det fria

handredskapsfisket infördes förutsågs inte

fisketurismens utveckling som näringsgren.

Sportfisket har på senare år ökat kraftigt och är nu

av stor omfattning både bland lokalbefolkningen och

bland de turister som besöker de områden som

omfattas av det fria handredskapsfisket. Områdena är

mycket attraktiva för sportfiskare och det finns en

stor potential att utveckla fisketurismen. En

fortsatt positiv utveckling av allmänhetens

möjligheter till rekre- ation i form av fisketurism

och sportfiske är önskvärd. Det fria

handredskapsfisket har inneburit att

fiskeintresserade i större utsträckning än tidigare

fått tillgång till ett rikt och varierat utbud av

fritidsfiskemöjligheter, heter det i direktiven.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1

oktober 2001.

Turistdelegationen presenterade i november 1999 en

skrift, Sundare förnuft, som är en uppdatering av

skriften Sunt förnuft som publicerades år 1997.

Skriften har tagits fram efter kontakter med

företagare från olika delar av näringen,

intresseorganisationer, myndigheter, regionala och

lokala turistorganisationer, konsulter, högskolor,

universitet, m.fl. Skriften är avsedd att användas i

följande tre sammanhang:

- Regeringen skall bättre kunna se turismens

perspektiv i näringspolitiken, där de små företagen

får allt större betydelse.

- Myndigheterna skall bättre kunna se

konsekvenserna av reglers effekter för

turistföretagens villkor och därmed kunna utforma

bestämmelser och beslut med större beaktande av

dessa företags utveckling.

- Företagen skall få bättre insikt i offentliga

regelverk och andra externa produktionsvillkor som

de är beroende av i sin verksamhet.

I skriften tas upp frågor om beskattning,

konkurrensfrågor, infrastrukturella hinder,

säsongsproblematik, frågor rörande tillstånd,

tillsyn och avgifter samt frågor om tolkning och

tillämpning av lagstiftningen.

Statsrådet Mona Sahlin inrättade i december 1999

en s.k. framtidsgrupp för att stärka tillväxten i

den svenska rese- och turistindustrin. Gruppen leds

av statssekreterare Jan Grönlund,

Näringsdepartementet, och består av företrädare för

näringen och berörda myndigheter och organisationer.

Syftet med gruppens arbete är att analysera de

faktorer som kan främja tillväxt samt ta fram

underlag för en nationell strategi för den svenska

turistnäringen. Olika frågor som berör

turistnäringens utveckling diskuteras, t.ex.

regionala tillväxtavtal, näringspolitik,

kompetensutveckling, skatter, forskning och

utbildning. En annan viktig uppgift för

arbetsgruppen är att beakta turismen under det

pågående svenska ordförandeskapet i EU.

Framtidsgruppen har organiserat sig i tre

undergrupper - en strategigrupp, en analysgrupp och

en målgrupp. Strategigruppen har i uppdrag dels att

identifiera styrkor och svagheter i de nuvarande

strategierna och visa på såväl goda som dåliga

exempel, dels att redovisa prioriterade åtgärder

till förbättringar. Sju delgrupper under

strategigruppen arbetar inom specialområdena

privatresor, affärsresor, evenemang, IT,

finansiering och skatter, varumärken och

kompetensutveckling.

Analysgruppen har i uppdrag att värdera

omvärldsfaktorer, värdera underliggande faktorer som

kan stimulera tillväxt, jämföra med utvecklingen i

utvalda konkurrentländer, redovisa förslag på

förändringar samt att ta fram en nulägesbeskrivning.

Sju delgrupper under analysgruppen arbetar inom

specialområdena tillväxtfaktorer, fysisk

infrastruktur, hållbar turism, entreprenörskap i

nätverk, samverkan mellan näringar,

upplevelseindustrin och internationalisering.

Målgruppen arbetar med att formulera mätbara

målsättningar för turismens utveckling.

En hearing ägde rum i december 2000 med

Framtidsgruppen och samtliga undergrupper för en

lägesrapport. Framtidsgruppen skall lämna ett samlat

förslag till åtgärder till sommaren 2001.

Statsrådet Ulrica Messing, som inom regeringen har

övertagit ansvaret för turistfrågorna, besvarade i

januari 2001 en interpellation (2000/01:110) av

Viviann Gerdin (c) om turistnäringens framtid, med

särskild inriktning på turistnäringen i de svensk-

norska gränstrakterna. I sitt svar poängterade

statsrådet inledningsvis att turistnäringens

utveckling påverkas av beslut inom många

politikområden - skattepolitiken,

småföretagspolitiken, regionalpolitiken,

infrastruktur, natur- och kulturmiljö, utbildning

och forskning. Hon nämnde att t.ex. den sänkta

mervärdesskatten på kollektivtrafik från 12 % till 6

% som nyligen beslutats av riksdagen är

betydelsefull för turismen. Hon redogjorde för de

insatser som regeringen vidtagit på turistområdet,

bl.a. arbetet inom Framtidsgruppen. Statsrådet

konstaterade vidare att turistnäringen är en

utpräglad småföretagsbransch med stor betydelse för

sysselsättningen i många regioner. Turistföretagen

har likartade problem och möjligheter som småföretag

har i andra näringar. De olika åtgärder som

regeringen vidtar för att underlätta och förenkla

för småföretagen gäller således även

turistföretagen. Det arbete med regionala

tillväxtavtal som pågår runtom i landet syftar t.ex.

till att på ett bättre sätt ta till vara varje

regions specifika förutsättningar för tillväxt.

Turistsektorn är i detta sammanhang ett mycket

väsentligt område som av flera regioner ses som en

betydelsefull källa till nya arbetstillfällen, sade

statsrådet.

Inom ramen för EU pågår ett arbete med att

förbättra turismens sysselsättningspotential. En av

EG-kommissionen och medlemsstaterna gemensamt

tillsatt s.k. högnivågrupp för turism och

sysselsättning presenterade sina slutsatser och

rekommendationer i en rapport i oktober 1998, vilken

resulterade i ett meddelande från kommissionen. Inre

marknadsrådet antog i juni 1999 slutsatser, grundade

på gruppens rapport och kommissionens meddelande,

med syfte att öka turismens bidrag till

sysselsättningen. Fem arbetsgrupper har därefter

tillsatts med experter från medlemsländerna för att

genomföra rådsslutsatserna inom områdena

information, IT, utbildning, kvalitet och

hållbarhet. Samordning sker i kommissionens

rådgivande kommitté för turism. Kommissionen

presenterade en lägesrapport under hösten 2000. Från

svensk sida deltar TuristRådet i de grupper som

arbetar med information och kvalitet,

Turistdelegationen i gruppen för hållbar utveckling,

Svenska Rese- och Turistindustrins

Samarbetsorganisation i gruppen för utbildning samt

ETOUR i IT-gruppen. Arbetet fortsätter under år

2001, och en slutrapport planeras till hösten 2001.

När det gäller frågan om att TV-utbudet på hotell

och konferensanläggningar bör vara fritt från

pornografi, som tas upp i motion 2000/01:N356 (s),

har enligt uppgift den berörda

branschorganisationen, Sveriges Hotell- och

Restaurangföretagare (SHR), inte utarbetat något

särskilt policydokument. Inställningen från

organisationen är att ingen hotellgäst av en

händelse skall behöva drabbas av pornografifilmer,

utan det skall krävas ett eget, aktivt val från

hotellgästens sida, t.ex. genom att betalning krävs.

Enligt uppgift har en del hotell helt tagit bort de

aktuella kanalerna. I sammanhanget kan noteras att

kulturminister Marita Ulvskog sommaren 2000 gav

hovrättslagman Mats Melin i uppdrag att göra en

översyn av 4 § lagen (1990:886) om granskning och

kontroll av filmer och videogram. Uppdraget har

nyligen avrapporterats - Förråande pornografiska

filmer (Ds 2001:5). Beredning kommer att ske inom

Kulturdepartementet.

Utskottets grupp för uppföljnings- och

utvärderingsfrågor, NUR, har låtit Riksdagens

utredningstjänst göra en förstudie om staten och

turistfrågorna (PM 2000-11-17). Förstudien har

anmälts inför utskottet i januari 2001.

Utskottets ställningstagande

Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har

stor betydelse i många regioner, inte minst i

glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i det

arbete med att stärka den regionala utvecklingen som

regeringen bedriver och som utskottet ställer sig

bakom. Turistnäringen är också en av de branscher

som växer snabbast i Sverige, och där potentialen

för fortsatt tillväxt är god. Konkurrensen är

emellertid mycket hård och marknadsföringen av

Sverige som turistland är, enligt utskottets mening,

viktig.

Av det reguljära anslaget till turistfrämjande,

som innevarande budgetår uppgår till 80,6 miljoner

kronor, avsätts huvuddelen eller 68 miljoner kronor

till marknadsförings- och informationsinsatser m.m.

Vidare har en strukturförändring av TuristRådet

påbörjats i riktning mot färre fasta kontor och en

mer flexibel organisation, vilket avses möjliggöra

en bredare och mer kostnadseffektiv representation

utomlands och att medel frigörs till

marknadsföringsaktiviteter. Engångsvisa medel,

uppgående till totalt ca 184 miljoner kronor, har

också anvisats under senare år för insatser på

turistområdet. Till detta kommer medel som ställs

till förfogande via EU:s strukturfonder, Stiftelsen

för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-

stiftelsen) och de regionala tillväxtavtalen.

Den av regeringen tillsatta Framtidsgruppen har,

som redovisats, ett brett uppdrag rörande

turistsektorn. Frågor av betydelse för

turistnäringens utveckling, såsom

kompetensutveckling, forskning, utbildning, skatter

och regionala tillväxtavtal, skall analyseras.

Mätbara målsättningar skall formuleras. Utskottet

vill särskilt framhålla det positiva i att

turistnäringen och berörda myndigheter och

organisationer arbetar tillsammans med

Näringsdepartementet för att utforma mål och medel.

Det är helt avgörande för en gynnsam utveckling av

turistnäringen att kunskaper och erfarenheter hos

företag och personer som är verksamma inom näringen

tas till vara. Framtidsgruppen skall lämna ett

förslag till åtgärder till sommaren 2001. Efter

beredning inom regeringen kan riksdagen komma att få

ta ställning i de aktuella frågorna. Även i den av

regeringen aviserade regionalpolitiska propositionen

kan frågor om turistnäringen förväntas bli

aktualiserade. Allmänt sett behövs det ett

sektorsövergripande arbetssätt, där alla berörda

instanser på lokal och regional nivå samverkar för

att skapa förutsättningar för en lönsam

turistnäring. Ett område där en bättre samordning

skulle behövas gäller regler för kontroll och

tillsyn inom turistområdet. Vissa

myndighetskontroller som inte kräver

specialkompetens skulle sålunda kunna samordnas.

Inspektionstätheten bör också anpassas till om

problem har uppstått eller inte. Något behov av att

riksdagen nu skulle göra något uttalande om

målformulering eller utvärdering av genomförda

insatser - vilket efterfrågas i några motioner - kan

utskottet mot den redovisade bakgrunden inte se.

Beträffande olika specifika områden av turism som

tas upp i några motioner - kulturturism,

naturturism, fisketurism, landsbygdsturism,

skärgårdsturism och evenemangs- eller

konferensturism - pågår, som nyss redogjorts för,

olika aktiviteter. Något initiativ av riksdagen på

dessa områden är därför inte erforderligt. När det

gäller landsbygds-, fjäll- och skärgårdsturism är en

väl fungerande infrastruktur en av grundpelarna.

Utskottet vill framhålla att utveckling av olika

typer av turism alltid måste ske under

hänsynstagande till att natur- och kulturmiljöer

skall bevaras.

När det gäller frågan om att TV-utbudet på hotell

och konferensanläggningar bör vara fritt från

pornografi som tas upp i en motion anser utskottet

att detta är en fråga främst för de berörda

företagen. Samtidigt vill utskottet peka på den

möjlighet som riksdagen, regeringen och myndigheter

har att föregå med gott exempel och välja hotell och

konferensanläggningar som inte har pornografi i sitt

TV-utbud.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

aktuella motioner i berörda delar.

Utländska investeringar i Sverige

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om kartläggning

av problem vid utländska investeringar i

Sverige med hänvisning till pågående arbete

inom EU.

Motionen

En kartläggning av problem vid utländska företags

etablering i Sverige bör genomföras, anförs det i

motion 2000/01:N220 (s), varvid också erfarenheter

från andra länder bör analyseras. Det är positivt

för Sverige att utländska företag vill investera

här, säger motionären. Hon anser dock att ett sällan

uppmärksammat problem är de kulturkrockar som kan

bli följden när svenska företag går samman med

utländska, bl.a. amerikanska. Utländska företag som

investerar i Sverige måste respektera de lagar och

avtal som har införts för att stärka de anställdas

ställning, framhåller motionären. Hon påpekar att

fackföreningsrörelsen nationellt och i

internationellt samarbete självklart har en central

roll, men anser att frågan måste uppmärksammas också

på politisk nivå.

Vissa kompletterande uppgifter

Inom EU pågår, enligt uppgift från

Näringsdepartementet, arbete med relevans för de

frågor som tas upp i motionen. Det finns vissa redan

gällande direktiv beträffande arbetstagarinflytande

inom EU, och det bedrivs ett arbete att ta fram

kompletterande direktiv.

Gällande direktiv:

- Rådets direktiv (75/129/EEG) om tillnärmningen

av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva

uppsägningar ger en rätt till information och

överläggning vid uppsägningar på grund av

arbetsbrist. Arbetsgivaren skall även underrätta

behörig myndighet om den tilltänkta åtgärden. Vissa

trösklar finns för att reglerna skall bli

tillämpliga.

- Rådets direktiv (77/187/EEG) om tillnärmningen

av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för

arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av

företag, verksamheter eller delar av verksamheter

skyddar primärt anställningen genom att förvärvaren

av en verksamhet är skyldig att ta över personal som

är sysselsatt i den övertagna verksamheten.

Direktivet föreskriver även en rätt till förhandling

i frågan.

- Rådets direktiv (94/45/EG) om inrättandet av ett

europeiskt företagsråd eller ett förfarande i

gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag

för information till och samråd med arbetstagare

innebär att om en koncern bedriver verksamhet med

bolag i flera olika medlemsstater skall under vissa

förutsättningar ett system för arbetstagarinflytande

i bolag som har en gränsöverskridande karaktär

finnas. Den närmare ordningen för inflytandet

(information och samråd) skall primärt fastställas

genom förhandlingar där arbetstagarna representeras

i ett särskilt förhandlingsorgan. Om någon

överenskommelse inte kommer till stånd gäller vissa

miniminormer. Senast den 22 september 1999

skulle kommissionen i samråd med medlemsstaterna och

arbetsmarknadens parter på Europanivå ha granskat

direktivets tillämning och vid behov föreslagit

förändringar i direktivet.

Pågående arbete:

I slutet av det franska ordförandeskapet i EU andra halvåret

2000 träffades en politisk överenskommelse angående

arbetstagarinflytande i s.k. Europabolag. Ett

direktiv härom förväntas, enligt uppgift från

Näringsdepartementet, formellt kunna antas under det

svenska ordförandeskapet. Det kan nämnas att förutom

Europabolag finns det ytterligare förslag till

europeiska associationsformer, Europeiska

kooperativ, ömsesidiga bolag och ideella föreningar.

Det svenska ordförandeskapet prioriterar ett

fortsatt arbete med dessa associationsformer och

arbetstagarinflytande i dessa. Europeiska kooperativ

är den associationsform som är aktuell just nu.

För närvarande pågår även ett arbete med att ta

fram ett direktiv om information till och samråd med

arbetstagare på nationell nivå. Till skillnad från

t.ex. direktivet om europeiska företagsråd finns det

inget gränsöverskridande moment i detta.

En översyn av det tidigare nämnda direktivet om

europeiska företagsråd är, enligt

Näringsdepartementet, aktuell i en nära framtid.

Mycket av det arbete beträffande

arbetstagarinflytande som bedrivs på Europanivå

kännetecknas, enligt Näringsdepartementet, av den

gränsöverskridande aspekten. En effekt av en

harmonisering på detta område är att eventuellt

negativa effekter på attraktionskraften för

utländska investeringar i olika medlemsstater

neutraliseras. Det kan ofta vara svårt för en

enskild medlemsstat att enskilt införa regler som

utifrån en utländsk investerares perspektiv kan

uppfattas som negativa.

Frågan om ökat utlandsägande i svenskt näringsliv

har behandlats i en rapport från det ekonomiska

rådet vid Invest in Sweden Agency (ISA) i maj 1998,

Spelar det någon roll? - Om ökat utlandsägande i

svenskt näringsliv. I rapporten konstateras bl.a.

att ökade utlandsinvesteringar kan medföra både

positiva och negativa effekter för Sverige. Att

förklara utvecklingen i en företagsenhet i Sverige

med att den är utlandsägd är alltför förenklat, sägs

det i rapporten. Ägandet spelar oftast en

underordnad roll för hur svenskbaserade

företagsenheter utvecklas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är

positivt med utländska företags investeringar i

Sverige. Utskottet finner det också självklart att

utländska företag skall respektera de lagar och

bestämmelser som gäller på olika områden. Vidare är

det viktigt att - så långt möjligt -

konkurrensneutrala villkor gäller för utländska

företags investeringar i olika länder. Utskottet

noterar därför med tillfredsställelse det arbete med

direktiv beträffande arbetstagarinflytande som

bedrivs inom EU och som nyss redogjorts för. Det får

inte vara så att ett land inom EU, på andra EU-

länders bekostnad, försöker tillskansa sig utländska

investeringar genom att i olika avseenden göra

avkall på lagstadgade rättigheter. Något behov av

ett riksdagsuttalande i saken kan utskottet dock

inte se och avstyrker därmed den aktuella motionen.

Östersjömiljarderna och

jämställdheten

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion rörande

Östersjömiljarderna och jämställdheten med

hänvisning till pågående arbete inom

Regeringskansliet. Jämför reservation 11 (m,

kd, fp).

Motionen

Ett riksdagsuttalande om Östersjömiljarden och

jämställdheten begärs i motion 2000/01:N231 (kd).

Sveriges Östersjömiljardsatsning tycks gå kvinnorna

förbi, säger motionärerna och uppger att det råder

orättvisa vid den ekonomiska fördelningen till idéer

utformade av kvinnor, trots att direktiven lägger

särskild vikt vid små och medelstora företag.

Näringsdepartementet måste ta fram en

sammanställning över kontakterna runt Östersjön, och

nätverk måste stimuleras för att synliggöra kvinnors

kompetens, anför motionärerna. De anser att det är

viktigt att uppmuntra kvinnor till aktivt deltagande

i demokratiprocessen och att uppmärksamma kvinnors

företagande som en betydelsefull faktor i detta

arbete. Kvinnors företagande måste tydliggöras,

värderas och uppmuntras också i handelsprocessen,

heter det. Motionärerna tar som exempel en

tilldelning till Sveriges Exportråd på 80 miljoner

kronor ur Östersjömiljard II för att öka

näringslivskontakterna i Östersjöregionen och uppger

att det ännu inte finns någon inriktning på kvinnor

inom ramen för dessa projekt. Individuellt stöd till

de baltiska länderna, Polen, m.fl. samt

affärskontakter och upprättande av partnerskap

mellan kvinnor är exempel på hur Sverige kan visa

sig som föregångsland under ordförandeskapet för EU

första halvåret 2001, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Statsrådet Leif Pagrotsky besvarade våren 2000 en

fråga (1999/2000:746) av Ulla-Britt Hagström (kd) om

vilka åtgärder som regeringen avser att vidta för

att säkra jämställdhetsaspekterna för

Östersjömiljard II. I sitt svar framhöll statsrådet

att arbetet med jämställdhetsfrågor vägleds av att

jämställdhets-perspektivet skall genomsyra alla

delar av regeringens politik och att varje minister

skall ta ansvar för jämställdheten inom sitt område,

dvs. s.k. mainstreaming tillämpas. Ett av

kriterierna för statlig medverkan i finansiering och

genomförande av regionala tillväxtavtal är att

könsperspektivet beaktas i avtalets olika delar,

sade statsrådet.

