Bet. 2000/01:SfU11

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2000/01:SFU11

En nationell handlingsplan mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering

Innehåll

Sammanfattning

Följdmotioner

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

Bilaga 2

2000/01

SfU11

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen lämnar i skrivelsen en redogörelse för

åtgärder som vidtagits mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering på

grund av etnisk tillhörighet och sexuell läggning

samt för gällande lagstiftning på området. Vidare

redovisar regeringen en nationell handlingsplan. I

handlingsplanen identifieras olika nyckelområden för

och brister som bör tillgodoses i det fortsatta

arbetet mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi

och diskriminering. Handlingsplanen innehåller också

ett antal nya konkreta initiativ. Skrivelsen återges

i bilaga 1.

Med anledning av skrivelsen har åtta motioner

väckts. Yrkanden som rör grundlagsfrågor har

överlämnats till konstitutionsutskottet. I

betänkandet behandlar socialförsäkringsutskottet

även tre motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 2000. De av socialförsäkringsutskottet

behandlade förslagen återges i bilaga 1.

Konstitutionsutskottet har yttrat sig över de

delar av ärendet som rör ombudsmännen och en samlad

lagstiftning mot diskriminering, utmönstrandet av

ordet ras ur all lagstiftning, kriminalisering av

hets mot homosexuella m.fl. samt om

informationsinsatser. Konstitutionsutskottets

yttrande återges i bilaga 2.

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet regeringens

skrivelse 2000/01:59, En nationell handlingsplan mot

rasism, främlingsfientlighet, homofobi och

diskriminering, och motioner som väckts med

anledning av skrivelsen. I betänkandet behandlas

även motionsyrkanden från allmänna motionstiden

2000, som har anknytning till de frågor som tas upp

i skrivelsen.

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för

åtgärder som vidtagits mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering på

grund av etnisk tillhörighet och sexuell läggning

samt för gällande lagstiftning på området. Vidare

redovisar regeringen en nationell handlingsplan. I

handlingsplanen identifieras olika nyckelområden för

och brister som bör tillgodoses i det fortsatta

arbetet mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi

och diskriminering. Handlingsplanen innehåller också

ett antal nya konkreta initiativ.

Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår

också att riksdagen lägger regeringens skrivelse

till handlingarna.

Till betänkandet har fogats 31 reservationer och

två särskilda yttranden.

Följdmotioner

2000/01:Sf18 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som i sin

mening vad i motionen anförs om kriminalisering av

hets mot homosexuella.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som i sin

mening vad i motionen anförs om lika behandling av

alla individer och grupper i samhället.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som i sin

mening vad i motionen anförs om lika behandling på

arbetsmarknaden oavsett kön, ålder, etnicitet,

hudfärg, sexuell läggning, politisk eller religiös

övertygelse.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som i sin

mening vad i motionen anförs om sammanslagning av de

fem ombudsmannafunktionerna, då underställda

riksdagen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som i sin

mening vad i motionen anförs om nolltolerans av

mobbning och våld i skolorna.

2000/01:Sf19 av Monica Green och Carina Adolfsson

Elgestam (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barn- och

ungdomsorganisationernas betydelse i arbetet mot

rasism, främlingsfientlighet, homofobi och

diskriminering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av att

barn- och ungdomsorganisationernas verksamhet

tillvaratas i arbetet med den nationella

handlingsplanen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av att

stimulera kommunerna att genomföra satsningar mot

rasism, främlingsfientlighet, homofobi och

diskriminering tillsammans med barn- och

ungdomsorganisationerna.

2000/01:Sf20 av Margit Gennser m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de nuvarande

ombudsmännen mot diskriminering slås samman till en

myndighet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

diskrimineringslagstiftningen samordnas.

2000/01:Sf21 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

samhälleliga informationsinsatser om alla olika

genom historien och i nutid förekommande

odemokratiska samhällen och samhällssystem.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om olika former av

sanktioner eller andra ingripande åtgärder från det

allmänna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ombudsmännen bör

vara underställda riksdagen i stället för

regeringen.

2000/01:Sf22 av Kalle Larsson m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att statens roll i handlingsplanen mot rasism

måste förändras enligt vad i motionen anförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att flyktingpolitiken ger viktiga signaler

vad gäller människors lika värde och att Sverige

därför skall verka kraftfullt i EU för en solidarisk

och human flyktingpolitik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att könsperspektivet måste få ett större

genomslag i frågor som rör rasism,

främlingsfientlighet och homofobi.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att även bisexuella och transpersoner bör

omfattas av handlingsplanen mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att lagen om hets mot folkgrupp skall

utvidgas så att den även omfattar hets på grund av

sexuell läggning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att riksdagen avvisar satsningen på en

stiftelse som skall inrättas under namnet Artister

mot nazister.

2000/01:Sf23 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en

decentraliserad antidiskrimineringspolitik som

öppnar arenor för underifrån kommande initiativ och

arbetssätt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att inkludera

brott inspirerade av kommunismen i arbetet med

Levande historia och Forum mot intolerans.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om arbetet med

etiska frågor och bekämpning av mobbning i skolan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om uppdraget till

AMS och om köp av kunskapstjänster från minoriteters

och diskriminerade gruppers experter och konsulter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

Integrationsverkets uppdrag.

2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och Yvonne

Ruwaida (mp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en gemensam

diskrimineringslag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

antidiskrimineringsklausuler inte utgör

handelshinder.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge

antidiskrimineringsorganisationer resurser så att de

kan delta i FN:s väldskonferens mot rasism.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ratificera The

International Convention on the Protection of the

Rights of All Migrant Workers and Members of Their

Families.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Schengenavtalets

risker.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att genomföra

beslutet om att ta bort ordet ras från svensk

författningstext.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vilken sorts instans

som skall ha tillsyn över högskolorna och

universiteten när det gäller

diskrimineringslagstiftningen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om polisernas

utbildning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrad

utbildning för ordningsvakter och väktare.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inrätta en

granskningsinstans för anmälningar mot

ordningsvakter med polisiära befogenheter.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mångfaldsplaner.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att satsa resurser

på forskning och utbildningsprojekt som belyser både

kolonialismens konsekvenser och aktuella folkmord.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa ett nytt

kärnämne i skolan.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att NGO:er får i

uppdrag att driva ett antirasistiskt center och

fond.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att anordna en

årligt återkommande konferens mot diskriminering.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

antidiskrimineringsklausuler vid offentlig

upphandling.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om indragning av

utskänkningstillstånd.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lokala

diskrimineringsombudsmän.

2000/01:Sf25 av Magda Ayoub m.fl. (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en personalistisk

människosyn och värdegrund.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om familjens centrala

roll i rättssamhällets uppbyggnad.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att värdegrunden

skall kopplas till ett etiskt synsätt som bygger på

den kristna traditionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en nollvision som

mål i arbetet för att motverka mobbning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en nationell kampanj

mot mobbning.

6. Riksdagen begär att regeringen ger Statens

skolverk i uppdrag att vidta åtgärder och göra

riktade insatser mot "mobbning på grund av

trosbekännelser".

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om museernas betydelse

i arbetet för att motverka främlingsfientlighet och

rasism.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avvägningen

mellan å ena sidan religions- och yttrandefriheten

och å andra sidan behovet av skydd för minoriteter

görs med omsorg i samband med kommande lagstiftning.

11. Riksdagen beslutar att Ombudsmannen mot

diskriminering ges ett speciellt ansvar i

opinionsbildningen mot diskriminering,

främlingsfientlighet och rasism.

12. Riksdagen beslutar att Ombudsmannen mot

diskriminering skall vara en myndighet underställd

riksdagen.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Sf611 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

motverka segregationen i samhället.

2000/01:Sf635 av Kent Härstedt m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om stöd till kommuner i

arbete mot främlingsfientlighet och rasism.

2000/01:Sf645 av Magda Ayoub m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av en

gemensam etisk grund för ett levande mångkulturellt

samhälle.

Utskottets överväganden

En nationell handlingsplan mot

rasism, främlingsfientlighet,

homofobi och diskriminering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen lägger regeringens skrivelse

2000/01:59 till handlingarna.

Skrivelsen

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för

åtgärder som vidtagits mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering på

grund av etnisk tillhörighet och sexuell läggning

samt för gällande lagstiftning på området. Vidare

redovisar regeringen en nationell handlingsplan. I

handlingsplanen identifieras olika nyckelområden för

och brister som bör tillgodoses i det fortsatta

arbetet mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi

och diskriminering. Handlingsplanen innehåller också

ett antal nya konkreta initiativ.

Enligt vad som anges i skrivelsen utgör den

allmänna politiken en grund för det nationella

arbetet mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi

och diskriminering. Det uttalas även att

handlingsplanen inte skall ses som en isolerad

företeelse utan som ett led i en pågående process.

Vidare lyfts det fram att skolan är en institution

med en unik möjlighet att hos barn och ungdomar

skapa förståelse för demokratins villkor och den i

ett samhälle så nödvändiga respekten för

medmänniskorna. Här betonas arbetet med den s.k.

värdegrunden.

Av de nya konkreta initiativen aviseras bl.a. en

utredning av möjligheterna till en generell lag-

stiftning mot diskriminering som omfattar alla eller

flertalet diskrimineringsgrunder och

samhällsområden. Detta utredningsarbete skall även

omfatta frågan om olika ombudsmäns uppgifter och

ansvarsområden samt frågan om en sammanslagning av

några eller samtliga ombudsmän.

Vidare aviseras i handlingsplanen att regeringen

kommer att arbeta med inriktning mot att verkligen

utnyttja de möjligheter att använda anti-

diskrimineringsklausuler vid offentlig upphandling

som kan finnas. I anslutning härtill aviseras ett

utredningsarbete angående möjligheterna att förena

statliga stödåtgärder med krav relaterade till icke-

diskriminering.

I skrivelsen presenteras eller aviseras också ett

antal uppdrag till olika strategiska myndigheter,

t.ex. rättsvårdande myndigheter och Skolverket

respektive Arbetsmarknadsstyrelsen.

Viktiga delar av handlingsplanen rör formerna för

samverkan mellan regeringen och andra aktörer, inte

minst frivilligorganisationerna. Det gäller t.ex.

Integrationsverkets fortsatta arbete med uppdraget

om samråd och dialog, gemenskapsinitiativet Equal

inom vilket arbete mot diskriminering i arbetslivet

skall bedrivas i "utvecklingspartnerskap" samt ett

uppdrag till Rådet för europeiska socialfonden i

Sverige att sprida information om, och bistå

frivilligorganisationer och andra som vill ansöka om

ekonomiskt stöd från kommissionen inom ramen för

EU:s handlingsprogram mot diskriminering.

Enligt skrivelsen är det regeringens förhoppning

att handlingsplanen skall bidra till att mobilisera

hela samhället - statliga myndigheter, kommuner och

landsting, fackliga organisationer,

arbetsgivarorganisationer, företag och före-

tagarföreningar, frivilligorganisationer och

allmänhet - i kampen för ett Sverige där varje

individ respekteras oavsett hudfärg, etniskt eller

nationellt ursprung, trosbekännelse eller sexuell

läggning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar initiativet till en nationell

handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet,

homofobi och diskriminering. Såväl den kartläggning

som görs som de initiativ som tas upp i

handlingsplanen är viktiga steg för att motverka

rasism, främlingsfientlighet, homofobi och

diskriminering. Genom medvetna åtgärder för att

bryta fördomar och värna demokratins grund kan

arbetet nå framgång. Utskottet ställer sig till

fullo bakom detta arbete. I detta sammanhang anser

utskottet att det även är viktigt att framhålla att

handlingsplanen inte skall ses som en isolerad

företeelse utan som ett led i en ständigt pågående

process.

I den fortsatta texten återkommer utskottet till

de frågor som aktualiserats av motioner, väckta i

samband med skrivelsen eller under den allmänna

motionstiden. Utskottet föreslår att riksdagen

lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Ombudsmännen samt

diskrimineringslagstiftningen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

diskrimineringslagstiftningen

ombudsmännen

DO:s ansvar för opinionsbildningen

tillsyn över högskolan.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (mp), 3 (m,

kd, c), 4 (kd) och 5 (mp)

Gällande rätt

Stadgande mot diskriminering återfinns dels i

regeringsformen, dels i brottsbalken och dels i den

civilrättsliga lagstiftningen.

I 16 kap. 9 § brottsbalken återfinns bestämmelser

om olaga diskriminering. Den brottsliga gärningen

består i att någon i näringsverksamhet eller vid

anordnandet av allmän sammankomst eller offentlig

tillställning diskriminerar annan på grund av ras,

hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung,

trosbekännelse eller homosexuell läggning.

Bestämmelsen gäller också den som är anställd i

allmän tjänst eller innehar ett allmänt uppdrag.

Straffet är böter eller fängelse i högst ett år.

Tre lagar om diskriminering i arbetslivet trädde i

kraft den 1 maj 1999. De två som berör de här

behandlade frågorna är lagen (1999:130) om åtgärder

mot etnisk diskriminering i arbetslivet och lagen

(1999:133) om förbud mot diskriminering i

arbetslivet på grund av sexuell läggning. De

rättsliga påföljderna vid en överträdelse av

diskrimineringsförbuden i arbetslivet är skadestånd

och ogiltighet. En arbetsgivare som överträder

diskrimineringsförbuden är skyldig att utge allmänt

skadestånd. Om en arbetsgivare diskriminerar en

redan anställd person är arbetsgivaren i de flesta

situationerna också skyldig att utge ekonomiskt

skadestånd.

Vidare är arbetsgivaren skyldig att bedriva ett

målinriktat arbete för att aktivt främja etnisk

mångfald i arbetslivet. Arbetsgivaren skall bl.a.

verka för att personer med olika etnisk tillhörighet

ges möjlighet att söka lediga anställningar.

Ombudsmännen på de här aktuella områdena är

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) och

Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell

läggning (HomO), vilka är myndigheter som lyder

under regeringen. DO:s och HomO:s verksamheter

regleras i grundläggande hänseende i lagen

(1999:131) om Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

respektive lagen (1999:133) om förbud mot

diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell

läggning, till vilka förordningar med instruktion

för respektive ombudsman är knutna. Som ombudsmän

under regeringen finns förutom de nyss nämnda även

Jämställdhetsombudsmannen (JämO),

Handikappombudsmannen (HO) och Barnombudsmannen

(BO).

Ombudsmännens uppgift kan närmast sägas vara att

implementera viss lagstiftning, genom t.ex.

rådgivning och upplysningsverksamhet, och att främja

utvecklingen på området, både nationellt och

internationellt.

Motionerna

Frågan om en generell diskrimineringslagstiftning

behandlas i två motionsyrkanden. I motion

2000/01:Sf20 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 2

anförs att diskrimineringslagstiftningen bör

samordnas och ett tillkännagivande begärs härom. I

motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och

Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 1 anförs att alla

diskrimineringsgrunder, även könsdiskriminering, bör

omfattas vid en generell lagstiftning mot

diskriminering.

Frågan om en sammanslagning av de olika

ombudsmännen mot diskriminering behandlas i fyra

olika yrkanden. I motion 2000/01:Sf18 av Birgitta

Carlsson m.fl. (c) yrkande 4 anförs att det i

samband med att en sammanslagning av de fem

ombudsmannafunktionerna ses över även bör övervägas

möjligheten att ombudsmännen underställs riksdagen.

I motion 2000/01:Sf20 av Margit Gennser m.fl. (m)

yrkande 1 anser motionärerna att de nuvarande

ombudsmännen mot diskriminering bör slås samman till

en myndighet. Motionärerna lyfter särskilt fram att

denna sammanslagning även bör omfatta

Jämställdhetsombudsmannen. Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) anför i en enskild motion, 2000/01:Sf21

yrkande 3, att samtliga ombudsmän bör underställas

riksdagen. Tilläggsdirektiven till den utredning (N

2001:01) som bl.a. skall överväga en sammanslagning

av ombudsmännen bör därför även innehålla uppgiften

att föreslå att ombudsmännen underställs riksdagen i

stället för regeringen. Slutligen föreslås i motion

2000/01:Sf25 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkande 12

att riksdagen beslutar att DO skall vara en

myndighet underställd riksdagen. Något som enligt

motionären bör behandlas av den utredning som bl.a.

skall utreda en sammanslagning av ombudsmännen.

I yrkande 11 i samma motion anför motionärerna att

DO bör ges ett speciellt ansvar i opinionsbildningen

mot diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.

Detta för att kunna fungera som en motor i arbetet

mot rasism.

I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och

Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 7 tar motionärerna upp

frågan om vilken instans som skall ha tillsyn över

högskolorna och universiteten när det gäller

diskriminering. I motionen anförs att ombudsmännen,

och inte Högskoleverket, bör ha ansvar för

tillsynen.

Utskottets ställningstagande

En effektiv och heltäckande lagstiftning är en

nödvändig förutsättning för att vi i Sverige skall

kunna bekämpa handlingar och andra yttringar som

direkt eller indirekt kränker principen om alla

människors lika värde. Mot denna bakgrund är det

angeläget att lagstiftningen fortlöpande ses över.

Som framgår av skrivelsen finns i dag en

förhållandevis heltäckande lagstiftning. Men det

finns områden som behöver ses över. Det gäller inte

minst diskrimineringslagstiftningen på andra

samhällsområden än arbetslivet.

Utskottet noterar att arbetsmarknadsutskottet,

redan i samband med riksdagsbehandlingen av lagen om

åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet,

lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet av

personer med funktionshinder och lagen om förbud mot

diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell

läggning, uttalade (bet. 1998/99:AU4) att en sam-

ordning av i första hand lagstiftningen mot etnisk

diskriminering, diskriminering på grund av

funktionshinder och på grund av sexuell läggning

borde övervägas. Arbetsmarknadsutskottet kunde även

tänka sig att man i det sammanhanget övervägde för-

och nackdelar med att låta jämställdhetslagstift-

ningen ingå i en sådan samordning.

Arbetsmarknadsutskottet uttalade vidare nyligen

(bet. 2000/01:AU3) att det, i den mån EG-direktiven,

2000/43/EG (genomförandet av principen om

likabehandling av personer oavsett deras ras eller

etniska ursprung) och 2000/78/EG (inrättande av en

allmän ram för likabehandling i arbetslivet),

föranleder revideringar av gällande rätt, finns

anledning att göra en översyn av frågan om en

eventuell samordning av diskrimineringslagarna.

