Bet. 2000/01:SoU10

Socialutskottets betänkande

2000/01:SOU10

Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

SoU10

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 2000/01:46

Redogörelse för en överenskommelse mellan staten och

landstingen om ersättningar till hälso- och

sjukvården för år 2001. Den ekonomiska ramen för år

2001 uppgår till sammanlagt 1 182 miljoner kronor.

Beloppet skall fördelas mellan landets 21 landsting.

Bidraget har huvudsakligen betydelse som signal- och

stimulansmedel gentemot sjukvården och bör ställas i

relation till de ca 140 miljarder som landstingen

använder för att finansiera hälso- och sjukvården.

I betänkandet behandlas också drygt 260

motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna

1998, 1999 och 2000.

Utskottet föreslår att skrivelsen inte skall

föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Utskottet föreslår med anledning av motioner (m, c,

mp) ett tillkännagivande att regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag som innebär att

åldersgränserna för att erhålla

läkarvårdsersättning, tandvårdsersättning samt

ersättning för sjukgymnastik avskaffas. Övriga

motioner avstyrks.

I betänkandet finns 74 reservationer och nio

särskilda yttranden.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen 2000/01:46 Redogörelse för en

överenskommelse mellan staten och landstingen om

ersättningar till hälso- och sjukvården för år 2001

lämnas en redogörelse för den överenskommelse som

den 2 oktober 2000 träffades mellan företrädare för

staten och landstingen.

Motionerna

Läkemedel

1998/99:So206 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om livsviktiga läkemedel.

1998/99:So234 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om könsspecifik

märkning av läkemedel.

1998/99:So253 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kontrollen av

biokemiska reagens av animaliskt ursprung.

1998/99:So258 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att

Socialstyrelsen får i uppdrag att utreda

läkemedelsföretagens ansvar för sina produkter.

1998/99:So276 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att medicinsk

forskning snarast bör initieras för att ta fram

doseringsnormer för medicin till kvinnor baserade på

den kvinnliga kroppen.

1998/99:So313 av Viviann Gerdin och Gunnel Wallin

(c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att läkemedel som

ges till kvinnor också skall ha utprovats i

försöksgrupper på kvinnor.

1998/99:So315 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om bättre information på

förpackningar med farliga mediciner.

1998/99:So321 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ge

Socialstyrelsen i uppdrag att undersöka

konsekvenserna av de höga priserna på

migränmediciner.

1998/99:So327 av Lars U Granberg och Monica Öhman

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

läkemedel för människor med psykiskt handikapp.

1998/99:So359 av Laila Bjurling (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Antabus.

1998/99:So372 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder för att

förhindra läkemedelsmissbruk och illegal försäljning

av beroendeframkallande läkemedel.

1998/99:So398 av Ann-Marie Fagerström och Agneta

Ringman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

läkemedel i trafiken.

1998/99:So407 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om regelverk för

märkning av trafikfarlig medicin.

1998/99:So408 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om märkning av

trafikfarlig medicin.

1998/99:So423 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

Läkemedelsverkets uttag av avgifter från

läkemedelsindustrin och läkemedelsimportörer.

1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

läkemedelsberoende.

1998/99:So467 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en

snabbutredning av kommande behov av personal inom

apotekarverksamheten.

1999/2000:So222 av Maud Ekendahl och Elizabeth

Nyström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att en avregistrering sker av läkemedel innehållande

flunitrazepam.

1999/2000:So226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

läkemedelsberoende.

1999/2000:So239 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om bättre information på

förpackningar med farliga mediciner.

1999/2000:So252 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att medicinsk

forskning snarast bör initieras för att ta fram

doseringsnormer för medicin till kvinnor baserade på

den kvinnliga kroppen.

1999/2000:So257 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om könsspecifik

märkning av läkemedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att analysera

eventuella könsbetingade skillnader i effekt och

biverkningar.

1999/2000:So301 av Lars Björkman och Jan-Evert

Rådhström (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder i syfte att förbättra

informationen om och varningstexterna på mediciner

som är oförenliga med framförande av fordon i

trafiken.

1999/2000:So419 av Yvonne Oscarsson och Sven-Erik

Sjöstrand (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att

Läkemedelsverket utreder möjligheterna att dra

tillbaka mediciner som innehåller substansen

dextropropocefen (DXP) från marknaden enligt vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillgång till

alternativa medel som är lika effektiva som DXP-

preparat men mindra giftiga,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att DXP-preparat

skall narkotikaklassas.

1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari

yrkas

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

forskning för att ge kvinnor rätt

läkemedelsbehandling och vård,

2000/01:So205 av Lars Björkman och Jan-Evert

Rådhström (m) vari yrkas: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

åtgärder i syfte att förbättra informationen om och

varningstexterna på mediciner som är oförenliga med

framförande av fordon i trafiken.

2000/01:So216 av Jeppe Johnsson och Maud Ekendahl

(m) vari yrkas:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att upphäva

monopolet på nikotintuggummi.

2000/01:So236 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ge de 1 000

apoteksombuden som finns runt om i landet möjlighet

att tillhandahålla nikotinläkemedel.

2000/01:So254 av Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

förnyad avvecklingsplan för kvicksilver.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kunskapen om

tungmetaller.

2000/01:So259 av Nalin Pekgul (s) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av ett centralt

register över människors läkemedelsuttag.

2000/01:So309 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett förbud mot

kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel och

vacciner.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbud att använda

titandioxid som färgtillsats i läkemedel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

användningen av andra färgämnen och

läkemedelstillsatser i läkemedel.

2000/01:So319 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att medicinsk

forskning snarast bör initieras för att ta fram

doseringsnormer för medicin till kvinnor baserade på

den kvinnliga kroppen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Utredningen om

jämställdhetsmärkning bör lägga fram förslag som

syftar till ändring av medicindosering hos

läkemedelsbolagen.

2000/01:So320 av Yvonne Oscarsson (v) vari yrkas:

Riksdagen begär att regeringen i lämplig lag eller

författning reglerar läkarnas plikt att informera

patienten om i vilken utsträckning ett läkemedel är

beroendeframkallande.

2000/01:So323 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

förskrivningsrätt bör ges till dietister.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett

bidragssystem bör utformas så att det blir enhetligt

system i hela landet.

2000/01:So341 av Per Landgren (kd) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av lagstiftning för

att sjukvården i förekommande fall skall kunna

beslagta narkotikaklassad medicin.

2000/01:So383 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas:

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om telefonrådgivning

och opartisk information om läkemedel.

2000/01:So384 av Hans Hoff (s) vari yrkas: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att inrätta ett

centralt apoteksregister för att minimera risken för

missbruk av mediciner.

2000/01:So413 av Yvonne Oscarsson (v) vari yrkas:

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning i syfte att komma med förslag till

insatser för att stödja läkemedelsmissbrukare.

2000/01:So437 av Maud Ekendahl m.fl. (m) vari yrkas:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kvinnor och män

skall inkluderas i klinisk läkemedelsprövning och

att resultaten analyseras könsspecifikt.

2000/01:So497 av Monica Öhman och Kristina Zakrisson

(s) vari yrkas: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

läkemedel till människor med psykiskt handikapp.

2000/01:MJ763 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas:

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring enligt vad som anförs i

motionen om kvicksilver som konserveringsmedel.

2000/01:A811 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om könsspecifik

märkning av läkemedel.

Tandvård

1998/99:So244 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen avskaffar åldersgränsen för

tandläkares rätt att erhålla tandvårdsersättning i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:So296 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rapportering av

biverkningar för läkemedel, kroppsimplantat,

dentalimplantat, kosmetika och livsmedelstillsatser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om översyn av

regelverk, praxis och procedurer för riskvärdering

inom olika myndighetsområden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om försök till lösning

av den medicinsk-vetenskapliga kontroversen om

amalgam (oral galvanism).

1998/99:So332 av Marianne Andersson och Gunnel

Wallin (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att noga följa och

driva på arbetet inom EU för ett amalgamförbud,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att följa

utvecklingen av landstingens förhandsprövning när

det gäller tandvård som led i sjukdomsbehandling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riktningen av

kompetenscentrum för biverkningar och forskning

kring dentala material,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett obligatoriskt

biverkningsregister,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om forskning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder för att

minska läkemedelsanvändningen.

1998/99:So441 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att påskynda

avvecklingen av amalgam.

2000/01:So280 av Margareta Cederfelt (m) vari yrkas:

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att utreda amalgamets negativa

effekter på hälsan samt eventuella behandlingar.

2000/01:So373 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av

tandvårdsförordningen.

2000/01:So399 av Carlinge Wisberg m.fl. (v) vari

yrkas: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om besvärsrätt vid

tandsanering.

2000/01:So476 av Marianne Andersson och Gunnel

Wallin (c) vari yrkas:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en bättre statistik

när det gäller prövning av ansökningar om byten av

tandfyllningar enligt HSL.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Socialstyrelsen

bör ge ut allmänna råd om tillämpningen av

tandvårdsförordningen avseende byten av

tandfyllningar enligt HSL.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en allmän översyn av

tandvårdsförordningen och dess

tillämpningsföreskrifter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i

tandvårdsförordningen införa en bestämmelse om rätt

för patienten att medelst förvaltningsbesvär

överklaga landstingets beslut att avslå tandvård

enligt den öppna hälso- och sjukvårdens

avgiftssystem efter prövning enligt 10 §

tandvårdsförordningen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om myndigheters

bemötande av patienter.

2000/01:So489 av Carina Hägg (s) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av ökad kunskap om

amalgamsanering inom hälso- och sjukvården samt

tandvården.

Hälso- och sjukvård

2000/01:Ub422 av Rosita Runegrund och Chatrine Pålsson (kd)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av utbildning av

neurologer.

2000/01:Fi616 av Marina Pettersson m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett sammanhängande

ambulanshelikoptersystem.

2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c,

fp, mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillgodose HBT-

personers behov av hälso- och sjukvård.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om uppdrag åt

Socialdepartementet att företa en nationell

undersökning av HBT-personers hälsa.

2000/01:L459 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hälsofrågor för

lesbiska kvinnor.

2000/01:U513 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en rätt att söka

sjukvård inom hela EU.

2000/01:Sf611 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

personalen inom vården och omsorgen har varierande

etnisk och kulturell bakgrund.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten till och

valet av tolk inom sjukvården.

2000/01:So203 av Margareta Cederfelt (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar införa en nationell vård- och

behandlingsgaranti i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring att från år 2001 införa en

nationell vård och behandlingsgaranti som omfattar

alla medicinskt motiverade behandlingar i enlighet

vad som anförs i motionen.

2000/01:So207 av Marianne Carlström och Marina

Pettersson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

äggdonation.

2000/01:So208 av Helena Bargholtz (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om användning av preimplantatorisk

diagnostik (PGD) i Sverige.

2000/01:So220 av Margareta Viklund (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att regeringen skall initiera och igångsätta

hälsoupplysning och hälsokontroll riktad till män

som befinner sig i riskgruppen att få

prostatacancer.

2000/01:So223 av Gunnel Wallin och Marianne

Andersson (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av analyser

av de sociala och ekonomiska effekterna av

alternativa behandlingsmetoder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förändring av lagen

om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdsområdet.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag om riktade resurser till ett

kompetenscentrum och till forskning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning om

alternativa behandlingsmetoder.

2000/01:So224 av Maud Ekendahl och Anita Sidén (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförts om att utföra en kartläggning

av komplementär- och alternativmedicinska

behandlingsformer.

2000/01:So229 av Magnus Jacobsson och Amanda Agestav

(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillsättande av en

utredning om tonårsaborter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om subventioner av

preventivmedel.

2000/01:So234 av Gunnel Wallin (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det krävs

objektiv forskning av läkemedel för användning inom

psykiatrin.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om krav på

fortbildning, inte minst på läkarsidan inom

psykiatrin.

2000/01:So240 av Ronny Olander och Anders Karlsson

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om förebyggande

undersökningar mot prostatacancer.

2000/01:So243 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en samordning av taxan för

tandvård och sjukvård.

2000/01:So250 av Åke Carnerö (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utformningen av ett nationellt

sammanhängande ambulanshelikoptersystem med

akutmedicinsk kompetens.

2000/01:So252 av Caroline Hagström (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en statlig utredning

om omfattningen av lobotomioperation i Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statlig ersättning

till lobotomerade från 1940-, 1950- och 1960-talen

vilka fortfarande är i livet.

2000/01:So258 av Sofia Jonsson (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen begär

att regeringen utreder förutsättningen för att ett

årligt besök hos tandhygienist läggs in i hälso- och

sjukvårdens högkostnadsskydd.

2000/01:So260 av Lennart Fridén och Magda Ayoub (m,

kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en lagreglering

krävs för att motverka förekomsten av könsselektiva

aborter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förbud införs

mot utlämnande av information om fostrets kön före

utgången av 20:e graviditetsveckan om det inte kan

anses vara medicinskt motiverat.

2000/01:So261 av Lennart Fridén och Kjell Eldensjö

(m, kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att en utredning

bör tillsättas med uppgift att utröna vad en abort

innebär för smärtupplevelser för fostret och vad

resultatet bör få för konsekvenser.

2000/01:So262 av Lennart Fridén och Mikael Oscarsson

(m, kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en utredning bör

tillsättas med uppgift att belysa tonårsaborternas

ökning från så många infallsvinklar som möjligt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att skyndsamt

utarbeta en arbetsplan för hur antalet tonårsaborter

skall minska och att den uppföljande forskningen

även i fortsättningen bör få ökade resurser.

2000/01:So263 av Fanny Rizell (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av utvärderingar av

etablerade behandlingsformer.

2000/01:So264 av Fanny Rizell och Chatrine Pålsson

(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om en

organisatorisk översyn av

organdonationsverksamheten.

2000/01:So266 av Ingvar Eriksson och Lars Hjertén

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

minska antalet tonårsaborter.

2000/01:So274 av Carlinge Wisberg m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att se över

lobotomiverksamheten och dess effekter.

2000/01:So278 av Göte Wahlström (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kraftfulla åtgärder vidtas

inom vård- och omsorgsområdet för att skapa

stimulans för anställning.

2000/01:So279 av Chris Heister m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar om en nationell vårdgaranti,

i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om en obligatorisk och offentligt

finansierad hälsoförsäkring, som omfattar alla, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrad

samordning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten att söka vård

utomlands.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillsynsverksamhet

på sjukvårdens område.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om medicinsk forskning.

2000/01:So281 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att förslaget om

försvagning av specialistsjuksköterskeexamen

gällande strålbehandling ej genomförs.

2000/01:So282 av Chris Heister m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag som i avgiftshänseende likställer offentlig

och privat vård i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2000/01:So283 av Margareta Cederfelt (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att genomföra förändringar som

underlättar för sjuksköterskor, barnmorskor och

biomedicinska analytiker att etablera och driva

företag inom hälso- och sjukvården i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2000/01:So285 av Amanda Agestav och Tuve Skånberg

(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om en lag som förbjuder kloning av mänskliga

celler.

2000/01:So287 av Tuve Skånberg och Annelie Enochson

(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om implementering i

svensk lagstiftning av WHO:s rekommendation om när

foster juridiskt sett skall räknas som barn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om praxis för gränsen

för hur sent i graviditeten aborter får beviljas.

2000/01:So288 av Holger Gustafsson och Tuve Skånberg

(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om lagstiftning mot

könsdiskriminerande aborter.

2000/01:So290 av Tuve Skånberg och Magda Ayoub (kd)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en grundlig

utredning görs av hur hanteringen av aborterade

foster sker i samband med forskning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tydliga regler

fastslås för forskning på levande foster.

2000/01:So293 av Siw Persson (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bristande rehabilitering för barn

med hjärnskada.

2000/01:So294 av Siw Persson (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behov av platser för PTP-

tjänsgöring för psykologer.

2000/01:So296 av Bertil Persson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om införande av HSF-modellen i

svensk sjukvård.

2000/01:So301 av Barbro Feltzing (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om forskning för

behandling av pisksnärtsskador.

2000/01:So303 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en strategi och en

kommission för mångfaldens välfärd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vårdgaranti och

obligatorisk hälsoförsäkring.

2000/01:So306 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring i berörda lagar för att möjliggöra för

läkare, tandläkare och sjukgymnaster att fortsätta

arbeta efter fyllda 65 år i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2000/01:So308 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till en utredning av konsekvenserna av att

infoga tandvårdsförsäkringen i hälso- och

sjukvårdens högkostnadsskydd.

2000/01:So313 av Göran Lindblad (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att åtgärder bör vidtas för att

utreda vilka möjligheter som står till buds för att

öka människors benägenhet att donera organ.

2000/01:So315 av Cristina Husmark Pehrsson och Ewa

Thalén Finné (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att en översyn av kvacksalverilagen bör göras i

syfte att kartlägga alternativmedicinens möjligheter

och svagheter, utan att legitimerad personal

riskerar att mista sin legitimation.

2000/01:So316 av Anne-Katrine Dunker och Patrik

Norinder (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

vikten av akutsjukvård och ambulanshelikoptrar.

2000/01:So321 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om akutvårdens

inriktning.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inrätta en

patientombudsman.

2000/01:So329 av Chatrine Pålsson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om s.k. smartkort som metod för att

underlätta och förenkla blodgivande.

2000/01:So330 av Margareta Andersson och Gunnel

Wallin (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att förstärka vården av överviktiga och feta.

2000/01:So336 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen låter utreda

möjligheten till ett utgiftstak som täcker de

befintliga högkostnadsskydden m.m.

2000/01:So343 av Catharina Hagen och Margit Gennser

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett upphörande av

monopol för landstingen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett fritt val av

försäkringsgivare.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en fristående

sjukvård i offentlig eller privat regi.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om frivilliga

tilläggsförsäkringar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en differentiering i

försäkringen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om integrering i

försäkringssystemet av kostnader relaterade till

vården.

2000/01:So345 av Margareta Cederfelt m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av regelverket i

syfte att förbättra för småskaliga alternativ inom

hälso- och sjukvården.

2000/01:So346 av Gunnel Wallin och Margareta

Andersson (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hjälp till boende,

som även kan ge service.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statligt stöd även

utanför storstadskommunerna.

2000/01:So358 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av att

utveckla en decentraliserad maktstruktur för ökad

hälsa och livskvalitet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utvecklingen av

hälso- och sjukvården för ökad livskvalitet.

2000/01:So359 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

åtgärdsplan för att minska vårdpersonalens

sjukfrånvaro.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att skapa

andrum för utveckling.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att riva

revir och utveckla teamarbetet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utveckling av lagen

om offentlig upphandling så att den inte försvårar

"avknoppning".

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utveckla

vårdutbildningen.

2000/01:So360 av Rigmor Stenmark (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om whiplashskadades

möjligheter till rehabilitering.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om forskning kring

whiplash-skador.

2000/01:So361 av Barbro Feltzing (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om forskning på den

reumatologiska sjukdomen sklerodermi.

2000/01:So364 av Margit Gennser m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en

försäkringsmedicinsk utbildning för AT- och ST-

läkare samt viss annan nyckelpersonal skall

inrättas.

2000/01:So365 av Margareta Andersson och Viviann

Gerdin (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att ge Socialstyrelsen i uppdrag att driva en ny

kampanj för att få fram fler människor som efter det

att de avlidit kan tänka sig att donera sina organ.

2000/01:So371 av Kerstin-Maria Stalin (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av inrättande av

platser för den praktiska tjänstgöringen för

psykologer (PTP).

2000/01:So374 av Sonja Fransson (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att beakta

genusmedicin i forskning och sjukvård.

2000/01:So375 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om piercing och tatuering.

2000/01:So376 av Karin Olsson m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om inrättande av specialitet

inom kunskapsområdet ortopedisk medicin.

2000/01:So378 av Peter Pedersen (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åtgärder i syfte att utveckla

risktänkande och riskanalyser inom vården.

2000/01:So379 av Helena Bargholtz (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lesbiska kvinnors hälsa.

2000/01:So382 av Agneta Brendt (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kulturens

betydelsefulla roll i vården.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att samla

och föra ut de resultat som uppnåtts vid projekt

runt om i landet, där kulturen spelat en viktig roll

för att förbättra vårdsituationen för patienter,

anhöriga och personal.

2000/01:So383 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om 20 000 nya

vårdplatser under en tioårsperiod.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att resurserna till

kommun och landsting främst skall användas till god

vård och omsorg för svårt och långvarigt sjuka.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om personalrekrytering

till vårdyrken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att fler

utbildningsplatser måste skapas för vårdyrken.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vårdpersonalens

yrkesinnehåll, fortbildning, kompetenskrav och

karriärvägar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av "fler

händer i vården".

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

värdighetsgaranti.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om god vård i livets

slutskede.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hospis och palliativ

vård.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om närhet till vården.

18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till förbättrad tandvårdsförsäkring som

ingår i den allmänna sjukvården.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sambandet mellan

tandhälsa och andra sjukdomar.

21. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn

av hela systemet med högkostnadsskydd.

2000/01:So389 av Magda Ayoub och Gustaf von Essen

(kd, m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om en utredning av

postabortsyndrom i ett kvinnohälsoperspektiv.

2000/01:So390 av Mikael Oscarsson och Gustaf von

Essen m.fl. (kd, m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att livstestamenten - om de görs juridiskt bindande

- bör upprättas i två standardversioner enligt

nedan.

2000/01:So394 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av förutsättningar för

och tillgång till konstgjorda befruktningar för

ofrivilligt barnlösa.

2000/01:So400 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en prioritering bör

göras av hälso- och sjukvården inom välfärdens

samlade fördelning.

2000/01:So401 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fosterdiagnostik i

livets tjänst.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om genetiska test för

vuxna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om genetisk integritet

och sekretess.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om genterapi på

könsceller.

2000/01:So402 av Chatrine Pålsson och Per Landgren

(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att säkerställa

att regeringens och riksdagens intentioner och

beslut följs i frågan om preimplantatorisk genetisk

diagnostik (PGD).

2000/01:So410 av Göran Norlander m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ekonomiskt stöd till

glutenintoleranta.

2000/01:So420 av Gustaf von Essen och Erling

Wälivaara (m, kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att WHO:s

rekommendation om att foster juridiskt sett skall

räknas som barn från tjugoandra graviditetsveckan

införlivas i svensk lagstiftning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att detta även skall

få en inverkan på svensk abortlag och abortpraxis.

2000/01:So421 av Gustaf von Essen och Tuve Skånberg

(m, kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning i syfte

att utreda varför kvinnor väljer abort, vilket stöd

kvinnorna önskar och andra aspekter som kan tänkas

påverka aborttalet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en analys av varför

Sverige har högst aborttal i Norden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett åtgärdsprogram

för hur antalet aborter skall kunna minska.

2000/01:So422 av Ewa Thalén Finné (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om genetiska undersökningsresultat.

2000/01:So424 av Maud Ekendahl och Cristina Husmark

Pehrsson (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

sjukvårdspersonal tillåts starta egna verksamheter

och kooperativ utan att lagen om offentlig

upphandling (LOU) nödvändigtvis behöver följas i

syfte att erhålla mångfald inom området vård och

omsorg.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att samtliga

legitimerade sjuksköterskor inom den öppna hälso-

och sjukvården efter genomgången fortbildning

erhåller ökad förskrivningsrätt.

2000/01:So426 av Fanny Rizell och Åke Carnerö (kd)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

fosterdiagnostikens användande skall vila på etiska

överväganden med människovärdesprincipen som grund.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att denna grund skall vara gemensam för alla

olika former av fosterdiagnostik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att fosterdiagnostik skall utföras i abortivt

syfte endast vid allvarliga, snabbt tillväxande,

ärftliga sjukdomar som leder till tidig död utan

möjlig bot och behandling.

2000/01:So430 av Harald Bergström m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att föräldrar skall

informeras om deras minderåriga barn är gravida och

står inför en abort och att detta införlivas i

Socialstyrelsens nya allmänna råd om abort.

2000/01:So433 av Åke Carnerö m.fl. (kd, m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att hospisverksamhet

byggs ut inom samtliga landsting.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utökade resurser

till forskning om hospis- och anestesivård samt

palliativ vård.

2000/01:So435 av Berit Adolfsson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kunskaperna inom sjukvården

om kvinnors symtom och sjukdomsbilder måste öka.

2000/01:So436 av Berit Adolfsson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att avskaffa 65-årsgränsen för

läkarna.

2000/01:So437 av Maud Ekendahl m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att studera

rehabiliteringsbehov och undersöka om det behövs

speciella insatser för kvinnor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att både mäns och

kvinnors inflytande i vården behöver stärkas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kunskaperna inom

sjukvården om kvinnors symtom och sjukdomsbilder

måste öka.

2000/01:So439 av Berit Adolfsson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utvärdera

reformen "Gratis vård av barn" både ur barnens och

sjukvårdens synvinkel.

2000/01:So444 av Yvonne Oscarsson (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening behovet

av stöd och hjälp till vuxna barn till alkoholister

enligt vad i motionen anförs om en avgiftsfri

kontakt med kurator eller psykolog.

2000/01:So445 av Sonia Karlsson och Berndt

Sköldestig (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att ta till vara vårdpersonalens kompetens.

2000/01:So451 av Sofia Jonsson (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om satsning på

ungdomars hälsa.

2000/01:So452 av Margareta Viklund och Ulla-Britt

Hagström (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda på vad

sätt vårdens status kan höjas,

arbetstillfredsställelsen ökas och nedslitningen av

personalen minskas inom den offentliga sektorn.

2000/01:So464 av Eva Arvidsson och Christina

Axelsson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

behov av utveckling av frivilliga insatser inom

t.ex. hälso- och sjukvården.

2000/01:So471 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fibromyalgi och

forskning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om det

abortförebyggande arbetet.

2000/01:So482 av Amanda Agestav och Mikael Oscarsson

(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

Folkhälsoinstitutet skall få i uppdrag att utarbeta

riktlinjer för hur kunskapen om sambandet mellan

abort och bröstcancer skall tas till vara.

2000/01:So507 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, kd,

c, fp, mp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i motionen

om att en ny cancerutredning behöver tillsättas.

2000/01:So508 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om ett gemensamt avgiftssystem för

tandvård och hälso- och sjukvård.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en

plan för att stegvis slussa tandvården in i hälso-

och sjukvårdens avgiftssystem.

2000/01:So512 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om återinförande av solidarisk

AT-läkarförsörjning enligt riksdagens tidigare

beslut.

2000/01:So513 av Carin Lundberg och Karl Gustav

Abramsson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

de ekonomiska reglerna för behandling vid ofrivillig

barnlöshet.

2000/01:So515 av Sonja Fransson (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av

specialistutbildning för omhändertagande av

organdonatorer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en nationell

mobilisering för att informera Sveriges befolkning

om organdonation.

2000/01:So516 av Willy Söderdahl m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kompensation för

menstruationsskydd.

2000/01:So518 av Birgitta Carlsson och Margareta

Andersson (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att glasögon till barn skall betraktas om

hjälpmedel.

2000/01:So520 av Rolf Olsson (v) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om piercing och tatuering.

2000/01:So524 av Marianne Jönsson (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åtgärder för att öka antalet

specialistneurologer i Sverige.

2000/01:So533 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en kampanj i syfte

att få fler människor att ta ställning för att

donera organ.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kliniska försök för

överföring av organ från en djurart till en annan

s.k. xenotransplantation.

2000/01:So534 av Thomas Julin (mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen beslutar

om en ändring i lagen om läkarvårdsersättning så att

även läkare som fyllt 65 år kan erhålla

läkarvårdsersättning.

2000/01:So537 av Hans Hoff och Jan Bergqvist (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ändring i

disciplinpåföljdslagen.

2000/01:So539 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag som gör det möjligt för läkare, tandläkare

och annan sjukvårdspersonal att fortsätta vara

verksamma efter 65-årsdagen.

2000/01:So544 av Viviann Gerdin och Gunnel Wallin

(c) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

uppföljning av prioritetsordningen inom sjukvården.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stödja forskning

rörande folksjukdomen fibromyalgi.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bemötande av

patienter med olika smärtsymtom.

2000/01:So545 av Lena Ek m.fl. (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kvinnosjukvårdens

utveckling över landet.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till att införa ett tillägg i

förvaltningslagen om bemötandefrågor.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag som stärker den enskildes rätt att välja

alternativ i vården.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lesbiska kvinnors

ställning i vården.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

uppmärksamma unga kvinnors hälsa.

2000/01:So546 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om genetisk integritet

som en mänsklig rättighet.

2000/01:So548 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en vårdgaranti.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vårdpersonalens

möjligheter till att starta eget m.m.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hälsa och kön.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om valfrihet i

mödravården.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barnhälsovården.

11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av lagen om hälsodataregister i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:Ub807 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vård på båda sidor

Öresund.

2000/01:Ub821 av Charlotta L Bjälkebring och Tasso

Stafilidis (v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att fria

preventivmedel erbjuds unga kvinnor och unga män upp

till 20 års ålder.

2000/01:MJ763 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utredning angående

vårdmöjligheter för amalgamskadade.

2000/01:A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att prioritera

forskning om preventivmedel i allmänhet och för män

i synnerhet.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder så att

omsorgsyrkena blir mer attraktiva.

2000/01:A809 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om resurser till

forskning och rehabilitering med anknytning till

kvinnors hälsa.

2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av fler män

inom vården och skolan.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en handlingsplan för

hur hälso- och sjukvården skall utformas så att

vården i ordets rätta bemärkelse skall bli mer

jämställd.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en uppföljning av de

förebyggande insatserna mot könsstympning.

2000/01:So3 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i

motionen anförs om en nationell vårdgaranti.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i

motionen anförs om förslag till utvidgad second

opinion.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i

motionen anförs om personalsituationen.

2000/01:So7 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om patientens tillgång

till second opinion.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vårdgaranti.

2000/01:So9 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till husläkarlag innehållande

etableringsfrihet för specialister i allmänmedicin i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om etableringsfrihet för geriatriker,

pediatriker, gynekologer, sjukgymnaster och

barnmorskor.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om valfrihet i barnhälsovården i enlighet

med vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om valfrihet i mödrahälsovården i enlighet

med vad som anförs i motionen.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till en utredning som bl.a. ser över behovet

av en rättighetslagstiftning för de psykiskt sjuka.

Ärendets beredning i utskottet

Utskottet har den 15 februari 2001 besökt

Läkemedelsverket i Uppsala. Information gavs kring

verkets nationella arbete för folkhälsan,

Europasamarbetet, receptfria/receptbelagda

läkemedel, producentoberoende läkemedelsinformation,

naturläkemedel samt antroposofiska läkemedel.

Utskottet

Regeringens skrivelse

I skrivelsen 2000/01:46 lämnas en redogörelse för

den överenskommelse som den 2 oktober 2000 träffades

mellan företrädare för staten och landstingen om

ersättningar till hälso- och sjukvården för år 2001.

Parterna har enats om att utgiftsramen för år 2001,

1 182 miljoner kronor, skall fördelas enligt

följande.

Den ekonomiska omfattningen av överenskommelsen för

år 2001 (miljoner kronor)

1. Att stärka patientens ställning 850

1.1 Förbättrad tillgänglighet

Ökad delaktighet 789

1.1.1 Rett Center 2

1.2 Ersättning för vissa verksamheter 50

1.3 Nationella informationssystem (STRAMA

3 mkr, producentobunden läkemedels-

information 6 mkr) 9

2. Rehabiliterings- och behandlingsinsatser 235

3. Nationellt utvecklingsarbete 31

3.1 Verksamhetsutveckling 20

3.2 Särskilda medel för utvecklingsarbete

11

4. Stöd för kunskapsbaserad vård 5

5. Stöd till IT-utveckling 10

6. Bidrag inom hjälpmedelsområdet 51

6.1 Ersättning till Hjälpmedelsinstitutet 45,5

6.2 Metod och kunskapsutveckling 5,5

Summa: 1 182

Enligt överenskommelsen skall huvuddelen av medlen,

totalt 850 miljoner kronor, användas för att stärka

patientens ställning inom svensk hälso- och

sjukvård. Målet är att patienterna överlag skall

finna tillgängligheten inom vården rimlig. Behovet

av att påtagligt förbättra tillgängligheten i hälso-

och sjukvården kvarstår oförändrat.

Landstingsförbundet har med anledning av 1999 års

överenskommelse mellan staten och landstingen om

ersättningar för insatser för att stärka patientens

ställning m.m. påbörjat ett arbete som syftar till

att tydliggöra vilka valmöjligheter som finns inom

vården. Parterna konstaterar att

Landstingsförbundets pågående arbete med en ny

rekommendation till landstingen som tydliggör

valmöjligheterna och som innebär en större likhet

över landet när det gäller möjligheterna att välja

sjukhus är mycket viktigt. Arbetet beräknas kunna

avslutas under hösten år 2000. Frågan om behov av

lagstiftning inom området kommer därefter att

övervägas.