Vad gäller övriga insatser med Östersjömiljard II

delegeras medlen i allt väsentligt till statliga

myndigheter eller organ för stöd till satsningar som

skall främja det svenska näringslivets verksamhet i

Östersjöregionen, uppgav statsrådet. Varje myndighet

eller organ som får ett sådant uppdrag av regeringen

skall tillse att jämställdhetsaspekten beaktas i

arbetet och de insatser som genomförs, i enlighet

med den gällande verksförordningen (1995:1322).

Härutöver övervägs att inom ramen för

Östersjömiljard II utforma särskilda stödinstrument

med inriktning på kvinnors företagande, meddelade

statsrådet.

I programmet för Näringslivsutveckling i

Östersjöregionen som NUTEK ansvarar för framhålls

att insatserna skall beakta könsperspektivet. Bland

kriterierna för urvalet finns med "projekt som

främjar jämställdheten". För samtliga uppställda

indikatorer anges att de skall redovisas med en

uppdelning på män och kvinnor. Bland

projektansökningarna som inkom i första omgången

finns, enligt uppgift från Utrikesdepartementet, tre

som särskilt vänder sig till kvinnor. De tillhör

området Affärs- och marknadsutveckling och har

beteckningarna Plattform Östersjön, Uppbyggnad av

affärskontakter och skapande av samriskföretag

mellan kvinnliga entreprenörer i Sverige och St.

Petersburg samt WERAN - Women's Enterprises

Relations (in business), Achievements and

Networking. NUTEK har ännu inte beslutat kring dessa

projekt.

NUTEK överväger också, enligt uppgift, att sprida

sin information via andra kanaler än de som hittills

använts, i syfte att åstadkomma en ökning av antalet

ansökningar från kvinnliga företagare.

Exportrådets program Marknadsplats Östersjön, som

finansieras via Östersjömiljard II, erbjuder olika

tjänster till alla svenska små och medelstora

företag oberoende av om det är kvinnor eller män i

ledningen. Programmet erbjuder information och

rådgivning om marknadsmöjligheter och ger operativt

stöd vid marknadssatsningar. De företag som erbjuds

delta väljs ut utifrån företagets möjligheter att

lyckas med marknadssatsningen, dvs. efterfrågan på

företagets tjänster eller produkter och företagets

egna resurser för satsningen. Programmet bidrar

härigenom till att uppfylla det övergripande målet

med Östersjömiljard II, nämligen att förbättra

svenska företags position i Östersjöregionen. Enligt

Utrikesdepartementet sorteras företag bort om de

skulle ha som affärsidé - eller där affärsidén

skulle innebära - att jämställdhet aktivt motverkas.

Enligt uppgift övervägs fortfarande - i likhet med

vad som uppgavs av statsrådet Mona Sahlin våren 2000

- att inom ramen för Östersjömiljard II utforma

särskilda stödinstrument med inriktning på kvinnors

företagande.

Utskottets ställningstagande

Utskottets principiella grundinställning till den

verksamhet som bedrivs inom ramen för

Östersjömiljarderna är positiv. Den aktuella

verksamheten präglas, enligt utskottets mening,

såväl av solidaritet med Östersjöländerna som av ett

intresse att främja företagsamhet och sysselsättning

i Sverige. Utskottet ser verksamheten som en del av

de svenska insatserna för att stödja utvecklingen

mot ett demokratiskt system och mot marknadsekonomi

i de berörda länderna. Enligt uppgift har

företrädare för det svenska näringslivet varit

mycket positiva till insatserna.

Utskottet fick hösten 2000 en rapport över

pågående projekt inom ramen för Östersjömiljarderna

av statssekreterare Sven-Eric Söder,

Utrikesdepartementet. Hösten 1999 underströk

utskottet, i ett yttrande till finansutskottet över

förslag i tilläggsbudgeten för år 1999 rörande

Östersjömiljarderna (1999/2000:NU1y) och mot

bakgrund av en kartläggning som riksdagens

utredningstjänst gjort på uppdrag av utskottet,

vikten av att en grundlig utvärdering görs av

verksamheten och att en sådan utvärdering bör avse

såväl en sedvanlig utvärdering projekt för projekt

som en utvärdering av arbetsmetoden som sådan. Det

sistnämnda ansågs kunna ske först när programmet är

avslutat, medan utskottet beträffande den löpande

uppföljningen av de olika projekten ansåg att det är

en praktisk och ändamålsenlig ordning att

företrädare för Utrikesdepartementet redovisar en

sådan till utskottet årligen.

När det gäller frågan om jämställdhetsaspekter i

verksamheten med Östersjömiljarderna, som tas upp i

den här aktuella motionen 2000/01:N231 (kd), anser

utskottet att jämställdhetsperspektiv skall

genomsyra alla delar av statlig verksamhet. Det

gäller självfallet också verksamhet som finansieras

via Östersjömiljarderna. Motsvarande gäller även

verksamhet inom ramen för de regionala

tillväxtavtalen, där projekt finansierade med medel

från Östersjömiljarderna förekommer. Som

motionärerna anför finns det emellertid brister när

det gäller kvinnors deltagande. Enligt utskottets

mening måste regeringen aktivt verka för att

avhjälpa dessa och tillse att ökat fokus sätts på

kvinnors företagande. Som redovisats har regeringen

också uppmärksammat frågan. Utskottet kan därför

inte se något behov av tillkännagivande från

riksdagen och avstyrker den nämnda motionen.

Regionala tillväxtavtal

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

innehåll i och utformning av de regionala

tillväxtavtalen med hänvisning till pågående

utvärderings- och uppföljningsarbete avseende

de nu gällande avtalen och planeringsarbete

inför nästa omgång av avtalen efter år 2002.

Jämför reservation 12 (m, kd, fp).

Motionerna

Användningen av tillväxtkapitalet bör avregleras,

regeringen bör lämna klara direktiv för verksamheten

med de regionala tillväxtavtalen, och en

genomförandedelegation bör tillsättas, anförs det i

motion 2000/01:N204 (kd). Motionären refererar till

en rapport (Nordregio WP 2000:6) om en processtudie

av förhandlingarna i sju län, utförd på uppdrag av

regeringen. Rapporten innehöll också en studie av

den centrala nivån i syfte att ge uppslag till en

bättre organisering inför kommande års avtal. Om

tillväxtavtalen skall tjäna som ett gott instrument

i det fortsatta arbetet i regionerna måste det

lokala inflytandet öka, anser motionären. Hon menar

att om tillväxtavtalen skall få legitimitet och

kunna uppbåda intresse utanför den berörda

tjänstemannakåren, måste man på regional basis få

pröva alternativa verksamheter och få använda

tillgängligt kapital på ett friare sätt. Som exempel

på detta nämns arbetsmarknadspolitiska medel som

anses kunna användas mer experimentellt utifrån

regionala förutsättningar. Vidare måste strategi och

ledning analyseras och få en annan lösning då den

hittillsvarande varit helt undermålig enligt

utvärderingsrapporten, säger motionären. Hon anser

att departementen inte bör stå för

genomförandeprocessen.

De regionala tillväxtavtalen måste utvärderas och

statens roll i avtalen förtydligas, anförs det i

motionerna 2000/01:N268 (fp) och 2000/01:N325 (fp).

Folkpartiet anser att de regionala tillväxtavtalen

kan vara värda att pröva, men att de inte löser de

regionalpolitiska problemen. Liknande avtal finns i

andra länder - i Frankrike finns det t.ex.

tillväxtavtal av en annan modell med statlig garanti

om tillväxtmedel som kan vara värd att pröva även i

Sverige, påpekar motionärerna. De framhåller att det

är viktigt att ett underifrånperspektiv anläggs om

avtalen skall fungera.

Kommunerna bör stimuleras att vara aktivare i

arbetet kring tillväxtavtalens skrivningar, anförs

det i partimotionerna 2000/01:N383 (mp) och

2000/01:N388 (mp). Det rådande företagsklimatet

bestäms av en rad sociala, kulturella och

institutionella faktorer, och vissa delar av Sverige

lämpar sig bättre än andra för vissa näringar, säger

motionärerna. De nämner som exempel Ronneby-

Karlskrona som har blivit ett nytt centrum för

företag inom telekomsektorn, Arvidsjaur som

bilföretagens testcentrum, Kiruna som Sveriges

rymdstad, osv. Kommunerna bör genom rådgivning och

information stimuleras att vara aktivare vid

skrivningarna av tillväxtavtalen och på eget

initiativ hitta möjliga lösningar på hur

näringslivsutvecklingen och miljöutvecklingen kan

stimuleras, anför motionärerna.

I en annan partimotion från Miljöpartiet - motion

2000/01:Kr701 (mp) - sägs att kulturaspekten bör

utgöra ett centralt inslag vid utveckling av de

regionala tillväxtavtalen. Det är viktigt att

regeringen noga följer upp hur kulturen tas till

vara i de regionala tillväxtavtalen och hjälper de

län som ännu inte förstått kulturens betydelse i det

regionala navet, anför motionärerna. De anser att

under arbetet med att skriva tillväxtavtalen våren

2000 försummades bl.a. kulturfrågorna. Miljöpartiet

menar att det krävs en kulturell mobilisering över

hela landet för att budskapet att kulturindustrin är

en expansiv sektor som ger många nya jobb skall

tränga igenom. En förutsättning för tillväxt på lång

sikt är visionen om att ett långsiktigt hållbart

samhälle förverkligas, varvid kulturaspekterna är

centrala, anför motionärerna.

I motion 2000/01:N389 (mp) begärs - med koppling

till tillväxtavtalen - riksdagsuttalanden i följande

fyra avseenden: om kompetensuppbyggnad, om regionala

och lokala kunskapscentrum, om kompetensnätverk

kring hållbar utveckling samt om statliga riktlinjer

och ekonomiskt stöd till kommuner och länsorgan.

Tillväxtavtalen lever inte upp till de vackra orden

om hållbar utveckling, och inga tillväxtavtal

föreslår några hållbara strategier för en sådan

omställning, säger motionärerna. De anser att det

krävs olika åtgärder för att åstadkomma en hållbar

utveckling och förordar samarbete mellan lokala

företag, t.ex. i nätverksform eller i

företagscentrum. Ett sätt att stimulera utvecklingen

är att bygga upp ett rikstäckande kompetensnätverk

kring hållbar, lokal utveckling, med lokala och

regionala kompetenscentrum, sägs det. De frågor som

kommunerna först bör utreda är, enligt motionärerna,

om det finns lokala eller regionala råvaror i

tillräcklig utsträckning för en lokal produktion,

och om produktionen i övrigt passar in i den lokala

näringslivsstrukturen. Motionärerna föreslår att den

förordade modellen används för att upprätta

bärkraftiga näringslivsstrategier i kommuner och

län. Genomförandestrategin bygger på att staten

förmedlar riktlinjer och direktiv till

länsstyrelserna och att lokala initiativ ges stöd,

säger motionärerna. De föreslår att kommunerna skall

stimuleras att ta initiativ genom ett regional- och

glesbygdspolitiskt stödpaket, med innebörd att de

kommuner som upprättar egna bärkraftiga

näringslivsstrategier också skall få förfoga över en

viss mängd statliga medel för genomförandet och att

särskilda lokala näringslivsfonder skall inrättas

för detta ändamål.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen tog år 1998 initiativ till en regional

näringspolitik med de regionala tillväxtavtalen som

det huvudsakliga instrumentet för dess genomförande

(prop. 1997/98:62, bet. 1997/98:AU11). Avsikten var

att bättre kunna ta till vara den tillväxtpotential

som finns runt om i landet genom att anpassa

verksamheter inom politikområden till lokala och

regionala förutsättningar. Några nya statliga pengar

har inte satsats på tillväxtavtalen. Syftet är i

stället att använda nuvarande statliga anslag på ett

mer kreativt och effektivt sätt. De första

tillväxtavtalen avser åren 2000-2002. Avtalen är

inte juridiskt bindande.

Inom Regeringskansliet arbetar Tvärdelegationen,

Tvärsekretariatet och en interdepartemental

arbetsgrupp med tillväxtavtalen. Tvärdelegationen

har det övergripande ansvaret för arbetet.

Delegationen leds av Näringsdepartementet och består

huvudsakligen av statssekreterare från Närings-,

Utbildnings-, Kultur-, Miljö-, Finans-, Social- och

Jordbruksdepartementen. Även Statsrådsberedningen är

representerad. Den interdepartementala arbetsgruppen

(IDA) fungerar som en länk mellan den politiska

ledningen och det praktiska arbetet. Arbetsgruppen

består av tjänstemän från de åtta departement som

ingår i Tvärdelegationen. Tvärsekretariatet är

placerat på Näringsdepartementet och utför det

praktiska arbetet inom Regeringskansliet vad gäller

tillväxtavtalen. Sekretariatet ansvarar för

kontakter med länsstyrelserna eller

självstyrelseorganen och andra aktörer som arbetar

med tillväxtavtalen.

Det övergripande målet för den regionala

näringspolitiken är följande: "Utifrån de

förutsättningar som finns i varje region stimulera

en hållbar ekonomisk tillväxt som kan bidra till

fler och växande företag och därmed ökad

sysselsättning för både kvinnor och män." Tillväxten

skall vara hållbar också i ett ekologiskt och

socialt perspektiv. De regionala tillväxtavtalen

syftar till effektivare samordning mellan

politikområden och sektorer som främjar tillväxt och

sysselsättning. Utgångspunkter för arbetet med

avtalen är att det regionala inflytandet över

näringspolitiken skall öka och att tillgängliga

resurser skall användas mer flexibelt. Avtalen skall

ta hänsyn till skillnader i lokala och regionala

förutsättningar för näringslivsutveckling.

I budgetpropositionen för år 2001 (prop. 2000/01:1

utg.omr. 24 Näringsliv) behandlades tillväxtavtalen.

Där sades bl.a. (s. 22) följande:

Regeringen bedömer att det finns goda skäl att

fortsätta vidareutveckling av de regionala

tillväxtavtalen och att nödvändiga förändringar

skall vara genomförda i god tid innan nästa

programperiod inleds år 2003. Regeringen anser

det särskilt angeläget att se över och förtydliga

villkoren för den statliga delen av avtalens

finansiering. Målformuleringar samt metoder och

rapporteringssystem för en tydligare och mer

sammanhållen uppföljning av statliga insatser som

syftar till att främja tillväxt och

sysselsättning bör utvecklas.

Resultatredovisningar och beslutsunderlag för

regering och riksdag blir därigenom bättre. En

stor del av detta utvecklingsarbete sker i

anslutning till den pågående översynen av

organisation och statens roll på den regionala

nivån. Regeringen avser att återkomma med förslag

under år 2001. Beträffande de olika

myndigheternas medverkan i avtalsarbetet inleds

en fördjupad dialog med flertalet av dessa under

hösten 2000.

I anslagsbetänkandet 2000/01:NU1 om utgiftsområde 24

Näringsliv berördes tillväxtavtalen endast

kortfattat i ett inledande avsnitt om mål och

resultat. Eftersom tillväxtavtalen inte är kopplade

till något specifikt anslag och inga motioner om

tillväxtavtal behandlades i anslagsbetänkandet

innehöll betänkandet i övrigt inga explicita

ställningstaganden rörande tillväxtavtalen.

Våren 1999 avslog riksdagen ett antal motioner om

tillväxtavtalen (bet. 1999/2000:NU13). Utskottet

anförde att arbetet med regionala tillväxtavtal har

goda möjligheter att bli ett lyckat inslag i

näringspolitiken. Utskottet ansåg att det finns

olika omständigheter som gör att tillväxtavtalen är

en lämplig modell för den framtida regionala

näringspolitiken. Eftersom förutsättningarna för

tillväxt och sysselsättning ser olika ut i olika

delar av landet måste politikens verktyg för att

stödja en god utveckling anpassas till de olika

regionernas skiftande förutsättningar, sade

utskottet. Vidare måste politiken bättre stimulera

samverkan och samarbete mellan olika aktörer och

samordning av resurser för att åtgärder skall bli

mer välriktade och effektiva. Näringslivets

tillväxtmöjligheter är också till stor del beroende

av hur det omgivande samhället fungerar, varför

politikens insatser på de lokala och regionala

nivåerna måste bli kraftfullare för att en god

utveckling i näringslivet skall uppnås, sades det.

Utskottet underströk vidare vikten av att

miljöfrågorna lyfts fram som en drivkraft för

utveckling och tillväxt i det fortsatta arbetet med

tillväxtavtalen. Arbetet med den regionala

näringspolitiken och tillväxt-avtalen handlar om att

ge alla delar av landet möjligheter att utvecklas

utifrån sina egna förutsättningar och på egna

villkor, anförde utskottet. Utgångspunkten är att

besluten skall fattas av dem som berörs, att

ansvaret skall tas lokalt och regionalt och att så

många människor som möjligt skall engageras.

Utskottet hade särskilt noterat det starka

engagemang som näringslivet på många håll har visat

för arbetet med tillväxtavtalen. Utskottet uttryckte

förståelse för farhågor som fördes fram i vissa då

aktuella motioner rörande kvinnors deltagande i

arbetet med tillväxtavtalen. Av den

utvärderingsrapport, Tillväxt i hela Sverige (Ds

2000:7), som då nyligen hade presenterats framgick

att jämställdhetsperspektiv nästan helt saknades i

tillväxtavtalen; ett faktum som utskottet fann helt

oacceptabelt. Utskottet utgick från att regeringen

skulle komma att tillse att jämställdhetsfrågan

lyfts fram på ett mer påtagligt sätt än vad som

dittills varit fallet. I en reservation (m, kd, fp)

krävdes ett riksdagsuttalande dels avseende en

avvaktande hållning till tillväxtavtalen, dels

avseende att frågan om kvinnors deltagande i arbetet

med avtalen borde lyftas fram på ett mer påtagligt

sätt än vad som dittills varit fallet.

I den nyssnämnda utvärderingsrapporten redovisade

en tjänstemannagrupp inom Regeringskansliet och

berörda myndigheter följande iakttagelser och

slutsatser efter en genomförd granskning av de

regionala tillväxtavtalen:

- Alla län har gått framåt i arbetet med sina

regionala tillväxtavtal och vill fortsätta den

process som avtalsarbetet startat. Arbetet bör gå

vidare och utvecklas mot bakgrund av de erfarenheter

som är gjorda hittills. Områdena jämställdhet och

ekologiskt hållbar utveckling samt uppföljning och

utvärdering är viktiga i det fortsatta arbetet.

- Näringslivets efterfrågan på offentliga tjänster

berör fler politikområden än den s.k. traditionella

näringspolitiken. De lokala förutsättningarna har

stor betydelse för hur näringslivets behov

formuleras.

- Parterna i avtalsarbetet önskar kunna diskutera

tillväxtfrågor i ett sammanhang, även om olika slags

åtgärder kan behöva hanteras i olika

planeringsprocesser.

- Utbildnings- och kompetensfrågor är högt

prioriterade i tillväxtavtalen. De hanteras av ett

stort antal aktörer inom både utbildnings- och

arbetsmarknadspolitikens områden. Analysen av hur

olika intressen skall balanseras och hur utbud och

behov skall kunna matchas bättre bör fortsätta.

- Livsmiljön har i flertalet län framhållits som

en viktig tillväxtfaktor, och betydelsen av

kulturutbudet samt natur- och kulturmiljön har i

detta sammanhang ofta betonats. Livsmiljöns roll som

tillväxtfaktor i ett långsiktigt perspektiv behöver

dock preciseras.

- De regionala parterna upplever att det

arbetsmarknadspolitiska målet att nedbringa

arbetslösheten och den detaljreglering som finns för

de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna begränsar

arbetsmarknadsorganisationens möjligheter att delta

som en aktiv part i den regionala näringspolitiken,

vars tyngdpunkt ligger på tillväxt och mer

långsiktigt ökad sysselsättning.

