Bet. 2000/01:SkU3

Skatteutskottets betänkande

2000/01:SKU03

En ny tullag

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

SkU3

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet proposition

1999/2000:126 En ny tullag och avstyrker de motioner

som väckts med anledning av propositionen. Vidare

tillstyrker utskottet vissa lagändringar i

propositionerna 1999/2000:

124, 2000/01:8 och 2000/01:12 vilka av

samordningsskäl behandlas i detta betänkande.

Reservationer av m beträffande intrång i viss

immateriell äganderätt och av m, kd och fp

beträffande tulltillägg och dröjsmålstalan.

Propositionerna

Proposition 1999/2000:126

Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i

proposition 1999/2000:126 att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen till

1. tullag,

2. lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på

annonser och reklam,

3. lag om ändring i lagen (1973:980) om transport,

förvaring och förstöring av införselreglerade varor,

m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1978:880) om

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter,

5. lag om ändring i lagen (1979:1088) om

gränsövervakningen i krig m.m.,

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

7. lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774),

8. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning

vid återbetalning av skatter och avgifter,

9. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),

10. lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137),

11. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta-

och kreditreglering,

12. lag om ändring i postlagen (1993:1684),

13. lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200),

14. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda

tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet,

15. lag om ändring i lagen (1999:1284) om ändring i

lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i

beskattningsförfarandet,

16. lag om ändring i lagen (1994:1547) om

tullfrihet m.m.,

17. lag om ändring i lagen (1994:1548) om vissa

tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.,

18. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet

från skatt vid import, m.m.,

19. lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt,

20. lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt,

21. lag om ändring i lagen (1994:1565) om

beskattning av viss privatinförsel,

22. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

23. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på

energi,

24. lag om ändring i lagen (1996:701) om

Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett

annat land inom Europeiska unionen,

25. lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483),

26. lag om ändring i lagen (1998:714) om ersättning

vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder samt

27. lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229).

I propositionen lämnas förslag till en ny tullag.

Den nuvarande tullagen (1994:1550) trädde i kraft

den 1 januari 1995, i samband med att Sverige blev

medlem i EU. Lagen tillkom under stor tidspress och

endast de ändringar som bedömdes vara nödvändiga

inför medlemskapet gjordes. Eftersom det fanns behov

av en översyn av bl.a. tullagen tillsatte regeringen

under 1997 en utredning, Tullagsutredningen, som

fick i uppdrag att göra en översyn av den del av den

svenska tullagstiftningen som faller inom Finans-

departementets ansvarsområde. Det förslag till ny

tullag som presenteras i denna proposition bygger på

Tullagsutredningens förslag.

Sedan Sverige blev medlem i EU finns de primära

föreskrifterna på tullområdet i EG:s regelverk. Den

svenska tullagstiftningen utgör ett komplement till

EG-rätten. Det är därför viktigt att kopplingen

mellan de EG-rättsliga reglerna och tullagen framgår

tydligt. Därför innehåller den föreslagna nya

tullagen tydligare hänvisningar till de EG-rättsliga

reglerna.

För att underlätta en smidig och mer flexibel

tillämpning av bestämmelserna om tullklarering

föreslås att Tullverket får befogenhet att meddela

föreskrifter om tidsfristen för inlämnande av

kompletterande tulldeklarationer och utfärdande av

tullräkningar.

De kontrollbestämmelser som ger Tullverket

befogenheter som kan innebära intrång i enskilds

grundläggande fri- och rättigheter har samlats i den

föreslagna lagen; i dag finns sådana bestämmelser

även i tullförordningen. Det föreslås också en

generell proportionalitetsbestämmelse samt en

bestämmelse som anger ramarna för tjänstemans rätt

att använda våld och tvång som skall gälla alla

kontrollåtgärder som vidtas med stöd av lagen.

Vidare har bestämmelserna i lagen (1994:1552) om

tullkontroll av varumärkesintrång m.m. tagits in i

den föreslagna tullagen. Det föreslås också att

dessa bestämmelser skall kompletteras med

bestämmelser om bl.a. ansvaret för Tullverkets

kostnader för förstöring av varor, möjlighet för

Tullverket att utfärda föreskrifter samt

rättighetsinnehavarens ekonomiska ansvar för skada

på varuprov vid inspektion och möjlighet för

Tullverket att kräva säkerhet innan varuprov lämnas

ut för inspektion.

Proposition 1999/2000:124

Regeringen föreslår i proposition 1999/2000:124 En

ny smugglingslag m.m. bl.a. att riksdagen antar en

ändring i den nya tullagen (lagförslag 2.9).

Propositionen, som remitterats till

justitieutskottet, behandlas i betänkandet

2000/01:JuU2. Av tekniska skäl har justitieutskottet

överlämnat den författningsmässiga regleringen av

ändringen till skatteutskottet som samordnar

ändringen med införandet av den nya lagen i detta

betänkande.

Proposition 2000/01:8

Regeringen föreslår i proposition 2000/01:8 Ny

socialavgiftslag bl.a. att riksdagen antar en

ändring i 1 kap. 1 § skattebetalningslagen

(1997:483) (lagförslag 2.6). Propositionen, som

remitterats till socialförsäkringsutskottet,

behandlas i betänkande 2000/01:SfU5. Av tekniska

skäl har socialförsäkringsutskottet överlämnat den

författningsmässiga regleringen av ändringen till

skatteutskottet som samordnar ändringen med ett

annat förslag till ändring i samma lagrum i detta

betänkande.

Proposition 2000/01:12

Regeringen föreslår i proposition 2000/01:12

Beskattning av utländska nyckelpersoner bl.a. att

riksdagen antar en ändring i 9 kap. 1 §

sekretesslagen (1980:100) (lagförslag 2.5).

Propositionen behandlas i betänkande 2000/01:

SkU6. Av tekniska skäl samordnas den

författningsmässiga regleringen i detta betänkande.

Lagförslagen

Lagförslagen, i den lydelse de erhållit efter de

ovan nämnda samordningsåtgärderna, finns i bilaga 1

till betänkandet.

Motionerna

1999/2000:Sk31 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att avskaffa

tulltillägget i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kostnader i samband

med tullkontroll,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kostnadsansvaret för

förstöring av gods,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag till

bemyndigande i 4 kap. 12 § förslag till tullag för

regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer att meddela närmare föreskrifter i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Sk32 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att ett utredningsarbete

snarast bör starta i syfte att leda till förslag om

regler för dröjsmålstalan vid

myndighetshandläggning.

1999/2000:Sk33 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) vari

yrkas att riksdagen beslutar att avskaffa

tulltillägget från den 1 januari 2001.

Yttranden från andra utskott

Yttranden över proposition 1999/2000:126 har

avlämnats till skatteutskottet av

konstitutionsutskottet (yttrande 2000/01:KU5y) och

lagutskottet (yttrande 2000/01:LU1y). Yttrandena har

fogats som bilagor till detta betänkande (bilagor 2

och 3).

Utskottet

Införande av en ny tullag m.m.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen att tullagen och

lagen om tullkontroll av varumärkesintrång, båda

från år 1994, skall ersättas med en ny tullag.

Syftet är bl.a. att bättre anpassa den svenska

tullagstiftningen till EG-rätten och göra

tullförfarandet smidigare för näringslivet och

myndigheterna. Propositionen bygger på

Tullagsutredningens betänkande SOU 1999:54 En ny

tullag samt på vissa framställningar från

Läkemedelsverket och Säkerhetspolisen.

I åtskilliga hänseenden innebär den nya tullagen

att bestämmelserna i den gamla lyfts över till den

nya. Till nyheterna hör dock bl.a. att vissa termer

bringas i bättre överensstämmelse med EG-

terminologin och att det klart skall framgå att

bestämmelserna i den nya tullagen endast är

komplement till EG-rätten. En annan nyhet är

införandet av en generell proportionalitetsbe-

stämmelse som går ut på att beslut om kontrollåtgärd

får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger

det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär

för enskild.

Överklagandereglerna i den gamla tullagen överförs

i huvudsak oförändrade till den nya lagen. När det

gäller frågan om utlämnande av uppgifter föreslår

regeringen att Tullverket på begäran av

Läkemedelsverket skall lämna ut uppgifter som rör

import och export av varor. Likaledes skall Tull-

verket på begäran av Säkerhetspolisen lämna ut

uppgifter som rör export av varor. Den nya tullagen

innehåller också en del bemyndiganden för regeringen

eller Tullverket att meddela föreskrifter. I andra

fall, då sådana föreskrifter har bedömts ha

karaktären av verkställighetsföreskrifter, lämnas i

stället en upplysning i lagtexten om att regeringen

eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket

meddelar sådana föreskrifter.

Utskottets ställningstagande

Utskottet inleder med en övergripande bedömning av

propositionen och vill till att börja med framhålla

att den nu gällande tullagen, som beslutades på

hösten 1994 i samband med den svenska anslutningen

till EU, tillkom under stor tidspress och utan att

det fanns möjlighet att utreda samtliga frågor så

noggrant som hade varit önskvärt. Tullagstiftningen

har därför setts över av en särskild utredare och

denna översyn har lett fram till ett förslag till en

ny tullag som anses vara bättre ägnad att möta

tidens krav. Det är detta förslag som nu efter

vederbörlig remissbehandling och beredning läggs

fram i den föreliggande propositionen.

Utskottet anser liksom regeringen att den svenska

tullagstiftningen bör ges ett innehåll som

underlättar en smidig hantering i tullförfarandet

för såväl näringslivet som myndigheterna. Ambitionen

bör vara att bestämmelserna skall vara tydliga,

lätta att tillämpa och överblicka och givetvis

anpassade till EG-rättens regelverk på tullområdet.

Bestämmelserna bör vidare vara väl avvägda när det

gäller balansen mellan rättssäkerhetens krav och

möjligheterna för tullmyndigheterna att agera

effektivt för att förhindra smuggling och annat

brottsligt förfarande inom tullområdet.

Utskottet anser att regeringens förslag på ett

tillfredsställande sätt uppfyller dessa krav.

Utskottet tillstyrker därför propositionen såvitt

avser införandet av den nya lagen och tillhörande

följdlagstiftning, dock att vissa frågor som tagits

upp i de med anledning av propositionen väckta

motionerna behandlas särskilt nedan. Utskottet

återkommer nedan även till vissa författningstek-

niska frågor.

Tullkontrollen beträffande intrång i viss

immateriell äganderätt

Motionen

I motion Sk31 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m)

kritiserar motionärerna de bestämmelser som föreslås

i propositionen och som innebär att rättighets-

innehavaren kan komma att bli skyldig att bestrida

kostnaderna för förstöring av varumärkesförfalskade

eller pirattillverkade varor. Enligt motionärernas

mening är det inte rimligt att en

rättighetsinnehavare som drabbas av varu-

märkesförfalskning eller piratkopiering skall behöva

ta det ekonomiska ansvaret för att få varorna ur

världen. Motionärerna anser därför att bestäm-

melserna bör gå ut på att svaranden skall stå för

kostnaderna i första hand och att staten skall göra

det i andra hand, om det inte är möjligt att få

ersättning för kostnaderna av svaranden.

Motionärerna begär därför ett tillkännagivande om

att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett

nytt lagförslag i denna del (yrkande 3).

Med en liknande motivering finner motionärerna

dessutom att staten bör stå för alla kostnader som

uppkommer i samband med kontroller som motiveras av

att skälig misstanke om varumärkesintrång eller

piratkopiering föreligger. Motionärerna föreslår att

riksdagen begär en analys av konsekvenserna av ett

sådant kostnadsansvar för staten (yrkande 2).

Lagutskottets yttrande

I yttrande till skatteutskottet (yttr. 2000/01:LU1y,

se bilaga 3 till detta betänkande) hänvisar

lagutskottet till utsökningsbalkens bestämmelse att

sökanden ansvarar mot staten för

förrättningskostnaderna i mål av motsvarande slag,

när dessa kostnader inte kunnat utsökas hos

svaranden. Det finns enligt lagutskottets

uppfattning inte något skäl att avvika från denna

princip när det gäller ansvaret för Tullverkets

kostnader för förstöring av varor. Därtill kommer,

anför lagutskottet, att det skulle strida mot EG-

rättsliga bestämmelser att ålägga staten något

kostnadsansvar i dessa fall. När det gäller ansvaret

för kostnader för skada på varuprov som analyserats

i samband med misstanke om varumärkesintrång betonar

lagutskottet att det handlar om ett privaträttsligt

anspråk där staten inte rimligen bör bära något

kostnadsansvar och att den ordning som föreslås i

propositionen, enligt lagutskottets mening, ligger

väl i linje med det allmänna rättsmedvetandet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar lagutskottets uppfattning att

motionsförslagen strider mot såväl vedertagna

principer på utsökningsområdet som allmänt

rättsmedvetande och gällande EG-rätt. Av de skäl

lagutskottet redovisat avstyrker utskottet därför

både yrkande 2 och yrkande 3 i motion Sk31.

Tulltillägg

Propositionen

I avvaktan på att översynen av

skattetilläggsinstitutet (Fi 1998:07, dir. 1998:34)

slutförts lämnas inga förslag till ändringar i

bestämmelserna om tulltillägg. Gällande bestämmelser

överförs således oförändrade till den nya tullagen.

Motionerna

I motionerna Sk31 (yrkande 1) av Carl Fredrik Graf

m.fl. (m) och Sk33 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) yrkas

att tulltillägget skall avskaffas. Motionärerna

vänder sig mot både det administrativa krånglet och

sanktionens hårdhet. Tulltilläget bör därför enligt

motionärernas uppfattning slopas omedelbart.

Utskottets ställningstagande

Med tanke på tulltilläggets nära anknytning till

skattetillägget anser utskottet, i likhet med

regeringen, att man bör avvakta resultatet av

översynen av skattetilläggsinstitutet innan man

överväger tulltilläggets framtida utformning eller

tanken på att avveckla det. Utskottet vill erinra om

att översynen beräknas vara avslutad senast den 31

december 2000.

I sammanhanget vill emellertid utskottet passa på

att föreslå en mindre ändring av 8 kap. 10 § i den

nya tullagen, som tar upp de fall då befrielse från

tulltillägg eller förseningsavgift skall medges. Det

bör framgå av paragrafen att befrielsen gäller den

aktuelle gäldenären eller deklaranten. Denna

formulering stämmer också överens med vad som brukas

på andra ställen i den nya lagen. Den i

propositionen föreslagna formuleringen att den som

påförts tulltillägg eller förseningsavgift i vissa

fall skall befrias från avgiften är mindre lämplig,

eftersom någon sådan påföring i praktiken aldrig har

skett. Utskottet föreslår i sin hemställan en

omformulering av paragrafen i berört hänseende.

Med det anförda och med den nyss nämnda

modifieringen biträder utskottet förslaget i

propositionen att överföra bestämmelserna om

tulltillägg till den nya tullagen och avstyrker

motionerna Sk31 yrkande 1 och Sk33.

Dröjsmålstalan

Motionen

I motion Sk32 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter

(båda fp) efterlyses en snar utredning om regler för

dröjsmålstalan vid myndighetshandläggning.

Motionärerna åberopar Lagrådets uttalande att regler

som är nödvändiga för den faktiska tillämpningen av

rättsinstitutet dröjsmålstalan bör utarbetas under

det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Utskottets ställningstagande

Med dröjsmålstalan avses en rätt att påkalla beslut

av en myndighet inom viss tid eller att överklaga en

myndighets underlåtenhet att inom viss tid efter

gjord framställning meddela beslut. Några regler om

en sådan rättighet finns för närvarande inte i den

svenska tullagstiftningen och regeringen framhåller

i propositionen att införandet av sådana

kompletterande bestämmelser måste föregås av mycket

noggranna överväganden och att en rad frågor måste

tänkas igenom i samband med sådana överväganden som

t.ex. innebörden av ett yrkande, rättsföljden av en

prövning och frågan om rätt forum. Regeringen anger

emellertid också i propositionen att den har för

avsikt att återkomma i frågan och enligt vad

utskottet erfarit planeras en utredning inom

Regeringskansliet. Motionärerna är således enligt

utskottets uppfattning redan tillgodosedda och något

uttalande av riksdagen är inte påkallat. Utskottet

avstyrker därför motion Sk32.

Bemyndiganden, m.m.

Propositionen

I propositionen föreslås bl.a. att i avsnittet om

export m.m. i den nya tullagen skall en passus tas

in som anger att regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer meddelar föreskrifter som

kompletterar bestämmelserna.

Motionen

I motion Sk31 (yrkande 4) av Carl Fredrik Graf m.fl.

(m) yrkas avslag på regeringens lagförslag i denna

del. Grunden för yrkandet är att Lagrådet avstyrkt

ett införande av denna passus i den nya tullagen.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande till

skatteutskottet (yttr. 2000/01:

KU5y, se bilaga 2 till detta betänkande) framhållit

att lagtexten i den lydelse som har förelagts

riksdagen inte innebär att regeringen tilläggs några

befogenheter att meddela föreskrifter utöver

verkställighetsföreskrifter eller andra föreskrifter

som ej enligt grundlag skall meddelas av riksdagen.

Enligt konstitutionsutskottets uppfattning finns det

därför inte skäl för utskottet att med hänsyn till

reglerna i regeringsformen avstyrka bifall till

propositionen i denna del.

Utskottets ställningstagande

I förslaget till ny tullag föreslås dels vissa

bestämmelser som bemyndigar regeringen eller

myndighet som regeringen bestämmer att meddela före-

skrifter om införsel av vara m.m., dels ett stort

antal upplysningar om att regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter med

karaktär av verkställighetsföreskrifter till den nya

tullagen. Den av motionärerna kritiserade passusen

är, som konstitutionsutskottet funnit, utformad som

en sådan upplysning, och utskottet håller därför med

konstitutionsutskottet om att det inte finns skäl

att med hänsyn till reglerna i regeringsformen

utmönstra just denna passus ur den nya lagen.

Utskottet har emellertid noterat att Lagrådet har

ifrågasatt behovet av alla dessa upplysningar om

förekomsten av verkställighetsföreskrifter i den nya

lagen. Beträffande somliga har Lagrådet t.o.m.

angett att de är överflödiga och att de kan

undvaras. Enligt vad utskottet erfarit kommer

regeringen, som brukligt är när det gäller en ny

lagstiftningsprodukt av denna karaktär, under alla

omständigheter att följa upp och - när tillräckliga

erfarenheter vunnits - se över den nya lagen.

Utskottet utgår ifrån att regeringen i detta samman-

hang också prövar om det finns ett behov av alla de

upplysningar om förekomsten av

verkställighetsföreskrifter som den nya lagen

innehåller, eller om det går att gallra i dem.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen

även i denna del och avstyrker motion Sk31 yrkande

4.

Vissa lagstiftningsfrågor

Av det föregående framgår att utskottet i sak

ställer sig bakom regeringens förslag i alla

väsentliga delar. I vissa lagstiftningstekniska

frågor finns det dock ett behov av

samordningsåtgärder på grund av att andra ändringar

i samma lagrum som nu är berörda har aktualiserats i

andra propositioner. Därutöver har utskottet funnit

att vissa mindre redaktionella justeringar bör

göras.

Regeringen har i proposition 1999/2000:124 En ny

smugglingslag m.m. bl.a. föreslagit en ändring i den

nya tullagen (lagförslag 9 i proposition

1999/2000:124). Propositionen har behandlats av

justitieutskottet i betänkande 2000/01:JuU2.

Justitieutskottet har överlämnat den

författningsmässiga regleringen av ändringen till

skatteutskottet. Skatteutskottet samordnar ändringen

med införandet av den nya lagen i detta betänkande.

Regeringen har vidare i proposition 2000/01:8 Ny

socialavgiftslag bl.a. föreslagit att riksdagen

antar en ändring i 1 kap. 1 § skattebetalningslagen

(1997:483) (lagförslag 6 i proposition 2000/01:8).

Propositionen har behandlats av

socialförsäkringsutskottet i betänkande

2000/01:SfU5. Av tekniska skäl har

socialförsäkringsutskottet överlämnat den

författningsmässiga regleringen av ändringen i den

berörda paragrafen till skatteutskottet. Utskottet

samordnar ändringen med ett annat förslag till

ändring i samma lagrum i detta betänkande och

föreslår samtidigt en precisering i ikraftträdande-

bestämmelsen.

Slutligen har regeringen i proposition 2000/01:12

Beskattning av utländska nyckelpersoner bl.a.

föreslagit att riksdagen antar en ändring i 9 kap. 1

§ sekretesslagen (1980:100) (lagförslag 5 i

proposition 2000/01:12). Propositionen behandlas av

utskottet i betänkande 2000/02:SkU6 där ändringen

tillstyrks i sak. Av tekniska skäl samordnas den

författningsmässiga regleringen i detta betänkande.

I den föreliggande propositionen föreslås bl.a.

ändringar i

· 26 § lagen (1972:266) om skatt på annonser och

reklam (lagförslag 2 i propositionen),

·

· 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid

återbetalning av skatter och avgifter (lagförslag

8 i propositionen),

·

· 1 kap. 2 och 5 §§ mervärdesskattelagen (1994:200)

(lagförslag 13 i propositionen) samt

·

· 5 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi

(lagförslag 23 i propositionen).

·

Ytterligare ändringar i samma paragrafer föreslås i

proposition 2000/01:31 Vissa förmögenhets- och

punktskattefrågor, avsedda att träda i kraft den

1 januari 2001. Utskottet föreslår att samtliga

ändringar i de berörda paragraferna samordnas i

betänkande 2000/01:SkU11.

Slutligen har utskottet uppmärksammat att vissa

föreslagna hänvisningar till EG-rättsliga

bestämmelser i 4 kap. 7 § i den nya tullagen

(lagförslag 1 i propositionen) och 1 kap. 4 § lagen

(1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.

(lagförslag 18 i propositionen) kommit att bli

inaktuella. Utskottet föreslår erforderliga

korrigeringar. Dessutom föreslår utskottet en

kompletterande övergångsbestämmelse till ändringarna

i tobaksskattelagen och alkoholskattelagen

(lagförslag 19 och 20 i propositionen) och en

följdändring i lagen (1998:506) om

punktskattekontroll av transporter m.m. av

alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter

som av förbiseende fallit bort från propositionens

förslag till riksdagsbeslut.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande införande av en ny tullag

m.m.

att riksdagen godtar proposition 1999/2000:126 i denna del,

2. beträffande tullkontrollen beträffande

intrång i viss immateriell äganderätt

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sk31 yrkandena 2 och

3,

res. 1 (m)

3. beträffande tulltillägg

att riksdagen med den ändring utskottet förordat godtar

proposition 1999/2000:126 i denna del och avslår

motionerna 1999/2000:Sk31 yrkande 1 och

1999/2000:Sk33,

res. 2 (m, kd, fp) -

delvis

4. beträffande dröjsmålstalan

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sk32,

res. 3 (m, kd, fp)

5. beträffande bemyndiganden, m.m.

att riksdagen godtar proposition 1999/2000:126 i denna del

och avslår motion 1999/2000:Sk31 yrkande 4,

6. beträffande vissa lagstiftningsfrågor

att riksdagen med anledning av proposition 1999/2000:124 i

denna del, proposition 1999/2000:126 i denna

del, proposition 2000/01:8 i denna del och

proposition 2000/01:12 i denna del godtar vad

utskottet anfört,

7. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad ovan anförts och hemställts

antar de i bilaga 1 till detta betänkande

återgivna förslagen till

1. tullag med de ändringarna

dels att i 4 kap. 7 § uttrycket "309-495" byts

ut mot uttrycket "309-462",

dels att 8 kap. 10 § erhåller följande såsom

utskottets förslag betecknade lydelse.

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Utskottets förslag

------------------------------------------------------

8 kap.

10 §

-----------------------------------------------------

Den som påförts Gäldenären respektive

tulltillägg eller deklaranten skall helt

förseningsavgift skall eller delvis befrias från

helt eller delvis befrias tulltillägg respektive

från avgiften förseningsavgift

-----------------------------------------------------

1. om felaktigheten eller 1. om felaktigheten

underlåtenheten kan antas eller underlåtenheten kan

ha ett sådant samband med antas ha ett sådant

hans ålder, hans bris- samband med hans ålder,

tande erfarenhet, hans hans bristande

eller hans ombuds sjukdom erfarenhet, hans eller

eller liknande hans ombuds sjukdom eller

förhållande att den liknande förhållande att

framstår som ursäktlig, den framstår som

ursäktlig,

2. om felaktigheten

eller underlåtenheten 2. om felaktigheten

framstår som ursäktlig eller underlåtenheten

med hänsyn till den framstår som ursäktlig

oriktiga uppgiftens med hänsyn till den

beskaffenhet eller annan oriktiga uppgiftens

särskild omständighet, beskaffenhet eller annan

eller särskild omständighet,

eller

3. om det framstår som

uppenbart oskäligt att ta 3. om det framstår som

ut tillägget eller uppenbart oskäligt att ta

avgiften. ut tillägget eller

avgiften.

------------------------------------------------------

Gäldenären får - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

- - är obetydligt.

Deklaranten får - - - - - - - - - - - - - - - - - -

- - - är obetydlig.

------------------------------------------------------

2. lag om ändring i lagen (1973:980) om

transport, förvaring och förstöring av

införselreglerade varor, m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1978:880) om

betalningssäkring för skatter, tullar och

avgifter,

4. lag om ändring i lagen (1979:1088) om

gränsövervakningen i krig m.m.,

5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

6. lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774),

7. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),

8. lag om ändring i tullregisterlagen

(1990:137),

9. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta-

och kreditreglering,

10. lag om ändring i postlagen (1993:1684),

11. lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200) med den ändringen att 1 kap. 2 och 5

§§ utgår ur förslaget,

12. lag om ändring i lagen (1994:466) om

särskilda tvångsåtgärder i

beskattningsförfarandet,

13. lag om ändring i lagen (1999:1284) om

ändring i lagen (1994:466) om särskilda

tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet,

14. lag om ändring i lagen (1994:1547) om

tullfrihet m.m.,

15. lag om ändring i lagen (1994:1548) om vissa

tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.,

16. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet

från skatt vid import, m.m. med den ändringen

att i 1 kap. 4 § uttrycket "94/4/EG" byts ut mot

uttrycket "2000/47/EG",

17. lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt med den ändringen att

ikraftträdandebestämmelsen erhåller följande

såsom utskottets betecknade lydelse:

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Utskottets förslag

------------------------------------------------------

Ikraftträdandebestämmelse

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft

den 1 januari 2001. den 1 januari 2001. Äldre

föreskrifter gäller

fortfarande för varor som

dessförinnan anmälts

eller borde ha anmälts

till tullförfarandet

övergång till fri

omsättning.

-----------------------------------------------------

18. lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt med den ändringen att

ikraftträdandebestämmelsen erhåller följande

såsom utskottets betecknade lydelse:

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Utskottets förslag

------------------------------------------------------

Ikraftträdandebestämmelse

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft

den 1 januari 2001. den 1 januari 2001. Äldre

föreskrifter gäller

fortfarande för varor som

dessförinnan anmälts

eller borde ha anmälts

till tullförfarandet

övergång till fri

omsättning.

-----------------------------------------------------

19. lag om ändring i lagen (1994:1565) om

beskattning av viss privatinförsel,

20. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

21. lag om ändring i lagen (1996:701) om

Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot

ett annat land inom Europeiska unionen,

22. lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483) med den ändringen att

ikraftträdandebestämmelsen erhåller följande

såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

-----------------------------------------------------

Förslag enligt prop. Utskottets förslag

1999/2000:126

------------------------------------------------------

Ikraftträdandebestämmelse

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft

den 1 januari 2001. Den den 1 januari 2001. Den

äldre bestämmelsen skall äldre bestämmelsen i

dock fortfarande första stycket 2 skall

tillämpas i fråga om dock fortfarande

sådan skatt för vilken tillämpas i fråga om

tulllagen (1994:1550) sådan avgift för vilken

gäller. lagen (1981:691) om

socialavgifter gäller och

den äldre bestämmelsen i

andra stycket i fråga om

sådan skatt för vilken

tullagen (1994:1550)

gäller.

-----------------------------------------------------

23. lag om ändring i lagen (1998:506) om

punktskattekontroll av transporter m.m. av

alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljepro-

dukter,

24. lag om ändring i lagen (1998:714) om

ersättning vid frihetsberövanden och andra

tvångsåtgärder,

25. lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229).

res. 2 (m, kd, fp) -

delvis

Stockholm den 14 november 2000

På skatteutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

I beslutet har deltagit: Arne Kjörnsberg (s), Carl

Fredrik Graf (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Per

Rosengren (v), Helena Höij (kd), Carl Erik Hedlund

(m), Per Erik Granström (s), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Ulla Wester (s), Lena Sandlin-Hedman

(s), Marie Engström (v), Kenneth Lantz (kd),

Catharina Hagen (m), Birger Schlaug (mp), Rolf

Kenneryd (c), Johan Pehrson (fp) och Per-Olof

Svensson (s).

Reservationer

1. Tullkontrollen beträffande intrång i

viss immateriell äganderätt (mom. 2) - m

Carl Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Catharina Hagen

(m) har

dels anfört följande:

I ett rättssamhälle måste det finnas möjligheter

för rättighetsinnehavare till immateriella

rättigheter att skydda sig mot olagliga intrång i

den immateriella äganderätten och, som de moderata

ledamöterna i lagutskottet har framhållit i en

avvikande mening, det är också mycket viktigt att

rättighetsinnehavaren skall kunna beivra

immaterialrättsliga intrång. Det är enligt vår

mening helt oacceptabelt att ha en ordning som kan

innebära att rättighetsinnehavaren av ekonomiska

skäl måste avstå från att utföra en kontrollåtgärd,

trots att skälig misstanke om intrång föreligger.

Som framhålls i motion Sk31 bör det i stället, om

skälig grund för misstanke om intrång föreligger,

vara statens skyldighet att svara för alla

kostnader som kan uppkomma vid tullkontroll av att

en immateriell äganderätt inte kränkts. Regeringen

bör enligt vår mening överväga ett sådant

kostnadsansvar för staten och återkomma till

riksdagen med erforderliga förslag. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

En annan viktig fråga som motionärerna har tagit

upp är att en rättighetsinnehavare inte bör behöva

riskera sin egen ekonomi för att få till stånd en

förstöring av varor som gör intrång på den

immateriella äganderätten, dvs.

varumärkesförfalskade eller pirattillverkade varor.

Moderaterna i lagutskottet har antagit att det i

inte så få fall kommer att visa sig omöjligt att få

ut medlen från den som har kränkt rättigheterna, och

vi delar den bedömningen. Om förrättningskostnaderna

inte kan tas ut av svaranden bör således kostnaderna

stanna på staten. En sådan ordning bygger enligt vår

mening på allmänt vedertagna principer, och skulle

den komma i konflikt med EG-rätten bör regeringen

försöka se till att EG-rätten ändras på denna punkt.

Vi föreslår att riksdagen gör ett uttalande även om

denna fråga.

Med det anförda tillstyrker vi motion Sk31

yrkandena 2 och 3.

dels under moment 2 hemställt:

2. beträffande tullkontrollen beträffande

intrång i viss immateriell äganderätt

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sk31 yrkandena

2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

2. Tulltillägg (mom. 3 och 7 i motsvarande

del) - m, kd och fp

Carl Fredrik Graf (m), Helena Höij (kd), Carl Erik

Hedlund (m), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),

Kenneth Lantz (kd), Catharina Hagen (m) och Johan

Pehrson (fp) har

dels anfört följande:

Tulltillägget kan drabba de företagare orimligt

hårt som har råkat göra fel vid sin tillämpning av

tullreglerna. Sanktionens hårdhet står inte i någon

som helst rimlig proportion till en begången

förseelse. Det handlar ofta om ouppsåtliga fel i

tulldeklarationer som upprättats under tidspress.

Sveriges inträde i EU har samtidigt inneburit att

importörerna fått en mängd nya regler att hålla reda

på. Dessutom har inlämningsfristen minskat.

Tullmyndighetens skyldighet att utdöma tulltillägg

fräter på förhållandet mellan tullen och

importörerna. Tullens myndighetsutövning skall inte

behöva upplevas av företagaren som att vederbörande

blir aktivt motarbetad. I stället bör tullen ge

service åt företagarna, och när ouppsåtliga fel har

begåtts bör det ligga i båda parters intresse att

felen kan rättas till på ett smidigt sätt.

Tulltillägget påförs liksom skattetillägget genom

ett rent administrativt förfarande när en miss eller

ett fel har konstaterats. Vår principiella

uppfattning är emellertid att det i praktiken

handlar om böter, och böter bör dömas ut av en

domstol och inte påföras genom ett administrativt

beslut. Det har dessutom visat sig att det är ovisst

om skattetilläggssystemet står i överensstämmelse

med Europarådets konvention om de mänskliga

rättigheterna. Samma osäkerhet vidlåder

tulltillägget.

Mot bakgrund av tulltilläggets negativa sidor anser

vi att man bör passa på att i samband med införandet

av en ny tullag avskaffa denna tvivelaktiga

sanktionsform. Tvärtemot vad regeringen föreslagit

bör således tulltilläggsreglerna inte föras över

till den nya lagen. Vi anser alltså att motionerna

Sk31 och Sk33 bör bifallas på denna punkt och

föreslår att avsnittet om tulltillägg under 8 kap.

skall utgå ur den nya lagen. Regeringen får åter-

komma med de förslag till kompletterande

bestämmelser och ändringar som kan behövas på grund

av denna åtgärd.

dels under moment 3 och moment 7 i motsvarande del

hemställt:

3. beträffande tulltillägg

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sk31

yrkande 1 och 1999/2000:Sk33 och med avslag på

proposition 1999/2000:126 i denna del beslutar

att inte överföra tulltilläggsreglerna till den

nya tullagen,

7. beträffande lagförslagen såvitt avser

tulltillägg

att riksdagen gör den ändringen i det i bilaga 1 till detta

betänkande återgivna förslaget till tullag att 8

kap. 2-8 §§ utgår,

3. Dröjsmålstalan (mom. 4) - m, kd och fp

Carl Fredrik Graf (m), Helena Höij (kd), Carl Erik

Hedlund (m), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),

Kenneth Lantz (kd), Catharina Hagen (m) och Johan

Pehrson (fp) har

dels anfört följande:

Dröjsmålstalan inom tullrätten innebär att det ges

en möjlighet att under vissa omständigheter i

förvaltningsdomstol klaga på att Tullmyndigheten

inte har fattat beslut inom viss tid. Trots att

Tullagsutredningen i sitt slutbetänkande, som

propositionen bygger på, återkommit med ett förslag

till dröjsmålstalan har regeringen valt att inte

lägga fram något sådant förslag i den lagrådsremiss

som föregått propositionen och inte heller i den

föreliggande propositionen.

Lagrådet har kommenterat detta särskilt och

framhållit att det faktiskt finns en rätt att föra

dröjsmålstalan enligt EG-rätten på tullområdet och

att en enskild person inte kan frånkännas rätten att

utnyttja denna möjlighet. Resultatet, om någon

skulle vilja utnyttja denna möjlighet, kan enligt

Lagrådet bli att förvaltningsdomstolen tvingas

improvisera fram erforderliga principer. Lagrådet

efterlyser därför erforderliga regler i den svenska

lagen.

Även om regeringen har angett att den avser att

återkomma i frågan anser vi att regeringen har tagit

alltför lätt på den, och avsikten är tydligen inte

att ge den prioritet. Enligt vår mening är det

mycket angeläget att införa tydliga regler om

möjligheterna till dröjsmålstalan vid myndigheternas

handläggning av ärenden, inte minst för småföretag

som kan vara mycket beroende av ett snabbt

myndighetsbesked. Regeringen bör skyndsamt

igångsätta ett utredningsarbete i syfte att ta fram

de regler som bör gälla vid dröjsmålstalan. För att

understryka att denna fråga är angelägen bör

riksdagen rikta ett tillkännagivande härom till

regeringen, och vi tillstyrker därför motion Sk32.

dels under moment 4 hemställt:

4. beträffande dröjsmålstalan

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sk32

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts angående en utredning om dröjsmålstalan.

Konstitutionsutskottets yttrande

2000/01:KU5y

En ny tullag

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 27 september 2000 beslutat

att bereda bl.a. konstitutionsutskottet tillfälle

att yttra sig över proposition 1999/2000:126 En ny

tullag jämte motioner.

I propositionen lämnas förslag till en ny tullag

jämte följdlagstiftning. Konstitutionsutskottet

begränsar sitt yttrande till vissa frågor om

normgivningsbemyndiganden.

Propositionen

Sedan Sverige blev medlem i EU finns de primära

föreskrifterna på tullområdet i EG:s regelverk. Den

svenska tullagstiftningen utgör ett komplement till

EG-rätten. Den föreslagna nya tullagen innehåller

därför hänvisningar till de EG-rättsliga reglerna.

De kontrollbestämmelser som ger Tullverket befo-

genheter som kan innebära intrång i enskilds

grundläggande fri- och rättigheter har samlats i den

föreslagna lagen; i dag finns sådana bestämmelser

även i tullförordningen. Den föreslagna tullagen

innehåller därutöver tämligen omfattande

föreskrifter på tullområdet, bland dem bestämmelser

som enligt propositionen är avsedda som upplysningar

om att verkställighetsföreskrifter som meddelas av

regeringen förekommer i anslutning till lagens

bestämmelser.

Motionsyrkande

I motion 1999/2000:Sk 31 yrkande 4 (m) hemställs att

riksdagen avslår regeringens förslag till

bemyndigande i 4 kap. 12 § i den nya tullagen för

regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer att meddela närmare föreskrifter. I

motionen framhålls att Lagrådet i sitt yttrande över

lagförslaget anfört att delegationsregeln i 8 kap. 9

§ första stycket regeringsformen endast omfattar

föreskrifter om tull på införsel av vara och att det

inte finns någon annan möjlighet till delegation.

Därför avstyrker Lagrådet det av regeringen

föreslagna bemyndigandet i förslaget till tullag i 4

kap. 13 § (att regeringen får komplettera

bestämmelserna om export och återexport i EG-

förordningar). Trots Lagrådets avstyrkande finns det

berörda bemyndigandet kvar i den lagtext som lagts

fram i förslaget till riksdagen, förslaget till

tullag 4 kap. 12 §. Med hänvisning till

regeringsformens delegationsregel och Lagrådets

yttrande motsätter sig motionärerna det berörda

bemyndigandet.

Bakgrund

Enligt 1 kap. 4 § regeringsformen är riksdagen ensam

lagstiftare. Regeringsformen medger emellertid att

riksdagen bemyndigar regeringen att genom

förordningar meddela föreskrifter i vissa ämnen, i

vilka normgivningskompetensen i princip är

förbehållen riksdagen. Bland annat kan regeringen

enligt 8 kap. 9 § första stycket efter bemyndigande

i lag genom förordning meddela föreskrifter om tull

på införsel av vara. Utöver vad som framgår av

regeringsformens medgivanden kan

normgivningskompetens inte delegeras från riksdagen.

Enligt 8 kap. 13 § regeringsformen första stycket

får regeringen utan särskilt bemyndigande i lag

genom förordning besluta dels föreskrifter om

verkställighet av lag, dels föreskrifter som ej

enligt grundlag skall meddelas av riksdagen. Av

tredje stycket i samma bestämmelse framgår att

regeringen i sådana fall i förordningen får överlåta

åt myndighet under regeringen att meddela

bestämmelser i ämnet. I verkställighetsföreskriftens

form får inte beslutas något som kan betraktas som

ett tidigare ej föreliggande ingrepp i enskilds

personliga eller ekonomiska förhållanden.

I sitt yttrande i lagstiftningsärendet har Lagrådet

pekat på att uttryckliga bemyndiganden i lag för

regeringen att meddela föreskrifter är överflödiga,

om regeringen ändå kan meddela föreskrifter på grund

av 8 kap. 13 § regeringsformen.

I propositionen anförs i fråga om åtskilliga av de

bestämmelser som föreslås att de är avsedda som

upplysningar om att sådana verkställighetsfö-

reskifter som regeringen får besluta med stöd av 8

kap. 13 § regeringsformen förekommer i anslutning

till lagen. Dessa bestämmelser är med andra ord inte

avsedda att vara några egentliga bemyndiganden att

meddela föreskrifter (prop. s. 135 f).

Enligt propositionen skall 4 kap. 12 § i den nya

tullagen lyda på följande sätt:

Bestämmelser om export av varor från EG:s

tullområde finns i artiklarna 161 och 162 i

förordningen (EEG) nr 2913/92 samt i artiklarna

297-298 och 788-798 i förordningen (EEG) nr 2454/93.

Bestämmelser om återexport finns i artikel 182 i

förordningen (EEG) nr 2913/92 och i artikel 841 i

förordningen (EEG) nr 2454/93.

Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer meddelar närmare föreskrifter som

kompletterar dessa bestämmelser.

Motion 1999/2000:Sk31 gäller andra stycket av den

nu återgivna paragrafen. Av propositionen framgår

att motsvarande lagtext i lagrådsremissen (4 kap. 13

§ andra stycket tullagen) var utformad på följande

sätt: "Regeringen får meddela föreskrifter som

kompletterar dessa bestämmelser" (prop. s. 211).

Lagrådet ansåg att denna bestämmelse inte var

förenlig med delegationsregeln i 8 kap. 9 § första

stycket regeringsformen och därför borde utgå (prop.

s. 275).

Utskottets bedömning

Såsom framgår av vad Lagrådet har anfört kan

upplysande bestämmelser i lag om regeringens direkt

på regeringsformen grundade rätt att meddela

föreskrifter uppfattas som överflödiga. Om sådana

bestämmelser ändå tas in i lag, innebär detta

emellertid inte att riksdagens normgivningsmakt

trätts för när. Utskottet berör inte frågan om detta

slags bestämmelser vidare i detta yttrande.

Såvitt gäller bestämmelsen i 4 kap. 12 § andra

stycket av den föreslagna nya tullagen framgår

enligt utskottets mening av lagtexten i den lydelse

som har förelagts riksdagen att den inte kan anses

innebära att regeringen tilläggs någon befogenhet

att meddela föreskrifter utöver vad som följer av 8

kap. 13 § regeringsformen. Det finns alltså inte

skäl för utskottet att med hänsyn till reglerna i

regeringsformen avstyrka bifall till propositionen

i denna del.

Stockholm den 26 oktober 2000

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Göran Magnusson (s), Kenneth Kvist (v),

Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind (s), Inger René

(m), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Kenth

Högström (s), Mats Einarsson (v), Nils Fredrik

Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c),

Helena Bargholtz (fp), Britt-Marie Lindkvist (s),

Per-Samuel Nisser (m), Anders Bengtsson (s) och

Inger Strömbom (kd).

Lagutskottets yttrande

2000/01:LU1y

Tullkontroll beträffande intrång i

viss immateriell äganderätt

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 27 september 2000 beslutat

att bereda konstitutionsutskottet och lagutskottet

tillfälle att yttra sig över proposition 1999/2000:

126 En ny tullag jämte motioner.

I propositionen lämnas ett förslag till en ny

tullag, som skall ersätta tullagen (1994:1550) och

lagen (1994:1552) om tullkontroll av varumärkesin-

trång m.m. Det framlagda lagförslaget grundas på

Tullagsutredningens slutbetänkande (SOU 1999:54) En

ny tullag. Syftet med den nya lagen, som föreslås

träda i kraft den 1 januari 2001, är bl.a. att

bättre anpassa den svenska tullagstiftningen till

EG-rätten och underlätta en smidig hantering i tull-

förfarandet för såväl näringslivet som

myndigheterna. I åtskilliga hänseenden innebär

reformen att bestämmelserna i gällande tullag lyfts

över till den nya tullagen. Motsvarande gäller

reglerna om tullkontroll av varumärkesintrång. I

sistnämnda hänseende innebär lagförslaget också

vissa nyheter, bl.a. angående rättighetsinnehavarens

ansvar för skada på varuprov som kan uppkomma vid en

inspektion och ansvaret för Tullverkets kostnader

för förstöring av varor som gör intrång i en

immateriell äganderätt.

Med anledning av propositionen har väckts tre

motioner.

Lagutskottet har beslutat att avge yttrande över

propositionen såvitt avser förslagen om tullkontroll

beträffande intrång i viss immateriell äganderätt

(avsnitt 7.7) samt motion Sk31 av Carl Fredrik Graf

m.fl. (m) som behandlar bl.a. frågor om kostnader i

samband med tullkontroll av att en immateriell

äganderätt inte kränkts och ansvaret för Tullverkets

kostnader för förstöring av varor (yrkandena 2 och

3). Yttrandet begränsas till de immaterialrättsliga

och utsökningsrättsliga frågeställningarna som

innefattas i lagförslaget och motionsyrkandena.

Utskottet

Såväl inom Europeiska unionen som utanför unionen

förekommer en tämligen omfattande handel med

varumärkesförfalskade eller pirattillverkade varor.

För att förhindra denna handel utfärdades år 1986

rådets förordning (EEG) nr 3842/86 av den 1 december

1986 med bestämmelser för att förhindra att

varumärkesförfalskade varor övergår till fri

omsättning. Efter några år stod det klart att

bestämmelserna i denna rådsförordning inte var

tillräckliga för att stävja handeln med

varumärkesförfalskade eller pirattillverkade varor.

Förordningen har därför ersatts av en ny förordning,

rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december

1994 om fastställande av vissa åtgärder avseende

införsel till gemenskapen samt export och återexport

från gemenskapen av varor som gör intrång i viss

immateriell äganderätt. Rådsförordningen

kompletteras av kommissionens förordning (EG) nr

1367/95 av den 16 juni 1995 om

tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG)

nr 3295/94.

Sedan den 1 juli 1999 omfattar förordningen (EG) nr

3295/94 också intrång i patent och tilläggsskydd för

läkemedel och växtskyddsmedel.

Av förordningen framgår under vilka omständigheter

tullmyndigheterna skall ingripa när varor som

misstänks kunna innebära intrång i en immateriell

äganderätt tas in för fri omsättning, är föremål för

export eller återexport eller påträffas vid

kontroller av gods som är under suspension. Vidare

framgår de åtgärder som skall vidtas av

myndigheterna beträffande de varor som har befunnits

innebära intrång i en immateriell rättighet. I

artikel 6.1 stadgas sålunda att tullkontoret skall

uppskjuta frigörandet av varorna eller kvarhålla

dessa och ge den som ansökt om ingripandet och de

personer som berörs av detta möjlighet att

inspektera de varor vilkas frigörande har skjutits

upp eller som har kvarhållits.

Förordningen (EG) nr 3295/94 lämnar ett visst

utrymme för kompletterande nationella bestämmelser.

I svensk rätt finns för närvande sådana bestämmelser

främst i lagen (1994:1552) om tullkontroll av

varumärkesintrång m.m. Lagen kompletteras i sin tur

av förordningen (1994:1559) om tullkontroll av

varumärkesintrång m.m.

Det i propositionen framlagda lagförslaget innebär

bl.a. att de bestämmelser som i dag finns i lagen om

kontroll av varumärkesintrång m.m. tas in i ett

särskilt kapitel (7 kap.) i den nya tullagen.

Samtidigt innehåller förslaget i denna del också

vissa nyheter.

En nyhet är den föreslagna bestämmelsen, 7 kap. 5

§, som föreskriver att rättighetsinnehavaren

ansvarar för skada på varuprov som uppkommer vid

sådan inspektion av varor som får göras enligt den

tidigare redovisade artikeln 6.1 i förordningen (EG)

nr 3295/94. I propositionen anför regeringen att det

är självklart att den som fått låna varuprovet skall

bära det ekonomiska ansvaret om undersökningen visar

att den skadade varan är äkta. Han eller hon skall

med andra ord ge importören eller exportören

ersättning för den skada på varuprovet som analysen

medfört. Detta bör enligt regeringen komma till

uttryck i lagen.

Den föreslagna bestämmelsen i 7 kap. 5 §

ifrågasätts i motion Sk31 av Carl Fredrik Graf m.fl.

(m). Enligt motionärernas mening är det inte rimligt

att en rättighetsinnehavare som på skälig grund

begärt ett ingripande skall svara för eventuell

skada som kan uppkomma vid den inspektion av de

misstänkta varorna som han eller hon får göra. Det

bör i stället vara statens skyldighet att svara för

alla kostnader som kan uppkomma vid en kontroll av

att en immateriell äganderätt inte kränkts.

Motionärerna anser att regeringen bör återkomma till

riksdagen med en analys av konsekvenserna av ett

sådant ansvar för staten, och i motionen yrkas ett

tillkännagivande med denna innebörd (yrkande 2).

Lagutskottet delar för sin del regeringens

uppfattning att det finns behov av en kompletterande

regel i svensk rätt om ansvaret för skada som kan

uppkomma på varuprovet vid en analys. Enligt

utskottets mening kan det inte vara rimligt att

staten skall ansvara för en skada som uppkommit inom

ramen för tillgodoseende av ett privaträttsligt

anspråk. I stället bör den som fått låna varuprovet

stå detta ansvar, om det visar sig att varan inte är

föremål för något immaterialrättsligt intrång. En

sådan ordning ligger, enligt lagutskottets mening,

väl i linje med det allmänna rättsmedvetandet, och,

enligt vad som anförs i propositionen, torde det i

många fall bli fråga om tämligen små belopp.

Det anförda innebär att lagutskottet anser att

motion Sk31 yrkande 2 inte bör föranleda någon

riksdagens vidare åtgärd.

Av artikel 8. 1 a i förordningen (EG) nr 3295/94

framgår bl.a. att medlemsstaterna skall vidta de

åtgärder som är nödvändiga för att göra det möjligt

för de behöriga myndigheterna att som huvudregel och

i överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser i

nationell lagstiftning förstöra varor som befunnits

vara sådana varor som gör intrång på den

immateriella äganderätten eller placera dem utanför

de kommersiella kanalerna på ett sätt som eliminerar

skadan för rättighetsinnehavaren. Av artikeln

framgår vidare att förstöring av varor som gör

intrång på den immateriella äganderätten skall ske

utan kostnad för statskassan. Däremot anges inte vem

som skall stå för kostnaden.

Bestämmelser om bl.a. förstöring av olovligt

framställda varor och verk finns i varumärkeslagen

(1960:644), lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk, patentlagen

(1967:837) samt mönsterskyddslagen (1970:485).

Huvudprincipen för dessa bestämmelser är att den som

vidtar en åtgärd som innebär intrång i en

immateriell ensamrätt får, om det anses skäligt,

tåla att egendom med viss anknytning till intrånget

ändras, sätts i förvar, förstörs eller mot lösen

lämnas ut till den som har lidit intrånget.

Gemensamt för dessa bestämmelser är att det räcker

att intrång i objektiv mening föreligger. Intrånget

behöver således inte vara straffbart eller kunna

föranleda skadeståndsskyldighet. Den som har lidit

intrånget kan framställa ett yrkande vid domstol om

att denna skall meddela ett förordnande om en viss

åtgärd. Åtgärderna är att beteckna som

skyddsåtgärder. Fastän det förutsätts att ett

intrång i någon form har begåtts innan åtgärden kan

vidtas, är åtgärderna inte att anse som förverkande

eller annan rättsverkan av brott.

Verkställighet av sådana domar eller beslut om

åtgärder med olovligt framställda varor och verk

söks hos kronofogdemyndigheten enligt bestämmelser i

16 kap. utsökningsbalken. När det gäller kostnaderna

för verkställighet vid kronofogdemyndigheten finns

bestämmelser i 17 kap. utsökningsbalken. Av 17 kap.

8 § framgår att förrättningskostnader i princip

genast får utsökas hos svaranden när det bl.a.

gäller verkställighet som avser förstöring av

egendom. Skulle det inte gå att få ut några medel av

svaranden finns en huvudregel i 17 kap. 2 § som

innebär att sökanden ansvarar mot staten för

förrättningskostnaderna i målet.

I propositionen föreslås att Tullverket skall

verkställa lagakraftvunna domar och beslut från

domstolen om frigörande, ändring eller förstöring av

varor vars frigörande uppskjutits eller som

kvarhålls av verket (7 kap. 6 §). Vidare föreslås en

regel om att svaranden ansvarar för Tullverkets

kostnader för förstöring av varor. Om ersättning

inte kan utsökas hos svaranden, ansvarar enligt den

föreslagna bestämmelsen sökanden emot staten för

kostnaderna (7 kap. 7 § andra stycket).

I motion Sk31 anför Carl Fredrik Graf m.fl. (m) att

sökanden inte bör svara gentemot staten för

kostnaderna för förstöring av ett parti varor som

befunnits varumärkesförfalskade eller

pirattillverkade eller som gör annat intrång i den

immateriella äganderätten. Sökanden har ju inte

begått något fel utan är den som har drabbats av

intrånget. I motionen yrkas att regeringen bör åter-

komma till riksdagen med ett nytt lagförslag med

denna inriktning (yrkande 3).

Med anledning av vad som anförts i motionen vill

utskottet erinra om att bestämmelserna om åtgärder

med olovligt framställda varor och verk i den

immaterialrättsliga lagstiftningen är utformade som

en rätt för rättighetsinnehavaren att begära att

varorna förstörs. Det är således inte fråga om

förverkande i straffrättslig mening; i stället har

rättighetsinnehavaren ett privaträttsligt anspråk

gentemot varuinnehavaren på att egendomen skall

förstöras.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det

behövs en bestämmelse om ansvaret för Tullverkets

kostnader för förstöring av varor. Därvid anser ut-

skottet att det inte finns något skäl att avvika

från den princip som gäller enligt 17 kap. 2 §

utsökningsbalken - att sökanden ansvarar mot staten

för förrättningskostnaderna i målet när dessa inte

kan utsökas hos svaranden. Därtill kommer att det

skulle strida mot artikel 8.1 a i förordningen (EG)

nr 3295/94 att ålägga staten något kostnadsansvar i

dessa fall. Enligt lagutskottets mening bör

skatteutskottet därför avstyrka bifall till motion

Sk31 yrkande 3.

Lagutskottet kan från sina utgångspunkter inte

finna annat än att den nuvarande ordningen om

förstöring av olovligt framställda varor och verk i

förening med vad som föreslås i den nu aktuella

propositionen i förevarande del innebär att Sverige

fortfarande uppfyller vad som åläggs medlemsstaterna

i artikel 8.1 a förordningen (EG) nr 3295/94.

Sammanfattningsvis har lagutskottet från

immaterialrättsliga och utsökningsrättsliga

utgångspunkter inga erinringar mot vad som föreslås

i propositionen om tullkontrollen beträffande

intrång i viss immateriell äganderätt.

Stockholm den 26 oktober 2000

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja Linderborg (v), Rolf

Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s), Stig

Rindborg (m), Rune Berglund (s), Karin Olsson (s),

Henrik S Järrel (m), Nikos Papadopoulos (s),

Elizabeth Nyström (m), Marina Pettersson (s),

Christina Nenes (s), Kjell Eldensjö (kd), Berit

Adolfsson (m), Anders Berglöv (s), Viviann Gerdin

(c) och Lena Olsson (v).

Avvikande mening

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Elizabeth Nyström

och Berit Adolfsson (alla m) anför:

Vi vill för vår del framhålla att möjligheten för

rättighetsinnehavaren att företa inspektion och

laboratorieanalys av varuprov för att undersöka om

ett intrång i den immateriella äganderätten har

skett är av väsentlig betydelse för att

rättighetsinnehavaren skall kunna beivra

immaterialrättsliga intrång. Det är ofrånkomligt att

varuprov kan komma att ändras eller skadas vid en

sådan undersökning. Enligt vår mening skulle skyddet

mot immaterialrättsligt intrång urholkas betänkligt

om rättighetsinnehavaren nödgas stå ansvaret för

eventuell sådan skada på varan, särskilt med

beaktande av att inspektion och analys av ett

varuprov naturligen bara aktualiseras då skälig

grund för misstanke om intrång föreligger. Som

framhålls i motion Sk31 bör det i stället vara

statens skyldighet att svara för alla kostnader som

kan uppkomma vid tullkontroll av att en immateriell

äganderätt inte kränkts. Det får enligt vår mening

ankomma på regeringen att överväga ett sådant

kostnadsansvar för staten och återkomma till

riksdagen med erforderliga förslag. Detta bör ges

regeringen till känna.

En annan betydelsefull åtgärd i sammanhanget utgör

möjligheten för rättighetsinnehavaren att få till

stånd förstöring av varor som gör intrång på den

immateriella äganderätten. I likhet med motionärerna

anser vi att det inte är rimligt att den som sålunda

skyddar sina immateriella rättigheter kan komma att

behöva stå för kostnaderna för en förstöring som

bedömts nödvändig för att förebygga fortsatt

kränkning av äganderätten. Det går heller inte att

bagatellisera saken, eftersom det kan antas att det

i inte så få fall visar sig omöjligt att få ut

medlen från den som kränkt rättigheterna. Vi delar

därför motionärernas uppfattning att om

förrättningskostnaderna inte kan tas ut av svaranden

bör kostnaderna stanna på staten. Regeringen bör

sålunda verka för att förordningen (EG) nr 3295/94

ändras så att den nu förordade ordningen möjliggörs.

Det anförda innebär att vi anser att

skatteutskottet bör tillstyrka motion Sk31 yrkandena

2 och 3.