Parterna har i överenskommelsen framfört att de

anser att frågan om att förbättra läkarinsatserna i

den kommunala äldrevården skall ha fortsatt hög

prioritet.

Parterna har i överenskommelsen framfört att de är

eniga om betydelsen av att stärka patientens

inflytande och delaktighet i vården. Parterna gör

samtidigt bedömningen att det ställer krav på ett

fortsatt förändrat arbetssätt i hälso- och

sjukvården som utgår från att patienterna är

delaktiga och ses som en resurs. I landstingen pågår

också utvecklingsarbete för att göra verklighet av

dessa ambitioner. Arbetet med att stärka patientens

ställning ingår i allmänhet som en integrerad del i

landstingens ordinarie arbete. Informations- och

kompetensutvecklingsaktiviteter som syftar till ökad

patientfokusering ingår oftast i ordinarie

utvecklingsaktiviteter. Parterna konstaterar att ett

fortsatt långsiktigt utvecklingsarbete på lokal nivå

är avgörande för att åstadkomma förändringar i

verksamheterna.

I överenskommelsen påpekas vidare att det finns

några landsting som bedriver verksamheter och

belastas av kostnader som inte kompenseras genom

statsbidragssystemet, t.ex. vård av

tvångsomhändertagna hivsmittade från hela landet.

För att kompensera dessa landsting avsätts enligt

överenskommelsen 50 miljoner kronor.

Ett nätverk benämnt STRAMA (Strategigrupper för

rationell antibiotikaanvändning och minskad

antibiotikaresistens) har sedan år 1995 bl.a.

arbetat med att sprida information i syfte att

åstadkomma en rationell och långsiktigt hållbar

användning av antibiotika. Parterna har enats om att

avsätta tre miljoner kronor år 2001. Parterna är

vidare överens om att avsätta sex miljoner kronor

för producentobunden läkemedelsinformation.

Även för år 2001 lämnas särskild ersättning för

medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser.

Ersättningsbeloppet är oförändrat jämfört med åren

1999 och 2000, dvs. 235 miljoner kronor. Parterna

har enats om att de projekt som finansieras med

medel från överenskommelsen fortlöpande skall samla

in de uppgifter som behövs för att möjliggöra en

utvärdering av projektens effekter. Regeringen avser

att ge Riksförsäkringsverket i uppdrag att inkomma

till Socialdepartementet med en redovisning av

pågående och planerade projekt. Regeringen avser

även att ge Socialstyrelsen i uppdrag att i

samverkan med Riksförsäkringsverket följa upp och

utvärdera de insatser som genomförts under år 2001.

Parterna är överens om att arbetet med stöd till

kunskaps- och verksamhetsutveckling inom hälso- och

sjukvården bör fortsätta och vidareutvecklas. 31

miljoner kronor avsätts för detta ändamål. Medlen

skall bl.a. användas till projektet Väntetider i

vården samt Socialstyrelsens utvecklingsarbete

rörande prioriteringar.

Den snabba kunskapsutvecklingen inom hälso- och

sjukvården tillsammans med ökande vårdbehov och

knappa ekonomiska resurser förstärker behovet av att

säkerställa att vården baseras på vetenskapliga

metoder. Statens beredning för utvärdering av

medicinsk metodik (SBU) har till uppgift att

utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik samt

att förmedla resultaten till sjukvårdshuvudmännen.

Parterna har enats om att avsätta 5 miljoner kronor

i syfte att stödja arbetet med att få bättre

genomslag för nya forskningsresultat.

I överenskommelsen anförs att det finns behov av en

gemensam infrastruktur eller plattform för IT i

hälso- och sjukvården och att för detta ändamål har

ett nationellt organ för IT-strategiska frågor,

Carelink, skapats. Organet skall vara fristående och

i funktion senast årsskiftet 2000/01 och skall

senast den 1 juli 2001 lämna en utförlig delrapport

till Landstingsförbundet och Socialdepartementet.

För detta ändamål har parterna enats om att avsätta

10 miljoner kronor år 2001.

Av överenskommelsen framgår vidare att 51 miljoner

kronor avsätts till bidrag inom hjälpmedelsområdet.

Slutligen anförs i överenskommelsen att parterna är

för år 2001 överens om att Läkemedelsverket,

Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen och SBU skall

se till att nödvändiga uppgifter insamlas så att en

uppföljning av effekterna av det arbete som

möjliggjorts genom denna överenskommelse kan komma

till stånd. Dessa aktörer skall även inkomma till

Socialdepartementet med en redovisning av pågående

och planerade projekt. Parterna är även överens om

att under 2001 få till stånd en utvärdering av i

vilken utsträckning inriktningen mot att stärka

patientens ställning har haft genomslag inom hälso-

och sjukvården. Parterna har därutöver enats om att

landstingen till Landstingsförbundet skall redovisa

dels strategier och målsättning för arbetet med att

förbättra effektiviteten och rationaliteten i

läkemedelsanvändningen, dels vilka informations-,

utbildnings- och uppföljningsinsatser som genomförts

inom läkemedelsområdet. På basis av de från

landstingen inkomna redovisningarna skall

Landstingsförbundet därefter till

Socialdepartementet samlat redovisa landstingens

insatser inom området.

Utskottets bedömning

Regeringens skrivelse bör enligt utskottet inte

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Hälso- och sjukvårdens organisation, finansiering

m.m.

I motion 2000/01:So279 av Chris Heister m.fl. (m)

begärs att riksdagen beslutar om en nationell

vårdgaranti (yrkande 1). Motionärerna anför att en

nationell vårdgaranti som innebär att ingen skall

behöva vänta längre än tre månader på operation

eller behandling, efter det att behovet fastställts,

omedelbart bör införas. Klarar inte det egna

landstinget av att ge vård inom den tiden, skall

patienten kunna få vården utförd hos ett annat

landsting eller hos en privat vårdgivare. Även i

motion 2000/01:So203 av Margareta Cederfelt (m)

begärs att en nationell vård- och behandlingsgaranti

införs (yrkandena 1 och 2). I motion So279 begärs

vidare att regeringen lägger fram förslag om en

obligatorisk och offentligt finansierad

hälsoförsäkring, som omfattar alla (yrkande 2). Alla

medborgare skall enligt motionärerna omfattas av en

allmän obligatorisk försäkring, oavsett

betalningsförmåga eller hälsotillstånd.

Försäkringsavgiften skall bero på inkomsten och

fastställas av riksdagen. Vidare skall

försäkringskassorna tilldelas medel ur dessa

avgifter. Riksdagen skall också fastställa vilka

typer av behandling och omvårdnad som skall

finansieras av hälsoförsäkringen. Försäkringskassan

skall ha skyldighet att ersätta vårdgivare för

behandling av alla medborgare som är anslutna till

kassan. Riksdagen fastställer en miniminivå för den

ersättningen. Avgifter vid patientbesök m.m. skall

vara tillåtna, men det skall finnas ett

högkostnadsskydd som mildrar avgiftsbördan för

särskilt utsatta patientgrupper. Ett sådant

högkostnadsskydd bör utformas som en

avtrappningsmodell där patienten alltid betalar ett

mindre belopp för ett sjukvårdsbesök, även om

beloppet kan vara mycket lågt. I yrkande 5 begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

förbättrad samordning. Motionärerna anför att

läkemedelsförsäkringen, liksom delar av

sjukförsäkringen, förtidspensionerna och

rehabiliteringen bör samordnas med sjukvården inom

ramen för en obligatorisk hälsoförsäkring. Genom att

avvägningar mellan rehabilitering, vård,

sjukskrivning och förtidspensionering kan göras i

ett sammanhang utnyttjas de offentliga resurserna

bättre. I yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om

vad i motionen anförs om rätten att söka vård

utomlands. Enligt motionärerna skall patienter i

Sverige - som på sedvanligt sätt fått behovet av en

operation eller behandling fastställt i landet -

kunna söka nödvändig vård utomlands om landstinget

inte klarar av att erbjuda vården inom tre månader.

Det är i dag inte något egenvärde att Sverige skall

vara helt självförsörjande på sjukvårdstjänster.

Svenska patienter måste kunna dra nytta av utländska

läkares kompetens, på samma sätt som utländska

patienter måste få ökade möjligheter att komma till

Sverige för att få vård av svenska läkare. Yrkanden

om rätt att söka vård utomlands framställs även i

motionerna 2000/01:U513 av Bo Lundgren m.fl. (m)

(yrkande 10) och 2000/01:Ub807 av Ewa Thalén Finné

m.fl. (m) (yrkande 9). Motionärerna begär vidare i

yrkande 9 i motion So279 ett tillkännagivande om

tillsynsverksamhet inom sjukvårdens område.

Motionärerna anför att det är angeläget att bryta ut

Socialstyrelsens tillsynsdel och göra den till en

självständig och oberoende delverksamhet. Styrelsen

har redan kompetens inom området hälso- och

sjukvård, samt en regional organisation som lämpar

sig för kvalitetsuppföljning. En statlig

medicinalstyrelse bör alltså ansvara för godkännande

och kvalitetskontroll på sjukvårdens område. Även i

motion 2000/01:So303 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande om vårdgaranti och obligatorisk

hälsoförsäkring (yrkande 3).

I motion 2000/01:So296 av Bertil Persson (m) begärs

ett tillkännagivande om införande av HSF-modellen i

svensk sjukvård. Enligt motionären innebär modellen

att man utnyttjar marknadskrafterna för att skapa en

god, effektiv och billig sjukvård på patientens

villkor.

I motion 2000/01:So303 av Bo Lundgren (m) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om en

strategi och en kommission för mångfaldens välfärd

(yrkande 1). Kommissionens uppdrag bör vara att

lägga förslag till lagändringar och andra

regeländringar samt till eventuella förändringar i

den statliga myndighetsstrukturen. Staten får inte i

praktiken agera som utvecklingens drivankare, utan

måste redan på ett tidigt stadium bana väg för de

nya lösningar som i snabb takt är på väg att växa

fram, anför motionärerna.

I motion 2000/01:So343 av Catharina Hagen och

Margit Gennser (m) anförs att en lösning på

sjukvårdens kris kan vara att upphäva landstingens

monopol (yrkande 1). Vidare begärs ett

tillkännagivande om ett fritt val av

försäkringsgivare (yrkande 2). Försäkringsgivarna

skall utgöras av konkurrerande försäkringsbolag och

försäkringarna skall vara uppdelade i en

obligatorisk grundförsäkring och en frivillig

försäkring. Grundförsäkringen skall täcka

sjukvårdande behandlingar och läkemedel. Själva

sjukvården skulle vara helt fristående från

försäkringen och tillhandahållas privat eller

offentligt (yrkande 3). I yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om frivilliga tilläggsförsäkringar.

Dessa skall kunna omfatta t.ex. förmåner som enskilt

rum, större valfrihet av läkare etc. Vidare bör

enligt motionärerna ett antal differentierade

försäkringar införas inom sjukförsäkringen (yrkande

5). Självrisker, bonus och olika omfattning av

valfrihet är några exempel på vad en sådan

differentiering skulle kunna innebära. På sikt borde

även utredas om det är möjligt att integrera

samtliga kostnader relaterade till vården i olika

försäkringssystem (yrkande 6). Det skulle innebära

att även sjukpenningen omfattades av ett sådant

system.

I motion 2000/01:So439 av Berit Adolfsson (m)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om att utvärdera reformen "Gratis vård av barn" både

ur barnens och sjukvårdens synvinkel (yrkande 1).

Motionären anför att sedan "gratis" sjukvård för

barn införts, har sjuka barns tillgänglighet till

barnsjukvården snarare försämrats än förbättrats.

Dessa barn drabbas av långa väntetider och bristande

tillgänglighet till vård, medan tillgången till

specialister i primärvården minskats.

I motion 2000/01:So321 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om akutvårdens

inriktning (yrkande 2). Motionärerna anför att

helhetssynen är i allra högsta grad väsentlig för en

effektiv sjukvård. Det är också bra om patienten så

långt som möjligt kan få stöd och hjälp i sin

hemmiljö. Men när akuta tillstånd och svåra

sjukdomar föreligger måste det finnas en

kvalificerad och tillgänglig akutsjukvård. Den

kvalificerade akutsjukvården bör koncentreras till

relativt få sjukhus, vilket ställer krav på

kompletterande närsjukhus och välutrustad

ambulanssjukvård. Med den ökade specialiseringen

finns det risk för att patienten inte ses i sitt

sociala sammanhang. En sådan utveckling måste

motarbetas, heter det i motionen. I yrkande 10

begärs ett tillkännagivande om inrättande av en

patientombudsman. En statlig patientombudsman skulle

kunna fungera som en från sjukvården fristående

instans dit patienter kan vända sig med klagomål och

få aktiv hjälp med att få sitt ärende prövat i rätt

instans.

I motion 2000/01:So378 av Peter Pedersen (v) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

åtgärder i syfte att utveckla risktänkande och

riskanalyser inom vården. Motionären anför att en

obligatorisk riskanalys borde t.ex. vara självklar

vid organisatoriska förändringar, vid införandet av

nya rutiner och ny teknik m.m.

I motion 2000/01:So383 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om 20 000 nya vårdplatser under en tioårsperiod

(yrkande 1). Motionärerna anför att antalet

vårdplatser på sjukhusen har reducerats så mycket

att det blir störningar i patientflödet och flera

kliniker påverkas. Minskningen av antalet

vårdplatser har inte heller blivit kompenserad genom

en motsvarande utbyggnad av hemtjänsten eller

särskilda boenden. I yrkande 2 anförs att resurserna

till kommun och landsting främst skall användas till

god vård och omsorg för svårt och långvarigt sjuka.

Vidare begär motionärerna ett tillkännagivande om

vad i motionen anförs om en värdighetsgaranti

(yrkande 7). Motionärerna anför att frågor om

patientens delaktighet i sin egen vård, personlig

integritet och respekt för den enskilde liksom tid

för omvårdnad och tid för möten mellan människor

måste bli centrala delar i en sådan

värdighetsgaranti. Motionärerna begär slutligen i

yrkande 13 ett tillkännagivande om närhet i vården.

Enligt motionärerna finns det i dag gränser mellan

primärvård, sjukhusvård och socialtjänst som saknar

förankring i patientens verklighet och som därför

skapar bekymmer för den enskilde. Därför är det

viktigt att ett nära, naturligt samarbete med

patienten i centrum byggs upp mellan vårdens olika

nivåer och ansvariga huvudmän.

I motion 2000/01:So7 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om patientens tillgång

till second opinion (yrkande 4). Motionärerna anför

att patienten alltid skall ha tillgång till en

bedömning av annan läkare och inte som i dag endast

vid vissa allvarliga sjukdomar. I yrkande 5 begärs

ett tillkännagivande om vårdgaranti. Vårdgarantin

bör på sikt omfatta alla medicinskt motiverade

diagnoser och utfästa behandling inom tre månader.

Slutsatserna från Prioriteringsutredningen skall

därvid vara utgångspunkt.

I motion 2000/01:So400 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om att en prioritering bör göras av hälso-

och sjukvården inom välfärdens samlade fördelning.

Motionärerna anför att välfärden skall byggas

utifrån människors mest angelägna behov.

I motion 2000/01:So3 av Lennart Daléus m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om en nationell

vårdgaranti (yrkande 6). Motionärerna anför att

vårdgarantin skall kunna ge patienten besked och

garanti om att denne efter fastställd diagnos skall

få vård och behandling inom tre månader. Om inte

detta är möjligt skall patienten ha rätt att välja

annan vårdgivare hos annan sjukvårdshuvudman i

landet. I de fall landstinget har tecknat avtal med

en sjukvårdsinrättning i ett annat land, bör vård

enligt vårdgarantins principer kunna ges där. Vidare

begärs i yrkande 14 ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om förslag till utvidgad rätt till

s.k. second opinion. Enligt motionärerna skall alla

patienter ha rätt till förnyad bedömning.

I motion 2000/01:So358 av Lennart Daléus m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om betydelsen av att

utveckla en decentraliserad maktstruktur för ökad

hälsa och livskvalitet (yrkande 12). Motionärerna

anför att ett decentraliserat samhälle ökar

förutsättningarna för människornas inflytande och

ger en överblickbar närmiljö som har stor betydelse

för en positiv hälsoutveckling. I yrkande 13 begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

utvecklingen av hälso- och sjukvården för ökad

livskvalitet. Alla medborgare skall, oavsett var i

landet de bor, ha rätt till närhet till vård och

omsorg och skall oavsett kön, ålder och ekonomiska

resurser erbjudas vård och omsorg av hög kvalitet på

likvärdiga villkor. Hälso- och sjukvården skall även

i fortsättningen vara solidariskt skattefinansierad.

I motion 2000/01:So548 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om vårdgaranti (yrkande 1). Motionärerna

anför att en nationell vårdgaranti omfattande alla

diagnoser och behandlingar skall införas. Om

patienten inte kan påräkna behandling inom tre

månader skall han eller hon ha rätt att söka annan

vårdgivare, privat eller offentlig, på

hemlandstingets bekostnad. Vidare begärs i samma

motion tillkännagivanden om valfrihet i

mödrahälsovården och barnhälsovården (yrkandena 8

och 9). Enligt motionärerna bör en mödravårdspeng

införas, och de blivande föräldrarna skall kunna

välja vilken barnmorska de vill gå till. Vidare

anför motionärerna att en barnhälsovårdspeng bör

införas så att föräldrarna själva kan välja

barnhälsovårdsmottagning. Likalydande yrkanden

framställs i motion 2000/01:So9 av Kerstin Heinemann

m.fl. (fp) yrkandena 6 och 7.

I motion 2000/01:So382 av Agneta Brendt (s) begärs

ett tillkännagivande om kulturens betydelsefulla

roll i vården (yrkande 1). Motionären anför att

flera resultat har visat att kulturen i vid mening

är av stor betydelse för den enskilda personen på

sjukhuset, sjukhemmet och servicehuset samt att

detta kan leda till nya arbets- och

förhållningssätt. Vidare anförs i yrkande 2 att det

är angeläget att samla och föra ut de resultat som

uppnåtts vid projekt runt om i landet, där kulturen

spelat en viktig roll för att förbättra

vårdsituationen för patienter, anhöriga och

personal.

I motion 2000/01:So464 av Eva Arvidsson och

Christina Axelsson (s) begärs ett tillkännagivande

om vad i motionen anförs om behov av frivilliga

insatser inom t.ex. hälso- och sjukvården.

Motionärerna hänvisar till att frivilligverksamhet

är mycket vanlig i Kanada och påtalar att det också

i Sverige pågår en diskussion om hur ett samarbete

mellan anställda inom hälso- och sjukvården och

frivillig verksamhet kan se ut.

Flera yrkanden rör frågor om personalförsörjning och

utbildning.

I motion 2000/01:So364 av Margit Gennser m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om att en

försäkringsmedicinsk utbildning för AT- och ST-

läkare samt viss annan nyckelpersonal skall inrättas

(yrkande 1). Motionärerna anför att en ökad

precision vid sjukskrivning ökar rättssäkerheten,

påskyndar rättelse av ärenden av "felaktiga"

ersättningsgrunder och förbättrar utnyttjandet av

sjukskrivning.

I motion 2000/01:So383 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om personalrekrytering

till vården (yrkande 3). Behovet av att rekonstruera

hälso- och sjukvården liksom äldreomsorgen och att

återställa personalens framtidstro måste beaktas

särskilt under de närmaste åren, heter det i

motionen. I yrkande 4 begärs att fler

utbildningsplatser måste skapas för vården. Fler

utbildningsplatser måste skapas på både läkar- och

sjuksköter-skelinjerna samt inom

omvårdnadsprogrammen Vad särskilt gäller

specialistutbildning för läkare och vidareutbildning

för sjuksköterskor är det nödvändigt att snarast se

över dimensioneringen av utbildningsplatserna.

Vidare begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om vårdpersonalens yrkesinnehåll,

fortbildning, kompetenskrav och karriärvägar

(yrkande 5). Kompetenskraven för undersköterskor bör

ses över och nya karriärvägar erbjudas. Även i fråga

om sjuksköterskornas roll och ansvar behöver

framtidens rekryteringsmöjligheter förbättras.

Motionärerna anför i yrkande 6 att det behövs "fler

händer i vården". Enligt motionärerna uppgår den

faktiska personalförlusten under de senaste tio åren

till 63 000 anställda inom den del av hälso- och

sjukvården som landstingen har ansvar för. Även i

motion 2000/01:So359 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om utvecklingen av

vårdutbildningen (yrkande 6).

I motion 2000/01:So359 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) anförs att en åtgärdsplan behövs för att minska

vårdpersonalens sjukfrånvaro (yrkande 1). Vidare

begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om att skapa andrum för utveckling.

Vårdpersonalen måste få en chans att utvecklas i

arbetet. Tid och resurser måste avsättas för

eftertanke, handledning och kompetensutveckling,

anför motionärerna. Motionärerna begär i yrkande 4

ett tillkännagivande om behovet av att riva revir

och utveckla teamarbetet. Motionärerna anför att

arbetet kring begreppet "teamarbete" måste vara en

huvuduppgift för vårdens huvudmän.

I motion 2000/01:So452 av Margareta Viklund och

Ulla-Britt Hagström (kd) anförs att regeringen bör

utreda på vad sätt vårdens status kan höjas,

arbetstillfredsställelsen ökas och nedslitningen av

personalen minskas inom den offentliga sektorn

(yrkande 2).

I motion 2000/01:So281 av Ulla-Britt Hagström (kd)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om att förslaget om försvagning av

specialistsjuksköterskeexamen gällande

strålbehandling ej genomförs. Inför framtiden finns

en oro att kraven på specialistkompetens försvagas,

anför motionären.

I motion 2000/01:Ub422 av Rosita Runegrund och

Chatrine Pålsson (kd) begärs ett tillkännagivande om

vad i motionen anförs om behovet av neurologer.

Motionärerna anför att inom en tioårsperiod kommer

en tredjedel av hela neurologkåren att

ålderspensioneras. Även i motion 2000/01:So524 av

Marianne Jönsson (s) påtalas behovet av neurologer.

I motion 2000/01:So3 av Lennart Daléus m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om personalsituationen

(yrkande 15). Enligt motionärerna krävs mer

samverkan mellan olika aktörer, landsting,

länsarbetsnämnder, kommuner, Socialstyrelsen och

andra centrala myndigheter för att välutbildad

sjukvårdspersonal skall få möjlighet att komplettera

sina utbildningar.

I motion 2000/01:So234 av Gunnel Wallin (c) anförs

att det bör ställas högre krav på fortbildning, inte

minst på läkarsidan inom psykiatrin (yrkande 4).

I motion 2000/01:Sf611 av Lennart Daléus m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om vikten av att

personalen inom vården och omsorgen har varierande

etnisk och kulturell bakgrund (yrkande 19).

I motion 2000/01:So294 av Siw Persson (fp) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

behov av platser för den praktiska tjänstgöringen

för psykologer. Motionärerna anför att beräkningar

visar på ett möjligt underskott år 2020 på mer än 2

000 psykologer jämfört med i dag. Ett nödvändigt

antal praktikplatser måste tillskapas och garanteras

inom hela landet och inom samtliga

verksamhetsområden för psykologer. Ett liknande

yrkande framställs i motion 2000/01:So371 av

Kerstin-Maria Stalin (mp).

I motion 2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om vikten av fler män inom vården och skolan

(yrkande 3). Motionärerna anför att det är ett

problem inom förskolan, skolan, sjukvården och

äldrevården att män utgör en så liten andel av

personalen. Enligt motionärerna är det nödvändigt

att höja lönerna för att på det sättet locka fler

manliga sökande.

I motion 2000/01:A808 av Matz Hammarström m.fl.

(mp) begärs ett tillkännagivande om åtgärder så att

omsorgsyrkena blir mer attraktiva (yrkande 31).

Motionärerna anför att genom högre lön och bättre

arbetsklimat kan statusen hos dessa yrkesgrupper

höjas.

I motion 2000/01:So278 av Göte Wahlström (s) begärs

att kraftfulla åtgärder vidtas inom vård- och

omsorgsområdet för att skapa stimulans för

anställning. Motionären påtalar att Vård- och

omsorgskommissionen konstaterar att prognoser visar

på ett behov av 150 000 fler anställda i vård och

omsorg än de som i dag utbildas.

I motion 2000/01:So376 av Karin Olsson m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om inrättande av specialitet inom kunskapsområdet

ortopedisk medicin. Motionärerna anför att det finns

ett stort behov av kunskapsstöd i form av

konsultativ ortopedmedicinsk verksamhet för den

stora patientgrupp som inte kan remitteras direkt

till sjukhusspecialiteterna för diagnos och

behandling.

I motion 2000/01:So445 av Sonia Karlsson och Berndt

Sköldestig (s) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om att ta till vara vårdpersonalens

kompetens. Motionärerna anför att för att kunna

rekrytera personal till vården i framtiden och för

att få behålla den kompetenta personal som i dag

finns i vården och som har lång yrkeserfarenhet,

krävs att den kompetens de besitter värdesätts, både

tekniskt, medicinskt och omvårdnadsmässigt. Detta

kan ske t.ex. genom ett kompetensbevis.

I motion 2000/01:So512 av Lena Sandlin-Hedman m.fl.

(s) begärs ett tillkännagivande om återinförande av

solidarisk AT-läkarförsörjning enligt riksdagens

tidigare beslut. Motionärerna anför att problemen

snabbt ökat när det gäller att besätta AT-

läkartjänsterna i glesbygdslänen och att det därför

är dags att återgå till det AT-system med solidarisk

läkarförsörjning som fungerade från systemets

tillkomst 1969 fram till 1994.

Tidigare behandling och pågående arbete

I betänkande 2000/01:SoU5 Nationell handlingsplan

för utveckling av hälso- och sjukvården anförde

utskottet under rubriken mål för hälso- och

sjukvården bl.a. följande.

Hälso- och sjukvården är av grundläggande betydelse

för välfärden och människors trygghet. Principerna

om en solidariskt finansierad, demokratiskt styrd

och rättvist fördelad hälso- och sjukvård är enligt

utskottet centrala inslag i den generella

välfärdspolitiken. Målen för hälso- och sjukvården

som de kommer till uttryck i 2 § hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) är således alltjämt

giltiga.

Som regeringen anfört är det viktigt att även under

2000-talet garantera att de förbättrade

behandlingsmöjligheter som följer av den snabba

medicinska och medicintekniska utvecklingen fördelas

efter behov. Inte heller utskottet anser att Sverige

skulle ha något att vinna på att överge

skattefinansieringen av vården. Likaså delar

utskottet uppfattningen att ett skattefinansierat

hälso- och sjukvårdssystem fungerar bättre i

fördelningspolitiskt avseende än andra

finansieringsformer.

I budgetpropositionen (proposition 2000/01:1,

utgiftsområde 9) anför regeringen bl.a. följande (s.

14).

Regeringen föreslår att målet för politikområdet

hälso- och sjukvård skall vara att vårdens kvalitet

och tillgänglighet skall förbättras. I arbetet med

att uppnå detta mål är det viktigt att de

grundläggande principerna för en allmän hälso- och

sjukvård upprätthålls. Hälso- och sjukvården skall

även i framtiden ges på lika villkor och efter

behov, styras demokratiskt och vara solidariskt

finansierad. Dessutom skall människor ha möjlighet

att påverka och vara delaktiga i vården. Mot

bakgrund av den ökande etniska och kulturella

mångfalden i samhället krävs vidare att hälso- och

sjukvården beaktar ett integrationsperspektiv.

Regeringen avser att förstärka hälso- och

sjukvårdens resurser med sammanlagt 9 miljarder

kronor under åren 2001-2004. Regeringen har träffat

avtal med Landstingsförbundet och Svenska

Kommunförbundet om utvecklingsinsatser inom vården

och omsorgen. Arbetet med att följa upp effekterna

av resurstillskottet kommer att vara en viktig

uppgift under de kommande åren. Under 2001 kommer

den första miljarden att utbetalas till kommuner och

landsting.

- - -

Den 1 januari 1999 trädde ett antal bestämmelser om

stärkt patientinflytande i kraft. De i sammanhanget

aktuella bestämmelserna beskrivs i korthet nedan.

Av 5 § andra stycket hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) framgår att landstinget skall organisera

primärvården så att alla som är bosatta inom

landstinget får tillgång till och kan välja en fast

läkarkontakt. En sådan läkare skall ha

specialistkompetens i allmänmedicin. Landstinget får

inte begränsa den enskildes val till ett visst

geografiskt område inom landstinget.

Av 2 b § första stycket hälso- och sjukvårdslagen

framgår att patienten skall ges individuellt

anpassad information om sitt hälsotillstånd och de

metoder för undersökning, vård och behandling som

finns. Vidare framgår av 3 a § och 18 a § samma lag

att vårdgivarna i vissa situationer är skyldiga att

ta hänsyn till patientens val av behandling där två

eller flera alternativ är möjliga.

När det gäller rätten till förnyad medicinsk

bedömning, s.k. second opinion, stadgas i 3 a §

tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen att

landstinget skall ge en patient med livshotande

eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada

möjlighet att inom eller utom det egna landstinget

få en förnyad medicinsk bedömning i det fall

vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger entydig

vägledning och det medicinska ställningstagandet kan

innebära särskilda risker för patienten eller har

stor betydelse för dennes framtida livskvalitet.

Patienten skall erbjudas den behandling den förnyade

bedömningen kan föranleda.

I samband med riksdagsbehandlingen av införandet av

den ovan nämnda bestämmelsen om s.k. second opinion

föreslog utskottet ett tillkännagivande med innebörd

att utskottet ansåg det mycket angeläget att följa

effekterna av lagstiftningen. Enligt utskottet borde

regeringen ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa

tillämpningen av lagstiftningen under ett år och

därefter lämna en utvärdering (betänkande

1998/99:SoU3). Riksdagen följde utskottet (rskr.

1998/99:54).

I budgetpropositionen för 2001 (proposition

2000/01:1, utgiftsområde 9) anförs på s. 17-18

följande.

Regeringen uppdrog i december 1998 åt

Socialstyrelsen att redovisa hur den ändrade

lagstiftningen har fungerat avseende dels

patienternas möjlighet att välja mellan olika

behandlingsalternativ, dels möjligheten för

patienter att få en förnyad medicinsk bedömning.

Socialstyrelsen har under hösten 1999 genomfört en

enkätstudie om hur lagändringarna har tillämpats.

Svaren visar att ett fyrtiotal olika patientgrupper

inom de verksamheter som tillfrågades aktualiserar

möjligheten att välja behandlingsalternativ. Mest

frekvent nämns patienter med tumörsjukdomar,

neurologiska och neuromuskulära sjukdomar,

ortopediska sjukdomar samt hjärt- och kärlsjukdomar.

Det är enligt studien främst välinformerade

respektive oroliga patienter, ofta i yrkesverksam

ålder, som efterfrågar alternativ, vanligen p.g.a.

långa väntetider. Ungefär två tredjedelar av svaren

visar att information regelmässigt ges till

patienten om möjligheten att välja mellan olika

behandlingsalternativ. De flesta ger informationen

muntligen, ett fåtal både muntligen och skriftligen.

Hälften av dem som besvarat frågan om verksamheten

har påverkats ekonomiskt av att patienten väljer en

alternativ behandlingsmetod svarar att den inte

gjort det. Slutligen tycks inte verksamhetens

organisation ha påverkats i någon större

utsträckning.

När det gäller den utvidgade möjligheten för

patienten att under vissa förutsättningar få en

förnyad medicinsk bedömning var som helst i landet

konstaterar Socialstyrelsen bl.a. att

lagändringen inte ännu är helt känd av alla inom

hälso- och sjukvården eller av patienterna,

1. sjukvården har haft som praxis att ge patienterna

en förnyad medicinsk bedömning redan innan lagens

tillkomst,

2.

3. det råder osäkerhet om vilka patientgrupper som

omfattas av lagen. Enligt enkätsvaren bedöms ett

brett spektrum av diagnoser och diagnosgrupper

omfattas av bestämmelsen om förnyad medicinsk

bedömning. Det handlar främst om

hjärt/kärlsjukdomar, cancersjukdomar,

neurologiska och neuromuskulära sjukdomar,

sjukdomar och skador i rörelseorganen och olika

slag av smärtsyndrom,

4.

5. avsaknaden av ärenden hos Socialstyrelsens

tillsynsavdelning talar för att patienterna är

tillfreds med den tillämpning av möjligheterna

till förnyad medicinsk bedömning som råder i

vården.

6.

