Bet. 2000/01:SfU1

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2000/01:SFU01

Anslag inom socialförsäkringsområdet (utgiftsområdena 10, 11 och 12)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

SfU1

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag till anslag m.m.

inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp,

utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom och utgiftsområde 12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn samt motioner som rör anslagen eller

anslutande frågor.

Inom utgiftsområde 10 föreslås inte några lagändringar utan endast

fördelning av medel på de olika anslagen samt att riksdagen skall godkänna de

nya målen för politikområdet Ersättning vid arbetsoförmåga och att de

tidigare målen för utgiftsområdet upphör att gälla.

Inom utgiftsområde 11 föreslås att den undre gränsen om 100 kr, det s.k.

golvet, slopas i bostadstillägget till pensionärer (BTP) och att taket höjs

till 4 500 kr. När det gäller det särskilda bostadstillägget till pensionärer

(SBTP) föreslås en höjning av vad som utgör skälig bostadskostnad till 5 700

kr per månad samt att gränsen för skälig levnadsnivå höjs med 6

procentenheter från 123,4 % till 129,4 % av prisbasbeloppet för den som är

ensamstående och från 102,4 % till 108,4 % av prisbasbeloppet för den som är

gift. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2001. Vidare föreslår

regeringen att kommunerna skall ges fortsatt möjlighet att betala ut

kompletterande bostadstillägg t.o.m. år 2002.

I propositionen föreslås också att riksdagen skall godkänna ett nytt mål

för politikområdet Ekonomisk äldrepolitik samt att det tidigare målet för

utgiftsområdet upphör att gälla.

Inom utgiftsområde 12 föreslås att barnbidraget och det förlängda

barnbidraget höjs med 100 kr per barn och månad fr.o.m. den 1 januari 2001.

För barnbidraget innebär det en höjning till 11 400 kr per år. Det föreslås

vidare att flerbarnstillägget höjs i motsvarande mån eller till 3 048 kr per

år för det tredje barnet, till 9 120 kr per år för det fjärde barnet och till

11 400 kr per år för det femte och varje ytterligare barn.

I propositionen föreslås också en höjning av adoptionsbidraget till 40 000

kr per adoption fr.o.m. den 1 januari 2001. Vidare föreslås att

underhållsstöd skall lämnas fr.o.m. månaden efter den månad föräldrarna

flyttat isär eller rätt till stöd annars inträtt, dock inte för längre tid

tillbaka än en månad före ansökningsmånaden.

I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna ett nytt mål för

politikområdet Ekonomisk familjepolitik samt att det tidigare målet för

utgiftsområdet upphör att gälla.

Vad gäller Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten föreslår

regeringen ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

socialförsäkringslagen (1999:799), lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension, lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift och

socialförsäkringsregisterlagen (1997:934). Ändringarna är en följd av att

vissa nya begrepp inom det arbetsmarknadspolitiska området har införts.

Utskottet tillstyrker lagförslagen liksom förslagen till medelsfördelning

inom utgiftsområdena 10, 11 och 12.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

M-, kd-, c- och fp-ledamöterna har i särskilda yttranden redovisat sina

respektive partiers budgetförslag.

I ärendet finns 53 reservationer och 10 särskilda yttranden.

Som bilagor till betänkandet finns utskrifter från två offentliga

utfrågningar som utskottet hållit med Kommittén Välfärdsbokslut respektive

Sjukförsäkringsutredningen.

Propositionen

Regeringen (Socialdepartementet ) har i proposition 2000/01:1

Budgetpropositionen för 2001 volym 6 föreslagit riksdagen att

under utgiftsområde 10

dels godkänna de föreslagna målen för politikområdet Ersättning vid arbets-

oförmåga (avsnitt 2.3) samt att de tidigare målen inom utgiftsområdet upphör

att gälla (avsnitt 2.6),

dels bemyndiga regeringen att under 2001, i fråga om ramanslaget 19:7

Riksförsäkringsverket ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

åtaganden innebär utgifter på högst 9 000 000 kronor efter 2001,

dels för budgetåret 2001 anvisa anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp enligt uppställning i bilaga,

under utgiftsområde 11

dels godkänna det föreslagna målet för politikområdet Ekonomisk äldrepolitik

(avsnitt 3.3) samt att det tidigare målet för utgiftsområdet (avsnitt 3.6)

upphör att gälla,

dels anta regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,

2. lag om ändring i lagen (2000:000) om ändring i lagen (1994:308) om

bostadstillägg till pensionärer,

dels för budgetåret 2001 anvisa anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk

trygghet vid ålderdom enligt uppställning i bilaga,

under utgiftsområde 12

dels godkänna målet för politikområdet Ekonomisk familjepolitik (avsnitt 4.3)

samt att det tidigare godkända målet för utgiftsområdet upphör att gälla,

dels anta regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. lag om ändring i lagen (1999:1368) om ändring i lagen (1947:529) om

allmänna barnbidrag,

3. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

4. lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd,

5. lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag till adoption av utländska

barn,

dels för budgetåret 2001 anvisa anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk

trygghet för familjer och barn enligt uppställning i tabell,

ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten

anta regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1999:1366) om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1999:1397) om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. lag om ändring i lagen (1999:1414) om ändring i socialförsäkringslagen

(1999:799),

5. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799),

6. lag om ändring i lagen (1999:1409) om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension,

7. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

8. lag om ändring i lagen (1999:1411) om ändring i lagen (1998:676) om

statlig ålderspensionsavgift,

9. lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift,

10. lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen (1997:934).

Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1998

1998/99:Sf234 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beredningen

måste resultera i en ändring av arbetsskadeförsäkringen som innebär att

kvinnors arbetsskador inte missgynnas.

1998/99:Sf244 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida

arbetsskadeförsäkringen.

1998/99:Sf282 av Lena Sandlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsskadeförsäkringen.

1998/99:Ub453 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

arbetsskadeförsäkring som även omfattar studenter.

1998/99:A292 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsskadebegreppet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsskadestatistiken och förbättrad redovisning.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1999

1999/2000:Sf212 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den framtida arbetsskadeförsäkringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning av arbetsskadade som anses ha restarbetsförmåga.

1999/2000:Sf217 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

arbetsskadeförsäkringen.

1999/2000:Sf220 av Britt-Marie Lindkvist och Hillevi Larsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om arbetsskadeförsäkringen.

1999/2000:Sf248 av Maria Larsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att

förkorta de långa handläggningstiderna vid arbetsskadeförsäkringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bristen på homogen tillämpning av arbetsskadeförsäkringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om livränta under sjukbidragstiden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda konsekvenserna av att privatisera

arbetsskadeförsäkringen.

1999/2000:Sf249 av Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en ny arbetsskadelagstiftning.

1999/2000:Sf250 av Kristina Zakrisson och Monica Öhman (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

arbetsskadeförsäkringen.

1999/2000:Sf256 av Fanny Rizell och Ragnwi Marcelind (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

sjukvård utomlands.

1999/2000:Sf267 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny

könsneutral arbetsskadeförsäkring.

1999/2000:Sf268 av Margareta Sandgren (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

arbetsskadeförsäkringen.

1999/2000:Sf272 av Caroline Hagström (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en

översyn av arbetsskadelagen så att det försäkringssystem som råder gäller

alla arbetsgrupper, även dem som arbetar med djur.

1999/2000:Sf276 av Rinaldo Karlsson och Carin Lundberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

konsekvenserna vid arbetsskada.

1999/2000:Sf280 av Lilian Virgin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en

förändring av arbetsskadeförsäkringen.

1999/2000:Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behov av tidsgräns inom vilken försäkringskassan skall ha prövat

anmäld arbetsskada,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försäkrades rätt att träffa försäkringsläkaren,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ärenden som rör arbetsskador regelmässigt skall skickas till

yrkesmedicinska specialister på området.

1999/2000:A219 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jämställd arbetsskadeförsäkring.

1999/2000:Bo513 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att klassa elöverkänslighet som arbetsskada.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 2000

2000/01:Sf201 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om samordning av resurser för rehabilitering.

2000/01:Sf202 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om änkepensionerna.

2000/01:Sf203 av Stefan Hagfeldt (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om återställande av änkepensionen.

2000/01:Sf204 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Henrik S Järrel (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att ändra

berörd lagstiftning så att avlämnande av delårsrapport för allmän

försäkringskassa förenklas.

2000/01:Sf205 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om behovet av att pension skall utgå oberoende av

civilstånd.

2000/01:Sf206 av Henrik Westman (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som slår

fast att gifta pensionärer eller motsvarande skall betraktas som enskilda

individer i det statliga pensionssystemet i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2000/01:Sf208 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om rättvisa åt änkorna.

2000/01:Sf209 av Inger Lundberg (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om marginaleffekter till följd av återbetalning av underhållsstöd för

normalinkomsttagare som är underhållsskyldiga för flera barn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om föräldrars och barns materiella ekonomiska förhållanden.

2000/01:Sf210 av Mikael Oscarsson (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att tillsätta en utredning med uppgift att utvärdera

reglerna för den nuvarande föräldrapenningen.

2000/01:Sf211 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att återställa änkepensionerna.

2000/01:Sf212 av Lilian Virgin m.fl. (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en översyn av de regler som tillämpas när

löneökning inträffar under sjukperiod.

2000/01:Sf213 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen beslutar att änkepensionens övergångsregler skall

återställas till vad som gällde före den 1 april 1997 fr.o.m. den 1 januari

2001.

2000/01:Sf215 av Stefan Attefall (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av förenkling av reglerna för sjukpenning-

respektive föräldrapenninggrundande inkomst.

2000/01:Sf216 av Maria Larsson (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att jämställa ägaren av aktiebolag med ägaren i andra

bolagsformer vad gäller rätten till sjukförsäkring.

2000/01:Sf217 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med

uppgift att belysa konsekvenserna av att ta bort regeln i

föräldraförsäkringen om att föräldrapenningförmåner enbart utges för vård av

barn som är bosatta i Sverige.

2000/01:Sf218 av Lena Sandlin-Hedman och Carina Moberg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av kriterierna för

bedömning vid ansökan om havandeskapspenning.

2000/01:Sf219 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en översyn av reglerna för

handikappersättning efter 65 års ålder.

2000/01:Sf220 av Tuve Skånberg och Fanny Rizell (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av lagen, så att föräldrapenning utgår vare sig

behandling sker vid öppenvårdsavdelning i kommunens eller landstingets regi.

2000/01:Sf221 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en

uppföljning görs av hur föräldraförsäkringen styr konstruktionen av vem av

föräldrarna som väljer att ta ut försäkringen.

2000/01:Sf222 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen begär att regeringen utfärdar

tilläggsdirektiv till utredningen om sjukförsäkring enligt vad i motionen

anförs om tillsyn av försäkringsläkarnas arbete.

2000/01:Sf223 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ta bort möjligheten att växla in livränta mot

kapitalbelopp.

2000/01:Sf224 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utredning som redovisar förslag om ett sjuklönesystem

med restitutionsförfarande för företag med högst tio anställda.

2000/01:Sf225 av Kenneth Lantz (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om

hur försäkringskassans kunskap om sjukdomar och arbetsskador kan komma till

nytta i förebyggande arbete.

2000/01:Sf226 av Kenneth Lantz (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om risken att ersättningen minskar vid övergång från

aktivitetsersättning till sjukersättning.

2000/01:Sf227 av Tuve Skånberg och Annelie Enochson (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stödja flerbarnsidealet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om resurser till barnfamiljerna genom bostadsbidrag, barnbidrag och

vårdnadsbidrag.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att låta konsekvenspröva varje beslut som regering och riksdag tar,

för att se hur det gagnar och påverkar familjen.

2000/01:Sf228 av Tuve Skånberg (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vårdnadsbidrag/barnkonto.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ändra de befintliga regler som innebär att människor förlorar

ekonomiskt på att gifta sig eller vinner på att skilja sig.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att bekräfta policyn som kom till uttryck i proposition 1973:32 om

äktenskaps ingående och upplösning att man i framtiden vid utformningen av

regler om skatter och sociala förmåner skall undvika att ge regler ett sådant

innehåll att människor förlorar på att gifta sig eller vinner på att skilja

sig.

2000/01:Sf230 av Per-Richard Molén (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om en

utebliven pension till 1,3 miljoner pensionärer i enlighet med vad som anförs

i motionen.

2000/01:Sf231 av Kent Olsson (m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inkomstprövningen av folkpensionsdelen i änkepensionerna

avskaffas och att nivåerna i denna pension återställs till vad som gällde

före den 1 april 1997.

2000/01:Sf233 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om garantinivån i föräldraförsäkringen.

2000/01:Sf234 av Lena Sandlin-Hedman och Ingemar Josefsson (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om en obligatorisk

rehabiliteringsförsäkring.

2000/01:Sf235 av Birgitta Sellén och Viviann Gerdin (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att det bör inrättas en

försäkringsombudsman som kan hjälpa personer som anser sig orättvist

behandlade.

2000/01:Sf236 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att myndigheternas insatser bör samordnas och den enskilde få en

handläggare att hålla kontakt med, oberoende av vilken sektor som är den

huvudsakliga finansiären.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att arbetsgivarinträdet bör förlängas till två månader inom den

offentliga sektorn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att individen skall ges ett ökat inflytande i

rehabiliteringsprocessen och bör få en individuell behandlingsplan genom

lagfästa rättigheter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att växla passivt stöd mot rehabiliteringsersättning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förlänga möjlighet till rehabiliteringsersättning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förtidspensionssystemet bör omformas till en ersättning för

trygghet och aktivitet.

2000/01:Sf238 av Olle Lindström (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att änkepensionens övergångsregler återställs och att

förlorade änkepensioner återbetalas.

2000/01:Sf239 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om arbetstagare som har flera arbetsgivare och som

därmed riskerar att drabbas av flera karensdagar vid en och samma sjukperiod.

2000/01:Sf240 av Margit Gennser m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kritiken mot det nuvarande underhållsstödet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utgångspunkter för att stödja barn med särlevande föräldrar.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till hur det

nuvarande underhållssystemet skall kunna ersättas av ett ensamståendestöd, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:Sf241 av Rigmor Stenmark (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kostnaderna för adoptioner.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bistånd.

2000/01:Sf242 av Hans Hoff m.fl. (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om värdesäkring av arbetsskadelivräntan.

2000/01:Sf243 av Britt-Marie Lindkvist och Christina Nenes (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av

trygghetssystemen.

2000/01:Sf244 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att särskilt uppmärksamma gruppen äldre

långtidsarbetslösa när reglerna för det nya förtidspensionssystemet utformas.

2000/01:Sf246 av Inga Berggren och Anna Åkerhielm (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om vikten av att människor oavsett

boendeform behandlas lika vid beräkning av bostadskostnaderna för beräkning

av BTP.

2000/01:Sf247 av Sofia Jonsson (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ökad samordning och individuellt inflytande för

rehabilitering.

2000/01:Sf249 av Inger Strömbom m.fl. (kd, m, c, fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att minska företagens kostnader för sjuklön.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att genomföra förslaget om ett högkostnadsskydd mot

sjuklönekostnader.

2000/01:Sf250 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om översyn av välfärdssystemen.

2000/01:Sf251 av Anita Sidén och Anne-Katrine Dunker (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att återställa änkepensionen.

2000/01:Sf252 av Gustaf von Essen (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till

ändring av 3 kap. 8 § AFL så att den fördjupade bedömningen görs senast från

den 60:e dagen efter sjukanmälan i enlighet med vad som i motionen anförs.

2000/01:Sf253 av Gustaf von Essen (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ändring av lagen om allmän försäkring (AFL).

2000/01:Sf254 av Helena Bargholtz (fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av nya lagbestämmelser till skydd för personer som

hamnar vid sidan av de sociala skyddsnätet.

2000/01:Sf255 av Cristina Husmark Pehrsson och Barbro Feltzing (m, mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vikten av att låta utreda möjligheten för

småföretag att särskilt uppmärksammas och kompenseras vad gäller

sjukförsäkringsavgiften i enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:Sf256 av Kerstin Kristiansson Karlstedt m.fl. (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om översyn av nuvarande regler i

arbetsskadeförsäkringen.

2000/01:Sf257 av Margit Gennser m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till

sådan ändring att försäkringskassan får det finansiella ansvaret för

rehabiliteringsutredningar och rehabilitering.

2000/01:Sf258 av Margit Gennser m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till

sådan ändring i sjukförsäkringen att egenföretagare får en inkomsttrygghet

som är likvärdig den som gäller för löntagare.

2000/01:Sf259 av Margit Gennser m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att behålla nuvarande bevisregler i

arbetsskadeförsäkringen.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om hur

arbetsskadeförsäkringen kan brytas ut ur statsbudgen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om hur

arbetsgivaravgifterna kan anpassas efter antalet skadefall.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om hur

arbetsskadeförsäkringen kan privatiseras.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ersättning vid arbetsskada.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av statlig reglering av en privat arbetsskadeförsäkring.

2000/01:Sf260 av Amanda Agestav och Magnus Jacobsson (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om en höjning av garantibeloppet i

föräldraförsäkringen.

2000/01:Sf261 av Lars Tobisson (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen begär att regeringen tillsätter en brett

sammansatt utredning med uppgift att analysera de problem som följer av en

åldrande befolkning och föreslår ändringar i transfererings- och

socialförsäkringssystemen i syfte att öka arbetskraftsutbudet, främst genom

att motverka tendensen till sjunkande faktisk pensionsålder.

2000/01:Sf262 av Christina Nenes och Nils-Erik Söderqvist (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om arbetsskadeförsäkringen.

2000/01:Sf263 av Christina Nenes och Nils-Erik Söderqvist (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om behovet av översyn rörande

beräkningsgrunderna för SGI.

2000/01:Sf264 av Lena Sandlin-Hedman och Laila Bäck (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om förtidspensionssystemet.

2000/01:Sf265 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att återgå till icke inkomstprövad änkepension i

folkpensionen.

2. Riksdagen beslutar att förlänga omställningspensionen till tolv månader.

3. Riksdagen beslutar om en höjning av pensionstillskottet med 200 kr/månad

åren 2001 och 2002.

4. Riksdagen beslutar att fritidshus inte skall medräknas i underlaget för

inkomstprövat bostadstillägg för pensionärer.

5. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

enligt uppställning i motionen.

2000/01:Sf266 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om

att avskaffa inkomstprövningen av änkepensionen.

2000/01:Sf267 av Christer Skoog m.fl. (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att regeln om beräkning av underhållsstöd

utvärderas.

2000/01:Sf268 av Alf Eriksson (s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om unga sjukpensionärer.

2000/01:Sf269 av Lars Ångström m.fl. (mp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att se över lagstiftningen så att Läkare utan gränser samt

andra organisationer som eventuellt inte omfattas av det svenska

sjukförsäkringssystemet får samma sociala försäkringsskydd som volontärer

från andra svenska organisationer.

2000/01:Sf271 av tredje vice talman Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar om ny rehabiliteringsorganisation från den 1 juli

2001, i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till det nödvändiga

lagstiftningsarbetet, i enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en organisationskommitté med

ansvar för genomförandet, i enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:Sf272 av Lena Sandlin-Hedman och Ingemar Josefsson (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen begär hos regeringen en

utvärdering av sjuklöneperioden i sjukförsäkringen.

2000/01:Sf273 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nätverksstöd för ensamstående föräldrar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att uppvärdera föräldrarollen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om mer tid för barnen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om subsidiaritetsprincipen som utgångspunkt för familjepolitiken.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att begreppet barnomsorg även innefattar föräldrarnas omsorg i det

egna hemmet.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att uppvärdera hemarbete.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en familjepolitisk reform.

19. Riksdagen beslutar att höja garantibeloppet i föräldraförsäkringen i

enlighet med vad som anförs i motionen.

20. Riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande inkomsten skall

beräknas på ett genomsnitt av de senaste två årens inkomster i enlighet med

vad som anförs i motionen.

21. Riksdagen beslutar att skattepliktiga förmåner samt semesterersättning

skall vara SGI-grundande.

22. Riksdagen beslutar införa ett barnomsorgskonto som omfattar alla barn i

enlighet med vad som anförs i motionen.

24. Riksdagen beslutar om ändring av regler för barnbidrag i enlighet med

vad som anförs i motionen.

26. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av

grundavdraget i underhållsstödet.

27. Riksdagen beslutar införa vårdbidrag för barn till biståndsarbetare i

enlighet med vad som anförs i motionen.

28. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och

barn enligt uppställning i motionen.

2000/01:Sf274 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att föräldraförsäkringen förlängs till 15 månader under nästa

mandatperiod.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

föräldrapenningen skall kunna tas ut upp tills barnet är tolv år.

4. Riksdagen beslutar att de tio s.k. pappadagarna skall kunna överlåtas på

annan person.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tillsätta en låginkomstutredning ur ett barnperspektiv.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

socialförsäkringslagstiftningen anpassas även efter homosexuella

familjeförhållanden.

2000/01:Sf275 av Birgitta Ahlqvist och Kristina Zakrisson (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om anhörig vid teckenspråksutbildning.

2000/01:Sf276 av Margit Gennser m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vår kritik av rehabiliteringsutredningens förslag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om våra utgångspunkter för en reform av den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen.

3. Riksdagen beslutar att försäkringskassan får det finansiella ansvaret

för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

4. Riksdagen beslutar att ersättningen vid rehabilitering skall vara 75 %

av den sjukpenninggrundande inkomsten, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

5. Riksdagen beslutar att rehabilitering skall omfattas av två karensdagar

i enlighet med vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vem som skall omfattas av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vårt förslag till reformprocess för den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen.

2000/01:Sf277 av Birgitta Ahlqvist och Lars U Granberg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs angående möjligheten till arbete för

funktionshindrade.

2000/01:Sf278 av Catherine Persson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av ökad samverkan mellan olika huvudmän.

2000/01:Sf279 av Birgitta Ahlqvist och Lars U Granberg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om översyn av lagstiftningen vad avser

registrering av diagnoser på data.

2000/01:Sf280 av Anne Ludvigsson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ensamstående föräldrars situation.

2000/01:Sf281 av Eskil Erlandsson och Åsa Torstensson (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening att möjligheterna att erhålla arbetsrehabiliteringshjälpmedel

skall omfatta alla.

2000/01:Sf282 av Birgitta Carlsson (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till

regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid

ålderdom enligt uppställning i motionen.

2000/01:Sf283 av Maud Ekendahl (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av medicinskt sakkunniga i fibromyalgi i de

allmänna förvaltningsdomstolarna och inom försäkringskassan.

2000/01:Sf286 av Margit Gennser m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att socialförsäkringssystemen och deras utveckling skall ligga kvar

på nationell nivå och inte överföras till EU-nivå.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förändringar av socialförsäkringssystemen liksom beskattningen

måste behandlas som långsiktiga investeringsprojekt, vilket innebär att en

tidsförskjutning mellan intäkts- och kostnadsströmmar måste beaktas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att socialförsäkringssystem måste vara så utformade att de främjar

den enskildes ansvar för arbetsvilja och arbetsgivarens ansvar för en bra

arbetsmiljö och omsorg om sin personal samt att sambanden mellan kostnader

och förmåner är synliga.

4. Riksdagen begär att regeringen ger Sjukförsäkringsutredningen

tilläggsdirektiv om ett konkretare och bättre definierat sjukdomsbegrepp i

sjukförsäkringslagstiftningen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skiljelinjen mellan vad som skall täckas av sjukförsäkringen

respektive arbetslöshetsförsäkringen görs klarare så att sjukförsäkringens

tillämpning blir likvärdig oberoende av var den sjuke bor.

6. Riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) skall

beräknas på ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomst samt att SGI

skall räknas upp med basbeloppet som grund enligt förslaget i utredningen

Förmån efter inkomst (SOU 1997:85).

7. Riksdagen beslutar att ersättningen vid sjukdom skall vara 75 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten (SGI).

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att beräkningen av ersättningstaket inom sjukförsäkringen

inkomstindexeras på samma sätt som sker i det reformerade pensionssystemet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den sjukförsäkringsavgift som tas ut ovanför ersättningstaket

bör tas bort vid en grundläggande reform av sjukförsäkringen.

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om införandet av en

andra karensdag i sjukförsäkringen som skall infalla den åttonde sjukdagen, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om begränsning av

sjukpenningtiden till ett år med kompletterande övergångsregler som klart

anger att svåra fall av medicinsk rehabilitering som kräver längre tid än ett

år skall vara berättigade till ersättning under längre tid och att

övergångsvis samma skall gälla för patienter som varit utsatta för förödande

passiva sjukskrivningsperioder.

12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring

att läkarna och även annan nyckelpersonal ges en bättre försäkringsmässig

utbildning, i enlighet med vad som anförs i motionen.

13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring om

åtgärder för att minska den kommunala sektorns (kommuner och landstings)

överkostnader inom sjukpenningförsäkringen, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att sjukvårdsköer och andra brister inom sjukvården inte kan rättas

till om inte de stora skattefinansierade vårdmonopolen bryts upp.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att även socialförsäkringssystem bör så långt möjligt få en

försäkringsmässig utformning.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det finansiella målet för förändringarna inom sjukförsäkringen

skall vara att kostnaderna för försäkringen minskar till 1997 års nivå.

2000/01:Sf287 av Kerstin-Maria Stalin (mp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att

förfina statistiken hos Riksförsäkringsverket.

2000/01:Sf288 av Annika Nilsson och Kent Härstedt (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som i motionen anförs om reglerna för sjukpenninggrundande

inomst och utlandspraktik.

2000/01:Sf290 av Birgitta Carlsson och Eskil Erlandsson (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att sprida utbetalningsdagar av statliga

ersättningar över hela månaden.

2000/01:Sf291 av Marina Pettersson och Ann-Kristine Johansson (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förenkling av

socialförsäkringens regelverk gällande föräldraförsäkringen.

2000/01:Sf292 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en socialförsäkringsreform.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om principerna för socialförsäkringarna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att motverka fusk och överutnyttjande av socialförsäkringarna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en blocköverskridande överenskommelse om

socialförsäkringarna.

5. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp enligt uppställning i motionen.

2000/01:Sf293 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen anvisar med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt uppställning i motionen.

2000/01:Sf294 av tredje vice talman Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om FINSAM-verksamhet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att få med arbetsförmedlingen i SOCSAM-försöken.

3. Riksdagen beslutar införa en andra karensdag i sjukförsäkringen med

bibehållet högkostnadsskydd.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av regeländringar i karenssystemet.

5. Riksdagen beslutar om en ny beräkningsgrund för SGI i enlighet med vad i

motionen anförs.

6. Riksdagen beslutar införa en ny modell för trafikförsäkringslagen i

enlighet med vad i motionen anförs.

7. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp enligt uppställning i motionen.

2000/01:Sf296 av Martin Nilsson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om möjligheten till ett mer flexibelt uttag av dagar i

föräldraförsäkringen.

2000/01:Sf297 av Kerstin-Maria Stalin (mp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om

införandet av medborgarlön enligt vad som anförs i motionen.

2000/01:Sf298 av Margit Gennser m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att folkpensionerna skall beräknas på 102 % av

basbeloppet under perioden 2001-2006 för dem som var folkpensionärer under

perioden 1993-1998, i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen beslutar att änkepensionens övergångsregler skall återställas

till vad som gällde före den 1 april 1997, fr.o.m. den 1 januari 2001, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag att ändra bostadstillägget för

pensionärer, i enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen beslutar höja den skäliga levnadsnivån i det särskilda

bostadstillägget för pensionärer med tolv procentenheter till 135,4 % av

prisbasbeloppet för ensamstående och till 114,4 % för gifta.

5. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 11 politikområde 20:1

Ålderspensioner för år 2001 400 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

eller således 10 597 000 000 kr.

6. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 11 politikområde 20:2

Efterlevandepensioner 550 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller

således 13 691 000 000 kr.

7. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 11 politikområde 20:3

Bostadstillägg för pensionärer för år 2001 9 759 000 000 kr.

2000/01:Sf299 av Margit Gennser m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag på hur

sjukskrivningarna på grund av trafikolyckor kan överföras från den allmänna

sjukförsäkringen till den obligatoriska trafikskadeförsäkringen, i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen anvisar till politikområde 19:1 Sjukpenning och rehabilitering

27 385 000 000 kr.

3. Riksdagen anvisar till politikområde 19:2 Förtidspensioner för år 2001

48 696 000 000 kr.

4. Riksdagen anvisar till politikområde 19:4 Arbetsskadeersättningar för år

2001 6 609 000 000 kr.

5. Riksdagen anvisar till politikområde 19:8 Allmänna försäkringskassor för

år 2001 1 000 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 6 049

000 000 kr.

2000/01:Sf300 av Margit Gennser m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen avslår regeringens förslag att höja barnbidragen från den

1 januari 2001, i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen beslutar att sänka ersättningsnivån i föräldraförsäkringen

till 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, i enlighet med vad som

anförs i motionen.

3. Riksdagen beslutar att höja garantibeloppet i föräldraförsäkringen till

120 kr per dag, i enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring så att

mödrar som är ensamstående vid barnets födelse kan överlåta de särskilda

"pappadagarna" i föräldraförsäkringen på någon annan än pappan, i enlighet

med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen beslutar föra över havandeskapspenningen till utgiftsområde 10

politikområde 19:1 Sjukpenning och rehabilitering, i enlighet med vad som

anförs i motionen.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring så att

bidraget till kostnader för internationella adoptioner höjs till 50 % av

kostnaden enligt en schablon för varifrån barnet adopteras, dock högst 55 000

kr per barn, i enlighet med vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 12 politikområde 21:1 Allmänna

barnbidrag för år 2001 18 714 000 000 kr.

8. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 12 politikområde 21:2

Föräldraförsäkringen för år 2001 16 992 879 000 kr.

9. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 12 politikområde 21:3

Underhållsstöd för år 2001 2 004 500 000 kr.

10. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 12 politikområde 21:4 Bidrag till

kostnader för internationella adoptioner för år 2001 8 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslår eller således 48 000 000 kr.

2000/01:Sf301 av Inga Berggren och Ola Karlsson (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som i motionen anförs om behovet av att utforma en ny

försäkring för arbetsskador vilken i första hand hanteras av

försäkringsbolagen.

2000/01:Sf302 av Nalin Pekgul (s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förändrade regler med maximal gräns för läkares möjligheter att

sjukskriva.

2000/01:Sf303 av Eva Arvidsson och Nikos Papadopoulos (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om äldre personer som saknar pensionsrätt.

2000/01:Sf304 av Christina Nenes och Nils-Erik Söderqvist (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att garantibeloppet bör ses över.

2000/01:Sf305 av Lars U Granberg (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om föräldraförsäkringen.

2000/01:Sf306 av Lars U Granberg (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om hur rättssäkerheten bör stärkas i samband med en bedömning

av vårdbidrag.

2000/01:Sf307 av Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om förändring av närståendepenning.

2000/01:Sf308 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om inrättande av ett obeskattat barnkonto för förskolebarn.

3. Riksdagen begär hos regeringen förslag om en höjd ersättningsnivå för

pappa/mammamånaden i enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen begär hos regeringen förslag om ett höjt garantibelopp i

föräldraförsäkringen i enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om införande av en överlåtelsemöjlighet av föräldrapenning och

tillfällig föräldrapenning i enlighet med Tjänstebeskattningsutredningens

förslag.

6. Riksdagen begär hos regeringen förslag om att avskaffa de s.k.

garantidagarna i föräldraförsäkringen.

11. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och

barn enligt uppställning i motionen.

2000/01:Sf309 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om behovet

av och tillsättande av en utredning för en total översyn av hela

socialförsäkringssystemet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om

principerna för en välfärdsreform.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om behovet

av en samordnad trygghetsförsäkring.

2000/01:Sf310 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp enligt uppställning i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att av anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering skall

3 300 000 000 kr används till rehabiliteringsersättning och

rehabiliteringsstöd, och i motsvarande grad skall sjukpenningen minskas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att till anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering skall

500 000 000 kr avsättas för finansiell samordning (eller motsvarande) och för

rehabiliteringsutredningar m.m.

2000/01:Sf611 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om invandrade pensionärers socialbidragsberoende på grund av låg

pension.

2000/01:A225 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om rehabiliteringen och rehabiliteringsförsäkring.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att FINSAM-regler skall få tillämpas i hela riket.

2000/01:A244 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behoven av att skapa trygghet i förändringen.

2000/01:A277 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tillgång till snabba insatser med rehabilitering vid

arbetsrelaterad ohälsa.

2000/01:A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om invandrarkvinnors pension.

15. Riksdagen begär att regeringen utreder kostnaderna för sjukfrånvaron

utifrån ett genusperspektiv.

16. Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten av att införa

arbetsskadepenning i någon form.

17. Riksdagen begär att regeringen utreder arbetsskador ur ett genusper-

spektiv.

18. Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om ersättningar till

funktionshindrade ur ett genusperspektiv.

33. Riksdagen begär att regeringen enligt vad som framförs i motionen

tillsätter en utredning kring föräldraledighet och sjukt barn.

2000/01:A809 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en höjning av ersättningsnivån i föräldraförsäkringen.

2000/01:A811 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om arbetsskadeförsäkringen.

2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en höjd ersättning i mamma- och pappamånaden.

2000/01:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om höjt pensionstillskott med 3 000 kr.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett familjepolitiskt paket från år 2002.

2000/01:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

16. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001 anslagen under (utgiftsområde 8

Invandrare och flyktingar,) utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom

och handikapp, utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom samt

utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt uppställning

i motionen.

24. Riksdagen begär hos regeringen förslag till lagändring så att

sjukförsäkringens kostnader för trafikolyckor förs över från sjukförsäkringen

till trafikförsäkringen.

2000/01:Kr230 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om konstnärerna och socialförsäkringssystemet.

2000/01:Kr701 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

28. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om hur pensions-

och sjukförsäkring långsiktigt kan utvecklas till att omfatta också

konstnärer.

2000/01:L406 av Sten Tolgfors (m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om adoptionskostnadsbidragets storlek.

2000/01:MJ843 av Rolf Olsson m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att klassa elöverkänslighet som arbetsskada.

2000/01:N267 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en förbättrad utformning av socialförsäkringssystemet för

småföretagen.

2000/01:N323 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om rättvisa regler i socialförsäkringarna.

2000/01:So255 av Karin Pilsäter (fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förändring av den s.k. två och ett halvt års-regeln.

2000/01:So304 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om principer för valfrihet, flexibilitet och rättvisa i

familjepolitiken.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökat jämställdhetsarbete.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om inriktningen för att förbättra barnfamiljernas ekonomi.

2000/01:So354 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ingen under 30 år skall förtidspensioneras.

2000/01:So358 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stärka familjens ställning och ökat självbestämmande för livs-

kvaliteten.

2000/01:So360 av Rigmor Stenmark (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om handläggning och ekonomiska medel hos försäkringskassorna.

2000/01:So364 av Margit Gennser m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att RFV och försäkringskassorna skall ta initiativ tillsammans med

Svenska Läkaresällskapet för att på frivillig väg främja utvecklingen och

tillämpningen av goda sjukskrivningsnormer.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ett försäkringsmedicinskt centrum skall skapas i anslutning

till lämpligt universitet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kvalifikationskraven för försäkringsläkarna skall utredas samt

att nationellt tillämpade kriterier vid nyanställning av försäkringsläkare

skall tillämpas.

2000/01:So452 av Margareta Viklund och Ulla-Britt Hagström (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att undersöka varför kvinnorna inom den offentliga sektorn har

högre sjukfrånvaro än dem med liknande arbetsuppgifter, som är anställda i

privata företag.

2000/01:So454 av Christina Axelsson och Yilmaz Kerimo (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att vårdbidraget skall följa barnet om föräldrarna separerar.

2000/01:So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om änkepensionerna.

2000/01:So457 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en handlingsplan

för att åtgärda de ensamstående föräldrarnas situation.

2000/01:So538 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

15. Riksdagen begär förslag från regeringen om åtgärder mot

förtidspensionering av unga funktionshindrade i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2000/01:So539 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en handlingsplan

för att höja den faktiska pensionsåldern.

2000/01:So540 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om rehabilitering av hörselskadade.

2000/01:So541 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär förslag av regeringen om att förlänga rätten till

närståendepenning och den därtill kopplade rätten till ledighet från

nuvarande 60 dagar till 120 dagar.

5. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 10 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering m.m. för budgetåret 2000 50 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit eller således 38 475 miljoner kronor.

2000/01:So544 av Viviann Gerdin och Gunnel Wallin (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att sakkunniga om sjukdomen fibromyalgi skall finnas att tillgå

inom försäkringskassan och vid rättsärenden som behandlas inom länsrätten och

kammarrätten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av anpassade rehabiliteringsåtgärder för kroniskt sjuka.

2000/01:So545 av Lena Ek m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att stärka de äldre kvinnornas ekonomi genom en rejäl

höjning av pensionstillskottet.

2000/01:So548 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om FINSAM och liknande samarbete.

2000/01:Ub243 av Mikael Oscarsson (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att återinföra vårdnadsbidraget.

Utskottet

Socialförsäkringarna

Allmänna principer för socialförsäkringarna

Nuvarande ordning

Den allmänna försäkringen har länge haft den centrala platsen i det svenska

socialförsäkringssystemet. Här ingår bl.a. sjukförsäkringen och

föräldraförsäkringen samt folkpensioneringen och tilläggspensionen (ATP).

Från folkpensioneringen och ATP utges förmåner i form av förtidspension,

ålderspension och efterlevandeförmåner. Ålderspensionssystemet har nyligen

reformerats med omfattande övergångsregler. Enligt de helt reformerade

reglerna kommer inkomstgrundad ålderspension att vara avgiftsdefinierad och

grundas på de sammanlagda förvärvsinkomsterna under livet. Grundskyddet

utgörs av garantipension. Till pensionerna finns tilläggsförmåner. En annan

allmän försäkring är arbetsskadeförsäkringen. Förmånerna i dessa

försäkringssystem grundas på inkomster upp till högst 7,5 prisbasbelopp eller

förhöjda prisbasbelopp.

Socialförsäkringen finansieras med arbetsgivaravgifter, egenavgifter och

allmän pensionsavgift. Den allmänna pensionsavgiften tas endast ut på

inkomster upp till 7,5 förhöjda prisbasbelopp (efter avdrag för den allmänna

pensionsavgiften) medan arbetsgivar- och egenavgifter även tas ut på

inkomster över denna nivå.

Till begreppet socialförsäkring hänförs i många sammanhang andra

förmånssystem av socialpolitisk art som utbetalas av Riksförsäkringsverket

(RFV) och de allmänna försäkringskassorna, t.ex. barnbidrag och

underhållsstöd.

Motioner

I motion Sf286 av Margit Gennser m.fl. (m) anförs att socialförsäkringarna

måste bygga på en genomtänkt långsiktig strategi som helst kan accepteras av

en bred majoritet medborgare. Detta kräver att förändringarna är nationellt

förankrade. Att socialförsäkringen lämpligast utvecklas i nationell miljö

hänger också samman med det nära sambandet mellan socialförsäkringen och

beskattningen. Den internationella utvecklingen får dock ökad betydelse och

systemen får inte hindra internationell rörlighet. Motionärerna anser att

Sverige bör hålla fast vid linjen att socialförsäkringssystemen skall ligga

kvar på nationell nivå och inte överföras till överstatlig EU-nivå, och de

begär i yrkande 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen detta till

känna.

I motionen begärs också tillkännagivanden om principer för

socialförsäkringssystemen (yrkandena 2, 3, 8, 9 och 15). Motionärerna anser

att förändringar av socialförsäkringssystemen liksom beskattningen måste

behandlas som långsiktiga investeringsprojekt, vilket innebär att en

tidsförskjutning mellan intäkts- och kostnadsströmmar måste beaktas. Besluten

måste därför innehålla ett visst finansiellt risktagande. Vidare måste

socialförsäkringssy-

stemen vara så utformade att de främjar den enskildes ansvar, arbetsvilja och

ärlighet men också arbetsgivarens ansvar för en bra arbetsmiljö och omsorg om

sin personal, vilket kräver att sambanden mellan kostnader och förmåner är

synliga. Socialförsäkringssystemen bör så långt möjligt få en

försäkringsmässig utformning. Ersättningstaket inom sjukförsäkringen bör

inkomstindexeras på samma sätt som i det reformerade pensionssystemet. Uttag

av sjukförsäkringsavgift över ersättningstaket bör ifrågasättas, och ett

borttagande av avgiften över taket bör prövas i samband med andra

skattesänkningar. Socialförsäkringarna utjämnar risker mellan olika

försäkrade och avgifterna är desamma oavsett olika risker, som kön och ålder.

Denna bristande försäkringsmässighet är motiverad av sociala hänsyn men kan

skapa problem med överutnyttjande och svårigheter att hålla systemet

finansiellt stabilt.

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion A244 yrkande 7 ett tillkännagivande om

att de grundläggande trygghetssystemen måste vara hållfasta i stället för

konjunkturberoende för att människor skall känna trygghet också i tider av

snabb förändring. Socialförsäkringssystemen måste vara trovärdiga och

innehålla ett tydligt samband mellan ingående betalningar och utgående

förmåner samt uppmuntra till arbete och enskilt sparande. Bland annat måste

systemen göras mer enhetliga och överblickbara, och det skall aldrig vara

lönsamt för den enskilde att skifta mellan olika statligt finansierade

trygghetssystem.

I motion Sf261 av Lars Tobisson (m) begärs att regeringen tillsätter en

brett sammansatt utredning med uppgift att analysera de problem som följer av

en åldrande befolkning och föreslår ändringar i transfererings- och

socialförsäkringssystemen i syfte att öka arbetskraftsutbudet, främst genom

att motverka tendensen till sjunkande faktisk pensionsålder.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) anser i motion Sf309 yrkandena 2-4 att det behövs

en total översyn av hela socialförsäkringssystemet. Människor står i dag

utanför välfärden och många har svårt att förbättra sin ekonomiska situation.

Systemen måste anpassas till ett flexibelt arbetsliv och en ny tid. Ett nytt

socialförsäkringssystem bör omfatta hela befolkningen och bygga på

grundtrygghetsprincipen. Det skall vara långsiktigt hållbart och innebära att

arbete alltid skall löna sig. Det skall rymma stora möjligheter för

individerna att själva utforma försäkringen utöver den grundtrygghet som

samhället garanterar. Ett nytt system måste på samma villkor omfatta även

företagare, uppdragstagare och dem med flera anställningar. En samordnad

försäkring skall gälla vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet och

förtidspension. Enligt motionärerna bör behovsprövning i möjligaste mån

undvikas och möjligheter till individuella val öka. Oväntat inkomstbortfall

skall täckas genom en grundpenning och därutöver en inkomstrelaterad del.

Målet för ett nytt system bör enligt motionärerna vara en effektiv

rehabilitering och att arbete skall löna sig.

I motion N267 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs i yrkande 4 ett

tillkännagivande om att socialförsäkringssystemet bör förbättras för

småföretagare, så att de får likvärdiga villkor som anställda vid

arbetslöshet och sjukdom.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf292 yrkandena 1-4

tillkännagivanden om en socialförsäkringsreform och om principerna för

socialförsäkringarna. Motionärerna anser att en reformering av

socialförsäkringarna bör bygga på en generell välfärdspolitik. Försäkringen,

som skall vara allmän och obligatorisk, bör finansieras solidariskt och ge

ersättning för inkomstbortfall. Försäkringen skall utjämna risker som

individen inte rår över till skillnad från ett "medborgarkonto" som endast är

ett omfattande tvångssparande. Vidare anser motionärerna att det skall finnas

ett direkt samband mellan avgifter och förmåner, att försäkringen skall

innehålla en självrisk och utformas så att den motverkar utslagning och

gynnar rehabilitering. Försäkringen skall också vara autonom, finansieras med

egenavgifter samt vara fristående från statsbudgeten. Avgifts- och

förmånstaket skall vara detsamma och räknas upp med standardökningen i

samhället. Fusk och överutnyttjande skall motverkas för att öka legitimiteten

i socialförsäkringssystemen. Motionärerna anser att det behövs en

blocköverskridande överenskommelse om socialförsäkringarna för att nå

långsiktiga lösningar. Inriktningen bör vara att utforma en

pensionsförsäkring, en sjukförsäkring och en arbetslöshetsförsäkring.

Försäkringarna bör vara obligatoriska, fristående från statsbudgeten och

försäkringsmässiga.

I flerpartimotion Sf250 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) begärs ett

tillkännagivande om en översyn av socialförsäkringarna. Motionärerna anser

att privat-, samhälls- och företagsekonomiska skäl talar för ett behov av en

övergripande reform av socialförsäkrings- och bidragssystemen. Individens

bidragsberoende måste minska. En utredning bör bl.a. undersöka om principerna

om fonderad finansiering och avskiljande från statsbudgeten kan tillämpas

inom hela socialförsäkringssystemet. På ett mer övergripande plan bör även

undersökas effekterna av ersättningsnivåer, kvalifikationsregler och krav på

motprestationer. Utredningen, som bör vara förutsättningslös, bör bereda väg

för långsiktigt stabila välfärdssystem som främjar tillväxt, välfärd och

individuell självständighet.

Matz Hammarström m.fl. (mp) begär i motion Kr701 yrkande 28 en utredning om

hur pensions- och sjukförsäkring långsiktigt kan utvecklas till att omfatta

också konstnärer.

I motion Sf297 av Kerstin-Maria Stalin (mp) begärs att regeringen

tillsätter en utredning om införandet av medborgarlön. Medborgarlön skall

ersätta de flesta nuvarande transfereringar och utbetalas utan krav på

motprestation till dem som saknar inkomst eller har låg inkomst.

Medborgarlönen skall trappas ned med stigande inkomster. Effekterna av en

medborgarlön för olika grupper måste först utredas.

Britt-Marie Lindkvist och Christina Nenes (s) påtalar i motion Sf243 behovet

av en översyn av trygghetssystemen. Motionärerna anger att det kan uppstå

problem för personer som är engagerade i t.ex. en ekonomisk förening när det

gäller deras rätt till arbetslöshetsersättning eller rätt att ha kvar

sjukbidrag eller förtidspension. Motionärerna anser att en ökad flexibilitet

i olika trygghetssystem behövs för att arbetslinjen skall kunna gälla all

socialförsäkring och socialbidrag.

Utskottets bedömning

Målet för den svenska välfärdspolitiken är att utjämna skillnader mellan

olika samhällsgrupper genom en solidariskt finansierad välfärd med generella

system. Nedgången i den svenska ekonomin och den höga arbetslösheten som

präglade 1990-talet har dock fått effekter både på välfärdens nivåer och dess

fördelning.

En grupp forskare har fått regeringens uppdrag (dir. 1999:7) att göra ett

välfärdsbokslut över 1990-talet. Avsikten är att kunskapsunderlaget kring

välfärdsutvecklingen härigenom skall förbättras för vägledning av den

fortsatta socialpolitiken. Kommittén Välfärdsbokslut, som i januari 2000

avlämnat delbetänkande Välfärd vid vägskäl (SOU 2000:3), skall slutredovisa

sitt arbete senast den 15 oktober 2001 (dir. 2000:59). En utskrift från en

offentlig utfrågning som utskotten hållit med kommittén den 9 maj 2000 finns

i bilaga 4 till detta betänkande.

Kommittén anger att om man skall försöka göra en beskrivning av

förändringarna på 1990-talet måste man beakta de mycket besvärliga

strukturella förutsättningar som gällt. Det har inte minst varit den höga

arbetslösheten som präglat årtiondet och som utlöst en statsfinansiell kris,

vilken i sin tur har utlöst olika typer av åtgärder när det gäller både

skattesystemet och statens utgifter, och då inte minst på

socialförsäkringsområdet. Under 1990-talet har även befolkningens

sammansättning förändrats på ett sätt som har haft direkta konsekvenser för

välfärden och de socialpolitiska stödsystemen. Antalet äldre pensionärer har

ökat kraftigt och barnafödandet har fallit snabbt. Därtill har

flyktinginvandringen varit stor. Däremot har vi i Sverige inte haft ett lika

stort utträde bland den äldre arbetskraften under 1990-talet som i övriga

europeiska länder, och vi har inte heller fått en utveckling där kvinnorna

lämnat arbetsmarknaden.

Under 1990-talet nådde arbetslösheten i Sverige nivåer som inte förekommit

sedan krisåren på 1930-talet. Arbetslösheten har mest ökat bland ungdomar,

men även invandrare har drabbats särskilt hårt. Nedgången i den svenska

ekonomin och den ökade arbetslösheten under 1990-talets inledande år har satt

tydliga avtryck i hushållens ekonomi. De genomsnittliga disponibla

inkomsterna sjönk fram till 1995 för att därefter vända uppåt. Perioden

utmärks också av att inkomstskillnaderna ökat. Kostnaderna för socialbidragen

har stigit, bidragstiderna blivit längre och bidragstagarna fler.

Levnadsvillkoren har framför allt försämrats för tre grupper, nämligen

utrikes födda personer, ensamstående mödrar och yngre personer. Dessa grupper

har enligt kommittén fått vidkännas en kraftigt minskad sysselsättningsnivå,

vilket avspeglats i att de i högre grad än andra fått stora ekonomiska

problem.

Kommittén påpekar att de förändringar som gjorts när det gäller

socialförsäkringar och familjestöd under årtiondets inledning i huvudsak har

varit i begränsande riktning för att mot årtiondets slut bli mer expansiva.

Samtidigt har andelen i den förvärvsaktiva befolkningen som har inkomster

över förmånstaken stigit allt kraftigare.

Kommittén har pekat ut några områden där de samlade förändringarna kan ha

inneburit ofärdsproblem. Barnfamiljernas ekonomi är ett sådant. Det är

uppenbart att de har tappat i inkomstfördelningen. Det är inte i lika stor

utsträckning resultat av de nedskärningar som man har gjort utan beror

framför allt på att de tappat i förvärvsinkomster. Det gäller också de

ensamstående mödrarna. Barns välfärd påverkas också av de relativa

resursneddragningar som skett i skola och barnomsorg. Det är också uppenbart

att de grupper som inte riktigt fångats upp av trygghetssystemen är de som är

nytillträdda på arbetsmarknaden, dvs. ungdomar och invandrare.

Utskottet kan konstatera att välfärdssystemen har visat sig stabilare än vad

man kunnat tro och att kvaliteten på välfärdstjänsterna trots krisen i stort

sett har kunnat upprätthållas. Under senare delen av 1990-talet har

arbetslösheten minskat och förbättringar har gjorts i socialförsäkrings- och

bidragssystemen. Det är dock nödvändigt att genomföra ytterligare

förbättringar.

Förutom de ekonomiska satsningar som under senare tid gjorts och den

närmaste tiden kommer att göras för barnfamiljerna pågår en familjeekonomisk

översyn (dir. 2000:16). Vidare tillsätts en arbetsgrupp inom

Socialdepartementet med uppgift att stödja arbetet med att öka kunskaperna om

mekanismerna bakom födelsetalsutvecklingen.

Effekterna av saneringsprogrammet för ålderspensionärernas inkomststandard

har också belysts i departementspromemorian Sämre för mig - Bättre för oss

(Ds 1999:5). Av promemorian framgår att pensionärerna som kollektiv har ökat

sin inkomststandard, både i reala termer och i förhållande till andra

grupper, medan skillnaderna i ekonomiskt utfall för de enskilda individerna

är stora. På individnivå har således pensionärerna varit med och delat bördan

av 1990-talets ekonomiska saneringsprogram. Åtskilliga förbättringar särskilt

för de pensionärer som har de lägsta inkomsterna har genomförts under senare

år och även i årets budget föreslås satsningar på dessa grupper.

