Bet. 2000/01:SfU15

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2000/01:SFU15

Sjukersättning och aktivitetsersättning i stället

för förtidspension

Innehåll

Sammanfattning

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

Bilaga 2

2000/01

SfU15

Redogörelse för ärendet

I proposition 2000/01:96 Sjukersättning och

aktivitetsersättning i stället för förtidspension

föreslår regeringen (Socialdepartementet) att

riksdagen antar förslagen till lag om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring och lag om

ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) m.fl.

lagar. Regeringens förslag återges i bilaga 1 och

lagförslagen i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har sex motioner

väckts. I detta sammanhang behandlar utskottet även

två motionsyrkanden från den allmänna motionstiden

2000 och ett motionsyrkande väckt med anledning av

proposition 2000/01:72 Vuxnas lärande och

utvecklingen av vuxenutbildningen. Förslagen i

motionerna återges i bilaga 1.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2000/01:96 Sjukersättning och

aktivitetsersättning i stället för förtidspension

jämte motioner som väckts med anledning av

propositionen. Dessutom behandlas några andra

motionsyrkanden, främst från den allmänna

motionstiden 2000.

I propositionen föreslås nya regler för beräkning

av ersättning till personer som drabbats av

långvarig eller varaktig medicinskt grundad

nedsättning av arbetsförmågan. Regeringen föreslår

att förtidspension och sjukbidrag inte som i dag

skall vara en del av den allmänna pensioneringen

utan i stället tillhöra sjukförsäkringssystemet.

Begreppet förtidspension och sjukbidrag utmönstras

och ersättningen vid långvarig eller varaktig

medicinskt grundad arbetsoförmåga benämns

sjukersättning respektive tidsbegränsad

sjukersättning.

Försäkrade som är yngre än 30 år föreslås få

aktivitetsersättning som skall kunna utges tidigast

från den 1 juli det år den försäkrade fyller 19 år

och kunna beviljas för längst tre år i taget.

Försäkringskassan skall vara skyldig att erbjuda den

som beviljats aktivitetsersättning möjlighet att

delta i aktiviteter. Vidare föreslås att försäkrade

med funktionshinder i åldrarna 19-29 år skall ha

rätt till hel aktivitetsersättning utan någon

prövning av arbetsförmågan så länge studier bedrivs

på grundskole- eller gymnasienivå. Den övre

åldersgränsen för rätt till vårdbidrag och den nedre

gränsen för rätt till handikappersättning höjs till

halvårsskiftet det år den unge fyller 19 år.

Sjukersättningssystemet omfattar både en

inkomstrelaterad sjukersättning eller

aktivitetsersättning och ett grundskydd i form av

garantiersättning för dem som inte har haft några

förvärvsinkomster eller haft låga sådana innan

arbetsförmågan blev nedsatt.

Den inkomstrelaterade ersättningen skall beräknas

på basis av en antagandeinkomst. Denna föreslås bli

grundad på genomsnittet av de tre högsta

bruttoårsinkomsterna som intjänats under en given

period, s.k. ramtid, som är mellan fem och åtta år

beroende på den försäkrades ålder. För de försäkrade

som skall uppbära aktivitetsersättning gäller att

antagandeinkomsten - om detta är fördelaktigare -

får grundas på genomsnittet av de två högsta

bruttoårsinkomsterna under en ramtid på tre år. Den

inkomstrelaterade ersättningen skall utgöra 64 % av

antagandeinkomsten.

Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av

garantiersättning föreslås vara åldersrelaterad fram

till 30 års ålder. Garantinivån skall vara densamma

för gifta och ogifta och uppgå till 2,10

prisbasbelopp per år för en person som inte fyllt 21

år. Därefter höjs nivån med 0,05 prisbasbelopp för

varje tvåårsintervall upp till 30 års ålder. För

personer i åldrarna 30-64 år skall garantinivån vara

2,40 prisbasbelopp.

Personer, som när sjukersättningssystemet träder i

kraft den 1 januari 2003, uppbär förtidspension

föreslås få denna omvandlad till inkomstrelaterad

sjukersättning respektive garantiersättning genom en

engångsinsats. Den som vid ikraftträdandet uppbär

sjukbidrag skall enligt förslaget få förmånen

omvandlad till en tidsbegränsad sjukersättning.

Däremot skall aktivitetsersättning inte bli aktuell

förrän tiden för den tidsbegränsade sjukersättningen

löpt ut. Efter omvandlingen skall den försäkrade i

princip få oförändrad nettoersättning. Detta sker

genom att ett justeringsbelopp beräknas och sedan

används för att öka eller minska den

bruttoersättning som har beräknats enligt de nya

reglerna. Beräkningen av justeringsbeloppet utgår

från förhållandena under den sista månaden med

ersättning enligt nuvarande regler. Det innebär att

då gällande kommunalskattesats och civilstånd läggs

till grund för beräkningen av justeringsbeloppet,

som därefter fryses, dvs. senare ändringar i dessa

avseenden tillåts inte påverka ersättningens

storlek.

Den utbetalda inkomstrelaterade ersättningen skall

utgöra pensionsgrundande inkomst för ålderspension.

Ålderspensionsrätt skall dock tillgodoräknas på hela

antagandeinkomsten, efter avdrag för ett belopp som

motsvarar allmän pensionsavgift. Mellanskillnaden

tillgodoräknas som pensionsgrundande belopp. Vid

partiell försäkringsförmån beräknas

ålderspensionsrätten på mot-svarande andel av

antagandeinkomsten.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den

1 januari 2003. Förmåner som beviljas efter

ikraftträdandet men där den beviljade ersättningen

till någon del avser tid före denna tidpunkt

beräknas enligt äldre bestämmelser.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats femton reservationer

och tre särskilda yttranden.

Utskottets överväganden

Nuvarande bestämmelser om

förtidspension m.m.

Förtidspension utges enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring (AFL) till försäkrad i åldern

16-64 år om hans eller hennes arbetsförmåga på grund

av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska

eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med

minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses

varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte

anses varaktig men kan den antas bli bestående för

avsevärd tid, har den försäkrade rätt till ett

tidsbegränsat sjukbidrag. Förtidspension/sjukbidrag

utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en

fjärdedels förmån, allt efter graden av

nedsättningen av arbetsförmågan.

Den medicinska faktor som grundar rätt till

förtidspension eller sjukbidrag kan vara en

kroppslig eller psykisk sjukdom eller ett

följdtillstånd efter sjukdom. Den kan även vara ett

medfött funktionshinder.

I förtidspensionssystemet garanterar oavkortad

folkpension, pensionstillskott och särskilt

grundavdrag (SGA) en nettoersättning på en viss

lägsta nivå.

Förtidspension enligt AFL kan utges från

folkpensioneringen och försäkringen för

tilläggspension (ATP). Till förtidspension kan också

utges särskilda pensionsförmåner såsom

bostadstillägg och pensionstillskott.

Hel förtidspension i form av folkpension utgör 90

% av prisbasbeloppet (2 768 kr per månad 2001) för

ogift pensionär och 72,5 % av prisbasbeloppet (2 229

kr per månad 2001) för en gift pensionär. Den som

har låg eller ingen ATP har rätt till

pensionstillskott med sådant belopp att det

tillsammans med eventuell ATP uppgår till 112,9 % av

prisbasbeloppet (3 472 kr per månad 2001).

ATP utgör 60 % av prisbasbeloppet multiplicerat

med medeltalet av pensionspoängen för de 15 bästa

inkomståren. Såväl inkomst av anställning som

inkomst av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande

till den del inkomsten uppgår till minst 27 % av det

för året gällande prisbasbeloppet. Vid beräkningen

bortses från inkomster som överstiger 7,5 gånger det

vid årets ingång gällande inkomstbasbeloppet. Vid

beräkning av pensionsgrundande inkomst skall från

den taxerade inkomsten ett belopp avräknas som

motsvarar den allmänna pensionsavgift (för

närvarande 7 %) som debiteras på inkomst av

anställning och annat förvärvsarbete. Som inkomst

anses även sjukpenning, föräldrapenning m.m. För

full ATP erfordras att pensionsgrundande inkomst

tillgodoräknats för minst 30 år. För den som har

färre än 30 poängår minskar pensionen proportionellt

med 1/30 för varje år som fattas. Som år för vilket

pensionspoäng tillgodoräknats likställs s.k. vårdår.

Vårdår kan tillgodoräknas förälder som under större

delen av året vårdat barn som inte har fyllt tre år.

En förtidspension beräknas i vissa fall även på

s.k. antagandepoäng, för tiden från pensionsfallet

fram till 65-årsåret. Antagandepoängen beräknas

antingen på den genomsnittliga pensionspoängen för

samtliga år fr.o.m. 16 år fram till

pensionstillfället, varvid man bortser från hälften

av dessa år, eller på genomsnittet av de två högsta

pensionspoängen under de fyra åren närmast före det

år då pensionsfallet inträffade. Det för den

försäkrade fördelaktigaste alternativet används.

Vid övergång från sjukbidrag till förtidspension

fastställs inte något nytt pensionsfallsår utan det

är det år som tillämpats vid beräkningen av

sjukbidraget som används även vid beräkningen av

förtidspensionen.

Internationella förhållanden

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU) medför

bl.a. att EU:s regler om samordning av social

trygghet skall tillämpas i Sverige. Enligt

Romfördraget skall rådet besluta om sådana åtgärder

inom den sociala trygghetens område som är

nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för

arbetstagare och därvid särskilt införa ett system

som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och deras

familjemedlemmar att alla perioder som beaktas

enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs

samman för förvärvande och bibehållande av rätten

till förmåner. Sådana bestämmelser finns i rådets

förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av

systemen för social trygghet när anställda,

egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar

inom gemenskapen.

Genom detta regelverk kan personer som flyttar

från ett land till ett annat inom unionen för att

arbeta få eller behålla ett socialförsäkringsskydd.

Avsikten med förordningen är att i största möjliga

utsträckning samordna förmåner från de olika

länderna. Genom samordning kan det undvikas att

personer som har tjänat in rätt till förmåner i ett

land går miste om dessa om de flyttar till ett annat

land. Med samordningsregler går det också att

undvika att personer som flyttar till ett annat

medlemsland får rätt till dubbla förmåner.

Genom EES-avtalet gäller förordningens regler även

Island, Norge och Liechtenstein. Genom ett avtal

mellan EU och Schweiz kommer förordningens regler

även att gälla i förhållande till Schweiz.

En försäkrad som är bosatt i Sverige har rätt till

förtidspension i form av folkpension om han eller

hon antingen har tillgodoräknats ATP-poäng för minst

tre år, s.k. ATP-baserad folkpension, eller om han

eller hon tillgodoräknats bosättningstid i Sverige

för minst tre år, s.k. bosättningsbaserad

folkpension. För rätt till hel förmån krävs 30 år

med ATP-poäng respektive 40 års bosättningstid i

Sverige. Är tiden kortare än 30 respektive 40 år

reduceras pensionen med 1/40 respektive 1/30 för

varje år som fattas.

Såväl vad gäller den ATP-baserade folkpensionen

som den bosättningsbaserade kan för den som omfattas

av förordning (EEG) 1408/71 kravet på minsta

försäkringstid uppfyllas genom sammanläggning med

försäkringstid i annat EU/EES-land. Dock måste ett

år avse Sverige, dvs. minst ett år med ATP-poäng

respektive ett bosättningsår i Sverige krävs.

Motsvarande kan gälla även för personer som omfattas

av en överenskommelse om social trygghet som Sverige

ingått med annan stat.

För andra än EU/EES-medborgare, vilka inte heller

omfattas av en överenskommelse som nyss nämnts,

gäller krav dels på bosättning i Sverige, dels på

att vederbörande tillgodoräknats tre bosättningsår

eller tre år med ATP-poäng.

En svensk medborgare som är bosatt utomlands har

rätt till förtidspension från folkpensioneringen i

förhållande till det antal år för vilka han eller

hon tillgodoräknats ATP-poäng. Det krävs därvid

minst tre år med ATP-poäng.

Den som tillgodoräknats ATP-poäng eller är

försäkrad för arbetsbaserade förmåner är försäkrad

för ATP i form av förtidspension oberoende av var i

världen han eller hon är bosatt.

En EU/EES-medborgare, som tillgodoräknats tre år

med ATP-poäng i Sverige, har rätt att få svensk

folkpension baserad på ATP-poäng vid bosättning i

annat EU/EES-land. Även här gäller att

sammanläggning av försäkringstider kan ske. Dock

måste ett av åren med ATP-poäng avse Sverige.

Folkpension i form av förtidspension utges på

grundval av den bosättningstid som kan

tillgodoräknas den pensionsberättigade t.o.m. året

före pensionsfallet. Som bosättningstid

tillgodoräknas även tiden därefter t.o.m. det år då

han eller hon uppnår 64 år (framtida

bosättningstid). Undantag från regeln att

pensionsfallet måste ha inträffat efter bosättningen

i Sverige gäller om pensionsfallet inträffat före 18

års ålder. För en pensionsberättigad som är utländsk

medborgare gäller detta under förutsättning att han

eller hon är bosatt i Sverige sedan minst fem år.

Vårdbidrag och handikappersättning

En förälder har enligt lagen (1998:703) om

handikappersättning och vårdbidrag rätt till

vårdbidrag för funktionshindrat barn, om barnet är

under 16 år och på grund av sjukdom,

utvecklingsstörning eller annat funktionshinder är i

behov av särskild tillsyn och vård under minst sex

månader eller det på grund av barnets sjukdom eller

funktionshinder uppkommer merkostnader. För barn,

som vistas på institution eller enskilt hem genom

samhällets försorg, kan för den tid barnet vistas

hemma under vissa förutsättningar utbetalas s.k.

ferievårdbidrag. Vårdbidrag utbetalas allt efter

tillsyns- och vårdbehovets omfattning och

merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels,

halv eller en fjärdedels förmån. Helt vårdbidrag

utgör 2,50 prisbasbelopp. Om behovet av särskild

tillsyn och vård för ett barn grundar rätt till hel

förmån utan att merkostnaderna beaktats kan, om

merkostnaderna uppgår till minst 18 % av

prisbasbeloppet, ersättning dock utgå med högre

belopp. Förmånen är skattepliktig och

pensionsgrundande, men viss del av vårdbidraget kan

fastställas som skattefri ersättning för

merkostnader.

En försäkrad som fyllt 16 år och som före fyllda

65 år för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga

nedsatt i sådan omfattning att han eller hon i sin

dagliga livsföring behöver mer tidskrävande hjälp av

annan eller för att kunna förvärvsarbeta behöver

fortlöpande hjälp av annan eller på annat sätt

behöver vidkännas betydande merutgifter på grund av

sitt funktionshinder har rätt till

handikappersättning. Studier som kan berättiga till

studiestöd enligt studie-stödslagen (1973:349)

likställs i detta sammanhang med förvärvsarbete.

Handikappersättning kan begränsas till viss tid

och utges med belopp som för år räknat motsvarar 69,

53 eller 36 % av prisbasbeloppet.

Handikappersättning till blinda, döva eller gravt

hörselskadade utges alltid med en viss garanterad

nivå.

Särskilt grundavdrag för folkpensionärer - SGA

Folkpension, ATP och pensionstillskott utgör

skattepliktig förvärvsinkomst. Vid skatteberäkningen

har den som har haft folkpension under året rätt

till ett särskilt grundavdrag (SGA) som för den med

låga pensionsinkomster leder till lägre skatt än vad

som skulle ha gällt om det vanliga grundavdraget

tillämpats.

En förutsättning för rätt till SGA är att den

skattskyldige har folkpension som uppgår till minst

6 000 kr eller minst 20 % av den sammanlagda

inkomsten. Som folkpension räknas även

pensionstillskott, ATP som föranlett avräkning av

pensionstillskott samt viss utländsk pension. Som

mest kan SGA år 2001 uppgå till 55 900 kr för en

ogift pensionär och 49 500 kr för en gift. Dessa

belopp motsvarar summan av hel folkpension och fullt

pensionstillskott för en ålderspensionär. SGA är

dock i många fall betydligt lägre än det maximala

beloppet då det inte får överstiga folkpensionen och

pensionstillskottet eller ATP-pensionen som

reducerat pensionstillskottet. Däremot påverkas SGA

i regel inte av inkomster av förvärvsarbete.

För den som var folkpensionär vid utgången av året

före beskattningsåret reduceras SGA, om summan av

den skattskyldiges pensionsinkomster och eventuell

arbetsskadelivränta överstiger de ovan angivna

maximala avdragen på 55 900 respektive 49 500 kr.

Vid beräkningen av pensionssumman skall dock inte

pension som utges på grund av annan

pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkringar

eller från pensionssparkonto medräknas.

Försäkringstillhörighet

Enligt socialförsäkringslagen (1999:799), som trädde

i kraft den 1 januari 2001, är rätten till

socialförsäkringsersättning beroende av om en person

är bosatt i Sverige eller förvärvsarbetar här.

Den som arbetar i Sverige omfattas av den

arbetsbaserade försäkringen oberoende av var han

eller hon är bosatt. Med arbete i Sverige avses

förvärvsarbete i verksamhet här i landet. Vissa

undantagsregler finns.

Den arbetsbaserade försäkringen upphör att gälla

tre månader efter den dag då arbetet har upphört av

någon annan anledning än ledighet för semester,

ferier eller motsvarande uppehåll (efterskyddstid).

Försäkringen upphör tidigare om den enskilde

påbörjat arbete i ett annat land och omfattas av

motsvarande försäkring i det landet eller om det

finns andra särskilda skäl.

Om en förmån som omfattas av försäkringen, t.ex.

sjukpenning, utges när försäkringen skall upphöra,

fortsätter försäkringen att gälla under den tid den

förmånen eller någon annan arbetsbaserad förmån

utges. Försäkringen fortsätter också att gälla under

tid då personen bedriver vissa studier eller är

arbetslös och är beredd att anta erbjudet arbete i

en omfattning som svarar mot den fastställda

sjukpenninggrundande inkomsten samt aktivt söker

arbete. Vid förvärvsavbrott på grund av graviditet,

föräldraledighet eller totalförsvarstjänst

fortsätter försäkringen att gälla så länge

skyddsbestämmelserna om beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst i 3 kap. 5 § tredje

stycket 1-6 AFL är tillämpliga, s.k. SGI-skyddade

tider. För biståndsarbetare m.fl. gäller särskilda

efterskyddsregler.

Den som är bosatt i Sverige enligt

socialförsäkringslagen är försäkrad för

bosättningsbaserade förmåner. En person skall anses

vara bosatt här om han eller hon har sin egentliga

hemvist här i landet. Den som kommer till Sverige

och kan antas komma att vistas här under längre tid

än ett år skall anses vara bosatt här. Detta gäller

dock inte om särskilda skäl talar emot det. En i

Sverige bosatt person som lämnar landet skall

fortfarande anses bosatt här om utlandsvistelsen kan

antas vara längst ett år. Särskilda regler gäller

för statsanställda, diplomater, biståndsarbetare,

utlandsstuderande m.fl. samt deras familjemedlemmar.

Dessa regler innebär att personer som lämnat Sverige

under vissa förhållanden ändå anses bosatta här.

Har rätten till bosättningsbaserade förmåner

upphört, får förmånen efter ansökan hos

försäkringskassan fortsätta att utges om det med

hänsyn till omständigheterna skulle framstå som

uppenbart oskäligt att dra in förmånen.