I skrivelsen aviseras att regeringen avser att

genom ett tilläggsdirektiv ge utredningen som har

till uppgift att utreda ett utvidgat skydd mot

diskriminering (N 2001:01) i uppdrag att utreda

möjligheterna till en generell lagstiftning mot

diskriminering som omfattar alla eller flertalet

diskrimineringsgrunder och samhällsområden.

I konstitutionsutskottets yttrande framhålls att

en rad motionsyrkanden som gällde de skilda

ombudsmännen behandlades under hösten 2000 (bet.

2000/01:KU3). Med anledning av motionsyrkandena

ansåg konstitutionsutskottet när det gäller frågan

om att föra ihop de ombudsmän som är underställda

regeringen till en ombudsmannaorganisation att tiden

nu var mogen att utreda frågan. Enligt

konstitutionsutskottet borde således en utredning

tillsättas med uppgift att undersöka om det finns

förutsättningar att slå samman några eller samtliga

av dessa ombudsmannainstitutioner till en

institution. Frågan om huvudmannaskapet för dessa

ombudsmän måste enligt konstitutionsutskottet ses i

ljuset av de uppgifter ombudsmännen tilldelas.

Enligt konstitutionsutskottet borde riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna vad utskottet

anfört. Riksdagen ställde sig bakom utskottets

förslag (rskr. 2000/01:3).

I sitt yttrande påpekar konstitutionsutskottet att

de tilläggsdirektiv till utredningen med uppgift att

utreda ett utvidgat skydd mot diskriminering som

aviseras i skrivelsen bl.a. grundar sig på detta

ställningstagande. Konstitutionsutskottet vidhåller

sin bedömning att huvudmannaskapet för ombudsmännen

i fråga bör ses i ljuset av de uppgifter

ombudsmännen tilldelas. Enligt utskottets mening bör

resultatet av utredningens arbete avvaktas.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i

konstitutionsutskottets bedömning av denna fråga och

avstyrker sålunda motionerna 2000/01:Sf18 yrkande 4,

2000/01:Sf20 yrkandena 1 och 2, 2000/01:Sf21 yrkande

3 och 2000/01:Sf25 yrkande 12.

Socialförsäkringsutskottet menar vidare att den

ovan nämnda utredningens arbete bör avvaktas även

vad gäller de frågor som tas upp i motionerna

2000/01:Sf24 yrkande 1 och 2000/01:Sf25 yrkande 11.

Utskottet avstyrker dessa yrkanden.

Angående frågan om tillsyn över högskolorna och

universiteten när det gäller diskriminering vill

utskottet hänvisa till den pågående beredningen av

departementspromemorian Åtgärder mot diskriminering

i högskolan (Ds 2000:71). I den föreslås en lag om

likabehandling i högskolan som skall ha till ändamål

att främja lika rättigheter och att motverka

diskriminering i högskolan på grund av

könstillhörighet, etnisk tillhörighet, sexuell

läggning och funktionshinder. Högskoleverket skall

enligt förslaget utöva tillsyn över lagens

efterlevnad. Skadestånd och ogiltighet är de

rättsliga påföljderna vid en överträdelse av

diskrimineringsförbudet. Inte heller i denna fråga

anser utskottet det motiverat att föregripa en

pågående beredning. Sålunda avstyrker utskottet

motion 2000/01:Sf24 yrkande 7.

Hets mot homosexuella

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

hets mot homosexuella.

Jämför reservationerna 6 (v, c, mp) och 7

(kd).

Gällande rätt

Det finns inte i lagstiftningen någon bestämmelse om

hets mot homosexuella som direkt motsvarar den om

hets mot folkgrupp.

Inte heller i grundlagarna finns några

bestämmelser som direkt tar sikte på homosexuella,

homosexualitet eller sexuell läggning över huvud

taget. Däremot har homosexuella, liksom andra

grupper i samhället, ett indirekt skydd genom bl.a.

stadgandet i 1 kap. 2 § regeringsformen som anger

att den offentliga makten skall utövas med respekt

för alla människors lika värde och för den enskilda

människans frihet och värdighet.

Brottsbalken (BrB) innehåller ett fåtal

bestämmelser som direkt tar sikte på att ge ett

särskilt skydd åt personer med homosexuell läggning.

Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller

beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot

honom döms för förolämpning (5 kap. 3 § BrB). I

princip får förolämpning inte åtalas av annan än

målsägande. Sedan år 1987 gäller emellertid att

förolämpning med anspelning på homosexuell läggning

får åtalas av åklagare om målsäganden angett brottet

till åtal och åtal av särskilda skäl anses påkallat

ur allmän synpunkt (5 kap. 5 § BrB). I förarbetena

till bestämmelsen uttalades att avsikten med regeln

var att markera att samhället tydligt tar avstånd

från olika slag av fördomsfullt uppträdande mot

homosexuella. Det skall tilläggas att förolämpning

kan utgöra såväl tryckfrihets- som

yttrandefrihetsbrott.

Att bland allmänheten uppmana till våld eller

andra brottsliga gärningar mot homosexuella kan

också vara straffbart som uppvigling enligt 16 kap.

5 § BrB. Uppvigling kan vara straffbar också som

tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott.

Enligt 16 kap. 9 § BrB döms en näringsidkare som i

sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans

eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska

ursprung, trosbekännelse eller homosexuella läggning

genom att inte gå honom eller henne till handa på de

villkor näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i

förhållande till andra för olaga diskriminering.

Bestämmelsen gäller även för vad som brukar kallas

den offentliga servicesektorn, dvs. huvudsakligen

anställda hos stat, kommun och landsting.

Bestämmelsen i 29 kap. 2 § 7 BrB om

diskriminerande motiv som straffskärpningsgrund

skall också nämnas. Bestämmelsen innebär att

domstolarna vid påföljdsbestämningen skall ta hänsyn

till om motivet för brottet varit att kränka en

person, en folkgrupp eller annan sådan grupp av

personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller

etniskt ursprung, trosbekännelse eller annan

liknande omständighet. Enligt förarbetena omfattar

bestämmelsen fall där ett motiv för brottet varit

att kränka någon på grund av dennes sexuella

läggning.

Den 1 maj 1999 trädde en lag (1999:133) om förbud

mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell

läggning i kraft. Det redogörs ovan för denna lag

(avsnittet Ombudsmännen samt

diskrimineringslagstiftningen). Genom den nya lagen

infördes även ett nytt ombudsmannainstitut,

Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell

läggning (HomO).

Motioner

Motionärerna bakom motion 2000/01:Sf18 av Birgitta

Carlsson m.fl. (c) anser att det finns starka skäl

som talar för en kriminalisering av hets mot

homosexuella (yrkande 1). Bland annat anförs att

människor bör göras medvetna om att det förekommer

hets och diskriminering mot homosexuella.

I motion 2000/01:Sf22 av Kalle Larsson m.fl. (v)

yrkande 6 anförs att lagen om hets mot folkgrupp bör

utvidgas så att den även omfattar hets mot någon

person på grund av dennes sexuella läggning.

Motionärerna pekar på att en kommande lag bör vara

så utformad att den också inkluderar bisexuella.

I motion 2000/01:Sf25 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

yrkande 10 anförs, när det gäller frågan om

kriminalisering av hets mot homosexuella, att

avvägningen mellan å ena sidan religions- och

yttrandefriheten och å andra sidan behovet av

skydd för minoriteter görs med omsorg i samband

med kommande lagstiftning. Lagstiftningen får

inte utformas så att det inte blir möjligt att

offentligt diskutera olika livsstilar och

livsåskådningar, menar motionärerna.

Utskottets ställningstagande

I sitt yttrande lyfter konstitutionsutskottet fram

att det i december 2000 i ett betänkande om

yttrande- och tryckfrihetsfrågor behandlade ett

antal motioner som gällde frågan om förbud mot hets

mot homosexuella m.fl. (bet. 2000/01:KU9).

Konstitutionsutskottet redovisade att Kommittén om

straff-ansvar för organiserad brottslighet, m.m. i

sitt betänkande Organiserad brottslighet, hets mot

folkgrupp, hets mot homosexuella, m.m. (SOU 2000:88)

som avlämnades i oktober 2000 föreslagit att hets

mot homosexuella kriminaliseras. Kommittén hade

bl.a. hänvisat till att 1999 års

diskrimineringsutredning har i uppdrag att behandla

frågan om användningen av begreppet sexuell läggning

i lagstiftningen. Utskottet anförde mot bakgrund av

att begreppet sexuell läggning diskuterats i

kommittébetänkandet att det på goda grunder kunde

antas att frågan om huruvida kriminaliseringen borde

avse andra sexuella läggningar skulle komma att

behandlas under beredningsarbetet avseende

betänkandet. Motionerna avstyrktes. Riksdagen godtog

utskottets bedömning (prot. 2000/01:55).

Konstitutionsutskottet gör inte nu någon annan

bedömning. Ett tillkännagivande till regeringen i

fråga om lagstiftning mot hets mot homosexuella

eller hets på grund av någons sexuella läggning är

således enligt konstitutionsutskottets mening inte

påkallat.

Socialförsäkringsutskottet ser ingen anledning att

göra någon annan bedömning än

konstitutionsutskottet, och motionerna 2000/01:Sf18

yrkande 1 och 2000/01:Sf22 yrkande 6 avstyrks.

Vidare förutsätter utskottet att avvägningar av

den typ som påtalas i motion 2000/01:Sf25 yrkande 10

kommer att uppmärksammas vid den pågående

beredningen och finner därför ingen anledning till

ett tillkännagivande. Motionsyrkandet avstyrks.

Begreppet ras

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkande om

- begreppet ras.

Jämför reservation 8 (mp).

Motion

I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin

och Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 6 anförs att

Miljöpartiets motion Begreppet ras i

lagstiftningen, 1996/97:K535, om att

omdefiniera de delar av författningen där ordet

ras förekommer bifölls, men har ännu inte

genomförts. Det finns inte någon vetenskaplig

grund för att dela upp människor i skilda raser

och därför ingen anledning att använda

begreppet ras i författningstexter.

Motionärerna begär ett tillkännagivande för

regeringen om att genomföra beslutet att ta

bort ordet ras från svensk författningstext.

Utskottets ställningstagande

Våren 1998 behandlade konstitutionsutskottet ett

motionsyrkande om att ordet ras borde utmönstras ur

all lagstiftning (bet. 1997/98:KU29).

Konstitutionsutskottet påpekar i sitt yttrande att

man då konstaterade att ordet ras förekommer på

flera håll i svensk lagstiftning men att detta så

gott som uteslutande gäller författningar som

grundas på internationella konventioner eller

författningar som grundas på EG-direktiv. Det var

därför inte möjligt för riksdagen att, som

motionärerna begärt, då besluta att utmönstra ordet

ras ur all lagstiftning. Konstitutionsutskottet

delade emellertid motionärernas uppfattning att

användningen av ordet ras i författningstexter

riskerade att underblåsa fördomar. Regeringen borde

därför i internationella sammanhang verka för att

ordet ras, använt om människor, i så stor

utsträckning som möjligt undviks i officiella

texter, i likhet med vad som också förordats i en

resolution av Europaparlamentet från år 1996.

Regeringen borde också göra en genomgång av i vilken

utsträckning begreppet ras förekommer i svenska

författningar, som inte grundas på internationella

texter, och där så är möjligt föreslå en annan

definition. Vad konstitutionsutskottet anfört gav

riksdagen som sin mening regeringen till känna

(rskr. 1997/98:185).

Regeringen beslutade den 17 juni 1999 att

tillkalla en särskild utredare att göra en översyn

av lagstiftningen om olaga diskriminering m.m. (dir.

1999:49). I uppdraget ingick en översyn av frågan om

hur termen ras används i lagstiftningen. Utredningen

skall enligt tilläggsdirektiv (dir. 2001:14) inte

längre ha till uppgift att lämna konkreta förslag

till författningsändringar eller andra åtgärder.

Utredningen skall i stället övergripande redovisa

sina resultat och ställningstaganden i de frågor

uppdraget nu omfattar samt lämna förslag till

inriktning på det fortsatta arbetet i dessa frågor.

Uppdraget skall redovisas senast den 8 juni 2001.

Anledningen till begränsningen av uppdraget är

enligt direktiven att regeringen avser att ge

utredningen som har att utreda ett utvidgat skydd

mot diskriminering (N 2001:01) i uppdrag att studera

möjligheterna till en mer generell lagstiftning mot

diskriminering som omfattar alla eller flertalet

samhällsområden eller diskrimineringsgrunder. I

denna översyn skall 1999 års

diskrimineringsutrednings ställningstaganden ingå

som ett underlag.

Enligt regeringens skrivelse år 2000 (skr.

1999/2000:75) med redogörelse för behandlingen av

riksdagens skrivelser till regeringen har Sverige

även i internationella sammanhang, bl.a. i

Europarådet, framfört synpunkten att termen ras bör

utmönstras. Regeringen förklarade i skrivelsen sin

avsikt att även framdeles verka för en utmönstring

av termen i internationella sammanhang.

I detta sammanhang kan nämnas att 1999 års

författningsutredning i betänkandet Vissa

grundlagsfrågor (SOU 2001:19) valt i sitt förslag

till ny lydelse av 1 kap. 2 § regeringsformen att

inte använda begreppet ras, bl.a. med hänsyn till

att begreppet numera inte kan anses vetenskapligt

förankrat. I stället används orden "hudfärg,

nationellt eller etniskt ursprung".

Med hänsyn till de åtgärder som vidtagits och till

det pågående och aviserade utredningsarbetet är

enligt konstitutionsutskottets mening ett nytt

tillkännagivande till regeringen om en utmönstring

av ordet ras ur all lagstiftning inte påkallat.

Socialförsäkringsutskottet delar denna bedömning

och avstyrker följaktligen motion 2000/01:Sf24

yrkande 6.

Övriga frågor om diskriminering i

arbetslivet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkande om

övriga frågor om diskriminering i

arbetslivet.

Jämför reservationerna 9 (c), 10 (fp) och 11

(mp).

Motionerna

I två yrkanden i motion 2000/01:Sf18 av Birgitta

Carlsson m.fl. (c) behandlas frågan om lika

behandling av alla individer och grupper i

samhället, och framför allt på det

arbetsmarknadspolitiska området (yrkandena 2 och 3).

Bland annat anförs att flera åtgärder bör vidtas för

att arbetsgivare skall lära känna den kompetens som

utomnordiska medborgare besitter.

I motion 2000/01:Sf23 av Bo Könberg m.fl. (fp)

yrkande 4, delvis, tar motionärerna upp frågan om

utbildningssatsningar riktade till arbetsförmedlare

och annan personal vid AMV. Motionärerna finner

uppdragets utformning otillfredsställande. De anser

att åtgärder och program behövs så att myndigheterna

tar del av erfarenheter från den diskriminerades

vardag.

I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin

och Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 11 anförs att

ett krav på att arbetsplatser med fler än tio

anställda skall ta fram mångfaldsplaner bör

införas i lagstiftningen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att arbetet med att motverka och

förebygga rasism, främlingsfientlighet, homofobi och

diskriminering är av yttersta vikt och bör bedrivas

i alla delar av samhället. Grunden för detta arbete

utgörs av den allmänna politiken. Den nationella

handlingsplanen som presenteras i regeringens

skrivelse är ett steg i detta arbete.

I dag förbjuds diskriminering i arbetslivet i

flera olika lagar (jfr avsnittet Ombudsmännen samt

diskrimineringslagstiftningen ovan). De olika

ombudsmännen mot diskriminering verkar som

tillsynsmyndighet vad gäller lagarnas efterlevnad.

Arbetsgivaren har också en skyldighet att bedriva

ett målinriktat arbete för att aktivt främja etnisk

mångfald i arbetslivet. Med etnisk mångfald i

arbetslivet menas i lagen lika rättigheter och lika

möjligheter i fråga om arbete, anställningsvillkor

samt utvecklingsmöjligheter i arbetet oavsett etnisk

tillhörighet. DO har rätt att vid vite förelägga en

arbetsgivare att lämna uppgifter för att DO skall

kunna bedöma om arbetsgivaren följer lagen. Vidare

kan DO hos Nämnden mot diskriminering begära

vitesföreläggande för en arbetsgivare att fullgöra

sina skyldigheter att vidta aktiva åtgärder. De

fackliga organisationerna har nyligen fått

motsvarande befogenheter om DO väljer att inte göra

någon vitesframställan. Med hänsyn till de vidtagna

åtgärderna finner utskottet ingen anledning till ett

tillkännagivande i frågan och avstyrker motion

2000/01:Sf18 yrkandena 2 och 3.

Angående s.k. mångfaldsplaner har utskottet

tidigare vid beredning av ett liknande yrkande

uttalat att arbetsgivare i offentlig sektor bör vara

föredömen vad gäller strävan att nå ökad mångfald på

arbetsplatserna. I detta sammanhang redovisade även

utskottet att regeringen 1999 uppdrog åt samtliga

statliga myndigheter som lyder omedelbart under

regeringen att upprätta handlingsplaner för att

främja mångfald bland de anställda (bet.

1999/2000:SfU10). Det bör även noteras att det i

skrivelsen aviseras, vilket utskottet tagit upp

tidigare i betänkandet, att den utredning som har

till uppgift att utreda ett utvidgat skydd mot

diskriminering (N 2001:01) bl.a. kommer att få i

uppdrag att se över möjligheterna till en generell

diskrimineringslagstiftning, ombudsmännens

ansvarsområde samt en eventuell sammanslagning av

några eller samtliga av ombudsmännen. Utskottet

förutsätter att i den mån en förändring av

lagstiftningen mot diskriminering i arbetslivet kan

bli aktuell kommer detta att framkomma i

utredningen. Med det avstyrker utskottet motion

2000/01:Sf24 yrkande 11.

Enligt skrivelsen skall regeringen under våren

2001 ge AMS ett särskilt uppdrag om bl.a.

utbildningssatsningar riktade mot arbetsförmedlare

och annan personal inom AMV rörande såväl

mekanismerna bakom diskriminering som de gällande

reglerna på området. Genomförandet av uppdraget

skall samordnas med pågående aktiviteter inom ramen

för DO:s utbildningssamarbete med AMS. Utskottet

förutsätter att de berörda gruppernas perspektiv och

erfarenheter kommer att tas till vara i detta

uppdrag och finner inga skäl till ett

tillkännagivande i frågan. Utskottet avstyrker

motion 2000/01:Sf23 yrkande 4 delvis.

Könsperspektiv

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkande om

könsperspektiv.

Jämför reservation 12 (v).