- De regionala parterna anser att tvärsektoriella

förhandlingar om samfinansiering av åtgärder

underlättas om de förhandlande parterna har tillgång

till flexibla medel. De anser att regeringen ännu

inte har fullföljt sina intentioner för att

förverkliga den regionala näringspolitiken.

- Den statliga budgetprocessen är endast delvis

anpassad för att hantera långsiktiga,

tvärsektoriella program som de regionala

tillväxtavtalen.

- Tvärsektoriella uppföljningar och utvärderingar

kan endast utföras i mycket begränsad omfattning.

- Den statliga budgetprocessen och

utvärderingssystemen bör analyseras för att utröna

hur de bättre skall kunna svara mot tillväxtavtalens

idé.

- Det behövs tydligare information till länen om

vad som sker med de olika förslagen till

regeländringar som de har lämnat.

- Regelförslagen behöver ofta förtydligas. En idé

är att den regionala nivån görs djupare delaktig i

regelarbetet, t.ex. genom att svara för regionala

konsekvensstudier.

Beträffande jämställdhetsperspektivet i

tillväxtavtalen sägs i rapporten att det på det hela

taget saknas ett sådant perspektiv även i den andra

versionen av avtalen. Könsfördelningen i

partnerskapet är mycket ojämn i de flesta län. Det

gäller både i fråga om enskilda personer och

representanter för deltagande organisationer.

Avtalen behöver alltså bli mycket bättre på detta

område i alla län, sägs det i rapporten. Några län

har dock hunnit något längre än övriga - t.ex.

Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens och

Östergötlands län. Flera län är starkt medvetna om

bristerna i sina avtal, sägs det. De anger att de

kommer att använda särskilda metoder för

jämställdhetsanalyser och bedömningar av projekt och

har också intensifierat arbetet på detta område.

Jämställdhet och hållbar utveckling berörs i vissa

av motionerna. I tillväxt-avtalen skall de två

horisontella målen jämställdhet och ekologisk

hållbar utveckling integreras. Ett av kriterierna

för statlig medverkan i tillväxtavtalen är, som

nämnts, att könsperspektivet skall beaktas i

avtalets samtliga delar. Tillväxtavtalen har

utvärderats vid två tillfällen med avseende på

jämställdhetsperspektiven. Sommaren 1999

presenterade Nordregio som nämnts en rapport,

Regionala tillväxtavtal - utvärdering av

förhandlingsprocessen i sju län och på central nivå,

och i februari 2000 har aspekten belysts i den

tidigare nämnda rapporten (Ds 2000:7).

Utvärderingarna har visat att bristerna är stora när

det gäller jämställdhetsaspekterna och att

könsfördelningen i partnerskapen är mycket ojämn i

de flesta län. Regeringen utsåg därför i februari

2000 Blekinge, Jämtland och Västra Götaland till

pilotlän för ökad jämställdhet i tillväxtavtalen.

Länen har fått i uppdrag att utveckla metoder för

hur jämställdhetsperspektivet skall kunna stärkas

och införlivas i tillväxtavtalen. Erfarenheterna

från pilotverksamheten skall spridas till övriga

län. Någon ytterligare revidering av tillväxtavtalen

i detta avseende anses, enligt uppgift från

Näringsdepartementet, inte vara nödvändig just nu.

För att understryka hur viktigt det är att lyfta

fram miljöfrågorna som en drivkraft för utveckling

och tillväxt har regeringen utsett tre pilotlän för

att utveckla dessa frågor inom tillväxtavtalen.

Dalarna, Västerbotten och Skåne skall, tillsammans

med Naturvårdsverket, utveckla metoder för hur det

ekologiska hållbarhetsperspektivet kan införlivas

dels i processen med tillväxtavtalen, dels i de

olika åtgärdsprogrammen. Erfarenheterna av arbetet

skall spridas till övriga län. Det långsiktiga målet

med pilotlänen är att skapa ett större lokalt och

regionalt engagemang för hur en hållbar tillväxt

skall formas. Det kortsiktiga målet med

pilotverksamheten är att förbättra

miljöintegrationen i nästa generations

tillväxtavtal. Projektet skall vara klart den 1

oktober 2001.

Beträffande synpunkten i en motion om att

regeringen skall följa upp hur kulturen tas till

vara i tillväxtavtalen kan noteras att grundtanken i

tillväxtav-talen är att regionerna själva har den

bästa kunskapen om sina specifika förutsättningar.

Många av länen har, enligt uppgift från

Näringsdepartementet, framhållit kulturen som ett

viktigt område för att nå regional utveckling.

Statsrådet Ulrica Messing besvarade i oktober 2000

en interpellation (2000/01:8) av Maria Larsson (kd)

om kritik mot tillväxtavtalen, med ett innehåll

liknande den här aktuella motionen 2000/01:N204

(kd). I sitt svar uppgav statsrådet att regeringens

sammanvägda bedömning är att det finns goda skäl att

vidareutveckla de regionala tillväxtavtalen och att

nödvändiga förändringar skall vara genomförda i god

tid innan nästa programperiod inleds år 2003.

Regeringen anser det särskilt angeläget att se över

och förtydliga villkoren för den statliga delen av

avtalens finansiering. Detta utvecklingsarbete bör

ske i nära anslutning till den pågående översynen av

den regionala näringspolitiska organisationen och

statens roll på den regionala nivån. Den

regionalpolitiska utredningens slutbetänkande utgör

också ett viktigt underlag. Regeringen avser att

återkomma med förslag under år 2001, uppgav

statsrådet.

Vidare framhöll statsrådet Ulrica Messing att

förutsättningarna för näringslivets medverkan också

måste förbättras. Det finns platser där det fungerar

bra, och de kan tjäna som goda exempel för andra.

Den offentliga sektorn bör också överväga i vilka

skeden som näringslivets deltagande är mest

väsentligt och där den ömsesidiga nyttan är störst.

Statsrådet hänvisade till att det i den tidigare

nämnda rapporten från Nordregio pekades på att stora

framsteg har gjorts på mycket kort tid. Utvärderarna

konstaterade att regeringen genom initiativet med

tillväxtavtalen på mindre än två år har introducerat

ett nytt sätt att bedriva regionalt

utvecklingsarbete i hela Sverige. De anser att ett

bra samarbetsklimat har utvecklats och att det finns

ett mycket stort engagemang hos många människor för

den egna regionens utveckling. Processen har också

lett till att det numera finns ett uttalat stöd för

att arbeta med tillväxtfrågor som tar utgångspunkt i

näringslivets förutsättningar och behov, sade

statsrådet. Konsulterna konstaterar också att de

regionala partnerskapen utgör ett fungerande forum

för informationsutbyte mellan myndigheter, kommuner

och näringsliv. Statsrådet delade utvärderarnas

uppfattning att det finns flera brister och att

dessa på olika sätt måste åtgärdas. En förutsättning

för att komma till rätta med några av de brister som

rapporten pekar på är att få till stånd ett bättre

sektorsövergripande samarbete, uppgav statsrådet och

erinrade om ett möte i september 2000 som det

dåvarande ansvariga statsrådet Mona Sahlin hade med

cheferna för nationella myndigheter och

organisationer som ansvarar för att genomföra den

tillväxt- och sysselsättningsfrämjande politiken.

Syftet var att få en redogörelse av deras

erfarenheter och syn på arbetet med tillväxtavtalen.

Vid mötet framkom att några av myndigheterna har

anpassat såväl organisation som inriktning av sin

verksamhet med anledning av tillväxtavtalen.

Majoriteten ansåg att det går att göra betydligt mer

för att åstadkomma ett bättre samarbete med andra

nationella myndigheter och med den regionala nivån.

Under hösten genomfördes inom regeringen en översyn

av de instruktioner och regleringsbrev som styr

verksamheterna vid de aktuella myndigheterna.

Enligt regleringsbrevet för NUTEK är ett mål för

verket att effektivisera och utveckla arbetet med de

regionala tillväxtavtalen genom att successivt

stärka sin roll som metodutvecklare, samverkanspart

och medfinansiär. Beträffande återrapportering sägs

att verket översiktligt skall redovisa hur verket

har medverkat till att utveckla arbetet med de

regionala tillväxtavtalen. Vidare skall NUTEK i en

särskild redovisning senast den 22 februari 2002

rapportera sitt engagemang i form av insatser och

åtgärder inom ramen för regionala tillväxtavtal. Av

sammanställningen skall bl.a. framgå vilka de

samverkande parterna är, vilket eller vilka av

myndigheternas anslag som kommer i fråga samt

belopp.

Näringsdepartementet presenterade i februari 2001

en rapport om tillväxt-avtalen (Ds 2001:15), vilken

är den första i de uppföljningar som framöver avses

ske årligen. Inledningsvis säger statsrådet Ulrica

Messing att förhoppningen är att rapporten skall

stimulera till debatt och diskussion kring frågor

som är centrala för den regionala utvecklingen.

Rapporten kommer också att utgöra ett underlag för

utformningen av den fortsatta politiken inom

området, inte minst avseende hur processen med

tillväxtavtal skall se ut efter det att den första

omgången av tillväxtavtalen är till ända år 2002,

sägs det

Utskottets grupp för uppföljnings- och

utvärderingsfrågor, NUR, har låtit Riksdagens

utredningstjänst göra en förstudie om regionala

tillväxtavtal (PM 2000-11-13, rev. 2001-01-17).

Förstudien har anmälts inför utskottet i januari

2001.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att de regionala tillväxtavtalen

utgör ett positivt inslag i näringspolitiken.

Arbetet med den regionala näringspolitiken och

tillväxtavtalen handlar om att ge alla delar av

landet möjligheter att utvecklas utifrån sina egna

förutsättningar och på egna villkor. Utgångspunkten

är att besluten skall fattas av dem som berörs, att

ansvaret skall tas lokalt och regionalt och att så

många människor som möjligt skall engageras.

Utskottet har särskilt noterat det starka engagemang

som näringslivet på många håll har visat för arbetet

med tillväxtavtalen. Tillväxtavtalen präglas således

av det underifrånperspektiv och den anpassning till

regionala och lokala förhållanden som efterfrågas i

några av de här aktuella motionerna.

Som redovisats inleds nästa programperiod för

tillväxtavtalen år 2003. Statsrådet Ulrica Messing

har i en interpellationsdebatt uppgett att

regeringen ser det som väsentligt att villkoren för

den statliga delen av avtalens finansiering

dessförinnan ses över och att tillväxtavtalen skall

vidareutvecklas i olika avseenden. I detta

sammanhang vill utskottet beröra frågan om kvinnors

deltagande i arbetet med tillväxtavtalen. Av

rapporten om tillväxtavtalen framgår, som nämnts,

att jämställdhetsperspektiv nästan helt saknas.

Detta är helt oacceptabelt. Utskottet utgår från att

regeringen till nästa programperiod kommer att

tillse att jämställdhetsfrågan lyfts fram på ett mer

påtagligt sätt än vad som hittills varit fallet.

Utskottet vill vidare understryka vikten av att

miljöfrågorna lyfts fram som en drivkraft för

utveckling och tillväxt i det fortsatta arbetet med

de regionala tillväxtavtalen. Av rapporten om

tillväxtavtalen framgår att det finns brister i

detta hänseende. Likaså bör kultur ses som ett

viktigt område i tillväxtavtalen.

Med det anförda avstyrks de här aktuella

motionerna i berörda delar.

Särskilda branscher

Vidareförädling av skogsråvara

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om ökade

insatser för att främja en vidareförädling av

skogsråvaran med hänvisning till vidtagna

åtgärder och pågående arbete. Jämför

reservation 13 (v).

Motionerna

Det krävs ökade insatser för att främja

vidareförädling av skogsråvaran, anförs det i motion

2000/01:N275 (s). Det rör sig om insatser för

marknadsföring av materialet trä för att det skall

bli ett miljömässigt och kretsloppsanpassat

förstahandsval och om stöd till olika former av

forskningsprojekt för att ta fram nya

användningsområden för träet och koppla ihop

designer och arkitekter med träbranschen. Det behövs

ett sammanhållet program inom träbranschen som

inriktar sig på att koppla ihop branschen, svenska

designer, formgivare och olika utbildningsanordnare,

säger motionärerna. De anser också att det behövs

regionala kunskapscentrum, där nätverk och samverkan

kan främjas inom branschen.

Ett nationellt program för ökad träanvändning i

offentligt byggande bör införas, anförs det i motion

2000/01:N296 (s). Byggandet av offentliga lokaler

och flervåningshus i Sverige uppvisar en extremt låg

träandel vid en internationell jämförelse, säger

motionärerna. De föreslår följande mål med ett

nationellt program för träbyggande: ökad

vidareförädling; säkrad och ökad sysselsättning;

säkrad avsättning för svensk skog; värdesäkring av

skogstillgångarna; förbättrad internationell

konkurrensförmåga; minskade negativa miljöeffekter

från byggsektorn. I programmet bör, enligt

motionärerna, följande ingå: framtagande av direktiv

och rutiner för offentlig upphandling; utredning av

möjligheten att använda trä i offentliga projekt;

bedrivande av pilotprojekt inom den offentliga

sektorn; uppbyggnad av kunskap om skogs- och

träråvarors egenskaper och möjlighet till användning

i byggandet inom högskole- och

universitetsutbildningar; utarbetande av ett

kvantifierat mål för ökad träanvändning i svensk

byggsektor. Verket för innovationssystem (VINNOVA)

bör ges i uppdrag att sprida teknik såväl till

industrin som till brukare och kunder, inklusive

information om träkunskap och träprodukter, anför

motionärerna.

Det skall vara en prioriterad uppgift för den

statliga näringspolitiken att understödja effektiva

lösningar inom logistiken för träindustriföretagen

för att underlätta små och medelstora företags

tillträde till marknaden, anförs det i motion

2000/01:N252 (v). En ökad vidareförädling av

skogsråvaran kan skapa många nya jobb i träindustrin

och därmed få en mycket positiv regionalpolitisk

påverkan, säger motionärerna. De påpekar att det i

en ökad internationell konkurrens är angeläget att

industriföretagen, särskilt de små företagen,

undersöker möjligheterna till gemensamma

transportlösningar. Det är inte tillräckligt med god

tillgång till en bra råvara, goda yrkeskunskaper,

bra design och traditioner för att öka

vidareförädlingen i svensk industri, utan de små

träindustriföretagen måste också nå marknaden, säger

motionärerna. De menar att drivkraften till denna

utveckling av logistiken måste finnas hos

träindustriföretagen själva, men att staten genom

sina näringslivsorgan bör bidra till att skynda på

utvecklingen.

I motion 2000/01:N253 (v) begärs - i likhet med

den tidigare nämnda motion 2000/01:N296 (s) - att

ett nationellt program för ökad träanvändning vid

offentligt byggande skall införas. Trä är det enda

förnybara byggmaterialet, och en ökad träkonsumtion

har inga negativa miljökonsekvenser, anför

motionärerna. Dessutom är trä ett extremt

energisnålt byggmaterial, sägs det. Den svenska

träbaserade industrin har goda förutsättningar att

stärka sin position på den internationella marknaden

för byggprodukter, menar motionärerna. De påpekar

att byggandet av offentliga lokaler och

flervåningshus i Sverige uppvisar en mycket låg

träandel vid en internationell jämförelse. I Sverige

finns dock ett kunnande vad gäller stora byggnader i

trä, och dessutom har träbroar utvecklats som ett

nytt användningsområde för limträ. De svenska

statliga beställarna Banverket och Vägverket har,

enligt motionärerna, intagit en kallsinnig

inställning till träbroar, medan motståndet mot

stora byggnader i trä har minskat på den privata

byggmarknaden. Träkonstruktion bör alltid vara ett

alternativ när nya offentliga byggnader och andra

konstruktioner skall byggas, anför motionärerna

avslutningsvis.

Tre tillkännagivanden begärs i motion 2000/01:N273

(v), nämligen om möjligheterna att expandera den

träbaserade skivindustrin, om att svensk

skivindustri måste tillförsäkras sin träråvara till

ett sådant pris att konkurrensneutralitet uppnås med

motsvarande industri i de nordiska länderna och om

att öka efterfrågan på avverkningsavfall (grot) i de

svenska skogarna. Konsumtionen av träbaserade

skivmaterial ökar kraftigt i Europa och i Sverige,

säger motionärerna, men påpekar att det krävs en

ökad produktionsvolym för att den svenska industrin

skall kunna täcka en större del av den inhemska

konsumtionen av träskivor och samtidigt förse möbel-

och snickeriindustrierna med lämpliga skivprodukter.

Beslut om nyinvesteringar uppskjuts emellertid på

grund av att skivindustrin inte kan tillförsäkras

konkurrensneutral träråvara, hävdar motionärerna. De

anser att skivindustrin hamnar i en ohållbar

situation visavi värmeverken, vars betalningsförmåga

ökar i takt med miljömotiverade oljeprishöjningar.

De föreslår att regeringen snarast skall finna

lösningar på den rådande situationen som medfört att

den svenska industrins träråvarukostnader är

väsentligt högre än för motsvarande industri i de

nordiska grannländerna. Det är vidare angeläget att

uttaget av grenar och toppar efter slutavverkningar

och gallringar i skogen ökas; en verksamhet som för

närvarande inte är lönsam för vare sig skogsägaren,

flisföretaget eller värmeverket, säger motionärerna.

De anser att det är av intresse för skivindustrin,

den enskilde skogsägaren och flisföretagen att

värmeverkens efterfrågan av avverkningsavfall - grot

- ökar. Dessa båda frågor den träfiberbaserade

skivindustrins behov av konkurrensneutralitet vad

gäller råvarukostnaderna och ett bättre

tillvaratagande av avverkningsresterna kan lösas

med samma åtgärd, menar motionärerna.

Västra Götaland bör ges möjligheter att stärka

skogs- och träforskningen samt att vara ett

designcentrum inom träförädlingsområdet, anförs det

i motion 2000/01:MJ308 (kd). I jämförelse med

angränsande län är såväl gymnasiala som

postgymnasiala utbildningsmöjligheter inom skogs-

och träområdet små i Västra Götaland, och den enda

högskoleutbildningen finns inom

byggnadsingenjörsområdet på Chalmers tekniska

högskola och i Borås, säger motionärerna. Regionen

ligger dock mycket långt framme inom viss forskning,

bl.a. inom skogsindustriell kemiteknik och design.

Motionärerna vill att det skall skapas ett nätverk

och en mötesplats för kontakter mellan skogs- och

träforskningen i regionen och skogsnäringen, inte

minst för de små företagen. Regionen har goda

förutsättningar att bli ett designcentrum inom

träförädlingsområdet, anser motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 2000 motioner om

vidareförädling av skogsråvara liknande de här

aktuella (bet. 1999/2000:NU13). Utskottet anförde

följande i sitt ställningstagande:

Utskottet intar samma ståndpunkt nu i frågan om

vidareförädling av skogsråvara som utskottet

gjort vid tidigare tillfällen då frågan

behandlats. Skogsindustrin har mycket stor

betydelse för den ekonomiska utvecklingen i

Sverige och svarar för en betydande del av det

svenska exportnettot. I de delar av landet där

skogsindustrin finns spelar den en väsentlig roll

för sysselsättningen på de berörda orterna.

För att skogsindustrin även framgent skall

kunna bidra till att upprätthålla välståndet är

det viktigt att konkurrenskraften inom den

svenska skogsindustrin kan utvecklas. Enligt

utskottets mening borde det vara möjligt för den

svenska skogsindustrin att förskjuta inriktningen

av exporten från rena råvaror mot mer förädlade

produkter. Detta kräver en hög kunskapsnivå inom

industrin. Den samhällsekonomiska vinst som en

ökad vidareförädling kan innebära framgår vid en

jämförelse mellan sågverksindustrin och

möbelindustrin av de tre variablerna åtgång av

skogsråvara, sysselsättning och förädlingsvärde.

Enligt uppgift från forskare vid Växjö

universitet ligger dessa tre variabler för

sågverksindustrin på ca 15 miljoner m3, ca 15 000

personer och ca 25 miljarder kronor respektive

för möbelindustrin på ca 250 000 m3, ca 14 000

personer och ca 15 miljarder kronor. Utskottet

förutsätter att regeringen på de sätt som är

möjliga söker bidra till att en utveckling mot

ökad vidareförädling främjas.