Allmänna utgångspunkter för reformen

Utskottets förslag i korthet

Genom reformen kommer ersättning till den som

drabbats av långvarig eller varaktig

medicinskt grundad nedsättning av

arbetsförmågan att ingå som en del av

sjukförsäkringen. Försäkringen skall bygga på

inkomstbortfallsprincipen kompleterat med ett

grundskydd. Riksdagen avslår motionsyrkanden

om dels en socialförsäkringsreform, dels en

socialförsäkring byggd på grundtrygghet, dels

en helhetssyn i sjukersättningssystemet.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (c), 3 (fp)

och 4 (mp).

Propositionen

Det nya ålderspensionssystemet innebär helt nya

principer för såväl beräkning av förmånerna som

finansieringen av dessa. Det kräver, enligt

regeringen, att reglerna för beräkning av

förtidspension ändras fr.o.m. 2003, eftersom

beräkningen av förtidspension i dag bygger på

bestämmelserna om tilläggspension (ATP) och

folkpension. Förslagen i propositionen rör således i

huvudsak beräkningen av förmånerna i det reformerade

förtidspensionssystemet och hur de befintliga

förtidspensionärernas ersättningar skall beräknas

efter ikraftträdandet.

Av propositionen framgår att förslagen utgår från

de principer för en reformering av

förtidspensionssystemet som riksdagen antog våren

1998 (prop. 1997/98:111, bet. 1997/98:SfU11, rskr.

1997/98:237). Regeringen har dock i tre avseenden

funnit att det föreligger mycket starka skäl att

frångå de antagna principerna. För det första

föreslås att garantiersättningens storlek liksom i

nuvarande grundskydd skall vara beroende av

tillgodoräknad försäkringstid. I princip innebär

detta att gällande regler om minst 40 års

försäkringstid även skall gälla för rätt till

oavkortad garantiersättning. Den andra avvikelsen är

att tidsbegränsad ersättning skall kunna beviljas

även i det reformerade systemet vid långvarigt men

inte varaktigt nedsatt arbetsförmåga. För det tredje

föreslås att garantinivån skall vara oberoende av

den försäkrades civilstånd.

I övrigt bygger regeringens förslag på vad som

angivits i riktlinjepropositionen om att den

reformerade förtidspensionen skall innehålla en väl

avvägd balans mellan målen att ge ekonomisk trygghet

och att stimulera till eget arbete och att systemet

bör innebära möjligheter för förtidspensionärer att

leva ett aktivt liv. Vidare skall ersättningen inte

längre vara en del av pensionssystemet utan ingå i

sjukförsäkringen. Försäkringen skall bygga på

principen om ersättning för inkomstbortfall och

baseras på en uppskattning av den inkomst den

försäkrade skulle ha haft om nedsättningen av

arbetsförmågan inte inträffat. För den som före

försäkringsfallet saknat eller har haft låga

förvärvsinkomster skall den inkomstrelaterade

ersättningen kompletteras med ett grundskydd som

utformas med utgångspunkt i en åldersberoende

garantinivå. Nivån bör säkerställa att alla

försäkrade som drabbas av sjukdom eller

funktionshinder tillförsäkras en rimlig

levnadsstandard. Den inkomstrelaterade ersättningen

skall finansieras genom sjukförsäkringsavgifter och

grundskyddet med allmänna skattemedel.

Av propositionen framgår att regeringen ser mycket

allvarligt på att sjukfrånvaron och

förtidspensioneringen har ökat kraftig under de

senaste åren. En omfattande översyn av orsakerna

till den ökade ohälsan i arbetslivet har därför

inletts och en särskild utredare har fått i uppdrag

att utarbeta förslag till en samlad handlingsplan

för ökad hälsa i arbetslivet. Utgångspunkterna för

arbetet skall bl.a. vara att samhällets insatser

skall genomsyras av arbetslinjen, dvs. arbete skall

löna sig. Senast den 15 december 2001 skall

utredaren redovisa åtgärder på längre sikt.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen inte nu

några ändringar av regelverket i övrigt, exempelvis

vad gäller rehabilitering, rätten till ersättning,

ansökan om förmån, anmälnings- och

uppgiftsskyldighet, utgivande av ersättning,

beslutsfattande eller processuella regler. Inte

heller när det gäller bedömningen av arbetsförmågan

föreslår regeringen nu några ändringar.

Beträffande det framtida bostadsstödet för de

personer som kommer att uppbära sjukersättning eller

aktivitetsersättning anger regeringen att en

proposition om det samlade bostadsstödet till

pensionärer m.fl. avses kunna föreläggas riksdagen

före sommaren 2001.

Motioner

Bo Könberg m.fl. (fp) anför i motion 2000/01:Sf33

att det behövs en bred uppgörelse mellan partierna

om en socialförsäkringsreform. Socialförsäkringarna

bör enligt motionärerna utformas som tre riktiga

försäkringar: en allmän pensionsförsäkring (nya

pensionssystemet), en allmän sjukförsäkring

(inklusive förtidspensionen) och en allmän

arbetslöshetsförsäkring.

Alla tre bör vara obligatoriska, men fristående

från statens budget. Systemen skall huvudsakligen

finansieras med egenavgifter. Det skall vara raka

rör mellan avgifter och förmåner, och ändringar av

avgifter och förmåner skall bara kunna ske när det

är försäkringsmässigt motiverat. De

försäkringsmässiga inslagen betalas med avgifter. De

fördelningspolitiska inslagen, såsom garantinivån

och barnåren i pensionsförsäkringen betalas med

statsbidrag till respektive försäkringar.

Taken i försäkringarna, som bör vara detsamma för

förmåner som avgifter, bör sättas så att det stora

flertalet inkomsttagares inkomster ryms.

Försäkringarnas oberoende tryggas genom

buffertfonder. Dessa bör, förutom för

pensionsförsäkringen, pendla runt ett nollresultat.

Placering i aktier skall inte tillåtas och fonderna

skall inte heller användas för näringspolitiska

uppgifter. Finansinspektionen bör kontrollera

försäkringsmässigheten. Var och en av de tre

försäkringarna bör ha en egen styrelse med ansvar

för verksamheten. Riksdagen bör besluta om hur

eventuella underskott eller överskott skall

hanteras.

Försäkringarna bör utformas så att det alltid

finns incitament att återgå till arbete, delta i

rehabilitering etc.

Motionärerna begär dels tillkännagivanden om det

anförda (yrkandena 1 och 2), dels att en utredning

om ett självständigt socialförsäkringssystem med

buffertfonder skall tillsättas (yrkande 3).

I motion 2000/01:Sf32 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om principen

om grundtrygghet i trygghetssystemet. Motionärerna

anser att det, lika för alla människor, bör finnas

en garanterad lägsta ersättningsnivå. Utöver detta

skall det finnas en inkomstrelaterad del, vars

storlek är baserad på vars och ens inkomst.

Motionärerna menar att system som utgår från den

enskildes anställningsförhållande leder till att

grupper som inte lyckats ta sig in på

arbetsmarknaden hamnar utanför den generella

tryggheten. Ingen skall behöva kvalificera sig in i

ett system med grundtrygghet.

Kerstin-Maria Stalin och Barbro Feltzing (mp) begär

i motion 2000/01:Sf35 tillkännagivanden om en

helhetssyn och om att inte centrera på det

medicinska. Motionärerna menar att det i samband med

utformningen av de nya reglerna för beräkning av

ersättning till personer som drabbats av långvarig

eller varaktig medicinskt grundad nedsättning av

arbetsförmågan borde finnas en helhetssyn. Enligt

motionärerna får resonemangen inte bli alltför

medicinskt centrerade. Förslag bör omfatta

funktionsnedsättningens art, hjälpmedel som behövs,

svårigheter i och med handikappet och andra

försörjningsmöjligheter. Enligt motionärerna får en

funktionshindrad person högre levnadsomkostnader,

eftersom han eller hon inte kan välja på samma sätt

som andra. Hänsyn måste tas till att många

funktionsnedsättningar är psykologiska eller sociala

(yrkandena 5, 12 och 13).

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion

2000/01:Sf30 ett tillkännagivande om behovet av att

garantiersättning och bostadsstöd sammantaget ges

sådana nivåer att ingen funktionshindrad efter

erlagd hyra skall tvingas söka socialbidrag för

uppehället. Motionären anser att den totala

ekonomiska situationen och tryggheten bör kunna

redovisas, bedömas och beslutas i ett sammanhang

(yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Riksdagen antog våren 1998 riktlinjer för ett

reformerat förtidspensionssystem. Förslagen i

propositionen, som bygger på de antagna

riktlinjerna, innebär bl.a. att ersättning till den

som drabbats av långvarig eller varaktig medicinskt

grundad nedsättning av arbetsförmågan skall ingå som

en del av sjukförsäkringen och inte utgöra en del av

pensionssystemet. Härigenom skapas en finansiellt

sammanhållen försäkring som innefattar alla

ersättningsfall på grund av sjukdom och annan

nedsättning av den fysiska eller psykiska

arbetsförmågan, oavsett varaktighet. Utskottet

anser, och som angavs i riktlinjerna, att

försäkringen skall bygga på

inkomstbortfallsprincipen och kompletteras med ett

grundskydd för dem som före försäkringsfallet saknat

förvärvsinkomster eller haft låga sådana.

Utskottet har tidigare och senast i betänkande

2000/01:SfU1 om anslagen inom

socialförsäkringsområdet uttalat att villkoren på

arbetsmarknaden utvecklas och förändras liksom

samhället i övrigt, och trygghetssystemen måste

därför ständigt utvecklas och förnyas. Utskottet

ansåg att socialförsäkringarna måste vara trygga,

rättvisa och effektiva och att detta uppnås genom en

generell offentlig försäkring. Försäkringen skall

dels ge standardtrygghet genom att ersätta

inkomstbortfall upp till en viss nivå, dels ge ett

grundläggande skydd vid varaktig ohälsa för grupper

som inte fått fotfäste på arbetsmarknaden. Utskottet

menade att försäkringssystem som i första hand

ersätter bortfall av inkomst har stora fördelar

framför försäkringar som enbart bygger på en ren

grundtrygghetsprincip. Genom

inkomstbortfallsprincipen garanteras individen en

bestämd standardnivå när han eller hon inte kan

försörja sig själv genom arbete. Förmåner från

socialförsäkringen skall ges på lika villkor för

alla och innehålla ett betydande mått av utjämning

mellan grupper som löper olika risk att drabbas av

sjukdom och skada. Det förhållandet att i princip

alla är med och finansierar försäkringsskyddet

möjliggör omfördelningar mellan olika grupper och

över livet. Utskottet angav vidare att det bör

finnas möjligheter att kontrollera och begränsa

samhällets kostnader för försäkringen och att

arbetslinjen är central. Utskottet vidhåller det

anförda.

Också vad gäller frågan om socialförsäkringen

skall bestå av skilda delar eller av en samlad

försäkring har utskottet i ovan nämnda betänkande

avstyrkt en liknande motion men bl.a. påpekat att de

olika delarna av trygghetssystemet samspelar med

varandra vad gäller såväl finansiering som regelverk

och att inte minst förändringarna på arbetsmarknaden

till följd av lågkonjunkturen i början av 1990-talet

har tydliggjort detta. Kostnaderna för

arbetslöshetsförsäkringen ökade då kraftigt

samtidigt som kostnaderna för sjukförsäkringen

minskade. Vidare uttalde utskottet att de

besparingar som under denna tid var nödvändiga att

göra i systemen visade att ingrepp i en del av

systemen utan samtidig anpassning av regelverket i

andra delar kan medföra överströmningseffekter.

De regler som återfinns i AFL m.fl. lagar och som

rör bedömningen av arbetsförmåga, rehabilitering

m.m. behandlas inte i propositionen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf32 yrkande 1, Sf33 yrkandena 1-3 och Sf35

yrkandena 5, 12 och 13.

Av propositionen framgår att regeringen avser att

förelägga riksdagen en proposition om det samlade

bostadsstödet till pensionärer m.fl. före sommaren

2001. Av lagrådsremissen om reformerade regler för

bostadstillägg till pensionärer m.fl. framgår att

personer som har sjukersättning eller aktivitets-

ersättning skall vara kvalificerade för det

reformerade bostadstillägget. Regeringen anför i

lagrådsremissen att det särskilda bostadstillägget

till pensionärer i stort fungerar bra, och i princip

förhindrar att pensionärer blir långvarigt

socialbidragsberoende. Regeringen föreslår därför

att det även i det nya bostadstillägget skall finnas

ett särskilt bostadstillägg som fungerar som

utfyllnad upp till en skälig levnadsnivå.

Utskottet anser att den som erhåller

sjukersättning eller aktivitetsersättning på

garantinivå vid en helhetsbedömning skall

tillförsäkras en rimlig levnadsstandard. Utskottet

utgår från att denna nivå i princip inte understiger

socialbidragsnormen. Med det anförda avstyrker

utskottet motion Sf30 yrkande 3.

Den skyddade personkretsen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att

en person har rätt till sjukersättning eller

aktivitetsersättning om han eller hon är

försäkrad enligt SofL vid tidpunkten för

försäkringsfallet och senare. En

efterskyddstid på ett år skall gälla i dessa

fall.

Riksdagen avslår därmed motionsyrkanden om

att en person inte skall behöva vara

försäkrad vid tiden för försäkringsfallet

samt om förlängd efterskyddstid vid bl.a.

studier.

Jämför reservation 5 (c).

Propositionen

I propositionen föreslås att en person skall ha rätt

till inkomstrelaterad sjukersättning eller

aktivitetsersättning om han eller hon är försäkrad

för sådan förmån enligt socialförsäkringslagen

(1999:799, SofL) vid den tidpunkt då

försäkringsfallet inträffar och senare. Den som

arbetar i Sverige skall vara försäkrad för

inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning.

Ersättningen till långvarigt sjuka eller

funktionshindrade personer föreslås ingå som en del

av sjukförsäkringssystemet. För att den

inkomstrelaterade sjukersättningen eller

aktivitetsersättningen skall fungera som en

riskförsäkring bör i princip ersättningens storlek

vara oberoende av hur länge en individ varit

ansluten eller betalat avgifter till försäkringen.

Till skillnad från vad som gäller enligt reglerna

för tilläggspension (ATP) med

antagandepoängberäkning, föreslås därför att den

antagna inkomsten, som skall ligga till grund för

den inkomstrelaterade ersättningen, direkt skall

bestämma ersättningens storlek. Enligt förslagen

kommer således rätten till inkomstrelaterad

sjukersättning eller aktivitetsersättning att bli

beroende av aktuell försäkring vid tidpunkten för

försäkringsfallet och inte av tidigare

försäkringstid eller intjänade rättigheter.

För rätt till inkomstrelaterad ersättning krävs

dock att den försäkrade tillgodoräknats minst ett år

med pensionsgrundande inkomst eller

pensionsgrundande belopp av förtidspension under

ramtiden.

Den arbetsbaserade försäkringen enligt SofL upphör

att gälla tre månader efter den dag då arbetet har

upphört av någon annan anledning än ledighet för

semester, ferier eller motsvarande - den generella

efterskyddstiden. Med hänsyn till den

inkomstrelaterade sjuk- eller

aktivitetsersättningens karaktär av långvarig

försörjningskälla föreslår regeringen att

efterskyddstiden för dessa ersättningar skall

förlängas till ett år.

I propositionen föreslås att även den som inte är

försäkrad för arbetsbaserade förmåner vid tidpunkten

för försäkringsfallet, men som då får t.ex.

vårdbidrag som inte enbart avser merkostnader,

dagpenning från arbetslöshetskassa och

utbildningsbidrag för doktorander skall vara

försäkrad för inkomstrelaterad sjuk- eller

aktivitetsersättning. Detta förhållande medför dock

inte att dessa personer omfattas av den förlängda

efterskyddstiden om ett år. Detta skydd föreslås

gälla bara efter det att ett arbete har upphört.

I propositionen anges att inkomstrelaterad

sjukersättning eller aktivitetsersättning skall

bedömas som en arbetsbaserad förmån enligt 3 kap.

4 § SofL. Enligt 3 kap. 7 § SofL gäller den

arbetsbaserade försäkringen så länge som en

arbetsbaserad förmån utges. Av propositionen framgår

att detta medför att en försäkrad som blivit

beviljad den inkomstrelaterade ersättningen har rätt

att uppbära denna förmån oberoende av i vilket land

han eller hon är bosatt.

När det gäller garantiersättningen föreslås att en

person skall ha rätt till sjuk-ersättning eller

aktivitetsersättning i form av garantiersättning om

han eller hon är försäkrad för en sådan förmån

enligt SofL vid den tidpunkt då försäkringsfallet

inträffar och senare. Den som är bosatt i Sverige

skall vara försäkrad för sjukersättning och

aktivitetsersättning i form av garantiersättning.

Eftersom garantiersättning inte föreslås vara

beroende av den försäkrades tidigare förvärvsarbete

eller förvärvsinkomster bör den enligt propositionen

inordnas bland de bosättningsbaserade förmånerna i 3

kap. 1 § SofL. För rätt till garantiersättning krävs

också att han eller hon är försäkrad när

nedsättningen av arbetsförmågan har nått det stadium

i fråga om grad och varaktighet som förutsätts för

rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Det medför att personer som är arbetsoförmögna på

grund av sjukdom eller funktionshinder redan när de

bosätter sig i Sverige inte har rätt till

garantiersättning. Även när en person bosätter sig

utomlands upphör i princip rätten till förmånen.

Gemenskapsrätten inom EU/EES eller avtal som Sverige

ingått med andra stater kan dock medföra undantag

från denna regel.

Enligt en bestämmelse i SofL kan i vissa fall,

bl.a. på grund av hälsoskäl, garantiersättning komma

att uppbäras vid bosättning utomlands.

Regeringen anger att det är angeläget att staten

tar ansvar för försörjningen av de personer som inte

har rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning eller

endast en låg sådan på grund av kraven på viss

försäkringstid, men som i övrigt uppfyller

kriterierna för rätt till ersättning. Regeringen

utreder frågan om ersättning till denna grupp och

avser återkomma till riksdagen i frågan.

Motion

I motion 2000/01:Sf32 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om att

garantiersättningen skall inkludera ytterligare

grupper. Enligt motionärerna innebär förslaget om

att en person skall vara försäkrad vid den tidpunkt

då försäkringsfallet inträffar och senare, för att

ha rätt till sjukersättning eller

aktivitetsersättning i form av garantiersättning,

att grupper som kommer till Sverige med en nedsatt

arbetsförmåga utesluts. Motionärerna anser vidare

att det skall vara möjligt att bedriva högre studier

eller kompetensutveckling mer än ett år utan att

falla ur försäkringen. Den som är försäkrad när

studierna påbörjas bör också vara fortsatt försäkrad

anser motionärerna. I yrkande 6 begärs ett

tillkännagivande härom.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att sjukersättning och

aktivitetsersättning skall vara beroende av aktuell

försäkring vid tidpunkten för försäkringsfallet,

dvs. då den försäkrades nedsättning av

arbetsförmågan nått den grad och varaktighet som

krävs för rätt till sjukersättning tills vidare

eller tidsbegränsat eller till aktivitetsersättning.

Utskottet delar regeringens bedömning att ett system

som inte bygger på en sådan grundläggande

försäkringsprincip kan undergräva tilltron till

systemet.

Av propositionen framgår att frågan om ersättning

till de personer som inte har rätt till sjuk- eller

aktivitetsersättning eller endast en låg sådan på

grund av kraven på viss försäkringstid, men som i

övrigt uppfyller kriterierna för rätt till

ersättning, utreds och att regeringen avser

återkomma till riksdagen i frågan. Utskottet anser

att kommande förslag bör avvaktas.

Enligt utskottets mening är det med hänsyn till

sjukersättningens och aktivitetsersättningens

karaktär av långvarig försörjningskälla motiverat

med en relativt lång efterskyddstid. Utskottet anser

att det är en rimlig avvägning att denna för den

inkomstrelaterade sjuk- eller aktivitetsersättningen

omfattar ett år.