Motion

I motion 2000/01:Sf22 av Kalle Larsson m.fl. (v)

yrkande 3 anförs att könsperspektivet måste få ett

större genomslag i frågor som rör rasism,

främlingsfientlighet och homofobi. Framför allt är

detta angeläget i det kommande arbetet. Motionärerna

menar att könsperspektivet saknas i redogörelsen i

skrivelsen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det är viktigt att på olika vis

beakta könsperspektivet i arbetet mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering.

Uttryck för rasism eller homofobi, liksom

diskriminering, kan drabba kvinnor och män i olika

utsträckning och på olika vis. Detta är ett

perspektiv som också finns med i regeringens

skrivelse. I den uttalas bl.a: "Samtidigt är det

viktigt att påpeka att könsperspektivet måste

genomsyra det integrationspolitiska arbetet och

åtgärder mot rasism, homofobi m.m. i betydligt

större utsträckning än vad som hittills varit

fallet." Huvudsyftet med motion 2000/01:Sf22 yrkande

3 synes således redan vara uppfyllt, och utskottet

avstyrker därför yrkandet.

Bisexuella, transsexuella och

transvestiter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkande om

bisexuella, transsexuella och

transvestiter.

Jämför reservation 13 (v).

Motion

Motionärerna bakom motion 2000/01:Sf22 av Kalle

Larsson m.fl. (v) yrkande 4 anser att även

bisexuella och transpersoner bör omfattas av den

nationella handlingsplanen mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering.

De menar att det är viktigt att inte osynliggöra

bisexuella och transpersoner som också drabbas av

fördomar och diskriminering.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att arbetet med att motverka

diskriminering t.ex. på grund av sexuell läggning

bör ske genom en rad olika insatser på olika nivåer

och inom en rad olika delar av samhället. Detta är

också den syn som genomsyrar handlingsplanen.

Vad det gäller den fråga om bisexuella som tas upp

i motionen, vill utskottet erinra om att de frågor

som skrivelsen är inriktad på är ".rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering på

grund av etnisk tillhörighet och sexuell läggning".

Bisexualitet är en sexuell läggning och bisexuella

omfattas sålunda av handlingsplanen.

Angående transpersoner är utskottets uppfattning

att vissa distinktioner först måste göras. I detta

sammanhang vill utskottet skilja på transsexualitet

och transvestism.

Transsexualitet har inget med personens sexuella

läggning att göra, utan berör könsidentiteten. En

transsexuell person har en könsidentitet som är

motsatt det kroppsliga kön som han eller hon är född

till. Den transsexuella personen kan t.ex. vara

heterosexuell, homosexuell, bisexuell eller asexuell

(utan sexuell lust). Det kan vara värt att

understryka att det är en fråga om identitet - om

t.ex. ett könsbyte är genomfört eller inte spelar

ingen roll. Eftersom detta sålunda är fråga om

könstillhörighet är diskriminering på grund av

transsexualitet att betrakta som könsdiskriminering

och faller, givet de avgränsningar som gjorts i

skrivelsen, utanför handlingsplanen. Det kan nämnas

att Ombudsmannen mot diskriminering på grund av

sexuell läggning (HomO) anser att: "Transsexualitet

anses inte vara en fråga om sexuell läggning utan om

könstillhörighet och faller därför under

Jämställdhetsombudsmannens (JämO) ansvar och inte

under HomO:s".

Transvestism är i sin tur ett sexuellt beteende.

Transvestiten får en positiv upplevelse av att klä

sig i det motsatta könets kläder. Men personens

könsidentitet är ändock med det kroppsliga kön han

eller hon är född till.

Avgränsningar av olika typer är alltid nödvändiga

och vissa frågor hamnar utanför den här behandlade

handlingsplanen. Utskottet vill emellertid

understryka att det inte ser mindre allvarligt på

dessa frågor. Utskottet noterar i detta sammanhang

att statsrådet vid överlämnandet av handlingsplanen

till riksdagen yttrade att handlingsplanen inte är

en "slutprodukt" och att man skulle återkomma bl.a.

till frågan om transsexuella.

Med det ovan sagda avstyrker utskottet motion

2000/01:Sf22 yrkande 4.

Informationssatsningar och evenemang

mot rasism, främlingsfientlighet,

homofobi och diskriminering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

- informationssatsningar m.m.

Jämför reservationerna 14 (v), 15 (fp) och 16 (mp).

Motioner

I motion 2000/01:Sf21 av Marietta de Pourbaix-Lundin

(m) yrkande 1 anser motionären att det finns ett

behov av samhälleliga informationsinsatser om alla

olika genom historien och i nutid förekommande

odemokratiska samhällen och samhällssystem.

Motionären nämner särskilt en samlad

informationsinsats om de brott mot mänskliga

rättigheter som begåtts i den kommunistiska

ideologins namn. Denna fråga tas även upp i motion

2000/01:Sf23 av Bo Könberg m.fl. (fp) yrkande 2.

Motionärerna anser i detta yrkande att brott

inspirerade av kommunismen bör inkluderas i arbetet

med Levande historia och Forum mot intolerans.

Motionärerna bakom motion 2000/01:Sf22 av Kalle

Larsson m.fl. (v) yrkande 1 anser att statens roll

i arbetet med de frågor som tas upp i

handlingsplanen måste förändras. De eftersträvar en

tydlig uppdelning mellan vad som är statens uppgift

och vad som är partiers, frivilligorganisationers

med fleras uppgifter. Motionärerna framhåller att

staten inte bör ha en roll som opinionsbildare.

Detta bör i stället ligga på bl.a. partier och

frivilligorganisationer. Statens uppgift bör i

stället vara att motverka orsakerna till uppkomsten

av rasism, främlingsfientlighet och homofobi.

I yrkande 7 i samma motion anför motionärerna att

satsningen på en stiftelse som skall inrättas under

namnet Artister mot nazister bör avvisas. Deras

uppfattning är att det inte är verkningsfullt att

driva arbetet mot bl.a. rasism i form av kampanjer

eller jippon.

I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och

Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 12 anser motionärerna

att en tydlig eurocentrism genomsyrar skrivelsen.

Varken kolonialismens illgärningar eller aktuella

folkmord, t.ex. i Rwanda, uppmärksammas.

Motionärerna föreslår en satsning på forskning och

utbildningsprojekt som belyser kolonialismens

konsekvenser och aktuella folkmord.

Motionärerna anför även i yrkande 14 i samma

motion att s.k. NGO:er, non-governmental

organizations, bör få i uppdrag att driva ett

antirasistiskt center och fond, och i yrkande

15 i samma motion att en årligen återkommande

konferens mot rasism och diskriminering bör

anordnas.

Utskottets ställningstagande

I sitt yttrande framhåller konstitutionsutskottet

att utskottet under hösten 1999 behandlade ett par

motionsyrkanden om att regeringen skulle ta

initiativ till en omfattande nationell

informationsinsats om kommunismens illdåd (bet.

1999/2000:KU2). Motionärerna hänvisade bl.a. till

skriften Om detta må ni berätta om nazismens offer.

Konstitutionsutskottet redovisade att olika

politiska initiativ under hösten 1998 tagits för ett

projekt liknande Levande historia som skulle ge

upplysning om förbrytelser som begåtts av

kommunistiska regimer. Under en frågestund i

riksdagen i början av december 1998 gav

statsministern beskedet att frågan bereddes i

Regeringskansliet i avvaktan på planerade

partiledaröverläggningar i början av år 1999. Dessa

överläggningar som genomfördes under februari 1999

ledde emellertid inte till någon överenskommelse

mellan de politiska partierna.

Konstitutionsutskottet hänvisade vidare till att

Skolverket fått i uppdrag att stödja och stimulera

undervisningen i nutidshistoria och att vidta

stödåtgärder för att stimulera utveckling av

undervisning i nutidshistoria med särskild

tyngdpunkt på demokrati och mänskliga rättigheter

samt de brott som begåtts av totalitära regimer.

Vidare hänvisades till att Stiftelsen Upplysning om

kommunismens brott mot mänskligheten bildats i mars

1999 och till att Socialdemokraterna beslutat

avsätta pengar till en egen upplysningsinsats i

samarbete med ABF och Olof Palmes internationella

centrum. Slutligen redovisades att statsminister

Göran Persson i ett svar under en frågestund i

riksdagen den 20 maj 1999 hänvisat till de nämnda

partiledaröverläggningarna där man funnit att det

saknades stöd för att med hjälp av staten bedriva en

kampanj i den aktuella frågan. Att sprida upplysning

om och ta avstånd från kommunismens brott var enligt

statsministern en uppgift för förtroendevalda och de

politiska partierna.

Konstitutionsutskottet hänvisade i sin bedömning

till dessa initiativ som var ägnade att i olika

avseenden sprida kännedom om förbrytelser som

begåtts av kommunistiska och andra totalitära

regimer. Enligt utskottets mening fanns det mot

denna bakgrund ingen anledning för utskottet att

föreslå någon åtgärd från riksdagens sida i

överensstämmelse med motionerna. Motionerna

avstyrktes.

Konstitutionsutskottet gör inte nu någon annan

bedömning. Utskottet är således fortfarande inte

berett att föreslå någon åtgärd med anledning av

motionsyrkandena om informationsinsatser om brott

som begåtts av kommunistiska och totalitära regimer.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i detta och

motionerna 2000/01:Sf21 yrkande 1 och 2000/01:Sf23

yrkande 2 avstyrks.

Konstitutionsutskottet säger vidare i sitt

yttrande att staten enligt regeringsformen har ett

ansvar för att verka för att demokratins idéer blir

vägledande inom samhällets alla områden. Detta kan

bl.a. ske genom stöd till t.ex. partier och

frivilligorganisationer. För att förändra de

värderingar som utgör grund för rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering

behövs insatser från många håll.

Konstitutionsutskottet delar regeringens uppfattning

att det är angeläget att åtgärder vidtas för att

främja och utveckla frivilligorganisationernas

arbete och skapa förutsättningar för kontinuitet i

deras verksamhet. I likhet med regeringen anser

konstitutionsutskottet att det bör avvaktas vilka

former och vilken inriktning ett framtida forum för

Levande historia kommer att ha samt i vad mån andra

centrala aktörer kan tillgodose de angelägna behov

som finns för att arbetet mot rasism,

främlingsfientlighet och homofobi skall bli så

effektivt som möjligt. Konstitutionsutskottet anser

mot denna bakgrund inte att ett tillkännagivande

till regeringen om ett uppdrag till den

antirasistiska rörelsen att driva ett antirasistiskt

center med årlig konferens eller om statens roll i

handlingsplanen är påkallat.

Socialförsäkringsutskottet har ingen anledning att

göra någon annan bedömning än

konstitutionsutskottet. Motionerna 2000/01:Sf22

yrkande 1 och 2000/01:Sf24 yrkandena 14 och 15

avstyrks.

Vidare måste de i motion 2000/01:Sf24 yrkande 12

angivna illgärningarna naturligtvis uppmärksammas, i

olika sammanhang. Utskottet finner dock inget skäl

att ett tillkännagivande härom bör göras i detta

sammanhang och avstyrker motionsyrkandet.

I arbetet mot rasism, främlingsfientlighet,

homofobi och diskriminering är aktiva insatser från

folkrörelser och frivilligorganisationer oumbärliga.

Det bidrag till stiftelsen Artister mot nazister som

aviseras i skrivelsen är en del i ett sådant arbete.

Fonden skall årligen ge ekonomiskt stöd till grupper

eller individer som aktivt arbetar för att bekämpa

rasism och nazism.

Utskottet anser att regeringen bör avgöra om

bidrag till stiftelsen skall ges, och utskottet

avstyrker motion 2000/01:Sf22 yrkande 7.

Organisationernas roll i arbetet mot

rasism, främlingsfientlighet,

homofobi och diskriminering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

organisationernas m.fl. roll.

Jämför reservationerna 17 (fp) och 18 (mp).

Motionerna

I tre yrkanden i motion 2000/01:Sf19 av Monica Green

och Carina Adolfsson Elgestam (s) behandlas frågan

om barn- och ungdomsorganisationernas relation till

arbetet mot rasism, främlingsfientlighet och

homofobi. Dels betonas vikten av att barn- och

ungdomsorganisationerna involveras i arbetet mot

rasism, främlingsfientlighet, homofobi och

diskriminering (yrkande 1), dels att deras

verksamhet bör tillvaratas i arbetet med den

nationella handlingsplanen (yrkande 2) och dels att

kommunerna bör stimuleras till att genomföra

satsningar mot rasism, främlingsfientlighet,

homofobi och diskriminering tillsammans med barn-

och ungdomsorganisationerna (yrkande 3).

I motion 2000/01:Sf23 av Bo Könberg m.fl. (fp)

yrkande 1 anser motionärerna att

antidiskrimineringspolitiken bör decentraliseras.

Motionärerna menar att små och nya aktörer måste ges

chansen att få del av finansieringen av

antidiskrimineringsprojekt.

I yrkande 5 i samma motion anser motionärerna att

det finns för lite medel för tilldelning till

invandrarorganisationerna om man jämför t.ex. med

Storstadssatsningen eller med AMS medel, och de är

skeptiska till den strategiska roll som

Integrationsverket tilldelas i handlingsplanen.

Motionärerna anser att hela funktionen som

Integrationsverket tilldelats i handlingsplanen ter

sig tvivelaktig när medel inte finns hos verket för

att på ett effektivt sätt öppna samhällets arenor

för människor som lever i segregation och drabbas av

diskriminering.

Kerstin-Maria Stalin och Yvonne Ruwaida (mp)

anför i motion 2000/01:Sf24 yrkande 3 att

antidiskrimineringsorganisationerna bör

tillföras resurser så att de kan delta i FN:s

världskonferens mot rasism.

Utskottets ställningstagande

Aktiva insatser från folkrörelser och

frivilligorganisationer av olika slag är oumbärliga

i arbetet mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi

och diskriminering. Frivilligorganisationer, liksom

individer, som drabbas av våld eller andra

kränkningar med rasistiska förtecken eller

diskriminering har erfarenhet och sakkunskap som

måste utnyttjas.

Utskottet anser att åtgärder bör vidtas för att

främja och utveckla frivilligorganisationernas

arbete, enskilt och tillsammans, och skapa

förutsättningar för kontinuitet i deras verksamhet.

Ett stort antal sådana åtgärder presenteras också i

den nationella handlingsplanen.

Flera insatser görs för att underlätta bl.a.

frivilligorganisationernas arbete mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering. I

skrivelsen sägs t.ex. att regeringen skall ge

Svenska ESF-rådet i uppdrag att sprida information

om, och bistå frivilligorganisationer och andra som

vill ansöka om ekonomiskt stöd från kommissionen

inom ramen för EU:s handlingsprogram mot

diskriminering. Vidare kan nämnas att inom ramen för

gemenskaps-initiativet Equal kommer under perioden

2001-2006 drygt 86 miljoner euro från Europeiska

socialfonden, jämte nationell medfinansiering till

motsvarande belopp, att satsas på projekt med syfte

att motverka diskriminering i arbetslivet.

Verksamheten skall bedrivas i form av

utvecklingsprojekt som omfattar ett flertal aktörer,

såsom myndigheter, arbetsmarknadens organisationer,

företag och frivilligorganisationer.

Integrationsverket har även en strategisk roll i

arbetet mot rasism, främlingsfientlighet och etnisk

diskriminering. Under våren 2000 gav regeringen

verket ett antal uppdrag som ett första steg i

handlingsplanen. Bland annat skall en nationell

kunskapsbank om arbetet mot rasism,

främlingsfientlighet och etnisk diskriminering

upprättas. Vidare har verket i uppdrag att föra en

dialog med organisationer, kommuner och andra

aktörer som är verksamma inom området.

Med det ovan sagda avstyrker utskottet motionerna

2000/01:Sf23 yrkandena 1 och 5 samt 2000/01:Sf24

yrkande 3.

I skrivelsen nämns särskilt vikten av att ett

barn- och ungdomsperspektiv finns med i arbetet mot

rasism, främlingsfientlighet, homofobi och

diskriminering. Flera initiativ med denna inriktning

presenteras i skrivelsen. Bland dessa kan nämnas att

regeringen avser att under perioden 2001-2003

avsätta 30 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden

för att utveckla ungdomsföreningars lokala arbete

mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering.

Regeringen har nyligen också förtydligat att de

aktuella medlen skall kunna användas för att stödja

lokalt arbete mot homofobi. Det kan också nämnas att

en arbetsgrupp, Arm i arm - 4:e initiativet,

tillsattes hösten 2000 för att bistå regeringen och

Arvsfondsdelegationen i detta arbete. Enligt vad som

anges i skrivelsen kommer arbetsgruppen att

prioritera projekt som har initierats och genomförs

av ungdomar, innebär utveckling av nya metoder i

arbetet mot rasism m.m., bedöms ge långsiktiga

effekter och innebär samarbete mellan olika

föreningar och skolan eller kommunen. Utskottet

avstyrker med det motion 2000/01:Sf19 yrkandena 1-3.

Kommunernas roll i arbetet mot

rasism, främlingsfientlighet,

homofobi och diskriminering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

kommunernas roll.

Jämför reservationerna 19 (fp) och 20 (mp).

Motionerna

I motion 2000/01:Sf635 av Kent Härstedt m.fl. (s)

anförs att regeringen bör se över formerna för hur

kommunerna kan få stöd i arbetet mot

främlingsfientlighet och rasism. Motionärerna anser

att det inte räcker bara med vägledning utan att det

även kräver reellt stöd.

I motion 2000/01:Sf23 av Bo Könberg m.fl. (fp)

yrkande 4, delvis, anför motionärerna att när det

gäller bl.a. rådgivning och stöd till kommunerna och

lokalt brottsförebyggande arbete är dialogen med

minoriteterna oerhört värdefull. Motionärerna lyfter

fram att köp av konsulttjänster om

antidiskriminering direkt från de berörda gruppernas

experter och konsulter är viktigt i detta

sammanhang.

I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och

Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 18 föreslås att s.k.

lokala diskrimineringsombudsmän bör inrättas.

Utskottets ställningstagande

Det konkreta arbetet mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering

bedrivs i stor utsträckning på lokal nivå. Utskottet

anser att det är viktigt att genom stöd och

rådgivning underlätta och främja detta lokala

arbete. Flera initiativ till ett sådant stöd tas upp

i skrivelsen. Bland dessa kan nämnas den

kunskapsbank som byggs upp och som utskottet tog upp

ovan (jfr föregående avsnitt). I detta sammanhang

kan påpekas att ett nätverk av experter och

resurspersoner inom detta område skall bildas för

att bistå kommunerna. Vidare kan nämnas att

Integrationsverket har fått i uppdrag att

tillsammans med Svenska Kommunförbundet utveckla en

rådgivande och stödjande verksamhet till vilken

kommuner som har problem med rasistiska och

främlingsfientliga strömningar kan vända sig. Ett

brett samråd med kommuner har inletts i detta syfte

och kommer att fortgå under 2001. Med dessa åtgärder

i åtanke finner utskottet det inte påkallat med det

tillkännagivande som föreslås motion 2000/01:Sf635.

