Bet. 2000/01:SfU9

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2000/01:SFU09

Migration och asylpolitik

Innehåll

Sammanfattning

Följdmotioner

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

SfU9

Redogörelse för ärendet

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

skrivelse 2000/01:4 Migration och asylpolitik. I

skrivelsen redovisas den svenska migrationspolitiken

mot bakgrund av migrations- och flyktingsituationen

i världen. Redovisningen avser i huvudsak år 1999

och i vissa avseenden också utvecklingen under

första halvåret 2000. I skrivelsen redogörs också

för Sveriges roll i Europasamarbetet och det

internationella arbetet i övrigt samt Sveriges

migrations- och besöksutbyte med andra länder.

I betänkandet behandlas också fyra motioner som

väckts med anledning av skrivelsen och ett stort

antal motioner från den allmänna motionstiden år

2000. Förslagen i motionerna återges i bilaga.

Utskottet har under beredningen av ärendet inhämtat

kompletterande information av företrädare för

Migrationsverket och Utlänningsnämnden, såväl vad

gäller verksamheten i stort som rättstillämpningen i

vissa avseenden. Utskottet har också fått muntlig

information från UNHCR:s representant för de

baltiska och nordiska länderna, Mr Gary G Troeller,

om verksamheten inom UNHCR, de pågående globala

konsultationerna och om UNHCR:s uppfattning i olika

avseenden.

Den 1 juli 2000 ändrade Statens invandrarverk sitt

namn till Migrationsverket. I betänkandet kommer

genomgående det nya namnet att användas.

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

skrivelse 2000/01:4 Migration och asylpolitik samt

fyra motioner som väckts med anledning av

skrivelsen. Dessutom behandlas ett stort antal

motioner från den allmänna motionstiden år 2000 som

rör asyl- och migrationsfrågor.

Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska

migrationspolitiken mot bakgrund av migrations- och

flyktingsituationen i världen. Redovisningen avser i

huvudsak år 1999 och i vissa avseenden också

utvecklingen under första halvåret 2000. I

skrivelsen redogörs också för Sveriges roll i

Europasamarbetet och det internationella arbetet i

övrigt samt Sveriges migrations- och besöksutbyte

med andra länder.

Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår

också att riksdagen lägger regeringens skrivelse

till handlingarna.

I betänkandet finns 43 reservationer och två

särskilda yttranden.

Följdmotioner

2000/01:Sf5 av Margit Gennser m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

arbetskraftsinvandring.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sveriges

insatser för flyktingar mer än i dag skall

koncentreras på förebyggande insatser och insatser i

närområdena.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

flyktingpolitiken skall vägledas av de principer som

föreslås i motionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att missbruk av

asylrätt skall leda till avslag på asylansökan eller

till tillfälligt uppehållstillstånd vid skyddsbehov.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kriterier i den

legala processen för utlänningsärenden.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om s.k. Dublinärenden.

7. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn

av gällande lagstiftning avseende flyktingsmuggling,

i enlighet med vad som anförs i motionen.

8. Riksdagen beslutar att försörjningsansvar vid

familjeåterförening utreds, i enlighet med vad som

anförs i motionen.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger förslag

om mer aktiva åtgärder för att möjliggöra frivillig

återvandring, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2000/01:Sf6 av Kerstin-Maria Stalin (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om målen för

migrationspolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

befolkningsutvecklingen och behov av ökad

invandring.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

uppmärksamma berörda myndigheter om behovet av att

följa lagen för skyddsbehövande och skäl för asyl.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mottagandet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om språkbruket

"återvandring, återvändande och återtagande".

6. Riksdagen begär ett påpekande från regeringen

till berörda myndigheter att ta reda på till vilka

förhållanden den enskilde personen återvänder.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i EU-samarbete

följa kraven på mänskliga rättigheter.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Dublinkonventionen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

barnkonventionen följs, liksom att konkreta åtgärder

vidtas.

2000/01:Sf7 av Bo Könberg och Johan Pehrson (fp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att prioritera EU:s

gemensamma flyktingpolitik högt under det svenska

ordförandeskapet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i nuläget lägga

fram ett nationellt massflyktförslag som värnar den

individuella asylrätten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

gemensam europeisk flyktingpolitik.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder mot

människosmuggling.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att aktivt verka för

att korta listan över viseringspliktiga länder.

2000/01:Sf8 av Per Bill m.fl. (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om amnesti för de i

Sverige gömda flyktingarna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla som kan

försörja sig på egen hand borde beviljas uppehålls-

och arbetstillstånd.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag enligt vad i motionen anförs om fri

arbetskraftsinvandring.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Sf274 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att alla gömda barn ges amnesti.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

asylprocessen och mottagandet för de ensamkommande

barnen.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att de ensamkommande barnen i stället för

tillfälligt uppehållstillstånd beviljas permanent

uppehållstillstånd.

2000/01:Sf601 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring om att överklagandemöjligheten i

asylärenden utformas så att reell likhet inför lagen

gäller inom rättssystemet i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2000/01:Sf602 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om registrering av bärplockare.

2000/01:Sf603 av Sten Andersson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en begäran om redovisning av de

totala kostnaderna och intäkterna för asyl- och

flyktingpolitiken från 1985.

2000/01:Sf605 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

gemensam och human europeisk flykting- och

asylpolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att åtgärder mot den

omfattande människosmugglingen ej får användas som

ett instrument för att ytterligare försvåra för

människor på flykt att ta sig till Europa.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om svenskt initiativ

till att fokusering för tullarbetet och

gränskontrollen inom EU förskjuts mot säkerhet för

människor.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om viseringspolitik för

att hindra skyddsbehövande människor från att kunna

söka asyl.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

verka för att den gemensamma EU-listan över

viseringspliktiga länder görs allt kortare.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige som

ordförandeland i EU prioriterar att kraftigt höja

den humanitära ambitionen i den gemensamma flykting-

och asylpolitiken.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att hålla isär

migrationspolitik och asylrätt.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att asylansökningar

skall prövas individuellt för den enskilde på hans

eller hennes egna meriter.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att pröva

möjligheten att vidga flyktingbegreppet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten för

asylsökande barn att komma till tals i asylärenden.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inarbeta FN:s

barnkonvention i utlänningslagen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att anpassa

asylprocessen efter barnens behov.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

skyddsregeln om övriga skyddsbehövande i 3 kap.

3 § punkt 3 utlänningslagen.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett

tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen för att ge

flyktingstatus även åt personer som förföljs på

grund av kön eller sexuell läggning.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att omgående påbörja

arbetet med utredningen om anhöriginvandring.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om gemensamma

minimiregler inom EU för rätt till

familjeåterförening.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

möjligheterna till en modern politik för

arbetskraftsinvandring.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en mer generös

viseringspolitik för släktbesök.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en bedömning av

vad som skall betraktas som en massflyktssituation

bör ske från fall till fall och under inrådan av

UNHCR.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillfälliga

uppehållstillstånd.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen i

nuläget bör lägga fram ett nationellt

massflyktförslag som värnar den internationella

asylrätten.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en fullständig

tvåpartsprocess i asylärenden.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

Utlänningsnämndens bedömningsunderlag.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om gömda flyktingar.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förebygga

och/eller undanröja orsaker till flykt och påtvingad

migration.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stöd i närområdet.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om återvandring.

2000/01:Sf606 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kriterier för att avgöra

vilken medlemsstat i EU som skall ha ansvaret att

pröva en asylansökan, som en medborgare i tredje

land har gett in i någon medlemsstat.

2000/01:Sf610 av Sten Andersson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om framtida invandring.

2000/01:Sf614 av Alice Åström m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs, att en översyn bör

göras av lagstiftningen om utvisning med anledning

av brott.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs, att i den i yrkande 1

omnämnda översynen särskilt beakta anhörigas, och då

främst barns, situation när en familj splittras.

2000/01:Sf615 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om EU:s användning av

visumkrav.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

transportörsansvaret.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avveckling av

systemet med Airline Liaison Officers.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen i EU

bör verka för omförhandlande av de s.k.

återtagandeavtalen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen i EU

bör motsätta sig det franska förslaget till

kriminalisering av flyktinggömmare m.fl.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen vid

den pågående regeringskonferensen bör verka för att

asylprotokollet avlägsnas ur fördraget.

2000/01:Sf616 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att alla gömda barn bör ges

amnesti.

2000/01:Sf618 av Göran Lindblad (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

begär att regeringen lägger fram förslag till

ändring i utlänningsförordningen som ger

Migrationsverket rätt att delegera beviljande av

temporära arbets- och uppehållstillstånd för

universitet och högskolor i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2000/01:Sf619 av Maud Ekendahl och Hans Hjortzberg-

Nordlund (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en viss

arbetskraftsinvandring bör eftersträvas.

2000/01:Sf620 av Berndt Ekholm (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrade

möjligheter att handlägga ansökan om

anhöriginvandring utan att den sökande behöver lämna

Sverige.

2000/01:Sf623 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av utredning av

hanteringen av tvångsäktenskap.

2000/01:Sf626 av Carin Lundberg (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en översyn beträffande

tillfällig arbetskraftsinvandring i samband med

bärplockning.

2000/01:Sf627 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om handläggningstiderna i

flyktingärenden.

2000/01:Sf628 av Per Bill m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att möjliggöra en svensk

motsvarighet till "Green Card".

2000/01:Sf630 av Berndt Ekholm och Agneta Brendt (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om inriktningen av den

gemensamma europeiska asyl- och flyktingpolitiken.

2000/01:Sf639 av Tommy Waidelich och Yilmaz Kerimo

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som i motionen anförs om

främlingspass.

2000/01:Sf641 av Elisebeht Markström m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lagstiftning gällande

människosmuggling.

2000/01:Sf642 av Lennart Klockare och Kristina

Zakrisson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att regeringen tillsammans med övriga nordiska

länder och EU verkar för att bestämmelserna för

resor till och från Ryssland förenklas.

2000/01:Sf644 av Gunilla Wahlén m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om fackligt deltagande i

prövning av arbetstillstånd inom bärbranschen.

2000/01:Sf645 av Magda Ayoub m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de villkor som

gäller för inresa till länder inom Schengenområdet

inte får utnyttjas som verktyg för att stänga

asylsökande ute.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en gemensam

strategi och fördelningsprincip bör utarbetas inom

EU för stora och plötsliga flyktingströmmar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Dublinkonventionens

brister och att Sverige under EU-ordförandeskapet

bör arbeta för att dessa undanröjs.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjlighet att få

rättshjälp vid varje Dublinärende och att Sverige i

större utsträckning bör behandla asylansökan med

hänvisning till humanitära skäl.

6. Riksdagen beslutar att återinföra "sista-

länken"-bestämmelsen.

7. Riksdagen begär att regeringen ger

tilläggsdirektiv till anhörigutredningen i enlighet

med vad som anförs i motionen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att visum inte skall

vara ett instrument för att hålla asylsökande ute.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om besöksvisum för

anhöriga och närstående.

10. Riksdagen begär att regeringen ser över de

olika rutinerna vid svenska ambassader avseende

frågan om visum och ansökningsförfarandet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en regelförenkling

avseende referensblanketten.

13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till en permanent verksamhet med

jourbiträden i enlighet med vad som anförs i

motionen.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om medborgarvittnen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om anlitandet av

auktoriserade tolkar.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten för

asylsökande kvinnor samt barn att få offentligt

biträde eller tolk av samma kön.

17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till översyn av de språktester som

Migrationsverket utför samt att regeringen i

regleringsbrevet ålägger Migrationsverket att iaktta

ett moratorium medan översynen pågår.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om principen om att

satsa på närområdet i flyktingsituationer.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förnya

uppehållstillståndet med tolv månader för flyktingar

från Kosovo.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att genom en

förordning ge den grupp av flyktingar från Kosovo,

som varit i Sverige tre-fyra år, permanent

uppehållstillstånd.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett tillägg i

utlänningslagen.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

genomföra samtal även med asylsökande barn.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att skapa

regelverk för det uppdrag god man utför åt ensamma

flyktingbarn.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten att byta

advokat eller tolk.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om psykologers och

kuratorers intyg.

2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att prövning om att

få stanna i Sverige bör kunna genomföras utan

dröjsmål för misshandlade kvinnor med utländskt

medborgarskap som ingått äktenskap med en svensk

man.

2000/01:Ju508 av Ola Karlsson och Ingvar Eriksson

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförts om att

utvisningsbeslut skall verkställas efter det att de

sammanlagda fängelsestraffen avtjänats.

2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c,

fp, mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förföljelse på

grund av kön, sexuell läggning eller könsidentitet

måste föras in under 2 § under flyktingbegreppet

enligt Genèvekonventionen.

2000/01:Ju928 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att utvisning skall kunna ske när icke-

svensk medborgare döms för ett brott med sex

månaders fängelse i straffskalan.

18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att utvisning skall kunna ske när icke-

svensk medborgare för andra gången döms för brott

med sex månaders fängelse i straffskalan oberoende

av om den tidigare domen inneburit fängelse.

19. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att utvisning skall kunna ske när icke-

svensk medborgare döms första gången till fängelse.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om när utvisning enligt

ovan skall ske.

21. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att utvisning inte skall hindras enbart

på grund av kortvariga förhållanden med barn som

följd.

2000/01:K398 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den gemensamma

asyl- och flyktingpolitiken bör ges ökad tyngd i det

svenska ordförandeskapsprogrammet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utnyttja

ordförandeskapet till att kraftigt höja den

humanitära ambitionen i EU:s gemensamma

flyktingpolitik.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

gemensam europeisk asyl- och flyktingpolitik.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

verka för att listan över viseringspliktiga länder

görs allt kortare.

2000/01:K402 av Lars Leijonborg (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den svenska

behandlingen av asylsökande judar från den tidigare

Sovjetunionen måste utredas och omprövas.

2000/01:L459 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den svenska

flyktingpolitiken rörande förföljda homo- och

bisexuella.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett

tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen.

2000/01:So450 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om utlänningslagen.

2000/01:U217 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att flyktingfrågor

måste sättas högt upp på den internationella

dagordning och bryta den nedåtgående trenden vad

gäller politisk vilja att bistå människor i flykt.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör vara

pådrivande inom EU, FN och andra internationella

forum för att öka de finansiella bidragen för hjälp

till flyktingar.

2000/01:U511 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om Schengenavtalet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att

återföra asylpolitiken till nationell nivå.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att alla förslag som innebär en mer restriktiv

asyl- och invandringspolitik stoppas.

2000/01:U512 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inom EU verka

för en gemensam asylpolitik.

2000/01:U513 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skapa en

gemensam invandrings- och flyktingpolitik inom EU.

2000/01:U622 av Lars Ohly m.fl. (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att svenska myndigheter måste beakta faran

för hedersmord vid behandling av asylärenden, där

kvinnor söker uppehållstillstånd i Sverige.

2000/01:U636 av andre vice talman Eva Zetterberg

m.fl. (v, s, m, kd, c, fp, mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen beaktar de händelser i Iran

sedan våren 2000 som inneburit en kraftig försämring

när det gäller mänskliga rättigheter, vid

behandlingen av iranska flyktingars möjligheter att

få uppehållstillstånd i Sverige.

2000/01:U661 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

Utlänningsnämndens bedömningsunderlag som beskriver

flyktingars situation i deras ursprungsländer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i

flyktinglagstiftningen bör vidga tolkningen av

flyktingbegreppet enligt Genèvekonventionen till att

omfatta även förföljelse på grund av en persons

sexuella läggning eller könsidentitet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

arbeta för att förföljelse på grund av kön eller

könsidentitet bör tolkas in enligt

Genèvekonventionens flyktingbegrepp på samma sätt i

alla EU:s medlemsländer.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige även bör

verka för ett tilläggsprotokoll till

Genèvekonventionen om detta skydd.

6. Riksdagen begär att regeringen ger i uppdrag åt

Migrationsverket att göra en särskild studie över

tillämpningen av 3 kap. 3 § p. 3 såvitt avser

förföljelse på grund av homosexualitet.

Utskottets överväganden

Migrationspolitiken

Den svenska migrationspolitikens mål och

inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om den

svenska migrationspolitikens mål och

inriktning.

Jämför reservationerna 1(v, fp) och 2 (mp)

Enligt den migrationspolitiska propositionen hösten 1996 (prop.

1996/97:25, bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80) bör

den svenska migrationspolitiken ses som en helhet,

som omfattar flykting-, invandrings- och

återvändandepolitik och i sin tur ingår i utrikes-,

säkerhets-, handels- och biståndspolitiken.

Migrationspolitikens mål är att verka för att

migration till och från vårt land sker i ordnade

former, att värna asylrätten och upprätthålla den

reglerade invandringen. Vidare skall verksamheten

präglas av rättssäkerhet, humanitet och respekt för

individens mänskliga rättigheter.

Med invandringspolitik avses de principer och

regler som anger vilka som skall få tillstånd att

bosätta sig i Sverige. Invandringen är sedan år 1967

reglerad utom för medborgare i de nordiska länderna

samt för medborgare i de stater som tillträtt EES-

avtalet.

Mottagandet av flyktingar i Sverige är endast ett

av flera element i den svenska flyktingpolitiken.

Dessutom ingår bl.a. arbete i FN och andra

internationella organisationer, ekonomiskt stöd till

UNHCR (FN:s flyktingkommissarie) och andra

organisationer, arbete inom EU som syftar till ökad

harmonisering av politiken, internationellt

samarbete i syfte att verka för en solidarisk

ansvarsfördelning mellan länder och för att stärka

flyktingars rättsliga skydd och mottagande i Sverige

av andra skyddsbehövande än flyktingar.

Motioner

I motion Sf605 yrkande 7 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande om att hålla isär

begreppen migrationspolitik och asylrätt. Enligt

motionärerna består migrationspolitiken i huvudsak

av tre delar, nämligen flyktingpolitiken, reglerna

för anhöriginvandring samt reglering av

arbetstillstånd. Den begreppssammanblandning som

skett blev tydligast när riksdagen år 1996 beslutade

att beteckningen för svensk flyktingpolitik skulle

ändras till migrationspolitik.

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begär i motion Sf6

yrkande 1 ett tillkännagivande om målen för

migrationspolitiken. Motionärerna reagerar över den

inbördes ordning som målen presenteras av

regeringen. Motionärerna menar att det första målet

bör vara: "Verksamheten skall präglas av

rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens

mänskliga rättigheter och att asylrätten självklart

skall värnas". Först därefter bör målet vara att

migration skall ske under ordnade former.

I motion Sf610 av Sten Andersson (m) begärs ett

tillkännagivande om att Sverige inte bör besluta om

ytterligare invandring innan de som tidigare fått

asyl kan försörja sig av egen kraft. En framtida

invandringspolitik måste utformas med hänsyn till

misslyckandena med den hitintills bedrivna

politiken. Bland annat skall invandrare under den

första tiden kunna klara sig av egen kraft eller med

ekonomiska garantier från företag, föreningar,

organisationer eller enskilda.

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan utgör flyktingpolitiken en del av

den svenska migrationspolitiken. Självklart är

asylrätten därvid av grundläggande betydelse, och

detta gäller även EU-samarbetet. Det anförda får

anses tillgodose syftet med motion Sf605 yrkande 7,

varför motionen avstyrks.

Vad gäller målen för migrationspolitiken vill

utskottet nämna att regeringen i höstens

budgetproposition lade fram förslag till delvis nya

mål för migrationspolitiken under utgiftsområde 8.

Jämfört med målen för migrationspolitiken såsom de

uttrycktes i den migrationspolitiska propositionen

innebar den föreslagna målformuleringen enligt

utskottet (bet. 2000/01:SfU2) att harmoniseringen av

flykting- och invandringspolitiken i EU betonas

tydligare i migrationspolitiken. Utskottet

konstaterade vidare att regeringens förslag också

innebar ett förtydligande av att hela kedjan från

mottagande av asylsökande till återvändande eller

integration i Sverige skall präglas av

rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens

mänskliga rättigheter.

Enligt utskottets mening tillgodoser

målformuleringen således syftet med motion Sf6

yrkande 1, varför motionen avstyrks.

Även när det gäller yrkandet i motion Sf610 om den

framtida invandringspolitiken vill utskottet

understryka att rätten till asyl alltid skall

respekteras. Att ha en helt fri invandring är inte

aktuellt även om en debatt nu inletts inom EU om

kanaler för legal arbetskraftsinvandring. Med det

anförda avstyrker utskottet motion Sf610.

EU-samarbetet och migrationspolitiken

Samarbetet kring migrations- och asylpolitiska

frågor inom EU omfattar visering, asyl, invandring,

gränskontroll och annan politik som gäller fri

rörlighet för personer. Som en följd av

Amsterdamfördragets ikraftträdande den 1 maj 1999

har frågorna blivit en del av gemenskapsrätten.

Invandringspolitiken har således i högre grad än

hittills blivit en EU-fråga.

Vid Europeiska rådets möte i Wien i december 1998

antogs en handlingsplan för att genomföra

bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande

av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. I

handlingsplanen anges prioriteringar och tidsramar

för hur uppgifterna i fördraget om fri rörlighet för

personer, asyl, invandring, civilrättsligt,

polisiärt och straffrättsligt samarbete, bör

genomföras och inom vilka tidsramar.

Genomförandetiden varierar mellan två och fem år

från Amsterdamfördragets ikraftträdande.

Vid ett särskilt möte i Tammerfors i oktober 1999

enades Europeiska rådet om att de skilda men

närbesläktade frågorna om asyl och migration kräver

att det utvecklas en gemensam EU-politik. I den bör

ingå partnerskap med ursprungsländer, ett gemensamt

europeiskt asylsystem, rättvis behandling av

medborgare i tredje land och hantering av

migrationsströmmar. Snabba beslut behövs också om

tillnärmning av nationell lagstiftning om villkoren

för rätt till inresa och vistelse för medborgare i

tredje land, grundad på en gemensam bedömning av den

ekonomiska och demografiska utvecklingen i unionen,

samt situationen i ursprungsländerna.

Europeiska kommissionen har härefter lagt fram

många förslag på området och även medlemsländer har

lagt förslag i vissa frågor.

Under det första halvåret 2001 innehar Sverige

ordförandeskapet i EU:s ministerråd. I programmet

för det svenska ordförandeskapet anges beträffande

det migrations- och asylpolitiska området att

Sverige sätter särskild vikt vid att på basis av

Amsterdamfördraget arbeta vidare med en generell,

europeisk migrationsstrategi. I enlighet med

slutsatserna från Europeiska rådets möte i

Tammerfors avser Sverige att under ordförandeskapet

verka för en fortsatt utveckling av en EU-gemensam

politik på det asyl- och migrationspolitiska

området, där humanitet, solidaritet och respekt för

asylrätten skall utgöra grunderna. Vidare anges att

av särskild betydelse är villkoren för mottagande av

asylsökande. Målet är att skapa goda villkor för

mottagande av asylsökande i alla EU:s medlemsländer.

Sverige vill som ordförandeland sätta fokus på de

speciella behov särskilt utsatta grupper - såsom

barn samt kvinnor som utsatts för sexuellt våld -

kan ha. Det svenska ordförandeskapet kommer även att

arbeta för att gemensamma regler om tillfälligt

skydd i massflyktsituationer skall antas. Vidare

skall Sverige arbeta aktivt för fastställande av

enhetliga miniminormer när det gäller reglerna för

asylprocedurer. Det är också en viktig uppgift att

etablera miniminormer för skydd inom EU, både vad

gäller tolkningen av Genèvekonventionen och regler

för skydd på andra grunder. För att nå resultat inom

detta område är det också angeläget att i enlighet

med slutsatserna i Tammerfors skapa en övergripande

strategi för att i ökad omfattning integrera

invandrings- och asylfrågorna i alla unionens

politikområden samt i dess yttre förbindelser. En

prioritering under det svenska ordförandeskapet är

att lyfta fram vikten av en helhetssyn på

migrationsfrågorna. Genom utrikespolitiken och det

internationella utvecklingssamarbetet påverkas de

förhållanden som gör att människor känner sig

tvingade att lämna sina hemländer.

Invandrares integration och rättigheter skall

under ordförandeskapet ges särskild prioritet. De

rättigheter tredjelandsmedborgare har inom EU

varierar från medlemsstat till medlemsstat. Det är

angeläget att inom EU:s ramar snarast påbörja

arbetet med att tillerkänna invandrare rättigheter

som i största möjliga utsträckning ligger i nivå med

EU-medborgares.

En förutsättning för att kunna harmonisera

politiken är att den ömsesidiga kunskapen om

förhållanden i medlemsstaterna vad gäller

migrationsfrågorna förbättras. Sverige skall under

perioden verka för ett förbättrat informations- och

statistikutbyte. En högre grad av öppenhet och

information är dessutom bra för den offentliga

debatten och bilden som förmedlas om invandringen

till EU.

I detta sammanhang kan tilläggas att med anledning

av det svenska ordförandeskapet hölls den 21-23

februari 2001 en konferens för ordförandena i

utskotten för asyl- och migrationspolitik i EU:s

medlemsländer och i Europaparlamentet. Vid

konferensen, som leddes av

socialförsäkringsutskottets ordförande, redovisade

statsrådet Maj-Inger Klingvall det svenska

ordförandeskapets program på asyl- och

migrationsområdet. Under konferensen diskuterades

bl.a. migrationssituationen i EU, hantering av

massflyktsituationer samt mottagande av

skyddsbehövande.

Utskottet kan konstatera att asyl- och

migrationspolitiken är det område inom EU där det

mest omfattande lagstiftningsarbetet nu pågår.

Ambitionsnivån i detta arbete är hög. Som nämnts har

kommissionen redan lagt fram flera förslag för att

uppnå målsättningen vid Tammerforsmötet och även

medlemsländer har tagit initiativ i vissa frågor.

Bedömningen är att före den 1 juli 2001 skall

förslag i samtliga delar ha lagts fram.

Här kan också nämnas att kommissionen i sitt

meddelande den 22 november 2000 om en

invandringspolitik för gemenskapen (KOM (2000) 757)

anger att det efter en ekonomisk och demografisk

analys av EU respektive ursprungsländerna står klart

att det finns en växande övertygelse om att den s.k.