Till följd av de kraftigt ökade kostnaderna för sjukfrånvaron beslöt

regeringen den 23 juni 1999 att tillkalla en särskild utredare för att göra

en analys av sjukförsäkringen (dir. 1999:54). Sjukförsäkringsutredningen har

den 15 augusti 2000 överlämnat delbetänkandet Sjukförsäkringen - basfakta och

utvecklingsmöjligheter (SOU 2000:72) och skall slutredovisa uppdraget under

december 2000. Utskottet har den 16 november 2000 hållit en offentlig

utfrågning med utredaren (en utskrift från utfrågningen finns i betänkandet

som bilaga 5).

Den särskilde utredaren anser att sjukförsäkringssystemet fortfarande skall

vara ett generellt och offentligt system, där reglerna fastställs av

riksdagen. För att fungera rationellt och effektivt bör det dock bygga på

försäkringsekonomiska principer, dvs. med samband mellan premier/avgifter och

möjliga ersättningar, självrisker som speglar faktiska utfall, möjligheter

att balansera variationer i intäkter och kostnader etc. Försäkringspremierna

skall vara generella och gå till en försäkringsfond som svarar för

utbetalningarna. Fonden skall kunna utjämna inkomster och utgifter mellan

enskilda år och byggas upp av t.ex. ett års premier för att skapa täckning

för utgifter och ge en viss avkastning. Ersättningar och ersättningstak bör

vara på sådana nivåer att försäkringen innebär ett reellt skydd för flertalet

försäkrade. Alltför stora förändringar som innebär att den enskildes

försäkringsskydd urholkas, t.ex. genom sänkt ersättning eller fler

karensdagar, påverkar sjukförsäkringens legitimitet och trovärdighet. De

stora löntagargrupperna kan kompenseras genom kollektiva tilläggsförsäkringar

medan svagare grupper direkt drabbas av ett försämrat försäkringsskydd. Sänkt

ersättning eller fler karensdagar gynnar dessutom företag med hög

sjukfrånvaro. Alltfler sjukskrivna har nu inkomster över sjukförsäkringens

inkomsttak 7,5 prisbasbelopp. Andelen sjukskrivna män med inkomst över taket

var 9,1 % 1997 och 12,5 % 1999. Motsvarande siffror för kvinnor är 5,2 och

7,2 %.

I budgetpropositionen anges att en handlingsplan för att öka hälsan skall

tas fram och regeringen aviserar en proposition i frågan under hösten 2001.

En reformering av förtidspensionssystemet pågår med utgångspunkt i

riktlinjer som riksdagen godkänt (prop. 1997/98:111, bet. 1997/98:SfU11,

rskr. 1997/98:237). En promemoria har upprättats inom Socialdepartementet,

Sjukersättning i stället för förtidspension (Ds 2000:39), med förslag till

nya regler för beräkning av ersättning och ålderspensionsrätt vid långvarig

(minst ett år) eller varaktig medicinskt grundad nedsättning av

arbetsförmågan för personer som är 30 år eller äldre. Förslag angående

utformningen av ersättningssystemet för personer i åldern 16-29 år har

samtidigt redovisats i departementspromemorian Aktivitetsersättning - Nytt

försäkringsstöd för unga med långvarigt medicinskt grundad nedsättning av

arbetsförmågan (Ds 2000:40). En proposition om reformerat

förtidspensionssystem har aviserats till våren 2001.

Regeringen har också aviserat att vissa förändringar skall göras i

arbetsskadeförsäkringen och att förslag skall läggas fram under

mandatperioden.

Villkoren på arbetsmarknaden utvecklas och förändras liksom samhället i

övrigt, och trygghetssystemen måste därför ständigt utvecklas och förnyas.

Socialförsäkringarna skall enligt utskottet dock även fortsättningsvis vara

trygga, rättvisa och effektiva, vilket uppnås genom en generell offentlig

försäkring. Försäkringen skall dels ge standardtrygghet genom att ersätta

inkomstbortfall upp till en viss nivå, dels ge ett grundläggande skydd vid

varaktig ohälsa för grupper som inte fått fotfäste på arbetsmarknaden.

Försäkringssystem som i första hand ersätter bortfall av inkomst har stora

fördelar framför försäkringar som enbart bygger på en ren

grundtrygghetsprincip. Genom inkomstbortfallsprincipen garanteras individen

en bestämd standardnivå när han eller hon inte kan försörja sig själv genom

arbete, och denna princip bör enligt utskottets mening vara utgångspunkten

för försäkringsskyddet även framdeles. Förmåner från socialförsäkringen skall

ges på lika villkor för alla och innehålla ett betydande mått av utjämning

mellan grupper som löper olika risk att drabbas av sjukdom och skada. Det

förhållandet att i princip alla är med och finansierar försäkringsskyddet

möjliggör enligt utskottets mening omfördelningar mellan olika grupper och

över livet. Vidare skall det finnas möjligheter att kontrollera och begränsa

samhällets kostnader för försäkringen. Arbetslinjen är central. Uppföljning

och utvärdering är i det sammanhanget viktiga inslag liksom samverkan mellan

myndigheter. Sist men inte mindre angeläget är att försäkringsskyddet är

utformat så att det inte motverkar jämställdhet mellan könen.

Vad gäller frågan om socialförsäkringen skall bestå av skilda delar eller

av en samlad försäkring vill utskottet påpeka att de olika delarna av

trygghetssystemet samspelar med varandra vad gäller såväl finansiering som

regelverk. Detta har inte minst förändringarna på arbetsmarknaden till följd

av lågkonjunkturen i början av 1990-talet tydliggjort. Kostnaderna för

arbetslöshetsförsäkringen ökade då kraftigt samtidigt som kostnaderna för

sjukförsäkringen minskade. Vidare har de besparingar som under denna tid var

nödvändiga att göra i systemen visat att ingrepp i en del av systemen utan

samtidig anpassning av regelverket i andra delar kan medföra

överströmningseffekter. Utskottet noterar att regeringen i proposition

1999/2000:139 En rättvisare arbetslöshetsförsäkring har aviserat en höjning

av det högsta dagpenningbeloppet. Regeringen anser att värdet på

arbetslöshets-ersättningen har urholkats och att det är angeläget att inleda

ett återställande därav. Om det statsfinansiella läget så tillåter, avser

regeringen att föreslå en successiv höjning av den högsta dagpenningen de

första 100 ersättningsdagarna med början den 1 juli 2001.

Utskottet anser att en renodling av de olika försäkringssystemen är

nödvändig då den tydliggör gränserna för vad som bör ersättas från

socialförsäkringen respektive från andra trygghetssystem, t.ex.

arbetslöshetsförsäkringen. Som ett led i renodlingen har fr.o.m. den 1

januari 1997 kriterierna för sjukpenning och förtidspension skärpts så att

sjukpenning och förtidspension som huvudregel endast utges vid arbetsoförmåga

som har sin grund i medicinska orsaker (prop. 1996/97:28, bet. 1996/97:SfU6,

rskr. 1996/97:125). Enligt utskottets mening kan dock mycket vinnas på att

göra socialförsäkringssy-

stemet tydligare och mer lättöverskådligt. Det är också viktigt att samverkan

sker mellan dem som administrerar olika delar av välfärdssystemen.

Förmånstaket inom socialförsäkringarna är som nämnts 7,5 prisbasbelopp

eller förhöjda prisbasbelopp. I det reformerade ålderspensionssystemet är

förmånstaket fr.o.m år 2001 knutet till ett inkomstbasbelopp. Inkomstbas-

beloppet motsvarar för år 2001 det förhöjda prisbasbeloppet men följer

fr.o.m. år 2002 i huvudsak förändringen av de genomsnittliga

pensionsgrundande inkomsterna. Enligt utskottets mening är det viktigt att

utformningen av intjänandetaket i övriga delar av socialförsäkringen inte

leder till att alltfler försäkrade genom en normal löneutveckling med tiden

delvis hamnar utanför försäkringsskyddet. Utskottet, som framhöll detta redan

under förra riksmötet i betänkande 1999/2000:SfU1, noterar att såväl

Välfärdsboksluts-kommittén som Sjukförsäkringsutredningen har påtalat behovet

av en höjning av taket i försäkringssystemen. Enligt utskottets mening bör så

ske så snart ekonomiskt utrymme finns, som inte behöver utnyttjas för andra

mer angelägna reformer.

Vad gäller sambandet mellan förmåner och avgifter vill utskottet påpeka att

stora förändringar har skett i strukturen för socialavgifter och avgiftsuttag

i avsikt att skapa bättre samstämmighet mellan inkomster och utgifter i

socialförsäkringen. Särskilt har genomförandet av det nya

ålderspensionssystemet medfört stora förändringar. Finansieringen av de olika

försäkringsgrenarna har blivit mer renodlad. Genom att inkomster och utgifter

för olika försäkringar lättare kan följas ökar trovärdigheten för

socialförsäkringssystemen. Någon exakt samstämmighet mellan förväntade

inkomster och utgifter för t.ex. sjukförsäkringen har inte eftersträvats.

Smärre och tillfälliga skillnader mellan inkomster och utgifter bör kunna

finnas utan att det föranleder justeringar av avgiftsnivån. På grund av de

kraftigt ökade sjukförsäkringskostnaderna höjs sjukförsäkringsavgiften med

0,3 procentenheter till 8,80 % i form av arbetsgivaravgift och 9,53 % i form

av egenavgift fr.o.m. den 1 januari 2001. Detta sker samtidigt som en ny

socialavgiftslag träder i kraft (prop. 2000/01:8, bet. 2000/01:SfU5, rskr.

2000/01:32). Den nya socialavgiftslagen är självständig i förhållande till

lagen om allmän försäkring och skyldigheten att betala socialavgifter

anpassas till den nya socialförsäkringslagen (1999:799) så att avgifter

betalas på arbetsinkomster för personer som omfattas av den arbetsbaserade

socialförsäkringen. Bestämmelser om fördelning av socialavgifter samlas i en

ny särskild lag.

Vad gäller frågan om socialförsäkringarna skall göras fristående från

statsbudgeten så är det endast det nya inkomstgrundade ålderspensionssystemet

som redovisas utanför statsbudgeten. För övriga delar av försäkringen gäller

numera (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153) att

utgifterna skall bruttoredovisas på statsbudgeten. Senast gjordes denna

förändring för arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen. Det

pågående reformarbetet av olika delar av socialförsäkringssystemet kan dock

få betydelse i denna fråga. En annan fråga som har aktualiserats och behöver

övervägas noga är socialförsäkringarnas förhållande till utgiftstak m.m. i

budgetprocessen. Bland annat har Utredningen om utvärderingen av

budgetprocessen i betänkande SOU 2000:61 ansett att såväl

ålderspensionssystemet som övriga socialförsäkringar bör omfattas av

utgiftstaket och det av utredningen föreslagna utgiftsmålet.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att det i många avseenden finns en

samsyn mellan flera av riksdagens partier om socialförsäkringssystemens

principiella utformning. I den mån motionerna inte är tillgodosedda med vad

utskottet ovan anfört avstyrker utskottet motionerna Sf243, Sf250, Sf261,

Sf286 yrkandena 2, 3, 8, 9 och 15, Sf292 yrkandena 1-4, Sf297, Sf309

yrkandena 2-4, Kr701 yrkande 28, N267 yrkande 4 och A244 yrkande 7.

När det gäller socialförsäkringarnas förhållande till EU kan nämnas att det

för att främja personers fria rörlighet finns regler för samordning av

medlemsstaternas sociala trygghetssystem. Dessa regler finns främst i

förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet

när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom

gemenskapen. Reglerna innebär i stort att den anställde eller egenföretagaren

och hans eller hennes familj har rätt att ta med sig de sociala förmåner som

intjänats vid arbete i en medlemsstat när de flyttar till annan medlemsstat

samt att de har rätt till sociala förmåner i värdlandet. Genom

Amsterdamfördraget har det skapats en enhetlig fördragsmässig grund för EU-

medlemsstaternas samarbete på det sociala området. Bestämmelser om en social

dialog finns i artiklarna 138 och 139 i EG-fördraget. Europeiska rådet

uttalade vid det extra toppmötet i Lissabon den 23-24 mars 2000 att grunden

för en övergång till en kunskapsbaserad ekonomi är dagens utvecklade system

för socialt skydd. Dessa system måste emellertid anpassas för att säkerställa

bl.a. att arbete skall löna sig och att systemen är hållbara på lång sikt med

hänsyn till problemet med en åldrande befolkning. Det angavs också att dessa

problem löses effektivare genom samarbete. Det redan existerande samarbetet

mellan medlemsstaterna bör förstärkas genom ett mer strukturerat och

regelbundet utbyte av information och erfarenheter när det gäller social

trygghet. I sitt yttrande 1999/2000:SfU6y till utrikesutskottet med anledning

av regeringens skrivelse om verksamheten i EU 1999 angav

socialförsäkringsutskottet att principerna om icke-diskriminering och

likabehandling av EU-medborgare liksom krav på likabehandling av kvinnor och

män visserligen påverkar utformningen av socialförsäkringssystemen men

utskottet underströk att själva utformningen av och innehållet i

medlemsländernas socialförsäkringssystem är en nationell fråga. Enligt

utskottets mening finns, på vissa håll inom EU, tendenser att bitvis vilja

föra över frågor som rör de nationella sociala trygghetssystemen till

beslutsfattande inom gemenskapen. Utskottet ville därför betona att frågor om

den sociala dimensionen när det gäller en gemensam strategi för att

modernisera social trygghet handlar om ett samarbete mellan de enskilda

medlemsstaterna. Regeringen bör i olika sammanhang och forum inom EU markera

denna inställning, något som utskottet i samband med information om EU-frågor

även framfört till Socialdepartementet.

Utskottet, som vidhåller denna inställning, anser att motion Sf286 yrkande

1 därmed får anses tillgodosedd.

Socialförsäkringskonventioner

Nuvarande ordning

I förhållande till andra EU/EES-länder gäller som nämnts förordning nr (EEG)

1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda,

egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Till

bestämmelserna finns en tillämpningsförordning, 574/72. I förhållande till

dessa länder är också förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria

rörlighet inom gemenskapen av betydelse.

Ett flertal konventioner om social trygghet har dessutom träffats mellan

Sverige och andra länder. Förutom nordiska konventioner finns på

socialförsäkringsområdet bilaterala konventioner med ett tjugotal länder.

Härutöver har överenskommelser som enbart gäller sjukvårdsförmåner träffats

med Algeriet, Australien, Estland, Polen, Ungern, Litauen och Lettland.

Motion

I motion 1999/2000:Sf256 av Fanny Rizell och Ragnwi Marcelind (kd) anförs att

en svensk medborgare som blir sjuk i ett annat EU/EES-land har rätt till

akutsjukvård. Detsamma gäller i ytterligare ett antal länder. Motionärerna

anser att Sverige bör träffa avtal om sjukvårdsförmåner med fler länder, i

första hand sådana som besöks frekvent av svenska medborgare.

Utskottets bedömning

Med anledning av den svenska pensionsreformen behöver tidigare

socialförsäkringskonventioner anpassas. Utskottet har erfarit att

omförhandlingar nu har inletts med Kanada och ytterligare ett antal länder.

Socialförsäkringarna berörs också av olika avtal som förhandlas fram mellan

EU och andra länder.

Vad gäller bilaterala avtal om sjukvårdsförmåner förutsätter utskottet att

regeringen inleder förhandlingar med ett land så snart det är befogat och

möjligt.

Med det anförda får motion 1999/2000:Sf256 anses tillgodosedd.

Socialförsäkringens personkrets

Gällande ordning

Den nuvarande svenska socialförsäkringen bygger på principen att försäkrade

är de personer som är bosatta här i landet. Bosättning ger rätt till vissa

förmåner som exempelvis folkpension och barnbidrag. För rätt till andra

förmåner såsom sjukpenning och inkomstgrundad ålderspension krävs utöver

bosättning också förvärvsarbete.

I den nya socialförsäkringslagen (1999:799), som träder i kraft den 1

januari 2001, delas försäkringen in i en bosättningsbaserad och en

arbetsbaserad del. Den som lämnar landet kommer fortfarande att anses bosatt

här, om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. Beträffande några

särskilda persongrupper kommer socialförsäkringen att ha utsträckt giltighet

vid utlandsvistelse. En person som är anställd av ett svenskt trossamfund

eller ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell

organisation som bedriver biståndsverksamhet skall vara försäkrad i Sverige

såvitt avser den bosättningsbaserade försäkringen, om utlandsvistelsen kan

antas vara längst fem år. Detta gäller även medföljande make samt barn som

inte fyllt 18 år. Med make likställs sambo om de tidigare har varit gifta

eller gemensamt har eller har haft barn. I dessa fall gäller att av de

bosättningsbaserade förmånerna utbetalas familjestödsförmåner under

utlandsvistelsen. För arbetsbaserade förmåner finns en överhoppningsbar tid

på fem år när det gäller beräkning av sjukpenninggrundande inkomst och

försäkringsvillkor för föräldrapenning.

Motioner

I motion Sf269 av Lars Ångström m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att

lagstiftningen bör ses över så att de som arbetar åt organisationen Läkare

utan gränser samt andra organisationer som inte omfattas av det svenska

sjukförsäkringssystemet får samma sociala försäkringsskydd som volontärer

från andra svenska organisationer. I motionen anges att organisationen Läkare

utan gränser har fem centrum, nämligen i Frankrike, Belgien, Holland, Spanien

och Schweiz, vilka står som arbetsgivare när de sänder ut personer.

I motion Sf274 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkande 8 begärs ett

tillkännagivande om att socialförsäkringslagstiftningen bör anpassas även

efter homosexuella familjeförhållanden.

Utskottets bedömning

Utskottet fann i betänkande 1999/2000:SfU1 vad gäller personer som lämnar

Sverige för att arbeta åt den utländska organisationen Läkare utan gränser,

vars verksamhet enligt utskottets mening är av stort värde, att de enligt

huvudregeln omfattas av svensk socialförsäkring om utlandsvistelsen är avsedd

att vara längst ett år. Detsamma kommer att gälla fr.o.m. år 2001 enligt den

nya socialförsäkringslagen. Utskottet ansåg att, när inte de generella

reglerna är tillämpliga, deras skydd måste tillgodoses på annat sätt än genom

den svenska socialförsäkringen.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker därmed motion Sf269.

Vad gäller socialförsäkringens anpassning till att även gälla homosexuella

familjeförhållanden vill utskottet hänvisa till att det i 3 kap. 1 § lagen

(1994:1117) om registrerat partnerskap anges att ett registrerat partnerskap

har samma rättsverkningar som ett äktenskap. Bestämmelser i lag eller annan

författning med anknytning till äktenskap och makar tillämpas på motsvarande

sätt på registrerat partnerskap och registrerad partner om inte annat följer

av undantagsregler i 2-4 §§. Undantagen i 2 § rör adoption, gemensam vårdnad

samt insemination eller befruktning utanför kroppen medan 4 § gäller

internationella rättsförhållanden. I 3 § görs däremot ett generellt undantag

från tillämpningen av regler som bygger på att makarnas eller de tidigare

makarnas kön är av betydelse. I förarbetena till detta lagrum (bet.

1993/94:LU28) anges att undantaget huvudsakligen berör sådana, numera inte så

ofta förekommande, regler som ger ekonomiska förmåner åt gifta kvinnor eller

änkor. Som exempel nämns bl.a. änkepension.

Enligt utskottets mening omfattar således socialförsäkringarna, bortsett

från nämnda undantag, även homosexuella familjeförhållanden. Med det anförda

avstyrks motion Sf274 yrkande 8.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ersättning vid arbetsoförmåga.

Politikområdet omfattar sjukpenning, rehabilitering, närståendepenning,

förtidspension, ersättning vid handikapp samt arbets- och kroppsskador,

kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer samt anslagen för

Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

Riksdagen har för budgetåret 2001 i enlighet med regeringens förslag

fastställt ramen för utgiftsområde 10 till 101 949 802 000 kr (bet.

2000/01:FiU1, rskr. 2000/01:36).

Mål för politikområdet

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att målen för 2001 bör vara att en större

andel av befolkningen i arbetsför ålder skall ha förmågan att arbeta och att

personer som inte har förmåga att arbeta skall ges en levnadsstandard som är

anpassad till den ekonomiska utvecklingen i samhället.

Målen som angavs i budgetpropositionen för utgiftsområde 10 för 2000 var

att ge ekonomisk trygghet för sjuka och funktionshindrade och att aktivt

verka för att återföra människor i arbete. Vidare angavs att

socialförsäkringens administration skall garantera effektivitet,

rättssäkerhet och kompetens vid ärendehandläggningen.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner de nya målen för politikområdet

Ersättning vid arbetsoförmåga samt att de tidigare målen för utgiftsområdet

upphör att gälla.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att de föreslagna målen innebär bl.a. att andelen personer i

arbetsför ålder som har förmågan att arbeta bör öka i förhållande till

tidigare. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner målen för politikområdet

och att de tidigare målen för utgiftsområdet upphör att gälla.

Sjuklön

Gällande ordning

Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) har arbetstagare under de första

14 dagarna av ett sjukfall rätt till sjuklön från arbetsgivaren. Rätten till

sjuklön gäller fr.o.m. den första dagen av anställningstiden. Är den avtalade

anställningstiden kortare än en månad inträder dock rätten till sjuklön

endast om arbetstagaren tillträtt anställningen och därefter varit anställd

fjorton kalenderdagar, i princip i följd.

För den första dagen i sjuklöneperioden betalas ingen ersättning

(karensdag). För de återstående dagarna behåller den anställde 80 % av lön

och andra anställningsförmåner.

Antalet karensdagar är begränsat till tio under en tolvmånadersperiod

(allmänt högriskskydd). För en arbetstagare som lider av sjukdom som kan

antas medföra ett större antal sjukperioder med sjuklön under en

tolvmånadersperiod kan försäkringskassan besluta om s.k. särskilt

högriskskydd. Då utges sjuklön för första dagen och arbetsgivaren får

ersättning från sjukförsäkringen. Från och med den 1 januari 1998 gäller ett

utökat särskilt högriskskydd som omfattar den som har en sådan sjukdom som

medför risk för en eller flera längre sjukperioder under en

tolvmånadersperiod. Sjuklön utges i dessa fall dock inte för karensdag. Även

i dessa fall får arbetsgivaren ersättning från sjukförsäkringen.

Företag med en viss högsta lönekostnad har enligt 17 § SjLL möjlighet att

försäkra sig hos försäkringskassan mot sjuklönekostnader. Rätt att teckna en

sådan försäkring har arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett

kalenderår - exklusive sociala avgifter och särskild löneskatt - inte

beräknas överstiga 130 gånger prisbasbeloppet. Försäkringen ersätter

försäkringstagarens kostnader för sjuklön fr.o.m. den tredje ersättningsdagen

liksom kostnaderna för socialavgifter, allmän löneavgift och särskild

löneskatt. Avgiften för år 2000 är 1,4 % av de sammanlagda lönekostnaderna.

Motioner

I motion Sf236 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs i yrkande 2 ett

tillkännagivande om att arbetsgivarinträdet bör förlängas till två månader

inom den offentliga sektorn. I motionen anförs att det är uppenbart att de

offentliga arbetsgivarna generellt sett har svårt att skapa en arbetsmiljö

som förebygger stress och minskar ohälsa. Motionärerna anser att en förlängd

sjuklöneperiod kan förmå arbetsgivarna att ta ett större ansvar för

arbetsmiljön och för att stoppa de höga sjuktalen. Kompensation ges genom att

arbetsgivaravgiften sänks i motsvarande mån.

Den ökade sjukfrånvaron bland anställda har enligt vad som anges i motion

Sf249 av Inger Strömbom m.fl. (kd, m, c, fp) även medfört ökade kostnader för

sjuklön för företagen, inte minst för de små och medelstora. Åtgärder bör

vidtas för att minska sjukfrånvaron vid arbetsplatserna och en översyn av

reglerna om sjuklön bör göras. Motionärerna anser att AGRA-utredningens

förslag, SOU 1997:142, som bygger på tanken att inget företag skall behöva

betala mer sjuklön än vad som motsvarar genomsnittet av

sjuklöneutbetalningar, ger en effektiv riskspridning och bör genomföras.

Motionärerna begär tillkännagivanden om detta.

Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf224 att sjuklöneperioden, trots

företagens möjligheter att försäkra sig och det särskilda högriskskyddet,

bidrar till att människor med återkommande sjukperioder stängs ute från

arbetsmarknaden. Enligt motionärerna är risken för att det skapas ett A-lag

och ett B-lag på arbetsmarknaden uppenbar. Sjukförsäkringsutredningens

förslag, SOU 2000:72, om att förlänga sjuklöneperioden till 60 dagar kan

enligt motionärerna få mycket negativa konsekvenser för små och medelstora

företag. Motionärerna anser att ett restitutionssystem, där företag med högst

tio anställda får tillbaka inbetalt belopp via avdrag vid upprättandet av den

månatliga skattedeklarationen, bör utredas. Utredningen bör även omfatta

kostnaderna för ett sådant system, hur tröskeleffekter kan undvikas och hur

systemet kan kombineras med ett försäkringsskydd. I motionen begärs ett

tillkännagivande om detta.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i motion Sf294 yrkande 4 ett

tillkännagivande om behovet av regeländringar i karenssystemet. Motionärerna

anser att regeringen bör återkomma med förslag rörande bl.a. deltidsanställda

och dem med fler än en arbetsgivare.

Lisbeth Staaf-Igelström (s) begär i motion Sf239 ett tillkännagivande om

att arbetstagare som har fler än en arbetsgivare riskerar att drabbas av

flera karensdagar vid en och samma sjukperiod.

I motion Sf272 av Lena Sandlin-Hedman och Ingemar Josefsson (s) anförs att

det är angeläget att se över på vilket sätt arbetsgivarinträdet har påverkat

anställningarna och det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Ett tillkännagivande

begärs härom.

Utskottets bedömning

Utskottet anser, vilket utskottet även tidigare uttalat i betänkande

1999/2000: SfU1, att sjuklöneperioden på 14 dagar numera ingår som en

naturlig och väl fungerande del av välfärdssystemet. Genom sjuklöneperioden

har arbetsgivaren fått ett ansvar för och möjlighet att påverka kostnaderna

för sjukfrånvaron på arbetsplatsen. Samtidigt har försäkringskassorna

avlastats arbetet med korta sjukfall och kan koncentrera sig på de längre

sjukfallen. Genom det särskilda högriskskyddet har arbetsgivarens kostnader

begränsats när det gäller sjukersättning till personer med sjukdomar som kan

väntas medföra visst mått av sjukfrånvaro. Sjuklönesystemet hindrar således

inte en arbetsgivare att anställa en sådan person. I övriga fall har

arbetsgivare med begränsat antal anställda möjlighet att teckna en

återförsäkring för sjuklönekostnader. Enligt utskottets mening är det viktigt

att det finns ekonomiska drivkrafter för arbetsgivaren att genom förebyggande

insatser och rehabiliteringsåtgärder minska sjukfrånvaron på arbetsplatsen.

Kostnaderna för sjukförsäkringen har ökat markant de senaste åren.

Utskottet kan konstatera att det pågår ett omfattande arbete med att försöka

hitta vägar för att komma till rätta med den kraftigt ökande sjukfrånvaron.

Bland annat har regeringen utsett en särskild utredare som skall dels

analysera varför sjukfrånvaron och utgifterna för sjukpenning förändras över

tiden i ett långsiktigt perspektiv, dels peka ut och kvantifiera faktorer som

främst förklarar de senaste årens ökning av sjukfrånvaron och

sjukförsäkringsutgifterna. Utredningen, som skall slutredovisa sitt uppdrag

under december 2000, har den 15 augusti 2000 överlämnat ett delbetänkande,

Sjukförsäkringen - basfakta och utvecklingsmöjligheter (SOU 2000:72). Av

delbetänkandet framgår bl.a. att sjukskrivning och sjukfrånvaro är ojämnt

fördelad mellan kön samt mellan olika sektorer, arbetsplatser och regioner.

Utvecklingen under senare år har förstärkt dessa skillnader. Utredningen drar

därför den slutsatsen att olika arbetsplatser och olika arbetsmiljöer skapar

och resulterar i olika sjukfrånvaro. Av delbetänkandet framgår att de korta

sjukfallen, upp till 14 dagar, inte har ökat under 1990-talet. Som ett

underlag för en fortsatt diskussion tar utredningen upp en rad punkter som

rör sjukförsäkringssystemet, bl.a. sjuklöneperiodens längd och

högkostnadsskydd för småföretag.

Vid den offentliga utfrågningen med Sjukförsäkringsutredningen belystes

bl.a. frågan om sjuklöneperiodens längd. Den särskilde utredaren angav bl.a.

att en förlängning av sjuklöneperioden till två månader skulle innebära stora

administrativa vinster och andra fördelar avseende resursanvändningen hos

försäkringskassan. Av de fall som avslutades under 1999 hade 70 % eller nära

500 000 pågått kortare tid än två månader. När det gäller frågan om en

förlängd sjuklöneperiod medför ytterligare selektering vid anställningar

angav utredaren att man inte kan bortse från en sådan konsekvens, men att

risken i det korta perspektivet synes liten. Utredningen avser att föreslå

ett särskilt skydd för att motverka detta. Den särskilde utredaren angav att

frågorna om bl.a. utestängningseffekter och högkostnadsskyddet måste beaktas

särskilt. Utredningen avser att i slutbetänkandet föreslå ett reformerat

högkostnadsskydd för små företag.

Enligt utskottets mening bör utredningsförslagen och den fortsatta

beredningen inom Regeringskansliet avvaktas.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf236 yrkande 2, Sf249,

Sf224 samt Sf272.

Vad gäller behov av ändringar i karensdagssystemet för bl.a.

deltidsanställda och dem med fler än en arbetsgivare utgår utskottet från att

i samband med det fortsatta arbetet kring en ökad sjukfrånvaro och dess

förhållande till bl.a. ett föränderligt arbetsliv även beaktas denna fråga.

Beredningen inom Regeringskansliet bör avvaktas. Utskottet avstyrker även

motionerna Sf294 yrkande 4 och Sf239.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Gällande ordning

Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning, rehabiliteringsersättning

och närståendepenning.

Enligt sjuklönelagen (SjLL) har en arbetstagare rätt att under de första 14

dagarna av varje sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla en viss del av lön

och andra anställningsförmåner. För den första dagen i sjuklöneperioden

betalas ingen ersättning (karensdag). För de återstående dagarna i perioden

har den anställde rätt att behålla 80 % av lön och andra anställningsförmåner

som han eller hon gått miste om till följd av nedsättningen i arbetsförmågan.

Enligt SjLL är antalet karensdagar begränsat till tio under en

tolvmånadersperiod. Antalet karensdagar beräknas i förhållande till sjuklön

från varje arbetsgivare för sig och i förhållande till sjukpenning för sig.

Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring (AFL). Sjukpenningen utgör 80 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten. För den som inte omfattas av SjLL, t.ex. egenföretagare och

uppdragstagare, utges sjukpenning enligt AFL från sjukperiodens början.

Sjukpenning utges dock inte för den första dagen i sjukperioden (karensdag).

För tid därefter utges sjukpenning med 80 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten. Även enligt AFL är antalet karensdagar begränsat till högst tio

under en tolvmånadersperiod.

Den 1 januari 2001 träder den nya socialförsäkringslagen i kraft.

Socialförsäkringen delas genom lagen in i två delar. Den ena delen innehåller

förmåner som grundas på bosättning i Sverige och den andra delen förmåner som

är beroende av arbete här i landet. Den bosättningsbaserade delen av

socialförsäkringen skall avse garantibelopp och bidrag och den arbetsbaserade

försäkringen skall avse inkomstförlust. Båda försäkringarna skall gälla lika

för alla som är bosatta respektive arbetar i Sverige.

Den sjukpenninggrundande inkomsten är enligt reglerna i AFL den årliga

inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för

eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst

(inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat

förvärvsarbete).

För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade har en

sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till 24 % av basbeloppet. Vid

beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av

anställning och annat förvärvsarbete som överstiger 7,5 basbelopp.

Rehabiliteringsersättning utges under vissa förutsättningar när en

försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt med minst en

fjärdedel, deltar i en arbetslivsinriktad rehabilitering.

Rehabiliteringsersättning består av rehabiliteringspenning, som utges med 80

% av den sjukpenninggrundande inkomsten, och ett särskilt bidrag.

För köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster och arbetshjälpmedel

m.m. liksom för rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och

sjukvården (s.k. Dagmarmedel) avsätts särskilda medel. För budgetåret 2000

avsattes 2 500 miljoner kronor för arbetslivsinriktad rehabilitering

(inklusive ålderspensionsavgift).

Närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet

för närståendevård till den som avstår från förvärvsarbete för att vårda en

närstående svårt sjuk person. Ersättning kan utges även om vården sker på

sjukvårdsinrättning. Antalet ersättningsdagar är begränsat till 60 dagar för

varje person som vårdas. Närståendepenning utges med 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten för samtliga dagar i ersättningsperioden och

kan utges som hel, halv eller fjärdedels förmån.

Med stöd av lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell

samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård bedrevs under åren

1993-1997 försöksverksamhet på lokal nivå inom fem försöksområden (FINSAM).

Syftet med försöksverksamheten var att skapa drivkrafter inom systemen för

socialförsäkring respektive hälso- och sjukvård för ett bättre utnyttjande av

de gemensamma resurserna.

Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell

samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst får,

om regeringen medger det, en allmän försäkringskassa, ett landsting och en

kommun som har kommit överens om det bedriva sådan försöksverksamhet i syfte

att pröva möjligheterna till en effektivare användning av tillgängliga

resurser (SOCSAM). Försöksverksamheten, som är begränsad till högst tio

försöksområden, startade den 1 juli 1994 och skall avslutas senast vid

utgången av år 2002.

Sedan den 1 januari 1998 får försäkringskassan träffa överenskommelse med

kommun, landsting och länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en

effektivare användning av tillgängliga resurser (FRISAM).

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2001 till anslaget 19:1

Sjukpenning och rehabilitering m.m. anvisar ett ramanslag på 38 425 miljoner

kronor.

Under anslagsposten Rehabilitering redovisas förutom rehabiliteringspenning

de ovan nämnda Dagmarmedlen och de särskilda medlen, bl.a. ersättning vid köp

av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster, merkostnader i form av bidrag

till arbetshjälpmedel samt administration.

Enligt vad som anförs i propositionen ökade kostnaderna för sjukpenningen,

exklusive ålderspensionsavgiften, med 30 % 1999 jämfört med 1998. Utgifterna

har fortsatt att stiga under 2000, dock i avtagande takt.

I propositionen anges att under 1999 fortsatte antalet långtidssjukskrivna

att öka samtidigt som antalet personer som avslutar sina sjukskrivningar,

genom friskskrivning eller förtidspension, inte har ökat i samma omfattning.

En markant förändring i sjukförsäkringen under 1999 är att den genomsnittliga

ersättningen vid sjukskrivning har ökat mer än löneökningarna i samhället.

Det är därför rimligt att anta att det bl.a. är personer med högre inkomster

och andra yrken som utgör en del av de nya långtidssjukskrivna.

Det är främst de långa sjukfallen, längre än ett år, som fortsätter att

öka. Ökningen gäller både kvinnor och män, med en kraftig överrepresentation

för kvinnor. Egenföretagare har blivit relativt sett färre, samtidigt som en

större andel sjukskrivna har inkomst av anställning. De sjukskrivna är också

i allt högre grad sjukskrivna för psykiska besvär.

Att antalet sjukskrivna har ökar kraftigt de senaste åren har enligt vad

som anförs i propositionen flera förklaringar och orsakssambanden är

komplexa. Det finns ingen enskild faktor som kan förklara ökningen av

sjukfrånvaron utan flera olika förklaringsfaktorer måste kombineras.

Vad gäller rehabiliteringen anförs i propositionen att under 1999 använde

försäkringskassorna 514 miljoner kronor till administration av samordnad

rehabilitering, vilket är en minskning med ca 200 miljoner kronor eller 29 %

i jämförelse med 1998. Detta beror främst på att försäkringskassorna har

flyttat personalresurser till handläggning och utbetalning av ersättningar.

Trots detta har kassorna ökat aktiviteten på rehabiliteringsområdet avseende

samordnad rehabilitering, köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster

och samverkan med andra myndigheter.

Under 1999 var 18 % av de långtidssjukskrivna föremål för samordnad

rehabilitering, vilket är en minskning med 1 procentenhet jämfört med 1998.

Minskningen beror dock på att antalet långtidssjukskrivna ökade kraftigt

under året. Enligt propositionen fick i själva verket fler försäkrade

samordnade rehabiliteringsinsatser under 1999 jämfört med 1998.

Av propositionen framgår att RFV har fastställt som riksmål att 70 % av dem

som genomgår samordnad rehabilitering skall ha ökat sin arbetsförmåga sex

månader efter avslutad rehabilitering. År 1999 uppgick andelen personer med

ökad arbetsförmåga till 61 %, vilket innebär att riksmålet inte uppnåddes.

Försäkringskassorna har använt samtliga disponibla medel för köp av

arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster under 1999. Vidare har kassorna

under 1999 använt ca 80 miljoner kronor för samverkan med andra myndigheter,

vilket är en kraftig ökning jämfört med 1998.

För att kunna påverka utvecklingen krävs enligt propositionen åtgärder på

olika områden. En arbetsgrupp har därför tillsatts med uppgift att utarbeta

en handlingsplan för att minska ohälsan samt föreslå åtgärder som bryter den

negativa utvecklingen inom bl.a. sjukförsäkringsområdet. Inriktningen är att

förslag skall kunna föreläggas riksdagen under hösten 2001 med ett ikraftträ-

dande senast fr.o.m. 2003.

När det gäller rehabilitering anges att av den del av anslagsposten som

avser Särskilda medel överförs 25 miljoner kronor till anslaget 19:7

Riksförsäkringsverket och 200 miljoner kronor till anslaget 19:8 Allmänna

försäkringskassor. Vidare föreslås att högst 25 miljoner kronor får

disponeras av Socialstyrelsen för kompetenshöjning eller andra insatser som

bedöms lämpliga i samband med behandling av överviktiga. Slutligen föreslås

att 5 miljoner kronor avsätts för regeringens disposition för fortsatt

utveckling inom rehabiliteringsområdet. Den föreslagna fördelningen innebär

att drygt 160 miljoner kronor mer avsätts för arbetslivsinriktade

rehabiliteringsåtgärder jämfört med budgetåret 2000.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2001

Moderaterna

I motion Sf299 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i yrkande 2 att riksdagen

beslutar att för budgetåret 2001 till anslag 19:1 anvisa 11 040 miljoner

kronor mindre än regeringen föreslagit. Besparingen uppnås enligt

motionärerna bl.a. genom ändringar i sjukpenningförsäkringen, utbildning i

försäkringsmedicin och genom att privata alternativ ges till den offentliga

sektorn. Vidare bör försäkringskassan ha det finansiella ansvaret för den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen och få möjlighet att upphandla

rehabiliteringstjänster på annat håll än i det egna landstinget.

Havandeskapspenningen bör enligt motionärerna flyttas från utgiftsområde 12

till utgiftsområde 10. Anslaget påverkas även av förslaget i motionens

yrkande 1, om att sjukskrivningar på grund av trafikolyckor bör föras över

från den allmänna sjukförsäkringen till den obligatoriska trafikförsäkringen.

I motion Sf286 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkandena 6, 7, 10 och 12 begärs

beslut om att sjukpenninggrundande inkomst skall beräknas på ett genomsnitt

av de senaste 24 månadernas inkomst samt att sjukpenninggrundande inkomst

skall räknas upp med basbeloppet som grund. Motionärerna anser att förslaget

i utredningen Förmån efter inkomst (SOU 1997:85) bör genomföras. Vidare

begärs beslut om att kompensationsnivån i sjukpenningförsäkringen skall

utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten och om införande av

ytterligare en karensdag, den åttonde dagen, i sjukpenningförsäkringen.

Motionärerna begär också förslag om att läkare och annan nyckelpersonal skall

ges en bättre försäkringsmässig utbildning. Detta skulle enligt motionärerna

strama upp sjukskrivningarna.

I motion Sf276 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i yrkandena 3-5 att

försäkringskassan ges det finansiella ansvaret för den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen. Kassan bör få möjlighet att köpa tjänster från andra

landsting, privata entreprenörer och utomlands. Motionärerna anser att också

ersättningen vid rehabilitering skall vara 75 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten och att rehabiliteringen skall omfattas av två karensdagar. Följer

rehabiliteringen på en sjukskrivningsperiod bör enligt motionärerna

karensdagarna från sjukperioden tillgodoräknas.

Kristdemokraterna

I motion Sf294 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs i yrkande 7 i denna

del att riksdagen beslutar att för budgetåret 2001 till anslag 19:1 anvisa

5 265 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. I motionen begärs

beslut om införande av en andra karensdag med bibehållet högkostnadsskydd och

att den sjukpenninggrundande inkomsten bör beräknas utifrån genomsnittlig

inkomst för de två senaste åren, inräknat skattepliktiga förmåner och

semesterersättning. Vad gäller personskadekostnader på grund av trafikolyckor

bör dessa enligt motionärerna föras över till trafikförsäkringen (yrkandena

3, 5 och 6).

I motion Sf271 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs beslut om en ny

rehabiliteringsorganisation från den 1 juli 2001. Motionärerna anser att

förslagen i Gerhard Larssons utredning, SOU 2000:78, bör genomföras.

Motionärerna anser emellertid att en ny myndighet inte bör inrättas. I

motionen begärs förslag till nödvändigt lagstiftningsarbete och tillsättande

av en organisationskommitté med ansvar för genomförandet.

Centerpartiet

I motion Sf310 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs i yrkande 1 i denna del

att riksdagen beslutar att för budgetåret 2001 till anslag 19:1 anvisa 4 670

miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. Enligt motionärerna bör

beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten ändras så att den baseras

på historisk inkomst och två månaders sjuklöneperiod införas i offentliga

sektorn. Vad gäller den arbetslivsinriktade rehabiliteringen bör man enligt

motionärerna övergå från passivt stöd till aktiva insatser. I yrkandena 2 och

3 begärs att av anslaget 19:1 skall dels 3 300 miljoner kronor användas till

rehabiliteringsersättning och rehabiliteringsstöd, och att sjukpenningen i

motsvarande grad skall minskas, dels 500 miljoner kronor få användas för

finansiell samordning och rehabiliteringsutredningar.

Folkpartiet

I motionerna Sf292 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 5 i denna del och

Fi211 yrkande 16 i denna del begärs att riksdagen beslutar att för budgetåret

2001 till anslag 19:1 anvisa 4 650 miljoner kronor mindre än regeringen

föreslagit. Besparingen uppnås bl.a. av förändrade regler för

trafikförsäkringen, finansiell samordning samt effektivare kontroll av

sjukförsäkringen.

I motion Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 24 begärs en

lagändring om att sjukförsäkringskostnader på grund av trafikolyckor bör

föras över till trafikförsäkringen.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motionerna A225 yrkande 6 och So548

yrkande 2 tillkännagivanden om att regler om samverkan i form av FINSAM och

liknande omgående skall tillåtas i hela riket.

I motion So541 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs i yrkande 1 ett

tillkännagivande om att rätten till närståendepenning och rätten till

ledighet bör förlängas från 60 till 120 dagar. I yrkande 5 anslås för detta

50 miljoner kronor.

Övriga motioner om sjukpenning, rehabilitering, m.m.

Övriga motioner om sjukförsäkringen

I motion Sf286 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkandena 4, 5, 11, 13 och 16

anges att det saknas ett konkret och bra definierat sjukdomsbegrepp i

sjukförsäkringslagstiftningen. För att nya diagnoser skall kunna bedömas ur

försäkringssynpunkt är det nödvändigt att definiera ett sjukdomsbegrepp.

Vidare måste skiljelinjen mellan vad som skall täckas av sjukförsäkringen

respektive arbetslöshetsförsäkringen göras klarare så att sjukförsäkringens

tillämpning blir likvärdig oberoende av var den sjuke bor. Motionärerna anser

vidare att sjukpenningtiden bör begränsas till ett år men med möjlighet till

ersättning under längre tid vid svåra fall av medicinsk rehabilitering och

för patienter som varit utsatta för förödande passiva sjukskrivningsperioder.

Motionärerna begär också förslag till åtgärder för att minska den kommunala

sektorns överkostnader inom sjukpenningförsäkringen. Enligt motionärerna

leder översjukskrivningen inom den offentliga sektorn till att övriga

arbetsgivare får betala minst 2 miljarder kronor för sjukfrånvaro som

genereras inom kommun och landsting. Slutligen begärs i motionen ett

tillkännagivande om att det finansiella målet för förändringarna inom

sjukförsäkringen skall vara att kostnaderna för försäkringen minskar till

1997 års nivå.

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion So364 yrkande 2 ett

tillkännagivande om att RFV och försäkringskassorna skall ta ett initiativ

tillsammans med Svenska Läkaresällskapet för att på frivillig väg främja

utvecklingen och tillämpningen av goda sjukskrivningsmönster. Motionärerna

anser att utbildning krävs. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att

ett försäkringsmedicinskt centrum skall skapas i anslutning till lämpligt

universitet. Härigenom ges enligt motionärerna stadga åt den

försäkringsmedicinska utbildningen. I motionens yrkande 6 begärs ett

tillkännagivande om att kvalifikationskraven för försäkringsläkarna skall

utredas samt att nationellt tillämpade kriterier vid nyanställning av

försäkringsläkare skall tillämpas.

Nalin Pekgul (s) begär i motion Sf302 ett tillkännagivande om förändrade

regler med maximal gräns för läkares möjligheter att sjukskriva. Motionären

menar att en och samma läkare bör kunna sjukskriva en person längst två

månader. Därefter bör en annan läkare göra bedömningen om sjukskrivningen bör

fortsätta.

I motion Sf283 av Maud Ekendahl (m) anförs att behovet av medicinskt

sakkunniga i fibromyalgi i de allmänna förvaltningsdomstolarna och inom

försäkringskassan är stort. I motionen begärs ett tillkännagivande om detta.

Också i motion So544 yrkande 2 av Viviann Gerdin och Gunnel Wallin (c) tas

i yrkande 2 sjukdomen fibromyalgi upp. Motionärerna anser att sakkunniga bör

finnas att tillgå inom försäkringskassan och vid ärenden som behandlas i

länsrätt och kammarrätt. Ett tillkännagivande begärs härom.

I motion Sf222 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) begärs att utredningen om

sjukförsäkringen bör se över även tillsynen av försäkringsläkarnas arbete.

Regeringen bör besluta om tilläggsdirektiv.

I motion Sf225 av Kenneth Lantz (kd) begärs en utredning om hur

försäkringskassans kunskap om sjukdomar och arbetsskador kan komma till nytta

i förebyggande arbete. Motionären anser att den kunskapsbank som finns inom

försäkringskassan bör utnyttjas för bl.a. forskning.

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser att diagnos och arbetsplats bör registreras

av försäkringskassan för att underlätta forskning. I motion Sf287 begär

motionären förslag om att förfina statistiken hos RFV.

Birgitta Ahlqvist och Lars U Granberg (s) menar att om diagnoser finns

tillgängliga på data kan rehabiliteringen starta tidigare. I motion Sf279

begärs ett tillkännagivande om en översyn av lagstiftningen.

I motion So452 av Margareta Viklund och Ulla-Britt Hagström (kd) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om en undersökning om varför kvinnorna inom

den offentliga sektorn har högre sjukfrånvaro än de med liknade

arbetsuppgifter som är anställda i privata företag.

Matz Hammarström m.fl. (mp) begär i motion A808 yrkande 15 en utredning av

kostnaderna för sjukfrånvaron utifrån ett genusperspektiv. Motionärerna

frågar sig varför kvinnors sjukfrånvaro är högre än männens och anser att

sjukvård och sjukförsäkring bör utgå från att de faktiska livs- och

arbetsvillkoren är olika för kvinnor och män.

I motion Sf255 av Cristina Husmark Pehrsson och Barbro Feltzing (m, mp)

anförs att de små företagen har lägre sjukfrånvaro vilket visar på större

engagemang i de anställdas hälsa. De stora arbetsplatserna saknar enligt

motionärerna incitament för att förbättra arbetsmiljön när de mindre

företagen sponsrar genom att betala sjukförsäkringsavgift på samma nivå. I

motionen begärs ett tillkännagivande om att låta utreda möjligheten för

småföretag att särskilt uppmärksammas och kompenseras vad gäller

sjukförsäkringsavgiften.

I motion Sf258 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs förslag till ändring i

sjukförsäkringen så att egenföretagare får en inkomsttrygghet som är

likvärdig den som gäller för löntagare. Motionärerna anser att den

sjukpenninggrundande inkomsten bör utgå från taxerad inkomst justerad för

resultatre-

glerande poster och korrigerad med skäliga fasta kostnader.

Jämförelseinkomsten bör enligt motionärerna avskaffas och

dagpenningberäkningen göras likvärdig.

I motion Kr230 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) begärs i yrkande 8 ett

tillkännagivande om konstnärer och socialförsäkringssystemet. Motionärerna

anser bl.a. att det finns problem när det gäller beräkningen av den

sjukpenninggrundande inkomsten och att det bör vara möjligt att teckna en

tilläggsförsäkring.

Maria Larsson (kd) anför i motion Sf216 att det är orationellt att den som

under uppbyggnadsskedet av ett aktiebolag inte tar ut lön, inte heller kan få

någon sjukpenninggrundande inkomst fastställd. I motionen begärs ett

tillkännagivande om att ägare av aktiebolag bör jämställas med ägare i andra

bolagsformer vad gäller sjukförsäkring.

I motion Sf254 anför Helena Bargholtz (fp) att det bör vara möjligt att

beräkna den sjukpenninggrundande inkomsten utifrån tidigare arbetsinkomst om

man blir långvarigt sjuk under uppbyggnadsskedet av ett företag.

Sjukpenningen bör även räknas upp med inflationen. Ett tillkännagivande om

behovet av nya lagbestämmelser till skydd för personer som hamnar vid sidan

av det sociala skyddsnätet begärs.

I motion N323 yrkande 13 av Eva Flyborg m.fl. (fp) anförs att

beräkningsunderlaget för olika system varierar, exempelvis räknas

avsättningar för expansionsmedel som inkomst när företagaren söker

bostadsbidrag men inte när sjukpenningen skall beräknas. I motionen begärs

ett tillkännagivande om rättvisa regler i socialförsäkringarna.

Lilian Virgin m.fl. (s) begär i motion Sf212 ett tillkännagivande om

behovet av en översyn av de regler som tillämpas när löneökning inträffar

under sjukperiod. Enligt motionärerna bör nya löneavtal påverka den

sjukpenninggrundande inkomsten även under pågående sjukperiod och retroaktiv

ersättning bör utgå.

Även i motion Sf263 av Christina Nenes och Nils-Erik Söderqvist (s) begärs

ett tillkännagivande om behovet av en översyn rörande beräkningsgrunderna för

sjukpenninggrundande inkomst. Motionärerna anser att den som är sjuk under

pågående löneförhandlingar bör få retroaktiv lön.

Annika Nilsson och Kent Härstedt (s) vill ha en översyn av reglerna för

sjukpenninggrundande inkomst. Enligt motionärerna bör den

sjukpenninggrundande inkomsten eventuellt kunna vara vilande under en period

av utlandspraktik. I motion Sf288 begärs ett tillkännagivande om detta.