Motionen avstyrks.

Angående frågan om rådgivning och stöd till

kommunerna förutsätter utskottet att dessa uppdrag

kommer att gå till dem som är lämpligast härför. Här

torde exempelvis konsulter från de berörda grupperna

kunna komma i fråga. Utskottet anser härmed motion

2000/01:Sf23 yrkande 4 delvis i huvudsak

tillgodosedd och avstyrker den sålunda.

Angående frågan om lokala diskrimineringsombudsmän

har riksdagen tidigare vid två tillfällen avslagit

liknande yrkanden bl.a. med motiveringen att inget

hindrar kommunerna att själva inrätta funktioner

liknande DO på lokal nivå (bet. 1997/98:SfU6, rskr.

1997/98:68 och bet. 1999/2000:SfU10, rskr.

1999/2000:188). Utskottet står fast vid denna

bedömning. Utskottet noterar i detta sammanhang även

att det i skrivelsen aviseras ett antal projekt för

att stärka det lokala arbetet mot diskriminering.

Bland annat sägs att regeringen ser mycket positivt

på arbetet med s.k. antidiskrimineringsbyråer. DO

och Integrationsverket avser, enligt skrivelsen,

under året att stimulera uppbyggnaden av ett nätverk

mellan de olika antidiskrimineringsbyråerna. Med

detta avstyrker utskottet motion 2000/01:Sf24

yrkande 18.

Antidiskrimineringsklausul vid

offentlig upphandling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

antidiskrimineringsklausul vid

offentlig upphandling.

Jämför reservationerna 21 (m) och 22 (mp).

Motionerna

I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och

Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 2 anser motionärerna att

regeringen inför FN:s världskongress mot rasism 2001

bör uttala att antidiskrimineringsklausuler inte

utgör handelshinder och verka för att det skrivs in

i konferensens slutdokument.

I yrkande 16 i samma motion anser motionärerna att

antidiskrimineringsklausuler vid offentlig

upphandling bör användas. De menar att det är ett

viktigt verktyg för att motverka diskriminering.

I motion 2000/01:Sf21 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) yrkande 2 anför motionären att det finns

stora risker med olika former av sanktioner eller

andra ingripande åtgärder från det allmänna.

Motionären anser att det inte är acceptabelt med ett

system som kan dubbelbestraffa. Alla sanktioner från

samhällets sida bör ha ett otvetydigt stöd i

lagstiftningen, så att de t.ex. kan överklagas.

Utskottets ställningstagande

Den parlamentariska Upphandlingskommittén har genom

tilläggsdirektiv (dir. 1999:34) bl.a. i uppdrag att

analysera möjligheterna för den offentliga sektorn

att ta in s.k. antidiskrimineringsklausuler i

upphandlingsavtal. I mars 2001 skall kommittén lämna

sitt slutbetänkande.

Regeringen aviserar även i skrivelsen ett

utredningsarbete om möjligheterna att förena olika

statliga stödåtgärder med krav relaterade till icke-

diskriminering. En grundtanke bakom de krav som

ställts på användningen av anti-

diskrimineringsklausuler vid offentlig upphandling

är att offentliga medel inte skall gå till

verksamheter inom ramen för vilka grundläggande

mänskliga rättigheter kränks. Det kan ifrågasättas i

vad mån samma synsätt borde kunna gälla även vad

gäller olika statliga stödåtgärder. Det skulle

exempelvis kunna handla om vissa bidrag,

subventioner och stöd till företag och

organisationer.

Utskottet anser att det inte finns någon anledning

att föregripa Upphandlingskommitténs slutsatser

eller det i skrivelsen aviserade utredningsarbetet

om möjligheterna att förena olika statliga

stödåtgärder. Utskottet förutsätter att även de

synpunkter som förs fram i motion 2000/01:Sf21

kommer att övervägas vid ärendets beredning.

Utskottet avstyrker motionerna 2000/01:Sf21 yrkande

2 och 2000/01:Sf24 yrkande 16. Vidare anser inte

utskottet att riksdagen i detta sammanhang bör göra

något uttalande i den fråga som tas upp i motion

2000/01:Sf24 yrkande 2.

Värdegrunden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

värdegrunden

museernas roll.

Jämför reservationerna 23 (m, kd), 24 (c), 25

(mp) och 26 (kd).

Motionerna

I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och

Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 13 anförs att ett nytt

kärnämne bör införas i skolan. Syftet med ämnet är

att skapa ett forum där eleverna kan diskutera

existentiella frågor samt frågor om demokrati och

demokratiska grundvärderingar etc.

I motion 2000/01:Sf25 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

yrkande 1 anför motionärerna att en s.k.

personalistisk människosyn bör ligga till grund för

demokratin. Personalism är enligt vad som anförs i

motionen en helhetssyn på människan, utifrån vilken

man bör värna alla människors liv, frihet och

värdighet.

I yrkande 3 i samma motion samt i motion

2000/01:Sf645 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkande 1

tas frågan om en värdegrund som bygger på den

kristna traditionen upp. Motionärerna anser att en

kristen människosyn och värdegrund ger skäl för

respekt för olika åsikter, empati och solidaritet,

för ett engagemang och ansvar som sträcker sig

utöver egenintresse, familjeband, kön, etnicitet,

religion m.m.

I motion 2000/01:Sf25 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

yrkande 7 anför motionärerna att museerna har en

stor betydelse i arbetet för att motverka

främlingsfientlighet och rasism. Att ha en god

kännedom om sitt eget kulturarv är både en

förutsättning för att bygga upp sin egen identitet

och för att kunna respektera andras kulturer och

värden, anför motionärerna.

I samma motion yrkande 2 pekar motionärerna på

familjens centrala roll i rättssamhällets

uppbyggnad. Varje bärande värdesystem i ett

rättssamhälle bygger på en process av införlivande

av värden, värderingar och normer. Här har familjen

en mycket viktig roll att spela, enligt vad som

anförs i motionen.

I motion 2000/01:Sf611 av Lennart Daléus m.fl. (c)

yrkande 1 anförs att åtgärder för att motverka

segregationen i samhället måste vidtas.

Diskriminering måste motverkas på alla plan och i

alla sammanhang. Motionärerna pekar i detta

sammanhang även på att skolan har ett ansvar som

förmedlare av humanistiska värden.

Utskottets ställningstagande

Rasistiska och andra uppfattningar och värderingar,

som står i strid med principen om alla människors

lika värde, utgör ytterst en utmaning mot hela den

värdegrund som bär upp demokratin. Ett långsiktigt

och kontinuerligt arbete för att stärka de

demokratiska institutionerna och öka den

demokratiska medvetenheten hos medborgarna är därför

nödvändigt. Skolan utgör en nyckelinstitution i det

långsiktiga främjandet av demokratiska värden. Att

ytterligare utveckla skolans arbete med värde-

grundsfrågorna är därför viktigt. Inom skolan måste

dessutom kompetens och resurser finnas för att kunna

identifiera och konfrontera direkta uttryck för

rasism, homofobi och andra former av intolerans

liksom diskriminering, såväl från elevers och

lärares sida som från det omgivande samhället. I

gränslandet mellan utbildningssatsningar och

kulturpolitik finns möjligheter att vidta åtgärder

för att på lång sikt öka engagemanget för, och

insikten om, demokratins villkor.

Flera satsningar görs för att stärka

värdegrundsarbetet. Enligt vad som anges i

skrivelsen avser regeringen bl.a. att satsa

sammanlagt 12 miljoner kronor under de tre närmaste

åren för att inom värdegrundsområdet bredda och höja

skolväsendets vetenskapliga kunskapsbas och

kompetens samt göra forskningen mer tillgänglig.

Vidare pågår ett utvecklingsarbete för folkstyret,

bl.a. avser regeringen att avsätta ytterligare

projektmedel till lokal demokratiutveckling för

perioden t.o.m. 2002. Ett förslag till en nationell

handlingsplan för de mänskliga rättigheterna skall

presenteras hösten 2001. En interdepartemental

arbetsgrupp som har i uppgift att utarbeta ett

förslag till en nationell handlingsplan för de

mänskliga rättigheterna och ett första steg i

arbetet med en nationell handlingsplan för de

mänskliga rättigheterna har tagits i och med den

nyligen presenterade departementspromemorian

Mänskliga rättigheter i Sverige - en kartläggning

(Ds 2001:10).

Utskottet noterar även att skolministern

proklamerade 1999 som ett värdegrundsår och att ett

värdegrundsprojekt då initierades inom

Utbildningsdepartementet. Värdegrundsprojektet

konstaterade bl.a. att det behövdes tydligare

skrivningar om värdegrunden i läroplanerna.

Undersökningar har visat att bristen på tydliga mål

i läroplanerna försvårar för skolorna att vägleda

och påverka barns och ungas värdeutveckling. Hösten

2000 tillsatte regeringen en arbetsgrupp (U 2000:E)

för att se över läroplanerna som styrdokument. Den

har som huvuduppgift att ge förslag till hur de

övergripande målen i läroplanerna kan få större

genomslag i relation till andra styrdokument som

kursplaner och betygskriterier. Arbetsgruppen skall

avrapportera sitt arbete senast den 31 maj 2001.

Mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits anser

utskottet inte att skäl finns för ett

tillkännagivande på värdegrundsområdet. Utskottet

avstyrker motionerna 2000/01:Sf25 yrkandena 1-3,

2000/01:Sf611 yrkande 1 samt 2000/01:Sf645 yrkande

1.

Angående ett nytt kärnämne vill utskottet påpeka

att en arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet

utrett förutsättningarna för en ändrad utformning av

vissa kärnämneskurser i gymnasieskolan.

Arbetsgruppen redovisade i januari 2001 sitt uppdrag

i promemorian En utveckling av gymnasieskolans

kärnämnen och överlämnade den till Gymnasiekommittén

2000 (dir. 2000:35) för vidare behandling. Utskottet

vill inte föregripa den fortsatta beredningen och

avstyrker sålunda motion 2000/01:Sf24 yrkande 13.

Vad gäller frågan om museernas roll för att

motverka främlingsfientlighet och rasism kan nämnas

att det i de kulturpolitiska målen i dag som ett mål

bl.a. anges att "det är ett kulturpolitiskt ansvar

att motverka försök att utnyttja kulturarvet i

diskriminerande syften" (prop. 1996/97:3, bet.

1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129). Det kan även

nämnas att det i regleringsbreven för de centrala

statliga museerna anges som ett mål att de skall

bidra till minskad diskriminering,

främlingsfientlighet och rasism. I detta sammanhang

bör även projektet Levande historia nämnas (jfr

avsnittet Informationssatsning och evenemang mot

rasism, främlingsfientlighet, homofobi och

diskriminering). Huvudsyftet med motion 2000/01:Sf25

yrkande 7 synes således redan tillgodosett, och

utskottet avstyrker sålunda yrkandet.

Mobbning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

nollvision vid arbetet mot mobbning.

övriga frågor om mobbning.

Jämför reservationerna 27 (kd, c) och 28 (m,

kd, c, fp)

Motionerna

Frågan om nolltolerans mot mobbning tas upp i två

motioner, dels i motion 2000/01:Sf18 av Birgitta

Carlsson m.fl. (c) yrkande 5, dels i motion

2000/01:Sf25 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkande 4.

I motion 2000/01:Sf23 av Bo Könberg m.fl. (fp)

yrkande 3 tar motionärerna upp frågan om mobbning.

Motionärerna föreslår ett antal åtgärder mot

mobbning. Bl.a. bör alla skolor ha åtgärdsplaner mot

mobbning och föräldrarna till både dem som mobbar

och blir mobbade bör informeras.

I motion 2000/01:Sf25 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

yrkande 5 pekar motionärerna på behovet av en

nationell kampanj mot mobbning.

I yrkande 6 i samma motion pekar motionärerna

på att Statens skolverk, enligt skrivelsen,

fått i uppdrag att vidta åtgärder och göra

riktade insatser mot främlingsfientlighet,

rasism och homofobi samt etniskt och sexuellt

relaterad mobbning. Motionärerna anser att

"mobbning på grund av trosbekännelser" bör

läggas till.

Utskottets ställningstagande

Att förebygga och motverka alla former av rasism,

homofobi och sexuella trakasserier liksom all slags

diskriminering är en ytterst angelägen uppgift. I

skrivelsen nämns särskilt att Statens skolverk har

fått i uppdrag att vidta åtgärder och göra riktade

insatser för att komma till rätta med eventuella

missförhållanden i skolan när det gäller

främlingsfientlighet, rasism och homofobi samt

etniskt och sexuellt relaterad mobbning. I

skrivelsen sägs också att åtgärder kommer att vidtas

för att ytterligare utveckla

kvalitetsredovisningarna som ett effektivt

instrument i uppföljningen av i vad mån skolorna når

uppsatta mål, t.ex. när det gäller arbetet mot

kränkande behandling.

Riksdagen har tidigare behandlat frågor om

nollvision som mål i arbetet för att motverka

mobbning. Riksdagen har avslagit dessa yrkanden

bl.a. med motiveringen att tydliga föreskrifter mot

mobbning och annan kränkande behandling i dag finns

i skolans styrdokument såsom skollag och läroplaner

(bet. 1999/2000:UbU15).

Vidare tillsattes 1999 Skollagskommittén (dir.

1999:15) för att göra en översyn av

skollagstiftningen. Kommittén skall enligt

direktivet bl.a. göra en översyn och vid behov

föreslå förändringar för att stärka barns, ungdomars

och vuxnas säkerhet, skydd och trygghet i

barnomsorgs- och skolverksamheten. I direktivet

pekas särskilt frågor om kränkande behandling ut.

Kommittén kommer att lämna sina förslag i september

2001.

Med anledning av det ovan angivna och då utskottet

inte vill föregripa Skollagskommitténs förslag

avstyrker utskottet motionerna 2000/01:Sf18 yrkande

5, 2000/01:Sf23 yrkande 3 samt 2000/01:Sf25

yrkandena 4 och 5. Vidare förutsätter utskottet att

man inom skolvärlden uppmärksammar all mobbning,

således även på grund av trosbekännelse. Motion

2000/01:Sf25 yrkande 6 avstyrks.

Arbetets koppling till

migrationspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

- kopplingar till migrationspolitiken.

Jämför reservation 29 (v, mp).

Motionerna

I motion 2000/01:Sf22 av Kalle Larsson m.fl. (v)

yrkande 2 anför motionärerna att flyktingpolitiken

ger viktiga signaler vad gäller människors lika

värde och anser därför att Sverige skall verka

kraftfullt i EU för en solidarisk och human

flyktingpolitik. Arbetet mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering

kräver en generös flyktingpolitik, anser

motionärerna.

I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och

Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 4 anser motionärerna att

Sverige bör ratificera ILO-konventionen The

International Convention on the Protection of the

Rights of All Migrant Workers and Members of Their

Families.

I samma motions yrkande 5 anför motionärerna att

det finns risker för kränkning av de mänskliga

rättigheterna i och med Schengenavtalet.

Motionärerna framhåller att Sverige på ett

konsekvent sätt måste följa de konventioner som har

undertecknats.

Utskottets ställningstagande

Flera avgränsningar görs i skrivelsen, vilket

utskottet har full förståelse för. Bl.a. faller

migrationspolitiken utanför de områden som behandlas

här. I skrivelsen sägs emellertid även att det finns

samband och kopplingar av olika slag mellan å ena

sidan asyl- och invandringspolitikens utformning, å

andra sidan attityder och förhållningssätt i Sverige

som är relaterade till förekomsten av rasism,

främlingsfientlighet och etnisk diskriminering.

Utskottet anser att asyl- och invandringspolitiken

bör präglas av humanitet och respekt för principen

om alla människors lika värde. Utskottet anser

vidare att regeringen verkar för en human och

solidarisk flyktingpolitik i EU och kan i detta

sammanhang inte se något skäl för riksdagen att

särskilt uttala detta. Vidare förutsätter utskottet

att Sverige följer de konventioner man anslutit sig

till samt att nya relevanta konventioner

uppmärksammas. Med detta avstyrker utskottet

motionerna 2000/01:Sf22 yrkande 2 och 2000/01: Sf24

yrkandena 4 och 5.

Utskänkningstillstånd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkande om

utskänkningstillstånd.

Jämför reservation 30 (mp).

Motionen

I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och

Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 17 tar motionärerna upp

indragning av utskänkningstillstånd vid olaga

diskriminering. De anser att det skulle vara

positivt om det ställdes som ett tillståndsvillkor

att tillståndsinnehavaren följde

antidiskrimineringslagarna.

Utskottets ställningstagande

Enligt alkohollagen får serveringstillstånd endast

meddelas den som visar att han eller hon med hänsyn

till sina personliga och ekonomiska förhållanden och

omständigheter i övrigt är lämplig att utöva

verksamheten. Vid tillståndsprövningen skall

särskild hänsyn tas till om sökanden är laglydig och

benägen att fullgöra sina skyldigheter mot det

allmänna (lämplighetsprövning). Om en

tillståndsinnehavare i sin restaurangverksamhet,

eller anställda i verksamheten, fälls för brottet

olaga diskriminering innebär det att

serveringstillståndet kan ifrågasättas. Detta är ett

brott som har anknytning till restaurangrörelsen och

måste bedömas som allvarligt.

I skrivelsen nämns att berörda tillståndsgivande

myndigheter och näringsidkare inom

restaurangbranschen skall uppmärksammas på att

bestämmelserna i alkohollagen innebär att

serveringstillståndet kan dras in om en

tillståndsinnehavare i sin restaurangverksamhet,

eller anställda i verksamheten, fälls för brottet

olaga diskriminering. Med detta avstyrks motion

2000/01:Sf24 yrkande 17.

Utbildning och granskning av polis

och väktare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

utbildning och granskning av polis

och väktare.

Jämför reservation 31 (mp).

Motion

Frågan om utbildning och granskning av polis och

väktare tas upp i tre yrkanden i motion 2000/01:Sf24

av Kerstin-Maria Stalin och Yvonne Ruwaida (mp).