Utskottet kan konstatera att den arbetsbaserade

försäkringen gäller även för en rad aktiviteter

eller situationer som ansetts skyddsvärda eller där

den enskilde utan egen förskyllan inte

förvärvsarbetar. Sådana situationer är t.ex. då

sjuk- eller föräldrapenning eller

rehabiliteringsersättning utbetalas, under vissa

förutsättningar då en person studerar eller är

arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande

samt vid förvärvsavbrott på grund av graviditet,

föräldraledighet eller plikttjänst.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen

och avstyrker motion Sf32 yrkandena 2 och 6.

Inkomstrelaterad sjukersättning

eller aktivitetsersättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om

dels beräkning av antagandeinkomst, dels en

åldersberoende ramtid på fem till åtta år och

dels en ersättningsnivå på 64 %. Riksdagen

avslår samtidigt motionsyrkanden om

ersättningsgrad och ersättningens nivå.

Jämför reservation 6 (kd).

Antagandeinkomst och ramtid

Propositionen

I propositionen föreslås att, till skillnad från vad

som gäller enligt reglerna för tilläggspension (ATP)

med antagandepoängberäkning, den antagna inkomsten,

som skall ligga till grund för den inkomstrelaterade

ersättningen, direkt bör bestämma ersättningens

storlek.

Den inkomstrelaterade ersättningens

antagandeinkomst beräknas som genomsnittet av de tre

högsta bruttoårsinkomster som beräknas för den

försäkrade under en given period, som närmast

föregått det år då försäkringsfallet inträffar, den

s.k. ramtiden.

För rätt till inkomstrelaterad ersättning skall

krävas att det för den försäkrade har fastställts en

pensionsgrundande inkomst för minst ett år under

ramtiden. I förekommande fall kan sådan rätt även

grundas på minst ett år med fastställt

pensionsgrundande belopp av förtidspension.

Regeringen föreslår att antagandeinkomsten skall

baseras på de faktiska inkomster som ingår i

pensionsunderlagen i ålderspensionssystemet, dvs.

pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. lagen om

inkomstgrundad ålderspension i form av lön, inkomst

av näringsverksamhet, sjukpenning,

arbetslöshetsersättning m.m., med tillägg för

debiterade allmänna pensionsavgifter.

Även pensionsgrundande belopp för sjukersättning

eller aktivitetsersättning respektive förtidspension

under de perioder under ramtiden, då sådan

ersättning betalats ut, skall medräknas i

antagandeinkomsten. Vid ett återfall i sjukdom och

arbetsoförmåga en tid efter det att den tidigare

ersättningen dragits in, måste en ny

antagandeinkomst beräknas.

Enligt regeringens förslag bör emellertid de

pensionsgrundande belopp som tillgodoräknas

småbarnsföräldrar, dem som fullgör plikttjänst och

vissa studerande inte ingå i antagandeinkomsten, då

dessa belopp i de flesta fall saknar någon mer

påtaglig anknytning till tidigare förvärvsinkomster.

Det högsta belopp en bruttoårsinkomst kan tas upp

till vid beräkningen av antagandeinkomst föreslås i

propositionen vara 7,5 prisbasbelopp.

Bruttoårsinkomsten för respektive år bör räknas om

med hänsyn till förändringen i prisbasbeloppet till

och med det år när ersättningen skall börja utges.

Kan endast en eller två bruttoårsinkomster

tillgodoräknas under ramtiden skall två respektive

en bruttoårsinkomst upptas till 0 kr.

I propositionen föreslås att vid beräkning av

antagandeinkomst för aktivitetsersättning får, om

det är till fördel för den försäkrade, denna i

stället beräknas på genomsnittet av de två högsta

bruttoårsinkomsterna under viss ramtid. Vidare

föreslås att för det sista av åren under ramtiden

får den pensionsgrundande inkomsten ersättas av den

sjukpenninggrundande inkomst som gällde för den

försäkrade vid tidpunkten för försäkringsfallet. Kan

endast en bruttoårsinkomst tillgodoräknas under

ramtiden skall en bruttoårsinkomst upptas till 0 kr.

Den inledningsvis fastställda antagandeinkomsten

skall tillämpas vid förändring av ersättningsgraden

under pågående ersättningsfall.

I propositionen anges att frågan om hur indexering

av ersättningen skall ske inte är slutligt avgjord.

I avvaktan på beredningen av denna fråga föreslås

därför att bruttoårsinkomsten för respektive år

liksom antagandeinkomsten skall räknas om med hänsyn

till förändringen i prisbasbeloppet till och med det

år när ersättningen skall börja utges.

När det gäller ramtidens längd föreslås i

propositionen att denna skall vara beroende av den

försäkrades ålder det år då försäkringsfallet

inträffar. Inträffar försäkringsfallet det år den

försäkrade uppnår en ålder av 53 år eller högre

föreslås en ramtid på fem år, i åldern 50-52

föreslås ramtiden vara sex år och i åldern 47-49 sju

år. Om försäkringsfallet inträffar det år då den

försäkrade uppnår en ålder av 46 år eller lägre

föreslås en ramtid på åtta år. Ramtiden räknas

t.o.m. året före försäkringsfallsåret.

Vid beräkning av antagandeinkomst för

aktivitetsersättning enligt alternativregeln

föreslås en ramtid på tre år.

Utskottets ställningstagande

De i propositionen föreslagna reglerna för beräkning

av sjukersättning eller aktivitetsersättning utgår

från principen om ersättning för inkomstbortfall.

Ersättningen skall baseras på en uppskattning av den

inkomst den försäkrade skulle ha haft om

nedsättningen av arbetsförmågan inte inträffat.

Utskottet anser att inkomsterna åren närmast före

försäkringsfallet bör ligga till grund för

beräkningen av antagandeinkomsten. Härigenom och

genom den föreslagna ramtidens längd får man en

tydligare anknytning till den försäkrades faktiska

framtida inkomstbortfall.

I yngre åldrar gör många ett uppehåll i eller

tidvis kraftigt reducerar sitt förvärvsarbete av

olika skäl, t.ex. studier, vård av små barn, och

plikttjänstgöring. Utskottet delar regeringens

bedömning att dessa års inkomstförhållanden inte kan

sägas spegla framtida försörjningsförmåga, om inte

arbetsoförmågan inträffat, varför det för dessa

grupper är motiverat med en längre ramtid.

Enligt utskottets mening innebär förslagen med en

åldersberoende ramtid en bra avvägning mellan

intresset av att uppnå ett så stabilt underlag som

möjligt och intresset av att det inte bör ta alltför

lång tid från inträdet på arbetsmarknaden till dess

ett fullgott skydd för inkomsten uppnås.

När det gäller gruppen unga försäkrade delar

utskottet regeringens bedömning att det behövs

alternativregler för att det inte skall ta för lång

tid att upparbeta ett gott försäkringsskydd.

Utskottet tillstyrker lagförslagen i dessa delar.

Ersättningsnivå

Propositionen

Regeringen föreslår att den inkomstrelaterade

sjukersättningen eller aktivi-tetsersättningen skall

beräknas som 64 % av antagandeinkomsten.

Ersättningen skall liksom i dag kunna utges som hel,

tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån.

För att undvika överkompensation föreslås att

invaliditetsförmåner som betalas ut enligt utländsk

lag, såväl inkomstrelaterade förmåner som förmåner

som är att likställa med garantiersättning, skall

avräknas mot den inkomstrelaterade ersättningen.

I propositionen anförs att den inkomstrelaterade

ersättningen bör innebära en rimlig försäkring mot

inkomstbortfall. Ersättningsnivån måste därför vara

så hög att man kan tala om försäkringen som en

inkomstbortfallsförsäkring i egentlig mening. Nivån

bör även relatera till brutto- respektive

nettoutfall vid fortsatt förvärvsarbete på samma

inkomstnivå som antagandeinkomsten beräknats till.

Ytterligare en faktor av betydelse är, enligt

propositionen, avvägningen i förhållande till de

kollektivavtalsreglerade ersättningar som

arbetsmarknadens parter beslutat om. Det är således

rimligt att ersättningsnivån innebär ett visst

utrymme för sådana kompletterande ersättningar.

Motioner

I motion 2000/01:Sf34 av Rose-Marie Frebran m.fl.

(kd) begärs beslut om att de fasta stegen i

sjukersättningen skall tas bort. I stället skall

ersättning kunna utgå enligt vilken procentsats som

helst mellan 25 och 100 % (yrkande 1). Motionärerna

anser att dagens fasta steg varken uppmuntrar till

ökad arbetsinsats eller tillvaratar den individuella

förmågan.

Kerstin-Maria Stalin och Barbro Feltzing (mp) anför

i motion 2000/01:Sf35 att nivån på den

inkomstrelaterade sjukersättningen eller

aktivitetsersättningen, 64 % av antagandeinkomsten,

är alldeles för låg. Även med alternativregeln för

aktivitetsersättning, 64 % av genomsnittet av de två

inkomstmässigt sett bästa åren av tre, blir nivån

för låg. Motionärerna anser att 80 % är en rimligare

nivå. I yrkandena 4 och 10 begärs tillkännagivanden

härom.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det viktigt att

ersättningsnivån är så hög att den faktiskt utgör en

försäkring för inkomstbortfall. Vid bestämmandet av

ersättningsnivån bör enligt utskottets mening de

kostnadsramar som gäller för systemet för ersättning

vid varaktig eller långvarig nedsättning av

arbetsförmågan beaktas och fördelningspolitiska

avväganden göras. Brutto- respektive nettoutfallet

vid fortsatt förvärvsarbete på samma inkomstnivå som

antagandeinkomsten beräknats till måste också

beaktas. Ytterligare en faktor av betydelse är

avvägningen i förhållande till de

kollektivavtalsreglerade ersättningar som

arbetsmarknadens parter beslutat om.

Utskottet anser att den i propositionen föreslagna

nivån för inkomstrelaterad sjukersättning eller

aktivitetsersättning innebär en rimlig avvägning av

nämnda faktorer. Inledningsvis gäller en provisorisk

ordning där staten betalar hela avgiften till

ålderspensionssystemet med 18,5 % som en statlig

ålderspensionsavgift för ålderspensionsrätt på

inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning.

Enligt vad som anges i propositionen skall den

enskilde, då en samordning av skatte- och

avgiftssystemet har genomförts, betala allmän

pensionsavgift och kompenseras härför genom en

skattereduktion. Utskottet noterar att den

föreslagna nivån, 64 %, är anpassad även till den

situationen att den enskilde själv betalar allmän

pensionsavgift.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker

motion Sf35 yrkandena 4 och 10.

Utskottet kan dela uppfattningen i motion Sf34 att

det är viktigt att uppmuntra till ökad arbetsinsats

även om det sker i begränsad omfattning. Utskottet

kan dock inte ställa sig bakom yrkandet om att

ersättning skall kunna utgå enligt vilken

procentsats som helst mellan 25 och 100 %. En sådan

ordning skulle innebära svårigheter vid själva

bedömningen av graden av nedsättning i

arbetsförmågan och dessutom medföra ett alltför

stort merarbete för försäkringskassan. Utskottet

avstyrker motionens yrkande 1.

Tidsbegränsad aktivitetsersättning

och aktiviteter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om

dels att aktivitetsersättning skall utges för

personer i åldrarna 19-29 år och vara

tidsbegränsad, dels att den som studerar på

grundskole- eller gymnasie- nivå skall ha

rätt till hel sådan ersättning utan att

arbetsförmågan prövas och dels att

försäkringskassan skall undersöka om och ha

ansvar för att den försäkrade kan delta i

aktiviteter. Riksdagen avslår samtidigt

motionsyrkanden om tidsbegränsning, studier

under tid med ersättning, den enskildes och

god mans deltagande vid planeringen av

aktiviteter, de särskilda medlen samt en

övergångspe- riod från aktivitets- till

sjukersättning.

Jämför reservationerna 7 (mp), 8 (fp), 9 (m)

och 10 (kd, mp).

Propositionen

I propositionen föreslås att personer i åldrarna

19-29 år som av medicinska skäl har nedsatt

arbetsförmåga med minst en fjärdedel skall ha rätt

till aktivitetsersättning tidigast fr.o.m. den

1 juli det år 19-årsdagen infaller, om nedsättningen

kan antas bli bestående under minst ett år.

Ersättningen skall kunna betalas ut under högst tre

år i taget, dock längst t.o.m. månaden före den

månad då den försäkrade fyller 30 år.

Vidare föreslås att en försäkrad som på grund av

funktionshinder inte har avslutat sin utbildning på

grundskole- eller gymnasienivå skall ha rätt till

hel aktivitetsersättning under den tid denna

skolgång varar utan att hans eller hennes

arbetsförmåga prövas.

I propositionen anförs att åldersgränsen för

aktivitetsersättningen bör kopplas till den tidpunkt

då förvärvsarbete i praktiken normalt sett

förekommer. Detta är i regel då den grundläggande

skolutbildningen är avslutad, dvs. det år den

försäkrade fyller 19 år. I propositionen anförs att

aktivitetsersättningen skall stimulera till

aktivitet utan att den ekonomiska tryggheten

påverkas. För att i möjligaste mån kunna tillvarata

den unges möjligheter till utveckling och arbete i

ungdomsåren föreslås således att

aktivitetsersättning bör kunna beviljas längst till

dess en försäkrad fyller 30 år och alltid vara

tidsbegränsad till längst tre år.

När det gäller förslaget om rätt till hel

aktivitetsersättning under skolgång anförs i

propositionen att aktivitetsersättningen skall både

stimulera och ge personer med funktionshinder

möjlighet att skaffa sig en grundläggande

utbildning. Utbildningen i specialskolan omfattar

tio år. Till detta kommer att gymnasieskolan för

elever med funktionshinder i regel omfattar minst

fyra år. Aktivitetsersättning bör därför, enligt

propositionen, utan prövning av arbetsförmågan kunna

utges till funktionshindrade personer under hela den

tid som åtgår för att inhämta grundläggande

kunskaper t.o.m. gymnasienivå, oavsett i vilken

skolform dessa kunskaper inhämtas. Ett klart samband

mellan funktionshindret och behovet av förlängda

studier skall krävas.

Av propositionen framgår att ett stort antal

remissinstanser har förordat att

aktivitetsersättning skall kunna utges även vid

eftergymnasiala studier. Regeringen som anges ha

förståelse för dessa synpunkter är dock inte nu

beredd till ett ställningstagande. Frågan kräver

utredning och en samlad bedömning, inte minst mot

bakgrund av att studiestödssystemet har reformerats.

Försäkringskassan skall, enligt förslagen i

propositionen, i samband med att den beslutar om att

bevilja en försäkrad aktivitetsersättning, undersöka

om han eller hon under den tid ersättningen utges

kan delta i aktiviteter som kan antas ha en gynnsam

inverkan på sjukdomstillståndet eller den fysiska

eller psykiska prestationsförmågan.

I propositionen anförs att aktiviteterna har till

syfte att öka förutsättningarna för att förbättra

arbetsförmågan. Många gånger kan det vara fråga om

habilitering eller rehabilitering i vid bemärkelse,

där det inte nödvändigtvis behöver handla om

omedelbart arbetslivsinriktade åtgärder.

Aktiviteterna kan åtminstone inledningsvis avse att

ge stöd för den enskilde att lära sig hantera sin

sjukdom eller funktionshinder i vardagen. Det kan

röra sig om olika typer av medicinska

habiliteringsåtgärder som mer eller mindre är

inriktade på att förbättra det medicinska

tillståndet. Det kan också innefatta att på egen

hand eller på annat sätt utveckla olika förmågor,

kunskaper och färdigheter, t.ex. genom att delta i

föreningsliv, eller att ägna sig åt någon hobby

eller konstnärlig verksamhet. I andra fall kan det

vara fråga om att i första hand ägna sig åt sådant

som kan betraktas som mer direkt arbetslivsinriktat,

exempelvis grundläggande utbildning eller olika slag

av kontakt med arbetslivet.

Om den försäkrade kan delta i aktiviteter, skall

försäkringskassan i samråd med honom eller henne

utarbeta en plan för sådana aktiviteter och därvid i

möjligaste mån tillgodose den försäkrades önskemål.

Försäkringskassan föreslås även ansvara för att dels

de planerade aktiviteterna kommer till stånd, dels

samordna de insatser som behövs och dels se till att

åtgärder vidtas för att underlätta för den

försäkrade att delta i aktiviteterna.

För att aktiviteterna skall ge goda resultat måste

den enskilde vara motiverad att genomföra dessa. I

propositionen föreslås därför att det inte skall

ställas krav på deltagande i aktiviteter för att

kunna bli beviljad aktivitetsersättning.

Försäkringskassan skall i stället vara skyldig att

erbjuda dem som beviljas aktivitetsersättning

möjlighet att delta i aktiviteter. Planeringen av

aktiviteterna skall ske i samråd med den försäkrade.

Ett samråd syftar till att ge aktiviteterna större

möjligheter att bli framgångsrika, men även till att

tillgodose kravet på respekt för individens

integritet och självbestämmande. I propositionen

anförs att t.ex. en god man eller någon annan som

har god inblick i den försäkrades förhållanden kan

behöva delta vid ett sådant samråd.

Särskild ersättning skall kunna utges för kostnader

som uppstår för den försäkrade i anledning av de

aktiviteter som han eller hon deltar i. Närmare

föreskrifter för vilka typer av kostnader som i

detta sammanhang skall anses utgöra kostnad för den

försäkrades deltagande i aktiviteten bör lämpligen

meddelas av regeringen eller Riksförsäkringsverket.

Motioner

I motion 2000/01:Sf35 av Kerstin-Maria Stalin och

Barbro Feltzing (mp) anförs att regeln om att

aktivitetsersättning skall kunna lämnas ut under

längst tre år i taget är krånglig och kränkande för

den funktionshindrade. Vid varje omprövning borde

man i stället för att kontrollera den försäkrade

göra en utvärdering av såväl försäkringstagare som

myndighet. Tillkännagivanden om detta begärs i

yrkandena 7 och 14.

Några motioner tar upp frågan om möjligheten att

studera under tid med sjukersättning eller

aktivitetsersättning.

I motion 2000/01:Sf35 av Kerstin-Maria Stalin och

Barbro Feltzing (mp) anförs att förslaget om att

studieavbrott skall godkännas endast om avbrottet

går att härleda direkt till själva funktionshindret

är alltför snävt. Motionärerna anser att även

sociala eller psykologiska pålagringar bör beaktas.

Vidare anser motionärerna att aktivitetsersättning

bör kunna utges vid högskolestudier. I yrkandena 8

och 9 begärs tillkännagivanden härom.

Ulf Nilsson m.fl. (fp) begär i motion 2000/01:Ub25

yrkande 13 ett tillkännagivande om att

förtidspensionärer skall ges vidgade möjligheter att

studera med bibehållen förtidspension. Motionärerna

anser att studier kan vara en väg tillbaka till ett

aktivt yrkesliv och anför att det i dag inte är

ovanligt att förtidspensionärer, till följd av

regelverket, avstår från vuxenutbildning.

Ett flertal motionsyrkanden gäller frågan om den

enskildes deltagande vid planeringen av aktiviteter

under tid med aktivitetsersättning.

I motion 2000/01:Sf32 av Birgitta Carlsson m.fl.