Socialstyrelsen redovisar också att man planerar en

treårig uppföljning av effekterna av lagstiftningen

om patientens stärkta ställning i hälso- och

sjukvården. I detta sammanhang är det, enligt

regeringen, angeläget att man tydligare redovisar

den lagstadgade rätten till förnyad medicinsk

bedömning. Som regeringen konstaterar i

propositionen Stärkt patientinflytande

(prop. 1998/99:4) lagreglerades inte rätten till

förnyad medicinsk bedömning inom det egna

landstinget, eftersom denna normalt bör kunna

tillgodoses utan problem. Lagändringen innebär att

patienten under vissa förutsättningar och utan extra

kostnader för resor o.dyl. skall kunna få en förnyad

medicinsk bedömning var som helst i landet. I den

uppföljning som Socialstyrelsen har redovisat

framstår det ibland som oklart vilken form av

förnyad medicinsk bedömning som avses.

Enligt uppgift från Socialstyrelsen är den

undersökning som nämns i budgetpropositionen att se

som en förberedelse för ett större arbete avseende

frågor om patientens ställning. Styrelsen har i en

rapport till regeringen den 27 februari 2001 anfört

att det inom Socialstyrelsen för närvarande pågår

arbete med att ta fram en flerårig projektplan med

fokus på uppföljning av effekterna av den nya

lagstiftningen om patientens ställning i hälso- och

sjukvården. I det sammanhanget skall bl.a. frågan om

rätten till förnyad medicinsk bedömning belysas.

Styrelsen avser att, utöver den årliga redovisningen

till regeringen, löpande rapportera resultat från

denna fleråriga uppföljning.

Landstingsförbundets styrelse har i december 2000

rekommenderat landstingen att öka valfriheten så att

patienter i praktiken kan välja vård var som helst i

landet. Landstingsförbundets rekommendation kommer

att behandlas under våren i alla landsting, med

inriktningen att valmöjligheterna skall vara införda

i hela landet den 1 juli 2001.

Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och

organisation - HSU 2000 lämnade i juni 1999 sitt

slutbetänkande God vård på lika villkor? - om

statens styrning av hälso- och sjukvården (SOU

1999:66). I betänkandet behandlas bl.a. frågor om

tillsynsverksamhetens organisation. Betänkandet

bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Socialstyrelsen överlämnade i mars 1999 rapporten En

behandlingsgaranti i hälso- och sjukvården -

förutsättningar och konsekvenser till regeringen.

Styrelsen anförde bl.a. att de allvarliga

köproblemen i vården inte löses med en

behandlingsgaranti och att en sådan garanti tvärtom

riskerar att leda till felaktiga prioriteringar,

exempelvis att patienter med kroniska sjukdomar får

svårare att hävda sig. Satsningar bör i stället

göras på bättre samverkan i vårdkedjan, på en

lagfäst rätt att fritt välja sjukhus och på bra

information till patienter om väntetider. Dessutom

behövs mer resurser till kommunerna för att ge

"färdigbehandlade" patienter plats, anförde

styrelsen.

Utskottet anförde i betänkande 1999/2000:SoU9 att

utskottet inte var berett att föreslå införandet av

en behandlingsgaranti. Utskottet betonade dock att

kravet att tillgängligheten till vården förbättras

kvarstår och anförde att detta kräver både

resursförstärkningar, förändrat arbetssätt och

utvecklad samverkan. Utskottet noterade att i

överenskommelsen mellan staten och landstingen om

ersättningar för år 2000 hade parterna enats om att

avsätta medel till bl.a. projektet Väntetider i

vården som syftade till att utveckla metoder som gör

det möjligt att på ett över hela landet jämförbart

sätt beskriva tillgängligheten samt att medel

avsatts till Socialstyrelsens arbete rörande

behandlingsindikatorer och prioriteringar. Motioner

avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1999/2000:194). (Gem. res. m, kd, c, fp).

I betänkande 1999/2000:SoU9 behandlades ett

motionsyrkande om inrättande av en patientombudsman.

Utskottet anförde att det av lagen (1998:1656) om

patientnämndsverksamhet m.m. framgår att nämnderna

bl.a. skall hjälpa patienter att få den information

som behövs för att de skall kunna ta till vara sina

intressen i hälso- och sjukvården och hjälpa

patienter att vända sig till rätt myndighet och att

utskottet ansåg att patienternas intressen blir

tillgodosedda genom patientnämnderna. Det saknades

därför enligt utskottets uppfattning anledning att

inrätta en särskild patientombudsman. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 1999/2000:194). (Res. v).

Av regleringsbrev för budgetåret 2001 avseende

Socialstyrelsen framgår att Socialstyrelsen skall

redovisa effekterna av de förändringar rörande

patientnämndernas verksamhet som trädde i kraft den

1 januari 1999. Uppdraget skall redovisas senast den

30 april 2002.

Nationella folkhälsokommittén har i sitt

slutbetänkande Hälsa på lika villkor - nationella

mål för folkhälsan (SOU 2000:91) behandlat kulturens

betydelse i vården (s. 87-90). Betänkandet är för

närvarande föremål för remissbehandling.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat förslag

om inrättande av en statlig medicinalstyrelse, se

betänkandena 1993/94:SoU20, 1994/95:SoU15,

1997/98:SoU12, 1998/99:SoU1, 1999/2000:SoU1 och

2000/01:SoU1. Utskottet har vid samtliga tillfällen

avslagit motioner om inrättande av en

medicinalstyrelse.

Frågan om patientavgifter inom barnsjukvården har behandlats

av utskottet i betänkandena 1998/99:SoU6 och

1999/2000:SoU12. Utskottet anförde i det sistnämnda

betänkandet att enligt 26 § hälso- och

sjukvårdslagen får vårdavgifter tas ut enligt

grunder som landstinget eller kommunen bestämmer i

den mån inte annat är föreskrivet samt att frågan

huruvida patientavgifter skall förekomma inom

barnsjukvården således inte är en riksdagsfråga.

Motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet

(2000-04-28, protokoll 102). (Ej res.).

I betänkande 2000/01:SoU5 Nationell handlingsplan

för utveckling av hälso- och sjukvården anförde

utskottet att det erfarit att det är möjligt att

genomsnittligt öka antalet specialister i

allmänmedicin i primärvården med 220 per år fram

till och med år 2005 och därefter med 200 per år

fram till och med år 2008 och att de riktlinjer som

föreslogs i handlingsplanen därför borde justeras.

Utskottet föreslog ett tillkännagivande. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 2000/01:53).

I förra årets budgetproposition (proposition

1999/2000:1, utgiftsområde 16, volym 8 s. 106)

anförde regeringen att den delade Vårdkommissionens

bedömning av behovet av en utökning av

dimensioneringen av utbildning för sjuksköterskor

och läkare samt att den beräknade ökningen av

antalet examinerade läkare efter den planerade

expansionen åren 2001 och 2002 uppgår till 200.

Utbildningsutskottet föreslog, betänkande

1999/2000:UbU1, att riksdagen skulle godkänna vad

regeringen förordat angående utbyggnaden av den

högre utbildningen åren 2001 och 2002. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 1999/2000:94).

Av Statsrådsberedningens propositionsförteckning

avseende riksmötet 2000/01 framgår att regeringen

avser att i mars 2001 överlämna en proposition om

ändrat huvudmannaskap för vårdutbildningarna. Enligt

uppgift från Utbildningsdepartementet kommer frågan

om utbyggnad av sjuksköterskeutbildning att

redovisas i propositionen.

Sedan den 1 juli 1999 har Socialstyrelsen ansvar för

ett centralt planeringsstöd för specialistläkare.

Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen utrett

förutsättningarna för att utveckla ett centralt

planeringsstöd avseende det framtida behovet av

grund- respektive specialistutbildade

sjuksköterskor. Styrelsen anför i beslut den 24

januari 2001 att när det gäller bedömningar av det

framtida behovet (långsiktigt perspektiv) av grund-

respektive specialistutbildade sjuksköterskor avser

styrelsen att integrera frågeställningen i det

pågående arbetet med ett centralt planeringsstöd för

det framtida behovet av läkare med

specialistutbildning.

I budgetpropositionen (proposition 2000/01:1, utgiftsområde13,

s. 30) anförs bl.a. följande.

Regeringen avser att ge AMS uppdrag att genomföra

kompletterande utbildning för personer med utländsk

högskoleexamen inom olika bristyrken i första hand

inom hälso- och sjukvårdsområdet samt lärare,

tekniker och naturvetare. Vidare skall pengarna

användas för att genomföra vårdutbildning för

arbetslösa invandrare i syfte att tillgodose behovet

av tvåspråkig personal inom primärvård och

äldreomsorg. AMS och vårdhuvudmännen skall

tillsammans skräddarsy utbildningen för personer med

relevant språkkunskap.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet har det

ovan nämnda uppdraget lämnats till

Arbetsmarknadsstyrelsen. Uppdraget skall redovisas

den 1 september 2001.

Av regleringsbrev för budgetåret 2001 avseende

Socialstyrelsen framgår att Socialstyrelsen skall,

med anledning av sin uppgift att fortlöpande ta fram

underlag för bedömningen av hälso- och sjukvårdens

behov av läkare, årligen senast den 31 januari

rapportera de bedömningar man gör av den aktuella

situationen samt av den framtida utvecklingen.

Styrelsen skall vidare undersöka hur nyutexaminerade

sjuksköterskors yrkeskunnande förhåller sig till

hälso- och sjukvårdens behov.

Utbildningsministern har den 10 oktober 2000

besvarat en interpellation av Ulla-Britt Hagström

(kd) angående specialistkompetens beträffande

strålbehandling hos sjuksköterskor inom onkologisk

vård.

Den 1 mars 2001 trädde en ändring av

högskoleförordningen (1993:100) i kraft som bl.a.

innebär att ett tillägg gjorts i målbeskrivningen

för specialistsjuksköterskor. Tillägget innebär att

för att få specialistsjuksköterskeexamen inom hälso-

och sjukvård med inriktning mot onkologisk vård

skall sjuksköterskan ha de kunskaper och färdigheter

som krävs för att arbeta med bl.a. cytostatikaterapi

och strålbehandling inom den onkologiska vården.

Utbildningsministern har i ett frågesvar den 28

februari 2001 anfört följande.

Rosita Runegrund har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta

med anledning av den stora bristen på

sjuksköterskor.

Bristen på vårdpersonal och framför allt bristen på

sjuksköterskor är i dag en högst angelägen fråga för

hela samhället. Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens

undersökningar från oktober 2000 är sjuksköterskor

den yrkesgrupp som uppvisar störst brist bland 180

undersökta yrken.

För att komma till rätta med den obalans som i dag

råder på personal inom vården krävs insatser från

flera olika sektorer i samhället. Här spelar

utbildningssystemet en mycket viktig roll, och en

snabb utbyggnad av sjuksköterskeutbildningen är av

avgörande betydelse.

Regeringen tillsatte 1998 en kommission just med

syfte att bl.a. långsiktigt kartlägga och analysera

rekryteringsbehoven inom vård- och omsorgssektorn. I

rapporten Den ljusnande framtid är vård (Ds 1999:44)

som kommissionen presenterade i juni 1999 framförde

kommissionen att sjuksköterskeutbildningen behövde

utökas med 1 000 nybörjarplatser senast hösten 2002.

En utökning av antalet nybörjarplatser har redan

påbörjats av landstingen, som i dag tillsammans med

Gotlands kommun är huvudmän för

vårdhögskoleutbildningarna, och den fortsätter

innevarande år genom att staten redan i år fördelar

platser till vårdområdet.

Under våren avser regeringen föreslå riksdagen att

staten fr.o.m. den 1 januari 2002 ska ta över

huvudmannaskapet för landstingens

vårdhögskoleutbildningar och därmed få det fulla

ansvaret för dessa utbildningar. Detta kommer att

underlätta en snabb utbyggnad dels genom att

vårdområdet tillförs nya permanenta

utbildningsplatser, dels genom att riktade

punktinsatser för utbildningar till

specialistsjuksköterska görs. Utbyggnaden av

sjuksköterskeutbildningen innebär att antalet

nybörjarplatser ökar med drygt 30 % inom

sjuksköterskeutbildningen. Denna höga utbyggnadstakt

medför också att regeringen härigenom uppfyller

vårdkommissionens mål.

Frågan om praktiktjänstgöring för psykologer

behandlades av utskottet i betänkande

1999/2000:SoU9. Utskottet anförde att det utgår från

att regeringen noga följer frågan samt att något

initiativ därför inte är erforderligt. Motioner

avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1999/2000:194). (Res. mp).

Sjukförsäkringsutredningen (S 1999:11) har i sitt

slutbetänkande Sjukfrånvaro och sjukskrivning -

fakta och förslag (SOU 2000:121) föreslagit att

försäkringsmedicin skall ingå som ett mål i all

läkarutbildning på alla nivåer (s. 188 ff.).

Betänkandet bereds för närvarande i

Regeringskansliet.

EG-domstolen har i två avgöranden från april 1998 -

de s.k. Kohll- och Deckerdomarna - slagit fast att

ett system som gör ersättningen av vårdkostnader

eller andra medicinska kostnader som uppkommit i

utlandet helt avhängigt av om ett förhandstillstånd

getts eller inte, strider mot Romfördragets

bestämmelser om fri rörlighet för varor och tjänster

i de fall då inget förhandstillstånd krävs för

motsvarande förmåner inom landet. De två målen

gällde tvister mellan två luxemburgska medborgare

och deras respektive sjukkassor i fråga om

återbetalning av utlägg för glasögon som inköpts

respektive tandvård som utförts i en annan

medlemsstat. Sjukkassorna hade inte gett något

förhandstillstånd.

Från Socialdepartementet har inhämtats att det i EG-

domstolen för närvarande handläggs två mål med

nederländska parter där den huvudsakliga frågan är

om reglerna om fri rörlighet för tjänster i EG-

fördraget hindrar en nationell reglering om

skyldighet att inhämta förhandstillstånd för

sjukvård i en annan medlemsstat. Sverige har

inlämnat ett skriftligt yttrande till domstolen och

bl.a. anfört att reglerna om fri rörlighet inte

omfattar rätten till vårdförmåner.

Generaladvokaten konstaterade i sitt yttrande den

18 maj 2000 att det nederländska systemet med vård

in natura inte är tjänster i fördragets mening. För

det fall att domstolen skulle vara av motsatt

uppfattning ansåg generaladvokaten att kravet på

förhandstillstånd var nödvändigt och proportionellt

för att inte rubba den ekonomiska balansen i det

nederländska systemet för social trygghet.

Enligt uppgift från Socialdepartementet är det inte

känt när EG-domstolens dom kommer att meddelas.

Utskottets bedömning

Hälso- och sjukvården är av grundläggande betydelse

för välfärden och människors trygghet. Även i

framtiden skall hälso- och sjukvården ges på lika

villkor och efter behov, styras demokratiskt och

vara solidariskt finansierad. Alla måste kunna känna

trygghet i att det finns en hälso- och sjukvård av

god kvalitet och att vid sjukdom vård och omsorg ges

på lika villkor. Det finns enligt utskottet inga

belägg för att Sverige skulle ha något att vinna på

att överge skattefinansieringen av vården.

Internationella erfarenheter tyder tvärtom på att de

skattefinansierade hälso- och sjukvårdssystemen

fungerar bättre i fördelningspolitiskt avseende än

de försäkringsfinansierade systemen. Utskottet

vidhåller att det finns starka motiv för att slå

vakt om skattefinansieringen av sjukvården.

I 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) anges

hur hälso- och sjukvården skall bedrivas för att

uppfylla kraven på en god vård. Vården skall bl.a.

vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov

av trygghet i vården och behandlingen. Hälso- och

sjukvården skall hålla en god personell och

materiell standard, dvs. bedrivas av personal med

adekvat utbildning och med behövlig teknisk

utrustning i ändamålsenliga lokaler. För att hälso-

och sjukvård skall fungera krävs välutbildad och i

övrigt kompetent personal som utför sina

arbetsuppgifter sakkunnigt och omsorgsfullt.

Utbildningsfrågorna har stor betydelse vid

utformningen av behörighetsregler för hälso- och

sjukvården och närliggande områden. Utöver goda

kunskaper inom relevanta ämnesområden är det enligt

utskottet viktigt att yrkesutövaren har sådana

personliga egenskaper att hon eller han är lämplig

för sitt yrke.

Utskottet har nyligen behandlat den nationella

handlingsplanen för utveckling av hälso- och

sjukvården (bet. 2000/01:SoU5). Utskottet

konstaterade att genom att stärka primärvården i

landstingen och primärvården i kommunerna för de

äldre minskar den nuvarande obalansen mellan

primärvårdens åtagande och dess resurser. I

handlingsplanen redovisades dessutom åtgärder för

att stärka stödet till barn, ungdomar och äldre med

psykisk ohälsa samt till psykiskt funktionshindrade.

Vidare framhöll utskottet vikten av att öka

mångfalden av vårdgivare inom den öppna vården och

omsorgen. I detta sammanhang vill utskottet erinra

om att regeringen i budgetpropositionen (proposition

2000/01:1, utgiftsområde 9) anfört att den avser att

förstärka hälso- och sjukvårdens resurser med

sammanlagt 9 miljarder kronor under åren 2001-2004.

Under 2001 föreslogs tillskottet uppgå till 950

miljoner kronor. Riksdagen biföll regeringens

förslag (2000/01:FiU3, rskr. 2000/01:126).

Utskottet avstyrker motionerna 2000/01:So279 (m)

yrkandena 2 och 5, 2000/01:So296 (m), 2000/01:So303

(m) yrkande 3 (delvis), 2000/01:So321 (v) yrkande 2,

2000/01:So343 (m) yrkandena 1-6, 2000/01:So358 (c)

yrkandena 12 och 13, 2000/01:So383 (kd) yrkandena 1,

2, 7 och 13, 2000/01: So400 (kd) och 2000/01:So464

(s).

Hälso- och sjukvården i Sverige bedrivs i huvudsak i offentlig

regi. Vid ett flertal tillfällen har regeringen, med

instämmande av utskottet, framhållit att det inom

ramen för ett sådant integrerat system kan finnas

ett värde, från såväl patienternas som personalens

synpunkt, av ett varierat vårdutbud i olika

driftsformer. Det bör enligt utskottet vara

verksamhetens inriktning, tillgänglighet, kvalitet

och kostnadseffektivitet som styr valet av

vårdgivare. Det är viktigt att så långt som möjligt

erbjuda alternativ och utveckla mångfalden inom den

kommunala och landstingskommunala verksamheten.

Vidare kan alternativa driftsformer prövas för att

öka mångfald, valfrihet, tillgänglighet och

rättvisa. Hälso- och sjukvården bör präglas av

närhet, tillgänglighet, helhetssyn och kontinuitet.

Primärvården är basen i sjukvårdssystemet. Alla som

är bosatta inom ett visst landsting har enligt

hälso- och sjukvårdslagen rätt till en fast

läkarkontakt. Utskottet vidhåller att det är viktigt

att hälso- och sjukvårdsinsatserna utförs på rätt

vårdnivå eftersom det är mest kostnadseffektivt. Det

ankommer dock på sjukvårdshuvudmännen att besluta om

vårdens organisation m.m. med utgångspunkt i hälso-

och sjukvårdslagen. Utskottet vill i detta

sammanhang erinra om att det i samband med

behandlingen av den nationella handlingsplanen för

utveckling av hälso- och sjukvården uttalat att det

är angeläget att olika driftsformer i den öppna

vården och omsorgen stimuleras genom att fler

privata, kooperativa och ideella entreprenörer ges

möjlighet att sluta avtal med sjukvårdshuvudmännen.

Motionerna 2000/01:So9 (fp) yrkandena 6 och 7,

2000/01:So303 (m) yrkande 1 och 2000/01:So548 (fp)

yrkandena 8 och 9 avstyrks.

Lag (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.

trädde i kraft den 1 januari 1999. Av lagen

framgår att nämnderna bl.a. skall hjälpa patienter

att få den information som behövs för att de skall

kunna ta till vara sina intressen i hälso- och

sjukvården och hjälpa patienter att vända sig till

rätt myndighet. Socialstyrelsen har fått i uppdrag

att senast den 30 april 2002 redovisa effekterna av

förändringarna i patientnämndernas verksamhet.

Riksdagen bör inte ta något initiativ i frågan.

Motion 2000/01:So321 (v) yrkande 10 avstyrks.

Enligt 26 § hälso- och sjukvårdslagen får

vårdavgifter tas ut enligt grunder som landstinget

eller kommunen bestämmer i den mån inte annat är

föreskrivet. Huruvida patientavgifter skall

förekomma inom barnsjukvården är således inte en

fråga för riksdagen. Motion 2000/01:So439 (m)

yrkande 1 avstyrks.

Nationella folkhälsokommittén har i sitt

slutbetänkande behandlat frågan om kulturens

betydelsefulla roll i vården. Som ovan anförts är

betänkandet föremål för remissbehandling. Riksdagen

bör inte ta något initiativ i frågan. Motion

2000/01:So382 (s) yrkandena 1 och 2 avstyrks.

Utskottet vidhåller sin inställning när det gäller

frågan om en vård- eller behandlingsgaranti och är

således inte berett att föreslå införandet av en

sådan. Utskottet noterar att i överenskommelsen

mellan staten och landstingen om ersättningar för år

2001 har parterna enats om att avsätta medel till

bl.a. projektet Väntetider i vården som syftar till

att utveckla metoder som gör det möjligt att på ett

över hela landet jämförbart sätt beskriva

tillgängligheten. Vidare har medel avsatts till

Socialstyrelsens utvecklingsarbete rörande

prioriteringar.

Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något

initiativ med anledning av motionerna 2000/01:So3

(c) yrkande 6, 2000/01:So7 (kd) yrkande 5,

2000/01:So203 (m) yrkandena 1 och 2, 2000/01:So279

(m) yrkande 1, 2000/01:So303 (m) yrkande 3 (delvis),

2000/01:So548 (fp) yrkande 1. Motionerna avstyrks.

När det gäller rätten till förnyad medicinsk

bedömning konstaterar utskottet att denna fråga

följs noga av Socialstyrelsen. Således pågår inom

styrelsen ett arbete med att ta fram en flerårig

projektplan med fokus på uppföljning av effekterna

av den nya lagstiftningen om patientens ställning i

hälso- och sjukvården. I det sammanhanget kommer

rätten till förnyad medicinsk bedömning att

behandlas. Riksdagen bör inte ta något initiativ med

anledning av motionerna So3 (c) yrkande 14, So7 (kd)

yrkande 4. Motionerna avstyrks.

Motionsyrkanden om att inrätta en statlig

medicinalstyrelse har avslagits av riksdagen vid

upprepade tillfällen. Utskottet vidhåller denna

inställning och avstyrker därför motion

2000/01:So279 (m) yrkande 9.

Frågor om riskanalyser inom vården behandlas i

motion 2000/01:So378 (v). Utskottet vill i detta

sammanhang erinra om att det i 31 § hälso- och

sjukvårdslagen stadgas att inom hälso- och sjukvård

skall kvaliteten systematiskt och fortlöpande

utvecklas och säkras. Socialstyrelsen har vidare

utfärdat allmänna råd om kvalitetssystem i hälso-

och sjukvården (SOSFS 1996:24). Av de allmänna råden

framgår bl.a. att kvalitetssystemet skall innehålla

rutiner för identifiering, analys och bedömning av

risker. Motion 2000/01:So378 (v) får därmed anses

vara i huvudsak tillgodosedd.

Några motionsyrkanden berör rätten att söka vård

utomlands. Utskottet konstaterar att det vid EG-

domstolen för närvarande handläggs två mål där den

huvudsakliga frågan är om reglerna om fri rörlighet

för tjänster i EG-fördraget hindrar en nationell

reglering om skyldighet att inhämta

förhandstillstånd för sjukvård i en annan

medlemsstat. Riksdagen bör inte ta något initiativ i

frågan. Motionerna 2000/01:So279 (m) yrkande 8,

2000/01:U513 (m) yrkande 10 och 2000/01:Ub807 (m)

yrkande 9 avstyrks.

Flera motioner behandlar frågor om personalförsörjning inom

vården. Utskottet vill i detta sammanhang peka på

att ett flertal åtgärder har initierats för att

underlätta rekryteringen till vård- och

omsorgssektorn. Således har regeringen gett

Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att genomföra

kompletterande utbildning för personer med utländsk

högskoleexamen inom olika bristyrken, i första hand

inom hälso- och sjukvårdsområdet. Socialstyrelsen

följer vidare hälso- och sjukvårdens behov av läkare

och sjuksköterskor. Härtill kommer att

utbildningsplatserna för läkare och sjuksköterskor

skall utökas fram till år 2002. Riksdagen bör därför

inte ta något initiativ med anledning av motion

2000/01:So383 (kd) yrkande 5 som avstyrks. Även

motionerna 2000/01:So3 (c) yrkande 15, 2000/01:So278

(s), 2000/01:So359 (kd) yrkandena 1, 2, 4 och 6,

2000/01:So383 (kd) yrkandena 3-4 och 6,

2000/01:So445 (s), 2000/01:So452 (kd) yrkande 2,

2000/01:Sf611 (c) yrkande 19, 2000/01:A808 (mp)

yrkande 31 och 2000/01:A812 (fp) yrkande 3 avstyrks.

Utskottet delar motionärernas inställning att det

är av största vikt att noga följa behovet av

specialistutbildad hälso- och sjukvårdspersonal. Av

15 § andra stycket hälso- och sjukvårdslagen framgår

att det i landstingen skall finnas möjligheter till

anställning för läkares specialiseringstjänstgöring

i en omfattning som motsvarar det planerade framtida

behovet av läkare med specialistkompetens i klinisk

verksamhet. Vidare har Socialstyrelsen sedan den 1

juli 1999 ansvar för ett centralt planeringsstöd för

specialistläkare. Styrelsen har vidare anfört att

när det gäller bedömningar av det framtida behovet

av grund- respektive specialistutbildade

sjuksköterskor avser styrelsen att integrera

frågeställningen i det pågående arbetet med

planeringsstöd för specialistläkare. Riksdagen bör

inte ta något initiativ i frågan. Motionerna

2000/01:So376 (s), 2000/01:So524 (s) och

2000/01:Ub422 (kd) avstyrks.

Som ovan anförts krävs välutbildad och i övrigt

kompetent personal som utför sina arbetsuppgifter

sakkunnigt och omsorgsfullt för att hälso- och

sjukvård skall fungera. I detta begrepp ligger att

vårdpersonalen ges erforderlig vidareutbildning.

Riksdagen bör därför inte ta något initiativ med

anledning av motion 2000/01:So234 (c) yrkande 4.

Motionsyrkandet avstyrks.

När det gäller frågan om praktikplats för

psykologer vidhåller utskottet sin inställning att

antalet praktikplatser bör stå i rimlig proportion

till antalet utbildningsplatser samt att regeringen

får förutsättas uppmärksamt följa frågan. Något

initiativ från riksdagen behövs därför inte.

Motionerna 2000/01:So294 (fp) och 2000/01:So371 (mp)

avstyrks.

Den 1 mars 2001 trädde en ändring av

högskoleförordningen (1993:100) i kraft som bl.a.

innebär att ett tillägg gjorts i målbeskrivningen

för specialistsjuksköterskor. Tillägget innebär att

för att få specialistsjuksköterskeexamen inom hälso-

och sjukvård med inriktning mot onkologisk vård

skall sjuksköterskan ha de kunskaper och färdigheter

som krävs för att arbeta med bl.a. cytostatikaterapi

och strålbehandling inom den onkologiska vården.

Motion 2000/01:So281 (kd) är därmed tillgodosedd.

I motion So364 (m) yrkande 1 behandlas frågan om

försäkringsmedicinsk utbildning. Utskottet

konstaterar att Sjukförsäkringsutredningen i sitt

slutbetänkande föreslagit att försäkringsmedicin

skall ingå som ett mål i all läkarutbildning på alla

nivåer. Betänkandet bereds för närvarande i

Regeringskansliet. Enligt utskottets uppfattning bör

denna beredning avvaktas. Riksdagen bör därför inte

ta något initiativ i frågan. Motionsyrkandet

avstyrks i den mån det inte är tillgodosett med det

anförda.

I 15 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen

stadgas att det i landstingen skall finnas

möjligheter för läkares allmäntjänstgöring i sådan

omfattning att alla läkare som avlagt läkarexamen

och läkare med utländsk utbildning som föreskrivits

allmäntjänstgöring ges möjlighet att fullgöra

praktisk tjänstgöring för att få legitimation som

läkare. Utskottet är inte berett att föreslå någon

ändring när det gäller läkarnas allmäntjänstgöring.

Motion 2000/01: So512 (s) avstyrks.

Privata vårdgivare

I motion 2000/01:So283 av Margareta Cederfelt (m)

begärs att riksdagen beslutar genomföra förändringar

som underlättar för sjuksköterskor, barnmorskor och

biomedicinska analytiker att etablera och driva

företag inom hälso- och sjukvården i enlighet med

vad som anförs i motionen. Motionären anför att med

vissa författningsmässiga justeringar kan

sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska

analytiker inneha en självständigare roll i egenskap

av egna företagare. I motion 2000/01:So345 av

Margareta Cederfelt m.fl. (m) begärs en översyn av

regelverket i syfte att förbättra för småskaliga

alternativ inom hälso- och sjukvården.

I motion 2000/01:So424 av Maud Ekendahl och

Cristina Husmark Pehrsson (m) begärs ett

tillkännagivande om vikten av att sjukvårdspersonal

tillåts starta egna verksamheter och kooperativ utan

att lagen om offentlig upphandling nödvändigtvis

behöver följas i syfte att erhålla mångfald inom

området vård och omsorg (yrkande 1). Motionärerna

anför att fler verksamheter i egen regi skulle öka

mångfald, kvalitet och tillgänglighet särskilt inom

den öppna vården.

I motion 2000/01:So359 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om utveckling av lagen om offentlig

upphandling så att den inte försvårar "avknoppning"

(yrkande 5). Lagen skall inte vara utformad så att

den hindrar förverkligandet av goda idéer, heter det

i motionen.

I motion 2000/01:So548 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om vårdpersonalens möjligheter att starta

eget m.m. (yrkande 3). Konkurrensutsättning av all

primärvård och uppmunt-randet av privata alternativ

och ökat inflytande för de anställda i offentlig

sektor skulle skapa möjligheter för anställda att

förverkliga sin kreativitet, anför motionärerna.

I motion 2000/01:So9 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) begärs att regeringen lägger fram förslag till

husläkarlag innehållande etableringsfrihet för

specialister i allmänmedicin i enlighet med vad som

anförs i motionen (yrkande 1). Vidare begärs i

yrkande 2 att regeringen lägger fram förslag om

etableringsfrihet för geriatriker, pediatriker,

gynekologer, sjukgymnaster och barnmorskor.

Flera motioner behandlar frågan om den s.k. 65-

årsgränsen för läkare, tandläkare och sjukgymnaster.

I motion 2000/01:So306 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) begärs att regeringen lägger fram förslag

till ändringar i berörda lagar för att möjliggöra

för läkare, tandläkare och sjukgymnaster att

fortsätta arbeta efter fyllda 65 år. Motionären

anför att trots att Sverige har ett stort behov av

bl.a. läkare måste en privat verksam läkare,

tandläkare och sjukgymnast träffa speciella avtal

med landstingen efter fyllda 65 år för att få

fortsätta verksamheten med offentlig finansiering.

Även i motion 2000/01:So436 av Berit Adolfsson (m)

och 2000/01:So534 av Thomas Julin (mp) anförs att

65-årsgränsen för läkare bör avskaffas. I motion

1998/99:So244 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

att 65-årsgränsen för tandläkare avskaffas (yrkande

10). I motion 2000/01: So539 av Kenneth Johansson

m.fl. (c) begärs att riksdagen lägger fram förslag

som gör det möjligt för läkare, tandläkare och annan

sjukvårdspersonal att fortsätta vara verksamma efter

65-årsdagen (yrkande 8).

Tidigare behandling och pågående arbete

Utskottet har behandlat frågor om privata vårdgivare

vid flera tillfällen de senaste åren, se bl.a.

betänkandena 1997/98:SoU12, 1998/99:SoU10 och

1999/2000:SoU9.

Frågor om ökad mångfald av vårdgivare behandlades

vidare i betänkande 2000/01:SoU5 Nationell

handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvård.

Utskottet anförde att det är angeläget att olika

driftsformer i den öppna vården och omsorgen

stimuleras genom att fler privata, kooperativa och

ideella entreprenörer ges möjlighet att sluta avtal

med sjukvårdshuvudmännen samt att en ökad mångfald

av vårdgivare kan främja utvecklingen inom hälso-

och sjukvården.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat

yrkanden om att återinföra husläkarlagen, se

betänkandena 1996/97:SoU1, 1997/98:SoU12, 1997/98:

SoU24, 1998/99:SoU3 och senast 1999/2000:SoU9. I det

sistnämnda betänkandet anförde utskottet att det

vidhöll sitt tidigare ställningstagande att det inte

finns skäl att återinföra lagen. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1999/ 2000:194). (Res. fp)

Enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning

(LOL) och lagen (1993:1652) om ersättning för

sjukgymnastik (LOS) får läkarvårdsersättning inte

lämnas till en läkare eller sjukgymnast som vid

vårdtillfället har fyllt 65 år om inte landstinget

medger något annat. Vidare framgår av lagen

(1962:381) om allmän försäkring (AFL) att ersättning

för tandvård lämnas av försäkringskassan till

vårdgivaren endast om tandvården utförts av en

legitimerad tandläkare eller tandhygienist som inte

har fyllt 65 år.