Dels anser motionärerna att större satsningar för

att öka medvetenheten om fördomar och diskriminering

måste göras vid utbildningen av polisen (yrkande 8).

Dels anser motionärerna att utbildningen av

ordningsvakter och väktare bör förbättras och

utformas så att diskriminering o.d. motverkas

(yrkande 9). Slutligen anser motionärerna att en

granskningsinstans för anmälningar mot

ordningsvakter med polisiära befogenheter bör

inrättas (yrkande 10).

Utskottets ställningstagande

I juni 2000 presenterade Rikspolisstyrelsen en

strategi för polisens arbete med frågor som har

anknytning till rasism och främlingsfientlighet samt

homofobiska brott. Syftet är att de polisanställda

skall ha god kunskap om grunden för denna typ av

brott och om situationen för de grupper som utsätts

för dem. Strategin definierar några nyckelområden

där polisväsendet behöver vidta åtgärder. Det

betonas också att en framgångsrik brottsbekämpning

inom området förutsätter ett system av heltäckande

åtgärder på både central och lokal nivå.

Rikspolisstyrelsen har också gett polismyndigheterna

direktiv för hanteringen av brott med aktuella

motiv. I sina reviderade planeringsförutsättningar

för 2001-2003 anför Rikspolisstyrelsen att det inom

området rasistiska, främlingsfientliga,

antisemitiska och homofobiska brott är angeläget att

polismyndigheterna organiserar arbetet och skapar

rutiner som gör att sådana brott kan upptäckas redan

när brottsanmälan tas upp. Alla brott där det kan

finnas sådana motiv skall, enligt skrivelsen, tas

fram och behandlas med förtur.

Angående frågan om väktare och ordningsvakter

pågår för närvarande inom Justitiedepartementet en

övergripande översyn av användningen av

ordningsvakter och väktare, deras arbetsuppgifter

och befogenheter.

Med hänsyn till de åtgärder som vidtagits och den

pågående översynen avstyrker utskottet motion

2000/01:Sf24 yrkandena 8-10.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Skrivelsen

Riksdagen lägger regeringens skrivelse

2000/01:59 till handlingarna.

2. Diskrimineringslagstiftningen

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf20

yrkande 2 och 2000/01:Sf24 yrkande 1.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (mp)

3. Ombudsmännen

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf18

yrkande 4, 2000/01:Sf20 yrkande 1, 2000/01:Sf21

yrkande 3 och 2000/01:Sf25 yrkande 12.

Reservation 3 (m, kd, c)

4. DO:s ansvar för opinionsbildning

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf25 yrkande

11.

Reservation 4 (kd)

5. Tillsyn över högskolan

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf24 yrkande 7.

Reservation 5 (mp)

6. Hets mot homosexuella

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf18

yrkande 1, 2000/01:Sf22 yrkande 6 och

2000/01:Sf25 yrkande 10.

Reservation 6 (v, c, mp)

Reservation 7 (kd)

7. Begreppet ras

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf24 yrkande 6.

Reservation 8 (mp)

8. Övriga frågor om diskriminering i

arbetslivet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf18

yrkandena 2 och 3, 2000/01:Sf23 yrkande 4 i denna

del och 2000/01:Sf24 yrkande 11.

Reservation 9 (c)

Reservation 10 (fp)

Reservation 11 (mp)

9. Könsperspektiv

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf22 yrkande 3.

Reservation 12 (v)

10. Bisexuella, transsexuella och

transvestiter

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf22 yrkande 4.

Reservation 13 (v)

11. Informationssatsningar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf21

yrkande 1, 2000/01:Sf22 yrkandena 1 och 7,

2000/01:Sf23 yrkande 2 och 2000/01:Sf24 yrkandena

12, 14 och 15.

Reservation 14 (v)

Reservation 15 (fp)

Reservation 16 (mp)

12. Organisationernas roll

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf19,

2000/01:Sf23 yrkandena 1 och 5 och 2000/01:Sf24

yrkande 3.

Reservation 17 (fp)

Reservation 18 (mp)

13. Kommunernas roll

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf23

yrkande 4 i denna del, 2000/01:Sf24 yrkande 18

och 2000/01:Sf635.

Reservation 19 (fp)

Reservation 20 (mp)

14. Antidiskrimineringsklausul

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf21

yrkande 2 och 2000/01:Sf24 yrkandena 2 och 16.

Reservation 21 (m)

Reservation 22 (mp)

15. Värdegrunden

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf24

yrkande 13, 2000/01:Sf25 yrkandena 1-3,

2000/01:Sf611 yrkande 1 och 2000/01:Sf645 yrkande

1.

Reservation 23 (m, kd)

Reservation 24 (c)

Reservation 25 (mp)

16. Museernas roll

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf25 yrkande 7.

Reservation 26 (kd)

17. Nollvision vid arbetet mot mobbning

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf18

yrkande 5 och 2000/01:Sf25 yrkande 4.

Reservation 27 (kd, c)

18. Övriga frågor om mobbning

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf23

yrkande 3 och 2000/01:Sf25 yrkandena 5 och 6.

Reservation 28 (m, kd, c, fp)

19. Kopplingar till migrationspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf22

yrkande 2 och 2000/01:Sf24 yrkande 5.

Reservation 29 (v, mp)

20. Konventioner

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf24 yrkande 4.

21. Utskänkningstillstånd

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf24 yrkande

17.

Reservation 30 (mp)

22. Utbildning och granskning av polis och

väktare

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf24 yrkandena

8-10.

Reservation 31 (mp)

Stockholm den 27 mars 2001

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit

Andnor (s), Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m),

Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Ulla

Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Gustaf von

Essen (m), Mariann Ytterberg (s), Göran Lindblad

(m), Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s),

Cecilia Magnusson (m), Kerstin-Maria Stalin (mp),

Birgitta Carlsson (c), Magda Ayoub (kd) och Kalle

Larsson (v).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Diskrimineringslagstiftningen (punkt 2)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran

Lindblad och Cecilia Magnusson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf20 yrkande 2 och

avslår motion 2000/01:Sf24 yrkande 1.

Ställningstagande

I dagsläget råder det dessvärre inte någon tvekan om

att diskriminering utgör ett problem i det svenska

samhället. Möjligheterna att påverka mänskligt

beteende med politiskt beslutsfattande är samtidigt

begränsade. Icke desto mindre är det en grundval för

ett humanistiskt och demokratiskt samhälle att varje

människa bemöts med respekt för det han eller hon

är.

Vår slutsats blir därför att lagstiftning kan vara

befogad för att hävda den enskildes rätt och

okränkbarhet. Vi anser att

diskrimineringslagstiftningen bör samordnas. Det är

därför med tillfredsställelse som vi noterar att

regeringen börjat tänka i dessa banor. Vi anser att

förslaget om en samordning av

diskrimineringslagstiftningen inte får stanna vid

tanken, utan att den bör omsättas i praktisk

handling.

2. Diskrimineringslagstiftningen (punkt 2)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkande 1 och

avslår motion 2000/01:Sf20 yrkande 2.

Ställningstagande

Regeringen avser att låta utreda möjligheterna till

en generell lagstiftning mot diskriminering som

omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder

och samhällsområden. Vår ståndpunkt är att alla

diskrimineringsgrunder skall omfattas. Det är

viktigt att undvika att könsdiskriminering ännu en

gång hålls utanför en förbättring av lagarna mot

diskriminering.

3. Ombudsmännen (punkt 3)

av Margit Gennser (m), Rose-Marie Frebran (kd),

Gustaf von Essen (m), Göran Lindblad (m), Cecilia

Magnusson (m), Birgitta Carlsson (c) och Magda

Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Sf18 yrkande

4, 2000/01:Sf20 yrkande 1, 2000/01:Sf21 yrkande 3

och 2000/01:Sf25 yrkande 12.

Ställningstagande

I skrivelsen redovisas bl.a. att regeringen avser

att ge tilläggsdirektiv till den utredning som ha

till uppgift att utreda ett utvidgat skydd mot

diskriminering (N 2001:01) om att också överväga

frågan om en sammanslagning av några eller samtliga

ombudsmän som är underställda regeringen. Vi anser

att ombudsmännen skall slås ihop till en gemensam

myndighet. Vi vill understryka att en sammanslagning

även bör omfatta jämställdhetsfrågorna.

Vi anser vidare att möjligheten att ombudsmännen

underställs riksdagen, i stället för som i dag

regeringen, borde ses över. Om ombudsmän

underställdes riksdagen skulle ombudsmännens roller

kraftigt förstärkas och förtroendet för dem hos

allmänheten öka. Detta bör behandlas av den

utredning som nu utreder en sammanslagning av

ombudsmännen.

4. DO:s ansvar för opinionsbildning (punkt 4)

av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf25 yrkande 11.

Ställningstagande

Vår grundsyn om alla människors lika och absoluta

värde innebär en skyldighet att ständigt och i alla

sammanhang ta avstånd från och motverka

diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Vi

anser att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering bör

ha ett speciellt ansvar och fungera som motor i

opinionsbildningen mot dessa företeelser.

5. Tillsyn över högskolan (punkt 5)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkande 7.

Ställningstagande

Enligt skrivelsen är det Högskoleverket som i

framtiden skall utöva tillsyn över huruvida

högskolorna och universiteten lever upp till

diskrimineringslagarna. Studenternas rättsskydd

kommer inte att kunna stärkas på så vis. Vi föreslår

därför att tillsynen även här skall utövas av de

ombudsmän (eller den samlade ombudsmannen) som finns

till för att motverka diskriminering. Vi anser att

det vore märkligt om ombudsmännen skulle utöva

tillsyn över allt förutom högskolan.

6. Hets mot homosexuella (punkt 6)

av Ulla Hoffmann (v), Kerstin-Maria Stalin (mp),

Birgitta Carlsson (c) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Sf18 yrkande 1

och 2000/01:Sf22 yrkande 6 och avslår motion

2000/01:Sf25 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi välkomnar att regeringen i skrivelsen öppnar för

möjligheten att också homosexuella skall inbegripas

i lagen om hets mot folkgrupp. Det finns starka skäl

som talar för kriminalisering av hets mot

homosexuella. Det gäller bl.a. att göra människor

medvetna om att det förekommer diskriminering och

hets mot homosexuella. Lagen om hets mot folkgrupp

har gjort att anmälningarna mot dessa typer av brott

har ökat. En kriminalisering av hets mot

homosexuella skulle sannolikt ha samma funktion.

Vi menar dock att regeringens initiativ inte är

tillräckligt, utan vill komplettera lagen om hets

mot folkgrupp genom ytterligare vidgning för att

gälla också bisexuella. Vi anser därför att

regeringen i pågående beredning av ny lagstiftning

bör utgå från att lagen skall utvidgas på ett sådant

sätt att lagen om hets mot folkgrupp skall gälla

hets mot personer på grund av deras sexuella

läggning.

7. Hets mot homosexuella (punkt 6)

av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 7. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf25 yrkande 10

och avslår motionerna 2000/01:Sf18 yrkande 1 och

2000/01:Sf22 yrkande 6.

Ställningstagande

Eftersom det i dag inte är straffbart att uttrycka

hot eller missaktning mot homosexuella som grupp,

anser regeringen att det finns skäl som talar för en

kriminalisering av hets mot homosexuella som grupp.

Vi har krävt ett starkare skydd för de mänskliga

fri- och rättigheterna och därmed ett tydligt

diskrimineringsskydd för människans integritet

oberoende bl.a. av sexuell identitet. Vi delar

sålunda regeringens uppfattning att det är viktigt

att skydda homosexuella, som alla andra medborgare,

mot våld och hets.

Vi anser vidare att det är angeläget att

avvägningen mellan å ena sidan religionsfriheten och

yttrandefriheten och å andra sidan behovet av skydd

för minoriteter görs med omsorg. Det måste vara

möjligt att offentligt diskutera olika livsstilar

eller livsåskådningar. Vi anser att det därför är

viktigt att inte genom lagstiftning träda

religionsfriheten förnär.

8. Begreppet ras (punkt 7)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 8. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkande 6.

Ställningstagande

Miljöpartiets motion Begreppet ras i lagstiftningen,

1996/97:K535, om att omdefiniera de delar i vår

författning där ordet ras förekommer bifölls, men

har ännu inte genomförts. Det finns inte någon

vetenskaplig grund för att dela upp människor i

skilda raser och därför ingen anledning att använda

begreppet ras i författningstexter. Ideologier som

bygger på en sådan tro delar upp människor efter

ytliga egenskaper som t.ex. hudfärg. Vi anser att

beslutet om att ta bort ordet ras ur lagstiftningen

bör genomföras.

9. Övriga frågor om diskriminering i

arbetslivet (punkt 8)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 9. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf18 yrkandena 2

och 3 och avslår motionerna 2000/01:Sf23 yrkande 4 i

denna del och 2000/01:Sf24 yrkande 11.

Ställningstagande

Historiskt sett har arbetslinjens tillämpning inom

svensk politik varit vägledande. Yrkesrollen eller

den position som man haft på sin arbetsplats har

varit grunden för individers möjligheter att påverka

sin vardag och därigenom även möjligheterna att

förverkliga sitt livsprojekt.

En av de viktigaste åtgärderna för att minska

segregeringen i samhället är att öka

förutsättningarna för deltagande i arbetslivet.

Detta kan ske genom att invandrade personer direkt

vid mottagandet erhåller en arbetspraktik och i

kombination med denna praktik ges möjlighet att

studera svenska språket. Samhället kan vidare

genomföra en validering (utvärdering och jämförelse)

mellan kompetensen och utbildningsnivåerna hos

enskilda utomnordiska medborgare och det svenska

utbildningssystemet. En annan åtgärd som bör vidtas

är att införa s.k. övergångsarbetsmarknader där

arbetslösa som befinner sig i eller riskerar att

hamna i långtidsarbetslöshet ges tillgång till

arbetsmarknaden genom att arbetsgivare under en

övergångsperiod får nedsatta arbetsgivaravgifter.

Detta skulle öka möjligheterna främst rörande

osäkerhet kring den arbetssökandes kompetens på

grund av en utbildning i ett utomnordiskt land och

statistisk diskriminering där hela grupper av

utomnordiska medborgare tillskrivs egenskaper och

kunskaper på grund av att en majoritet besitter

dessa. Här finns möjlighet för arbetsgivaren att

lära känna den kompetens som enskilda utomnordiska

medborgare besitter.

Vi anser att principen om lika behandling på

arbetsmarknaden oavsett kön, ålder, etnicitet,

hudfärg, sexuell läggning, politisk eller religiös

övertygelse bör vara vägledande.

10. Övriga frågor om diskriminering i

arbetslivet (punkt 8)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 10. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf23 yrkande 4 i

denna del och avslår motionerna 2000/01:Sf18

yrkandena 2 och 3 och 2000/01:Sf24 yrkande 11.

Ställningstagande

Regeringen vill ge AMS ett särskilt uppdrag om bl.a.

utbildningssatsningar riktade till arbetsförmedlare

och annan personal inom AMV rörande såväl

mekanismerna bakom diskriminering som de gällande

reglerna på området.

Vi anser att uppdragets omfång och innehåll är

klart otillfredsställande. Flera rapporter och

undersökningar (Riksdagens revisorer, Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering IFAU, utredningen

om brandkatastrofen i Göteborg) har beskrivit den

känsla av frustration, missnöje och ibland intensiv

misstänksamhet som har spritt sig i

invandrarbefolkningen när det gäller kontakterna med

myndigheterna, och då oftast relationerna med

arbetsförmedlingar.

I ljuset av dessa dystra beskrivningar menar vi

som socialliberaler att radikala grepp behövs för en

ändring av attityderna. Det gäller t.ex. uppmaningar

riktade till AMS, länsarbetsnämnder och

arbetsförmedlingar att etablera kontinuerliga

kontakter med invandrarorganisationer i trakten.

Studiedagar, konferenser och seminarier i vilka

invandrarna får rollen av lärare och samtalsledare

medan arbetsförmedlare och andra tjänstemän intar

positionen av elever skulle väsentligt förbättra

kommunikationen mellan de berörda. För att en gång

för alla göra slut på fördomarna som automatiskt gör

invandraren till passivt objekt för åtgärder och

program behöver myndigheterna själva börja ta del av

de erfarenheter som fyller den diskriminerades

vardag.

11. Övriga frågor om diskriminering i

arbetslivet (punkt 8)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 11. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkande 11

och avslår motionerna 2000/01:Sf18 yrkandena 2 och 3

och 2000/01:Sf23 yrkande 4 i denna del.

Ställningstagande

Statliga myndigheter skall sedan förra året upprätta

handlingsplaner för att främja etnisk mångfald på

arbetsplatsen samt motverka alla former av

diskriminering. Tyvärr framgår det inte i

regeringens skrivelse hur arbetet skall följas upp

och utvärderas.

I likhet med jämställdhetsplaner bör arbetsplatser

med fler än tio anställda ta fram mångfaldsplaner.

Krav om detta bör införas i lagen.

12. Könsperspektiv (punkt 9)

av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf22 yrkande 3.

Ställningstagande

Skrivelsen avgränsas till att inte behandla

diskriminering på grund av kön, vilket vi anser vara

rimligt. Men det är inte samma sak som könsblindhet.

Att blunda för att kvinnor och män med annan

etnicitet än majoritetssamhället drabbas olika av

rasism och främlingsfientlighet leder till

ytterligare förtryck av invandrade kvinnor. Att

blunda för manliga respektive kvinnliga

homosexuellas ofta olika situation vad gäller

homofobi leder bara till ett osynliggörande. Att

inte se att kvinnor och män i de rasistiska och

främlingsfientliga organisationerna har olika roller

är att inte kunna hitta utvägar för alla ur dessa

miljöer. Framför allt är detta angeläget när det

gäller det kommande arbetet; vi menar att det i

redogörelsen saknas förslag till åtgärder. Vi anser

att det är viktigt att lyfta fram det faktum att

det, även vad gäller rasism, främlingsfientlighet

och homofobi, finns ett könsperspektiv och inte

bara att nämna det i förbifarten.

13. Bisexuella, transsexuella och transvestiter

(punkt 10)

av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 13. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf22 yrkande 4.

Ställningstagande

Regeringen anger på flera ställen i skrivelsen att

homofobi skall bekämpas, vilket vi ser som utmärkt.

Vi menar dock att det är viktigt att inte

osynliggöra bisexuella och transpersoner som också

de drabbas av fördomar och diskriminering. Därför

bör också dessa grupper ingå i de diskussioner som

förs inom ramen för värdegrunden i skolan, i

prioriteringen inom rättsväsendet och i utbildningen

av nyckelpersoner som anges i handlingsplanen.

14. Informationssatsningar m.m. (punkt 11)

av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 14. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf22 yrkandena 1

och 7 och avslår motionerna 2000/01:Sf21 yrkande 1,

2000/01:Sf23 yrkande 2 och 2000/01:Sf24 yrkandena

12, 14 och 15.

Ställningstagande

En bodelning bör göras mellan vad som är statens

uppgift och vad som är partiers,

frivilligorganisationers och enskildas uppgift i det

kommande arbetet. Det bör tydligt anges att staten

genom sina myndigheter direkt skall motarbeta

diskriminering dvs. handlandet att diskriminera

någon annan människa. När det gäller rasism och

främlingsfientlighet handlar det om åsikter och

människosyn, varför det är principiellt

problematiskt och sällan särskilt effektivt att

staten på ett direkt sätt arbetar mot dessa.

Vidare är det vår uppfattning att det inte är

verkningsfullt och ibland kontraproduktivt att

driva dessa angelägna frågor i form av kampanjer

eller jippon. Vi vill med detta säga att vi

visserligen inte motsätter oss manifestationer och

musikgalor för att ge det etablerade samhället och

människor i allmänhet forum att visa sin tro på

människors lika värde, men att vi inte anser det

vara en angelägen uppgift för staten att bistå med

riktade bidrag. Satsningen på en stiftelse som skall

inrättas under namnet Artister mot nazister bör

därför avvisas.

15. Informationssatsningar m.m. (punkt 11)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 15. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf23 yrkande 2 och

avslår motionerna 2000/01:Sf21 yrkande 1,

2000/01:Sf22 yrkandena 1 och 7 och 2000/01:Sf24

yrkandena 12, 14 och 15.

Ställningstagande

Som framkommer av skrivelsen pågår i dag ett viktigt

arbete med analys och uppvärdering av etiska

ställningstaganden på samhällets offentliga arenor,

i de institutioner, myndigheter och organisationer

som ger struktur till vardagens samtal och

handlingar. I detta sammanhang vill vi påpeka att

stora brister förekommer i diskussionen om den

mycket grymma intolerans som har sina rötter i

kommunismen. Det räcker inte med de hänvisningar

till stalinismen som skrivelsen innehåller.

Trots Berlinmurens fall har politiska

ställningstaganden som försöker ursäkta kommunismens

brott mot mänskliga rättigheter fortfarande stor

spridning i hela världen. I kampanjen Levande

historia och i de svensk initierade konferenserna om

intoleransen bör vänsterrevisionismen bli objekt för

ständiga analyser och allt djupare avslöjanden.

16. Informationssatsningar m.m. (punkt 11)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 16. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkandena 12,

14 och 15 och avslår motionerna 2000/01:Sf21 yrkande

1, 2000/01:Sf22 yrkandena 1 och 7 och 2000/01:Sf23

yrkande 2.

Ställningstagande

En tydlig eurocentrism genomsyrar regeringens

skrivelse. De folkmord som har ägt rum i de delar av

världen varifrån många svenskar med

invandrarbakgrund kommer uppmärksammas dåligt.

Kolonialismens illgärningar och aktuella folkmord

som förra decenniets folkmord i Rwanda och i före

detta Jugoslavien glöms bort. Det behövs en satsning

på forskning och utbildningsprojekt som tar upp,

belyser och analyserar orsakerna och konsekvenserna

av kolonialismen och de ovannämnda folkmorden.

Vidare anser vi att det arbete som Forum för

levande historia förväntas driva är vällovligt men

långt ifrån tillräckligt. Den antirasistiska

rörelsen bör få i uppdrag att driva ett nationellt

antirasistiskt center. Medel bör tilldelas så att

centret kan bildas och drivas samt för att öppna en

fond för konkreta aktiviteter som syftar till att

motverka diskriminering.

Vi anser också att en årlig återkommande nationell

konferens mot rasism och diskriminering behövs. Den

kan organiseras inom ramen för ett antirasistiskt

center.

17. Organisationernas roll (punkt 12)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 17. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf23 yrkandena 1

och 5 och avslår motionerna 2000/01:Sf19 och

2000/01:Sf24 yrkande 3.

Ställningstagande

På flera punkter föreligger det skillnader mellan

regeringens och vår uppfattning om arbetet med

aktuella frågor om intolerans. Den viktigaste

skiljelinjen återfinns i relationen mellan det

offentliga Sverige och de grupper och individer som

kan och vill agera mot alla former av intolerans. Vi

tror på ställningstaganden och aktioner utformade

och genomförda underifrån och upp, med utgångspunkt

i initiativ och handlingar som den enskilde

invånaren och små lokala grupper står för.

De delar i regeringens skrivelse som avser den

vardagliga dialogen och samverkan mellan å ena sidan

beslutande och verkställande instanser och å andra

sidan invånare är oftast för svagt formulerade. En

decentralisering av antidiskrimineringspolitiken är

nödvändig. Arenor för egen makt och generös

finansiering av underifrån kommande initiativ och

aktioner bör ge bättre resultat än kostsamma

centraliserade och hierarkiskt anordnade satsningar.

Vidare har regeringen under år 2000 gett

Integrationsverket flera uppdrag med syfte att

intensifiera verkets förebyggande arbete mot

intolerans.

De bästa aktörerna i kampen mot alla former av

diskriminering är de berörda människorna själva.

Integrationsverket kan antagligen vinna en helt

berättigad position i en "Empowerment"-process först

när denna myndighet skapar arenor på vilka de

diskriminerade kan spela en huvudroll. Ett sådant

verk skulle snarare vara en katalysator, en medlare

och förmedlare av kunskap och kontakter än en

myndighet som uppifrån verkställer färdigt

formulerade planer och program. För att kunna spela

denna roll behöver verket en helt annan ekonomi än

det har nu. Hela beloppet som Integrationsverket

årligen kan dela till landets alla

invandrarorganisationer ligger på en mycket låg

nivå, ca 20 miljoner kronor.

18. Organisationernas roll (punkt 12)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 18. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkande 3 och

avslår motionerna 2000/01:Sf19 och 2000/01:Sf23

yrkandena 1 och 5.

Ställningstagande

NGO:er som arbetar med diskrimineringsfrågor bör få

en rimlig chans att delta i FN:s världskonferens mot

rasism i Sydafrika hösten 2001 (WCAR). Vi anser att

resurser bör tilldelas specifikt till dessa

organisationer så att deras deltagande kan bli

möjligt.

19. Kommunernas roll (punkt 13)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 19. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf23 yrkande 4 i

denna del och avslår motionerna 2000/01:Sf24 yrkande

18 och 2000/01:Sf635.

Ställningstagande

När det gäller stöd för lokalt arbete, stöd till

brottsoffer, rådgivning och stöd till kommuner och

lokalt brottsförebyggande arbete är dialogen med

minoriteterna oerhört värdefull. Att köpa

kunskapstjänster om antidiskriminering direkt från

de berörda gruppernas experter och konsulter är ett

sätt att i praktiken försvåra diskrimineringen.

Detta är ett sätt att bryta den roll av passiv

mottagare av åtgärder som minoriteterna ofta får.

Här får i stället personer från minoritetsgrupperna

en aktiv roll som lärare och kunskapsförmedlare.

20. Kommunernas roll (punkt 13)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 20. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkande 18

och avslår motionerna 2000/01:Sf23 yrkande 4 i denna

del och 2000/01:Sf635.

Ställningstagande

Vi delar regeringens positiva syn på

diskrimineringsbyråernas verksamhet. Men vi vill

dessutom föreslå lokala diskrimineringsombudsmän,

som kan cementera de olika ombudsmännens roll och

verkan.

21. Antidiskrimineringsklausul (punkt 14)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran

Lindblad och Cecilia Magnusson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 21. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf21 yrkande 2 och

avslår motion 2000/01:Sf24 yrkandena 2 och 16.

Ställningstagande

I skrivelsen redovisar regeringen t.ex.

antidiskrimineringsklausuler vid offentlig

upphandling som instrument som mer aktivt bör kunna

användas i arbetet för att motverka diskriminering.

Det är enligt vår uppfattning inte acceptabelt

att man i Sverige bygger upp system som innehåller

dubbla eller tredubbla påföljder eller

sanktionsmöjligheter. Det är framför allt inte

acceptabelt om detta leder till att man skapar ett

eget rättsväsende vid sidan av det domstolsväsende

som finns för att tillämpa av Sveriges riksdag

antagna lagar. Detta vore ett brott mot

grundläggande demokratiska principer och skulle i

förlängningen kunna leda till att politiker och

politiska organ i ökande utsträckning får

rättsvårdande uppgifter. Detta vore synnerligen

allvarligt.

Det är av avgörande betydelse att alla typer av

sanktionsåtgärder eller andra ingripande åtgärder

från samhällets sida har ett otvetydigt stöd i

lagstiftningen och att de kan bli föremål för

rättslig prövning genom t.ex. överklagande.

22. Antidiskrimineringsklausul (punkt 14)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 22. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkandena 2

och 16 och avslår motion 2000/01:Sf21 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör, inför FN:s

världskonferens mot rasism i Sydafrika hösten 2001

(WCAR), uttala att antidiskrimineringsklausuler inte

utgör handelshinder och verka för att det skrivs in

i konferensens slutdokument. Sverige har ratificerat

FN:s konventioner mot diskriminering. Det blir

därmed fel att i efterhand påstå att ett aktivt

arbete mot diskriminering utgör handelshinder.

Vidare anser vi att antidiskrimineringsklausuler

vid offentlig upphandling kan och bör användas. Det

är ett viktigt verktyg för att motverka

diskriminering. Sådana klausuler har prövats i till

exempel Storbritannien, USA och Kanada. Enligt EG-

kommissionens meddelande (KOM [98] 143) är en sådan

klausul förenlig med gällande EG-rätt. Statens alla

upphandlingar bör innehålla en klausul där

leverantören åtar sig att inte bryta mot någon av de

gällande diskrimineringslagarna. Därutöver bör

klausulen klarlägga att staten förbehåller sig

rätten att häva avtalet med en leverantör som

överträder förbuden.

23. Värdegrunden (punkt 15)

av Margit Gennser (m), Rose-Marie Frebran (kd),

Gustaf von Essen (m), Göran Lindblad (m), Cecilia

Magnusson (m) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 23. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Sf25 yrkandena

1-3 och 2000/01:Sf645 yrkande 1 och avslår

motionerna 2000/01:Sf24 yrkande 13 och 2000/01:Sf611

yrkande 1.

Ställningstagande

Vår politik tar sin utgångspunkt i en helhetssyn på

människan som innebär att alla människor har samma

absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder,

social position, etnisk tillhörighet eller sexuell

identitet. Vi vill solidarisera oss med de svaga och

förtryckta samt ansvarigt värna och förvalta djur,

växter och jordens resurser. Vi vill bygga

demokratin på denna människosyn och värdegrund.

Denna värdegrund bör även prägla beteendet

medborgare emellan. Människosynen och värdegrunden

är grunden för tolerans. En kristen människosyn och

värdegrund ger skäl för respekt för olika åsikter,

empati och solidaritet, för ett engagemang och

ansvar som sträcker sig utöver egenintresse,

familjeband, kön, etnicitet, religion, osv.

Samtidigt måste samhället vara vaksamt mot

tendenser till intolerans och ta dessa på allvar. I

en rättsstat får aldrig hot, hets, psykiskt och

fysiskt våld eller förföljelse accepteras, inte mot

någon av något som helst skäl. Extremistiska

gruppers hat och trakasserier exempelvis mot

invandrare är tyvärr verklighet i Sverige. Samhället

är redan i dag vaksamt mot grupper med rasistiska

och främlingsfientliga drag genom lagen om hets mot

folkgrupp. Riksdagen har i detta fall gjort en

avvägning mellan yttrandefrihetsintresset och olika

gruppers behov av skydd.

Vidare är det så att ett rättssamhälles uppbyggnad

är en långsiktig process som förutsätter

allmänhetens delaktighet och deltagande. Varje

bärande värdesystem i ett rättssamhälle bygger på en

process av införlivande av värden, värderingar och

normer. Familjens centrala roll innebär att en i sin

helhet god familjepolitik är en grundläggande

förutsättning för detta viktiga arbete. Detta sker

bäst genom att barn får växa upp i trygga familjer

som kan föra över normer och hjälpa barnen att bygga

upp en inre kontroll som gör det lättare att stå

emot frestelsen att bryta mot de regler som bygger

upp samhället.

24. Värdegrunden (punkt 15)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 24. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf611 yrkande 1

och avslår motionerna 2000/01:Sf24 yrkande 13,

2000/01:Sf25 yrkandena 1-3 och 2000/01:Sf645 yrkande

1.

Ställningstagande

Segregationen mellan familjer i skilda stadsmiljöer,

mellan rika och fattiga, mellan högutbildade och

lågutbildade och mellan människor boende i stad och

på landsbygd är ett stort samhällsproblem oavsett om

den har etnisk eller kulturell grund.

Delade städer och segregerade bostadsområden är

ett demokratiskt, ekonomiskt och socialt stort

problem. Det är en form av diskriminering om

segregation uppkommer därför att

majoritetsbefolkningen valt bort människor med lägre

inkomster, annan etnisk eller kulturell bakgrund och

om det fått till följd att minoriteten ofrivilligt

måste bosätta sig i ett visst område.

För att motverka segregation krävs att människor

är medvetna om sina rättigheter och skyldigheter.

Alla enskilda människor har ett ansvar, och det

krävs statliga, kommunala och lokala insatser för

att klara detta. Skolan har ett ansvar som

förmedlare av vad humanistiska värden innebär. Den

grundläggande åtgärden för att komma till rätta med

segregeringen är att på alla plan och i alla

sammanhang motverka diskriminering.

25. Värdegrunden (punkt 15)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 25. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkande 13

och avslår motionerna 2000/01:Sf25 yrkandena 1-3,

2000/01:Sf611 yrkande 1 och 2000/01:Sf645 yrkande 1.

Ställningstagande

Ett av de viktigaste målen i skolan är att förankra

grundläggande demokratiska värderingar som

människors lika värde. Men skolan fokuserar ofta mer

på läroplanens konkreta mål, som till exempel

ämneskunskaperna, än på de övergripande målen.

Anledningen är att det är svårt att konkret arbeta

med demokratifrågor. Projektet om värdegrunden som

Utbildningsdepartementet drivit har just visat på

denna svårighet. Diskussionerna blir väldigt

abstrakta, och värdeförankringen hos eleverna

misslyckas. Det är därför nödvändigt att införa ett

nytt kärnämne i skolan, som kan kallas till exempel

Livsviktigt. Syftet är att skapa ett forum där

eleverna kan ställa svåra existentiella frågor.

Demokrati är ett värde som hela tiden måste

försvaras och utvecklas. För att lyckas med detta

måste vi återkomma till frågan: Varför är demokrati

det bästa styrelsesättet? Man måste skapa ett forum

inom skolan för detta. Dessutom skulle ett särskilt

ämne möjliggöra den välbehövliga utvecklingen av

värdegrunden.

26. Museernas roll (punkt 16)

av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 26. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf25 yrkande 7.

Ställningstagande

Att ha god kännedom om sitt eget kulturarv är både

en förutsättning för att bygga upp sin egen

identitet och för att kunna respektera andras kultur

och värden. I mötet mellan kulturer krävs

förståelsen för att kulturarvet inte är givet en

gång för alla, utan ständigt berikas av nya

upplevelser, erfarenheter och kontakter med och

inflytande från andra länder och kulturer. Att värna

och värdera sin egen kultur och samtidigt bejaka

mångfald och värdesätta andra kulturer är

förutsättningen för en positiv integration.

Museerna är en naturlig plats för diskussion om

människans förutsättningar, livsfrågor och

värderingar under olika tidsepoker både i Sverige

och i andra delar av världen. Museernas arbete för

att motverka främlingsfientlighet och rasism kan

därför inte nog poängteras. De skulle i ännu högre

utsträckning än i dag kunna bidra till att skapa

fördjupad respekt för de värden som är en

förutsättning för demokratin. Detta arbete är i hög

grad förknippat med historia och känsla för

kulturarvet i vid mening.

27. Nollvision vid arbetet mot mobbning

(punkt 17)

av Rose-Marie Frebran (kd), Birgitta Carlsson (c)

och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 27. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Sf18 yrkande 5

och 2000/01:Sf25 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att samhället har ett ovillkorligt ansvar

för att barn och unga skyddas från övergrepp och för

att de får växa upp i en trygg, utvecklande och

värdig miljö. Målet kan därför inte bara vara att

minska mobbningen, utan måste vara att inte något

barn eller någon ung människa skall utsättas för

mobbning.

Vad som helst kan utlösa mobbning: utseende,

religion eller fel intressen. Poängen är att det

inte är den som är mobbad som är avvikande det är

den som mobbar. Skulden får aldrig läggas på den som

mobbas och vuxenvärlden måste här ta sitt ansvar.

Detta ansvar innebär att vi måste lyssna, ha

ögonen öppna och reagera om vi ser att något är fel.

Det kraftfullaste sättet att komma åt mobbning och

våld är att omedelbart införa nolltolerans i

skolorna. Att slippa mobbning är en rättighet för

varje ung människa.

28. Övriga frågor om mobbning (punkt 18)

av Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-

Marie Frebran (kd), Gustaf von Essen (m), Göran

Lindblad (m), Cecilia Magnusson (m), Birgitta

Carlsson (c) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 28. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Sf23 yrkande 3

och 2000/01:Sf25 yrkandena 5 och 6.

Ställningstagande

Rasförtryck, förföljelser av minoriteter,

trakasserier och misshandel av homosexuella har

mycket svårt att uppkomma om barn och ungdomar

vistas i miljöer fria från våld och nedlåtande sätt

att tala.

Vi tycker att skrivelsens uttalanden om skolans

roll i bekämpning av intolerans och om

värdegrundsfrågor vilket är ett onödigt komplicerat

sätt att tala om uppförande, etik och moral är

långt ifrån tillfredsställande. Om skolan ska kunna

stoppa hatpropagandans spridning bland ungdomar

behöver skolan agera, dvs. göra mycket mer än att

tala om värdegrunden utan att ange vilken värdegrund

man avser.

Mobbning, våld och sexuella trakasserier skall

inte tillåtas i skolans arbetsmiljö. Flera åtgärder

bör vidtas. Bland annat några av de viktigaste

åtgärderna är att varje skola skall ha en

åtgärdsplan mot mobbning och att föräldrar till barn

som mobbar eller mobbas informeras. Vi anser vidare

att elever som gjort sig skyldiga till grova

förseelser som mobbning och våld måste kunna skiljas

från skolan under en längre tid.

I Skolverkets nationella kvalitetsgranskning från

1999 av skolors arbete mot mobbning och annan

kränkande behandling ifrågasätts om bestämmelserna i

skolformsförordningarna ger skolor rätt stöd för

sina myndighetsbeslut. Vi anser att denna fråga bör

ses över så att skolor får det lagstöd de behöver

för att arbeta mot mobbning på ett effektivt sätt.

Vi anser även att en nationell kampanj mot

mobbning är behövlig, och skolministern har utlovat

en sådan. I regeringens skrivelse nämns dock aldrig

denna kampanj. Vi upprepar således tidigare ställda

krav på en rikskampanj och nationell samling mot

mobbning.

Vi vill i detta sammanhang också påminna om att de

utländska lärarnas frånvaro eller i bästa fall

sällsynta närvaro i den svenska skolan inte främjar

förståelsen för andra kulturer. Skolan kan inte på

ett trovärdigt sätt tala mot intolerans så länge

lärarkåren innehåller mycket få av minoriteternas

akademiker.

Vidare har Statens skolverk, enligt skrivelsen,

"fått i uppdrag att vidta åtgärder och göra riktade

insatser för att komma till rätta med eventuella

missförhållanden i skolan när det gäller

främlingsfientlighet, rasism och homofobi samt

etniskt och sexuellt relaterad mobbning". Vi anser

att man i detta sammanhang även bör lägga till

"mobbning på grund av trosbekännelser".

29. Kopplingar till migrationspolitiken

(punkt 19)

av Ulla Hoffmann (v), Kerstin-Maria Stalin (mp)

och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 29. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Sf22 yrkande 2

och 2000/01:Sf24 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi har förståelse för att flyktingpolitiken inte

behandlas i sak i den för riksdagen framlagda

skrivelsen. Vi tycker dock att det är viktigt att

det klart framgår att t.ex. flyktingpolitiken ger

viktiga signaler vad gäller människors lika värde.

Det är viktigt att påpeka att om alla människors

lika värde skall kunna hävdas och diskriminering

kunna motarbetas och orsakerna till rasism,

främlingsfientlighet och homofobi skall kunna

bekämpas måste en generös flyktingpolitik bedrivas.

Den solidaritet som medborgarna förväntas känna med

varandra måste motsvaras av en liknande solidaritet

i synen på dem som flyr från sitt land och söker en

tillflykt i Sverige. Den förda migrationspolitiken

förs i dag, i Sverige såväl som inom EU, i en helt

annan anda en anda av intolerans, inhumanitet och

bristande solidaritet. Detta har vi vid ett flertal

tillfällen påpekat.

Denna situation innebär att det blir ett rent

dubbelspel att samtidigt tala om kampen för alla

människors lika värde på hemmaplan och det ger

rasistiska organisationer argument och grogrund för

sin propaganda. Vi menar därför att det är på sin

plats att riksdagen än en gång uttalar det som

angavs vid inträdet i EU: "Sverige skall i EU

kraftfullt verka för en solidarisk och human

flyktingpolitik."

Vidare vill vi understryka att Schengensamarbetet

kommer att kräva stora förändringar. Ett exempel är

planerna på att förstärka transportörernas ansvar.

Det innebär att transportbolagen får betala höga

böter om deras resenärer har falska pass eller

visum, och eftersom 75 % av alla asylsökande i

Sverige saknar identitetshandlingar eller har falska

sådana kommer asylansökningarna att minska i

motsvarande omfattning. Människor som har rätt att

söka asyl kommer på så vis att förhindras att

använda sin rätt och därmed att diskrimineras.

Dessutom innebär rörelsefriheten för EU-medborgare

en strängare kontroll av dem som kommer från länder

utanför EU. När restriktionerna för asylsökande att

ta sig in i EU på legal väg hårdnar ökar den

illegala och inhumana människosmugglingen.

Vi anser att det finns risk för kränkning av de

mänskliga rättigheterna i och med Schengenavtalet.

Sverige måste på ett konsekvent sätt följa de

internationella konventionerna som har

undertecknats.

30. Utskänkningstillstånd (punkt 21)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 21

borde ha följande lydelse:

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 30. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkande 17.

Ställningstagande

Regeringen antar att ett utskänkningstillstånd kan

dras in när en restaurangägare har gjort sig skyldig

till olaga diskriminering. Men detta har ännu inte

prövats lagmässigt. Vi tror att en lagprövning

skulle kunna leda till att utskänkningstillståndet

dras in. Men betydligt större verkan gör ett

villkorat avtal. Ingen kommun har, ännu, ställt ett

tillståndsvillkor om att näringsidkare inom

restaurangbranschen skall följa antidiskriminerings-

lagarna. Dessutom kan man leva upp till

diskrimineringslagarna på ett bättre sätt när man

skriver in i tillståndet att restaurangägarna måste

respektera dessa lagar. Varje restaurangägare känner

till det som står i vederbörandes ut-

skänkningstillstånd.

31. Utbildning och granskning av polis och

väktare (punkt 22)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22

borde ha följande lydelse:

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 31. Därmed

bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkandena 8-

10.

Ställningstagande

Det måste finnas fler kreativa förslag för att

motverka diskriminering på polisområdet än att

rekrytera personer med invandrarbakgrund till

polisutbildningen. Alla människor, även personer med

invandrarbakgrund, bär på fördomar.

Polisen borde därför satsa ordentligt på

utbildning för att öka medvetenheten om fördomar och

diskriminering och för att motverka mobbning som

förekommer inom polisen. Polisen bör även ha

återkommande diskussionsmöten samt fortbildning där

teman som människors lika värde tas upp.

Rekryteringen av poliser måste utgå från ett säkert

system där personer med bakgrund i

främlingsfientliga sammanhang och organisationer

inte tas in. Det har i praktiken funnits ett

ointresse från polisens sida att prioritera

hatbrott. Orsaken är förmodligen att förståelsen för

sådana brott är för liten i proportion till brottets

betydelse. I Köpenhamn har polisen i ett projekt

samarbetat med invandrarföreningar och

antidiskrimineringsorganisationer. Projektet har

lyckats väldigt bra. Sverige skulle kunna lära sig

av liknande projekt som det danska.

Vidare anser vi att alltför många ordningsvakter

och väktare har misstänkts för att ha varit

inblandade i brott med rasistiska förtecken. Det är

viktigt att man tar itu med utbildningen av väktare

och ordningsvakter så att ett fördomsfullt agerande

motverkas. Konflikthantering borde ingå som en

självklar del. Dessutom måste anmälningar mot

ordningsvakter med polisiära befogenheter granskas

av en oberoende instans.

Särskilda yttranden

1. Gemenskapsinitiativet Equal

Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anför:

I den nationella handlingsplanen mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering

framhåller regeringen att Europeiska socialfonden

kommer att satsa drygt 86 miljoner Euro inom ramen

för gemenskapsinitiativet Equal under perioden

2001-2006. Pengarna skall användas till projekt som

syftar till att utveckla metoder för hur man

förändrar diskriminerande attityder och

uppfattningar. Verksamheten skall bedrivas i

utvecklingspartnerskap och omfatta aktörer som

kommun, företagare, fackliga organisationer,

ungdomsorganisationer m.fl. Equal kräver nationell

medfinansiering till motsvarande belopp.

I det operativa programmet för Equal betonas att

det är viktigt att små föreningar och organisationer

kan vara partner i utvecklingspartnerskapen som

skall driva Equal. Samtidigt anges att partnerna

själva skall ordna medfinansieringen. Det går säkert

bra om stora företag och länsarbetsnämnden går

samman i ett mångfaldsprojekt, men det blir svårare

för invandrarföreningen i Höganäs, homosexuella

kulturarbetare och Momsteatern i Malmö med

förståndshandikappade skådespelare. Vem ställer då

upp med svensk nationell medfinansiering?

Vänsterpartiet anser därför att det är nödvändigt

att svenska ESF-rådet får förfoga över medel för

nationell medfinansiering för dem som har bra

projekt men svårt att hitta finansiärer.

2. Värdegrunden

Bo Könberg (fp) anför:

Folkpartiet liberalerna befinner sig i en politisk

filosofisk tradition som förenar motstånd mot

förtryck med tolerans. Målet är en jämlik behandling

av alla människor. Som liberaler försvarar vi en

etik som utgår från den enskilde människans

möjligheter att ta självständiga beslut över sin

egen vardag och sitt eget liv. Den målsättningen

uppnås bäst i en demokratisk kultur med respekt för

grundläggande mänskliga fri - och rättigheter och en

stat som tilltror människor grundläggande sociala

resurser som möjliggör frihet för den enskilde.

Människors samverkan med varandra frodas bäst i en

kultur av grundläggande respekt för varandras

olikhet och där valet att samverka inte grundar sig

på tvång eller förtryckande traditioner eller

könsroller. Liberalismens etiska värden är de som

utmärker det öppna samhället. Mänskliga rättigheter

och respekten för varandras olikhet. Det är den

liberala värdegrunden.

Hoten mot det öppna samhället måste ständigt

bekämpas. Individualismen måste ständigt värnas.

Skolan såväl som många andra samhällssektorer har

här en avgörande roll att fylla.

I detta sammanhang vill vi understryka betydelsen

av våra ställningstaganden om mobbning i skolan.

Mobbning, aggressivitet och muntliga förolämpningar

kan direkt kopplas till intoleransens sociala

klimat. Rasism, förföljelser av minoriteter och

trakasserier och misshandel av homosexuella frodas

inte i miljöer där ungdomar lever befriade från våld

och kränkande sätt att tala. Om skolan skall kunna

stoppa hatpropagandans spridning bland ungdomar

måste skolan inte bara tala om "värdegrunder", utan

handla för att i tid stoppa våldets alla yttringar.

Det är även viktigt att uppmärksamma de rörelser

och totalitära traditioner som hotar det öppna

samhället och människors frihet och välfärd. Mot

fascism och rasism arbetar man målmedvetet på många

ställen, men den allmänna debatten ägnar betydligt

mindre uppmärksamhet åt de brott mot de mänskliga

rättigheter som har rötter i marxism-leninismen.

Trots Berlinmurens fall har politiska

ställningstaganden som försöker ursäkta kommunismens

brott mot mänskliga rättigheter fortfarande stor

spridning. Oftast hämtar dessa strömningar sin

styrka ur det som bör kallas för vänsterns

revisionism - den historieförfalskning som syftar

till att antingen förminska eller helt bortförklara

kommunismens fasansfulla konsekvenser för människor

runt om vår planet. I kampanjen Levande historia och

i de svenskt initierade konferenserna om

intoleransen bör även vänsterrevisionismen blir

objekt för ständiga analyser och allt djupare

avslöjanden. Historieundervisningen bör få en

betydligt starkare ställning än i dag i grundskolor

och gymnasier, på högskolor och universitet.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelse 2000/01:59

Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse

2000/01:59 En nationell handlingsplan mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering.

Bilaga 2

Yttrande från annat utskott

Konstitutionsutskottets yttrande

2000/01:KU11y

En nationell handlingsplan mot

rasism, främlingsfientlighet,

homofobi och diskriminering

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har den 6 mars 2001

beslutat bereda konstitutionsutskottet tillfälle att

yttra sig över regeringens skrivelse 2000/01:59 En

nationell handlingsplan mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering

samt de motionsyrkanden som väckts med anledning av

skrivelsen.

Utskottet begränsar sitt yttrande till att gälla

frågor om

- ombudsmännen och en samlad lagstiftning mot

diskriminering

- utmönstrande av ordet ras ur all lagstiftning

- kriminalisering av hets mot homosexuella m.fl.

- informationsinsatser.

I flera motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden, vilka hänvisats till

konstitutionsutskottet, har tagits upp frågor

liknande dem som väckts med anledning av skrivelsen.

Det gäller frågan om en samlad lagstiftning mot

diskriminering och frågan om kriminalisering av hets

mot homosexuella m.fl. Utskottet avser att under

hösten 2001 behandla dessa motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden.

Utskottets överväganden

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Regeringen lämnar i skrivelsen en redogörelse för

åtgärder som vidtagits mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering på

grund av etnisk tillhörighet och sexuell läggning

samt för gällande lagstiftning på området. Vidare

redovisar regeringen en nationell handlingsplan. I

handlingsplanen identifieras olika nyckelområden för

och brister som bör tillgodoses i det fortsatta

arbetet mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi

och diskriminering. Handlingsplanen innehåller också

ett antal nya konkreta initiativ. Det fortsatta

arbetet med inriktning mot inrättandet av ett Forum

för Levande historia redovisas liksom

Integrationsverkets fortsatta arbete med bl.a.

uppbyggnaden av en nationell kunskapsbank och en

rådgivande och stödjande verksamhet för kommuner.

Viktiga delar av handlingsplanen rör formerna för

samverkan mellan regeringen och andra aktörer, inte

minst frivilligorganisationerna.

En utredning om möjligheterna till en generell

lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla

eller flertalet diskrimineringsgrunder och

samhällsområden aviseras. Detta utredningsarbete

skall även omfatta frågan om olika ombudsmäns

uppgifter och ansvarsområden samt frågan om en

sammanslagning av några eller samtliga ombudsmän som

är underställda regeringen.

Ombudsmännen

Skrivelsen

I EG-direktivet om likabehandling oavsett ras eller

etniskt ursprung uppställs krav på att det i varje

medlemsstat skall finnas ett eller flera organ som

på ett oberoende sätt bl.a. skall kunna driva

klagomål om diskriminering. På arbetslivsområdet får

DO enligt skrivelsen anses uppfylla de krav som

ställs upp i direktivet på ett sådant organ. När det

gäller andra områden finns det enligt skrivelsen

skäl att analysera hur gällande rätt förhåller sig

till direktivet. Det är enligt regeringens mening

naturligt att i det sammanhanget även överväga om

ombudsmännens uppgifter inte borde vara lika

utformade och därmed ge samma möjligheter att

motverka diskriminering oavsett diskrimineringsgrund

och samhällsområde.

I skrivelsen framhålls att frågan om en samordning

av några eller samtliga ombudsmän under regeringen

har diskuterats i olika sammanhang. I samband därmed

har det bl.a. framförts farhågor för att många olika

specialiserade ombudsmän kan undergräva den

auktoritet som ligger i ombudsmannainstitutionen som

sådan samt medföra risker för att vissa grupper kan

falla mellan ombudsmännens ansvarsområden.

Regeringen redovisar sin avsikt att i

tilläggsdirektiv ge utredningen som har till uppgift

att utreda ett utvidgat skydd mot diskriminering

(N2001:1) i uppdrag att utreda möjligheterna till en

generell lagstiftning mot diskriminering som

omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder

och samhällsområden samt att överväga frågan om en

sammanslagning av några eller samtliga ombudsmän

underställda regeringen.

Det finns enligt regeringen starka skäl för att

behandla alla diskrimineringsgrunder lika i

lagstiftningen, något som bl.a. flera av

ombudsmännen har framfört. En samlad lagstiftning

har lättare att få genomslag i det allmänna

rättsmedvetandet och skulle därmed kunna utgöra ett

effektivare skydd mot diskriminering. Översynen

skall också gälla om ombudsmännen bör ges

ytterligare uppgifter utanför arbetslivet. Om den

lagstiftning som styr ombudsmännens verksamhet

kommer att samordnas finns det enligt regeringen

skäl att även överväga en sammanslagning av

ombudsmännen. Det är enligt regeringen lämpligt att

låta utredningen överväga möjligheterna att slå

samman några eller samtliga ombudsmän som är

underställda regeringen till en institution. Det är

dock angeläget att i sammanhanget beakta de

särskilda förutsättningar som gäller för de olika

ombudsmännens verksamhet.

Motionerna

I flera motioner understryks vikten av att de

nuvarande ombudsmännen mot diskriminering sammanslås

till en myndighet. Margit Gennser m.fl. (alla m)

begär i motion 2000/01:Sf20 tillkännagivanden till

regeringen om att de nuvarande ombudsmännen mot

diskriminering slås samman till en myndighet

(yrkande 1) och om samordnad

diskrimineringslagstiftning (yrkande 2).

Motionärerna anger att den nya sammanslagna

myndigheten skulle kunna kallas Ombudsmannen mot

diskriminering och understryker att den även bör

omfatta Jämställdhetsombudsmannen. Motionärerna

utgår från att förslaget om samordning av

diskrimineringslagstiftningen inte stannar vid en

tanke utan omsätts i praktisk handling. Enligt

motionärerna riskerar regeringens förslag att

motverka sitt syfte genom att entydigt peka ut vilka

grupper som drabbas av diskriminering i stället för

att anlägga ett individperspektiv på den

diskriminering som förekommer i samhället. Till

exempel bör diskriminering på grundval av sexuell

läggning förbjudas och inte inrikta sig enbart mot

diskriminering av homosexuella. Motionärerna anser

att diskriminering föreligger när hänsyn tas till en

människas sexuella läggning i ett sammanhang då

detta är irrelevant.

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion

2000/01:Sf21 ett tillkännagivande till regeringen om

att ombudsmännen bör vara underställda riksdagen i

stället för regeringen (yrkande 3). Motionären anser

att det är utomordentligt viktigt att ombudsmännen

underställs riksdagen i stället för regeringen för

att kunna bedriva sitt arbete fristående från

regeringen och Regeringskansliet. Det skulle

kraftigt förstärka deras roller och förtroendet för

dem hos allmänheten. Mot den bakgrunden bör

tilläggsdirektiven också innehålla uppgiften att

föreslå ett överförande av

ombudsmannainstitutionerna till riksdagen.

Också i motion 2000/01:Sf18 av Birgitta Carlsson

m.fl. (c) begärs bl.a. ett tillkännagivande till

regeringen om samordning av de fem

ombudsmannafunktionerna, då underställda riksdagen.

Motionärerna framhåller att en sammanhållen

lagstiftning som gäller utanför arbetslivet gör det

möjligt att ställa krav på en större del av

samhällslivet som även omfattar

åldersdiskriminering. Vidare framhålls att

möjligheterna att låta ombudsmännen bli underställda

riksdagen borde ses över. Ombudsmännen borde då

verka inom en organisation på samma sätt som JO i

dag och därigenom bli ett kraftfullare redskap. Till

sitt stöd bör ombudsmännen ha en samlad

diskrimineringslagstiftning som omfattar hela livet

och inte bara arbetslivet (yrkande 4).