"nollinvandringspolitik" som dominerat de senaste 30

åren spelat ut sin roll. Å ena sidan har ett stort

antal medborgare från tredje land kommit in i EU på

senare år och detta migrationstryck fortsätter, med

en åtföljande ökning av illegal invandring,

människosmuggling och människohandel. Å andra sidan

har ett flertal medlemsstater redan börjat gå

utanför EU för att aktivt rekrytera medborgare från

tredje land på grund av en växande brist på både

kvalificerad och okvalificerad arbetskraft. I denna

situation måste man välja mellan att bibehålla

uppfattningen att EU kan fortsätta att motstå

migrationstrycket eller acceptera att invandringen

kommer att fortsätta och bör regleras ordentligt

genom samarbete för att försöka maximera de positiva

effekterna för EU, för invandrarna och för

ursprungsländerna.

Mot denna bakgrund anser kommissionen att kanaler

för legal arbetskraftsinvandring till EU nu bör

öppnas, men eftersom medlemsstaternas åsikter går

vitt isär när det gäller mottagande och integrering

av medborgare från tredje land tror kommissionen

även att det är viktigt att öppet diskutera dessa

frågor och försöka nå ett samförstånd kring målen

med den politik som skall bedrivas. Syftet med

kommissionens meddelande är att försöka stimulera

denna debatt med hänsyn till de avgörande

strukturella reformer som EU:s ekonomi genomgår inom

ramen för sysselsättningsstrategin för EU vilken nu

börjar ge positiva resultat.

Arbetskraftsinvandringen kan vara ett bidrag till

denna strategi, men med tanke på de oerhört viktiga

mänskliga aspekterna på det hela måste det finnas

ett klart samförstånd mellan medlemsstaterna

angående dess roll och dess positiva bidrag.

Asyl- och flyktingpolitiken

Allmänt om asyl och flyktingpolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

- ordförandeskapet och flyktingpolitiken

-

- det s.k. asylprotokollet

-

- kostnaderna för svensk asylpolitik.

-

Jämför reservationerna 3 (kd, c, fp), 4 (v,

mp) och 5 (v, mp)

Motioner

I motion Sf615 yrkande 6 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att det s.k.

asylprotokollet skall avlägsnas ur

Amsterdamfördraget. Enligt motionärerna inskränker

protokollet EU-medborgarnas rätt att söka asyl i ett

medlemsland.

Även Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) invänder i motion

U511 mot att det s.k. asylprotokollet inte gör det

möjligt för en EU-medborgare att söka asyl i annat

medlemsland (yrkande 8, i denna del). Sverige måste

vidare inom EU stoppa alla förslag som innebär en

mer restriktiv asyl- och invandringspolitik (yrkande

9).

Bo Könberg och Johan Pehrson (fp) framhåller i

motion Sf7 att Sverige som ordförande i EU kommer

att ha ett betydande inflytande på utvecklingen av

den gemensamma asyl- och flyktingpolitiken som

håller på att ta form inom EU. Sverige bör utnyttja

sitt ordförandeskap till att bana väg för en

humanare och mer solidarisk flyktingpolitik och

motverka tendenser som stänger Europa för dem som

behöver skydd här (yrkande 1). Motsvarande yrkande

förs också fram av Folkpartiet i motionerna Sf605

yrkande 6 av Lars Leijonborg m.fl. och K398

yrkandena 3 och 4 av Lars Leijonborg m.fl.

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion Sf6

att i EU-samarbetet är det av stor betydelse att

kraven på mänskliga rättigheter följs och det

särskilt när det gäller att värna asylrätten och

behandlingen av asylsökande. I yrkande 7 begärs ett

tillkännagivande om det anförda.

I motion Sf615 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande

4 begärs ett tillkännagivande om att regeringen i EU

bör verka för att de s.k. återtagandeavtalen

omförhandlas så att klausuler införs som garanterar

att asylrätten respekteras.

Sten Andersson (m) begär i motion Sf603 att

regeringen redovisar de totala kostnaderna för och

intäkterna för asyl- och flyktingpolitiken fr.o.m.

år 1985. Enligt motionären visar ett antal utförda

attitydundersökningar att svenska folket är kritiskt

till den förda flyktingpolitiken, och många anser

att den är för dyr. Ett klarläggande av såväl

kostnaderna som intäkterna av flyktingpolitiken

skulle därför enligt motionären vara av värde.

Utskottets ställningstagande

Sverige har enligt utskottets mening i alla

sammanhang alltid strävat efter att föra en

migrationspolitik som präglas av humanitet, respekt

för det enskilda människovärdet och att

ovillkorligen följa internationella åtaganden. Så

sker även under ordförandeskapet som framgått ovan.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf6

yrkande 7, Sf7 yrkande 1, Sf605 yrkande 6, Sf615

yrkande 4, U511 yrkande 9 och K398 yrkandena 3 och

4.

Här bör också påpekas att utskottet i yttrande

1997/98:SfU4y till utrikesutskottet över proposition

1997/98:58 Amsterdamfördraget beträffande det s.k.

asylprotokollet framhållit att Sverige alltid i

internationella sammanhang lagt stor vikt vid att

verka för en solidarisk ansvarsfördelning och för

att stärka flyktingars rättsliga skydd. Utskottet

kunde inte godta någon som helst inskränkning av

Genèvekonventionen och dess tilläggsprotokoll och

andra internationella åtaganden avseende asyl.

Utskottet delade också regeringens uppfattning att

protokollet inte inskränker medlemsstaternas

skyldigheter enligt flyktingkonventionen.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och

avstyrker motionerna Sf615 yrkande 6 och U511

yrkande 8 i denna del.

Vad gäller kostnaderna för den svenska

asylpolitiken har utskottet vid ett flertal

tillfällen med anledning av ett likalydande yrkande

och senast i betänkande 1999/2000:SfU11 anfört att i

en rapport till Expertgruppen för studier i

offentlig ekonomi (ESO) av Jan Ekberg, biträdande

professor i nationalekonomi, och Lars Andersson,

ekonomie doktor i nationalekonomi (Invandring,

sysselsättning och ekonomiska effekter, Ds 1995:68)

har frågor om kostnader för invandringen belysts.

Utskottet fann inte anledning för riksdagen att

begära en redovisning för flyktingpolitikens

kostnader och intäkter fr.o.m. år 1985.

I ett svar på en interpellation den 19 april 2000

om svensk flykting- och integrationspolitik anförde

statsrådet Maj-Inger Klingvall bl.a. följande.

Sverige skall bedriva en human flyktingpolitik som

innebär att människor som flyr undan förföljelse och

krig skall kunna få en fristad här i landet. Lika

lite som vi mäter nyttan av barn och pensionärer i

ekonomiska termer bör vi ensidigt betrakta

invandrare som kallt kalkylerade investeringar som

kräver avkastning. Ett annat skäl är att det inte är

någon enkel sak att räkna fram en totalkostnad.

Olika forskare har gjort försök att beräkna

invandringens totala samhällsekonomiska utfall och

därvid använt sig av olika metoder. Vidare anförde

statsrådet att den totala kostnaden under ett år är

helt beroende av hur många personer som sökt och

erhållit asyl och uppehållstillstånd i vårt land.

Det är en faktor som varierat kraftigt under årens

lopp och som styrs av omvärldsfaktorer som Sverige

ensamt inte kunnat påverka. Därtill är

totalkostnaden starkt beroende av invandrarnas

sysselsättningsgrad. Slutligen påminde statsrådet om

att Sverige skall följa sina internationella

åtaganden och att rätten till asyl aldrig får mätas

i pengar.

Utskottet som delar den av statsrådet framförda

uppfattningen avstyrker motion Sf603.

Gemensam europeisk flyktingpolitik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om en

gemensam europeisk flyktingpolitik.

Jämför reservationerna 6 (m), 7 (kd, c, fp)

och 8 (mp)

Motioner

I ett antal motioner tas upp frågor som rör behovet

av en gemensam europeisk flyktingpolitik i olika

avseenden.

I motion Sf7 yrkande 3 av Bo Könberg och Johan

Pehrson (fp) begärs ett tillkännagivande om behovet

en gemensam europeisk flyktingpolitik där rätten

till asyl och flyktingkonventionen utgör grunden. En

samordning av denna politik är en förutsättning för

en liberalisering av politiken inom EU. Likadana

yrkanden förs fram i motionerna Sf605 yrkande 1 av

Lars Leijonborg m.fl. (fp) och K398 yrkande 15 av

Lars Leijonborg m.fl. (fp).

Vidare framhålls i motion Sf605 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) att förebygga och/eller att undanröja

orsaker till flykt och påtvingad migration måste

vara ett viktigt inslag i Sveriges internationella

agerande såväl bilateralt som multilateralt. Det bör

ses som utvecklingstendenser på lång sikt och i

avvaktan härpå skall insatserna inte ställas mot en

generös mottagning av flyktingar (yrkande 27). I

motionen anförs också att stöd i närområdet har

varit eftersatt i den internationella

flyktingpolitiken och att detta arbete måste

intensifieras. Ett sådant ökat stöd får dock inte

vara ett skäl att göra det svårare för den enskilda

att söka asyl (yrkande 28).

Alf Svensson m.fl. (kd) framhåller i motion U512

att det är väsentligt att en gemensam asylpolitik

utformas inom EU. Utgångspunkten måste vara att EU

skall öppnas mot omvärlden och inte upplevas som

inåtvänd. Den gemensamma politiken måste vara

generös och human och bestå av tydliga minimiregler

för hur behandlingen av asylsökande skall ske för

att garantera mänsklig värdighet och ett rättvist

handläggande. I yrkande 7 begärs ett

tillkännagivande om det anförda.

I Sf645 yrkande 3 av Magda Ayoub m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om att en gemensam strategi och

fördelningsprincip bör utarbetas inom EU för stora

och plötsliga flyktingströmmar. Ansvaret och de

ekonomiska konsekvenserna bör fördelas solidariskt

mellan medlemsstaterna. Vidare framhålls vikten av

att satsa på närområdet när flyktingsituationer

uppstår. I motionen framhålls särskilt att

beträffande Kosovo bör de flyktingar som befinner

sig i närområdet få möjlighet att återvända innan de

flyktingar som befinner sig i Sverige återvänder

(yrkande 18).

I U217 yrkande 15 av Holger Gustafsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att flyktingfrågor

måste sättas högt på upp på den internationella

dagordningen och bryta den nedåtgående trenden vad

gäller politisk vilja att bistå människor på flykt.

Motionärerna anser det vidare vara av stor vikt att

de finansiella bidragen till olika organisationer

ökar för att hjälpa människor på flykt. I detta

avseende bör Sverige vara pådrivande inom EU och

andra internationella organisationer. I yrkande 16

begärs ett tillkännagivande härom.

I motion Sf5 yrkande 2 av Margit Gennser m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om att Sveriges insatser

för flyktingar mer än i dag skall koncentreras på

förebyggande insatser och insatser i närområdena.

Vidare framhåller motionärerna att om stora

flyktingströmmar uppstår skall Sveriges politik vara

inriktad på att ge skydd åt så många som möjligt med

de begränsade medel som står till buds. Härvidlag är

samverkan med EU och andra aktörer en förutsättning

för effektiv hjälp. I första hand bör ges hjälp och

bidrag till arbetet med att ge skydd inom

konfliktlandets gränser. Om detta inte är möjligt

bör flyktingarna kunna erhålla skydd i grannländer

eller i regionen. Om flyktingströmmarna inte klaras

av på något av dessa sätt bör tillfälligt

uppehållstillstånd i tredje land kunna ges men med

den målsättningen att repatriering skall ske när

förutsättning härför föreligger. I sistnämnda

avseende bör en ansvarsfördelning mellan de olika

länderna ske. I sista hand bör permanenta

uppehållstillstånd i tredje land beviljas men stöd

till återvandring skall också vara ett inslag i

politiken. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande

om det anförda.

Bo Lundgren m.fl. (m) anför i motion U513 att den

fria rörligheten för medborgare i EU-länder är av

central betydelse. Det är naturligt att successivt

avveckla gränskontrollerna, och i det perspektivet

behöver EU en gemensam invandrings- och

flyktingpolitik. Flyktingpolitiken bör baseras på en

gemensam ansvarsfördelning. Motionärerna begär i

yrkande 6 ett tillkännagivande om det anförda.

Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) framhåller i motion U511

att det måste vara en prioriterad fråga för Sverige

att återinföra asylpolitiken till en nationell nivå.

I och med Amsterdamfördraget och toppmötet i

Tammerfors hösten 2000 är Sverige förhindrat att

driva en egen asylpolitik (yrkande 8, i denna del).

Utskottets ställningstagande

Den nuvarande svenska migrationspolitiken fastslogs

av riksdagen med anledning av regeringens

migrationspolitiska proposition (prop. 1996/97:25).

I propositionen angavs bl.a. att den svenska

migrationspolitiken måste vara human, tydlig och

konsekvent och att detta förutsätter en helhetssyn.

I denna helhetssyn skall ingå respekten för de

mänskliga rättigheterna, internationell och global

samverkan, förebyggande insatser, aktiv

migrationspolitik i EU och närområdet,

förutsättningarna i Sverige samt

återvandringspolitik. I utskottets betänkande

1996/97:SfU5 anfördes att en helhetssyn är av

avgörande betydelse för en human migrationspolitik,

och utskottet noterade särskilt att regeringen

därvid betonat asylrätten som en viktig del.

I enlighet med vad som framhölls i den

migrationspolitiska propositionen har

förutsättningarna minskat för Sverige och andra

europeiska stater att driva en egen

migrationspolitik som avviker från den som förs i

flertalet länder i regionen. EU-medlemskapet innebär

inte någon grundläggande förändring i detta

hänseende men medför bl.a. att den nationella

migrationspolitiken måste utformas i samverkan med

EU. En utgångspunkt för utformandet av EU:s framtida

migrationspolitik är enligt regeringen att alla

medlemsstater slutit upp kring Europakonventionen

och Genèvekonventionen. I propositionen angavs att

harmoniseringen av tillämpningen av kriterierna för

att fastställa flyktingstatus är en förutsättning

för en fortsatt harmonisering av medlemsstaternas

flyktingpolitik och att Sverige vill medverka till

att de vägledande principerna vidareutvecklas och

förverkligas. Sverige skall bl.a. verka för att

asylpolitiken värnas och att respekt för andra

mänskliga rättigheter också utgör grunden i den

framtida gemensamma politiken. De viktigaste

målsättningarna var enligt regeringen att undanröja

orsakerna till flykt och påtvingad migration, att ge

skydd till skyddsbehövande i närregionen eller på

andra håll i världen, att åstadkomma en bättre

ansvarsfördelning mellan länder och att finna

effektivare åtgärder mot organisatörerna av illegal

invandring.

Amsterdamfördragets ikraftträdande innebär på

området migrations- och asylpolitik betydande

förändringar. Frågor om asyl, invandring och

gränskontroller har förts över till en ny avdelning

i första pelaren och blir därmed en del av

gemenskapsrätten. Inom fem år efter ikraftträdandet

skall fri rörlighet för personer ha genomförts. För

att uppnå målen skall bl.a. viseringspolitiken

harmoniseras ytterligare, likaså asylpolitiken, där

ministerrådet exempelvis skall besluta om gemensamma

miniminivåer vad gäller mottagande av asylsökande,

bestämmande av flyktingskap samt minimiregler för

handläggning av asylansökningar. Vidare skall

ministerrådet fatta beslut om ansvarsfördelning,

invandringspolitiken skall jämkas samman till högre

grad av likformighet, frågor om kontroll vid yttre

gränser skall harmoniseras och inga personkontroller

skall företas vid inre gräns.

Enligt utskottets mening utgör slutsatserna från

Tammerforsmötet en stark politisk viljeyttring att

EU skall utveckla en gemensam asyl- och

migrationspolitik på humanitetens och asylrättens

grund. Ett gemensamt europeiskt asylsystem skall

upprättas, grundat på den absoluta respekten för

Genèvekonventionen som skall tolkas på ett

fullständigt och omfattande sätt. Här kan också

nämnas att en europeisk flyktingfond har bildats i

avsikt att främja balansen mellan medlemsstaternas

insatser på asylområdet med hjälp av bestämmelser

som gör det möjligt att fördela resurserna i

förhållande till den börda som varje medlemsstat tar

på sig. De medlemsstater som har den minst

utvecklade infrastrukturen och hjälpen för

asylsökande och flyktingar skall också uppmuntras

att komma i kapp de övriga.

Utskottet avstyrker motionerna Sf5 yrkandena 2 och

3, Sf7 yrkande 3, Sf605 yrkandena 1, 27 och 28,

Sf645 yrkandena 3 och 18, K398 yrkande 15, U217

yrkandena 15 och 16, U511 yrkande 8 i denna del,

U512 yrkande 7 och U513 yrkande 6 i den mån de inte

är tillgodosedda med det ovan anförda.

Flyktingar och andra skyddsbehövande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

- förföljelse på grund av kön eller sexuell

läggning

-

- hedersmord

-

- asylsökande judar från f.d. Sovjetunionen

-

- asylsökande från Iran

-

- asylsökande från Kosovo

-

- uppehållstillstånd för gömda personer.

-

Jämför reservationerna 9 (v, c, fp, mp), 10

(v, kd, c, fp, mp), 11 (kd, fp), 12 (v, kd,

c, fp, mp), 13 (v, kd, c, fp, mp) och 14 (fp)

Flyktingdefinitioner

Det finns endast en universellt godtagen

flyktingdefinition. I FN:s konvention den 28 juli

1951 om flyktingars rättsliga ställning

(Genèvekonventionen) avses med uttrycket flykting

den som till följd av händelser som inträffat före

den 1 januari 1951 och i anledning av välgrundad

fruktan för förföljelse på grund av sin ras,

religion, nationalitet, tillhörighet till viss

samhällsgrupp eller politisk åskådning befinner sig

utanför det land han är medborgare i samt är ur

stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss

sagts, inte önskar att begagna sig av sagda lands

skydd. Motsvarande gäller den som, utan att vara

medborgare i något land, till följd av händelser som

förut sagts befinner sig utanför det land vari han

tidigare haft sin vanliga vistelseort samt är ur

stånd att återvända dit eller på grund av sådan

fruktan, som nyss sagts, inte önskar återvända dit.

Genèvekonventionen har senare kompletterats med 1967

års protokoll angående flyktingars rättsliga

ställning. Genom detta protokoll förpliktade sig

anslutande stater att tillämpa konventionens

flyktingbestämmelser utan begränsning till händelser

före år 1951 eller i Europa.

Afrikanska stater har en egen konvention om

flyktingar (OAU-konventionen). Konventionen som

antogs år 1969, har en betydligt vidare

flyktingdefinition. Den omfattar också personer som

på grund av yttre aggression, ockupation, utländsk

dominans eller händelser som allvarligt stör den

allmänna ordningen i del av eller hela det land i

vilket han har sitt ursprung eller är medborgare

tvingas lämna sin vanliga bostad för att söka

tillflykt på en annan plats utanför sagda land. För

Centralamerikas del har ett snarlikt flyktingbegrepp

accepterats i den s.k. Cartagenadeklarationen från

år 1984. Såvitt gäller Asien har UNHCR:s

exekutivkommitté med stöd av första asylländer i

Sydostasien godtagit en bestämmelse om att alla

asylsökande, i vart fall temporärt, skall tas emot

av första asylländerna och att tvångsvis avlägsnande

från dessa länder inte skall ske.

Utlänningslagen

Rätten att få asyl i Sverige omfattade före den 1

januari 1997 flyktingar, de facto-flyktingar och

krigsvägrare. En ny lagstiftning trädde i kraft den

1 januari 1997. Den innebär bl.a. ändrade

bestämmelser när det gäller skydd för flyktingar

genom att Genèvekonventionen givits en vidare

tolkning, de förutvarande begreppen de facto-

flykting och krigsvägrare har utmönstrats ur lagen

och ersatts med preciserade regler för vilka utöver

konventionsflyktingar som skall få skydd.

Enligt 3 kap. 1 § utlänningslagen avses med asyl

uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför

att han är flykting. Med flykting avses enligt 2 §

en utlänning som befinner sig utanför det land som

han är medborgare i, därför att han känner

välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin

ras, nationalitet, tillhörighet till en viss

samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller

politiska uppfattning, och som inte kan eller på

grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta

lands skydd. Det sagda gäller oberoende av om

förföljelsen utgår från landets myndigheter eller om

dessa inte kan antas bereda trygghet mot förföljelse

från enskilda. Som flykting skall också betraktas

den som är statslös och som av samma skäl befinner

sig utanför det land där han tidigare har haft sin

vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund

av sin fruktan inte vill återvända dit.

Rätt till uppehållstillstånd för skyddsbehövande

utlänningar i övrigt som inte har flyktingskäl men

som av olika i lagen angivna skäl lämnat det land

som de är medborgare i föreligger enligt 3 §

dels för en utlänning som känner välgrundad

fruktan för att straffas med döden eller med

kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller

annan omänsklig eller förnedrande behandling eller

bestraffning,

dels för en utlänning som på grund av en yttre

eller inre väpnad konflikt behöver skydd eller på

grund av en miljökatastrof inte kan återvända till

sitt hemland och

dels för en utlänning som på grund av sitt kön

eller homosexualitet känner välgrundad fruktan för

förföljelse.

Även statslösa som befinner sig utanför det land

där de tidigare har haft sin vanliga vistelseort och

som på samma grunder som ovan inte kan eller på

grund av sin fruktan inte vill återvända dit skall

anses som skyddsbehövande och ha rätt till

uppehållstillstånd.

Uppehållstillstånd kan vägras i vissa fall.

Beträffande flyktingar och skyddsbehövande, förutom

dem som avses i första delsatsen ovan, gäller att

uppehållstillstånd kan vägras av hänsyn till vad som

är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller om

det med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga

skäl att inte bevilja uppehållstillstånd.

Möjligheten att vägra uppehållstillstånd på grund av

brottslighet eller någon annan omständighet som

hänför sig till den skyddsbehövandes person är

begränsad till den kategori vars skyddsbehov är

relaterat till en yttre eller inre konflikt eller en

miljökatastrof. Uppehållstillstånd kan också vägras

om utlänningen före ankomsten till Sverige har

uppehållit sig i annat land än hemlandet och, om han

återsänds dit, är skyddad mot förföljelse eller mot

att sändas till hemlandet och också mot att sändas

vidare till ett land där han inte har motsvarande

skydd (första asyllandsprincipen) eller utlänningen

har särskild anknytning till ett annat land och där

är skyddad på motsvarande sätt.

Regeringen får i fråga om en viss grupp

utlänningar meddela föreskrifter om att den som

söker uppehållstillstånd som skyddsbehövande och som

bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i

landet får ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

Regeringens föreskrifter skall anmälas till

riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre

månader.

Motioner

I ett stort antal motioner berörs skyddet för

personer som förföljs på grund av kön eller sexuell

läggning.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhåller i motion

Sf605 att man bör pröva möjligheten att vidga

flyktingbegreppet så att det förutom dem som är

berättigade till flyktingstatus även omfattar de

övriga skyddsbehövande som nämns i 3 kap.

utlänningslagen (yrkande 9). Motionärerna anför

också att den nuvarande tolkningen av 3 kap. 3 § 3 i

utlänningslagen om förföljelse på grund av kön eller

sexuell läggning bör vidgas så att den omfattas av

flyktingkonventionens skyddsbegrepp (yrkande 13).

Genèvekonventionen ger enligt motionärerna inte

flyktingstatus åt personer som känner välgrundad

fruktan för förföljelse på grund av kön eller

sexuell läggning. Att så inte är fallet torde enligt

motionärerna till stora delar hänga samman med den

bristande insikt och den bristande acceptans för

annan sexuell läggning än den heterosexuella som

präglade världen då konventionen utarbetades.

Motionärerna anser att Sverige bör verka för ett

tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen som skall

ge flyktingstatus även åt personer som förföljs på

grund av kön eller sexuell läggning (yrkande 14).

Yrkanden om ett sådant tilläggsprotokoll förs också

fram i motionerna L459 yrkande 24 av Ana Maria Narti

m.fl. (fp) och U661 yrkande 5 av Ulf Nilsson m.fl.

(fp). I sistnämnda motion begärs också i yrkande 4

ett tillkännagivande om att regeringen bör arbeta

för att förföljelse på grund av kön eller

könsidentitet bör tolkas in enligt

Genèvekonventionens flyktingbegrepp på samma sätt i

alla EU-länder och i yrkande 6 ett tillkännagivande

om att Migrationsverket skall ges i uppdrag att göra

en studie över tillämpningen av 3 kap. 3 § 3 såvitt

avser homosexuella. Motionärerna hänvisar till att

verket tidigare fått ett liknande uppdrag när det

gäller förföljelse på grund av kön. I den nämnda

motionen L459 begärs i yrkande 23 även ett

tillkännagivande om att den svenska

flyktingpolitiken rörande förföljelse av homo- och

bisexuella personer bör bli liberalare.

Matz Hammarström m.fl. (mp) anför i motion So450

yrkande 10 att bestämmelserna i utlänningslagen om

förföljelse på grund av kön eller homosexualitet

inte tillämpas i avsedd utsträckning. Många som

söker skydd blir inte trodda av myndigheterna och

denna problematik bör uppmärksammas av regeringen.

Även Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) menar i motion

Sf6 att utlänningslagens bestämmelser om dem som

förföljs på grund av kön eller homosexualitet inte

tillämpas på avsett sätt och det gäller också övriga

i 3 kap. 3 § utlänningslagen nämnda kategorier

förföljda. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande

om att regeringen måste uppmärksamma berörda

myndigheter på nämnda förhållanden.

Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp) begär i

motion Ju724 yrkande 28 ett tillkännagivande om att

förföljelse på grund av kön, sexuell läggning eller

könsidentitet skall föras in i flyktingbegreppet i 3

kap. 2 § utlänningslagen. Motionärerna anför att i

många länder är homosexualitet förbjuden. I vissa

länder kan också dödsstraff utdömas för homosexuella

handlingar. I andra länder kan religion och

kulturtraditioner göra det svårt att leva som homo-

eller bisexuell eller transperson även om detta inte

är förbjudet.

I motion U661 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) begärs i

yrkande 3 att tolkningen av den svenska

lagstiftningen bör vidgas så att flyktingbegreppet

även omfattar förföljelse på grund av en persons

sexuella läggning eller könsidentitet.

I motion Sf630 av Berndt Ekholm och Agneta Brendt

(s) begärs ett tillkännagivande om att Sverige i EU

bör verka för att flyktingkonventionen blir ett EG-

direktiv och att en gemensam syn utvecklas kring vad

som avses med utövare av förföljelse. Det bör också

utvecklas gemensamma riktlinjer när det gäller

könsrelaterade asylskäl.

I motionerna tas också upp vissa andra frågor.

I motion U622 yrkande 3 av Lars Ohly m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att svenska

myndigheter måste beakta faran för s.k. hedersmord

vid behandling av asylärenden. Enligt motionärerna

har myndigheterna bristande kunskaper när det gäller

kvinnors situation i olika delar av världen. Kvinnor

har i många fall fått utstå en osäker och plågsam

väntan i skräck och i rädsla för utvisning eftersom

myndigheterna inte förstått allvaret i ett riskfyllt

kärleksförhållande eller vilka följder det kan få

för en kvinna som varit utsatt för våldtäkt.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion K402

yrkande 3 ett tillkännagivande om att den svenska

behandlingen av asylsökande judar från före detta

Sovjetunionen måste utredas och omprövas. Enligt

motionärerna är svenska myndigheter orimligt

kallsinniga inför den förföljelse av judar som

uppenbarligen förekommer i flera före detta

sovjetrepubliker. Ett huvudproblem tycks vara att

denna förföljelse sällan eller aldrig äger rum på

grund av initiativ i respektive land, utan sker på

initiativ av lokal polis och andra myndigheter som

lever kvar i sovjetsystemets öppet proklamerade

judefientlighet.

I motion U636 yrkande 7 av andre vice talman Eva

Zetterberg m.fl. (v, s, m, kd, fp, c, mp) begärs ett

tillkännagivande om att regeringen vid behandling av

iranska flyktingars möjlighet att få asyl i Sverige

måste beakta de händelser i Iran under våren 2000

som inneburit en kraftig försämring när det gäller

mänskliga rättigheter. Motionärerna framhåller att

efter valet som vanns av reformvänliga strömningar i

Iran har de religiösa ledarnas attityd hårdnat och

fått till följd att exempelvis kvinnor inom den

iranska kvinnorörelsen fängslats.

Magda Ayoub m.fl. (kd) begär i motion Sf645

tillkännagivande om att ett års fortsatt

uppehållstillstånd bör beviljas flyktingar från

Kosovo som befinner sig i Sverige. Flyktingar som

befinner sig i Kosovos närområde bör först återvända

(yrkande 19). Motionärerna anser vidare att den

grupp av flyktingar från Kosovo som kom till Sverige

före kriget våren 2000 och som vistats här i tre

eller fyra år bör få permanent uppehållstillstånd

(yrkande 20). Enligt motionärerna rör det sig om ca

2 000 personer som av humanitära skäl bör få stanna

här.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf605

yrkande 26 ett tillkännagivande om gömda flyktingar.

Enligt motionärerna är utredningarna hos

utlänningsmyndigheterna så bristfälliga att de som

efter ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut gömmer

sig bör beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Vissa

undantag skall dock kunna göras som t.ex. när den

som hotas av avvisning begått ett allvarligt brott.

Även Per Bill m.fl. (m) anför i motion Sf8 att de

flyktingar som gömmer sig skall beviljas

uppehållstillstånd. Enligt motionärerna skulle ett

sådant förfarande innebära starten för en ny svensk

flyktingpolitik där den enskildes rättssäkerhet står

i centrum. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande

härom.

Utskottets ställningstagande

När det gäller den svenska asylpolitiken vidhåller

utskottet att den präglas av humanitet och

generositet. Som utskottet nämnde i betänkande

1999/2000: SfU11 har Sverige under 1990-talet i

förhållande till sin folkmängd tagit emot fler

asylsökande och deras anhöriga än de flesta andra

länder i västvärlden. Sverige har också varit

pådrivande i det internationella samarbetet i syfte

att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och

för att stärka flyktingars rättsliga skydd. De

genomförda ändringarna i asyllagstiftningen motsäger

inte detta.

Beträffande skydd för personer som förföljs på

grund av kön eller homosexualitet anförde utskottet

i betänkande 1996/97:SfU5 följande. Så länge någon

enhetlig uppfattning inom EU:s länder inte finns om

att personer som förföljs på grund av kön eller

homosexualitet skall tillerkännas flyktingstatus

anser utskottet att en särskild skyddsregel för

dessa bör finnas som ansluter sig till

flyktingkonventionen och ger samma starka skydd. Den

nya skyddsregeln innebär en avsevärd förstärkning av

skyddet i förhållande till vad som då gällde.

Utskottet pekar i betänkandet också på att en

sammanvägning av de olika skäl för skydd som

personer inom dessa grupper kan anföra kan innebära

att de kan ges flyktingstatus. Omständigheterna kan

också vara sådana att de får skydd på grund av att

de känner välgrundad fruktan för att straffas med

döden eller utsättas för förnedrande behandling

eller bestraffning.

Migrationsverket har nyligen på regeringens

uppdrag gjort en analys av den rättsliga regleringen

och dess tillämpning när det gäller förföljelse på

grund av kön som grund för uppehållstillstånd.

Migrationsverket har dels studerat avgjorda ärenden

under tiden 1997-augusti 2000 avseende kvinnliga

sökande, dels tagit reda på vilka skäl som åberopats

i pågående ärenden oktober-november 2000 vid

Migrationsverket och Utlänningsnämnden.

Sammanfattningsvis konstateras att könsbestämmelsen

inte fått den effekt som måhända varit avsedd. Det

har emellertid visat sig att det finns många

situationer som väl kan betraktas som förföljelse på

grund av kön men där andra bestämmelser är

tillämpliga. Vissa situationer eller företeelser är

också till sin natur sådana att själva könsbegreppet

inte framstår som relevant. Teoretiskt sett borde

det dock finnas situationer som, bortsett från

förföljelse på grund av homosexualitet, faller in

enbart under könsbestämmelsen. Att så inte skett i

praktiken kan enligt Migrationsverket möjligtvis

bero på att det är fråga om ett begränsat antal fall

totalt sett där könsrelaterad förföljelse åberopats

eller att andra omständigheter i det enskilda fallet

har fått avgöra utgången i ärendet.

UNHCR har inlett en översyn av flyktingbegreppet

enligt Genèvekonventionen, varvid även det

könsbaserade skyddet skall ses över. I översynen

hålls globala konsultationer med alla 136 länder som

har undertecknat konventionen. Översynen skall

utmynna i en skrift om vem som är flykting.

Konsultationerna skall avslutas i december 2001 med

ett gemensamt möte med alla länderna.

Utskottet noterar att Europeiska kommissionen

avser att under år 2001 föreslå tillnärmning av

bestämmelserna om beviljande, kvalitet och

innehållet i flyktingstatus och subsidiära

skyddsformer som ger lämplig status. Skyddssökande

bör ha rimligt lika möjligheter att få lämpligt

skydd, oavsett till vilken medlemsstat ansökan

ställs.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna Sf6 yrkande 3, Sf605 yrkandena

9, 13 och 14, Sf630, Ju724 yrkande 28, L459

yrkandena 23 och 24, So450 yrkande 10 och U661

yrkandena 3-6.

Faran för en asylsökande att bli mördad måste enligt

utskottets mening beaktas vid prövningen av en

enskild persons skäl att få uppehållstillstånd i

landet. Det uppdrag regeringen givit

Migrationsverket att utarbeta riktlinjer för hur

kvinnors skyddsbehov bättre skall uppmärksammas och

att sprida kunskap om dessa riktlinjer bland berörd

personal kan här få betydelse. Uppdraget skall

redovisas i april 2001.

Utskottet anser att motion U622 yrkande 3 är

tillgodosett med det anförda, och utskottet

avstyrker motionen.

När det gäller asylsökande judar från före detta

Sovjetunionen vill utskottet hänvisa till sin

behandling under förra riksmötet av en motion om att

dessa bör beviljas asyl i Sverige. Vid beredningen

av denna fråga höll utskottet en utfrågning med

Migrationsverket, Utlänningsnämnden och Judiska

församlingen i Stockholm. Utfrågningen gällde

judarnas situation i Ryssland, Ukraina och

Vitryssland. Vid utfrågningen belystes också den

svenska hanteringen av asylansökningarna. En

redogörelse för den information som lämnades vid

utfrågningen finns redovisad i utskottets betänkande

1999/2000:SfU11 (s. 30-31). I betänkandet

konstaterade utskottet att en bedömning av

skyddsbehovet måste göras i varje enskilt fall.

Migrationsverket hade också vidtagit åtgärder för

att anpassa tillämpningen till Utlänningsnämndens

beslut. Med anledning härav ansåg utskottet att då

behandlad motion inte borde föranleda något

uttalande från riksdagens sida.

Utskottet gör motsvarande bedömning vad gäller

motion K402 yrkande 3, som således avstyrks.

I betänkande 1999/2000:SfU11 (s. 38), i samband

med behandlingen av ett motionsyrkande om varsamhet

vid utvisning till Iran med hänsyn till situationen

där, redogjordes bl.a. för hur utrikesutskottet

nyligen beskrivit situationen i landet. Även vad

gäller asylsökande från Iran gäller dock att en

bedömning av skyddsbehovet måste göras i varje

enskilt fall. Utskottet avstyrker därför motion U636

yrkande 7.

Även när det gäller personer som flytt från Kosovo

så vill utskottet framhålla att frågan om permanent

uppehållstillstånd för asylsökande måste prövas

individuellt. Regeringen beslöt dock i december 2000

att återsändandet av dem som haft tillfälligt skydd

skulle skjutas upp under vintern till den 15 mars

2001. Migrationsverket har nu inlett återsändandet

av dessa personer. Har de sökt asyl, gäller

återsändandet dem som har fått avslag på sin

asylansökan. Med det anförda avstyrker utskottet

motion Sf645 yrkandena 19 och 20.

Utskottet kan inte tillstyrka en ordning där

personer som fått avslag på en asylansökan och som

håller sig gömda för att undgå verkställighet av ett

avvisnings- eller utvisningsbeslut enbart på den

grunden beviljas uppehållstillstånd. Prövningen av

en verkställighet eller av en s.k. ny ansökan skall

ske individuellt i förhållande till gällande lag.

Med detta avstyrker utskottet motionerna Sf605

yrkande 26 och Sf8 yrkande 1.

Dublinkonventionen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

Dublinkonventionen.

Jämför reservationerna 15 (v) och 16 (mp)

Dublinkonventionen har till syfte att bestämma vilken

medlemsstat som skall ansvara för prövningen av en

asylansökan som givits in i en av medlemsstaterna.

Enligt Amsterdamfördraget skall konventionen

ersättas av ett gemenskapsrättsligt instrument.

Motioner

Margit Gennser m.fl. (m) framhåller i motion Sf5 att

Dublinkonventionen inte fungerat fullt ut och att

konventionens trovärdighet urholkats. Det är därför

viktigt att den utvärdering som sker resulterar i en

mer effektiv och snabbare process. I yrkande 6

begärs ett tillkännagivande om det anförda.

I motion Sf606 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om kriterier för att avgöra

vilken medlemsstat i EU som skall ha ansvaret för

att pröva en asylansökan. Regeringen bör i EU enligt

motionärerna verka för ett direktiv som ersätter

Dublinkonventionen och som grundas på principen att

det land där en asylansökan görs skall vara

ansvarigt för handläggningen av ärendet.

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion Sf6

att tillämpningen av Dublinkonventionen blivit

alltför snäv. Sverige bör mer använda sig av

möjligheten att med den asylsökandes samtycke pröva

ansökan även om prövningen formellt enligt

konventionen inte åligger Sverige. I yrkande 8

begärs ett tillkännagivande om det anförda.

Utskottets ställningstagande

En utvärdering av Dublinkonventionen har inletts av

Europeiska kommissionen inför utarbetande av en ny

rättsakt som skall ersätta den nuvarande

konventionen. Kommissionen har i sitt meddelande den

22 november 2000 (KOM (2000) 755) om ett gemensamt

asylförfarande angivit att den nya rättsakten

troligen kommer att följa konventionens

grundläggande principer med vissa förbättringar på

erfarenhetens grund. Inrättas ett gemensamt

asylförfarande och en enhetlig status blir det

enligt kommissionen dock naturligare än i dagsläget

att överväga om man bör använda ett system där det

enda kriteriet är var ansökan görs som kompletteras

av ett förenklat och tack vare Eurodac effektivt

system för återtagande.

Utskottet anser inte att riksdagen nu skall göra

något uttalande om Dublinkonventionen, varför

motionerna Sf5 yrkande 6, Sf606 och Sf6 yrkande 8

avstyrks.

Gränskontroll

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

- Schengen och fri rörlighet

-

- transportörsansvar

-

- kontroll av resehandlingar.

-

Jämför reservationerna 17 (v, kd, c, fp, mp),

18 (v, kd, c, fp, mp) och 19 (v)

Gränskontrollfrågor har tidigare behandlats i olika

arbetsgrupper, dels inom EU, dels inom ramen för

Schengensamarbetet. Med anledning av

Schengensamarbetets integrering i EU-arbetet har

gränskontrollfrågorna samordnats i en särskild

arbetsgrupp under första pelaren. Arbetsgruppen

diskuterar bl.a. frågor som rör personkontrollen vid

EU:s yttre gränser, utplacering av dokumentrådgivare

på flygplatser och utsändande av s.k. sambandsmän

till gränskontrollstationer vid EU:s yttre gränser.

Schengensamarbetets huvudsyfte är att uppnå fri

rörlighet för personer mellan de deltagande

staterna. Med fri rörlighet i detta sammanhang avses

att ingen personkontroll skall genomföras vid gräns

mellan deltagande stater. Samarbetet bygger på ett

avtal från 1985 och en tillämpningskonvention från

1990. Härutöver finns ett antal

tillämpningsföreskrifter. Samarbetet omfattar i dag

samtliga EU:s medlemsstater (med undantag för Irland

och Storbritannien) samt Island och Norge. De

nordiska staternas operativa inträde har skett den

25 mars 2001. Schengenregelverket bygger bl.a. på

att deltagande stater harmoniserat sina

viseringsbestämmelser och regler för personkontroll

vid de yttre gränserna m.m. I samarbetet ingår också

ett gemensamt datoriserat informationssystem,

Schengen Information System (SIS), som innehåller

uppgifter om personer som skall nekas inresa,

personer som är efterlysta, stulna vapen m.m.

Motioner

I motion Sf615 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs

att regeringen måste motsätta sig varje reglering i

EU som skärper transportörsansvaret och verka för

att de regler som nu finns avvecklas (yrkande 2).

Motionärerna anser också att systemet med Airline

Liaison Officers måste avvecklas. Systemet innebär

att statliga tjänstemän stationeras vid ambassader

och konsulat för att hjälpa flygbolagens personal

med äkthetskontroller av resehandlingar. Av de

handböcker som dessa tjänstemän använder, liksom av

registreringsrapporter om deras aktiviteter, framgår

att det i dessa inte finns några resonemang om skydd

för flyktingar eller mänskliga rättigheter över

huvud taget (yrkande 3).

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf605

yrkande 3 ett tillkännagivande om ett svenskt

initiativ till att målet för tullarbetet och

gränskontrollen i EU förskjuts mot säkerhet för

människor för att undvika tragedier där människor i

värsta fall omkommer instängda i lufttäta

containrar.

I motion Sf645 yrkande 2 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att de villkor som

gäller för inresa till länder inom Schengenområdet

inte får utnyttjas till att stänga asylsökande ute.

Enligt motionärerna innebär samarbetet att det blir

nödvändigt att stärka gränskontrollen i förhållande

till medborgare från tredje land.

Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) anför i motion U511 att

Schengensamarbetet innebär att den fria rörligheten

begränsas. Genom att införa stränga

viseringsbestämmelser minskas antalet flyktingar som

ens kommer fram till ett medlemsland. I yrkande 7

begärs ett tillkännagivande om det anförda.

Utskottets ställningstagande

Avsikten med Schengensamarbetet är att Europa på

sikt kan bli ett område utan inre gränser. En

naturlig del av en sådan utveckling är att den yttre

gränskontrollen stärks som motvikt till avskaffandet

av den inre gränskontrollen och för att motverka en

ökad brottslighet.

Vid riksdagens godkännande av Sveriges anslutning

till Schengensamarbetet hänvisade utskottet (yttr.

1997/98:SfU3y) bl.a. till att såväl nuvarande som

tidigare regeringar lagt stor vikt vid det

internationella samarbetet i syfte att verka för en

solidarisk ansvarsfördelning och för att stärka

flyktingars rättsliga skydd. Utskottet erinrade

också om att EU:s framtida flyktingpolitik bygger

bl.a. på att alla medlemsstater har slutit upp kring

Europakonventionen och FN:s flyktingkonvention.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och anser att

motionerna Sf645 yrkande 2 och U511 yrkande 7 därmed

är tillgodosedda.

I samband med det operativa inträdet i Schengen

har nu ifrågasatts om de svenska reglerna om

transportörsansvar stämmer överens med

bestämmelserna i Schengenkonventionen när det gäller

möjligheten att ålägga en transportör ekonomiska

sanktioner. Regeringen har därför givit

Anhörigkommittén i tilläggsdirektiv (dir. 2000:81)

att göra en översyn av utlänningslagens bestämmelser

om transportörsansvar. Vid utredningsarbetet skall

kommittén beakta de internationella åtaganden som

Sverige har gjort på området, särskilt artikel 26.2

i Schengenkonventionen, samt det övriga

internationella arbete som pågår. Utredningen bör

presentera förslag till den författningsreglering

som behövs för att uppfylla Sveriges internationella

åtaganden. Det understryks att eventuella förslag

självfallet måste vara förenliga med

Genèvekonventionen. Uppdraget skall redovisas senast

den 31 juli 2001.

Här bör också nämnas att Frankrike har presenterat

ett direktivförslag som gäller transportörsansvar

och som nu diskuteras i rådet. Den svenska

ståndpunkten, som den angavs i en rådspromemoria

från Utrikesdepartementet inför ministerrådsmöte för

rättsliga och inrikes frågor den 30 november - den 1

december 2000, är att sanktioner aldrig får riktas

mot asylsökande samt att transportörer måste

undantas från ansvar om de personer som befordras

accepteras som asylsökande.

Utskottet kan konstatera att frågan om hur ett

transportörsansvar bör utformas för närvarande är

aktuell såväl i Anhörigkommittén med anledning av

Schengensamarbetet som i ministerrådet, något som

kan komplicera beredningsarbetet. Utskottet anser

dock inte att riksdagen nu bör göra något uttalande

i frågan, varför motionerna Sf615 yrkandena 2 och 3

samt Sf605 yrkande 3 avstyrks.

Massflykt och tidsbegränsade

uppehållstillstånd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om massflykt

och tidsbegränsade uppehållstillstånd.

Gällande ordning

I en massflyktssituation får tidsbegränsade

uppehållstillstånd ges under högst två år.

Regeringen har i 2 kap. 4 a § utlänningslagen

bemyndigats att i en förordning meddela när sådana

tillstånd skall ges. Föreskrifterna skall anmälas

till riksdagen inom tre månader. Om ett

återvändandeprogram har inletts, kan tiden förlängas

med högst två år. Vid massflykt förutsätts också

konsultationer med andra länder och internationella

organisationer om fördelning av ansvar för att ge de

drabbade stöd och skydd.

Bestämmelserna har hittills tillämpats för den

massflyktssituation som krisen i Kosovo föranledde.

Enligt förordningen (1999:209) om tidsbegränsade

uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden skulle

medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien, som kom

från provinsen Kosovo och som inte kunde återvända

dit på grund av förhållandena där, anses ha behov av

tillfälligt skydd. Under förutsättning att

personerna hade behov av skydd i Sverige fick de

beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Den

första tillståndsperioden skulle vara elva månader,

senare dock begränsat till längst den 30 april 2000,

då förordningen också skulle upphöra att gälla.

Motioner

Bo Könberg och Johan Pehrson (fp) begär i motion Sf7

yrkande 2 ett tillkännagivande om att det nu bör

läggas fram ett nationellt massflyktsförslag som

värnar den individuella asylrätten. Motionärerna

menar att den svenska regeringen i stället för att

nu agera inväntar resultatet av ett EU-förslag om

massflykt som enligt motionärerna brister i respekt

för den individuella asylrätten. Ett sådant yrkande

förs också fram av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i

motion Sf605 yrkande 21. De senare anför också att

det inte är möjligt att i förväg fastställa vad som

kan anses utgöra en massflyktssituation. En

bedömning bör i stället ske från fall till fall i

samråd med UNHCR (yrkande 19). Motionärerna

motsätter sig också tillfälliga uppehållstillstånd

som ett regelmässigt inslag i svensk flyktingpolitik

(yrkande 20).

Utskottets ställningstagande

Som en följd av kriget i Jugoslavien och den

massflyktssituation Europa ställdes inför

presenterade Europeiska kommissionen två förslag,

1997 och 1998, om tillfälligt skydd, som dock inte

ledde till beslut. Efter Amsterdamfördragets

ikraftträdande har kommissionen den 24 maj 2000 lagt

ett nytt förslag. Förslaget gäller direktiv om

miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv

tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder

för att främja en balans mellan medlemsstaternas

insatser för att ta emot dessa personer och bära

följderna av detta.

Frågan är en prioritet för det svenska

ordförandeskapet och förhandlingar pågår för

närvarande i rådsarbetsgruppen för asyl. Bedömningen

är att en politisk överenskommelse skall kunna

träffas på rådsmötet i maj. Utestående frågor är

artikel 4, giltighetstiden, artiklarna 5-6,

beslutandeförfarande, artikel 16, tillgång till

asylförfarandet samt artikel 25, solidaritet.

Såväl Storbritannien som Irland bedömer att de

kommer att ansluta sig till direktivet.

Eftersom ett rådsbeslut ser ut att kunna förväntas

relativt snart bör detta avvaktas innan regeringen

lägger fram förslag om svensk lagstiftning i frågan.

Utskottet avstyrker därför motionerna Sf7 yrkande 2

och Sf605 yrkandena 19 och 21. Utskottet instämmer

däremot i att tillfälliga uppehållstillstånd inte

skall vara något regelmässigt inslag i svensk

flyktingpolitik. Motion Sf605 yrkande 20 är därmed

tillgodosett.

Familjeåterförening

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

familjeåterförening.

Jämför reservationerna 20 (m), 21 (kd) och 22

(c, fp)

Gällande ordning

I 2 kap. 4 § utlänningslagen regleras i vilka fall

uppehållstillstånd får ges till andra personer än

skyddsbehövande. Genom ändringarna i utlänningslagen

fr.o.m. 1997 preciserades familje- och

anhörigbegreppen i lagen. Enligt nu gällande

bestämmelser får uppehållstillstånd beviljas make,

maka eller sambo och ogifta barn under 18 år till

någon som är bosatt i Sverige eller fått

uppehållstillstånd för bosättning här. Vidare får

uppehållstillstånd ges till andra nära anhöriga som

ingått i samma hushåll som en sådan person.

Homosexuella förhållanden likställs med

heterosexuella. Det finns också en möjlighet att

bevilja uppehållstillstånd till en utlänning som

annars har särskild anknytning till Sverige. Det kan

i sådana fall exempelvis röra sig om en person som

inte tidigare är gift eller sambo med någon här i

landet och som skall komma hit för att ingå

äktenskap eller inleda ett samboförhållande och som

enligt den praxis som rådde före den 1 januari 1997

beviljades uppehållstillstånd. Det kan också röra

sig om en nära anhörig till en som fått

uppehållstillstånd som skyddsbehövande.

Uppehållstillstånd kan också beviljas en utlänning

som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige

eller en utlänning som har fått arbetstillstånd

eller som har sin försörjning ordnad på annat sätt.

Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd

enligt förevarande bestämmelser skall beaktas om

utlänningen kan förväntas föra en hederlig vandel.

Uppehållstillstånd i anknytningsfall skall

utverkas före inresan till Sverige, och en ansökan

om uppehållstillstånd får som huvudprincip inte

bifallas efter inresan. Undantag skall dock kunna

göras om utlänningen har stark anknytning till en i

Sverige bosatt person och det skäligen inte kan

krävas att utlänningen återvänder till ett annat

land för att ge in ansökan där.

Motioner

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf5 yrkande

8 ett beslut om att försörjningsansvar vid

familjeåterförening utreds. Om ett

försörjningsansvar införs kan enligt motionärerna

reglerna för anhöriginvandring göras mer generösa.

Kommittén för översyn av utlänningslagens

bestämmelser om anhöriginvandring bör därför få

tilläggsdirektiv i detta avseende.

I motion Sf605 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

anförs att utredningen om anhöriginvandringen

omedelbart måste påbörja sitt arbete (yrkande 15).

På EU-nivå är det enligt motionärerna synnerligen

viktigt att det kommer till stånd gemensamma

minimiregler för rätt till familjeåterförening. Det

är inte hållbart att det finns en stort antal olika

definitioner av vem som är att anse som anhörig

(yrkande 16).

Magda Ayoub m.fl. (kd) begär i motion Sf645

yrkande 6 ett beslut om att återinföra den s.k.

sista länken-bestämmelsen. Enligt motionärerna är

det inte nödvändigt att i detta avseende invänta

resultatet av Anhörigutredningens arbete.

Motionärerna anser också att utredningen bör få

tilläggsdirektiv att ta fram tydliga och klara

regler för när anhöriginvandring kan komma i fråga

(yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

I ett tillkännagivande till regeringen (bet.

1998/99:SfU5, rskr. 1998/99:162) begärde riksdagen

att de bestämmelser i utlänningslagen som reglerar

anhörigas invandring utanför kärnfamiljen och som

trädde i kraft den 1 januari 1997 borde utvärderas.

I utvärderingen borde uppmärksammas speciellt udda

och ömmande fall liksom även sista länken-fall och

andra speciella anknytningar.