(c) begärs i yrkande 5 ett tillkännagivande om att

den enskilde bör ges stor delaktighet vid

upprättandet av den individuella plan som skall

utarbetas vid beslut om aktivitetsersättning.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anför i motion

2000/01:Sf34 att det tydligt måste framgå att den

enskilde skall ha ett avgörande inflytande på val av

aktivitet. Motionärerna anser att det är mycket

viktigt att se till varje enskild persons integritet

och rätt till självbestämmande samt personliga

förutsättningar. Vidare anser motionärerna att en

god man, om sådan finns, skall få delta i arbetet

med att samordna aktiviteterna. I yrkandena 2 och 3

begärs tillkännagivanden om det anförda.

I motion 2000/01:Sf35 av Kerstin-Maria Stalin och

Barbro Feltzing (mp) anförs att det inte är

arbetslinjen i sig som är det viktigaste, det är

rätten till ett arbete som passar varje persons

möjligheter och förmågor som är det primära.

Motionärerna anför vidare att det skall vara möjligt

att slippa aktiveringen och få ersättning ändå.

Enligt motionärerna kan det finnas personer som

lider så av att pressas till ett förvärvsarbete att

ersättning utan aktivitet är fullt berättigad.

Vidare anser motionärerna att aktivitetsgarantin

skall utformas som en rättighet till hjälp för den

enskilde och som en skyldighet för

försäkringskassan. Den enskilde skall ha rätt till

aktivitet utifrån egna behov, kunskap och intresse.

I yrkandena 1-3 begärs tillkännagivanden härom.

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion

2000/01:Sf31 ett tillkännagivande om att

aktivitetsgarantin bör utformas på ett sådant sätt

att den enskildes övergång från aktivitetsgaranti

till sjukersättning vid 30 års ålder inte sker

alltför abrupt, utan kan förlängas vid behov. I

motionen anförs att den enskilde och

försäkringskassan bör ha möjlighet att ta hänsyn

till att individuella behov av hjälp till ett

stimulerande liv kan behövas under en längre över-

gångsperiod.

I motion 2000/01:Sf30 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) anförs att de enskildas inflytande över

val av aktiviteter och de ekonomiska medlen för

deltagande i dessa bör ökas. Motionären anser att

det finns behov av en modell där den enskilde själv

får förfoga över de särskilda medel som erfordras

för deltagande i de aktiviteter som han eller hon

önskar. De valda aktiviteterna och kostnaderna bör

därefter kunna anmälas till kassan. I yrkande 1

begärs ett tillkännagivande om detta.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det är angeläget att

försäkringen vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga

verkar för aktivitet och inte ett passivt

förhållningssätt. Detta gäller inte minst för yngre

personer. Utskottet välkomnar därför förslaget om

aktivitetsersättning, för personer upp till 30 års

ålder, liksom förslaget om att unga personer som

behöver förlängd skolgång på grund av ett fysiskt

eller psykiskt funktionshinder skall få hel

ersättning t.o.m. gymnasienivå, utan att

arbetsförmågan prövas.

För att i möjligaste mån kunna tillvarata den

unges möjligheter till utveckling och arbete i

ungdomsåren, föreslås aktivitetsersättningen bli

tidsbegränsad till längst tre år. Därefter skall en

förnyad prövning av rätten till ersättning i

förekommande fall ske. Eftersom avsikten är att

försäkringskassan skall följa den unge personens

utveckling under perioden med aktivitetsersättning

bör kassan, enligt utskottets mening, när en period

löper ut kunna bedöma i vilken omfattning det krävs

kompletterande uppgifter inför ett nytt beslut om

aktivitetsersättning. I detta sammanhang vill

utskottet understryka att försäkringskassan, vid

varje ny prövning av om rätt till

aktivitetsersättning föreligger, skall grunda sin

bedömning enbart på i vilken grad arbetsförmågan är

nedsatt och därvid inte i onödan skapa oro för den

enskilde inför framtida möjligheter till ersättning.

Detta innebär bl.a. att kassan inte kan grunda sitt

ersättningsbeslut enbart på i vilken omfattning den

enskilde deltagit i aktiviteterna. Utskottet utgår

även från att prövningen sker i god tid före det att

en ersättningsperiod löper ut.

Utskottet tillstyrker propositionen i dessa delar

och avstyrker motion Sf35 yrkandena 7 och 14.

Enligt propositionen skall försäkrade i åldern 19-29

år som till följd av funktionshinder inte har

avslutat sin utbildning på grundskole- och

gymnasienivå, oavsett skolform, ha rätt till hel

aktivitetsersättning utan att arbetsförmågan prövas

i särskild ordning. Utskottet delar regeringens

bedömning att denna ersättning endast bör utges om

det finns ett direkt samband mellan behovet av

förlängda studier och ett klart påvisat

funktionshinder. Utskottet kan inte förorda ett rent

försörjningsstöd som utgår vid förlängd studietid

beroende på andra orsaker, t.ex. sociala problem,

skoltrötthet och liknande.

Beträffande motionsyrkanden om att

aktivitetsersättning skall kunna utges även vid

eftergymnasiala studier delar utskottet regeringens

bedömning att frågan, inte minst mot bakgrund av att

studiestödssystemet nyligen har reformerats, behöver

utredas och en samlad bedömning göras. Vid en sådan

bedömning bör en avvägning göras mellan å ena sidan

möjligheten att finansiera studier inom ramen för

ohälsoförsäkringen och å andra sidan hur övriga

studerande klarar försörjningen under studietiden.

Frågan är också om ett eventuellt ökat ansvar på

försäkringen bör medföra en motsvarande skärpning av

kraven på den enskilde att ställa om sig för att

uppnå egen försörjning genom arbete. I detta

sammanhang kan även nämnas att

rehabiliteringsåtgärder kan innefatta studier, under

vissa förutsättningar. Den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen enligt 22 kap. AFL kommer fortsatt

att gälla även för den som har sjuk- eller

aktivitetsersättning. Utskottet förutsätter att

regeringen kommer att bereda frågan vidare och

återkomma med förslag.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

Sf35 yrkandena 8 och 9 samt Ub25 yrkande 13.

När det gäller aktiviteter under tid med

aktivitetsersättning anser utskottet, i likhet med

regeringen, att försäkringskassan skall ansvara för

att den försäkrade ges möjlighet att delta i

aktiviteter som kan antas ha en gynnsam inverkan på

sjukdomstillståndet eller den fysiska eller psykiska

prestationsförmågan. En plan, som i möjligaste mån

tillgodoser den försäkrades önskemål, skall

upprättas i samråd med den försäkrade. För kostnader

som uppstår på grund av aktiviteterna skall särskild

ersättning kunna utges. Dessa kostnader kan avse,

inte bara resekostnader, kursavgifter eller

kostnader för studiematerial, utan även t.ex.

anmälningsavgifter och kostnader för arbetsmaterial

till den del de inte ersätts inom ramen för andra

ersättningssystem.

Beträffande den försäkrades medverkan till att

klarlägga behovet av eller delta i aktiviteter för

att erhålla eller behålla rätten till

aktivitetsersättning anser utskottet i likhet med

regeringen att sådana krav inte skall ställas. I

stället skall försäkringskassan vara skyldig att

erbjuda dem som beviljas aktivitetsersättning

möjlighet att delta i aktiviteter. Det betyder att

om den försäkrade önskar utnyttja försäkringskassans

erbjudande skall kassan tillsammans med den

försäkrade, utifrån dennes behov, önskemål och

förutsättningar, planera och samordna lämpliga

aktiviteter som personen kan tänka sig att ägna sig

åt.

Utskottet anser att det är rimligt att

försäkringskassan vid slutet av en sista period med

aktivitetsersättning överväger vad en övergång till

sjukersättning kan innebära för den enskilde. En

fungerande aktivitet bör inte avbrytas abrupt. I

vissa fall kanske det är lämpligt att aktiviteten

fortgår även efter 30 års ålder. Den särskilda

ersättningen enligt 7 kap. 6 § AFL utges emellertid

bara för kostnader som uppstår med anledning av

aktiviteter enligt 5 § samma kapitel. Utskottet vill

i detta sammanhang dock peka på att åtgärder i

rehabiliteringssyfte, enligt 22 kap. AFL, och

reglerna för särskilt bidrag härför fortsatt skall

gälla för den som uppbär sjuk- eller

aktivitetsersättning.

Motionerna Sf32 yrkande 5, Sf34 yrkandena 2 och 3,

Sf35 yrkandena 1-3, Sf31 och Sf30 yrkande 1 får

anses i huvudsak tillgodosedda med det anförda.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag och

avstyrker motionerna.

Garantiersättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att

garantiersättningen skall vara beroende av

försäkringstid och att det skall krävas dels

minst tre års försäkringstid för rätt till

ersättning, dels 40 års försäkringstid i

Sverige för rätt till oavkortad ersättning.

Garantinivån skall vara åldersberoende och

densamma för gifta som ogifta. För den som är

30 år och äldre skall garantinivån vara 2,40

prisbasbelopp. Riksdagen avslår därmed

motionsyrkanden om dels en kortare

kvalifikationstid, dels att oavkortad

ersättning skall utgå efter kortare tid än 40

år och dels en höjd garantinivå.

Jämför reservationerna 11 och 12 (c).

Kvalifikationskrav och försäkringstid

Propositionen

I propositionen anförs att garantiersättningen bör

vara beroende av försäkringstid och att det bör

krävas en längre tids anknytning till Sverige för

rätt till oavkortad garantiersättning. De föreslagna

reglerna för garantiersättning kommer därmed att i

huvudsak motsvara vad som nu gäller för folkpension

i form av förtidspension och för garantipension i

ålders- och efterlevandepensionssystemen.

För att garantiersättning inte skall behöva

betalas ut med mycket små belopp, och med hänsyn

till värdet av så enhetliga regler som möjligt för

de olika grundskydden, föreslår regeringen att samma

kvalifikationsregel som gäller för garantipension

även skall gälla för att kvalificera sig för

garantiersättning.

Regeringen föreslår således att det skall krävas

en försäkringstid om minst tre år. Den försäkrade

skall ha rätt till oavkortad garantiersättning om

han eller hon kan tillgodoräknas minst 40 års

försäkringstid i Sverige. Är försäkringstiden

kortare än 40 år skall garantinivån avkortas med

1/40 för varje år som saknas.

När det gäller beräkning av faktisk försäkringstid

föreslås att tiden i Sverige från och med det år den

försäkrade fyller 16 år till och med året före

försäkringsfallsåret skall tillgodoräknas. Den tid

som tillgodoräknas är den under vilken en person

skall anses ha varit bosatt i Sverige enligt 2 kap.

SofL och även tid under vilken en person före

tidpunkten för bosättningen oavbrutet har vistats i

Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd.

Därutöver gäller, liksom enligt nuvarande regler,

att flyktingar och övriga skyddsbehövande enligt 3

kap. 2 och 3 §§ utlänningslagen (1989:529) skall,

för tid före ankomsten till Sverige, tillgodoräknas

försäkringstid i hemlandet från och med 16 års ålder

i förhållande till det antal år som de har

tillgodoräknats faktisk försäkringstid i Sverige.

Vid beräkningen skall det bortses från tid för

vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har

rätt till sådan invaliditetsersättning från det

andra landet som inte skall ligga till grund för

beräkningen av garantiersättning.

Som försäkringstid skall enligt propositionen även

kunna tillgodoräknas tid från och med det år då

försäkringsfallet inträffade till och med det år då

den försäkrade fyller 64 år, s.k. framtida

försäkringstid. En försäkrad får tillgodoräkna sig

all framtida försäkringstid om han eller hon har

varit bosatt i Sverige minst fyra femtedelar av den

tid som beräknas från och med det år då den

försäkrade fyller 16 år till och med året före

försäkringsfallet. För den som varit bosatt här

kortare tid än fyra femtedelar av den möjliga tiden

skall proportionering göras på visst sätt.

Om försäkringsfallet har inträffat före ingången

av det år den försäkrade fyllde 18 år föreslås att

försäkringstiden i stället skall kunna beräknas på

följande sätt. Svenska medborgare får räkna alla år

mellan 16 och 64 år som försäkringstid. Detta gäller

under förutsättning att den försäkrade inte anses ha

varit bosatt utomlands efter fyllda 16 år fram till

beviljandet av sjuk- eller aktivitetsersättningen.

Om han eller hon har varit bosatt utomlands under

nämnda period bortses från dessa år. För utländska

medborgare skall efter fem års bosättning i Sverige

samma beräkning gälla som för svenska medborgare.

Dessa fem år kan även ligga före 16-årsåret.

Endast hela antal månader med försäkringstid skall

beaktas vid sammanräkningen. Den sammanlagda

försäkringstiden för garantiersättning skall sättas

ned till närmaste hela antal år.

Motioner

I motion 2000/01:Sf32 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

anförs att den föreslagna kvalificeringstiden på tre

år för rätt till garantiersättning inte uppfyller de

krav som bör ställas på ett trygghetssystem, i en

internationaliserad värld med ökad rörlighet. I

yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om en kortare

kvalificeringstid.

Kerstin-Maria Stalin och Barbro Feltzing (mp) anför

i motion 2000/01:Sf35 att kravet på försäkringstid i

Sverige under minst tre år utesluter

funktionshindrade invandrare. Detta förhållande är

enligt motionärerna mycket otillfredsställande,

faktiskt diskriminerande. Motionärerna kritiserar

att det för rätt till garantiersättning skall krävas

minst tre års försäkringstid och att det för rätt

till oavkortad ersättning skall krävas 40 års

försäkringstid. I yrkandena 6 och 11 begärs

tillkännagivanden härom.

Utskottets ställningstagande

Vid utformningen av grundskyddsdelen i det framtida

försörjningsstödet för långvarig eller varaktig

nedsättning av arbetsförmågan har olika modeller

diskuterats. Utskottet delar regeringens bedömning

att ett grundskydd som görs oberoende av

försäkringstid skulle medföra alltför långtgående

ekonomiska åtaganden för Sverige. Enligt utskottets

mening bör därför garantiersättningen, på samma sätt

som grundskyddet i ålderspensionssystemet och för

vuxna efterlevande, göras beroende av

försäkringstiden. Garantiersättningen kommer därmed

att vara exportabel inom EU/EES-området, enligt

förordning 1408/71.

Som utskottet konstaterat tidigare bör för rätt till

garantiersättning krävas att den försäkrade är

bosatt i Sverige vid tidpunkten för

försäkringsfallet och senare. Utskottet delar

regeringens bedömning att det för rätt till

oavkortad garantiersättning skall krävas 40 års

försäkringstid i Sverige. För att undvika att

alltför små belopp betalas ut bör minst tre års

försäkringstid i Sverige krävas för rätt till

garantiersättning. Med stöd av den s.k.

sammanläggnings-principen kan försäkringstid från

annat EU/EES-land tillgodoräknas. Minst ett års

bosättning i Sverige krävs dock. Utskottet vill här

peka på, och som även framgått av tidigare avsnitt,

att regeringen avser att återkomma till riksdagen

med förslag avseende försörjningsstöd till de

grupper som på grund av kravet på försäkringstid i

Sverige inte får någon eller endast en mycket låg

garantiersättning. Detta försörjningsstöd kommer

bl.a. att beröra invandrade personer som fått

uppehållstillstånd av humanitära skäl eller

invandrade personer som har nedsatt arbetsförmåga

redan när de kommer till Sverige.

Med det anförda tillstyrker utskottet

propositionen i dessa delar och avstyrker motionerna

Sf32 yrkande 4 och Sf35 yrkandena 6 och 11.

Garantinivån

Propositionen

I propositionen föreslås att en försäkrad som saknar

eller har låg inkomstrelaterad ersättning skall ha

rätt till garantiersättning upp till en viss

garantinivå, 2,40 prisbasbelopp (motsvarar ett

årsbelopp om 88 560 kronor för 2001). För försäkrade

i åldrarna 19-29 år skall garantinivåns storlek vara

åldersberoende. Denna nivå skall motsvara 2,10

prisbasbelopp per år för den som är under 21 år,

2,15 prisbasbelopp för den som är 21 eller 22 år,

2,20 prisbasbelopp för den som är 23 eller 24 år,

2,25 prisbasbelopp för den som är 25 eller 26 år,

2,30 prisbasbelopp för den som är 27 eller 28 år

samt 2,35 prisbasbelopp för den som har fyllt 29 år.

I propositionen anförs att det är rimligt att

grundskyddet för den som i arbetsför ålder drabbas

av medicinskt orsakad arbetsoförmåga är högre än vad

som gäller för ålderspensionärer. Garantinivån i

sjukersättningssystemet bör därför vara högre än

basnivån i garantipensionen. I propositionen anges

vidare att många av de unga som blir berättigade

till aktivitetsersättning på garantinivå även kommer

att kunna få kompletterande

socialförsäkringsförmåner - inte bara för sina

bostadskostnader - utan även för merkostnader

föranledda av sjukdom eller funktionshinder.

Anställda som beviljas förtidspension omfattas

ofta av kollektivavtalade förmåner som komplement

till den allmänna försäkringen. I propositionen

föreslås att eventuell avtalsersättning inte skall

avräknas mot garantiersättning.

I propositionen föreslås att garantinivån skall

vara densamma för gifta och ogifta personer.

Motion

I motion 2000/01:Sf32 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

begärs i yrkande 3 en höjd garantinivå som på ett

bättre sätt ger förutsättningar för mottagaren att

klara sig utan ytterligare försörjningsstöd.

Utskottets ställningstagande

Yngre personer har, på grund av studier eller den

tid det tar att etablera sig på arbetsmarknaden,

ofta en lägre ekonomisk standard än äldre. Enligt

utskottets mening är det rimligt att garantinivån

anknyter till de inkomstförhållanden och den

levnadsstandard som gäller för personer i

motsvarande ålder som inte har drabbats av

långvarigt nedsatt arbetsförmåga. Utskottet anser

därför att garantinivån i garantiersättningen skall

vara beroende av den försäkrades ålder. Ersättningen

skall vara 2,10 prisbasbelopp upp till 21 års ålder

och därefter öka till 2,40 prisbasbelopp för den som

fyllt 30 år eller är äldre.

En nivå på 2,40 prisbasbelopp ger en garantinivå i

sjukersättningssystemet som är högre än basnivån i

garantipensionen. Enligt utskottets uppfattning är

det rimligt att grundskyddet för den som i arbetsför

ålder drabbas av medicinskt orsakad arbetsoförmåga

är högre än vad som gäller för ålderspensionärer.

Utskottet kan också konstatera att den som är

berättigad till sjuk- eller aktivitetsersättning på

garantinivå även kan få kompletterande

socialförsäkringsförmåner i form av bostadsstöd och

ersättning för merkostnader föranledda av sjukdom

eller funktionshinder. Inte heller skall en

eventuell avtalsförsäkring avräknas mot

garantiersättningen.

Utskottet tillstyrker med det anförda

propositionen i dessa delar och avstyrker motion

Sf32 yrkande 3.

Vilande sjukersättning eller

aktivitetsersättning vid

förvärvsarbete

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att

reglerna om vilande förtidspension skall

gälla på motsvarande sätt för den som uppbär

sjukersättning eller aktivitetsersättning.

För den som uppbär aktivitetsersättning skall

dock ingen prövning av arbetsförmågan göras

under hela den tid som ett beslut om

aktivitetsersättning omfattar. Riksdagen

avslår samtidigt ett motionsyrkande om att

möjligheten till vilande ersättning även

skall omfatta tid med studier.

Jämför reservation 13 (kd).

Propositionen

I propositionen föreslås att nuvarande regler om

vilande förtidspension på motsvarande sätt skall

gälla för sjuk- och aktivitetsersättning.

För en försäkrad som får aktivitetsersättning och

som prövar att förvärvsarbeta föreslås emellertid

gälla, till skillnad från nu gällande regler, att

han eller hon skall kunna få ha

aktivitetsersättningen vilande under återstoden av

den period som den beviljats för, utan att den då

uppvisade arbetsförmågan får läggas till grund för

indragning eller minskning av ersättningen. Denna

tid är annars maximerad till ett år.