Regeringen överlämnade den 15 februari 2001 en

lagrådsremiss till Lagrådet om rätt att arbeta till

67 års ålder. I remissen föreslås bl.a. att

nuvarande åldersgränser på 65 år i LOL och LOS skall

höjas till 67 år. Likaså föreslås att åldersgränsen

för tandvårdsersättning till vårdgivare som är

tandläkare och tandhygienist höjs till 67 år.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1

september 2001.

Delegationen (S 1995:10) för samverkan mellan

offentlig och privat hälso- och sjukvård lämnade i

december 1997 sitt slutbetänkande Klara spelregler -

en förutsättning för samverkan mellan offentlig och

privat sjukvård (SOU 1997:179). Utredningen om

sjukvårdsupphandling (S 1998:1) lämnade i december

1999 betänkandet Upphandling av hälso- och

sjukvårdstjänster (SOU 1999:149). Enligt uppgift

från Socialdepartementet kommer de båda betänkandena

att behandlas i en gemensam proposition som avses

överlämnas till riksdagen under 2002.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin uppfattning att det innebär

fördelar om ökat utrymme ges för alternativa

driftsformer inom hälso- och sjukvården. Det stärker

patientens och medborgarens ställning om den

enskilde får ökade möjligheter att välja vårdgivare

inom primärvård och olika typer av specialistvård

liksom att välja sjukhus vid sluten vård. En sådan

utveckling bör kunna bidra till ett bättre bemötande

samt bättre kontinuitet och tillgänglighet i vården.

Detta bör ha positiva effekter även för personalen.

Frågor om enskilda vårdgivares rätt till etablering

behandlas i Samverkansdelegationens betänkande.

Likaså har Samverkansdelegationen föreslagit att

även andra legitimerade vårdgivargrupper än läkare

och sjukgymnaster bör ges möjlighet att bedriva

verksamhet som enskild vårdgivare med finansiering

av landsting. I utredningen nämns bl.a.

sjuksköterskor, barnmorskor, psykologer och

psykoterapeuter. Frågor om upphandling av hälso- och

sjukvårdstjänster har behandlats av Utredningen om

sjukvårdsupphandling. Båda betänkandena bereds i

Regeringskansliet och kommer enligt uppgift att

behandlas i en gemensam proposition. Enligt

utskottets uppfattning bör detta arbete avvaktas.

Motionerna 2000/01:So283 (m), 2000/01:345 (m),

2000/01:So359 (kd) yrkande 5 och 2000/01:So424 (m)

yrkande 1 avstyrks. Även motion 2000/01:So548 (fp)

yrkande 3 avstyrks. Slutligen avstyrks motion

2000/01:So9 (fp) yrkandena 1 och 2.

Enligt gällande lagstiftning får

läkarvårdsersättning respektive

sjukgymnastikersättning inte lämnas till en läkare

eller sjukgymnast som vid vårdtillfället har fyllt

65 år om inte landstinget medger något annat. Vidare

framgår av lagen om allmän försäkring att ersättning

för tandvård lämnas av försäkringskassan till

vårdgivaren endast om tandvården utförts av en

legitimerad tandläkare eller tandhygienist som inte

har fyllt 65 år. I dag råder stor brist på läkare,

tandläkare och annan vårdpersonal vilket gör att

tillgängligheten till vård är begränsad. Behovet av

vårdpersonal av bl. a. de nämnda kategorierna kan

vidare förutses öka de närmaste åren. Utskottet

anser därför att det är av största vikt att ta till

vara den kompetens som utgörs av de läkare,

tandläkare, tandhygienister och sjukgymnaster som

fyllt sextiofem år. I den lagrådsremiss som

regeringen överlämnat till Lagrådet föreslås att

åldersgränsen för att erhålla läkarvårdsersättning,

tandvårdsersättning respektive ersättning för

sjukgymnastik höjs till 67 år. En proposition i

frågan skall enligt uppgift från Regeringskansliet

överlämnas till riksdagen i slutet av innevarande

månad. Enligt utskottet utgör de aviserade förslagen

visserligen ett positivt första steg men är dock

otillräckliga med tanke på behoven. Det bör vara

möjligt för de läkare och andra som så önskar att

fortsätta sin verksamhet med offentlig finansiering

även efter 67 års ålder. Utskottet vill i detta

sammanhang erinra om att även de läkare,

sjukgymnaster, tandläkare och tandhygienister som

fortsätter att arbeta efter 67 års ålder självfallet

står under Socialstyrelsens tillsyn. Regeringen bör

snarast återkomma till riksdagen med förslag som

innebär att åldersgränserna för att erhålla

läkarvårdsersättning, tandvårdsersättning samt

ersättning för sjukgymnastik avskaffas. Vad

utskottet nu anfört med anledning av motionerna

1998/99:So244 (m) yrkande 10, 2000/01:So306 (m),

2000/01:So436 (m), 2000/01:So534 (mp) och 2000/01:

So539 (c) yrkande 8 bör ges regeringen till känna.

Högkostnadsskydd m.m.

I motion 2000/01:So243 av Rolf Gunnarsson (m) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om en

samordning av taxan för tandvård och sjukvård. Enligt

motionären är egenavgifterna inom sjukvården och

tandvården stora utgifter för många personer. En

person med besvär i käkområdet kan först få betala

stora summor enligt tandvårdstaxan hos tandläkaren

och därefter ytterligare pengar enligt sjukvårdstaxan

om det visar sig vara en skada som i stället skall

behandlas av en läkare.

I motion 2000/01:So383 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs att regeringen lägger fram förslag till en

förbättrad tandvårdsförsäkring som ingår i den

allmänna sjukvården (yrkande 18). Motionärerna anför

att befolkningen i Sverige under lång tid har haft

en god tandhälsa men att det nu finns risk för att

tandhälsan försämras eftersom den enskildes

kostnader för tandvård stadigt ökat under senare år.

I motionen begärs även ett tillkännagivande om

sambandet mellan tandhälsa och andra sjukdomar

(yrkande 19). Forskare har enligt motionärerna

kunnat klarlägga att den som lider av tandlossning

löper större risk att drabbas av hjärt- och

kärlsjukdomar samt av hjärnblödning och diabetes.

Detta bevisar att god munhälsa också kan förebygga

andra sjukdomar. Det begärs vidare att regeringen

gör en översyn av hela systemet med högkostnadsskydd

(yrkande 21). Under 1990-talet ökade avgifterna för

den enskilde dramatiskt, dels genom att

högkostnadsskyddet höjdes, dels därför att flera

vårdavgifter inte omfattas av högkostnadsskyddet.

Kostnaderna för resor i samband med vård inkluderas

inte heller. Motionärerna anser att en översyn bör

göras så att högkostnadsskyddet inkluderar alla

avgifter i vården samt olika hjälpmedel.

I motion 2000/01:So308 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

att regeringen lägger fram förslag till en utredning

av konsekvenserna av att infoga tandvårdsförsäkringen

i hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd (yrkande

1). Motionärerna anser att vuxna skall få möjlighet

till regelbundna undersökningar, förebyggande

åtgärder och övrig hälsobevarande tandvård samt viss

infektions- och inflammationsbehandling till en

rimlig kostnad.

I motion 2000/01:So258 av Sofia Jonsson (c) begärs

att regeringen utreder förutsättningarna för att

lägga in ett årligt besök hos tandhygienist i hälso-

och sjukvårdens högkostnadsskydd. Motionären anför

att den förebyggande tandvården är den viktigaste för

att förbättra tandhälsan.

I motion 2000/01:So336 av Thomas Julin m.fl. (mp)

begärs att regeringen låter utreda möjligheten till

ett utgiftstak som täcker de befintliga

högkostnadsskydden m.m. Motionärerna påpekar att

avgifterna blivit allt högre för vård och olika slags

service som hemtjänst, särskilt boende, färdtjänst,

ledsagning, hjälpmedel, utprovning av hjälpmedel,

läkemedel, läkarbesök, tandvård, rehabilitering och

övrig sjukvårdande behandling. Särskilt gruppen

funktionshindrade drabbas hårt av höga sammanlagda

avgifter. Enligt motionärerna bör regeringen därför

utreda möjligheten att införa ett utgiftstak som

täcker såväl de befintliga högkostnadsskydden som

andra utgifter som kan drabba den enskilde när det

gäller de i motionen uppräknade kostnadsområdena.

I motion 2000/01:So508 av Thomas Julin m.fl. (mp)

begärs att regeringen tillsätter en utredning om ett

gemensamt avgiftssystem för tandvård och hälso- och

sjukvård (yrkande 1) samt att regeringen återkommer

med en plan för att stegvis slussa tandvården in i

hälso- och sjukvårdens avgiftssystem (yrkande 3).

Motionärerna anser att tandvård och övrig hälso- och

sjukvård skall ingå i samma avgiftssystem och i

samma högkostnadsskydd. En utredning bör tillsättas

med uppgift att ta fram ett förslag till gemensamt

avgiftssystem liksom en plan för hur och när detta

kan ske.

I motion 2000/01:So518 av Birgitta Carlsson och

Margareta Andersson (c) begärs ett tillkännagivande

till regeringen om vad i motionen anförs om att

glasögon till barn skall betraktas som hjälpmedel.

Motionärerna anför att glasögonkostnader kan bli

ganska betungande för många barnfamiljer, bl.a. för

att barn många gånger måste byta glasögon ganska

ofta. Om glasögon för barn i stället betraktas som

hjälpmedel blir de i stort sett kostnadsfria.

Tidigare behandling och pågående arbete

Motionsyrkanden om att se över systemet med

högkostnadsskydd behandlade utskottet senast i

betänkande 1999/2000:SoU9 (s. 46). Utskottet ansåg

inte att det fanns någon anledning att se över

reglerna om högkostnadsskydd i hälso- och

sjukvårdslagen. Såvitt gällde reglerna om

högkostnadsskydd för läkemedel konstaterade

utskottet att en översyn pågick. Yrkandena

avstyrktes (res. v + mp, kd respektive fp).

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1999/2000:194).

Även motionsyrkanden om att tandvård skall ingå i

den allmänna sjukvårdsförsäkringen och dess

högkostnadsskydd har utskottet behandlat tidigare,

senast i betänkande 2000/01:SoU1 (s. 78 f.).

Utskottet avstyrkte motionsyrkandena med hänvisning

till den utredning som tillsatts med uppgift att se

över effekterna av tandvårdsreformen. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 2000/01:96).

I betänkande 1998/99:SoU10 behandlades ett yrkande

om bidrag för glas-ögon till barn (s. 41 f.).

Utskottet konstaterade att detta är en fråga för

sjukvårdshuvudmännen och avstyrkte yrkandet (res.

v+mp).

Den läkemedelsreform som infördes den 1 januari 1997

innebar bl.a. att läkemedelsförmånen separerades

från andra förmåner i samband med behov av hälso-

och sjukvård (prop. 1996/97:27, bet. 1996/97:SoU5).

Utredningen om läkemedelsförmånen har bl.a. haft i

uppdrag att beskriva för- och nackdelar med att ha

separata högkostnadsskydd för läkemedel respektive

sjukvård samt föreslå den lösning som bäst beaktar

läkemedelsförmånens allmänna utgångspunkter.

Utredningen föreslår i betänkandet Den framtida

läkemedelsförmånen (SOU 2000:86) att

läkemedelsförmånen även fortsättningsvis bör vara

statligt reglerad och separerad från det särskilda

högkostnadsskyddet för vårdavgifter (s. 297 f.).

Betänkandet bereds för närvarande i

Regeringskansliet.

Nationella folkhälsokommittén redovisar i sitt

slutbetänkande Hälsa på lika villkor - nationella

mål för folkhälsan (SOU 2000:91) arton nationella

folkhälsomål samt strategier för hur målen skall

uppnås. Som ett av målen anges stark solidaritet och

samhällsgemenskap (s. 81 f.). Utredningen påpekar

att många äldre, funktionshindrade och långvarigt

sjuka under senare tid har fått betala allt högre

avgifter för tjänster som de är helt beroende av.

Det kan gälla hälso- och sjukvård, läkemedel,

färdtjänst, hemhjälp, träning, fotvård m.m. Varje

avgift i sig uppfattas inte av respektive huvudman

som så betungande, men den sammanlagda summan kan

bli avsevärd. Enligt utredningen bör staten

fastställa ett högkostnadsskydd eller sätta gränser

för höga sammantagna avgifter inom vård och omsorg,

alternativt kompensera personer med höga avgifter

och omkostnader genom kostnadsersättningar (s. 84

f.).

Socialdepartementet har upplyst att betänkandet är

under remissbehandling.

Regeringen beslutade i september 2000 att tillsätta

en särskild utredare (dir. 2000:65) med uppdrag att

göra en samlad utvärdering av det reformerade

tandvårdsstödet och vid behov föreslå förändringar

som leder till att systemet blir effektivare och

möjligheterna att uppnå reformens syften förbättras.

Utredaren skall särskilt utreda förutsättningarna

för att förbättra stödet vid höga

behandlingskostnader för i första hand de äldre.

Utredaren skall vidare analysera utvecklingen av

priserna för tandvård. Om utredaren finner att

prisutvecklingen är oacceptabel skall hon eller han

föreslå åtgärder för att komma till rätta med detta.

Utredaren skall vidare göra en bedömning av den

framtida kostnadsutvecklingen för

tandvårdsersättningen. Ett delbetänkande skall

överlämnas senast den 15 mars 2001. Där skall bl.a.

ingå frågan om förbättringar av skyddet mot höga

behandlingskostnader. Uppdraget skall redovisas

slutligt senast den 31 mars 2002.

För att i första hand förbättra skyddet mot höga

behandlingskostnader inom tandvården har regeringen

i budgetpropositionen 2000/01:1 (utg.omr. 9, avsn.

3.5.3) avsatt ett resurstillskott om 100 miljoner

kronor för 2001. Regeringen har för avsikt att

tillföra samma summa även 2002 och 300 miljoner

kronor 2003.

Utskottets bedömning

I flertalet motioner under detta avsnitt anförs att

högkostnadsskydden inom vård- och omsorgsområdena på

olika sätt bör samordnas i syfte att minska den

enskildes kostnader. När det först gäller kostnader

för tandvård ser utskottet positivt på att en

särskild utredare tillsatts med uppdrag att göra en

samlad utvärdering av det reformerade

tandvårdsstödet och vid behov föreslå förändringar

som leder till att systemet blir effektivare och

möjligheterna att uppnå reformens syften förbättras.

Utredaren skall särskilt utreda förutsättningarna

för att förbättra stödet vid höga

behandlingskostnader för i första hand de äldre.

Utredaren skall också analysera prisutvecklingen när

det gäller tandvård och föreslå åtgärder om

utvecklingen visar sig oacceptabel. Utskottet kan i

sammanhanget konstatera att tandvårdsområdet har

tillförts 100 miljoner kronor för år 2001 samt,

enligt regeringen, kommer att tillföras ytterligare

100 miljoner kronor respektive 300 miljoner kronor

för åren 2002 och 2003. Beloppen skall i första hand

användas för att förbättra skyddet mot höga

behandlingskostnader. Vad gäller högkostnadsskydd i

övrigt har såväl Utredningen om läkemedelsförmånen

som Nationella folkhälsokommittén presenterat

förslag på området i sina slutbetänkanden. Utskottet

anser mot bakgrund av vad som anförts att riksdagen

inte bör ta något initiativ med anledning av

motionerna 2000/01:So243 (m), 2000/01:So258 (c),

2000/01:So308 (c) yrkande 1, 2000/01:So383 (kd)

yrkandena 18 och 19 samt 2000/01:So508 (mp)

yrkandena 1 och 3. Motionerna avstyrks. Även

motionerna 2000/01:So336 (mp) och 2000/01:So383 (kd)

yrkande 21 avstyrks.

När det gäller bidrag för glasögon till barn

konstaterar utskottet att detta är en fråga för

sjukvårdshuvudmännen. Riksdagen bör således inte ta

något initiativ med anledning av motion

2000/01:So518 (c). Motionen avstyrks.

Tandvård

Flera motionsyrkanden rör utformningen och

tillämpningen av tandvårdsförordningen, bl.a.

landstingens förhandsprövning enligt 7 §.

I motion 2000/01:So399 av Carlinge Wisberg m.fl. (v)

yrkas att regeringen skall ges till känna vad i

motionen anförs om besvärsrätt vid tandsanering.

Motionärerna anser att bestämmelserna om

landstingens överprövning inte är förenlig med den

grundläggande idén om specialistläkares kompetens

att avgöra behandlingsbehovet. Motionärerna föreslår

att försäkringskassorna skall göra

förhandsprövningarna vid tandsaneringar, vilket

medför att den enskilde får rätt att överklaga

besluten.

I motion 2000/01:So476 av Marianne Andersson och

Gunnel Wallin (c) begärs tillkännagivanden till

regeringen om vad i motionen anförs dels om bättre

statistik när det gäller prövning av ansökningar om

byten av tandfyllningar enligt hälso- och

sjukvårdslagen (HSL) (yrkande 1), dels om att

Socialstyrelsen bör ge ut allmänna råd om

tillämpningen av tandvårdsförordningen avseende byten

av tandfyllningar enligt HSL (yrkande 2), dels om en

allmän översyn av tandvårdsförordningen och dess

tillämpningsföreskrifter (yrkande 3), dels om att i

tandvårdsförordningen införa en bestämmelse om rätt

för patienten att medelst förvaltningsbesvär

överklaga landstingets beslut att avslå tandvård

enligt den öppna hälso- och sjukvårdens avgiftssystem

efter prövning enligt 10 § tandvårdsförordningen

(yrkande 4). Motionärerna är kritiska till hur 7 §

tandvårdsförordningen tillämpas. Förhandsprövning

enligt tredje stycket tycks på de flesta håll göras

utan undantag. Eftersom det saknas allmänna råd från

Socialstyrelsen har landstingen fria händer att

utforma förhandsprövningens detaljer. Det är enligt

motionärerna därför vanligt att ganska omfattande

krav ställs på det skriftliga underlag som skall ges

in till landstinget. Vidare har läkarkåren bristande

kunskaper på området. Landstingens beslut har stor

ekonomisk betydelse för den enskilde, och det finns

många exempel på godtycklig och långsam handläggning.

En brist i landstingsförbundets statistik över

ansökningar enligt 7 § tandvårdsförordningen är

avsaknaden av redovisning fördelad på antal bifall,

avslag och ej avgjorda ärenden. Motionärerna anser

att tandvårdsförordningen och dess

tillämpningsföreskrifter är i behov av en allmän

översyn. Först och främst bör det dock i

tandvårdsförordningen införas en bestämmelse om rätt

för patienten att överklaga landstingens beslut.

Samma motionärer begär i motion 1998/99:332 ett

tillkännagivande om att följa utvecklingen av

landstingens förhandsprövning när det gäller

tandvård som led i sjukdomsbehandling (yrkande 2).

Motionärerna understryker vikten av att man vid

förhandsprövningarna inte ifrågasätter diagnosen och

själva behandlingen.

I motion 2000/01:So373 av Siw Persson m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om en översyn av tandvårdsförordningen. Motionärerna

framför i stort sett samma kritik mot tillämpningen

av 7 § tandvårdsförordningen som i motion

2000/01:So476 ovan. Motionärerna anser att frågan om

möjlighet att överklaga landstingens beslut bör ges

högsta prioritet.

I motion 2000/01:MJ763 av Thomas Julin m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om en utredning angående vårdmöjligheter för

amalgamskadade (yrkande 5). Patienter med sjukdom

orsakad av amalgam har rätt till tandvård med full

ersättning. Endast omkring 200 personer har

emellertid fått hjälp med fullständig

amalgamsanering under 1999. Motionärerna föreslår en

utredning av i vilken utsträckning vård av

amalgamskadade verkställs samt av vilka eventuella

hinder som försvårar tillgången till behandling och

hur de kan överbryggas.

Ett antal motioner handlar om amalgam m.m.

I motion 2000/01:So280 av Margareta Cederfelt (m)

begärs att regeringen tillsätter en utredning för att

utreda amalgamets negativa effekter på hälsan samt

eventuella behandlingar. Motionären framhåller att

många människor upplever sig må dåligt av amalgamet

medan den vetenskapliga uppfattningen om ämnets

farlighet är delad.

I motion 1998/99:So332 av Marianne Andersson och

Gunnel Wallin (c) begärs ett tillkännagivande om att

noga följa och driva på arbetet inom EU för ett

amalgamförbud (yrkande 1). Motionärerna anser det

positivt att regeringen säger sig arbeta för att ett

amalgamförbud skall genomföras så snart som möjligt.

De förutsätter att regeringen noggrant följer och

driver på arbetet inom EU så att processen inte

försenas ytterligare. I motionen begärs även

tillkännagivanden om vad i motionen anförs om

inriktningen av kompetenscentrum för biverkningar

och forskning kring dentala material (yrkande 3)

samt om ett obligatoriskt biverkningsregister

(yrkande 4). Eftersom myndigheternas attityd har

varit att amalgam inte kan påverka hälsan har mycket

få studier gjorts där man systematiskt studerat vad

lågdosexponering för kvicksilver under lång tid

betyder för människors hälsa. Inte heller har

amalgamet vägts in i en förklaringsmodell för alla

diffusa och svårdiagnostiserade sjukdomar och

symptom som människor drabbas av i dag. Ett

kompetenscentrum har här en stor uppgift, menar

motionärerna. Motionärerna anser vidare att

registrering av biverkningar av dentala material

skall vara obligatoriskt samt att registret bör

skötas av ett kompetenscentrum. Vidare begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

forskning (yrkande 5). Motionärerna påpekar att

Forskningsrådsnämnden har framhållit följande

uppgifter som särskilt angelägna för forskare som

intresserar sig för amalgam: inventering och

utveckling av diagnosmetoder för ohälsa betingad av

amalgam, uppföljning i kontrollerade försök av

effekten av s.k. amalgamsanering, utveckling och

undersökning av alternativa tandfyllningsmaterial

samt studier av sociala och psykologiska

konsekvenser av symptomatiska tillstånd för att

utveckla bättre behandlingsstrategier. Motionärerna

anser att sådan forskning bör initieras vid

kompetenscentrumen. Slutligen begär motionärerna att

regeringen skall ges till känna vad i motionen

anförs om åtgärder för att minska

läkemedelsanvändningen (yrkande 6). Värk är enligt

motionärerna ett av de många symptom som patienterna

anser blir bättre efter amalgamsanering. Alla vägar

måste prövas för att minska sjukligheten och dess

kostnader. Således måste även amalgamets och andra

tandlagningsmaterials del i denna sjuklighet

utredas, menar motionärerna.

I motion 1998/99:So296 av Barbro Westerholm (fp)

begärs tillkännagivanden till regeringen om

rapportering av biverkningar för läkemedel, kropps-

implantat, dentalimplantat, kosmetika och

livsmedelstillsatser (yrkande 1), om översyn av

regelverk, praxis och procedurer för riskvärdering

inom olika myndighetsområden (yrkande 2) samt om

försök till lösning av den medicinskvetenskapliga

kontroversen om amalgam (oral galvanism) (yrkande

3). Motionären anför att Forskningsrådsnämnden (FRN)

har haft regeringens uppdrag att genomföra vissa

aktiviteter rörande oral galvanism m.m. FRN föreslog

bl.a. ett enhetligt system för rapportering av

biverkningar från läkemedel, kroppsimplantat,

dentalimplantat, kosmetika och livsmedelstillsatser.

Vidare ansåg FRN att systemet med olika regelverk,

praxis och procedurer för de nämnda områdena, liksom

för kemikalier i miljö och för radioaktivitet, bör

ses över. FRN tog även upp möjligheterna till en

vetenskaplig medling mellan forskargrupper med olika

uppfattning om oral galvanism och amalgamets

effekter.

I motion 1998/99:So441 av Thomas Julin m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om att påskynda

avvecklingen av amalgam (yrkande 1). Motionärerna

anser att det inte finns några skäl att avvakta en

eventuell ändring i EU:s direktiv utan att miljö- och

hälsoskäl talar för ett omedelbart amalgamförbud.

I motion 2000/01:So489 av Carina Hägg (s) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om behovet

av ökad kunskap om amalgamsanering inom hälso- och

sjukvården samt tandvården. Motionären anför att det

behövs ytterligare forskning för att bringa klarhet

i effekterna av amalgamsanering och att det är

angeläget att forskningsmedel ställs till förfogande

härför.

Tidigare behandling och pågående arbete

Enligt 17 § första stycket tandvårdslagen (1985:125)

får regeringen meddela ytterligare föreskrifter om

tandvården som behövs till skydd för enskilda eller

tandvårdens bedrivande i övrigt.

Regeringen har, med stöd i denna delegation,

beslutat tandvårdsförordningen (1998:1338).

Enligt 7 § tandvårdsförordningen (1998:1338) gäller

bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen om

vårdavgifter inom öppen hälso- och sjukvård för den

som i samband med långvariga sjukdomssymtom får sina

tandfyllningar utbytta som ett led i medicinsk

rehabilitering. Detta gäller dock endast om utbytet

sker med anledning av en utredningsplan och som ett

led i en behandlingsplan som upprättats under

ledning av en läkare med specialistkompetens inom

ett område med anknytning till något eller några av

patientens symtom. Utrednings- och behandlingsplanen

skall innan åtgärderna påbörjas ges in till

landstinget för en bedömning av förutsättningarna

för de föreslagna åtgärderna.

I betänkande 1999/2000:SoU1 behandlade utskottet

motionsyrkanden om landstingens förhandsprövning av

behandlingsförslag (s. 66). För att patienten skall

få en adekvat vård var det enligt utskottet

nödvändigt att inriktningen och omfattningen av

behandlingen bedöms av läkare och tandläkare med

erforderlig kompetens inom det landsting som är

kostnadsansvarigt för vården. Utskottet erinrade om

att utbyte av tandfyllningar skall kunna ske som ett

led i en medicinsk behandling utan att det

föreligger ett säkerställt samband mellan

sjukdomsyttring och fyllningar. Utskottet förutsatte

att regeringen noga följer effekterna av systemet

med förhandsprövning samt vid behov föreslår de

ändringar som bedöms erforderliga. Motionerna

avstyrktes (res. m respektive v + mp). Riksdagen

följde utskottet (rskr. 1999/2000:93).

Riksförsäkringsverket har, på regeringens uppdrag,

följt och analyserat effekterna av det reformerade

tandvårdsstödet. Uppdraget redovisades i mars 2000 i

rapporten Utvärdering av det reformerade

tandvårdsstödet - 1999, det första året.

I uppdraget för den tidigare nämnda utredningen som

skall göra en utvärdering av tandvårdsreformen m.m.

ingår även att se över bestämmelserna om tandvård

som ett led i en sjukdomsbehandling och hur de

tillämpas samt vid behov föreslå ändringar (dir.

2000:65).

Av regleringsbrevet för budgetåret 2001 avseende

Socialstyrelsen framgår att Socialstyrelsen i samråd

med Landstingsförbundet skall göra en uppföljning av

bl.a. de nya bestämmelserna om tandvård som ett led

i en sjukdomsbehandling under en begränsad tid.

Uppföljningen skall bl.a. avse tillämpningen av de

aktuella bestämmelserna i tandvårdslagen och

tandvårdsförordningen samt innehållet i den vård som

ges. Uppdraget skall redovisas senast den 1

september 2001.

Som en följd av regeringens förslag om reformerat

tandvårdsstöd slopades tandvårdsersättning för

amalgamfyllningar fr.o.m. år 1999. I proposition

1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd konstaterade

regeringen att det inte var möjligt att omedelbart

förbjuda användningen av amalgam inom den svenska

tandvården men att det inte förelåg något hinder mot

att utforma ersättningsreglerna så att användningen

av amalgam inte onödigt stimuleras (s. 26).

Regeringen beräknade tidigare att kunna införa ett

förbud mot användningen av amalgam senast fr.o.m.

2001. Regeringen bedömde att ett sådant förbud

skulle kunna införas mot bakgrund av ett föreslaget

tillägg till EU-direktivet om medicintekniska

produkter (93/42/EEG). Enligt budgetpropositionen

för 2001 (prop. 2000/01:1) har tillägget emellertid

slutligen fått en sådan utformning att det troligen

inte blir möjligt att införa ett förbud med stöd

härav. Dessutom har EU på senare tid ingått avtal

med andra länder om medicintekniska produkter och

sådana avtals betydelse måste utredas. Regeringen

undersöker nu möjligheterna att förbjuda amalgam av

miljöskäl, anförs det i budgetpropositionen

(utg.omr. 9, avsn. 3.5.3).

Enligt uppgift från Miljödepartementet pågår arbete

inom EU med att ändra det s.k.

begränsningsdirektivet. Kvicksilver är ett av ämnena

som prioriteras. Sverige kommer att driva på arbetet

mot ett förbud mot bl.a. amalgam.

Regeringen har nyligen överlämnat proposition

2000/01:65 Kemikalie-strategi för Giftfri miljö till

riksdagen. Som ett av fem delmål för att nå en

giftfri miljö anges att nyproducerade varor skall,

så långt det är möjligt, vara fria från vissa ämnen.

Detta gäller bl.a. kvicksilver från år 2003.

Regeringen avser att inom EU på olika sätt verka för

att regler införs som förbjuder användningen av de

ämnen som omfattas av delmålet. I propositionen

beskrivs också nationella strategier för att nå

delmålet.

I betänkande 1997/98:SoU25 Reformerat tandvårdsstöd

behandlade utskottet propositionen 1997/98:112 samt

motionsyrkanden om bl.a. amalgam (s. 60-66). I

betänkandet avstyrktes bl.a. yrkanden om att frågor

rörande amalgam och tandvård skall bli föremål för

utredningar. Mot bakgrund av att dessa frågor varit

föremål för flera omfattande studier och utredningar

under senare år fann utskottet det inte påkallat med

något initiativ från riksdagen (res. mp).

I betänkandet avstyrktes vidare motionsyrkanden om

forskning på området. Utskottet vidhöll sin tidigare

inställning att forskning om dentala material och

deras påverkan på människors hälsa är angelägen.

Utskottet hänvisade till betänkande 1996/97:SoU6,

vari konstaterats att omfattande forskning pågick på

området. Utskottet anförde vidare att forskning inom

området också har bedrivits av Medicinska

forskningsrådet samt att Forskningsrådsnämnden

nyligen sammanställt forskningsresultat kring

amalgamfrågan.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1997/98:289).

I budgetpropositionen för 2001 (prop. 2000/01)

avsattes sammanlagt 13 miljoner kronor för

ekonomiskt stöd till olika kompetenscentrum för

tandvårdsrelaterade frågor (utg.omr. 9, avsn.

3.6.1). För två kompetenscentrum för sällsynta

medicinska och odontologiska tillstånd avsattes 8

miljoner kronor. En miljon kronor avsattes till en

utvärdering av verksamheten vid Metallbiologiskt

centrum i Uppsala. Resterande medel, 4 miljoner

kronor, avsattes till det nybildade

kunskapscentrumet för dentala material som inrättats

inom Socialstyrelsen. En referensgrupp har bildats

med representanter för tandläkare, tandtekniker,

landstingen och Tandvårdsskadeförbundet.

Sammanfattningar i form av kliniska riktlinjer skall

tas fram efter förslag från referensgruppen (avsn.

3.5.3).

Socialstyrelsen har inrättat ett biverkningsregister

för dentala material. Driften av registret sköts av

Odontologiska fakulteten i Umeå. Registret omfattar

såväl lokala biverkningar i munhålan som generella

biverkningar. Läkare, tandläkare och tandhygienister

som misstänker att det finns ett samband mellan ett

dentalt material och en biverkning kan rapportera

det till registret.

Forskningsrådsnämnden (FRN) har haft regeringens

uppdrag att genomföra vissa aktiviteter i syfte att

skapa överblick över samt fördjupad kunskap om de

eventuella hälsoeffekterna av kvicksilver från

amalgam (oral galvanism). Uppdraget redovisades i

april 1998. För en sammanfattning av rapporten

hänvisas till betänkande 1997/98:SoU25 s. 64 f.

Utskottets bedömning

I flera motioner framförs kritik mot utformningen

och tillämpningen av tandvårdsförordningen när det

gäller landstingens förhandsprövning av

behandlingsförslag. Utskottet konstaterar att

utredningen som har i uppdrag att göra en

utvärdering av tandvårdsreformen bl.a. skall se över

bestämmelserna om tandvård som ett led i en

sjukdomsbehandling. Utredningen skall belysa hur

bestämmelserna tillämpas och vid behov föreslå

ändringar. Vidare skall Socialstyrelsen i samråd med

Landstingsförbundet göra en uppföljning av samma

bestämmelser. Enligt utskottet får därmed motionerna

1998/99:332 (c) yrkande 2, 2000/01:So373 (fp),

2000/01:So399 (v), 2000/01:So476 (c) yrkandena 1-4

samt 2000/01:MJ763 (mp) yrkande 5 anses i huvudsak

tillgodosedda.

Frågor rörande amalgam och dess effekter på hälsan

har varit föremål för flera studier och utredningar

under senare år. Omfattande forskning inom området

har också bedrivits. Ett kunskapscentrum för dentala

material har vidare skapats inom Socialstyrelsen.

Utskottet anser inte att det är påkallat med något

initiativ från riksdagens sida med anledning av

motionerna 1998/99:So296 (fp) yrkandena 2 och 3,

1998/99:So332 (c) yrkandena 3, 5 och 6,

2000/01:So280 (m) samt 2000/01:So489 (s).

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att det

i Regeringskansliet och på EU-nivå pågår ett aktivt

arbete mot att införa ett förbud mot kvicksilver och

amalgam. Utskottet utgår från att kraftfulla

åtgärder med detta syfte vidtas även utan något

initiativ från riksdagen. Motion 1998/99:So332 (c)

yrkande 1 får anses delvis tillgodosedd och avstyrks

därmed. Detsamma gäller motion 1998/99:So441 (mp)

yrkande 1.

När det gäller biverkningsregister finner utskottet inte

anledning till ändring av nuvarande system.

Motionerna 1998/99:So296 (fp) yrkande 1 och

1998/99:So332 (c) yrkande 4 avstyrks.

Läkemedel

I motion 1998/99:So423 av Ulf Kristersson m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om att se över

Läkemedelsverkets uttag av avgifter för registrering

av läkemedel från läkemedelsindustrin och

läkemedelsimportörer (yrkande 10).

I motion 1998/99:So206 av Barbro Westerholm (fp)

begärs ett tillkännagivande om livsviktiga

läkemedel. När ett läkemedelsföretag väljer att

avregistrera ett läkemedel på grund av dålig

lönsamhet finns enligt motionären två utvägar. Den

ena är att företaget fortsätter att producera medlet

men säljer det på s.k. licens. Den andra är att

Apoteket AB tar upp produktionen av läkemedlet,

vilket emellertid är en dyrbar lösning. Motionären

anser därför att man vid registrering av livsviktiga

läkemedel för kronisk användning bör koppla

registreringen till ett åtagande från

läkemedelsindustrins sida. Åtagandet innebär ett

ansvar att sörja för att de patienter som

förskrivits läkemedlet och som använder det vid

tidpunkten för avregistreringen skall kunna få

medlet så länge behov föreligger och andra

behandlingsalternativ visat sig mindre lämpliga.

Läkemedelslagstiftningen bör kompletteras på denna

punkt, sägs det i motionen.

I motion 1998/99:So253 av Barbro Westerholm (fp)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i

motionen anförs om kontrollen av biokemiska reagens

av animaliskt ursprung. Motionären redogör för en

del av föreskrifterna rörande godkännande och

kontroll av biokemiska reagens av animaliskt

ursprung. Såväl framställning som import av sådana

reagens kan bedömas utifrån ett otal aspekter.

Gränsdragningsproblem, bl.a. avseende ansvarig

myndighet, är snarare regel än undantag. Motionären

anser därför att regelverket bör bli föremål för en

utredning med syfte att åstadkomma förenklingar utan

att säkerheten därmed eftersätts.

Nio motioner rör beroendeframkallande läkemedel.

I motion 1998/99:So258 av Ingrid Burman m.fl. (v)

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att

Socialstyrelsen får i uppdrag att utreda

läkemedelsföretagens ansvar för sina produkter

(yrkande 4). Motionärerna anser att de

läkemedelsföretag som marknadsför och säljer

läkemedel med beroendeframkallande verkan bör

åläggas att solidariskt anslå medel till en fond som

används till information om dessa läkemedel samt

till stöd åt personer som drabbats av

läkemedelsberoende.

I motion 2000/01:So320 av Yvonne Oscarsson (v) yrkas

att riksdagen begär att regeringen i lämplig lag

eller författning reglerar läkarnas plikt att

informera patienten i vilken utsträckning ett

läkemedel är beroendeframkallande. Vid

förskrivningen till patienten bör det krävas att

läkaren även noggrant informerar om läkemedlets

biverkningar, sägs det i motionen.

I motion 2000/01:So413 av Yvonne Oscarsson (v) yrkas

att riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning i syfte att komma med förslag till

insatser för att stödja läkemedelsmissbrukare.

Enligt motionären behövs en genomgripande belysning

av problemet, exempelvis genom inrättandet av

särskilda centrum runt om i landet med uppgift att

stödja människor som fastnat i läkemedelsmissbruk.

I motion 2000/01:So341 av Per Landgren (kd) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

behovet av lagstiftning för att sjukvården i

förekommande fall skall kunna beslagta

narkotikaklassad medicin. Motionären påpekar att det

inte finns någon lagreglering avseende hanteringen

av narkotikaklassad medicin i samband med en

patients dödsfall. Läkemedlet tillfaller dödsboet,

vilket medför att anhöriga kan missbruka eller

försälja läkemedlet.

I motion 1999/2000:So226 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) begärs att regeringen skall ges till känna vad

i motionen anförs om läkemedelsberoende (yrkande

20). Läkemedelsepidemiologiska nätverket (NEPI) har

fått avbryta en påbörjad studie över omfattningen av

läkemedelsberoende. Motionärerna anser det angeläget

att studien genomförs, för att därmed kunna bedöma

hur allvarligt problemet är och hur stort

vårdbehovet är.

I motion 1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) begärs ett liknande tillkännagivande om

läkemedelsberoende (yrkande 19).

I motion 1998/99:So372 av Thomas Julin m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om åtgärder för att

förhindra läkemedelsmissbruk och illegal försäljning

av beroendeframkallande läkemedel (yrkande 4).

Motionärerna anser att ett förbättrat samarbete

mellan apotekspersonal och läkare kan bidra till ett

minskat missbruk av läkemedel. De föreslår därför en

ändring i lagstiftningen om tystnadsplikt för dessa

yrkesgrupper. För att förhindra att en patient genom

recept från flera olika läkare skaffar sig stora

mängder beroendeframkallande läkemedel för eget

missbruk eller för illegal försäljning, bör man

enligt motionärerna införa ett s.k. "smart card" som

patienten måste visa upp vid köp av dessa slags

läkemedel. På kortet lagras uppgifter om vilka

beroendeframkallande läkemedel patienten har och

vilken läkare som förskrivit dem.

I motion 2000/01:So259 av Nalin Pekgul (s) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om vad i

motionen anförs om behovet av ett centralt register

över människors läkemedelsuttag. Motionären anser

att apoteket bör inrätta ett centralt register över

läkemedelsuttag för att förhindra att en och samma

patient tar ut för mycket av ett läkemedel.

I motion 2000/01:So384 av Hans Hoff (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av att inrätta ett

centralt apoteksregister för att minimera risken för

missbruk av mediciner. Motionären anser att inköpen

av mediciner som kan användas i andra syften än att

behandla en sjukdom bör samordnas genom registrering

på personnummer i en central databas som varje

apotek har tillgång till.

Flera motioner handlar om könsrelaterad

läkemedelsbehandling m.m.

I motion 2000/01:So437 av Maud Ekendahl m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om att kvinnor och män

skall inkluderas i klinisk läkemedelsprövning och

att resultaten skall analyseras könsspecifikt

(yrkande 3). Motionärerna påpekar att det i FASS

endast finns mycket få beskrivningar som underlag

för att ge olika doser läkemedel till kvinnor

respektive män. Mycket sällan förekommer information

om huruvida kvinnor och män har samma eller olika

förmåga att tillgodogöra sig läkemedlet.

I motion 2000/01:A811 av Maria Larsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om könsspecifik märkning

av läkemedel (yrkande 12). Motionärerna påpekar att

flera studier visat att kvinnor får fler

läkemedelsbiverkningar än män. Kunskapen om vilka

läkemedel som bör doseras olika till män respektive

kvinnor är fortfarande ofullständig. Motionärerna

menar att det i Sverige bör införas lagstiftning om

att läkemedel före marknadsgodkännande normalt bör

studeras på patienter som representerar hela den

population som avses bli behandlad med läkemedlet i

fråga. Regeringen bör återkomma med förslag i

frågan.

I motion 1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd)

begärs att regeringen skall ges till känna vad i

motionen anförs om behovet av forskning för att ge

kvinnor rätt läkemedelsbehandling och vård (yrkande

29). Motionärerna påpekar att såväl

läkemedelsforskningen som vårdforskningen oftast har

mannen som norm. Det står dock i dag helt klart att

män och kvinnor har olika symptom och vårdbehov vid

t.ex. en hjärtinfarkt. Enligt motionärerna är det

viktigt att forskningen inriktar sig både på kvinnor

och män.

Även i motion 1999/2000:So257 av Ulla-Britt Hagström

(kd) begärs ett tillkännagivande om könsspecifik

märkning av läkemedel (yrkande 1). Motionären anser

att även kvinnor bör delta i tidiga kliniska

prövningar av läkemedel. I motionen begärs vidare

ett tillkännagivande om att vid utvecklingen av nya

läkemedel systematiskt analysera eventuella

könsbetingade skillnader i effekt och biverkningar

(yrkande 2).

Även i motion 1998/99:So234 av samma motionär

begärs ett tillkännagivande om könsspecifik märkning

av läkemedel.

I motion 1998/99:So313 av Viviann Gerdin och Gunnel

Wallin (c) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om att läkemedel som ges till kvinnor

också skall ha utprovats i försöksgrupper på kvinnor

(yrkande 2). I dag skrivs läkemedel ut efter

föreliggande norm för en vuxen människa, nämligen en

man i 25-årsåldern som väger 75 kg. Självklart leder

detta till många feldoseringar, sägs det i motionen.

I motion 2000/01:So319 av Barbro Feltzing (mp)

begärs ett tillkännagivande om att medicinsk

forskning snarast bör initieras för att ta fram

doseringsnormer för medicin till kvinnor baserade på

den kvinnliga kroppen (yrkande 1).

Samma yrkanden framställs i motion 1998/99:So276 av

Barbro Johansson m.fl. (mp) och i motion 1999/2000

:So252 av Barbro Feltzing m.fl. (mp).

I ovannämnda motion 2000/01:So319 begärs även ett

tillkännagivande om att Utredningen om

jämställdhetsmärkning bör lägga fram förslag som

syftar till ändring av medicindosering hos

läkemedelsbolagen (yrkande 2). Utredningen lägger nu

förslag om att värktabletter skall vara utprovade

för kvinnor. Enligt motionärens mening bör

utredningen emellertid också lägga skarpa förslag i

syfte att förmå läkemedelsbolagen att ändra sin

policy och ta fram medicindoseringsnormer för

kvinnor. Bolagen kan därmed få underlag till att

jämställdhetsmärka sina produkter.

I flera motioner begärs tillkännagivanden om

trafikfarliga mediciner.

I motion 2000/01:So205 av Lars Björkman och Jan-

Evert Rådhström (m) begärs ett tillkännagivande om

vad i motionen anförs om åtgärder i syfte att

förbättra informationen om och varningstexterna på

mediciner som är oförenliga med framförande av

fordon i trafiken. Enligt motionärerna är det

vanligt förekommande att förare intagit

trafikfarliga mediciner som många gånger kan

jämföras med narkotiska preparat. Detta beror främst

på förarnas okunskap om läkemedlens effekt.

Läkemedelsverket åsätter medicin innehållande vissa

trafikfarliga substanser en varningstriangel. Det

förekommer dock att två snarlika mediciner behandlas

olika genom att enbart den ena märks. Vidare är

importerade läkemedel aldrig märkta med

varningstriangel. Informationen från läkare och

apotekspersonal är också bristfällig.

I motion 1999/2000:So301 av samma motionärer

framställs ett likartat yrkande om tillkännagivande.

I motion 1999/2000:So239 av Kenth Skårvik (fp) samt

i motion 1998/99: So315 av samma motionär begärs

tillkännagivanden om vad i motionerna anförs om

bättre information på förpackningar med farliga

mediciner. Motionären anser att den röda

varningstriangeln bör förses med texten

"trafikfarlig medicin" för medicin som kan vara

farlig i samband med bilkörning eller "förbud mot

bilkörning" för särskilt farlig medicin som på inga

villkor kan förenas med bilkörning.

Samma uppfattning som i motion 1999/2000:So239 ovan

framförs i motion 1998/99:So408 av Krister Örnfjäder

(s), vari begärs ett tillkännagivande om märkning av

trafikfarlig medicin.

I motion 1998/99:So407 av samme motionär begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om att det

bör införas ett regelverk för märkning av

trafikfarlig medicin.

I motion 1998/99:So398 av Ann-Marie Fagerström och

Agneta Ringman (s) begärs att regeringen ges till

känna vad i motionen anförs om läkemedel i trafiken.

Motionärerna anför att det i dag gällande frivilliga

systemet med märkning av trafikfarliga läkemedel med

en triangel fungerar dåligt.

Tre motioner rör kvicksilver och titandioxid i

läkemedel m.m.

I motion 2000/01:So254 av Chatrine Pålsson (kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av en förnyad

avvecklingsplan för kvicksilver (yrkande 1). 1994

fastställde riksdagen en avvecklingsplan för

kvicksilveranvändning i samhället till år 2000.

Motionären anför att kvicksilver är riskabelt

oavsett mängd. Även lägre doser kan ge immunologisk

påverkan och överkänslighetsreaktioner. Trots det

ingår kvicksilverföreningar som konserveringsmedel i

medicinska preparat. Enligt motionären bör en

utredning tillsättas för att söka fastställa varför

avvecklingsplanen misslyckats och hur det vidare

arbetet med att reducera ämnet skall bedrivas.

I motion 2000/01:So309 av Gudrun Lindvall (mp)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om ett förbud mot kvicksilver som konserveringsmedel

i läkemedel och vacciner (yrkande 1). Enligt

motionären måste kvicksilvret antingen ersättas av

mindre riskabla substanser eller måste man använda

beredningsformer/förpackningsstorlekar där

konserveringsmedel inte behövs. I motionen begärs

även ett tillkännagivande om förbud att använda

titandioxid som färgtillsats i läkemedel (yrkande

2). Motionären anför att titandioxid av hävd anses

ofarligt men att det på senare år har kommit

rapporter om överkänslighetsreaktioner mot ämnet.

Det begärs slutligen ett tillkännagivande om att

utreda användningen av andra färgämnen och

tillsatser i läkemedel (yrkande 3). Motionären

framhåller att det är viktigt att läkemedel är så

fria från färgmedel och andra tillsatser som möjligt

eftersom det annars kan vara svårt att fastställa

vad i medicinen som orsakar eventuella biverkningar.

I motion 2000/01:MJ763 av Thomas Julin m.fl. (mp)

yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring enligt vad som anförs i

motionen om kvicksilver som konserveringsmedel

(yrkande 3). Motionärerna anför att det är hög tid

att Läkemedelsverket får i uppdrag att se över

användningen av kvicksilver i farmaceutiska och

veterinärmedicinska preparat samt att ett förbud

utfärdas mot användning av kvicksilver som

konserveringsmedel.

I två motioner begärs förbud mot olika slags

läkemedel.

I motion 1999/2000:So222 av Maud Ekendahl och

Elizabeth Nyström (m) begärs ett tillkännagivande om

vad i motionen anförs om att en avregistrering av

läkemedel innehållande flunitrazepam bör ske.

Motionärerna anför att dessa läkemedel, bl.a.

Rohypnol, är vanligt förekommande i

missbrukssammanhang och omsätts illegalt i betydande

omfattning. Under de senaste åren har intag av

flunitrazepam, ofta i kombination med förtäring av

alkohol, varit ett ökande inslag i samband med

våldsbrott. Tullens och polisens beslag tyder på ett

omfattande missbruk.

I motion 1999/2000:So419 av Yvonne Oscarsson och

Sven-Erik Sjöstrand (v) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att Läkemedelsverket utreder

möjligheterna att dra tillbaka mediciner som

innehåller substansen dextropropoxifen (DXP) från

marknaden (yrkande 1). Motionärerna anför att många

värktabletter innehåller den smärtstillande

substansen DXP. Varje år dör närmare 200 personer i

Sverige som en direkt följd av förgiftning av detta

ämne, varav hälften av fallen utgör självmord och

hälften olycksfall. DXP kan vara dödligt redan vid

en läkarförskriven dos om det blandas med alkohol,

sömnmedel eller lugnande medel. Motionärerna begär

vidare ett tillkännagivande om att det finns

alternativa medel på marknaden som är lika effektiva

som DXP-preparat, men mindre giftiga (yrkande 2).

Slutligen begärs i motionen ett tillkännagivande om

att DXP-preparat skall narkotikaklassas (yrkande 3).

Forskare har enligt motionärerna konstaterat att DXP

i stort sett kan jämföras med narkotikaklassade

preparat.

Några motioner handlar om kostnader för olika slags

läkemedel.

I motion 1998/99:So321 av Ingrid Burman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att ge

Socialstyrelsen i uppdrag att undersöka

konsekvenserna av de höga priserna på

migränmediciner (yrkande 8). De nya och effektivare

medicinerna mot migrän är enligt motionärerna så

dyra att många läkare tvekar att skriva ut dem, och

många patienter som fått medicinerna utskrivna

avstår från att hämta ut dem. Vid kraftigare

migränanfall behövs de dyrare läkemedlen för att

undvika stort lidande och för samhället kostsamma

sjukskrivningar.

I motion 2000/01:So497 av Monica Öhman och Kristina

Zakrisson (s) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om läkemedel till människor med

psykiskt handikapp. Gruppen psykiskt sjuka är enligt

motionärerna en av de grupper som drabbats särskilt

hårt av saneringarna i den svenska ekonomin och som

nu bör prioriteras vad gäller ökad hjälp. Enligt

motionärerna kan det finnas ett samband mellan

ökningen av psykiskt sjuka som åter hamnat under

vård och den omständigheten att kostnaden för

psykofarmaka skall betalas av den sjuke.

Samma yrkande framställs i motion 1998/99:So327 av

Lars U Granberg och Monica Öhman (s).

I motion 1998/99:So359 av Laila Bjurling (s) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

Antabus. Motionären anser att regeringen bör se över

möjligheten att åter låta antabus ingå i

högkostnadsskyddet för läkemedel.

Speciallivsmedel berörs i två motioner.

I motion 2000/01:So323 av Maud Ekendahl (m) begärs

ett tillkännagivande om att ett bidragssystem bör

utformas så att det blir ett enhetligt system i hela

landet (yrkande 2). Enligt motionären varierar

kostnaderna för sondnäringar och näringspreparat

mycket, beroende på var patienten är bosatt i

landet. Detta beror på att det är huvudmännen inom

landsting och kommuner som beslutar om eventuellt

ekonomiskt bidrag lokalt.

I motion 2000/01:So410 av Göran Norlander m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om ekonomiskt stöd till glutenintoleranta.

Motionärerna påpekar att personer med celiaki,

glutenintolerans, inte kan erhålla medicin som

lindrar och därigenom få del av de förmåner som

högkostnadsskyddet ger.

Två motioner handlar om information samt personal på

apoteken.

I motion 1998/99:So467 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om en snabbutredning av kommande behov av personal

inom apoteksverksamheten (yrkande 18). Enligt

motionen är rekryteringsläget bekymmersamt med i

många fall inga sökande till utannonserade

receptariebefattningar. Personalbehovet behöver

snabbutredas så att antalet utbildningsplatser kan

dimensioneras därefter.

I motion 2000/01:So383 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om telefonrådgivning och opartisk information om

läkemedel (yrkande 17). Motionärerna anför att fler

medborgare själva kan skaffa sig information om

läkemedel genom fortsatt utbyggnad av

telefonrådgivning samt opartisk information. Enligt

motionärerna måste den i dag omfattande kommersiella

dominansen av läkemedel på Internet kompletteras och

stöd ges till projektet Info Medicas fortsatta

utveckling. Lands-tingsförbundet måste aktivt verka

för att tillgodose patientens rätt till opartisk

information om läkemedel, anförs det.

Tidigare behandling och pågående arbete

Det nuvarande statliga förmånssystemet för läkemedel

trädde i kraft den 1 januari 1997 (prop. 1996/97:27,

bet. 1996/97:SoU5). Förmånssystemet regleras i lagen

(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av

läkemedel. Genom en lagändring den 1 juni 1999

höjdes beloppsgränsen för högkostnadsskyddet vid köp

av läkemedel med 500 kr från 1 300 kr till 1 800 kr

(prop. 1998/99:106, bet. 1998/99:SoU14).

I betänkande 1997/98:SoU15 behandlades

motionsyrkanden om olika läkemedelsfrågor. I

betänkandet lämnas utförliga redogörelser kring

olika frågor på läkemedelsområdet samt hänvisas även

till andra betänkanden. Beträffande motioner om

läkemedelsberoende anförde utskottet följande (s. 6

f.).

Konkreta åtgärder behövs på flera områden för att

komma till rätta med läkemedelsberoendet och

läkemedelsmissbruket. Flera åtgärder sker också

eller planeras. En kartläggning planeras nu av

Folkhälsoinstitutet och NEPI av läkemedelsberoendets

omfattning, konsekvenser och bakomliggande orsaker.

Den producentobundna informationen om

beroendeframkallande läkemedel kan behöva stärkas

och mindre förpackningar tillhandahållas av dessa

läkemedel. En förbättrad grundutbildning och

fortbildning av vårdpersonal bör också övervägas.

Det ingår i uppdraget till den särskilde utredaren

för en översyn av den framtida

läkemedelsdistributionen att också analysera

formerna för den framtida läkemedelsinformationen

och lämna förslag till riktlinjer för denna.

Utredaren skall beakta gränsdragningen mot och

samarbetet med olika aktörer inom läkemedelsområdet

som Läkemedelsverket och Socialstyrelsen. De

kliniska farmakologernas roll inom den

producentobundna informationen skall särskilt

belysas. Enligt uppgift är en rapport om

läkemedelsinformationen under utarbetande.

Den 1 januari 1997 inrättades receptregister och

förskrivarregister för att bl.a. förbättra

uppföljningen av förskrivningarna i offentlig och

privat vård.

Läkemedelskommittéernas ställning har förstärkts

genom författningsreglering. Uppföljning av

läkemedelsförskrivningen är en väsentlig del av

kommittéernas verksamhet.

Socialstyrelsen har tillsammans med landstinget i

Blekinge bedrivit en försöksverksamhet med

registrering av förskrivningsorsak på recepten i

syfte att åstadkomma förbättrad kvalitet i

läkemedelsförskrivningen. Försöksverksamheten

utvärderas för närvarande.

Som ett led i försöken att förhindra

receptförfalskningar förskrivs sedan april 1996

bl.a. narkotiska läkemedel på en särskild

receptblankett. Blanketten tillhandahålls i särskild

nummerserie av Apoteket AB eller av annan som har

erhållit Läkemedelsverkets tillstånd. Utlämnade

blanketter skall kunna härledas till namngiven

receptutfärdare eller ansvarig person på klinik

eller dylikt. Utskottet utgår från att regeringen

noga följer utvecklingen på detta område och vid

behov återkommer till riksdagen.

Mot bakgrund av det anförda anser dock utskottet

att riksdagen för närvarande inte behöver ta något

initiativ på området. Motionerna - - - avstyrks.

I betänkande 1997/98:SoU15 behandlades vidare ett

motionsyrkande om att en utredning bör göras kring

bidragssystemet för sondnäringar och närings-

preparat. Utskottet hänvisade till att en utredning

tillsatts med uppdrag att göra en översyn av

förmånssystemet för speciallivsmedel (s. 12).

Samtliga motionsyrkanden avstyrktes (m, v och mp

hade var sin reservation avseende

beroendeframkallande läkemedel m.m.). Riksdagen

följde utskottet.

Motionsyrkanden om könsrelaterad

läkemedelsbehandling m.m. behandlade utskottet i

betänkande 1998/99:SoU10. Utskottet anförde (s. 81)

att det delade den bedömning som Utredningen om

bemötande av kvinnor och män inom hälso- och

sjukvården (S 1994:8) gjort, nämligen att en

situation där forskningens resultat ensidigt gagnar

kunskapsframväxt avseende vissa grupper i samhället

på bekostnad av andra är problematisk både ur

rättvisesynpunkt och ur etiksynpunkt. Jämlikhet och

jämställdhet inom kunskapsframväxten förutsätter att

de studiepopulationer som ingår i forskningsprojekt

är representativa i relation till befolkningen i

stort eller till den patientgrupp som är föremål för

studier. Utskottet framhöll vidare att Medicinska

forskningsrådet i ett policyuttalande hade

framhållit bl.a. vikten av att etikkommittéerna

uppmärksammar projektansökningarnas val av

studiepopulation och vid behov begär in ytterligare

motiveringar eller preciseringar samt väger in valet

av studiepopulation i den etiska bedömningen.

Utskottet ansåg med anledning härav att något

tillkännagivande inte var erforderligt och avstyrkte

motionerna i den mån de inte var tillgodosedda med

det anförda (res. v+kd+mp). Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1998/99:198).

Regeringen anförde i proposition 1993/94:163

Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av

samhället - åtgärder för att minska riskerna med

kemikaliehanteringen att användningen av amalgam

inom vuxentandvården borde upphöra så snart som

möjligt, dock senast till år 1997. När det gällde

avvecklingen av kvicksilver i samhället i övrigt

bedömde regeringen att avvecklingen borde kunna ske

med inriktning på år 2000 (s. 49 f.).

Socialutskottet anförde i yttrande till

jordbruksutskottet (1993/94:SoU2y) att det inte hade

något att erinra mot regeringens principiella

inställning att kvicksilveranvändningen borde

avvecklas till år 2000. Utskottet ansåg att det var

mycket angeläget att så snabbt som möjligt finna

alternativ till kvicksilver som konserveringsmedel i

läkemedel. Enligt utskottet var det dock svårt att

bedöma när en sådan avveckling helt kunde ske (s.

7). Jordbruksutskottet delade socialutskottets

bedömning (1993/94:JoU23) och avstyrkte en motion i

frågan. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1993/94:273).

I betänkande 1999/2000:SoU9 (s. 40) behandlade

utskottet en motion om att en utredning av kommande

behov av personal inom apoteksverksamheten bör

göras. Utskottet noterade att Högskolan i Kalmar och

Göteborgs universitet ansökt om rätt att utfärda

receptarieexamen samt att Umeå universitet avser att

ansöka om sådan examensrätt. Vidare utgick utskottet

från att regeringen uppmärksamt följer frågan. Något

initiativ från riksdagen ansågs därför inte behövas.

Utskottet avstyrkte motionen (res. fp). Riksdagen

följde utskottet (rskr. 1999/2000:194).

En motion om ekonomiska lättnader avseende läkemedel

till människor med psykiska handikapp behandlade

utskottet i betänkande 1997/98:SoU12 (s. 53 f).

Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till en

överenskommelse mellan Landstingsförbundet och

staten om att ett extra anslag om 75 miljoner kronor

skulle fördelas bland sjukvårdshuvudmännen. Det

gällde ersättningar 1997 för gratis läkemedel till

vissa psykiskt sjuka, nämligen patienter utan

sjukdomsinsikt och för vilka bristande medicinering

kan innebära fara för patientens eller annans liv

och hälsa.

Sedan 1998 ingår i det särskilda statsbidraget till

landstingen för läkemedelsförmånens kostnader

ersättning för landstingens kostnader för att

tillhandahålla läkemedel till vissa patienter som

saknar sjukdomsinsikt och för vilka bristande

medicinering kan innebära fara för patientens eller

annans liv och hälsa.

Landstingsförbundet, Läkemedelsverket,

Socialstyrelsen och Apoteket AB kom den 24 februari

1997 överens om en hanteringsordning för

tillhandahållande av gratis mediciner till vissa

patienter som saknar sjukdomsinsikt.

Hanteringsordningen innehåller bestämmelser bl.a. om

vilka läkare som skall ha rätt att bedöma om en

patient skall erhålla gratis läkemedel, de

medicinska kraven härför samt praktiska regler kring

rekvisition och hanteringen vid apoteken m.m.

Enligt 25 § läkemedelslagen (1992:859) skall bl.a. den som

ansöker om godkännande för försäljning av ett

läkemedel betala ansökningsavgift. Regeringen

beslutar om avgifternas storlek.

Ett nytt avgiftssystem infördes för den statliga

läkemedelskontrollen fr.o.m. den 1 januari 2000. I

budgetpropositionen för 2000 (prop. 1999/2000:1)

redogörs för skälen till och innebörden av det nya

systemet (utg.omr. 9, avsnitt 4.6). Enligt

propositionen avser regeringen att noga följa

utvecklingen av Läkemedelsverkets totala

avgiftsintäkter och kostnader. Utskottet tillstyrkte

lagförslagen (bet. 1999/2000:SoU1, s. 61), vilka

inte föranlett några motioner.

Regeringen anför i proposition 2000/01:3 Forskning

och förnyelse (s. 220) att utveckling av nya

läkemedel är av stor vikt, såväl utifrån ett

folkhälsoperspektiv som ur ett industripolitiskt

perspektiv. Det har visat sig att

läkemedelsföretagen satsar alltmer på läkemedel med

breda målgrupper. Mot denna bakgrund bör enligt

regeringens mening ett viktigt mål för det

offentliga vara att stödja även forskning på

läkemedel som riktar sig till "smala"

befolkningsgrupper och där kommersiella

vinstintressen inte är lika givna.

Som ovan nämnts anges i proposition 2000/01:65

Kemikaliestrategi för Giftfri miljö som ett av

delmålen för en giftfri miljö att nyproducerade

varor från år 2003 så långt det är möjligt skall

vara fria från kvicksilver.

Utredningen om läkemedelsförmånen har haft

regeringens uppdrag att göra en översyn av den

nuvarande läkemedelsförmånen samt att utreda vissa

frågor som anknyter härtill. Det främsta syftet med

utredningen har varit att komma till rätta med

eventuella brister i systemet och att få kontroll

över kostnadsutvecklingen. I betänkandet Den nya

läkemedelsförmånen (SOU 2000:86) föreslås att

förmånstrappan avskaffas och att läkemedelsuttag

aldrig blir helt kostnadsfria. Patienten bör betala

den fulla kostnaden för läkemedel upp till den

nuvarande högkostnadsgränsen 1 800 kr och därutöver

en fast expeditionsavgift om 40 kr per läkemedel och

expeditionstillfälle, dock högst 1 000 kr per

tolvmånadersperiod (s. 315 f.). Utredningen anför

att det är av stor betydelse att de med stora behov

på grund av kronisk sjukdom verkligen får tillgång

till läkemedel även om kostnaderna för dessa är höga

och att besparingar på läkemedelsområdet inte får

inverka menligt på folkhälsan. Utredningen anser

därför att det är angeläget att det

delbetalningssystem som Apoteket AB erbjuder används

i större utsträckning. Apoteket AB bör mer aktivt

marknadsföra och informera kunderna om

delbetalningssystemet samt utveckla apotekskortet

till ett betal- och kreditkort för att underlätta

delbetalningssystemet, anförs det (s. 15, 324 f.).

Alla grupper av patienter med kroniska sjukdomar

bör enligt utredningens uppfattning jämställas inom

ramen för ett nytt förmånssystem. Det undantag som

hittills rått för insulinberoende diabetiker bör

sålunda avskaffas, anförs det. För patienter med

bristande sjukdomsinsikt eller bristande motivation

för läkemedelsbehandling bör dock landstingen även

betala egenavgiften. Ett särskilt motiv härför är

att en delpopulation bland dessa riskerar att utgöra

en fara, inte bara för sig själv utan också för

andra i samhället, om inte läkemedelsbehandlingen

säkerställs. Här avses enligt utredningen i första

hand läkemedel vid psykotiska sjukdomstillstånd

(neuroleptika) (s. 322).

Kommittén tar vidare upp frågan om s.k. orphan

drugs, dvs. särläkemedel (läkemedel mot sällsynta

sjukdomar). Kommittén anför att det för att uppnå en

rationell läkemedelsanvändning är angeläget att det

finns tillgång till vissa preparat med ett litet

användningsområde men som kan vara av stort värde

eller t.o.m. livsavgörande för små grupper av

patienter. Tillverkarna av generiska läkemedel

tillhandahåller inte denna typ av preparat, anförs

det. För att stimulera utvecklandet av orphan drugs

inom EU har medlemsstaterna dock nyligen antagit en

särskild rättsakt på området (Europaparlamentet och

rådets förordning (EG) nr 141/2000 om särläkemedel).