Som redovisats pågår en rad program i samverkan

mellan näringslivet och staten som på olika sätt

syftar till att öka kunskapsnivån och

vidareförädlingen inom skogsindustrin. En del av

dessa program har, som nämnts, haft vissa

svårigheter att komma i gång. Enligt uppgift från

Näringsdepartementet har problemen dock nu i

huvudsak lösts. Utskottet vill i detta sammanhang

understryka vikten av att de insatser som görs

utformas i samverkan med industrin. En sådan

samverkan ser utskottet som en absolut

förutsättning för att ett program skall kunna bli

lyckosamt.

Utskottet konstaterar vidare att frågan om

forskning och utveckling inom skogsindustrins

områden kommer att bli föremål för behandling i

samband med de propositioner på forskningsområdet

som regeringen aviserat.

När det gäller frågan om träskiveindustrins

konkurrenssituation i förhållande till

energisektorn, som tagits upp i en motion (samt i

en skrivelse från Svenska Träskivor), noterar

utskottet att detta är ett reellt problem för

träskiveindustrin. Enligt utskottets mening är

likvärdiga konkurrensvillkor en princip som bör

gälla i alla delar av näringslivet. Som

redovisats pågår överläggningar inom

Regeringskansliet om energiskatternas framtida

utformning. I detta sammanhang kommer frågan om

energi- skattesystemets eventuellt snedvridande

konkurrenseffekter att aktualiseras.

Regeringen utarbetade hösten 1997 i samarbete med

Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling

(KK-stiftelsen) och Stiftelsen för strategisk

forskning ett program för utveckling av

skogsnäringen. Programmet består av följande fyra

delar:

- Ett utvecklings- och teknikspridningsprogram,

vilket innehåller satsningar på bl.a. träbaserade

byggsystem, nya trä- och fiberprodukter,

kretsloppsanpassning av skogsindustriprodukter samt

möbelutveckling. Programmet avsågs omfatta

sammanlagt 300 miljoner kronor, varav regeringen

skulle satsa 50 miljoner kronor per år i tre år.

Programmet har förlängts till den 30 juni 2001, med

dispositionstid för utbetalningar t.o.m. den 30 juni

2003. Ett samarbete har nu etablerats mellan

byggföretag, arkitekter, byggteknikexperter,

trämaterialleverantörer och forskare på temat En

svensk plattform för ökat träbyggande i Europa.

Beslut har fattats om att inleda samarbete med

Finland inom träbyggområdet.

- Ett forskningsprogram på det skogsindustriella

området, vars mål är att långsiktigt stödja

skogsindustrins utveckling och skapa och stärka

forskningsmiljöer vid de nya högskolorna. Programmet

genomförs i nära samarbete mellan NUTEK och KK-

stiftelsen, varvid staten skulle satsa 90 miljoner

kronor och KK-stiftelsen ca 60 miljoner kronor.

Staten finansierar primärt de träinriktade

satsningarna och KK-stiftelsen primärt de

pappersinriktade satsningarna. Satsningarna sker på

följande områden:

( Växjö universitet - med tyngdpunkt på förädling av

trä mot byggsystem och högförädlade träprodukter.

( Luleå tekniska universitet - i ett samarbete

mellan Trätekniska Institutet i Skellefteå och

träbyggforskningen i Luleå.

( Karlstads universitet - inriktning på bestrykning

av papper.

( Mitthögskolan - fyra delområden inom massa- och

pappersområdena.

( Ett nätverksprogram inom det trycktekniska

området, inkluderande såväl etablerade som nya

högskolor samt flera institut.

- Ett forskningsprogram inom träteknikområdet, vars

syfte är att utveckla konkurrenskraftig forskning,

kompetens och forskarutbildning vid etablerade

forskarmiljöer vid följande lärosäten: Lunds

universitet, Luleå tekniska universitet, Chalmers

tekniska högskola, Kungliga tekniska högskolan och

Institutet för träteknisk forskning. Programmet, som

skall pågå under minst fem år, hade en budget på 6

miljoner kronor för år 1998 och avses kunna utökas

till 15 miljoner kronor per år.

- Nya utbildningsplatser och professurer. I

budgetpropositionen för år 1998 föreslogs att Luleå

tekniska universitet skulle tilldelas 600

utbildningsplatser från den 1 juli 1998, varav minst

50 platser för utbildning med inriktning på det

trätekniska området. Sammantaget planeras 200 nya

utbildningsplatser på fyra år inom träteknikområdet.

Regeringen uppdrog i juni 2000 åt Statskontoret att

genomföra en utvärdering av programsatsningen.

Centrala frågeställningar i denna utvärdering utgörs

av om programmet har förutsättningar att få en

strategisk betydelse för den svenska skogsnäringen

samt om programmet har förutsättningar att uppnå de

mål, som regeringen ställde upp vid programmets

start. Utvärderingen lämnades till regeringen i

oktober 2000. Programmet har i huvudsak utförts

enligt ursprungliga planer. Omfattningen har

minskats något. Av de medel som regeringen skulle

satsa och som låg på 240 miljoner kronor har 48

miljoner kronor hållits inne. Omfattningen av

näringslivets satsningar saknas det uppgifter om.

I proposition 2000/01:3 om forskning och förnyelse

redogjorde regeringen för sin forskningspolitik

under åren 2001-2003. I ett särskilt avsnitt

redovisas prioriteringar inom skoglig och

skogsindustriell forskning (s. 227). Där sägs att

skogsbruket och skogsindustrin har stor betydelse

för svensk ekonomi. Som skogsindustrination har

Sverige en relativt omfattande skoglig och

skogsindustriell forskning och utbildning,

konstateras det. Grundläggande skogsvetenskaper har

sin tyngdpunkt vid Sveriges lantbruksuniversitet

(SLU), medan grundläggande skogsindustriell

forskning huvudsakligen bedrivs vid andra

universitet och högskolor. Skogsindustrin har

dessutom egen forskning inom företagen samt med

staten gemensamt finansierad forskning vid institut

med inriktning mot skogsbruk (Skogsbrukets

forskningsinstitut, SkogForsk),

träbearbetningsindustri (Trätekniska

forskningsinstitutet, Trätek) samt pappers- och

massaindustrin (Skogsindustrins tekniska

forskningsinstitut, STFI). Under 1990-talet har

skogsnäringens forskningsbehov varit föremål för

flera utredningar, erinrar regeringen om. Den

senaste utredningen om skoglig och skogsindustriell

forskning - PROMIS - beskriver industrins situation,

nuvarande forskning och även forskningens betydelse

för den svenska skogsnäringens konkurrenskraft.

Regeringen ser positivt på förslaget att fokusera

medel till nationella nätverk med en bred

sammansättning av kompetenser från etablerade

forskningsmiljöer. Det är en angelägen uppgift för

berörda myndigheter att i samverkan med övriga

aktörer bidra till effektivisering och förnyelse

inom områden där Sverige kan bygga upp

konkurrenskraftiga forskningsmiljöer, heter det.

Under det senaste decenniet har olika

forskningsstiftelser, såsom Stiftelsen för

strategisk forskning (KK-stiftelsen) och Stiftelsen

för miljöstrategisk forskning (Mistra), tillkommit

som viktiga finansiärer av forskning och utveckling

för skogsnäringens behov, vad gäller såväl

grundläggande som mer tillämpad forskning,

konstaterar regeringen. Det är viktigt att det

statliga forskningssystemets insatser på detta

område i största möjliga utsträckning samordnas med

dessa stiftelsers insatser, sägs det. Svenska

forskare inom området trä- och fiberforskning är

ledande. Fortsatt satsning inom detta område är

därför väsentlig, anser regeringen.

Insatser inom det här aktuella området ligger till

en del inom ansvarsområdet för VINNOVA. Verket skall

enligt sitt regleringsbrev bl.a. följa upp och

utvärdera processen Teknisk framsyn. Utskottet fick

vid ett besök hos Sveriges Skogsvårdsförbund i

november 2000 information om projektet Trämekanisk

framsyn.

Inom ramen för regeringens satsning på

industriella utvecklingscentrum (IUC) har det år

2001 inletts en treårig försöksverksamhet med ett

IUC-nätverk för träindustrin. Nätverket skall

inriktas mot utvecklingsåtgärder som bl.a. skapar

förutsättningar för hög förädlingsgrad av

produkterna, ökat kvalitetsmedvetande och stärkt

kompetens. I nätverket ingår orterna Kalix,

Lycksele, Östersund, Borlänge, Tibro, Nässjö och

Älmhult, där varje IUC har i uppgift att verka

regionalt.

Beträffande design, som tas upp i ett par

motioner, kan nämnas den verksamhet som Stiftelsen

Svensk Industridesign bedriver och som tidigare

redogjorts för. Regionkontoret Region Norr, med säte

i Umeå, genomförde under år 1999 ett antal projekt i

Västernorrland.

När det gäller frågan om ökad träanvändning i

offentligt byggande, som tas upp i ett par motioner,

vill utskottet nämna ett projekt på området -

Industrikonsortiet Massivträ. I projektet sätts

fokus på följande fyra delar: Konkurrenskraftigt

system för byggande i massivträ dokumenterat i en

manual; lösningar med bästa

konkurrensförutsättningar för närvarande i Sverige,

övriga Norden och i Tyskland; tekniska lösningar i

konkreta byggprojekt; kostnadseffektiva

systemlösningar. I projektet deltar företrädare för

skogsindustrin, forskarsamhället och berörda

myndigheter.

Det kan också noteras att regeringen i februari

2001 beviljade Invest in Sweden Agency (ISA) 6

miljoner kronor för att fortsätta ett projekt för

att under tre år främja utländska investeringar i

regionalpolitiskt prioriterade områden inom

träförädlingsindustrin. Syftet med projektet är att

medverka till att öka utvecklingskraften i svensk

träförädlingsindustri genom att till Sverige

attrahera nya samarbetspartner och ägare som kan

tillföra marknadskompetens och investeringsmedel.

Dåvarande landshövdingen Björn Rosengren

överlämnade i januari 1998 en rapport om

spånförsörjningen till svensk träskiveindustri till

dåvarande näringsministern Anders Sundström. I

rapporten föreslogs bl.a. att en begränsad allmän

energiskatt skall införas på sågspån för

energiändamål. När det gäller energiskattefrågorna

redovisades i finansplanen i budgetpropositionen för

år 2001 (prop. 2000/01:1) riktlinjer för en

reformering av energiskattestrukturen med

utgångspunkt i Skatteväxlingskommitténs principskiss

(SOU 1997:11). Ett successivt införande av

kommitténs modell kan skapa en energiskattemiljö som

säkerställer en effektiv miljöstyrning och en

offentlig-finansiell varaktig finansiering av de

sänkta skatterna på arbete, sägs det. För år 2001

föreslogs en rad förändringar som ligger i linje med

en större reformering av energiskattesystemet.

Arbetet med en omstrukturering av energi-skatterna

drivs vidare inom Finansdepartementet enligt två

linjer. Dels pågår arbete med att ta fram direktiv

för en större utredning beträffande skatteväxling,

dels har en tjänstemannagrupp inom

Finansdepartementet nyligen lagt fram en rapport,

Utvärdering av Skatteväxlingskommitténs

energiskattemodell (Ds 2000:73).

Utskottets ställningstagande

Utskottet intar samma ståndpunkt nu i frågan om

vidareförädling av skogsråvara som utskottet gjort

vid tidigare tillfällen då frågan behandlats.

Skogsindustrin har mycket stor betydelse för den

ekonomiska utvecklingen i Sverige och svarar för en

betydande del av det svenska exportnettot. I de

delar av landet där skogsindustrin finns spelar den

en väsentlig roll för sysselsättningen på de berörda

orterna.

För att skogsindustrin även framgent skall kunna

bidra till att upprätthålla välståndet är det

viktigt att konkurrenskraften inom den svenska

skogsindu- strin kan utvecklas. Enligt utskottets

mening borde det vara möjligt för den svenska

skogsindustrin att förskjuta inriktningen av

exporten från rena råvaror mot mer förädlade

produkter. Detta kräver en hög kunskapsnivå inom

industrin. Utskottet förutsätter att regeringen på

de sätt som är möjliga söker bidra till att en

utveckling mot ökad vidareförädling främjas.

Som redovisats pågår en rad program i samverkan

mellan näringslivet och staten som på olika sätt

syftar till att öka kunskapsnivån och

vidareförädlingen inom skogsindustrin. En del av

dessa program har haft vissa igångsättningsproblem.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten

av att de insatser som görs utformas i samverkan med

industrin. En sådan samverkan ser utskottet som en

absolut förutsättning för att ett program skall

kunna bli lyckosamt.

När det gäller frågan om träskiveindustrins

konkurrenssituation i förhållande till

energisektorn, som tagits upp i en motion, noterar

utskottet att detta är ett reellt problem för

träskiveindustrin. Enligt utskottets mening är

likvärdiga konkurrensvillkor en princip som bör

gälla i alla delar av näringslivet. Som redovisats

pågår arbete inom Regeringskansliet om

energiskatternas framtida utformning. I detta

sammanhang kommer frågan om energiskattesystemets

eventuellt snedvridande konkurrenseffekter att

aktualiseras.

Utskottet vill också beröra en betydelsefull fråga

som aktualiseras i motionerna 2000/01:N296 (s) och

2000/01:N253 (v) och som rör ökad träanvändning vid

byggande, både i offentlig och privat regi.

Utskottet ser en ökad träanvändning inom byggandet

som en väg att hitta nya användningsområden för trä,

men också motiverat av miljöskäl för att nå målet om

ett ekologiskt uthålligt samhälle. Som redovisats

pågår det projektarbete på området, och pilotprojekt

med flervåningshus i trä har uppvisat

kostnadsbesparingar på 6-12 %. Vid det besök hos

Sveriges Skogsvårdsförbund som utskottet gjorde i

november 2000 fick utskottet information om den

positiva syn som byggindustrin har på en ökad

träanvändning i byggandet. Jämfört med de nordiska

grannländerna har Sverige dock inte hittills lyckats

utnyttja trä i byggandet i motsvarande utsträckning.

Regeringen bör på de sätt som är möjliga främja en

ökad träanvändning i byggandet. Speciellt bör detta

kunna ske i det offentliga byggandet. Det offentliga

byggandet kan vara den motor som driver på och

utvecklar användningen av en av vårt lands

viktigaste naturresurser. Utskottet utgår från att

regeringen agerar i överensstämmelse härmed, utan

att något särskilt tillkännagivande av riksdagen

skall vara erforderligt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet samtliga här aktuella motioner i berörda

delar.

Varvsindustrin

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om statligt

stöd till varvsnäringen med hänvisning till

att driftsstöd till varvsindustrin inte är

tillåtet enligt en EG-förordning.

Motionen

Regeringen bör i 2001 års ekonomiska vårproposition

göra en förnyad prövning av frågan om statligt stöd

till varvsnäringen, anförs det i motion 2000/01:N276

(s). Svensk varvsindustri har under de senaste 20

åren genomgått en radikal strukturförändring, från

ett antal stora varv för civil fartygsbyggnation

till ett fåtal små varv, vilka alla kämpar med

ojämlika marknadsvillkor på en internationell

marknad, säger motionärerna. Enligt EG-fördragets

varvsstödsregler kan kontraktsbaserat stöd lämnas

med högst 9 % för större fartygsbyggnadskontrakt

till varv som utför nybyggnation och/eller

ombyggnader, konstaterar motionärerna. De erinrar om

att driftsstödet skulle komma att upphöra den 31

december 2000 enligt förordningen, men motionärerna

ansåg hösten 2000, då motionen inlämnades, att det

var troligt att statliga subsidier skulle komma att

behållas i flera länder ett antal år framöver. Mot

bakgrund av detta anser motionärerna att det

föreligger en stor risk för att Sverige får uppleva

en andra vågens varvsnedläggelser inom några år, om

inte den svenska varvsnäringen får möjlighet att

konkurrera på lika villkor.

Vissa kompletterande uppgifter

I Sverige avskaffades den sista formen av direkt

stöd till varvsindustrin vid årsskiftet 1992/93.

Inom OECD slöts i juli 1994 en överenskommelse

mellan Europeiska gemenskapen, Finland, Förenta

staterna, Japan, Sydkorea, Norge och Sverige.

Avtalet innebär i princip att allt direkt och

indirekt statligt stöd till varvsindustrin skulle

upphöra den 1 januari 1996. Avtalet har ännu inte

trätt i kraft på grund av att Förenta staterna som

enda part inte har ratificerat det. Avtalets förbud

mot statligt stöd skulle komma att bli direkt

tillämpligt i EU:s medlemsstater genom en av rådet

beslutad EG-förordning.

Riksdagen har vid återkommande tillfällen

behandlat och avslagit motions-yrkanden om

återinförande av stöd till varvsindustrin. Vid det

senaste tillfället, hösten 1999 (bet.

1999/2000:NU1), anförde utskottet att det stod fast

vid de ställningstaganden som gjorts vid tidigare

tillfällen. Utskottet ansåg sålunda att det är

viktigt att olika industrigrenar erhåller

konkurrensneutralitet i förhållande till motsvarande

industrigrenar i konkurrentländerna. Vidare menade

utskottet att det inte är en tillfredsställande

ordning att det, till följd av att Förenta staterna

ännu inte har ratificerat OECD-avtalet, fortfarande

förekommer subventioner i Sveriges konkurrentländer,

även inom Europa. Regeringen bör med all kraft verka

för att dessa upphör, anförde utskottet.

Utskottet noterade med tillfredsställelse att EU

hade satt en tidsgräns - den 31 december 2000 -

efter vilken tidpunkt rena driftsstöd inte skulle få

förekomma. De stöd som i framtiden bör få lämnas är,

enligt utskottets mening, stöd till forskning och

utveckling. Emellertid har utvecklingen visat att

angivna tidpunkter för upphörande av driftsstöd har

förskjutits framåt, och utskottet förutsatte att

regeringen under år 2000 skulle följa utvecklingen

med största uppmärksamhet. Om det skulle visa sig

att OECD-överenskommelsen inte blir verklighet och

övriga länder inte avvecklar varvsstöden utgick

utskottet från att regeringen skulle göra en förnyad

prövning av frågan.

Rådet beslöt år 1998 om en förordning (1540/98) om

nya regler för stöd till varvsindustrin. Där

konstateras att gemenskapens stödpolitik bibehållits

i stort sett oförändrad sedan år 1987. Det finns

fyra typer av stöd särskilt inriktade mot

varvsindustrin: driftsstöd, nedläggningsstöd,

omstruktureringsstöd och stöd till investeringar för

innovationer. Driftsstödet kan utgå med maximalt 9 %

av kontraktsvärdet före stödet vid

fartygsbyggnadskontrakt med ett kontraktsvärde på

mer än 10 miljoner ecu och med maximalt 4,5 % i

övriga fall. Driftsstödet skulle enligt förordningen

upphöra den 31 december 2000.

Riksdagen beslöt våren 1995 om införande av ett

kreditgarantisystem för fartygsfinansiering i syfte

att underlätta försäljningen av svenskbyggda fartyg

(prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. 1994/95:NU15). Inom

ramen för systemet kan staten garantera dels varvets

finansiering, dels redarens finansiering för att

förvärva fartyget. Garantisystemet innehåller inte

något statligt stöd, eftersom de premier som tas ut

för utestående garantier långsiktigt täcker

systemets kostnader. Garantisystemet är anmält till

EG-kommissionen som i skrivelse i oktober 1995

förklarat att systemet inte utgör statligt stöd

enligt EG-fördraget. Garantisystemet har fram till

februari 2001 aldrig utnyttjats.

Inom EU diskuterades varvsindustrins situation vid

industri- och energirådsmötena i maj 2000 och

december 2000. Vid det sistnämnda mötet presenterade

EG-kommissionen den tredje rapporten till rådet om

situationen inom världens varvsindustri (Kom (2000(

730 slutlig). De två tidigare rapporterna

presenterades vid rådsmötena i november 1999 och maj

2000. Den tredje rapporten innehöll en analys av den

senaste utvecklingen inom den globala varvsindustrin

och dessutom en utvärdering av de åtgärder som

vidtagits på rådets initiativ. I rapporten sägs

sammanfattningsvis att den globala varvsindustrin

fortfarande står inför allvarliga problem.