Motion

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anför i motion

2000/01:Sf34 yrkande 6 att syftet med

vilandereglerna är att den försäkrade skall våga

pröva att arbeta. Motionärerna anser att liknande

regler skulle kunna införas med syftet att den

försäkrade skall våga pröva att studera. I motionen

begärs ett tillkännagivande om att tillsätta en

utredning om vilanderegler vid studier.

Utskottets ställningstagande

Som ett första steg mot ett reformerat system för

ersättning vid medicinskt grundad långvarig

nedsättning av arbetsförmågan infördes från den 1

januari 2000 bestämmelser om vilande förtidspension.

Reglerna syftar till att underlätta för den som är

långvarigt arbetsoförmögen att pröva att åter gå ut

i arbetslivet utan att riskera sin försörjning.

Utskottet delar regeringens bedömning att nuvarande

regler om vilande förtidspension bör gälla på

motsvarande sätt för den som uppbär sjukersättning

eller aktivitetsersättning. För den som uppbär

aktivitetsersättning bör dock ingen prövning av

arbetsförmågan göras under hela den tid som ett

beslut om aktivitetsersättning omfattar. Detta

innebär att ersättningen inte får dras in eller

sättas ned på grund av eventuellt uppvisad

förbättrad arbetsförmåga, under en i vissa fall

längre period än ett år som i övrigt gäller för den

som har sjukersättning. Utskottet tillstyrker

propositionen i dessa delar.

När det gäller studier under tid med

sjukersättning eller aktivitetsersättning kan

utskottet inte förorda en ordning där ersättningen

skall kunna göras vilande under studietiden.

Utskottet vill här peka på att enligt de föreslagna

reglerna om aktivitetsersättning skall hel sådan

ersättning utges vid studier på grundskole- och

gymnasienivå utan att någon prövning av den

försäkrades arbetsförmåga görs. Ersättningen kommer

således i dessa fall att utgöra ett rent

försörjningsstöd för funktionshindrade som genomgår

grundläggande utbildning till och med gymnasienivån.

Utskottet kan också konstatera att det i dag finns

en möjlighet till utbildning/studier som

rehabiliteringsåtgärd med bibehållen ersättning från

försäkringen. Den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen siktar till att återge den

försäkrade hans eller hennes möjligheter att åter

klara sin försörjning.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Sf34

yrkande 6.

Höjda åldersgränser för vårdbidrag

och handikappersättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att

rätten till vårdbidrag för föräldrar till

barn upp till 16 års ålder skall utsträckas

till att gälla längst till halvårsskiftet det

år den unge fyller 19 år och att en

motsvarande höjning av den nedre

åldersgränsen för rätt till

handikappersättning görs. Riksdagen avslår

samtidigt ett motionsyrkande om sambandet

mellan assistansersättning och vårdbidrag.

Propositionen

Regeringen föreslår att rätten till vårdbidrag för

föräldrar till barn upp till 16 års ålder skall

utsträckas till att gälla längst till halvårsskiftet

det år den unge fyller 19 år.

I propositionen anförs att en höjning av den övre

åldersgränsen för vårdbidrag kan sägas bättre

anknyta till det särskilda vårdnadsansvar som enligt

föräldrabalkens regler åvilar föräldrarna fram till

dess att barnet blir myndigt vid 18 års ålder och

till den förlängda underhållsskyldigheten vid viss

skolgång.

Av propositionen framgår att för de unga personer

som beviljats assistans-ersättning kan vårdbidraget

till skillnad från förtidspensionen komma att

reduceras eller dras in på grund av reglerna om

omprövning av vårdbidrag vid ändrade förhållanden.

Flyttas åldersgränsen för vårdbidrag fram behövs

en motsvarande höjning av åldersgränsen för rätt

till handikappersättning för att inte dessa två

ersättningsformer skall sammanfalla. Alla de

merkostnader som kan grunda rätt till

handikappersättning bör därför enligt propositionen

kunna ersättas genom vårdbidrag i form av en

skattefri merkostnadsdel eller

merkostnadsersättning. Regeringen föreslår att

åldersgränsen för rätt till handikappersättning

skall höjas i motsvarande mån och därmed inträda

tidigast fr.o.m. andra kalenderhalvåret det år en

person fyller 19 år. Rätt till handikappersättning

skall prövas på nytt i samband med beslut om sjuk-

eller aktivitetsersättning.

Motion

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) anför i motion

2000/01:Sf30 yrkande 2 att förslaget innebär en

försämring genom att ett vårdbidrag kan minskas

eller dras in då barn och ungdomar beviljas

personlig assistans. Rätten till personlig assistans

påverkas dock inte enligt motionären av ett beslut

om förtidspension. I motionen begärs ett

tillkännagivande om behovet av att noga följa hur

dessa familjers ekonomi påverkas samt att regeringen

vid behov bör återkomma med förslag till åtgärder.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har i tidigare avsnitt tillstyrkt

förslaget om att den nedre åldersgränsen för

ersättning vid långvarig eller varaktig nedsättning

av arbetsförmågan flyttas fram till halvårsskiftet

det år en försäkrad fyller 19 år, eftersom det är

först i den åldern som det allmänt sett framstår som

sannolikt att en ung person kan försörja sig

långsiktigt genom arbete. Som en följd härav bör

enligt utskottets mening den tid under vilken

vårdbidrag kan utgå till föräldrarna utsträckas till

längst halvårsskiftet det år den unge fyller 19 år.

Vårdbidraget avser ersättning för tillsyns- och

vårdkostnader samt ersättning för merkostnader.

Åldersgränsen för rätt till handikappersättning bör

höjas i motsvarande mån så att dessa två

ersättningar inte sammanfaller. Enligt utskottets

mening bör alla de merkostnader som kan grunda rätt

till handikappersättning kunna ersättas genom

vårdbidrag i form av en skattefri merkostnadsdel

eller merkostnadsersättning.

Utskottet vill här peka på att vårdbidraget, som

med förslaget avser att täcka även eventuella

merkostnader på grund av sjukdomen eller

funktionsnedsättningen, utgår till den unges

föräldrar. Motsvarande ersättning för merkostnader

utgår i dag som handikappersättning till den unge.

Förslagen i propositionen kan således komma att

medföra att en ung person som inte sammanlever med

någon av sina föräldrar, de kanske inte ens är i

livet, inte kan få ersättning för merkostnader till

följd av sitt funktionshinder. Utskottet utgår från

att regeringen beaktar det anförda och att en

acceptabel lösning kan utformas i den fortsatta

tillämpningen av de olika regelsystemen, i dessa

situationer.

Enligt lag (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade skall personer som omfattas

av lagen ha rätt till insatser i form av särskilt

stöd och särskild service om deras behov inte

tillgodoses på annat sätt. Sådant särskilt stöd kan

vara bl.a. biträde av personlig assistent eller

assistansersättning enligt lag (1993:389) om

assistansersättning. Enligt utskottets mening bör de

i propositionen föreslagna höjda åldersgränserna

inte ändra bedömningen av rätten till stöd och

service enligt dessa lagar. En förälder till ett

funktionshindrat barn har enligt lagen om

handikappersättning och vårdbidrag rätt till bl.a.

ersättning för tillsyns- och vårdkostnader i form av

vårdbidrag. Vårdbidraget skall omprövas om ändrade

förhållanden har inträffat som påverkar behovet.

Utskottet utgår från att regeringen följer upp

effekterna av de föreslagna lagändringarna och

återkommer till riksdagen med en utvärdering och

eventuella förslag.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag till lag om ändring i lagen om

handikappersättning och vårdbidrag och avstyrker

motion Sf30 yrkande 2.

Omvandling av förtidspension till

förmån enligt

sjukersättningssystemet

Omvandling som en engångsinsats och särskilda

regler för försäkrade i åldern 16-29 år

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag

- att omvandlingen av förtidspension och

sjukbidrag till sjukersättning och

tidsbegränsad sjukersättning skall ske vid

ett tillfälle,

- att en försäkrad i åldern 16-29 år skall få

förtidspensionen eller sjukbidraget

omvandlade till sjukersättning respektive

tidsbegränsad sjukersättning samt

- att tidsbegränsad sjukersättning får

beviljas för en försäkrad som är född 1984

eller senare och som hade rätt till

sjukbidrag för december 2002 även efter

ikraftträdandet, dock inte längre än t.o.m.

juni månad det år då han eller hon fyller 19

år.

Propositionen

De flesta förtidspensioner som utges vid

ikraftträdandet av det nya ersättningssystemet kan

förväntas ha upphört inom en 15-årsperiod.

Emellertid kan det enligt regeringen ändå finnas

personer som har förtidspension vid ikraftträdandet

och som fortfarande har kvar rätt till ersättning

2051. Att under en tidsrymd om nära 50 år hantera

två parallella system för ersättning vid långvarig

eller varaktig arbetsoförmåga får anses vara alltför

betungande från såväl administrativ som

kostnadsmässig synpunkt. Regeringen föreslår därför

att omvandlingen av förtidspensioner och sjukbidrag

till förmåner enligt sjukersättningssystemet skall

ske vid ett tillfälle för varje person. Enligt

riktlinjepropositionen (prop. 1997/98:111) skall

omvandlingen av förtidspensionerna till förmåner

enligt sjukersättningssystemet göras så att den

försäkrades ekonomiska situation behålls i princip

oförändrad.

Regeringen anser att den som har beviljats

förtidspension eller sjukbidrag inte heller i andra

avseenden bör få försämrade villkor på grund av

systemförändringen och föreslår därför att

försäkrade i åldern 16-29 år, som vid utgången av

december 2002 uppbär förtidspension eller

sjukbidrag, skall få förmånen omvandlad till en

sjukersättning eller en tidsbegränsad

sjukersättning.

Förslaget medför att de regler om åldersrelaterad

garantinivå, som gäller för den aktuella

åldersgruppen, inte skall gälla för dem som på detta

sätt får sin förmån omvandlad till sjukersättning.

Förslaget medför även att den som har beviljats

förtidspension i fortsättningen skall ha rätt till

sjukersättning tills vidare, dvs. ersättningstiden

skall inte vara begränsad till som längst tre år.

Inte heller blir reglerna om särskilda aktiviteter

tillämpliga för den som uppbär sjukersättning.

Däremot kommer enligt regeringen den

åldersrelaterade garantinivån att gälla när tiden

för en tidsbegränsad sjukersättning löper ut. Den

antagandeinkomst som bestämts med ledning av det

ursprungliga underlaget kommer dock att vara

densamma så länge förmånen beviljas i oavbruten

följd.

En särskild fråga är vad som skall ske med de

försäkrade som uppbär sjukbidrag och som vid

omvandlingen inte har fyllt 19 år. Det kan inträffa

att den tidsbegränsade sjukersättning han eller hon

har fått vid omvandlingen löper ut före den 1 juli

det år han eller hon fyller 19 år. Utan någon

särskild bestämmelse skulle en sådan försäkrad,

trots att de medicinska förutsättningarna är

uppfyllda, inte ha rätt till aktivitetsersättning på

grund av ålderskravet. En sådan konsekvens är enligt

regeringens mening inte acceptabel. Därför föreslås

en övergångsbestämmelse med innebörd att en sådan

försäkrad efter ikraftträdandet skall kunna beviljas

en ny period av tidsbegränsad sjukersättning. Dock

inte längre än t.o.m. juni månad det år han eller

hon fyller 19 år. Därefter kommer vederbörande att

kunna få aktivitetsersättning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att förslaget om de

särskilda reglerna för personer i åldern 16-29 år

innebär att en ung person, som tidigare inte har

haft några inkomster och som vid ikraftträdandet

uppbär ett tidsbegränsat sjukbidrag, efter

omvandlingen till sjukersättning torde få i princip

oförändrad ersättning så länge den tidsbegränsade

förmånen består. Detta beror på att sjukersättningen

efter omvandlingen baseras på garantinivån 2,40

prisbasbelopp. Om den försäkrade därefter beviljas

fortsatt ersättning enligt de nya

sjukersättningsreglerna, nu i form av

aktivitetsersättning, kan däremot ersättningen bli

lägre. Är personen i fråga t.ex. 19 år när

aktivitetsersättningen börjar utges kommer

ersättningen att motsvara garantinivån 2,10

prisbasbelopp. Först när den försäkrade blir 30 år

utges ersättningen - om förutsättningarna härför i

övrigt är uppfyllda - åter motsvarande 2,40

prisbasbelopp.

Nu redovisad effekt av de nya reglerna beror på

att det är inkomsten vid omvandlingstillfället som

garanteras den försäkrade. Vidare kommer

omvandlingen att ske vid ett tillfälle för den

försäkrade. Så länge den tidsbegränsade förmånen

löper kommer ersättning att utges med i princip

oförändrat belopp, medan de nya bestämmelserna om en

åldersberoende garantinivå träder in när beslut

skall fattas om en ny ersättningsperiod. Den

antagandeinkomst som bestämts med ledning av det

ursprungliga underlaget kommer dock att vara

densamma så länge förmånen beviljas i oavbruten

följd.

Fördelen med den valda metoden för omvandling är

att när väl tidigare förtidspension eller sjukbidrag

har omvandlats till förmåner enligt det nya systemet

kommer samma regler att gälla för såväl de

omvandlade förmånerna som för de förmåner som

beviljas senare. Därmed undviker man en ökad kostnad

men framför allt den administrativa belastning som

det skulle innebära för försäkringskassorna att ha

både gamla och nya regler att tillämpa jämsides.

Som redan nämnts skall personer med

aktivitetsersättning omfattas av de reformerade

reglerna för bostadstillägg till pensionärer m.fl.

Utskottet förutsätter att den som uppbär

aktivitetsersättning tillsammans med

bostadstillägget kommer att få en ersättning som

motsvarar den omvandlade förmånen.

Utskottet tillstyrker med det anförda förslaget

att omvandlingen skall ske vid ett och samma

tillfälle för varje person liksom förslaget om de

särskilda reglerna för försäkrade i åldern 16-29 år.

Beräkning av antagandeinkomst och

inkomstrelaterad sjukersättning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag bl.a.

om

- att en försäkrad vid ikraftträdandet av

sjukersättningssystemet skall få

förtidspension eller sjukbidrag i form av ATP

omvandlade till en inkomstrelaterad

sjukersättning,

- att antagandeinkomsten skall utgöra summan

av prisbasbeloppet för 2003 och produkten av

detta basbelopp och medelpensionspoängen för

beräkningen av ATP,

- att den inkomstrelaterade sjukersättningen

skall utgöra 64 % av antagandeinkomsten,

- att antagandeinkomsten skall indexeras

enligt samma regler som skall gälla för

nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar,

- att garantiersättning skall betalas ut till

den som inte får någon inkomstrelaterad

sjukersättning eller vars inkomstrelaterade

ersättning efter omvandlingen understiger

garantinivån,

- att bruttobeloppet av sjukersättning med

hjälp av ett justeringsbelopp skall anpassas

så att den försäkrades nettoersättning blir i

princip densamma efter som före omvandlingen

samt

- att den som vid omvandlingen är bosatt

utomlands och som är begränsat skattskyldig i

Sverige skall kompenseras för värdet av det

obeskattade förtidspensionsbeloppet.

Propositionen

Beräkning av antagandeinkomst och inkomstrelaterad

sjukersättning

I ATP-systemet beaktas samtliga inkomstår, även år

med antagandepoäng, mellan 16 och 64 år. I det nya

sjukersättningssystemet skall den inkomstrelaterade

ersättningen i stället grundas på de två eller tre

högsta bruttoårsinkomsterna inom en ramtid som

varierar med den försäkrades ålder. Också

grundskyddet i försäkringen ändras - från nuvarande

system med folkpension för samtliga och ett

pensionstillskott för den som saknar eller har låg

ATP - till att utgöra en utfyllnad av den

inkomstrelaterade förmånen upp till en viss nivå.

För den som inte har någon inkomstrelaterad

ersättning utges dock grundskyddet med ersättning

motsvarande garantinivån.

ATP utgör den del av förtidspensionen som är

direkt inkomstrelaterad. Folkpensionen är inte bara

en del av grundskyddet utan utgör också en

kompensation för det första prisbasbeloppet av en

försäkrads inkomster. Medelpensionspoängen ökad med

talet ett och multiplicerad med prisbasbeloppet kan

därför sägas motsvara den genomsnittliga

årsinkomsten för en försäkrad. Mot denna bakgrund

föreslår regeringen att antagandeinkomsten vid

omvandling av förtidspension eller sjukbidrag till

inkomstrelaterad sjukersättning skall utgöra summan

av det för 2003 gällande prisbasbeloppet och

produkten av detta basbelopp och den

medelpensionspoäng som legat till grund för

beräkningen av ATP.

Vidare föreslås att den inkomstrelaterade

ersättningen fastställs genom att antagandeinkomsten

multipliceras med 0,64, vilket är den

kompensationsnivå som föreslås gälla i

sjukersättningssystemet. För partiella förmåner

multipliceras antagandeinkomsten dessutom med

ersättningsgraden som beror på arbetsförmågans

nedsättning.

Beräkning av garantiersättning

Regeringen föreslår att garantiersättningen bestäms

utifrån den föreslagna garantinivån 2,4

prisbasbelopp, enligt samma regler som gäller för

nybeviljad sjukersättning i form av

garantiersättning. För att ersättningen inte skall

sänkas för försäkrade som är yngre än 30 år, skall

som redan nämnts den föreslagna åldersrelaterade

garantinivån inte tillämpas vid omvandlingen av

förtidspensionen eller sjukbidraget för dessa

försäkrade. Den som vid omvandlingen får en

tidsbegränsad sjukersättning skall däremot, när

tiden för denna ersättning löper ut, omfattas av de

nya reglerna om aktivitetsersättning, vilket då kan

innebära en lägre garantinivå.

Beräkning av justeringsbelopp

Utgångspunkten för regeringens överväganden är att

förtidspensionerna, efter omvandling till ersättning

enligt sjukersättningssystemet, skall ge ett i

princip oförändrat nettoutfall jämfört med vad som

är fallet med folkpension, ATP och SGA enligt

nuvarande regler. Med hänsyn till att SGA skall

slopas och förtidspensioner i fortsättningen

beskattas som förvärvsinkomster föreslår regeringen

att den framräknade sjukersättningen justeras med

bruttovärdet av SGA i form av ett justeringsbelopp.

SGA innebär en förmånligare beskattning än det

vanliga grundavdraget vid beskattningen, och

storleken av denna skatteförmån är beroende av den

kommunalskatt som är aktuell för den försäkrade. Den

omvandlingsmodell som regeringen föreslår innebär

att den kommunalskatt som gäller för den enskilde

försäkrade vid omvandlingstidpunkten ingår som en

faktor vid beräkningen av bruttovärdet av SGA vid

omvandlingen. Denna beräkning föreslås dock endast

bli genomförd vid omvandlingstillfället. Förslaget

innebär således att ersättningens storlek inte

förändras om den försäkrade efter omvandlingen

flyttar till en kommun med annan kommunalskatt eller

om skatten i den egna kommunen ändras. Vidare kommer

personer som är gifta respektive bor i en

lågskattekommun vid omvandlingstillfället att

missgynnas jämfört med dagens regler om de senare

flyttar till en kommun med högre kommunalskatt

och/eller skiljer sig. Det motsatta förhållandet

kommer att gälla för den som efter omvandlingen får

lägre kommunalskatt och/eller gifter sig.