Förordningen medger att den centrala EU-proceduren

används och föreskriver att läkemedel som godkänns

enligt förordningen kommer i åtnjutande av en

ensamrätt på marknaden under tio år (s. 281).

Enligt utredningen bör sjukvårdshuvudmännen

vidareutveckla och intensifiera producentoberoende

informations- och utbildningsinsatser riktade till

förskrivare och annan hälso- och sjukvårdspersonal.

Läkemedelsindustrin bör i samverkan med

sjukvårdshuvudmännen understödja denna verksamhet på

olika sätt, anförs det (s. 375 f.).

Utredningen anför att apoteken utgör en naturlig

bas för läkemedelsinformation till allmänheten. Det

förebyggande arbetet kan vidareutvecklas och därmed

avlasta sjukvården. Landstingen bör skapa incitament

för förbättrad folkhälsorådgivning och utökad

egenvård på läkemedelsområdet samt integrera denna

rådgivning i övrigt folkhälsoarbete. I samarbete med

de flesta landsting i Sverige etablerar Apoteket AB

för närvarande Infomedica, en databas tillgänglig på

Internet, som i första hand vänder sig till

allmänheten med råd om sjukdomar och läkemedel.

Utredningen anser att sjukvårdens och apotekens

satsningar på Infomedica bör intensifieras (s. 377

f).

Remissbehandlingen av betänkandet har nyligen

avslutats.

Narkotikakommissionen berör i sitt slutbetänkande

Vägvalet - Den narkotikapolitiska utmaningen (SOU

2000:126) bl.a. frågor om kontroll av narkotiska

läkemedel (s. 184 ff.). Kommissionen anför att det

är angeläget att Socialstyrelsen på ett snabbare och

mer effektivt sätt skall kunna utreda om en läkare

förser den illegala marknaden med narkotiska

läkemedel. Kommissionen föreslår därför att det

skall bli möjligt för Socialstyrelsen att vid sin

tillsyn hämta uppgifter ur receptregistret om

enskilda läkares förskrivning av narkotiska

läkemedel. Detta kan ske genom att

receptföreskrifterna ändras så att receptet inte får

expedieras utan att förskrivarkod är angiven på

receptblanketterna. Uppgifter som kan hänföras till

enskilda patienter skall dock inte kunna inhämtas ur

receptregistret.

Narkotikakommissionen föreslår vidare att

apotekspersonal bör ges möjlighet att vända sig till

förskrivande läkare i fall då det är uppenbart att

en patient går runt till flera olika läkare och från

var och en av dem erhåller recept på narkotiska

läkemedel. Kommissionen föreslår att frågan bör

behandlas inom ramen för den översyn av

sekretesslagen som för närvarande pågår.

Kommissionen påpekar att dess uppdrag varit

begränsat till att behandla frågor som rör

narkotika, dvs. i detta sammanhang narkotiska

läkemedel. Kommissionen anser dock att det finns

anledning att överväga om vissa läkemedel som inte

är narkotikaklassade borde underkastas en strängare

kontroll än vad som gäller i dag.

Socialstyrelsen bör enligt narkotikakommissionen

ges i uppdrag att i samarbete med Läkemedelsverket

analysera och följa utvecklingen av ungas

läkemedelskonsumtion och föreslå åtgärder för hur

trenden till en ökad konsumtion av framför allt

sömnmedel och värktabletter kan brytas (s. 305).

Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

I sitt delbetänkande Hälsa på lika villkor - andra

steget mot nationella folkhälsomål (SOU 1999:137)

formulerar Nationella folkhälsokommittén sin vision

av ett hälsovänligt samhälle, övergripande

strategier för att nå detta samhälle samt

hälsopolitiska mål inom ramen för strategierna.

Kommittén ger bl.a. en utförlig redogörelse kring

läkemedelsberoende (s. 369 f.) samt anger att ett

hälsopolitiskt mål på området bör vara att minska

beroendet och missbruket av bensodiazepiner och

narkotiska analgetika i befolkningen. Kommittén

redogör för hur målet kan uppnås, dels genom en mera

restriktiv receptförskrivning som reducerar

tillgängligheten av bensodiazepiner och narkotiska

analgetika, dels genom ökad informationsspridning,

såväl till läkare som till patienter, om de

avsevärda riskerna med långtidsanvändning av de

nämnda preparaten.

I slutbetänkandet (SOU 2000:91) anför Nationella

folkhälsokommittén att ett av målen för folkhälsan

är en mer hälsoinriktad hälso- och sjukvård (s. 146

f.). Bland annat sägs att läkemedelsförskrivningen

inom hälso- och sjukvården bör uppmärksammas i det

hälsofrämjande arbetet (s. 149). Det föreligger ett

läkemedelsmissbruk hos en del patienter. De har

blivit beroende av olika former av psykofarmaka och

skulle bli friskare om de kunde sluta med vissa

läkemedel. En tydligare hälsoorientering av hälso-

och sjukvården kan bidra till kunskaper som gör att

felaktiga förskrivningar undviks och andra insatser

sätts in i stället. Behovet av ett

personnummerbaserat läkemedelsregister bör enligt

kommittén prövas. Det skulle underlätta möjligheten

att korrekt värdera läkemedels effekt, säkerhet och

risker vid rutinmässig förskrivning, anförs det.

Under samma avsnitt anför kommittén att sex

regionala centrum för icke medikamentella metoder

bör byggas upp (s. 151). Det påpekas att det i

västvärlden årligen investeras mångmiljardbelopp i

att utveckla nya läkemedel för att påverka

livsstilsrelaterade hälsoproblem, medan insatserna

för icke medikamentell behandling och modern

metodutveckling för att möta livsstilssjukdomar är

mycket blygsamma.

Ett annat mål för folkhälsan bör enligt kommittén

vara att det finns tillgång till saklig och

producentobunden hälsoinformation för alla (s. 167

f.). I dag förmedlas viktig information genom

apoteken. Detta sker dock på frivillig väg.

Kommittén anser att det i avtalet mellan staten och

Apoteket AB bör regleras att apoteken i sin

verksamhet skall ha till uppgift att ge

producentobunden, saklig och lättillgänglig

information till sina kunder.

Utredningen om bemötande av kvinnor och män inom

hälso- och sjukvården behandlar frågor om

läkemedelsförskrivning till kvinnor och män i

huvudbetänkandet Jämställd vård - olika vård på lika

villkor (SOU 1996:133). Sammanfattningsvis anförs

bl.a. att det saknas könsspecifik information om vad

som utgör optimal läkemedelsbehandling vid olika

tillstånd. I USA är det numera ett krav att vid

kliniska läkemedelsprövningar inkludera både kvinnor

och män och att analysera materialet könsspecifikt.

Kommittén anser att motsvarande policy bör skapas

även i Sverige. Därutöver bör en systematisk

genomgång av litteraturen och av de svenska

biverkningserfarenheterna ske för att ge en bättre

kunskap om läkemedlens säkerhet och underlag för

bedömning av om män och kvinnor bör få olika stora

doser av vissa läkemedel (s. 13 f.).

Speciallivsmedelsutredningen har bl.a. kartlagt

såväl landstingens som kommunernas nuvarande

kostnader för speciallivsmedel och landstingens

regler för subventionering till vuxna. Utredningen

redovisar i betänkandet Mat som medicin (SOU

1999:114) två alternativa lösningar för samhällsstöd

på området (s. 119 f.). Utredningen förordar dock

det alternativ som innebär att det vid medicinskt

behov blir en rättighet att få speciallivsmedel i

öppen hälso- och sjukvård enligt ett nationellt

enhetligt förmånssystem, på motsvarande sätt som

gäller för läkemedel. Förmånen skall dock inte

samordnas med högkostnadsskyddet. Vidare föreslås en

statligt reglerad prissättning samt ett statligt

reglerat fastställande av förskrivningsbara

produkter.

Betänkandet har remissbehandlats. Enligt uppgift

från Socialdepartementet kommer förslag med

utgångspunkt i betänkandet att läggas fram tidigast

hösten 2001.

Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av

produkter och tjänster har regeringens uppdrag att

bl.a. belysa möjligheterna att införa ett system för

sådan märkning. I delbetänkandet Reglerna kring och

inställningen till frivillig jämställdhetsmärkning

av produkter och tjänster (SOU 2001:9) redogörs

bl.a. för skälen till och konsekvenserna av att den

medicinska forskningen bedrivs i princip endast med

fokus på män. Utredningen menar att det finns

anledning att belysa problematiken ytterligare för

att undersöka möjligheten att införa ett system för

frivillig jämställdhetsmärkning av

läkemedelsprodukter och medicinska tjänster (s. 106

f.).

I slutbetänkandet, som skall lämnas senast den 31

december 2001, kommer utredningen bl.a. att föreslå

produkter och tjänster som bör kunna

jämställdhetsmärkas samt föreslå kriterier för ett

system för frivillig jämställdhetsmärkning.

Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att

följa effekterna av förändringarna i

läkemedelsförmånen. Uppdraget lämnades bl.a. med

anledning av att det inte kunde uteslutas att

reformen skulle ge oförutsedda effekter och i värsta

fall leda till underförskrivning eller att grupper

av patienter inte hämtade ut förskrivna läkemedel.

Uppföljningen presenteras i rapporten

Läkemedelsreformen 1997 - hur blev det? (SoS följer

upp och utvärderar 2000:7). Socialstyrelsen

konstaterade bl.a. att knappt 4 % av befolkningen

avstår från läkemedel av kostnadsskäl. Bland dem som

har lägre inkomster är andelen betydligt högre.

Socialstyrelsen anser att detta bör studeras vidare,

både vad avser vilka prioriteringar man gör och om

det leder till allvarliga medicinska problem.

Socialstyrelsen konstaterar vidare att beträffande

personer som får läkemedel utan kostnad på grund av

att de saknar sjukdomsinsikt är situationen olika i

olika delar i landet. Styrelsen anser att detta bör

följas upp ur ett patientperspektiv.

Socialministern har den 9 maj 2000 besvarat en

interpellation om dextropropoxifen. Enligt svaret

har Läkemedelsverket informerat förskrivande läkare

om att förskrivning av läkemedel som innehåller DXP

måste ske med största försiktighet och att skälet

för förskrivningen måste prövas noga och

individuellt. Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och

Rättsmedicinalverket anordnade våren 1999 ett

informationsmöte angående det stora antalet

observerade dödsfall i samband med intag av DXP med

inbjudna representanter för sjukvård och

skolhälsovård, experter inom missbruks- och

suicidproblematik, berörda myndigheter samt Apoteket

AB. Läkemedelsverket och Socialstyrelsen har enats

om att skyndsamt lägga fram ett åtgärdsprogram för

att få en mer korrekt och minskad användning av DXP.

Socialministern lämnade vidare den 13 december 2000

ett skriftligt svar på en fråga om

narkotikaklassning av dextropropoxifener.

Dextropropoxifen är enligt svaret i grunden

narkotikaklassat enligt FN:s allmänna

narkotikakonvention från 1961. I samma konvention

finns ett undantag från narkotikaklassningen för

beredningar som används för medicinska och

vetenskapliga ändamål och som innehåller högst 135

mg dextropropoxifen. I Sverige tillämpas samma

undantag med stöd av konventionen, vilket berör

samtliga i Sverige förekommande

dextropropoxifenpreparat. Enligt frågesvaret

remissbehandlas för närvarande ett förslag från

Läkemedelsverket till ändring i receptföreskrifterna

vad avser ifrågavarande läkemedel. Förslaget innebär

att förskrivning av läkemedel innehållande

dextropropoxifen fortsättningsvis endast skall kunna

ske på den särskilda receptblankett som vanligtvis

används vid förskrivning av narkotikaklassade

preparat. Tanken bakom ändringen är enligt

frågesvaret en ökad uppmärksamhet och restriktivitet

vad gäller förskrivning av dessa läkemedel.

Socialministern har den 16 januari 2001 besvarat en

interpellation om läkemedlet Rohypnol. Ministern

uppgav att han tagit initiativ till en särskild

genomlysning av problemet kring läkemedlet.

Företrädare för Socialdepartementet och

Justitiedepartementet skall gemensamt gå igenom

problemställningen och bedöma vilka åtgärder

regeringen kan vidta.

Enligt uppgift från Läkemedelsverket var det

tidigare så att kvinnor i stor utsträckning inte

inkluderades i tidiga faser av

läkemedelsutvecklingen, t.ex. då ett läkemedel

första gången ges till en människa. Anledningen

härtill är att vid en oupptäckt graviditet skulle

fostret exponeras för en potentiellt farlig

substans. Enligt Läkemedelsverket har numera andelen

kvinnor ökat vid den tidiga fasen av

läkemedelsstudier. Vid en genomgång av fördelningen

män och kvinnor i kliniska läkemedelsstudier i

Sverige 1999 kunde konstateras att i s.k. fas I-

studier, de första studierna på människa med ett

nytt läkemedel, inkluderades i 56 % av fallen både

män och kvinnor, i 43 % endast män och i 1 % endast

kvinnor. I fas III, dvs. de stora studierna på

patienter som har den sjukdom som läkemedlet är

avsett för, inkluderades i 87 % av fallen båda

könen, i 5 % endast män och i 8 % endast kvinnor.

Allmänt gäller att könsfördelningen i kliniska

prövningar inte nämnvärt avviker från

könsfördelningen i den population som sedan

behandlas med de godkända läkemedlen.

Läkemedelsgodkännanden i Sverige sker numera inom

ramen för ett EU-samarbete. I ett EU-direktiv anges

att köns- och ålderseffekter skall beaktas i

redovisningen av resultaten av kliniska prövningar.

Dessutom skall det finnas uppgifter om patienter som

kan vara utsatta för ökad risk, t.ex. äldre, barn,

kvinnor som är havande eller har menstruation eller

patienter vilkas tillstånd på annat sätt kräver

särskild uppmärksamhet. Inom

läkemedelskontrollmyndigheterna i Europa finns det,

enligt uppgift från Läkemedelsverket, numera en stor

medvetenhet om vikten av att läkemedel före

marknadsgodkännande skall ha studerats på patienter

som representerar hela den population som avses bli

behandlad med läkemedlet. Vid utvärdering av

läkemedelsdokumentation inför ett godkännande

kontrolleras att könsaspekter är tillfredsställande

belysta. I de fall där den basala utredningen visat

på könsskillnader efterfrågas kompletterande

studier.

Enligt Läkemedelsverket fungerar flertalet

läkemedel kvalitativt likartat i olika demografiska

subgrupper av populationen. Det finns dock undantag

där exempelvis läkemedel endast godkänts för

användning av det ena könet. Vidare kan skillnader i

hur kroppen omsätter läkemedel variera mycket även

mellan individer av samma kön. När sådan information

finns informeras specifikt om detta.

Läkemedelsverket avser att, efter det att berörda

företag hörts, flytta den narkotikaklassade

substansen flunitrazepam från nuvarande förteckning

IV till förteckning II. Enligt ett pressmeddelande

från den 19 januari 2001 grundar sig

omklassificeringen på ett samhällsnyttigt perspektiv

där läkemedlets användning i olika kriminella

sammanhang har haft avgörande betydelse för verkets

inställning. För den enskilde patienten innebär

omklassificeringen något ökade kostnader i form av

tätare läkarbesök.

Regeringen beslutade den 25 januari 2001 att ge tre

miljoner kronor i statsbidrag till Kilen -

Konsumentinstitutet läkemedel och hälsa - för att

rädda dess verksamhet i år. Kilen informerar om

läkemedelsberoende och läkemedelsmissbruk och har

bl.a. byggt upp en databas med erfarenheter om

läkemedel. Socialdepartementet skall enligt uppgift

under våren försöka finna en alternativ och mer

permanent finansieringsform.

Läkemedelsverket liksom Vägverket ger ut information

om trafikfarliga läkemedel, dels till allmänheten,

dels till hälso- och sjukvården. Informationen finns

tillgänglig på Internet och på apoteken.

Många, men inte alla, trafikfarliga läkemedel har

en varningsmärkning med en röd triangel på

förpackningen. Situationen kommer enligt

Läkemedelsverket att förbättras genom att samtliga

läkemedel förses med ett patient-informationsblad

(bipacksedel). Här kan patienten läsa bl.a. om

eventuell risk för påverkan på körförmågan. En

majoritet av alla läkemedel har redan i dag en

godkänd bipacksedel. När det gäller information om

trafikfarlighet föreligger vissa skillnader mellan

FASS och bipacksedlarna. Läkemedelsverket har därför

lagt ut en lista på sin hemsida, där de läkemedel

som i FASS eller på bipacksedel har information om

risk för försämrad körförmåga har markerats.

Läkemedelsverket kommer att se över bipacksedlarna

för att komma till rätta med nämnda skillnader i

uppgifter.

Läkemedelsverket påpekar i sin information om

trafikfarliga läkemedel att alla som får en viss

medicin inte reagerar på samma sätt. Den

individuella reaktionen har mycket stor betydelse.

Listan skall därför inte tolkas så, att alla som

använder ett läkemedel med risk för påverkan på

körförmågan inte bör köra bil under

behandlingstiden. Å andra sidan kan läkemedel, som i

allmänhet inte misstänks påverka körförmågan och

därmed inte generellt beskrivs som trafikfarliga,

för en enskild individ utgöra problem. I många fall

kan också grundsjukdomen i sig påverka körförmågan i

större utsträckning än läkemedelsanvändningen. I

informationen påpekas vikten av att den enskilde

diskuterar med sin läkare om det är lämpligt med

bilkörning under behandlingen samt är extra

uppmärksam på hur han eller hon personligen reagerar

på läkemedlet. Läkaren skall informera om att ett

läkemedel kan påverka reaktionsförmågan eller ge

andra effekter som kan vara av betydelse för

körförmågan.

Enligt uppgift från Läkemedelsverket pågår

kontinuerligt ett arbete tillsammans med

läkemedelsindustrin i syfte att minska användningen

av kvicksilver i läkemedel. I nuläget finns

kvicksilver i endast ett fåtal produkter,

huvudsakligen ögonpreparat, där det är svårt att

använda andra ämnen som konserveringsmedel. Enligt

Läkemedelsverket pågår dock inte något motsvarande

arbete när det gäller titandioxid.

Från Riksförsäkringsverket har inhämtats att Antabus

åter omfattas av läkemedelsförmånen.

Enligt professor Arne Melander vid NEPI pågår en av

Folkhälsoinstitutet finansierad studie om

läkemedelsberoendet i Skåne och Jönköpings län, dvs.

de län där användandet av beroendeframkallande medel

är störst. Eftersom uppfattningen om innebörden av

begreppet läkemedelsberoende varierar kraftigt, är

det enligt Melander omöjligt att få ett klart besked

om omfattningen av problemet.

Utskottets bedömning

Avgiftssystemet för den statliga

läkemedelskontrollen har nyligen ändrats. Regeringen

har för avsikt att noga följa utvecklingen av

Läkemedelsverkets avgiftsintäkter och kostnader.

Motion 1998/99:So423 (m) yrkande 10 får därmed anses

i huvudsak tillgodosedd.

Utskottet anser det angeläget att beroendet och

missbruket av läkemedel i Sverige minskar. Flera

utredningar har under senare tid föreslagit olika

åtgärder för att komma till rätta med problemet.

Såväl Utredningen om läkemedelsförmånen som

Nationella folkhälsokommittén tar upp vikten av

restriktiv receptförskrivning och förbättrad

läkemedelsinformation, såväl till förskrivarna som

till allmänheten. Folkhälsokommittén anser vidare

att behovet av ett personnummerbaserat

läkemedelsregister bör prövas. Narkotikakommissionen

föreslår bl.a. att Socialstyrelsen skall kunna hämta

uppgifter ur receptregistret om enskilda läkares

förskrivning av narkotiska läkemedel samt anser att

bestämmelserna om sekretess mellan apotekspersonal

och förskrivande läkare bör ses över. Det kan i

sammanhanget också konstateras att Kilen, som

bedriver information kring beroende och missbruk av

läkemedel, avses få en mer permanent

finansieringsform. Utskottet anser inte att kommande

förslag på området bör föregripas utan att

motionerna 1998/99:So372 (mp) yrkande 4,

2000/01:So259 (s), 2000/01:So341 (kd), 2000/01:So384

(s) och 2000/01:So413 (v) bör avslås.

Utskottet kan inte ställa sig bakom förslaget i motion

1998/99:So258 (v) yrkande 4 om att

läkemedelsföretagen bör åläggas att anslå medel till

en fond för bl.a. stöd till läkemedelsberoende

personer. Motionen avstyrks därför.

Enligt uppgift från NEPI pågår en studie om

läkemedelsberoendet i Skåne och Jönköpings län.

Motionerna 1998/99:So461 (fp) yrkande 19 och

1999/2000:So226 (fp) yrkande 20 får anses i huvudsak

tillgodosedda.

I motion 2000/01:So320 (v) begärs en reglering i lag av

läkares plikt att informera patienter om att ett

läkemedel är beroendeframkallande. Allmänna

bestämmelser om skyldigheter för hälso- och

sjukvårdspersonal finns i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. I

2 § stadgas att den som har ansvaret för hälso- och

sjukvården av en patient skall se till att patienten

ges individuellt anpassad information om sitt

hälsotillstånd och om de metoder för undersökning,

vård och behandling som finns. Bestämmelsen

kompletteras med stadgandet i 22 § läkemedelslagen

(1992:859) om att den som förordnar eller lämnar ut

läkemedel särskilt skall iaktta kraven på sakkunnig

och omsorgsfull vård samt på upplysning till och

samråd med patienten eller företrädare för denne.

Utskottet anser inte att någon ytterligare

lagreglering av informationsskyldigheten behövs och

avstyrker därför motionen i fråga.

När det gäller könsrelaterad läkemedelsbehandling m.m.

vidhåller utskottet att en situation där

forskningens resultat ensidigt gagnar

kunskapsframväxt avseende vissa grupper i samhället

på bekostnad av andra är problematisk både ur

rättvisesynpunkt och ur etiksynpunkt. Jämlikhet och

jämställdhet inom kunskapsframväxten förutsätter att

de studiepopulationer som ingår i forskningsprojekt

är representativa i relation till befolkningen i

stort eller till den patientgrupp som är föremål för

studier. Medicinska forskningsrådet (numera

Vetenskapsrådet) har i ett policyuttalande

framhållit vikten av att etikkommittéerna

uppmärksammar projektansökningarnas val av

studiepopulation och vid behov begär in ytterligare

motiveringar eller preciseringar samt väger in valet

av studiepopulation i den etiska bedömningen. På EU-

nivå finns vidare bestämmelser om att redovisa

könsmässiga effekter vid kliniska prövningar av

läkemedel.

Utskottet ser mycket positivt på att kvinnor numera

i större utsträckning än förut inkluderas i

läkemedelsstudier och att könsfördelningen i

kliniska prövningar enligt uppgift inte nämnvärt

avviker från könsfördelningen i den population som

sedan kommer att behandlas med de aktuella

läkemedlen. Läkemedelskontrollmyndigheterna är

medvetna om vikten av att ett läkemedel före

marknadsgodkännande har studerats på patienter som

är representativa i förhållande till den

patientgrupp som avses använda preparaten. Utskottet

kan vidare konstatera att Utredningen om frivillig

jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster

anser att frågan om hur den medicinska forskningen

bedrivs bör belysas ytterligare för att om möjligt

kunna införa ett system för frivillig

jämställdhetsmärkning av läkemedelsprodukter och

medicinska tjänster. Mot bakgrund av vad som anförts

anser utskottet att det inte behövs något initiativ

från riksdagen. Utskottet avstyrker motionerna

1998/99:So234 (kd), 1998/99:So276 (mp),

1998/99:So313 (c) yrkande 2, 1999/2000:So252 (mp),

1999/2000:So257 (kd) yrkandena 1 och 2,

1999/2000:A804 (kd) yrkande 29, 2000/01:So319 (mp)

yrkandena 1 och 2, 2000/01:So437 (m) yrkande 3 och

2000/01:A811 (kd) yrkande 12.

Det är enligt utskottet självfallet angeläget att den enskilde

görs uppmärksam på att det läkemedel som han eller

hon använder kan ha effekt på körförmågan.

Förskrivande läkare skall enligt rådande regelsystem

ge sådan information. Skriftlig information kan ges

på olika sätt, varav systemet med en

varningstriangel på läkemedelsförpackningen är en

variant. En bipacksedel med information om bl.a.

eventuell trafikfarlighet skall nu biläggas samtliga

läkemedel. Vidare finns information såväl i

broschyrer som på Internet. Utskottet vill i

sammanhanget framhålla att även läkemedel som

generellt inte anses trafikfarliga kan påverka

körförmågan hos enskilda individer och att det är

varje persons individuella reaktion som får avgöra

om denne bör framföra fordon eller ej. Enligt

utskottet får motionerna 1998/1999:So315 (fp),

1998/99:So398 (s), 1998/1999:So407 (s),

1998/99:So408 (s), 1999/ 2000:So239 (fp),

1999/2000:So301 (m) och 2000/01:So205 (m) anses i

huvudsak tillgodosedda.

Utskottet kan konstatera att regeringen nyligen presenterat en

strategi för utfasning av särskilt farliga ämnen,

bl.a. kvicksilver. Utskottet vidhåller att det är

mycket angeläget att så snabbt som möjligt finna

alternativ till kvicksilver som konserveringsmedel i

läkemedel. Utskottet ser därför positivt på det

arbete som pågår vid Läkemedelsverket och inom

läkemedelsindustrin i just detta syfte. Enligt

Läkemedelsverket används kvicksilver som

konserveringsmedel enbart där det är svårt att hitta

andra alternativ. Motionerna 2000/01:So254 (kd)

yrkande 1, 2000/01:So309 (mp) yrkande 1 och

2000/01:MJ763 (mp) yrkande 3 får anses i huvudsak

tillgodosedda.

När det gäller titandioxid och andra tillsatser och färgämnen

i läkemedel förutsätter utskottet att berörda

myndigheter följer utvecklingen när det gäller

biverkningar och överkänslighet samt vidtar åtgärder

om det visar sig nödvändigt. Utskottet anser inte

att riksdagen bör ta något initiativ i frågan och

avstyrker därför motion 2000/01:So309 (mp) yrkandena

2 och 3.

Socialministern har nyligen tagit initiativ till en

genomlysning av problemen kring läkemedlet Rohypnol

för att se vilka åtgärder som regeringen kan vidta.

Enligt utskottet får motion 1999/2000:So222 (m)

därmed anses i huvudsak tillgodosedd.

Beträffande dextropropoxifen (DXP) har en rad åtgärder

vidtagits för att dels öka uppmärksamheten kring

substansen, dels minska förskrivningen av läkemedel

som innehåller DXP. Motion 1999/2000:So419 (v)

yrkandena 1-3 får anses i huvudsak tillgodosedd.

Socialstyrelsen har haft i uppdrag att följa effekterna av

förändringarna i läkemedelsförmånen. Enligt

styrelsen bör den omständigheten att människor är

tvungna att avstå från läkemedel av kostnadsskäl

studeras vidare, bl.a. avseende de medicinska

följderna. Utskottet anser att motion 1998/99:So321

(v) yrkande 8 i stort får anses tillgodosedd.

I det särskilda statsbidraget till landstingen för

läkemedelsförmånens kostnader ingår ersättning för

landstingens kostnader för att tillhandahålla

läkemedel till vissa patienter som saknar

sjukdomsinsikt och för vilka bristande medicinering

kan innebära fara för patientens eller annans liv

och hälsa. Motionerna 1998/99:So327 (s) och

2000/01:So497 (s) får därmed anses i huvudsak

tillgodosedda.

Motion 1998/99:So359 (s) om att Antabus bör ingå i

högkostnadsskyddet för läkemedel är numera

tillgodosedd.

Speciallivsmedelsutredningen har presenterat ett förslag om

ett nationellt enhetligt förmånssystem avseende

speciallivsmedel i öppen hälso- och sjukvård.

Utskottet anser inte att regeringens kommande

förslag på området bör föregripas och avstyrker

därför motionerna 2000/01:So323 (m) yrkande 2 och

2000/01:So410 (s).

Såvitt avser personalförsörjningen inom apoteksverksamheten

vidhåller utskottet att det får förutsättas att

regeringen uppmärksamt följer frågan och att något

initiativ från riksdagen därför inte är

erforderligt. Motion 1998/99:So467 (fp) yrkande 18

avstyrks.

Utskottet delar uppfattningen i motion 2000/01:So383 (kd)

yrkande 17 om att det är angeläget att den enskilde

kan erhålla opartisk information om läkemedel. Såväl

Utredningen om läkemedelsförmånen som Nationella

folkhälsokommittén framhåller vikten av

producentoberoende information, bl.a. genom

intensifierade satsningar på Infomedica. Motionen

får därmed anses i huvudsak tillgodosedd.

Enligt utskottets mening är det viktigt att det finns tillgång

till läkemedel som endast används av små

patientgrupper men som är av stort värde för dessa

personer. EU har antagit en förordning om

särläkemedel som skall stimulera utvecklandet av

dessa läkemedel. Vidare har regeringen uttalat att

ett viktigt mål för det offentliga är att även

stödja forskning på läkemedel som riktar sig till

mindre befolkningsgrupper. Någon ändring av

läkemedels-lagstiftningen på sätt som föreslås i

motion 1998/99:So206 (fp) kan utskottet inte ställa

sig bakom. Motionen avstyrks.

Utskottet utgår från att berörda myndigheter följer

utvecklingen när det gäller kontrollen av biokemiska

reagens av animaliskt ursprung. Något initiativ från

riksdagens sida behövs enligt utskottets mening

inte. Motion 1998/99:So253 (fp) avstyrks.

Frågor om tolk inom hälso- och sjukvården

I motion 2000/01:Sf611 av Lennart Daléus m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om rätten till och valet av tolk inom sjukvården

(yrkande 20). Personer som inte har svenska som

modersmål skall enligt motionärerna ha en självklar

rätt att välja tolk, likaså om tolken skall vara en

man eller en kvinna.

Tidigare behandling

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat frågor

om tolk inom hälso- och sjukvården, senast i

betänkande 1999/2000:SoU9 (s. 53). Utskottet

erinrade om att det följer av 4 och 8 §§

förvaltningslagen (1986:223) att tolk vid behov

skall anlitas inom den offentliga sjukvården. Vidare

betonade utskottet att information till patienten

bör lämnas i former som är anpassade efter den

aktuella patientens förutsättningar och behov och

att bl.a. kulturell och språklig bakgrund måste

beaktas i detta sammanhang. Frågan om vilken tolk

som skall anlitas i ett enskilt fall bör prövas

utifrån patientens situation och önskemål. Utskottet

ansåg inte att det behövdes något initiativ från

riksdagens sida och avstyrkte motionerna (res. v +

mp). Riksdagen följde utskottet (rskr.

1999/2000:194).

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade

inställning när det gäller tolk inom hälso- och

sjukvården. Det följer av 4 och 8 §§

förvaltningslagen (1986:223) att tolk vid behov

skall anlitas inom den offentliga sjukvården.

Utskottet vill vidare åter betona att information

till patienten bör lämnas i former som är anpassade

efter den aktuella patientens förutsättningar och

behov och att bl.a. kulturell och språklig bakgrund

måste beaktas i detta sammanhang. Frågan om vilken

tolk som skall anlitas i ett enskilt fall bör prövas

utifrån patientens situation och önskemål. Utskottet

anser inte att det behövs något initiativ från

riksdagens sida med anledning av motion

2000/01:Sf611 (c) yrkande 20.

Jämställdhetsperspektiv i vården

I motion 2000/01:So435 av Berit Adolfsson (m) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om att

kunskaperna inom sjukvården om kvinnors symtom och

sjukdomsbilder måste öka. Motionären anför bl.a. att

vetenskapen ofta har mannen som förebild och

forskningsobjekt samt att det kan misstänkas att det

inom sjukvården förutsätts att kvinnor skall utstå

smärta vid t.ex. barnafödande.

I motion 2000/01:So437 av Maud Ekendahl m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om att studera rehabiliteringsbehov och undersöka om

det behövs speciella insatser för kvinnor (yrkande

1). Motionärerna anför att det är angeläget att

uppmärksamma de långsiktiga effekterna av kvinnors

och mäns arbetsrehabilitering och att närmare

undersöka om den praktiska tillämpningen av

socialförsäkringen innebär diskriminering på grund

av kön eller andra grunder. Vidare begärs ett

tillkännagivande om att både mäns och kvinnors

inflytande i vården behöver stärkas samt ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om att

kunskaperna inom sjukvården om kvinnors symtom och

sjukdomsbilder måste öka (yrkandena 2 och 4).