Tillgången är fortfarande större än efterfrågan och

det finns få tecken som tyder på att det kommer att

bli bättre. Sydkorea är nu världens största

varvsnation. Dess skeppsvarv svarade för mer än 40 %

av alla nya order under de första åtta månaderna år

2000 (räknat i kompenserade bruttoton). Motsvarande

andelar var för Japan 25 %, EU + Norge 16 % och

övriga världen 19 %. Kommissionen har gjort ihärdiga

ansträngningar för att få bindande löften från

Sydkorea att inte ingripa i finansieringen av

varvens verksamhet.

Vid rådsmötet i december 2000 antogs följande

slutsatser:

- Kommissionen skall fortsätta att noga övervaka

situationen på marknaden och skall organisera en

årlig diskussion om varvsfrågorna med

medlemsstaterna och industrin.

- Kommissionen och medlemsstaterna skall fortsätta

sitt nära samarbete med industrin i konkurrensfrågor

och rådet välkomnar att kommissionen undersöker

möjligheten att främja användningen av stöd till

forskning och utveckling.

- Kommissionen skall driva implementeringen av

alla möjliga åtgärder mot Sydkorea inom ramen för

procedurer som är godkända av internationella organ,

så att situationen med osund konkurrens kan fås att

upphöra så snart som möjligt och, om det är

lämpligt, undersöka alla möjliga framkomstvägar inom

handelspolitiken.

- Kommissionen skall snabbt undersöka klagomål om

handelshinder som framförts av europeiska aktörer

för att föra det inför Världshandelsorganisationen

(WTO) så snart som möjligt.

- Kommissionen och medlemsstaterna skall hålla

Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken

informerade om utvecklingen, med särskild hänsyn

till handelsklagomål från europeiska aktörer, och

åter upprepa deras önskan om strikt styrning och

utvärdering av Sydkoreas uppfyllande av villkor

enligt vilka landet har fått hjälp från IMF och

Världsbanken i utbyte mot omstrukturering av

finansiella och industriella konglomerat, särskilt

vad gäller varvsindustrin.

- Kommissionen och medlemsstaterna skall fortsätta

ansträngningarna att upprätta en likvärdig,

internationell spelplan för varvsindustrin inom

OECD, särskilt med avsikt att förändra 1981 års

regler för exportkrediter till varvsindustrin så att

de anpassas till den rådande situationen och till de

europeiska varvens krav och åter ta fram förslagen

som lämnades år 1994 i avsikt att uppdatera dem.

Rådet välkomnade kommissionens beslut att stödja och

anpassa handelspolitiska åtgärder mot den osunda

konkurrensen från Sydkorea och bad kommissionen att

göra alla ansträngningar för att rapportera till

rådet så tidigt som möjligt i april 2001 och i varje

händelse före den 1 maj 2001, med inriktningen att

detta fall skall föras till WTO om kommissionen

skulle misslyckas i att med Sydkorea nå en

överenskommelse som är tillfredsställande för EU.

Dessutom noterade rådet kommissionens initiativ att,

om en överenskommelse med Sydkorea inte skulle kunna

uppnås, inrätta en temporär och lämplig mekanism vid

den tidpunkten, avsedd att möta Sydkoreas osunda

konkurrensbeteende och i avvaktan på proceduren som

är på gång inför WTO. Im- plementering av den nämnda

proceduren under kommissionens överinseende får inte

resultera i en snedvridning av konkurrensen inom EU.

Sammanfattningsvis gäller enligt den svenska EU-

representationen att driftsstödet nu är förbjudet

inom EU i enlighet med förordningen från år 1998.

Ett eventuellt riktat driftsstöd, s.k. defensiv

mekanism, kan bli aktuellt först om kommissionen

lägger fram ett förslag om ett sådant, vilket i sin

tur beror på utvecklingen av problemet med Sydkorea,

och att industrirådet fattar beslut därom.

Utskottets ställningstagande

För drygt åtta år sedan avskaffade Sverige

resterande del av det direkta varvsstödet. Vid

återkommande tillfällen sedan dess har utskottet

behandlat och avstyrkt motionsyrkanden om

återinförande av detta stöd. Motiven har - liksom i

motion 2000/01:N276 (s) - varit ett önskemål om att

tillförsäkra den svenska varvsindustrin en

internationell konkurrens på lika villkor. Utskottet

har, vid varje tillfälle då frågan har behandlats,

framhållit vikten av att olika industrigrenar

erhåller konkurrensneutralitet i förhållande till

motsvarande industrigrenar i konkurrentländerna.

Utskottet har också löpande följt hur frågan om stöd

till varvsindustrin har utvecklats inom EU och OECD.

Det är mot denna bakgrund ytterst glädjande för

utskottet att nu kunna konstatera att det inte har

skett någon förlängning av den aktuella EG-

förordningen, som enligt tidigare beslut upphörde

att gälla vid årsskiftet 2000/01. Vid EU:s

industrirådsmöte i december 2000 antogs, som

redovisats, ett antal slutsatser i syfte att

åstadkomma och upprätthålla likvärdiga

konkurrensvillkor inom varvsindustrin globalt.

Problemen med den osunda konkurrensen från den

sydkoreanska varvsindustrin stod i fokus. Utskottet

delar till fullo rådets slutsatser och ser fram emot

den redovisning som kommissionen skall lämna till

rådet i april 2001.

Med det anförda - och med en förhoppning om att

utvecklingen när det gäller driftsstöd till

varvsindustrin inte skall bli sådan att ytterligare

motioner skall behöva upplevas som motiverade under

den allmänna motionstiden hösten 2001 - avstyrker

utskottet den nämnda motionen.

Försvarsindustrin

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om insatser för

att främja diversifiering av verksamhet hos

försvarsföretag med hänvisning till att

näringspolitiken bör ha en generell

utformning och inte inriktas på enskilda

branscher.

Motionen

Regeringen bör anmodas att genomföra en fördjupad

kunskapsöversikt kring frågor om diversifiering i

försvarsföretag, t.ex. genom NUTEK:s försorg, och på

basis av en sådan översikt utarbeta ett

handlingsprogram för hur staten i lämpliga former

bör agera för att främja och underlätta en önskvärd

diversifiering, anförs det i motion 1999/2000:N334

(s). Motionärerna anger tre potentiella hinder mot

diversifiering. Det första är grundat på militär

specialisering i förening med bristande kunskap om

civila produktionskrav. Det andra är förknippat med

motstånd inom den berörda företagsledningen mot

omställning. Det tredje hindret mot diversifiering

handlar om försvarsföretags förmåga att ställa om

och behålla sina anställda under diversifieringen.

Staten kan spela en avgörande roll för att hjälpa

försvarsföretag att komma till rätta med hindren för

diversifiering. Staten kan bidra med följande:

finansiellt stöd till nyföretagande eller till nya

tekniska projekt inom redan verksamma

försvarsföretag, införande av ny tillverkningspraxis

i försvarsföretag som är mindre hierarkisk och

innebär större delaktighet för de anställda,

erbjudande av arbetsmarknadsstöd åt dem som förlorat

sin anställning hos försvarsföretag, bidrag till

upprättande av en kultur präglad av kreativitet och

entreprenörskap samt till inrättande av nätverk av

samverkande försvarsföretag och civila företag,

utbildningsprogram, hjälp att skapa team i

diversifierande svenska företag med ledare från

tidigare projekt i försvarsföretag, m.m.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet behandlade frågor rörande

försvarsindustrin senast våren 1999 inför

försvarsbeslutet för perioden 2002-2004 (prop.

1998/99:74, yttr. 1998/99: NU2y). I sitt yttrande

till försvarsutskottet framhöll utskottet att den

svenska försvarsindustrins förmåga att leverera

högteknologiska produkter till det svenska försvaret

har ett stort försvars- och säkerhetspolitiskt

värde. Vidare gäller att den industripolitiska

betydelsen av denna produktion är hög och att ett

kvalificerat tekniskt kunnande har frambringats i

försvarsindustrin. Spridningseffekter har i ett

flertal fall uppstått i form av civila tillämpningar

av tekniken inom den övriga industrin och genom

civil användning i samhället, anförde utskottet. Den

höga tekniska nivån grundar sig bl.a. på ett väl

fungerande samspel mellan forskning och

industriproduktion. Inom delar av försvarsindustrin

är den civila verksamheten av större omfattning än

den rent militära verksamheten, konstaterade

utskottet.

När det svenska försvaret reduceras i storlek och

ges en något annan inriktning får det självfallet

konsekvenser för den svenska

försvarsmaterielindustrin, noterade utskottet

vidare. Det blir inte längre möjligt att

upprätthålla en bred inhemsk materielförsörjning

inom de skisserade budgetramarna. Näringsutskottet

fann det naturligt att materielförsörjningen

anpassas till det nya säkerhetspolitiska läget och

till den nya försvarsorganisationens behov.

Utskottet framhöll vidare, med hänvisning till vad

som sades i den aktuella propositionen, att den

framtida industriella förmågan hos svensk

försvarsindustri i väsentlig omfattning skulle komma

att baseras på ömsesidiga industriella beroenden

över nationsgränserna och på ett ökat mellanstatligt

samarbete på materielområdet. Utskottet hade inget

att erinra mot vad som sades i propositionen om

vikten av ökat mellanstatligt samarbete på

materielområdet. Utskottet pekade dock på betydelsen

av att den del av den gemensamma produktion som kan

komma i fråga och som är grundad på svensk teknik

och svenskt kunnande i så hög grad som möjligt blir

placerad i Sverige. Utan att gå in på frågan om

riktlinjer för den svenska krigsmaterielexporten,

som inte är en fråga för näringsutskottet att ta

ställning till, välkomnade utskottet vad som

anfördes i propositionen om att regeringen skulle se

över om nuvarande stöd till den svenska

försvarsindustrins exportansträngningar och till

internationell samverkan är tillräckligt. Vidare är

det angeläget att svensk försvarsindustri får delta

på likvärdiga villkor i den europeiska

omstruktureringen på försvarsmaterielområdet,

anförde utskottet. Med sin höga kompetens inom flera

områden torde den svenska försvarsindustrin ha goda

möjligheter att vara en attraktiv partner i den

förestående europeiska omstruktureringen på

materielområdet, sade utskottet.

Det är ofrånkomligt att de minskande

materielbeställningarna från det svenska försvaret

kommer att medföra stora påfrestningar för den

svenska försvarsindustrin, anförde utskottet vidare.

Även om ansvaret för omstruktureringen av

försvarsindustrin i väsentlig del vilar på företagen

har staten som huvudsaklig beställare av

försvarsmateriel ett stort ansvar för att möjliggöra

och underlätta denna omstrukturering. I likhet med

regeringen ansåg näringsutskottet att statsmakterna

under en övergångsperiod genom lämpliga utvecklings-

och anskaffningsuppdrag kan underlätta omställningen

hos sådan industri som av försvarspolitiska skäl är

av intresse för framtiden. Vidare noterade utskottet

vad regeringen framhållit i 1999 års ekonomiska

vårproposition om att försvarsbeslutet kommer att

innebära påfrestningar på ett antal orter i Sverige

och att en särskild arbetsgrupp tillsatts med

uppdrag att förbereda eventuella åtgärder för att

dämpa effekterna av denna omställning.

Regeringen har i olika sammanhang framhållit att

det allmänt är en uppgift för försvarsindustrin att

anpassa sig till ändrade förhållanden, på samma sätt

som gäller för annan industri. Regeringen har därvid

koncentrerat sina insatser till att skapa

förutsättningar för bibehållande av sådan kompetens

som erfordras av försvars- och säkerhetspolitiska

skäl. Utvecklingen under senare år visar, enligt

uppgift från Näringsdepartementet, att svensk

försvarsindustri ökat andelen civil produktion.

Några särskilda skäl för att från regeringens sida

upprätta planer för en sådan omställning anses inte

föreligga. Staten har inte heller möjlighet att

allmänt stödja övergång till civil produktion, bl.a.

på grund av internationella statsstödsregler.

Regeringen har nyligen lagt fram proposition

2000/01:49 om ett ramavtal om åtgärder för att

underlätta omstrukturering och drift av den

europeiska försvarsindustrin. I propositionen

föreslås att riksdagen skall godkänna ett sådant

ramavtal mellan Frankrike, Italien, Storbritannien,

Sverige och Tyskland. Regeringen välkomnar

sammanfattningsvis den försvarsindustriella

förändringsprocess som inletts i Europa.

Försvarsindustrins internationalisering är en

förutsättning för att Sverige skall kunna bevara

industrikapacitet och säkra försvarsmaktens

materielförsörjning med bibehållande av den militära

alliansfriheten. Internationellt samarbete ger också

de bästa förutsättningarna för en ekonomiskt

effektiv försvarsindustri, sägs det. Regeringen

bedömer att europeiskt industrisamarbete kommer att

underlätta och påskynda avvecklingen av den

exportdrivande överkapacitet som för närvarande

föreligger i europeisk försvarsindustri. Av såväl

säkerhetspolitiska som försvars- och

industripolitiska skäl är det av stort värde att

Sverige deltar i den omstrukturering som måste äga

rum i Europa, säger regeringen. Riksdagen (bet.

2000/01:UU8) väntas fatta beslut i ärendet inom

kort.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det i första hand en

uppgift för de berörda försvarsindustriföretagen att

anpassa sin verksamhet till de ändrade villkor som

gäller för dessa företag. Näringspolitiken bör i så

stor utsträckning som möjligt ha en generell

utformning och inte inriktas på enskilda branscher.

Olika existerande aktiviteter och insatser på de

närings- och arbetsmarknadspolitiska områdena för

att främja startande av nya företag och utveckling

av befintliga småföretag står självfallet till

förfogande även för potentiella och befintliga

företag inom försvarsindustrin. Härigenom kan

försvarsindustriföretags ansträngningar att förändra

sin verksamhet i riktning mot civil produktion

stödjas. Enligt uppgift har den svenska

försvarsindustrin ökat sin civila produktion under

senare år.

När det gäller försvarsindustrins fortsatta

produktion med inriktning på de traditionella

försvars- och säkerhetspolitiska områdena noterar

utskottet att regeringen nyligen har lagt fram en

proposition om ett ramavtal om åtgärder för att

underlätta omstrukturering och drift av den

europeiska försvarsindustrin. Utskottet vill härvid

erinra om tidigare framförda synpunkter på vikten av

att svensk försvarsindustri ges möjlighet att delta

på likvärdiga villkor i den europeiska

omstruktureringen på försvarsmaterielområdet. Med

sin höga kompetens inom flera områden torde den

svenska försvarsindustrin ha goda möjligheter att

vara en attraktiv partner i den europeiska

omstruktureringen på materielområdet. Med det

anförda avstyrks motion 1999/2000:N334 (s).

Auktorisation

Näringslicens

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om införande av

näringslicens. Utskottet anser inte att ett

generellt ingrepp i näringsfriheten är rätt

väg att gå för att komma till rätta med den

typ av problem som kan uppstå genom ekonomisk

brottslighet.

Motionen

I motion 2000/01:N354 (s) föreslås att

Branschsaneringsutredningens förslag om införande av

en näringslicens skall genomföras. Licensprincipen

bör prövas över ett brett fält av näringar, anser

motionären. Han hävdar att ekonomiska brott för

närvarande tillhör vardagen i Sverige inom näringar

avseende åkerier, taxi, hotell, restauranger,

fastigheter, torghandel och handel med begagnade

varor. De vanligaste felen som dessa företagare gör

är att undanhålla skatt i form av preliminärskatt

för anställda, att underlåta att betala

arbetsgivaravgifter och att undandra

mervärdesskatteinbetalningar, säger motionären. Han

menar att lagstiftningen måste ha som mål att sätta

stopp för ekobrottslingar men också att se till att

åstadkomma ett system som en företagare kan känna

sig förtrogen med. Ett sådant system bör vara

enkelt, t.ex. bör ett fåtal varianter av licenser

förekomma, och dispenser, nedsättningar, undantag,

etc. bör inte fungera som en form av staket runt

systemet, anför motionären.

Vissa kompletterande uppgifter

Den övergripande principen för näringsverksamhet i

Sverige är den fria etableringsrätten. Förekommande

lagstadgade auktorisationer är i princip inriktade

på yrkesutövare av verksamheter och inte på rätten

att driva näring inom aktuell verksamhet. Således

avser t.ex. auktorisation av revisorer

utbildningskrav och vandelskrav avseende den

enskilda auktoriserade revisorn, medan ägande och

ledning av revisionsföretag är oreglerade.

En lagstadgad auktorisation tillgrips i huvudsak

endast för att säkerställa medborgarnas liv, hälsa

och säkerhet. I vissa fall krävs tillstånd för

näringsverksamhet då stora ekonomiska värden står på

spel, t.ex. bankverksamhet och

försäkringsverksamhet, och om vanskötsel kan leda

till att förtroendet för vitala delar av

samhällssystemet kan störas.

I några fall förekommer krav på tillståndsprövning

för att bedriva aktivitet inom viss

näringsverksamhet. Inom restaurangverksamhet finns

krav på serveringstillstånd för att säkerställa att

krav som är förenade med utskänkning av

alkoholhaltiga drycker uppfylls (SFS 1994:1738, 6

kap.). Detta är således inte en för

restaurangverksamhet generell tillståndsprövning.

För yrkesmässig trafik finns en tillståndsprövning

inriktad på yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden

och gott anseende. För taxiförare tillkommer krav på

taxiförarlegitimation, vars primära syfte är att

tillförsäkra taxikunderna säkra transporter (SFS

1998:779).

För skydd av konsumenter vid köp av varor och

tjänster finns möjlighet att anmäla tvister med

näringsidkare hos Allmänna reklamationsnämnden.

Nämnden har möjlighet att lämna rekommendationer.

Avgränsningen av nämndens ansvarsområde framgår av

förordningen (1988:1583) med instruktion för

Allmänna reklamationsnämnden. I sista hand måste

tvister lösas genom civilrättslig process av den

enskilda konsumenten. Normalt följer näringsidkarna

nämndens rekommendationer.

Frågan om tillståndskrav för etablering av vissa

näringsverksamheter har utretts av

Branschsaneringsutredningen, som har avlämnat två

betänkanden, nämligen Licensavgift - En principskiss

(SOU 1996:172) och Branschsanering och andra metoder

mot ekobrott (SOU 1997:111). Inom Regeringskan-

sliet pågår beredning av slutbetänkandet.

Utredningens huvudinriktning har varit frågan om

bekämpning av ekobrott, särskilt

skatteundandragande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att likvärdiga konkurrensvillkor för

företagen är en grundläggande och mycket viktig

princip som bör gälla alla delar av näringslivet och

som också bör tillämpas för företagen inbördes inom

en enskild bransch. Att företag genom brott mot

lagar och bestämmelser skulle tillskansa sig en

bättre konkurrenssituation är oacceptabelt. Detta

bör på alla sätt beivras.

Utskottet menar dock inte - till skillnad från vad

som förordas i den här aktuella motionen

2000/01:N354 (s) - att ett generellt ingrepp i

näringsfriheten är rätt väg att gå för att komma

till rätta med den typ av problem som kan uppstå

genom ekonomisk brottslighet. Utskottet förordar i

stället en effektiv tillsyn av gällande lagar och

bestämmelser på olika områden, t.ex. beträffande

skatter, arbetsmiljö och arbetstider. Det är också

viktigt att information om gällande lagar och

bestämmelser är lätt åtkomlig för företagen och att

bestämmelserna är klart och entydigt formulerade.

Regelsystem bör inte genom sin komplexitet utgöra

ett hinder för potentiella nyföretagare.

Med det anförda avstyrker utskottet den nämnda

motionen.

Auktorisation av teckenspråkstolkar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

införande av auktorisation av

teckenspråkstolkar med hänvisning till att

regeringen gett Kammarkollegiet i uppdrag att

lämna förslag som möjliggör ett införande av

en sådan auktorisation.

Motionerna

I motionerna 2000/01:So540 (kd) och 2000/01:So355

(mp) begärs att auktorisation av teckenspråkstolkar

skall införas. Motiveringarna bakom motionerna är

likartade. I Sverige finns sedan år 1976 en

auktorisation av tolkar i talade språk, konstaterar

motionärerna. Kammarkollegiet är utfärdande

myndighet. Teckenspråket har sedan år 1981 status

som officiellt erkänt modersmål i Sverige. Språket

är därmed jämställt med andra språk, i vilka

tolkauktorisation sedan länge är möjlig, anför

motionärerna och anser att det är otvetydigt att

teckenspråket är ett eget, självständigt språk.

1989 års handikapputredning föreslog år 1991 i

sitt delbetänkande En väg till delaktighet och

inflytande: tolk för döva, dövblinda, vuxendöva,

hörselskadade och talskadade (SOU 1991:97) en

ändring i förordningen (1985:613) om auktorisation

av tolkar och översättare som skulle möjliggöra

auktorisation av tolkar även i det svenska

teckenspråket, säger motionärerna. Ändringsförslaget

motiverades med att brukarna av teckenspråkstolkar

och olika myndigheter sedan länge efterfrågat någon

form av bevis på tolkens kompetens. Enligt

motionärerna vore det av stort värde om någon form

av auktorisation av tolkar kunde komma till stånd

och utgöra en kvalitetsgaranti som kan tillförsäkra

brukarna trygghet. Frågan om auktorisation har också

stor betydelse för tolkarna själva som ett sätt att

värna om yrkesetiken och respekten för den kompetens

som tolkyrket kräver, anser motionärerna.

I en proposition våren 1993 om stöd och service

till vissa funktionshindrade (prop. 1992/93:159)

instämde dåvarande socialministern Bengt Westerberg

i Handikapputredningens förslag om behovet av en

auktorisation, men menade att formerna för

auktorisation behövde beredas ytterligare. Från

olika håll har behovet påtalats av att förverkliga

utredningens förslag, säger motionärerna. När fler

döva använder teckenspråkstolk i fler sammanhang,

ställs också krav på en kvalitetsgaranti i form av

en auktorisation, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 2000 motioner med krav på

införande av auktorisation av teckenspråkstolkar

liknande de här aktuella (bet. 1999/2000:NU13).

Utskottet ansåg - i likhet med vad som anfördes i de

då aktuella motionerna - att det förefaller rimligt

att auktorisation av teckenspråkstolkar införs.

Utskottet erinrade om att teckenspråket sedan cirka

tjugo år har likvärdig status med andra språk och

ansåg det därmed följdriktigt att den

tolkauktorisation som gäller för andra språk också

införs för teckenspråk. Utskottet noterade vidare

att dåvarande socialministern Bengt Westerberg för

cirka tio år sedan hade instämt i 1989 års

handikapputrednings bedömning att det behövs en

auktorisation, men ansett att frågan behövde beredas

ytterligare. Utskottet konstaterade också att Tolk-

och översättarinstitutet såväl i skrivelse till

regeringen som i budgetunderlag hade föreslagit

införande av auktorisation.

Utskottet ansåg att införande av auktorisation av

teckenspråkstolkar är en viktig fråga för den

berörda gruppen. En auktorisation är en bekräftelse

på att den som har blivit auktoriserad har de

nödvändiga kunskaperna. Eftersom kvaliteten på

kunskaperna ofta är ojämn, menade utskottet att ett

införande av auktorisation är angeläget. Mot

bakgrund av att så pass lång tid förflutit sedan

frågan senast behandlades i den aktuella

propositionen, ansåg utskottet att det var

nödvändigt att regeringen agerar i frågan. Utskottet

erinrade om att Utbildningsdepartementet planerade

att tillsätta en utredning beträffande

teckenspråksutbildning och att frågan om

auktorisation väntades komma upp i den. Utskottet

förutsatte att detta arbete skulle komma i gång

skyndsamt och att ytterligare tidsutdräkt måste

undvikas. Utskottet påpekade också att frågan om

auktorisation kan behandlas separat och inte behöver

kopplas samman med frågan om teckenspråksutbildning

i övrigt. I en reservation (m, kd, c, fp) krävdes

ett riksdagsuttalande om att regeringen skulle

anmodas att omedelbart tillse att en auktorisation

av teckenspråkstolkar införs.

Regeringen uppdrog i november 2000 åt

Kammarkollegiet att utreda formerna för

auktorisation av tolkar i teckenspråk. Kollegiet

skall även utreda förutsättningarna för

auktorisation när det gäller dövblindtolkning och

vuxendövtolkning. Kammarkollegiet skall lämna

förslag till sådana författningsändringar som kan

vara erforderliga. Slutligen skall kollegiet

redovisa vilka kostnader som kan tillkomma för att

genomföra förslaget. Kammarkollegiet skall redovisa

uppdraget till Utbildningsdepartementet senast den

30 juni 2001.

I regeringsbeslutets bakgrundsbeskrivning

redovisas Handikapputredningens förslag och

behandlingen i proposition 1992/93:159 om stöd och

service till vissa funktionshindrade. Det erinras

också om att Tolk- och översättar-institutet i

skrivelse till regeringen och budgetunderlag

hemställt att Kammarkollegiet skall ges i uppdrag

att utreda formerna för en auktorisation av tolkar

för döva, dövblinda och vuxendöva. Även Sveriges

teckenspråkstolkars förening har begärt att en sådan

utredning skall tillsättas.

I bakgrundsbeskrivningen nämns också att frågan om

auktorisation av teckenspråkstolkar har behandlats

av näringsutskottet (bet. 1999/2000:NU13) och att

utskottet framhållit att det är av vikt att frågan

behandlas skyndsamt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar med tillfredsställelse att

regeringen nu har gett Kammarkollegiet i uppdrag att

lämna förslag till sådana författningsförändringar

som erfordras för införande av en auktorisation av

teckenspråkstolkar. Därmed har regeringen hanterat

frågan på i princip det sätt som utskottet förordade

våren 2000, då likartade motionsyrkanden

behandlades. Utskottet uttryckte då sin uppfattning

att arbetet med införande av en auktorisation måste

komma i gång skyndsamt och att ytterligare

tidsutdräkt måste undvikas. Även i en då aktuell

reservation (m, kd, c, fp), med begäran om ett

tillkännagivande, anfördes att ytterligare

tidsutdräkt inte fick uppstå.

Kammarkollegiet skall, som nämnts, redovisa sitt

uppdrag senast den 30 juni 2001. Utskottet utgår

från att regeringen därefter så snart som möjligt -

utan ytterligare fördröjande beredningsarbete -

fattar de beslut som erfordras för att en

auktorisation av teckenspråkstolkar skall införas.

Frågan måste hanteras så att ytterligare motioner

inte skall behöva upplevas som påkallade under

allmänna motionstiden 2001.

Med det anförda avstyrker utskottet de båda här

aktuella motionerna 2000/01:So540 (kd) och

2000/01:So355 (mp) i berörda delar.

Auktorisation av begravningsentreprenörer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om införande av

auktorisation av begravningsentreprenörer.

Utskottet anser att införande av lagstadgade

auktorisationssystem bör ske endast i

undantagsfall då mycket speciella

omständigheter kräver det, medan frivilliga

auktorisationssystem kan vara till nytta för

konsumenterna.

Motionen

Det bör införas en lagstadgad auktorisation av

begravningsväsendet, anförs det i motion

2000/01:N214 (fp). Motionären erinrar om att det

både inom offentlig och privat sektor finns

auktorisationssystem, baserade på lagstiftning, som

syftar till att garantera konsumenten hög kvalitet

på den aktuella varan eller tjänsten och

exemplifierar med läkare, tandläkare, sköterskor,

m.fl. yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården,

bevakningsföretag och revisorer. Inom

begravningsverksamheten finns endast branschens egna

regler, utarbetade av Fonus och Sveriges

Begravningsbyråers Förbund (SBF), noterar

motionären. Begravningsverksamhet och transporter av

avlidna är ett område där höga krav måste ställas på

kompetens, kvalitet, ansvar, vandel och etik, säger

motionären och anser att det är rimligt att det

också inom detta område införs lagstadgad

auktorisation. SBF och Fonus har utformat

kvalitetssäkringsprogram som man skulle kunna bygga

vidare på, och Socialstyrelsen skulle kunna ha

ansvar för att begravningsverksamheten uppfyller de

etiska krav som bör ställas på den, anför

motionären.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 2000 en motion med krav på

införande av auktorisation av

begravningsentreprenörer liknande den här aktuella

(bet. 1999/2000: NU13). Utskottet ansåg inte att det

finns skäl att införa en lagreglerad auktorisation

på området. Avsteg från principen om näringsfrihet

bör ske endast i undantagsfall då mycket speciella

omständigheter kräver det, anförde utskottet. Det

system för frivillig auktorisation som medlemskap i

Sveriges Begravningsbyråers Förbund innebär utgör

ett exempel på en bra, egeninitierad

näringslivsauktorisation. En fördel med systemet är

att det ger konsumenterna en sorts

kvalitetsdeklaration för de tjänster som de anslutna

företagen kan erbjuda. En god kvalitet är viktig,

eftersom det rör sig om tjänster som har med etik

och moral att göra. Att det frivilliga

auktorisationssystemet blir känt bör ingå som en del

av branschorganisationens marknadsföring, anförde

utskottet.

Frågan om tillståndskrav för etablering av vissa

näringsverksamheter har, som tidigare nämnts,

utretts av Branschsaneringsutredningen, som avlämnat

två betänkanden, nämligen Licensavgift - En

principskiss (SOU 1996:172) och Branschsanering och

andra metoder mot ekobrott (SOU 1997:111). Inom

Regeringskansliet pågår beredning av förslagen i

slutbetänkandet. Utredningens huvudinriktning har

varit frågan om bekämpning av ekobrott, särskilt

skatteundandragande.

Begravningsentreprenörsbranschen har inte tillhört

de branscher som utredningen studerat särskilt.

En frivillig auktorisation finns, som nämnts, inom

ramen för Sveriges Begravningsbyråers Förbund (SBF).

I den fastställs krav för auktorisation och

riktlinjer för hur begravningsbyråerna bör agera i

sin verksamhet. Även krav på utbildning anges.

Förbundet har en egen utbildnings- och

fortbildningsverksamhet. Vidare har SBF en egen

reklamationsnämnd för tvister mellan medlemmar och

kunder samt en garantifond för skadestånd som skall

garantera att kunder går ekonomiskt och ideellt

skadefria ur eventuella tvister med medlemsbyråer.

Någon lagstiftning som direkt avser

begravningsceremonier finns inte. Lagstiftning som

berör begravning är begravningslagen (1990:1144) och

begravningsförordningen (1990:1147). Socialstyrelsen

har också föreskrifter som gäller frågor i samband

med dödsfall - SOSFS 1996:29 (M). Vad gäller

boutredning finns i ärvdabalken (omtryckt 1981:359)

regler om vilka krav som ställs i samband med

arvsskifte vid dödsfall samt de krav som kan ställas

på boutredningsman.

Utskottets ställningstagande

Avsteg från den allmänna principen om näringsfrihet

bör, enligt utskottets mening, ske endast i

undantagsfall då mycket speciella omständigheter

kräver det. Införande av lagstadgade

auktorisationssystem bör sålunda ske ytterst

restriktivt. Däremot kan olika system för frivillig

auktorisation vara motiverade ur konsumentsynpunkt.

När det gäller begravningsväsendet ser utskottet

det system för frivillig auktorisation som

medlemskap i Sveriges Begravningsbyråers Förbund

innebär som ett exempel på en bra, egeninitierad

näringslivsauktorisation. En fördel med systemet är

att det ger konsumenterna en sorts

kvalitetsdeklaration för de tjänster som de anslutna

företagen kan erbjuda. En god kvalitet är viktig,

eftersom det rör sig om tjänster som har med etik

och moral att göra. Att det frivilliga

auktorisationssystemet blir känt bör ingå som en del

av branschorganisationens marknadsföring. Utskottet

anser däremot inte att det finns skäl att införa en

lagreglerad auktorisation på området. Med det

anförda avstyrker utskottet motion 2000/01:N214

(fp).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Näringspolitikens inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr230

yrkande 3, 2000/01:N205, 2000/01:N208,

2000/01:N225 yrkande 4, 2000/01:N247,

2000/01:N248, 2000/01:N266 yrkandena 1-3,

2000/01:N267 yrkande 9, 2000/01:N268 yrkande 18,

2000/01:N295 yrkandena 2 och 4, 2000/01:N317

yrkandena 1 och 3, 2000/01:N323 yrkandena 20 och

21, 2000/01:N324 yrkande 1, 2000/01:N344,

2000/01:N355, 2000/01:N381 yrkandena 1 och 2,

2000/01:N383 yrkandena 7 och 8, 2000/01:N388

yrkandena 10 och 11 och 2000/01:N389 yrkande 1.

Reservation 1 (m, kd, c, fp)

2. Allmänt om statliga företag

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:T718

yrkande 8, 2000/01:N1, 2000/01:N2 i denna del,

2000/01:N3, 2000/01:N207, 2000/01:N210 yrkandena

2 i denna del, 3 och 4, 2000/01:N290,

2000/01:N323 yrkande 22, 2000/01:N324 yrkande 15,

2000/01:N330, 2000/01:N381 yrkande 9 och

2000/01:N388 yrkandena 26, 27 och 29.

Reservation 2 (m, kd, c, fp)

3. Statligt ägande av Vin & Sprit AB

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:So547

yrkande 7, 2000/01:N2 i denna del, 2000/01:N210

yrkande 2 i denna del och 2000/01:N307.

Reservation 3 (m, kd, c)

Reservation 4 (fp)

4. Kompetensutveckling och rådgivning till

företagare

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:N286,

2000/01:N324 yrkandena 13 och 14, 2000/01:N383

yrkandena 10 och 14 och 2000/01:N388 yrkandena

15, 17, 18 och 22.

Reservation 5 (m, kd, c, fp)

5. Kapitalförsörjning

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf617

yrkande 5, 2000/01:N233, 2000/01:N236,

2000/01:N245, 2000/01:N267 yrkandena 2, 3 och 6,

2000/01:N383 yrkandena 15 och 16, 2000/01:N388

yrkandena 24 och 25 och 2000/01:A217 yrkande 5.

Reservation 6 (m, kd, c, fp)

6. Industriella utvecklingscentrum

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:N292 och

2000/01:N301.

7. Design

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:N230 och

2000/01:N374.

8. Kvinnors företagande

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:N267

yrkande 12, 2000/01:N295 yrkandena 1 och 3,

2000/01:N324 yrkande 8, 2000/01:N383 yrkandena

11-13, 2000/01:N388 yrkandena 19-21 och

2000/01:A806 yrkande 14.

Reservation 7 (m, kd, c, fp)

9 Kooperativa frågor och social ekonomi

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:N267

yrkande 14, 2000/01:N348, 2000/01:N373,

2000/01:N377, 2000/01:N380 yrkandena 1 och 6 och

2000/01:N388 yrkandena 23 och 28.

Reservation 8 (m, kd, fp) - motiv.

Reservation 9 (c)

10. Turism

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sk732

yrkande 1, 2000/01:N202, 2000/01:N211,

2000/01:N232, 2000/01:N243 yrkandena 1, 2, 5-7

och 10, 2000/01:N259, 2000/01:N267 yrkande 15,

2000/01:N268 yrkande 20, 2000/01:N279,

2000/01:N294, 2000/01:N336, 2000/01:N356,

2000/01: N358 och 2000/01:N383 yrkande 20.

Reservation 10 (m, kd, c, fp)

11. Utländska investeringar i Sverige

Riksdagen avslår motion 2000/01:N220.

12. Östersjömiljarderna och jämställdheten

Riksdagen avslår motion 2000/01:N231.

Reservation 11 (m, kd, fp)

13 Regionala tillväxtavtal

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr701

yrkande 5, 2000/01:N204, 2000/01:N268 yrkande 21,

2000/01:N325 yrkande 24, 2000/01:N383 yrkande 9,

2000/01:N388 yrkande 12 och 2000/01:N389

yrkandena 7-10.

Reservation 12 (m, kd, fp)

14. Vidareförädling av skogsråvara

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ308

yrkande 1, 2000/01:N252, 2000/01:N253,

2000/01:N273, 2000/01:N275 och 2000/01:N296.

Reservation 13 (v)

15. Varvsindustrin

Riksdagen avslår motion 2000/01:N276.

16. Försvarsindustrin

Riksdagen avslår motion 1999/2000:N334.

17. Näringslicens

Riksdagen avslår motion 2000/01:N354.

18 Auktorisation av teckenspråkstolkar

Riksdagen avslår motionerna 2000/01: So355

yrkande 1 och 2000/01: So540 yrkande 3.

19. Auktorisation av begravningsentreprenörer

Riksdagen avslår motion 2000/01:N214.

Stockholm den 20 mars 2001

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh

Furustrand (s), Lennart Beijer (v), Karin Falkmer

(m), Sylvia Lindgren (s), Nils-Göran Holmqvist (s),

Marie Granlund (s), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell

(m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva

Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt

(m), Lennart Gustavsson (v) och Mikael Oscarsson

(kd).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1 Näringspolitikens inriktning (punkt 1)

2

av Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Inger

Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Åke Sandström

(c), Eva Flyborg (fp), Stefan Hagfeldt (m) och

Mikael Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Kr230 yrkande

3, 2000/01:N205, 2000/01:N208, 2000/01:N225 yrkande

4, 2000/01:N247, 2000/01:N248, 2000/01:N266

yrkandena 1-3, 2000/01:N267 yrkande 9, 2000/01:N268

yrkande 18, 2000/01:N295 yrkandena 2 och 4,

2000/01:N317 yrkandena 1 och 3, 2000/01:N323

yrkandena 20 och 21, 2000/01:N324 yrkande 1,

2000/01:N344, 2000/01:N355 och 2000/01:N381

yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna 2000/01:N383

yrkandena 7 och 8, 2000/01:N388 yrkandena 10 och 11

och 2000/01:N389 yrkande 1.

Ställningstagande

Vår syn på näringspolitikens inriktning

överensstämmer med den som redovisas i de här

aktuella motionerna från företrädare för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet

och Folkpartiet. Ett framgångsrikt företagande är

den absolut viktigaste förutsättningen för välstånd.

Globalisering, liberalisering och

informationsteknikens snabba utveckling öppnar

enorma möjligheter för dem som förstår att göra sig

attraktiva genom att skapa ett internationellt

konkurrenskraftigt klimat för arbete och

företagande. Inte bara de svenska företagen utan i

högsta grad Sverige som land befinner sig därmed i

en knivskarp konkurrenssituation.

Det nationella näringsklimatet måste formas så att

Sverige klarar av att tävla med de mest

konkurrenskraftiga delarna av världen i fråga om

goda villkor för företagande och investeringar.

Omvärldsförståelse och förändringsbenägenhet i

politiken är helt avgörande för Sveriges framtida

position. Det är i detta perspektiv förödande att -

som regeringen gör - klamra sig fast vid stela

modeller, rigida arbetsmarknadsregler och världens

högsta skattetryck. Tillkomsten av jobb på lång sikt

bygger på en tillväxt bland de små och medelstora

företagen.

Negativa attityder till småföretagande har under

lång tid påverkat företagsstrukturen. Villkoren för

företagande har helt anpassats till storföretagen,

vilket i förlängningen lett till en bristande

mångfald av medelstora, växande företag som finns i

många andra länder. Av Sveriges cirka en halv miljon

företag är den överväldigande majoriteten

enmansföretag, och bara 3 % har fler än 20

anställda.

Framväxt av nya företag inom tjänste- och

servicesektorerna har effektivt hindrats genom den

offentliga sektorns kraftiga utbyggnad och monopol.

Världens största offentliga sektor har krävt

världens högsta skatter, vilket ytterligare har

bromsat tillkomst av företag och tillväxt. Den

arbetsintensiva privata tjänstesektorn som fungerat

som sysselsättningsmotor i exempelvis Förenta

staterna har utvecklats betydligt långsammare i

Sverige.

Sverige behöver en god företagarpolitik, vilket

omfattar en mängd förändringar inom områdena

skatter, arbetsmarknad, konkurrens, regelförenkling

och Europaengagemang. Framför allt är det viktigt

att förändra attityderna till företagande och

entreprenörskap. Det måste skapas ett gott

företagarklimat, så att fler kvinnor och män vill -

och vågar - starta och driva företag och anställa

medarbetare. För att Sverige skall få en växande

företagsamhet måste entreprenörskap och företagande

löna sig bättre än det gör för närvarande.

Det är glädjande att det under en tid har gått

bättre för den svenska ekonomin. Samtidigt noterar

vi att Sverige under de senaste åren bara har hämtat

in några få procentenheter av en eftersläpning på

15-20 % sedan år 1970 i förhållande till OECD-

länderna. Enligt Världsbankens statistik låg Sverige

år 1998 på 22:a plats i världen vad gäller

köpkraftskorrigerad BNP per capita, efter bl.a.

Italien och Storbritannien. För att återerövra en

topplats i välståndsligan krävs många år av

överlägsen tillväxt. Om Sverige skulle lyckas uppnå

en tillväxt som varaktigt ligger 1 procentenhet över

genomsnittet bland de rika länderna dröjer det ändå

17 år innan Sverige återtagit en plats bland de tio

rikaste. Under den senaste tiden har det dessutom

kommit tecken på att det pågår en allmän avmattning

i världsekonomin och därmed också i den svenska

ekonomin. Enligt den senaste mätningen från Sveriges

Verkstadsindustrier i februari 2001 avseende

orderingång uppger 55 % av företagen inom

verkstadsindustrin att exportorderingången har

minskat, och endast 11 % rapporterar en ökning.

Exportorderingången visar därmed den sämsta

utvecklingen sedan årsskiftet 1998/99. Även

orderingången för hemmamarknaden har försämrats

kraftigt, särskilt för bilindustrin och

metallvaruföretagen.

I en undersökning av Invest in Sweden Agency (ISA)

avseende år 2000 bland 150 utländska företag i

Sverige framhålls som svenska styrkor en hög

kompetens eller utbildningsnivå, låg

företagsbeskattning, en bra infrastruktur och

tillgång på kapital. Bland svagheter nämns särskilt

skattetrycket, personbeskattningen, höga

arbetsgivaravgifter och inflexibel arbetsrätt. De

mest efterfrågade åtgärderna för ökad vilja att

expandera i Sverige är lägre skattetryck, mer

flexibel arbetsrätt och lägre arbetsgivaravgifter.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har

anförts beträffande den allmänna inriktningen av

näringspolitiken. Därmed tillstyrks de nämnda

motionerna i berörda delar. Motionerna 2000/01:N383

(mp), 2000/01:N388 (mp) och 2000/01:N389 (mp)

avstyrks i motsvarande delar.

3 Allmänt om statliga företag (punkt 2)

4

av Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Inger

Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Åke Sandström

(c), Eva Flyborg (fp), Stefan Hagfeldt (m) och

Mikael Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:T718 yrkande

8, 2000/01:N1, 2000/01:N2 i denna del, 2000/01:N3,

2000/01:N207, 2000/01:N210 yrkandena 2 i denna del,

3 och 4, 2000/01:N290, 2000/01:N323 yrkande 22,

2000/01:N324 yrkande 15 och 2000/01:N381 yrkande 9

och avslår motionerna 2000/01:N330 och 2000/01:N388

yrkandena 26, 27 och 29.

Ställningstagande

När det gäller frågan om statliga företag

överensstämmer vår syn med den som kommer till

uttryck i de här aktuella motionerna från

företrädare för Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet.

Statens främsta näringspolitiska uppgift är att ange

ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet

och bidra till att skapa betingelser för långsiktig

tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare

och som utformare av de regler som gäller för

näringslivets verksamhet uppstår en rad problem,

bland vilka följande kan nämnas: risk för

konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala

investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra

kapital till företag som behöver kapital för

expansion. Grundprincipen måste, enligt vår mening,

vara att konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas

i privat regi. Dessutom har studier visat att det

finns mycket övrigt att önska av staten som

företagsledare. Exempelvis har Riksrevisionsverkets

granskningar av statliga bolag visat på behovet av

bättre uppföljning och rapportering av

verksamheterna.

Det arbete som påbörjades under fyrpartiregeringen

i början av 1990-talet med att minska statens

företagsägande bör, enligt vår uppfattning,

återupptas. Med en privatisering av statliga företag

uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer

kompetenta företag och en ökad aktiespridning.

Sammanlagt inbringade de försäljningar som gjordes

under den borgerliga regeringen ett betydande belopp

till statskassan, vilket minskade statens

upplåningsbehov med motsvarande summa. Försäljningen

ledde också till en spridning av aktieägandet till

grupper som inte tidigare innehaft aktier och därmed

till en breddning av riskkapitalmarknaden. Riksdagen

bör således begära att regeringen lägger fram en

plan för försäljning av statliga företag i enlighet

med vad som här har angetts.

När det gäller det statliga ägandet av Telia anser

vi - i likhet med vad som anförs i flera av de

nyssnämnda motionerna - att försäljningen av statens

aktier borde ha inletts för flera år sedan.

Näringsutskottet diskuterade också i början av år

2000 möjligheten att då ge regeringen bemyndigande

att sälja statens aktier i Telia. Företrädarna för

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,

Centerpartiet och Folkpartiet väckte nämligen i

december 1999 frågan om ett initiativ av utskottet,

med innebörd att riksdagen skulle ge regeringen

fullmakt att sälja Telia. Företrädarna för

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

avvisade dock detta förslag, varefter företrädarna

för de övriga fyra partierna reserverade sig mot

beslutet och menade att utskottet borde ha tagit ett

sådant initiativ. Om regeringen då hade getts den

föreslagna fullmakten hade mycket tid vunnits. Telia

är en av de ledande aktörerna på marknaderna för

telekommunikationstjänster (såväl fasta som mobila),

Internet och bredband. Telias framskjutna position

sammanhänger bl.a. med ett nära samarbete med

Telefonaktiebolaget LM Ericsson och andra FoU-

intensiva IT-företag. För att Telia skall kunna

fortsätta att utvecklas på ett positivt sätt är det

nödvändigt att en fortsatt privatisering omedelbart

sker. Statsmakterna bör klargöra att privatiseringen

inte skall innebära ett fortsatt statligt

majoritetsägande, utan att det statliga ägandet

skall minskas till under 50 % så snart

marknadsförutsättningarna medger det. Vidare bör

klargöras att avsikten därefter är att snarast

möjligt sälja hela resterande aktieinnehav i Telia.

Ett kvardröjande statligt ägande utgör en hämsko för

Telia, och risken är stor att företagets värde på

börsen påverkas negativt av det statliga ägandet -

en s.k. politikerrabatt uppstår. Riksdagen bör

således ge regeringen ett bemyndigande att helt

avveckla statens ägande i Telia.

Vi vill i detta sammanhang erinra om det stora

misslyckande som regeringens vilja att slå samman

Telia och Telenor innebar. Genom den spruckna

affären har mångmiljardbelopp förspillts genom

förlorade kunder, förlorade affärer och misslyckat

fusionsarbete. Relationerna mellan Sverige och Norge

har lidit skada, förtroendekapital har förstörts och

smittoeffekterna till andra områden är betydande.

Sammantaget är Telia-Telenor-affären ett

praktexempel på varför statliga företag bör

privatiseras. Näringsdepartementets upphandling av

konsulttjänster i samband med denna affär är

ytterligare ett belägg för att staten är olämplig

som ägare av företag.

Frågan om mål med det statliga ägandet av bolag

berörs i de nämnda motionerna, liksom i motion

2000/01:N388 (mp). Det är uppenbart - bl.a. framgår

det i regeringens redogörelse för statliga företag -

att regeringen inte har någon plan eller strategi

för det statliga företagsägandet. Det bekräftas

också av att regeringen till riksdagen inte har

överlämnat ett tidigare aviserat förslag om

förändrade riktlinjer för förvaltningen av statliga

företag. I skrivelsen redovisas inte heller syftet

med det statliga ägandet av respektive företag.

Enligt vår mening måste självfallet detta syfte

kunna anges för varje företag, och regeringen bör

anmodas att formulera syfte med det statliga ägandet

för alla företag med statligt ägande.

I flera av de här aktuella motionerna berörs -

bl.a. utifrån en rapport från Statskontoret - frågan

om konkurrens mellan offentlig och privat sektor. Vi

anser att i de fall det saknas klara och uttalade

motiv för statliga aktörer att bedriva kommersiell,

konkurrensutsatt verksamhet skall de statliga

aktörerna inte tillåtas bedriva sådan verksamhet. Om

det finns motiv för staten att bedriva kommersiell

verksamhet, måste åtgärder vidtas så att detta inte

snedvrider konkurrensen.

Med hänvisning till det anförda blir samtliga här

aktuella motioner från företrädare för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet

och Folkpartiet tillgodosedda och tillstyrks därmed.

Övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.

5 Statligt ägande av Vin & Sprit AB (punkt 3)

6

av Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Inger

Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Åke Sandström

(c), Stefan Hagfeldt (m) och Mikael Oscarsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 3. Riksdagen

bifaller därmed motionerna 2000/01:N210 yrkande 2 i

denna del och 2000/01:N307 yrkande 1 och bifaller

delvis motionerna 2000/01:So547 yrkande 7,

2000/01:N2 i denna del och 2000/01:N307 yrkande 2.

Ställningstagande

Ett statligt företag som vi - i likhet med vad som

anförs i motion 2000/01:N210 (m) - anser lämpa sig

för försäljning är Vin & Sprit AB. Efter Sveriges

inträde i EU har Vin & Sprits tidigare monopol på

alkoholområdet upphört, och företaget arbetar nu på

en kommersiell, konkurrensutsatt marknad. I det

läget kan vi inte se något skäl för staten att

fortsätta att äga Vin & Sprit. Riksdagen bör därför

ge regeringen i uppdrag att - med hänsyn tagen till

marknadsförhållanden för en försäljning - vidta

åtgärder så att en försäljning kommer till stånd. De

medel som försäljningen ger upphov till bör på

sedvanligt sätt användas för amortering av

statsskulden.

7 Med det anförda tillstyrker vi den nämnda

motionen i berörd del. I de tre motionerna

2000/01:N2 (fp), 2000/01:N307 (fp) och

2000/01:So547 (fp) förordas också en

försäljning av Vin & Sprit. I dessa delar

tillstyrker vi motionerna. I de sistnämnda

motionerna föreslås dessutom att de medel

som försäljningen inbringar delvis skall

användas för socialpolitiska insatser för

att minska alkohol- och narkotikabruket.

Detta är ett område där, enligt vår mening,

ytterligare insatser bör övervägas. Dock

anser vi att intäkter från försäljning av

statliga bolag inte skall specialdestineras

till vissa ändamål utan användas för

amortering av statsskulden.

8

9

10

11 Statligt ägande av Vin & Sprit AB (punkt 3)

12

av Eva Flyborg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:So547 yrkande

7, 2000/01:N2 i denna del, 2000/01:N210 yrkande 2 i

denna del och 2000/01:N307.

Ställningstagande

Ett statligt företag som jag - i likhet med vad som

anförs i motionerna 2000/01:So547 (fp), 2000/01:N2

(fp) och 2000/01:N307 (fp) - anser lämpa sig för

försäljning är Vin & Sprit AB. Efter Sveriges

inträde i EU har Vin & Sprits tidigare monopol på

alkoholområdet upphört, och företaget arbetar nu på

en kommersiell, konkurrensutsatt marknad.

Att sälja vodka kan rimligen inte vara en

angelägen uppgift för staten. Vin & Sprit har inte

på många år tagit något socialpolitiskt ansvar. Jag

föreslår därför att staten säljer företaget vilket

beräknas tillföra statskassan ca 30

miljarder kronor. En del av pengarna bör användas

till en stor satsning på att minska alkoholmissbruk

och narkotikaanvändning bland unga. Folkpartiet har

gjort en bedömning att ett samlat åtgärdsprogram mot

det växande ungdomsfylleriet och narkotikamissbruket

under flera år framöver kan behöva tillföras 200

miljoner kronor årligen, utöver de resurser som

redan finns. En försäljning av Vin & Sprit AB kan ge

de resurser som krävs.

Att sälja Vin & Sprit innebär ingen

alkoholpolitisk nackdel. Statsmakterna förlorar i

trovärdighet när man å ena sidan argumenterar för en

restriktiv alkoholpolitik och å andra sidan tjänar

ansenliga belopp på spritförsäljning. Vin & Sprit

värderades år 1999 till 20 miljarder kronor. Hösten

2000 uppgavs bara varumärket Absolut vara värt 25-35

miljarder kronor. Folkpartiet har i sin budgetkalkyl

hösten 2000 beräknat hela företagets värde till 30

miljarder kronor. Om den summan används till att

betala av på statsskulden uppstår en räntevinst. Med

gällande ränta och med företagets inleveranser av

vinstmedel fråndragna kan den årliga vinsten för

staten beräknas till ca 1 miljard kronor. En del av

den vinsten vill Folkpartiet använda till en stor

satsning på att minska alkohol- och narkotikabruket,

i första hand bland unga.

Riksdagen bör, mot bakgrund av det anförda, ge

regeringen i uppdrag att - med hänsyn tagen till

marknadsförhållanden för en försäljning - vidta

åtgärder så att en försäljning kommer till stånd.

Samtidigt bör regeringen anmodas att lämna förslag

till en satsning för att minska alkohol- och

narkotikabruket i enlighet med vad som nyss angetts.

De nämnda motionerna blir därmed tillgodosedda och

tillstyrks. Även motion 2000/01:N210 (m), i vilken

förordas en försäljning av Vin & Sprit, blir

tillgodosedd och tillstyrks.

13 Kompetensutveckling och rådgivning till

företagare (punkt 4)

14

av Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Inger

Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Åke Sandström

(c), Eva Flyborg (fp), Stefan Hagfeldt (m) och

Mikael Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 5. Riksdagen

bifaller därmed motion 2000/01:N324 yrkandena 13 och

14 och avslår motionerna 2000/01:N286, 2000/01:N383

yrkandena 10 och 14 och 2000/01:N388 yrkandena 15,

17, 18 och 22.

Ställningstagande

Det är av avgörande betydelse för Sveriges framtid

att det tillkommer flera nya småföretag och att de

befintliga småföretagen växer. För att främja en

sådan utveckling är ett generellt gott

företagsklimat det absolut viktigaste.

En speciell aspekt av det företagsklimat som vi

förordar är de frågor som tas upp i den här aktuella

motionen 2000/01:N324 (kd) och som rör att

uppfinningar och innovationer inte tas tillräckligt

väl om hand i Sverige. Ytterligare åtgärder bör

således vidtas för att främja kommersialiseringen av

uppfinningar och innovationer. Det är vidare av stor

betydelse att tillräckliga resurser satsas på

forskning och utveckling och att åtgärder vidtas för

att underlätta för småföretag att ta del av detta

arbete. Vidare bör möjligheterna att i större

utsträckning tillämpa innovativ teknikupphandling

undersökas. Självfallet skall därvid de regler som

ställs enligt lagen om offentlig upphandling

iakttas. Även olika åtgärder på det

immaterialrättsliga området bör övervägas.

Vidare bör större ansträngningar göras för att

underlätta för invandrare som vill starta företag.

Andelen personer med invandrarbakgrund bör således

öka i de organ som har hand om företagsfrågor, t.ex.

hos ALMI och NUTEK. Verksamheten bör också förläggas

dit där människorna finns.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder

i enlighet med det anförda. Därmed blir den nämnda

motionen tillgodosedd i berörda delar och

tillstyrks. Övriga här aktuella motioner avstyrks i

motsvarande delar.

15 Kapitalförsörjning (punkt 5)

16

av Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Inger

Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Åke Sandström

(c), Eva Flyborg (fp), Stefan Hagfeldt (m) och

Mikael Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 6. Riksdagen

bifaller därmed delvis motionerna 2000/01:Sf617

yrkande 5, 2000/01:N236, 2000/01:N245, 2000/01:N267

yrkandena 2, 3 och 6 och 2000/01:A217 yrkande 5 och

avslår motionerna 2000/01:N233, 2000/01:N383

yrkandena 15 och 16 och 2000/01:N388 yrkandena 24

och 25.

Ställningstagande

Önskemålet om att komma till rätta med problemen för

nya och befintliga småföretag - inte minst

högteknologiska - att få tillgång till riskkapital

ligger bakom de här aktuella motionerna 2000/01:N245

(m), 2000/01:N236 (kd), 2000/01:N267 (c),

2000/01:Sf617 (fp) och 2000/01:A217 (fp). Vi anser

att riksdagen bör anmoda regeringen att tillse att

de olika frågor som tas upp i motionerna blir

föremål för utredning och beredning, antingen inom

ramen för pågående arbete inom Närings- och

Finansdepartementen eller på annat sätt. Därmed blir

de nämnda motionerna i sak tillgodosedda. Övriga här

aktuella motioner, 2000/01:N233 (v), 2000/01:N383

(mp) och 2000/01:N388 (mp), avstyrks i motsvarande

delar.

17 Kvinnors företagande (punkt 8)

18

av Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Inger

Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Åke Sandström

(c), Eva Flyborg (fp), Stefan Hagfeldt (m) och

Mikael Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 7. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:N267 yrkande

12, 2000/01:N295 yrkandena 1 och 3, 2000/01:N324

yrkande 8 och 2000/01: A806 yrkande 14 och avslår

motionerna 2000/01:N383 yrkandena 11-13 och

2000/01:N388 yrkandena 19-21.

Ställningstagande

Vi anser - i likhet med vad som anförs i motionerna

2000/01:A806 (m), 2000/01:N324 (kd), 2000/01:N267

(c) och 2000/01:N295 (fp) - att en viktig uppgift

inom näringspolitiken är att särskilt stödja

kvinnors företagande. Det finns en stor

utvecklingspotential bland kvinnliga företagare.

Enligt vår mening är det angeläget att fler kvinnor

blir företagare. Att identifiera vilka

omständigheter som utgör hinder för kvinnor att

starta företag och vidta åtgärder för att eliminera

dessa är, enligt vår mening, en angelägen uppgift

inom näringspolitiken.

Viktiga åtgärder för att främja kvinnors

företagande är, som föreslås i några av de här

aktuella motionerna, att stärka etableringsfriheten

i den offentliga sektorn, att upphandling av

kommunal verksamhet sker i konkurrens och att

avknoppningar av offentlig verksamhet uppmuntras.

Det är också angeläget att de stöd som lämnas av

offentligt finansierade aktörer är utformade med

hänsyn till kvinnors förutsättningar och krav.

Vi vill vidare erinra om vad som anfördes i

särskilda yttranden (m; kd; c; fp) i utskottets

anslagsbetänkande hösten 2000 rörande den verksamhet

som bedrivs av de regionala och lokala

resurscentrumen. Där framhölls betydelsen av att det

viktiga arbete som dessa centrum bedriver inte skall

ges sämre förutsättningar än för närvarande.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom

vad vi här har anfört rörande kvinnors företagande.

Därmed blir de nämnda motionerna i sak tillgodosedda

i berörda delar och tillstyrks. De två motionerna

2000/01:N383 (mp) och 2000/01:N388 (mp) avstyrks i

motsvarande delar.

19 Kooperativa frågor och social ekonomi (punkt

9, motiveringen)

20

av Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Inger

Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Eva Flyborg (fp),

Stefan Hagfeldt (m) och Mikael Oscarsson (kd).

Ställningstagande

Vi anser att kooperativa företag bör behandlas på

ett likvärdigt sätt med andra företagsformer. Enligt

vår mening bör över huvud taget en generellt

verkande näringspolitik eftersträvas. Det finns

ingen grund för att påstå att kooperativa företag är

missgynnade. Några ytterligare åtgärder för att

främja de kooperativa företagen och den sociala

ekonomin anser vi inte erfordras och avstyrker

därmed de här aktuella motionerna i berörda delar.

21 Kooperativa frågor och social ekonomi (punkt

9)

22

av Åke Sandström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 9. Riksdagen

bifaller därmed motionerna 2000/01:N267 yrkande 14

och 2000/01:N380 yrkandena 1 och 6, bifaller delvis

motionerna 2000/01:N348, 2000/01:N377 och

2000/01:N388 yrkandena 23 och 28 och avslår motion

2000/01:N373.

Ställningstagande

Riksdagen bör - enligt min mening och i likhet med

vad som anförs i motion 2000/01:N267 (c) - göra ett

tillkännagivande om att det behövs avregleringar som

ger utrymme och skapar förutsättningar för den

sociala ekonomin. Den sociala ekonomin, som har en

snabb tillväxt både i Sverige och övriga Europa, är

en verksamhet som blir allt vanligare i den nya

tidens ekonomi. Den sociala ekonomin utgörs av

demokratiskt styrda ekonomiska verksamheter som

varken försiggår inom den offentliga sektorn eller

har ekonomisk vinst som huvudsyfte för verksamheten.

Den sociala ekonomin utgör en tredje,

"medborgarstyrd" sektor, vid sidan av de

vinstmaximerande delarna av marknadsekonomin och den

verksamhet som bedrivs inom den offentliga sektorn.

Verksamheter inom den sociala ekonomin tillhör

någon av följande fyra kategorier: kooperativa

företag; föreningar med ekonomisk verksamhet;

stiftelser med allmännyttiga mål; ömsesidiga

försäkringskassor. Verksamheten kännetecknas av

följande fyra kriterier: medlemsnytta/samhällsmål;

demokrati; människan går före målet; solidaritet som

kitt.

Kunskapen om den sociala ekonomin är dålig inom

den offentliga förvaltningen, vilket ofta leder till

att företagare inom detta område möts med skepsis.

Det är därför önskvärt att en bredare kunskap om den

sociala ekonomins möjligheter och styrkor förs ut

till offentlig förvaltning. Samtidigt finns en mängd

regleringar som förhindrar denna typ av företagande

att utvecklas ytterligare. Arbetet med

avregleringar, som ger utrymme och skapar

förutsättningar för den sociala ekonomin att växa

ytterligare, bör därför intensifieras.

Det pågår visserligen, som redovisats, olika

aktiviteter inom Regeringskansliet, myndigheter och

EU-arbetet, men det behövs enligt min mening ett

tillkännagivande av riksdagen för att driva på detta

arbete i den riktning som jag här har angett. Därmed

blir den nämnda motionen helt tillgodosedd och

tillstyrks. Detsamma gäller motion 2000/01:N380 (c).

Även övriga här aktuella motioner som rör social

ekonomi blir i sak tillgodosedda, medan motion

2000/01:N373 (s) avstyrks.

23 Turism (punkt 10)

24

av Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Inger

Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Åke Sandström

(c), Eva Flyborg (fp), Stefan Hagfeldt (m) och

Mikael Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 10. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Sk732 yrkande

1, 2000/01:N202, 2000/01:N243 yrkandena 1, 2, 5-7

och 10, 2000/01:N259, 2000/01:N267 yrkande 15,

2000/01:N268 yrkande 20, 2000/01:N279 och

2000/01:N294 och avslår motionerna 2000/01:N211,

2000/01:N232, 2000/01:N336, 2000/01:N356,

2000/01:N358 och 2000/01:N383 yrkande 20.

Ställningstagande

Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har

stor betydelse i många regioner, inte minst i

glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i arbetet

med att komma till rätta med arbetslösheten.

Turistnäringen är också en av de branscher som växer

snabbast i Sverige, och där potentialen för fortsatt

tillväxt är god. I flera av de här aktuella

motionerna (m; kd; c; fp) föreslås olika åtgärder

för att förbättra situationen för turistnäringen,

åtgärder som vi i huvudsak ställer oss bakom.

Inledningsvis vill vi framhålla att det absolut

viktigaste är att det skapas generellt goda villkor

för företagandet. Vidare är det viktigt att de

regler som gäller för företagen inom turistnäringen

är långsiktigt stabila och likvärdiga med dem i

andra länder och i andra näringar. Det gäller

skatteregler, förutsättningar för finansiering och

insatser för marknadsföring. Likvärdiga

konkurrensförhållanden bör också råda för olika

kategorier av aktörer. Kommuner och ideella

föreningar bör inte, genom de speciella regler och

möjligheter som gäller för dessa båda kategorier,

kunna konkurrera ut privata företag.

Det behövs också ett sektorsövergripande

arbetssätt, där alla berörda instanser på lokal och

regional nivå samverkar för att skapa

förutsättningar för en lönsam turistnäring. Ett

område där en bättre samordning skulle behövas

gäller regler för kontroll och tillsyn inom

turistområdet. Vissa myndighetskontroller som inte

kräver specialkompetens skulle sålunda kunna

samordnas. Inspektionstätheten bör också anpassas

till om problem har uppstått eller inte. När det

gäller landsbygds-, fjäll- och skärgårdsturism är en

väl fungerande infrastruktur en av grundpelarna.

Vi anser också att en utvärdering av de statliga

insatserna på turistområdet bör göras. Skälen till

att en utvärdering behövs är flera. Ett skäl är att

all statlig verksamhet bör granskas kontinuerligt.

Den nuvarande organisationen på turistområdet har

varit i kraft i mer än fem år, vilket gör det

motiverat med en utvärdering. Ett annat skäl är

risken för konkurrenssnedvridning. Offentlig

näringsverksamhet och bidrag till enskilda företag

riskerar att snedvrida konkurrensen inom

turistnäringen. Regeringen har visserligen tillsatt

den s.k. Framtidsgruppen, men den verksamhet som

gruppen bedriver kan inte jämställas med en objektiv

utvärdering. En sådan bör utföras av en aktör som är

fristående från den verksamhet som skall granskas.

Utvärderingen bör också innefatta en översyn av de

mål som skall gälla för de statliga insatserna på

området.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder

i enlighet med vad vi har anfört. Därmed blir flera

av de här aktuella motionerna tillgodosedda i

berörda delar. Övriga motioner avstyrks i

motsvarande delar.

25 Östersjömiljarderna och jämställdheten

(punkt 12)

26

av Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Inger

Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Eva Flyborg (fp),

Stefan Hagfeldt (m) och Mikael Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 11. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:N231.

Ställningstagande

I likhet med vad vi tidigare framhållit vid olika

tillfällen vill vi markera att vi är mycket kritiska

till uppläggningen och hanteringen av

Östersjömiljarderna. Denna uppfattning styrktes av

en inom Utrikesdepartementet hösten 2000 framtagen

lägesrapport avseende Östersjömiljard I, som

utskottet tog del av, dock inte genom

Utrikesdepartementets försorg utan genom att

rapporten hade sänts till Riksdagens revisorer,

varigenom rapporten blev offentlig. I de slutsatser

som formulerades i rapporten fanns en förödande

kritik av uppläggningen och hanteringen, och det

sades att Regeringskansliet var dåligt förberett på

att hantera Östersjömiljard I. Riksdagens revisorer

beslöt i februari 2001, efter en förstudie

(2000/01:14), att genomföra en granskning av hur den

ekonomiska redovisningen av Östersjömiljarderna

fungerar i stort och för enskilda projekt.

I den här aktuella motionen 2000/01:N231 (kd)

berörs frågan om hur kvinnors företagande skall

kunna främjas i den verksamhet som bedrivs inom

ramen för Östersjömiljarderna. Med det nyssnämnda

förbehållet till Östersjömiljarderna som sådana

anser vi att det är helt oacceptabelt att den

verksamhet som bedrivs missgynnar kvinnor och

kvinnors företagande. Snarare skall inriktningen

vara att verksamheten skall främja kvinnors

företagande.

Vi anser att riksdagen genom ett tillkännagivande

skall ställa sig bakom vad vi här har anfört. Därmed

blir den nämnda motionen tillgodosedd.

27 Regionala tillväxtavtal (punkt 13)

28

av Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Inger

Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Eva Flyborg (fp),

Stefan Hagfeldt (m) och Mikael Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 12. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2000/01:N204,

2000/01:N268 yrkande 21 och 2000/01:N325 yrkande 24

och avslår motionerna 2000/01:Kr701 yrkande 5,

2000/01:N383 yrkande 9, 2000/01:N388 yrkande 12 och

2000/01:N389 yrkandena 7-10.

Ställningstagande

Vi intar - i likhet med vad som gjordes i en

reservation (m, kd, fp) våren 2000 i det

näringspolitiska betänkandet 2000/01:NU13 och vad

som nu görs i motionerna 2000/01:N204 (kd),

2000/01:N268 (fp) och 2000/01:N325 (fp) - en

avvaktande hållning till de regionala

tillväxtavtalen. För att tillväxt skall komma till

stånd är det absolut viktigaste att det skapas

generellt goda villkor för företagandet och att det

råder konkurrens på lika villkor. Det finns en

inbyggd risk i arbetet med tillväxtavtalen att

särintressen - såsom särskilda företag, branscher

eller regioner - kan komma att gynnas på bekostnad

av andra. I så fall hämmas tillväxten i stället för

att främjas. Vi konstaterar också att inga nya medel

ställs till förfogande för tillväxtavtalen och att

grupper som det borde ha varit angeläget att

engagera i arbetet med tillväxtavtalen har varit

representerade i alltför liten utsträckning. Det

gäller t.ex. företagare, kvinnor och invandrare. Av

rapporten om tillväxtavtalen framgår, som nämnts,

att jämställdhetsperspektiv nästan helt saknas.

Detta är helt oacceptabelt.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom

vad vi har anfört rörande tillväxtavtalen. Därmed

blir de nämnda motionerna till viss del

tillgodosedda i berörda delar. Övriga här aktuella

motioner, 2000/01:N383 (mp), 2000/01:N388 (mp),

2000/01:Kr701 (mp) och 2000/01:N389 (mp), avstyrks i

motsvarande delar.

29 Vidareförädling av skogsråvara (punkt 14)

30

av Lennart Beijer och Lennart Gustavsson (båda

v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 13. Riksdagen

bifaller därmed motionerna 2000/01:N253 och

2000/01:N296 och avslår motionerna 2000/01:MJ308

yrkande 1, 2000/01: N252, 2000/01:N273 och

2000/01:N275.

Ställningstagande

Vi vill beröra en fråga som aktualiseras i

motionerna 2000/01:N253 (v) och 2000/01:N296 (s) och

som rör ökad träanvändning vid byggande, särskilt i

offentligt byggande. Den svenska träbaserade

industrin har goda förutsättningar att stärka sin

position på den internationella marknaden för

byggprodukter. Sverige har gott om högkvalitativ

råvara och ett högt produktkunnande och ligger långt

framme vad gäller att minimera miljöpåverkan vid

tillverkning och användning.

Byggandet av offentliga lokaler och flervåningshus

i Sverige uppvisar emellertid en mycket låg träandel

vid en internationell jämförelse. Byggandet av

lokaler och flerfamiljshus domineras fortfarande av

betong och stål, trots de miljömässiga och

samhällsekonomiska fördelar en ökad användning av

träkonstruktioner kan uppvisa. Till och med länder

som är nettoimportörer av trävaror, som Frankrike

och Nederländerna, har ett högre inslag av trä i

sitt offentliga byggande. Nederländerna, med

försumbara egna skogstillgångar, har ett nationellt

program med inriktningen att under en tioårsperiod

öka byggsektorns träanvändning med 20 %. Finland har

ett nationellt program för träbyggande, och i Norge

har de offentliga institutionerna en uttalat positiv

attityd till trä och träbaserad industri.

I Sverige finns ett kunnande vad gäller stora

byggnader i trä. Dessutom har träbroar utvecklats i

Sverige, som ett nytt användningsområde för limträ.

Träbroar har utvecklats till ett konkurrenskraftigt

alternativ till konstruktioner i betong eller stål.

Årligen färdigställs närmare ett femtiotal nya

vägbroar, cykel- och gångvägar i trä. De svenska

statliga beställarna Banverket och Vägverket har

dock intagit en avvaktande inställning till

träbroar, vilket hämmat utvecklingen. Motståndet mot

stora byggnader i trä har dock minskat på den

privata byggmarknaden och det blir alltmer

intressant med flerfamiljshus i trä. Genomförda

pilotprojekt med flervåningshus i trä har uppvisat

kostnadsbesparingar på 6-12 %, vilket enligt en

överslagsberäkning innebär en besparing på 500 kr

per kvadratmeter jämfört med motsvarande byggande i

betong.

Det finns alltså många tungt vägande anledningar att

öka byggandet av lokaler och flerfamiljshus i trä.

Träkonstruktionen bör alltid vara ett alternativ när

nya offentliga byggnader och andra konstruktioner

skall byggas. Riksdagen bör anmoda regeringen att

vidta lämpliga åtgärder för att öka andelen trä i

det offentliga byggandet. Därmed blir de två nämnda

motionerna tillgodosedda och tillstyrks.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Allmänt om statliga företag (punkt 2)

2.

av Ingegerd Saarinen (mp).

Jag vill beträffande frågan om innehållet i

regeringens redogörelse för statliga företag

framhålla vikten av att redogörelsen utvecklas så

att syfte med och mål för vart och ett av de

statliga företagen klart framgår. Särskilt viktigt

är det att syften klart redovisas i fråga om de

verksamheter som bedrivs i lagstadgade monopol.

3. Statligt ägande av Vin & Sprit AB (punkt 3)

4.

av Ingegerd Saarinen (mp).

Jag vill beträffande Vin & Sprit AB - där, som

utskottet noterat, någon försäljning för närvarande

inte är aktuell - peka på att detta företag tillhör

en typ av statliga företag som jag anser kan bli

aktuella för en försäljning framöver.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motion från allmänna motionstiden

1999/2000

1999/2000:N334 av Berndt Ekholm och Carina Hägg (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om det angelägna i

att få till stånd en kunskapsöversikt i frågor om

diversifiering i försvarsföretag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att ett

handlingsprogram bör utarbetas i syfte att främja

och underlätta diversifiering.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01

2000/01:Sk732 av Anne-Katrine Dunker och Patrik

Norinder (m)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

marknadsföringsinsatser.

2000/01:Sf617 av Ana Maria Narti m.fl. (fp)

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införande av

mikrokrediter för blivande småföretagare.

2000/01:So355 av Thomas Julin och Marianne

Samuelsson (mp)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjlighet till

auktorisering för teckenspråkstolkar.

2000/01:So540 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om auktorisation av teckenspråkstolkar.

2000/01:So547 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att sälja statliga

Vin & Sprit AB.

2000/01:Kr230 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om konstnärer som

småföretagare.

2000/01:Kr701 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att kulturaspekten utgör ett centralt inslag

vid utveckling av lokala tillväxtavtal.

2000/01:T718 av Eva Flyborg m.fl. (fp)

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avvecklande av

statens ägarandel i Telia.

2000/01:MJ308 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Västra Götaland

ges möjligheter att stärka skog- och träforskningen

samt att vara ett designcentrum inom

träförädlingsområdet.

2000/01:N202 av Rolf Gunnarsson (m)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förutsättningar för

en ökad turism.

2000/01:N204 av Maria Larsson (kd)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avreglera

användningen av tillväxtkapitalet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av klara

direktiv från central myndighet, dvs. från

regeringens sida.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta

genomförandedelegation för RTA.

2000/01:N205 av Sten Andersson (m)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av respekt

för och stimulans av företag och nyföretagande.

2000/01:N207 av Sten Tolgfors (m)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Telia AB bör

privatiseras i sin helhet.

2. Riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att

avveckla hela det statliga ägandet i Telia AB.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den borgerliga

regeringens privatiseringsprogram 1991-1994.

2000/01:N208 av Berit Adolfsson och Inger René (m)

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till en utredning som visar vilka svenska

näringsgrenar som erhåller statligt stöd och en plan

för hur en avveckling av stöden skall ske i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2000/01:N210 av Bo Lundgren m.fl. (m)

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av statlig verksamhet i

enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

motivering till varför vart och ett av bolagen med

statlig ägarinblandning även i fortsättningen bör ha

en sådan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en avveckling av

sådan myndighetsverksamhet som snedvrider

konkurrensen.

2000/01:N211 av Gunnar Axén (m)

Riksdagen beslutar att avskaffa lagen (1966:742) om

hotell- och pensionatsrörelse.

2000/01:N214 av Kerstin Heinemann (fp)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagstadgad

auktorisation av begravningsväsendet.

2000/01:N220 av Carina Hägg (s)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kartläggning av

problem vid utländska företags etablering i Sverige.

2000/01:N225 av Elver Jonsson och Runar Patriksson

(fp)

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stimulera

nyföretagandet för särskilt de små företagen

beträffande regler, riskkapital och en förändring

som motverkar den s.k. svarta arbetsmarknaden.

2000/01:N230 av Inger Lundberg och Ann-Kristine

Johansson (s)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om designcheckar.

2000/01:N231 av Ulla-Britt Hagström och Rosita

Runegrund (kd)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i motionen om

Östersjömiljarden och jämställdheten.

2000/01:N232 av Krister Örnfjäder m.fl. (s)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en studie görs

angående marin turism i Sverige.

2000/01:N233 av Lennart Beijer m.fl. (v)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en kunskapsbank.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om riskkapital och de

större företagens roll.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillväxt genom

kunnigt kapital.

2000/01:N236 av Harald Bergström (kd)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en utredning bör

tillsättas som lägger fram förslag om att inrätta

ett uppfinnarkreditiv.

2000/01:N243 av Inger Strömbom m.fl. (kd)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om turismen som en

nationell angelägenhet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statens uppgift som

marknadsförare av Sverige.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillväxtpotentialen

inom evenemangsturismen och konferensturismen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den småskaliga

landsbygdsturismens och fjäll- och

skärgårdsturismens betydelse.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av minskad

byråkrati, myndighetskontroll och regelförenklingar.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om turistnäringens

behov av tillgång till riskkapital.

2000/01:N245 av Göran Lindblad och Per Bill (m)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att frågan om

införande av inkubatorer bör införas i

utredningsdirektivet för den utredning som

Finansdepartementet skall göra om en översyn av

lagstiftningen om värdepappersfonder i syfte att

förbättra de institutionella förutsättningarna för

etablering och uppbyggnad av fonder.

2000/01:N247 av Anne-Katrine Dunker och Anita Sidén

(m)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att värna

om enmansföretagen.

2000/01:N248 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén

Finné (m)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att värna

om småföretagen.

2000/01:N252 av Lennart Beijer m.fl. (v)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att det skall vara en prioriterad uppgift för

den statliga näringspolitiken att understödja

effektiva logistiska lösningar för att underlätta

små och medelstora företags tillträde till marknaden

enligt vad som anförs i motionen.

2000/01:N253 av Lennart Beijer m.fl. (v)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa ett

nationellt program för ökad träanvändning vid

offentligt byggande.

2000/01:N259 av Ola Sundell (m)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrade villkor

för turismen i Sverige.

2000/01:N266 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av ett

bättre svenskt klimat för arbete, företagande och

fritid.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att möta

framtidens utmaningar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behoven av en

näringspolitisk reform.

2000/01:N267 av Lennart Daléus m.fl. (c)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i

motionen anförs om skapande av fonder och bolag för

medel till produkt- och företagsutveckling.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i

motionen anförs om att utveckla fonder och modeller

för riskkapitalförsörjning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i

motionen anförs om förbättrad utformning av stödet

vid start av företag.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i

motionen anförs om avregleringar för att skapa nya

tillväxtmarknader.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

i motionen anförs om att stimulera ett ökat

kvinnligt deltagande i IT-branschen.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

i motionen anförs om avregleringar som ger utrymme

och skapar förutsättningar för den sociala ekonomin.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

i motionen anförs om utvecklande av en nationell

strategi för upplevelseturism.

2000/01:N268 av Yvonne Ångström m.fl. (fp)