I omvandlingen av förtidspension eller sjukbidrag

till sjukersättning ingår ett justeringsbelopp som

skall svara mot den sammantagna effekten av att SGA

slopas och att garantiersättning, till skillnad från

folkpension, till sitt belopp blir oberoende av

civilstånd. Ett justeringsbelopp kan vara antingen

positivt eller negativt. Att det kan bli ett

negativt justeringsbelopp beror på att den

omvandlade ersättningen kan ge ett för högt belopp i

förhållande till värdet av det slopade SGA, eftersom

den nya civilståndsoberoende garantinivån i vissa

fall ger en högre kompensation än tidigare

ersättning vid SGA. Ett positivt justeringsbelopp

skall enligt förslaget anknytas till prisbasbeloppet

och omräknas vid förändringar av detta. De negativa

justeringsbeloppen skall däremot inte indexeras,

vilket medför att de kontinuerligt kommer att

förlora i värde.

SGA reduceras av pensionsinkomster och

kollektivavtalade tilläggsförsäkringar, s.k.

avtalsersättningar. Regeringen föreslår dock att

avtalsersättning inte skall beaktas vid omvandlingen

av förtidspension eller sjukbidrag till

sjukersättning. Förslaget medför att en viss

överkompensation uppkommer för vissa

förtidspensionärer och även en viss ökad kostnad för

staten.

Den metod som valts för beräkning av SGA-

kompensationen, dvs. omvandling av en skatteförmån

till en beskattningsbar bruttoförmån, medför vid hel

sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning

ett relativt oförändrat nettoutfall (ca +/-20 kr per

månad) i förhållande till folkpension,

pensionstillskott, ATP och SGA och med bortseende

från eventuella avtalsersättningar. Detta gäller

oavsett vilken kommunalskattesats som gäller för den

enskilde.

Kombinationen partiell förtidspension och

arbetsinkomst kan i vissa fall innebära högre

nettoinkomst än helt förvärvsarbete. Detta

sammanhänger med att SGA inte är proportionellt i

förhållande till ersättningsgraden utan är lika

stort vid hel som vid partiell förmån och att det i

regel inte heller påverkas av eventuella

förvärvsinkomster som den som har partiell

ersättning kan ha. Att nettoersättningen så långt

som möjligt skall vara oförändrad efter omvandlingen

av förtidspension till sjukersättning medför dock

att försäkrade med partiell förtidspension kommer

att få tillgodogöra sig effekterna av den nuvarande

förmånliga beskattningen även i

sjukersättningssystemet.

Omvandlingsregler för dem som inte är oinskränkt

skattskyldiga i Sverige

Enligt särskilda beskattningsregler i lagen

(1991:586) om inkomstskatt för utomlands bosatta

(SINK) är förtidspension i form av folkpension och

viss del av pensionstillskottet (52 %) inte

beskattat. Med folkpension avses också den del av

utbetald ATP som medfört minskning av

pensionstillskottet till motsvarande nivå. Den ATP

som inte reducerat pensionstillskottet beskattas med

en särskild inkomstskatt på 25 %.

När tidigare beviljad förtidspension eller

sjukbidrag omvandlas till in-komstrelaterad

sjukersättning och garantiersättning fr.o.m. 2003

blir de nya förmånerna i sin helhet skattepliktiga.

För att inte heller de utomlands boende

förtidspensionärerna skall få sin nettopension

sänkt, när förtidspensionerna omvandlas till

sjukersättning, föreslår regeringen att dessa

kompenseras för den skatteförmån som bortfaller vid

omvandlingen. Någon sådan kompensation blir inte

aktuell för den som på grund av

dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i

Sverige.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Omvandling av avkortade och reducerade

förtidspensioner samt samordning med

arbetsskadelivränta

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag

- att när ATP är avkortad på grund av att den

försäkrade inte har tillgodoräknats

tillräckligt många år med pensionspoäng för

oavkortad förmån, antagandeinkomsten vid

omvandlingen reduceras i motsvarande

omfattning,

- att arbetsskadelivränta, som vid

ikraftträdandet har samordnats med

förtidspensionen, efter omvandlingen betalas

ut med den del som överstiger

sjukersättningen efter korrigering med

justeringsbeloppet, att det därutöver betalas

ett belopp, en bruttoförhöjning, som

motsvarar skillnaden mellan sjukersättningen

och den beräknade förtidspensionen vid

omvandlingstillfället samt att

bruttoförhöjningen anknyts till

prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar

av detta.

Propositionen

Förtidspension i form av folkpension kan reduceras

om den försäkrade inte har varit bosatt i Sverige

under tillräckligt antal år för rätt till oavkortad

folkpension eller tillgodoräknats färre år med

pensionspoäng än vad som krävs för oavkortad förmån.

Även förtidspension i form av ATP reduceras om den

försäkrade inte har tillräckligt många år med ATP-

poäng för rätt till oavkortad förmån. Den försäkrade

kan också jämte förtidspension ha en

yrkesskadelivränta enligt lagen (1954:243) om

yrkesskadeförsäkring som enligt särskilda regler

skall minska förtidspensionen.

Regeringen föreslår att de förtidspensionärer som

inte har 30 år med tillgodoräknade pensionspoäng för

ATP även skall få antagandeinkomsten avkortad vid

omvandlingen av förtidspensionen till förmån enligt

sjukersättningssystemet. Den avkortade

antagandeinkomsten multipliceras därefter med 0,64,

på samma sätt som när det gäller oavkortad

antagandeinkomst, för att få fram den

inkomstrelaterade ersättningen.

Som redovisats ovan föreslås att garantiersättning

skall kräva 40 år med tillgodoräknad försäkringstid

för rätt till oavkortad ersättning. Regeringen anser

att även de försäkrade som får sin förtidspension

omvandlad till sjukersättning skall få garantinivån

40-delsberäknad efter omvandlingen. Såväl den 30-

delsberäknade som den 40-delsberäknade folkpensionen

beaktas dock vid beräkningen av justeringsbeloppet.

Detsamma gäller den reducering för

yrkesskadelivränta som gjorts på förtidspensionen

eller sjukbidraget.

Om förtidspension eller sjukbidrag och

arbetsskadelivränta enligt lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring ersätter samma inkomstbortfall

samordnas dessa förmåner. Samordningen innebär att

livräntan i regel endast betalas ut med den del som

överstiger förtidspensionen. Om arbetsskadelivräntan

endast täcker en del av det inkomstbortfall som

ersätts genom förtidspensionen, sker samordning med

en mot inkomstbortfallet svarande andel av

förtidspensionen. Regeringen föreslår att

arbetsskadelivräntan även efter omvandling av

förtidspension eller sjukbidrag till sjukersättning

skall samordnas med den ersättning som kompenserar

för samma inkomstbortfall.

Eftersom sjukersättningen till sitt bruttobelopp

oftast blir högre än den tidigare förtidspensionen,

som en kompensation för att SGA tas bort, innebär

samordningen att livräntan kommer att utbetalas med

ett lägre belopp än tidigare. Det innebär att även

en försäkrad som har en arbetsskadelivränta som

överstiger sjukersättningen berörs av SGA och därför

bör kompenseras för effekterna av att SGA slopas.

Regeringen föreslår därför ett tillägg, en

bruttoförhöjning, till livräntan efter samordningen

motsvarande skillnaden mellan sjukersättningen och

den beräknade förtidspensionen vid

omvandlingstillfället. Vidare föreslås att

bruttoförhöjningen anknyts till prisbasbeloppet och

omräknas vid förändringar av detta.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Förändringar efter omvandlingen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag bl.a.

om att den försäkrade i vissa situationer,

t.ex. vid minskning eller ökning av graden av

sjukersättning eller tidsbegränsad

sjukersättning, skall få ersättningen utan

beaktande av justeringsbeloppet eller den

bruttoförhöjning som betalas ut som tillägg

till arbetsskadelivränta.

Propositionen

Förutsättningarna för rätten till sjukersättning

eller tidsbegränsad sjukersättning kan komma att

förändras. Om den försäkrades arbetsförmåga

försämras eller förbättras efter omvandlingen kommer

ersättningsgraden att ändras från t.ex. halv till

hel förmån. Regeringen anser att det är den

ersättning som är knuten till den aktuella

ersättningssituationen vid omvandlingstidpunkten som

bör garanteras den försäkrade. Regeringen föreslår

därför att vid det nya beslutet om ersättning skall

ersättningen i ett sådant fall beräknas utan

justeringsbelopp och att detsamma skall gälla när

tidsbegränsad ersättning upphör och därefter utges

med en annan ersättningsgrad för en ny period. Om

den tidsbegränsade ersättningen däremot avlöses av

ytterligare en period med samma ersättningsgrad

eller om en tidsbegränsad ersättning övergår till

att utges i form av en ersättning tills vidare,

anser regeringen att ersättningssituationen kan

anses vara oförändrad.

Även om en försäkrad, som efter omvandlingen

uppbär sjukersättning eller tidsbegränsad

sjukersättning, får höjd eller sänkt arbetsskade-

eller yrkesskadelivränta, skall enligt förslaget den

tidigare ersättningssituationen anses ha upphört.

Däremot bör vare sig den framräknade

antagandeinkomsten, justeringsbeloppet eller

bruttoförhöjningen räknas om vid senare förändring

av den försäkrades kommunalskatt eller civilstånd.

För person som är bosatt utomlands och av den

anledningen betalar skatt enligt SINK eller inte

alls är skattskyldig i Sverige medför omvandlingen

av förtidspension eller sjukbidrag till

sjukersättning att justeringsbeloppet troligen

oftast blir negativt och inte sällan med tämligen

stort belopp. Regeringen föreslår därför att

sjukersättningen, efter det att en sådan person

blivit oinskränkt skattskyldig i Sverige, skall

beräknas utan justeringsbelopp.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Ålderspensionsrätt

Inledning

Reformeringen av ålderspensionssystemet innebär nya

principer för såväl beräkning som finansiering av

ålderspensionsrätt. I ålderspensionssystemet

tillämpas den s.k. livsinkomstprincipen. Enligt

lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension

(LIP) tillgodoräknas den försäkrade i

ålderspensions-rätt årligen ett belopp som motsvarar

18,5 % av ett pensionsunderlag bestående av den

pensionsgrundande inkomsten och eventuella

pensionsgrundande belopp under året.

I avvaktan på en reformering av

förtidspensionssystemet gäller enligt LIP att en

förtidspensionär tillgodoräknas ålderspensionsrätt

såsom ett särskilt pensionsgrundande belopp,

beräknat med utgångspunkt i den antagandepoäng som

fastställts för den försäkrade vid beräkningen av

förtidspension i form av ATP. Pensionsgrundande

belopp tillgodoräknas endast försäkrade som fyllt

högst 64 år.

På inkomster som är av pensionsgrundande slag

betalar den enskilde allmän pensionsavgift med 7 %,

enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.

Avgiften tas ut på inkomster upp till 8,07

inkomstbasbelopp (förhöjda prisbasbelopp t.o.m.

2000). Arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgift och

egenföretagare betalar egenavgift med 10,21 % enligt

lagen (1981:691) om socialavgifter. För

pensionsgrundande social- och

arbetslöshetsersättningar betalar staten statlig

ålderspensionsavgift med 10,21 % enligt lagen

(1998:676) om statlig ålderspensionsavgift. De

pensionsgrundande beloppen finansieras enbart med

statlig pensionsavgift som tas ut med 18,5 %.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall

det belopp som utgör allmän pensionsavgift avräknas

från inkomst av anställning och annat

förvärvsarbete. Till grund för avräkningen skall

ligga den slutligt debiterade allmänna

pensionsavgiften, som fastställts med ledning av den

årliga taxeringen till statlig inkomstskatt. Den

pensionsgrundande inkomsten utgör därefter högst 7,5

inkomstbasbelopp.

Ålderspensionsrätt grundad på inkomstrelaterad

sjukersättning och aktivitetsersättning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag bl.a.

om

- att den som får hel inkomstrelaterad

sjukersättning eller aktivi-tetsersättning

skall tillgodoräknas ålderspensionsrätt på

hela antagandeinkomsten efter avdrag för ett

belopp som motsvarar allmän pensionsavgift

(reducerad antagandeinkomst),

- att den utbetalda inkomstrelaterade

sjukersättningen eller aktivitetsersättningen

skall utgöra pensionsgrundande inkomst för

ålders-pension,

- att skillnaden mellan den reducerade

antagandeinkomsten och den utbetalade

sjukersättningen eller aktivitetsersättningen

tillgodoräknas som pensionsgrundande belopp

och

- att ålderspensionsrätt beräknad på detta

sätt tillgodoräknas för tid fr.o.m.

ikraftträdandet.

Jämför reservation 14 (m).

Propositionen

Den som drabbas av medicinskt grundad långvarig

eller varaktig arbetsoförmåga bör enligt regeringen

inte komma i vare sig bättre eller sämre läge i

ålderspensionshänseende än vad som skulle bli fallet

om han eller hon hade fortsatt att arbeta.

Inkomstrelaterad sjukersättning eller

aktivitetsersättning bör utgöra en försäkring såväl

mot inkomstbortfallet under den tid den försäkrades

arbetsförmåga är långvarigt eller varaktigt nedsatt

som mot bortfallet av möjligheten att tjäna in

ålderspensionsrätt. Regeringen föreslår därför att

inkomstrelaterad ersättning skall grunda

ålderspensionsrätt inte enbart på den utbetalda

ersättningen utan även på det framtida antagna

inkomstbortfallet (antagandeinkomsten).

Regler om ålderspensionsrätt på den

antagandeinkomst som ligger till grund för

inkomstrelaterad sjukersättning eller

aktivitetsersättning bör, enligt regeringens

uppfattning, ansluta så nära som möjligt till de

regler som gäller för ålderspensionssystemet i

övrigt. Regeringen föreslår därför att utbetald

ersättning skall utgöra pensionsgrundande inkomst.

Som framgår nedan föreslås emellertid att allmän

pensionsavgift på inkomstrelaterad sjukersättning

eller aktivitetsersättning tills vidare inte skall

tas ut. I stället skall, som en provisorisk lösning,

staten betala statlig ålders-pensionsavgift på denna

del av pensionsrätten på förmånerna.

Regeringen anser vidare att hela inkomstbortfallet

bör grunda rätt till ålderspension. Måttet för detta

inkomstbortfall är antagandeinkomsten. För att

efterlikna verkliga förhållanden föreslår regeringen

att antagandeinkomsten minskas med ett belopp som

motsvarar den allmänna pensionsavgiften, dvs. 7 % av

antagandeinkomsten (reducerad antagandeinkomst).

För att hela inkomstbortfallet skall kunna grunda

ålderspensionsrätt föreslås att ett belopp som

motsvarar skillnaden mellan pensionsgrundande

inkomst och den reducerade antagandeinkomsten skall

tillgodoräknas den försäkrade som ett

pensionsgrundande belopp.

Vid partiell sjukersättning eller

aktivitetsersättning skall ålderspensionsrätten

beräknas på motsvarande andel av antagandeinkomsten

efter avdrag för ett belopp som motsvarar allmän

pensionsavgift.

Som nämnts ovan föreslås att den utbetalda sjuk-

och aktivitetsersättningen skall utgöra

pensionsgrundande inkomst. Vid samordning av sådan

förmån med arbetsskadelivränta, som också utgör

pensionsgrundande inkomst, måste därför en

samordning av pensionsrätter göras. Eftersom den

pensionsgrundande inkomsten av sjuk- eller

aktivitetsersättning motsvarar en faktiskt utbetald

ersättning bör pensionsgrundande inkomst av

arbetsskadelivränta, till skillnad från dagens

regler, tillgodoräknas endast till den del som den

betalas ut efter samordning med sådan ersättning.

Enligt nu gällande regler i LIP tillgodoräknas en

försäkrad pensionsgrundande belopp av förtidspension

t.o.m. 64 års ålder. Eftersom inkomstrelaterad

sjukersättning eller aktivitetsersättning kan utges

längst t.o.m. månaden före den månad då den

försäkrade fyller 65 år föreslås att

ålderspensionsrätt som längst skall kunna

tillgodoräknas t.o.m. denna tidpunkt.

Om rätten till inkomstrelaterad sjukersättning

eller aktivitetsersättning inträder eller upphör

under året bör den försäkrade tillgodoräknas

ålderspensionsrätt på en tolftedel av den reducerade

antagandeinkomsten för varje månad som ersättning

betalats ut under året.

Beträffande ålderspensionsrätten för de omvandlade

förtidspensionerna anser regeringen att dessa i så

hög grad som möjligt skall ge ålderspensionsrätt i

en omfattning som kan jämföras med sjukersättning

eller aktivitetsersättning som beviljas med stöd av

de nya reglerna. Medelpensionspoängen i

förtidspensionssystemet grundas på genomsnittet av

den försäkrades tidigare faktiska och framtida

antagna inkomster. Den antagandeinkomst som vid

omvandlingen tagits fram med hjälp av

medelpensionspoängen motsvarar i princip den

antagandeinkomst som kommer att beräknas enligt de

nya reglerna. Regeringen föreslår att

ålderspensionsrätt för en omvandlad inkomstrelaterad

ersättning - i likhet med vad som gäller för

nybeviljad sjukersättning - skall tillgodoräknas den

försäkrade på den reducerade antagandeinkomsten.

Även i övrigt föreslås att vad som i

ålderspensionshänseende gäller för sjuk-ersättning

som beviljats efter ikraftträdandet skall gälla för

sådan sjukersättning som trätt i stället för

förtidspension eller sjukbidrag.

Såvitt gäller ålderspensionsrätt grundad på

garantiersättning anförs i propositionen att frågan

för närvarande bereds inom Regeringskansliet och att

ett ställningstagande beräknas kunna redovisas i

slutet av 2001.

Motion

Kenneth Lantz (kd) begär i motion 2000/01:Sf226

yrkande 1 ett tillkännagivande om intjänandet av

pensionsrätt vid sjukersättning. Motionären

framhåller att den som inte har några andra

pensionsgrundande inkomster än sjukersättning och

inte heller andra pensionsgrundande belopp kan

tillgodoräknas högst 93 % av 7,5 prisbasbelopp. I

praktiken innebär det att taket för intjänande av

pensionsrätt för sjukersättning blir lägre än

annars. I samma motion yrkande 2 begärs förslag om

en utredning av regelverkets riktighet med avseende

på intjänande av pensionsrätt för personer med

sjukersättning.

Utskottets ställningstagande

Propositionens förslag innebär att såväl omvandlade

förtidspensionsförmåner som nybeviljade

sjukersättningar och aktivitetsersättningar skall ge

ålders-pensionsrätt i det reformerade

ålderspensionssystemet.

Som pensionsgrundande inkomst räknas den

utbetalade sjukersättningen eller

aktivitetsersättningen, dvs. 64 % av

antagandeinkomsten. För att hela inkomstbortfallet

skall grunda pensionsrätt skall den försäkrade

dessutom tillgodoräknas ett pensionsgrundande

belopp. Detta beräknas med utgångspunkt i

antagandeinkomsten. Den beräknas i sin tur på

grundval av den försäkrades bruttoårsinkomster,

varmed avses pensionsgrundande inkomst med tillägg

för debiterade allmänna pensionsavgifter jämte

pensionsgrundande belopp av sjukersättning eller

aktivitetsersättning, dock högst 7,5 prisbasbelopp.

Underlaget för ålderspensionsrätt beräknas därefter

på antagandeinkomsten efter avdrag för debiterad

allmän pensionsavgift, s.k. reducerad

antagandeinkomst. Skillnaden mellan reducerad

antagandeinkomst och den pensionsgrundande inkomsten

utgör det pensionsgrundande beloppet.