Motionärerna anför att kvinnors symtombilder ibland

inte stämmer med sjukvårdens kunskaper, vilka ofta

utgår från mäns symtom.

I motion 2000/01:So545 av Lena Ek m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om kvinnosjukvårdens utveckling

över landet (yrkande 4). Motionärerna anför att det

för närvarande pågår en nedläggning av

kvinnospecifik vård, t.ex. mammografi. I yrkande 6

begärs att regeringen lägger fram förslag som

stärker den enskildes rätt att välja alternativ i

vården. Enligt motionärerna måste rätten att välja

mellan olika behandlingsalternativ gälla både i

fråga om vårdinrättning och behandling. Även när det

gäller behandlingsalternativ som ligger utanför den

traditionella skolmedicinen har patienten rätt att

få hjälp med att finna information. Kvinnor är ofta

intresserade av alternativa lösningar, anför

motionärerna.

I motion 2000/01:A809 av Margareta Andersson m.fl.

(c) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om resurser till forskning och rehabilitering

med anknytning till kvinnors hälsa (yrkande 6).

Motionärerna anför att undersökningar visar att

kvinnor har svårare att få fullvärdig rehabilitering

och därmed behandlas annorlunda än män. Vidare

anförs att forskning kring kvinnorelaterade

sjukdomar är eftersatt och att detta medför att

kvinnor inte har möjlighet att få behandling för

sina sjukdomar.

I motion 2000/01:So548 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om hälsa och kön (yrkande 7). Motionärerna

anför bl.a. att kvinnor oftare söker öppen vård och

har fler sjukdagar än män samt att kvinnor

förtidspensioneras oftare än män och oftare uppvisar

otillfredsställda vårdbehov.

I motion 2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om en handlingsplan för hur hälso- och sjukvården

skall utformas så att vården i ordets rätta

bemärkelse skall bli mer jämställd (yrkande 25).

Motionärerna anför att utredningen om bemötande av

kvinnor och män inom hälso- och sjukvården lade fram

sitt betänkande redan år 1996. I betänkandet

rapporterades om såväl väsentliga kunskapsluckor som

brister i vården. Regeringen har visserligen i några

sammanhang tagit upp en del av de förslag som

utredningen lade fram men något helhetsgrepp för att

besvara de olika frågor som ställs har inte tagits.

I motion 2000/01:So374 av Sonja Fransson (s) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

behoven av att beakta genusmedicin i forskningen och

sjukvården. Enligt motionären skulle detta ge nya

kunskaper om sjukdomars förlopp samtidigt som

kvaliteten på omhändertagandet skulle förhöjas.

Pågående arbete m.m.

Socialdepartementet startade hösten 1997

utvecklingsprogrammet Genderprogram för social

välfärd. Av det handlingsprogram som bifogades

beslutet om genderprogram framgår bl.a. att

utvecklingsprogrammets övergripande mål är att

stimulera såväl det egna departementet som dess

kommittéer och myndigheter att utveckla sin

verksamhet med hjälp av genderperspektiv. Syftet med

programmet är att höja effektiviteten och kvaliteten

i verksamheterna så att resurserna utnyttjas

effektivt, att kvinnor och män får tillgång till god

vård och service på lika villkor och att personalens

resurser tas till vara på bästa sätt.

Genderprogrammet för social välfärd lämnade i

oktober 1999 en lägesrapport, Från sidovagn till

huvudfåra (Ds 1999:64). En ny lägesrapport kommer

enligt uppgift från Socialdepartementet att lämnas i

september 2001.

Nationella Folkhälsokommittén har i sitt slutbetänkande Hälsa

på lika villkor - nationella mål för folkhälsan (SOU

2000:91) behandlat frågor om skillnader i

hälsoutveckling mellan olika grupper. Kommittén

anför (s. 163) att medicinsk forskning av tradition

har utgått från män, men att man i dag vet att

symtom vid sjukdom inte alltid är lika för kvinnor

och män samt att det finns anledning att i

forskningen uppmärksamma att risk- och friskfaktorer

för hälsa och ohälsa kan vara olika för kvinnor

respektive män. Vidare anförs att det är angeläget

att analysera skillnader i hälsoutveckling mellan

olika grupper, mellan såväl kvinnor och män som

mellan grupper med olika utbildningsnivå, samt

föreslå åtgärder som kan minska dessa skillnader.

Betänkandet är för närvarande föremål för

remissbehandling.

Betänkandet Jämställd vård - olika vård på lika

villkor (SOU 1996:133) av Utredningen om bemötande

av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården bereds

för närvarande i Regeringskansliet.

I propositionen Forskning och förnyelse (prop.

2000/01:3) föreslår regeringen att Vetenskapsrådet,

som bl.a. svarar för forskning inom det medicinska

området, inom ramarna för sin budget bör avsätta

minst 10 miljoner kronor per år för könsforskning.

Utskottet har vidare erfarit att Vetenskapsrådets

styrelse nyligen har beslutat att satsa 3,5 miljoner

kronor av dessa på genusforskning inom det

medicinska forskningsområdet under 2002.

Utskottets bedömning

Utskottet vill betona vikten av ett

jämställdhetsperspektiv inom hälso- och sjukvården.

Självfallet skall den vård som erbjuds vara av lika

god kvalitet, oavsett om den avser en kvinna eller

en man. I detta sammanhang vill utskottet återigen

hänvisa till det s.k. genderprogram för social

välfärd som Socialdepartementet driver. Syftet med

programmet är att höja effektiviteten och kvaliteten

i verksamheterna så att resurserna utnyttjas

effektivt, att kvinnor och män får tillgång till god

vård och service på lika villkor och att personalens

resurser tas till vara på bästa sätt.

Nationella folkhälsokommittén har i sitt

slutbetänkande påtalat att det finns anledning att i

forskningen uppmärksamma att s.k. risk- och

friskfaktorer kan vara olika för kvinnor och män.

Betänkandet bereds för närvarande i

Regeringskansliet. Även betänkandet Jämställd vård -

olika vård på lika villkor, som behandlar frågor om

bemötande av kvinnor och män inom hälso- och

sjukvården, bereds i Regeringskansliet. Enligt vad

utskottet erfarit har Vetenskapsrådet vidare

beslutat att avsätta medel för genusforskning inom

det medicinska forskningsområdet avseende år 2002.

Utskottet kan således konstatera att det pågår ett

aktivt arbete när det gäller frågan om ett

jämställdhetsperspektiv i hälso- och sjukvården.

Motionerna 2000/01:So374 (s), 2000/01:So435 (m),

So2000/01:So437 (m) yrkandena 1, 2 och 4,

2000/01:So545 (c) yrkandena 4 och 6, 2000/01:So548

(fp) yrkande 7, 2000/01:A809 (c) yrkande 6 och

2000/01:A812 (fp) yrkande 25 avstyrks i den mån de

inte är tillgodosedda med det anförda.

Frågor om bemötande i vården

I motion 2000/01:So254 av Chatrine Pålsson (kd)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om kunskapen om tungmetaller (yrkande 2). Motionären

anför att kunskapen bland de svenska läkarna är

bristfällig inom detta område och att det gör att

många patienter upplever otrygghet.

I motion 2000/01:So476 av Marianne Andersson och

Gunnel Wallin (c) begärs ett tillkännagivande om

myndigheters bemötande av patienter (yrkande 5).

Motionärerna anför att människor med symtom på

kvicksilverförgiftning slussas runt i vården utan

att någon tar ansvar för konsekvenserna. Det händer

att människor fråntas sin sjukpenning därför att de

har "fel" sjukdom.

I motion 2000/01:So545 av Lena Ek m.fl. (c) begärs

att regeringen lägger fram ett förslag till tillägg

i förvaltningslagen om bemötandefrågor (yrkande 5).

Motionärerna anför att det i förvaltningslagen finns

angivet vilka rättigheter medborgare har i fråga om

att ta del av handlingar, information m.m., men att

det saknas riktlinjer för bemötande av medborgarna.

Bakgrund och pågående arbete

Socialstyrelsen har meddelat allmänna råd om

bemötande av patienter som relaterar sina besvär

till amalgam och elektricitet (SOSFS 1998:3).

I Nationella Folkhälsokommitténs slutbetänkande

Hälsa på lika villkor - nationella mål för

folkhälsan (SOU 2000:91) behandlas frågor om en mer

hälsoinriktad hälso- och sjukvård. Kommittén anför

bl.a. (s. 149) att bemötandet inom hälso- och

sjukvården är viktigt för att alla människor skall

känna sig trygga och bli lyssnade till samt att det

är en avgörande fråga för att hälso- och sjukvården

skall kunna fungera hälsofrämjande att man kan

bemöta olika människor på deras egna villkor. Som

ovan anförts är betänkandet för närvarande föremål

för remissbehandling.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkandet

2000/01:KU3 ett par motionsyrkanden om förslag till

ändring i förvaltningslagen när det gäller frågor om

bemötande. Utskottet anförde att det ansåg det

viktigt att medborgarna bemöts på ett vänligt och

korrekt sätt i sina kontakter med myndigheter.

Utskottet ansåg dock att det torde vara mer

effektivt att inom förvaltningen motverka felaktigt

bemötande av allmänheten genom utbildningsinsatser

och andra liknande åtgärder än genom att göra

ändringar i förvaltningslagen. Motioner avstyrktes.

(Res. c).

Utskottets bedömning

Av 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

framgår att hälso- och sjukvården skall vara av god

kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet

i vården och behandlingen. I detta begrepp ligger

enligt utskottets uppfattning att hälso- och

sjukvårdspersonalen skall ha den kompetens och de

kunskaper som krävs.

Vidare stadgas i samma bestämmelse att hälso- och

sjukvård skall bygga på respekt för patientens

självbestämmande och integritet samt främja goda

kontakter mellan patienten och hälso- och

sjukvårdspersonalen. En patient befinner sig

ofrånkomligen i en sårbar position och utskottet

vill därför understryka vikten av att bemötandet

inom hälso- och sjukvården präglas av respekt och

saklighet. I detta sammanhang vill utskottet erinra

om de lagändringar som infördes den 1 januari 1999

och som sammanfattningsvis innebar en förstärkning

av patientens ställning (se prop. 1997/98:189 och

1998/99:4 samt bet. 1998/99:SoU3).

Socialstyrelsen har meddelat allmänna råd om

bemötande av patienter som relaterar sina besvär

till amalgam och elektricitet.

Utskottet anser i likhet med konstitutionsutskottet

att det är viktigt att medborgarna bemöts på ett

vänligt och korrekt sätt i sina kontakter med

myndigheterna. Utskottet delar också

konstitutionsutskottets uppfattning att det torde

vara mer effektivt att inom förvaltningen motverka

felaktigt bemötande av allmänheten genom

utbildningsinsatser och andra liknande åtgärder än

genom att göra ändringar i förvaltningslagen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionerna 2000/01: So254 (kd) yrkande 2,

2000/01:So476 (c) yrkande 5 och 2000/01:So545 (c)

yrkande 5.

Hälsofrågor rörande homo-, bi- och transsexuella

I motion 2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl. (v,

s, c, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om att tillgodose HBT-personers

behov av hälso- och sjukvård (yrkande 14). För att

hälso- och sjukvården skall vara anpassad efter

människors behov behövs enligt motionärerna kunskap

om könsskillnader i ohälsa, behandling,

rehabilitering, vårdutnyttjande etc. I de stora

utredningar som gjorts under senare år om vården

förbigås exempelvis lesbiska kvinnors behov med

tystnad. Vidare begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om uppdrag åt Socialdepartementet

att företa en nationell undersökning av HBT-

personers hälsa (yrkande 26).

I motion 2000/01:So545 av Lena Ek m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

lesbiska kvinnors ställning i vården (yrkande 7).

Lesbiskas kunskap om sexuellt överförbara sjukdomar

är låg och man skyddar sig mindre än andra. De

besöker gynekolog i betydligt mindre utsträckning än

andra kvinnor och bland dem som gör det uppger

endast hälften sin sexuella läggning. Lesbiska gör

också i lägre utsträckning mammografi och

cellprovtagningar. Motionärerna anser att bemötandet

av lesbiska kvinnor och attityderna mot dem måste

uppmärksammas så att dessa kvinnors möjligheter och

valfrihet är likvärdig med övrigas.

I motion 2000/01:L459 av Anna-Maria Narti m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om hälsofrågor för lesbiska kvinnor (yrkande 14).

Enligt motionärerna måste kunskaperna inom hälso-

och sjukvården höjas när det gäller homo- och

bisexuella kvinnors hälsa och deras behov av

information och av vård.

I motion 2000/01:So379 av Helena Bargholtz (fp)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om

lesbiska kvinnors hälsa. Motionären framhåller att

det behövs kunskap om homosexuella kvinnors behov,

levnadsvillkor och sexualvanor, bl.a. för att kunna

bedriva ett adekvat arbete när det gäller att

förebygga sexuellt överförbara sjukdomar. Det behövs

vidare ett nationellt kunskaps- och hälsocentrum för

lesbiska, sägs det i motionen.

Tidigare behandling och pågående arbete

Riksdagen har vid ett par tillfällen, senast i

betänkande 1999/2000:SoU9, behandlat motioner om

homo-, bi- och transsexuellas behov av hälso- och

sjukvård (s. 56). Utskottet ansåg det angeläget att

hälso- och sjukvårdens personal har goda kunskaper

om homo-, bi- och transsexuellas behov av hälso- och

sjukvård. Med hänvisning till att detta i första

hand är en fråga för sjukvårdshuvudmännen och inte

för riksdagen ansåg utskottet inte att riksdagen

borde ta något initiativ i frågan. Motionerna

avstyrktes (res. v+fp+mp). Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1999/2000:194).

Nationella folkhälsokommittén anför i sitt

slutbetänkande att bemötandet inom hälso- och

sjukvården är viktigt för att alla människor skall

känna sig trygga och bli lyssnade till. Homo- och

bisexuella känner sig ibland utsatta på olika sätt.

Lesbiska kvinnor kan ha svårt för att besöka

gynekologiska mottagningar. Enligt kommittén är det

en avgörande fråga för att hälso- och sjukvården

skall kunna fungera hälsofrämjande att man kan

bemöta olika människor på deras egna villkor (s. 149

f.).

Kommittén anger att ett av de nationella målen för

folkhälsan bör vara en trygg och säker sexualitet,

vari ingår bl.a. en minskad smittspridning av

sexuellt överförbara sjukdomar och att ingen skall

diskrimineras på grund av sexuell läggning (s. 129

f.).

Som ett annat mål för folkhälsan anges långsiktig

satsning på forskning, metodutveckling och

utbildning. I det sammanhanget nämner utredningen

att det behövs forskning om bl.a. homo- och

bisexuella personers hälsosituation. Det finns

enligt utredningen skäl att anta att

hälsosituationen för denna grupp är sämre än för

befolkningen i övrigt (s. 163).

Folkhälsoinstitutet har givit ut en rapport

(kunskapssammanställning) med titeln Lesbisk hälsa.

En översikt av hälsofrågor i en marginaliserad grupp

(F-serie nr 3 1996). I slutorden anförs att

forskningen måste fördjupas och breddas. För

sjukvårdens del skulle det kunna vara en angelägen

uppgift att kartlägga attityder och kunskaper bland

vårdgivare på alla områden - från MVC till

sjukhemmet - i kvalitetshöjande syfte. Det finns

enligt uppgift klara indikationer på hälsoproblem

bland lesbiska kvinnor. I rapporten föreslås att en

särskild mottagning för lesbiska kvinnor inrättas i

en större stad i Sverige i syfte att höja

kompetensen i den övriga sjukvården genom kunskaps-

och metodutveckling.

Utskottets bedömning

Utskottet vill åter framhålla att det är viktigt att

hälso- och sjukvårdspersonalen har goda kunskaper om

homo-, bi- och transsexuellas behov av vård.

Nationella folkhälsokommittén, liksom

Folkhälsoinstitutet, har uppmärksammat problemet med

att homo- och bisexuella personer i många fall har

en sämre hälsosituation och en mer utsatt ställning

som patienter inom hälso- och sjukvården. Utskottet

vidhåller dock att riksdagen inte bör ta något

initiativ på området och avstyrker därför motionerna

2000/01:So379 (fp), 2000/01:So545 (c) yrkande 7,

2000/01:Ju724 (v, s, c, fp, mp) yrkandena 14 och 26

samt 2000/01:L459 (fp) yrkande 14.

Ambulansfrågor

I motion 2000/01:So316 av Anne-Katrine Dunker och

Patrik Norinder (m) begärs ett tillkännagivande om

vikten av akutsjukvård och ambulanshelikoptrar.

Flera utredningar har enligt motionärerna påvisat

nyttan av att komplettera den traditionella akut-

och ambulanssjukvården med ambulanshelikoptrar. Alla

har dock lämnats utan åtgärd. En viktig anledning

tycks vara oförmåga att samordna samhällets

resurser. Motionärerna anser därför att det finns

all anledning att föra upp frågan på den politiska

agendan.

I motion 2000/01:So250 av Åke Carnerö (kd) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

utformningen av ett nationellt sammanhängande

ambulanshelikoptersystem med akutmedicinsk

kompetens. Enligt motionärens mening bör

Socialstyrelsens utredning Ett sammanhängande

ambulanshelikoptersystem ligga till grund för

utformningen av ett sådant system.

I motion 2000/01:Fi616 av Marina Pettersson m.fl.

(s) begärs ett tillkännagivande om ett

sammanhängande ambulanshelikoptersystem (yrkande 3).

Ett sådant helikoptersystem bidrar till att minska

antalet döda och skadade i trafiken samt ger

befolkningen trygghet och möjlighet till vård på

lika villkor oavsett var man bor, sägs det i

motionen.

Tidigare behandling

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat

motionsyrkanden om ambulanshelikoptrar, senast i

betänkande 1999/2000:SoU9 (s. 54). Utskottet

redogjorde där för Socialstyrelsens rapport den 30

april 1999 om ett sammanhängande

ambulanshelikoptersystem, vilken inte föranlett

någon åtgärd från Näringsdepartementets sida.

Utskottet delade inställningen i den då aktuella

motionen om vikten av att den som är i behov av

avancerad sjukvård också får det inom rimlig tid.

Utskottet var emellertid inte berett att föreslå att

ett sammanhängande ambulanshelikoptersystem skulle

införas. Utskottet hänvisade vidare till att det av

6 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) framgår att

landstinget svarar för att det inom landstinget

finns en ändamålsenlig organisation för att till och

från sjukhus eller läkare transportera personer

vilkas tillstånd kräver att transporten utförs med

transportmedel som är särskilt inrättade för

ändamålet. Givetvis kan det i vissa fall vara

lämpligt att ett par eller flera landsting samordnar

verksamheten med ambulanshelikoptrar, anfördes det

också. Utskottet avstyrkte därmed motionen (särskilt

yttrande: m). Riksdagen följde utskottet (rskr.

1999/2000:194).

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller att det är viktigt att den som

är i behov av avancerad sjukvård också får det inom

rimlig tid. Vidare vill utskottet återigen framhålla

att varje landsting svarar för att ha en

ändamålsenlig organisation för att till och från

sjukhus eller läkare transportera personer vilkas

tillstånd kräver att transporten utförs med

transportmedel som är särskilt inrättade för

ändamålet (6 § hälso- och sjukvårdslagen 1982:763).

Det kan givetvis i vissa fall vara lämpligt att ett

par eller flera landsting samordnar verksamheten med

ambulanshelikoptrar. Utskottet är emellertid inte

heller nu berett att föreslå att ett sammanhängande

ambulanshelikoptersystem införs. Motionerna

2000/01:So250 (kd), 2000/01:So316 (m) och

2000/01:Fi616 (s) yrkande 3 avstyrks.

Vård och behandling av olika sjukdomar

I motion 2000/01:So507 av Elisabeth Fleetwood m.fl.

(m, kd, c, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om

att en ny cancerutredning behöver tillsättas.

Internationella cancerunionen och motsvarande

organisationer på europeisk nivå rekommenderar

enligt motionärerna att alla länder utarbetar en

plan för det framtida arbetet med cancerprevention,

diagnostik, behandling och rehabilitering av

cancerpatienter. Den ökande andelen seniorer i

samhället samt den allt effektivare behandlingen av

de cancersjuka kommer nämligen att innebära ett

kraftigt ökat antal sjuka i cancer, vilket medför en

stor belastning på sjukvården på olika nivåer.

I motion 2000/01:So220 av Margareta Viklund (kd)

begärs ett tillkännagivande om att regeringen skall

initiera och igångsätta hälsoupplysning och

hälsokontroll riktad till män som befinner sig i

riskgruppen att få prostatacancer.

I motion 2000/01:So240 av Ronny Olander och Anders

Karlsson (s) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om förebyggande undersökningar mot

prostatacancer. Motionärerna efterlyser en större

debatt kring prostatacancer och dess biverkningar

samt bättre folkhälsoupplysning om sjukdomen.

Regeringen bör vidare utreda möjligheten att införa

allmänna undersökningar också för denna form av

cancer.

I motion 2000/01:So444 av Yvonne Oscarsson (v)

begärs ett tillkännagivande om behovet av stöd och

hjälp till vuxna barn till alkoholister enligt vad i

motionen anförs om en avgiftsfri kontakt med kurator

eller psykolog. Enligt motionären har samhället ett

särskilt ansvar för denna grupp människor. Ofta har

stödet och behandlingsinsatserna för deras föräldrar

uteblivit eller varit verkningslösa. Därtill har

staten tillhandahållit alkoholen. För att

rättfärdiga detta anser motionären att vuxna barn

till alkoholister bör ges möjlighet till avgiftsfri

kurators- eller psykologkontakt.

I motion 2000/01:So471 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om fibromyalgi och forskning (yrkande 6). Enligt

motionärerna har sjukdomen inte fått särskilt stor

uppmärksamhet vare sig bland reumatologer eller

andra forskare i landet. Det behövs därför

extraordinära åtgärder för att få i gång

forskningen.

I motion 2000/01:So544 av Viviann Gerdin och Gunnel

Wallin (c) begärs ett tillkännagivande om behovet av

en uppföljning av prioritetsordningen inom

sjukvården (yrkande 1). Motionärerna är kritiska mot

att landstingen inte prioriterar smärtvården, trots

riksdagens beslut att patienter med reumatiska och

andra svåra kroniska sjukdomar skall prioriteras.

Enligt motionärerna bör regeringen ge landstingen i

uppdrag att verkställa riksdagsbeslutet rörande

smärtvården. I motionen begärs vidare ett

tillkännagivande om att stödja forskning rörande

folksjukdomen fibromyalgi (yrkande 4). Motionärerna

begär även ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om bemötande av patienter med olika

smärtsymtom (yrkande 5). Bristande tid, dålig

förståelse, misstänksamhet och okunskap om

smärtvården möts många patienter av vid kontakterna

med myndigheter och sjukvård.

I motion 2000/01:So360 av Rigmor Stenmark (c) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

whiplashskadades möjligheter till rehabilitering

(yrkande 1). Motionären påpekar att whiplashskador

kan uppträda direkt men att symtomen ofta inte

kommer förrän en tid efter det aktuella

olyckstillfället. Det är svårt att ställa diagnos

och inte sällan får den skadade fel diagnos på sin

skada. Motionären begär även ett tillkännagivande om

forskning kring whiplashskador (yrkande 3).

I motion 2000/01:So301 av Barbro Feltzing (mp)

begärs ett tillkännagivande om forskning för

behandling av pisksnärtskador (yrkande 1).

I motion 2000/01:So330 av Margareta Andersson och

Gunnel Wallin (c) begärs ett tillkännagivande om vad

i motionen anförs om att förstärka vården av

överviktiga och feta. Motionärerna anser det viktigt

att regeringen tar initiativ för att ytterligare

stödja den forskning och utveckling som bedrivs på

flera håll i landet. Det behövs mer samordning och

förstärkta resurser på området, anförs det.

I motion 2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om en uppföljning av de

förebyggande insatserna mot könsstympning (yrkande

27). Enligt motionärerna bör allt göras för att

främja en utveckling av behandlingsmetoder för att

återställa så mycket som möjligt av den ursprungliga

funktionen hos könsstympade flickor. Svensk hälso-

och sjukvård bör aktivt bidra i detta arbete som

också kan komma kvinnor i andra länder till godo.

Riksdagen har tidigare uttalat sig om vikten av att

förebygga att könsstympning utförs. Motionärerna

anser att Socialstyrelsen fortlöpande bör följa vad

som händer och slå larm om nya fall skulle dyka upp.

I motion 2000/01:So9 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

yrkas att riksdagen begär att regeringen skall lägga

fram förslag till en utredning som bl.a. ser över

behovet av en rättighetslagstiftning för de psykiskt

sjuka (yrkande 8). För unga människor är det viktigt

att psykosförloppet stoppas och hävs så fort som

möjligt för att undvika ett livslångt lidande.

Motionärerna föreslår att en utredning tillsätts med

uppgift att bl.a. se över patientens behov av rätt

diagnos på ett tidigt stadium.

I motion 2000/01:So293 av Siw Persson (fp) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

bristande rehabilitering för barn med hjärnskada.

Vidare bör möjligheten att utarbeta en nationell

plan för barn och ungdomar med förvärvade

hjärnskador undersökas, anförs det.

I motion 2000/01:So361 av Barbro Feltzing (mp)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om forskning om den reumatologiska sjukdomen

sklerodermi (yrkande 1). Sklerodermi är en ovanlig

och obotlig sjukdom som bl.a. yttrar sig i en ökad

bindvävsbildning i hud och inre organ.

I motion 2000/01:So394 av Carina Hägg (s) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om en

översyn av förutsättningar för och tillgång till

konstgjorda befruktningar för ofrivilligt barnlösa.

I motion 2000/01:So513 av Carin Lundberg och Karl

Gustav Abramsson (s) begärs ett tillkännagivande om

vad i motionen anförs om de ekonomiska reglerna för

behandling vid ofrivillig barnlöshet.

I motion 2000/01:So545 av Lena Ek (c) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om behovet

av att uppmärksamma unga kvinnors hälsa (yrkande 8).

Motionärerna anser att resurser bör satsas för såväl

forskning som behandling av kvinnors ohälsa. Det

krävs initiativ från regeringen för att unga

kvinnors sjukdomar, exempelvis ätstörningar, skall

uppmärksammas. Det behövs vidare en samlad översyn

vad gäller information och utbildning till

personalen inom skolan, vården, fritidsgårdarna och

idrottsrörelsen.

I motion 2000/01:So451 av Sofia Jonsson (c) begärs

ett tillkännagivande om satsning på ungdomars hälsa

(yrkande 2). Motionären menar att det i dag inte

satsas tillräckligt på ungas hälsosituation. Bl.a.

fattas det pengar till skolhälsovården och när det

gäller ätstörningar finns det brister när det gäller

såväl forskning som vårdplatser. Staten måste se

över anslagen till vård och forskning kring ungas

hälsa, anför motionären.

Tidigare behandling och pågående arbete

I betänkande 1998/99:SoU10, vartill hänvisas, ges en

bred redogörelse för riksdagens beslut om riktlinjer

för prioriteringar inom hälso- och sjukvården (s.

73-74).

Motionsyrkanden om vård och behandling av olika

sjukdomar behandlades senast av utskottet i

betänkande 1999/2000:SoU9 (s. 56 f.). Utskottet

anförde bl.a. att det tidigare regelmässigt uttalat

att det inte ställer sig bakom motionskrav om att

satsningar bör göras på enskilda sjukdomar eller om

att vården av dessa bör organiseras på visst sätt.

Att bedöma sådana frågor är i första hand en fråga

för sjukvårdshuvudmännen, sades det. Utskottet

påpekade vidare att det ställt sig bakom riktlinjer

för prioriteringar inom hälso- och sjukvården, vilka

inte låter sig förenas med någon "lista" där vissa

sjukdomar generellt prioriteras före andra.

Utskottet vidhöll denna bedömning och avstyrkte de

ifrågavarande motionsyrkandena (res. v, kd

respektive mp). Riksdagen följde utskottet (rskr.

1999/2000:194).

Cancerkommittén hade bl.a. i uppgift att föreslå

åtgärder som kan förebygga cancersjukdomars uppkomst

samt att uppmärksamma problem kring

cancersjukdomarnas diagnos och terapi.

Utredningsarbetet presenterades i betänkandet Cancer

- orsaker, förebyggande m.m. (SOU 1984:67).

Prioriteringsdelegationen har haft i uppdrag att

bl.a. sprida information och kunskap om riktlinjerna

för prioriteringar i hälso- och sjukvården och de

etiska värderingar som ligger till grund för dessa.

Delegationen lämnade sitt slutbetänkande i januari

2001, Prioriteringar i vården (SOU 2001:8).

Enligt uppgift från Socialdepartementet kommer

betänkandet inte att remissbehandlas.

Regeringen behandlade i proposition 1999/2000:149

Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och

sjukvården behovet av stöd till bl.a. vissa grupper

med psykisk ohälsa. (s. 42 f.). Det nämns att

regeringen, Landstingsförbundet och Svenska

Kommunförbundet i ett avtal om utvecklingsinsatser

inom vården och omsorgen för åren 2002-2004 har

kommit överens om åtgärder och inriktning i linje

med propositionen. I avtalet enades parterna bl.a.

om särskilda åtgärder för att förbättra stödet till

barn, ungdomar och äldre med psykisk ohälsa samt

till personer med psykiska funktionshinder.

Utskottet ställde sig bakom förslaget till

inriktning och åtgärder för att förbättra stödet

till de ovannämnda grupperna (bet. 2000/01:SoU5)

(res. v - villk.). Riksdagen följde utskottet (rskr.

2000/01:53).

Nationella folkhälsokommittén berör i sitt

slutbetänkande de största folksjukdomarna, bl.a.

cancer, rörelseorganens sjukdomar samt psykisk

ohälsa (s. 37 f.).

Ett av målen för folkhälsan är enligt kommittén

trygga och jämlika uppväxtvillkor (s. 91 f.).

Kommittén betonar bl.a. vikten av en hälsofrämjande

skola samt av väl fungerande ungdomsmottagningar,

PBU och BUP.

Andra mål för folkhälsan är enligt kommittén ökad

fysisk rörelse (s. 121 f.) samt goda matvanor (s.

124 f.). Kommittén framhåller att såväl fysisk

aktivitet som goda matvanor har en positiv inverkan

på människors hälsotillstånd.

Kommittén föreslår vidare olika åtgärder för att

minska tobaksbruket (s. 133 f.) och det skadliga

alkoholbruket (s. 139).

En särskild utredare har haft i uppdrag att

kartlägga elevvårdens och skolhälsovårdens

verksamhet och funktion samt överväga lämpliga

åtgärder i syfte att höja verksamhetens kvalitet och

effektivitet. Förslagen presenteras i betänkandet

Från dubbla spår till Elevhälsa - i en skola som

främjar lust att lära, hälsa och utveckling (SOU

2000:19). Utredaren tar särskilt upp ätstörningar

som ett omfattande problem bland flickor från tidiga

tonår (s. 273 f.).

Regeringen avser att presentera en proposition om

elevhälsa i maj 2001.

Statens beredning för utvärdering av medicinsk

metodik (SBU) gav 1995 ut en rapport om

massundersökning av prostatacancer (SBU-rapport nr

126). SBU anförde bl.a. att behandling av tidiga

tumörer i prostatakörteln har väsentliga bieffekter,

vilka avsevärt minskar patientens livskvalitet och i

vissa fall överlevnad efter behandling. Enligt

rapporten fanns det inte anledning att rekommendera

screening för att finna tidiga former av

prostatacancer.

Utskottets bedömning

De sjukdomar som berörs i motionerna orsakar ett

stort lidande för många människor. Utskottet vill

åter framhålla att utredningsarbete rörande vissa av

dessa sjukdomar redan har slutförts eller

fortfarande pågår inom t.ex. Statens beredning för

utvärdering av medicinsk metodik (SBU). Nationella

folkhälsokommittén och andra utredningar har berört

flera av de nämnda sjukdomarna. Vidare stöder

Vetenskapsrådet forskning på flera av de områden som

tas upp i motionerna

Utskottet behandlar varje år ett flertal motioner

från den allmänna motionstiden om insatser mot olika

sjukdomar. Utskottet vidhåller den bedömning som

tidigare regelmässigt framförts, nämligen att

utskottet inte ställer sig bakom motionskrav om att

satsningar bör göras på enskilda sjukdomar eller om

att vården av dessa bör organiseras på visst sätt.

Att bedöma sådana frågor är enligt utskottet i

första hand en fråga för sjukvårdshuvudmännen. Ett

enigt utskott har ställt sig bakom riktlinjer för

prioriteringar inom hälso- och sjukvården (prop.