I en av regeringen tillsatt parlamentarisk

kommitté skall utlänningslagens bestämmelser om

anhöriginvandring till Sverige utredas. I direktiven

till utredningen (dir. 2000:36) anges bl.a. att

kommittén skall utvärdera effekterna av de ändringar

av utlänningslagens bestämmelser om

anhöriginvandring som trädde i kraft den 1 januari

1997. Speciellt udda och ömmande fall skall

uppmärksammas liksom s.k. sista länk-fall och andra

speciella anknytningar där humanitära skäl kan tala

för att medge invandring. Möjligheten för äldre

anhöriga att hålla kontakt med anhöriga i Sverige

genom att få visering och uppehållstillstånd för

besök skall också beaktas. Mot bakgrund härav och

med beaktande av utvecklingen inom EU skall

Anhörigkommittén överväga om utlänningslagens

bestämmelser behöver ändras, särskilt med hänsyn

till personer med samtliga nära släktingar här

("sista länk"-fall).

Beträffande utvecklingen i EU anges att kommittén

särskilt skall beakta det förslag till direktiv om

rätt till familjeåterförening som lades fram under

början av år 2000 (KOM (1999) 638), där kommissionen

föreslår bl.a. att den i EU bosatte skall anses som

sökande och inte den person som befinner sig i

utlandet, även unionsmedborgare som inte utövat sin

rätt till fri rörlighet skall omfattas av de mer

generösa reglerna för familjåterförening i rådets

förordning (EG) nr 1612/68 och anhöriga i rakt

uppstigande led skall ges möjlighet att återförenas,

om ett beroendeförhållande till den i EU bosatte

föreligger och ett familjemässigt stöd i

ursprungslandet saknas. Kommissionen föreslår också

att det skall finnas möjlighet att tillämpa en

ordning med försörjningskrav, inkluderande

sjukvårdsförsäkring, dock inte för flyktingar och

andra skyddsbehövande. Vidare föreslås att

direktivet skall omfatta endast "anknytningar" av

varaktig karaktär medan övriga fall överlämnas för

reglering i nationell lagstiftning. Kommittén skall

slutredovisa sitt uppdrag senast den 1 juni 2001.

I sammanhanget vill utskottet påpeka att

kommissionen i oktober 2000 lagt fram ett ändrat

förslag till direktiv om familjeåterförening (KOM

(2000) 624). Behandlingen av detta förslag

prioriteras under det svenska ordförandeskapet och

enligt uppgift fortskrider beredningsarbetet i

ifrågavarande arbetsgrupp bra. Utskottet anser att

det anförda tillgodoser syftet med motion Sf605

yrkande 16.

I övrigt anser utskottet att resultatet av

kommitténs arbete bör avvaktas och avstyrker med det

anförda motionerna Sf5 yrkande 8 samt Sf645

yrkandena 6 och 7. Motion Sf605 yrkande 15 är

tillgodosedd med det arbete som inletts i

Anhörigkommittén.

Uppehållstillstånd på grund av

anknytning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

- uppehållstillstånd på grund av anknytning

-

- arrangerade äktenskap.

-

Jämför reservation 23 (v, fp, mp)

Gällande ordning

Den 1 juli 2000 har genom ändringar i

utlänningslagen skyddet för kvinnor i

anknytningsärenden förstärkts (prop. 1999/2000:43,

bet. 1999/2000:SfU9, rskr. 1999/2000:159). När det

gäller s.k. snabba anknytningar, dvs. en anknytning

som inte bestått någon längre tid, skall ett

uppehållstillstånd vid första beslutstillfället

tidsbegränsas, s.k. uppskjuten invandringsprövning.

Ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd eller ett

permanent uppehållstillstånd får ges om förhållandet

består. Uppskjuten invandringsprövning tillämpas

normalt under två år innan permanent

uppehållstillstånd beviljas.

Fortsatt uppehållstillstånd kan beviljas även om

förhållandet upphört inom tvåårstiden för den

uppskjutna invandringsprövningen, om sökanden eller

sökandens barn utsatts för våld eller för handlingar

som innefattar allvarlig kränkning av sökandens

eller barnets frihet eller frid.

Ett uppehållstillstånd kan också nekas en sökande

innan bosättning sker här i landet även om

förhållandet framstår som seriöst, om det finns en

påtaglig risk för att sökanden kommer att utsättas

för våld eller annan allvarlig kränkning i

förhållandet.

Motioner

I motion A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs

att varje år gifter sig utländska kvinnor med

svenska män och flyttar till Sverige. De flesta

kvinnor får en bra tillvaro. De kvinnor som blir

utsatta för misshandel har en svår situation

eftersom de om de lämnar mannen riskerar att bli

utvisade om de har vistats kortare tid än två år i

Sverige. En prövning om att få uppehållstillstånd

bör för dessa kvinnor göras utan dröjsmål, och om de

så önskar bör de få ett uppehållstillstånd förutsatt

att det inte rör sig om ren skeninvandring. I

yrkande 24 begärs ett tillkännagivande om det

anförda.

Carina Hägg (s) anför i motion Sf623 att det

förekommer att unga kvinnor kontaktar

Migrationsverket och uppger att de inte kan godta

ett arrangerat äktenskap. Det svenska samhället

måste enligt motionären vara tydligt och garantera

kvinnors och unga flickors rättigheter. De skall

inte behöva riskera sin frihet och rätten till egna

livsval när de lever i Sverige. En utredning om hur

tvångsäktenskap hanteras bör företas. Motionären

begär ett tillkännagivande om det anförda.

I motion Sf620 yrkande 1 av Berndt Ekholm (s)

begärs ett tillkännagivande om förbättrade

möjligheter att ansöka om uppehållstillstånd i

Sverige utan att den sökande behöver lämna landet.

Som exempel på en sådan situation nämns att många

asylsökande ingår äktenskap under handläggningstiden

och sedan söker uppehållstillstånd på grund av

anknytning.

Utskottets ställningstagande

Som framgått har regelverket avseende

uppehållstillstånd på grund av anknytning nyligen

ändrats. De företagna förändringarna innebär ett

förstärkt skydd för de kvinnor som har

uppehållstillstånd med s.k. uppskjuten

invandringsprövning. I de fall det görs sannolikt

att sökanden eller dennes barn utsatts för övergrepp

av allvarlig art under sammanboendet och

förhållandet upphört främst på grund av detta skall

uppehållstillstånd i regel beviljas. Enligt

uttalanden i förarbetena till den ovan nämnda

lagändringen förutsätter detta dels att

sammanboendet inte varit helt kortvarigt, dels att

det från början varit fråga om ett seriöst

förhållande. Att en prövning om uppehållstillstånd i

de fall där förhållandet upphört inom tvåårsperioden

görs med minsta möjliga tidsutdräkt är enligt

utskottets mening givet. Migrationsverket har dock

uppgivit att antalet anknytningsärenden ökat något

och att varje ärende nu tar längre tid att utreda

eftersom båda parter hörs muntligen. Utskottet

förutsätter att effekterna av de nya bestämmelserna

fortlöpande följs. Mot bakgrund av det anförda

avstyrker utskottet motionerna Sf620 yrkande 1 och

A812 yrkande 24.

I det nämnda betänkandet 1999/2000:SfU9 anförde

utskottet med anledning av motioner om arrangerade

äktenskap bl.a. följande. Utskottet delar dock

regeringens uppfattning att när det är fråga om

förhållanden som kan konstateras ha sin bakgrund i

ett traditionellt kulturmönster bör

uppehållstillstånd kunna beviljas trots att parterna

träffats i begränsad omfattning och kanske saknar

närmare kunskap om varandra. Utskottet vill

framhålla att uppehållstillstånd inte skall beviljas

vid tvångsäktenskap. Därvidlag blir, såsom också

framhålls i propositionen, den muntliga utredningen

av mycket stor betydelse och måste omgärdas med

olika åtgärder för att säkerställa att det verkligen

är parternas fria vilja som kommer till uttryck vid

arrangerade äktenskap.

I Anhörigkommitténs uppdrag ingår också att

överväga om den s.k. seriositetsprövningen vid

arrangerade äktenskap kan förbättras. I direktiven

anges bl.a. att tidigare utredningar konstaterat att

det finns framför allt kvinnor som far illa i

arrangerade äktenskap.

I avvaktan på resultatet av utredningens arbete

bör riksdagen inte göra något ytterligare uttalande.

Utskottet avstyrker motion Sf623.

Visering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

- viseringspliktiga länder

-

- visum för släktbesök

-

- besöksutbyte med Ryssland.

-

Jämför reservationerna 24 (v, kd, fp) och 25

(v, kd, c, fp, mp)

Gällande ordning

En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige

skall ha visering om inte utlänningen har

uppehållstillstånd eller är medborgare i annat

nordiskt land. Regeringen får föreskriva andra

undantag från kravet på visering. Visering innebär

tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under

viss kortare tid och ges för högst tre månaders

vistelse vid varje tillfälle om inte annat följer av

föreskrifter som regeringen meddelar. Visering får

begränsas även i övrigt och får förenas med de

villkor som kan behövas.

Regeringens föreskrifter om undantag från

viseringsplikt m.m. finns i 2 kap.

utlänningsförordningen. Enligt 6 § får visering ges

för längre tid än tre månader, dock högst ett år, om

det föreligger särskilda skäl för det.

Förordning EG 539/2001 gäller fastställande av en

förteckning över tredje länder vars medborgare är

skyldiga att inneha visering när de passerar EU:s

yttre gränser och en förteckning över de länder vars

medborgare är undantagna från detta krav.

Motioner

I ett antal motioner tas upp frågor som rör den

förteckning över tredje länder vars medborgare är

skyldiga att inneha visering när de passerar EU:s

yttre gränser och de svårigheter den får till följd

för människor som vill söka en fristad i något av

medlemsländerna.

I motionerna Sf7 yrkande 5 av Bo Könberg och Johan

Pehrson (fp), Sf605 yrkandena 4 och 5 samt K398

yrkande 16 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Sf645

yrkande 8 av Magda Ayoub m.fl. (kd) och Sf615

yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivanden om att listan över

viseringspliktiga länder bör göras kortare och att

EU:s viseringspolitik inte bör användas för att

hindra skyddsbehövande från att söka skydd i ett EU-

land. Den nuvarande politiken får också till följd

att människosmugglingen kan öka.

I motion Sf605 yrkande 18 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande om att den svenska

viseringspolitiken vad gäller släktbesök måste göras

mer generös. Det är oacceptabelt att människor som

inte begått brott inte kan få besök av sina anhöriga

i sitt nya hemland. I många fall avslår

Migrationsverket slentrianmässigt ansökningar bara

på den grunden att det inte kan uteslutas att en

besökande kan komma att ansöka om uppehållstillstånd

under vistelsen i Sverige.

Även Magda Ayoub m.fl. (kd) begär i motion Sf645

yrkande 9 en mer generös viseringspolitik för

släktbesök. Det kan enligt motionärerna inte

tolereras att anhöriga och närstående förvägras

besöka sina släktingar. Motionärerna anför vidare

att de olika rutiner ambassaderna har måste utredas

och att samma krav måste ställas på den sökande

oavsett vilket land man söker från (yrkande 10). Den

referensblankett som den sökandes anförvant i

Sverige skall fylla i är både omfattande och

svårförståelig. Det är viktigt att i detta avseende

tänka på att många referenspersoner har svenska som

sitt andra språk och därför kan behöva hjälp med

ifyllandet. Referensblankettens utformning och språk

bör enligt motionärerna ses över så att blanketten

blir lättare att fylla i (yrkande 11).

I motion Sf642 av Lennart Klockare och Kristina

Zakrisson (s) begärs ett tillkännagivande om att

regeringen tillsammans med övriga nordiska länder

och EU verkar för att bestämmelserna för resor till

och från Ryssland förenklas. Motionärerna framhåller

att Sverige har goda kontakter med Ryssland. Motiven

för kontakterna är ekonomiska och kulturella och bör

stimulera till ett samarbete som syftar till att

skapa en fredlig framtid. Från och med hösten 1999

har nya besvärliga och för resenärerna

kostnadskrävande bestämmelser införts för den som

vill besöka Ryssland. Svårigheterna rör i första

hand visumhandlingar, inbjudningar och

viseringsavgifter. Om inte det förhållandet ändras

kommer Sverige att förlora viktiga kontakter med

Ryssland.

Utskottets ställningstagande

Av det av riksdagen godkända betänkandet Svensk

migrationspolitik i globalt perspektiv (bet.

1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80) framgår att det

övergripande målet för den svenska

viseringspolitiken är att skapa så stor frihet som

möjligt för personer att röra sig över gränserna.

Det är av största vikt att kontakter mellan

människor i olika länder underlättas, såväl i fråga

om släktkontakter som kommersiella och kulturella

förbindelser på olika plan. Önskemålet om fri

rörlighet måste dock ställas mot nödvändigheten av

att upprätthålla den reglerade invandringen.

Utskottet framhöll i betänkandet att

viseringspolitiken i särskilt hög grad är en del av

vår invandringspolitik, där det är nödvändigt att

politiken inte skiljer sig alltför mycket från våra

grannländers. En svensk viseringsfrihet i

förhållande till länder vars medborgare är

viseringspliktiga i de flesta andra länder skulle

kunna leda till ett mycket stort invandringstryck,

menade utskottet. I propositionen (1996/97:25)

redovisades också de åtaganden rörande visering som

Sveriges medlemskap i EU respektive anslutning till

Schengensamarbetet medför. Beträffande förhållandet

mellan viseringspolitik och möjligheten att söka

asyl anförde regeringen att viseringskrav endast i

mycket liten utsträckning torde hindra människor

från att söka skydd, men att det däremot kan vara

ett hinder för dem att söka asyl just i Sverige.

Regeringen framhöll emellertid att det inte finns

någon rätt för asylsökande att själv välja asylland.

Om andra länder får ta emot oproportionellt många

skyddsbehövande får detta lösas genom

internationellt samarbete. När det gäller besök av

släktingar och besök av kommersiella och kulturella

skäl underströk regeringen vikten av att

viseringskrav inte i onödan försvårar detta. Vidare

erinrades om att det ankommer på Migrationsverkets

styrelse att besluta bl.a. om riktlinjer för verkets

beslut i ärenden om visering och om att

representanter för fem av riksdagspartierna ingår i

styrelsen.

Utskottet vidhåller denna uppfattning om

viseringspolitiken. Utskottet vill också nämna att

ministerrådet nyligen antagit förordning EG 539/2001

om vilka länders medborgare som behöver visering

respektive vilka som är undantagna från

viseringskravet. Genom denna förordning harmoniseras

viseringspolitiken fullt ut vad avser

landförteckningarna, vilket i sin tur innebär att

det inte längre finns några tredje länder för vilka

medlemsstaterna ensidigt får bestämma om medborgarna

i dessa länder skall omfattas av viseringskrav eller

inte. Förordningen ersätter tidigare förordning och

Schengenregelverkets förteckning.

Enligt uppgift avser regeringen att verka för att

listan över viseringspliktiga länder blir så kort

som möjligt. Detta tillgodoser motionerna Sf7

yrkande 5, Sf605 yrkandena 4 och 5, K398 yrkande 16,

Sf645 yrkande 8 och Sf615 yrkande 1.

Vad gäller visum för släktbesök kan nämnas att

Migrationsverkets styrelse nyligen har beslutat om

riktlinjer för visumhanteringen, något som inte

funnits tidigare. Vidare har Riksdagens revisorer

upprättat en informationsrapport, Visum för besök i

Sverige - regler, riktlinjer och praktisk hantering,

beslutad av revisorerna i plenum den 8 februari

2001. Revisorerna anser mot bakgrund av den

information som inhämtats att regeringen bör ta

ytterligare initiativ till att förbättra statistiken

över viseringar och visumavhopp efter medborgarskap

samt resultaten av avhoppen i form av erhållna

uppehållstillstånd. Vidare anser revisorerna att

sambandet mellan visering och uppehållstillstånd bör

klargöras så att politiken blir konsistent. En

tydligare vägledning från regeringens sida vad

gäller riktlinjerna för visering vore också önskvärd

enligt revisorerna.

Utskottet, som noterar att det även ingår i

Anhörigkommitténs uppdrag att beakta möjligheten för

äldre anhöriga att hålla kontakt med anhöriga i

Sverige genom att visering och uppehållstillstånd

för besök beviljas, förutsätter att de förhållanden

som påtalats av Riksdagens revisorer uppmärksammas

av regeringen.

Något uttalande med anledning av motionerna Sf605

yrkande 18 och Sf645 yrkandena 9-11 bör riksdagen

inte göra, varför motionerna avstyrks.

Även frågan om visum m.m. för besöks- och

affärsutbyte med Ryssland togs upp vid utskottets

utfrågning av Migrationsverket den 6 februari 2001.

Från Migrationsverkets sida anfördes att

visumansökningarna hanteras generöst. Den svenska

ambassaden i Moskva beviljar årligen ca 40 000

visumansökningar och generalkonsulatet i St

Petersburg beviljar årligen tiotusentals

ansökningar. Eftersom s.k. avhopp från Ryssland har

varit få bifalls merparten, dock är

handläggningstiderna långa eftersom antalet

ansökningar är så stort. Utskottet förutsätter att

Migrationsverket fortlöpande följer hur

handläggningstider m.m. utvecklas när det gäller

visumansökningar för besök i Sverige så att

besöksutbyte mellan länderna underlättas. Såväl inom

EU som i det nordiska samarbetet prioriteras

samarbete med Ryssland - i det nordiska samarbetet

gäller detta i första hand nordvästra Ryssland, som

hör till det s.k. närområdet - och även detta bör

främja besöksutbyte med Ryssland. Det anförda

tillgodoser enligt utskottets mening motion Sf642.

Arbetskraftsinvandring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

- arbetskraftsinvandring

-

- delegering till universitet och högskolor

-

- utländska bärplockare.

-

Jämför reservationerna 26 (m), 27 (c, fp), 28

(mp) och 29 (v)

Motioner

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf5 yrkande

1 ett tillkännagivande om arbetskraftsinvandring.

Arbets- och uppehållstillstånd bör kunna beviljas om

en sökande kan visa att ett seriöst arbetserbjudande

föreligger. Motionärerna anser också att en översyn

av regelverket beträffande arbetskraftsinvandring

snarast bör genomföras.

I motion Sf8 av Per Bill m.fl. (m) begärs

tillkännagivanden om att alla som på egen hand kan

försörja sig här i landet bör beviljas arbets- och

uppehållstillstånd (yrkande 2) och att regeringen

bör lägga fram förslag om en fri

arbetskraftsinvandring (yrkande 3). Vidare begär Per

Bill m.fl. (m) i motion Sf628 ett tillkännagivande

om att möjliggöra en svensk motsvarighet till "Green

Card". Motionärerna anser att Sverige skall ha en

öppen invandringspolitik där alla som vill skapa sig

en bättre framtid är välkomna. Det amerikanska

systemet med Green Card har inneburit att

hundratusentals ofta högutbildade personer fått

möjlighet till permanent uppehållstillstånd.

Grunddragen i systemet bör anammas av Sverige.

I motion Sf619 yrkande 2 av Maud Ekendahl och Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) begärs ett tillkännagivande

om att en viss arbetskraftsinvandring bör

eftersträvas. Motionärerna framhåller att Sverige

behöver välutbildade människor från andra länder för

att vårt land i längden skall kunna hävda sig i en

globaliserad värld. Arbetskraftsinvandrare har

tidigare gjort värdefulla insatser i Sverige.

I motion Sf605 anför Lars Leijonborg m.fl. (fp)

att det finns det mycket som talar för att Sverige

inom en snar framtid kommer att stå inför en

betydande arbetskraftsbrist. Regeringen bör därför

snarast tillsätta en utredning för att se över

möjligheterna till en modern politik för

arbetskraftsinvandring. I detta bör inbegripas

möjligheten att på plats i Sverige ansöka om

arbetstillstånd och att ansvaret för tillstånd

flyttas över från Migrationsverket till

Arbetsmarknadsstyrelsen. I yrkande 17 begärs ett

tillkännagivande om det anförda.

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion Sf6

att den demografiska utvecklingen är oroande och att

det därför finns skäl att öka invandringen. I

yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det

anförda.

Göran Lindblad (m) begär i motion Sf618 att

riksdagen beslutar om möjlighet för universitet och

högskolor att på Migrationsverkets delegation

bevilja temporära uppehållstillstånd för studenter

och forskare. En sådan reform vore enligt motionären

angelägen för att undvika onödig byråkrati vid

utbyte av forskare och studenter.

I motion Sf602 av Rolf Gunnarsson (m) begärs ett

tillkännagivande om registrering av bärplockare.

Enligt motionären finns det exempel på orter i

landet som under sommaren 2000 fick uppleva en

kraftigt ökad brottslighet. Detta skedde i

kombination med människor som lockats till Sverige

för att plocka bär. De flesta utländska bärplockare

följer gällande lagar men den ökade brottsligheten

som rapporterats i anslutning till bärplockning

skapade irritation på olika orter. För att undgå de

omtalade problemen bör möjligheten att registrera

bärplockare som tillfälligt vistas i Sverige prövas.

Carin Lundberg (s) anför i motion Sf626 att det

finns ett flertal exempel på hur billig arbetskraft

genom orealistiskt utlovade förtjänstmöjligheter

lockats till Sverige för att under kort tid plocka

bär. Det är heller inte rimligt att svenska

skattebetalare skall stå för kostnaderna för

bärplockarnas återresa då dessa saknat medel.

Motionären begär ett tillkännagivande om att en

översyn bör göras av de förutsättningar som styr

möjligheten att rekrytera tillfällig utländsk

arbetskraft till säsongbetonade arbeten.

I motion Sf644 av Gunilla Wahlén m.fl. (v) anförs

att om arbetstillstånd skall beviljas i

bärplockningsbranschen skall arbetsgivaren erbjuda

villkor som garanterar lön vid anställning. De som

bäst känner till och har det största intresset av

goda arbetsvillkor är de fackliga organisationerna.

Innan tillstånd beviljas bör därför arbetsvillkoren

granskas och godkännas av en facklig organisation.

Motionärerna begär ett tillkännagivande om det

anförda.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis konstatera att i och

med att Sverige blev medlem i EU öppnades den

svenska arbetsmarknaden för flera hundra miljoner

människor. Varje år utfärdas dessutom några hundra

arbetstillstånd med permanent uppehållstillstånd av

arbetsmarknadsskäl. Utöver sådana tillstånd har

antalet tillfälliga arbetstillstånd ökat under

senare år. År 2000 beviljades sammanlagt nära 20 000

tillfälliga tillstånd. Det är en ökning från 15 000

år 1999. Dessa tillstånd kan gälla tidsperioder från

några dagar upp till 48 månader. Migrationsverket

och Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är de myndigheter

som ansvarar för utfärdandet av tillstånd.

Myndigheterna kan i samråd med arbetsmarknadens

parter utnyttja den flexibilitet som finns inom

gällande regelverk. Vidare har regeringen uppdragit

åt Migrationsverket att i samarbete med AMS lämna

förslag på vad som kan göras inom gällande

lagstiftning för att bättre kunna tillgodose de

ökade behoven av arbetskraft, främst inom data- och

teknikyrken. Uppdraget skall redovisas senast den 30

april 2001. I ett interpellationssvar den 13

februari 2001 om behovet av arbetskraftsinvandring

anförde statsrådet Maj-Inger Klingvall att man med

ledning av Migrationsverkets rapport kommer att göra

en bedömning av hur väl regelverket är anpassat till

behovet av arbetskraft från länder utanför EU/EES-

området. Hon framhöll därvid vikten av att eventuell

arbetskraftsinvandring inte medverkar till

arbetslöshet bland personer med utländsk bakgrund

som bor här i landet. Sverige måste i första hand se

till att de som redan bor här kommer in på

arbetsmarknaden. Statsrådet framhöll också att det

förelåg andra initiativ inom området. En arbetsgrupp

med representanter från flera departement har tagit

fram ett analysunderlag angående bristen på

arbetskraft. Underlaget kommer att vara en av flera

utgångspunkter för ett fortsatt arbete som planeras

ske i en styrgrupp av statssekreterare samt i en

arbetsgrupp som skall samordnas av

Näringsdepartementet. Uppdraget är att under år 2001

beskriva utbudet av arbetskraft i Sverige och ge

förslag till åtgärder i syfte att öka

arbetskraftsutbudet. I analysen kommer också att

ingå frågor om arbetskraftsinvandring.

Avslutningsvis underströk statsrådet att

arbetskraftsinvandringen till Sverige inte får ske

till priset av social dumpning, ökade löneklyftor

eller urholkad arbetsrätt. Sverige har aldrig haft

gäst-arbetare och skall fortsättningsvis inte heller

ha det. Sverige vill heller inte bidra med någon

"brain drain" från ursprungsländerna.

I slutet av år 2000 lade Europeiska kommissionen

fram ett meddelande om en gemensam

invandringspolitik (KOM (2000) 757). I meddelandet

föreslås ett mer omfattande samarbete för att

samordna information och åtgärder för att på längre

sikt tillgodose behovet av arbetskraftsinvandring i

medlemsländerna. Enligt kommissionen behövs det

först en bred debatt i frågan i medlemsländerna och

i Europaparlamentet. Resultatet av denna debatt

kommer att behandlas vid en konferens under det

belgiska ordförandeskapet hösten 2001.

Mot bakgrund av det anförda kan utskottet

konstatera att det pågår ett relativt omfattande

kartläggnings- och analysarbete med avseende på en

arbetskraftsbrist och ett eventuellt behov av

arbetskraftsinvandring såväl nationellt som inom EU.

Utskottet finner inte skäl att riksdagen nu skall

göra några uttalanden angående

arbetskraftsinvandring. Utskottet avstyrker

motionerna Sf5 yrkande 1, Sf6 yrkande 2, Sf8

yrkandena 2 och 3, Sf605 yrkande 17, Sf619 yrkande 2

och Sf628.

Vad gäller motionsyrkandet om att rätten att

bevilja uppehållstillstånd i vissa avseenden skall

delegeras till universitet och högskolor vill

utskottet hänvisa till behandlingen av ett liknande

yrkande i betänkande 1999/2000: SfU11. Utskottet

avstyrkte där yrkandet med motiveringen att i 2 kap.

7 § utlänningslagen föreskrivs att regeringen och, i

den utsträckning regeringen föreskriver,

Migrationsverket får ge andra myndigheter rätt att

besluta om bl.a. uppehållstillstånd och

arbetstillstånd. Således har regeringen fått

riksdagens bemyndigande att besluta om i vilka fall

delegation av beslutanderätt kan ske. Utskottet, som

vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt, avstyrker

motion Sf618.

När det gäller utländska bärplockare har

statsrådet Maj-Inger Klingvall i ett skriftligt

frågesvar den 4 oktober 2000 anfört bl.a. följande.

Migrationsverket har, efter ett tidigare generellt

yttrande som utformats gemensamt av verket och AMS,

ansvar för att vissa grundläggande kriterier är

uppfyllda. Mot bakgrund av tidigare erfarenheter

från bl.a. bärplockare som lockats till Sverige har

Migrationsverket infört tydligare regler. I stället

för att endast kräva visering krävs nu

arbetstillstånd. Dessutom ställs högre krav på

arbetsgivarna socialt, arbetsmässigt och

skattemässigt. Trots detta har det uppstått problem

i samband med bärplockarnas vistelse här i landet.

Migrationsverket skall utvärdera de nya, stramare

bestämmelserna som infördes inför bärsäsongen 1999.

Utvärderingen skall vara klar inför säsongen 2001.

Inför utvärderingen kommer samråd att ske med AMS,

polis, skattemyndigheter och fackliga företrädare.

Regeringen skall noga följa denna fråga. Om

utvärderingen av reglerna ger anledning därtill,

kommer en skärpning av bestämmelserna att övervägas.

Av ett pressmeddelande från Migrationsverket den 6

april 2001 framgår att Migrationsverket och AMS

föreslagit att ett krav för arbetstillstånd skulle

vara att inbjudaren/arbetsgivaren skulle vara en

större bärgrossist som "godkänts" av den nyligen

bildade Skogsbärsbranschens intresseförening (SBIF).

SBIF anser sig inte kunna ta det ansvar för

bärplockarna som myndigheterna kräver och kommer

därför att rekommendera sina medlemmar att inte

bjuda in plockare som måste ha arbetstillstånd.

Migrationsverket anser sig inte kunna bedöma olika

företags möjligheter att på ett bra sätt ta hand om

bärplockarna och några fackliga organisationer finns

inte. Migrationsverket och AMS har därför beslutat

att inte bevilja arbetstillstånd för bärplockare för

årets säsong. För merparten av bärplockarna, 90 %

eller drygt 30 000 plockare, gäller dock inget krav

på arbetstillstånd.

Utskottet kan konstatera att det på myndighetsnivå

pågår ett arbete som syftar till att förbättra

hanteringen av ärenden som bl.a. rör utländska

bärplockare. Det anförda får anses tillgodose syftet

med motionerna Sf602, Sf626 och Sf644.

Organiserad illegal invandring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

människosmuggling.

Jämför reservation 30 (v, kd, c, fp, mp)

Gällande ordning

Den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige

i strid med utlännings-lagens bestämmelser eller en

författning som utfärdats med stöd av lagen kan

dömas till fängelse i högst sex månader eller, när

omständigheterna är mildrande, till böter. Är

brottet grovt döms till fängelse i två år. Vid

bedömandet om brottet är grovt skall särskilt

beaktas om gärningen utförts mot ersättning, avsett

ett stort antal personer eller utförts under

hänsynslösa former.

Den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar

verksamhet som är inriktad på att främja att

utlänningar reser till Sverige utan pass och de

tillstånd som krävs för inresa i Sverige kan dömas

till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är

mindre allvarligt, till böter eller fängelse i högst

sex månader. Den som hjälper en utlänning att resa

till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs

för inresa i Sverige döms med motsvarande

straffsatser för medhjälp till brottet, om han eller

hon insåg eller hade skälig anledning att anta att

resan anordnats i vinstsyfte genom sådan verksamhet

som nämnts.

Motioner

I motion Sf5 yrkande 7 av Margit Gennser m.fl. (m)

begärs en översyn av lagstiftningen gällande

människosmuggling. Människosmugglarna skyr inte

några medel i sin verksamhet, och smugglingen har

blivit en mycket lönande verksamhet för olika ligor.

Samarbete inom EU och i andra forum är de enda

motmedel som står till buds. Det är dock av stor

vikt att Sverige klargör sin hållning vad gäller

flyktingsmuggling.

I motionerna Sf7 yrkande 4 av Bo Könberg och Johan

Pehrson (fp) och Sf605 yrkande 2 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om

människosmuggling. Enligt motionärerna har den

alltmer omfattande människosmugglingen i flera fall

fått mycket tragiska konsekvenser. Den restriktiva

flyktingpolitiken i Europa är den främsta orsaken

härtill. Motionärerna anför att det är viktigt att

med kraft bekämpa de ligor som står bakom

smugglingen, men att det är väsentligt att fokus

riktas på bristerna i EU-ländernas flyktingpolitik.

Åtgärder mot människosmugglare får dock inte

användas som ett instrument för att ytterligare

försvåra för människor på flykt att ta sig till

Europa.

Elisebeht Markström m.fl. (s) begär i motion Sf641

ett tillkännagivande om en översyn av lagstiftningen

om människosmuggling. Motionärerna anför att

människosmugglingen till och inom Europa förväntas

vara ett ökande problem. Det kan vara fråga om

människor som söker undkomma krig, förtryck eller

fattigdom, men det kan också vara fråga om smuggling

av kvinnor och barn i syfte att vid framkomsten

utnyttja med för prostitution och pornografisk

verksamhet. Människosmuggling bör i straffhänseende

anses jämförbar med varusmuggling och lagstiftningen

bör ses över i syfte att skärpa straffen. Översynen

bör också särskilt belysa frågan om s.k.

trafficking.

Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf615

yrkande 5 att Frankrike under sommaren 2000

presenterade ett förslag om att det bör bli

obligatoriskt att införa stränga straff för den som

hjälper en person att på ett "icke-auktoriserat

sätt" komma in i ett EU-land eller att kvarstanna

där utan att rätt därtill föreligger.

Straffbestämmelserna skall också tillämpas på den

som handlat utifrån endast ideella bevekelsegrunder.

Motionärerna anser att regeringen måste motsätta sig

det franska förslaget och begär ett tillkännagivande

härom.

Utskottets ställningstagande

I betänkandet 1998/99:SfU5 tillstyrkte utskottet en

motion vari begärdes en översyn av

straffbestämmelserna vid människosmuggling.

Utskottet ansåg att det var lämpligt att utreda

vilken effekt de straffskärpningar som skett åren

1994 och 1997 fått. Vidare anförde utskottet att

utredningen bör omfatta bl.a. en kartläggning av hur

många gripanden som gjorts av polis eller andra

myndigheter, en tolkning av innehållet i de domar

som avkunnats samt en kartläggning av hur många som

över huvud taget dömts. För straffansvar gäller att

människosmugglingen skett i vinstsyfte. Ett sådant

rekvisit kan enligt utskottets mening innebära

svårigheter i bevishänseende då vederbörande

exempelvis kan hävda att han visserligen erhållit

medel från dem som transporterats men att dessa

medel utgör kostnader för transporten. Ett

alternativt sätt vore att byta nämnda rekvisit mot

ett annat, exempelvis "mot betalning", vilket

sannolikt skulle förenkla bevisföringen. Även denna

fråga bör analyseras i utredningen. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med en redovisning av

kartläggningen m.m. samt de eventuella förslag som

kan föranledas härav.

Riksdagen beslutade i enlighet med det anförda

(rskr. 1998/99:162).

Den 29 november 2000 fattade regeringen beslut om

tilläggsdirektiv till Anhörigkommittén (dir.

2000:81). Enligt direktiven skall kommittén bl.a.

utvärdera och göra en översyn av utlänningslagens

bestämmelser om straff för människosmuggling och

utreda om möjligheterna till lagföring kan

underlättas när det gäller fall av såväl

människosmuggling som människohandel samt ta

ställning till vilka möjligheter som finns att ge

offren för människohandel rättsligt och annat stöd

så att de skall kunna bistås i utredningar om brott.

Om kommittén kommer fram till att det finns behov av

lagändringar skall den lägga fram förslag om sådana.

I direktiven anges också att eventuella

författningsförslag måste utformas ur perspektivet

att handlingar som innebär människosmuggling kan

vara humanitärt motiverade. Det bör också beaktas

att människosmuggling kan vara det enda realistiska

alternativ som står till buds för en genuint

skyddsbehövande som vill ta sig till Sverige för att

söka asyl. Utredningen skall redovisa sitt uppdrag

senast den 31 december 2001. Frågan om på vilket

sätt människohandel som syftar till sexuell

exploatering av människor skall kriminaliseras och

jurisdiktion för sådana brott bereds för närvarande

av en parlamentarisk kommitté under

Justitiedepartementet, 1998 års sexualbrottskommitté

(Ju 1998:03). Kommittén skall bl.a. utreda om det

finns ett behov av ett särskilt brott som tar sikte

på handel med människor, främst kvinnor och barn,

för sexuella ändamål (dir. 1998:48). Arbetet i

Sexualbrottskommittén skall beaktas av

Anhörigkommittén.

Frankrike presenterade i juli 2000 två förslag

till rättsakter, ett direktiv och ett rambeslut, i

syfte att förstärka kampen mot illegal invandring

och människosmuggling. Intentionen med rättsakterna

är att genom direktivet vidareutveckla

Schengenregelverket och definiera de förfaranden som

skall vara förbjudna samt genom rambeslutet

fastställa effektiva straffrättsliga sanktioner för

att bekämpa människosmuggling.

I direktivförslaget definieras vilka förfaranden

som skall vara förbjudna enligt den nationella

lagstiftningen. Enligt artikel 1.1 a skall det vara

förbjudet att hjälpa eller försöka hjälpa en

tredjelandsmedborgare att resa in i eller transitera

en medlemsstats territorium i strid mot denna stats

lagstiftning om utlänningars inresa. Bestämmelsen

innehåller alltså inte något krav på att gärningen

skall ha utförts i vinstsyfte. Artikel 1.1 b

innehåller däremot ett krav på vinstsyfte. Enligt

bestämmelsen skall det vara förbjudet att, i

vinstsyfte, hjälpa eller försöka hjälpa en

tredjelandsmedborgare att vistas på en medlemsstats

territorium i strid mot denna stats lagstiftning om

utlänningars vistelse. Artikel 1.2 innehåller en

frivillig humanitär klausul som innebär att varje

medlemsstat kan bestämma att artikel 1.1 a inte

skall tillämpas på åtgärder som utförs av humanitära

skäl.

Rambeslutet innehåller bl.a. att hjälp till

olaglig inresa och transitering skall, om de utförs

i vinstsyfte, vara belagda med frihetsberövande

straff, varvid maximistraffet inte får understiga

åtta år om gärningen har begåtts inom ramen för en

kriminell organisation eller med livsfara för de

personer som utsätts för gärningen. Medlemsstaterna

har möjlighet att fastställa ett lägre maximistraff

på sex år om detta är nödvändigt för att inte slå

sönder systematiken i det nationella

påföljdssystemet och straffsatsen motsvarar den för

andra likvärdiga brott.

I rambeslutet anges att det inte skall påverka det

skydd som flyktingar och asylsökande är berättigade

till enligt internationell rätt, särskilt 1951 års

konvention och därtill hörande 1957 års protokoll.

Sveriges inställning till förslaget är dels att

det måste säkerställas att medlemsstaterna har

möjlighet att undanta åtgärder som utförs av

humanitära skäl, dels att rambeslutet lämnar

möjlighet för medlemsstaterna att fastställa ett

minsta gemensamt maximistraff som är förenligt med

deras nationella påföljdssystem.

Europeiska kommissionen har lagt två förslag till

rambeslut om människohandel och sexuell exploatering

av barn (KOM (2000) 854). Förslagen diskuteras nu

inom rådet.

Utskottet anser att riksdagen inte bör göra något

uttalande i de frågor som nu är föremål för

beredning inom Anhörigkommittén respektive

ministerrådet. Utskottet avstyrker därmed motionerna

Sf5 yrkande 7, Sf7 yrkande 4, Sf605 yrkande 2, Sf615

yrkande 5 och Sf641.

Rättssäkerhet och handläggning i

asylprocessen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

- utredningsförfarandet

-

- instans- och processordningen.

-

Jämför reservationerna 31 (m), 32 (kd, c), 33

(v, mp) och 34 (v, kd, c, fp, mp)

Motioner

Utskottet behandlar under denna rubrik ett antal

motionsyrkanden som rör processen i

utlänningsärenden.

Margit Gennser m.fl. (m) anför i motion Sf5 att

missbruk av rätten att söka asyl måste stävjas. Asyl

skall beviljas dem som har flyktingskäl i enlighet

med Genèvekonventionens bestämmelser. Det ankommer

enligt motionärerna på den som söker asyl att styrka

sin identitet och att förete trovärdiga handlingar

och att i övrigt samarbeta i asylprocessen. Om så

inte sker bör avslagsbeslut meddelas. När

skyddsbehov sannolikt föreligger skall dock i

avvaktan på ett klarläggande av identitet och övriga

förhållanden ett tillfälligt uppehållstillstånd

meddelas (yrkande 4). Vidare anges att den

parlamentariska kommittén, Kommittén om ny instans-

och processordning i utlänningsärenden (NIPU)

föreslagit att förvaltningsdomstolarna skall överta

Utlänningsnämndens uppgifter i utlänningsärenden.

Därefter har frågan ytterligare belysts då

regeringen låtit utreda om utlänningsärendena i

stället skall behandlas i specialdomstol.

Motionärerna avser att återkomma med slutligt

ställningstagande i frågan när remissbehandlingen är

avslutad (yrkande 5).

I motion Sf601 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

begärs förslag från regeringen innebärande att

överklagandemöjligheten i asylärenden utformas så

att reell likhet inför lagen skall gälla inom

rättssystemet. Motionären anför att en asylsökande i

dag kan få ett avvisnings- eller utvisningsbeslut

prövat i princip hur många gånger som helst, låt

vara att nya skäl visserligen skall ha tillkommit.

Enligt motionären innebär detta risker för att

sådana skäl mer eller mindre konstrueras. Ett

alternativ till dagens ordning skulle enligt

motionären kunna vara att överföra prövning av

överklaganden av utvisnings- och avvisningsbeslut

till förvaltningsdomstol.

Hans Stenberg m.fl. (s) anför i motion Sf627 att

om rätten att överklaga asylärenden och rätten att

ge in en ny ansökan begränsas så skulle

handläggningstiderna i asylärenden kunna förkortas.

Ett sådant förfarande bör utredas. Motionärerna

begär ett tillkännagivande om det anförda.

I motion Sf605 yrkande 8 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande om att

asylansökningar skall prövas individuellt. Den

enskilde sökanden är en individ som oavsett etnisk,

nationell, politisk eller religiös hemvist skall

bedömas just som en enskild individ och inte som

medlem i en grupp. I yrkande 22 begär motionärerna

ett tillkännagivande om en tvåpartsprocess i

utlänningsärenden. Det innebär att den asylsökande

och Migrationsverket ställs som jämställda parter

mot varandra i en muntlig förhandling och får sin

sak prövad enligt normala processprinciper. Första

instans skall utgöras av länsrätt och beslut skall

kunna överklagas till kammarrätt utan något krav på

prövningstillstånd. Vidare begär motionärerna i

yrkande 25 ett tillkännagivande om

Utlänningsnämndens underlag som bör ses över i syfte

att säkerställa att underlaget ger en adekvat och

saklig beskrivning av situationen i aktuella länder.

Det skall i synnerhet gälla i de fall då delar av

underlaget inte går att bemöta fullt ut eftersom den

sökande på grund av sekretess inte alltid får

tillgång till hela underlaget. Sistnämnda yrkande

återkommer också i motion U661 yrkande 2 av Ulf

Nilsson m.fl. (fp).

Magda Ayoub m.fl. (kd) anför i motion Sf645 att

UNHCR har riktat allvarlig kritik mot att

asylsökande kan få vänta mellan sex och tolv månader

på att få sin ansökan behandlad då mottagarlandet

sänder förfrågningar enligt Dublinkonventionen till

andra länder. Handläggningstiden i dessa ärenden bör

inte vara mer än tre-sex månader (yrkande 4). Vidare

anser motionärerna att offentligt biträde bör

förordnas i varje ärende som handläggs enligt

Dublinkonventionens regler (yrkande 5). Motionärerna

begär också förslag till en permanent verksamhet med

jourbiträden och hänvisar till ett projekt med

jouradvokater som Migrationsverket med gott resultat

genomfört på Arlanda (yrkande 13). Motionärerna

anför att medlemmar i olika frivilligorganisationer

skulle kunna medverka i asylutredningar som

medborgarvittnen. Direkt-avvisning skall inte kunna

ske om myndighetsrepresentant och vittne har olika

uppfattningar utan då skall ärendet i stället gå

vidare för fortsatt utredning (yrkande 14). I sina

kontakter med de asylsökande måste myndigheterna i

första hand efterfråga auktoriserade tolkar. Den

sökande måste kunna lita på tolkens kunnighet och

integritet (yrkande 15). Asylsökande kvinnor och

barn skall ha rätt att få ett offentligt biträde och

tolk av samma kön (yrkande 16). Om inte

kommunikationen mellan den asylsökande och tolken

eller det offentliga biträdet fungerar

tillfredsställande bör klienten ha rätt byta ut

dessa (yrkande 25). Enligt motionärerna måste det

tas större hänsyn till intyg och utlåtanden från

psykologer och kuratorer. I dag finns enligt

motionärerna en tendens hos Migrationsverket och

Utlänningsnämnden att underskatta dessa intyg

(yrkande 26). Regeringen bör företa en översyn av de

språktester som Migrationsverket i många fall

genomför när en asylsökande saknar handlingar som

kan visa från vilket land han eller hon kommer.

Bedömningarna vid dessa tester kan många gånger bli

felaktiga och besluten kan komma att vila på oriktig

grund. Under tiden den begärda översynen pågår bör

Migrationsverket inte utföra språktester (yrkande

17).

I motion Sf6 yrkande 4 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att såväl

mottagandet som asylprocessen måste präglas av

tolerans och respekt för alla människors lika värde

oavsett om det fattas beslut om avvisning respektive

utvisning eller om asyl.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis framhålla att rätten

att få en ansökan om asyl prövad är ovillkorlig och

att ett beslut om asyl inte kan förses med olika

villkor. Det följer av Sveriges internationella

åtaganden såsom bl.a. flyktingkonventionen. En annan

sak är att de skäl som föranledde beslutet om asyl

senare kan komma att bortfalla.

Europeiska kommissionen har lagt fram förslag till

direktiv om miniminormer för medlemsstaternas

förfaranden för att bevilja eller återkalla

flyktingstatus (KOM (2000) 578). I förslaget

föreslås att medlemsstaterna skall fastställa en

rimlig maximal tid för handläggning av ett

asylärende. I förslaget finns också minimiregler för

hur ärendehanteringen bör pågå dels i det ordinarie

förfarandet, dels i ett s.k. påskyndat förfarande.

Förslaget innehåller ett antal tidsfrister och även

förslag om en treinstansordning. Förslaget

överensstämmer i stora drag med gällande svensk rätt

men bedöms bli föremål för omfattande förhandlingar

och därefter, troligen, förändringar.

NIPU presenterade i februari 1999 betänkandet Ökad

rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16). Bland

annat föreslogs att Migrationsverket skulle fatta

beslut i första instans med länsrätt och kammarrätt

som överinstanser. Efter remissbehandling av NIPU:s

betänkande fann regeringen att ekonomiska

beräkningar för den lösning som NIPU föreslagit samt

ett alternativ med specialdomstol skulle utredas

närmare. I juni 2000 redovisade den

interdepartementala arbetsgrupp som tillsatts för

ändamålet sitt arbete, En specialdomstol för

utlänningsärenden (Ds 2000:45). Promemorian har

remissbehandlats och ärendet bereds för närvarande

inom Regeringskansliet.

Rätten till offentligt biträde är en väsentlig del

av en rättssäker asylprocess. Det är därför av vikt

att ett biträde kan förordnas på ett så tidigt

stadium som möjligt och därmed bidra till att

Migrationsverkets asylutredning kan påbörjas och

även avslutas så fort som möjligt. Under år 1998

genomförde Migrationsverket i samråd med Sveriges

advokatsamfund en försöksverksamhet med advokatjour

för avvisningsärenden som tagits upp i samband med

att utlänningar rest in via Arlanda flygplats.

Verksamheten avsåg endast ärenden där det inte varit

fråga om avvisning med omedelbar verkställighet. I

NIPU:s betänkande anges att erfarenheterna av

försöksverksamheten varit goda men att det av olika

skäl inte varit möjligt att dra alltför långtgående

slutsatser av försöksverksamheten. NIPU lägger inte

fram några förslag med avseende på jourbiträden,

inte heller förslag om medborgarvittnen.

Vad gäller medverkan av frivilligorganisationer

eller medborgarvittnen i handläggningen av

asylärenden har också genomförts en

försöksverksamhet på Arlanda under tiden oktober

1998-maj 1999. Organisationernas medverkan avsåg

endast ärenden där det handlar om avvisning till

tredje land och där offentligt biträde inte

förordnas. Någon rapport över denna verksamhet har

inte utgivits.

Att auktoriserade tolkar anlitas i första hand och

att en asylsökande vid behov får en tolk av samma

kön utgår utskottet från.

Utskottet beklagar, inte minst av hänsyn till de

problem med personalomsättning m.m. som

Utlänningsnämnden drabbas av till följd av

myndighetens osäkra situation inför framtiden, att

beredningen av reformförslagen har dragit ut på

tiden. Utskottet har dock förståelse för att det

faktum att reformens omfattning och komplicerade

frågeställningar kräver noggranna analyser medför

att beredningen i Regeringskansliet tar tid. I

avvaktan på resultatet av beredningen bör riksdagen

inte göra några uttalanden i de frågor som tas upp i

motionerna. Utskottet avstyrker motionerna Sf5

yrkandena 4 och 5, Sf6 yrkande 4, Sf601, Sf605

yrkandena 8, 22 och 25, Sf627, Sf645 yrkandena 4, 5,

13-17, 25 och 26 samt U661 yrkande 2.

Barn

Barnkonventionen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

barnkonventionen.

Jämför reservationerna 35 (kd), 36 (c, fp)

och 37 (mp)

Den 1 januari 1997 infördes i utlänningslagens 1 kap. 1 § en

s.k. portalparagraf innebärande att i fall som rör

ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till

barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i

övrigt kräver (prop. 1996/97:25, bet. 1996/97:5,

rskr. 1996/97:80). Bestämmelsen har sin bakgrund i

Sveriges anslutning till FN-konventionen om barnets

rättigheter.

I såväl den nämnda propositionen som i betänkandet

redogörs utförligt för barnkonventionens

bestämmelser och hur dessa kan påverka barns

ställning i utlänningslagen.

Motioner

I motion Sf645 av Magda Ayoub m.fl. (kd) anförs att

Barnombudsmannen (BO) påpekat att den s.k.

portalparagrafen många gånger är verkningslös. BO

har också föreslagit att bestämmelser liknande dem

som finns i föräldrabalken rörande hämtning av barn

vid vårdnads- och umgängestvister bör införas i

utlänningslagen. Motionärerna menar att en sådan

förändring skulle kunna innebära att man vid

verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslut

av barn i högre grad lever upp till

barnkonventionens intentioner. Vidare framhålls att

barn sällan får komma till tals i asylprocessen,

något som kritiserats av BO. Barn skall ses som

individer med egna rättigheter. I yrkandena 21 och

22 begärs tillkännagivanden om det anförda.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i motion Sf605

att barnkonventionen bör inarbetas i

utlänningslagen. Vidare framhåller motionärerna att

det inte är acceptabelt att familjer splittras i

samband med verkställighet av avvisningsbeslut. Om

barnkonventionen inarbetades i utlänningslagen

skulle det bli svårare att fatta avvisningsbeslut

med familjesplittring som följd, och inga barn

skulle behöva gömma sig. Motionärerna menar också

att asylprocessen måste anpassas efter barnens

behov. Barn skall i första hand behandlas som barn

och inte som asylsökande. En alltför lång väntan på

ett beslut skapar otrygghet och lidande. Inget barn

skall behöva vänta mer än tre månader på att få sin

ansökan prövad. Vidare anförs att BO vid en

granskning har funnit att det endast är ett fåtal

barn som kommer till tals och det finns därför

anledning att rikta kritik mot Migrationsverket.

Syftet med att barnen hörs är att öka deras

synlighet i familjen och att de inte skall betraktas

som enbart ett bihang till föräldrarna. Förbättrade

riktlinjer för utbildning, handledning, i vilken

miljö utredningen skall genomföras och hörande av

barn måste utarbetas av Migrationsverket. I

yrkandena 10-12 begärs tillkännagivanden om det

anförda.

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) framhåller i

motion Sf6 vikten av att barnkonventionens

bestämmelser följs och att konkreta åtgärder vidtas

för att förbättra de asylsökande barnens villkor,

och motionärerna begär i yrkande 9 ett

tillkännagivande härom.

Utskottets ställningstagande

I betänkande 1996/97:SfU5 anförde utskottet om den

s.k. portalparagrafen bl.a. följande. Utan att

barnets bästa generellt tar över samhällsintresset

att reglera invandringen skall portalbestämmelsen ha

en stark och meningsfull innebörd. Detta gäller

såväl vid en bedömning av om det finns humanitära

skäl för uppehållstillstånd som hela asylprocessen.

I lagen infördes dessutom en särskild bestämmelse om

att, såvida det inte är olämpligt, barnets

inställning vid ansökan om uppehållstillstånd skall

klarläggas. Utskottet framhöll vikten av att

barnkonventionens bestämmelser får genomslag också i

tilllämpningen av utlänningslagen.

Inom Utrikesdepartementet har en arbetsgrupp för

uppföljning av den migrationspolitiska propositionen

i juli 1999 färdigställt en rapport, Uppföljning av

propositionen Svensk migrationspolitik i globalt

perspektiv (UD98/1466/MAP). Beträffande

portalparagrafens genomslag anförs bl.a. följande.

Portalparagrafen bör ses som en anvisning om vad som

skall beaktas vid bedömning och handläggning i

övrigt. Bestämmelsen utgör inte en tillståndsgrund

och anger inte hur frågan om uppehållstillstånd

skall bedömas i sak. Praxisutvecklingen vad gäller

barn har pågått under många år, och myndigheternas

insikter om barns behov har ökat efter hand. Genom

olika markeringar från statsmakterna har betonats

särskilda hänsynstaganden till barn, exempelvis

genom s.k. tidsförordningar och ändrade regler om

återkallelse av permanent uppehållstillstånd. Detta

sammantaget, anförs det i rapporten, gör att

bestämmelsen är svår att utvärdera. Arbetsgruppen

har genomfört intervjuer med handläggare hos

Migrationsverket för att få en uppfattning om hur

portalparagrafen kan ha påverkat handläggningen. De

intervjuade har bl.a. uppgivit att bestämmelsen

gjort dem mer medvetna om att de måste ha ett mer

aktivt förhållningssätt till ärenden med barn. Det

har vidare framförts att en avgörande skillnad

främst märks vid handläggningen av vissa

ärendetyper. En sådan kategori är fall då ett barn

har släktanknytning till Sverige, har ganska lång

vistelsetid här samtidigt som det finns ett visst

mått av humanitära skäl. Även om skälen, vare sig

var för sig eller sammantaget, inte är tillräckliga

kan ändå principen om barnets bästa i sådana

situationer utgöra den tyngd som får vågskålen att

väga över till barnets fördel. Arbetsgruppen pekar

även på andra ärenden där portalparagrafen kan ha

haft en positiv effekt vad gäller

tillståndsprövningen. Som slutsats anför

arbetsgruppen att det kan ifrågasättas om effekten

av bestämmelsen skall beskrivas i kvantitativa

termer, som antalet uppehållstillstånd. Gruppen har

heller inte funnit att införandet av

portalparagrafen i sig inneburit någon förändring

härvidlag. Det vore dock enligt rapporten fel att

hävda att bestämmelsen därför inte haft någon eller

endast en ringa betydelse för beslutsfattandet.

Bestämmelsen har också återverkat på det dagliga

arbetet genom ökad uppmärksamhet på barns behov vid

utredningen av främst asylärenden och på

övervägandena i samband med beslutsfattandet.

I skrivelsen anförs att Migrationsverket bedriver

ett intensivt reformarbete för att utveckla

barnperspektivet i asylprocessen. Arbetet sker inom

ramen för det s.k. barnprojektet som initierades i

samband med utarbetandet av rapporten När barn lever

gömda (SoS-rapport 1999:5). I arbetet med rapporten

identifierade Migrationsverket ett antal områden

inom asylprocessen som är i behov av översyn. Som en

följd härav startade verket under hösten 1999 ett

projekt för att se över och utveckla verkets

samtliga processer som berör barn. Ett av målen för

projektet är att göra en detaljöversyn av

asylprocessen ur ett barnperspektiv.

Samtidigt som portalparagrafen infördes i

utlänningslagen fördes också barnkonventionens

artikel 12 om barnets rätt att få komma till tals i

frågor som rör barnet in i 11 kap. 1 a §

utlänningslagen. Bestämmelsen innebär att barn i

regel skall höras i samband med utredning vid

ansökan om uppehållstillstånd. Barn som är i stånd

att bilda egna åsikter skall ha rätt att fritt

uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid

barnets åsikter skall tillmätas betydelse i

förhållande till barnets ålder och mognad. Utskottet

vill framhålla att det är av stor vikt att denna

bestämmelse får genomslag så att de asylsökande

barnen verkligen får komma till tals i processen och

så att berörda myndigheter kan klarlägga vad barnet

har att anföra i ärendet. I skrivelsen anges också

att Migrationsverket arbetar med att förbättra

utredningar där barn berörs. Det behövs enligt

skrivelsen höjd kompetens hos handläggarna och en

utveckling av metodiken samt tydligare riktlinjer

för när och hur ett barn skall höras.

Barnkonventionens innehåll bör enligt utskottets

mening alltid stå i blickpunkten för myndigheternas

agerande i olika situationer. Det får anses särskilt

betydelsefullt i asylprocessen, då de barn som

kommer hit som asylsökande på olika sätt kan ha

varit utsatta för svåra trauman och andra

umbäranden. Utskottet kan mot bakgrund av det ovan

anförda konstatera att det pågår ett väl utvecklat

arbete som syftar till att sätta barn och deras

särskilda behov i fokus i asylprocessen. Detta

arbete måste enligt utskottets mening hela tiden

utvecklas så att innehållet i barnkonventionen får

avsedd genomslagskraft.

Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda

motionerna Sf6 yrkande 9, Sf605 yrkandena 10-12 samt

Sf645 yrkandena 21 och 22.

Ensamkommande barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

- mottagande av ensamkommande barn

-

- riktlinjer för god man för ensamkommande

barn.

-

Jämför reservation 38 (v, kd)

Motioner

I motion Sf274 yrkandena 15 och 16 av Matz

Hammarström m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om

att man bör se över asylprocessen och mottagandet

för de ensamkommande barnen och att de ensamkommande

barnen i stället för tillfälligt uppehållstillstånd

skall beviljas permanent uppehållstillstånd.

Motionärerna anför att barn som kommer ensamma till

Sverige ofta har svåra upplevelser bakom sig från

länder i krig och där förtryck råder. Mottagandet av

barnen är inte anpassat till deras behov och de

riskerar att fara illa i asylprocessen. Då barnen

ofta är i dåligt skick och otrygga kan ett

tillfälligt uppehållstillstånd riskera att kraftigt

försämra deras möjligheter att utvecklas och

integreras i Sverige.

Magda Ayoub m.fl. (kd) anför i motion Sf645

yrkande 23 att det är av vikt att regelverk skapas

för det uppdrag en god man utför beträffande

ensamkommande barn. Nu saknas sådana riktlinjer och

de gode männen arbetar på olika sätt med viss

vägledning av gode män som arbetar med vuxna

personer.

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen anförs att den översyn av samtliga

processer som rör barn och som görs med anledning

av rapport 1999:5 även omfattar ensamkommande

barn. En redogörelse för det arbete som pågår

beträffande ensamkommande barn finns i

regeringens skrivelse 1999/2000:137 Barn - här

och nu. Redogörelse för barnpolitiken i Sverige

med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets

rättigheter. Under avsnitt 3.8 Asylsökande barn

m.fl. anförs beträffande barn som kommit ensamma

till Sverige följande.

När det gäller barn som har kommit ensamma till

Sverige har Migrationsverket sedan länge väl

utvecklade rutiner för mottagning, handläggning

och utredning. De som handlägger dessa ärenden

har utbildning och erfarenhet som gör dem

särskilt lämpade för att handha utredningar med

barn. Den översyn som pågår när det gäller denna

grupp av barn gäller framför allt gränsdragningen

mellan Migrationsverkets och kommunernas

ansvarsområden. Migrationsverket har i sin

ambition att värna om barnets bästa i praktiken

kommit att överta det ansvar som egentligen

ankommer på kommunerna. Det gäller här att

utarbeta gemensamma riktlinjer för

ansvarsfördelningen mellan Migrationsverket och

berörda huvudmän samt att vidareutveckla den

samverkan som redan finns inom de områden där ett

gemensamt ansvar har identifierats. Målet med

denna översyn är bl.a. att förkorta

handläggningstiderna. Tanken är att dessa barn

efter en tämligen kort tid efter ankomsten till

Sverige skall få ett definitivt besked huruvida

de får stanna här. De barn som inte är i behov av

uppehållstillstånd i Sverige och vars föräldrar

meddelat att de kommer att ta emot barnet i

hemlandet kommer att meddelas avslag på sin

ansökan. Övriga barn skall beviljas permanent

uppehållstillstånd. I dag beviljas många av de

barn vars föräldrar inte kan spåras endast ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd i avvaktan på

att mottagandet i hemlandet skall lösas. Denna

ordning är emellertid inte tillfredsställande

eftersom barnen under tämligen lång tid tvingas

leva i ovisshet om framtiden. Enligt en av

Migrationsverket tänkt ordning skall dessa barn i

stället - såvitt de inte kan återsändas till

föräldrarna, andra anhöriga eller i vissa fall

myndigheterna i hemlandet - omgående beviljas

permanent uppehållstillstånd. Vad sedan gäller

frågan om mottagande i hemlandet skall denna,

enligt den här tänkta modellen, handhas av

kommunerna i stället för av Migrationsverket.

Kommunernas arbete med att spåra föräldrar och få

dem att ta emot barnet, eller i vart fall

återuppta kontakten med barnet, skall baseras på

frivillighet från föräldrarnas sida.

Arbetet med att överföra ansvar till kommunerna

påbörjades under våren 2000 och förväntas vara

slutfört under år 2001.

Utskottet, som utgår från att de intentioner och

riktlinjer som anges i barnskrivelsen blir

genomförda, anser att motion Sf274 yrkandena 15 och

16 får anses tillgodosedd med det anförda.

När det gäller god man för ensamkommande barn

utgår utskottet från att Migrationsverket

uppmärksammar denna typ av frågor. Med detta

avstyrker utskottet motion Sf645 yrkande 23.

Gömda barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om gömda

barn.

Jämför reservation 39 (mp)

Motioner

I motion Sf274 yrkande 11 av Matz Hammarström m.fl.

(mp) och i motion Sf616 av Per Lager m.fl. (mp)

begärs tillkännagivanden om att gömda barn skall ges

amnesti. Enligt motionärerna är barn aldrig

ansvariga och skyldiga till den situation de

befinner sig i. Sverige har ett ansvar för att ge

dem trygghet och en human behandling i vårt land.

Utskottets ställningstagande

I den migrationspolitiska propositionen 1996/97:25

anfördes att barn i familjer som håller sig undan

myndigheterna regelmässigt lever i en svår

situation. Detta är fallet även om barnen lever

tillsammans med sina föräldrar. Regeringen ansåg att

insatserna för dessa utsatta barn måste inriktas på

att förhindra sådana situationer där undanhållandet

blir ett led i ansträngningarna att få

uppehållstillstånd. Vidare ansåg regeringen att

förutsägbarhet och konsekvens i rättstillämpningen

har stor betydelse för om en asylsökande, som i

bägge instanser fått avslag på ansökan om

uppehållstillstånd, ändå håller sig kvar i landet i

förhoppning om att senare få ett sådant tillstånd.

Regeringen hänvisade till att ett

uppehållstillstånd efter ny ansökan enligt 2 kap. 5

b § utlänningslagen bara bör kunna ges om en

tidigare inte prövad omständighet berättigar den

sökande till skydd här eller om det skulle strida

mot humanitetens krav att verkställa

avlägsnandebeslutet. Har verkställigheten fördröjts

under avsevärd tid på grund av omständigheter som

utlänningen inte kunnat råda över kan det innebära

att tillräckliga humanitära skäl anses finnas. En

illegal vistelsetid bör å andra sidan enligt

propositionen i princip inte heller i fortsättningen

få tillgodoräknas. Ett bifall måste i så fall

förutsätta att risken bedöms vara synnerligen

betydande för självdestruktiva handlingar av

utomordentligt allvarlig natur från barnets sida,

eller för att barnet allvarligt skadas i sin

psykosociala utveckling om det med tvång skickas

tillbaka till hemlandet eller fortsatt lever under

pressade förhållanden till följd av att det av

föräldrarna hålls undan myndigheterna.

Av den ovan nämnda rapporten SoS 1999:5 framgår

bl.a. att de frågor som utretts är hur många barn

det är som lever gömda, varför de är gömda och hur

de påverkas under den tid de lever gömda på kort och

lång sikt. Enligt rapporten var det vid årsskiftet

1998/99 ca 300 barn med slutligt avlägsnandebeslut

som var efterlysta. Bland dem fanns troligen en del

som lämnat landet utan att polisen fått kännedom om

det. Frivilligorganisationerna kände till 150 barn

som levde gömda. De sammanställningar som gjorts och

annat material som inhämtats av utredningen tyder på

att det innebär stora risker för ett barns

hälsotillstånd att leva gömt. Avgörande för hur

barnen psykiskt klarar tiden som gömda är i vilken

utsträckning deras föräldrar, och då särskilt

mamman, sviktar i sin omsorgsförmåga under denna

tid. Möjligheten att få gå kvar i skolan är också

enligt rapporten av stor betydelse.

Härefter har i enlighet med en överenskommelse

mellan staten och Lands-tingsförbundet regeringen i

mars 2000 beslutat att barn som hålls gömda inför

verkställigheten av ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut skall tillförsäkras hälso- och

sjukvård på samma grunder som asylsökande barn.

Inom Migrationsverket pågår arbete med att

förbättra förutsättningarna för att de som får ett

avlägsnandebeslut förstår och accepterar beslutet.

Detta är en viktig del i arbetet med att förhindra

att barnfamiljer gömmer sig. Det avslutade s.k.

språkvårdsprojektet är en viktig del i att förhindra

att barnfamiljer gömmer sig. Vidare anförs att för

att familjerna skall få så tydliga besked som

möjligt om beslutets innehåll, och om nuvarande

praxis, är det viktigt att det offentliga biträdet

deltar när ett avvisnings- eller utvisningsbesked

delges muntligt. Även Migrationsverkets

återvändandearbete skall utvecklas ytterligare. Det

är väsentligt att återvändandeperspektivet hålls

öppet under hela asylprocessen genom att t.ex.

alternativa lösningar för familjens, såväl

föräldrarnas som barnens, framtid diskuteras.

Migrationsverket utvecklar vidare ett s.k. early

warning system för att uppmärksamma och ge stöd till

barnfamiljer som verkar vara i riskzonen för att

gömma sig. Ett nära samarbete mellan

Migrationsverkets mottagnings- och asylenheter, men

också med Utlänningsnämnden, skall därför utvecklas.

Syftet är att få ett underlag för en systematisk

uppföljning av vilka familjer som valt att gömma sig

och vilka omständigheter som förelegat i dessa fall.

Att barn i familjer som saknar tillstånd att

vistas i Sverige och håller sig undan myndigheterna

regelmässigt lever under svåra förhållanden är

givet. Det är därför av stor vikt, såsom anförts

ovan, att olika överväganden görs och att projekt

initieras och utvecklas i syfte att motverka att

barnfamiljer gömmer sig. Utskottet vill också

hänvisa till ett interpellationssvar den 25 april

2000 av statsrådet Maj-Inger Klingvall om amnesti

till gömda flyktingar. Statsrådet anför bl.a.

följande. "Det är inte min uppfattning att de som

håller sig undan sedan ett avvisningsbeslut

meddelats kollektivt bör få uppehållstillstånd. En

noggrann och rättssäker individuell prövning är att

föredra. Amnestier riskerar erfarenhetsmässigt att

skapa nya förväntningar om nya amnestier."

Statsrådet betonade emellertid att hänsynstaganden

sker med tillämpning av utlänningslagen till

humanitära omständigheter även när dessa inte

förelegat under prövningen hos myndigheterna utan

uppstått som en konsekvens av att man inte lämnat

landet utan hållit sig undan. Allmänt kan för

ärenden om uppehållstillstånd sägas att införandet

av portalbestämmelsen om hänsynstagande till barns

bästa lett till att barn på grund av de sammantagna

skälen får tillstånd i större utsträckning än

tidigare. Utskottet delar denna uppfattning.

Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda

motionerna Sf274 yrkande 11 och Sf616.

Resedokument

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkande om

resedokument.

Gällande ordning

Enligt 3 kap. 7 § utlänningslagen kan

Migrationsverket för flyktingar och statslösa

utfärda en särskild legitimationshandling för resor

utanför Sverige (resedokument) enligt föreskrifter

som regeringen meddelar. Ett resedokument skall

enligt 1 kap. 10 § utlänningsförordningen utfärdas

för viss tid och får, då det utfärdas, förses med

anteckning om att innehavarens identitet inte är

styrkt. Enligt 11 § får Migrationsverket utfärda

främlingspass för en utlänning som saknar handling

som gäller som pass och saknar möjlighet att skaffa

sådan handling. Verket får utfärda främlingspass

även i andra fall, om det finns särskilda skäl. Även

främlingspass kan förses med anteckning om att

identiteten inte är styrkt.

Motion

I motion Sf639 av Tommy Waidelich och Yilmaz Kerimo

(s) begärs ett tillkännagivande om främlingspass.

Enligt motionärerna är själva benämningen

främlingspass ett problem eftersom många upplever

ordet som nedvärderande. Motionärerna anser att man

i stället kan benämna dokumentet resepass.

Utskottets ställningstagande

Utskottet avstyrkte i betänkande 1999/2000:SfU11 ett

likalydande yrkande med motiveringen att uttrycket

främlingspass är ett väl inarbetat begrepp och att

ett byte av benämning skulle kunna vara ägnat att

skapa förvirring. Utskottet hade också erfarit att

det internationellt vedertagna uttrycket är alien´s

passport.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och

avstyrker motion Sf639. Utskottet vill dock tillägga

att harmonisering av resehandlingar när det gäller

t.ex. utformning skall diskuteras i EU-arbetet.

Återvandring och återvändande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

- stöd till återvandring och återvändande

-

- begreppen återvandring och återvändande.

-

Jämför reservationerna 40 (c, fp) och 41 (mp)

Motioner

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf5 yrkande

9 förslag om mer aktiva åtgärder för att möjliggöra

frivillig återvandring. Enligt motionärerna bör

Sverige utveckla en mer aktiv återvandringspolitik

som syftar till att stimulera till återvändande både

genom ökat ekonomiskt stöd och genom att kombinera

återvändande med biståndsinsatser.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i motion Sf605

att stöd till återvandring för den som så önskar

alltid måste vara ett viktigt inslag i en human

flyktingpolitik. Det får dock inte vara så att

konjunkturskäl används för att stimulera en ökad

återvandring. I yrkande 29 begärs ett

tillkännagivande om det anförda.

I motion Sf6 yrkande 5 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om begreppen

återvandring och återvändande. Enligt motionärerna

använder svenska myndigheter uttrycket återvandring

när det rör personer som har uppehållstillstånd i

Sverige men som väljer att flytta tillbaka till

hemlandet. All annan flytt tillbaka till hemlandet

benämns återvändande oavsett om den är frivillig

eller inte, dvs. även för personer som nekats asyl

eller uppehållstillstånd. Motionärerna vill lyfta

fram och uppmärksamma detta språkbruk.

Migrationsverket har utvecklat former för att i

samarbete med internationella organisationer och

humanitära enskilda organisationer etablera

integrerade program för dem som återvänder

självmant. Motionärerna anser att man måste vara

varsam så att dessa program inte kommer att

innehålla moment av övertalning eller hot. I yrkande

6 begär motionärerna ett tillkännagivande om att

regeringen för berörda myndigheter måste framhålla

vikten av ta reda på vilka förhållanden de berörda

återvänder till.

Utskottets ställningstagande

År 1996 lade riksdagen fast att

återvandringspolitiken är en del av

migrationspolitiken. Regeringen främjar på olika

sätt en mer aktiv återvandringspolitik, bl.a. genom

tilldelning av medel till olika främjandeåtgärder

inför återvandring. Vidare har Migrationsverket

enligt förordningen 1984:890 rätt att besluta om

bidrag till flyktingar som önskar lämna Sverige och

bosätta sig i ett annat land. Förutom resebidrag kan

även ett kontantbelopp betalas ut.

Den 1 januari 1999 tog Migrationsverket över

huvudansvaret för verkställighet av beslut om

avvisning och utvisning. Migrationsverket har under

1999 utvecklat former för att i samarbete med

internationella organisationer och humanitära

enskilda organisationer etablera integrerade program

för dem som återvänder självmant. Planer finns på

samarbete med IOM. Åtgärdsprogrammen kan komma att

innefatta informations- och stödinsatser före, under

och, i vissa fall, även en tid efter utlänningens

ankomst till hemlandet. Dessa program skall ersätta

det återvändandebidrag som infördes i maj 1997. UD

arbetar aktivt med frågan om återtagande och har med

några länder slutit återtagandeavtal. Vissa länder

för dock en medveten strategi och vägrar återta egna

medborgare.

Ekonomiskt stöd och andra insatser för att hjälpa

dem som vill återvända till sina hemländer är enligt

utskottets mening en naturlig del av den svenska

migrationspolitiken. Att olika åtgärder används på

ett grannlaga sätt är också en viktig aspekt på

återvandringspolitiken. Påtryckningar för att förmå

någon att återvända kan inte accepteras. Utskottet

avstyrker motionerna Sf5 yrkande 9 och Sf605 yrkande

29.

Vad gäller begreppen återvandring och återvändande

anser utskottet att grundinställningen måste vara

att den som fått avslag på en ansökan om

uppehållstillstånd skall rätta sig efter detta och

återvända, även om vederbörande tycker att det är

ett felaktigt beslut. Det hindrar ju inte att

återvändandet sker frivilligt. Att tvångsmedel i

vissa fall kan komma att behövas innebär ju också

att vederbörande återvänt, även om man i dessa fall

kan konstatera att det inte skett frivilligt i den

betydelsen att vederbörande självmant och utan

handräckningshjälp stigit på ett flygplan eller

något annat transportmedel. Att de program som

tagits fram för dem som återvänder inte innehåller

hot eller liknande får tas för givet. Utskottet

avstyrker motion Sf6 yrkandena 5 och 6.

Utvisning på grund av brott

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om

- verkställighet av utvisning på grund av

brott

-

- kriterier för utvisning på grund av brott.

-

Jämför reservationerna 42 (m) och 43 (v)

Gällande ordning

Enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen får en utlänning

utvisas ur Sverige om han dömts för ett brott som

kan leda till fängelse eller om en domstol

undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som

utlänningen har dömts till. När det rör sig om

mindre allvarliga brott kan dock utlänningen utvisas

endast om brottsligheten är systematisk eller

upprepad och under förutsättning att påföljden

bestäms till ett svårare straff än böter i det mål

där utvisningsfrågan är aktuell. Oberoende av

återfallsrisk kan utvisning ske vid vissa svårare

former av brott. När en domstol överväger om en

utlänning bör utvisas skall den ta hänsyn till

utlänningens anknytning till det svenska samhället.

Därvid skall domstolen särskilt beakta utlänningens

levnadsomständigheter och familjeförhållanden samt

hur länge utlänningen har vistats i Sverige. En

utlänning som vistats i Sverige med permanent

uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal

väcktes eller som då var bosatt i Sverige sedan

minst fem år får utvisas endast om det finns

synnerliga skäl. Detsamma gäller för en medborgare i

annat nordiskt land som vid angiven tidpunkt hade

varit bosatt här sedan minst två år. För flyktingar

gäller särskilda, mycket starka, begränsningar av

möjligheterna till utvisning. En utlänning som kom

till Sverige innan han fyllde femton år och som när

åtal väcktes hade vistats här minst fem år får över

huvud taget inte utvisas på grund av brott.

Ett beslut om utvisning på grund av brott skall

innehålla förbud för utlänningen att återvända till

Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning.

En domstols beslut om utvisning får inte

verkställas förrän ådömt fängelsestraff avtjänats

eller verkställigheten flyttats över till annat

land. Om domstolen inte funnit att skäl till

utvisning föreligger på grund av brottet och det

samtidigt föreligger ett av Migrationsverket fattat

lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning

finns dock inte något formellt hinder mot att

avvisning eller utvisning sker innan

fängelsestraffet avtjänats.

Motioner

I motion Ju508 yrkande 2 av Ola Karlsson och Ingvar

Eriksson (m) begärs ett tillkännagivande om att

utvisningsbeslut skall verkställas efter det att de

sammanlagda fängelsestraffen avtjänats. I motionen

anförs att strafftiden på grund av tillkommande

brott kan bli så lång att tiden för

utvisningsbeslutet löpt ut. Den dömde kan då efter

avtjänat fängelsestraff fritt vistas i landet.

I motion Ju928 yrkande 20 av Gun Hellsvik m.fl.

(m) begärs ett tillkännagivande om när utvisning på

grund av brott skall ske. Motionärerna framhåller

att det för såväl invandrare och flyktingar som

svenska medborgare är av vikt att det klart markeras

att Sverige inte accepterar ett kriminellt beteende.

Motionärernas uppfattning är att utvisning av

utländska medborgare skall kunna ske om vederbörande

döms för ett brott där fängelse i mer än sex månader

ingår i straffskalan oberoende av om risk för

fortsatt brottslig verksamhet föreligger. Utvisning

skall också kunna ske i de fall en utländsk

medborgare döms för andra gången för ett brott med

fängelse i straffskalan även om påföljden i det

enskilda fallet inte inneburit ett fängelsestraff.

Utvisning skall också kunna ske då en utländsk

medborgare döms för första gången om påföljden är

fängelse. Om det, liksom nu är fallet, kan antas att

risk för fortsatt brottslig verksamhet föreligger

eller att brottet med hänsyn till den skada, fara

eller kränkning som det har inneburit för en enskild

eller ett allmänt intresse är så allvarligt att

utlänningen inte bör få stanna kvar i landet skall

beslut om utvisning meddelas. Utländska medborgare

skall heller inte kunna undgå utvisning enbart på

den grunden att han här haft ett kortvarigt

förhållande med barn som följd. I yrkandena 17-19

och 21 begärs att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag i enlighet med det anförda.

Alice Åström m.fl. (v) anför i motion Sf614

yrkandena 1 och 2 att möjligheten att utvisa

personer på grund av att de dömts för brott måste

finnas kvar . De kriterier som styr tillämpningen

skiftar dock i hög grad och det föreligger heller

inte en konsekvent praxis i dessa fall. Det innebär

att det kan finnas ett moment av godtycke i

lagtillämpningen. En översyn av lagstiftningen om

utvisning på grund av brott bör därför ske, varvid

anhörigas, och då främst barns, situation när en

familj splittras särskilt skall beaktas. Utredningen

bör ta sin utgångspunkt i såväl den europeiska

konventionen om mänskliga rättigheter som

barnkonventionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tillfällen, se senast

betänkande 1999/2000:SfU11, avstyrkt motionsyrkanden

om att utvisningsbeslut skall verkställas efter det

att de sammanlagda fängelsestraffen avtjänats och

därvid anfört följande. När en domstol beslutar om

utvisning på grund av brott skall beslutet innehålla

förbud för utlänningen att återvända till Sverige

under viss tid eller utan tidsbegränsning.

Tidsbegränsning är dock huvudregel och de tider som

kommer i fråga är i allmänhet fem eller tio år. Även

så kort tid som två år förekommer undantagsvis.

Enligt 4 kap. 9 § utlänningslagen får en domstol,

när den enligt 34 kap. brottsbalken beslutar att

förändra en påföljd som en utlänning har dömts till,

också meddela det beslut beträffande utvisningen som

förändringen av påföljd ger anledning till.

Bestämmelsen innebär bl.a. att, om domstolen

beslutar att utlänningen skall utvisas för det nya

brottet, domstolen antingen kan förlänga tiden för

återreseförbudet enligt den tidigare domen eller

också ersätta det tidigare utvisningsbeslutet med

ett nytt som då omfattar även det tidigare beslutet.

Ett sådant beslut förutsätter i och för sig inte

någon ändring av brottspåföljden, eftersom ändringen

beträffande utvisningen i detta fall föranleds av

att den nya brottsligheten i sig anses böra medföra

utvisning. Utskottet pekade också på att en domstols

beslut om utvisning på grund av brott inte är en

påföljd utan en särskild rättsverkan på grund av

brottet. Om det i något enstaka fall inträffar att

tiden för ett återreseförbud gått till ända innan

den dömde avtjänat ett fängelsestraff är det därför

inte rimligt att tiden för förbudet börjar löpa vid

den tidpunkt då straffet är avtjänat.

Utskottet vidhåller sin tidigare intagna

uppfattning och avstyrker motion Ju508 yrkande 2.

Utskottet kan, liksom vid behandlingen av en

liknande motion i betänkande 1998/99:SfU5 (s. 34),

heller inte tillstyrka den skärpning av

bestämmelserna om utvisning på grund av brott som

begärs i motion Ju928 yrkandena 17-21, varför

motionen avstyrks.

Den 1 januari 1997 infördes en bestämmelse i

utlänningslagen om att särskild hänsyn skall tas i

fall där barn berörs. Brottsförebyggande rådet (BRÅ)

har på regeringens uppdrag gjort en utvärdering av

effekterna av sistnämnda bestämmelse, BRÅ-rapport

2000:18 Utvisning på grund av brott - De dömda och

deras barn. Av rapporten framgår bl.a. följande.

Omkring 200 barn berörs årligen av att en förälder

döms till utvisning på grund av brott. Personer med

stark anknytning till Sverige, som exempelvis

folkbokförda med barn, har ett större skydd mot att

dömas till utvisning på grund av brott än övriga

grupper. I förhållande till övriga utvisningsdömda

med barn utvisas de först när de begår grövre brott.

Cirka 40 % av de folkbokförda med barn som utvisats

hade lagförts för våldsbrott. Motsvarande andel

bland samtliga utvisningsbeslut var knappt 20 %.

Skillnaden blir ännu större vid en jämförelse med

tidigare brottsbelastning. Drygt 70 % av de

folkbokförda med barn hade tidigare lagförts för

brott, vilket kan jämföras med 30 % bland samtliga

utvisningsdömda. En förklaring till skillnaden är

att de folkbokförda hade vistats betydligt längre

tid i Sverige, men också att de åtnjuter ett

starkare skydd mot utvisning. Den skärpning av

lagstiftningen om utvisning på grund av brott som

skedde år 1994 har enligt BRÅ inte haft någon

genomgripande effekt vare sig på antalet

utvisningsbeslut eller antalet barn som berörs.

Enligt utskottets mening skall vid tillämpningen

av bestämmelserna om utvisning på grund av brott

även beaktas situationen för berörda barn. Det är

viktigt att regeringen fortsatt följer hur denna

avvägning görs. Utskottet finner dock inte skäl att

förorda en översyn av lagstiftningen om utvisning på

grund av brott och avstyrker därför motion Sf614

yrkandena 1 och 2.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Svenska migrationspolitikens mål och

inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf6 yrkande

1, 2000/01:Sf605 yrkande 7 och 2000/01:Sf610.

Reservation 1 (v, fp)

Reservation 2 (mp)

2. Ordförandeskapet och flyktingpolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf6 yrkande

7, 2000/01:Sf7 yrkande 1, 2000/01:Sf605 yrkande

6, 2000/01:Sf615 yrkande 4, 2000/01:K398

yrkandena 3 och 4 samt 2000/01:U511 yrkande 9.

Reservation 3 (kd, c, fp)

Reservation 4 (v, mp)

3. Asylprotokollet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf615

yrkande 6 och 2000/01: U511 yrkande 8 i denna

del.

Reservation 5 (v, mp)

4. Kostnaderna för svensk asylpolitik

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf603.

5. Gemensam europeisk flyktingpolitik

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf5

yrkandena 2 och 3, 2000/01:Sf7 yrkande 3,

2000/01:Sf605 yrkandena 1, 27 och 28,

2000/01:Sf645 yrkandena 3 och 18, 2000/01:K398

yrkande 15, 2000/01:U217 yrkandena 15 och 16,

2000/01:U511 yrkande 8 i denna del, 2000/01:U512

yrkande 7 och 2000/01:U513 yrkande 6.

Reservation 6 (m)

Reservation 7 (kd, c, fp)

Reservation 8 (mp)

6. Förföljelse på grund av kön eller

sexuell läggning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf6 yrkande

3, 2000/01:Sf605 yrkandena 9, 13 och 14,

2000/01:Sf630, 2000/01:Ju724 yrkande 28,

2000/01:L459 yrkandena 23 och 24, 2000/01:So450

yrkande 10 och 2000/01:U661 yrkandena 3-6.

Reservation 9 (v, c, fp, mp)

7. Hedersmord

Riksdagen avslår motion 2000/01:U622 yrkande 3.

Reservation 10 (v, kd, c, fp, mp)

8. Asylsökande judar

Riksdagen avslår motion 2000/01:K402 yrkande 3.

Reservation 11 (kd, fp)

9. Asylsökande från Iran

Riksdagen avslår motion 2000/01:U636 yrkande 7.

Reservation 12 (v, kd, c, fp, mp)

10. Asylsökande från Kosovo

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf645 yrkandena

19 och 20.

Reservation 13 (v, kd, c, fp, mp)

11. Uppehållstillstånd för gömda personer

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf8 yrkande

1 och 2000/01:Sf605 yrkande 26.

Reservation 14 (fp)

12. Dublinkonventionen

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande

6, 2000/01:Sf6 yrkande 8 och 2000/01:Sf606.

Reservation 15 (v)

Reservation 16 (mp)

13. Schengen och fri rörlighet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf645

yrkande 2 och 2000/01: U511 yrkande 7.

Reservation 17 (v, kd, c, fp, mp)

14. Transportörsansvar

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf605

yrkande 3 och 2000/01: Sf615 yrkande 2.

Reservation 18 (v, kd, c, fp, mp)

15. Kontroll av resehandlingar

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf615 yrkande

3.

Reservation 19 (v)

16. Massflykt och tidsbegränsade

uppehållstillstånd

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf7 yrkande

2 och 2000/01:Sf605 yrkandena 19-21.

17. Familjeåterförening

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande

8, 2000/01:Sf605 yrkandena 15 och 16 samt

2000/01:Sf645 yrkandena 6 och 7.

Reservation 20 (m)

Reservation 21 (kd)

Reservation 22 (c, fp)

18. Uppehållstillstånd på grund av

anknytning

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf620

yrkande 1 och 2000/01: A812 yrkande 24.

Reservation 23 (v, fp, mp)

19. Arrangerade äktenskap

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf623.

20. Viseringspliktiga länder

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf7 yrkande

5, 2000/01:Sf605 yrkandena 4 och 5, 2000/01:Sf615

yrkande 1, 2000/01:Sf645 yrkande 8 och

2000/01:K398 yrkande 16.

Reservation 24 (v, kd, fp)

21. Visum för släktbesök

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf605

yrkande 18 och 2000/01: Sf645 yrkandena 9-11.

Reservation 25 (v, kd, c, fp, mp)

22. Besöksutbyte med Ryssland

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf642.

23. Arbetskraftsinvandring

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande

1, 2000/01:Sf6 yrkande 2, 2000/01:Sf8 yrkandena 2

och 3, 2000/01:Sf605 yrkande 17, 2000/01:Sf619

yrkande 2 och 2000/01:Sf628.

Reservation 26 (m)

Reservation 27 (c, fp)

Reservation 28 (mp)

24. Delegering till universitet och

högskolor

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf618.

25. Utländska bärplockare

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf602,

2000/01:Sf626 och 2000/01:Sf644.

Reservation 29 (v)

26. Människosmuggling

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande

7, 2000/01:Sf7 yrkande 4, 2000/01:Sf605 yrkande

2, 2000/01:Sf615 yrkande 5 och 2000/01:Sf641.

Reservation 30 (v, kd, c, fp, mp)

27. Utredningsförfarandet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande

4, 2000/01:Sf6 yrkande 4, 2000/01:Sf601,

2000/01:Sf627 och 2000/01:Sf645 yrkandena 4, 5,

13-17, 25 och 26.

Reservation 31 (m)

Reservation 32 (kd, c)

Reservation 33 (v, mp)

28. Instans- och processordningen

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande

5, 2000/01:Sf605 yrkandena 8, 22 och 25 samt

2000/01:U661 yrkande 2.

Reservation 34 (v, kd, c, fp, mp)

29. Barnkonventionen

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf6 yrkande

9, 2000/01:Sf605 yrkandena 10-12 samt

2000/01:Sf645 yrkandena 21 och 22.

Reservation 35 (kd)

Reservation 36 (c, fp)

Reservation 37 (mp)

30. Mottagande av ensamkommande barn

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf274 yrkandena

15 och 16.

31. Riktlinjer för god man för

ensamkommande barn

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf645 yrkande

23.

Reservation 38 (v, kd)

32. Gömda barn

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf274

yrkande 11 och 2000/01: Sf616.

Reservation 39 (mp)

33. Resedokument

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf639.

34. Stöd till återvandring och

återvändande

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande

9 och 2000/01:Sf605 yrkande 29.

Reservation 40 (c, fp)

35. Begreppen återvandring och

återvändande

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf6 yrkandena 5

och 6.

Reservation 41 (mp)

36. Verkställighet av utvisning på grund av

brott

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju508 yrkande

2.

37. Kriterier för utvisning på grund av

brott

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf614 samt

2000/01:Ju928 yrkandena 17-21.

Reservation 42 (m)

Reservation 43 (v)

38. Skrivelsen

Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2000/01:4

till handlingarna.

Stockholm den 19 april 2001

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit

Andnor (s), Bo Könberg (fp), Maud Björnemalm (s),

Anita Jönsson (s), Rose-Marie Frebran (kd), Gustaf

von Essen (m), Mariann Ytterberg (s), Lennart

Klockare (s), Ronny Olander (s), Sven-Erik Sjöstrand

(v), Fanny Rizell (kd), Cecilia Magnusson (m),

Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),

Margareta Cederfelt (m), Claes Stockhaus (v) och

Magda Ayoub (kd).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Svenska migrationspolitikens mål och

inriktning (punkt 1)

av Bo Könberg (fp), Sven-Erik Sjöstrand (v) och

Claes Stockhaus (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf605 yrkande 7 och avslår

motionerna 2000/01:Sf6 yrkande 1 och 2000/01:Sf610.

Ställningstagande

Det numera använda begreppet migrationspolitik

består i huvudsak av tre delar, nämligen

flyktingpolitiken, reglerna för anhöriginvandring

samt reglering av arbetstillstånd. Det är dock

viktigt att hålla isär begreppen migrationspolitik

och asylrätt, så att inte asylpolitiken ses som en

del av den allmänna invandringspolitiken. Den

begreppssammanblandning som skett blev tydligast när

riksdagen år 1996 beslutade att beteckningen för

svensk flyktingpolitik skulle ändras till

migrationspolitik.

2. Svenska migrationspolitikens mål och

inriktning (punkt 1)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf6 yrkande 1 och avslår

motionerna 2000/01:Sf605 yrkande 7 och

2000/01:Sf610.

Ställningstagande

När det gäller den inbördes ordningen av målen för

migrationspolitiken så bör det första målet vara att

"verksamheten skall präglas av rättssäkerhet,

humanitet och respekt för individens mänskliga

rättigheter och att asylrätten självklart skall

värnas". Först därefter bör målet vara att migration

skall ske under ordnade former.

3. Ordförandeskapet och flyktingpolitiken

(punkt 2)

av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),

Fanny Rizell (kd), Birgitta Carlsson (c) och

Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Sf7 yrkande 1,

2000/01:Sf605 yrkande 6 och 2000/01:K398 yrkandena 3

och 4 samt avslår motionerna 2000/01:Sf6 yrkande 7,

2000/01:Sf615 yrkande 4 och 2000/01:U511 yrkande 9.

Ställningstagande

Under det svenska ordförandeskapet har regeringen

ett betydande inflytande på utvecklingen av den

gemensamma asyl- och flyktingpolitiken som håller på

att ta form inom EU. Sverige bör utnyttja återstoden

av sitt ordförandeskap till att bana väg för en

humanare och mer solidarisk flyktingpolitik och

motverka tendenser som stänger Europa för dem som

behöver skydd här.

4. Ordförandeskapet och flyktingpolitiken

(punkt 2)

av Sven-Erik Sjöstrand (v), Kerstin-Maria Stalin

(mp) och Claes Stockhaus (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Sf6 yrkande 7,

2000/01:Sf615 yrkande 4 och 2000/01:U511 yrkande 9

samt avslår motionerna 2000/01:Sf7 yrkande 1,

2000/01:Sf605 yrkande 6 samt 2000/01:K398 yrkandena

3 och 4.

Ställningstagande

Sverige måste inom EU stoppa alla förslag som

innebär en mer restriktiv asyl- och

invandringspolitik. I EU-samarbetet är det av stor

betydelse att kraven på mänskliga rättigheter följs,

särskilt när det gäller att värna asylrätten och

behandlingen av asylsökande.

Genom att sluta återtagandeavtal med

utomeuropeiska länder, utan några hänvisningar till

flyktingars särskilda belägenhet, sätter EU-länderna

asylrätten ur spel och försöker lägga över

kostnaderna för flyktingmottagande på de fattiga

länder som redan tar emot mångdubbelt fler

flyktingar än EU. Regeringen bör i EU verka för att

de mer än hundra återtagandeavtal som finns

omförhandlas så att klausuler införs som garanterar

att asylrätten respekteras.

5. Asylprotokollet (punkt 3)

av Sven-Erik Sjöstrand (v), Kerstin-Maria Stalin

(mp) och Claes Stockhaus (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Sf615 yrkande 6 och

2000/01:U511 yrkande 8 i denna del.

Ställningstagande

I samband med Amsterdamfördraget antogs även ett

särskilt protokoll som allvarligt inskränker EU-

medborgares asylrätt och i princip hindrar en EU-

medborgare att söka asyl i annat medlemsland. Det

s.k. asylprotokollet strider mot EU-ländernas

åtaganden enligt Genèvekonventionen och innebär

bl.a. att man i efterhand inför en otillåten

geografisk begränsning av konventionens

tillämpningsområde. Regeringen bör därför verka för

att asylprotokollet avlägsnas ur Amsterdamfördraget.

6. Gemensam europeisk flyktingpolitik (punkt 5)

av Gustaf von Essen, Cecilia Magnusson och

Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Sf5 yrkandena 2 och 3

samt 2000/01:U513 yrkande 6 och avslår motionerna

2000/01:Sf7 yrkande 3, 2000/01:Sf605 yrkandena 1, 27

och 28, 2000/01:Sf645 yrkandena 3 och 18,

2000/01:K398 yrkande 15, 2000/01:U217 yrkandena 15

och 16, 2000/01:U511 yrkande 8 i denna del samt

2000/01:U512 yrkande 7.

Ställningstagande

Sveriges insatser för flyktingar skall mer än i dag

koncentreras på förebyggande insatser och insatser i

närområdena. Om stora flyktingströmmar uppstår skall

Sveriges politik vara inriktad på att ge skydd åt så

många som möjligt med de begränsade medel som står

till buds. Härvidlag är samverkan med EU och andra

aktörer en förutsättning för effektiv hjälp. I

första hand bör ges hjälp och bidrag till arbetet

med att ge skydd inom konfliktlandets gränser. Om

detta inte är möjligt bör flyktingarna kunna erhålla

skydd i grannländer eller i regionen. Om

flyktingströmmarna inte klaras av på något av dessa

sätt bör tillfälligt uppehållstillstånd i tredje

land kunna ges men med den målsättningen att

repatriering skall ske när förutsättning härför

föreligger. I sistnämnda avseende bör en

ansvarsfördelning mellan de olika länderna ske. I

sista hand bör permanenta uppehållstillstånd i

tredje land beviljas men stöd till återvandring

skall också vara ett inslag i politiken.

Den fria rörligheten för medborgare i EU-länder är

av central betydelse. Det är naturligt att

successivt avveckla gränskontrollerna, och i det

perspektivet behöver EU en gemensam invandrings- och

flyktingpolitik. Flyktingpolitiken bör baseras på en

gemensam ansvarsfördelning.

7. Gemensam europeisk flyktingpolitik (punkt 5)

av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),

Fanny Rizell (kd), Birgitta Carlsson (c) och

Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Sf7 yrkande 3,

2000/01:Sf605 yrkandena 1, 27 och 28, 2000/01:Sf645

yrkandena 3 och 18, 2000/01:K398 yrkande 15,

2000/01:U217 yrkandena 15 och 16 samt 2000/01:U512

yrkande 7 och avslår motionerna 2000/01:Sf5

yrkandena 2 och 3, 2000/01:U511 yrkande 8 i denna

del samt 2000/01:U513 yrkande 6.

Ställningstagande

Det behövs en gemensam europeisk flyktingpolitik där

rätten till asyl och flyktingkonventionen utgör

grunden. Utgångspunkten måste vara att EU skall

öppnas mot omvärlden, och inte vara inåtvänd. Den

gemensamma politiken måste vara generös och human

och bestå av tydliga minimiregler för hur

behandlingen av asylsökande skall ske för att

garantera mänsklig värdighet och ett rättvist

handläggande.

Flyktingfrågor måste sättas högt upp på den

internationella dagordningen och bryta den

nedåtgående trenden vad gäller politisk vilja att

bistå människor på flykt. Det är av stor vikt att de

finansiella bidragen till olika organisationer ökar

för att hjälpa människor på flykt. Förebyggande

och/eller att undanröja orsaker till flykt och

påtvingad migration måste vara ett viktigt inslag i

Sveriges internationella agerande såväl bilateralt

som multilateralt. Det bör ses som

utvecklingstendenser på lång sikt och i avvaktan

härpå skall insatserna inte ställas mot en generös

mottagning av flyktingar. Stöd i närområdet har

varit eftersatt i den internationella

flyktingpolitiken och att detta arbete måste

intensifieras. Ett sådant ökat stöd får dock inte

vara ett skäl att göra det svårare för den enskilda

att söka asyl.

En gemensam strategi och fördelningsprincip bör

utarbetas inom EU för stora och plötsliga

flyktingströmmar. Ansvaret och de ekonomiska konse-

kvenserna bör fördelas solidariskt mellan

medlemsstaterna.

8. Gemensam europeisk flyktingpolitik (punkt 5)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Sf645 yrkande 18 och

2000/01:U511 yrkande 8 i denna del och avslår

motionerna 2000/01:Sf5 yrkandena 2 och 3,

2000/01:Sf7 yrkande 3, 2000/01:Sf605 yrkandena 1, 27

och 28, 2000/01:Sf645 yrkande 3, 2000/01:K398

yrkande 15, 2000/01:U217 yrkandena 15 och 16,

2000/01:U512 yrkande 7 samt 2000/01:U513 yrkande 6.

Ställningstagande

Det måste vara en prioriterad fråga för Sverige att

återinföra asylpolitiken till en nationell nivå. I

och med Amsterdamfördraget och toppmötet i

Tammerfors hösten 2000 är Sverige förhindrat att

driva en egen asylpolitik.

En gemensam strategi och fördelningsprincip bör

utarbetas inom EU för stora och plötsliga

flyktingströmmar. Ansvaret och de ekonomiska konse-

kvenserna bör fördelas solidariskt mellan

medlemsstaterna.

9. Förföljelse på grund av kön eller sexuell

läggning m.m. (punkt 6)

av Bo Könberg (fp), Sven-Erik Sjöstrand (v),

Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c)

och Claes Stockhaus (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Sf6 yrkande 3,

2000/01:Sf605 yrkandena 9, 13 och 14, 2000/01:Ju724

yrkande 28, 2000/01:L459 yrkandena 23 och 24,

2000/01:So450 yrkande 10 och 2000/01:U661 yrkandena

3-6 och avslår motion 2000/01:Sf630.

Ställningstagande

Genèvekonventionen ger inte flyktingstatus åt

personer som känner välgrundad fruktan för

förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning.

Att så inte är fallet torde till stora delar hänga

samman med den bristande insikt om kvinnors

utsatthet och den bristande acceptans för annan

sexuell läggning än den heterosexuella, som präglade

världen då konventionen utarbetades - och som

fortfarande är fallet i alldeles för många

sammanhang. Flera länder har dock gått före och i

enskilda fall givit flyktingstatus åt homosexuella.

Vi anser att Genèvekonventionen bör tolkas så att

förföljelse på grund av sexuell läggning eller kön

utgör flyktingskäl.

Utlänningslagens 3 kap. 3 § punkt 3 om skydd för

den som hyser välgrundad fruktan för förföljelse på

grund av kön eller homosexualitet feltolkas gång på

gång. Endast ett fåtal har hittills fått

uppehållstillstånd med stöd av den paragrafen. Det

skulle innebära en förstärkning om möjligheten fanns

att vidga tolkningen av flyktingbegreppet så att

även förföljelse på grund av kön eller sexuell

läggning innefattades. Förföljelse på grund av kön,

sexuell läggning eller könsidentitet skulle därmed

kunna föras in under 3 kap. 2 §, dvs. inrymmas i

flyktingbegreppet enligt Genèvekonventionen.

10. Hedersmord (punkt 7)

av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),

Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),

Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),

Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:U622 yrkande 3.

Ställningstagande

Svenska myndigheter måste beakta faran för s.k.

hedersmord vid behandling av asylärenden.

Myndigheterna har bristande kunskaper när det gäller

kvinnors situation i olika delar av världen. Den

svenska regeringen bör verka för att svenska

myndigheter beaktar faran för hedersmord vid

behandlingen av asylärenden, där kvinnor söker

uppehållstillstånd i Sverige.

11. Asylsökande judar (punkt 8)

av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),

Fanny Rizell (kd) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:K402 yrkande 3.

Ställningstagande

Den svenska behandlingen av asylsökande judar från

före detta Sovjetunionen måste utredas och omprövas.

Enligt vår mening är svenska myndigheter orimligt

kallsinniga inför den förföljelse av judar som

uppenbarligen förekommer i flera f.d.

sovjetrepubliker. Ett huvudproblem tycks vara att

denna förföljelse sällan eller aldrig äger rum på

grund av initiativ från regeringen i respektive

land, utan sker på initiativ av lokal polis och

andra myndigheter som lever kvar i sovjetsystemets

öppet proklamerade judefientlighet.

12. Asylsökande från Iran (punkt 9)

av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),

Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),

Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),

Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:U636 yrkande 7.

Ställningstagande

Vid behandling av iranska flyktingars möjlighet att

få asyl i Sverige bör beaktas de händelser i Iran

under våren 2000 som inneburit en kraftig försämring

när det gäller mänskliga rättigheter. Efter valet

som vanns av reformvänliga strömningar i Iran har de

religiösa ledarnas attityd hårdnat och fått till

följd att exempelvis kvinnor inom den iranska

kvinnorörelsen fängslats.

13. Asylsökande från Kosovo (punkt 10)

av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),

Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),

Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),

Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf645 yrkande 19 och avslår

motion 2000/01:Sf645 yrkande 20.

Ställningstagande

Situationen i Kosovo beskrivs fortfarande som mycket

otillfredsställande. Rättsväsendet har stora

brister, vårdmöjligheterna är mycket begränsade,

brottsligheten växer, våld och anarki råder på många

håll och avsaknaden av bostäder är omfattande. Det

politiska läget i angränsande områden i Serbien och

Makedonien har dessutom blivit mycket instabilt.

Väpnade strider pågår på vissa håll och situationen

kan komma att förvärras.

Oro har uttryckts från olika håll angående den

massiva frivilliga och påtvingade återvandringen

från olika delar av Europa. I en flyktingsituation

skall man i första hand alltid satsa på närområdet.

Det innebär även omvänt att de flyktingar som

befinner sig i Kosovos närområde bör få en chans att

återvända innan de flyktingar som befinner sig i

Sverige återvänder. Dessutom har många av de

flyktingar som nu skall avvisas varit utsatta för

svåra övergrepp i Kosovo, t.ex. våldtäkter eller

varit vittnen till fasansfulla händelser. Bland

dessa vittnen finns många barn. För traumatiserade

personer saknas nödvändiga vårdmöjligheter i Kosovo.

Flyktingar från Kosovo, som befinner sig i

Sverige, bör beviljas fortsatt uppehållstillstånd i

Sverige.

14. Uppehållstillstånd för gömda personer

(punkt 11)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf605 yrkande 26 och avslår

motion 2000/01:Sf8 yrkande 1.

Ställningstagande

I Sverige lever ca 2 000 människor, som fått

avvisningsbeslut från Utlänningsnämnden, gömda för

att undvika att skickas tillbaka till sina

hemländer. Av dessa är några hundra barn.

Många av barnen, som nu lever gömda runt om i

Sverige, har hunnit acklimatisera sig väl i det

svenska samhället. De har lärt sig svenska snabbt,

gått i skola och kanske även fått svenska kamrater.

Efter tre-fyra år blir hemlandet alltmer avlägset

och främmande. När avvisningsbeslutet, efter en lång

väntan, kommer slås hela familjens tillvaro i

spillror och för många känns det som om det inte

finns något annat alternativ än att gå under jorden.

Det finns människor som lever i ständig skräck för

att bli upptäckta och avvisade. Dessa människor

lever på flykt undan polisen trots att de inte har

begått något brott och inte är kriminella. De lever

helt utan det skyddsnät som vi andra har tillgång

till.

När det gäller gömda flyktingar kan konstateras

att utredningarna hos utlänningsmyndigheterna är så

bristfälliga att de som efter ett lagakraftvunnet

avvisningsbeslut gömmer sig bör beviljas

uppehållstillstånd i Sverige. Vissa undantag skall

dock kunna göras som t.ex. när den som hotas av

avvisning begått ett allvarligt brott.

Eftersom vi förutsätter att utlänningsärendena

kommer att föras över till förvaltningsdomstolar och

ett tvåpartsförfarande införas bör rättssäkerheten

förbättras så mycket att detta beslut kan bli en

engångsåtgärd.

15. Dublinkonventionen (punkt 12)

av Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda

v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf606 och avslår motionerna

2000/01:Sf5 yrkande 6 och 2000/01:Sf6 yrkande 8.

Ställningstagande

När det gäller kriterier för att avgöra vilken

medlemsstat i EU som skall ha ansvaret för att pröva

en asylansökan bör regeringen i EU verka för ett

direktiv som ersätter Dublinkonventionen och som

grundas på principen att det land där en asylansökan

görs skall vara ansvarigt för handläggningen av

ärendet.

16. Dublinkonventionen (punkt 12)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf6 yrkande 8 och avslår

motionerna 2000/01:Sf5 yrkande 6 och 2000/01:Sf606.

Ställningstagande

Tillämpningen av Dublinkonventionen har blivit

alltför snäv. Sverige bör mer använda sig av

möjligheten att med den asylsökandes samtycke pröva

ansökan även om prövningen formellt enligt

konventionen inte åligger Sverige.

17. Schengen och fri rörlighet (punkt 13)

av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),

Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),

Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),

Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf645 yrkande 2 och avslår

motion 2000/01:U511 yrkande 7.

Ställningstagande

Schengensamarbetet innebär att det blir nödvändigt

att stärka gränskontrollen i förhållande till

medborgare från tredje land. De villkor som gäller

för inresa till länder inom Schengenområdet får

emellertid inte utnyttjas till att stänga

asylsökande ute.

18. Transportörsansvar (punkt 14)

av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),

Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),

Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),

Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 18. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Sf605 yrkande 3 och

2000/01:Sf615 yrkande 2.

Ställningstagande

Regeringen bör inom EU verka för att de regler om

transportörsansvar som nu finns inom medlemsstaterna

avvecklas och att ingen ny reglering som skärper

transportörsansvaret införs.

19. Kontroll av resehandlingar (punkt 15)

av Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda

v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 19. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf615 yrkande 3.

Ställningstagande

Systemet med Airline Liaison Officers måste

avvecklas. Systemet innebär att statliga tjänstemän

stationeras vid ambassader och konsulat för att

hjälpa flygbolagens personal med äkthetskontroller

av resehandlingar. Av de handböcker som dessa

tjänstemän använder, liksom av

registreringsrapporter om deras aktiviteter, framgår

att det i dessa inte finns några resonemang om skydd

för flyktingar eller mänskliga rättigheter över

huvud taget.

20. Familjeåterförening (punkt 17)

av Gustaf von Essen, Cecilia Magnusson och

Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 20. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf5 yrkande 8 och avslår

motionerna 2000/01:Sf605 yrkandena 15 och 16 samt

2000/01:Sf645 yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

Försörjningsansvar vid familjeåterförening bör

utredas. Om ett försörjningsansvar införs kan

reglerna för anhöriginvandring göras mer generösa.

Kommittén för översyn av utlänningslagens

bestämmelser om anhöriginvandring bör därför få

tilläggsdirektiv i detta avseende.

21. Familjeåterförening (punkt 17)

av Rose-Marie Frebran, Fanny Rizell och Magda

Ayoub (alla kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 21. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf645 yrkandena 6 och 7

samt avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande 8 och

2000/01:Sf605 yrkandena 15 och 16.

Ställningstagande

Den s.k. sista länken-bestämmelsen bör återinföras.

Det är inte nödvändigt att i detta avseende invänta

resultatet av Anhörigkommitténs arbete. Utredningen

bör få tilläggsdirektiv att ta fram tydliga och

klara regler för när anhöriginvandring kan komma i

fråga.

22. Familjeåterförening (punkt 17)

av Bo Könberg (fp) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 22. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf605 yrkandena 15 och 16

samt avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande 8 samt

2000/01:Sf645 yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

Det är synnerligen viktigt att det på EU-nivå kommer

till stånd gemensamma minimiregler för rätt till

familjeåterförening. Det är inte hållbart att det

finns ett stort antal olika definitioner av vem som

är att anse som anhörig.

23. Uppehållstillstånd på grund av anknytning

(punkt 18)

av Bo Könberg (fp), Sven-Erik Sjöstrand (v),

Kerstin-Maria Stalin (mp) och Claes Stockhaus

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 23. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:A812 yrkande 24 och avslår

motion 2000/01:Sf620 yrkande 1.

Ställningstagande

Varje år gifter sig utländska kvinnor med svenska

män och flyttar till Sverige. De flesta kvinnor får

en bra tillvaro. De kvinnor som blir utsatta för

misshandel har en svår situation eftersom de om de

lämnar mannen riskerar att bli utvisade om de har

vistats kortare tid än två år i Sverige. En prövning

om att få uppehållstillstånd bör för dessa kvinnor

göras utan dröjsmål, och om de så önskar bör de få

ett uppehållstillstånd.

24. Viseringspliktiga länder (punkt 20)

av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),

Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd), Claes

Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 24. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Sf7 yrkande 5,

2000/01:Sf605 yrkandena 4 och 5, 2000/01:Sf615

yrkande 1, 2000/01:Sf645 yrkande 8 och 2000/01:K398

yrkande 16.

Ställningstagande

Sverige bör inom EU verka för att den förteckning

över tredje länder vars medborgare är skyldiga att

inneha visering när de passerar EU:s yttre gränser

görs kortare. EU:s viseringspolitik bör inte

användas för att hindra skyddsbehövande från att

söka skydd i ett EU-land. Den nuvarande politiken

försvårar för människor som vill söka en fristad i

något av medlemsländerna och kan även få till följd

att människosmugglingen ökar.

25. Visum för släktbesök (punkt 21)

av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),

Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),

Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),

Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 25. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Sf605 yrkande 18 och

2000/01:Sf645 yrkandena 9-11.

Ställningstagande

Den svenska viseringspolitiken vad gäller släktbesök

måste göras mer generös. Anhöriga och närstående bör

inte förvägras att besöka sina släktingar. Det är

inte acceptabelt att människor som inte begått brott

inte kan få besök av sina anhöriga i sitt nya

hemland. I många fall avslår Migrationsverket

slentrianmässigt ansökningar bara på den grunden att

det inte kan uteslutas att en besökande kan komma

att ansöka om uppehållstillstånd under vistelsen i

Sverige. Även de olika rutiner ambassaderna har

måste utredas och samma krav ställas på den sökande

oavsett vilket land man söker från.

26. Arbetskraftsinvandring (punkt 23)

av Gustaf von Essen, Cecilia Magnusson och

Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 26. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Sf5 yrkande 1 och

2000/01:Sf619 yrkande 2 samt avslår motionerna

2000/01:Sf6 yrkande 2, 2000/01:Sf8 yrkandena 2 och

3, 2000/01:Sf605 yrkande 17 och 2000/01: Sf628.

Ställningstagande

Det föds i dag alltför få barn i Sverige som i en

framtid också skall försörja alltfler åldringar. De

demografiska faktorerna medför därför att en viss

arbetskraftsinvandring bör eftersträvas. Sverige

behöver även välutbildade människor från andra

länder för att vårt land i längden skall kunna hävda

sig i en globaliserad värld. Arbetskraftsinvandrare

har tidigare gjort värdefulla insatser i Sverige.

Arbets- och uppehållstillstånd bör kunna beviljas

om en sökande kan visa att ett seriöst

arbetserbjudande föreligger. En översyn av

regelverket beträffande arbetskraftsinvandring bör

snarast genomföras.

27. Arbetskraftsinvandring (punkt 23)

av Bo Könberg (fp) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 27. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf605 yrkande 17 och avslår

motionerna 2000/01:Sf5 yrkande 1, 2000/01:Sf6

yrkande 2, 2000/01:Sf8 yrkandena 2 och 3,

2000/01:Sf619 yrkande 2 samt 2000/01: Sf628.

Ställningstagande

Det finns mycket som talar för att Sverige inom en

snar framtid kommer att stå inför en betydande

arbetskraftsbrist. Regeringen bör därför snarast

tillsätta en utredning för att se över möjligheterna

till en modern politik för arbetskraftsinvandring. I

denna bör ingå att utreda möjligheten att på plats i

Sverige ansöka om arbetstillstånd och att ansvaret

för tillstånd flyttas över från Migrationsverket

till Arbetsmarknadsstyrelsen.

28. Arbetskraftsinvandring (punkt 23)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 28. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf6 yrkande 2 och avslår

motionerna 2000/01:Sf5 yrkande 1, 2000/01:Sf8

yrkandena 2 och 3, 2000/01:Sf605 yrkande 17,

2000/01:Sf619 yrkande 2 samt 2000/01:Sf628.

Ställningstagande

Enligt bedömningar som gjorts av Landstingsförbundet

är det fara å färde med befolkningsutvecklingen. Det

behövs både ökat barnafödande och stigande

invandring.

Mot bakgrund av den demografiska utvecklingen

finns det därför skäl att öka invandringen. Vi måste

snart öppna våra dörrar mycket mera och inbjuda

människor att komma hit. Alla som kommer hit från

andra länder är inte flyktingar. Man kanske vill

komma hit av andra skäl.

29. Utländska bärplockare (punkt 25)

av Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda

v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 29. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf644 och avslår motionerna

2000/01:Sf602 och 2000/01:Sf626.

Ställningstagande

Skall arbetstillstånd beviljas i

bärplockningsbranschen bör arbetsgivaren erbjuda

villkor som garanterar lön vid anställning. De som

bäst känner till och har det största intresset av

goda arbetsvillkor är de fackliga organisationerna.

Innan tillstånd beviljas bör därför arbetsvillkoren

granskas och godkännas av en facklig organisation.

30. Människosmuggling (punkt 26)

av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),

Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),

Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),

Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 30. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Sf7 yrkande 4,

2000/01:Sf605 yrkande 2 och 2000/01:Sf615 yrkande 5

samt avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande 7 och

2000/01:Sf641.

Ställningstagande

Den alltmer omfattande människosmugglingen har i

flera fall fått mycket tragiska konsekvenser. Den

restriktiva flyktingpolitiken i Europa är den

främsta orsaken härtill. Det är också väsentligt att

fokus riktas på bristerna i EU-ländernas

flyktingpolitik. De ligor som står bakom smugglingen

måste kraftfullt bekämpas. Åtgärder mot

människosmugglare får dock inte användas som ett

instrument för att ytterligare försvåra för

människor på flykt att ta sig till Europa.

Frankrike presenterade under sommaren 2000 ett

förslag om att det bör bli obligatoriskt att införa

stränga straff för den som hjälper en person att på

ett "icke-auktoriserat sätt" komma in i ett EU-land

eller att kvarstanna där utan att rätt därtill

föreligger. Straffbestämmelserna skall också

tillämpas på den som handlat utifrån endast ideella

bevekelsegrunder. Regeringen måste inom EU bestämt

motsätta sig det franska förslaget.

31. Utredningsförfarandet (punkt 27)

av Gustaf von Essen, Cecilia Magnusson och

Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 31. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf5 yrkande 4 och bifaller

delvis motion 2000/01:Sf601 samt avslår motionerna

2000/01:Sf6 yrkande 4, 2000/01:Sf627 och

2000/01:Sf645 yrkandena 4, 5, 13-17, 25 och 26.

Ställningstagande

Missbruk av rätten till att söka asyl måste stävjas.

Asyl skall beviljas dem som har flyktingskäl i

enlighet med Genèvekonventionens bestämmelser. Det

ankommer på den som söker asyl att styrka sin

identitet och att förete trovärdiga handlingar och

att i övrigt samarbeta i asylprocessen. Om så inte

sker bör avslagsbeslut meddelas. När skyddsbehov

sannolikt föreligger skall dock i avvaktan på ett

klarläggande av identitet och övriga förhållanden

ett tillfälligt uppehållstillstånd meddelas.

32. Utredningsförfarandet (punkt 27)

av Rose-Marie Frebran (kd), Fanny Rizell (kd),

Birgitta Carlsson (c) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 32. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf645 yrkandena 4, 5,

13-17, 25 och 26 samt avslår motionerna 2000/01:Sf5

yrkande 4, 2000/01:Sf6 yrkande 4, 2000/01:Sf601 och

2000/01:Sf627.

Ställningstagande

UNHCR har riktat allvarlig kritik mot att

asylsökande kan få vänta mellan sex och tolv månader

på att få sin ansökan behandlad då mottagarlandet

sänder förfrågningar enligt Dublinkonventionen till

andra länder. Handläggningstiden i dessa ärenden bör

inte vara mer än tre till sex månader.

Ett offentligt biträde bör förordnas i varje

ärende som handläggs enligt Dublinkonventionens

regler. Därutöver bör det finnas en permanent

verksamhet med jourbiträden. På Arlanda har prövats

ett projekt med jouradvokater som Migrationsverket

med gott resultat genomfört. De asylsökande har fått

ett biträde redan i asylprocessens inledning. Det

har inneburit snabba initiala åtgärder för dem som

gått vidare i processen och en större rättssäkerhet

vid avvisningar. Vidare bör medlemmar i olika

frivilligorganisationer kunna medverka i

asylutredningar som medborgarvittnen.

Direktavvisning skall därvid inte kunna ske om en

myndighetsrepresentant och ett vittne har olika

uppfattning, utan då bör ärendet utredas vidare. I

sina kontakter med de asylsökande måste

myndigheterna i första hand efterfråga auktoriserade

tolkar. Den sökande måste kunna lita på tolkens

kunnighet och integritet. Asylsökande kvinnor och

barn skall ha rätt att få ett offentligt biträde och

tolk av samma kön. Om inte kommunikationen mellan

den asylsökande och tolken eller det offentliga

biträdet fungerar tillfredsställande bör klienten ha

rätt att byta ut dessa. Det måste tas större hänsyn

till intyg och utlåtanden från psykologer och

kuratorer. I dag finns en tendens hos

Migrationsverket och Utlänningsnämnden att

underskatta dessa intyg. Regeringen bör företa en

översyn av de språktester som Migrationsverket i

många fall genomför när asylsökande saknar

handlingar som kan visa från vilket land han eller

hon kommer. Bedömningarna vid dessa tester kan många

gånger bli felaktiga och besluten kan komma att vila

på oriktig grund. Under tiden den begärda översynen

pågår bör Migrationsverket inte utföra språktester.

33. Utredningsförfarandet (punkt 27)

av Sven-Erik Sjöstrand (v), Kerstin-Maria Stalin

(mp) och Claes Stockhaus (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 33. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf645 yrkandena 13, 16, 17,

25 och 26 samt avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande

4, 2000/01:Sf6 yrkande 4, 2000/01:Sf601,

2000/01:Sf627 och 2000/01:Sf645 yrkandena 4, 5, 14

och 15.

Ställningstagande

En permanent verksamhet med jourbiträden bör införas

enligt den modell som har prövats på Arlanda. De

asylsökande har fått ett biträde redan i

asylprocessens inledning. Det har inneburit snabba

initiala åtgärder för dem som gått vidare i

processen och en större rättssäkerhet vid

avvisningar. Asylsökande kvinnor och barn skall ha

rätt att få ett offentligt biträde och tolk av samma

kön. Om kommunikationen mellan den asylsökande och

tolken eller det offentliga biträdet inte fungerar

tillfredsställande bör klienten ha rätt att byta ut

dessa. Det måste tas större hänsyn till intyg och

utlåtanden från psykologer och kuratorer. I dag

finns en tendens hos Migrationsverket och

Utlänningsnämnden att underskatta dessa intyg.

Regeringen bör företa en översyn av de språktester

som Migrationsverket i många fall genomför när

asylsökande saknar handlingar som kan visa från

vilket land han eller hon kommer. Bedömningarna vid

dessa tester kan många gånger bli felaktiga och

besluten kan komma att vila på oriktig grund. Under

tiden den begärda översynen pågår bör

Migrationsverket inte utföra språktester.

34. Instans- och processordningen (punkt 28)

av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),

Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),

Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),

Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 34. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Sf605 yrkandena 8, 22

och 25 samt 2000/01:U661 yrkande 2 och avslår motion

2000/01:Sf5 yrkande 5.

Ställningstagande

Asylansökningar skall prövas individuellt på

sökandens egna meriter. Den enskilde sökanden är en

individ som oavsett etnisk, nationell, politisk

eller religiös hemvist skall bedömas just som en

enskild individ och inte som medlem i en grupp. I

utlänningsärenden bör snarast en tvåpartsprocess

införas. Det innebär att den asylsökande och

Migrationsverket ställs som jämställda parter mot

varandra i en muntlig förhandling och får sin sak

prövad enligt normala processprinciper. Första

instans skall utgöras av länsrätt och beslut skall

kunna överklagas till kammarätt utan något krav på

prövningstillstånd.

Utlänningsnämndens underlag för beslut bör ses

över i syfte att säkerställa att det ger en adekvat

och saklig beskrivning av situationen i aktuella

länder. Det skall i synnerhet gälla i de fall då

delar av underlaget inte går att bemöta fullt ut

eftersom den sökande på grund av sekretess inte

alltid får tillgång till hela underlaget.

35. Barnkonventionen (punkt 29)

av Rose-Marie Frebran, Fanny Rizell och Magda

Ayoub (alla kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 35. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Sf605 yrkande 10 och

2000/01:Sf645 yrkandena 21 och 22 samt avslår

motionerna 2000/01: Sf6 yrkande 9 och 2000/01:Sf605

yrkandena 11 och 12.

Ställningstagande

Barnombudsmannen (BO) har påpekat att den s.k.

portalparagrafen i utlänningslagen många gånger är

verkningslös. BO har också föreslagit att

bestämmelser liknande dem som finns i föräldrabalken

rörande hämtning av barn vid vårdnads- och

umgängestvister bör införas i utlänningslagen. En

sådan förändring skulle kunna innebära att man vid

verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslut

av barn i högre grad lever upp till

barnkonventionens intentioner. Barn bör ses som

individer med egna rättigheter. Det är olyckligt att

barn alltför sällan får komma till tals i

asylprocessen.

36. Barnkonventionen (punkt 29)

av Bo Könberg (fp) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 36. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf605 yrkandena 10-12 samt

avslår motionerna 2000/01:Sf6 yrkande 9 och

2000/01:Sf645 yrkandena 21 och 22.

Ställningstagande

Det är inte acceptabelt att familjer splittras i

samband med verkställighet av avvisningsbeslut.

Barnkonventionens viktigaste stadganden bör

inarbetas i utlänningslagen på samma sätt som

Genèvekonventionen inarbetats i lagen. Därmed skulle

det bli svårare att fatta avvisningsbeslut med

familjesplittring som följd och inga barn skulle

behöva gömma sig. Barnombudsmannen har vid en

granskning funnit att det endast är ett fåtal barn

som kommer till tals i asylprocessen. Hela processen

bör därför i större utsträckning anpassas efter

barnens behov. Syftet med att barnen hörs är att öka

deras synlighet i familjen och att de inte skall

betraktas som enbart ett bihang till föräldrarna. En

alltför lång väntan på ett beslut skapar otrygghet

och lidande. Inget barn skall behöva vänta mer än

tre månader på att få sin ansökan prövad.

Förbättrade riktlinjer för utbildning, handledning,

i vilken miljö utredningen skall genomföras och

hörande av barn bör utarbetas av Migrationsverket.

37. Barnkonventionen (punkt 29)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 29

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 37. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf6 yrkande 9 samt avslår

motionerna 2000/01:Sf605 yrkandena 10-12 och

2000/01:Sf645 yrkandena 21 och 22.

Ställningstagande

Enligt barnkonventionens andra artikel, principen om

icke-diskriminering, skall alla barn inom landet ha

lika rättigheter. Tyvärr är så inte fallet. Barn som

söker asyl, eller vars föräldrar söker asyl, och som

inte är folkbokförda har sämre rätt till sociala

förmåner, förskola och utbildning. Ett tydligt

barnperspektiv måste utvecklas. Arbetet med detta

bör följas upp och konkreta åtgärder vidtas för att

förbättra de asylsökande barnens villkor.

38. Riktlinjer för god man för ensamkommande

barn (punkt 31)

av Rose-Marie Frebran (kd), Sven-Erik Sjöstrand

(v), Fanny Rizell (kd), Claes Stockhaus (v) och

Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 38. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf645 yrkande 23.

Ställningstagande

Det är av stor vikt att ett regelverk skapas för det

uppdrag en god man utför beträffande ensamkommande

barn. Nu saknas sådana riktlinjer och de gode männen

arbetar på olika sätt med viss vägledning av gode

mäns arbete med vuxna personer.

39. Gömda barn (punkt 32)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 32

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 39. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2000/01:Sf274 yrkande 11 och

2000/01:Sf616.

Ställningstagande

Barn är aldrig ansvariga och skyldiga till den

situation de befinner sig i. Sverige har ett ansvar

för att ge dem trygghet och en human behandling i

vårt land. Gömda barn bör därför ges amnesti och få

uppehållstillstånd i Sverige.

40. Stöd till återvandring och återvändande

(punkt 34)

av Bo Könberg (fp) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 40. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf605 yrkande 29 och avslår

motion 2000/01:Sf5 yrkande 9.

Ställningstagande

Stöd till återvandring för den som så önskar måste

alltid vara ett viktigt inslag i en human

flyktingpolitik. Det får dock inte vara så att

konjunkturskäl används för att stimulera en ökad

återvandring.

41. Begreppen återvandring och återvändande

(punkt 35)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 35

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 41. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf6 yrkandena 5 och 6.

Ställningstagande

Svenska myndigheter använder uttrycket återvandring

när det rör personer som har uppehållstillstånd i

Sverige men som väljer att flytta tillbaka till

hemlandet. All annan flyttning tillbaka till

hemlandet benämns återvändande oavsett om den är

frivillig eller inte, dvs. även för personer som

nekats asyl eller uppehållstillstånd. Detta

språkbruk bör uppmärksammas och begreppen

definieras.

Migrationsverket har utvecklat former för att i

samarbete med internationella organisationer och

humanitära enskilda organisationer etablera

integrerade program för dem som återvänder

självmant. Stor aktsamhet krävs så att inte dessa

program kommer att innehålla moment av övertalning

eller hot. Det är också mycket viktigt att

regeringen och berörda myndigheter väl känner till

de förhållanden som de berörda personerna återvänder

till.

42. Kriterier för utvisning på grund av brott

(punkt 37)

av Gustaf von Essen, Cecilia Magnusson och

Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 42. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Ju928 yrkandena 17-21 och

avslår motion 2000/01:Sf614.

Ställningstagande

För såväl invandrare och flyktingar som svenska

medborgare är det av vikt att det klart markeras att

Sverige inte accepterar ett kriminellt beteende.

Utvisning skall kunna ske oberoende av risk för

fortsatt brottslig verksamhet, då en icke svensk

medborgare döms för ett brott där fängelse i mer än

sex månader ingår i straffskalan. Utvisning skall

också kunna ske då en icke svensk medborgare döms

andra gången för brott med fängelse i straffskalan.

Dessutom skall utvisning kunna ske vid första

tillfället då en icke svensk medborgare döms för ett

brott med fängelse i straffskalan i det fall den

aktuella domen är fängelse. Utvisningen skall (som i

nuvarande lagstiftning) ske om det kan antas att

utlänningen kommer att göra sig skyldig till

fortsatt brottslig verksamhet här i landet eller att

brottet med hänsyn till den skada, fara eller

kränkning som det har inneburit för enskilda eller

allmänna intressen är så allvarligt att utlänningen

inte bör få stanna kvar. Utländska medborgare skall

heller inte kunna undgå utvisning enbart på den

grunden att han här haft ett kortvarigt förhållande

med barn som följd.

43. Kriterier för utvisning på grund av brott

(punkt 37)

av Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda

v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 43. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf614 samt avslår motion

2000/01:Ju928 yrkandena 17-21.

Ställningstagande

Möjligheten att utvisa personer på grund av att de

dömts för brott måste finnas kvar. De kriterier som

styr tillämpningen skiftar dock i hög grad och det

föreligger heller inte en konsekvent praxis i dessa

fall. Det innebär att det kan finnas ett moment av

godtycke i lagtillämpningen. En översyn av

lagstiftningen om utvisning på grund av brott bör

därför ske, varvid anhörigas, och då främst barns,

situation när en familj splittras särskilt skall

beaktas. Denna översyn bör ta sin utgångspunkt i

såväl den europeiska konventionen om mänskliga

rättigheter som barnkonventionen.

Särskilda yttranden

1. Asylsökande från Kosovo (punkt 10)

av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),

Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),

Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),

Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).

I samband med utskottsbehandlingen av betänkande

2000/01:SfU9 togs ett initiativ från Vänsterpartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet

liberalerna och Miljöpartiet syftande till att

stoppa avvisningarna av flyktingar från Kosovo som

erhållit tillfälliga uppehållstillstånd i Sverige i

samband med massflykten från Kosovo våren 1999.

Ett förslag om tillkännagivande att regeringen bör

utnyttja bemyndigandet i utlänningslagen 2 kap. 14 §

2 och utfärda föreskrifter om förlängda tillfälliga

uppehållstillstånd för de personer som erhållit

tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige i samband

med massflykten från Kosovo våren 1999 och som finns

kvar i landet avvisades av utskottet med knapp

majoritet. Hade utskottets utslag blivit annorlunda

hade syftet med Kristdemokraternas motion

2000/01:Sf645 yrkande 19 i huvudsak tillgodosetts.

2. Arbetskraftsinvandring m.m. (punkterna 11,

23 och 24)

av Margareta Cederfelt (m).

Sverige skall ha en öppen och generös

invandringspolitik där alla som vill skapa sig en

framtid är välkomna. Flyktingar bör erhålla en

generös bedömning vid prövning där den enskildes

rättssäkerhet står i centrum.

Alla som på egen hand kan försörja sig här i

landet bör beviljas arbets- och uppehållstillstånd

och regeringen bör lägga fram förslag om en fri

arbetskraftsinvandring. Det amerikanska systemet med

Green Card har inneburit att hundratusentals

personer fått möjlighet till permanent

uppehållstillstånd. Dessa personer har bidragit till

landets utveckling genom sin kompetens och

erfarenhet. Grunddragen i systemet bör anammas av

Sverige.

Universitet och högskolor bör få möjlighet att på

Migrationsverkets delegation bevilja temporära

uppehållstillstånd för studenter och forskare. En

sådan reform vore angelägen för att undvika onödig

byråkrati vid utbyte av forskare och studenter.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelse 2000/01:4

Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse

2000/01:4 Migration och asylpolitik.