Utskottet har ovan tillstyrkt att förmåner vid

medicinskt grundad långvarig eller varaktig

arbetsoförmåga skall frikopplas från

pensionssystemet och i stället ingå som en del i

sjukförsäkringen. Det innebär att även underlaget

för beräkning av sjukersättning och

aktivitetsersättning kommer att utgöra högst 7,5

prisbasbelopp. Det kan nämnas att en person som

uppbär hel sjukpenning under ett helt år får en

pensionsgrundande inkomst fastställd på den

utbetalade sjukpenningen, dvs. 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten. Den högsta

sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till 7,5

prisbasbelopp. Underlaget för pensionsrätten utgörs

i ett sådant fall av den utbetalade sjukpenningen

efter avdrag för allmän pensionsavgift.

När det gäller tillgodoräknande av pensionsrätt på

sjukersättning eller aktivitetersättning skall

utgångspunkten vara den försäkrades verkliga

inkomstförhållanden som förvärvsarbetande, dvs.

bruttoårsinkomsten på vilken han eller hon har att

betala allmän pensionsavgift. Som förvärvsarbetande

erhåller den försäkrade således i praktiken 93 % av

bruttoårsinkomsten. Det är därmed denna andel av

bruttoårsinkomsten som bör läggas till grund för

beräkning av pensionsrätt.

Eftersom inkomstbasbeloppet i fortsättningen skall

löneindexeras torde skillnaden i nuvarande

utformning av förmånstak mellan sjuk- och

pensionssystemen komma att öka. I 2001 års

ekonomiska vårproposition (prop. 2000/01:100)

framhålls dock att alltfler förvärvsarbetande har

inkomster över 7,5 prisbasbelopp. Eftersom det

enligt regeringen är angeläget att bevara och

utveckla den generella välfärden avser regeringen

att se över ersättningsnivåerna i

socialförsäkringssystemet samt återkomma i frågan i

höstens budgetproposition.

Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens

förslag och avstyrker motion Sf226 yrkandena 1 och

2.

Ålderspensionsrätt vid vilande ersättning

respektive ersättning vid uttag av

ålderspension

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag

- att den som har en beviljad sjukersättning

eller aktivitetsersättning som inte betalas

ut därför att förmånen är vilande inte skall

tillgodoräknas ålderspensionsrätt på den

andel av antagandeinkomsten som svarar mot

den vilande ersättningen och

- att den som får sjukersättning skall ha

möjlighet att ta ut ålders-pension fr.o.m. 61

års ålder utan att förlora rätten till

sjukersättning.

Propositionen

De regler som gäller för vilande förtidspension

föreslås i allt väsentligt överföras till

sjukersättningssystemet. Under den tid då ersättning

inte betalas ut efter ett beslut om

vilandeförklaring, ersätter normalt sett en

förvärvsinkomst den tidigare ersättningen.

Förvärvsinkomsten ingår då i den pensionsgrundande

inkomsten. Regeringen föreslår därför att den

försäkrade inte skall tillgodoräknas

pensionsgrundande inkomst på antagandeinkomsten

under tiden som sjukersättningen eller

aktivitetsersättningen är vilande. Detta föreslås

gälla även då förvärvsinkomsten understiger den del

av antagandeinkomsten som svarar mot den vilande

ersättningen.

En försäkrad som uppbär hel ålderspension har inte

rätt till förtidspension enligt AFL. Skälet till

detta är att förtidspensionen beräknas enligt samma

principer som ålderspensionen och att den i

realiteten är en tidigarelagd ål-derspension. En

försäkrad som uppbär tre fjärdedels, halv eller en

fjärdedels ålderspension har inte rätt till mer än

en fjärdedels, halv respektive tre fjärdedels

förtidspension.

Ålderspensionssystemet bygger på

livsinkomstprincipen, varför storleken på

ålderspensionen är beroende av pensionsbehållningen

och delningstalet, dvs. det förväntade antalet

återstående levnadsår för den årskull som den

försäkrade tillhör. Inkomstpension och premiepension

som tas ut vid den tidigast möjliga tidpunkten, dvs.

vid 61 års ålder, innebär en lägre behållning som

skall fördelas på fler år än om den försäkrade har

arbetat i fler år och är äldre vid uttaget.

Garantipension, som får tas ut tidigast från 65 års

ålder, beräknas alltid som om inkomstpension börjat

lyftas först vid 65-årsmånaden. Detta innebär att

den lägre inkomstpension som blir följden av ett

uttag före 65 års ålder inte kompenseras med

garantipension. Regeringen anser att den som uppbär

sjukersättning så långt som möjligt bör likställas

med övriga grupper i samhället och föreslår därför

att det skall vara möjligt, även för en försäkrad

som uppbär sjukersättning, att välja att ta ut

ålderspension fr.o.m. 61 års ålder, utan att han

eller hon går miste om den försörjning som täcks

genom sjukersättningen.

Enligt regeringen torde det inte annat än i

undantagsfall vara förenligt med den enskildes

intresse att börja lyfta ålderspension vid en

tidigare tidpunkt än den då rätten till

sjukersättning upphör, dvs. vid 65 års ålder.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Finansiering av ålderspensionsrätt grundad på

sjukersättning eller aktivitetsersättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag att

staten enligt en provisorisk ordning skall

betala hela avgiften till

ålderspensionssystemet genom en statlig

ålderspensionsavgift på 18,5 % beräknad på

underlaget för ålderspensionsrätten.

Propositionen

En grundprincip i ålderspensionssystemet är att den

som har förvärvsinkomster själv skall svara för en

del av avgifterna för sin ålderspension.

I 2000 års budgetproposition anvisades en metod

för att på sikt ge full kompensation för den

allmänna pensionsavgiften. Metoden innebär att den

enskilde krediteras ett belopp motsvarande

beskattningsårets pensionsavgift i form av en

skattereduktion. För 2001 ges den enskilde en

skattereduktion motsvarande 50 % av den allmänna

pensionsavgiften för beskattningsåret.

Den föreslagna ersättningsnivån för sjukersättning

eller aktivitetsersättning är beräknad utifrån

förutsättningen att den försäkrade skall betala

allmän pensionsavgift och samtidigt kompenseras för

denna avgift fullt ut genom en skattereduktion.

I avvaktan på att samordningen av skatte- och

avgiftssystemet är helt genomförd föreslår

regeringen emellertid att staten betalar hela

avgiften med 18,5 % statlig ålderspensionsavgift för

ålderspensionsrätt på inkomstrelaterad sjuk- och

aktivitetsersättning. Den försäkrade betalar enligt

denna provisoriska ordning inte någon allmän

pensionsavgift på den utbetalda ersättningen och

erhåller inte heller något däremot svarande

skatteavdrag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Samordning av sjukersättning eller

aktivitetsersättning med

arbetsskadelivräntor och

yrkesskadelivräntor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

bl.a. om

- att samordning mellan sjukersättning eller

aktivitetsersättning och arbetskadelivräntor

skall ske på motsvarande sätt som samordning

mellan förtidspension och

arbetsskadelivräntor,

- att ersättning i form av inkomstrelaterad

sjukersättning eller aktivitetsersättning

samt sjukersättning i form av

garantiersättning för den som även har

yrkesskadelivränta eller motsvarande skall

minskas med ett belopp som motsvarar tre

fjärdedelar av den yrkesskadelivränta som

överstiger en sjättedels prisbasbelopp, dock

att nämnda minskning inte får leda till att

den sammanlagda sjukersättningen kommer att

understiga 5 % av prisbasbeloppet per månad.

Propositionen

Samordning mellan förtidspension och

arbetsskadelivränta innebär enligt nuvarande regler

att livräntan reduceras av den förtidspension som

utges helt eller delvis i anledning av samma

inkomstförlust. Regeringen föreslår att samordning

mellan sjuk- eller aktivitetsersättning och

arbetsskadelivränta sker på samma sätt som i dag,

nämligen att sjukersättningen eller

aktivitetsersättningen reducerar livräntan i de fall

ersättningarna utges helt eller delvis för samma

inkomstbortfall. Motsvarande kommer då också att

gälla livräntor som utges enligt lagen (1977:265) om

statligt personskadeskydd.

För samordning mellan sjukersättning och

yrkesskadelivränta som utgör egenlivränta föreslås

att tre fjärdedelar av den livränta som överstiger

en sjättedels prisbasbelopp skall reducera i första

hand garantiersättningen och därefter den

inkomstrelaterade sjukersättningen, dock att

sjukersättningen aldrig får minskas i sådan

utsträckning att det återstående sammanlagda

beloppet av garantiersättning och inkomstrelaterad

sjukersättning för en månad till följd av

samordningen kommer att understiga 5 % av

prisbasbeloppet.

Regeringen anser att nu gällande regler om att

samordning skall ske även i de fall en livränta

bytts ut mot ett engångsbelopp bör gälla även i

fråga om sjukersättning. På samma sätt som sker

enligt dagens regler bör vidare sjukersättning

samordnas även med livränta som utges enligt

utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Indexering

Regeringens proposition innehåller inte något

slutgiltigt förslag om hur aktivitets- och

sjukersättningen skall anpassas till den ekonomiska

utvecklingen över tiden. Frågan om vilken eller

vilka indexeringsmetoder som kan komma i fråga för

beräkningen av dessa förmåner och andra förmåner

inom det s.k. ohälsoområdet bereds för närvarande

inom Regeringskansliet. Ett förslag är att vänta i

slutet av 2001. I avvaktan härpå har enbart

prisindexering som indexeringsmetod föreslagits.

Förslagens konsekvenser och

ikraftträdande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag att de

nya reglerna skall träda i kraft den 1

januari 2003. Förmåner skall beräknas enligt

äldre bestämmelser om förmånen beviljas efter

ikraftträdandet men den beviljade

ersättningen till någon del avser tid före

denna tidpunkt.

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

administrativa konsekvenser av regeringens

förslag.

Jämför reservation 15 (kd).

Propositionen

På kort sikt medför omvandlingen av förtidspension

eller sjukbidrag till ersättning enligt det nya

sjukersättningssystemet en viss ökning av

nettobelastningen för statsfinanserna eftersom

reduceringen av SGA mot avtalsersättningar

avskaffas. Denna nettoökning uppskattas till ca 100

miljoner kronor per år inledningsvis för att

därefter avta. I övrigt är omvandlingen

kostnadsneutral för de offentliga finanserna vid

omvandlingstillfället. När antalet personer med

ersättning enligt det gamla systemet minskar blir de

sammanlagda utgifterna för systemet lägre.

De ekonomiska konsekvenserna för de försäkrade som

vid övergången till det reformerade systemet uppbär

förtidspension eller sjukbidrag kommer enligt

propositionen att bli mycket begränsade, dvs.

nettoersättningen kommer att bli i princip

oförändrad.

Trots att bruttoutgifterna ökar innebär förslagen

sammantaget en nettobesparing, bl.a. på grund av att

det reformerade systemet inte till alla delar

övertar de skatteeffekter som SGA ger upphov till i

nuvarande system. Det reformerade systemet saknar

den, i förhållande till hela ersättningar, för

individen gynnsamma beskattningen av partiella

ersättningar samt det skattemässiga gynnandet av

individer med ATP som överstiger nivån för

pensionstillskott.

I propositionen anförs att både effekten av

förslagen och utgiftsutvecklingen för systemet i

allmänhet är i hög grad beroende av utvecklingen av

olika faktorer. För flertalet av dessa faktorer är

den mer långsiktiga utvecklingen mycket svår att

bedöma. Även den kortsiktiga utvecklingen är i vissa

fall vansklig att förutsäga. Detta innebär att

osäkerheten när det gäller de redovisade

beräkningsresultaten är betydande.

Av propositionen framgår att totalt sett innebär de

nya reglerna en sänkning av den genomsnittliga

nettoersättningen för kvinnor respektive män med hel

ersättning med 0,8 % enligt beräkningar baserade på

gruppen nybeviljade förtidspensionärer 1996.

Sänkningen ligger främst på männen betraktade som

grupp medan kvinnorna som grupp i stället får en

genomsnittlig höjning av ersättningen med 2,1 %. I

det nya systemet är endast i tiden relativt

närliggande inkomster grund för beräkningen av

ersättning. Detta påverkar inte utfallet för den

vars nivå på arbetsinkomsterna varit stabil över

tiden fram till försäkringsfallet. I de fall då den

försäkrades inkomster legat högre under tiden före

ramtiden än under denna tid innebär de nya reglerna

en sänkt nivå på ersättningen. Ytterligare en viktig

förändring är enligt propositionen att den s.k. 30-

delsberäkningen av inkomstrelaterad ersättning

slopas. Det innebär framför allt en kraftig

förbättring av ersättningen för dem, främst äldre

kvinnor, som inte kan tillgodoräkna sig 30 år med

pensionspoäng i ATP-systemet.

Nivån för den enhetliga garantinivån som utgör

grundskyddet motsvarar i princip nettoutfallet för

ogifta förtidspensionärer med pensionstillskott. Det

innebär att garantiersättningen enligt de nya

reglerna blir högre för dem som är gifta än vad som

är fallet i nuvarande system, eftersom den högre

nivån för ogifta förtidspensionärer har använts som

måttstock vid fastställande av den generella

garantinivån.

Även för dem med partiell förmån kommer

bruttoersättningen att höjas i förhållande till

nuvarande regler, men ersättningen kommer att

beskattas såsom arbetsinkomst. Detta medför sänkta

ersättningsnivåer vad avser nettoersättningen för de

allra flesta personer med partiell ersättning i

förhållande till vad som skulle ha varit fallet

enligt nuvarande regler.

För dem vars nettoersättning skulle ha sänkts till

följd av reducering av SGA med avtalsförmåner

innebär de nya reglerna en högre ersättning eftersom

reduceringsreglerna avskaffas.

När det gäller de administrativa konsekvenserna

medför förslagen sannolikt att det behöver göras nya

investeringar i Riksförsäkringsverkets IT-stöd.

För försäkringskassornas del torde

administrationskostnaderna för den löpande

handläggningen av ärenden om sjukersättning inte

påverkas på något mer avgörande sätt. Reglerna om

aktivitetsersättning, som skall beviljas för högst

tre år i taget, kommer emellertid att påverka

administrationen. Under det första året, dvs. 2003,

blir det fråga om att utreda rätten till sådan

ersättning för ca 1 600 personer i åldern 16-29 år.

Till detta kommer att nya prövningar av rätten till

ersättning skall göras åtminstone vart tredje år.

Av förslaget följer också att försäkringskassan -

i de fall den försäkrade så önskar - skall planera

och samordna olika aktiviteter så att möjligheterna

till utveckling och arbetsförmåga tas till vara på

bästa sätt. Det innebär även att kassan

kontinuerligt behöver följa utvecklingen för dessa

personer. Denna nya arbetsuppgift kräver att det

finns tillräckliga resurser med hög kompetens,

vilket också framhållits av många remissinstanser. I

propositionen anges att regeringen avser att

återkomma i denna fråga.

I samband med genomförandefasen ökar

administrationskostnaderna som en följd av såväl

nödvändigheten av sedvanliga insatser för utbildning

och information som av ökningen av antalet kontakter

med allmänheten, andra myndigheter och övriga

samarbetspartner.

Bestämmelserna om sjukersättning och

aktivitetsersättning föreslås träda i kraft den

1 januari 2003. Om den beviljade ersättningen till

någon del hänför sig till tid före ikraftträdandet

bör enligt regeringens mening de gamla

bestämmelserna om beräkning av förtidspension

tillämpas, oavsett om ansökan kommit in före eller

strax efter ikraftträdandet. Förmånen kommer

därefter omedelbart att omvandlas till

sjukersättning.

Motion

I motion 2000/01:Sf34 av Rose-Marie Frebran m.fl.

(kd) begärs tillkännagivanden om kompetensutveckling

av försäkringskassans personal och kassans

resursbehov. Motionärerna anser att

försäkringskassans planerings- och samordningsansvar

ställer stora krav på personalen och att

nyanställningar kan behövas. Regeringen bör noga

överväga detta, anser motionärerna (yrkandena 4 och

5).

Utskottets ställningstagande

Av propositionen framgår att stora förändringar görs

inom datasystemen med anledning av det nya

ålderspensionssystemet. Dessa förändringar bör

enligt regeringen även kunna komma det reformerade

förtidspensionssystemet till del. Utskottet kan

konstatera att de nya arbetsuppgifter som kassorna

får till följd av förslagen om bl.a.

aktivitetsersättning kan komma att medföra behov av

ytterligare resurser. De nya arbetsuppgifterna

kommer även att kräva en hög kompetens hos

försäkringskassans personal. Utskottet utgår från

att regeringen, vilket även anges i propositionen,

återkommer i frågan så snart som möjligt. Motion

Sf34 yrkandena 4 och 5 får med det anförda anses

tillgodosedd och avstyrks.

Utskottet tillstyrker propositionen såvitt avser

förslag om ikraftträdande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Principer för

socialförsäkringarna

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf30

yrkande 3, 2000/01:Sf32 yrkande 1, 2000/01:Sf33

samt 2000/01:Sf35 yrkandena 5, 12 och 13.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (c)

Reservation 3 (fp)

Reservation 4 (mp)

2. Den skyddade personkretsen

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) och

avslår därmed motion 2000/01:Sf32 yrkandena 2 och

6.

Reservation 5 (c)

3. Inkomstrelaterad sjukersättning

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 7 kap. 2 § samt 8 kap. 9 § och

avslår därmed motionerna 2000/01:Sf34 yrkande 1

samt 2000/01:Sf35 yrkandena 4 och 10.

Reservation 6 (kd)

4. Tidsbegränsad

aktivitetsersättning

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 7 kap. 1 § och avslår därmed motion

2000/01:Sf35 yrkandena 7 och 14.

Reservation 7 (mp)

5. Studier under tid med sjuk- eller

aktivitetsersättning

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 7 kap. 7 § och avslår därmed

motionerna 2000/01:Sf35 yrkandena 8 och 9 samt

2000/01:Ub25 yrkande 13.

Reservation 8 (fp)

6. Aktiviteter

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 7 kap. 5 och 6 §§ och avslår därmed

motionerna 2000/01:Sf30 yrkande 1, 2000/01:Sf31,

2000/01:Sf32 yrkande 5, 2000/01:Sf34 yrkandena 2

och 3 samt 2000/01:Sf35 yrkandena 1-3.

Reservation 9 (m)

Reservation 10 (kd, mp)

7. Garantiersättning och

försäkringstid

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 9 kap. 10 och 13 §§ och avslår

därmed motionerna 2000/01:Sf32 yrkande 4 och

2000/01:Sf35 yrkandena 6 och 11.

Reservation 11 (c)

8. Garantinivå

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 9 kap. 8 och 9 §§ och avslår därmed

motion 2000/01:Sf32 yrkande 3.

Reservation 12 (c)

9. Vilande sjuk- eller

aktivitetsersättning vid förvärvsarbete

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 16 kap. 14-18 §§ och avslår därmed

motion 2000/01:Sf34 yrkande 6.

Reservation 13 (kd)

10. Åldersgränser för vårdbidrag och

handikappersättning

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning

och vårdbidrag och avslår därmed motion

2000/01:Sf30 yrkande 2.

11. Ålderspensionsrätt

Riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension,

dels lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän

pensionsavgift,

dels lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig

ålderspensionsavgift.

Riksdagen avslår därmed motion 2000/01:Sf226

yrkandena 1 och 2.

Reservation 14 (m) - motiv.

12. Administrativa konsekvenser

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf34 yrkandena

4 och 5.

Reservation 15 (kd)

13. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring, till den del det inte omfattas av

punkt 3-9 ovan,

dels lag om ändring i lagen (1998:1755) om

särskilda insatser för personer med tre

fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag,

dels lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring,

dels lag om ändring i lagen (2000:465) om ändring

i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

dels lag om upphävande av lagen (1969:205) om

pensionstillskott.