I motion 1999/2000:25 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om att

Ombudsmannen mot diskriminering skall vara

underställd riksdagen och att denna fråga bör

behandlas av den utredning som utreder en

sammanslagning av rättighetsombudsmännen.

Motionärerna anser att Ombudsmannen mot etnisk

diskriminering bör ha ett speciellt ansvar och

fungera som motor i opinionsbildningen mot

diskriminering, främlingsfientlighet och rasism

(yrkande 12).

Konstitutionsutskottets ställningstagande

Konstitutionsutskottet behandlade under hösten 2000

en rad motionsyrkanden som gällde de skilda

ombudsmännen (bet. 2000/01:KU3). Med anledning av

motionsyrkandena ansåg utskottet när det gäller

frågan om att föra ihop de ombudsmän som är

underställda regeringen till en

ombudsmannaorganisation att tiden nu var mogen att

utreda frågan. Enligt utskottet borde således en

utredning tillsättas med uppgift att undersöka om

det finns förutsättningar att slå samman några eller

samtliga av dessa ombudsmannainstitutioner till en

institution. Frågan om huvudmannaskapet för dessa

ombudsmän måste enligt utskottet ses i ljuset av de

uppgifter ombudsmännen tilldelas. Enligt utskottet

borde riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna vad utskottet anfört. Riksdagen ställde sig

bakom utskottsmajoritetens förslag (rskr.

2000/01:35).

De tilläggsdirektiv till utredningen med uppgift

att utreda ett utvidgat skydd mot diskriminering som

aviseras i skrivelsen grundar sig bl.a. på detta

ställningstagande. Konstitutionsutskottet vidhåller

sin bedömning att huvudmannaskapet för ombudsmännen

i fråga bör ses i ljuset av de uppgifter

ombudsmännen tilldelas. Enligt utskottets mening bör

resultatet av utredningens arbete avvaktas.

Motionerna SF18 yrkande 4 (c), Sf20 yrkandena 1 och

2 (m), Sf21 yrkande 3 (m) och Sf25 yrkande 12 (kd)

avstyrks.

Utmönstrande av ordet ras ur all

lagstiftning

Motionen

Kerstin-Maria Stalin och Yvonne Ruwaida (båda mp)

begär i motion 2000/01:Sf24 ett tillkännagivande

till regeringen om att ordet ras tas bort från

svensk författningstext (yrkande 6).

Konstitutionsutskottets ställningstagande

Våren 1998 behandlade konstitutionsutskottet ett

motionsyrkande om att ordet ras borde utmönstras ur

all lagstiftning (bet. 1997/98:KU29). Motionen

remitterades till Svenska språknämnden, Kungl.

Vetenskapsakademien samt till samordnaren för svensk

översättning vid Europeiska kommissionen,

översättaren fil.dr. Kenneth Larsson.

Konstitutionsutskottet konstaterade att ordet ras

förekommer på flera håll i svensk lagstiftning men

att detta så gott som uteslutande gäller

författningar som grundas på internationella

konventioner eller författningar som genomför EG-

direktiv. Det var därför inte möjligt för riksdagen,

att som motionärerna begärt, då besluta att

utmönstra ordet ras ur all lagstiftning. Utskottet

delade emellertid motionärernas uppfattning att

användningen av ordet ras i författningstexter

riskerade att underblåsa fördomar. Regeringen borde

därför i internationella sammanhang verka för att

ordet ras, använt om människor, i så stor

utsträckning som möjligt undviks i officiella

texter, i likhet med vad som också förordats i en

resolution av Europaparlamentet från år 1996.

Regeringen borde också göra en genomgång av i vilken

utsträckning begreppet ras förekommer i svenska

författningar som inte grundas på internationella

texter och, där så är möjligt, föreslå en annan

definition. Vad utskottet anfört gav riksdagen som

sin mening regeringen till känna (rskr.

1997/98:185).

Regeringen beslutade den 17 juni 1999 att

tillkalla en särskild utredare för att göra en

översyn av lagstiftningen om olaga diskriminering

m.m. (dir. 1999:49). I uppdraget ingår frågan om hur

termen ras används i lagstiftningen. Utredningen

skall enligt tilläggsdirektiv (dir. 2001:14) inte

längre ha till uppgift att lämna konkreta förslag

till författningsändringar eller andra åtgärder.

Utredningen skall i stället övergripande redovisa

sina resultat och ställningstaganden i de frågor

uppdraget nu omfattar samt lämna förslag till

inriktning på det fortsatta arbetet i dessa frågor.

Uppdraget skall enligt uppgift redovisas senast den

8 juni 2001. Anledningen till begränsningen av

uppdraget är enligt direktiven att regeringen avser

att ge utredningen som har att utreda ett utvidgat

skydd mot diskriminering (N2001:01) i uppdrag att

studera möjligheterna till en mer generell

lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla

eller flertalet samhällsområden eller

diskrimineringsgrunder. I denna översyn skall 1999

års diskrimineringsutrednings ställningstaganden

ingå som ett underlag.

Enligt regeringens skrivelse år 2000 med

redogörelse för behandlingen av riksdagens

skrivelser till regeringen har även Sverige i

internationella sammanhang, bl.a. i Europarådet,

framfört synpunkten att termen ras bör utmönstras.

Regeringen förklarade i skrivelsen sin avsikt att

även framdeles verka för en utmönstring av termen i

internationella sammanhang.

I detta sammanhang kan nämnas att 1999 års

författningsutredning i betänkandet Vissa

grundlagsfrågor (SOU 2001:19) valt att i sitt

förslag till ny lydelse av 1 kap. 2 §

regeringsformen inte använda begreppet ras, bl.a.

med hänsyn till att begreppet numera inte kan anses

vetenskapligt förankrat. I stället används orden

"hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung".

Med hänsyn till de åtgärder som vidtagits och till

det pågående och aviserade utredningsarbetet är

enligt konstitutionsutskottets mening ett nytt

tillkännagivande till regeringen om en utmönstring

av ordet ras ur all lagstiftning inte påkallat.

Utskottet avstyrker följaktligen motion Sf24 yrkande

6 (mp).

Kriminalisering av hets mot

homosexuella

Skrivelsen

Regeringen anser att det finns skäl som talar för en

kriminalisering av hets mot homosexuella som grupp.

En parlamentariskt sammansatt kommitté har nyligen i

ett betänkande lämnat förslag med en sådan

inriktning. Betänkandet remissbehandlas för

närvarande och kommer därefter att beredas vidare

inom Justitiedepartementet med inriktning på en

proposition under senhösten 2001.

Motionerna

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion

2000/01:Sf18 ett tillkännagivande till regeringen om

kriminalisering av hets mot homosexuella.

Motionärerna framhåller att hets mot homosexuella

kan förekomma var som helst och ta sig olika

uttryck. För att motverka detta kräver motionärerna

ett genomgripande arbete på såväl individ-, grupp-

som samhällsnivå. Ordet integration nämns ofta i

relation till utomnordiskt födda personer.

Motionärerna vill poängtera vikten av integrering av

andra grupper än utomnordiskt födda personer, såsom

homosexuella (yrkande 1).

I motion 2000/01:Sf22 av Kalle Larsson m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om att

den av regeringen aviserade utvidgningen av lagen om

hets mot folkgrupp skall gälla hets på grund av

sexuell läggning (yrkande 6).

Konstitutionsutskottets ställningstagande

Konstitutionsutskottet behandlade i december 2000 i

ett betänkande om yttrande- och tryckfrihetsfrågor

ett antal motioner som gällde frågan om förbud mot

hets mot homosexuella m.fl. (bet. 2000/01:KU9).

Utskottet redovisade att Kommittén om straffansvar

för organiserad brottslighet, m.m. i sitt betänkande

Organiserad brottslighet, hets mot folkgrupp, hets

mot homosexuella, m.m. (SOU 2000:88), som avlämnades

i oktober 2000 föreslagit att hets mot homosexuella

kriminaliseras. Kommittén hade bl.a. hänvisat till

att 1999 års diskrimineringsutredning har i uppdrag

att behandla frågan om användningen av termen

sexuell läggning i lagstiftningen. Utskottet anförde

mot bakgrund av att begreppet sexuell läggning

diskuterats i kommittébetänkandet att det på goda

grunder kunde antas att frågan om huruvida

kriminaliseringen borde avse andra sexuella

läggningar skulle komma att behandlas under

beredningsarbetet avseende betänkandet. Motionerna

avstyrktes. Riksdagen godtog utskottets bedömning

(prot. 2000/01:55).

Utskottet gör inte nu någon annan bedömning. Ett

tillkännagivande till regeringen i fråga om

lagstiftning mot hets mot homosexuella eller hets på

grund av någons sexuella läggning är således enligt

utskottets mening inte påkallat. Motionerna Sf18

yrkande 1 (c) och Sf22 yrkande 6 (v) avstyrks.

Informationsinsatser

Skrivelsen

I skrivelsen framhålls att det i gränslandet mellan

utbildningssatsningar och kulturpolitik finns

möjlighet att vidta åtgärder för att på lång sikt

öka engagemanget för och insikten om demokratins

villkor. Erfarenheterna från regeringens

informationssatsning Levande historia måste tas till

vara och vidareutvecklas. Efter remissbehandling av

betänkandet från Kommittén Forum för Levande

historia avser regeringen att ta ställning till

formerna för och inriktningen på ett framtida forums

verksamhet. En ny kommitté har tillsatts för att

under 2001 och 2002, fram till dess att forumet

inleder sin verksamhet, leda och bedriva en sådan

utåtriktad verksamhet som hittills bedrivits inom

ramen för projektet Levande historia och Kommittén

Forum för Levande historia. Forumet har behandlat

frågor som rör demokrati, tolerans och mänskliga

rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen.

Regeringen har beviljat Statens historiska museum

särskilda medel för fortsatt arbete mot rasism och

främlingsfientlighet under 2001. Skolverket kommer

under 2001 att arbeta vidare med frågor kring

undervisningen i nutidshistoria. Ett material skall

tas fram som koncentreras kring utvecklingslinjer,

fördjupningar och källor i nutidshistorien, där

bl.a. stalinismens brott och andra övergrepp skall

ingå som en integrerad del. Skolverkets

arbetsstipendier för läromedelsförfattare kommer

2001 att reserveras för att utveckla idéer och

läromedel med denna inriktning.

Frivilligorganisationernas särskilda roll betonas.

Aktiva insatser från folkrörelser och

frivilligorganisationer av olika slag är enligt

skrivelsen oumbärliga i arbetet mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering.

Åtgärder bör därför vidtas för att främja och

utveckla dessa organisationers arbete och skapa

förutsättningar för kontinuitet i deras verksamhet.

Regeringen utesluter inte att det kan finnas behov

av förändringar när det gäller centrala aktörer i

arbetet mot rasism, främlingsfientlighet och

homofobi framöver. Regeringen menar att det är

nödvändigt att först avvakta vilka former och vilken

inriktning ett framtida Forum för Levande historia

kommer att ha samt i vad mån andra aktörer kan

tillgodose de angelägna behov som finns för arbetet

mot rasism, främlingsfientlighet och homofobi skall

bli så effektivt som möjligt.

Motionerna

I motion 2000/01:Sf22 av Kalle Larsson m.fl. (v)

begärs bl.a. ett tillkännagivande till regeringen om

statens roll i handlingsplanen (yrkande 1).

Motionärerna framhåller det principiellt

problematiska i att staten direkt arbetar mot

åsikter och människosyn. Det kan enligt motionen

knappast vara statens uppgift att påverka människors

åsikter och uppfattningar. I stället bör statens

uppgift vara att motverka orsakerna till uppkomsten

av rasism, främlingsfientlighet och homofobi, och på

sin höjd sprida kunskap om verkliga fakta - men inte

att försöka påverka människors åsikter på ett direkt

sätt. Denna uppgift bör staten snarare ge partier,

frivilligorganisationer och enskilda goda

förutsättningar att sköta. Denna insikt bör enligt

motionärerna få betydelse för uppläggningen av det

kommande arbete som föreslås i handlingsplanen.

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion

2000/01:Sf21 ett tillkännagivande till regeringen om

behovet av samhälleliga informationsinsatser om alla

olika genom historien och i nutid förekommande

odemokratiska samhällen och samhällssystem (yrkande

1). Det är enligt motionären viktigt att den

nationella handlingsplanens insatser för det

långsiktiga främjandet av demokratin och

demokratiska värderingar också innehåller aktiva

samhälleliga informationsinsatser om alla olika

genom historien och i nutid förekommande

odemokratiska samhällen och samhällssystem, vilket

innebär att det som en viktig del bör ingå en samlad

informationsinsats om de brott mot mänskliga

rättigheter som begåtts i den kommunistiska

ideologins namn.

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion 2000/01:Sf23

ett tillkännagivande till regeringen om att brott

inspirerade av kommunismen bör inkluderas i arbetet

med Levande historia och Forum mot intolerans

(yrkande 2). Enligt motionärerna räcker det inte med

de hänvisningar till stalinismens historia som

skrivelsen innehåller. Det behövs en analys av den

långvariga och blodiga politiska praktik som verkade

för att överföra kommunismens principer i handling.

Denna art av intolerans har gett upphov till

oändligt många våldsamma konflikter, terror och

massmord av astronomisk omfattning. I kampanjen

Levande historia och i de svenskinitierade

konferenserna om intoleransen bör den systematiskt

historieförvrängande vänsterrevisionismen bli objekt

för ständiga analyser och allt djupare avslöjanden.

Också andra typer av intolerans, som religiös

fanatism som inte respekterar andras

livsuppfattningar, bör bemötas aktivt och

systematiskt.

Kerstin-Maria Stalin och Yvonne Ruwaida (mp)

framhåller i motion 2000/01:Sf24 att det arbete som

Forum för Levande historia förväntas driva är

vällovligt men långt i från tillräckligt (yrkande

14). Den antirasistiska rörelsen bör få i uppdrag

att driva ett antirasistiskt center. En årlig

återkommande nationell konferens mot rasism och

diskriminering behövs. Den kan organiseras inom

ramen för ett antirasistiskt center (yrkande 15).

Konstitutionsutskottets ställningstagande

Hösten 1999 behandlade konstitutionsutskottet ett

par motionsyrkanden om att regeringen skulle ta

initiativ till en omfattande nationell

informationsinsats om kommunismens illdåd (bet.

1999/2000:KU2). Motionärerna hänvisade bl.a. till

skriften Om detta må ni berätta om nazismens offer.

Konstitutionsutskottet redovisade att olika

politiska initiativ under hösten 1998 tagits för ett

projekt liknande Levande historia som skulle ge

upplysning om förbrytelser som begåtts av

kommunistiska regimer. Under en frågestund i

riksdagen i början av december 1998 gav

statsministern beskedet att frågan bereddes i

Regeringskansliet i avvaktan på planerade

partiledaröverläggningar i början av år 1999. Dessa

överläggningar, som genomfördes under februari 1999,

ledde emellertid inte till någon överenskommelse

mellan de politiska partierna.

Konstitutionsutskottet hänvisade vidare till att

Skolverket fått i uppdrag att stödja och stimulera

undervisningen i nutidshistoria och att vidta

stödåtgärder för att stimulera utveckling av

undervisningen i nutidshistoria med särskild

tyngdpunkt på demokrati och mänskliga rättigheter

samt de brott som begåtts av totalitära regimer.

Vidare hänvisades till att Stiftelsen Upplysning om

kommunismens brott mot mänskligheten bildats i mars

1999 och till att Socialdemokraterna beslutat

avsätta pengar till en egen upplysningsinsats i

samarbete med ABF och Olof Palmes internationella

centrum. Slutligen redovisades att statsminister

Göran Persson i ett svar under en frågestund i

riksdagen den 20 maj 1999 hänvisat till de nämnda

partiledaröverläggningarna där man funnit att det

saknades stöd för att med hjälp av staten bedriva en

kampanj i den aktuella frågan. Att sprida upplysning

om och ta avstånd från kommunismens brott var enligt

statsministern en uppgift för förtroendevalda och de

politiska partierna.

Konstitutionsutskottet hänvisade i sin bedömning

till dessa initiativ som var ägnade att i olika

avseenden sprida kännedom om förbrytelser som

begåtts av kommunistiska och andra totalitära

regimer. Enligt utskottets mening fanns det mot

denna bakgrund ingen anledning för utskottet att

föreslå någon åtgärd från riksdagens sida i

överensstämmelse med motionerna. Motionerna

avstyrktes.

Konstitutionsutskottet gör inte nu någon annan

bedömning. Utskottet är således fortfarande inte

berett att föreslå någon åtgärd med anledning av

motionsyrkandena om informationsinsatser om brott

som begåtts av kommunistiska och totalitära regimer.

Staten har enligt regeringsformen ett ansvar för

verka för att demokratins idéer blir vägledande inom

samhällets alla områden. Detta kan bl.a. ske genom

stöd till t.ex. partier och frivilligorganisationer.

För att förändra de värderingar som utgör grund för

rasism, främlingsfientlighet, homofobi och

diskriminering behövs insatser från många håll.

Konstitutionsutskottet delar regeringens uppfattning

att det är angeläget att åtgärder vidtas för att

främja och utveckla frivilligorganisationernas

arbete och skapa förutsättningar för kontinuitet i

deras verksamhet. I likhet med regeringen anser

konstitutionsutskottet att det bör avvaktas vilka

former och vilken inriktning ett framtida Forum för

Levande historia kommer att ha samt i vad mån andra

centrala aktörer kan tillgodose de angelägna behov

som finns för arbetet mot rasism,

främlingsfientlighet och homofobi skall bli så

effektivt som möjligt. Konstitutionsutskottet anser

mot denna bakgrund inte att ett tillkännagivande

till regeringen om ett uppdrag till den

antirasistiska rörelsen att driva ett antirasistiskt

center med årlig konferens eller om statens roll i

handlingsplanen är påkallat.

Motionerna Sf21 yrkande 1 (m), Sf22 yrkande 1 (v),

Sf23 yrkande 2 (fp) och Sf24 yrkandena 14 och 15

(mp) avstyrks.

Stockholm den 15 mars 2001

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Ingvar Svensson

(kd), Mats Berglind (s), Kerstin Kristiansson

Karlstedt (s), Kenth Högström (s), Mats Einarsson

(v), Björn von der Esch (kd), Per Lager (mp), Åsa

Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp), Per-Samuel

Nisser (m), Alice Åström (v), Christel Anderberg (m)

och Margareta Nachmanson (m).