Övriga motioner om ekonomisk samverkan och finansiell samordning

I motion Sf201 av Rolf Gunnarsson (m) begärs ett tillkännagivande om

samordning av resurser för rehabilitering. Motionären anser att en gemensam

penningpåse till försäkringskassornas förfogande skulle korta vårdköer och

effektivisera rehabiliteringsarbetet.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i motion Sf294 yrkandena 1 och 2

tillkännagivanden om att det borde vara möjligt att över hela landet använda

pengar till insatser för vård och rehabilitering som annars går till passiv

sjukskrivning (FINSAM-verksamhet) och om vikten att få med arbetsförmedlingen

i SOCSAM-försöken. Motionärerna anser att arbetsförmedlingen bör föras in i

ett par av försöken, eftersom dessa skall pågå två år till.

Övriga motioner om rehabilitering

I motion Sf276 av Margit Gennser m.fl. (m) anför motionärerna att de

instämmer med Gerhard Larssons utredning, SOU 2000:78, att rehabilitering

till arbete är att betrakta som en process med tre olika faser,

rehabiliteringsutredning, rehabiliteringsinsatser samt avslut och

utvärdering. Motionärerna motsätter sig dock utredningens förslag att inrätta

ett nytt statligt verk med ansvar för rehabilitering. Motionärerna anser

vidare att rehabiliteringsersättning inte bör kunna användas för studier,

annat än för vissa äldre personer med avsaknad av grundskolekompetens. I

motionen redogörs för utgångspunkterna för en reform av den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Den enskilde individen skall ha ett

eget ansvar men också en rätt och en vilja att själv försörja sig och för att

förebygga ohälsa genom bl.a. hälsofrämjande åtgärder, livslångt lärande samt

medverkan i utvecklingssamtal hos arbetsgivaren. Rehabiliteringen måste syfta

till att underlätta återinträdet på arbetsmarknaden. Grundtanken är enligt

motionärerna att den offentliga sektorn inte skall driva verksamheter som

bättre kan drivas av privata företag. I motionen föreslås att

försäkringskassan i ett första skede ges det finansiella ansvaret för

rehabilitering och uppgiften att samordna de åtgärder som utförs av olika

myndigheter och arbetsgivaren. Resurser tillförs så att kassan ges möjlighet

att upphandla tjänster i andra landsting, av privata entreprenörer eller

utomlands. Samarbetet och samverkan mellan kassorna och landstingen bör dock

enligt motionärerna inte minska. De bra exemplen inom bl.a. FINSAM- och

SOCSAM-försöken bör tillämpas och erfarenheterna tillvaratas i hela landet.

Arbetsgivare med låg omfattning av rehabilitering bör på sikt erhålla lägre

arbetsgivaravgift. Konkurrens bland arbetsgivare inom den offentliga sektorn

där stor andel kvinnor arbetar skulle också enligt motionärerna stimulera

till bättre ansvar för arbetsmiljön. I ett senare skede bör en privat

rehabiliteringsförsäkring införas med konkurrerande försäkringsbolag som får

ansvara för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen.

Rehabiliteringsförsäkringen bör vara obligatorisk. Individen väljer själv

försäkringsbolag inkluderat den statliga försäkringskassan. Väsentligt är att

försäkringen tecknas mellan arbetstagare och försäkringsbolag och att

försäkringen skall följa individen vid byte av arbetsgivare. I motionen anges

att samtliga personer som står till arbetsmarknadens förfogande och är

inskrivna vid försäkringskassan bör omfattas av den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen, såväl tillsvidareanställda som tillfälligt anställda. I

yrkandena 1, 2, 6 och 7 begärs tillkännagivanden om det anförda.

Också i motion Sf286 yrkande 14 av Margit Gennser m.fl. (m) tas bl.a. upp

frågan om att försäkringskassan skall ges det finansiella ansvaret för den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen med möjlighet att upphandla tjänster i

andra landsting, av privata entreprenörer eller utomlands.

Även i motion Sf257 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs förslag till ändring

så att försäkringskassan får det finansiella ansvaret för

rehabiliteringsutredningar och rehabilitering.

I motion A277 av Maria Larsson m.fl. (kd) begärs i yrkande 7 ett

tillkännagivande om tillgång till snabba insatser med rehabilitering vid

arbetsrelaterad ohälsa. Enligt motionärerna blir rehabiliteringstiden längre

ju längre någon tvingas vänta på vård.

Lennart Daléus m.fl. (c ) anför i motion Sf236 att myndigheternas insatser

bör samordnas och den enskilde få en handläggare att hålla kontakt med,

oberoende av vilken sektor som är den huvudsakliga finansiären. Vidare bör

individen ges ett ökat inflytande i rehabiliteringsprocessen och han eller

hon bör få en individuell handlingsplan genom lagfästa rättigheter. I stället

för passivt stöd bör enligt motionärerna aktiva insatser vidtas.

Sjukpenningen bör ersättas med rehabiliteringsersättning senast efter fyra

månader och den som ej tar emot rehabilitering skall ges lägre ersättning,

anser motionärerna. Slutligen bör rehabiliteringsersättning kunna utgå för

längre tid än ett år. I yrkandena 1 och 3-5 begärs tillkännagivanden om det

anförda.

Sofia Jonsson (c ) begär i motion Sf247 ett tillkännagivande om ökad

samordning och individuellt inflytande i rehabiliteringsprocessen. Motionären

anser att det bör satsas på förebyggande verksamhet och att individens bästa

bör sättas i centrum.

Kenneth Johansson m.fl. (c ) begär i motion So539 yrkande 6 förslag om en

handlingsplan för att höja den faktiska pensionsåldern. Motionärerna anser

att det behövs en ökad flexibilitet i arbetslivet och kontinuerlig

vidareutbildning. Människor måste ges förutsättningar att orka arbeta till

pensioneringen. Det bör också vara möjligt att arbeta efter 65 års ålder.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) anser att den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen bör vara organiserad enligt dagens modell men med en

kraftfullare roll för försäkringskassan. Denna modell bör kompletteras med en

rehabiliteringsförsäkring som tecknas av arbetsgivaren. Arbetsgivaren bör

kunna teckna försäkringen hos privata försäkringsbolag eller genom den

allmänna försäkringen. Avgiften avgörs av utfallet av sjukskrivning och

förebyggande insatser föregående år. Ett högkostnadsskydd hindrar att

kostnaden för en enskild arbetsgivare blir för hög. Motionärerna anser att i

kombination med den s.k. FINSAM-modellen skulle detta sammantaget bli en

kraftfull insats för förbättrad rehabilitering. I motion A225 yrkande 5

begärs ett tillkännagivande om detta.

Lena Sandlin-Hedman och Ingemar Josefsson (s) begär i motion Sf234 ett

tillkännagivande om en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring. Motionärerna

anser att denna försäkring bör vara statlig men att den inte på något sätt

skall frånta arbetsgivarna kostnadsansvaret.

I motion Sf278 av Catherine Persson (s) begärs ett tillkännagivande om

behovet av ökad samverkan mellan olika huvudmän för att underlätta

rehabilitering.

I motion Sf277 av Birgitta Ahlberg och Lars U Granberg (s) begärs ett

tillkännagivande om möjligheten till arbete för funktionshindrade.

Motionärerna anser att reglerna för upphandling av rehabiliteringstjänster

bör göras smidigare. Krav på s.k. ramavtal bör inte ställas.

Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) anser att det är viktigt med tidiga

insatser och bättre vägledningsstöd i rehabiliteringen av hörselskadade. I

motion So540 yrkande 5 begärs ett tillkännagivande.

I motion So360 av Rigmor Stenmark (c) begärs i yrkande 2 ett

tillkännagivande om att rehabiliteringsmedel hos försäkringskassorna bör

reserveras för whiplashskador.

Viviann Gerdin och Gunnel Wallin (c) anser att det är viktigt med anpassade

rehabiliteringsåtgärder för kroniskt sjuka. När det gäller bl.a. fibromyalgi

krävs specifik smärtanalys och behandling. I motion So544 yrkande 3 begärs

ett tillkännagivande härom.

Eskil Erlandsson och Åsa Torstensson (c) begär i motion Sf281 ett

tillkännagivande om att möjligheterna att erhålla

arbetsrehabiliteringshjälpmedel skall omfatta även lant- och skogsbrukare.

I motion Sf275 av Birgitta Ahlqvist och Kristina Zakrisson (s) anges att

det är viktigt att ersättning kan utgå även till en hörselskadads anhörig vid

den åtta veckor långa teckenspråksutbildningen som ges med

rehabiliteringsersättning. I motionen begärs ett tillkännagivande härom.

Övrig motion om närståendepenning

Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (c) begär i motion Sf307 ett

tillkännagivande om att närståendepenningen inte bör begränsas till 60 dagar

per år.

Utskottets bedömning

Sjukförsäkringen

De senaste årens ökade kostnader för sjukförsäkringen är enligt utskottets

mening, även om ökningstakten avtagit något, mycket oroande. Som nämnts

tidigare har regeringen i syfte att påverka den negativa utvecklingen bl.a.

beslutat om två större utredningar. Den ena, Sjukförsäkringsutredningen, har

den 15 augusti 2000 överlämnat ett delbetänkande Sjukförsäkringen - basfakta

och utvecklingsmöjligheter (SOU 2000:72). Utredaren skall slutredovisa sitt

uppdrag i december i år. Den andra, Utredningen om den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen, har haft regeringens uppdrag att se över

rehabiliteringsområdet och lämna förslag till åtgärder som på olika sätt kan

stärka och effektivisera rehabiliteringen för långtidssjukskrivna. Den 30

augusti i år presenterade utredningen betänkandet Rehabilitering till arbete

- En reform med individen i centrum (SOU 2000:78). Betänkandet

remissbehandlas för närvarande.

Därutöver har regeringen tillsatt en arbetsgrupp inom Regeringskansliet.

Arbetsgruppen skall ta fram en handlingsplan som anger en strategi för att

komma till rätta med utvecklingen av den arbetsbetingade ohälsan och för att

åstadkomma en förnyelse av arbetsmiljöarbetet. Arbetsgruppens uppgift är att

skapa en struktur på ohälsoområdet som är tillräckligt kraftfull för att

avsevärt öka människors möjligheter att delta i arbetslivet. Detta kan ske

genom förebyggande åtgärder, förbättrad arbetsmiljö, bättre rehabilitering

och effektivare försäkringssystem. Utredningens arbete skall också syfta till

att äldre arbetskraft ges bättre möjligheter att stanna kvar i arbetslivet.

Inom arbetsgruppen skall även reglerna för beräkning av sjukpenninggrundande

inkomst beredas. I propositionen anges att inriktningen är att ett samlat

förslag skall vara klart att remittera våren 2001 och att en proposition

skall föreläggas riksdagen hösten 2001 med ett ikraftträdande senast fr.o.m.

2003.

Av Sjukförsäkringsutredningens delbetänkande framgår bl.a. att

sjukskrivning och sjukfrånvaro är ojämnt fördelad mellan kön samt mellan

olika sektorer, arbetsplatser och regioner. Utvecklingen under senare år har

förstärkt dessa skillnader. Utredningen drar den slutsatsen att olika

arbetsplatser och olika arbetsmiljöer skapar och resulterar i olika

sjukfrånvaro. Som ett underlag för en fortsatt diskussion tar utredningen

också upp en rad frågor som rör sjukförsäkringen, bl.a.

arbetsgivaravgifternas storlek och systemets försäkringsmässighet. Utskottet

har i tidigare avsnitt om sjuklön redogjort för vissa av de frågor som

utredningen behandlar, såsom en förlängd sjuklöneperiod och högkostnadsskydd.

Utredningen anger i sitt delbetänkande att alla läkare som hittills skall ha

rätt att utfärda läkarintyg. Vid utskottets utfrågning den 16 november i år

angav den särskilda utredaren att utredningen i sitt slutbetänkande kommer

att föreslå utökade utbildningsinsatser för läkare och att försäkringsmedicin

bör ingå i all läkarutbildning på alla nivåer. När det gäller

försäkringsläkarna angavs att dessa besitter en viktig kompetens men att de

varit överbelastade och därför tvingats till ett i princip kontrollerande

arbete. I utredningens uppdrag ingår att granska sjukskrivande läkarens och

försäkringsläkarens roll. Utskottet, som tidigare vid flera tillfällen och

senast i betänkande 1999/2000:SfU1 har behandlat frågan om bl.a. tillsynen av

försäkringsläkarna, anser att utredningen bör avvaktas.

I tre motioner anförs att bl.a. forskningen skulle underlättas om

försäkringskassans kunskap om sjukdomar och arbetsskador tas till vara samt

en möjlighet att registrera diagnos och arbetsplats införs. Utskottet kan

konstatera att även frågan om registrering av diagnoser behandlas av

Sjukförsäkringsutredningen. Enligt utredningen bör man, i syfte att

underlätta för bl.a. forskning och analyser, försöka finna en ur

integritetssynpunkt acceptabel lösning så att diagnos, yrke, arbetsplats och

sjukskrivande läkare skall kunna registreras fortlöpande.

Beträffande motionsyrkanden om socialförsäkringens utformning m.m. anser

utskottet, och som tidigare uttalats i betänkande 1999/2000:SfU1, att en väl

fungerande sjukförsäkring är av stor betydelse. Riksdagen har under våren

1997 fastställt principer för en allmän försäkring vid sjukdom och

rehabilitering. Enligt utskottets uppfattning ger dagens försäkring, med

skydd mot inkomstförlust vid sjukdom enligt inkomstbortfallsprincipen och med

en kompensationsnivå på 80 %, en god trygghet med en rimlig ersättningsnivå.

Utskottet anser också att det bör ingå en viss självrisk i systemet.

Uppbyggnaden med en karensdag kombinerat med olika högriskskydd, bl.a. vid

upprepade sjukfall, utgör en rimlig avvägning. Enligt utskottets mening

skulle en ytterligare karensdag innebära alltför stora påfrestningar för

redan utsatta gruppers försörjningssituation. I Sjukförsäkringsutredningens

delbetänkande anges beträffande incitament och självrisker i systemet att

ytterligare karensdagar och lägre ersättningsnivåer ekonomiskt gynnar företag

med hög sjukfrånvaro. I övrigt har utskottet ovan under avsnittet Allmänna

principer för socialförsäkringarna påtalat behovet av en höjning av taket i

försäkringssystemen.

Beträffande frågan om att sjukfall och skador till följd av trafiken skall

överföras till trafikförsäkringen och kostnaderna därmed inte längre belasta

den allmänna försäkringen anser utskottet att ett system, där vissa

skadetyper inte längre ryms inom den allmänna försäkringen, för närvarande

inte är aktuellt med hänsyn till det ansvar försäkringskassan i dag har för

samordning och tillsyn av rehabiliteringsverksamheten.

Utskottet delar regeringens bedömning att orsakssambanden är mycket

komplexa och att det finns flera förklaringar till det rådande förhållandet

med ökande sjukfrånvaro. Utskottet anser att det måste utformas en strategi

för att komma till rätta med utvecklingen av den arbetsbetingade ohälsan och

för att åstadkomma en förnyelse av arbetsmiljöarbetet som ökar människors

möjligheter att delta i arbetslivet. Detta bör ske genom förebyggande

åtgärder, förbättrad arbetsmiljö, bättre rehabilitering och effektivare

försäkringssystem. Beredningen av dessa frågor inom Regeringskansliet bör

enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet utgår från att regeringen

återkommer till riksdagen med ett samlat förslag så snart som möjligt.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf286 yrkandena 4, 5, 11, 13

och 16, So364 yrkandena 2, 4 och 6, Sf302, Sf283, So544 yrkande 2, Sf222,

Sf225, Sf287, Sf279, So452 yrkande 1, A808 yrkande 15 och Sf255.

Utskottet avstyrker även motionerna Sf258, Kr230 yrkande 8, Sf216, Sf254,

N323 yrkande 13, Sf212, Sf263 och Sf288.

Angående förslag i motioner som har betydelse för medelsanvisningen

återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.

Ekonomisk samverkan och finansiell samordning

Som framgått ovan, av redogörelsen för gällande ordning, har

försäkringskassan möjlighet att träffa överenskommelse med kommun, landsting

och länsarbetsnämnd om samverkan för att uppnå en effektivare användning av

tillgängliga resurser (FRISAM). Denna möjlighet som infördes den 1 januari

1998 syftar till att fördjupa och utveckla rehabiliteringsarbetet genom en

ökad samverkan. Genom denna samverkan mellan flera parter skapas möjligheter

att utifrån det individuella perspektivet åstadkomma en lösning som tar

hänsyn till helheten i individens situation. I samband med riksdagens

behandling av förslaget om en sådan friare samverkan mellan olika huvudmän

(bet. 1997/98:SfU1) avstyrkte utskottet motionsyrkanden om att FINSAM-

modellen skall införas i hela landet. Utskottet framhöll dock att det är

angeläget att insikterna om förbättrad metodutveckling och effektivare

administration från FINSAM-försöken tas till vara och får genomslag i det nya

samverkansarbetet. Utskottet påtalade också vikten av att det fastställs ett

gemensamt mål om samverkan för de berörda myndigheterna. Utskottet har vid

flera tillfällen därefter vidhållit sitt ställningstagande att FINSAM-

modellen inte bör införas i hela landet (se senast yttr. 1999/2000:SfU7y).

Som utskottet tidigare framhållit är det angeläget att resultatet av

samverkansarbetet systematiskt följs upp och utvärderas. En gemensam

ledningsgrupp med Socialstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen,

Arbetarskyddsstyrelsen, RFV, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet

har också bildats för att utvärdera effekterna av samverkan inom

rehabiliteringsområdet (FRISAM och SOCSAM). Arbetet skall slutredovisas den

31 december 2001.

Utskottet har även framhållit att åtgärder för arbetslösa är ett viktigt

inslag i försöksverksamheten. Samverkan har också formaliserats genom att

ledningsorganet för försöksverksamheten i sju av de åtta försöksområdena

tecknat samverkansavtal med Länsarbetsnämnden (1999). Ett gemensamt mål för

AMS, Arbetarskyddsstyrelsen, RFV och Socialstyrelsen angavs vara att inom

rehabiliteringsområdet samverka för att uppnå en effektivare användning av

tillgängliga medel i syfte att underlätta för den enskilde att försörja sig

genom arbete.

Socialutskottet har nyligen i betänkande 2000/01:SoU5 behandlat en motion

väckt med anledning av proposition 1999/2000:149 Nationell handlingsplan för

utveckling av hälso- och sjukvården. I betänkandet föreslår socialutskottet

med anledning av motionen ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt

bör återkomma till riksdagen med förslag till finansiell samordning i syfte

att underlätta samarbete för att åstadkomma ökad hälsa och minskade

sjukskrivningar. I betänkandet anförs:

Utskottet delar inställningen i motion So3 (c) yrkande 8 om att bättre

samordning mellan hälso- och sjukvården, socialförsäkring och socialtjänst

kan bidra till bättre hälsa. En bättre samordning av resurserna mellan dessa

verksamheter kan, som motionärerna anfört, innebära att systemen fungerar mer

effektivt och att medborgaren därmed får en bättre vård samtidigt som

samhällets totala kostnader hålls nere. Som exempel kan nämnas Finsam som

varit ett av de försök som bedrivits och nu är utvärderat. Utskottet har

tidigare betonat vikten av samverkan mellan olika huvudmän och framhållit att

genom sådan samverkan mellan flera parter skapas möjligheter att utifrån det

individuella perspektivet åstadkomma en lösning som tar hänsyn till helheten

i individens situation (se 1999/2000:SoU9). Utskottet vidhåller denna

inställning. Dessutom vill utskottet framhålla att samverkan redan i dag kan

ske inom ramen för rådande lagstiftning och regleringsbrev.

Utskottet vill vidare framhålla att försöksverksamhet för närvarande pågår

när det gäller finansiell samverkan mellan olika myndigheter. Dessa

försöksverksamheter skall systematiskt följas upp och utvärderas i olika

steg. De utvärderingar som pågår skall fullföljas. Regeringen bör återkomma

till riksdagen med förslag till finansiell samordning mellan hälso- och

sjukvården, socialtjänsten och socialförsäkringen i syfte att underlätta

samarbete för att åstadkomma ökad hälsa och minskade sjukskrivningar.

Utskottet vill emellertid tydliggöra att det är frågan om ett lokalt

samarbete där varje parts delaktighet förutsätts och där begränsningar av den

totala finansiella ramen kommer att finnas. Dessutom bör det tydliggöras att

utskottet inte avser samarbete i första hand på individnivå samt att

förslaget kommer att kunna innehålla regler som möjliggör olika

samverkansformer. Utskottet vill betona vikten av att regeringen skyndsamt

återkommer till riksdagen. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av

motion So3 (c) yrkande 8 ges regeringen till känna.

Riksdagens beslut med anledning av socialutskottets betänkande 2000/01:SoU5

kommer att fattas den 29 november 2000.

Regeringens förslag bör därefter avvaktas och socialförsäkringsutskottet

förutsätter att regeringen i beredningsarbetet även väger in de förslag som

lagts fram av de båda övergripande utredningarna om den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen och sjukförsäkringen.

Med det anförda är enligt utskottets uppfattning motionerna Sf201 samt

Sf294 yrkandena 1 och 2 i huvudsak tillgodosedda och bör avslås.

Angående förslag i motioner som har betydelse för medelsanvisningen

återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.

Rehabilitering

I och med den s.k. rehabiliteringsreformen 1992 infördes begreppet

arbetslivsinriktad rehabilitering vilken omfattar de åtgärder som i första

hand arbetsgivare och försäkringskassa ansvarar för och som en person behöver

för att återfå eller behålla sin arbetsförmåga. Försäkringskassan fick det

övergripande ansvaret för samordningen av den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen. Samordningsansvaret innebär inte att försäkringskassan

övertar det ansvar för att genomföra och bekosta insatser för den enskilde

som ligger på arbetsgivare och olika myndigheter.

RFV har fastställt som riksmål för landets försäkringskassor att 70 % av

dem som genomgår samordnad rehabilitering skall ha ökat sin arbetsförmåga sex

månader efter avslutad rehabilitering. Enligt vad som anges i

budgetpropositionen uppgick år 1999 andelen personer med ökad arbetsförmåga

till 61 %, vilket innebär att riksmålet inte uppnåddes. Förklaringen ligger

delvis i att försäkringskassorna har flyttat personalresurser till

handläggning och utbetalning av ersättningar. Av vad som framgår av

propositionen har också demografiska faktorer betydelse. Vidare visar en del

undersökningar att väntetiderna inom sjukvården har ökat, vilket innebär både

längre sjukskrivningar och att rehabiliteringsarbetet försvåras.

Utredningen om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen har haft

regeringens uppdrag att se över rehabiliteringsområdet och lämna förslag till

åtgärder som på olika sätt kan stärka och effektivisera rehabiliteringen för

långtidssjukskrivna. Som nämnts presenterade utredningen i augusti i år

betänkandet Rehabilitering till arbete - En reform med individen i centrum

(SOU 2000:78). I betänkandet konstateras att det finns en rad orsaker till

att rehabiliteringsreformen inte nådde sitt fulla syfte. Bland annat var

arbetsgivarens ansvar för rehabiliteringen otydligt, vilket ledde till att

ansvaret försköts till den offentliga sektorn med den statliga

socialförsäkringen, arbetsförmedlingen, den kommunala socialtjänsten och

landstingets hälso- och sjukvård. Andra faktorer som utredningen pekar på är

förändringar i arbetslivet och på arbetsmarknaden såsom förändrade och mer

"slimmade" arbetsorganisationer. Utredningen föreslår en ny reform inom den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen som innebär en offentlig modell och som

bygger på sju hörnstenar - individen i centrum, en offentlig huvudaktör (en

ny statlig myndighet), en kraftfullare försäkring via en sammanhållen

rehabiliteringsförsäkring, stärkta förebyggande insatser, ökat utbud av

resurser och ökad kunskap, likvärdiga möjligheter över landet och mellan

olika grupper samt tydligare drivkrafter. Målet med reformen är färre

sjukskrivningar och, om de ändå inträffar, kortare sjukskrivningsperioder.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Som utskottet anfört ovan är de senaste årens ökade kostnader för

sjukförsäkringen och det därmed eftersatta rehabiliteringsarbetet oroande.

Enligt utskottets uppfattning har dock många bra åtgärder initierats inom

rehabiliteringsområdet, inte minst när det gäller samverkansarbetet. Som

angivits tidigare skall en arbetsgrupp inom Regeringskansliet ta fram en

handlingsplan som anger en strategi för att komma till rätta med utvecklingen

av den arbetsbetingade ohälsan och för att åstadkomma en förnyelse av

arbetsmiljöarbetet. Utskottet anser att den samlade beredningen inom

Regeringskansliet av bl.a. förslagen från utredningen om den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen bör avvaktas.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf276 yrkandena 1, 2, 6 och

7, Sf286 yrkande 14, Sf257, A277 yrkande 7, Sf236 yrkandena 1 och 3-5,

Sf247, A225 yrkande 5, Sf234, Sf278, Sf277, So360 yrkande 2, So544 yrkande 3,

Sf281, Sf275 och So540 yrkande 5.

Enligt utskottets mening är ett syfte med att utveckla

rehabiliteringsarbetet bl.a. att höja den faktiska pensionsåldern. Med vad

utskottet ovan uttalat angående utredningen om den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen tillgodoses motion So539 yrkande 6 om förslag till

handlingsplan för att höja den faktiska pensionsåldern. Motionen avstyrks.

Angående förslag i motioner som har betydelse för medelsanvisningen

återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.

Närståendepenning

Utskottet har tidigare avstyrkt krav om att förlänga rätten till

närståendepenning och den därtill kopplade rätten till ledighet från

nuvarande 60 till 120 dagar. Utskottet finner inte nu skäl att göra annan

bedömning. Motion Sf307 avstyrks.

Angående förslag i motion som har betydelse för medelsanvisningen

återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.

Förslag rörande medelsanvisningen till anslag 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m.

Beträffande regeringens förslag till medelsanvisning noterar utskottet att

utgifterna för sjukpenningen har fortsatt att stiga även under 2000. Trots

att ökningstakten avtagit något under 2000 finns det för närvarande inget som

tyder på att utgifterna kommer att minska under de närmaste åren. Enligt

utskottets mening är det viktigt att de bakomliggande orsakerna analyseras

ingående och att kommande förslag samordnas. Utskottet ser därför positivt på

den handlingsplan för att öka hälsan som regeringen aviserat till hösten

2001.

Utskottet, som noterar att anslaget med nuvarande prognos kommer att ha ett

relativt stort negativt ingående överföringsbelopp 2001, utgår från att

regeringen noga följer utvecklingen av kostnaderna för

sjukpenningförsäkringen och så snart det är möjligt återkommer med förslag.

Vad utskottet i tidigare avsnitt anfört om finansiell samordning påverkar

inte budgeten för 2001.

Med hänsyn till det anförda biträder utskottet regeringens förslag.

Utskottet avstyrker motionerna Sf299 yrkandena 1 och 2, Sf286 yrkandena 6, 7,

10 och 12, Sf276 yrkandena 3-5, Sf294 yrkandena 3, 5, 6 och 7 i denna del,

Sf271, Sf310 yrkandena 1 i denna del samt 2 och 3, Sf292 yrkande 5 i denna

del, Fi211 yrkandena 16 i denna del och 24, A225 yrkande 6, So548 yrkande 2

och So541 yrkandena 1 och 5.

19:2 Förtidspensioner

Gällande ordning

Från anslaget bekostas utgifter för tilläggspension och folkpension i form av

förtidspension samt pensionstillskott och barntillägg till förtidspension

samt statlig ålderspensionsavgift.

Enligt 7 kap. 1 § AFL utges förtidspension till försäkrad som fyllt 16 år

för tid före den månad då han/hon fyller 65 år om arbetsförmågan på grund av

sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska

prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan

anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men

kan den antas bli bestående för avsevärd tid har den försäkrade rätt till ett

tidsbegränsat sjukbidrag. Förtidspension/sjukbidrag utges som hel, tre

fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån, alltefter graden av

nedsättningen av arbetsförmågan. Motsvarande regler finns i 13 kap. AFL i

fråga om förtidspension från ATP.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2001 till anslag 19:2

Förtidspensioner anvisar ett ramanslag på 49 696 miljoner kronor.

Regeringen anger i propositionen att situationen på förtidspensionsområdet

är mycket oroande med en utveckling som pekar på en fortsatt ökning av

antalet personer med förtidspension och sjukbidrag under de närmaste åren.

Nästan alla förmånsslag inom politikområdet är för närvarande föremål för

utredning och reformering. Det pågående utredningsarbetet med att reformera

systemet med förtidspension har avslutats under sommaren och förslagen från

detta arbete har sänts ut på remiss. Avsikten är att ett förslag om

reformerat ersättningssystem vid långvarig eller varaktig medicinskt grundad

nedsättning av arbetsförmågan skall kunna överlämnas till riksdagen under

våren 2001. De nya reglerna avses träda i kraft den 1 januari 2003. Som

tidigare nämnts pågår också ett arbete med att utarbeta en handlingsplan för

hela ohälsoområdet samt föreslå åtgärder som bryter den negativa utvecklingen

inom sjukförsäkrings- och förtidspensionsområdena. Inriktningen är att

förslag skall kunna föreläggas riksdagen under hösten 2001 med ett

ikraftträdande senast fr.o.m. 2003.

Den 1 januari 2000 infördes regler om vilande förtidspension. Reglerna

syftar till att stimulera till återgång i arbetslivet och ett i övrigt aktivt

liv. Av propositionen framgår att RFV skall lämna en första översiktlig

redovisning av effekterna av systemet senast den 1 mars 2001 och en mer

omfattande utvärdering den 1 mars 2002. Enligt RFV hade i juni 2000 hittills

knappt 300 personer beviljats vilande förtidspension; det saknas emellertid

uppgift om antalet ärenden som var under handläggning. Enligt propositionen

indikerar detta att färre personer än beräknat kommer att pröva denna

möjlighet under 2000, något som reducerar den kalkylerade minskningen av

försäkringsutgifterna.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2001

Moderaterna

I motion Sf299 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i yrkande 3 att riksdagen

beslutar att för budgetåret 2001 till anslag 19:2 anvisa 1 000 miljoner

kronor mindre än regeringen föreslagit. Bland annat genom att

försäkringskassan ges det finansiella ansvaret för den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen, med möjlighet att upphandla rehabiliteringstjänster på

annat håll än i det egna landstinget, bör kostnaderna för förtidspensioner

minska.

Kristdemokraterna

I motion Sf294 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs i yrkande 7 i denna

del att riksdagen beslutar att för budgetåret 2001 till anslag 19:2 anvisa

625 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. Motionärerna anser att

en effektivare rehabilitering med en ny rehabiliteringsorganisation ger lägre

kostnader för förtidspensioner.

Folkpartiet

I motionerna Sf292 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 5 i denna del och

Fi211 yrkande 16 i denna del begärs att riksdagen beslutar att för budgetåret

2001 till anslag 19:2 anvisa 140 miljoner kronor mindre än regeringen

föreslagit. Lägre kostnader kan uppnås genom att FINSAM införs i hela landet

och genom åtgärder mot överutnyttjande av försäkringen.

Övriga motioner om förtidspensioner

I motion Sf226 av Kenneth Lantz (kd) begärs ett tillkännagivande i yrkande 3

om risken att ersättningen minskar vid övergång från aktivitetsersättning

till sjukersättning. Motionären pekar på att det i Ds 2000:39 respektive

Ds 2000:40 föreslås olika beräkningsunderlag och att man bör vara uppmärksam

på detta vid utformningen av de nya systemen.

I motion Sf236 yrkande 6 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om att förtidspensionssystemet bör omformas till en

ersättning för trygghet och aktivitet. Motionärerna ser hellre en

habiliteringspenning eller långtidssjukskrivning än en passiviserande

förtidspension.

I motion So354 yrkande 12 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om att ingen under 30 år bör förtidspensioneras. Kommande

förslag bör uppmuntra till arbete.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion So538 yrkande 15 förslag om

åtgärder mot förtidspensionering av unga funktionshindrade. Motionärerna

anser att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag som uppmuntrar till

arbete.

Också i motion Sf268 av Alf Eriksson (s) begärs ett tillkännagivande om

unga förtidspensionärer. Motionären anför att det är angeläget se över

situationen.

I motion Sf244 av Hans Stenberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om

behovet av att särskilt uppmärksamma gruppen äldre långtidsarbetslösa när

reglerna om det nya förtidspensionssystemet utformas. Motionärerna anger att

det i vissa fall kan vara bättre med förtida pension än att tvingas in i

meningslös sysselsättning.

Lena Sandlin-Hedman och Laila Bäck (s) anför i motion Sf264 att samma

grundnivå för förtidspensionen bör gälla oavsett civilstånd. Motionärerna

begär ett tillkännagivande om att detta bör beaktas vid beredningen av det

nya förtidspensionssystemet.

Utskottets bedömning

Utskottet vill betona vikten av ett ekonomiskt skydd vid långvarigt nedsatt

arbetsoförmåga. Människor som till följd av varaktiga sjukdomar eller

funktionshinder inte kan arbeta bör ha rätt till en långsiktig trygghet i

fråga om sin försörjning. Mot denna bakgrund tillstyrkte utskottet våren 1998

riktlinjer för ett reformerat förtidspensionssystem (bet. 1997/98:SfU11).

Som ett led i arbetet med att reformera förtidspensionssystemet har fr.o.m.

den 1 januari 2000 införts nya regler om vilande förtidspension. Reglerna

syftar till att stimulera återgång till arbetslivet och ett i övrigt aktivt

liv och innebär i korthet en stor frihet för förtidspensionerade att pröva

arbete under tre år. I budgetpropositionen anges att det ännu är för tidigt

att avgöra i vilken utsträckning reglerna kommer att utnyttjas.

Inom Socialdepartementet har utredningsarbetet med att utforma förslag till

ett reformerat ersättningssystem vid långvarig eller varaktig medicinskt

grundad nedsättning av arbetsförmågan nyligen slutförts genom att två

departementspromemorior, Sjukersättning i stället för förtidspension -

Ersättning och ålderspensionsrätt vid långvarig eller varaktig medicinskt

grundad nedsättning av arbetsförmågan (Ds 2000:39) och Aktivitetsersättning -

Nytt försäkringsstöd för unga med långvarig medicinskt grundad nedsättning av

arbetsförmågan (Ds 2000:40) presenterats. De föreslagna reglerna för unga

innebär i korthet att ingen person under 30 år skall beviljas förtidspension.

I stället skall ett tidsbegränsat ekonomiskt stöd kunna beviljas under längst

tre år i taget. Detta stöd skall ge förutsättningar för så mycket aktivitet

som möjligt i syfte att utveckla den enskildes möjligheter att leva ett

aktivt liv och ta del av arbetslivet. Utskottet anser att beredningen i

Regeringskansliet bör avvaktas.

Utskottet noterar att regeringen gör den bedömningen att en kraftig ökning

av antalet nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag är att vänta de

närmaste åren. Denna utveckling, som är en följd av ökningen av bl.a. långa

sjukfall och demografiska förhållanden, är enligt utskottets mening mycket

oroande. Möjligheterna att på kort sikt motverka utvecklingen mot allt fler

förtidspensioner är emellertid mycket begränsade. Arbetet med att reformera

sjukförsäkringen och den arbetslivsinriktade rehabiliteringen kommer

emellertid enligt utskottets uppfattning att på sikt positivt påverka även

förtidspensionsområdet. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer

utvecklingen inom området och utgår från att förslag om ett reformerat

ersättningssy-

stem vid långvarig eller varaktig medicinskt grundad nedsättning av

arbetsförmågan skall kunna överlämnas till riksdagen under våren 2001.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Sf236 yrkande 6, Sf226

yrkande 3, So354 yrkande 12, So538 yrkande 15, Sf268, Sf244 och Sf264.

Vad gäller regeringens förslag till medelsanvisning för anslag 19:1 har

utskottet inte något att erinra. Utskottet avstyrker motionerna Sf299 yrkande

3, Sf294 yrkande 7 i denna del, Sf292 yrkande 5 i denna del och Fi211 yrkande

16 i denna del.

19:3 Handikappersättningar

Propositionen

Handikappersättning utges enligt 9 kap. 2 § AFL till försäkrad som fyllt 16

år och som före 65 års ålder för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga

nedsatt i sådan omfattning att han eller hon i sin dagliga livsföring behöver

mera tidskrävande hjälp av annan eller behöver hjälp av annan för att

förvärvsarbeta eller eljest får vidkännas betydande merutgifter på grund av

sitt handikapp.

Handikappersättning utbetalas med belopp som per år motsvarar 69 %, 53 %

eller 36 % av basbeloppet alltefter hjälpbehovets omfattning eller

merutgifternas storlek. Ersättningen kan utges tillsammans med t.ex.

förtidspension eller ålderspension, eller som självständig förmån.

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2001 till anslag 19:3

Handikappersättningar anvisar ett ramanslag på 1 054,4 miljoner kronor.

Motioner

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion Sf219 ett tillkännagivande om

behovet av en översyn av reglerna för handikappersättning. Ersättning bör

kunna beviljas och utges efter 65 års ålder.

I motion A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp) begärs i yrkande 18 en

utredning rörande frågan om ersättningar till funktionshindrade ur ett

genusperspektiv. Motionärerna anför att enligt en studie 1987 så fick män

högre handikappersättning än kvinnor med liknade behov. Vidare vill

motionärerna att det utreds varför bilstödet enligt en rapport från RRV i maj

1999 utgick till fler män än kvinnor.

Utskottets bedömning

Avsikten med denna form av handikappersättning är att ge kompensation för

hjälpbehov som uppkommit till följd av sjukdom eller skada, medan hjälpbehov

som hänför sig till åldrandet inte bör ersättas genom handikappersättning.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Sf219.

Socialförsäkringens administration har sedan 1997 i uppdrag att anlägga ett

s.k. genderperspektiv, dvs. integrera både mäns och kvinnors olika

förutsättningar och behov i hela verksamheten. Utskottet anser att det

givetvis inte får förekomma särbehandling på grund av kön och utgår från att

RFV och försäkringskassorna fortlöpande följer denna fråga. Utskottet

avstyrker motion A808 yrkande 18.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag till

medelsanvisning vad gäller anslag 19:3.

19:4 Arbetsskadeersättningar

Gällande ordning

Den som förvärvsarbetar här i riket är enligt lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring (LAF) försäkrad för arbetsskada. Egenföretagare och

uppdragstagare är dock försäkrade endast under förutsättning att de är

bosatta i Sverige. Försäkringen omfattar även den som genomgår utbildning i

den mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada. LAF

omfattar skador till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i

arbetet. Även olycksfall vid färd till och från arbetet räknas som olycksfall

i arbetet, om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.

Reglerna för ersättning enligt LAF genomgick omfattande förändringar under

år 1993. Från och med den 1 januari 1993 har kravet på skadlighet hos en

arbetsmiljöfaktor höjts från sannolikhet till hög grad av sannolikhet. Även

den s.k. bevisregeln har skärpts så att orsakssamband numera skall anses

föreligga mellan en skada och ett olycksfall eller annan skadlig inverkan i

arbetet om övervägande skäl talar för ett sådant samband. Vidare gäller

fr.o.m. den 1 juli 1993 att rätten till arbetsskadesjukpenning har slopats

för den som är försäkrad enlig AFL. Från samma tidpunkt gäller vidare att

ersättning för kostnader från arbetsskadeförsäkringen bara utges för sjukvård

utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel, och att frågan om en försäkrad

har ådragit sig en arbetsskada endast prövas i den mån det behövs för att

bestämma ersättning enligt LAF. För den som ådragit sig en arbetsskada utges

således numera i regel endast ersättning i form av arbetsskadelivränta.

Livränta utges vid bestående nedsättning av arbetsförmågan, och ersättningen

skall i princip utgöra skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade kan

antas ha haft som oskadad och den inkomst som han eller hon trots skadan kan

beräknas få. Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till sju och en

halv gånger basbeloppet.

Arbetsskadeförsäkringen finansieras med arbetsgivaravgifter.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2001 till anslag 19:4

Ar- betsskadeersättningar anvisar ett ramanslag på 6 909 miljoner kronor.

Enligt propositionen redovisas under anslaget utgifterna för

arbetsskadeförsäkringen och i vissa fall lagen om statligt personskadeskydd,

utgifter enligt motsvarande äldre regler samt skadestånd. Dessutom redovisas

statliga ålderspensionsavgifter för främst egenlivräntor under anslaget.

Utgiftsutvecklingen för arbetsskadeersättningarna är enligt propositionen

främst beroende av arbetsmiljöfaktorer, demografiska förhållanden, praxis,

medellivräntan och basbeloppsutvecklingen. Antalet egenlivräntor har minskat

på grund av att antalet nybeviljade livräntor är färre än antalet som har

upphört. Antalet livräntor till personer som är äldre än 64 år tenderar

enligt propositionen att öka.

Vidare uppges i propositionen att antalet anmälda arbetsskador har ökat

kraftigt de senaste åren vilket kan förväntas öka antalet livräntor. De

retroaktiva utbetalningarna ökade kraftigt under 1998, 1999 och det första

halvåret 2000. Det kan också antas att de retroaktiva utbetalningarna kommer

att ligga kvar på en hög nivå.

Motion med anslagseffekt för budgetåret 2001

Moderaterna

I motion Sf299 Margit Gennser m.fl. (m) begärs i yrkande 4 att riksdagen

beslutar att för budgetåret 2001 till anslag 19:4 anslå 300 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit. I motionen anges att

arbetsskadeförsäkringen bör lyftas ur den offentliga försäkringen. På så sätt

kan kostnaderna för denna minska. På sikt bör enligt motionärerna

arbetsskadeförsäkringen privatiseras.

Övriga motioner om arbetsskadeförsäkringen

Utskottet behandlar nedan ett stort antal motioner från de allmänna

motionstiderna åren 1998, 1999 och 2000. Många yrkanden tar sikte på en

översyn av arbetsskadeförsäkringen antingen i dess helhet eller i vissa

delar.

I följande motioner begärs tillkännagivanden om en översyn av

arbetsskadeförsäkringen, 1998/99:Sf244 av Sylvia Lindgren m.fl. (s),

1998/99:Sf282 av Lena Sandlin (s), 1999/2000:Sf212 yrkande 1 av Sylvia

Lindgren m.fl. (s), 1999/2000:Sf217 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson

(s), 1999/2000:Sf220 av Britt-Marie Lindkvist och Hillevi Larsson (s),

1999/2000:Sf249 av Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (s),

1999/2000:Sf250 av Kristina Zakrisson och Monica Öhman (s), 1999/2000: Sf268

av Margareta Sandgren (s), 1999/2000:Sf280 av Lilian Virgin m.fl. (s), Sf262

av Christina Nenes och Nils-Erik Söderqvist (s) och Sf256 av Kerstin

Kristiansson Karlstedt m.fl. (s). I motionerna framförs bl.a. att de

regelförändringar som genomfördes år 1993 i olika avseenden inneburit

kraftiga försämringar. Antalet godkända skador har drastiskt minskats, lagens

förebyggande syfte har väsentligt inskränkts och rehabiliteringen av de

skadade har satts på undantag. Det framhålls också i flera motioner att en

framtida arbetsskadeförsäkring måste vara rättvis och ge de skadade ett

fullgott ekonomiskt skydd och att försäkringen även i fortsättningen skall

vara avgiftsfinansierad.

I motion 1998/99:A292 yrkande 6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om begreppet arbetsskada. Enligt motionärerna har

skärpningen av bestämmelserna i försäkringen inneburit många negativa

effekter och bl.a. fått till följd att det nästan är omöjligt att visa att en

skada beror på faktorer i arbetet. Motionärerna förutsätter att regeringen

arbetar i en riktning som leder till förslag till förbättringar vad gäller

rätten till ersättning vid arbetsskada. I yrkande 7 begärs ett

tillkännagivande om arbetsskadestatistiken och en förbättrad redovisning.

Enligt motionärerna dör långt fler av arbetssjukdomar än av olycksfall. Dessa

fall uppmärksammas dock sällan och de döljs i statistiken. Motionärerna

föreslår att en utredning får i uppgift att se över redovisningsstatistiken

vad gäller arbetsskador för att förbättra redovisningen.

Även i motion A811 av Maria Larsson m.fl. (kd) anförs att

arbetsskadestatistiken är bristfällig. I yrkande 11 begärs att regeringen ger

Riksförsäkringsverket i uppdrag att åtgärda underlagsrapporteringen så att

tillförlitlig statistik i arbetsskadefall kan erhållas.

Caroline Hagström (kd) begär i motion 1999/2000:Sf272 ett tillkännagivande

om en översyn av arbetsskadeförsäkringen så att försäkringen även kommer att

omfatta dem som arbetar med djur. Enligt motionären har den skärpning av

försäkringen som skett inneburit att för dem som på olika sätt arbetar med

djurskötsel har det blivit mycket svårt att få en arbetsskada godkänd.

I några motioner tas upp frågor om arbetsskadeförsäkringen och kvinnors

arbetsskador.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) framhåller i motion 1998/99:Sf234 att de nya

kriterierna inom arbetsskadeförsäkringen drabbat kvinnorna hårdare än männen.

Skärpningen har bl.a. fått betydelse för rätten till ersättning vid

belastningsskador, skador som i stor utsträckning drabbar kvinnor.

Arbetsskadeförsäkringen måste ändras så att kvinnors arbetsskador inte

missgynnas. Motionärerna begär ett tillkännagivande om det anförda. Även i

motion 1999/2000:A219 av Gudrun Schyman m.fl. (v) uppmärksammas kvinnors

arbetsskador. Den beredning som pågår måste enligt motionärerna komma med

förslag om en arbetsskadeförsäkring som är jämställd så att kvinnors

arbetsskador inte missgynnas. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om det

anförda.

I motion 1999/2000:Sf267 av Inger Segelström m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om en ny könsneutral arbetsskadeförsäkring. Enligt

motionärerna är det viktigt att betona att i en framtida försäkring skall

arbetsskador ersättas lika för kvinnor och män.

Matz Hammarström m.fl. (mp) framhåller i motion A808 att skärpningen av

bestämmelserna i arbetsskadeförsäkringen tydligast fått genomslag när det

gäller belastningsskador, vilket framför allt drabbat kvinnorna. Motionärerna

anser att det behövs en utredning av arbetsskadeförsäkringen ur ett

genusperspektiv och begär i yrkande 17 ett tillkännagivande härom. I yrkande

16 begärs dessutom en utredning av möjligheten att återinföra

arbetsskadesjukpenningen.

I motion Sf259 yrkande 1 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs att riksdagen

beslutar behålla nuvarande bevisregler i arbetsskadeförsäkringen. Enligt

motionärerna har krav på uppmjukning av bevisreglerna framförts från olika

håll. Det vore olyckligt om så sker vid en revidering av försäkringen

eftersom man då kan befara en utgiftsexplosion som under 1980-talet. Enligt

motionärerna bör man också behålla en enhetlig ersättningsnivå i sjuk- och

arbetsskadeförsäkringarna, och motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

Maria Larsson (kd) framhåller i motion 1999/2000:Sf248 att enligt den

praxis som utbildats beträffande arbetsskadelivränta skall livränta kunna

utges under tid en person med godkänd skada uppbär sjukbidrag. Denna praxis

måste enligt motionären tydliggöras i den framtida lagstiftningen. I yrkande

3 begärs ett tillkännagivande härom.

I motion Sf242 av Hans Hoff m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om

värdesäkring av arbetsskadelivräntor. Enligt motionärerna innebär dagens

konstruktion att livräntans värde årligen urholkas eftersom

livränteunderlaget fastställs när livräntan börjar utbetalas och därefter

räknas upp i takt med prisbasbeloppets utveckling. Motionärerna menar att i

stället skall livräntan följa löneutvecklingen.

Sylvia Lindgren m.fl. (s) begär i motion 1999/2000:Sf212 yrkande 2 ett

tillkännagivande om uppföljning av arbetsskadade som anses ha en

restarbetsförmåga. Motionärerna anser att det bör ske en uppföljning av

tillgången på lämpliga arbeten samt på arbetsgivare som är villiga att

anställa grupper med restarbetsförmåga.

I några motioner tas upp frågor som rör handläggning och utredning av

arbetsskadeärenden.

I motion 1999/2000:Sf248 yrkande 1 av Maria Larsson (kd) begärs förslag

till åtgärder som kan förkorta de långa handläggningstiderna i

arbetsskadeärenden. De långa tiderna skapar enligt motionären ett onödigt

mänskligt lidande. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om bristen på

homogen rättstillämpning av arbetsskadeförsäkringen. Den olika bedömningen av

arbetsskador är enligt motionären alarmerande, och det har också påpekats av

olika myndigheter såsom Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer.

I motion 1999/2000:Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) framhålls att det

behövs en ny lagstiftning som fastställer en tidsbegränsning inom vilken ett

arbetsskadeärende skall ha prövats av försäkringskassan. Enligt motionärerna

bör gränsen sättas till 180 dagar. I yrkande 11 begärs ett tillkännagivande

om det anförda. I motionen anförs vidare att försäkringsläkarnas arbete kan

kritiseras ur många olika aspekter. Enligt motionärerna är det ett minimikrav

att den försäkrade får träffa försäkringsläkaren för att den försäkrade

skall få möjlighet att kommunicera med den kanske viktigaste länken i ett

arbetsskadeärende. I yrkande 12 begärs ett tillkännagivande härom. I yrkande

13 begärs dessutom ett tillkännagivande om att ärenden som rör arbetsskador

regelmässigt skall bedömas av yrkesmedicinska specialister. Deras utlåtanden

skall dessutom väga mycket tungt i beslutsprocessen.

I motion 1999/2000:Bo513 yrkande 2 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om att klassa elöverkänslighet som arbetsskada. Enligt

motionärerna kan så inte ske i dag. Det framhålls också att elöverkänslighet

drabbar kvinnor oftare än män. Även i motion MJ843 yrkande 1 av Rolf Olsson

m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om att klassa elöverkänslighet som

arbetsskada.

I motion 1998/99:Ub453 yrkande 22 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs

förslag om en arbetsskadeförsäkring som även omfattar studenter. Enligt

motionärerna går det inte att dela in högskoleutbildningar i

yrkesförberedande och teoretiska utbildningar, utan alla studenter skall ha

samma skydd.

I några motioner tas upp frågor om en privatisering av

arbetsskadeförsäkringen.

I motion Sf259 yrkande 2 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs förslag från

regeringen om hur arbetsskadeförsäkringen kan brytas ut ur statsbudgeten och

i yrkande 4 förslag om hur försäkringen kan privatiseras. I yrkande 6 begärs

ett tillkännagivande om behovet av en statlig reglering av en privat

arbetsskadeförsäkring. Vidare begärs i yrkande 3 förslag om hur

arbetsskadeavgifterna successivt kan anpassas efter skadefrekvenser i de

olika företagen. Arbetsskadeförsäkringen kan enligt motionärerna handhas av

såväl offentlig sektor som av privata försäkringsbolag. Om försäkringen

fortsättningsvis skall vara offentlig måste den dock brytas ut ur

statsbudgeten. Fördelen med att privatisera försäkringen är att de privata

försäkringsbolagen har större erfarenheter av att räkna på priser och att

sätta premier. Dessutom kommer det att råda konkurrens mellan bolagen och

därmed pressas premierna. En ytterligare fördel med privata försäkringar till

skillnad från offentliga är att man svårligen genom politiska beslut kan

ändra försäkringsvillkoren när väl avtal slutits. Även vid en privatisering

av arbetsskadeförsäkringen finns det dock behov av en statlig reglering av

den. Ett sådant exempel är att det måste vara obligatoriskt för en

arbetsgivare att teckna försäkring. Vidare framhålls i motionen att det är

tveksamt om en kontinuerlig anpassning av arbetsgivaravgiften i förhållande

till utgifterna för försäkringen skulle öka incitamenten för att förbättra

arbetsmiljön. Ett bättre incitament skulle enligt motionärerna vara att

premien anpassas efter skaderiskerna i olika branscher eller ännu bättre en

anpassning i förhållande till frekvensen av skador hos varje arbetsgivare.

Inga Berggren och Ola Karlsson (m) begär i motion Sf301 ett

tillkännagivande om behovet av att utforma en ny arbetsskadeförsäkring vilken

i första hand hanteras av privata försäkringsbolag. Motionärerna anser att

det behövs ett nytt system som i och för sig är reglerat i lag men som

hanteras av privata bolag. Det behövs en mer försäkringsmässig hantering och

ett system där kostnaderna för arbetsskador belastar dem som inte i

tillräcklig utsträckning vidtar åtgärder för att förbättra arbetsmiljön och

förhindra att skador uppstår.

Maria Larsson (kd) anför i motion 1999/2000:Sf248 att det behövs ekonomiska

incitament för att få företagen att satsa mer på förebyggande åtgärder i

syfte att förhindra att arbetsskador uppstår. I Norge har

arbetsskadeförsäkringen privatiserats och det har visat sig att ju säkrare en

arbetsplats är desto lägre premier behöver arbetsgivare erlägga. Motionären

begär mot bakgrund härav i yrkande 4 ett tillkännagivande om att utreda

konsekvenserna av en privatisering av arbetsskadeförsäkringen.

Utskottets bedömning

Anslag 19:4 Arbetsskadeersättningar

I regeringsförklaringen den 19 september i år anförde statsminister Göran

Persson bl.a. att under innevarande mandatperiod skall

arbetsskadeförsäkringen reformeras. Människor som drabbas av skada eller

sjukdom i sitt arbete har rätt till en rimlig prövning av sin skada, och

ersättningen måste bättre följa inkomstutvecklingen.

Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett beredningsarbete med

avseende på arbetsskadeförsäkringen. Beredningen grundar sig bl.a. på

betänkandet Den framtida arbetsskadeförsäkringen (SOU 1998:37). I betänkandet

föreslås en rad åtgärder på arbetsskadeförsäkringens område bl.a. införande

av en omställningsersättning när den försäkrade genomgår rehabilitering,

åtgärder för att få en säkrare och snabbare handläggning av ärendena. Vidare

redovisas, som ett alternativ till den nuvarande försäkringen, en lösning som

innebär att ansvaret för arbetsskadeförsäkringen förs över på

arbetsmarknadens parter i form av en obligatorisk tilläggsförsäkring vid

arbetsskada.

Utskottet, som inte har något att erinra mot regeringens förslag till

medelsanvisning, avstyrker motion Sf299 yrkande 4.

Övriga motioner om arbetsskadeförsäkringen

Utöver vad som ovan anförts om det pågående beredningsarbetet om

arbetskadeförsäkringen vill utskottet anföra följande. Enligt vad som

uppgetts av Socialdepartementet är avsikten att en proposition skall

föreläggas riksdagen under hösten 2001. Dessförinnan skall också en

departementspromemoria presenteras. Frågor som kan komma att behandlas är

bl.a. bevisreglerna, ersättning för karensdagen, värdesäkring av livräntor,

snabbare handläggning och en prövning av arbetsskadefall innan livränta

aktualiseras.

Regeringen har gett Riksförsäkringsverket i uppdrag att analysera

arbetsskadeförsäkringens effekter och ge förslag till förändringar. I

uppdraget ingår att verket skall genomföra fyra delprojekt. En analys skall

göras av hur arbetsskadeförsäkringen fungerar i förhållande till sitt syfte

för individ och samhälle. Särskild vikt skall läggas på försäkringens

effekter för kvinnor. Riksförsäkringsverket skall också kartlägga de problem

som finns i dagens lagstiftning och tillämpning. I detta uppdrag ingår också

att ta fram förslag till de lagändringar som kan behövas. Vidare skall en

modell för statistikinhämtning utarbetas. Verket skall kartlägga behovet av

statistik på området och ta fram underlag och förslag till utformning av det

framtida statistiksy-

stemet. Systemet skall utformas så att det tillgodoser såväl arbetsmiljö- som

försäkringsintressen. Slutligen skall verket genomföra en förstudie angående

förutsättningarna för en förbättrad hantering av arbetsskadeärenden.

Utskottet kan mot bakgrund av det anförda konstatera att det pågår ett

omfattande och intensivt berednings- och utredningsarbete i syfte att på

olika sätt företa ändringar i arbetsskadeförsäkringen. I avvaktan på

resultatet härav anser utskottet att något uttalande från riksdagens sida

inte bör göras. Utskottet avstyrker motionerna 1998/99:Sf234, 1998/99:Sf244,

1998/99:Sf282, 1999/2000:Sf212, 1999/2000:Sf217, 1999/2000:Sf220,

1999/2000:Sf248 yrkandena 1-3, 1999/2000:Sf249, 1999/2000:Sf250,

1999/2000:Sf267, 1999/2000:Sf268, 1999/2000:Sf272, 1999/2000:Sf280,

1999/2000:Sf304 yrkandena 11-13, Sf242, Sf256, Sf259 yrkandena 1 och 5,

1998/99:A292 yrkandena 6 och 7, 1998/99:Ub453 yrkande 22, 1999/2000:A219

yrkande 4, 1999/2000:Bo513 yrkande 2, MJ843 yrkande 1, A808 yrkandena 16 och

17 och A811 yrkande 11.

I det pågående översynsarbetet ingår inte att pröva huruvida

arbetsskadeförsäkringen skall brytas ut ur statsbudgeten eller privatiseras.

I Arbetsskadeutredningens betänkande SOU 1998:37 har dock redovisats, som ett

alternativ till den nuvarande försäkringen, en lösning som innebär att

ansvaret för arbetsskadeförsäkringen förs över på arbetsmarknadens parter i

form av en obligatorisk tilläggsförsäkring vid arbetsskada.

Utskottet kan inte ställa sig bakom motionsyrkanden i skilda delfrågor som

hänger samman med en privatisering av arbetsskadeförsäkringen och avstyrker

motionerna Sf259 yrkandena 2-4 och 6, Sf301 och 1999/2000:Sf248 yrkande 4.

Lägre pension på grund av arbetsskada

Motion

I motion 1999/2000:Sf276 av Rinaldo Karlsson och Carin Lundberg (s) anförs

att den som på grund av arbetsskada exempelvis måste minska sin arbetstid med

en fjärdedel kompenseras härför med en arbetsskadelivränta. Inom såväl det

statliga området som det privata näringslivet finns vissa

personalpensionsförmåner som komplement till den allmänna pensionen. För

privatanställda inom LO-området finns den s.k. STP-pensionen. Förmånen

finansieras genom att arbetsgivaren betalar avgift med en viss procentsats på

den ersättning som utgetts till den anställde. Motionärerna framhåller att

det innebär att den försäkrade i exemplet ovan erhåller en lägre särskild

tilläggspension än sina oskadade arbetskamrater.

Utskottets bedömning

De särskilda tilläggspensionsförmånerna som kompletterar den allmänna

pensionen har tillkommit genom avtal mellan de fackliga organisationerna och

arbetsgivarna. Utskottet anser att det ankommer på arbetsmarknadens parter

att besluta om villkoren för privata tjänstepensioner.

Utskottet avstyrker motion 1999/2000:Sf276.

Utbyte av livränta mot engångsbelopp enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

(YFL)

Motion

I motion Sf223 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om att

ta bort möjligheten att byta ut livränta enligt YFL mot ett engångsbelopp.

Motionärerna framhåller att kapitaliseringsvärdet av en livränta vid utbyte

beräknas med beaktande av genomsnittlig livslängd. Ett uttag av engångsbelopp

innebär enligt gällande samordningsbestämmelser i 17 kap. AFL att den

framtida pensionen minskas. För den som lever längre än den genomsnittliga

livslängden innebär det att han eller hon kan få betala tillbaka mer än vad

som utgetts i kapitalbelopp. Enligt motionärerna skall ingen individ behöva

betala tillbaka mer än vad han eller hon en gång fått ut. Det är särskilt

angeläget eftersom livränta utges för att täcka individens inkomstförlust på

grund av yrkesskada. Mot bakgrund härav bör övervägas om möjligheten att byta

ut livränta mot ett engångsbelopp bör slopas.

Utskottets bedömning

Enligt 16 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) kan på ansökan av

den skadade och när skäl anses föreligga livränta bytas ut mot ett

engångsbelopp som högst motsvarar det kapitaliserade värdet av de utbytta

livräntebeloppen. Utbyte av livränta mot engångsbelopp kan avse hela eller

del av livräntan eller livräntan för viss tid. Beräkningsgrunder har

fastställts av regeringen.

Av 17 kap. 2 § AFL framgår att folk- och tilläggspension i form av förtids-

och ålderspension skall minskas med tre fjärdedelar av yrkesskadelivräntans

belopp. Denna s.k. samordning skall ske även i de fall hela eller del av

livräntan eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp.

Samordningen görs då som om livränta utgick (eller utgående livränta på

motsvarande var sätt förhöjd). I RFV:s allmänna råd (1990:7) rekommenderar

verket att pensionen minskas med det livräntebelopp som gällde vid tidpunkten

för utbytet.

Riksdagen avslog föregående år ett motionsyrkande om att ingen skall behöva

betala tillbaka mer än det han eller hon fått i engångsbelopp (bet.

1999/2000:SfU1, rskr. 1999/2000:98). I betänkandet angavs bl.a. att utbyte av

större livräntor mot engångsbelopp sker med återhållsamhet medan kravet på

skäl för utbyte är litet när det gäller låga livräntor. Dessutom angavs att

engångsbeloppets storlek beräknas enligt bestämmelser som fastställts av

regeringen. Med beaktande av genomsnittlig medellivslängd beräknas ett

kapitaliseringsvärde för livräntan. Utskottet hade erfarit att

livräntetagaren förutom uppgift om beloppets storlek även får uppgift om vad

engångsutbetalningen kommer att medföra i framtiden beträffande avdrag från

pension, dvs. att avdrag fortfarande kommer att göras som om livräntan utgick

månadsvis. Själva avdraget är tre fjärdedelar av månadsbeloppet, dock med

vissa spärregler. Det avdrag som efter engångsutbytet görs från pensionen

ökar inte vid förändring av basbeloppet utan beräknas på det ursprungliga

månadsvisa livräntebeloppet.

Vidare angavs bl.a. att engångsbeloppet i huvudsak är beräknat enligt

försäkringsmässiga principer och i förhållande till samtliga livräntetagare

som får engångsbelopp. Utskottet kunde därför inte se någon enkel lösning på

problemet, särskilt som det fortfarande förekom att yrkesskadelivräntor byts

ut mot engångsbelopp. Det hade t.o.m. varit någon ökning under senare år. En

förändring skulle därtill beröra även det nya pensionssystemet eftersom i

princip samma samordningsregler skall gälla i det systemet.

Utskottet, som vill betona vikten av att innan ett utbyte av livränta sker

skall livräntetagaren tydligt informeras om vilka effekter det kan få med

avseende på pensionens storlek, anser inte att möjligheten till utbyte av

livräntan bör slopas. Såsom anförts ovan sker utbyte av större livräntor mot

engångsbelopp med återhållsamhet vilket också innebär att livräntetagaren

skyddas mot alltför långtgående negativa ekonomiska effekter.

Utskottet avstyrker motion Sf223.

19:5 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer

Propositionen

Från anslaget, som infördes budgetåret 1999, skall enligt en särskild lag

utbetalas ersättning till arbetsgivare som avseende resterande arbetsförmåga

bereder förtidspensionärer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag

en anställning med lönebidrag eller hos Samhall AB.

Försäkringskassan skall enligt lagen ansvara för att särskilda insatser

kommer till stånd för att bereda personen en anställning motsvarande den

återstående arbetsförmågan. Förfarandet bör vara sådant att försäkringskassan

lämnar uppgift till arbetsförmedling eller arbetsmarknadsinstitut om vilka

personer som beviljats tre fjärdedels förtidspension och som står till

arbetsmarknadens förfogande med resterande en fjärdedels arbetsförmåga.

Arbetsförmedlingens eller arbetsmarknadsinstitutets uppgift består i att inom

sex månader placera en sådan förtidspensionär, eventuellt med hjälp av

lönebidrag, på den ordinarie arbetsmarknaden. Om detta inte kan ske skall

förtidspensionären beredas en anställning inom Samhall AB.

Om anställning sker med hjälp av lönebidrag eller genom Samhall AB:s

försorg, skall berörda arbetsgivare och Samhall AB efter framställning till

försäkringskassan erhålla ersättning från denna. Ersättningen utbetalas i

efterhand.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2001 till anslag 19:5

Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer anvisar ett

ramanslag på 5 miljoner kronor.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett några

motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker förslaget.

19:6 Ersättning för kroppsskador

Propositionen

Från anslaget bekostas ersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd i de fall en skada inträffar under militär verksamhet.

Anslaget var t.o.m. budgetåret 1998 uppfört under utgiftsområde 6

Totalförsvaret.

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2001 till anslag 19:6

Ersättning för kroppsskador anvisar ett ramanslag på 60,6 miljoner kronor.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett några

motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker förslaget.

19:7 Riksförsäkringsverket och

19:8 Allmänna försäkringskassor

Propositionen

Socialförsäkringens administration utgörs av Riksförsäkringsverket och de

allmänna försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket skall bl.a. utöva tillsyn

över de allmänna försäkringskassorna, vara ansvarig systemägare för de

gemensamma IT-systemen, utarbeta normer för regeltillämpning samt svara för

ekonomistyrningen inom verksamheten. Försäkringskassorna har ansvar för

handläggning och utbetalning av socialförsäkringsersättningar och bidrag samt

har att förebygga och minska ohälsa.

Från den 1 januari 1999 har antalet försäkringskassor anpassats till

länsindelningen och uppgår därmed till 21 stycken.

I propositionen föreslås att riksdagen till anslaget 19:7

Riksförsäkringsverket anvisar ett ramanslag på 750,5 miljoner kronor.

Det föreslås också att regeringen bemyndigas att under år 2001, i fråga om

ramanslag 19:7 Riksförsäkringsverket, åta sig ekonomiska förpliktelser som

inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter om högst 9 miljoner kronor

under år 2002 och senare. I budgetpropositionen anges att RFV skall ges

utrymme för satsningar för att initiera forskningen inom socialförsäkringens

område.

I propositionen föreslås att riksdagen till anslag 19:8 De allmänna

försäkringskassorna anvisar ett ramanslag på 5 049,3 miljoner kronor.

Regeringen anger i propositionen att de medel som anslås på anslaget kan

visa sig vara otillräckliga. Regeringen avser att följa utvecklingen noga och

vid behov tillskjuta ytterligare medel på tilläggsbudget för 2001.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2001

Moderaterna

I motion Sf299 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i yrkande 5 att riksdagen

beslutar att för budgetåret 2001 till anslag 19:8 anvisa 1 000 miljoner

kronor mer än regeringen föreslagit för att försäkringskassorna skall kunna

öka arbetsinsatserna för rehabilitering och samordning. Av beloppet anvisas

765 miljoner kronor för det föreslagna utökade ansvaret för rehabiliteringen

och för köp av tjänster och 235 miljoner kronor för att försäkringskassan

skall kunna tillsätta fler rehabiliteringstjänster.

Kristdemokraterna

I motion Sf294 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs i yrkande 7 i denna

del att riksdagen beslutar att för budgetåret 2001 till anslag 19:7 anvisa 10

miljoner kronor mer än regeringen föreslagit. Motionärerna föreslår att 25

miljoner kronor tillförs anslaget för nya arbetsuppgifter. Dock bör ett

sparbeting för RFV på 2,5 % medföra en besparing på 15 miljoner kronor.

Centerpartiet

I motion Sf310 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs i yrkande 1 i denna del

att riksdagen beslutar att till anslag 19:7 anvisa 23 miljoner kronor mindre

än regeringen förslagit. Anslaget minskas till följd av en besparing.

Folkpartiet

I motionerna Sf292 yrkande 5 i denna del och Fi211 yrkande 16 i denna del av

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen beslutar att till anslag 19:8

anslå 50 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit.

Övriga motioner om socialförsäkringsadministrationen

I motion Sf253 av Gustaf von Essen (m) begärs ett tillkännagivande om en

ändring i AFL. Motionären anser att en försäkrad som är anställd eller

uppdragstagare skall lämna bestyrkta uppgifter om inkomst och arbetstid när

ersättning baserad på sjukpenninggrundande inkomst begärs. Detta skulle

underlätta för försäkringskassan att fastställa en korrekt

sjukpenninggrundande inkomst och förkorta handläggningstiden.

I motion Sf252 av Gustaf von Essen (m) anges att den fördjupade bedömningen

av arbetsförmågans nedsättning, som skall göras efter 28 dagar, medför ett

omfattande arbete för försäkringskassan. Statistik visar att 70 % av alla

sjukfall avslutas inom 60 dagar. Motionären anser därför att reglerna bör

ändras så att den fördjupade bedömningen skall göras senast från den 60:e

dagen efter sjukanmälan.

I motion Sf204 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Henrik S Järrel (m)

begärs ett tillkännagivande om behov av ändrad lagstiftning i syfte att

förenkla avlämnandet av försäkringskassans delårsrapport. Motionärerna anser

att det uppstår praktiska problem och kostnader då delårsrapporten skall

undertecknas och avlämnas mitt under semestertiden.

I motion Sf235 av Birgitta Sellén och Viviann Gerdin (c) begärs ett

tillkännagivande om att det bör inrättas en försäkringsombudsman som kan

hjälpa personer som anser sig orättvist behandlade. Det bör finnas ett ombud

som kan hjälpa den försäkrade vid ärenden hos försäkringskassan och

domstolarna.

Birgitta Carlsson och Eskil Erlandsson (c) begär i motion Sf290 ett

tillkännagivande om att utbetalningsdagar av statliga ersättningar bör

spridas över hela månaden.

Per-Richard Molén (m) begär i motion Sf230 en utredning om utebliven

pension till 1,3 miljoner pensionärer. Motionären menar att ändrade

utbetalningstillfällen har gett färre pensionsdagar.

Utskottets bedömning

Anslag för socialförsäkringsadministrationen

Utskottet kan konstatera att det fortfarande föreligger en rad brister inom

socialförsäkringens administration. Den senaste tidens kraftiga ökning av

sjukfrånvaron har också ställt stora krav på bl.a. försäkringskassornas

personal. Utskottet delar regeringens bedömning att det är viktigt att det

sker en modernisering av försäkringskassornas verksamhet. Härigenom kan

kvalitet, service och en god arbetsmiljö utvecklas. Under åren fram t.o.m.

2003 kommer RFV att slutföra genomförandet av ålderspensionsreformen samt

genomföra en rad följdreformer. Utskottet vill peka på att detta medför en

ytterligare ökad belastning på administrationen. I propositionen anges att de

medel som anslås för kassorna kan visa sig vara otillräckliga. Utskottet

noterar att regeringen avser att noga följa utvecklingen och, om det visar

sig nödvändigt, tillskjuta ytterligare medel på tilläggsbudget för 2001.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till

medelsanvisning. Utskottet avstyrker motionerna Sf299 yrkande 5, Sf294

yrkande 7 i denna del, Sf310 yrkande 1 i denna del, Sf292 yrkande 5 i denna

del och Fi211 yrkande 16 i denna del.

Övriga motioner om socialförsäkringens administration

En försäkrad skall, när han eller hon gör anspråk på sjukpenning, till

försäkringskassan anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden eller andra

omständigheter, som påverkar rätten till sjukpenning eller sjukpenningens

storlek. I en motion begärs en sådan ändring att den som är anställd eller

uppdragstagare alltid skall lämna bestyrkta uppgifter om inkomst och

arbetstid när ersättning baserad på den sjukpenninggrundande inkomsten

begärs. Härigenom skulle enligt motionären försäkringskassan minska sina

administrativa kostnader. Utskottet delar uppfattningen i motionen att

försäkringskassans arbete med att utreda och fastställa en korrekt

sjukpenninggrundande inkomst bör vara så effektiv som möjligt. I samband med

införande av bestämmelser om att uppgifter skall lämnas på heder och samvete

har utskottet poängterat nödvändigheten av att rätt beslut fattas från början

och även pekat på vikten av att den försäkrade informerades om innebörden av

följdverkningarna av sådana regler (bet. 1996/97:SfU10). Enligt utskottets

mening är det viktigt att följa upp effekterna av dessa regler. Utskottet kan

inte nu förorda ytterligare lagändringar. Utskottet avstyrker motion Sf253.

När det gäller motionsyrkande om att den s.k. fördjupade bedömningen enligt

3 kap. 8 a § AFL skall ske senast efter 60 dagar kan utskottet konstatera att

kravet på att en fördjupad bedömning skall göras i varje sjukpenning-

ärende efter det att särskilt läkarutlåtande och särskild försäkran inkommit

diskuteras av bl.a. Sjukförsäkringsutredningen. Utredningen har angivit att

detaljregleringen av formerna för försäkringskassans bedömning av enskilda

fall bör tas bort. Enligt vad utskottet erfarit finns även en samstämmighet

mellan RFV och försäkringskassorna om att detaljregleringen bör avskaffas.

Utskottet, som anser att de slutliga förslagen bör avvaktas, avstyrker motion

Sf252.

Enligt 18 kap. 20 och 21 §§ AFL skall försäkringskassans styrelse upprätta

årsredovisning och delårsrapport. Dessa skall skrivas under av samtliga

styrelseledamöter och av direktören samt lämnas till RFV. Bland annat för att

RFV skall kunna få in de olika underlagen och redovisningarna på lämpligt

sätt och i tid har regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

givits möjlighet att meddela närmare föreskrifter om redovisningen. Av RFV:s

föreskrifter (RFFS 1998:20) framgår att delårsrapport skall inges senast den

8 augusti varje år. Syftet med förslagen till förändringar av

socialförsäkringsadministrationen var att bl.a. stärka och tydliggöra

styrelsens ansvar för verksamheten (prop. 1997/98:41 Socialförsäkringens

administration m.m.). Vid behandlingen av propositionen uttalade utskottet

att försäkringskassorna helt finansieras med statliga medel varför

redovisningen borde styras enligt samma principer som gäller för statliga

myndigheter (bet. 1997/98:SfU8). Utskottet vidhåller denna uppfattning och

avstyrker motion Sf204.

När det gäller socialförsäkringsombud för försäkrade har liknande yrkanden

vid ett flertal tillfällen behandlats av utskottet, senast i det av riksdagen

godkända betänkandet 1998/99:SfU7. Utskottet har förståelse för önskemålet

att stärka de enskildas möjligheter att ta till vara sin rätt i olika

avseenden och vill erinra om att det i förvaltningsärenden åligger

myndigheten att sörja för att erforderlig utredning tillförs de ärenden som

handläggs och att RFV kan överklaga försäkringskassas och domstols beslut

även till förmån för enskild part. I detta sammanhang vill utskottet också

peka på vad som anförs i budgetpropositionen om det s.k.

utvecklingsprogrammet. I proposition Statlig förvaltning i medborgarnas

tjänst (prop. 1997/98:136) redogör regeringen för sin syn på de

förvaltningspolitiska målen. Det rör frågor som demokrati, rättssäkerhet och

effektivitet som bl.a. innefattar bättre service till medborgarna. Kompetens-

och utbildningsfrågor lyfts fram med syfte att stimulera utvecklingen av

förvaltningens kompetensförsörjning och kvalitetsarbete. Med det anförda

avstyrker utskottet motion Sf235.

I två motioner behandlas tidpunkten för utbetalning av pensioner och andra

socialförsäkringsförmåner. Utskottet kan inte ställa sig bakom yrkandena och

avstyrker motionerna Sf290 och Sf230.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom omfattar politikområdet

Ekonomisk äldrepolitik. I politikområdet ingår samtliga anslag inom

utgiftsområdet.

Förmånerna inom utgiftsområdet bekostas från anslagen 20:1 Ålderspensioner

(folkpension i form av ålderspension och pensionstillskott, barntillägg till

ålderspension, hustrutillägg och särskilt pensionstillägg för långvarig vård

av sjukt eller handikappat barn), 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

(folkpension och pensionstillskott i form av omställningspension, förlängd

omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension), 20:3

Bostadstillägg till pensionärer (bostadstillägg och särskilt bostadstillägg

till ålderspensionärer) samt 20:4 Delpension.

I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att införa ett nytt

ålderspensionssystem.

Det nya inkomstgrundade pensionssystemet kommer fullt ut att omfatta

personer födda år 1954 eller senare. Personer födda åren 1938-1953 kommer att

få ett i förhållande till födelseåret ökat antal tjugondelar av pensionen

från det nya systemet och resterande antal tjugondelar från ATP-systemet.

Regler om inkomstgrundad ålderspension finns i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension (LIP).

Reglerna om intjänande av pensionsrätt har med omfattande

övergångsbestämmelser trätt i kraft den 1 januari 1999. Reglerna om beräkning

av förmånernas storlek och utbetalning av dessa träder i kraft den 1 januari

2001.

Garantipension kommer att ersätta nuvarande grundskydd när det gäller

folkpension i form av ålderspension till den del denna inte beräknats med

anledning av arbete, lagen (1998:702) om garantipension. Garantipensionen

skall också ersätta pensionstillskott och särskilt grundavdrag med anledning

av ålderspension. För rätt till oreducerad garantipension skall krävas 40 års

försäkringstid. Vid kortare försäkringstid skall garantipensionen reduceras

proportionellt.

Som försäkringstid för garantipension skall tillgodoräknas tid då en

person, mellan i princip 25 och 65 års ålder, har varit folkbokförd i

Sverige. Beträffande flyktingar och andra skyddsbehövande som har beviljats

uppehållstillstånd i Sverige räknas viss andelsberäknad tid av bosättningstid

i tidigare hemland (dock inte tid som berättigar till pension från

hemlandet).

Garantipensionssystemet kommer att omfatta personer födda år 1938 eller

senare. Lagen om garantipension träder i kraft den 1 januari 2001.

Den 30 maj 2000 överlämnades till riksdagen proposition 1999/2000:127

Garantipension för personer födda år 1937 eller tidigare. Förslaget har

antagits av riksdagen (bet. 2000/01:SfU3, rskr. 2000/01:10). Grundskyddet för

den aktuella åldersgruppen utgörs i dag av folkpension, pensionstillskott och

särskilt grundavdrag vid beskattningen. Ett belopp som motsvarar folkpension

beräknad i förhållande till antalet tillgodoräknade år med ATP-poäng kommer

fr.o.m. 2003 att utges i form av tilläggspension enligt lagen om

inkomstgrundad ålderspension. Om pensionären är berättigad till ett högre

folkpensionsbelopp enligt nu gällande regler om bosättningsbaserad

folkpension skall enligt förslaget det överskjutande beloppet utges i form av

garantipension. Även ett belopp som motsvarar det pensionstillskott som

pensionären har rätt till enligt dagens regler skall utges i form av

garantipension. Vidare skall värdet av det särskilda grundavdraget bestämmas

utifrån pensionärens inkomster av allmän pension och tjänstepension samt

efter en kommunalskattesats på 34 %. Motsvarande belopp utges som

garantipension. Garantipensionen beskattas på samma sätt som gäller för

övriga inkomsttagare. Bestämmelserna om garantipension till personer födda

1937 eller tidigare träder i kraft den 1 januari 2003.

Riksdagen har för budgetåret 2001 i enlighet med regeringens förslag

fastställt ramen för utgiftsområde 11 till 33 779 600 000 kr (bet.

2000/01:FiU1, rskr. 2000/01:36).

Mål inom politikområdet

Propositionen

Målet för utgiftsområdet, som lades fast år 1998 (prop. 1998/99:1, bet.

1998/99:SfU1, rskr. 1998/99:101), är att ge ekonomiskt stöd till äldre och

efterlevande. I budgetpropositionen för år 2001 anges bl.a. att vid

saneringen av statens finanser gjordes omfattande besparingar som även

drabbade pensionärerna. Besparingarna drabbade pensionärerna genom såväl

generella åtgärder på pensionsområdet genom en begränsad uppräkning av

prisbasbeloppet som mer selektiva förändringar i form av försämrade regler

för bostadstillägg till pensionärer m.m. För att åtgärderna inte skulle

drabba dem som var mest utsatta har dock riktade förbättringar genomförts i

form av höjt särskilt bostadstillägg och höjt pensionstillskott. Därefter har

förbättringar genomförts i form av förbättrat bostadstillägg och höjd pension

genom att pensionerna fr.o.m. år 1999 beräknas utifrån ett prisbasbelopp utan

minskning. Regeringen uppger vidare att det av undersökningen Sämre för mig -

Bättre för oss (Ds 1999:5) framgår att pensionärerna som kollektiv ökade sin

inkomststandard i förhållande till andra grupper under 1990-talet. Det

omfattande saneringsprogram som genomförts innebar påfrestningar för många

pensionärer. Den nämnda undersökningen fastslår dock att pensionärerna med

lägst inkomster klarat sig relativt bra. Den främsta anledningen till detta

är, enligt undersökningen, konstruktionen av det särskilda bostadstillägget.

Sammantaget anser regeringen att resultatet av de statliga insatser som

gjorts inom politikomådet innebär att målet som satts upp har uppfyllts.

I budgetpropositionen för 2001 föreslår regeringen att riksdagen godkänner

ett nytt mål för politikområdet Ekonomisk äldrepolitik samt att det tidigare

målet för utgiftsområdet upphör att gälla. Det mål som regeringen föreslår är

att "personer med låg eller ingen inkomstrelaterad pension skall garanteras

ett värdesäkrat grundskydd". I propositionen framhålls att Sverige nu har ett

reformerat ålderspensionssystem. Det nya systemet innebär att kommande

generationer kommer att få pension samtidigt som det är anpassat till vad

ekonomin och demografin tillåter. Regeringens ambition är att genom

omfattande informationsinsatser ge allt fler människor bättre kunskaper om

hur pensionssystemet fungerar och därmed bättre möjligheter att planera för

sin pensionering redan tidigt i livet. Det nya ålderspensionssystemet bygger

på livsinkomstprincipen men har enligt regeringen ett grundskydd som ger god

ekonomisk trygghet för alla.

Utskottets bedömning

Det nya mål som regeringen för politikområdet Ekonomisk äldrepolitik

formulerat är att personer med låg eller ingen inkomstrelaterad pension skall

garanteras ett värdesäkrat grundskydd. Utskottet har inte något att erinra

mot förslaget till mål för politikområdet och föreslår att riksdagen

godkänner målet och att det tidigare målet för utgiftsområdet upphör att

gälla.

Utskottet vill i sammanhanget peka på att när riksdagen år 1998 (prop.

1998/99:1, bet. 1998/99:SfU1, rskr. 1998/99:101) godkände det nu gällande

målet förutsatte utskottet att den dialog som fördes med Socialdepartementet

kommer att fortsätta i syfte att ytterligare utveckla målformuleringarna och

att man därvid bör sträva efter att formulera mål som är såväl långsiktiga

som konkreta och uppföljningsbara. Utskottet konstaterar därvid att dialogen

har förts och att avsikten är att den skall föras även fortsättningsvis.

20:1 Ålderspensioner

Gällande ordning

I dagens pensionssystem utges ålderspension i form av folkpension enligt 5

och 6 kap. AFL. Som tilläggsförmåner till folkpension kan utges särskilda

folkpensionsförmåner i form av pensionstillskott och bostadstillägg till

pensionärer.

Hel folkpension i form av ålderspension utges med 96 % av prisbasbeloppet

eller, för gift försäkrad, med 78,5 % av prisbasbeloppet. Den ålderspensionär

som har låg eller ingen ATP har rätt till pensionstillskott enligt lagen

(1969:205) om pensionstillskott. Pensionstillskott till ålderspension utges

fr.o.m. den 1 juni 1999 t.o.m. november 2000 med högst 56,9 % av

prisbasbeloppet. I proposition 1999/2000:138 Anpassningar i

ålderspensionssystemet inför år 2001, m.m. föreslog regeringen att den

tillfälliga höjningen av pensionstillskottet, som kom till för att kompensera

de pensionärer med lägst inkomster för höjningen av högkostnadsskyddet inom

läkemedelsförmånen, skulle permanentas. Förslaget har antagits av riksdagen

(bet. 2000/01:SfU4, rskr. 2000/01:11). Om pension börjar tas ut före

respektive efter 65 års ålder minskar respektive ökar pensionsbeloppet.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2001 till anslag 20:1

Ålders-pensioner anvisar ett ramanslag på 10 197 miljoner kronor.

Anslaget innefattar folkpension till pensionärer som inte har rätt till

ATP. Från och med år 2003 kommer det nuvarande grundskyddet inom

ålderspensioneringen att ersättas av garantipensionen i det reformerade

ålderspensionssystemet som helt finansieras med allmänna skattemedel. Detta

förhållande leder fr.o.m. nämnda år till ökade utgifter på anslaget.

Enligt propositionen har antalet ålderspensionärer ökat något de senaste

åren. Det beror bl.a. på en ökning av antalet personer med förtida uttag.

Antalet ålderspensionärer utan ATP minskar dock stadigt på grund av ATP-

systemets tillväxt. År 1999 var antalet ungefär 247 000. För år 2001 beräknas

antalet till 220 000. Samtidigt minskar antalet pensionärer med

pensionstillskott. Trenden att de nyblivna pensionärerna i genomsnitt har

högre ATP jämfört med den äldre generationen beräknas fortsätta vilket

innebär att allt färre personer kommer att helt sakna ATP eller ha en så låg

pension att pensionstillskott skall utges.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2001

Moderaterna

Margit Gennser m.fl. begär i motion Sf298 yrkande 5 att riksdagen beslutar

att för budgetåret 2001 till anslaget 20:1 anvisa 400 miljoner kronor mer än

vad regeringen föreslagit. I yrkande 1 begärs att riksdagen beslutar att

folkpensionerna för perioden 2001-2006 skall beräknas utifrån ett

prisbasbelopp förhöjt med två procentenheter för dem som uppbar folkpension

under perioden 1993-1998. På så sätt kompenseras pensionärerna för den lägre

folkpension som utgavs under sistnämnda period. Enligt motionärerna innebär

förslaget att 1993 års innehållna pensioner betalas ut år 2001, 1994 års

innehållna pensioner år 2002 osv.

Kristdemokraterna

Motionärerna i Sf265, Kenneth Lantz m.fl., vill höja pensionstillskottet med

200 kronor per månad år 2001. I motionen anförs att en höjning av

pensionstillskottet skulle komma de pensionärer som i dag är de mest utsatta

till godo. Ytterligare 940 miljoner kronor bör tillföras anslag 20:1

Ålderspensioner (yrkande 5 i denna del).

Centerpartiet

Även motionärerna i Sf282 (i denna del) Birgitta Carlsson m.fl. vill i

stället för en höjning av bostadstillägget, som föreslås av regeringen, höja

pensionstillskottet. I motionen föreslås en höjning med 3 000 kr per år.

Detta gynnar pensionärer med låg pension, däribland många kvinnor. Enligt

motionärerna bör ytterligare 1 004 miljoner kronor tillföras anslaget 20:1

Ålderspensioner. Även i motion Fi210 yrkande 9 av Lennart Daléus m.fl. begärs

att pensionstillskottet höjs med 3 000 kr per år.

Övriga motioner om ålderspension

I motionerna Sf205 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Sf206 av Henrik

Westman (m) begärs ett tillkännagivande respektive förslag om att pension

skall utges med samma belopp oberoende av om pensionärerna är gifta eller

inte.

Tuve Skånberg (kd) begär i motion Sf228 yrkande 5 ett tillkännagivande om

den policy som kom till uttryck i proposition 1973:32 om äktenskaps ingående

och upplösning. Enligt motionären uppgavs i propositionen att man i framtiden

vid utformning av olika lagregler om skatter och sociala förmåner skulle

undvika att ge bestämmelser ett sådant innehåll att människor förlorar på att

ingå äktenskap eller vinner på att skilja sig.

I motion Sf611 av Lennart Daléus m.fl. (c) anförs att det inte är rimligt

att de invandrare som kommer hit sent i livet och har låg eller ingen pension

skall vara beroende av socialbidrag. Staten bör överta kostnadsansvaret för

deras ekonomi. I yrkande 21 begärs ett tillkännagivande om det anförda.

I motion A808 yrkande 14 av Matz Hammarström m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om invandrarkvinnors pension. Enligt motionärerna bör

regeringen lägga fram förslag till hur en rimlig pension för dessa kvinnor

kan åstadkommas.

Eva Arvidsson och Nikos Papadopoulos (s) anför i motion Sf303 att äldre

personer med invandrarbakgrund som bor i Sverige bör ha rätt till ett

äldreförsörjningsstöd och slippa vara beroende av socialbidrag. Motionärerna

begär ett tillkännagivande om det anförda.

Lena Ek m.fl. (c) begär i motion So545 yrkande 10 ett tillkännagivande om

behovet av att stärka äldre kvinnors ekonomi genom en rejäl höjning av

pensionstillskottet.

Utskottets bedömning

Anslag 20:1 Ålderspensioner

De insatser som gjorts under 1990-talet för att sanera statens finanser har

även drabbat pensionärerna. Under senare år har dock en rad förändringar

genomförts i syfte att förbättra pensionärernas ekonomi. Bland annat har

bostadstilläggen höjts, något som i stor utsträckning gynnat kvinnorna. Den

tillfälliga höjningen av pensionstillskottet har som ovan nämnts pemanentats.

Vidare har minskningen av prisbasbeloppet vid beräkning av pensioner slopats

fr.o.m. budgetåret 1999. I propositionen anges dock att fortfarande kvarstår

en mindre effekt av den tidigare begränsningen av prisbasbeloppet innebärande

att basbeloppet är ca 2 % lägre än vad som annars skulle varit fallet.

I budgetpropositionen anges att i departementspromemorian Sämre för mig -

Bättre för oss (Ds 1999:5) belyses saneringsprogrammets effekter för

ålderspensionärernas inkomststandard och att hänsyn härvid också kunnat tas

till de kommunala avgifterna. Utskottet noterar att av promemorian framgår

att pensionärerna som kollektiv ökade sin inkomststandard i förhållande till

andra grupper. Detta kan förklaras av flera olika faktorer. Nyblivna

pensionärer har i genomsnitt högre ATP-poäng, och därmed högre inkomster än

de som redan finns i gruppen. Detta höjer för varje år gruppens

inkomststandard. Det faktum att nyblivna pensionärer har en relativt hög

inkomststandard leder till att antalet ålderspensionärer med

pensionstillskott stadigt minskar. Äldre pensionärer har en lägre

inkomststandard än yngre. En förklaringsfaktor härtill är att kvinnor, som i

genomsnitt har en lägre inkomststandard än män, är överrepresenterade bland

de äldre.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att det är av vikt att det

tillgängliga utrymmet för ekonomiska förbättringar används selektivt, så att

de pensionärer som har lägst inkomster får en förbättrad standard, t.ex.

genom förbättringar inom bostadstillägget till pensionärer. Utskottet kan

inte tillstyrka en ytterligare höjning av pensionstillskottet och inte heller

att pensionerna skall beräknas utifrån ett förhöjt prisbasbelopp men vill

dock framhålla att det är väsentligt att ålderspensionärernas ekonomiska

förhållanden fortlöpande uppmärksammas. Utskottet vill i sammanhanget också

framhålla att nedan under anslag 20:3 kommer utskottet att behandla

regeringens förslag till förbättringar vad gäller bostadstillägget till

pensionärer, något som gynnar de pensionärer som har lägst inkomst.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag till

medelsanvisning.

Utskottet avstyrker motionerna Sf265 yrkande 5 (i denna del), Sf282 (i

denna del), Sf298 yrkandena 1 och 5 och Fi210 yrkande 9.

Övriga motioner om ålderspensioner

Frågor som tas upp i de övriga motioner som behandlas under detta avsnitt,

nämligen äldre invandrares ekonomi och gifta respektive ogifta pensionärers

pensionsstorlek, har utskottet behandlat i bl.a. betänkande 1999/2000:SfU1.

Beträffande äldre invandrares ekonomi vill utskottet ånyo erinra om att i

samband med att nya regler för beräkning av folkpension infördes gjorde

riksdagen ett tillkännagivande om bl.a. att det fanns anledning för

regeringen att närmare utreda de problem som fanns och kunde uppkomma i

framtiden när det gällde försörjningen av de invandrade ålderspensionärer som

inte hade rätt till folkpension eller endast skulle komma att få en reducerad

pension (bet. 1992/93:SfU4). Utskottet har därefter flera gånger behandlat

frågan och bl.a. i betänkande 1997/98:SfU13 Det nya pensionssystemet

underströk utskottet att det är viktigt att hitta en lösning som innebär att

den grupp äldre invandrare som har kort anknytningstid till Sverige inte blir

hänvisade till socialtjänsten för sin försörjning, och utskottet utgick från

att regeringen återkommer med förslag till lösningar.

Socialtjänstutredningen har i sitt slutbetänkande Socialtjänst i utveckling

(SOU 1999:97) för att tillförsäkra den som är bosatt i Sverige och är 65 år

eller äldre en grundläggande försörjning föreslagit att ett

äldreförsörjningsstöd skall införas. Stödet skall regleras i en särskild lag

och vara ett statligt ansvar. När det gäller försörjningsstödets nivå,

finansieringsmodell och handläggningsbestämmelser ter sig enligt utredningen

en anknytning till grundskyddet för ålderspensionärer ändamålsenligt. Mot

bakgrund av det anförda ansåg utskottet i bet. 1999/2000:SfU1 att beredningen

av betänkandet borde avvaktas och att något uttalande från riksdagens sida om

äldre invandrares försörjning inte borde göras.

Utskottet vill framhålla att det är av stor vikt att frågan om äldre

invandrares försörjning får en lösning. Det nämnda utredningsbetänkandet är

ännu inte är färdigberett och resultatet härav bör avvaktas. Utskottet

avstyrker motionerna Sf303, Sf611 yrkande 21 och A808 yrkande 14.

Beträffande frågan om storleken på gifta respektive ogifta personers

pension bör nämnas att den lägre pensionsnivån för gifta infördes redan då

folkpensionen infördes år 1913. Före den 1 januari 1996 gällde den lägre

nivån endast för gifta vars make också uppbar folkpension. Från och med

nämnda tidpunkt ändrades reglerna så att den lägre nivån utges till alla som

är gifta och således oavsett om maken har folkpension. Utskottet noterar dock

att i det nya ålderspensionssystemet kommer, när det gäller inkomstpensionens

storlek, inga skillnader förekomma på den grunden att vederbörande är gift

eller ogift. Vid beräkning av tilläggspension enligt LIP (för dem som är

födda 1953 eller tidigare) kommer dock tilläggspensionen till den del den är

avsedd att ersätta pensionsgrundande inkomster motsvarande det första

basbeloppet (förhöjt prisbasbelopp) att utges med olika belopp för den som är

ogift eller gift. Liksom enligt bestämmelserna i AFL saknar det betydelse om

maken uppbär ålderspension eller inte. Vidare skall liksom nu med gift

pensionsberättigad likställas den som stadigvarande sammanbor med annan, med

vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn.

Med ogift pensionsberättigad skall likställas den som är gift men

stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föranleder

annat. För den som kommer att uppbära enbart garantipension eller

kompletterande garantipension kommer också denna att utges med olika stora

belopp beroende på om vederbörande är gift eller ogift.

Att i det nya pensionssystemet likställa pensionen för gifta med pension

för dem som är ogifta skulle kosta drygt 5 miljarder kronor. I

fempartiöverenskommelsen om det nya ålderspensionssystemet ansåg man att

dessa medel borde användas till mer angelägna delar av grundskyddet i

pensionssystemet.

Även för dem som uppbär övergångsvis garantipension, dvs. de som är födda

1937 eller tidigare, utges pension med olika stora belopp beroende av om

pensionären är gift eller ogift.

Skillnaderna i pensionsnivåerna motiverades ursprungligen med att gifta har

ekonomisk hushållsgemenskap och därmed lägre gemensamma utgifter. Ekonomisk

hushållsgemenskap kan också föreligga för sambor. Det var dock på grund av

integritetsskäl och med risk för subjektiva bedömningar vanskligt att fastslå

om två personer lever under äktenskapsliknande former och därmed har

ekonomisk hushållsgemenskap. Två vuxna personer som är folkbokförda på samma

adress har inte automatiskt något ansvar för varandras försörjning medan det

omvända gäller för gifta eller motsvarande.

Utskottet kan mot bakgrund av det anförda konstatera att under mycket lång

tid kommer pension i flera avseenden att utges med olika stora belopp

beroende på om vederbörande pensionär är gift eller ogift.

Utskottet avstyrker motionerna Sf205, Sf206 och Sf228 yrkande 5.

Utskottet, som ovan under anslag 20:1 Ålderspensioner avstyrkt en höjning

av pensionstillskottet, anser att riksdagen bör avslå motion So545 yrkande

10.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Gällande ordning

Omställningspension och särskild efterlevandepension, som infördes den 1

januari 1990, utges till efterlevande make oavsett kön och omfattar såväl

folkpension som ATP.

Omställningspension utges till efterlevande make som inte har fyllt 65 år

och som vid tiden för dödsfallet antingen sammanbott med maken under de fem

år som föregått dödsfallet eller då stadigvarande bodde tillsammans med barn

under tolv år som stod under vårdnad av makarna eller en av makarna. Med

efterlevande make likställs vissa efterlevande som varit samboende med den

avlidne.

Omställningspension utges under en tid som begränsats till sex månader från

dödsfallet (före den 1 april 1997 var tiden tolv månader). Därefter utges

omställningspension endast om den efterlevande har vårdnaden om och

stadigvarande sammanbor med barn under tolv år som vid dödsfallet

stadigvarande vistades i makarnas hem. Sedan rätten till omställningspension

upphört kan efterlevande make med nedsatt förvärvsförmåga beviljas särskild

efterlevandepension, som alltefter förvärvsförmågans nedsättning utges som

hel, tre fjärdedels, halv eller fjärdedels förmån.

Hade den avlidne maken inte uppfyllt bosättnings- eller ATP-kravet för

oreducerad folkpension utges folkpension i form av omställningspension och

särskild efterlevandepension med reducerat belopp.

Rätt till omställningspension och särskild efterlevandepension upphör om

den efterlevande gifter om sig eller sammanlever med någon som han eller hon

har varit gift med eller har eller har haft barn med.

På förslag av regeringen har riksdagen fattat beslut om nya regler för

efterlevandepensioneringen (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, rskr.

1999/2000:235). Reglerna innebär en anpassning till det nya

ålderspensionssystemet och skall träda i kraft den 1 januari 2003. Från och

med nämnda tidpunkt förlängs omställningspensionen till tio månader. I

propositionen uppgavs att regeringen avser att återkomma med förslag som

förlänger omställningspensionen till tolv månader fr.o.m. år 2005.

Änkepension

Före den 1 januari 1990 fanns i 8 och 14 kap. AFL bestämmelser om folk- och

tilläggspension i form av änkepension. Till följd av omfattande

övergångsbestämmelser kommer änkepension enligt dessa äldre bestämmelser att

nybeviljas och betalas ut under en lång tid framöver.

Rätt till folkpension i form av änkepension har en änka, som antingen fyllt

36 år vid mannens bortgång och då varit gift med honom i minst fem år eller

har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn, som är under 16

år och som stadigvarande vistades hos makarna eller hos änkan vid tiden för

dödsfallet. Med änkor likställs vissa grupper icke gifta kvinnor som varit

samboende med den avlidne.

Enligt huvudregeln utges oreducerad folkpension i form av änkepension till

änka som var minst 50 år då mannen avled eller som då vårdade barn under 16

år. I sistnämnda fall utges oreducerad pension i första hand fram till dess

att barnet fyller 16 år, men även därefter om änkan vid denna tidpunkt

uppnått 50 års ålder. I övriga fall utges reducerad pension. Även om änkan

uppfyller nu nämnda krav för oreducerad folkpension reduceras folkpensionen

om den avlidne mannen inte uppfyllt bosättnings- eller ATP-kravet för

oreducerad folkpension. Detta kan även gälla änkor som är födda år 1945 eller

senare, eftersom folkpensionen för dessa änkor är knuten till det antal år

den avlidne mannen t.o.m. utgången av år 1989 tillgodoräknats pensionspoäng.

Folkpension i form av änkepension utges till änka fram till dess att änkan

fyller 65 år eller dessförinnan får folkpension. Pensionsförmånen upphör dock

om änkan gifter om sig eller sammanlever med någon som hon har varit gift med

eller har eller har haft barn med.

Änkepension från ATP utges till änka som varit gift med den avlidne i minst

fem år eller som har gemensamt barn med denne. Pensionen från ATP utges

oberoende av änkans ålder och oberoende av om hon har egen ålders- eller

förtidspension men upphör om hon gifter om sig. Pensionen reduceras om änkan

får tilläggspension i form av ålderspension såvida hon inte är född 1929

eller tidigare. För änkor som är födda år 1945 eller senare gäller att de får

änkepension från ATP endast i förhållande till mannens intjänade

pensionspoäng vid utgången av år 1989.

Sedan den 1 april 1997 gäller att folkpension i form av änkepension och

pensionstillskott till denna skall inkomstprövas. Inkomstprövningen, som

således omfattar även de pensioner som utges vid ikraftträdandet, skall dock

inte göras under de första sex månaderna efter dödsfallet och inte heller så

länge änkan vårdar barn under tolv år. Prövningen görs enligt de regler som

gäller för bostadstillägg för pensionärer och sker integrerat på så sätt att

inkomsten först reducerar bostadstillägget och därefter änkepensionen. Vid

inkomstprövningen fastställs en årsinkomst. Årsinkomsten innefattar i princip

alla inkomster utom folkpension samt vissa bidrag och kostnadsersättningar.

Annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring och individuellt

pensionssparkonto skall dock sedan den 1 januari 1998 inte räknas med i

årsinkomsten. Inkomst av förmögenhet beräknas som en schablonmässigt bestämd

procentuell andel av varje förmögenhetsslag. Vid beräkning av förmögenhetens

avkastning ökar den procentuella andelen då det gäller förmögenhet

överstigande visst belopp. Pensionen minskas med 30 % av årsinkomsten utöver

folkpensions- och pensionstillskottsnivå som inte reducerat bostadstillägget.

I det nya regelverket för efterlevandepensioneringen kommer änkepensionerna

bli kvar enligt i huvudsak nuvarande regler. Frågan om inkomstprövningen av

grundskyddet inom änkepensioneringen behandlas dock i samband med den

fortsatta beredningen av betänkandet Inkomstprövning av bostadstillägg till

pensionärer (SOU 1999:52). En proposition i frågan är aviserad till våren

2001.

Efterlevandeförmånernas storlek

Oreducerad folkpension i form av änkepension eller omställningspension och

hel särskild efterlevandepension utges med 90 % av prisbasbeloppet.

Pensionstillskottet till dessa förmåner utgör 61,5 % av prisbasbeloppet (för

perioden juni 1999-november 2000 62,9 % av prisbasbeloppet). Se ovan under

ålderspensioner om permanentning av den tillfälliga höjningen. Till

pensionstagare som inte har någon tilläggspension till aktuell

efterlevandeförmån utges pensionstillskottet i sin helhet. Till

pensionstagare som har tilläggspension utges pensionstillskott endast i den

mån pensionstillskottet överstiger tilläggspensionen. Utges reducerad

efterlevandeförmån reduceras även pensionstillskottet.

Omställningspension samt hel särskild efterlevandepension från ATP utgör 40

% av den avlidnes pension eller 20 % om barn med barnpension finns.

Änkepension från ATP utgör 40 % av den avlidnes pension eller 35 % om barn

med barnpension finns. Fr.o.m. år 2003 kommer omställningspension vid

dödsfall som inträffar efter år 2002 att utges med 55 % av

efterlevandepensionsunderlaget som normalt skall baseras på den faktiska

pensionsbehållningen som den avlidne har tjänat in t.o.m. året före

dödsfallet och en antagen pensionsbehållning för åren därefter t.o.m. det år

den avlidne skulle ha fyllt 64 år.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2001 till anslag 20:2

Efterlevandepensioner till vuxna anvisar ett ramanslag på 13 141 miljoner

kronor.

Från och med budgetåret 1999 finansieras anslaget med en

efterlevandepensionsavgift. För budgetåret 2001 beräknas avgiften ge en

inkomst på drygt 15 800 miljoner kronor.

I den ekonomiska vårpropositionen 1999/2000:150 uppgav regeringen att

utgiftsområde 11 skall tillföras 30 miljoner kronor för att göra

inkomstprövningen av änkepensionerna generösare och enklare. I

budgetpropositionen anges att den närmare utformningen skall beredas i

samband med arbetet om ett nytt system för bostadsstöd till pensionärer. En

proposition härom är aviserad till våren 2001.

Riksdagen har tidigare beslutat att omställningspensionen skall förlängas

från sex till tio månader fr.o.m. år 2003 (prop. 1999/2000:91, bet.

1999/2000:SfU13, rskr. 1999/2000:235) och regeringen har också för avsikt att

återkomma med förslag som förlänger omställningspensionen till tolv månader

år 2005.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2001

Moderaterna

Margit Gennser m.fl. (m) anser i motion Sf298 att inkomsprövningen av

änkepensionerna skall upphöra fr.o.m. den 1 januari 2001 och att nivåerna

skall återställas till vad som gällde före den 1 april 1997 (yrkande 2). I

yrkande 6 anges att ytterligare 550 miljoner kronor skall föras till anslag

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna.

Även Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Sf213 att riksdagen beslutar att

inkomstprövningen av änkepensionerna skall upphöra och att nivåerna

återställs.

Kristdemokraterna

I motion Sf265 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) begärs att ytterligare 836

miljoner kronor förs till anslaget 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

(yrkande 5 i denna del). Motionärerna anser att änkepensionerna måste

återställas till den nivå som gällde före den 1 april 1997. Vidare anser

motionärerna att omställningspensionen redan fr.o.m. den 1 januari 2001 måste

förlängas från sex månader till tolv månader. I yrkandena 1 och 2 begärs att

riksdagen beslutar i enlighet med det anförda.

Folkpartiet

Även i motion Fi211 yrkande 16 (i denna del) av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs att inkomstprövningen av änkepensionerna slopas och att

omställningspensionen förlängs till tolv månader. Anslag 20:2

Efterlevandepensioner till vuxna bör därför tillföras ytterligare 786

miljoner kronor.

Övriga motioner om efterlevandepensioner

I motionerna Sf202 av Rolf Gunnarsson (m), Sf203 av Stefan Hagfeldt (m),

Sf208 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (m), Sf211 av Elizabeth Nyström

och Maud Ekendahl (m), Sf231 av Kent Olsson (m), Sf251 av Anita Sidén och

Anne-Katrine Dunker (m) och Sf238 av Olle Lindström (m) begärs

tillkännagivanden om återställda änkepensioner. I den sist nämnda motionen

begärs dessutom att återbetalning skall ske av de belopp som reducerat

pensionerna.

Även i motionerna Sf266 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) och So456 yrkande

10 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om återställda

änkepensioner.

Utskottets bedömning

Anslag 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen påpekat att också inom

detta område har omfattande åtgärder varit nödvändiga för att sanera statens

finanser. Ett antal förbättringar, som exempelvis att minskningen av

prisbasbeloppet vid beräkning av pensioner upphört fr.o.m. budgetåret 1999,

har även kommit efterlevande till del.

Som redogjorts för ovan kommer omställningspensionen att förlängas från sex

till tio månader fr.o.m. år 2003 och regeringen har också för avsikt att

återkomma med förslag som förlänger omställningspensionen till tolv månader

år 2005. Vidare kommer regeringen att under våren 2001 i samband med förslag

om ett nytt bostadsstöd till pensionärer föreslå bestämmelser inom

änkepensioneringen i syfte att göra inkomstprövningen av änkepensionerna

generösare och enklare. Utgifterna för detta har i budgetpropositionen

beräknats till 30 miljoner kronor.

Några ytterligare åtgärder för att förbättra efterlevandepensionerna kan

dock enligt utskottets mening nu inte göras. Utskottet vill dock erinra om

att i betänkande 1999/2000:SfU13 Efterlevandepensioner och efterlevandestöd

till barn har utskottet förutsatt att regeringen återkommer med förslag till

riksdagen om det visar sig ekonomiskt möjligt att tidigarelägga den aviserade

förlängningen av den inledande omställningspensionen till tolv månader.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag till

medelsanvisning.

Utskottet avstyrker motionerna Sf213, Sf265 yrkandena 1, 2 samt 5 (i denna

del), Sf298 yrkandena 2 och 6 samt Fi211 yrkande 16 (i denna del).

Övriga motioner angående efterlevandepensioner

Med beaktande av vad utskottet ovan anfört anser utskottet att något

uttalande från riksdagens sida om änkepension nu inte bör göras.

Utskottet avstyrker motionerna Sf202, Sf203, Sf208, Sf211, Sf231, Sf238,

Sf251, Sf266 och So456 yrkande 10.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Gällande ordning

Det kommunala bostadstillägget till pensionärer ersattes fr.o.m. den 1

januari 1995 med ett statligt bostadstillägg till pensionärer (BTP). BTP

regleras i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer.

I samband med att BTP infördes gavs kommunerna, under en övergångstid på

fyra år, möjlighet att komplettera med ett kommunalt finansierat

bostadstillägg. Denna möjlighet har förlängts att gälla t.o.m. år 2000.

BTP är en inkomstprövad förmån som kan utges till den som uppbär

folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller

efterlevandepension. BTP kan dock aldrig utgå som tillägg till ålderspension

före den månad pensionären fyller 65 år. BTP utges fr.o.m. den 1 januari 1999

med högst ett belopp som motsvarar 90 % av bostadskostnaden mellan 100 kr och

4 000 kr per månad. Detta maximibelopp utges till pensionärer utan andra

inkomster än folkpension samt pensionstillskott och/eller tilläggspension

till ett belopp som motsvarar ett oreducerat pensionstillskott. För

pensionärer med ytterligare inkomster görs ett inkomstavdrag från

maximibeloppet. Inkomstavdraget grundas enbart på dessa ytterligare

inkomster.

Inkomstavdrag görs med 40 % av den beaktade årsinkomsten upp till ett och

ett halvt prisbasbelopp och med 45 % av den överstigande årsinkomsten.

Avkastning av förmögenheten beräknas till 5 % av förmögenheten upp till 60

000 kr för den som är gift och upp till 75 000 kr för annan. Överstiger

förmögenheten dessa belopp beräknas avkastningen till 15 % av det

överstigande beloppet.

Från den 1 januari 1991 beaktades vid inkomstprövningen av bostadstillägget

inte inkomst av privatbostad eller privatbostadsfastighet som anges i 5 §

kommunalskattelagen. Detta gällde oavsett om bostaden användes för permanent

boende eller inte. Inte heller beaktades skulder och skuldräntor som var

hänförliga till sådana bostäder.

Från den 1 april 1997 gäller att endast privatbostadsfastighet eller

privatbostad som permanent bebos av den pensionsberättigade skall vara

undantagen från inkomstprövningen av BTP. Detta innebär att även innehav av

bl.a. fritidsfastighet kan påverka bostadstilläggets storlek. Från den 1

januari 1998 skall dock vid beräkningen av BTP för en pensionär som har sin

bostad i särskild boendeform inte beaktas värdet av privatbostadsfastighet

eller privatbostad som utgör permanentbostad för pensionärens make.

Från den 1 april 1998 skall vid beräkningen av BTP med gift likställas även

den man och kvinna som utan att vara gifta med varandra lever tillsammans och

är folkbokförda på samma adress, om inte skäl visas för annat.

Särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP) betalas ut som en inkomst-

utfyllnad om pensionärens inkomst sedan en skälig bostadskostnad är betald

understiger en skälig levnadsnivå. De inkomster som anses utgöra en skälig

levnadsnivå skall enligt 7 § tredje stycket lagen om bostadstillägg till

pensionärer alltid uppgå till lägst 122 % av prisbasbeloppet (44 408 kr år

1999) för den som är ogift och till lägst 101 % av prisbasbeloppet (36 764 kr

år 1999) för den som är gift. Under perioden juni 1999-november 2000 är

nivåerna 123,4 % respektive 102,4 % av prisbasbeloppet (44 917 kr respektive

37 273 kr år 1999). Se ovan under ålderspensioner om permanentning av den

tillfälliga höjningen. Som skälig bostadskostnad anses en bostadskostnad som

uppgår till högst 5 200 kr per månad.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2001 till anslag 20:3

Bostadstillägg till pensionärer anvisar ett ramanslag på 10 264 miljoner

kronor.

I propositionen anförs att antalet BTP-tagare har minskat på senare år. Den

största nedgången har skett bland ålderspensionärer men även antalet

förtidspensionärer med BTP har minskat något. Enligt regeringen kan

utvecklingen förklaras med att pensionsinkomsterna i regel är högre bland

nyblivna pensionärer jämfört med de personer som sedan tidigare lyfter

ålders- eller förtidspension. Trenden är att antalet BTP-tagare minskar också

framöver.

Vidare anförs i propositionen att den högsta bostadskostnaden som ersätts i

BTP, det s.k. taket, är 4 000 kr per månad. Det beloppet har gällt sedan BTP

infördes år 1995. För pensionärer med höga boendekostnader har det medfört

att BTP täcker en allt mindre del av boendekostnaden. Genom att förbättra

villkoren för bostadsstödet träffar man de grupper inom pensionärskollektivet

som har de lägsta inkomsterna. Regeringen föreslår därför att den undre

gränsen, det s.k. golvet, i BTP-systemet slopas och att taket höjs till 4 500

kr per månad. Det innebär enligt regeringen för de allra flesta pensionärer

med bostadstillägg en höjd ersättning med mellan 1 080 kr och 6 480 kr per

år.

Regeringen anför också att förmånen SBTP är utformad så att pensionären är

garanterad skälig levnadsnivå efter betald boendekostnad upp till en viss

nivå. Som angetts ovan uppgår bostadsbidragsgränsen till 5 200 kr per månad.

Av samma skäl som angetts ovan föreslår regeringen att taket i SBTP-systemet

höjs till 5 700 kr per månad samt att gränsen för skälig levnadsnivå höjs med

6 procentenheter från 123,4 % till 129,4 procent av prisbasbeloppet för den

som är ensamstående och från 102,4 % av prisbasbeloppet till 108,4 % för den

som är gift. Enligt regeringen innebär det att en pensionär med SBTP får en

höjd ersättning med mellan 2 400 kr och 8 400 kr per år. Förslaget föreslås

träda i kraft den 1 januari 2001 och beräknas för budgetåret 2001 kosta 863

miljoner kronor.

Vidare föreslår regeringen att kommunerna skall ges fortsatt möjlighet att

betala ut kompletterande bostadstillägg t.o.m. år 2002.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2001

Moderaterna

Motionärerna i Sf298, Margit Gennser m.fl. (m), avvisar regeringens förslag

till ändring i lagen om bostadstillägg till pensionärer (yrkande 3). I

stället föreslår motionärerna att en del av medlen används för att förbättra

levnadsvillkoren för de allra sämst ställda pensionärerna. Det skall ske

genom en höjning av den skäliga levnadsnivån i det särskilda bostadstillägget

från 123,4 procent av prisbasbeloppet till 135,4 procent för den som är

ensamstående och från 102,4 procent av prisbasbeloppet till 114,4 procent för

den som är gift (yrkande 4). I yrkande 7 anges att riksdagen för budgetåret

2001 till anslag 20:3 Bostadstillägg till pensionärer bör anslå 505 miljoner

kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

Kristdemokraterna

Motionärerna i Sf265, Kenneth Lantz m.fl. (kd), begär i yrkande 4 att

riksdagen beslutar om att fritidsfastighet inte skall tas med i

inkomstberäkningen för BTP. I yrkande 5 (i denna del) föreslås att till

anslaget 20:3 Bostadstillägg till pensionärer för detta ändamål anvisas 30

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) föreslår i motion Sf282 (i denna del) att

riksdagen beslutar att för budgetåret 2001 till anslaget 20:3 Bostadstillägg

till pensionärer anvisa 663 miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit. Motionärerna avvisar regeringens förslag till höjning av

bostadstillägget och menar att den ovan av motionärerna under anslaget 20:1

Ålderspensioner föreslagna höjningen av pensionstillskottet bättre

tillgodoser de sämst ställda pensionärerna. Det nämnda förslaget leder till

att BTP ökar med ca 200 miljoner kronor eftersom inkomstavdraget då minskar

och därför blir besparingen i förhållande till regeringens förslag 663

miljoner kronor.

Folkpartiet

I motion Fi211 yrkande 16 (i denna del) av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

föreslås att till anslag 20:3 Bostadstillägg till pensionärer anvisas 50

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att

fritidsfastighet inte skall tas med i inkomstberäkningen för BTP.

Övrig motion om bostadstillägg

Inga Berggren och Anna Åkerhielm (m) begär i motion Sf246 ett

tillkännagivande om BTP. Motionärerna föreslår att vid beräkning av

förmögenhetsavkastning skall, i stället för den nu gällande fiktiva

avkastningen, avkastningen knytas till någon ränta som årligen avspeglar det

allmänna avkastningsläget i Sverige. Vidare föreslår motionärerna att i

bostadskostnaden för bostadsrätter och likartade bostadsformer bör vid

beräkning av BTP ingå ett schablonbelopp för inre underhåll. I detta

hänseende behandlas enligt motionärerna olika boendeformer inte rättvist.

Utskottets bedömning

Anslag 20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Den 1 januari 1999 höjdes ersättningsnivån i bostadstillägget till

pensionärer från 85 till 90 %. Det innebar att de pensionärer som har de

lägsta inkomsterna sattes i främsta rummet. Då en övervägande del av dagens

BTP-tagare är kvinnor har höjningen även haft den effekten att kvinnor med

låga pensioner gynnats.

I årets budgetproposition anför regeringen att det finns skäl att föreslå

ytterligare åtgärder som i första hand tar sikte på de pensionärer som har

lägst inkomster och att det i den gruppen i hög utsträckning återfinns

kvinnor. Enligt regeringen har undersökningar visat att det i första hand är

pensionärer som har höga boendekostnader som finns representerade i gruppen

som har lägst inkomster. Genom att förbättra villkoren för bostadsstöd uppnås

således ett tillfredsställande resultat för de aktuella pensionärsgrupperna.

Mot bakgrund av det anförda föreslår således regeringen de ytterligare

förbättringar av BTP och även av SBTP som redogjorts för ovan. Utskottet som

delar de av regeringen framförda uppfattningarna ser mycket positivt på

regeringens förslag om en fortsatt satsning på den grupp pensionärer,

däribland många kvinnor, som har de lägsta inkomsterna. Regeringen förslår

också att kommunerna under åren 2001 och 2002 skall ges fortsatt möjlighet

att betala ut kompletterande bostadstillägg till BTP. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg

till pensionärer och lag om ändring i lagen (2000:778) om ändring i lagen

(1994:308) om bostadstillägg till pensionärer.

Utskottet anser att några ytterligare förändringar av BTP nu inte bör

göras. Utskottet vill dock peka på att i betänkandet Inkomstprövning av

bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52) föreslås ett nytt system för

inkomstprövning av BTP som är anpassat till det reformerade

ålderspensionssystemet med det särskilda skattemässiga grundavdraget

borttaget och där en garantipension ersätter dagens grundskydd i form av

folkpension, pensionstillskott och särskilt grundavdrag. I

budgetpropositionen aviseras att under våren 2001 kommer ett förslag till

nytt system för inkomstprövning av BTP att föreläggas riksdagen. Vidare

uppger regeringen att ytterligare 30 miljoner kronor under år 2001 skall

avsättas för åtgärder inom SBTP-systemet.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag till

medelsanvisning.

Utskottet avstyrker motionerna Sf265 yrkande 4 och 5 (i denna del), Sf282

(i denna del), Sf298 yrkandena 3, 4 och 7 samt Fi211 yrkande 16 (i denna

del).

Övrig motion angående bostadstillägg

I betänkandet 1999/2000:SfU1 avstyrkte utskottet en motion gällande beräkning

av BTP. Utskottet hänvisade till att i betänkandet SOU 1999:52 föreslås bl.a.

att nuvarande schablonberäknade kapitalavkastning av förmögenhet skall slopas

och att kapitalinkomster skall beräknas enligt skatterättsliga regler men med

en viss begränsning av avdragsrätten. Vidare anförde utskottet att vad avser

beräkning av bostadskostnad vid BTP gäller olika regler beroende på vilken

form av boende det är fråga om. Ett system som garanterar en absolut likhet

för beräkning av bostadskostnad mellan de olika boendeformerna låter sig

enligt utskottets mening knappast göras av bl.a. den anledningen att de

boende har olika möjligheter att påverka sin egen bostadskostnad. Vid hyra är

det i princip fastighetsägaren som sätter avgiften, låt vara med de

begränsningar som följer av hyreslagen. Den som bor i en bostadsrätt har

genom sitt medlemskap i föreningen möjlighet att påverka avgifterna och även

verka för avsättning till reparationsfond för inre underhåll; en sådan

avsättning ingår i bostadskostnaden vid beräkning av bostadstillägg.

Riksförsäkringsverket har på regeringens uppdrag förändrat sättet att

beräkna schablonen för bostadsuppvärmning. Den nya schablonen innebär att

hänsyn tagits till såväl kostnaden för olja som för el och att nya högre

belopp för uppvärmning för år 2001 fastställts.

Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning och avstyrker motion

Sf246. Utskottet vill dock framhålla att det är av betydelse att beräkning av

bostadskostnad så långt möjligt hålls neutral med avseende på de olika

boendeformerna.

20:4 Delpension

Gällande ordning

Delpension kan utges om den försäkrade har haft pensionsgrundande inkomst

under sammanlagt minst tio år fr.o.m. 45 års ålder och han eller hon under de

senaste tolv månaderna före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat under minst

fyra månader.

Rätt till delpension föreligger från den månad den försäkrade fyller 61 år.

Delpension utges för högst tio timmars minskning av arbetstiden per vecka och

utgör 55 % av pensionsunderlaget.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2001 till anslag 20:4

Delpension anvisar ett ramanslag på 177 600 000 kr.

I propositionen anförs att det nya ålderspensionssystemet i sig i framtiden

ger stort utrymme för uttag av partiell ålderspension i kombination med

fortsatt förvärvsarbete såväl före som efter 65 års ålder.

Delpensionssystemet kommer därför att successivt avvecklas och nya

delpensioner kommer inte att beviljas efter år 2000 (prop. 1997/98:151, bet.

1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315).

Utskottets bedömning

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Enligt vad som anges i budgetpropositionen för 2001 (volym 1) har den

statliga verksamheten numera indelats i politikområden som ett led i

utvecklingen av den ekonomiska styrningen. Politikområdesindelningen syftar

till att möjliggöra en bättre koppling mellan mål, kostnader och resultat.

Erfarenheterna visar enligt regeringen att det många gånger har varit svårt

att koppla samman mål, kostnader och resultat på utgiftsområdesnivå. Vissa

politikområden omfattar verksamheter som i sin helhet ryms inom ett

utgiftsområde. Ett politikområde kan också omfatta en begränsad del av en

verksamhet som bedrivs inom ett utgiftsområde. Det finns vidare flera poli-

tikområden som berör flera utgiftsområden, s.k. sektorsövergripande politik-

områden.

Såvitt gäller politikområdet Ekonomisk familjepolitik omfattar det dels

utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn, dels anslaget 21:1

Bostadsbidrag inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och

byggande. Statens övriga ekonomiska stöd till barnfamiljerna ingår i

politikområdet Utbildningspolitik och utgörs av studiebidragen (utgiftsområde

15) och maxtaxa i barnomsorgen (utgiftsområde 16).

Till utgiftsområde 12 hör allmänna barnbidrag inkl. flerbarnstillägg och

förlängt barnbidrag, föräldraförsäkring inkl. havandeskapspenning,

underhållsstöd, bidrag till kostnader för internationella adoptioner,

barnpension i form av folkpension och allmän tilläggspension, vårdbidrag till

funktionshindrade barn samt pensionsrätt för barnår.

Riksdagen har för budgetåret 2001 i enlighet med regeringens förslag

fastställt ramen för utgiftsområdet till 47 746 979 000 kr (bet.

2000/01:FiU1, rskr. 2000/01:36).

Familjepolitikens inriktning

Propositionen

Enligt vad som anges i propositionen har samhället - i syfte att förbättra

den ekonomiska situationen för barnfamiljerna - byggt upp ett stödsystem som

syftar till att ge en ekonomisk trygghet under den period familjerna har stor

försörjningsbörda. Genom de olika stödens utformning omfördelas resurser över

livscykeln och skillnaderna i ekonomiska villkor minskas mellan familjer med

och utan barn. Alla barn får genom de allmänna barnbidragen en generell

inkomstförstärkning. Vidare ger föräldraförsäkringen möjlighet för båda

föräldrarna att kombinera arbete och studier med föräldraskap. Detta är

särskilt viktigt för de ensamstående föräldrarna. De ekonomiska familjestöden

är också utformade så att de tillgodoser ett antal specifika stödbehov hos

bl.a. ensamföräldrar och föräldrar till funktionshindrade barn.

Enligt regeringen skall det också löna sig bättre att gå från arbetslöshet

till arbete, eller att öka sin arbetstid. Genom att införa maxtaxa inom

barnomsorgen och genom att se över de ekonomiska familjestöden

(underhållsstöd, bostadsbidrag och barnbidrag) vill regeringen ge

barnfamiljerna sådana villkor att de själva kan påverka sin situation utifrån

vad som är bäst för barnen och familjens situation i övrigt. De

familjeekonomiska stöden skall utformas så att barnfamiljernas möjligheter

att själva påverka sin ekonomi ökar.

I propositionen föreslås att målet för politikområdet Ekonomisk

familjepolitik skall vara att minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren

mellan familjer med och utan barn. Regeringen föreslår samtidigt att det

tidigare godkända målet för utgiftsområde 12 - att utjämna de ekonomiska

villkoren mellan familjer med och utan barn samt över livscykeln - skall

upphöra att gälla.

Den ekonomiska krisen och besparingarna under 1990-talet har enligt

regeringen drabbat barnfamiljerna relativt hårt. Många familjer har upplevt

ekonomiska försämringar till följd av arbetslöshet, minskade inkomster och

tidvis höga räntor. De senaste årens ekonomiska återhämtning med ökad

sysselsättning och reformer har dock gynnat barnfamiljerna. En viss

förbättring inträffade redan 1996 och utvecklingen pekar enligt regeringen på

att förbättringen fortsätter.

I syfte att ytterligare förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation

höjdes barnbidraget fr.o.m. den 1 januari i år med 100 kr per barn och månad.

Även flerbarnstillägget höjdes i motsvarande mån. I samband med att

regeringen föreslog denna höjning (prop. 1999/2000:1) förklarade den sin

avsikt att återkomma med förslag om en lika stor höjning fr.o.m. 2001, dock

under förutsättning att statens finanser medgav det. Regeringen har nu

återkommit med förslag om höjning av barnbidraget med 100 kr per barn och

månad fr.o.m. den 1 januari 2001. Barnbidraget kommer därmed att uppgå till

950 kr per barn och månad. Samtidigt föreslås en höjning av

flerbarnstillägget. (Förslagen om höjt barnbidrag och höjt flerbarnstillägg

behandlas närmare under anslaget 21:1 Allmänna barnbidrag, se nedan.)

De sjunkande födelsetalen innebär enligt regeringen på sikt ett allvarligt

problem för samhället. Enligt vad som anges i propositionen har fruktsamheten

under 1997-1999 legat på ca 1,5 barn per kvinna, vilket är den lägsta nivå

som någonsin uppmätts i Sverige, samtidigt som antalet födda barn under de

första fem månaderna under 2000 fortsatt att ligga kvar på ungefär samma nivå

som under 1999. För att befolkningen inte skall minska krävs ett

genomsnittligt födelsetal på 2,1 barn per kvinna. Är födelsetalen lägre än

två kommer befolkningen att minska, om man bortser från effekterna av in- och

utvandring. Låga födelsetal leder dessutom till en fortsatt stigande

genomsnittsålder. En minskning av befolkningen, tillsammans med en obalans

mellan den del av befolkningen som är i förvärvsaktiv ålder och den del av

befolkningen som inte är det, kan leda till att förutsättningarna för

tillväxten och därmed välfärden påverkas på ett negativt sätt. Enligt vad som

anges i propositionen har SCB fått i uppdrag att genomföra en enkät med syfte

att bredda kunskaperna om attityderna till barnafödande i de mest intressanta

åldersgrupperna. Resultatet av uppdraget beräknas kunna presenteras i slutet

av 2000. Vidare planerar regeringen att tillsätta en arbetsgrupp inom

Socialdepartementet med uppgift att stödja arbetet med att öka kunskaperna om

mekanismerna bakom födelsetalsutvecklingen med särskild inriktning på

sambanden mellan samhällets politik och födelsetalsutvecklingen.

Marginaleffekter är enligt propositionen ett allvarligt problem såväl för

den enskilde som för samhället. Regeringen avser därför att långsiktigt verka

för att ta bort fattigdomsfällor och minska marginaleffekterna. Ett led i

detta arbete är den översyn av de ekonomiska familjestöden

(Familjeutredningen, dir. 2000:16) som pågår.

Regeringen avser vidare att under hösten förelägga riksdagen en proposition

med förslag om en förlängning av föräldrapenningen med 30 ersättningsdagar

motsvarande förälderns sjukpenninggrundande inkomst. Föräldrapenningen kommer

efter sådan förlängning att uppgå till sammanlagt 480 dagar. Inom ramen för

sådan förlängd föräldrapenning avser regeringen att föreslå att sammanlagt 60

dagar reserveras för mamman respektive pappan. Regeringen överväger även att

föreslå förbättringar av föräldrapenningen och den tillfälliga

föräldrapenningen, att införa en ny femte förmånsnivå inom

föräldraförsäkringen samt att återinföra de s.k. kontaktdagarna inom den

tillfälliga föräldrapenningen.

Motioner

I detta avsnitt redovisas motionsyrkanden från Kristdemokraterna,

Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet avseende inriktningen på

familjepolitiken samt motioner från Kristdemokraterna, Centerpartiet och

Folkpartiet med förslag om införande av ett s.k. barnomsorgskonto. Även

Moderaterna har ett sådant förslag, men yrkandet härom har behandlats av

finansutskottet i betänkande 2000/01:FiU1. I detta avsnitt redovisas också

vissa enskilda motioner. Inget av de nu nämnda motionsyrkandena har

anslagseffekt budgetåret 2001.

Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet har dessutom

motionsyrkanden om förslag till ändringar av familjepolitiken som påverkar

anslaget för 2001. Dessa motionsyrkanden behandlas i senare avsnitt i

betänkandet.

Kristdemokraterna

I motion Sf273 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs i yrkande 1 ett

tillkännagivande om nätverksstöd för ensamstående föräldrar. För den som inte

har släktingar eller något annat nätverk bör enligt motionärerna samhället

erbjuda sådant stöd. I samma motion begärs tillkännagivanden om att

uppvärdera föräldrarollen (yrkande 5), om mer tid för barnen (yrkande 6), om

subsidiaritetsprincipen som utgångspunkt för familjepolitiken (yrkande 10),

om att begreppet barnomsorg även skall innefatta föräldrarnas omsorg i det

egna hemmet (yrkande 11) samt om att uppvärdera hemarbetet (yrkande 17). I

yrkande 18 begär motionärerna ett tillkännagivande om behovet av en

familjepolitisk reform. Enligt motionärerna har systemet flera brister, såsom

att föräldrapenningen är högre för välavlönade och att det familjepolitiska

stödet inte medger alternativa barnomsorgsformer. I yrkande 22 begär

motionärerna ett tillkännagivande om att införa ett barnomsorgskonto som

omfattar alla barn fr.o.m. 2002. Barnomsorgskontot skall enligt motionärerna

uppgå till 40 000 kr för en ettåring och till 20 000 kr för en tvååring.

Vidare skall styrkta barnomsorgskostnader vara avdragsgilla i den kommunala

beskattningen, dock högst 50 000 kr per barn och år.

Tuve Skånberg och Annelie Enochson (kd) begär i motion Sf227 yrkande 1 ett

tillkännagivande om att stödja flerbarnsidealet. Enligt motionärerna måste

tvåbarnsidealet ersättas av ett trebarnsideal. I samma motion yrkande 2

begärs ett tillkännagivande om resurser till barnfamiljerna genom

bostadsbidrag, barnbidrag och vårdnadsbidrag. Motionärerna anser att det

krävs bättre ekonomiska resurser samt frihet att välja barnomsorg bl.a. i

form av vårdnadsbidrag/barnomsorgskonto. I yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om att låta konsekvenspröva varje beslut som regering och

riksdag tar för att se hur det gagnar och påverkar familjen.

I motion Sf228 yrkande 1 av Tuve Skånberg (kd) begärs ett tillkännagivande

om vårdnadsbidrag/barnomsorgskonto som ger föräldrarna möjlighet att själva

ta hand om barnen när de är små. I samma motion yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om att ändra de regler som innebär att människor förlorar

ekonomiskt på att gifta sig eller vinner på att skilja sig.

I motion So457 yrkande 1 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson (kd) begärs

förslag om en handlingsplan för att åtgärda de ensamstående föräldrarnas

situation. Enligt motionärerna har framför allt yngre, lågutbildade mödrar

drabbats särskilt hårt av den ekonomiska krisen.

Mikael Oscarsson (kd) begär i motion Ub243 yrkande 2 ett tillkännagivande

om att återinföra vårdnadsbidraget. Många föräldrar efterfrågar enligt

motionären alternativ till den kommunala barnomsorgen.

Centerpartiet

I motion So304 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs i yrkande 1 ett

tillkännagivande om principer för valfrihet, flexibilitet och rättvisa i

familjepolitiken. Motionärerna anser att familjepolitiken måste underlätta

för föräldrar att axla föräldrarollen men också ge stöd till barn i utsatta

situationer. I yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om ökat

jämställdhetsarbete. I stället för ytterligare en pappamånad anser

motionärerna att det behövs information för att få pappor att öka sitt

engagemang under barnets första år. I samma motion yrkande 8 i denna del

begärs ett tillkännagivande om inriktningen för att förbättra barnfamiljernas

ekonomi. För att minska bidragsberoendet behöver enligt motionärerna

skatterna sänkas för personer med låga inkomster samt barnomsorgskonto

införas. Vidare bör avdrag medges för barnomsorgskostnader samt för resor

till och från barnomsorg.

Även i motion Fi210 yrkande 10 i denna del av Lennart Daléus m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om att införa ett barnomsorgskonto och

avdragsrätt för barnomsorgskostnader och för resor till och från barnomsorg.

Lennart Daléus m.fl. (c) begär i motion So358 yrkande 2 ett

tillkännagivande om att stärka familjens ställning och om ökat

självbestämmande för livskvaliteten. Enligt motionärerna måste skatterna för

låg- och medelinkomsttagare sänkas och bidragsberoendet minska.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf308 yrkande 2 ett

tillkännagivande om inrättande av ett obeskattat barnkonto för förskolebarn

fr.o.m. 2002. Barnomsorgskontot skall enligt motionärerna utgöra 40 000 kr

för en ettåring och 20 000 kr för en tvååring. Vidare bör avdrag medges för

styrkta barnomsorgskostnader, dock högst 50 000 kr per barn och år.

Miljöpartiet

Matz Hammarström m.fl. (mp) begär i motion Sf274 yrkande 5 ett

tillkännagivande om att tillsätta en låginkomstutredning ur ett

barnperspektiv. Motionärerna anser att en sådan krävs för att utreda hur

situationen är för alla de barn som växer upp i ekonomiskt missgynnade

familjer.

Enskild motion

I motion Sf280 av Anne Ludvigsson (s) begärs ett tillkännagivande om

ensamstående föräldrars situation. Enligt motionären har ensamstående med

barn drabbats hårdast av nedskärningarna under 1990-talet. Trots satsningar i

årets budget kommer många ensamstående föräldrar att ha en fortsatt svår

ekonomisk situation. De ensamstående föräldrarnas ekonomiska situation

behöver därför ses över.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening är föräldrarna i regel de viktigaste personerna i

barnens liv och barnens välbefinnande påverkas i hög grad av hur föräldrarna

mår och hur deras ekonomiska situation ser ut. Samhällets stöd till

barnfamiljerna såväl ekonomiskt som när det gäller själva föräldraskapet är

därför grundläggande. Utgångspunkten för samhällets stöd är att det skall nå

alla olika typer av barnfamiljer. Stödet kan behöva differentieras efter

familjens sammansättning exempelvis så att ensamföräldrar eller

flerbarnsfamiljer får ett särskilt stöd. Det är dock viktigt att barnen sätts

i centrum och att samhällets insatser inriktas på att skapa jämlika

uppväxtvillkor för barn. Det sistnämnda uppnås dels genom att stödja

föräldrarna att klara de ekonomiska åtaganden som är väsentliga för barns

välfärd, dels genom att skapa möjligheter för dem att kombinera föräldraskap

med förvärvsarbete eller studier.

Familjepolitiken och då framför allt föräldraförsäkringen ger utrymme för

flexibla lösningar för olika familjesituationer samtidigt som den har en god

fördelningspolitisk effekt. Eftersom barnbidraget med dess omfördelande

effekter och stora träffsäkerhet är en viktig del av stödet till

barnfamiljerna ser utskottet särskilt positivt på regeringens förslag om

ytterligare en höjning av barnbidraget och flerbarnstillägget fr.o.m. 2001.

Utskottet vill framhålla att en väl utbyggd familjepolitik är ett viktigt

medel också för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. I det

sammanhanget noterar utskottet att i regleringsbrevet anges som

verksamhetsmål bl.a. att socialförsäkringens administration skall bidra till

att en större andel av män tar ut fler föräldrapenningdagar. Enligt vad som

anges i propositionen har såväl andelen män som utnyttjat förmånen som

männens andel av uttagna föräldrapenningdagar ökat jämfört med 1999.

Införandet av ytterligare en mamma- och pappamånad, som aviserats, kommer

enligt utskottets mening att stärka familjepolitikens betydelse som ett medel

för att uppnå jämställdhet mellan könen.

Som utskottet påpekade redan under det föregående riksmötet (bet.

1999/2000:SfU1 s. 73-74) är det låga barnafödandet ett bekymmer i

sammanhanget. Utskottet uttryckte då en förhoppning om att bl.a. det höjda

barnbidraget fr.o.m. 2000 skulle komma att få en gynnsam inverkan på

födelsetalet. Även om det av SCB:s senaste statistik, som sträcker sig t.o.m.

september 2000, framgår att en mindre ökning har skett av antalet födda barn

jämfört med motsvarande period 1999 är det emellertid alldeles för tidigt att

avgöra huruvida detta är ett tecken på en bestående uppgång i barnafödandet

eller om det endast är frågan om en tillfällig ökning.

Enligt utskottets mening talar mycket för att det finns starka samband

mellan ekonomi och barnafödande. De senaste årens utveckling på

arbetsmarknaden med allt fler tillfälliga arbeten i form av

projektanställningar och vikariat kan därvid ha spelat in med minskade

möjligheter att kvalificera sig för föräldraförsäkringen som följd.

Osäkerheten om de bakomliggande faktorerna är dock fortfarande stor. Det

finns därför all anledning att närmare undersöka orsakerna till de låga

födelsetalen. Utskottet noterar att regeringen har uppdragit åt SCB att

genomföra en enkät med syfte att bredda kunskaperna om attityderna till

barnafödande i de mest intressanta åldersgrupperna. Resultatet av uppdraget

beräknas kunna presenteras i slutet av innevarande år. Utskottet noterar

vidare att regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp inom

Socialdepartementet med uppgift att stödja arbetet med att öka kunskaperna om

mekanismerna bakom födelsetalsutvecklingen.

En avgörande faktor i sammanhanget är det förbättrade arbetsmarknadsläget.

Föräldraförsäkringens utformning och ersättningsnivå torde emellertid också

ha betydelse för födelsetalet eftersom försäkringen ger kvinnor och män

möjlighet att förena förvärvsarbete med föräldraskap. Den höjning av

föräldraförsäkringens nivå från 75 % till 80 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten som skedde den 1 januari 1998 var därför betydelsefull. Utskottet

ser också positivt på att regeringen i budgetpropositionen har aviserat

ytterligare förbättringar av föräldraförsäkringen. Dessa förbättringar i

kombination med de föreslagna höjningarna av barnbidraget och

flerbarnstillägget fr.o.m. 2001 får ses som ännu ett steg på vägen att få

till stånd ett ökat barnafödande. Därtill kommer det i proposition

1999/2000:129 framlagda förslaget om ett system med maxtaxa. Som utskottet

framhöll i sitt yttrande till utbildningsutskottet (2000/01:SfU2y) kommer

maxtaxereformen - fullt genomförd fr.o.m. 2004 - att utgöra ett viktigt

komplement till nuvarande delar i familjepolitiken. Utbildningsutskottet har

i sitt betänkande 2000/01:UbU5 tillstyrkt regeringen förslag. Riksdagen har

därefter ställt sig bakom utbildningsutskottets förslag (rskr. 2000/01:46)

Sammantaget anser utskottet att föreslagna och aviserade åtgärder på

familjepolitikens område kommer att innebära både en påtaglig förbättring av

barnfamiljernas ekonomi och gynnsammare förutsättningar för ett ökat

barnafödande. Något skäl att införa ett system med barnomsorgskonto kan

utskottet inte finna.

Som redan nämnts har Familjeutredningen till uppgift att göra en översyn av

de ekonomiska familjestöden (de allmänna barnbidragen, underhållsstödet och

bostadsbidraget till barnfamiljerna). Syftet är att undersöka vilka

möjligheter det finns att inom ramen för den generella välfärdspolitiken, och

med bibehållen eller ökad fördelningspolitisk träffsäkerhet, på ett mer

effektivt sätt stödja barnfamiljerna. Utredaren skall särskilt beakta bl.a.

marginaleffekter och deras inverkan på arbetskraftsutbudet. Vidare skall

ensamstående föräldrars situation särskilt belysas. En slutlig redovisning av

uppdraget skall lämnas senast den 28 februari 2001. Mot bakgrund härav saknas

enligt utskottet skäl att förorda en familjepolitisk reform eller att föreslå

att en låginkomstutredning tillsätts. Inte heller anser utskottet att det

finns behov av en utredning av ensamstående föräldrars situation.

Såvitt gäller regeringens förslag till mål för politikområdet vill

utskottet anföra följande. Regeringen har föreslagit att målet för

politikområdet Ekonomisk familjepolitik skall vara att minska skillnaderna i

de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn. Anslaget 21:1

Bostadsbidrag ingår som redan nämnts i politikområdet men hör annars till

utgiftsområde 18. Målet för bostadsbidragen är att ge ekonomiskt svaga

hushåll möjlighet att hålla sig med goda och tillräckligt rymliga bostäder.

Bostadsbidrag lämnas enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag till såväl

barnfamiljer som hushåll utan barn. Målgruppen för bostadsbidraget, som

således till viss del skiljer sig från målgruppen i övrigt inom

familjepolitikens område, ryms dock enligt utskottets mening i huvudsak inom

det föreslagna målet för politikområdet. Eftersom det pågår ett arbete med

att vidareutveckla tydliga och uppföljningsbara mål finner utskottet inte

skäl att ifrågasätta regeringens förslag till mål och tillstyrker med detta

förslaget till mål för politikområdet Ekonomisk familjepolitik. Motionerna

Sf273 yrkandena 1, 5, 6, 10, 11, 17, 18 och 22, Sf227 yrkandena 1, 2 och 4,

Sf228 yrkandena 1 och 4, So457 yrkande 1, Ub243 yrkande 2, So304 yrkandena 1,

7 och 8 i denna del, Fi210 yrkande 10 i denna del, So358 yrkande 2, Sf308

yrkande 2, Sf274 yrkande 5 och Sf280 avstyrks därmed.

21:1 Allmänna barnbidrag

Gällande ordning

Från anslaget bekostas barnbidrag, flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag.

Barnbidraget höjdes den 1 januari 2000 från 9 000 kr till 10 200 kr per barn

och år. Vid nämnda tidpunkt höjdes även flerbarnstillägget. Sådant tillägg

utges sedan den 1 januari 2000 med 2 724 kr för det tredje barnet, 8 160 kr

för det fjärde barnet och 10 200 kr för det femte och varje ytterligare barn.

Under perioden den 1 januari 1996-den 31 december 1997 beviljades inga nya

flerbarnstillägg.

Förlängt barnbidrag utbetalas med samma belopp som barnbidraget fr.o.m.

kvartalet efter det att barnet har fyllt 16 år om barnet studerar vid

grundskola eller deltar i viss annan motsvarande utbildning.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2001 till anslaget 21:1

Allmänna barnbidrag anvisar ett ramanslag på 20 914 miljoner kronor.

Enligt propositionen fyller barnbidragen väl målet att, utan att skapa

marginaleffekter, bidra till att minska skillnaderna mellan familjer med

respektive utan barn. Stödet omfördelar också inkomster mellan hög- och

låginkomsttagare genom att inkomstskatten är progressiv och barnbidrag

betalas med samma belopp till alla barn. Barnbidragssystemet är vidare lätt

att överblicka samt enkelt och billigt att administrera.

Utgifterna för barnbidrag är främst beroende av bidragets nivå, antalet

födda barn och nettomigrationen. Antalet familjer med tre eller flera barn

påverkar de totala kostnaderna för flerbarnstillägg.

Regeringen har tidigare aviserat sin avsikt att ytterligare förbättra

barnfamiljernas ekonomiska situation genom en höjning av barnbidraget och

flerbarnstillägget i två steg under åren 2000 och 2001. Det första steget har

genomförts. I propositionen föreslås nu att det andra steget genomförs och

att barnbidraget och det förlängda barnbidraget höjs med 100 kr per barn och

månad fr.o.m. den 1 januari 2001, dvs. till 11 400 kr per barn och år.

Flerbarnstillägget höjs i motsvarande mån, vilket innebär en höjning till

3 048 kr per år för det tredje barnet, till 9 120 kr per år för det fjärde

barnet och till 11 400 kr per år för det femte och varje ytterligare barn. En

motsvarande höjning föreslås också under utgiftsområde 15 gälla för

studiebidrag som lämnas till studerande i gymnasieskolan.

Jämfört med 2000 års förhållanden innebär regeringens förslag att det

ekonomisk stödet fr.o.m. 2001 sammantaget förstärks med 327 kr per månad för

hushåll med tre barn, med 507 kr per månad för hushåll med fyra barn och med

707 kr per månad för hushåll med fem barn.

Den utgiftsökning som följer av förslaget beräknas uppgå till ca 2 175

miljoner kronor år 2001.

Regeringens förslag föranleder ändringar i 1 och 2 a §§ lagen (1947:529) om

allmänna barnbidrag och i 1 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2001

Moderaterna

I motion Sf300 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i yrkande 7 att riksdagen

beslutar att för budgetåret 2001 till anslaget 21:1 anvisa 2 200 miljoner

kronor mindre än regeringen föreslagit. I samma motion yrkande 1 begärs

avslag på förslaget att höja barnbidragen fr.o.m. den 1 januari 2001.

Motionärerna föreslår i stället införandet av ett extra grundavdrag i den

kommunala beskattningen på 12 000 kr per barn och år.

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf273 yrkande 28 i denna del att

riksdagen beslutar att för budgetåret 2001 till anslaget 21:1 anvisa 525

miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. I samma motion yrkande 24

begärs beslut om ändring av reglerna för barnbidrag. Enligt motionärerna bör

barnbidraget höjas till 925 kr per barn och månad fr.o.m. den 1 januari 2001

samtidigt som en skattereduktion införs på 25 kr per barn och månad.

Skattereduktionen bör därefter ökas till 100 kr per barn och månad fr.o.m.

2002 och till 150 kr per barn och månad fr.o.m. 2003.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf308 yrkande 11 i denna del att

riksdagen beslutar att för budgetåret 2001 till anslaget 21:1 anvisa 2 200

miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. Motionärerna anser att

barnbidragshöjningen bör omvandlas till en skattereduktion för barnfamiljer

fr.o.m. 2001.

Ett likalydande yrkande återfinns i Fi211 yrkande 16 i denna del av Lars

Leijonborg m.fl. (fp).

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening innebär förslaget om ytterligare en höjning av

barnbidraget och flerbarnstillägget fr.o.m. nästa år att barnfamiljerna får

en påtaglig förbättring av sin ekonomi. Som framhålls i propositionen kommer

- i förhållande till 2000 års nivå - det ekonomiska stödet i form av

barnbidrag och flerbarnstillägg sammantaget att förstärkas med 327 kr per

månad för hushåll med tre barn, med 507 kr per månad för hushåll med fyra

barn och med 707 kr per månad för hushåll med fem barn. Den nu föreslagna

höjningen kan innebära att barnbidraget 2001 når den högsta reala nivån sedan

det infördes. Utskottet, som delar regeringens uppfattning att barnbidraget

och flerbarnstillägget bör höjas fr.o.m. 2001 och med belopp som regeringen

föreslagit, avvisar därmed förslagen att barnbidragshöjningen i stället skall

ersättas av ett grundavdrag alternativt av en skattereduktion.

Med det anförda tillstyrker utskottet lagförslagen liksom regeringens

förslag till medelsanvisning. Utskottet avstyrker motionerna Sf300 yrkandena

1 och 7, Sf273 yrkandena 24 och 28 i denna del, Sf308 yrkande 11 i denna del

och Fi211 yrkande 16 i denna del.

21:2 Föräldraförsäkring

Gällande ordning

Föräldrapenning utges under 450 dagar i anslutning till barns födelse eller

adoption. När båda föräldrarna är vårdnadshavare har de rätt till hälften var

av det totala antalet ersättningsdagar. En förälder kan överlåta rätten till

föräldrapenning till den andre föräldern med undantag av 30 dagar med

sjukpenningbelopp (de s.k. mamma- och pappamånaderna).

Under 360 dagar utges ersättning med 80 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten. En förutsättning är dock, såvitt gäller de första 180

ersättningsdagarna, att föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets

födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en

sjukpenning över garantinivån och skulle ha varit det om försäkringskassan

känt till samtliga förhållanden. Ersättning utges dock alltid lägst enligt

garantinivån, som är 60 kr per dag. För resterande 90 dagar är ersättningen

lika med garantinivån.

Vid flerbarnsfödsel utges föräldrapenning under ytterligare 180 dagar för

varje barn utöver det första, varav 90 dagar enligt garantinivån. Fr.o.m. den

1 januari 2000 gäller dock att föräldrapenning för varje barn utöver det

andra utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning för samtliga

tillkommande dagar.

Föräldrapenning kan utges som hel, halv, tre fjärdedels och en fjärdedels

förmån.

Tillfällig föräldrapenning kan utges till en förälder som behöver avstå

från förvärvsarbete för att tillfälligt vårda sjukt barn under tolv år, i

vissa fall även vid vård av barn över tolv år. Tillfällig föräldrapenning kan

också utges när barnets ordinarie vårdare är sjuk, när en förälder behöver

följa med barnet till barnavårdscentral m.m. samt till någon av föräldrarna

vid vårdbehov som uppkommer när den andra föräldern besöker läkare med ett

annat barn.

Tillfällig föräldrapenning kan utges under 120 dagar per barn och år.

Tillfällig föräldrapenning vid ordinarie vårdares sjukdom eller smitta kan

dock utges med högst 60 dagar per år.

En förälder kan överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning till en

försäkrad som i stället för föräldern avstår från sitt förvärvsarbete för att

vårda barnet i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller dess

ordinarie vårdare.

Fadern har en särskild rätt till tillfällig föräldrapenning under högst tio

dagar i samband med barns födelse eller adoption.

Tillfällig föräldrapenning utges med 80 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten och kan liksom föräldrapenning utges som hel, halv, tre fjärdedels

och en fjärdedels förmån.

Havandeskapspenning kan utges till blivande mödrar som under graviditetens

senare del på grund av arbetets art inte kan fortsätta i sitt vanliga arbete

och inte heller kan omplaceras. Förmånen utges tidigast fr.o.m. den sextionde

dagen och längst t.o.m. den elfte dagen före den beräknade förlossningen.

Havandeskapspenning utges också om en kvinna inte får sysselsättas i sitt

förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under

havandeskap, som har meddelats med stöd av bl.a. 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen

(1977:1160), om hon inte kan omplaceras till annat arbete.

Även havandeskapspenning utges med 80 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2001 till anslaget 21:2

Föräldraförsäkring anvisar ett ramanslag på 18 026 879 000 kr.

Målet för föräldraförsäkringen är att underlätta för båda föräldrarna att

kunna kombinera föräldraskap med förvärvsarbete. Som mål för

socialförsäkringens administration gäller att den skall bidra till att en

större andel män tar ut fler föräldrapenningdagar. I propositionen anges att

föräldraförsäkringen väl fyller målet att bidra till att minska skillnaderna

i de ekonomiska villkoren mellan familjer med respektive utan barn genom att

underlätta för båda föräldrarna att kunna kombinera föräldraskap med

förvärvsarbete. Vidare anges att männens utnyttjande av förmånerna inom

försäkringen ökar samtidigt som i princip alla tillgängliga dagar inom

föräldrapenningen utnyttjas av föräldrarna under tid som förmånen utges.

De s.k. mamma- och pappamånaderna, som infördes 1995, har enligt regeringen

på ett tydligt sätt påverkat männens nyttjande av förmånen. Uppgifter från

RFV visar att 80 % av pappor till barn födda efter 1995 har nyttjat

föräldrapenning under barnets första fyra år. Motsvarande siffra för barn

födda 1993 och 1994 var 50 %. Pappornas totala andel av de utbetalade

nettodagarna med föräldrapenning var 7,1 % 1990, 9,6 % 1995 och 11,6 % 1999.

Den faktor som främst påverkar utgiftsutvecklingen utgörs av antalet födda

barn under ett år. Antalet födda barn har sjunkit från 124 000 barn per år

vid 1990-talets början till beräknade 89 500 år 2000. Detta förhållande har

kraftigt minskat antalet ersatta dagar under perioden.

Såvitt gäller tillfällig föräldrapenning för vård av barn utgjorde männens

andel 33,6 % av antalet ersatta dagar under 1999 jämfört med 32,3 % 1998.

Inom den tillfälliga föräldrapenningen finns också de tio s.k. pappadagarna

som enbart utges till pappan i samband med barnets födelse. Under 1999 tog 74

% av de nyblivna papporna ut sådana pappadagar medan motsvarande andel år

1990 var 86 %. Enligt vad som anges i propositionen avser Socialdepartementet

att se över orsakerna till denna nedgång i uttaget av de s.k. pappadagarna.

Som redan nämnts avser regeringen att under hösten 2000 återkomma till

riksdagen med förslag om vissa förbättringar av föräldraförsäkringen. För-

äldrapenningen skall förlängas med 30 ersättningsdagar motsvarande förälderns

sjukpenninggrundande inkomst. Föräldrapenningen kommer därmed att uppgå till

sammanlagt 480 dagar. Inom ramen för sådan förlängd föräldrapenning avser

regeringen att föreslå att sammanlagt 60 dagar reserveras för mamman

respektive pappan med ersättning motsvarande den sjukpenninggrundande

inkomsten. Härutöver avser regeringen att föreslå förbättringar inom

föräldrapenningen och den tillfälliga föräldrapenningen, bl.a. införande av

en ny förmånsnivå inom föräldraförsäkringen samt återinförande av de s.k.

kontaktdagarna inom den tillfälliga föräldrapenningen.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2001

Moderaterna

I motion Sf300 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i yrkande 8 att riksdagen

beslutar att för budgetåret 2001 till anslaget 21:2 anvisa 1 034 miljoner

kronor mindre än regeringen föreslagit. I samma motion yrkande 2 begärs

beslut att sänka ersättningsnivån i föräldraförsäkringen till 75 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten. I yrkandena 3 och 5 begär motionärerna beslut

att höja garantibeloppet i föräldraförsäkringen till 120 kr per dag fr.o.m.

den 1 januari 2001 och att föra över havandeskapspenningen till utgiftsområde

10 anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf273 yrkande 28 i denna del att

riksdagen beslutar att för budgetåret 2001 till anslaget 21:2 anvisa 320

miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. I yrkande 19 begär

motionärerna beslut att höja garantibeloppet i föräldraförsäkringen till 150

kr per dag från 2001. I yrkandena 20 och 21 begärs beslut dels om att den

sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på ett genomsnitt av de senaste

två årens inkomster, dels om att skattepliktiga förmåner och

semesterersättning skall vara sjukpenninggrundande.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf293 att riksdagen beslutar att

för budgetåret 2001 till anslaget 21:2 anvisa 570 miljoner kronor mer än

regeringen föreslagit. Motionärerna anser att gantinivån i

föräldraförsäkringen skall höjas till 200 kr per dag fr.o.m. 2001 och att

sjukpenninggrundande inkomst skall beräknas på historisk inkomst. De avvisar

samtidigt en extramånad i föräldraförsäkringen.

I motion So304 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs i yrkande 8 i denna del

ett tillkännagivande om inriktningen för att förbättra barnfamiljernas

ekonomi. Motionärerna förordar en höjning av den lägsta nivån i i

föräldrapenningen.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf308 yrkande 11 i denna del att

riksdagen beslutar att för budgetåret 2001 till anslaget 21:2 anvisa 120

miljoner kronor mer än regeringen föreslagit. Motionärerna anser bl.a. att

åtgärder mot överutnyttjande av föräldraförsäkringen kan minska utgifterna

med 50 miljoner kronor. I yrkande 3 begärs förslag om att ersättningsnivån

för pappa- och mammamånaderna höjs till 90 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten. I yrkandena 4 och 6 begär motionärerna förslag dels om att höja

garantibeloppet i föräldraförsäkringen till 150 kr per dag, dels om att

avskaffa de s.k. garantidagarna i föräldraförsäkringen.

Även i motion Fi211 yrkande 16 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs att anslaget 21:2 ökas med 120 miljoner kronor år 2001.

I motion A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i yrkande 5 ett

tillkännagivande om att ersättningen för mamma- och pappamånaderna skall

höjas till 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Övriga motioner om föräldraförsäkringen

Höjning av garantinivån/garantibeloppet

I motion Sf260 av Amanda Agestav och Magnus Jacobsson (kd) begärs ett

tillkännagivande om att höja garantibeloppet i föräldraförsäkringen till 150

kr per dag.

Lennart Daléus m.fl. (c) begär i motion Fi210 yrkande 10 i denna del ett

tillkännagivande om att den lägsta nivån i föräldrapenningen bör vara 200 kr

per dag när ett familjepolitiskt paktet införs fr.o.m. 2002.

Margareta Andersson m.fl. (c) begär i motion A809 yrkande 8 ett

tillkännagivande om en höjning av ersättningsnivån i föräldraförsäkringen.

Motionärerna framhåller att den låga ersättningsnivån gör att kvinnor väntar

med att skaffa barn till dess de avslutat utbildningen och börjat arbeta.

I motion Sf233 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande

om garantinivån i föräldraförsäkringen, som enligt motionärerna bör höjas.

Christina Nenes och Nils-Erik Söderqvist (s) begär i motion Sf304 ett

tillkännagivande om att garantibeloppet bör ses över. Motionärerna påpekar

att både garantinivån och garantibeloppet har varit oförändrade sedan 1987.

Överlåtelse av föräldrapenningförmåner

I motion Sf300 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i yrkande 4 förslag till

ändring så att ensamstående mödrar vid barnets födelse kan överlåta de

särskilda "pappadagarna" i föräldraförsäkringen på någon annan än pappan.

I motion Sf308 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 5 begärs ett

tillkännagivande om införande av en överlåtelsemöjlighet av föräldrapenning

och tillfällig föräldrapenning i enlighet med Tjänstebeskattningsutredningens

förslag. Enligt motionärerna bör förmånerna kunna överlåtas till en vän

eller en släkting eller användas som betalning till en barnvårdare från ett

företag.

Matz Hammarström m.fl. (mp) begär i motion Sf274 yrkande 4 beslut att de

tio s.k. pappadagarna skall kunna överlåtas på annan person i syfte att ge

den nyblivna mamman avlastning. Enligt motionärerna bör denna möjlighet dock

inte gälla gifta eller sambor.

Havandeskapspenning

I motion Sf218 Lena Sandlin-Hedman och Carina Moberg (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av en översyn av kriterierna för havandeskaps-

penning. Enligt motionärerna handlar kriterierna främst om arbetets fysiska

påfrestningar, t.ex. tunga lyft. Dagens arbetsmarknad har emellertid inslag

av nya påfrestningar såsom hög grad av stress.

Den s.k. 2,5 års-regeln

Mikael Oscarsson (kd) begär i motion Sf210 ett tillkännagivande om att

tillsätta en utredning med uppgift att utvärdera reglerna för den nuvarande

föräldrapenningen. Motionären påpekar att föräldern får behålla sin

föräldrapenning om nästa barn föds inom två och ett halvt år. Om barnet föds

två och ett halvt år och en dag efter det förra barnet får föräldern däremot

inte behålla den tidigare nivån på föräldrapenningen.

Stefan Attefall (kd) begär i motion Sf215 ett tillkännagivande om behovet

av förenkling av reglerna för sjukpenninggrundande inkomst respektive

föräldrapenninggrundande inkomst. Motionären framhåller att föräldern kan få

behålla den föräldrapenninggrundande inkomsten två och ett halvt år efter ett

barns födelse, medan förälderns egen sjukpenninggrundande inkomst påverkas om

han eller hon efter barnets ettårsdag arbetar i mindre omfattning än före

föräldraledigheten.

I motion So255 yrkande 2 av Karin Pilsäter (fp) begärs ett tillkännagivande

om förändring av den s.k. 2,5-årsregeln. Regeln bör enligt motionären ändras

så att den blir giltig även då barnet avlidit före nästa graviditet.

Taket i föräldraförsäkringen

Ulla-Britt Hagström (kd) begär i motion Sf221 ett tillkännagivande om en

uppföljning av hur föräldraförsäkringens konstruktion styr vem av föräldrarna

som väljer att ta ut försäkringen. Motionären anser det viktigt att stimulera

fler pappor att ta ut föräldrapenning. Viss ekonomisk styrning finns i

föräldraförsäkringssystemet genom pappamånaden. Genom att föräldrapenningen

grundar sig på högst 7,5 prisbasbelopp blir dock ersättningen till pappan för

låg.

I motion Sf305 av Lars U Granberg (s) begärs ett tillkännagivande om

föräldraförsäkringen. För att få fler pappor att ta ut föräldrapenning bör

taket höjas när ekonomiskt utrymme finns samt en översyn generellt ske av

föräldraförsäkringen i syfte att göra den mer jämställd.

Utbyggd föräldraförsäkring

Matz Hammarström m.fl. (mp) begär i motion Sf274 yrkandena 1 och 2

tillkännagivanden om att föräldraförsäkringen skall förlängas till 15 månader

under nästa mandatperiod och att föräldrapenningen skall kunna tas ut tills

barnet är 12 år.

I motion A808 yrkande 33 av Matz Hammarström m.fl. (mp) begärs utredning

kring föräldraledighet och sjukt barn. Eftersom arbetsgivare tycks tro att

det bara är kvinnor som får barn bör ytterligare en del av

föräldraförsäkringen kvoteras. Motionärerna anser att pappamånaden bör

utökas till tre månader och föräldraförsäkringen byggas ut.

Övriga motioner om föräldraförsäkringen

I motion Sf217 Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs utredning för att belysa

konsekvenserna av att ta bort regeln i föräldraförsäkringen om att förmåner

enbart utges för vård av barn bosatta i Sverige. I motionen redovisas ett

exempel där barnet är bosatt i Norge hos fadern medan modern bor och arbetar

i Sverige. Barnet besöker ofta modern i Sverige. Tillfällig föräldrapenning

kan enligt motionärerna inte utges om barnet blir sjukt hos modern i Sverige

eller om fadern blir sjuk hemma i Norge och modern i hans ställe måste ta

hand om barnet. Enligt motionärerna bör barn ha rätt till föräldrarnas omsorg

vid sjukdom oavsett var barnet bor.

Tuve Skånberg och Fanny Rizell (kd) begär i motion Sf220 en lagändring så

att föräldrapenning utges vare sig behandling sker vid öppenvårdsavdelning i

kommunens eller landstingets regi. Enligt motionärerna borde tillfällig

föräldrapenning kunna utges även när behandlingen sker i kommunens

öppenvårdsavdelning eftersom situationen liknar en inläggning dagtid som en

familj går igenom vid en utredning/behandling på sjukhus eller annars i

landstinget regi.

Marina Pettersson och Ann-Kristine Johansson (s) begär i motion Sf291 ett

tillkännagivande om förenkling av socialförsäkringens regelverk gällande

föräldraförsäkringen. Enligt motionärerna är försäkringen komplicerad och

därmed svår att förstå och överblicka.

I motion Sf296 av Martin Nilsson (s) begärs ett tillkännagivande om

möjligheten till ett mer flexibelt uttag av dagar i föräldraförsäkringen.

Motionären vill öka möjligheten för båda föräldrarna att vara lediga med

föräldrapenning samtidigt.

Utskottets bedömning

Anslaget 21:2 Föräldraförsäkring

Utskottet anser att föräldraförsäkringen väl uppfyller målet att underlätta

för båda föräldrarna att kunna kombinera föräldraskap med förvärvsarbete.

Även om männens utnyttjande av föräldrapenningen har ökat är deras uttag av

föräldrapenningdagar alltjämt lågt (11,6 % 1999). Med hänsyn härtill ser

utskottet positivt på att regeringen avser att förlänga antalet dagar genom

att införa ytterligare en månad i föräldraförsäkringen som inte skall kunna

överlåtas till den andra föräldern (mamma- och pappamånad). Utskottet noterar

att en arbetsgrupp inom Socialdepartementet i en promemoria den 13 september

2000 har lagt fram förslag om förbättringar av föräldraförsäkringen m.m. (dnr

7931/00). Bland annat föreslås att föräldrapenningen förlängs med 30 dagar

motsvarande förälderns sjukpenning och att 60 dagar på sjukpenningnivå

reserveras för respektive förälder. Promemorian, som har remissbehandlats,

bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Som framgår av propositionen har männens uttag av de s.k. pappadagarna i

den tillfälliga föräldrapenningen minskat. Eftersom anledningen till detta

synes oklar är det angeläget att den av regeringen aviserade översynen av

orsakerna till minskningen kommer till stånd. Utskottet välkomnar därför

denna översyn.

Vad gäller de frågor som tas upp i motionerna kan konstateras att flertalet

åtminstone vid något tidigare tillfälle har behandlats av utskottet, senast i

betänkande 1999/2000:SfU1.

Utskottet anser som tidigare att en rimlig ersättningsnivå i

föräldraförsäkringen inte bör understiga 80 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten. Något skäl för utskottet att föreslå riksdagen en sänkt

ersättningsnivå i föräldraförsäkringen finns därför inte. Med hänsyn till den

samhällsekonomiska utvecklingen finns det enligt utskottet, utöver den

föreslagna höjningen av barnbidraget och flerbarnstillägget, numera utrymme

för ytterligare förbättringar av de familjeekonomiska stöden. Utskottet, som

i första hand anser att en förlängning av föräldraförsäkringen bör

genomföras, kan därför inte nu ställa sig bakom krav på att höja nivån för

mamma- och pappamånaderna eller att höja garantinivån/garantibeloppet.

(Frågan om höjning av garantibeloppet behandlas även nedan under rubriken

Övriga motioner om föräldraförsäkringen.)

När det gäller garantidagarna, dvs. de 90 dagar som uteslutande betalas med

60 kr per dag, anser utskottet att dessa dagar för förvärvsarbetande

föräldrar fungerar som en förlängning av den tid som de kan vara hemma i

samband med barnets födelse. Det är inte heller ovanligt att dagarna sparas

för att användas under barnets uppväxt, bl.a. i samband med inskolning i

barnomsorgen eller i skolan. Utskottet finner med hänsyn härtill inte skäl

att föreslå att garantidagarna skall avskaffas.

I fråga om att beräkna sjukpenninggrundande inkomst på ett genomsnitt av

tidigare inkomster liksom frågan om att återinföra regeln om att även inräkna

skattepliktiga förmåner och semesterersättning i den sjukpenninggrundande

inkomsten har utskottet ovan under utgiftsområde 10 avvisat sådana förslag.

Utskottet konstaterar där att en arbetsgrupp inom Regeringskansliet, som

skall utarbeta en handlingsplan för att öka hälsan samt föreslå åtgärder som

bryter den negativa utvecklingen inom området, även skall bereda frågan om

beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Utskottet finner inte skäl att

inta någon annan ståndpunkt såvitt gäller föräldraförsäkringen.

Vad gäller Folkpartiets krav på åtgärder för att motverka överutnyttjande

av föräldraförsäkringen vill utskottet hänvisa till att det i

regleringsbrevet för RFV för budgetåret 2000 bl.a. anges att fusk och

missbruk av olika socialförsäkringsförmåner skall minimeras och att

effekterna av genomförda insatser för att motverka fusk och missbruk skall

redovisas. I övrigt noterar utskottet att det i propositionen (utgiftsområde

10) anges att RFV har dels ett system för löpande mätning av andelen fel i

handläggningen, dels har satt upp ett riksmål att andelen fel inte får

överstiga 3 %. Såväl de löpande mätningarna som tillsynen av

försäkringskassorna pekar enligt propositionen på att det finns

kvalitetsbrister i beslut och beslutsunderlag samt att andelen fel generellt

sett fortfarande är hög och genomströmningstiderna i regel långa. Enligt

utskottets mening är det otillfredsställande att andelen fel i handläggningen

alltjämt är hög. Med hänsyn till RFV:s ansvar för tillsynen av

försäkringskassorna och till verkets nyss redovisade system för löpande

mätningar anser utskottet att någon åtgärd från riksdagens sida i syfte att

motverka överutnyttjande av föräldraförsäkringen för närvarande inte är

påkallad.

En överföring av havandeskapspenningen till sjukförsäkringen som föreslås

av Moderaterna skulle enligt utskottets mening få till följd att gravida

kvinnor som av olika anledningar inte kan utföra sina arbetsuppgifter men som

i övrigt inte är arbetsoförmögna skulle missgynnas i förhållande till andra

gravida kvinnor. Eftersom arbetsförmågan i dessa fall inte kan anses nedsatt

på grund av sjukdom är de inte berättigade till sjukpenning. De är i stället

hänvisade till att använda sig av möjligheten att vara lediga med

föräldrapenning. Med hänsyn till att en samordning av havandeskapspenning

med sjukpenningen skulle minska antalet föräldrapenningdagar efter det att

barnet är fött kan utskottet inte ställa sig bakom en sådan lösning.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget till medelsanvisning och

avstyrker motionerna Sf300 yrkandena 2, 3, 5 och 8, Sf273 yrkandena 19-21 och

28 i denna del, Sf293, So304 yrkande 8 i denna del, Sf308 yrkandena 3, 4, 6

och 11 i denna del, Fi211 yrkande 16 i denna del och A812 yrkande 5.

Övriga motioner om föräldraförsäkringen

Som framgår ovan anser utskottet att samhällsekonomin numera medger

förbättringar av de familjeekonomiska stöden. Enligt utskottets mening finns

det dock andra åtgärder än höjd garantinivå eller höjt garantibelopp som i

första hand bör prioriteras, bl.a. en förlängning av föräldrapenningen till

13 månader motsvarande förälderns sjukpenning. Med hänsyn härtill avstyrker

utskottet motionerna Sf260, Fi210 yrkande 10 i denna del, A809 yrkande 8,

Sf233 och Sf304.

Som redovisats ovan har en arbetsgrupp inom Socialdepartementet i en

promemoria lagt fram förslag bl.a. om förbättringar av föräldraförsäkringen.

Ett av förslagen innebär att en annan försäkrad än en pappa skall ges rätt

till tillfällig föräldrapenning under tio dagar när det inte finns någon

biologisk förälder eller adoptivförälder eller då sådan förälder finns men

han eller hon inte är försäkrad och därför inte har rätt till tillfällig

föräldrapenning. Eftersom regeringen har förklarat sin avsikt att under

innevarande höst återkomma till riksdagen med förslag om förbättringar av

föräldraförsäkringen anser utskottet att regeringens förslag bör avvaktas.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf300 yrkande 4, Sf308 yrkande

5 i denna del och Sf274 yrkande 4.

I fråga om överlåtelse av föräldrapenning med anledning av ett barns

födelse anser utskottet liksom tidigare att föräldrapenningen skall vara

knuten till föräldraskapet. Någon överlåtelse av föräldrapenning till t.ex.

släkt och vänner kan utskottet därför inte förorda. Utskottet avstyrker

därmed motion Sf308 yrkande 5 i denna del.

Inte heller anser utskottet att det för närvarande finns skäl att föreslå

en översyn av kriterierna för rätt till havandeskapspenning. Med det anförda

avstyrker utskottet motion Sf218.

Föräldrapenning beräknas med utgångspunkt i en förälders

sjukpenninggrundande inkomst. I vissa situationer kan en förälder få behålla

en sjukpenninggrundande inkomst trots att han eller hon inte förvärvsarbetar.

Bland annat får en förälders sjukpenninggrundande inkomst inte sänkas under

den tid föräldern är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av

barn till dess att barnet fyller ett år (SGI-skyddad tid). Vid

ettårsperiodens utgång fastställs förälderns sjukpenninggrundande inkomst med

hänsyn till den beräknade framtida inkomsten av förvärvsarbete. Om den

sjukpenninggrundande inkomsten sänkts vid barnets ettårsdag har föräldern

ändå rätt till föräldrapenning beräknad lägst efter den tidigare

sjukpenninggrundande inkomsten eller den högre inkomst som löneutvecklingen

medför till dess barnet fyller två år. Om ett barn avlider upphör emellertid

rätten till SGI-skydd. I en sådan situation kan föräldrapenning inte utges

eftersom det inte finns något barn att vårda. Får föräldrarna ytterligare ett

barn kan det tvååriga SGI-skyddet förlängas under förutsättning att barnet

levde när kvinnan blev gravid och barnet då inte hade uppnått ett år och nio

månader. Föräldrapenningen beräknas för det nya barnet efter den

sjukpenninggrundande inkomst som gällde när föräldrarna fick det tidigare

barnet. Denna regel, den s.k. 2,5 årsregeln, innebär att en förälder behåller

den ursprungliga föräldrapenningnivån även om föräldern valt att inte arbeta

mellan två barns födelser, under förutsättning att barnen föds inom två och

ett halvt år. I den ovan nämnda promemorian med förslag bl.a. om

förbättringar av föräldraförsäkringen lämnas även ett förslag om ändring av

2,5-årsregeln. Förslaget innebär att om föräldrarna får ytterligare ett barn

skall det tvååriga försäkringsskyddet förlängas oavsett om barnet avled före

eller efter det att kvinnan på nytt blir gravid. Den enda förutsättningen för

förlängt skydd skall vara att det tidigare barnet, om det hade levt, inte

skall ha uppnått ett år och nio månader när kvinnan blir gravid. Med hänsyn

till nu redovisade förslag och då regeringen förklarat sin avsikt att under

hösten 2000 återkomma med förslag om förbättringar av föräldraförsäkringen

anser utskottet att regeringens förslag bör avvaktas. I den mån motion So255

yrkande 2 inte kan anses tillgodosedd med det anförda avstyrker utskottet

motionsyrkandet i fråga.

När det gäller SGI-skyddad tid har RFV i sina allmänna råd (1997:10)

rekommenderat att sjukpenninggrundande inkomst inte skall sänkas vid barnets

ettårsdag för den som i oavbruten följd är ledig från sitt arbete och uppbär

hel föräldrapenning eller har förkortad arbetstid och uppbär föräldrapenning

som minst svarar mot arbetstidens nedsättning. Att utsträcka tiden med

bibehållen sjukpenninggrundande inkomst utöver vad som framgår av RFV:s

rekommendationer skulle enligt utskottets mening medföra en icke oväsentlig

kostnadsökning. Utskottet kan av det skälet inte ställa sig bakom ett sådant

krav. Inte heller anser utskottet att det finns skäl att utsträcka den tid

(2,5 år) som en förälder kan få föräldrapenning beräknad på den

sjukpenninggrundande inkomst som gällde före det första barnets födelse. Med

det anförda avstyrks motionerna Sf210 och Sf215.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av

anställning och annat förvärvsarbete som överstiger det s.k. taket på 7,5

prisbasbelopp (274 500 kr år 2000). Eftersom alltfler människor har inkomster

som överstiger taket i socialförsäkringen innebär det dels att de i praktiken

får en föräldrapenning som understiger 80 % av inkomstbortfallet, dels att

männens vilja och möjlighet att utnyttja föräldraförsäkringen kan minska.

Utskottet anser att detta förhållande kan skapa bekymmer i framtiden men

anser som redan nämnts att en förlängning av antalet dagar i

föräldrapenningen inklusive ytterligare en mamma- pappamånad för närvarande

är den åtgärd som i första hand bör prioriteras. Denna åtgärd torde dessutom

motverka en befarad minskning av pappornas uttag av

föräldraförsäkringsförmåner. I övrigt har utskottet ovan under avsnittet

Allmänna principer för socialförsäkringarna påtalat behovet av en höjning av

taket i försäkringssystemen. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf221 och Sf305.

I några motioner ställs krav på en utbyggd föräldraförsäkring i vissa

avseenden (till 15 månader eller till dess barnet fyller 12 år). Enligt

utskottets mening saknas ekonomiskt utrymme att förlänga föräldrapenningen

utöver den av regeringen aviserade förlängningen till 13 månader på

sjukpenningnivå. Vidare anser utskottet att det är angeläget att merparten av

föräldrapenningdagarna utnyttjas under den tid barnen är små. Det är i första

hand då ett barn är litet som föräldern behöver vara ledig från sitt arbete

för att vårda barnet. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf274

yrkandena 1 och 2 och A808 yrkande 33.

I en av motionerna (Sf217) begärs utredning av konsekvenserna av att slopa

regeln om att föräldraförsäkringsförmåner enbart utges för vård av barn

bosatta i Sverige. I motionen redovisas ett exempel där barnet i fråga är

bosatt i Norge hos sin pappa medan mamman bor och arbetar i Sverige. Genom

medlemskapet i Europeiska unionen är Sverige bundet bl.a. av förordningarna

(EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när

anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen

och (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

Tillfällig föräldrapenning för de tio s.k. pappadagarna anses som en sådan

förmån som omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71. Tillfällig

föräldrapenning i övrigt torde däremot omfattas av förordning (EEG) nr

1612/68. Sistnämnda förordning innehåller bestämmelser om likabehandling i

fråga om sociala förmåner, dvs. en medborgare i en medlemsstat skall inom en

annan medlemsstats territorium åtnjuta samma sociala förmåner som värdlandets

egna medborgare. Rätten till likabehandling gäller när den anställde och hans

eller hennes familjemedlemmar befinner sig i Sverige men den anställde

behöver inte vara bosatt i Sverige. Förordning (EEG) nr 1612/68 ger dock inte

rätt för den anställde att uppbära eller ta med sig svenska förmåner utanför

Sverige. Vad gäller det i motionen angivna exemplet kan konstateras att när

barnet besöker mamman i Sverige gäller ingen av nämnda förordningar eftersom

dessa är tillämpliga endast när arbetstagare, egenföretagare eller deras

medföljande familjemedlemmar rör sig över medlemsstaternas gränser. Om mamman

däremot reser till Norge, som ingår EES-området, för att i pappans ställe ta

hand om barnet är inte heller någon av förordningarna tillämplig eftersom

mamman inte reser dit i egenskap av arbetstagare, egenföretagare och inte

heller är att anse som medföljande familjemedlem. Även om utskottet kan inse

fördelarna för barnet om tillfällig föräldrapenning kunde utges i nu nämnda

situationer anser utskottet att det för närvarande inte är påkallat med någon

åtgärd från riksdagens sida. Utskottet anser i stället att det får ankomma på

regeringen att, om så bedöms nödvändigt, överväga lämplig åtgärd. Utskottet

avstyrker därmed motion Sf217.

I en motion föreslås att tillfällig föräldrapenning skall utges oavsett om

behandling sker vid öppenvårdsavdelning i kommunal regi eller i landstingets

regi. Enligt 4 kap. 10 a § AFL gäller att en förälder till ett sjukt eller

funktionshindrat barn som inte fyllt tolv år har rätt till tillfällig

föräldrapenning när föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med

besök på en institution (t.ex. en habiliteringsklinik, specialskola m.m.) för

medverkan i behandling av barnet eller för att lära sig att vårda barnet

eller för att delta i en kurs som anordnas av sjukvårdshuvudmannen i samma

syfte. Vidare kan tillfällig föräldrapenning utges i samband med läkarbesök

på grund av att barnet lider av allvarlig sjukdom eller läkarbesök som är en

del i behandlingen av barnet liksom för att delta i någon behandling som är

ordinerad av läkare i sistnämnda syfte. I övrigt gäller att tillfällig

föräldrapenning utges i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller

barnets ordinarie vårdare eller i samband med besök i samhällets förebyggande

barnhälsovård. Tillfällig föräldrapenning utges även när någon av föräldrarna

behöver avstå från förvärvsarbete för vård av ett barn när den andra

föräldern besöker läkare med ett annat barn. Utskottet konstaterar att den

tillfälliga föräldrapenningen kan utnyttjas i åtskilliga situationer för att

tillgodose en förälders behov av att vara ledig från arbetet av skäl som har

samband med sjukdom eller funktionshinder hos barnet. Den fråga som tas upp i

motion Sf220 torde således inte innebära några problem. Skulle så ändå vara

fallet förutsätter utskottet att RFV uppmärksammar och påtalar detta. Med det

anförda avstyrker utskottet motionen i fråga.

I motion Sf291 framhålls att föräldraförsäkringen är komplicerad och svår

att överblicka och förstå för den enskilde och att en översyn behövs av

regelverket. Utskottet delar motionärernas uppfattning om att

föräldraförsäkringens regler är svåröverskådliga och för den enskilde inte

lätta att ta till sig. Emellertid är komplexiteten ett resultat av

statsmakternas ambition att göra föräldraförsäkringen så flexibel som möjligt

och säkerställa att försäkringen täcker många tänkbara behov för föräldern

att vara ledig från arbetet för att ta hand om barnet. Utskottet utgår

emellertid från att regeringen i det fortsatta arbetet med att reformera

föräldraförsäkringen strävar efter att inte i onödan komplicera reglerna. Med

det anförda avstyrker utskottet motion Sf291.

Båda föräldrarna kan i vissa situationer uppbära föräldrapenningförmån för

samma barn samtidigt. Det gäller t.ex. i samband med föräldrautbildning och

besök i förskoleverksamhet samt då pappan tar ut sina tio dagar med

tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse samtidigt som mamman

uppbär föräldrapenning. Vidare kan tillfällig föräldrapenning i form av

kontaktdagar tas ut av båda föräldrarna samtidigt samt tillfällig

föräldrapenning utges till båda föräldrarna om de följer med ett barn till

läkare när barnet lider av allvarlig sjukdom eller om båda som en del i

behandlingen behöver delta i läkarbesök eller i någon av läkare ordinerad

behandling. Vid flerbarnsfödsel har föräldrarna rätt att ta ut

föräldrapenning samtidigt för vård av var sitt barn. Om rätten för

föräldrarna att samtidigt uppbära föräldrapenningförmåner utvidgades - inom

ramen för den nuvarande föräldraförsäkringen - skulle det enligt utskottets

mening i många fall leda till att tiden tillsammans med barnet minskar. Med

hänsyn härtill och då möjligheten att ta ut föräldrapenning och tillfällig

föräldrapenning samtidigt för båda föräldrarna är förhållandevis väl

tillgodosedd avstyrker utskottet motion Sf296.

21:3 Underhållsstöd

Allmänt om underhållsstöd

Syftet med systemet med underhållsstöd, som infördes i februari 1997, var att

genomföra besparingar för det allmänna men också att från principiell

synpunkt tydliggöra föräldrarnas ekonomiska ansvar och garantera barnet en

rimlig försörjning. Det nya systemet ersatte systemet med bidragsförskott

(inkl. det förlängda bidragsförskottet) och det särskilda bidraget till vissa

adoptivbarn.

Ett barn har rätt till underhållsstöd om föräldrarna inte bor tillsammans.

Underhållsstöd lämnas också om den ena föräldern är avliden såvida inte

barnet har rätt till barnpension enligt AFL efter en bidragsskyldig förälder.

Underhållsstöd lämnas med högst 1 173 kr per månad och barn.

För det underhållsstöd som lämnas till barnet är den förälder som inte bor

tillsammans med barnet återbetalningsskyldig gentemot staten.

Återbetalningsskyldigheten är dock begränsad till 1 173 kr per barn och månad

och är utformad som en viss procent av den återbetalningsskyldiges årliga

bruttoinkomst efter ett avdrag med 72 000 kr. Såväl grundavdraget och

procentsatserna höjdes i fråga om återbetalningsskyldighet som avser tid

fr.o.m. den 1 februari 2000. Grundavdraget höjdes från 24 000 kr till 72 000

kr och procentsatserna per barn bestämdes till 14 % för ett barn, 11,5 % för

två barn och 10 % för tre barn. Som tidigare ökar den totala procentsatsen

med en procentenhet för varje ytterligare barn utöver tre.

Återbetalningsskyldigheten omprövas årligen och fastställs utifrån senast

tillgängliga taxering.

En bidragsskyldig som inte anser sig kunna betala fastställt

återbetalningsbelopp kan ansöka om anstånd med betalningen. För obetalda

återbetalningsbelopp skall den bidragsskyldige betala ränta (3,2 % för år

2000).

Regeringen har i proposition 1999/2000:118 lämnat förslag till ändrade

regler för beräkning och fördelning av underhållsstöd när barn till

särlevande föräldrar bor varaktigt hos båda föräldrarna (växelvis boende).

Förslaget innebär att var och en av föräldrarna vid växelvis boende ges rätt

till ett halvt underhållsstöd, 586 kr per barn och månad. Från detta belopp

skall avräknas halva det återbetalningsbelopp som skulle ha fastställts om

föräldern hade varit återbetalningsskyldig enligt lagen om underhållsstöd.

Utskottet har i betänkande 2000/01:SfU7 tillstyrkt regeringens förslag.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2001 till anslaget 21:3

Underhållsstöd anvisar ett ramanslag på 2 404 500 000 kr.

Målet för underhållsstödet är att systemet skall bidra till att föräldrar

skall ta sitt ekonomiska ansvar gentemot de barn som de inte sammanlever med,

samtidigt som samhället garanterar dessa barn en rimlig ekonomisk standard.

Som redan nämnts höjdes grundavdraget och de procentsatser som bestämmer

återbetalningsbeloppens storlek vid olika antal barn fr.o.m. februari 2000.

Syftet med reformen var främst att systemet skulle få en bättre

fördelningspolitisk profil. En analys av effekterna av reformen visar enligt

regeringen att knappt 135 000 av totalt 194 000, som i april 2000 var

bidragsskyldiga, påverkades av reformen. Återbetalningskraven minskade för

50 000 bidragsskyldiga och ökade för knappt 85 000. Av de 50 000 som fick

sina återbetalningsbelopp sänkta gick drygt 14 000 från att återbetala en del

av underhållsstödet till att inte betala något. Av de 85 000 vars belopp

ökade återbetalar för närvarande 24 300 fullt underhållsstöd. Av de totalt

194 000 bidragsskyldiga föräldrar som i april 2000 fanns i

underhållsstödssystemet, hade ca 44 000 föräldrar så låga inkomster att de

inte var återbetalningsskyldiga och ca 62 000 hade så höga inkomster att de

skulle återbetala hela bidragsbeloppet. Regeringen anser att syftet med

reformen därmed kan sägas ha uppnåtts.

Underhållsstöd betalas ut till boföräldern fr.o.m. den månad under vilken

föräldrarna flyttar isär eller, om de aldrig bott tillsammans, fr.o.m. den

månad som barnet föds eller rätten annars inträtt. Nuvarande regler innebär

att om föräldrar flyttar isär eller ett nytt barn föds, har boföräldern rätt

till fullt underhållsstöd för hela den månaden oavsett när i månaden

förändringen äger rum. Detta förfarande skiljer sig från reglerna för

barnbidrag och bostadsbidrag. För barnbidraget uppkommer rätten till bidrag

månaden efter det att barnet har fötts eller rätten har uppstått på annat

sätt. Även för bostadsbidrag gäller i regel att bidrag utges fr.o.m. månaden

efter den då rätten till bidrag har uppkommit. I propositionen föreslås att

underhållsstöd skall lämnas fr.o.m. månaden efter den månad föräldrarna

flyttat isär eller rätt till stöd annars inträtt, dock inte för längre tid

tillbaka än en månad före ansökningsmånaden. Förslaget medför enligt

regeringen en större likformighet med nämnda regelsystem, vilket är efter-

strävansvärt i sig, samtidigt som deras legitimitet stärks. Regeringen

beräknar att senareläggning med en månad av den tidpunkt när rätten till

underhållsstöd inträder innebär att statens nettokostnad för underhållsstöd

minskar med närmare 50 miljoner kronor.

Förslaget, som föranleder ändring i 6 § lagen (1996:1030) om

underhållsstöd, föreslås träda i kraft den 1 februari 2001. Om föräldrarna

redan före lagens ikraftträdande flyttar isär eller annars rätt till stöd

uppkommit, skall de äldre bestämmelserna tillämpas även om ansökan om

underhållsstöd inkom först efter ikraftträdandet.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2001

Moderaterna

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf300 yrkande 9 att riksdagen

beslutar att för budgetåret 2001 till anslaget 21:3 anvisa 400 miljoner

kronor mindre än regeringen föreslagit.

I motion Sf240 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i yrkande 1 ett

tillkännagivande om kritik mot det nuvarande underhållsstödet. Enligt

motionärerna är nuvarande system behäftat med många nackdelar. Föräldrarna

blir betalningsansvariga till staten i stället för till sina barn, lagen om

underhållsstöd och föräldrabalkens regler ger olika utslag och

underhållsstödet är inte inkomstprövat i förhållande till boföräldern. Vidare

är stödet till ombildade familjer onödigt stort samt inkomstberäkningen

ofördelaktig för egenföretagare. I samma motion yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande om att det är föräldrarna i första hand som skall ha

försörjningsansvaret för sina barn. I yrkande 4 begär motionärerna förslag

till hur det nuvarande systemet skall kunna ersättas av ett ensamståendestöd.

Ett sådant stöd skall vara behovsprövat och utges t.ex. när fadern är okänd,

en förälder är avliden och barnpension inte utges eller den bidragsskyldige

inte betalar fastställt underhållsbidrag.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf308 yrkande 11 i denna del att

riksdagen beslutar att för budgetåret 2001 till anslaget 21:3 anvisa 220

miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. Enligt motionärerna kan ett

nytt system för underhållsstöd medföra att utgifterna hålls tillbaka genom

att markera det gemensamma föräldraansvaret. Motionärerna anser vidare att

åtgärder mot fusk och överutnyttjande kan minska utgifterna för anslaget med

20 miljoner kronor.

Även i motion Fi211 yrkande 16 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

finns ett likalydande yrkande.

Övriga motioner om underhållsstöd

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf273 yrkande 26 förslag till ändring

av grundavdraget i underhållsstödet. Enligt motionärerna bör grundavdraget

vara 48 000 kr och procentsatserna lägre. Vidare anser motionärerna att en

prövning bör ske av boförälderns inkomst innan statligt stöd utbetalas.

I motion Sf209 av Inger Lundberg (s) begärs i yrkande 1 ett

tillkännagivande om marginaleffekter till följd av återbetalning av

underhållsstöd för normalinkomsttagare som är underhållsskyldiga för flera

barn. Enligt motionären har dessa personer ytterst små marginaler och de har

mycket litet utrymme för umgänge med sina barn. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om föräldrars och barns materiella ekonomiska förhållanden.

Motionären anser att man bör överväga att ta viss hänsyn till

vårdnadshavarens ekonomiska förhållanden.

I motion Sf267 Christer Skoog m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om

behovet av att regeln om beräkning av underhållsstöd utvärderas. Enligt

motionärerna är det orimligt att inkomstprövningen inte sker utifrån aktuell

inkomst.

Utskottets bedömning

Anslaget 21:3 Underhållsstöd

Som redan nämnts har Familjeutredningen till uppgift att göra en analys av de

ekonomiska familjestöden. De stöd som skall analyseras är i första hand de

allmänna barnbidragen, underhållsstödet och bostadsbidraget till

barnfamiljerna. Syftet är att undersöka vilka möjligheter det finns att inom

ramen för den generella välfärdspolitiken, och med bibehållen eller ökad

fördelningspolitisk träffsäkerhet, på ett mer effektivt sätt stödja

barnfamiljerna. Utredaren skall särskilt beakta bl.a. marginaleffekter och

deras inverkan på arbetskraftsutbudet. En slutlig redovisning av uppdraget

skall lämnas senast den 28 februari 2001. Mot bakgrund av det anförda finns

det enligt utskottet inte något skäl att nu föreslå några mer genomgripande

förändringar i systemet med underhållsstöd. I övrigt delar utskottet

regeringens uppfattning att syftet med den nyligen genomförda reformen av

underhållsstödet (höjt grundavdrag och ändrade procentsatser) uppnåtts,

nämligen att få till stånd en bättre fördelningspolitisk profil vad avser

återbetalningsskyldigheten.

Vad därefter gäller Folkpartiets förslag om en lägre utgiftsnivå genom

åtgärder för att motverka fusk och överutnyttjande av försäkringen och genom

att markera det gemensamma föräldraansvaret vill utskottet framhålla att de

nya regler som gäller fr.o.m. februari 2000 innebär en markering av

föräldraansvaret i så måtto att den större subvention, som de tidigare

reglerna innebar för bidragsskyldiga föräldrar med två eller flera barn

jämfört med föräldrar med bara ett barn, har minskat.

När det gäller den föreslagna ändringen om att utbetalning av

underhållsstöd skall lämnas först fr.o.m. månaden efter det att föräldrarna

flyttat isär anser utskottet i likhet med regeringen att ändringen är väl

motiverad. Förslaget berör inte någon som nu är inne i

underhållsstödssystemet. Underhållsskyldigheten enligt föräldrabalken

kvarstår dock för den månad föräldrarna flyttar isär.

Utskottet behandlar senare denna dag i betänkande 2000/01:SfU7 regeringens

förslag i proposition 1999/2000:118 om underhållsstöd vid växelvis boende.

Det förslaget beräknas ge minskade utgifter för underhållsstödet med 37,5

miljoner kronor år 2001 och med 50 miljoner kronor åren därefter. Vid

beräkningen av anslaget har även effekterna av denna besparing beaktats.

Med det anförda tillstyrker utskottet lagförslaget liksom regeringens

förslag till medelsanvisning. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf300

yrkande 9, Sf240 yrkandena 1, 3 och 4, Sf308 yrkande 11 i denna del och F211

yrkande 16 i denna del.

Övriga motioner om underhållsstöd

Som redan nämnts höjdes både grundavdraget och procentsatserna för

återbetalningsskyldighet fr.o.m. februari 2000. Grundavdragets storlek

(72 000 kr) är vald så att så få föräldrar som möjligt skall behöva hamna

under socialbidragsnormen genom att fullgöra sin bidragsskyldighet. Utskottet

kan mot bakgrund härav inte ställa sig bakom förslaget att sänka

grundavdraget till 48 000 kr. Utskottet avstyrker därmed motion Sf273 yrkande

26.

Vad därefter gäller frågan om marginaleffekter för bidragsskyldiga med

flera barn respektive föräldrars och barns ekonomiska förhållanden anser

utskottet att resultatet av Familjeutredningens uppdrag bör avvaktas.

Utskottet avstyrker därmed motion Sf209 yrkandena 1 och 2. Även motion Sf267

avstyrks med det anförda.

21:4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

Propositionen

Enligt från den 1 juli 1997 gällande bestämmelser i lagen (1988:1463) om

bidrag vid adoption av utländska barn lämnas bidrag med 24 000 kr per barn.

Före den 1 juli 1997 lämnades bidrag med hälften av genomsnittskostnaden för

en adoption från barnets ursprungsland, dock högst med 24 000 kr.

Bidraget administreras av RFV och de allmänna försäkringskassorna. Statens

nämnd för internationella adoptioner (NIA) räknar med att ca 1 000

adoptivbarn skall komma till Sverige 2001.

I propositionen anförs att bidraget vid utländska adoptioner har varit

oförändrat sedan 1991. De senaste åren har kostnaderna i samband med

internationella adoptioner stigit. Regeringen föreslår därför att bidraget

höjs till 40 000 kr per barn från den 1 januari 2001 i syfte att öka möj-

ligheterna att adoptera. Det nya bidragsbeloppet bör gälla för familjer som

fått barnet i sin vård här i landet den 1 januari 2001 eller senare.

Förslaget föranleder ändring i 4 § lagen om bidrag vid adoption av utländska

barn.

Mot bakgrund härav föreslår regeringen att riksdagen för budgetåret 2001

till anslaget 21:4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

anvisar ett ramanslag på 40 000 000 kr.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2001

I motion Sf300 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i yrkande 10 att riksdagen

beslutar att för budgetåret 2001 till anslaget 21:4 anvisa 8 miljoner kronor

mer än regeringen. I samma motion yrkande 6 begärs förslag om att bidraget

till kostnader för adoptioner skall höjas till 50 % av kostnaden enligt en

schablon för varifrån barnet adopteras, dock högst 55 000 kr per barn.

Övriga motioner om adoptionsbidrag

I motion L406 yrkande 6 av Sten Tolgfors (m) begärs ett tillkännagivande om

adoptionsbidragets storlek. Möjligheten till adoption får enligt motionären

inte bli en klassfråga. Det är därför viktigt att adoptionsbidraget följer

utvecklingen av kostnaden för adoptioner.

Rigmor Stenmark (c) begär i motion Sf241 yrkande 3 ett tillkännagivande om

kostnaderna för adoptioner. Motionären anser att det finns behov av att

undersöka varför kostnaderna ökar. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om

att bistånd inte bör betalas av enskilda adoptionsfamiljer. Enligt motionären

finns det anledning att se över biståndsgivningen till de länder som barnen

kommer ifrån. Det kan enligt motionären vara lämpligt att länderna sköter

detta sinsemellan så att inte sådana kostnader betalas över

adoptionskostnader som enskilda familjer själva står för.

Utskottets bedömning

Anslaget 21:4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

Utskottet välkomnar den föreslagna höjningen till 40 000 kr per barn. Som

framhålls i propositionen har beloppet varit oförändrat sedan 1991, medan

däremot kostnaderna för utländska adoptioner har stigit markant. Utskottet

tillstyrker därför förslaget, liksom regeringens förslag till

medelsanvisning. Motion Sf300 yrkandena 6 och 10 avstyrks därmed.

Övriga motioner om adoptionsbidrag

I två av motionerna begärs tillkännagivanden om adoptionsbidragets storlek.

Med hänvisning till att utskottet ovan tillstyrkt en höjning till 40 000 kr

per adopterat barn får motionerna L406 yrkande 6 och Sf241 yrkande 3 anses

tillgodosedda.

Vad gäller frågan om biståndsinsatser vid adoption avstyrkte utskottet i

betänkande 1999/2000:SfU1 (s. 95) ett motionsyrkande med innebörd att Sida

borde ta på sig en del av de kostnader som uppkommer i samband med en

adoption, t.ex. bidrag till social verksamhet i barnets hemland och som kan

vara ett krav för att få adoptera. Utskottet, som utgår från att motionärerna

bakom motion Sf241 tänker sig en liknande lösning, kan dock inte stödja en

ordning där det är en uppgift för Sida eller annat statligt organ att lämna

bistånd i syfte att möjliggöra adoptioner i enskilda fall. Utskottet

vidhåller sitt tidigare ställningstagande och avstyrker därmed motion Sf241

yrkande 4.

21:5 Barnpensioner

Propositionen

Från anslaget bekostas barnpension i form av folkpension och allmän

tilläggspension.

Barnpension betalas ut till barn under 18 år vars far eller mor eller båda

föräldrar har avlidit. För barn som går i grundskola, gymnasium eller

liknande kan barnpensionen förlängas och betalas ut t.o.m. juni månad det år

barnet fyller 20 år. I propositionen föreslås att riksdagen till anslaget

21:5 Barnpensioner anvisar ett ramanslag på 958 000 000 kr för budgetåret

2001.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett några

motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker förslaget.

Utskottet erinrar om att riksdagen under våren 2000 har beslutat om nya

regler för inkomstgrundad barnpension och efterlevandestöd till barn fr.o.m.

2003 (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, rskr. 1999/2000: 235).

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Propositionen

Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder med hemmavarande barn under

16 år som är i behov av särskild tillsyn och vård. Vid bedömning av rätt till

vårdbidrag beaktas även merkostnader på grund av barnets sjukdom eller

handikapp. För barn som normalt vistas på institution eller enskilt hem genom

samhällets försorg kan, för den tid barnet vistas hemma, under vissa

förutsättningar utbetalas ferievårdbidrag. Vårdbidrag utbetalas som hel, tre

fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras till

prisbasbeloppet, och hel förmån utgör 250 % av prisbasbeloppet. Vårdbidraget

är både skattepliktigt och pensionsgrundande.

Viss del av vårdbidraget kan fastställas som en skattefri ersättning för

merkostnader. Om helt vårdbidrag fastställts utan att merkostnader beaktats

kan dessutom merkostnadsersättning utges om merkostnaderna uppgår till minst

18 % av prisbasbeloppet. Vårdbidrag kan vidare beviljas i de fall det enbart

är fråga om merkostnader samt i vissa fall även utges vid längre

sjukhusvistelse. Den del av vårdbidraget som avser merkostnader är inte

pensionsgrundande.

Enligt vad som anges i propositionen tenderar antalet vårdbidrag att öka

och ökningen förväntas bestå under de närmaste åren. Ökningen kan enligt

regeringen troligen förklaras med att regelverket utvecklats, att

föräldrarnas kännedom om förmånen har ökat samt att det finns fler barn som

är berättigade till förmånen, bl.a. som ett resultat av den s.k.

avinstitutionaliseringen. Vidare anges att Socialdepartementet avser att se

över orsakerna till ökningen av antalet vårdbidrag, särskilt avseende det

ökade antalet vårdbidrag som härrör från pojkar med psykiska störningar.

Regeringen, som utgår från att 18 077 hela vårdbidrag kommer att utbetalas

under år 2001, föreslår att riksdagen till anslaget 21:6 Vårdbidrag för

funktionshindrade barn anvisar ett ramanslag på 2 127 600 000 kr.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2001

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf273 yrkande 28 i denna del att

riksdagen beslutar att för budgetåret 2001 till anslaget 21:6 anvisa 500 000

kr mer än regeringen. I samma motion yrkande 27 begärs beslut att införa

vårdbidrag för barn till biståndsarbetare. Motionärerna påpekar att

biståndsarbetare omfattas av bosättningsbaserade förmåner i den nya

socialförsäkringslagen. Vid utlandstjänstgöring begränsas detta dock till

familjestöd. Enligt motionärerna räknas inte vårdbidrag som familjestöd.

Övriga motioner om vårdbidrag

I motion Sf306 Lars U Granberg (s) begärs ett tillkännagivande om hur

rättssäkerheten bör stärkas i samband med en bedömning av vårdbidrag.

Motionären påpekar att storleken på vårdbidraget kan bli olika trots att

barnen har samma vårdbehov. Ett sätt att komma till rätta med problemet är

att scha-

blonmässigt knyta vårdbidraget till en diagnos.

I motion So454 yrkande 2 av Christina Axelsson och Yilmaz Kerimo (s) begärs

ett tillkännagivande om att vårdbidraget skall följa barnet om föräldrarna

separerar. Vid föräldrars separation ändras enligt motionärerna grunden för

vårdbidraget och bidraget måste sökas om. Handläggningstiden uppgår i vissa

fall till sex månader, vilket kan ge försörjningsproblem för den förälder som

skall få bidraget. Vidare kan vid retroaktiv utbetalning problem uppstå för

den som studerar. Om inkomsten blir för hög kan nämligen återbetalning bli

aktuell.

Utskottets bedömning

Anslaget 21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Den nuvarande svenska socialförsäkringen bygger på principen att personer som

är bosatta här i landet är försäkrade. Bosättning ger rätt till vissa

förmåner som exempelvis folkpension och barnbidrag. För rätt till andra

förmåner såsom sjukpenning och inkomstgrundad ålderspension krävs utöver

bosättning också förvärvsarbete.

Biståndsarbetare omfattas vid tjänstgöring utomlands i dag av den s.k.

ettårsregeln i 1 kap. 3 § AFL, om inte annat föreskrivs. Ettårsregeln innebär

att en försäkrad under en utlandsvistelse som är avsedd att vara längst ett

år fortfarande skall anses bosatt i Sverige. För biståndsarbetare, som sänds

ut för att arbeta åt t.ex. en svensk ideell biståndsorganisation, finns för

närvarande särbestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst, föräldrapenning,

bosättningstid för folkpension och allmänt barnbidrag. Detta gäller om

utlandsvistelsen varat längst tre år. Bestämmelsen gäller även

biståndsarbetarens medföljande make eller därmed likställd.

Den 1 januari 2001 träder den nya socialförsäkringslagen i kraft (prop.

1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, rskr. 1999/2000:12). Den nya lagen innebär

att den svenska socialförsäkringen delas i två delar. Den ena delen

innehåller förmåner som grundas på bosättning i Sverige och den andra delen

förmåner som är beroende av arbete här i landet. Den bosättningsbaserade

försäkringen avser garantibelopp och bidrag, och den arbetsbaserade

försäkringen avser inkomstförlust. Båda försäkringarna skall gälla lika för

alla som är bosatta respektive arbetar i Sverige.

Beträffande några särskilda grupper skall socialförsäkringen ha utsträckt

giltighet vid utlandsvistelse. Bland annat föreskrivs att biståndsarbetare

m.fl. som av svenskt trossamfund eller svensk ideell organisation, som

bedriver biståndsverksamhet, sänds ut för tjänstgöring utomlands skall vara

försäkrade i Sverige såvitt avser den bosättningsbaserade försäkringen, om

utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år. Detta gäller även medföljande

familjemedlemmar.

När det gäller utbetalning av bosättningsbaserade förmåner vid vistelse i

ett land som varken är medlem i EU eller omfattas av EES-avtalet införs vissa

begränsningar. Som huvudregel skall sådana förmåner kunna betalas ut vid en

utlandsvistelse om denna kan antas komma att vara längst sex månader.

Bosättningsbaserade pensionsförmåner skall dock kunna betalas ut så länge

vederbörande anses bosatt här. Familjestöd bl.a. till biståndsarbetare

betalas också ut under hela den angivna perioden (fem år). Med familjestöd

avses föräldrapenning på garantinivå, barnbidrag, förlängt barnbidrag,

adoptionsbidrag och underhållsstöd men enligt proposition 1998/99:119 (s.

190) inte vårdbidrag för funktionshindrade barn.

Utskottet anser inte att riksdagen bör ändra sitt ställningstagande

beträffande den nya socialförsäkringslagen, som träder i kraft den 1 januari

2001. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till

medelsanvisning och avstyrker motion Sf273 yrkandena 27 och 28 i denna del.

Övriga motioner om vårdbidrag

Vad först gäller frågan om bedömning av vårdbidragsärenden kan utskottet

konstatera att många ärenden är både komplicerade och svårbedömda. Det är

inte heller någon enkel sak att i enskilda fall avgöra huruvida olika barn

har samma vårdbehov. Att t.ex. schablonmässigt knyta bidraget till en diagnos

skulle enligt utskottet kunna förkorta handläggningstiden och underlätta för

försäkringskassans personal. Utskottet kan ändå inte ställa sig bakom

förslaget eftersom förhållandena även i till synes likartade fall kan

variera. Utskottet avstyrker därmed motion Sf306.

När det gäller frågan om att vårdbidraget skall följa barnet när

föräldrarna separerar kan enligt nuvarande regler föräldrar som har gemensam

vårdnad om barnet få dela vårdbidraget mellan sig om båda tar del i vården av

barnet samt om båda begär det. En delning av utbetalningen av vårdbidraget

innebär dock inte någon delning av rätten till bidraget utan det är endast

utbetalningen som delas mellan föräldrarna. Vid oenighet får den förälder som

har den huvudsakliga vården om barnet hela vårdbidraget. Någon omprövning av

rätten till vårdbidrag krävs inte om en och samma förälder både före och

efter en separation ombesörjer vården av barnet och därmed uppbär hela

vårdbidraget. Om däremot en ändring av barnets boende eller byte av vårdare

är aktuell i samband med en separation kommer av naturliga skäl saken i ett

annat läge. Vidare gäller att om föräldrarna efter en separation skall kunna

dela vårdbidraget krävs att båda föräldrarna begär det. Utskottet anser det

får ankomma på regeringen att överväga lämplig åtgärd om den fråga som tas

upp i motion So454 yrkande 2 medför problem av större omfattning. Utskottet

avstyrker därmed motionsyrkandet i fråga.

Utskottet vill erinra om att reglerna om handikappersättning och

vårdbidrag, i princip oförändrade, har förts över till en fristående lag,

lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag. Lagen träder i kraft

den 1 januari 2001. Riksdagen har nyligen beslutat att reglerna i AFL om

handikappersättning och vårdbidrag skall upphävas fr.o.m. samma tidpunkt

(prop. 1999/2000:138, bet. 2000/01:SfU4, rskr. 2000/01:11).

21:7 Pensionsrätt för barnår

Propositionen

Anslaget har tillkommit med anledning av det nya ålderspensionssystemet.

I ett livsinkomstbaserat ålderspensionssystem kommer varje inkomstbortfall

att påverka pensionsutfallet. Pensionsgrundande belopp för barnår skall

därför kunna tillgodoräknas för vissa år då barnen är små.

För förälder som tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall

en fiktiv inkomst beräknas för denna tid. En statlig ålderspensionsavgift om

18,5 % skall beräknas på det pensionsgrundande beloppet. Denna avgift, som

motsvarar den enskildes pensionsrätt, belastar anslaget.

Regeringen föreslår att riksdagen till anslaget 21:7 Pensionsrätt för

barnår anvisar ett ramanslag på 3 276 000 000 kr.

I propositionen anges att regeringen under hösten 2000 avser att förelägga

riksdagen ett förslag om förbättrad barnårsrätt vid adoption.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett några

motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker förslaget.

Utskottet noterar att den ovan nämnda promemorian den 13 september 2000 med

förslag bl.a. om förbättringar av föräldraförsäkringen även innehåller

förslag om barnårsrätt för adoptivföräldrar. Enligt förslaget skall

utgångspunkten för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår

vara den tidpunkt då adoptivföräldrarna med socialnämnds medgivande tog emot

barnet i syfte att adoptera det. Pensionsgrundande belopp skall kunna

tillgodoräknas för högst fyra år per barn och längst t.o.m. det år då barnet

fyller 10 år. Promemorian, som har remissbehandlats, bereds för närvarande i

Regeringskansliet.

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten

Propositionen

Vid sidan av statsbudgeten redovisas utgifterna för ålderspension i form av

allmän tilläggspension och ålderspension i form av folkpension till

pensionärer som även uppbär ATP. Från och med budgetåret 2001 ingår även

reformerad tilläggspension, inkomstpension och premiepension.

Riksdagen har fastställt utgiftstaket för staten inklusive

ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 789 miljarder kronor.

Utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten beräknas

till 144 579 miljoner kronor för budgetåret 2001 (bet. 2000/01:FiU1, rskr.

2000/01:36).

I budgetpropositionen uppges bl.a. att regeringens arbete med

regelförenklingar inom arbetsmarknadsområdet har resulterat i ett flertal nya

respektive ändrade författningar inom det område som hör till

Näringsdepartementet, utgiftsområde 13. Regelförenklingarna har bl.a.

inneburit att vissa nya begrepp inom det arbetsmarknadspolitiska området har

införts. De nya begreppen har även kommit att beröra författningar inom

Socialdepartementets område varför regeringen föreslår följdändringar i lagen

(1962:381) om allmän försäkring, socialförsäkringslagen (1999:799), lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, lagen (1998:676) om statlig

ålderspensionsavgift och socialförsäkringsregisterlagen (1997:934). Vidare

föreslås ett par rättelser och ändringar av teknisk karaktär i lagen om

allmän försäkring och socialförsäkringslagen.

Utskottets bedömning

Utskottet har i sitt betänkande 2000/01:SfU4 Anpassningar i

ålderspensionssystemet inför år 2001 behandlat i proposition 2000/01:138

framlagda förslag till ändringar i lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension och lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift. I nu

behandlad proposition lämnar regeringen förslag till ändringar i samma lagrum

(volym 6 Ålders-pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten lagförslag 2.6,

2.7, 2.8 och 2.9). Dessa ändringar bör, med beaktande av de ändringar som

antagits av riksdagen med anledning av proposition 138 (rskr. 2000/01:11)

utformas enligt utskottets förslag i bilaga 2.

Utskottet tillstyrker lagförslagen i övrigt.

Hemställan

Utskottet hemställer

Socialförsäkringarna

1. beträffande principer för socialförsäkringarna

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf243, 2000/01:Sf250,

2000/01:Sf261, 2000/01:Sf286 yrkandena 1-3, 8, 9 och 15, 2000/01:Sf292

yrkandena 1-4, 2000/01:Sf297, 2000/01:Sf309 yrkandena 2-4, 2000/01:Kr701

yrkande 28, 2000/01:N267 yrkande 4 och 2000/01:A244 yrkande 7,

res. 1 (m)

res. 2 (kd)

res. 3 (c)

res. 4 (fp)

res. 5 (mp)

2. beträffande avtal om sjukvårdsförmåner

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf256,

res. 6 (kd)

3. beträffande Läkare utan gränser

att riksdagen avslår motion 2000/01:Sf269,

res. 7 (mp)

4. beträffande homosexuella familjeförhållanden

att riksdagen avslår motion 2000/01:Sf274 yrkande 8,

res. 8 (mp)

Utgiftsområde 10

5. beträffande sjuklön

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf224, 2000/01:Sf236 yrkande 2,

2000/01:Sf249 och 2000/01:Sf272,

res. 9 (m, kd)

res. 10 (v)

res. 11 (c)

6. beträffande karensdag för dem med flera arbetsgivare m.m.

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf239 och 2000/01:Sf294 yrkande 4,

res. 12 (kd)

7. beträffande anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp

att riksdagen

a) godkänner de föreslagna målen för politikområdet Ersättning vid

arbetsoförmåga samt att de tidigare målen inom utgiftsområdet upphör att

gälla,

b) bemyndigar regeringen att under 2001 i fråga om ramanslaget 19:7

Riksförsäkringsverket ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive

tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 9 000 000 kr efter 2001,

c) med bifall till regeringens förslag anvisar anslagen inom

utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp för

budgetåret 2001 enligt utskottets förslag i bilaga 3,

d) avslår motionerna 2000/01:Sf271, 2000/01:Sf276 yrkandena 3-5,

2000/01:Sf286 yrkandena 6, 7, 10 och 12, 2000/01:Sf292 yrkande 5,

2000/01:Sf294 yrkandena 3 och 5-7, 2000/01:Sf299, 2000/01:Sf310,

2000/01:A225 yrkande 6, 2000/01:Fi211 yrkandena 16 i denna del och 24,

2000/01:So541 yrkandena 1 och 5 samt 2000/01:So548 yrkande 2,

8. beträffande sjukdomsbegrepp, statistik m.m.

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf225, 2000/01:Sf255,

2000/01:Sf279, 2000/01:Sf283, 2000/01:Sf286 yrkandena 4, 5, 11, 13 och

16, 2000/01:Sf287, 2000/01:Sf302, 2000/01:A808 yrkande 15 och

2000/01:So544 yrkande 2,

res. 13 (m)

res. 14 (kd)

res. 15 (mp)

9. beträffande försäkringsmedicinsk utbildning

att riksdagen avslår motion 2000/01:So364 yrkandena 2 och 4,

res. 16 (m, kd, c, fp)

10. beträffande genderperspektiv på sjukförsäkringen

att riksdagen avslår motion 2000/01:So452 yrkande 1,

res. 17 (kd)

11. beträffande försäkringsläkare

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf222 och 2000/01:So364 yrkande 6,

res. 18 (m, kd)

res. 19 (v)

12. beträffande sjukpenninggrundande inkomst

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf212, 2000/01:Sf216,

2000/01:Sf254, 2000/01:Sf258, 2000/01:Sf263, 2000/01:Sf288,

2000/01:Kr230 yrkande 8 och 2000/01:N323 yrkande 13,

res. 20 (m, fp)

13. beträffande ekonomisk samverkan och finansiell samordning

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf201 samt 2000/01:Sf294 yrkandena

1 och 2,

res. 21 (kd)

14. beträffande rehabiliteringsorganisation

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf234, 2000/01:Sf236 yrkandena 1

och 3-5, 2000/01:Sf247, 2000/01:Sf257, 2000/01:Sf275, 2000/01:Sf276

yrkandena 1, 2, 6 och 7, 2000/01:Sf277, 2000/01: Sf278, 2000/01:Sf281,

2000/01:Sf286 yrkande 14, 2000/01:A225 yrkande 5, 2000/01:A277 yrkande

7, 2000/01:So360 yrkande 2, 2000/01:So539 yrkande 6, 2000/01:So540

yrkande 5 och 2000/01:So544 yrkande 3,

res. 22 (m)

res. 23 (kd)

res. 24 (c)

res. 25 (fp)

15. beträffande närståendepenning

att riksdagen avslår motion 2000/01:Sf307,

res. 26 (c, fp)

16. beträffande förtidspensionssystemet

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf226 yrkande 3, 2000/01:Sf236

yrkande 6, 2000/01:Sf244, 2000/01:Sf264, 2000/01:Sf268, 2000/01:So354

yrkande 12 och 2000/01:So538 yrkande 15,

res. 27 (c, fp)

17. beträffande handikappersättning

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf219 och 2000/01:A808 yrkande 18,

res. 28 (v, mp)

18. beträffande översyn av arbetsskadeförsäkringen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf234, 1998/99:Sf244,

1998/99:Sf282, 1998/99:A292 yrkandena 6 och 7, 1998/99:Ub453 yrkande 22,

1999/2000:Sf212, 1999/2000:Sf217, 1999/2000:Sf220, 1999/2000:Sf248,

1999/2000:Sf249, 1999/2000:Sf250, 1999/2000:

Sf267, 1999/2000:Sf268, 1999/2000:Sf272, 1999/2000:Sf280,

1999/2000:Sf304 yrkandena 11-13, 1999/2000:A219 yrkande 4,

1999/2000:Bo513 yrkande 2, 2000/01:Sf242, 2000/01:Sf256, 2000/01:Sf259,

2000/01:Sf262, 2000/01:Sf301, 2000/01:A808 yrkandena 16 och 17,

2000/01:A811 yrkande 11 och 2000/01:MJ843 yrkande 1,

res. 29 (m)

res. 30 (v, mp)

res. 31 (kd)

19. beträffande lägre pension på grund av arbetsskada

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf276,

20. beträffande utbyte av yrkesskadelivränta

att riksdagen avslår motion 2000/01:Sf223,

res. 32 (v)

21. beträffande försäkringskassornas arbete

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf252 och 2000/01:Sf253,

res. 33 (m)

22. beträffande delårsrapporter

att riksdagen avslår motion 2000/01:Sf204,

23. beträffande socialförsäkringsombud

att riksdagen avslår motion 2000/01:Sf235,

24. beträffande utbetalningstidpunkt för pensioner m.m.

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf230 och 2000/01:Sf290,

res. 34 (c)

Utgiftsområde 11

25. beträffande anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet

vid ålderdom

att riksdagen

a) godkänner det föreslagna målet för politikområdet Ekonomisk

äldrepolitik samt att det tidigare målet för utgiftsområdet upphör att

gälla

b) antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,

2. lag om ändring i lagen (2000:000) om ändring i lagen (1994:308) om

bostadstillägg till pensionärer,

c) med bifall till regeringens förslag anvisar anslagen inom

utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom för budgetåret 2001

enligt utskottets förslag i bilaga 3,

d) avslår motionerna 2000/01:Sf213, 2000/01:Sf265, 2000/01:Sf282,

2000/01:Sf298, 2000/01:Fi210 yrkande 9 och 2000/01:Fi211 yrkande 16 i

denna del,

26. beträffande höjning av pensionstillskottet

att riksdagen avslår motion 2000/01:So545 yrkande 10,

res. 35 (c)

27. beträffande pension till gift eller ogift pensionär

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf205, 2000/01:Sf206 och

2000/01:Sf228 yrkande 5,

28. beträffande äldre invandrare

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf303, 2000/01:Sf611 yrkande 21 och

2000/01:A808 yrkande 14,

res. 36 (c)

res. 37 (mp)

29. beträffande efterlevandepensioner

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf202, 2000/01:Sf203,

2000/01:Sf208, 2000/01:Sf211, 2000/01:Sf231, 2000/01:Sf238,

2000/01:Sf251, 2000/01:Sf266 och 2000/01:So456 yrkande 10,

res. 38 (m, fp)

30. beträffande beräkning av bostadskostnad vid BTP

att riksdagen avslår motion 2000/01:Sf246,

res. 39 (m)

Utgiftsområde 12

31. beträffande barnomsorgskonto

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf228 yrkande 1, 2000/01:Sf273

yrkande 22, 2000/01:Sf308 yrkande 2 och 2000/01:Fi210 yrkande 10 i denna

del,

res. 40 (m, kd, c, fp)

32. beträffande familjepolitikens inriktning i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf227 yrkandena 1, 2 och 4,

2000/01:Sf228 yrkande 4, 2000/01:Sf273 yrkandena 1, 5, 6, 10, 11, 17 och

18, 2000/01:Sf274 yrkande 5, 2000/01:Sf280, 2000/01:So304 yrkandena 1, 7

och 8 i denna del, 2000/01:So358 yrkande 2, 2000/01:So457 yrkande 1 och

2000/01:Ub243 yrkande 2,

res. 41 (kd)

res. 42 (c)

res. 43 (mp)

33. beträffande anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet

för familjer och barn

att riksdagen

a) godkänner det föreslagna målet för politikområdet Ekonomisk

familjepolitik samt att det tidigare godkända målet för utgiftsområdet

upphör att gälla,

b) antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. lag om ändring i lagen (1999:1368) om ändring i lagen (1947:529) om

allmänna barnbidrag,

3. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

4. lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd,

5. lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av

utländska barn,

c) med bifall till regeringens förslag anvisar anslagen inom

utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn för budgetåret

2001 enligt utskottets förslag i bilaga 3,

d) avslår motionerna 2000/01:Sf240 yrkandena 1, 3 och 4, 2000/01:Sf273

yrkandena 19-21, 24, 27 och 28, 2000/01:Sf293, 2000/01:Sf300 yrkandena

1-3 och 5-10, 2000/01:Sf308 yrkandena 3, 4, 6 och 11, 2000/01:Fi211

yrkande 16 i denna del, 2000/01:So304 yrkande 8 i denna del och

2000/01:A812 yrkande 5,

34. beträffande höjning av garantinivån/garantibeloppet

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf233, 2000/01:Sf260,

2000/01:Sf304, 2000/01:Fi210 yrkande 10 i denna del och 2000/01:A809

yrkande 8,

res. 44 (kd)

res. 45 (c)

35. beträffande pappans rätt till tillfällig föräldrapenning i

samband med barns födelse

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf274 yrkande 4, 2000/01:Sf300

yrkande 4 och 2000/01:Sf308 yrkande 5 i denna del,

res. 46 (m, c, fp)

36. beträffande överlåtelse av föräldraförsäkringsförmåner i

övrigt

att riksdagen avslår motion 2000/01:Sf308 yrkande 5 i denna del,

res. 47 (c, fp)

37. beträffande havandeskapspenning

att riksdagen avslår motion 2000/01:Sf218,

38. beträffande 2,5-årsregeln

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf210, 2000/01:Sf215 och

2000/01:So255 yrkande 2,

res. 48 (m, kd, c, fp)

39. beträffande taket i föräldraförsäkringen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf221 och 2000/01:Sf305,

res. 49 (kd)

40. beträffande utbyggd föräldraförsäkring

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf274 yrkandena 1 och 2 samt

2000/01:A808 yrkande 33,

res. 50 (mp)

41. beträffande barns bosättning i Sverige

att riksdagen avslår motion 2000/01:Sf217,

res. 51 (v)

42. beträffande föräldraförsäkringsfrågor i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf220, 2000/01:Sf291 och

2000/01:Sf296,

43. beträffande återbetalning av underhållsstöd

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf209, 2000/01:Sf267 och

2000/01:Sf273 yrkande 26,

res. 52 (kd)

44. beträffande adoptionsbidraget

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf241 yrkandena 3 och 4 och

2000/01:L406 yrkande 6,

res. 53 (m)

45. beträffande vårdbidrag

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf306 och 2000/01:So454

yrkande 2.

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten

46. beträffande Ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten

att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1999:1366) om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1999:1397) om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. lag om ändring i lagen (1999:1414) om ändring i socialförsäkrings-

lagen (1999:799),

5. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799),

6. lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen (1997:934),

47. beträffande lagen om inkomstgrundad ålderspension m.fl.

lagar

att riksdagen med anledning av proposition 2000/01:1 (volym 6

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten lagförslag 2.6, 2.7,

2.8 och 2.9) antar av utskottet i bilaga 2 framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (2000:782) om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension,

2. lag om ändring i lagen (2000:783) om ändring i lagen (1999:1409) om

ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

3. lag om ändring i lagen (2000:795) om ändring i lagen (1998:676) om

statlig ålderspensionsavgift,

4. lag om ändring i lagen (2000:796) om ändring i lagen (1999:1411) om

ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift,

Stockholm den 28 november 2000

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo Könberg (fp), Margit Gennser

(m), Anita Jönsson (s), Ulla Hoffmann (v), Cecilia Magnusson (m), Mariann

Ytterberg (s), Gustaf von Essen (m), Lennart Klockare (s), Sven-Erik

Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin

(mp), Birgitta Carlsson (c), Mona Berglund Nilsson (s), Göte Wahlström (s)

och Désirée Pethrus Engström (kd).

Reservationer

1. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)

Margit Gennser, Cecilia Magnusson, Gustaf von Essen och Göran Lindblad (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Allmänna principer

för socialförsäkringarna börjar med "Målet för" och slutar med "yrkande 7"

bort ha följande lydelse:

Socialförsäkringarna måste bygga på en genomtänkt långsiktig strategi som

kan accepteras av en bred majoritet medborgare. Detta kräver att

förändringarna är nationellt förankrade. Att socialförsäkringen lämpligast

utvecklas i nationell miljö hänger också samman med det nära sambandet mellan

socialförsäkringen och beskattningen. Den internationella utvecklingen får

dock ökad betydelse och systemen får inte hindra internationell rörlighet.

Utskottet vill framhålla att de grundläggande trygghetssystemen måste vara

hållfasta i stället för konjunkturberoende för att människor skall känna

trygghet också i tider av snabb förändring. Vidare måste

socialförsäkringssystemen vara så utformade att de främjar den enskildes

ansvar, arbetsvilja och ärlighet men också arbetsgivarens ansvar för en bra

arbetsmiljö och omsorg om sin personal, vilket kräver att sambanden mellan

kostnader och förmåner är synliga.

Socialförsäkringssystemen bör så långt möjligt få en försäkringsmässig

utformning. Ersättningstaket inom sjukförsäkringen bör inkomstindexeras på

samma sätt som i det reformerade pensionssystemet. Uttag av

sjukförsäkringsavgift över ersättningstaket bör ifrågasättas, och ett

borttagande av avgiften över taket bör prövas i samband med andra

skattesänkningar. Socialförsäkringarna utjämnar risker mellan olika

försäkrade och avgifterna är desamma oavsett olika risker, som kön och ålder.

Denna bristande försäkringsmässighet är motiverad av sociala hänsyn men kan

skapa problem med överutnyttjande och svårigheter att hålla systemet

finansiellt stabilt. Det skall dock aldrig vara lönsamt för den enskilde att

skifta mellan olika statligt finansierade trygghetssystem, och bl.a. därför

måste systemen göras mer enhetliga och överblickbara.

Utskottet vill samtidigt framhålla att förändringar av socialförsäkringssy-

stemen liksom beskattningen måste behandlas som långsiktiga

investeringsprojekt, vilket innebär att en tidsförskjutning mellan intäkts-

och kostnadsströmmar måste beaktas. Besluten måste därför innehålla ett visst

finansiellt risktagande.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motionerna Sf286 yrkandena 2, 3,

8, 9 och 15 och A244 yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna.

Därmed tillgodoses också motionerna Sf250 och Sf261. Utskottet återkommer

nedan till socialförsäkringarnas förhållande till EU och konstaterar att

motion Sf286 yrkande 1 får anses tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande principer för socialförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:Sf286 yrkandena 2, 3, 8, 9

och 15 och 2000/01:A244 yrkande 7 och med anledning av motionerna

2000/01:Sf250 och 2000/01:Sf261 samt med avslag på motionerna

2000/01:Sf243, 2000/01:Sf286 yrkande 1, 2000/01:Sf292 yrkandena 1-4,

2000/01:Sf297, 2000/01:Sf309 yrkandena 2-4, 2000/01:Kr701 yrkande 28 och

2000/01:N267 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)

Fanny Rizell och Désirée Pethrus Engström (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Allmänna principer

för socialförsäkringarna börjar med "Målet för" och slutar med "yrkande 7"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att privat-, samhälls- och företagsekonomiska skäl talar

för ett behov av en övergripande reform av socialförsäkrings- och bidragssy-

stemen. Strukturella åtgärder måste vidtas för att minska de enskildas

bidragsberoende. De drabbas annars hårt av lågkonjunkturer med påföljande

sparkrav. Att reducera de konjunkturberoende utgifterna bidrar till en mer

stabil offentlig budget, men framför allt torde reformerade system bidra till

en ökad frihet och högre livsinkomst för individen.

En utredning bör bl.a. undersöka om principerna om fonderad finansiering

och avskiljande från statsbudgeten kan tillämpas inom hela

socialförsäkringssystemet. På ett mer övergripande plan bör även effekterna

av ersättningsnivåer, kvalifikationsregler och krav på motprestationer

undersökas. Utredningen, som bör vara förutsättningslös, bör bereda väg för

långsiktigt stabila välfärdssystem som främjar tillväxt, välfärd och

individuell självständighet.

Vad utskottet anfört om en förutsättningslös utredning bör riksdagen med

bifall till motion Sf250 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande principer för socialförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf250 samt med avslag på

motionerna 2000/01:Sf243, 2000/01:Sf261, 2000/01:Sf286 yrkandena 1-3, 8,

9 och 15, 2000/01:Sf292 yrkandena 1-4, 2000/01:Sf297, 2000/01:Sf309

yrkandena 2-4, 2000/01:Kr701 yrkande 28, 2000/01:N267 yrkande 4 och

2000/01:A244 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Allmänna principer

för socialförsäkringarna börjar med "Målet för" och slutar med "yrkande 7"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening behövs en total översyn av hela

socialförsäkringssystemet. Människor står i dag utanför välfärden och många

har svårt att förbättra sin ekonomiska situation. Systemen måste anpassas

till ett flexibelt arbetsliv och en ny tid. Ett nytt socialförsäkringssystem

bör omfatta hela befolkningen och bygga på grundtrygghetsprincipen. Det skall

vara långsiktigt hållbart och innebära att arbete alltid skall löna sig. Det

skall rymma stora möjligheter för individerna att själva utforma försäkringen

utöver den grundtrygghet som samhället garanterar. Ett nytt system måste på

samma villkor omfatta även företagare, uppdragstagare och dem med flera

anställningar. En samordnad försäkring skall gälla vid sjukdom, arbetsskada,

arbetslöshet och förtidspension. Enligt utskottet bör behovsprövning i

möjligaste mån undvikas och möjligheter till individuella val öka. Oväntat

inkomstbortfall skall täckas genom en grundpenning och därutöver en

inkomstrelaterad del. Målet för ett nytt system bör enligt utskottet vara en

effektiv rehabilitering och att arbete skall löna sig.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande principer för socialförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:Sf309 yrkandena 2-4 och

2000/01:N267 yrkande 4 samt med anledning av motion 2000/01:Sf250 och

med avslag på motionerna 2000/01:Sf243, 2000/01:Sf261, 2000/01:Sf286

yrkandena 1-3, 8, 9 och 15, 2000/01:Sf292 yrkandena 1-4, 2000/01:Sf297,

2000/01:Kr701 yrkande 28 och 2000/01:A244 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Allmänna principer

för socialförsäkringarna börjar med "Målet för" och slutar med "yrkande 7"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en reformering av socialförsäkringarna skall bygga på

en generell välfärdspolitik. Försäkringen, som skall vara allmän och

obligatorisk, bör finansieras solidariskt och ge ersättning för

inkomstbortfall. Försäkringen skall utjämna risker som individen inte rår

över till skillnad från ett "medborgarkonto" som främst är ett omfattande

obligatoriskt sparande. Vidare skall det finnas ett direkt samband mellan

avgifter och förmåner. Försäkringen skall innehålla en självrisk och utformas

så att den motverkar utslagning och gynnar rehabilitering. Den skall också

vara autonom, finansieras med egenavgifter samt vara fristående från

statsbudgeten. Förmåns- och avgiftstaket skall vara detsamma och räknas upp

med standardökningen i samhället. Fusk och överutnyttjande skall motverkas

för att öka legitimiteten i socialförsäkringssystemen. Utskottet anser att

det behövs en blocköverskridande överenskommelse om socialförsäkringarna för

att nå långsiktiga lösningar. Inriktningen bör vara att utforma en

pensionsförsäkring, en sjukförsäkring inklusive förtidspensioneringen och en

arbetslöshetsförsäkring.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande principer för socialförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf292 yrkandena 1-4 och med

anledning av motion 2000/01:Sf250 samt med avslag på motionerna

2000/01:Sf243, 2000/01:Sf261, 2000/01:Sf286 yrkandena 1-3, 8, 9 och 15,

2000/01:Sf297, 2000/01:Sf309 yrkandena 2-4, 2000/01:Kr701 yrkande 28,

2000/01:N267 yrkande 4 och 2000/01:A244 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Allmänna principer

för socialförsäkringarna börjar med "Målet för" och slutar med "yrkande 7"

bort ha följande lydelse:

Konstnärer kan i dag inte alltid leva på den lön de får, men även

konstnärer har behov av ekonomisk trygghet vid sjukdom och ålderdom. Det

behövs enligt utskottet en utredning om hur pensions- och sjukförsäkring

långsiktigt kan utvecklas till att omfatta också konstnärer.

Dagens transfereringssystem är komplicerat och bygger på idén att

ekonomiskt tvång eller ekonomiska belöningar är nödvändiga för att människor

skall vilja arbeta, starta eget eller engagera sig i samhället. Ekonomisk

otrygghet bryter ner människor och berövar dem initiativkraften och

självförtroendet. Enligt utskottets mening skulle ett system med medborgarlön

kunna ersätta de flesta nuvarande transfereringar och utbetalas utan krav på

motprestation till dem som saknar inkomst eller har låg inkomst.

Medborgarlönen skall trappas ned med stigande inkomster. Samhällets insatser

för utsatta människor som ju har speciella behov skall däremot inte minska.

Enligt utskottets mening bör regeringen tillsätta en utredning om

införandet av medborgarlön som bl.a. belyser effekterna av en medborgarlön

för olika grupper.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande principer för socialförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:Sf297 och 2000/01:Kr701

yrkande 28 och med avslag på motionerna 2000/01:Sf243, 2000/01:Sf250,

2000/01:Sf261, 2000/01:Sf286 yrkandena 1-3, 8, 9 och 15, 2000/01:Sf292

yrkandena 1-4, 2000/01:Sf309 yrkandena 2-4, 2000/01:N267 yrkande 4 och

2000/01:A244 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Avtal om sjukvårdsförmåner (mom. 2)

Fanny Rizell och Désirée Pethrus Engström (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet

Socialförsäkringskonventioner börjar med "Med anledning"och slutar med "anses

tillgodosedd" bort ha följande lydelse:

En svensk medborgare som blir sjuk i ett annat EU/EES-land har rätt till

akutsjukvård. Sverige har också överenskommelser om utgivande av

sjukvårdsförmåner med vissa länder utanför EU/EES-området. Utskottet anser

att Sverige bör träffa avtal om sjukvårdsförmåner med fler länder, i första

hand sådana som Sverige har intensiva affärsförbindelser eller stort

turistiskt utbyte med. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avtal om sjukvårdsförmåner

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf256 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Läkare utan gränser (mom. 3)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Socialförsäkringens

personkrets börjar med "Utskottet fann" och slutar med "motion Sf269" bort ha

följande lydelse:

Den som arbetar som biståndsarbetare för t.ex. en svensk ideell

organisation kvarstår i svensk socialförsäkring under en utlandsvistelse som,

fr.o.m. den 1 januari 2001, kan antas vara längst fem år. Samma

socialförsäkringsskydd har däremot inte den som arbetar åt organisationen

Läkare utan gränser.

Utskottet vill framhålla att de volontärer som reser ut i fält för Läkare

utan gränser endast får en symbolisk ersättning för att täcka vissa

kostnader, och de arbetar under extrema förhållanden för att hjälpa de mest

utsatta människor i största nöd. Enigt utskottets mening måste

socialförsäkringslagen därför ändras så att även dessa personer omfattas av

samma regler som en biståndsarbetare som arbetar åt en svensk organisation.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande Läkare utan gränser

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf269 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Homosexuella familjeförhållanden (mom. 4)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Socialförsäkringens

personkrets börjar med "Vad gäller" och slutar med "yrkande 8" bort ha

följande lydelse:

I motion Sf274 Ett samhälle för barnen anförs att

socialförsäkringslagstiftningen bör anpassas även efter homosexuella

familjeförhållanden. Utskottet delar denna uppfattning och anser att

riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande homosexuella familjeförhållanden

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf274 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Sjuklön (mom. 5)

Margit Gennser (m), Cecilia Magnusson (m), Gustaf von Essen (m), Fanny Rizell

(kd), Göran Lindblad (m) och Désirée Pethrus Engström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Sjuklön börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "samt Sf272" bort ha följande lydelse:

Sjukfrånvaron bland de anställda har ökat kraftigt på senare år. Detta har

medfört ökade sjuklönekostnader för arbetsgivarna, inte minst för de små och

medelstora företagen. Enligt utskottets mening är det viktigt att åtgärder

vidtas för att minska sjukfrånvaron vid arbetsplatserna och för att

underlätta anställningar. Utskottet anser att den s.k. AGRA-utredningens

förslag, SOU 1997:142, som bygger på tanken att inget företag skall behöva

betala mer sjuklön än vad som motsvarar genomsnittet av

sjuklöneutbetalningar, ger en effektiv riskspridning och bör genomföras.

Regeringen bör återkomma med förslag härom.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande sjuklön

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf249 och med avslag på

motionerna 2000/01:Sf224, 2000/01:Sf236 yrkande 2 och 2000/01: Sf272 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Sjuklön (mom. 5)

Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Sjuklön börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "samt Sf272" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bidrar sjuklöneperioden, trots företagens

möjligheter att försäkra sig och det särskilda högriskskyddet, till att

människor med återkommande sjukperioder stängs ute från arbetsmarknaden. Det

finns risk för att det skapas ett A-lag och ett B-lag på arbetsmarknaden.

Sjukförsäkringsutredningens förslag, SOU 2000:72, om att förlänga

sjuklöneperioden till 60 dagar kan enligt utskottets uppfattning få mycket

negativa konsekvenser för små och medelstora företag. Utskottet anser att ett

restitutionssystem, där företag med högst tio anställda får tillbaka inbetalt

belopp via avdrag vid upprättandet av den månatliga skattedeklarationen bör

utredas. Utredningen bör även omfatta kostnaderna för ett sådant system, hur

tröskeleffekter kan undvikas och hur systemet kan kombineras med ett

försäkringsskydd.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande sjuklön

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf224 och med avslag på

motionerna 2000/01:Sf236 yrkande 2, 2000/01:Sf249 och 2000/01: Sf272 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Sjuklön (mom. 5)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Sjuklön börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "samt Sf272" bort ha följande lydelse:

Sjukfrånvaron ökar mest bland kvinnor och inom offentlig sektor. En s.k.

4:e september-undersökning som Riksförsäkringsverket gjort visade att nästan

hälften av alla sjukfall gällde anställda inom den offentliga sektorn; en

sektor som har ca 33 % av hela arbetskraften. Enligt utskottets mening visar

detta att de offentliga arbetsgivarna har stora problem med hög sjukfrånvaro,

problem som går att förebygga med ökat inflytande för anställda, bättre

fysiska förutsättningar och minskad stress. Utskottet anser att arbetsgivare

med hög sjukfrånvaro skjuter över kostnaderna från den egna verksamheten till

staten. Det är på den lokala arbetsplatsen som det finns möjlighet att

förebygga ohälsa. Arbetsgivarna måste därför ta ett större ansvar för

arbetsmiljön och för att stoppa de höga sjuktalen. Det skall inte enligt

utskottets mening löna sig att skjuta över kostnaden på annan part. Utskottet

anser således att sjuklöneperioden bör förlängas till två månader inom den

offentliga sektorn. Som kompensation bör arbetsgivaravgiften sänkas i

motsvarande mån. Utskottet anser att en längre sjuklöneperiod sätter press på

de offentliga arbetsgivarna att förbättra arbetsplatsens utformning, ge de

anställda större inflytande i arbetet och satsa på förebyggande insatser.

Arbetsplatser som satsar på sin personal och minskar sjuktalen kommer därmed

att gynnas.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande sjuklön

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf236 yrkande 2 och med

avslag på motionerna 2000/01:Sf224, 2000/01:Sf249 samt 2000/01:Sf272 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Karensdag för dem med flera arbetsgivare m.m. (mom. 6)

Fanny Rizell och Désirée Pethrus Engström (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt Sjuklön börjar med "Vad

gäller" och slutar med "och Sf239" bort ha följande lydelse:

Det nuvarande karensdagssystemet medför problem för deltidsanställda,

skiftarbetare, timanställda och dem med fler än en arbetsgivare. Enligt

utskottets uppfattning är det inte tillfredsställande att t.ex. en person som

har mer än en arbetsgivare kan drabbas av fler karensdagar vid varje

sjuktillfälle. Regeringen bör därför återkomma med förslag till

regeländringar.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande karensdag för dem med flera arbetsgivare m.m.

att riksdagen med bifall till motion Sf294 yrkande 4 och med anledning av

motion Sf239 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

13. Sjukdomsbegrepp, statistik m.m. (mom. 8)

Margit Gennser, Cecilia Magnusson, Gustaf von Essen och Göran Lindblad (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. - Sjukförsäkringen börjar med "De senaste" och slutar

med "och Sf288" bort ha följande lydelse:

För att nya diagnoser skall kunna bedömas från försäkringssynpunkt är det

enligt utskottets mening nödvändigt att definiera och införa ett

sjukdomsbegrepp i sjukförsäkringslagstiftningen. Vidare bör skiljelinjen

mellan vad som skall täckas av sjukförsäkringen respektive

arbetslöshetsförsäkringen göras klarare så att sjukförsäkringens tillämpning

blir likvärdig oberoende av var i landet den sjuke bor. Utskottet anser att

sjukpenningtiden bör begränsas till ett år men att det vid svåra fall av

medicinsk rehabilitering och för patienter som varit utsatta för förödande

passiva sjukskrivningsperioder bör finnas möjlighet till ersättning under

längre tid. När det gäller översjukskrivningen inom den offentliga sektorn,

leder den till att övriga arbetsgivare får betala minst 2 miljarder kronor

för sjukfrånvaro som genereras inom kommun och landsting. Det krävs enligt

utskottets uppfattning åtgärder för att minska den kommunala sektorns

överkostnader inom sjukpenningförsäkringen. Utskottet anser att det

finansiella målet för förändringarna inom sjukförsäkringen bör vara att

kostnaderna för försäkringen minskar till 1997 års nivå.

Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande sjukdomsbegrepp, statistik m.m.

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf286 yrkandena 4, 5, 11, 13 och

16 och med avslag på motionerna 2000/01:Sf225, 2000/01:Sf255,

2000/01:Sf279, 2000/01:Sf283, 2000/01:Sf287, 2000/01:Sf302, 2000/01:A808

yrkande 15 och 2000/01:So544 yrkande 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

14. Sjukdomsbegrepp, statistik m.m. (mom. 8)

Fanny Rizell och Désirée Pethrus Engström (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. - Sjukförsäkringen börjar med "De senaste" och slutar

med "och Sf288" bort ha följande lydelse:

Försäkringskassan samlar in uppgifter om var och en som utnyttjar

socialförsäkringens system. Dessa uppgifter torde enligt utskottets mening

vara en stor tillgång i forskning och utveckling av såväl vår

socialförsäkring som sjukvård och förebyggande hälsovård. Emellertid finns

det i dag ingen möjlighet att sammanställa denna stora kunskap och

information. Utskottet anser därför att regeringen bör få i uppdrag att

utreda och återkomma med förslag på hur man bäst kan utnyttja kunskapsbanken

om sjukdomar och skador som drabbar oss som är försäkrade i svensk

socialförsäkring.

Det anförda bör utskottet som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande sjukdomsbegrepp, statistik m.m.

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf225 samt med avslag på

motionerna 2000/01:Sf255, 2000/01:Sf279, 2000/01:Sf283, 2000/01: Sf286

yrkandena 4, 5, 11, 13 och 16, 2000/01:Sf287, 2000/01:Sf302,

2000/01:A808 yrkande 15 och 2000/01:So544 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Sjukdomsbegrepp, statistik m.m. (mom. 8)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. - Sjukförsäkringen börjar med "De senaste" och slutar

med "och Sf288" bort ha följande lydelse:

Under senare år har kostnaderna för sjukförsäkringen skenat i väg och

könsskillnaderna i sjukfrånvaro ytterligare accentuerats. Risken för

långvarig sjukskrivning, särskilt om diagnosen är stress och utbrändhet, är

mycket större för kvinnor än för män. Endast en mycket liten del av

socialförsäkringens rehabilitering är föremål för forskning. Det saknas

datamaterial för mer ingående studier av sambandet mellan enskilda

arbetsplatser och diagnoser. Sådan forskning är emellertid enligt utskottets

mening nödvändig för att förbättra situationen för såväl enskilda individer

som för samhällsekonomin. Med Norge som förebild bör systemet utformas för

såväl diagnos som arbetsplats med variabler för att underlätta

sammanställandet av statistik. Utskottet anser att regeringen bör återkomma

med förslag om förbättrat stati-

stikunderlag hos Riksförsäkringsverket.

Enligt utskottets mening är det därutöver viktigt att inom sjukvård och

sjukförsäkring utgå från att de faktiska livs- och arbetsvillkoren är olika

för kvinnor och män. Utskottet anser att kostnaderna för sjukfrånvaron bör

utredas utifrån ett genderperspektiv.

Anställda i småföretag har i genomsnitt en lägre sjukfrånvaro än anställda

i större företag. Genom att sjukförsäkringsavgiften är generell drabbas små

företag enligt utskottets mening av alltför höga sjukförsäkringsavgifter. De

små företagen betalar för den höga sjukfrånvaron i de större företagen eller

inom den offentliga sektorn. Helt klart är att den låga sjukfrånvaron i just

småföretag är ett resultat av ett långt större engagemang i de anställdas

hälsa än vad som är fallet på större arbetsplatser, t.ex. inom den offentliga

sektorn. Utskottet anser att en differentierad sjukförsäkringsavgift skulle

vara ett incitamentet till att förbättra arbetsmiljön.

Vad utskottet anfört ovan bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande sjukdomsbegrepp, statistik m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:Sf255, 2000/01:Sf287 och

2000/01:A808 yrkande 15 samt med avslag på motionerna 2000/01:Sf286

yrkandena 4, 5, 11, 13 och 16, 2000/01:Sf225, 2000/01:Sf279,

2000/01:Sf283, 2000/01:Sf302 och 2000/01:So544 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Försäkringsmedicinsk utbildning (mom. 9)

Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Cecilia Magnusson (m), Gustaf von Essen

(m), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och Désirée

Pethrus Engström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. - Sjukförsäkringen börjar med "De senaste" och slutar

med "och Sf288" bort ha följande lydelse:

Vad gäller utbildningen i försäkringsmedicin anser utskottet att

Sjukförsäkringsutredningens ställningstaganden inte behöver avvaktas. Det

finns redan ett fullgott beslutsunderlag som visar att utbildning i

försäkringsmedicin av i första hand AT- och ST-läkare utgör en utomordentligt

kostnadseffektiv satsning. De försök som gjorts vid försäkringskassan i

Eskilstuna visar att en satsning på 0,6 miljoner kronor minskade

sjukpenningkostnaden med ca 30 miljoner kronor. Detta innebär att varje

satsad krona har gett en återbäring på 50 kr. Det är sällan en åtgärd ger så

hög avkastning. När den försäkringsmedicinska utbildningen tillämpas i hela

landet kommer antagligen avkastningen att sjunka. Även om resultatet sjunker

med t.ex. hälften måste enligt utskottets mening resultatet betecknas som

osedvanligt bra. Till detta kommer andra positiva effekter som är svårare att

mäta. Utbildningssatsningen vid försäkringskassan i Eskilstuna minskade inte

enbart korttidssjukskrivningen utan även de långa sjukfallen. Detta innebar

att rehabiliteringsbehov och behov av förtidspensioneringar också minskade

och att många människor snabbare kunde återvinna sin arbetsförmåga och undgå

en för individen själv olycklig passivisering. Till detta kommer att

försäkringskassornas rehabiliteringsverksamhet kommer att få förbättrade

resultat, eftersom arbetet kommer att inriktas på de fall som drar nytta av

särskilda rehabiliteringsåtgärder. Utbildningen i försäkringsmedicin minskar

på så sätt de mycket besvärande flaskhalsar som den höga och ökande

sjukskrivningsfrekvensen har skapat inom försäkringskassorna.

I Svensk Läkartidning nr 46 s. 5324-5326 redovisas ett antal positiva spin

off-effekter av försäkringsmedicinsk utbildning:

- Frekvensen av informella kontakter ökade mellan läkare och handläggarna

på försäkringskassan, med andra kolleger i vården och med försäkringsläkarna

i enstaka patientärenden. Kontakterna togs dessutom tidigare i sjukfallet.

- Kvaliteten på det medicinska underlaget förbättrades.

- En ökad lyhördhet växte fram bland läkarna gällande ansvaret för

sjukskrivningsprocessen.

- Det försäkringsmedicinska tänkandet spreds i ökande utsträckning till

andra kollegor och till specialister som inte fått någon försäkringsmedicinsk

utbildning.

- Handläggarna vid försäkringskassan erhöll en nyttig uppgradering av sitt

förhållnings- och tänkesätt i mötet med läkaren.

- Sjukpennings- och ohälsotal minskade i relation till rikssiffrorna.

(Försäkringskassan i Eskilstuna hade innan utbildningsåtgärderna inleddes ett

ohälsotal som låg 23 % över riksgenomsnittet 1995. Vid slutet av 1999 låg

motsvarande siffra 17 % under riksgenomsnittet.)

Riksdag och regering skall fatta beslut efter en grundlig beredning. I

många fall är det således välbetänkt att avvakta utredningsresultat och

remissbehandling samt annat beredningsmaterial. Enligt utskottets uppfattning

finns det dock fall där ett snabbt beslutsfattande är väsentligt och en

fördröjning kan åstadkomma betydande skadeverkningar.

Sjukskrivnings- och ohälsotalen har ökat markant under de senaste åren.

Detta har lett till att försäkringskassorna fått allt fler flaskhalsar och

att den viktiga rehabiliteringsverksamheten satts in allt senare och fått ett

allt sämre resultat. De positiva effekterna av den försäkringsmedicinska

utbildningen är vetenskapligt väl dokumenterade. Att fördröja en utvidgning

av denna verksamhet går enligt utskottets mening inte att försvara vare sig

ur ekonomisk synvinkel eller med hänsyn till alla de människor som genom en

fördröjning inte kommer att få bästa möjliga omhändertagande för att kunna

återgå till arbetslivet. Att skjuta beslutet om utbildningen i

försäkringsmedicin på framtiden bidrar således till att öka det handikapp som

en långtidssjukskrivning innebär. I förlängningen leder detta också till fler

förtidspensionärer än nödvändigt. Statsfinanserna belastas med höga och

egentligen onödiga kostnader.

För att ge stadga åt den försäkringsmedicinska utbildningen bör även enligt

utskottets mening ett försäkringsmedicinskt centrum skapas i anslutning till

lämpligt universitet.

RFV och försäkringskassorna bör ta initiativet tillsammans med bl.a.

Svenska Läkaresällskapet att på frivillig väg främja utvecklingen och

tillämpningen av goda sjukskrivningsmönster samt att sprida kunskaper inom

professionen om god praxis på området.

Utskottet anser att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag i

frågan.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande försäkringsmedicinsk utbildning

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So364 yrkandena 2 och 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Genderperspektiv på sjukförsäkringen (mom. 10)

Fanny Rizell och Désirée Pethrus Engström (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. - Sjukförsäkringen börjar med "De senaste" och slutar

med "och Sf288" bort ha följande lydelse:

Situationen inom vården är otillfredsställande. Sjukskrivningarna för

speciellt kvinnor inom den offentliga verksamheten har ökat oroväckande. En

av orsakerna är bristen på läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. En

annan orsak är vårdyrkenas låga status. Enligt utskottets mening har

lågkonjunktur och strukturförändringar medfört att en stor del av

vårdpersonalen har sagts upp från sina arbeten, vilket medfört att den

kvarvarande personalen blivit hårt ansträngd. Problemen är också ett hot mot

välfärden. Den offentliga sektorn kommer att få svårt att rekrytera personal.

En påtaglig förändring är att kvinnor anställda i kommuner och landsting,

som 1990 hade den lägsta sjukfrånvaron, år 1999 hade en betydligt högre

sjukfrånvaro än övriga. Privat anställda kvinnors sjukfrånvaro, som låg högst

1990, låg 1999 nära en procentenhet under de offentligt anställdas.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att regeringen bör låta utreda

varför kvinnorna inom den offentliga sektorn har högre sjukfrånvaro än de med

liknande arbetsuppgifter som är anställda i privata företag.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande genderperspektiv på sjukförsäkringen

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:So452 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Försäkringsläkare (mom. 11)

Margit Gennser (m), Cecilia Magnusson (m), Gustaf von Essen (m), Fanny Rizell

(kd), Göran Lindblad (m) och Désirée Pethrus Engström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. - Sjukförsäkringen börjar med "De senaste" och slutar

med "och Sf288" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att försäkringsläkarna (förtroendeläkarna) har

funnits inom försäkringskassorna sedan 1930-talet och att de har

förhållandevis skiftande bakgrund och mycket olika arbetstider vid kassorna.

En enkät genomförd inom kåren visar att man efterlyser enhetliga

bedömningsmetoder, kompetensutveckling, mer av externa kontakter samt en

aktivare roll inom rehabiliteringsarbetet. Försäkringsläkarna deltar i

beslutsprocesser som omfattar mångmiljardbelopp. Det borde därför enligt

utskottets mening vara ett naturligt krav att försäkringsläkarna har någon

form av utbildning inom försäkringsmedicin samt att kvalifikationskraven är

likvärdiga över hela landet. Det bör således finnas nationellt tillämpade

kriterier och rekommendationer vid nyanställning av försäkringsläkare.

Utskottet anser att en utvecklad försäkringsmässig utbildning och

forskningsverksamhet enligt ovan angivna riktlinjer kommer att skapa grund

för en bättre struktur gällande försäkringskassornas användning och

rekrytering av försäkringsläkare. Regeringen bör snarast återkomma med

förslag enligt det anförda.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande försäkringsläkare

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:So364 yrkande 6 och med avslag

på motion 2000/01:Sf222 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

19. Försäkringsläkare (mom. 11)

Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. - Sjukförsäkringen börjar med "De senaste" och slutar

med "och Sf288" bort ha följande lydelse:

Enligt AFL skall försäkringsläkaren bistå försäkringskassan med medicinsk

sakkunskap. Försäkringsläkaren skall även verka för ett gott samarbete mellan

försäkringskassan och de läkare som är verksamma inom försäkringskassans

verksamhetsområde. Det skall vidare finnas försäkringsläkare vid varje

försäkringskassa. Detta torde enligt utskottets mening innebära att

försäkringsläkaren i sin tjänst verkställer myndighetsutövning. Emellertid

kan det arbete en läkare utför på uppdrag av försäkringskassan inte prövas av

Socialstyrelsen. Utskottet anser att detta förhållande är otillfredsställande

eftersom försäkringsläkarnas bedömningar i praktiken skulle kunna konkurrera

med den patientansvarige läkarens synpunkter. Det är därför angeläget att

rådande situation granskas i syfte att öka rättssäkerheten för medborgarna.

Utskottet anser att regeringen bör låta utreda och föreslå möjliga lösningar

på problemet.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande försäkringsläkare

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:Sf222 och med avslag på motion

2000/01:So364 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

20. Sjukpenninggrundande inkomst (mom. 12)

Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Cecilia Magnusson (m), Gustaf von Essen

(m) och Göran Lindblad (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. - Sjukförsäkringen börjar med "De senaste" och slutar

med "och Sf288" bort ha följande lydelse:

Vid fastställande av sjukpenninggrundande inkomst för egna företagare

behandlas dessa olika beroende på vilken företagsform som väljs. Reglerna är

dessutom mycket svårtillgängliga. Enligt utskottets mening är det angeläget

att dessa regler förenklas och att de görs neutrala för företagare oavsett i

vilken företagsform en verksamhet bedrivs. Egenföretagare bör ges en

inkomsttrygghet som är likvärdig den som gäller för löntagare.

Beräkningsunderlaget varierar också för olika ersättningar inom

socialförsäkringssystemet. Utskottet anser att det i vissa fall kan vara

befogat med skillnader i beräkningsunderlagen. Enligt utskottets mening bör

emellertid ett mer enhetligt inkomstbegrepp kunna gälla vid beräkning av

bl.a. sjukpenning och bostadsbidrag. Ett sådant system skulle också vara mer

rättvist.

Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma med förslag till

förändrade och förenklade regler.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande sjukpenninggrundande inkomst

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:Sf254, 2000/01:Sf258,

2000/01:Kr230 yrkande 8 och 2000/01:N323 yrkande 13 samt med avslag på

motionerna 2000/01:Sf212, 2000/01:Sf216, 2000/01:Sf263 och 2000/01:Sf288

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Ekonomisk samverkan och finansiell samordning (mom. 13)

Fanny Rizell och Désirée Pethrus Engström (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. - Ekonomisk samverkan och finansiell samordning börjar

med "Som framgått" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening behövs en helhjärtad satsning på rehabiliteringen.

Under fyra år har nu inget annat än en översyn och utredande kommit till

stånd. Samtidigt har den lyckosamma FINSAM-modellen för samverkan förhindrats

efter avslutad försöksperiod. Försöksverksamheten med SOCSAM, som startade

1994, kommer inte att utvärderas förrän efter år 2002 och därmed får den

samordning som skulle kunna komma till stånd i hela landet vänta. Eftersom

SOCSAM-försöken skall fortgå två år till anser utskottet att aktuella

arbetsförmedlingar bör föras in i ett par av de pågående försöken. Det är

utskottets bestämda uppfattning att det borde vara möjligt att över hela

landet använda pengar till insatser för vård och rehabilitering som annars

går till passiv sjukskrivning. Utskottet vill också peka på att

socialutskottet föreslår ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt

skall återkomma till riksdagen med förslag till finansiell samordning i syfte

att underlätta samarbete för att åstadkomma ökad hälsa och minskade

sjukskrivningar (2000/01:SoU5).

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande ekonomisk samverkan och finansiell samordning

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf294 yrkandena 1 och 2 samt med

anledning av motion 2000/01:Sf201 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

22. Rehabiliteringsorganisation (mom. 14)

Margit Gennser, Cecilia Magnusson, Gustaf von Essen och Göran Lindblad (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. - Rehabilitering börjar med "I och" och slutar med

"yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med Utredningen om den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen (SOU 2000:78) att rehabilitering till arbete är att betrakta

som en process med tre olika faser - rehabiliteringsutredning,

rehabiliteringsinsatser samt avslut och utvärdering. Utskottet kan emellertid

inte dela uppfattningen att det bör inrättas ett nytt statligt verk med

ansvar för rehabilitering eller att rehabiliteringsersättning bör kunna

användas för studier, undantaget vissa äldre personer med avsaknad av

grundskolekompetens. När det gäller utgångspunkterna för en reform av den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen anser utskottet att den enskilde

individen skall ha ett eget ansvar men också en rätt och en vilja att själv

försörja sig och för att förebygga ohälsa genom bl.a. hälsofrämjande

åtgärder, livslångt lärande samt medverkan i utvecklingssamtal hos

arbetsgivaren. Rehabiliteringen måste syfta till att underlätta återinträdet

på arbetsmarknaden. Grundtanken bör enligt utskottets mening vara att den

offentliga sektorn inte skall driva verksamheter som bättre kan drivas av

privata företag. Som ett första steg bör försäkringskassan få det finansiella

ansvaret för rehabiliteringen och uppgiften att samordna de åtgärder som

utförs av olika myndigheter och arbetsgivaren. Resurser bör tillföras så att

kassan har möjlighet att upphandla tjänster i andra landsting, av privata

entreprenörer eller utomlands. Samarbetet och samverkan mellan kassorna och

landstingen får dock enligt utskottets mening inte minska. De bra exemplen

från de olika försök som avslutats eller pågår bör tillämpas och

erfarenheterna tillvaratas i hela landet. Utskottet anser att konkurrens

bland arbetsgivare inom den offentliga sektorn där en stor andel kvinnor

arbetar kan stimulera till bättre ansvar för arbetsmiljön. I ett andra steg

bör en privat rehabiliteringsförsäkring införas med konkurrerande

försäkringsbolag som får ansvara för den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen. Rehabiliteringsförsäkringen bör vara obligatorisk.

Individen väljer själv försäkringsbolag inkluderat den statliga

försäkringskassan. Det är enligt utskottets uppfattning väsentligt att

försäkringen tecknas mellan arbetstagare och försäkringsbolag och att

försäkringen följer individen vid byte av arbetsgivare. Slutligen anser

utskottet att samtliga personer som står till arbetsmarknadens förfogande och

är inskrivna vid försäkringskassan bör omfattas av den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen, såväl tillsvidareanställda som tillfälligt anställda.

Regeringen bör återkomma med förslag till en reformerad

rehabiliteringsorganisation enligt det anförda.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande rehabiliteringsorganisation

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:Sf257, 2000/01:Sf276

yrkandena 1, 2, 6 och 7 samt 2000/01:Sf286 yrkande 14 samt med avslag på

motionerna 2000/01:Sf234, 2000/01:Sf236 yrkandena 1 och 3-5,

2000/01:Sf247, 2000/01:Sf275, 2000/01:Sf277, 2000/01:Sf278,

2000/01:Sf281, 2000/01:A225 yrkande 5, 2000/01:A277 yrkande 7,

2000/01:So360 yrkande 2, 2000/01:So539 yrkande 6, 2000/01:So540 yrkande

5 och 2000/01:So544 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

23. Rehabiliteringsorganisation (mom. 14)

Fanny Rizell och Désirée Pethrus Engström (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. - Rehabilitering börjar med "I och" och slutar med

"yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att de långa sjukskrivningarna ökar. Detta

bekräftar att det tar alltför lång tid innan rehabiliteringsåtgärder sätts

in. Rehabiliteringstiden förlängs också om man tvingas vänta på vård.

Utskottet anser att det behövs snabba rehabiliteringsinsatser vid

arbetsrelaterad ohälsa. Utskottet vill peka på att Utredningen om den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen lagt fram förslag till en ny reform med

bl.a. individen i centrum och en kraftfullare försäkring (SOU 2000:78).

Regeringen bör återkomma med förslag i enlighet med utredningen.

Hörselskadade är överrepresenterade bland dem med förtidspension. Till

grund för insatser för hörselskadade gäller arbetslinjen. Utskottet anser att

det är mycket viktigt med tidiga insatser. Enligt utskottets mening har

hörselskadades möjligheter att få vägledningsstöd begränsats sedan

arbetsgivaren ålades ansvar för anpassning och rehabilitering. I dag kan

anställda hörselskadade inte få vägledningsstöd, råd eller stöd vid något av

de arbetsmarknadsinstitut som har särskilda resurser för hörselskadade om

inte arbetsgivaren eller försäkringskassan står för kostnaden. Utskottet

anser att detta bör åtgärdas. Regeringen bör återkomma med förslag härom.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande rehabiliteringsorganisation

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:A277 yrkande 7 och

2000/01:So540 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 2000/01:Sf234,

2000/01:Sf236 yrkandena 1 och 3-5, 2000/01:Sf247, 2000/01:Sf257,

2000/01:Sf275, 2000/01:Sf276 yrkandena 1, 2, 6 och 7, 2000/01:Sf277,

2000/01:Sf278, 2000/01:Sf281, 2000/01:Sf286 yrkande 14, 2000/01:A225

yrkande 5, 2000/01:So360 yrkande 2, 2000/01:So539 yrkande 6 och

2000/01:So544 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

24. Rehabiliteringsorganisation (mom. 14)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. - Rehabilitering börjar med "I och" och slutar med

"Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att myndigheternas insatser bör samordnas och den enskilde

få en handläggare att hålla kontakt med, oberoende av vilken sektor som är

den huvudsakliga finansiären. Individen bör ges ett ökat inflytande i

rehabiliteringsprocessen och han eller hon bör få en individuell

handlingsplan genom lagfästa rättigheter. Förebyggande verksamhet bör

prioriteras och individens bästa alltid sättas i centrum. Det är enligt

utskottets uppfattning nödvändigt att vidta aktiva insatser i stället för att

ge passivt stöd. Sjukpenningen bör därför ersättas med

rehabiliteringsersättning senast efter fyra månader och den som ej tar emot

rehabilitering bör ges lägre ersättning. Rehabiliteringsersättning bör

emellertid kunna utges för längre tid än ett år.

Andelen förvärvsarbetande som arbetar fram till allmän pensionsålder är

alltför låg. Ett hårdare klimat på arbetsmarknaden har medfört att många

människor inte känner sig välkomna eller att krafterna sviktar innan

pensioneringen. Det finns emellertid också många äldre som vill och kan

arbeta även efter 65 års ålder. För att möjliggöra detta behövs en ökad

flexibilitet i arbetslivet och kontinuerlig vidareutbildning. Människor måste

ges förutsättningar att orka arbeta till pensioneringen. Utskottet anser att

både ur ett samhällsekonomiskt och ett allmänmänskligt perspektiv måste

trenden mot ökad förtida avgång brytas. Regeringen bör återkomma med förslag

till en förändrad rehabiliteringsorganisation och en handlingsplan för att

höja den faktiska pensionsåldern.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande rehabiliteringsorganisation

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:Sf236 yrkandena 1 och 3-5

samt 2000/01:So539 yrkande 6 och med avslag på motionerna 2000/01:Sf234,

2000/01:Sf247, 2000/01:Sf257, 2000/01:Sf275, 2000/01:Sf276 yrkandena 1,

2, 6 och 7, 2000/01:Sf277, 2000/01: Sf278, 2000/01:Sf281, 2000/01:Sf286

yrkande 14, 2000/01:A225 yrkande 5, 2000/01:A277 yrkande 7,

2000/01:So360 yrkande 2, 2000/01:So540 yrkande 5 och 2000/01:So544

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Rehabiliteringsorganisation (mom. 14)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. - Rehabilitering börjar med "I och" och slutar med

"yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen bör vara

organiserad enligt dagens modell men med en kraftfullare roll för

försäkringskassan. En tanke är att komplettera med en

rehabiliteringsförsäkring som tecknas av arbetsgivaren. Arbetsgivaren skulle

i så fall kunna teckna försäkringen hos privata försäkringsbolag eller genom

den allmänna försäkringen och avgiften bero på utfallet av sjukskrivning och

förebyggande insatser föregående år. Enligt utskottets mening skulle ett

högkostnadsskydd då införas som hindrar att kostnaden för en enskild

arbetsgivare blir för hög. Utskottet anser att i kombination med den s.k.

FINSAM-modellen kommer denna utformning att kraftfullt förbättra

rehabiliteringssituationen. Utskottet vill även peka på att socialutskottet i

betänkande 2000/01:SoU5 föreslår ett tillkännagivande om att regeringen

skyndsamt skall återkomma till riksdagen med förslag till finansiell

samordning i syfte att underlätta samarbete för att åstadkomma ökad hälsa och

minskade sjukskrivningar. Riksdagens beslut med anledning av betänkande

2000/01:SoU5 kommer att fattas den 29 november 2000.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande rehabiliteringsorganisation

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:A225 yrkande 5 och med avslag på

motionerna 2000/01:Sf234, 2000/01:Sf236 yrkandena 1 och 3-5,

2000/01:Sf247, 2000/01:Sf257, 2000/01:Sf275, 2000/01:Sf276 yrkandena 1,

2, 6 och 7, 2000/01:Sf277, 2000/01:Sf278, 2000/01:Sf281, 2000/01:Sf286

yrkande 14, 2000/01:A277 yrkande 7, 2000/01:So360 yrkande 2,

2000/01:So539 yrkande 6, 2000/01:So540 yrkande 5 och 2000/01:So544

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Närståendepenning (mom. 15)

Bo Könberg (fp) och Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. - Närståendepenning börjar med "Utskottet har" och

slutar med "Sf307 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Vid svår sjukdom kan en närstående vårda en svårt sjuk anhörig i hemmet och

därvid erhålla närståendepenning, under högst 60 dagar per år. Utskottet

anser att möjligheten till närståendepenning bör utökas till mer än 60 dagar

per år. Härigenom skulle en rad positiva effekter uppnås. Bland annat skulle

inte vården i hemmet behöva avbrytas i ett kanske kritiskt skede. Vidare

skulle den offentliga vården avlastas såväl ekonomiskt som personellt.

Regeringen bör återkomma med förslag härom.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande närståendepenning

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf307 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Förtidspensionssystemet (mom. 16)

Bo Könberg (fp) och Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 19:2 Förtidspensioner

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "och Sf264" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att socialförsäkringen måste utformas så att systemet

stimulerar och skapar incitament till arbete. Såväl ur ett samhällsekonomiskt

som ur ett individuellt perspektiv är det önskvärt att så många

förtidspensionärer som möjligt tillvaratar eventuell arbetsförmåga och i ökad

utsträckning helt eller delvis återvänder till arbetslivet. Det är enligt

utskottets mening bättre med habiliteringspenning eller långtidssjukskrivning

än en passiviserande förtidspension. Dagens förtidspensionssystem bör därför

omformas till en ersättning för trygghet och aktivitet. Förtidspension bör i

princip inte kunna beviljas en person under 30 år. Enligt utskottets mening

bör regeringen inom kort återkomma till riksdagen med förslag till

åldersgräns vid 30 år för förtidspensionering.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande förtidspensionssystemet

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:Sf236 yrkande 6,

2000/01:So354 yrkande 12 och 2000/01:So538 yrkande 15 samt med anledning

av motion 2000/01:Sf268 och med avslag på motionerna 2000/01:Sf226

yrkande 3, 2000/01:Sf244 och 2000/01:Sf264 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

28. Handikappersättning (mom. 17)

Ulla Hoffmann (v), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Kerstin-Maria Stalin (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 19:3

Handikappersättningar börjar med "Socialförsäkringens administration" och

slutar med "yrkande 18" bort ha följande lydelse:

Enligt en studie 1987 fick män högre handikappersättning än kvinnor med

liknande behov. Vidare utgick bilstödet enligt en rapport från RRV i maj 1999

till fler män än kvinnor. Utskottet anser att orsakerna till detta bör

undersökas. Regeringen bör tillsätta en utredning som ser över ersättningarna

till funktionshindrade ur ett genderperspektiv.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande handikappersättning

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:A808 yrkande 18 och med avslag

på motion 2000/01:Sf219 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

29. Översyn av arbetsskadeförsäkringen (mom. 18)

Margit Gennser, Cecilia Magnusson, Gustaf von Essen och Göran Lindblad (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet 19:4

Arbetsskadeersättningar som börjar med "Den 19" och slutar med "yrkande 4"

bort ha följande lydelse:

Arbetsskadeförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter. Avgiften

utgör för närvarande 1,38 % av löneunderlaget. Inkomsterna från

arbetsgivaravgiften beräknas för närvarande uppgå till ca 13 miljarder kronor

medan utgifterna beräknas till ca 7 miljarder kronor. Enligt utskottets

mening är det tveksamt om en kontinuerlig anpassning av avgiften till

utgifterna för försäkringen skulle öka incitamenten att förbättra

arbetsmiljön. En bättre lösning vore en premie som anpassades branschvis så

att en arbetsgivare efter ett visst antal skadefria år, eller i vart fall

lågt antal skador bland de anställda kunde premieras med en bonus, eller en

sänkning av avgiften i förhållande till antalet skadefall inom branschen. En

sådan försäkring skulle kunna handhas såväl av den offentliga sektorn som av

privata försäkringsbolag. Om arbetsskadeförsäkringen även fortsättningsvis

skall vara offentlig bör den dock enligt utskottets mening brytas ut ur

statsbudgeten. En privatisering av arbetsskadeförsäkringen har också prövats

i Norge med goda resultat.

Utskottet anser att de nuvarande bevisreglerna i arbetsskadeförsäkringen

måste behållas. En uppmjukning av dessa kan få till följd samma

utgiftsexplosion som under mitten av 1980-talet. Utskottet anser att en

reformering av arbetsskadeförsäkringen måste få ta tid. Ett första steg är

att försäkringen bryts ut ur statsbudgeten och avgifterna successivt justeras

i förhållande till antalet skador, antingen inom en viss bransch eller efter

varje arbetsgivares skadeutfall.

I ett andra skede bör arbetsskadeförsäkringen privatiseras, beträffande

såväl olycksfall som arbetsskadesjukdomar. Det skall vara obligatoriskt för

arbetsgivarna att teckna en arbetsskadeförsäkring som ersätter

inkomstbortfall vid arbetsskada.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande översyn av arbetsskadeförsäkringen

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf234, 1998/99:Sf244,

1998/99:Sf282, 1998/99:A292 yrkandena 6 och 7, 1998/99:Ub453 yrkande 22,

1999/2000:Sf212, 1999/2000:Sf217, 1999/2000:Sf220, 1999/2000:Sf248,

1999/2000:Sf249, 1999/2000: Sf250, 1999/2000:Sf267, 1999/2000:Sf268,

1999/2000:Sf272, 1999/2000:Sf280, 1999/2000:Sf304 yrkandena 11-13,

1999/2000: A219 yrkande 4, 1999/2000:Bo513 yrkande 2, 2000/01:Sf242,

2000/01:Sf256, 2000/01:Sf259, 2000/01:Sf262, 2000/01:Sf301, 2000/01:A808

yrkandena 16 och 17, 2000/01:A811 yrkande 11 och 2000/01:MJ843 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Översyn av arbetsskadeförsäkringen (mom. 18)

Ulla Hoffmann (v), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Kerstin Maria Stalin (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnitt 19:4

Arbetsskadeersättningar som börjar med "Den 19" och slutar med "yrkande 4"

bort ha följande lydelse:

Arbetsskadeförsäkringen har efter de ändringar som genomfördes år 1993 fått

stark kritik. Kritiken har gällt försäkringen i stort men också i olika

detaljer. Kritiken har ofta tagit sikte på att de nya reglerna drabbat

kvinnor hårdare än män. De skärpta reglerna gäller såväl arbetsskadebegreppet

som bevisregeln. De strängare bestämmelserna har i första hand fått betydelse

för rätten till ersättning vid belastningsskador, skador som i största

utsträckning drabbar kvinnor. Könssegregeringen på arbetsmarknaden och en

hierarkisk organisering av arbetet har lett till att kvinnorna tilldelas

monotona och enahanda arbetsuppgifter som ofta leder till just

belastningsskador. Ett annat exempel på skador som oftast drabbar kvinnor är

elöverkänslighet, och sådana skador godkänns inte av försäkringskassan.

Enligt utskottets mening måste arbetsskadeförsäkringen ändras så att kvinnors

arbetsskador inte missgynnas och att hänsyn tas till kvinnors och mäns olika

förutsättningar och olika arbetsförhållanden vid bedömning av arbetsskador.

Det betyder att arbetsskadebegreppet och bevisregeln måste få ett annat

innehåll än vad som nu gäller.

Ett ytterligare annat område som det kan finnas skäl att se över är vilken

ersättning som skall utges vid arbetsskada. Arbetsskadesjukpenningen

avskaffades fr.o.m. den 1 juli 1993 och nu kan bara ersättning utges i de

fall där livränta aktualiseras.

Andra områden som bör förändras är kassornas hantering av arbetsskade-

ärenden. De långa handläggningstiderna utgör ett stort problem, och det kan

finnas anledning att fastställa en minsta tidsgräns inom vilket ärendet skall

prövas. Om det inte är en framkomlig väg måste i vart fall bestämmelser till

som gör att hanteringen av arbetsskadeärendena sker betydligt snabbare än vad

som nu är fallet.

Mot bakgrund av den starka kritik som förts fram mot försäkringsläkarna bör

ett viktigt krav vara att den försäkrade skall ha möjlighet att träffa dessa.

Det ger den försäkrade möjlighet att kommunicera med den kanske viktigaste

länken i ett arbetsskadeärende. Utskottet anser också att ärenden som rör

arbetsskador regelmässigt bör bedömas av yrkesmedicinska specialister och att

deras omdömen skall tillmätas stor betydelse vid beslutsfattandet.

Ett område som måste förbättras gäller arbetsskadestatistiken. Den

nuvarande rapporteringen fungerar mycket dåligt och det finns all anledning

att på detta viktiga område förbättra redovisningen av arbetsskador.

Vad utskottet anfört om förändringar inom arbetsskadeförsäkringen bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande översyn av arbetsskadeförsäkringen

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf234, 1998/99:A292

yrkandena 6 och 7, 1999/2000:Sf304 yrkandena 11-13, 1999/2000:A219

yrkande 4, 1999/2000:Bo513 yrkande 2, 2000/01:A808 yrkandena 16 och 17

och 2000/01:MJ843 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1998/99:Sf244,

1998/99:Sf282, 1998/99:Ub453 yrkande 22, 1999/2000:Sf212,

1999/2000:Sf217, 1999/2000:Sf220, 1999/2000:Sf248, 1999/2000:Sf249,

1999/2000: Sf250, 1999/2000:Sf267, 1999/2000:Sf268, 1999/2000:Sf272,

1999/2000:Sf280, 2000/01:Sf242, 2000/01:Sf256, 2000/01:Sf259,

2000/01:Sf262, 2000/01:Sf301 och 2000/01:A811 yrkande 11 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Översyn av arbetsskadeförsäkringen (mom. 18)

Fanny Rizell och Désirée Pethrus Engström (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet 19:4

Arbetsskadeersättningar som börjar med "Den 19" och slutar med "yrkande 4"

bort ha följande lydelse.

Den nuvarande arbetsskadeförsäkringen har varit föremål för stora

förändringar under 1990-talet. Den nuvarande utformningen och tillämpningen

av försäkringen har enligt utskottets mening påtagliga brister. De långa

handläggningstiderna hos försäkringskassorna liksom Riksförsäkringsverkets

oförmåga att driva igenom en homogen tillämpning av försäkringen har skapat

ett onödigt lidande för många försäkrade. Såväl Riksrevisionsverket som

Riksdagens revisorer har i rapporter påtalat dessa förhållanden.

Det kan också konstateras att enligt Regeringsrättens praxis skall

nuvarande bestämmelser tolkas så att livränta kan utges under tid den

arbetsskadade uppbär sjukbidrag. Det är väsentligt att det förhållandet

tydliggörs i en framtida lagstiftning.

I Norge har arbetsskadeförsäkringen privatiserats. Det har gett företagen

incitament att satsa mer på förebyggande åtgärder för att göra

arbetsplatserna säkrare. Ju säkrare arbetsplats desto lägre premier behöver

en arbetsgivare betala. Utskottet anser att det bör tillsättas en utredning

som får i uppdrag att utreda konsekvenserna av att privatisera

arbetsskadeförsäkringen i Sverige.

Det finns också ett behov av att se över arbetsskadeförsäkringen så att

systemet omfattar alla arbetsgrupper, även t.ex. dem som arbetar med djur.

Det statistiska underlaget vad gäller arbetsskadeförsäkringen är

bristfälligt och måste förbättras. Regeringen bör därför ge

Riksförsäkringsverket i uppdrag att åtgärda underlagsrapporteringen så att

tillförlitlig statistik kan erhållas.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande översyn av arbetsskadeförsäkringen

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf248, 1999/2000:Sf272 och

2000/01:A811 yrkande 11 och med avslag på motionerna 1998/99:Sf234,

1998/99:Sf244, 1998/99:Sf282, 1998/99:A292 yrkandena 6 och 7,

1998/99:Ub453 yrkande 22, 1999/2000:Sf212, 1999/2000:Sf217,

1999/2000:Sf220, 1999/2000: Sf249, 1999/2000:Sf250, 1999/2000:Sf267,

1999/2000:Sf268, 1999/2000:Sf280, 1999/2000:Sf304 yrkandena 11-13,

1999/2000: A219 yrkande 4, 1999/2000:Bo513 yrkande 2, 2000/01:Sf242,

2000/01:Sf256, 2000/01:Sf259, 2000/01:Sf262, 2000/01:Sf301, 2000/01:A808

yrkandena 16 och 17 och 2000/01:MJ843 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Utbyte av yrkesskadelivränta (mom. 20)

Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Utbyte av livränta mot

engångsbelopp enligt lagen om yrkesskadeförsäkring (YFL) som börjar med

"Enligt 16 §" och slutar med "motion Sf223" bort ha följande lydelse:

Vid utbyte av yrkesskadelivränta mot ett engångsbelopp så uppstår enligt

utskottets mening vissa problem. Det faktum att utbyte av livränta mot

engångsbelopp sker med viss återhållsamhet ger ingen garanti mot att enskilda

individer tvingas återbetala mer än de fått ut i kapitalbelopp.

Utskottet anser att det nuvarande systemet måste förändras. Ingen individ

skall behöva betala tillbaka mer än vad han eller hon fått ut i form av

kapitalbelopp. Det bör övervägas om inte möjligheten till utbyte bör slopas.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande utbyte av yrkesskadelivränta

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf223 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. Försäkringskassornas arbete (mom. 21)

Margit Gennser, Cecilia Magnusson, Gustaf von Essen och Göran Lindblad (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitten 19:7

Riksförsäkringsverket och 19:8 Allmänna försäkringskassor - Övriga motioner

om socialförsäkringens administration börjar med "En försäkrad" och slutar

med "motion Sf252" bort ha följande lydelse:

I syfte att underlätta för försäkringskassan att fastställa en korrekt

sjukpenninggrundande inkomst och förkorta handläggningstiden bör, enligt

utskottets uppfattning, en försäkrad som är anställd eller uppdragstagare

alltid lämna bestyrkta uppgifter om inkomst och arbetstid när ersättning

baserad på sjukpenninggrundande inkomst begärs.

Utskottet anser också att den fördjupade bedömningen av arbetsförmågans

nedsättning, som nu skall göras efter 28 dagar, skall göras senast från den

60:e dagen efter sjukanmälan. Detta skulle enligt utskottets uppfattning

medföra en omfattande lättnad i arbetet för försäkringskassorna. Statistik

visar att 70 % av alla sjukfall avslutas inom 60 dagar.

Utskottet anser att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag till

ändringar av reglerna i AFL enligt det anförda.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande försäkringskassornas arbete

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:Sf252 och 2000/01:Sf253 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Utbetalningstidpunkt för pensioner m.m. (mom. 24)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitten 19:7

Riksförsäkringsverket och 19:8 Allmänna försäkringskassor - Övriga motioner

om socialförsäkringens administration börjar med "I två" och slutar med "och

Sf230" bort ha följande lydelse:

Att statliga utbetalningar och löneutbetalningar ofta sammanfaller i slutet

av månaden kan enligt utskottets mening medföra problem. En effekt av att

senarelägga alla utbetalningar av barnbidrag, bidragsförskott och pensioner

till en senare dag i månaden är att stora belopp koncentreras till en kort

period och används till hushållens konsumtion. Regeringen bör överväga att

åter förändra utbetalningsdagarna av statliga ersättning så att dessa inte

sammanfaller med de vanligaste löneutbetalningsdagarna i slutet av månaden.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande utbetalningstidpunkt för pensioner m.m.

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf290 och med avslag på motion

2000/01:Sf230 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

35. Höjning av pensionstillskottet (mom. 26)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet 20:1 Ålderspensioner som

börjar med "Utskottet som" och slutar med "yrkande 10" bort ha följande

lydelse:

Många äldre pensionärer har låg pension. Av de pensionärer som enbart

uppbär grundpension har ca 28 % inkomster under Socialstyrelsens norm för

socialbidrag, jämfört med 7 % för samtliga ålderspensionärer. Enligt

utskottets mening skulle en höjning av pensionstillskottet med 3 000 kr per

år leda till att förbättra situationen för pensionärer med låg pension. Inte

minst skulle det vara positivt för äldre kvinnor som i många fall har låga

pensioner på grund av att de inte fått eller kunnat tjäna in ATP.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande höjning av pensionstillskottet

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:So545 yrkande 10 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. Äldre invandrare (mom. 28)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet 20:1 Ålderspensioner som

börjar med "Beträffande äldre" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det inte är rimligt att invandrare som kommit till

Sverige vid relativt hög ålder skall behöva leva på socialbidrag. Enligt

utskottets mening bör staten ta över kostnadsansvaret för dessa personer och

regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett försörjningsstöd

för de äldre invandrarna.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande äldre invandrare

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:Sf303 och 2000/01:Sf611

yrkande 21 och med anledning av motion 2000/01:A808 yrkande 14 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. Äldre invandrare (mom. 28)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet 20:1 Ålderspensioner som

börjar med "Beträffande äldre" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande

lydelse:

En grupp som drabbats hårt är äldre invandrarkvinnor som inte varit ute på

arbetsmarknaden. De får i dag leva under mycket små omständigheter. Utskottet

anser att regeringen bör återkomma med förslag om hur en rimlig pension för

dessa kvinnor skall ordnas.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande äldre invandrare

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:A808 yrkande 14 och med

anledning av motionerna 2000/01:Sf303 och 2000/01:Sf611 yrkande 21 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. Efterlevandepensioner (mom. 29)

Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Cecilia Magnusson (m), Gustaf von Essen

(m) och Göran Lindblad (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet 20:2

Efterlevandepensioner till vuxna som börjar med "Med beaktande" och slutar

med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:

Änkepensionen infördes för att ge änkorna garantier för ekonomisk trygghet

vid makens frånfälle. Enligt utskottets uppfattning förelåg en tydlig

överenskommelse om att änkor skulle erhålla änkepension till den månad de

fyller 65 år. Riksdagsmajoriteten bröt detta löfte genom sitt beslut i

december 1996 som innebar att änkepensionens folkpensionsdel i fortsättningen

skulle inkomstprövas. Genom beslutet har inte enbart enskilda människors

ekonomiska planering slagits i spillror utan förtroendet för staten som

garant för tryggheten har också skadats. Många änkor har genom detta

förfarande gått miste om stora belopp varje månad. Regeringen bör återkomma

till riksdagen med förslag som återställer änkepensionerna till vad som

gällde före den 1 april 1997.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande efterlevandepensioner

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:Sf202, 2000/01:Sf203,

2000/01:Sf208, 2000/01:Sf211, 2000/01:Sf231, 2000/01:Sf238,

2000/01:Sf251, 2000/01:Sf266 och 2000/01:So456 yrkande 10 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. Beräkning av bostadskostnad vid BTP (mom. 30)

Margit Gennser, Cecilia Magnusson, Gustaf von Essen och Göran Lindblad (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet 20:3 Bostadstillägg till

pensionärer som börjar med "I betänkandet" och slutar med "olika

boendeformerna" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det inte rimligt att i lag ange en exakt

procentsats för den fiktiva avkastningen som gäller år efter år utan att på

något sätt ta hänsyn till den vid varje tidpunkt normala reella avkastningen

på kapital.

Utskottet anser att i stället bör avkastningen knytas till någon ränta som

årligen avspeglar det allmänna ränterelaterade läget i Sverige. Ett

alternativ kan vara att använda samma teknik som vid fastställande av

bilförmånsvärde. Ett sådant system skulle uppfattas som mer rättvist av

medborgarna eftersom det tar hänsyn till skillnader mellan olika år.

Vid beräkning av bostadskostnad för småhus ingår en schablonkostnad för

underhåll. Den som bor i hyresfastighet erlägger hyra till fastighetsägaren.

I hyreskostnaden ingår i princip alla kostnader ägaren har för bl.a. yttre

och inre underhåll. Den som innehar en lägenhet med bostadsrätt eller

liknande boendeform har kostnader för underhåll som inte räknas in i den

avgift som erläggs till föreningen och då heller inte vid beräkning av BTP.

Den nya schablon gällande bostadsuppvärmning som tagits fram av

Riksförsäkringsverket är i sig positiv men rättar inte till orättvisorna i

systemet. Enligt utskottets mening bör ett system införas som är rättvisande

mellan olika boendeformer vid beräkning av BTP.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande beräkning av bostadskostnad vid BTP

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf246 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

40. Barnomsorgskonto (mom. 31)

Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Cecilia Magnusson (m), Gustaf von Essen

(m), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och Désirée

Pethrus Engström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Familjepolitikens

inriktning börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "avstyrks därmed"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att alla föräldrar måste ges bättre möjligheter att förena

familje- och yrkesliv på ett bra sätt. Det är av avgörande betydelse för både

kvinnor och män. Detta kräver att föräldrarnas valfrihet ökar och att utrymme

skapas för en mångfald barnomsorgsformer. Genom våra förslag lägger vi en

grund för att familjerna skall få lika möjligheter, men lösningarna behöver

inte vara likadana. Ett barnomsorgskonto som omfattar alla barn i

förskoleåldern bör därför införas fr.o.m. 2002. Som ett första steg införs

ett barnomsorgskonto på 40 000 kr för ettåringar och 20 000 kr för

tvååringar. Maximalt 20 000 kr per barn skall få tas ut per år. Vidare skall

styrkta barnomsorgskostnader vara avdragsgilla i den kommunala beskattningen.

Rätten till avdrag skall gälla för samtliga barnomsorgskostnader oavsett

tillsynsform och avdrag skall få göras med maximalt 50 000 kr per barn och

år. Avdragsrätten skall kunna utnyttjas under hela förskoleperioden. Vi anser

dessutom att etableringsfrihet bör återinföras så att privat och kooperativ

barnomsorg får samma villkor som den kommunala förskolan. Vidare kompenseras

kommunerna för skattebortfallet. Barnomsorgskontot ger enligt utskottet

föräldrarna möjlighet att välja barnomsorg, minska sin arbetstid eller stanna

hemma under en del av barnens uppväxt. Vad nu anförts bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande barnomsorgskonto

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:Sf228 yrkande 1,

2000/01:Sf273 yrkande 22, 2000/01:Sf308 yrkande 2 och 2000/01: Fi210

yrkande 10 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

41. Familjepolitikens inriktning i övrigt (mom. 32)

Fanny Rizell och Désirée Pethrus Engström (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Familjepolitikens

inriktning börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "avstyrks därmed"

bort ha följande lydelse:

Eftersom ensamstående föräldrar ofta är en utsatt grupp bör enligt

utskottets mening samhället erbjuda nätverksstöd t.ex. i form av en

stödperson eller en stödfamilj för ensamstående föräldrar som inte har

släktingar eller annat nätverk.

Vidare anser utskottet att det är dags att uppvärdera föräldrarollen. Att

föräldrar vill göra det bästa för sina barn är en regel med mycket få

undantag. Ingen känner barnet bättre än föräldrarna och ingen kan avgöra

bättre än föräldrarna vad som är bäst för barnet. Det är också av största

vikt att barnen får en väl fungerande vardagskontakt med båda föräldrarna.

För de flesta barnfamiljer är tid tillsammans med barnen den största

bristvaran.

Utskottet anser också att familjepolitiken måste utgå från

subsidiaritetsprincipen, dvs. att så många beslut som möjligt som berör

familjen skall fattas av familjen själv. Vidare bör begreppet barnomsorg även

innefatta föräldrarnas omsorg i det egna hemmet, eftersom de enligt

utskottets mening skall ha rätt att välja den barnomsorgsform som passar

deras barn bäst.

Det viktiga hemarbetet måste utföras, men signalerna från samhället är att

alla bör förvärvsarbeta heltid, även under t.ex. småbarnsperioden. Vård och

underhåll av maskiner har ett värde i BNP, medan vård och underhåll av

människor i hemmet inte räknas i skattesammanhang och inte alls registreras i

den ekonomiska statistiken. Utskottet anser att hemarbetet måste uppvärderas.

Det nuvarande familjepolitiska systemet har enligt utskottet flera brister.

Barnomsorgssubventionerna tillfaller i stor utsträckning redan resursstarka

hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situation kvinnan har

innan hon får barn och omvänt högre för redan välavlönade kvinnor.

Barnbidraget utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan sägas

särskilt gynna resurssvaga hushåll. Vidare är det en brist att det

familjepolitiska stödet inte medger flera alternativa barnomsorgsformer.

Utskottet anser mot bakgrund härav att det krävs en familjepolitisk reform.

Utskottet anser dessutom att varje beslut som riksdagen och regeringen fattar

alltid skall prövas utifrån hur det gagnar och påverkar familjen.

Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande familjepolitikens inriktning i övrigt

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:Sf227 yrkande 4 och

2000/01:Sf273 yrkandena 1, 5, 6, 10, 11, 17 och 18 och med avslag på

motionerna 2000/01:Sf227 yrkandena 1 och 2, 2000/01:Sf228 yrkande 4,

2000/01:Sf274 yrkande 5, 2000/01:Sf280, 2000/01:So304 yrkandena 1, 7 och

8 i denna del, 2000/01:So358 yrkande 2, 2000/01:So457 yrkande 1 och

2000/01:Ub243 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

42. Familjepolitikens inriktning i övrigt (mom. 32)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Familjepolitikens

inriktning börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "avstyrks därmed"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att betydelsen av familjerna och de sociala gemenskaperna

för individernas livskvalitet måste uppvärderas. En bra familjepolitik ger

stöd i föräldraskapet men övertar inte ansvaret för uppfostran och

utveckling. En bra familjepolitik bygger på valfrihet, flexibilitet och

rättvisa. Den måste underlätta för föräldrar att axla föräldrarollen men

också ge stöd till barn i utsatta situationer. Vidare måste den utformas så

den ger föräldrarna bättre möjligheter att förena familje- och yrkesliv på

ett bra sätt. Det kräver att föräldrarnas valfrihet ökar och att utrymme

skapas för en mångfald barnomsorgsformer. Familjepolitiken måste även gynna

jämställdheten. Det skall t.ex. vara en merit att ta ut föräldraledighet.

Enligt utskottet krävs information för att få pappor att öka sitt engagemang

under barnets första år. Eftersom bidrag och skatter samverkar på ett

olyckligt sätt bör politiken ändras så att föräldrarna får större möjligheter

att styra över sin ekonomi och bidragsberoendet kan minska. Skatterna bör

därför sänkas för personer med låga inkomster. Utöver införande av

barnomsorgskonto och avdrag för barnomsorgskostnader (se reservation 40) bör

avdrag medges för resor till och från barnomsorg.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande familjepolitikens inriktning i övrigt

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:So304 yrkandena 1, 7 och 8 i

denna del och 2000/01:So358 yrkande 2 och med avslag på motionerna

2000/01:Sf227 yrkandena 1, 2 och 4, 2000/01:Sf228 yrkande 4,

2000/01:Sf273 yrkandena 1, 5, 6, 10, 11, 17 och 18, 2000/01:Sf274

yrkande 5, 2000/01:Sf280, 2000/01:So457 yrkande 1 och 2000/01:Ub243

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

43. Familjepolitikens inriktning i övrigt (mom. 32)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Familjepolitikens

inriktning börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "avstyrks därmed"

bort ha följande lydelse:

Barnfamiljernas ekonomi har försämrats både i absoluta och relativa tal

under 1990-talet. I slutet av 1990-talet var det minst dubbelt så många barn

som levde i familjer med låg inkomststandard som i början av 1990-talet.

Inkomstutvecklingen har enligt utskottets mening gått mot en ökad

polarisering när det gäller barnfamiljernas inkomststandard. En

låginkomstutredning bör därför tillsättas för att utreda hur situationen är

för de barn som växer upp i ekonomiskt missgynnade familjer. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande familjepolitikens inriktning i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf274 yrkande 5 och med avslag

på motionerna 2000/01:Sf227 yrkandena 1, 2 och 4, 2000/01:Sf228 yrkande

4, 2000/01:Sf273 yrkandena 1, 5, 6, 10, 11, 17 och 18, 2000/01:Sf280,

2000/01:So304 yrkandena 1, 7 och 8 i denna del 2000/01:So358 yrkande 2,

2000/01:So457 yrkande 1 och 2000/01:Ub243 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

44. Höjning av garantinivån/garantibeloppet (mom. 34)

Fanny Rizell och Désirée Pethrus Engström (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Övriga motioner om

föräldraförsäkringen börjar med "Som framgår" och slutar med "och Sf304" bort

ha följande lydelse:

Födelsetalen har sjunkit dramatiskt under de senaste åren. De låga

födelsetalen är på sikt ett stort samhällsproblem. Dagens

socialförsäkringssystem premierar arbetslinjen, vilket är bra. I vissa fall

får detta dock negativa konsekvenser. Föräldraförsäkringen är konstruerad så

att man helst skall skaffa sig en utbildning och därefter arbeta några år

innan det första barnet kommer. Det finns dock unga personer som vill skaffa

barn innan de kommer ut på arbetsmarknaden. De är då hänvisade till

garantinivån i föräldraförsäkringen som innebär en föräldrapenning på 60 kr

per dag. Enligt utskottet mening är det inte möjligt att försörja sig på en

så låg ersättning. Eftersom föräldraförsäkringen bör vara så generös att den

inte begränsar möjligheterna att skaffa barn anser utskottet att garantinivån

bör höjas till 150 kr per dag. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande höjning av garantinivån/garantibeloppet

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf260 och med anledning av

motionerna 2000/01:Sf233, 2000/01:Sf304, 2000/01:Fi210 yrkande 10 i

denna del och 2000/01:A809 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

45. Höjning av garantinivån/garantibeloppet (mom. 34)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Övriga motioner om

föräldraförsäkringen börjar med "Som framgår" och slutar med "och Sf304" bort

ha följande lydelse:

För att få en inkomstbaserad föräldrapenning under hela föräldraledigheten

krävs enligt nuvarande regler att föräldern varit försäkrad för en

sjukpenning under minst 240 dagar i följd. Det innebär t.ex. att den som just

avslutat sin högskoleutbildning inte får mer än grundnivån, dvs. 60 kr per

dag eller 1 800 kr i månaden före skatt. Denna familjs inkomster måste med

all sannolikhet kompletteras med socialbidrag och bostadsbidrag. Med dagens

förvärvsmönster, där många väljer att starta ett eget företag, har

tillfälliga anställningar eller är projektanställda, leder regelverket också

till stor osäkerhet för många föräldrar. Enligt utskottets mening måste det

finnas en grundnivå som kan ge en acceptabel ekonomisk trygghet under barnets

första år. Utskottet anser därför att garantinivån i föräldrapenningen bör

höjas till 200 kr per dag. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande höjning av garantinivån/garantibeloppet

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:Fi210 yrkande 10 i denna del

och 2000/01:A809 yrkande 8 och med anledning av motionerna

2000/01:Sf233, 2000/01:Sf260 och 2000/01:Sf304 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

46. Pappans rätt till tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse

(mom. 35)

Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Cecilia Magnusson (m), Gustaf von Essen

(m), Göran Lindblad (m) och Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Övriga motioner om

föräldraförsäkringen börjar med "Som redovisats" och slutar med "yrkande 4"

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att de tio s.k. pappadagarna i den tillfälliga

föräldrapenningen inte kan överlåtas och att det endast är pappan själv som

har rätt till dessa dagar. Det finns dock många kvinnor som av olika skäl är

ensamstående när barnet föds och som skulle behöva avlastning i samband med

barnets födelse. Av det skälet anser utskottet att ensamstående mammor bör

kunna överlåta pappadagarna på någon annan än pappan. Detta bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande pappans rätt till tillfällig föräldrapenning i samband

med barns födelse

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:Sf300 yrkande 4,

2000/01:Sf274 yrkande 4 och 2000/01:Sf308 yrkande 5 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

47. Överlåtelse av föräldraförsäkringsförmåner i övrigt (mom. 36)

Bo Könberg (fp) och Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Övriga motioner om

föräldraförsäkringen börjar med "I fråga" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

För att göra föräldraförsäkringen mer flexibel bör enligt utskottets mening

en stor del av ersättningsdagarna kunna överföras till någon annan om

föräldrarna finner detta lämpligt. I enlighet med

Tjänstebeskattningsutredningens förslag bör därför föräldrapenning och annan

tillfällig föräldrapenning än de s.k. pappadagarna kunna överlåtas på ett

friare sätt t.ex. till en vän eller en släkting eller användas som betalning

till en barnvårdare från ett företag. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande överlåtelse av föräldraförsäkringsförmåner i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf308 yrkande 5 i denna del som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

48. 2,5-årsregeln (mom. 38)

Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Cecilia Magnusson (m), Gustaf von Essen

(m), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och Désirée

Pethrus Engström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Övriga motioner om

föräldraförsäkringen börjar med "Föräldrapenning beräknas" och slutar med "i

fråga" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att föräldraförsäkringens regler är utformade så att

ett barn som avlidit inte anses ha funnits när familjen får ett nytt barn.

Den s.k. 2,5-årsregeln bör därför ändras så att den blir giltig även då

barnet avlidit före nästa graviditet. Regeringen bör återkomma till riksdagen

med ett förslag om en sådan ändring. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande 2,5-årsregeln

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:So255 yrkande 2 och med avslag

på motionerna 2000/01:Sf210 och 2000/01:Sf215 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

49. Taket i föräldraförsäkringen m.m. (mom. 39)

Fanny Rizell och Désirée Pethrus Engström (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Övriga motioner om

föräldraförsäkringen börjar med "Vid beräkning" och slutar med "och Sf305"

bort ha följande lydelse:

För barnets utveckling är det enligt utskottet viktigt att papporna

stimuleras att ta ut så många föräldrapenningdagar som möjligt. En viss

ekonomisk styrning finns i det nuvarande föräldraförsäkringssystemet genom

de s.k. mamma- och pappamånaderna. Genom att föräldrapenningen grundar sig på

en inkomst om högst 7,5 prisbasbelopp blir dock ersättningen till pappan i

många fall alldeles för låg. Utskottet anser att det bör göras en uppföljning

av hur föräldraförsäkringens konstruktion styr vem av föräldrarna som väljer

att ta ut föräldrapenning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande taket i föräldraförsäkringen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf221 och med avslag på motion

2000/01:Sf305 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

50. Utbyggd föräldraförsäkring (mom. 40)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Övriga motioner om

föräldraförsäkringen börjar med "I några" och slutar med "yrkande 33" bort ha

följande lydelse:

Som ett led i jämställdhetsarbetet har olika satsningar gjorts för att få

män att i större utsträckning använda sin rätt till föräldraledighet och

föräldrapenning och därmed vara med sina barn under deras första levnadsår.

Emellertid tycks en del arbetsgivare fortfarande tro att det bara är kvinnor

som får barn. För att i viss mån bryta detta negativa mönster bör enligt

utskottets mening ytterligare en del av föräldraförsäkringen kvoteras. På

sikt anser utskottet att mamma- och pappamånaderna bör utökas till tre

månader för vardera föräldern samtidigt som föräldraförsäkringen byggs ut.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande utbyggd föräldraförsäkring

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:A808 yrkande 33 och med

anledning av motion 2000/01:Sf274 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

51. Barns bosättning i Sverige (mom. 41)

Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Övriga motioner om

föräldraförsäkringen börjar med "I en" och slutar med "motion Sf217" bort ha

följande lydelse:

För att barns rätt till båda sina föräldrar skall stärkas och göras

oberoende av föräldrarnas bosättning behöver enligt utskottet en ändring

göras i reglerna för den tillfälliga föräldrapenningen. Med nuvarande regler

kan problem uppstå till följd av att föräldrapenningförmåner i princip endast

utges om barnet är bosatt i Sverige. Om barnet är bosatt i Norge hos pappan

medan mamman bor och arbetar i Sverige kan tillfällig föräldrapenning inte

utges om barnet blir sjukt vid besök hos mamman i Sverige. Detsamma gäller om

pappan blir sjuk hemma i Norge och mamman i hans ställe måste ta hand om

barnet. Enligt utskottets mening bör barn ha rätt till föräldrarnas omsorg

vid sjukdom oavsett var barnet bor. Det bör därför tillsättas en utredning

för att belysa konsekvenserna av att ta bort regeln om att

föräldraförsäkringsförmåner enbart utges för vård av barn bosatta i Sverige.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande barns bosättning i Sverige

att riksdage med bifall till motion 2000/01:Sf217 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

52. Återbetalning av underhållsstöd (mom. 43)

Fanny Rizell och Désirée Pethrus Engström (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Övriga motioner om

underhållsstöd börjar med "Som redan" och slutar med "yrkande 26" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottet har de höjningar av grundavdraget och procentsatserna som

genomfördes fr.o.m. februari 2000 slagit mycket hårt mot underhållsskyldiga

föräldrar som har medelinkomster och fler än ett barn. I vissa fall tvingas

föräldern av ekonomiska skäl att avstå från att umgås med sina barn. Detta är

negativt för barnet, som även efter en separation behöver båda sina

föräldrar. Mot bakgrund härav anser utskottet att både grundavdraget och

procentsatserna bör sänkas. Enligt utskottet bör vidare en prövning ske av

boförälderns inkomst innan statligt stöd utbetalas. Regeringen bör återkomma

till riksdagen med förslag dels om en sänkning av grundavdraget till 48 000

kr, dels om sänkta procentsatser.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande återbetalning av underhållsstöd

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:Sf273 yrkande 26 och med avslag

på motionerna 2000/01:Sf209 och 2000/01:Sf267 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

53. Adoptionsbidraget (mom. 44)

Margit Gennser, Cecilia Magnusson, Gustaf von Essen och Göran Lindblad (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Övriga motioner om

adoptionsbidrag börjar med "I två" och slutar med "anses tillgodosedda" bort

ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att kostnaden för en adoption i dag kan uppgå till

mer än fyra gånger det nuvarande bidraget på 24 000 kr per adoption. Enligt

utskottets mening får det inte bli så att möjligheten att adoptera blir en

klassfråga. Det avgörande skall i stället vara lämpligheten hos de blivande

adoptivföräldrarna. Utskottet anser med hänsyn härtill att adoptionsbidraget

bör följa kostnadsutvecklingen och höjas till 50 % av kostnaden, dock högst

55 000 kr. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande adoptionsbidraget

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:L406 yrkande 6 och

2000/01:Sf241 yrkande 3 och med avslag på motion 2000/01:Sf241 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Moderaternas anslagsförslag (mom. 7, 25 och 33)

Margit Gennser, Cecilia Magnusson, Gustaf von Essen och Göran Lindblad (alla

m) anför:

Den 22 november 2000 beslöt riksdagens majoritet bestående av

socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister att fastställa

ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en

beräkning av statens inkomster avseende 2001. Samtidigt beslutades om

preliminära utgiftstak för åren 2002 och 2003.

Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en

annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra

förslag syftar till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt

och socialt växande Sverige. Vi vill satsa på en utbildning som ger alla

större möjligheter till ett rikare liv. Genom en större enskild sektor och

ett starkare civilt samhälle kan både företag och människor växa. Ännu fler

kan komma in på den ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten ökar

också i andra bemärkelser genom att hushållen får en större ekonomisk

självständighet. Friheten att välja bidrar både till mångfald, en bättre

kvalitet och en större trygghet. De enskilda människorna får ett större

inflytande över sina liv.

Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till

omfattande skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare.

Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma insatser

och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi

slår också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett

tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara

gemensamma.

När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 22 november om ramar

för de olika utgiftsområdena valt en annan inriktning av politiken, redovisar

vi i detta särskilda yttrande den del av vår politik som rör utgiftsområdena

10, 11 och 12.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Moderaterna anser att utgiftsområde 10 bör minskas med 11 300 miljoner kronor

för år 2001 jämfört med regeringens förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Moderaterna föreslår en minskning av anslag 19:1 på sammanlagt 11 040

miljoner kronor.

Den av oss föreslagna utgiftsminskningen uppnås bl.a. genom ändringar i

sjukpenningförsäkringen, utbildning i försäkringsmedicin och genom att

privata alternativ ges till den offentliga sektorn. Vidare uppnås

utgiftsminskningen genom att försäkringskassan får det finansiella ansvaret

för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen och möjlighet att upphandla