Stockholm den 15 maj 2001

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit

Andnor (s), Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m),

Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Ulla

Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Gustaf von

Essen (m), Mariann Ytterberg (s), Göran Lindblad

(m), Lennart Klockare (s), Cecilia Magnusson (m),

Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),

Göte Wahlström (s), Claes Stockhaus (v) och Magda

Ayoub (kd).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Principer för socialförsäkringarna (punkt 1)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran

Lindblad och Cecilia Magnusson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf30 yrkande 3 och avslår

motionerna 2000/01:Sf32 yrkande 1, 2000/01:Sf33 och

2000/01:Sf35 yrkandena 5, 12 och 13.

Ställningstagande

Det finns en stor grupp personer som är

funktionshindrade sedan födseln eller barndomen. De

kommer endast att omfattas av garantiersättningen

och bostadsstödet. Mot bakgrund av situationen för

dessa sämst ställda försäkrade borde den totala

ekonomiska situationen och tryggheten för dem

redovisas, bedömas och beslutas i ett sammanhang.

Den funktionshindrades ekonomiska helhet måste

bedömas när ersättningsnivåer, golv och tak

fastställs.

I ett välfärdssamhälle skall den grupp

funktionshindrade som egentligen har de största

behoven, dvs. de som över huvud taget inte kan stå

till arbetsmarknadens förfogande, aldrig bli tvungna

att söka socialbidrag för sitt uppehälle. Målet bör

vara att den enskilde efter erlagd hyra klart och

entydigt hamnar ovanför den nivå som ger rätt till

socialbidrag.

2. Principer för socialförsäkringarna (punkt 1)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf32 yrkande 1 och avslår

motionerna 2000/01:Sf30 yrkande 3, 2000/01:Sf33 och

2000/01:Sf35 yrkandena 5, 12 och 13.

Ställningstagande

Principen om grundtrygghet bör gälla genomgående i

trygghetssystemen. Det bör lika för alla människor

finnas en garanterad lägsta ersättningsnivå. Utöver

detta bör det finnas en inkomstrelaterad del, vars

storlek är baserad på vars och ens inkomst. System

som utgår från den enskildes anställningsförhållande

leder till att grupper som inte lyckats ta sig in på

arbetsmarknaden hamnar utanför den generella

tryggheten. Ingen skall behöva kvalificera sig in i

ett system med grundtrygghet.

3. Principer för socialförsäkringarna (punkt 1)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf33 och avslår motionerna

2000/01:Sf30 yrkande 3, 2000/01:Sf32 yrkande 1 och

2000/01:Sf35 yrkandena 5, 12 och 13.

Ställningstagande

Det behövs en bred uppgörelse mellan partierna om en

socialförsäkringsreform. Socialförsäkringarna bör

utformas som tre riktiga försäkringar: en allmän

pensionsförsäkring (nya pensionssystemet), en allmän

sjukförsäkring (inklusive

sjukersättning/aktivitetsersättning) och en allmän

arbetslöshetsförsäkring.

Alla tre bör vara obligatoriska, men fristående

från statens budget. Sy-stemen skall huvudsakligen

finansieras med egenavgifter. Det skall vara raka

rör mellan avgifter och förmåner, och ändringar av

avgifter och förmåner skall bara kunna ske när det

är försäkringsmässigt motiverat. De

försäkringsmässiga inslagen betalas med avgifter. De

fördelningspolitiska inslagen, såsom garantinivån

och barnåren i pensionsförsäkringen, betalas med

statsbidrag till respektive försäkringar.

Taken i försäkringarna, som bör vara desamma för

förmåner som för avgifter, bör sättas så att det

stora flertalet inkomsttagares inkomster ryms inom

taken.

Försäkringarnas oberoende tryggas genom

buffertfonder. Dessa bör, förutom för

pensionsförsäkringen, pendla runt ett nollresultat.

Placering i aktier skall inte tillåtas och fonderna

skall inte heller användas för näringspolitiska

uppgifter. Finansinspektionen bör kontrollera

försäkringsmässigheten. Var och en av de tre

försäkringarna bör ha en egen styrelse med ansvar

för verksamheten. Riksdagen bör besluta om hur

eventuella underskott eller överskott skall

hanteras.

Försäkringarna bör utformas så att det alltid

finns incitament att återgå till arbete, delta i

rehabilitering etc.

4. Principer för socialförsäkringarna (punkt 1)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf35 yrkandena 5, 12 och 13

och avslår motionerna 2000/01:Sf30 yrkande 3,

2000/01:Sf32 yrkande 1 och 2000/01:Sf33.

Ställningstagande

De nya reglerna för beräkning av ersättning till

personer som drabbats av långvarig eller varaktig

medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan bör

utformas utifrån en helhetssyn. Resonemangen bör

inte enbart vara medicinskt centrerade. Hänsyn måste

tas till att många funktionsnedsättningar är

psykiska eller sociala. Förslag till nya regler bör

omfatta funktionsnedsättningens art, hjälpmedel som

behövs, svårigheter i och med handikappet och andra

försörjningsmöjligheter. Ofta är det dyrare att leva

för en funktionshindrad person. Han eller hon kan

inte välja på samma sätt som andra och

levnadsomkostnaderna blir därmed högre.

5. Den skyddade personkretsen (punkt 2)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) och

tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförts i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:Sf32 yrkandena 2 och 6.

Ställningstagande

Förslaget om att en person skall vara försäkrad vid

den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar och

senare, för att ha rätt till sjukersättning eller

aktivitets-ersättning i form av garantiersättning,

medför att grupper som kommer till Sverige med en

nedsatt arbetsförmåga utesluts. Reglerna för

garantiersättningen bör utformas så att ytterligare

grupper inkluderas.

Det bör vara möjligt att bedriva högre studier

eller kompetensutveckling mer än ett år utan att

falla ur försäkringen. Den som är försäkrad när

studierna påbörjas bör också vara fortsatt

försäkrad.

6. Inkomstrelaterad sjukersättning (punkt 3)

av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 7 kap. 2 § samt 8 kap. 9 § och

tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförts i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen

motion 2000/01:Sf34 yrkande 1 samt avslår motion

2000/01:Sf35 yrkandena 4 och 10.

Ställningstagande

Dagens system innebär att man kan få hel, tre

fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning.

Detta medför att en person som i dag arbetar till 50

% inte torde öka arbetsinsatsen till t.ex. 60 %,

även om detta enligt dennes läkare skulle vara

möjligt. Dagens system tillvaratar inte den

individuella förmågan. Systemet uppmuntrar inte

heller till ökad arbetsinsats om det inte ryms inom

ramen för de fasta stegen. Det bör därför vara

möjligt att få ersättning med vilken procentsats som

helst mellan 25 och 100 %. De fasta stegen bör

avskaffas.

7. Tidsbegränsad aktivitetsersättning (punkt 4)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 7 kap. 1 § och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförts i

reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Sf35 yrkandena 7 och 14.

Ställningstagande

Regeln om att aktivitetsersättning skall kunna

lämnas ut under längst tre år i taget är krånglig

och kränkande för den funktionshindrade. Vid varje

omprövning borde man i stället för att kontrollera

den försäkrade göra en utvärdering av såväl

försäkringstagare som myndighet.

8. Studier under tid med sjuk- eller

aktivitetsersättning (punkt 5)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 7 kap. 7 § och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförts i

reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Ub25 yrkande 13 samt avslår motion

2000/01:Sf35 yrkandena 8 och 9.

Ställningstagande

Det är i dag inte ovanligt att förtidspensionärer

till följd av regelverket avstår från

vuxenutbildning. Studier kan emellertid vara en väg

tillbaka till ett aktivt yrkesliv.

Förtidspensionärer bör därför ges vidgade

möjligheter att studera med bibehållen

förtidspension.

9. Aktiviteter (punkt 6)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran

Lindblad och Cecilia Magnusson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 7 kap. 5 och 6 §§ och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförts i

reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Sf30 yrkande 1 och avslår motionerna,

2000/01:Sf31, 2000/01:Sf32 yrkande 5, 2000/01:Sf34

yrkandena 2 och 3 samt 2000/01:Sf35 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

De enskildas inflytande över val av aktiviteter och

de ekonomiska medlen för deltagande i aktiviteter

bör ökas. Det är viktigt att tydligt markera att det

är de personliga förutsättningarna och önskemålen

som skall tillgodoses vid val av aktiviteter. Det

måste bli fråga om individuella lösningar som inte

standardiseras i form av godkända listor eller

dylikt. För att fullt ut tillgodose de ungas

intressen och förutsättningar bör den enskilde själv

få förfoga över de särskilda medel som erfordras för

deltagande i de aktiviteter han eller hon önskar.

10.Aktiviteter (punkt 6)

av Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin

(mp) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 7 kap. 5 och 6 §§ och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförts i

reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2000/01:Sf34 yrkandena 2 och 3 samt 2000/01:Sf35

yrkande 1 och avslår motionerna 2000/01:Sf30 yrkande

1, 2000/01:Sf31, 2000/01: Sf32 yrkande 5 och

2000/01:Sf35 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Vid planeringen av aktiviteter under tid med

aktivitetsersättning och vid upprättandet av den

individuella planen bör den enskilde ges stor

delaktighet, och det måste tydligt framgå att det är

den enskilde som skall ha det avgörande inflytandet.

Det är mycket viktigt att se till varje enskild

persons integritet och rätt till självbestämmande.

Om en god man finns, bör han eller hon delta i

arbetet med att planera och samordna aktiviteterna.

Den enskilde skall ha rätt till aktivitet utifrån

egna behov, kunskap, intresse och personliga

förutsättningar. Individens möjligheter och förmågor

är det primära.

11.Garantiersättning och försäkringstid

(punkt 7)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 9 kap. 10 och 13 §§ och tillkännager

för regeringen som sin mening vad som anförts i

reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Sf32 yrkande 4 samt avslår motion

2000/01:Sf35 yrkandena 6 och 11.

Ställningstagande

Kvalificeringstiden på tre år för rätt till

garantiersättning uppfyller inte de krav som bör

ställas på ett trygghetssystem i en

internationaliserad värld med ökad rörlighet.

Kvalificeringstiden bör vara kortare.

12.Garantinivå (punkt 8)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 9 kap. 8 och 9 §§ och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförts i

reservation 12. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Sf32 yrkande 3.

Ställningstagande

Regeringen bör lägga fram förslag till en höjd

garantinivå som på ett bättre sätt ger

förutsättningar för mottagaren att klara sig utan

ytterligare försörjningsstöd.

13.Vilande sjuk- eller aktivitetsersättning vid

förvärvsarbete (punkt 9)

av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 16 kap. 14-18 §§ och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförts i

reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Sf34 yrkande 6.

Ställningstagande

Syftet med vilandereglerna är att den försäkrade

skall våga pröva att arbeta. Möjligheten att införa

liknande regler med syftet att den försäkrade skall

våga pröva att studera bör utredas.

14.Ålderspensionsrätt (punkt 11, motiveringen)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran

Lindblad och Cecilia Magnusson (alla m).

Ställningstagande

Vi anser att det stycke under rubriken

Ålderspensionsrätt grundad på in-komstrelaterad

sjukersättning och aktivitetsersättning m.m. som

börjar med "Eftersom inkomstbasbeloppet" och slutar

med "höstens budgetproposition" borde ha följande

lydelse:

Förmånstaket i det nya ålderspensionssystemet

kommer i fortsättningen att löneindexeras

medan taket i sjukförsäkringen enligt

nuvarande regler prisindexeras. För att

skapa likformighet mellan systemen bör även

förmånstaket inom sjukförsäkringen

löneindexeras. Frågan om förmånstak bör

emellertid tas upp i samband med att frågan

om indexeringsmetod för beräkning av

förmåner inom det s.k. ohälsoområdet avgörs.

Som framgår av propositionen bereds frågan

om indexeringsmetod för ohälsoområdet för

närvarande inom Regeringskansliet.

15.Administrativa konsekvenser (punkt 12)

av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf34 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

De föreslagna nya reglerna om försäkringskassans

planerings- och samordningsansvar ställer stora krav

på kassans personal. Nyanställningar kan också

behövas. Regeringen bör därför noga överväga behovet

av kompetensutveckling av försäkringskassans

personal och kassans resursbehov.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Principer för socialförsäkringarna (punkt 1)

av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).

Socialförsäkrings- och bidragssystemen är i behov av

en övergripande reform En utredning bör bl.a.

undersöka om principerna om fonderad finansiering

och avskiljande från statsbudgeten kan tillämpas

inom hela socialförsäkringssystemet. På ett mer

övergripande plan bör även undersökas effekterna av

ersättningsnivåer, kvalifikationsregler och krav på

motprestationer. Utredningen, som bör vara

förutsättningslös, bör bereda väg för långsiktigt

stabila välfärdssystem som främjar tillväxt, välfärd

och individuell självständighet.

2. Den skyddade personkretsen (punkt 2)

av Ulla Hoffmann och Claes Stockhaus (båda v).

Kravet inom sjuk- och aktivitetsersättningen på dels

aktuell försäkring vid försäkringsfallet, dels

försäkringstid i Sverige leder till att personer med

utländsk härkomst som inte uppfyller dessa krav inte

kommer att få någon eller endast en mycket låg

garantiersättning. Regeringen avser återkomma med

ett förslag till lösning. Vänsterpartiet vill dock

varna för en utveckling där särskilda behovsprövade

system med låga ersättningsnivåer skapas för

invandrade personer.

Det slutgiltiga utfallet för individen beror på

hur olika regelsystem samverkar. De reformerade

reglerna för bostadstillägg till pensionärer kommer

till exempel att påverka resultatet för dem som

omfattas av sjuk- och aktivitetsersättningen.

Regeringen har tagit fram reformerade regler för

bostadstillägget inom Genomförandegruppen, vilket

innebär att dessa regler varit okända för

Vänsterpartiet under förhandlingarna om systemet för

sjukersättning och aktivitetsersättning.

Vänsterpartiet anser att principen om en allmän

försäkring skall omfatta hela befolkningen. Detta

kan föranleda behov av utökade ekonomiska ramar för

systemet.

3. Inkomstrelaterad sjukersättning m.m.

(punkterna 3, 5 och 7)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Nivån på den inkomstrelaterade sjukersättningen

eller aktivitetsersättningen, 64 % av

antagandeinkomsten, är alldeles för låg. Även med

alternativregeln för aktivitetsersättning, 64 % av

genomsnittet av de två inkomstmässigt sett bästa

åren av tre, blir nivån för låg. 80 % torde vara en

rimligare nivå.

Kravet på minst tre års försäkringstid i Sverige

för rätt till garantiersättning utesluter bl.a.

invandrade funktionshindrade människor. Detta är

mycket otillfredsställande och diskriminerande. Även

kravet på 40 års försäkringstid för rätt till

oavkortad ersättning försvårar för bl.a. invandrare

att få garantiersättning.

Det bör vara möjligt att göra ett avbrott i

studierna under tid med hel aktivitetsersättning

trots att avbrottet inte går att härleda direkt till

själva funktionshindret. Vid ett avbrott i

grundskole- eller gymnasiestudierna bör även sociala

eller psykiska pålagringar som orsak till avbrottet

beaktas.

Det har i olika sammanhang konstaterats att

ungdomar med funktionshinder är mindre benägna att

gå vidare till högskolestudier. Detta kan bero på

att man är osäker på om man klarar att genomföra en

flerårig högskoleutbildning eller en oro över att

man inte klarar normal studietakt och därmed får

högre studielån. Osäkerhet när det gäller

möjligheten till arbete efter avslutade studier kan

också vara en orsak. Sammantaget finns det således

goda skäl för att kunna ha aktivitetsersättning

medan man studerar på högskola.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2000/01:96 Sjukersättning och

aktivitetsersättning i stället för förtidspension

har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit att

riksdagen antar de i propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1998:1755) om särskilda

insatser för personer med tre fjärdedels

förtidspension eller sjukbidrag,

3. lag om ändring i lagen (1998:703) om

handikappersättning och vårdbidrag,

4. lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension,

5. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän

pensionsavgift,

6. lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig

ålderspensionsavgift,

7. lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring,

8. lag om ändring i lagen (2000:465) om ändring i

lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

9. lag om ändring i socialförsäkringslagen

(1999:799),

10. lag om upphävande av lagen (1969:205) om

pensionstillskott.

Lagförslagen återfinns som bilaga 2.

Följdmotioner

2000/01:Sf30 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

utforma en modell där de enskildas inflytande över

val av aktiviteter och de ekonomiska medlen för

deltagande i dessa ökas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

noga följa hur ekonomin påverkas för de familjer

som i dag har barn eller ungdomar med

förtidspension och assistansersättning samt vid

behov återkomma till riksdagen med förslag till

åtgärder.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

garantiersättning och bostadsstöd sammantaget ges

sådana nivåer att ingen funktionshindrad efter

erlagd hyra skall tvingas söka socialbidrag för

uppehället.

2000/01:Sf31 av Margit Gennser m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att aktivitetsgarantin utformas på ett sådant sätt

att den enskildes övergång från aktivitetsgaranti

till sjukersättning vid 30 år inte sker alltför

abrupt, utan kan förlängas vid behov i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2000/01:Sf32 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om principen om

grundtrygghet i trygghetssystemet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

garantiersättningen skall inkludera ytterligare

grupper.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring om en höjd garantinivå i

enlighet med vad i motionen anförs.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om kortare kvalificeringstid.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en individuell

plan utarbetas för vårdtagaren och att den

enskilde ges stor delaktighet vid upprättandet av

denna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det skall vara

möjligt att bedriva högre studier eller

kompetensutveckling mer än ett år utan att falla

ur försäkringen.

2000/01:Sf33 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en reformerad

sjukförsäkring inom en socialförsäkringsreform.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om principerna för

den framtida sjukförsäkringen och övriga

socialförsäkringar.

3. Riksdagen begär av regeringen att den tillsätter

en utredning om ett självständigt

socialförsäkringssystem med buffertfonder.

2000/01:Sf34 av tredje vice talman Rose-Marie

Frebran m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar att de fasta stegen i

sjukersättningen avskaffas och att den i stället

skall kunna lämnas med vilken procentsats som

helst mellan 25 och 100 %.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det tydligt

måste framgå att den enskilde skall ha ett

avgörande inflytande på val av aktivitet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att god man skall

få delta i arbetet med att samordna aktiviteterna

för den enskilde.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

kompetensutveckling av försäkringskassans

personal.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

försäkringskassornas resursbehov.

6. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om vilanderegler vid studier.

2000/01:Sf35 av Kerstin-Maria Stalin och Barbro

Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om arbetslinjen

och vad som skall prioriteras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att man ibland kan

man slippa aktiveringen och få ersättning ändå.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

försäkringskassorna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nivån på

ersättning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om levnadsomkostnader

för funktionshindrade personer.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om funktionshindrade

invandrare.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om snäva regler för

aktivitetsersättning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om studieavbrott.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om högskolestudier.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nivån på

sjukersättning.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

garantiersättningen och försäkringstid.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om helhetssynen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om centreringen på

det medicinska.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av

utvärdering i stället för kontroll.

Motion väckt med anledning av

proposition 2000/01:72 Vuxnas

lärande och utvecklingen av

vuxenutbildningen

2000/01:Ub25 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

förtidspensionärer skall ges vidgade möjligheter

att studera med bibehållen förtidspension.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Sf226 av Kenneth Lantz (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om intjänandet av

pensionsrätt vid sjukersättning.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om en utredning av regelverkets riktighet

avseende intjänande av pensionsrätt för personer med

sjukersättning.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag