Bet. 2000/01:NU9

Näringsutskottets betänkande

2000/01:NU09

Vissa utrikeshandelspolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

NU9

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlas nio motioner från

allmänna motionstiden om vissa

utrikeshandelspolitiska frågor, främst frågor med

anknytning till Världshandelsorganisationen (World

Trade Organization, WTO).

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats

av statsrådet Leif Pagrotsky i samband med

information om ordförandeskapet i EU rörande frågor

om inre marknaden och utrikeshandeln. En delegation

från utskottet har vidare informerat sig om

handelsfrågor i samband med en studieresa till WTO i

Genève i mars 2001.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ca 40 motionsyrkanden om

olika utrikeshandelspolitiska frågor. Utskottet

föreslår ett tillkännagivande till regeringen

angående WTO-systemet med innebörd att det är ett

svenskt intresse att värna frihandelns principer och

att frihandel är en stark välståndsskapande kraft

för såväl de utvecklade länderna som världens

fattigaste länder. Därutöver förespråkas ytterligare

avregleringar till fördel för utrikeshandeln och en

översyn av frågan om det finns behov av regelmässiga

uppföljningsstudier av WTO-avtalen. I en reservation

(s) är grundinställningen densamma; däremot ser

reservanterna inte behov av ytterligare

utvärderingar av WTO-avtalen. I en annan reservation

(mp) begärs reformer när det gäller WTO:s

funktionssätt.

I frågor om handel, u-länder och jordbruk

uttrycker utskottet stor tillfredsställelse över att

beslutsprocessen inom EU har lett fram till att de

fattigaste länderna kommer att få fullständig

tullfrihet till EU-länderna. I en reservation (mp)

beklagas att det s.k. Marrakechavtalet om

kompensation till de minst utvecklade länderna ännu

inte efterlevs fullt ut.

Beträffande handel och immaterialrätt anser

utskottet att det material som nu successivt tas

fram kommer att ge ett tillförlitligt underlag vid

bedömning av eventuella behov av förändringar i det

s.k. TRIPS-avtalet. I en reservation (v, mp)

ifrågasätts möjligheten att ta patent på livsformer;

detta är en etisk fråga och inte en handelsfråga,

anför reservanterna.

Utskottets syn på frågor om handel och miljö

respektive handel och arbetarskydd är att en fri

handel kan bidra till ekonomisk utveckling och

förbättrade sociala villkor och att Sverige bör

verka för att en närmare dialog mellan WTO och ILO

(Internationella arbetsorganisationen) kommer till

stånd. I en motivreservation (s) framhålls att målet

bör vara en fri och rättvis handel med hänsyn till

grundläggande ILO-konventioner. I en reservation (v)

anförs att det snarare är en rättvis än en fri

handel som bör eftersträvas samt att WTO-systemet

bör utgå från grundläggande ILO-konventioner. Det

finns starka skäl att införa sociala och

miljömässiga minimikrav i WTO-systemet framförs i en

reservation (mp).

Utskottets överväganden

Bakgrund

I samband med Sveriges EU-inträde år 1995 ändrades

spelreglerna för svensk handelspolitik. Utvecklandet

av en gemensam handelspolitik är ett grundläggande

mål enligt EU:s fördrag. Det betyder att alla tullar

mellan medlemsländerna är avskaffade och att

tullarna mot länder utanför EU är gemensamma.

Tullunionen och den gemensamma handelspolitiken är

också viktiga förutsättningar för att den inre

marknaden skall fungera. Efter det att Sverige

blivit medlem i EU arbetar Sverige således genom

gemenskapen för att reformera det globala

handelssystemet. I WTO (World Trade Organization)

talar gemenskapen, genom EG-kommissionen, med en

röst.

Förhandlingarna inom WTO i Seattle, Förenta

staterna, i slutet av år 1999 misslyckades när det

gällde att få till stånd en överenskommelse om en

slutdeklaration rörande en ny multilateral

förhandlingsrunda. Inom ramen för den inbyggda

agendan fortsätter dock WTO-diskussionerna om

jordbruk och tjänster. Under våren 2000 återupptogs

långsamt arbetet för att få till stånd en ny WTO-

runda. EU deklarerade i ett tidigt skede att dess

position var densamma som inför

Seattleförhandlingarna, inklusive ansatsen med en

bred dagordning för en ny runda. Förenta staterna

har dock inte intresse av en bred WTO-runda utan

vill begränsa en ny runda till tjänste- och

jordbrukshandel samt frågor om marknadstillträde

(t.ex. tullar och kvoter) för andra varor. Därutöver

är Förenta staternas representanter, liksom EU:s,

angelägna att diskutera frågor rörande WTO:s interna

och externa öppenhet. Samarbetet mellan EU och

Förenta staterna i WTO-frågor har vidare försvårats

av tvister om bananer och hormoner m.m. Många u-

länder betvivlar att en ny runda kommer att leda

till fördelar för dem och de vill därför främst

diskutera undantag och ändringar i existerande avtal

samt ökat tekniskt bistånd. I-länderna å sin sida

strävar efter att skapa förtroende gentemot u-

länderna utan att börja omförhandla substansen i

existerande avtal annat än inom ramen för en ny

runda.

Marknadstillträdesförhandlingar inom jordbruks-

och tjänstehandel kan förväntas komma att inledas

inom kort, då länderna lägger fram sina önskemål i

fråga om kommande förhandlingar. Förenta staterna

presenterade i juli 2000 ett förslag till hur

förhandlingarna om tjänster borde läggas upp. I

förslaget ingår bl.a. en bortre tidsgräns för

förhandlingarna (december 2002), vilket enligt

Utrikesdepartementet föranlett farhågor hos flera

EU-länder som har framhållit förslagets oförenlighet

med tankarna på en bred runda i WTO. Inom

jordbruksförhandlingarna har få förslag lagts fram

hittills. EU avser enligt Utrikesdepartementet att

lägga fram ett sammanfattande dokument som täcker

alla aspekter i förhandlingarna, inklusive

hänsynstagande till u-ländernas situation.

Nästa WTO-ministermöte kommer att hållas i Qatar i

november 2001. För närvarande pågår WTO-arbete till

förmån för en ny runda på olika plan, bl.a. när det

gäller ökat marknadstillträde för de minst

utvecklade länderna, det tekniska biståndet till dem

och frågor om WTO:s reguljära budget. Också frågan

om WTO:s öppenhet och funktionssätt är föremål för

diskussioner. Många u-länder känner dock skepsis

inför kraven på ökad extern transparens i WTO och

vill kunna diskutera detta utanför en ny runda.

WTO-systemet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör - med anledning av berörda

motionsyrkanden - till-kännage för regeringen

att det är ett svenskt intresse att värna

frihandeln och att en översyn bör göras av

frågan om det finns behov av regelmässiga

uppföljningsstudier av WTO-avtalen. Jämför

reservation 1 (s, v) och reservation 2 (mp).

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion 2000/01:U623

beskrivs frihandelns välståndsskapande effekter för

såväl utvecklingsländer som mer utvecklade länder.

Genom att institutionellt binda de flesta av jordens

länder i förpliktigande överenskommelser skyddas

frihandeln från kortsiktig politisk protektionism

enligt motionärernas mening. Vidare är det mycket

viktigt att stärka WTO som institution och förbättra

dess konfliktlösning, sägs det i motionen. Med

anledning av det s.k. banankriget mellan EU och WTO

måste reglerna skärpas för att förhindra långdragna

processer. Såväl EU:s som Förenta staternas

uppträdande har enligt motionärerna visat att

tvistlösningsmekanismen inte fungerar väl.

Vidare uppmärksammas av motionärerna att en allt

större del av förädlingsvärdet utgörs av

tjänsteproduktion som, inte minst när det gäller

elektronisk handel, har stor utvecklingspotential.

Liberaliseringar av handeln inom tjänstesektorn

medför konkurrensutsättningar som kommer att medföra

kvalitetshöjningar för konsumenterna. Tjänster som

varit skyddade av offentliga regleringar blir

verksamheter med låg service och konkurreras ut,

menar motionärerna.

Vänsterpartiet hävdar i motion 2000/01:N329 att de

rika länderna bör öppna sina marknader ytterligare,

så att de fattiga länderna får tillträde till dem.

WTO fungerar dock inte som en resurs för de små och

svaga länderna på grund av bristen på transparens.

Sverige bör därför i internationella forum verka för

att det nuvarande WTO-systemet ersätts med

förhandlingar som präglas av öppenhet, transparens

och folkligt deltagande. Med hänsyn till att u-

länderna utgör en klar majoritet av WTO:s

medlemsländer borde de ha möjligheter att påverka

förhandlingar och regler, anför motionärerna.

Eftersom många u-länder saknar resurser för att

kunna delta i förhandlingar på samma villkor som

rika västländer bör de ges utredningshjälp samt

personellt och finansiellt förhandlingsstöd för att

det skall råda rättvisa villkor.

Kristdemokraterna anser i motion 2000/01:U512 att

ett globalt perspektiv måste ligga till grund för

EU:s verksamhet exempelvis när det gäller

handelspolitik. EU bör fortsätta att verka för ökad

frihandel i världen. Det är enligt motionärerna

oacceptabelt att EU genom inrikes- eller

handelspolitik motverkar den solidaritet med

utvecklingsländerna som man säger sig eftersträva.

Framför allt måste jordbruksprotektionismen minska

bland i-länderna, sägs det i motionen. EU bör gå i

spetsen för att öka öppenheten inom WTO.

Centerpartiet framhåller i motion 2000/01:N328 att

handelspolitiken skall skapa förutsättningar för

ökad handel och syfta till marknadsekonomier med

sociala och miljömässiga hänsyn. Strävan att

ytterligare liberalisera världshandeln kan enligt

motionärerna inte isoleras från ambitionerna att

fördjupa det globala samarbetet. WTO-reglerna måste

vara förenliga med ansträngningarna inom FN för att

säkerställa fred och främja hållbar utveckling.

Motionärerna påtalar att det i dag saknas

mekanismer i WTO-systemet för att systematiskt

utvärdera och följa upp i vilken mån WTO:s avtal

faktiskt bidrar till eller motverkar en rättvis och

hållbar utveckling och ökad sysselsättning. En sådan

mekanism bör därför införas, anser motionärerna.

Sveriges roll borde enligt Centerpartiet vara att

verka för att EU:s handelspolitik utgår från ett

globalt och långsiktigt synsätt. Inom EU behövs en

ökad samstämmighet mellan handelspolitiken och

övriga politikområden såsom exempelvis bistånds-,

jordbruks- och utrikespolitiken.

WTO:s legitimitet måste förbättras internt och

externt, anför motionärerna. Alla medlemmar måste ha

reella möjligheter att delta i beslutsprocessen.

Öppenheten i arbetet skulle kunna öka om

medlemsländerna utsåg ett parlamentariskt forum med

delegater från alla medlemsländer. WTO måste också

möta intresserade medborgares krav på insyn och

öppenhet. Möjligheterna att skapa en NGO-

ackreditering liknande den som finns hos vissa FN-

organ bör utredas enligt motionärernas uppfattning.

(NGO = Non-Governmental Organization.)

I motion 2000/01:N384 (mp) tar motionärerna upp

regelsystemet inom WTO. Det finns enligt

motionärerna indikationer på att det vore förhastat

att besluta om ett nytt förhandlingsforum och nya

förhandlingar innan en ordentlig analys och

utvärdering har gjorts av MAI-diskussionen. (MAI =

Multilateral Agreement on Investment.) Motionärerna

anför att det är uppenbart att det alltsedan WTO:s

tillkomst år 1995 finns en grundläggande och seriös

kritik mot WTO, såväl från frivilligorganisationer

som från utvecklingsländernas regeringar. Kritiken

gäller bl.a. avsaknad av politiska, etiska och

sociala mål för WTO, bristande öppenhet och avsaknad

av reellt inflytande från u-länderna samt bristande

flexibilitet både när det gäller den ojämna

maktpositionen och i fråga om livsmedelssäkerhet,

naturresurser och miljöproblem.

I motionen efterlyses mål och delmål med tydlig

politisk, social och etisk inriktning för WTO:s

framtida arbete. Det är enligt motionärernas mening

nödvändigt att göra en utvärdering av WTO-arbetet

och effekterna av u-ländernas export - inte minst

när det gäller jordbruksavtalet och TRIPS (se senare

avsnitt) - innan nuvarande WTO-mandat fördjupas

eller ersätts av nytt mandat.

Motionärerna menar att globala konventioner för en

hållbar utveckling förlorar sin ställning då de

konfronteras med WTO:s regler. Det är av stor vikt,

hävdar motionärerna, att relationen mellan WTO-

avtalen och FN:s konventioner regleras. När det

gäller WTO och investeringar anför motionärerna att

flera utvecklingsländer har uttalat sin tveksamhet

till att investeringsfrågor tas upp i WTO. Enligt

motionärerna bör Sverige verka för att initiera och

driva vidare diskussioner och eventuella

förhandlingar om ett multilateralt investeringsavtal

baserat på FN:s konventioner.

Det finns ett grundläggande behov av ökad öppenhet

och delaktighet i WTO. Ett nytt regelverk med

offentlighet som huvudregel är en nödvändighet,

anförs det i motionen.

Enligt motionärerna förutsätter en friare

utrikeshandel att företagen i olika länder ges

likartade förutsättningar vad gäller subventioner

och stöd av olika slag. Vidare framhålls vikten av

att den svenska regeringen i såväl EU som i det

fortsatta WTO-arbetet tar initiativ till och aktivt

arbetar för en avreglering av snedvridande

subventioner.

Vissa kompletterande uppgifter

WTO och FN

Både FN och WTO är mellanstatliga organisationer, i

vilka besluten fattas av medlemsstaternas

regeringar. I båda organisationerna ingår en

majoritet av världens stater. Medlemskap är inte

obligatorisk i någondera. WTO:s medlemsantal växer

snabbt eftersom många nya länder, särskilt u-länder,

vill ansluta sig. För närvarande (mars 2001) har WTO

140 medlemsländer. Det är regeringarnas ansvar att

se till att besluten som fattas i FN respektive WTO

inte är motstridiga.

WTO och EU

Handelspolitiken är gemensam för hela EU, vilket

innebär att enhetliga regler gäller inom hela

unionen. Det handelspolitiska ramverket innebär

gemensam tulltaxa och gemensamma tull- och

handelsavtal i förhållande till länder utanför EU.

Normalt finns det inte nationella särregler inom EU;

sådana kan dock finnas när det gäller sanitära

och/eller hygieniska krav.

WTO:s huvuduppgift och mål

WTO:s huvuduppgift är att skapa stabila spelregler

för den globala handeln. De avtal som WTO:s

medlemsländer förhandlar fram syftar även till att

avveckla handelshinder och motverka protektionism.

WTO-avtalet lägger fast följande mål:

- högre levnadsstandard,

- full sysselsättning,

- ökad handel och produktion i enlighet med

målsättningen om en hållbar utveckling och på ett

sätt som är förenligt med medlemmarnas respektive

behov på skilda nivåer av ekonomisk utveckling.

WTO:s tvistlösningssystem och den s.k.

banantvisten

I utskottets betänkande 1999/2000:NU16 beskrevs

WTO:s tvistlösningssy-stem och dess administrativa

hantering inom WTO. En översyn av

tvistlösningssystemet inleddes år 1998 och

avslutades formellt år 1999. Medlemsländerna hade

inte kunnat enas om några ändringar i systemet.

Vidare redovisades i det nämnda betänkandet den

långdragna WTO-tvisten om bananimporten.

Före EU-medlemskapet hade Sverige enligt uppgift

från Kommerskollegium inga importregleringar för

bananer eller apelsiner. EU-medlemskapet förde med

sig att EU-reglerna, vilka är ganska omfattande för

dessa produkter, skulle gälla. Skälet är att vissa

europeiska länder vill skydda den europeiska

marknaden från konkurrerande import utifrån.

EG:s nuvarande importsystem för bananer utgörs av

ett system med olika tull för olika kategorier av

ursprungsländer samt krav på importlicenser, vilket

gör systemet svåröverskådligt. Nuvarande system

favoriserar de f.d. britt-iska och franska

kolonierna i Afrika, Karibien och Stilla havet (de

s.k. AVS-länderna) på bekostnad av de

latinamerikanska länderna, vilket har lett till en

tvist inom WTO.

Den panel som upprättades i enlighet med WTO:s

tvistlösningssystem visade att EG:s importsystem för

bananer, den s.k. bananregimen, var WTO-stridigt.

Enligt tvistlösningsavtalet har den vinnande parten

(i banantvisten Förenta staterna m.fl. länder) rätt

att i första hand kräva kompensation och i andra

hand upphäva medgivanden eller införa strafftullar

när en förlorande part (i banantvisten EG) inte

implementerar panelutslagen i tid. Sverige menade

att EG snarast borde ändra importsystemet för

bananer. Emellertid im-plementerade inte EG

panelutslaget och Förenta staterna tilläts därför

att införa strafftullar på ett antal EG-varor.

I riksdagen har Eva Flyborg (fp) ställt en fråga

(1999/2000:764) till statsrådet Leif Pagrotsky om

regeringens inställning till frihandel beträffande

bananer från Ecuador. Enligt statsrådets svar har

Sverige konsekvent hävdat konsumentintresset i

banantvisten. Sverige har länge förordat en ren

tullösning såsom en WTO-förenlig och

handelspolitiskt långsiktigt hållbar lösning av

banantvisten.

Inom EU har inriktningen varit att arbeta fram ett

förslag till nytt system som skulle kunna vara

förenligt med WTO-reglerna och acceptabelt för alla

exportländer. Vid Europeiska rådets möte i juli 2000

lade kommissionen fram ett meddelande om de

fortsatta överläggningarna för att lösa

banantvisten. I detta dokument redogjorde

kommissionen ingående för sina försök att nå en

kompromiss och att detta dittills misslyckats.

Kommissionen ville därför fortsätta sitt arbete

enligt en annan metod, den s.k. först till kvarn-

metoden, och samtidigt samråda med berörd tredje

part för att hitta ett sätt att lösa de

administrativa och tekniska svårigheterna. På rådets

begäran har kommissionen därefter undersökt denna

metod och under hösten 2000 lagt fram ett förslag.

Sammanfattningsvis innebär förslaget att ett system

med enbart tullar skall införas senast den 1 januari

2006. Under övergångstiden dessförinnan är avsikten

att använda först till kvarn-metoden för förvaltning

av de nuvarande tullkvoterna (i stället för den

tidigare metoden med registrering i förväg). Denna

metod anses allmänt vara förenlig med WTO:s regler.

Förslaget avser vidare att tillgodose att AVS-

leverantörerna får ett rimligt skydd. EG:s

jordbruksråd beslutade den 29 januari 2001 om

införande av en ny importregim för bananer i

enlighet med först till kvarn-metoden.

WTO:s arbetsformer

Efter Seattlemötet har i WTO förts en intern

diskussion om ökad öppenhet. Enligt uppgift från

Utrikesdepartementet pågår för närvarande

diskussioner om WTO:s öppenhet och funktionssätt.

Vissa praktiska åtgärder som rör WTO:s interna

transparens har redan överenskommits och

diskussioner om ytterligare åtgärder fortsätter.

Ändringarna har skett genom pragmatisk anpassning av

rutinerna utan att bli föremål för formella beslut.

Medlemsländerna har bl.a. inbjudits att komma med

förslag om hur WTO i den interna processen kan bli

mer transparent. Många olika förslag togs emot från

såväl enskilda som grupper av länder och har utgjort

underlag för diskussioner om dessa frågor. I en

diskussionspromemoria från WTO:s ledning

konstaterades att medlemsländerna i allmänhet inte

såg något behov av en radikal omstrukturering av

WTO, att de stödde basprinciperna om ett

multilateralt handelssystem inklusive metoden med

konsensusbeslut och att också informella

konsultationer - under förutsättning av vissa

förbättringar - kunde vara ett verksamt instrument.

Med hänsyn till det stora medlemsantalet - 140

länder - har generaldirektören emellanåt

sammankallat en begränsad krets, t.ex. 20-30

tongivande länder, för att diskutera svåra frågor i

det s.k. Gröna Rummet. Beslut fattas däremot inte i

denna grupp, eftersom alla WTO-beslut kräver

konsensus mellan samtliga medlemsländer. Det faktum

att många länder, bl.a. de allra fattigaste u-

länderna, inte har direkt insyn i diskussionerna i

Gröna Rummet har dock kritiserats, varför möjliga

åtgärder diskuteras inom ramen för ett arbete med

att förbättra den interna öppenheten.

Några medlemsländer har vidare vid ett informellt

möte i november 2000 fört fram frågan om att ha

ministermöte varje år i stället för den nuvarande

policyn med möte vartannat år för att få en

möjlighet att diskutera handelsfrågorna med större

regelbundenhet.

När det gäller den externa transparensen har

resultaten enligt Utrikesdepartementet ännu så länge

varit små trots att EU och Förenta staterna vill öka

öppenheten. Ett stort antal u-länder har motsatt sig

i-ländernas förslag att minska hemligstämplandet av

dokument eller ökande av kontakterna mellan WTO och

enskilda organisationer. Många u-länder är således

skeptiska till kraven på ökad extern transparens

inom WTO.

WTO och u-länder

På grund av bristande administrativa resurser kan

fattiga länder ibland ha problem att utnyttja de

möjligheter som WTO erbjuder. För att överbrygga

resursproblemet ger i-länderna tekniskt bistånd till

u-länder som finns representerade i WTO. EU bidrar

t.ex. med drygt en miljon euro under de närmaste fem

åren för att finansiera en bättre koordinering av

AVS-ländernas WTO-arbete. Ett annat initiativ som

bl.a. Sverige står bakom är upprättandet av ett

centrum för rådgivning m.m. (Advisory Centre on WTO

Law, ACWL). Detta centrum, som invigdes vid WTO:s

ministermöte i Seattle år 1999, skall bistå u-länder

som är inblandade i en tvist med rättshjälp för att

på så sätt utjämna spelplanen vid handelstvister.

WTO-sekretariatet kan erbjuda visst stöd men har

mycket liten egen budget. Ett arbete pågår därför

för att stärka samordningen mellan WTO, där

handelspolitisk kompetens finns, och Världsbanken,

FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Valutafonden m.fl.,

som har stora finansiella resurser. Detta samarbete

kallas för Integrerade Ramverket (Integrated

Framework).

Generaldirektören i WTO Mike Moore har också tagit

initiativ att förbättra situationen för de länder

som inte har en permanent representation i Genève.

Bland annat har det utsetts en sekretariatsanställd

för att hålla kontakten med dessa medlemsländer.

Vidare anordnas veckolånga seminarier med

föreläsningar i Genève för att representanter för

dessa länder skall få möjlighet att bättre lära

känna WTO och dess verksamhet m.m.

WTO-avtal och utvärderingar

WTO-avtalen utvärderas kontinuerligt av forskare. De

flesta studierna pekar på att WTO-avtalens effekter

på världsekonomin och på den svenska ekonomin har

varit mycket positiva. Forskarnas resultat tyder

också på att u-länderna gynnats av WTO-arbetet för

en friare världshandel. Exempelvis har u-ländernas

andel av den internationella handeln ökat (från 17 %

år 1987 till 24 % år 1997). Vidare har studier

gjorts för att försöka uppskatta miljöeffekterna av

sådana avtal. Inom WTO sker bevakning och

utvärdering av frågor med anknytning till hållbar

utveckling bl.a. i kommittén för handel och miljö.

Den handelspolitiska granskningen sker inom ramen

för en särskild mekanism (The Trade Policy Review

Mechanism, TPRM). Frågor om bl.a. mål-uppföljning

behandlas framför allt i WTO:s högsta beslutande

organ, Allmänna rådet.

När det gäller utvärdering av WTO-avtalen har

enligt uppgift regeringen inte föreslagit någon

sådan med hänsyn till de många oberoende studier som

utförts och utförs.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill - liksom tidigare - framhålla att det

i högsta grad är ett svenskt intresse att värna

frihandelns principer och ständigt ge akt på

protektionistiska inslag i det internationella

handelsutbytet. Frihandel är en stark

välståndsskapande kraft såväl för de utvecklade

länderna som för världens fattigaste länder. Alla

konsumenter - både enskilda och företag - gynnas av

de positiva effekterna av lägre priser, större utbud

av varor och tjänster samt bättre kvalitet. Vidare

innebär frihandel snabb spridning av information,

vilket kan bidra till omvandling av slutna samhällen

till större öppenhet mot omvärlden. Sverige bör

enligt utskottets mening även fortsättningsvis delta

aktivt i arbetet med att befästa och stärka

förtroendet för det multilaterala handelssystemet.

Miljömässig och social hänsyn är viktigt samtidigt

som dessa krav inte får användas emot de länder som

ännu inte - trots ansträngningar - kan uppfylla

kraven.

Inte minst inom EU är det väsentligt att Sverige

förespråkar en linje som innebär ytterligare

avregleringar, vilket kommer att gynna såväl

utvecklingsländernas export till den europeiska

marknaden som konsumenterna i Europa. Sverige bör

exempelvis inom EU verka för att handeln med

tjänster liberaliseras i enlighet med vad som

förordas i motion 2000/01:U623 (m). Inte minst

elektronisk handel har en stor utvecklingspotential,

som även kan komma utvecklingsländerna till del.

Den nuvarande svenska linjen att inriktningen bör

vara ökad öppenhet inom WTO stöder utskottet.

Samtidigt måste det finnas respekt för att enskilda

länder i vissa fall inte vill röja sina

förhandlingspositioner. Utskottets synpunkter på

NGO:ers ställning i WTO-sammanhang kan inkluderas i

frågan om en ökad öppenhet.

Vidare finns det ett behov av att se över och

förbättra WTO:s regelverk. Utskottet vill särskilt

påtala vikten av att frågan om regelförenkling när

det gäller handelsprocedurerna drivs framåt. Ett

sådant krav framfördes bl.a. i motion 1999/2000:N243

(fp) föregående år (se vidare bet. 1999/2000:NU16).

Sverige bör därför prioritera denna fråga inom EU,

som arbetar aktivt med att få in detta område i

nästa förhandlingsrunda. Bland annat måste ett antal

utvecklingsländer övertygas om att förenklade

handelsprocedurer även ligger i deras intresse.

Behovet av översyn gäller också frågor om hur WTO

skall bistå utvecklingsländer, som har problem att

uppfylla WTO-reglerna.

Inte minst viktigt är det att förbättra

tvistlösningsmekanismen, som uppvisat påtagliga

svagheter under det s.k. banankriget. Det nuvarande

regelsy-stemet ger enligt utskottets uppfattning

upphov till risker för ökad protektionism därigenom

att länder ensidigt vidtar straffåtgärder. Reglerna

måste således skärpas så att långdragna processer

förhindras i framtiden.

När det gäller frågan om u-ländernas

marknadstillträde beskrivs i ett kommande avsnitt

att en överenskommelse har kunnat nås mellan EU:s

medlemsstater att införa tullfrihet för de 49

fattigaste länderna i världen i fråga om alla varor

utom vapen. Förhoppningen från EU:s sida är att

andra i-länder skall följa efter. I detta sammanhang

vill utskottet i likhet med motion 2000/01:U512 (kd)

lägga fast att det är ett grundläggande krav att EU

genom sin handelspolitik inte motverkar den

solidaritet med utvecklingsländerna som i andra

sammanhang eftersträvas.

Frågor om handel och miljö respektive handel och

arbetsvillkor tas särskilt upp längre fram i

betänkandet.

Utskottet har noterat att WTO-avtalen

kontinuerligt utvärderas och att resultaten bl.a.

tyder på att såväl i-länder som u-länder gynnats av

inriktningen mot en friare världshandel. Sådana

studier är värdefulla, och det bör prövas om det

finns behov av regelmässiga uppföljningsstudier i

enlighet med vad som påtalas i motion 2000/01:N328

(c).

Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har

anförts beträffande WTO-systemet. Därmed tillstyrks

de nämnda motionerna i berörda delar. Motionerna

2000/01:N329 (v) och 2000/01:N384 (mp) avstyrks

däremot i motsvarande delar.

Handel, u-länder och jordbruk m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

handel, u-länder och jordbruk bl.a. med

hänvisning till den utveckling som pågår med

ökad tullfrihet för de fattigaste

utvecklingsländernas export till EU. Jämför

reservation 3 (mp).

Motionerna

Relationen mellan WTO och u-länderna tas upp i

Moderata samlingspartiets motion 2000/01:U623. U-

världens problem är att länderna har för få

direktinvesteringar, framhåller motionärerna. Ett

avtal inom ramen för WTO om att utländska

investeringar skall behandlas på samma sätt som

inhemska kan reducera osäkerheten och underlätta

kapitalöverföring och samtidigt också

kunskapsöverföring till utvecklingsländerna. I en ny

WTO-runda bör EU sätta upp målet att avskaffa alla

tullar till i-länderna. Vidare bör EU, som den

största aktören i WTO med betydande subventioner,

lägga fram en bindande plan för hur den europeiska

jordbrukspolitiken skall integreras med

världsmarknaden, hävdas det i samma motion. På sikt

måste målet vara att låta marknaden fungera utan

kvoter och interventioner. En sådan politik är också

önskvärd med hänsyn till EU:s utvidgning österut.

Ett multilateralt handelssystem, som är

regelbaserat och icke-diskriminerande, medför

fördelar för alla länder, särskilt u-länderna, sägs

det i Centerpartiets motion 2000/01:N328. En ny

världshandelsrunda måste garantera att systemet

främjar alla länders integration i världsekonomin,

framhåller motionärerna. Handel måste ta hänsyn till

och främja rättvisa, solidaritet och jämlikhet samt

respekt för mänskliga rättigheter.

Hittills har det s.k. Marrakechbeslutet från år

1994 om kompensation till de minst utvecklade

länderna och till de nettoimporterande länderna inte

genomförts, påpekas det i motion 2000/01:N384 (mp).

Motionärerna anser att nästa förhandlingsrunda bör

bli en runda där hänsyn tas till

utvecklingsländernas krav och behov.

Vissa kompletterande uppgifter

När det gäller u-ländernas position i WTO är det ett

faktum att gruppen uppvisar stora skillnader

sinsemellan. Vissa länder såsom Sydafrika, några

asiatiska och latinamerikanska u-länder ingår i den

grupp av jordbruksexportörer som förespråkar friare

jordbrukshandel utan exportsubventioner. Andra u-

länder i t.ex. Afrika är livsmedelsimportörer och

uppskattar att världsmarknadspriserna sänks till

följd av exportsubventioner på jordbruksexport från

främst EU. Många u-länder i Fjärran östern vill se

mer frihandel i fråga om varuhandel, tjänster, e-

handel etc. och intar därför positioner som liknar

i-ländernas, medan andra u-länder motsätter sig

detta.

I rapporten (2000:19) Jordbruksstöden och u-

länderna från Statens jordbruksverk, vilken

presenterades i slutet av år 2000, redovisas en

bakgrund till hur jordbruksfrågorna tas upp inom

WTO. Nedan följer en sammanfattning av vissa avsnitt

i denna rapport.

- Med WTO:s jordbruksavtal påbörjades en

långsiktig reformprocess i riktning mot en

liberaliserad handel med jordbruksprodukter.

Efterhand som avtalet tillämpats har obalanser

uppmärksammats vad avser såväl avtalsvillkoren som

vissa tillämpningar av avtalet. Eftersom EU och

Förenta staterna var de tongivande

förhandlingsparterna i Uruguayrundan kom avtalet

främst att spegla i-ländernas jordbruksintressen och

i mindre utsträckning behoven hos de förhållandevis

få u-landsmedlemmarna, som deltog i förhandlingarna.

Sedan år 1995 har emellertid ytterligare ett 60-tal

u-länder blivit medlemmar i WTO och u-länderna utgör

nu drygt två tredjedelar av medlemskretsen.

Tyngdpunkten i förhandlingarna har därmed

förskjutits till förmån för u-landsaspekterna.

- Medlemsländernas stöd- och skyddsnivåer baseras

på historiska förhållanden under basperioden

1986-1988. Eftersom denna period kännetecknades av

låga världsmarknadspriser och höga stödnivåer i i-

ländernas jordbruk kom de tillåtna stödnivåerna och

tullskydden att bindas på en hög nivå. Möjlighet att

tillämpa skyddsåtgärder mot lågprisimport

begränsades till de länder som tarifferat sitt

tullskydd, vilket i hög grad var i-länderna.

- Jordbruket betyder mer för u-ländernas ekonomier

än för i-ländernas, eftersom jordbrukets bidrag till

bruttonationalprodukten uppgår till 3 % i i-länderna

och till 26 % i u-länderna. Än större betydelse har

jordbruket för de minst utvecklade länderna (MUL),

där i vissa fall över 80 % av befolkningen är

beroende av jordbruket för sin försörjning.

- Stödet per jordbrukare i i-länderna uppgår till

ca 100 000 kronor per jordbrukare jämfört med u-

ländernas nästan obefintliga nivå. Priset för

störningarna av världshandeln betalas dels av

jordbruksbefolkningen i u-länderna, dels av

konsumenter och skattebetalare i länder med höga

stöd samt av ekonomierna i stort genom en

felallokering av resurserna. Den välfärdsförlust för

de fattiga länderna, som orsakas av handelshindren

på jordbruksprodukter i EU och andra

höginkomstländer, motsvarar 20 miljarder dollar per

år.

- Det råder även en stor obalans när det gäller

stöden till olika produkter. Högt subventionerade

sektorer i i-länder är bl.a. mejeri, socker, ris och

spannmål. Detta motverkar produktion av just dessa

varor i u-länder oavsett om dessa har komparativa

fördelar att producera produkterna eller ej.

I rapporten redovisas olika förslag för att en

liberalisering skall ge så bra effekter som möjligt.

Bland annat påpekas att i-ländernas tullar och andra

jordbruksstöd bara är ett av hindren mot en ökad

export från u-länderna.

EG-kommissionen antog hösten 2000 en plan för att

riva tullmurarna gent-emot de 48 minst utvecklade

länderna (MUL) på alla områden utom när det gäller

vapen. Av de 48 (numera 49) länderna återfinns de

allra flesta i Afrika, Västindien och Stilla

havsområdet (AVS-länderna). Övriga länder återfinns

främst i Asien. Förslaget var tänkt att träda i

kraft så snart som det godkänts av rådet. För tre

produkter (bananer, socker och ris) innebar

förslaget en stegvis implementering under en period

av tre år. Den för handelsfrågor ansvariga

kommissionären, Pascal Lamy, uttalade i samband med

förslaget att tullfrihet inte är en tillräcklig

åtgärd för att hjälpa de fattigaste länderna att dra

fördelar av en friare handel; det är också

nödvändigt att hjälpa dessa länder att bygga upp en

kapacitet att producera varor för export.

Kommissionen kommer därför att fortsätta att ge

tekniskt och finansiellt bistånd i detta syfte,

enligt kommissionären.

Det presenterade förslaget om rivande av

tullmurarna gentemot de fattigaste länderna vann

dock inte gehör hos majoriteten av EU-länderna som

på grund av hänsyn till starka jordbruksintressen

inom respektive land fick processen att sakta av.

Bland annat krävde dessa länder att få ytterligare

belysning av konsekvenserna av förslaget. Sverige,

såsom ett traditionellt frihandelsvänligt land, vill

enligt Utrikesdepartementet se liberala lösningar,

men har som ordförandeland för EU också att ta

hänsyn till hela unionens synpunkter.

Statsrådet Leif Pagrotsky informerade

näringsutskottet den 6 februari 2001 om den senaste

utvecklingen på området. Socker var den enskilda

produkt som beredde kommissionen de allvarligaste

problemen, eftersom vissa europeiska jordbruksländer

var rädda för att sockerproducenterna inom den egna

kretsen inte längre skulle få avsättning för sitt

socker, om u-länderna fritt fick exportera socker

till EU-länderna. Enligt statsrådets mening skulle

de angivna u-länderna dock inte kunna förse hela den

europeiska marknaden med socker. Producentintressena

väger ofta tyngre än konsumentintressena inom

ministerrådet, konstaterades det.

Den ansvariga kommissionären Pascal Lamy fick den

7 februari 2001 kommissionens tillstånd att till

ministerrådet lägga fram ett modifierat förslag med

tullfrihet på allt utom vapen för de numera 49 minst

utvecklade länderna.

Den 26 februari 2001 beslutade Allmänna rådet att

avskaffa tullar och kvoter för alla varor utom vapen

för de 49 fattigaste länderna i världen. För den

stora mängden varor inträder tullfriheten redan den

5 mars 2001, medan socker, ris och bananer kommer

att åtnjuta tullfrihet först efter en övergångs-

period. För bananer reduceras tullsatsen årligen med

20 % under perioden 2002-2006. För ris och socker

skall tullfriheten vara helt införd under år 2009.

För att kompensera de berörda u-länderna för den

fördröjda övergångs-perioden erbjuder EU omedelbart

marknadstillträde för socker och ris upp till vissa

kvantiteter. Processen kommer att övervakas av

kommissionen, som också skall avge rapport till

ministerrådet år 2005 angående konsekvenserna av det

nya systemet för såväl EU-länderna som för de

fattiga länderna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill uttrycka stor tillfredsställelse över

att den ovan beskrivna processen inom EU har lett

till resultatet att de fattigaste länderna kommer

att få fullständig tullfrihet till EU-länderna. Som

framgår av den refererade rapporten från Statens

jordbruksverk innebar EU:s handelshinder på

jordbruksområdet mycket höga kostnader för

jordbruksbefolkningen i u-länderna men också för

konsumenter och skattebetalare i länder som

tillämpar höga stödnivåer.

Utskottet vill understryka att det nu uppnådda

resultatet endast bör ses som ett etappresultat,

vilket bör följas av ytterligare liberaliseringar av

världshandeln. En fri handel är en motor för

tillväxt i alla länder men innebär särskilt för de

fattigare länderna en möjlighet att förändra sin

position.

Vissa utvecklingsländers avvaktande hållning till

en ny WTO-runda har visat att gemenskapen på olika

sätt måste skapa förtroende och ta mera hänsyn till

utvecklingsländernas krav och behov. Genom beslutet

har EU visat sin goda vilja gentemot de fattigaste

länderna, vilket är en viktig signal inför kommande

WTO-förhandlingar. Eftersom utvecklingsländerna är i

majoritet inom WTO bör stor hänsyn kunna tas till

deras intressen. När det gäller den i motion

2000/01:N384 (mp) upptagna frågan om genomförande av

åtgärder i enlighet med ministermötet i Marrakech,

dvs. kompensation till de minst utvecklade länderna

och till de nettoimporterande länderna, kan erinras

om att ministerbeslutet regelbundet skall ses över

av ministerkonferensen och dessutom övervakas av

jordbrukskommittén inom WTO.

När det gäller frågan om ett regelverk för

investeringar i andra länder, var det Sveriges och

övriga EU-länders mål vid förhandlingarna i Seattle

att denna fråga skulle bli föremål för

förhandlingar. Som tidigare nämnts ledde inte

ministermötet i Seattle till resultat. Utskottet

vill liksom tidigare framhålla att det från svensk

utgångspunkt är önskvärt med regler som stimulerar

till öppnare marknader och minskade risker att

investerare utsätts för diskriminerande och

godtycklig behandling, såväl när det gäller en

investeringsetablering som fortsatt verksamhet.

Vidare är det viktigt att förhandlingarna sker under

öppenhet och att hänsyn tas till

utvecklingsländernas behov. Ett avtal som bygger på

principen om icke-diskriminering får enligt

utskottets uppfattning inte innebära att enskilda

länder förhindras att driva en självständig politik

inom områden som reglerar t.ex. hälso- och

miljöskydd.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet

att det inte är påkallat med något uttalande i

riksdagen i frågan och avstyrker därmed de här

aktuella motionsyrkandena.

Handel och immaterialrätt inom

miljö- och jordbruksområdet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

handel och immaterialrätt inom miljö- och

jordbruksområdet med hänvisning till att

ytterligare material som tas fram kommer att

ge ett tillförlitligt underlag vid bedömning

av eventuella behov av förändringar i TRIPS-

avtalet. Jämför reservation 4 (v, mp).

Motionen

I motion 2000/01:MJ218 av Vänsterpartiet beskrivs

att staterna och deras befolkningar garanteras

suverän rättighet till sina genetiska resurser

enligt konventionen om biologisk mångfald. Ingen

lagstiftning kring intellektuell äganderätt som står

i konflikt med uthållig användning av genetiska

resurser får införas enligt konventionen. Vidare

syftar konventionen, säger motionärerna, till att

åstadkomma en rättvis fördelning av vinster från

produkter framtagna på basis av biologisk mångfald

mellan länder i nord och syd. Därmed kommer

konventionen om biologisk mångfald på kollisionskurs

med TRIPS-avtalets krav på patent på liv. TRIPS är

det avtal inom WTO som reglerar patenträtt. TRIPS-

avtalets artikel 27.3 (b) om patent på

mikroorganismer m.m. var enligt motionärerna

kontroversiell redan vid sin tillkomst. För att

garantera en säker livsmedelsförsörjning anser

motionärerna att det är angeläget att konventionen

om biologisk mångfald uppfylls och överordnas WTO:s

regler.

Vissa kompletterande uppgifter

TRIPS-avtalet och biotekniska uppfinningar

I och utanför WTO förs en debatt om

immaterialrättsliga frågor i samband med avtalet om

handelsrelaterade aspekter av immaterialrättigheter,

det s.k. TRIPS-avtalet (Trade-Related Aspects of

Intellectual Property Rights). Samtliga 140 WTO-

länder är anslutna till avtalet, vilket av i-

länderna tillämpas sedan den 1 januari 1996. U-

länderna fick i förhandlingarna långa övergångstider

för sina åtaganden (fem, tio resp. elva år).

Avtalet stadgar att varje WTO-medlem skall skydda

patent, upphovsrätt, varumärken och mönster i sin

nationella lagstiftning och ha domstolar med förmåga

att avgöra fall rörande intrång i de

immaterialrättigheter som omfattas av avtalet.

Reglerna innebär att patent skall kunna erhållas för

produkter och processer på alla teknikområden under

de vanliga förutsättningarna om nyhet,

uppfinningshöjd och industriell användbarhet. Enligt

en särskild bestämmelse, artikel 27.3 (b), kan vissa

biotekniska uppfinningar undantas från kravet på

patenterbarhet, det s.k. bioteknikundantaget.

Möjligheten till undantag gäller dels växter och

djur med undantag för mikroorganismer, dels

väsentligen biologiska processer för framställning

av växter och djur, dock inte icke-biologiska och

mikrobiologiska processer.

I utvecklingsländerna har det funnits farhågor för

att patent skulle kunna hindra småbönder från att

använda sina vanliga utsäden. Farhågorna torde bero

på en missuppfattning av innebörden av patent. En

patenterbar uppfinning som gäller genetiskt material

kan exempelvis avse en gensekvens från en växt som

isolerats från sin naturliga omgivning och givits en

tillämpning. Skyddsomfånget för ett sådant patent

begränsar sig till användning av uppfinningen och

kan inte hindra användning av den växt som det

genetiska materialet har hämtats från. Teknik som

varit allmänt och fritt tillgänglig vid dagen för

patentansökan fortsätter att vara fri att använda.

Vidare hävdar många u-länder att TRIPS-avtalet

borde skydda traditionell kunskap i deras länder.

Detta argument har enligt Utrikesdepartementet mött

stor förståelse men det är ett problem att definiera

begreppet traditionell kunskap. För att kunna

skyddas får den traditionella kunskapen inte vara

allmänt känd. Frågan är om det finns andra sätt att

skydda traditionell kunskap.

Flera u-länder har begärt förlängd övergångstid i

samband med tillämpning av TRIPS-avtalet, t.ex.

förlängd övergångstid innan deras plikt att skydda

växtsorter inträder. EU har i praktiken visat

öppenhet för att medge förlängd övergångstid efter

bedömning från fall till fall.

Inom EU antogs i juli 1998 direktivet om rättsligt

skydd för biotekniska uppfinningar (98/44/EG).

Utgångspunkten i direktivet är att biotekniska

uppfinningar skall kunna skyddas på samma sätt som

andra uppfinningar. I direktivet slås inledningsvis

fast att bioteknik och genteknik spelar en allt

viktigare roll och att skyddet för biotekniska

uppfinningar med säkerhet kommer att vara av

grundläggande betydelse för gemenskapens

industriella utveckling. På genteknikområdet är de

investeringar som måste göras i forskning och

utveckling särskilt kostsamma och riskfyllda och

möjligheten att göra dem lönsamma förutsätter ett

lämpligt rättsligt skydd. Vidare anförs att

bioteknikens utvecklingsmöjligheter för miljön och

särskilt dess användning för att utveckla

odlingsmetoder som är mindre förorenande och mer

skonsamma för jordarna bör beaktas. Därutöver sägs

att den biotekniska utvecklingen är viktig för

utvecklingsländerna såväl på hälsoområdet som i

kampen mot stora epidemier och i kampen mot svälten

i världen samt att det är lämpligt att genom

patentsystemet uppmuntra forskning i dessa

avseenden.

I direktivet ställs upp olika principer för

biotekniska uppfinningars patenterbarhet. Direktivet

slår fast att uppfinningar som är nya, har

uppfinningshöjd och kan användas industriellt är

patenterbara även om de avser en produkt som

innehåller biologiskt material eller ett förfarande

genom vilket biologiskt material används. Vidare

stadgas att biologiskt material, som isolerats från

sin naturliga miljö eller framställs genom ett

tekniskt förfaringssätt, kan vara föremål för en

uppfinning även om det redan förekom i naturen.

Biologiskt material är enligt direktivet material

som innehåller genetisk information och som kan

reproducera sig självt eller kan reproduceras i ett

biologiskt system. Uppfinningar, som avser växter

eller djur, är enligt direktivet patenterbara om

uppfinningens patenterbarhet inte är tekniskt

begränsad till en viss växtsort eller djurras.

Exempelvis kan en uppfinning som består i att sätta

in en gen i existerande växtsorter för att göra dem

resistenta mot kemikalier vara patenterbar.

Mikrobiologiska förfaringssätt, andra tekniska

förfaringssätt och produkter framställda genom

sådana förfaringssätt är vidare patenterbara enligt

direktivet. Växtsorter och djurraser samt

väsentligen biologiska förfaringssätt för

framställning av växter och djur, såsom korsning

eller urval, undantas i direktivet från

patenterbarhet. Vidare anges vissa etiskt betingade

undantag som innebär att patent exempelvis inte kan

komma i fråga för kloning av människor, användning

av mänskliga embryon för industriella eller

kommersiella ändamål m.m. Patentskyddet skall också

omfatta sådant biologiskt material, som framställs

genom förökning av det skyddade materialet, om de

egenskaper som är ett resultat av uppfinningen finns

med också i den nya generationen. Trots detta är det

tillåtet för jordbrukare att använda sin egen skörd

som utsäde utan patenthavarens samtycke (s.k.

farmer's privilege). Enligt direktivet skall

medlemsstaterna senast den 30 juli 2000 ha genomfört

de författningsändringar som direktivet ger

anledning till.

Riksdagens lagutskott har nyligen tagit ställning

till ett antal motionskrav i frågor rörande TRIPS-

avtalets krav på patenterbarhet i sitt betänkande

2000/01:LU8 från den 16 januari 2001. I detta

betänkande konstaterar lagutskottet att EG-

direktivet om rättsligt skydd för biotekniska

uppfinningar synes stå i god samklang med gällande

svensk patenträtt, att vissa ändringar av svensk

lagstiftning ändå erfordras och att det inom

Regeringskansliet pågår ett arbete med att förbereda

förslag till de författningsändringar som direktivet

ger anledning till. Några bärande skäl för att

motverka ett genomförande av direktivet har

lagutskottet inte ansett föreligga.

Lagutskottet ser inte någon anledning att

föregripa det arbete som för närvarande pågår såväl

i Sverige som internationellt när det gäller den

närmare utformningen av ett ur etisk synpunkt

lämpligt och i övrigt väl fungerande skydd för

biotekniska uppfinningar. Därutöver vill

lagutskottet framhålla att utvecklingen av

biotekniska produkter kräver stora investeringar i

forskning och utveckling och att det

immaterialrättsliga skyddet mot denna bakgrund är av

avgörande betydelse för verksamheten. Från

exempelvis läkemedelsindustrins sida har gjorts

gällande att möjligheterna till patent på

biotekniska uppfinningar är en av de viktigaste

förutsättningarna för investeringar i forskning och

utveckling, skriver lagutskottet.

I en reservation (v, kd, c) hävdas att den fria

tillgången till forskningsresultat på

bioteknikområdet måste värnas. Reservanterna anser

att det är angeläget med en internationell

konvention som förbjuder patent på livsformer och

att Sverige aktivt bör medverka till åtgärder som

bringar TRIPS-avtalets bestämmelser i harmoni med

FN-konventionen om biologisk mångfald. Vid

riksdagsbehandlingen den 31 januari 2001 biföll

riksdagen lagutskottets förslag.

Direktivet är ännu inte genomfört i Sverige.

Enligt uppgift från Justitiedepartementet kommer ett

betänkande på detta område att redovisas under våren

2001.

Det kan vidare nämnas att världens länder i slutet

av januari 2000 anslöt sig till ett globalt avtal

(protokoll) under konventionen om biologisk

mångfald. Protokollet reglerar handeln med s.k.

genetiskt modifierade organismer (GMO) i bl.a.

livsmedel, utsäde och djurfoder. I sitt anförande i

kammaren den 3 februari 2000 med anledning av

avtalet (prot. 1999/2000:60) konstaterade

miljöminister Kjell Larsson att protokollet klart

och tydligt uttrycker att internationella miljöavtal

och det globala handelssystemet skall och kan

samverka för att nå en hållbar utveckling. Enligt

protokollstexten skall internationella avtal vara

ömsesidigt stödjande och inte oförenliga med

varandra. Vidare skall protokollet inte underordnas

andra internationella avtal men inte heller direkt

påverka rättigheter och skyldigheter i andra

internationella avtal. Därmed, konstaterade

miljöministern, har protokollet starka kopplingar

till det internationella regelverket på handelns

område. Enligt miljöministern torde detta

förhållande undanröja riskerna för att de initiativ

som har tagits inom WTO skall leda till att

miljöriskerna med den moderna biotekniken

undervärderas. Avslutningsvis framhöll

miljöministern bl.a. att protokollet ger skydd åt

miljön samtidigt som det fungerar som stöd för och i

samstämmighet med Sveriges åtaganden under

frihandelsavtalet.

Pågående översyner

De här relaterade frågorna är för närvarande föremål

för översyn, såväl inom FN-systemet och WTO som inom

EU och Sverige.

Nationell lagstiftning på immaterialrättsområdet

är i stor utsträckning baserad på internationella

åtaganden. Immaterialrätter är territoriellt

begränsade, men det finns ett stort behov av att

underlätta möjligheterna till skydd i flera länder

samtidigt. De internationella konventionerna på

området utarbetas och administreras inom ramen för

en FN-organisation (World Intellectual Property

Organization, WIPO). Det enda undantaget är TRIPS-

avtalet som följer med medlemskapet i WTO. En

mellanstatlig kommitté som skall behandla de

immaterialrättsliga aspekterna av frågor om

genetiska resurser, traditionell kunskap och

folklore har nyligen upprättats inom WIPO. Enligt

uppgift från Justitiedepartementet skall kommittén

hålla sitt första möte under våren 2001. Inom WIPO

pågår också arbete om förhållandet mellan

intellektuell äganderätt och mänskliga rättigheter.

Inom WTO:s ram påbörjades en översyn av

bestämmelserna i artikel 27.3 (b) av TRIPS-rådet

redan år 1999. Alla WTO-länder är medlemmar i TRIPS-

rådet, som enligt uppgift har möten inplanerade i

april och juni 2001. Sverige representeras av EU,

som ännu inte lagt fram sin position inför dessa

möten. EU:s position före Seattlemötet var att

förändringar av TRIPS-avtalet kunde göras under

samtidigt upprätthållande av balansen mellan de

olika ländernas intressen liksom även mellan

användare och rättighetsinnehavare.

En av EG-kommissionen beställd konsultstudie om

förhållandet mellan TRIPS och frågorna rörande

biologisk mångfald redovisades i september 2000. För

Sveriges del har Kommerskollegium givits i uppdrag

av Utrikesdepartementet att kommentera denna studien

(Study on the relationship between the agreement on

TRIPS and biodiversity related issues). Kollegiet

har med anledning av uppdraget bett relevanta

myndigheter, Utrikesdepartementets referensgrupp för

WTO-frågor samt delar av näringslivet att inkomma

med synpunkter. Förutom Sverige kommer även vissa

andra länder att kommentera studien, varefter

kommissionen eventuellt kan agera.

I studien analyseras relationen mellan TRIPS och

konventionen om biologisk mångfald ur juridiskt och

politiskt perspektiv och speglar de olika synpunkter

som diverse intressenter har fört fram. Enligt

rapporten finns det ingen juridisk oförenlighet

mellan TRIPS och konventionen. Dock kan det uppstå

problem av politisk natur vid tillämpningen av de

båda avtalen. Vidare redovisas ett urval av det

tekniska och finansiella bistånd som kommissionen

och medlemsstaterna erbjuder u-länderna på området

samt rekommendationer och förslag till

handlingslinjer. Rekommendationerna går bl.a. ut på

att öka transparensen om EU:s och medlemsstaternas

arbete på området samt att öka samstämmigheten

mellan olika policybeslut.

I huvudfrågan ansluter sig Kommerskollegium till

rapportens slutsats, dvs. att de båda avtalen är

förenliga ur juridiskt perspektiv men att det

uppstår problem av politisk natur vid deras

genomförande. Det är också EU:s och Sveriges

ståndpunkt att TRIPS och konventionen skall vara

ömsesidigt stödjande. Enligt kollegiet bör Sverige

stödja förslaget om att kommissionen skall ordna en

extern s.k. workshop med alla relevanta intressenter

från medlemsstaterna samt även från u-länder och

enskilda organisationer som engagerat sig i dessa

frågor.

Vid sidan av det arbete som pågår inom

Regeringskansliet för att förbereda förslag till de

författningsändringar som EG-direktivet föranleder

kan det nämnas att utredningsbetänkandet Att spränga

gränser, Bioteknikens möjligheter och risker (SOU

2000:103) nyligen lades fram. I detta betänkande

relateras bioteknikutvecklingen inom näringslivet,

hälso- och sjukvården, livsmedelsområdet m.fl.

områden. Bland annat tar utredningen upp lagar och

andra regler på bioteknikområdet. Enligt uppgift

från Utbildningsdepartementet är betänkandet

remitterat till berörda organ; remisstiden går ut

den 6 april 2001. På vilket sätt förslagen kommer

att hanteras bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Det skall slutligen nämnas att förhållandet mellan

internationella avtals inbördes förhållande berörs i

Wienkonventionen från år 1969. Bland annat

föreskrivs att om två internationella avtal är

oförenliga är regeln den att det sista avtalet blir

giltigt mellan de länder som skrivit under båda

avtalen. Skiljedomstolen i Haag kan i princip avgöra

frågor som rör både FN-konventioner och WTO-avtal,

men tillämpbarheten minskas av att denna domstol

bara kan avgöra mål när de berörda parterna

accepterat domstolens jurisdiktion. Enligt

Utrikesdepartementets bedömning föreligger

emellertid inte några problem i det här aktuella

fallet rörande konventionen om biologisk mångfald

och TRIPS-avtalet.

Utskottets ställningstagande

Det är en prioriterad fråga för såväl Sverige som EG

att avtalet om handelsrelaterade aspekter av

immaterialrättigheter, TRIPS-avtalet, skall anpassas

till nya tekniska framsteg på dataområdet, bl.a. den

snabba framväxten av Internet och den elektroniska

handeln. Ett väl fungerande internationellt skydd

för immateriella rättigheter blir allt viktigare för

att tekniska innovationer och konstnärliga

prestationer skall kunna skyddas mot andras olovliga

tillgrepp. Allmänt sett instämmer utskottet i

lagutskottets uppfattning att utvecklingen av

biotekniska produkter kräver stora investeringar i

forskning och utveckling och att det

immaterialrättsliga skyddet mot denna bakgrund är av

avgörande betydelse för verksamheten.

För utvecklingsländer gäller TRIPS-avtalet fr.o.m.

den 1 januari 2000 och för de minst utvecklade

länderna fr.o.m. den 1 januari 2006. Sverige har

påpekat vikten av att EG generöst prövar begäran om

förlängda över-gångsperioder för individuella

utvecklingsländer som har problem med att genomföra

avtalet i tid. Som nämnts ovan har EU i praktiken

visat öppenhet för att medge förlängd övergångstid

efter en bedömning från fall till fall. Sverige har

också pekat på behovet av en strategi för hur

utvecklingsländer med implementeringsproblem skall

kunna bistås.

Beträffande den fråga som tas upp i motion

2000/01:MJ218 (v) om att TRIPS-avtalets krav på

patent inom det biologiska området är på

kollisionskurs med konventionen om biologisk

mångfald, kan konstateras att det såväl inom FN-

systemet och WTO som inom EU och Sverige pågår stora

ansträngningar för att belysa reglerna för

intellektuell äganderätt ur olika synvinklar.

Särskilt bör nämnas att artikeln 27.3 (b) i TRIPS-

avtalet ses över inom WTO:s ram samt att EG-

kommissionen låtit utreda och analysera relationen

mellan TRIPS-avtalet och konventionen om biologisk

mångfald. Som nämnts har Kommerskollegium anslutit

sig till slutsatsen i EG-kommissionens rapport, dvs.

att de båda avtalen är förenliga ur juridiskt

perspektiv men att det uppstår problem av politisk

natur vid avtalens genomförande. Utskottet utgår

från att det material som nu successivt tas fram

kommer att ge ett tillförlitligt underlag vid

bedömning av eventuella behov av förändringar i

TRIPS-avtalet.

Utskottet avstyrker därmed det aktuella

motionsyrkandet.

Handel och livsmedelssäkerhet m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om handel

och livsmedelssäkerhet m.m. Enligt utskottets

uppfattning finns det inte skäl till

initiativ av riksdagen i frågan. Jämför

reservation 5 (mp).

Motionerna

I motion 2000/01:MJ243 framhåller Kristdemokraterna

att EU och Sverige inför en kommande WTO-runda måste

framföra mer bestämda krav utifrån de miljö- och

djurskyddskrav som ställs på svenskt och europeiskt

jordbruk.

Enligt Centerpartiets mening i motion 2000/01:N328

bör Sverige tydligare driva frågor om

livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet inför en

ny WTO-runda. Försiktighetsprincipen bör bli ett

reellt instrument i WTO-reglerna. Vidare bör Sverige

verka för att EU i WTO-förhandlingarna driver kravet

på ursprungsmärkning av livsmedelsprodukter som ett

medel för att stärka konsumenternas makt.

Motionärerna bakom motion 2000/01:N384 (mp) anser

att målet för den framtida livsmedelssäkerheten -

ett hållbart jordbruk som tar hänsyn till sociala,

miljömässiga och ekonomiska aspekter - inte får

motverkas av reglerna i WTO:s jordbruksavtal.

Livsmedelssäkerheten bör ges en överordnad roll i

avtalet.

Vissa kompletterande uppgifter

Miljö- och djurskyddskrav

EU:s position i WTO på jordbruksområdet har

integrerat önskemål om miljö- och djurskyddskrav

utifrån de krav som ställs inom europeiskt jordbruk.

Eftersom flertalet WTO-länder är u-länder med lägre

förmåga att genomföra och övervaka krav på

miljövänlighet och djurskydd, innebär EU:s önskemål

på u-länderna en lägre nivå än de krav som ställs

internt inom gemenskapen. Trots detta betraktar

flera u-länder EU:s krav på miljö- och

djurskyddshänsyn i jordbruket som svepskäl för

fortsatt skydd av den inre marknaden från billig

import från samma u-länder.

I miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2000/01:MJU8 om djurskydd från januari 2001

redovisas att det finns ett stort antal bestämmelser

i olika rättsakter om djurskydd m.m. som beslutats

inom EU. I några fall rör det sig om EU-regler som

är totalharmoniserade, vilket innebär att det inte

finns något utrymme för vare sig strängare eller

mildare nationella regler. Samtidigt som berörda

motionsyrkanden avstyrks förutsätter miljö- och

jordbruksutskottet att regeringen och svenska

myndigheter även i fortsättningen aktivt verkar för

ett förbättrat djurskydd nationellt och inom EU.

Livsmedelssäkerhet och livsmedelsmärkning

Frågor om livsmedelssäkerhet och livsmedelsmärkning

är viktiga frågor för Sverige och EU.

Livsmedelssäkerhet m.m. bör enligt

Utrikesdepartementet ingå inom ramen för WTO-

förhandlingar men inte tillåtas stå i vägen för

frågor om en ökad liberalisering av

jordbrukshandeln.

Det övergripande målet för Sverige är att det

skall råda en helhetssyn på livsmedelskedjan och att

produktionen skall vara säker, hållbar och etisk.

För en närmare belysning av hithörande frågor

hänvisas till miljö- och jordbruksutskottets

betänkande 2000/01:MJU12 om livsmedelskontroll och

genteknik från februari 2001.

EU:s lagstiftning på livsmedelsområdet är till

övervägande delen harmoniseringsregler, vilket

innebär att det inte är tillåtet för ett medlemsland

att ha vare sig strängare eller liberalare

bestämmelser.

När det gäller märkning av livsmedel regleras

bl.a. ingrediensförteckningar, kvantitet,

ursprungsbeteckningar och märkning av nötkött. Det

s.k. märkningsdirektivet (00/13/EG) innehåller

regler om vilka uppgifter som skall finnas på

livsmedelsförpackningar, presentation, reklam samt

vilka förpackningar som kan undantas från reglerna.

Sedan 14 augusti 2000 är handeln med produkter som

inte överensstämmer med märkningsdirektivet

förbjuden, om det inte rör sig om produkter som

märkts före detta datum. Varje land får avgöra på

vilket språk märkningen skall ske. Märkningen i

Sverige skall vara förståelig för en konsument med

svenska som modersmål. De svenska bestämmelser som

skall uppfylla EU:s regler återfinns i

Livsmedelsverkets föreskrifter.

I fråga om märkning av nötkött antogs inom EU nya

obligatoriska regler (förordning 1760/2000/EG) i

juli 2000, vilka skulle ersätta det tidigare

frivilliga systemet. Reglerna innebär att det för

allt nötkött som säljs i butik från september 2000

måste anges var och när djuret är slaktat och

styckat samt vissa kontrollnummer. Från och med år

2002 skall det dessutom anges i vilket land djuret

är fött och var det har vuxit upp. Det skall gå att

spåra köttet ned till gårdsnivå. Statens

livsmedelsverk har lämnat in en ansökan till

kommissionen om att få införa de tvingande reglerna

i Sverige tidigare än vad förordningen föreskriver.

Sverige har ändå föregått tidpunkten för EU-

reglernas införande och föreskrivit att från den 15

september 2000 skall nötkött som kommer från djur

som fötts, vuxit upp och slaktats i Sverige märkas.

Vidare finns ett kommissionsförslag från september

2000 om obligatoriska regler för märkning av ägg,

som säljs i handeln. Förslaget skall nu behandlas av

ministerrådet och Europaparlamentet.

Inom EU finns också ett förslag om att till år

2002 inrätta en europeisk livsmedelsmyndighet med

uppgift främst att samla in fakta och bedöma risker.

Enligt Regeringskansliet är det för Sverige som

ordförandeland viktigt att en sådan myndighet

skapas. Sverige stöder förslaget att den nya

livsmedels-myndigheten lokaliseras till Helsingfors.

Statsrådet Leif Pagrotsky informerade utskottet i

början av februari 2001 att om myndigheten - såsom

planerat - skall kunna vara i drift den 1 januari

2002 bör Sverige under ordförande-skapsperioden

svara för förberedelsesarbete vad gäller

myndighetens uppgifter och bemanning. När det gäller

myndighetens uppgifter är det enligt statsrådet

viktigt att starkt föra fram konsumentintresset.

Utskottets ställningstagande

När det gäller de här aktualiserade motionsyrkandena

om miljö- och djurskyddskrav respektive

livsmedelssäkerhet instämmer utskottet i vikten av

att dessa frågor tas upp vid en kommande WTO-runda.

Det gäller dock att finna en balans så att en ökad

allmän liberalisering av jordbrukshandeln kan gå

hand i hand med höga krav på dessa områden. Såväl

livsmedelsproduktion och märkning av livsmedel som

frågor om djurens hälsa tillhör de områden som står

på agendan under det svenska ordförandeskapet.

Detaljerade krav inom miljö- och djurskyddsområdet

respektive livsmedelssäkerhet och livsmedelsmärkning

hör dock till miljö- och jordbruksutskottets

beredningsområde och bör hanteras där enligt

utskottets mening.

Därmed avstyrker utskottet de här aktuella

motionerna i berörda delar.

Handel och miljö respektive handel

och arbetarskydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om handel

och miljö respektive handel och arbetarskydd.

Utskottet anser att en fri handel kan bidra

till ekonomisk utveckling och förbättrade

sociala villkor och att Sverige bör verka för

att en närmare dialog mellan WTO och ILO

kommer till stånd. Jämför motivreservation 6

(s), reservation 7 (v) och reservation 8

(mp).

Motionerna

Vänsterpartiet hävdar i motion 2000/01:N329 att

utgångspunkten snarare bör vara rättvis handel än

fri handel. På miljöområdet bör tre krav stå i

centrum. Dels bör WTO skriva in i sina regler att

organisationen accepterar nationella miljöregler,

som baseras på försiktighetsprincipen. Dels bör

internationella miljöavtal och FN-konventioner

utgöra utgångspunkten för förhandlingar inom WTO-

systemet. Dels bör miljömärkning av produkter

stödjas av WTO:s regelsystem. Enligt motionärerna

befarar fattiga länder att tal om arbetarskydd m.m.

kommer att användas som ett hinder för ländernas

tillträde till världsmarknaden. Å andra sidan är det

oacceptabelt om frihandeln innebär att

arbetstidslagstiftning, fackliga rättigheter och

arbetsmiljöregler ifrågasätts. Därför bör

förhandlingar inom WTO-systemet utgå från

grundläggande ILO-konventioner när det gäller

avtalsrätten m.m.

Kristdemokraterna framhåller i motion 2000/01:U512

vikten av att frihandel kombineras med regelsystem

som integrerar hänsyn till miljömässiga och sociala

förhållanden i världsekonomin.

Försiktighetsprincipen måste få en starkare

ställning. Nya förhandlingsrundor måste präglas av

ett hållbarhets-perspektiv.

I motion 2000/01:U217 (kd) uttalar motionärerna

sitt stöd för frihandel och en social

marknadsekonomi. Svensk handelspolitik måste, via

EU, ta hänsyn till de mål som finns om global

hållbar utveckling. Den nya ekonomin, baserad på

högteknologiska kommunikationer, gör det svårt för

u-länder att ta sig in på den globala marknaden.

Denna utveckling måste kompenseras och vändas. WTO

måste enligt motionärernas mening reformeras. Bland

annat bör arbetet inriktas på en balans mellan det

ekonomiska frihandelsmålet, hållbar utveckling och

social rättvisa. Vidare bör WTO bli en mer öppen

organisation, vilket skulle leda till större

rättvisa för de u-länder som i dag inte har resurser

att delta fullt ut i förhandlingsarbetet. WTO måste

också göra klart att en integrering av social och

ekologisk hänsyn inte är en maskerad protektionism

riktad mot u-länderna. Motionärerna menar att dagens

handelsregler innehåller små möjligheter att stänga

ute import av varor som producerats utan

hänsynstagande till miljön. Sverige bör därför inom

EU verka för att en bestämmelse införs i WTO-avtalet

om att internationella miljöregler inte får

underordnas principen om frihandel.

Centerpartiet anser att arbetet i WTO skall bidra

till tillväxt och sysselsättning, hållbar

utveckling, ekonomisk utveckling i fattiga länder

samt demokrati och säkerhet. I motion 2000/01:N328

(c) uttrycker motionärerna därför stöd till

ambitionen att en ny förhandlingsrunda inom

Världshandelsorganisationen skall bli bred och

omfatta även frågor rörande handel och miljö

respektive handel och arbetsvillkor. Internationella

miljöavtal får aldrig betraktas som handelshinder,

anför motionärerna och framhåller betydelsen av

klara regler för hur brott mot gemensamma

miljööverenskommelser skall hanteras inom ramen för

WTO. Vidare betonas särskilt vikten av att

frågeställningarna om handel och miljö belyses i den

kommande WTO-rundan.

Enligt vad som sägs i motion 2000/01:N384 (mp) är

hänsyn till miljön ett andrahandsintresse för EU.

Handeln omfattas i dag inte av miljökrav.

Utgångspunkten måste, enligt vad som sägs i

motionen, vara att en liberalisering av

världshandeln inte skall få negativa konsekvenser

för miljön. Det är angeläget att regeringen

systematiskt arbetar för att få till stånd social-

och miljöklausuler i WTO-avtalen. Enligt

motionärerna bör internationella handelsavtal

innehålla regler som innebär att det ekologiska

systemet skyddas. Ekologiska intressen bör väga

minst lika tungt som de ekonomiska.

Vissa kompletterande uppgifter

Handel och miljö

WTO:s medlemsländer har rätt att begränsa handeln om

den utgör ett hot mot t.ex. "uttömliga

naturresurser" eller "människors, djurs eller

växters, liv eller hälsa". Det är dock oklart i

vilken utsträckning den regeln omfattar

restriktioner som riktar sig mot andra länders

produktionsmetoder. WTO:s regler lägger inte några

hinder i vägen för en miljöpolitik som är mer

ambitiös än omvärldens. Om en regering t.ex. vill

höja skatter på miljöfarliga produkter eller införa

hårdare miljökrav på viss produktion finns det

ingenting som hindrar att de nya reglerna gäller för

alla företag, inhemska såväl som utländska. Det

finns inte heller några exempel på att WTO-avtalen

har försvårat infriandet av målsättningarna i

multilaterala miljökonventioner.

WTO:s kommitté för handel och miljö bedriver ett

omfattande arbete om miljörelaterade handelsfrågor.

Kommittén har bl.a. utrett marknadstillträdesfrågor

för u-länderna och deras effekter på miljön samt hur

handels- och miljöpolitiken kan stödja varandra.

Frågor om handel och miljö i WTO-sammanhang har

karakteriserats av motsättningar mellan

industriländer och utvecklingsländer. Bland de

senare finns en misstänksamhet mot att miljöhänsyn

skall användas i protektionistiska syften av

industriländerna.

I årsboken om EU för år 1999 (skr. 1999/2000:60)

anför regeringen att handel och miljö är ett

prioriterat område för Sverige i WTO-arbetet och att

Sverige har verkat aktivt för att miljöfrågorna

skall utgöra en del av en ny runda. Den övergripande

målsättningen vad avser miljöperspektivet har varit

och är alltjämt att få ett förhandlingsresultat i

vilket man kan identifiera miljökonsekvenser inom

alla relevanta områden. Sverige kommer enligt

regeringen att fortsätta att driva miljöfrågorna

aktivt i WTO. Även inom gemenskapen är åsikten att

relationen mellan internationella avtal på handels-

res-pektive miljöområdena bör hanteras i en ny WTO-

runda. Såväl EU som Sverige anser att

försiktighetsprincipens tillämpning på

handelsområdet bör bli föremål för klargörande i

samband med en ny WTO-runda.

Miljömärkning av produkter är redan i dag tillåten

enligt WTO-reglerna så länge de inte leder till

handelshinder och/eller används på ett sätt så att

de diskriminerar mellan inhemska och utländska

företag. Om miljömärkning skulle föreslås vara

obligatorisk på alla importerade varor måste först

ett internationellt harmoniserat system för

miljökraven komma till stånd. Troligen skulle vissa

u-länder, vars komparativa fördelar ligger i låga

priser och som skulle ha problem att leva upp till

miljömässiga krav, motsätta sig obligatorisk

miljömärkning och/eller se till att kraven sattes på

en långt lägre nivå än vad som gäller t.ex. inom EU.

Uppfattningen inom EU är att olika typer av

märkning, bl.a. miljömärkning, kan och bör hanteras

inom ramen för en ny WTO-runda.

Det kan tilläggas att EG-kommissionen arbetar med

en hållbarhetsanalys av en ny WTO-runda, vilken

skall komplettera den ekonomiska analys som redan

visat på stora vinster i form av ekonomisk tillväxt

av en ny runda. Tillvägagångssättet är att

kommissionen har listat ett antal faktorer som utgör

måttstockar på ekonomisk, social och miljömässig

utveckling. Därefter analyseras konsekvenserna av en

tänkt runda, som har gått EU:s förhandlingsönskemål

till mötes. Ännu finns dock inga resultat av

hållbarhetsanalysen.

Arbetsvillkor, stridsrätt, organisationsfrihet

m.m.

På senare tid har det förts en diskussion om att

handelssystemet bättre borde bidra till att främja

respekten för mänskliga rättigheter i arbetslivet.

Frågan är emellertid kontroversiell, inte minst med

hänsyn till att u-länderna befarar att i-länderna

använder argumentet om mänskliga rättigheter i

arbetslivet för att skydda sin egen inhemska

industri och för att stänga ute billig import från

u-länderna.

Sverige har inom EU verkat för att WTO skall

utveckla en dialog om förhållandet mellan handel och

arbetsvillkor. EU:s position i dag är att EU vill

upprätta en dialog om handel och social utveckling,

där inte bara Internationella arbetsorganisationen

(International Labour Organization, ILO) och WTO

deltar utan även andra internationella

organisationer som exempelvis FN:s konferens om

handel och utveckling (UNCTAD). Förenta staterna

eftersträvar att diskutera miljö- och

arbetsrättsliga standarder inom ramen för WTO.

Flertalet u-länder är dock motståndare till en sådan

uppläggning eftersom de fruktar att en sådan

diskussion inom kort skulle leda till krav på

handelssanktioner mot de u-länder som ej respekterar

vissa krav. Förenta staterna har i Seattle indikerat

att man kan tänka sig sådana sanktioner medan EU har

avfärdat tanken.

Vidare kan redovisas att regeringen har åtagit sig

att följa OECD:s skärpta riktlinjer för

multinationella företag. Sådana riktlinjer finns

sedan år 1976, men har reviderats av de 30 länderna

i OECD och tre observatörsländer, nämligen

Argentina, Brasilien och Chile. 85 % av världens

multinationella företag finns i de länder som har

förbundit sig att främja riktlinjernas användning.

De nya riktlinjerna antogs i juni 2000 vid ett

ministermöte i OECD. Regeringarna har därvid åtagit

sig att:

- rekommendera företagen i respektive länder att

följa riktlinjerna,

- med vissa undantag jämställa investeringar från

andra OECD-länder med inhemska investeringar i lagar

och regler,

- samarbeta med andra regeringar i syfte att

undvika oförenliga krav på multinationella företag,

- begränsa användandet av subventioner och

skatteundantag för att konkurrera om utländska

investeringar.

Riktlinjerna är frivilliga för företagen.

Sammanfattningsvis rekommenderas företagen att

respektera mänskliga och fackliga rättigheter samt

samarbeta med de anställdas representanter.

Barnarbete skall motarbetas. Företagen skall

utvärdera och kontrollera miljörisker, etablera

rutiner för att lösa konsument-tvister, sträva efter

att överföra teknik och kunskap till värdlandet,

inte samarbeta så att konkurrensen begränsas, betala

sin skatter i tid m.m. De skärpningar som skett i

texten gäller miljöfrågor, korruption, barnarbete

och mänskliga rättigheter. OECD:s regeringar har

åtagit sig att främja riktlinjernas användande genom

att upprätta en s.k. nationell kontaktpunkt, vilken

i Sverige består av representanter för regering,

näringsliv och fackliga organisationer.

Kontaktpunkten är ett forum för diskussion av

riktlinjerna. Hittills i Sverige har två tvister

lösts i enlighet med de procedurer som riktlinjerna

anger. Information om riktlinjerna återfinns i en

handbok som nyligen getts ut av Utrikesdepartementet

med titeln OECD:s riktlinjer för multinationella

företag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är medvetet om att frågan om handel och

miljö är känslig i förhållandet mellan

industriländer och utvecklingsländer och att det

föreligger svårigheter att hitta en balanserad

lösning. Därför bör det i framtida förhandlingar

likaväl som hittills vara ett övergripande svenskt

mål att så långt möjligt undanröja risken för

konflikt mellan miljö- och handelspolitiska beslut.

Med den utgångspunkten förefaller det rimligt att

Sverige verkar för att en allmän liberalisering av

handeln kopplas till en minskad miljöbelastning till

förmån för en hållbar utveckling. Ur miljösynpunkt

är ytterligare liberaliseringar av internationell

handel av godo, eftersom sådana kan bidra till en

effektivare resursanvändning. En förutsättning för

denna positiva effekt är emellertid att handeln

åtföljs av en effektiv nationell miljöpolitik.

Många utvecklingsländer ser dock de krav som reses

från industriländernas sida beträffande miljöhänsyn

mer som förtäckta protektionistiska strävanden än

som verklig omsorg om miljövärdena. En viktig

uppgift vid framtida förhandlingar blir därför att

undanröja den atmosfär av misstänksamhet som nu

omgärdar detta område. Ökade allmänna kunskaper i

fråga om handelsreglerna är enligt utskottets

uppfattning positivt.

Utvecklingsländernas möjlighet att arbeta sig upp

ur fattigdom till ett större välstånd är en viktig

fråga. En fri handel kan bidra till ekonomisk

utveckling och förbättrade sociala villkor för det

berörda landets medborgare. Samarbetet mellan länder

på det handelspolitiska området kan även utgöra en

hävstång för förbättrade arbetsvillkor. En

förutsättning för att inte industriländernas krav på

förbättrade arbetsvillkor även i utvecklingsländerna

skall upplevas som en form av protektionism är en

närmare dialog mellan WTO och ILO. Sverige bör

därför verka för att en sådan dialog kommer till

stånd. Vidare bör det uppmärksammas att

konsumentkraven i industriländerna kan fungera som

ett instrument för att driva fram bättre

arbetsvillkor i de multinationella företag som har

verksamhet i utvecklingsländerna.

Utskottet vill i detta sammanhang uttala sin

tillfredsställelse över den genomförda revisionen av

OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

Riktlinjerna har en uppföljningsmekanism och är

brett geografiskt sanktionerade. Enligt utskottets

mening betyder revisionen att målen om hållbar

ekonomisk, social och miljömässig utveckling,

mänskliga rättigheter i arbetslivet, konsumentskydd

samt bekämpande av mutor nu har fått en starkare

ställning, vilket innebär steg i rätt riktning.

Med hänvisning till vad som anförts anser inte

utskottet att det finns behov av något initiativ

från riksdagens sida med anledning av de här

aktuella motionsyrkandena.

Korruption

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion med förslag om

åtgärder mot korruption med hänvisning till

pågående insatser.

Motionen

Enligt vad som sägs i motion 2000/01:N335 (s) anses

korruption vara ett av de största hindren för

demokrati, framåtskridande och utveckling. Det är

enligt motionären angeläget att näringslivets

organisationer samt privata och statliga organ med

ansvar för exportfrågor ägnar ökad uppmärksamhet åt

det oerhört stora problemet med korruption.

Vissa kompletterande uppgifter

Flera olika departement är engagerade i arbetet på

korruptionsområdet. Ett antal enheter inom

Utrikesdepartementet, Justitiedepartementet,

Finansdepartementet och Näringsdepartementet har

ansvar i frågan.

I regeringens skrivelse till riksdagen om öppen

handel - rättvisa spelregler (skr. 1998/99:59)

konstateras att korruptionen utgör ett allvarligt

handelshinder i många länder - inte minst i u-länder

och tidigare statshandelsländer.

Inför WTO:s ministerkonferens i Singapore år 1996

gjordes försök att föra upp handel och korruption på

WTO:s dagordning. Motståndet var dock så stort att

försöken gavs upp. Därefter har den offentliga

upphandlingen särskilt uppmärksammats, eftersom

korruptionsproblemen anses särskilt uttalade inom

denna sektor. EG (och Sverige) vill se ett WTO-avtal

om transparens inom offentlig upphandling och kommer

även fortsättningsvis att agera för detta.

Även i WTO:s arbetsgrupp om samband mellan handel

och investeringar diskuteras transparens. Det finns

en föreställning att öppnare, tydligare regler för

utländska direktinvesteringar minskar korruption.

Förenkling av handelsprocedurer är ett annat område

som indirekt kan bidra till minskad korruption.

Mindre byråkrati vad gäller t.ex. tillstånd för att

importera varor i ett land begränsar utrymmet för

korruption. Sverige har under hösten 2000 försökt få

EU att hårdare driva denna fråga. Enligt

Utrikesdepartementet bör Sverige i WTO verka för att

- frågan om handel och korruption kommer upp på

dagordningen,

- ett avtal om transparens i offentlig upphandling

kommer till stånd,

- frågan om transparens i nationella

investeringsregler förs framåt med sikt på att

inkluderas i ett framtida avtal om investeringar.

OECD:s handelskommitté har under våren 2000 på

Sveriges initiativ tagit fram en studie av

existerande WTO-reglers effekt på korruption. Av en

rapport som redovisades sommaren 2000 (Potential

anti-corruption effects of WTO disciplines) framgår

att de internationella handelsreglerna kan ha en

hämmande inverkan på korruption genom att reglerna

föreskriver öppenhet på en rad områden. I kommunikén

från ministermötet 2000 fastslås att arbetet skall

fortsätta. Enligt regeringen bör studien drivas

vidare med ytterligare analys.

Frågan om korruption har också diskuterats i

Handelskommitténs arbetsgrupp för exportkrediter och

förslag har lagts fram som innebär att företag i

samband med att de söker om statsstödd

exportfinansiering skall försäkra att ingen

korruption förekommit i den affär för vilken man

söker exportfinansiering. Flera länder har

emellertid framfört betänkligheter mot förslaget som

inte anses passa in i deras respektive legala

system. Samtidigt har några framhållit att de

överväger att på annat sätt vidta åtgärder.

Den svenska regeringen har beslutat att

Exportkreditnämnden (EKN) skall skärpa sina regler

för att motverka korruption i samband med affärer

där EKN lämnar exportkreditgaranti. Bland annat dras

garantin tillbaka om korruption bevisas. Från svensk

sida kommer insatserna i OECD-arbetet att aktiveras

för att en internationell överenskommelse om skärpta

regler skall kunna uppnås.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer med uppfattningen i motion

2000/01:N335 (s) att korruption är ett svårt hinder

för demokrati, framåtskridande och utveckling. Som

har redovisats ovan pågår det också stora

ansträngningar inom olika organisationer och på

olika nivåer för att bekämpa problemet. Även sådana

åtgärder som förenkling av handelsprocedurer, som

har berörts tidigare, är ett sätt att minska

förekomsten av korruption. Utskottet vill för sin

del uttala starkt stöd för den svenska linjen att

driva denna fråga såväl inom EU-samarbetet och WTO

som inom OECD.

Med hänvisning till vad som anförts anser inte

utskottet att det finns behov av något initiativ

från riksdagens sida med anledning av den här

aktuella motionen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. WTO-systemet

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört med anledning av

motionerna 2000/01:U512 yrkande 1, 2000/01: U623

yrkandena 1 och 3, 2000/01:N328 yrkandena 3, 5,

11, 14 och 15 och med avslag på motionerna

2000/01:N329 yrkandena 1 och 2 och 2000/01:N384

yrkandena 4-6, 9-11 och 13.

Reservation 1 (s, v)

Reservation 2 (mp)

2. Handel, u-länder och jordbruk m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:U623

yrkandena 2 och 5, 2000/01: N328 yrkandena 6 och

9 och 2000/01:N384 yrkande 7.

Reservation 3 (mp)

3. Handel och immaterialrätt inom miljö-

och jordbruksområdet

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ218 yrkande

9.

Reservation 4 (v, mp)

4. Handel och livsmedelssäkerhet m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ243

yrkande 12, 2000/01:N328 yrkandena 19 och 20 och

2000/01:N384 yrkande 14.

Reservation 5 (mp)

5. Handel och miljö respektive handel och

arbetarskydd

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:U217

yrkandena 8, 9 och 12, 2000/01:U512 yrkande 2,

2000/01:N328 yrkandena 12, 17 och 18,

2000/01:N329 yrkandena 3-6 och 2000/01:N384

yrkandena 8 och 12.

Reservation 6 (s) - motiv.

Reservation 7 (v)

Reservation 8 (mp)

6. Korruption

Riksdagen avslår motion 2000/01:N335.

Stockholm den 5 april 2001

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh

Furustrand (s), Lennart Beijer (v), Göran Hägglund

(kd), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m),

Karl Gustav Abramsson (s), Inger Strömbom (kd), Ola

Sundell (m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström

(c), Anne Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt (m),

Christina Pettersson (s), Lennart Värmby (v) och

Mikael Oscarsson (kd).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. WTO-systemet (punkt 1)

av Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand

(s), Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist

(s), Karl Gustav Abramsson (s), Anne Ludvigsson

(s), Christina Pettersson (s) och Lennart Värmby

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen avslår motionerna 2000/01:U512 yrkande

1, 2000/01:U623 yrkandena 1 och 3, 2000/01:N328

yrkandena 3, 5, 11, 14 och 15, 2000/01: N329

yrkandena 1 och 2 och 2000/01:N384 yrkandena 4-6,

9-11 och 13.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att det i högsta grad är ett

svenskt intresse att värna frihandelns principer och

ständigt ge akt på protektionistiska inslag i det

internationella handelsutbytet. Frihandel är en

stark välståndsskapande kraft såväl för de

utvecklade länderna som för världens fattigaste

länder. Alla konsumenter - både enskilda och företag

- gynnas av de positiva effekterna av lägre priser,

större utbud av varor och tjänster samt bättre

kvalitet. Vidare innebär frihandel snabb spridning

av information, vilket kan bidra till omvandling av

slutna samhällen till större öppenhet mot omvärlden.

Sverige bör enligt vår mening även fortsättningsvis

delta aktivt i arbetet med att befästa och stärka

förtroendet för det multilaterala handelssystemet.

Det är viktigt att Sverige, såsom en föregångare

på avregleringsområdet, också inom EU verkar för att

den inledda avregleringsprocessen fullföljs. Detta

kommer att gynna såväl utvecklingsländernas export

till den europeiska marknaden som konsumenterna i

Europa.

Den nuvarande svenska linjen att inriktningen bör

vara ökad öppenhet inom WTO stöder vi. Samtidigt

måste det finnas respekt för att enskilda länder i

vissa fall inte vill röja sina

förhandlingspositioner. Våra synpunkter på NGO:ers

ställning i WTO-sammanhang kan inkluderas i frågan

om en ökad öppenhet.

Vidare finns det ett behov av att se över och

förbättra WTO:s regelverk. Vi vill särskilt påtala

vikten av att frågan om regelförenkling när det

gäller handelsprocedurerna hålls aktuell. Sverige

bör även fortsättningsvis prioritera denna fråga

inom EU, som arbetar aktivt med att få in detta

område i nästa förhandlingsrunda. Behovet av översyn

gäller också frågor om hur WTO skall bistå

utvecklingsländer, som har problem att uppfylla WTO-

reglerna. Vi har noterat att WTO-avtalen

kontinuerligt utvärderas och att resultaten bl.a.

tyder på att såväl i-länder som u-länder gynnats av

inriktningen mot en friare världshandel. Sådana

studier är värdefulla. Några insatser för att få

till stånd ytterligare utvärderingar av WTO-avtalen

ser vi däremot inte behov av.

Beträffande den i motion 2000/01:U623 (m) upptagna

frågan om tvistlösningssystemet kan konstateras att

även om det har tagit lång tid att lösa den s.k.

banantvisten så finns det en fungerande mekanism för

tillvägagångssättet.

När det gäller frågan om u-ländernas

marknadstillträde beskrivs i ett kommande avsnitt i

betänkandet att en överenskommelse har kunnat nås

mellan EU:s medlemsstater att införa tullfrihet för

de 49 fattigaste länderna i världen i fråga om alla

varor utom vapen. Förhoppningen från EU:s sida är

att andra i-länder skall följa efter.

Frågor om handel och miljö respektive handel och

arbetsvillkor tas särskilt upp längre fram i

betänkandet.

Vi kan konstatera att många av de

motionssynpunkter som framförs om frihandel och

liberalisering av handeln, WTO:s

tvistlösningsmekanism, öppenhet, arbetsformer,

utvecklingsländernas handelsfrågor m.m. i stora

delar synes stå i överensstämmelse med de

uppfattningar som uttrycktes av regeringen våren

1999 i en skrivelse om öppen handel och rättvisa

spelregler (skr. 1998/99:59). Även utskottet har

framfört motsvarande uppfattningar, senast i

betänkande 1999/2000:NU16 (med en reservation från

Miljöpartiets företrädare när det gäller WTO-

frågorna).

Utan att gå in på samtliga de spörsmål som tas upp

i motionerna anser vi inte att det finns behov av

något initiativ från riksdagens sida med anledning

av de nu aktuella motionsyrkandena.

2. WTO-systemet (punkt 1)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:N384 yrkandena

4-6, 9-11 och 13 och avslår motionerna 2000/01:U512

yrkande 1, 2000/01:U623 yrkandena 1 och 3,

2000/01:N328 yrkandena 3, 5, 11, 14 och 15 och

2000/01:N329 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Det kan konstateras att klyftorna mellan de rikaste

och de fattigaste länderna i världen ökar. I vilken

mån WTO påverkar denna utveckling är oklart. Jag

menar att nya förhandlingar om ytterligare

liberaliseringar därför måste vänta till dess att

ordentliga analyser gjorts av hur

ägandekoncentrationer ökat på grund av

marknadsliberaliseringar och hur detta har påverkat

resursfördelningen i världen.

Den grundläggande och seriösa kritik mot WTO som

förs fram såväl från frivilligorganisationer som

från utvecklingsländernas regeringar har noterats.

Kritiken gäller bl.a. avsaknad av politiska, etiska

och sociala mål för WTO, bristande öppenhet och

avsaknad av reellt inflytande för

utvecklingsländerna. Jag anser att det finns många

tecken på att länder som genomgått en snabb

liberalisering också fått ökade inkomstskillnader,

en ohållbar användning av naturresurserna och

tilltagande miljöförstöring. Även om WTO har höjd

levnadsstandard, full sysselsättning och ökad

produktion i samklang med naturen som viktiga mål

finns det i dag inga instrument för att nå dessa

mål. Enligt min mening är det en viktig uppgift för

Sverige att arbeta för att dessa mål kan efterlevas

och att FN:s stadga för mänskliga rättigheter

genomsyrar handels- och investeringsfrågor inom WTO.

Vidare finns det ett grundläggande behov av ökad

öppenhet och delaktighet i WTO. Dagens arbetsformer

där en begränsad krets av länder, nämligen 20-30

länder, träffas i det s.k. Gröna Rummet för att

diskutera, är inte tillfredsställande. Även om inga

formella beslut fattas i dessa sammanhang bidrar

arbetsformen till att dela in WTO:s 140

medlemsländer i ett A- och ett B-lag, där den stora

majoriteten av medlemsländer inte har möjlighet att

fullt ut delta i överläggningarna. Enligt min mening

bör det vara en prioriterad uppgift för Sverige att

arbeta för att arbetsformerna inte diskriminerar

vissa länder och att öppenheten inom WTO ökar, bl.a.

genom direkt dialog med frivilligorganisationer.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har

anförts beträffande WTO-systemet. Därmed tillstyrks

motion 2000/01:N384 (mp) i berörda delar. Övriga

motioner avstyrks i motsvarande delar.

3. Handel, u-länder och jordbruk m.m. (punkt 2)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:N384 yrkande 7 och

avslår motionerna 2000/01:U623 yrkandena 2 och 5 och

2000/01:N328 yrkandena 6 och 9.

Ställningstagande

Jag beklagar att det s.k. Marrakechavtalet om

kompensation till de minst utvecklade länderna ännu

inte efterlevs fullt ut. Marrakechavtalet är

centralt för att ökad frihandel inte skall leda till

ökade klyftor mellan de fattigaste och de rikaste

länderna. De fattigaste länderna har helt enkelt

inte teknisk och administrativ kapacitet för att få

systemet att fungera till sin fördel. Därför bör

vikten framhållas av att Sveriges regering arbetar

för avtalets efterlevnad och inte går med på

ytterligare liberaliseringar till dess att så är

fallet. Mötet i Qatar i november 2001 måste inriktas

på att finna möjligheter att stärka de fattigaste

ländernas situation. Vidare anser jag att EU skall

ta fasta på Uruguayrundans uppmaning till

medlemmarna att minska exportsubventionerna till

jordbruket. EU har världens högsta

exportsubventioner till jordbruket, vilket gör att

unionen via skattsedeln upprätthåller ett system som

är till u-ländernas nackdel.

Frågan om att underlätta för direktinvesteringar i

u-länder genom investeringsavtal som garanterar att

utländska investerare behandlas på samma sätt som

inhemska har åter väckts. Jag anser att denna fråga

inte skall behandlas inom WTO och att Sverige i

stället skall verka för att eventuella förhandlingar

om multilaterala investeringsavtal äger rum inom

ramen för FN. Skälet är att flera utvecklingsländer

och även sektorer inom industriländerna har uttalat

sin tveksamhet till att investeringsfrågor tas upp

inom WTO. På grund av att WTO-förhandlingarna

utmynnar i paketlösningar finns det en överhängande

risk för att utvecklingsländerna tvingas att gå med

på avtal som innebär stora långsiktiga strukturella

förändringar i utbyte mot kortsiktiga tullfördelar.

I den mån investeringsavtal ändå tas upp inom ramen

för WTO bör Sverige verka för att avtalen inkluderar

frågor om miljö och rättvisa för befolkningen i det

land där investeringen äger rum.

Motion 2000/01:N384 (mp) tillstyrks därför i här

berörd del. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

4. Handel och immaterialrätt inom miljö- och

jordbruksområdet (punkt 3)

av Lennart Beijer (v), Ingegerd Saarinen (mp) och

Lennart Värmby (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ218 yrkande 9.

Ställningstagande

Det är en prioriterad fråga för såväl Sverige som EG

att avtalet om handelsrelaterade aspekter av

immaterialrättigheter, TRIPS-avtalet, skall anpassas

till nya tekniska framsteg på dataområdet, bl.a. den

snabba framväxten av Internet och den elektroniska

handeln. Ett väl fungerande internationellt skydd

för immateriella rättigheter blir allt viktigare för

att tekniska innovationer och konstnärliga

prestationer skall kunna skyddas mot andras olovliga

tillgrepp. Allmänt sett instämmer utskottet i

lagutskottets uppfattning att utvecklingen av

biotekniska produkter kräver stora investeringar i

forskning och utveckling och att det

immaterialrättsliga skyddet mot denna bakgrund är av

avgörande betydelse för verksamheten.

Vi ifrågasätter dock att det skall vara möjligt

att ta patent på och äga livsformer. Det är inte

bara den enskilde bondens rättigheter som inskränks

vid patent på t.ex. utsäde; även den biologiska

mångfalden hotas då variationsrika lokalt anpassade

sorter riskerar att slås ut av de stora företagens

enhetliga sorter. När småbönder tvingas skuldsätta

sig och lämna sina gårdar försvinner mångfalden och

deras kulturer för gott.

Konventionen om biologisk mångfald syftar till att

säkra förutsättningarna för en rik biologisk

mångfald på jorden samt till att åstadkomma en

rättvis fördelning av vinster från produkter

framtagna på basis av biologisk mångfald mellan

länder i nord och i syd. Därmed kommer konventionen

om biologisk mångfald på kollisionskurs med TRIPS-

avtalets krav på att kunna ta patent på liv. För

närvarande är det regeringarnas ansvar att se till

att besluten de fattar i FN respektive i WTO inte är

motstridiga. Men i takt med att regeringar byts ut

saknas långsiktiga garantier mot motstridighet. Vi

menar därför att det är av stor vikt att relationen

mellan WTO-avtalen och FN-konventioner och övriga

internationella överenskommelser regleras. För att

garantera en säker livsmedelsförsörjning och ett

bevarande av biologisk mångfald är det - såsom

framhålls i motion 2000/01:MJ218 (v) - angeläget att

konventionen om biologisk mångfald överordnas WTO:s

regler.

Vidare anser vi att frågan om patent på gener från

människor, högre djur och växter, som är resultat av

biotekniska processer, är en etisk fråga och inte en

handelsfråga. Enskilda länder måste därför kunna ha

särregler.

Det sagda innebär att motion 2000/01:MJ218 (v)

tillstyrks i aktuell del.

5. Handel och livsmedelssäkerhet m.m. (punkt 4)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:N384 yrkande 14

och avslår motionerna 2000/01:MJ243 yrkande 12 och

2000/01:N328 yrkandena 19 och 20.

Ställningstagande

Jag anser att livsmedelssäkerhet inte bara skall

ingå inom ramen för WTO-förhandlingar utan också

tillåtas stå i vägen för ökad liberalisering av

jordbrukshandel. Livsmedel är inte en vara vilken

som helst; varje land måste kunna stoppa livsmedel

av tvivelaktig kvalitet för att motverka sjukdomar

bland människor och djur. Jag anser därför att

livsmedelssäkerhet inte är en förhandlingsfråga

(non-trade issue).

Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har

anförts beträffande livsmedelssäkerhet. Därmed

tillstyrks motion 2000/01:N384 (mp) i berörd del.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

6. Handel och miljö respektive handel och

arbetarskydd (punkt 5, motiveringen)

av Barbro Andersson Öhrn, Reynoldh Furustrand,

Nils-Göran Holmqvist, Karl Gustav Abramsson, Anne

Ludvigsson och Christina Pettersson (alla s).

Ställningstagande

Vi är medvetna om att frågan om handel och miljö är

känslig i förhållandet mellan industriländer och

utvecklingsländer och att det föreligger svårigheter

att hitta en balanserad lösning. Därför bör det i

framtida förhandlingar likaväl som hittills vara ett

övergripande svenskt mål att så långt möjligt

undanröja risken för konflikt mellan miljö- och

handelspolitiska beslut. Med den utgångspunkten

förefaller det rimligt att Sverige verkar för att en

allmän liberalisering av handeln kopplas till en

minskad miljöbelastning till förmån för en hållbar

utveckling. Ur miljösynpunkt är ytterligare

liberaliseringar av internationell handel av godo,

eftersom sådana kan bidra till en effektivare

resursanvändning. En förutsättning för denna

positiva effekt är emellertid att handeln åtföljs av

en effektiv miljöpolitik.

Vi inser dock svårigheterna som föreligger att

hantera dessa frågor. Många utvecklingsländer ser de

krav som reses från industriländernas sida

beträffande miljöhänsyn mer som förtäckta

protektionistiska strävanden än som verklig omsorg

om miljövärdena. En viktig uppgift vid framtida

förhandlingar blir därför att undanröja den atmosfär

av misstänksamhet som nu omgärdar detta område.

Ökade allmänna kunskaper i fråga om handelsreglerna

är enligt vår uppfattning positivt.

En fri handel kan vidare bidra till ekonomisk

utveckling och förbättrade sociala villkor för det

berörda landets medborgare. Samarbetet mellan länder

på det handelspolitiska området kan även utgöra en

hävstång för förbättrade arbetsvillkor.

Utvecklingsländernas möjlighet att arbeta sig upp ur

fattigdom till ett större välstånd är en viktig

fråga. Det är emellertid problematiskt att

industriländernas krav på förbättrade arbetsvillkor

även i utvecklingsländerna för med sig att

utvecklingsländerna kan misstänka att kraven i

själva verket är en form av protektionism. Vidare

bör det uppmärksammas att konsumentkraven i

industriländerna kan fungera som ett instrument för

att driva fram bättre arbetsvillkor i de

multinationella företag som har verksamhet i

utvecklingsländerna. Målet bör vara en fri och

rättvis handel med hänsyn till grundläggande ILO-

konventioner.

Vi vill i detta sammanhang uttala vår

tillfredsställelse över den genomförda revisionen av

OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

Riktlinjerna har en uppföljningsmekanism och är

brett geografiskt sanktionerade. Enligt vår mening

betyder revisionen att målen om hållbar ekonomisk,

social och miljömässig utveckling, mänskliga

rättigheter i arbetslivet, konsumentskydd samt

bekämpande av mutor nu har fått en starkare

ställning, vilket innebär steg i rätt riktning.

Med hänvisning till vad som anförts anser vi inte

att det finns behov av något initiativ från

riksdagens sida med anledning av de här aktuella

motionerna.

7. Handel och miljö respektive handel och

arbetarskydd (punkt 5)

av Lennart Beijer och Lennart Värmby (båda v)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 7. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:N329 yrkandena 3-6

och avslår motionerna 2000/01:U217 yrkandena 8, 9

och 12, 2000/01:U512 yrkande 2, 2000/01:N328

yrkandena 12, 17 och 18 och 2000/01:N384 yrkandena 8

och 12.

Ställningstagande

Vi anser att WTO-systemet måste reformeras i en

sådan riktning att handeln tar hänsyn till u-

ländernas behov, till ekologisk hållbarhet och till

grundläggande mänskliga rättigheter. I annat fall

föreligger risken att WTO-systemet bryter samman och

att länderna sluter sig inåt och bygger upp nya

handelshinder. Detta skulle vara mycket olyckligt

eftersom det lämnar utrymme för de rika länderna och

de multinationella företagen att diktera villkoren

på världsmarknaden. Som framhålls i motion

2000/01:N329 (v) är det snarare rättvis än fri

handel som bör eftersträvas.

På miljöområdet anser vi att följande krav bör

ställas. För det första bör WTO skriva in i sina

regler att nationella miljöregler som baseras på

försiktighetsprincipen skall accepteras. För det

andra skall internationella miljöavtal och FN-

konventioner utgöra utgångspunkten för

förhandlingarna inom WTO. För det tredje bör WTO:s

regelsystem stödja miljömärkning av produkter.

När det gäller avtalsrätten, organisationsfriheten

och rätten att vidta stridsåtgärder på

arbetsmarknaden bör WTO-systemet utgå från

grundläggande ILO-konventioner.

Vi föreslår därmed att riksdagen ställer sig bakom

motion 2000/01:N329 (v) i berörda delar.

8. Handel och miljö respektive handel och

arbetarskydd (punkt 5)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 8. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:N384 yrkandena 8

och 12 och avslår motionerna 2000/01:U217 yrkandena

8, 9 och 12, 2000/01:U512 yrkande 2, 2000/01:N328

yrkandena 12, 17 och 18 och 2000/01:N329 yrkandena

3-6.

Ställningstagande

Problematiken att vissa länder kan försöka vinna

konkurrensfördelar genom att ha en obefintlig eller

dålig lagstiftning för miljöskydd och arbetarskydd

har uppmärksammats. Inte minst kan svaga

statsbildningar och demokratier släppa fram en

brutal utsugning av människor och miljö. Barnarbete,

extremt låga löner, förbud mot facklig organisering

m.m. är inte ovanliga företeelser. Jag anser därför

att det finns mycket starka skäl att införa sociala

och miljömässiga minimikrav i WTO-systemet. Det kan

noteras att socialklausuler (minimum/core labour

standards) bl.a. finns i det nordamerikanska NAFTA-

avtalet. Vidare har FN-organet ILO utarbetat förslag

på hur sådana socialklausuler skulle kunna se ut på

global nivå. Det är angeläget att regeringen arbetar

systematiskt och pådrivande för sådana

socialklausuler i WTO-systemet och andra

handelsavtal. Regelsystemet måste utformas från den

utgångspunkten att det är en självklar rättighet att

skydda miljö och hälsa och att det inte får

uppfattas som handelshinder.

Jag menar vidare att miljökostnader måste vara en

del av handeln. Regeringen måste därför arbeta för

gemensamma internationella miljöåtgärder, exempelvis

i form av en gemensam miniminivå för beskattning av

koldioxidutsläpp. Det bör slås fast att

miljötänkandet inte får vara ett andrahandsintresse;

tvärtom måste vårt utnyttjande av naturresurser

underställas vad som är ekologiskt hållbart. Den

ökande tillväxten är i detta avseende problematisk.

Till exempel har en tredjedel av världens biologiska

mångfald försvunnit under de senaste 20 åren,

samtidigt som bruttonationalprodukten under samma

tidsperiod har fördubblats.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom

vad jag har anfört rörande handel och miljö

respektive handel och arbetarskydd. Därmed

tillstyrks motion 2000/01:N384 (mp) i berörda delar.

Övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Handel och miljö respektive handel och

arbetarskydd (punkt 5)

av Lennart Beijer och Lennart Värmby (båda v).

I den händelse att vårt förslag till

ställningstagande i frågan om handel och miljö

respektive handel och arbetarskydd (reservation 7)

avvisas i den förberedande voteringen i kammaren

vill vi deklarera vår avsikt att i den sista

röstningsomgången stödja det alternativ som förordas

av företrädarna för Socialdemokraterna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01

2000/01:U217 av Holger Gustafsson m.fl. (kd)

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

utvecklingsländerna måste få tillträde till den

globala marknaden.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att WTO måste

reformeras.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige inom

ramen för EU bör verka för att en bestämmelse införs

i WTO-avtalet om att internationella miljöregler

inte får underordnas principen om frihandel.

2000/01:U512 av Alf Svensson m.fl. (kd)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inom EU och WTO

verka för en mer generös handelspolitik gentemot u-

länder, i synnerhet vad gäller jordbruksprodukter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inom EU verka

för reformer av WTO syftande till en bättre balans

mellan handelsöverenskommelser och miljö- och

socialpolitiska överenskommelser.

2000/01:U623 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stärkandet av WTO:s

tvistlösningsmekanism.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s

förhandlingsbud inför millenierundan bör vara att

avskaffa industritullarna till i-länderna och anta

en bindande plan för övergången till en fri marknad

för jordbruksprodukter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en liberaliserad

handel med tjänster.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

verka för ett avtal rörande utländska

direktinvesteringar inom ramen för WTO.

2000/01:MJ218 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

9. Riksdagen begär att regeringen skall verka för

att konventionen om biologisk mångfald överordnas

WTO:s regler.

2000/01:MJ243 av Alf Svensson m.fl. (kd)

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om svensk hållning i

WTO-förhandlingarna.

2000/01:N328 av Lennart Daléus m.fl. (c)

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att WTO-regler måste

vara koherenta med ansträngningar inom FN.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa en

mekanism för att systematiskt kunna utvärdera och

följa upp WTO:s avtal.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en ny

världshandelsrunda måste garantera ett

multilateralt, icke-diskriminerande handelssystem

som främjar alla länders integration i världs-

ekonomin.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att handel måste ta

hänsyn till och främja rättvisa, solidaritet,

jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en ökad

samstämmighet inom EU mellan handelspolitiken och

övriga politikområden såsom bistånds-, jordbruks-,

utrikes- och säkerhetspolitiken, migrationspolitiken

etc.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att arbetet i WTO

skall bidra till tillväxt och sysselsättning,

hållbar utveckling, ekonomisk utveckling i fattiga

länder samt demokrati och säkerhet.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inrätta ett

parlamentariskt forum för att öka den folkliga

förankringen av WTO.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

möjligheterna att skapa en NGO-ackreditering hos

WTO.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av klara

regler för hur brott mot gemensamma

miljööverenskommelser skall hanteras inom ramen för

WTO.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

frågeställningen om handel och miljö belyses i den

kommande WTO-rundan.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

driva frågor om livsmedelskvalitet och

livsmedelssäkerhet.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

verka för att EU i WTO-förhandlingarna driver kravet

på ursprungsmärkning av livsmedelsprodukter.

2000/01:N329 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i

internationella forum bör verka för att WTO-systemet

ersätts med förhandlingar som präglas av öppenhet,

transparens och folkligt deltagande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den i

internationella forum bör verka för att

förhandlingar i WTO skall kunna bedrivas på rättvisa

villkor genom att u-länderna ges utredningshjälp

samt personellt och finansiellt förhandlingsstöd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs som att den bör verka

för att WTO i sina regler skall skriva in att man

accepterar nationella miljöregler som baseras på

försiktighetsprincipen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den bör verka

för att internationella miljöavtal och FN-

konventioner skall utgöra utgångspunkter vid

förhandlingar om WTO-systemet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den bör verka

för att miljömärkning av produkter skall stödjas av

WTO:s regelsystem.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den skall verka

för att förhandlingar inom WTO-systemet skall utgå

från grundläggande ILO-konventioner när det gäller

avtalsrätten, stridsrätten och

organisationsfriheten.

2000/01:N335 av Carina Hägg (s)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om insatser mot

korruption.

2000/01:N384 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om handel och

regelsystemet inom WTO.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om WTO efter Seattle.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om politiska och etiska

mål för WTO.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om WTO - på vems

villkor.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om WTO och miljön.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om WTO och FN-

konventioner.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om WTO och

investeringar.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om demokratisering och

öppenhet.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om social- och

miljöklausuler.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om snedvridande och

miljövidriga subventioner.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om WTO och

livsmedelssäkerhet.