1996/97:60, bet. 2000/01:SoU14, rskr. 1996/97:186).

Utskottet vidhåller sin uppfattning att dessa

riktlinjer inte låter sig förenas med någon "lista"

där vissa sjukdomar generellt prioriteras före

andra.

Mot bakgrund av vad som anförts anser utskottet att

riksdagen inte bör ta något initiativ med anledning

av motionerna 2000/01:So9 (fp) yrkande 8,

2000/01:So220 (kd), 2000/01:So240 (s), 2000/01:So293

(fp), 2000/01:So301 (mp) yrkande 1, 2000/01:So330

(c), 2000/01:So360 (c) yrkandena 1 och 3,

2000/01:So361 (mp) yrkande 1, 2000/01:So394 (s),

2000/01:So444 (v), 2000/01:So451 (c) yrkande 2,

2000/01:So471 (kd) yrkande 6, 2000/01:So513 (s),

2000/01:So544 (c) yrkandena 1, 4 och 5,

2000/01:So545 (c) yrkande 8 och 2000/01:A812 (fp)

yrkande 27.

I motion 2000/01:So507 (m, kd, c, fp, mp) anförs att en ny

cancerutredning bör tillsättas. Utskottet är

medvetet om att den demografiska utvecklingen mot

ett ökat antal äldre i Sverige medför en ökning

också av antalet cancersjuka. Utskottet anser det

angeläget att det skapas en beredskap härför.

Tillräckliga skäl att frångå utskottets principiella

inställning när det gäller motioner om att

prioritera vissa sjukdomar före andra föreligger

dock inte. Motionen avstyrks.

Frågor om organdonation och bloddonation m.m.

I motion 2000/01:So313 av Göran Lindblad (m) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om att

åtgärder bör vidtas för att utreda vilka möjligheter

som står till buds för att öka människors benägenhet

att donera organ. Regeringen bör enligt motionären

få i uppdrag att utreda vilka möjligheter som finns

för att öka organdonationerna.

I motion 2000/01:So264 av Fanny Rizell och Chatrine

Pålsson (kd) begärs ett tillkännagivande om en

organisatorisk översyn av

organdonationsverksamheten. Enligt motionärerna bör

regeringen få i uppdrag att göra en sådan översyn.

Syftet är att definiera och skapa resurser för ett

nationellt ansvar för organdonation och att

tydliggöra de nationella, landstingskommunala och

enskilda sjukhusens ansvar, organisatoriskt och

ekonomiskt, för en fungerande donationsverksamhet.

Sverige har få donatorer jämfört med många

grannländer och trots insatser för att vända trenden

har antalet donatorer minskat, anförs det.

I motion 2000/01:So365 av Margareta Andersson och

Viviann Gerdin (c) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om att ge Socialstyrelsen i uppdrag att

driva en ny kampanj för att få fram fler människor

som efter det att de avlidit kan tänka sig att

donera sina organ.

I motion 2000/01:So533 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om en kampanj i syfte att få fler människor att ta

ställning för att donera organ (yrkande 1).

Motionärerna anser att regeringen bör ta initiativ

till en sådan kampanj. De begär vidare ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

kliniska försök för överföring av organ från en

djurart till en annan, s.k. xenotransplantation

(yrkande 2). Motionärerna anser att kliniska försök

med xenotransplantationer inte bör tillåtas i

Sverige.

I motion 2000/01:So515 av Sonja Fransson (s) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförs dels om

nödvändigheten av specialutbildning för

omhändertagande av organdonatorer (yrkande 1), dels

om en nationell mobilisering för att informera

Sveriges befolkning om organdonation (yrkande 2).

I motion 2000/01:So329 av Chatrine Pålsson (kd)

begärs att regeringen skall ges till känna vad som i

motionen anförs om s.k. smartkort som metod för att

underlätta och förenkla blodgivande. Motionären

påpekar att många personer i dag har svårt att lämna

blod på annan givarcentral än den man regelbundet

besöker. Nya provtagningar och kontroller är

tidsödande och kostsamma. En teknisk lösning med

s.k. smartkort innebär att alla nödvändiga fakta kan

lagras på kortet samtidigt som byråkratin kring ett

centralt register undviks och den enskildes

integritet värnas.

Tidigare behandling och pågående arbete

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om

organdonationer. Senast i betänkande 1998/99:SoU10

behandlades en motion om bl.a. information till

allmänheten om organdonation (s. 64). Utskottet

påpekade att rege-ringen vid ett par tillfällen har

avsatt extra medel till Socialstyrelsens disposition

för informationsinsatser, produktion och

distribution av donationskort m.m. och avstyrkte

därmed yrkandena (res. kd).

I betänkande 1999/2000:SoU9 förelåg motionsyrkanden

om ekonomiskt stöd till levande donatorer. Utskottet

uttalade att många svårt sjuka människor genom

transplantation får ett förlängt liv och en bättre

livskvalitet och att transplantation således är en

angelägen behandlingsform inom sjukvården.

Motionsyrkandena avstyrktes med hänvisning till

pågående arbete i Regeringskansliet (s. 67).

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1998/99:198

respektive 1999/2000:194).

Från Socialdepartementet har inhämtats att frågan om

sjuklön till personer som har nedsatt arbetsförmåga

till följd av att de donerat organ fortfarande är

under beredning.

Xenotransplantationskommittén överlämnade sitt

betänkande Från en art till en annan -

transplantation från djur till människa (SOU

1999:120) hösten 1999. Kommittén anser inte att

riskerna med xenotransplantation är av sådan art att

något permanent eller tillfälligt förbud behöver

införas. Däremot bör endast välkontrollerade

kliniska försök i begränsad omfattning och där

riskerna bedöms hanterbara få tillåtas. Kommittén

föreslår bl.a. att ett särskilt regelverk för

xenotransplantation skall införas, innefattande

bl.a. bestämmelser om tillståndsgivning och

straffsanktionerat förbud (s. 30 f., 331 f.).

Kommittén har gått igenom vilka alternativ till

xenotransplantationer som finns för att ge god

tillgång på organ och annat levande biologiskt

material för transplantationsändamål. När det gäller

åtgärder för att öka tillgången på organ från

människa konstaterar kommittén att arbete med att

optimera antalet donatorer bedrivs kontinuerligt vid

landets transplantationsenheter, av berörda

patientföreningar och av Socialstyrelsen. Med

ytterligare resurser är det inte osannolikt att

några fler potentiella donatorer kan identifieras

vid sjukhusen. Intensiv och återkommande information

till allmänhet och utnyttjande av t.ex. TV skulle

förmodligen göra inställningen till organdonation

hos allmänheten mer positiv, anförs det. Dock

skulle, enligt kommitténs bedömning, ändå inte hela

behovet kunna täckas (s. 83 f.).

Betänkandet har remissbehandlats. Regeringen har

för avsikt att presentera en proposition om

xenotransplantationer senare under våren 2001.

Socialstyrelsen anordnar årliga möten om donation av

organ och vävnader för transplantation och annat

medicinskt ändamål, med deltagare från professionen,

patientorganisationer, sjukvårdshuvudmännen m.fl.

Socialstyrelsen har publicerat utförligt

informationsmaterial om donationer, såväl i form av

broschyrer som på Internet. Bl.a. är webbversionen

av broschyren "När hjärnan dör dör människan" en av

de mest lästa.

Landstingsförbundet har den 6 februari 2001 haft ett

möte med företrädare för landstingen, i syfte att

utröna vad landstingen har gjort och vad de planerar

att göra för att öka organdonationerna. Mötet ägde

rum mot bakgrund av en motion vid

Landstingsförbundets kongress i maj 2000 om att

uppmana landstingen att påbörja

informationsverksamhet gentemot allmänheten om

organdonation. Vid mötet gavs tillfälle till utbyte

av erfarenheter samt diskuterades möjligheten att

samverka för att öka informationen till allmänheten.

Landstingsförbundet kommer att följa upp frågan samt

vid behov stödja landstingen i deras arbete.

Läkemedelsverket och Socialstyrelsen anförde i en

gemensam rapport till regeringen i oktober 2000 att

det behövs en förstärkt samverkan mellan staten och

sjukvårdshuvudmännen samt mellan berörda statliga

myndigheter kring blod- och plasmafrågor. Sverige är

i dag självförsörjande när det gäller blod och

plasma men det finns enligt rapporten risk för att

detta inte är bestående. Bättre samverkan kan också

vara betydelsefullt vid eventuella krissituationer

eller "blodolyckor". De båda myndigheterna föreslår

att en nationell samverkansgrupp för blod- och

plasmafrågor bildas för att få en snabb

beslutsprocess i frågor som rör mer än en myndighet.

I gruppen bör ingå representanter för

Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och

Landstingsförbundet. Huvuduppgifterna för gruppen

skulle enligt rapporten vara att bedöma den

nationella utvecklingen vad gäller självförsörjning

med blod och plasma, att samråda om bl.a. nationella

normer samt att initiera information till

allmänheten för att stärka rekryteringen av

blodgivare.

Utskottets bedömning

Utskottet vill åter framhålla att transplantation är

en angelägen behandlingsform inom sjukvården

eftersom många svårt sjuka människor därigenom får

ett förlängt liv och en bättre livskvalitet.

I Sverige råder för närvarande brist på organ och

vävnader för transplantationsändamål. Huvudansvaret

för att upplysa allmänheten om donation och

transplantation ligger hos sjukvårdshuvudmännen.

Utskottet ser mycket positivt på det arbete som

pågår inom landstingen samt vid Landstingsförbundet

och Socialstyrelsen i syfte att öka

organdonationerna. Utskottet förutsätter att detta

arbete kommer att fortsätta. Motionerna

2000/01:So264 (kd), 2000/01:So313 (m), 2000/01:So365

(c), 2000/01:So515 (s) yrkandena 1 och 2 samt

2000/01:So533 (mp) yrkande 1 får anses i huvudsak

tillgodosedda.

När det gäller xenotransplantation anser utskottet att

regeringens kommande förslag på området inte bör

föregripas. Utskottet avstyrker därför motion

2000/01:So533 (mp) yrkande 2.

Sverige är i dag självförsörjande när det gäller blod och

plasma, men enligt en nyligen avgiven rapport finns

det risk för att denna situation inte kommer att

bestå. Utskottet noterar att Läkemedelsverket och

Socialstyrelsen till regeringen har framfört att det

behövs en förstärkt samverkan mellan staten och

sjukvårdshuvudmännen samt mellan berörda statliga

myndigheter kring blod- och plasmafrågor. Utskottet

delar uppfattningen i motion 2000/01:So329 (kd) att

det är viktigt att underlätta och förenkla

blodgivning. Utskottet utgår från att den

informationstekniska utvecklingen för med sig

lösningar som exempelvis att nödvändig information

för blodgivning kan lagras på ett smartkort. I

sammanhanget kan nämnas att Socialstyrelsen för

närvarande utreder möjligheterna att lagra

patientjournaler på smartkort. Utskottet anser att

något tillkännagivande med anledning av den nämnda

motionen inte är erforderligt.

Alternativa behandlingsmetoder

I motion 2000/01:So224 av Maud Ekendahl och Anita

Sidén (m) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om att utföra en kartläggning av

komplementär- och alternativmedicinska

behandlingsformer. Det finns enligt motionärerna

skäl att genomföra en kartläggning av bl.a. senare

års forskning, alternativbehandlarnas antal och

utbildning, vilka behandlingsformer som erbjuds,

vilka risker som kan föreligga för patienterna samt

patienternas erfarenheter.

I motion 2000/01:So315 av Cristina Husmark Pehrsson

och Ewa Thalén Finné (m) begärs ett tillkännagivande

om att en översyn av kvacksalverilagen bör göras i

syfte att kartlägga alternativmedicinens möjligheter

och svagheter, utan att legitimerad personal

riskerar att mista sin legitimation. Enligt

motionärerna bör hälso- och sjukvårdspersonalen

tillåtas utöva alternativmedicin som ett komplement

till den etablerade skolmedicinen.

I motion 2000/01:So223 av Gunnel Wallin och Marianne

Andersson (c) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om behovet av analyser av de sociala

och ekonomiska effekterna av alternativa

behandlingsmetoder (yrkande 1). Motionärerna menar

att man måste arbeta både förebyggande och med ett

brett utbud av både skolmedicin och alternativa

behandlingsformer för att klara av morgondagens

kostnader för hälso- och sjukvård. Det begärs vidare

att regeringen skall ges till känna vad i motionen

anförs om förändring av lagen om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdsområdet (yrkande 2).

Motionärerna anser att den nämnda lagen bör ändras

så att sjukvårdspersonalen i samarbete med patienten

tillåts komplettera den vanliga behandlingen med en

alternativmedicinsk behandling. I motionen yrkas

även att riksdagen begär att regeringen skall

återkomma med förslag om riktade resurser till ett

kompetenscentrum och till forskning (yrkande 3). I

motionen begärs slutligen ett tillkännagivande om en

utredning om alternativa behandlingsmetoder (yrkande

5). Sedan Alternativmedicinkommittén arbetade under

senare hälften av 1980-talet har enligt motionärerna

mycket hänt som motiverar en ny utredning.

Utredningen bör bl.a. se över reglerna för

behandling av barn samt för utbildning och

behörighet för alla terapeuter.

Tidigare behandling och pågående arbete

Utskottet behandlade motioner om alternativa

behandlingsmetoder senast i betänkande

1999/2000:SoU9 (s. 67 f.). Beträffande yrkanden om

bl.a. analyser av de sociala och ekonomiska

effekterna av alternativa behandlingsmetoder

framhöll utskottet att attityden till flera s.k.

alternativa behandlingsmetoder, dock inte alla, har

förändrats under de senaste decennierna. Utskottet

betonade vidare att kunskaper inom alternativmedicin

behövs både för att kunna bedöma effekter och

vinster och för att utröna eventuella skador och

biverkningar. Utskottet ansåg inte att riksdagen

borde ta något initiativ i anledning av motionerna.

I betänkandet behandlades vidare ett yrkande om

ändring av lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område i syfte att tillåta

vårdpersonalen att komplettera den vanliga

behandlingen med alternativmedicinsk behandling.

Enligt utskottets uppfattning saknades det anledning

att ändra den nämnda lagen.

När det gällde forskning rörande alternativmedicin

och komplementära behandlingsmetoder vidhöll

utskottet sin inställning att det får förutsättas

att ansökningar om medel till forskning på området

behandlas i en positiv anda och att riksdagen inte

bör ta något initiativ i frågan.

Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden (res.:

c resp. c + mp). Riksdagen följde utskottet (rskr.

1999/2000:194).

Utredningen om läkemedelsförmånen anför i sitt

slutbetänkande (s. 380) att det finns anledning att

uppmärksamma olika alternativa behandlingsformer som

påstås kunna lindra eller bota sjukdomar eller bidra

till en ökad livskvalitet. Forskning saknas i regel

huruvida dessa metoder verkligen har de effekter som

påstås. Om en behandlingsform som för närvarande är

"alternativ" kunde inordnas under begreppet

vetenskap och beprövad erfarenhet och ersätta

läkemedelsbehandling skulle eventuellt vissa

besparingar kunna göras, anförs det.

Utskottets bedömning

Utskottet vill än en gång påpeka att attityden till

flera s.k. alternativa behandlingsmetoder har

ändrats under de senaste årtiondena. Vidare vill

utskottet betona att kunskaper om

alternativmedicinska metoder behövs både för att

kunna bedöma effekter och vinster och för att kunna

utröna eventuella skador och biverkningar. Utskottet

anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med

anledning av motionerna 2000/01:So223 (c) yrkandena

1 och 5 samt 2000/01:So224 (m). Motionerna avstyrks.

Utskottet vidhåller sin inställning att det saknas anledning

att ändra lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdsområdet. Motionerna

2000/01:So223 (c) yrkande 2 och 2000/01:So315 (m)

avstyrks därför.

När det gäller forskning kring alternativmedicin förutsätter

utskottet att ansökningar om medel till forskning på

området behandlas på likvärdigt sätt som andra

ansökningar. Motion 2000/01:So223 (c) yrkande 3

avstyrks.

Frågor om forskning

I motion 2000/01:So279 av Chris Heister m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om medicinsk forskning (yrkande 11). Motionärerna

anför att Sverige hittills haft en god förmåga att

överföra vetenskapliga resultat till diagnostiska

metoder och kommersiellt framgångsrika läkemedel men

att Sverige nu håller på att tappa sin ledande roll

inom klinisk forskning. Motionärerna vill därför

skapa ett svenskt "National Institute of Health",

"Institutet för medicin och hälsa".

I motion 2000/01:So263 av Fanny Rizell (kd) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

behovet av utvärderingar av etablerade

behandlingsformer. Motionären påpekar att kliniska

prövningar av läkemedel nästan uteslutande

finansieras av läkemedelsindustrin. Mot bakgrund

härav torde det t.ex. vara mycket svårt att

genomföra en större klinisk prövning som syftar till

att visa att en enkel billig behandlingsmetod kan

vara säkrare och effektivare än ett etablerat dyrt

läkemedel.

I motion 2000/01:So234 av Gunnel Wallin (c) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om att

det krävs objektiv forskning av läkemedel för

användning inom psykiatrin (yrkande 3).

Tidigare behandling m.m.

Regeringen lämnade i proposition 1999/2000:81

Forskning för framtiden - en ny organisation för

forskningsfinansiering förslag till en ny

myndighetsstruktur för forskningsfinansiering. För

det första skulle tre nya forskningsråd inrättas.

Vetenskapsrådet var ett av de nya forskningsråden.

De två andra föreslogs vara områdesinriktade och

avse sociala frågor och arbetsliv respektive miljö,

lantbruk och samhällsplanering. Regeringen föreslog

vidare att en ny myndighet för finansiering av

forskning och utvecklingsarbete skulle inrättas.

Socialutskottet avgav yttrande till

utbildningsutskottet (1999/2000:SoU6y), bl.a. över

en motion (m) om inrättande av ett svenskt "National

Institute of Health". Utskottet uttalade att den i

propositionen föreslagna nya organisationen för

forskningsfinansiering innebar att förutsättningarna

för kraftfulla forskningssatsningar inom t.ex.

hälso- och sjukvårdens område skulle förbättras

jämfört med dåvarande organisationsstruktur.

Utskottet delade inte motionärernas farhågor att den

föreslagna ordningen med ett vetenskapsråd och två

områdesinriktade forskningsråd skulle motverka

möjligheterna till kraftsamling inom viktiga fält

inom hälso- och sjukvården eller på annat sätt

försämra utsikterna för en framgångsrik utveckling

av forskningen inom det samlade hälsoområdet.

Socialutskottet ansåg därmed att

utbildningsutskottet borde avstyrka motionen i fråga

(avvikande mening: m).

Utbildningsutskottet, som tillstyrkte förslagen i

propositionen, avstyrkte motionsyrkandet

(1999/2000:UbU17; res. m). Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1999/2000:257). De nya

myndigheterna påbörjade sin verksamhet den 1 januari

2001.

Socialutskottet vidhöll sin inställning i frågan om

inrättande av ett "National Institute of Health" i

yttrande till utbildningsutskottet med anledning av

bl.a. proposition 2000/01:3 Forskning och förnyelse

jämte motioner (2000/01: SoU2y) (avvikande mening:

m).

Utbildningsutskottet avstyrkte motionsyrkandet

(2000/01:UbU6; res. m). Riksdagen följde utskottet

(rskr. 2000/01:98).

I sitt slutbetänkande framhåller Utredningen om

läkemedelsförmånen att den medicinska och

samhällsekonomiska forskningen i ökad omfattning bör

uppmärksamma om andra behandlingsformer än

läkemedelsbehandling kan ge vinster för enskilda och

för samhället (s. 379 f.). Utredningen påpekar att

läkemedelsbehandling sällan utvärderas i relation

till andra behandlingsformer i vetenskapliga

studier. Det finns enligt utredningen anledning att

i större utsträckning söka kartlägga vad som står

att vinna med andra behandlingsformer än

läkemedelsbehandling. Här finns uppenbarligen ett

stort område för den medicinska och

samhällsekonomiska forskningen att ägna sig åt, sägs

det i betänkandet.

Utskottets bedömning

Den 1 januari 2001 omorganiserades

myndighetsstrukturen för forskningsfinansiering.

Utskottet förutsätter att den nya organisationen

innebär förbättrade förutsättningar för kraftfulla

forskningssatsningar inom exempelvis hälso- och

sjukvårdsområdet. Utskottet har inte ändrat

inställning i frågan om inrättande av ett svenskt

"National Institute of Health". Motion 2000/01:So279

(m) yrkande 11 avstyrks därmed.

Utredningen om läkemedelsförmånen har uppmärksammat behovet av

att utvärdera läkemedelsbehandling i relation till

andra behandlingsformer. Enligt utskottet bör

kommande förslag på området inte föregripas.

Utskottet avstyrker därför motion 2000/01:So263

(kd).

Forskning kring läkemedel för användning inom den psykiatriska

vården är angelägen. Det ankommer dock inte på

riksdagen att bestämma hur forskningen närmare skall

bedrivas. Motion 2000/01:So234 (c) yrkande 3

avstyrks.

Hivpreventiva frågor

I motion 2000/01:So282 av Chris Heister m.fl. (m)

yrkas att riksdagen begär att regeringen skall lägga

fram förslag som i avgiftshänseende likställer

offentlig och privat vård i enlighet med vad som

anförs i motionen (yrkande 5). Enligt

smittskyddslagen är all undersökning, vård och

behandling av en samhällsfarlig sjukdom kostnadsfri

inom den landstingskommunala sjukvården. Privat vård

och behandling är dock inte gratis. Motionärerna

avvisar denna åtskillnad och vill att regeringen

snarast återkommer med förslag i frågan med

utgångspunkt i Smittskyddsutredningens förslag.

Tidigare behandling och pågående arbete

I betänkande 1999/2000:SoU9 behandlades ett

motionsyrkande med samma innehåll som det ovannämnda

So282 yrkande 5 (s. 69 f.). Utskottet anförde att

frågor om bl.a. kostnadsfrihet vid undersökning,

vård eller behandling enligt smittskyddslagen

behandlas i Smittskyddskommitténs betänkande.

Utskottet hänvisade till att regeringen hade för

avsikt att överlämna en proposition avseende de

frågor som behandlats i betänkandet och avstyrkte

därmed motionsyrkandet.

Smittskyddskommittén anför i sitt betänkande

Smittskydd, samhälle och individ (SOU 1999:51) att

kostnadsfriheten inte bör gälla endast undersökning

enligt smittskyddslagen utan även vård och

behandling som ges av privat verksamma läkare i de

fall dessa är anslutna till den offentligt

finansierade vården (s. 466 f.).

Enligt uppgift från Socialdepartementet har

regeringen för avsikt att presentera en proposition

med utgångspunkt i Smittskyddskommitténs förslag

under hösten 2001.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller att riksdagen inte bör föregripa

regeringens kommande förslag på området och

avstyrker därför motion 2000/01:So282 (m) yrkande 5.

Vård i livets slutskede m.m.

I motion 2000/01:So390 av Mikael Oscarsson (kd) och

Gustaf von Essen (m) begärs att regeringen skall ges

till känna vad i motionen anförs om att livs-

testamenten - om de görs juridiskt bindande - bör

upprättas i två standardversioner. Den ena versionen

innebär att undertecknaren inte vill hållas vid liv

och den andra att undertecknaren vill hållas vid

liv. Motionärerna anser att kommittén om vård i

livets slutskede bör få ett tilläggsdirektiv i

enlighet härmed.

I motion 2000/01:So383 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om god vård i livets

slutskede (yrkande 9). Motionärerna framhåller

vikten av att det finns god tillgång till

smärtstillande medel, att erforderlig omvårdnad ges,

att man har möjlighet att ha sina närmaste omkring

sig, att respekt visas för närstående och deras

önskemål samt att både patient och närstående kan få

stöd. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande

om hospis och palliativ vård (yrkande 10).

Motionärerna anser att hospis och palliativ vård är

mycket angelägna verksamheter eftersom man där har

en helhetssyn på människan - som ande, själ och

kropp. Hospisvården och palliativa team måste

vidareutvecklas och etableras på flera ställen.

I motion 2000/01:So433 av Åke Carnerö m.fl. (kd, m)

begärs ett tillkännagivande om att

hospisverksamheten bör byggas ut inom samtliga

landsting (yrkande 1). Motionärerna anför att det

genom direktiv från riksdag och regering bör

klarläggas att det är i samhällets intresse att

samtliga landsting utvecklar denna vårdform i

största möjliga utsträckning. I motionen begärs även

ett tillkännagivande om utökade resurser till

forskning om hospis- och anestesivård samt palliativ

vård (yrkande 2).

Tidigare behandling och pågående arbete

Motioner om vård i livets slutskede har behandlats

av utskottet vid flera tillfällen. Senast i

betänkande 1999/2000:SoU9 förelåg två motioner med

samma innehåll som de ovannämnda So390 och So433 (s.

70 f.).

I betänkandet återges vad som anförs i direktiven

till kommittén om vård i livets slutskede (S

1997:23) när det gäller livsuppehållande åtgärder

och livstestamenten. Det ges vidare en redovisning

av vad kommittén anför i sitt delbetänkande Döden

angår oss alla - värdig vård i livets slut (SOU

2000:6).

Utskottet hänvisade till att kommittén om vård i

livets slutskede var i färd med att avsluta sitt

arbete samt ansåg att riksdagen inte borde föregripa

kommande förslag på området. Motionerna avstyrktes

därför. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1999/2000:194).

Kommittén om vård i livets slutskede lämnade sitt

slutbetänkande, Döden angår oss alla - värdig vård i

livets slut (SOU 2001:6) i februari 2001. Kommitténs

huvudförslag är att alla patienter, oavsett diagnos,

i livets slutskede skall tillförsäkras en palliativ

vård på lika villkor över hela landet. Den

palliativa vården syftar till att vid sidan av de

rent medicinska insatserna trygga de döendes behov

av god omvårdnad, trygghet och omtanke. Målet är att

lindra den fysiska, psykiska, sociala och

existentiella smärtan. Vården skall enligt kommittén

vila på följande fyra hörnstenar:

- Symtomkontroll i vid bemärkelse (dvs. att lindra

smärta och andra svåra symtom med beaktande av

patientens integritet och autonomi. Symtomkontrollen

omfattar fysiska, psykiska, sociala och

existentiella/andliga behov).

- Samarbete av ett mångprofessionellt arbetslag

(dvs. ett team i vilket läkare, sjuksköterskor,

undersköterskor m.fl. ingår).

- Kommunikation och relation i syfte att befrämja

patientens livskvalitet (dvs. en god inbördes

kommunikation och relation inom och mellan arbetslag

och i förhållande till patienten och dennes

närstående).

- Stöd till närstående under sjukdomen och efter

dödsfallet.

Kommittén förordar ingen specifik organisatorisk

modell utan anger vilka kriterier som huvudmännen

gemensamt behöver uppfylla för att kunna skapa en

god palliativ vård. Kommittén betonar vikten av

samverkan mellan olika huvudmän, av ökad tillgång

till läkare och ökade medicinska insatser inom

primärvården samt av utbildning och

kompetensutveckling för alla berörda

personalkategorier. I betänkandet förordas vidare

att kompetenscentrum byggs upp där utbildning,

forskning och vård kan kombineras. Kommittén

understryker också behovet av ökade resurser för

forskning. Enligt kommittén bör genomförandet av den

palliativa vården vid livets slut få genomslag i

hela landet inom fem år efter ett riksdagsbeslut.

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att följa upp

utvecklingsläget.

Kommittén föreslår att det i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) och i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvårdens område

skall införas tillägg med innebörd att i situationer

där patienten saknar förmåga att ta ställning till

vård och behandling skall hans eller hennes tidigare

viljeyttringar respekteras. Tidigare uttalade

önskemål får dock frångås om det finns grundad

anledning att anta att patienten skulle ha haft en

annan inställning i den aktuella situationen.

Kommittén anser inte att s.k. livstestamenten skall

vara ovillkorligen bindande men liksom andra

viljeyttringar skall livstestamenten normalt följas

om det inte finns tillräckliga skäl att anta att

patienten skulle ha haft en annan inställning i den

aktuella situationen.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller att målet för vården skall vara

att ge patienten god livs-kvalitet även i livets

slutskede samt en lugn och värdig död. Vården bör

drivas som en aktiv helhetsvård med lindring av

smärta och andra besvärande symtom samt

psykologiskt, socialt och andligt stöd åt patienten

och de närstående.

De frågor som tas upp i motionerna 2000/01:So383

(kd) yrkandena 9 och 10, 2000/01:So390 (kd, m) och

2000/01:So433 (kd, m) yrkandena 1 och 2 omfattas av

förslaget från Kommittén om vård i livets slutskede.

Regeringens kommande förslag på området bör enligt

utskottets mening inte föregripas. Motionerna

avstyrks.

Aborter, fosterdiagnostik m.m.

I motion 2000/01:So260 av Lennart Fridén (m) och

Magda Ayoub (kd) begärs ett tillkännagivande om att

en lagreglering krävs för att motverka förekomsten

av könsselektiva aborter (yrkande 1). Vidare anför

motionären att ett förbud bör införas mot utlämnande

av information om fostrets kön före utgången av 20:e

graviditetsveckan om det inte kan anses medicinskt

motiverat (yrkande 2). Även i motion 2000/01:So288

av Holger Gustafsson och Tuve Skånberg (kd) begärs

ett tillkännagivande om lagstiftning mot

könsdiskriminerande aborter.

I motion 2000/01:So261 av Lennart Fridén (m) och

Kjell Eldensjö (kd) begärs att en utredning

tillsätts med uppgift att utröna vad en abort

innebär för smärtupplevelser för fostret och vad

resultatet bör få för konsekvenser. Motionärerna

anför att de medicinska framstegen när det gäller

fostrets förmåga att uppleva smärta och det faktum

att det föreligger olika uppfattningar huruvida

fostret får del av den narkos eller de

smärtstillande medel som ges till kvinnan under

aborten gör att en utredning bör tillsättas.

I motion 2000/01:So287 av Tuve Skånberg och Annelie

Enochson (kd) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om införlivande i svensk

lagstiftning av WHO:s rekommendation om när foster

juridiskt sett skall räknas som barn (yrkande 1).

Motionärerna anför att det är anmärkningsvärt att

Sverige inte införlivat WHO:s rekommendationer i

detta avseende. Dessa rekommendationer innebär att

från vecka 22 skall ett missfall benämnas

förlossning och foster benämnas barn. Ett liknande

yrkande framställs i motion 2000/01:So420 av Gustaf

von Essen (m) och Erling Wälivaara (kd) (yrkande 1).

Vidare begärs i motion So287 ett tillkännagivande om

vad i motionen anförs om praxis för den gräns för

hur sent i graviditeten som abort får beviljas

(yrkande 2). Motionärerna anför att i dag kan barn

som föds i 23:e graviditetsveckan räddas och att det

finns barn som lever som är födda i graviditetsvecka

22. Den enda rimliga lösningen är att justera

tidpunkten för de senaste aborterna till vecka 20

beaktande felmarginalen på två veckor, heter det i

motionen. Även i motion So420 begärs ett

tillkännagivande om att införlivandet av WHO:s

rekommendation skall få inverkan på svensk abortlag

och abortpraxis (yrkande 2).

I motion 2000/01:So389 av Magda Ayoub (kd) och

Gustaf von Essen (m) begärs ett tillkännagivande om

vad i motionen anförs om en utredning av

postabortsyndrom i ett kvinnohälsoperspektiv.

Motionärerna anför att en utredning om

postabortsyndrom utifrån ett kvinnohälsoperspektiv

bör göra en sammanställning av det aktuella

forskningsläget inom såväl svensk forskning som

internationell, med avseende på fysiska och psykiska

konsekvenser av abort.

I motion 2000/01:So421 av Gustaf von Essen (m) och

Tuve Skånberg (kd) begärs att en utredning tillsätts

i syfte att utreda varför kvinnor väljer abort,

vilket stöd kvinnorna önskar och andra aspekter som

kan tänkas påverka aborttalet (yrkande 1). Enligt

motionärerna bör särskild uppmärksamhet riktas mot

förekomsten av aborter bland unga flickor. I yrkande

2 anförs att en analys av varför Sverige har högst

aborttal i Norden bör göras. Slutligen begärs i

yrkande 3 ett åtgärdsprogram för hur antalet aborter

skall kunna minskas.

I motion 2000/01:So471 av Lars Gustafsson m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om det abortförebyggande arbetet (yrkande 9).

Motionärerna anför att ungdomsmottagningarna har en

viktig roll i det abortförebyggande arbetet samt att

sexualundervisningen måste fördjupas, där

ansvarstagandet för den egna sexualiteten och

partnern måste betonas.

Några motioner behandlar frågan om tonårsaborter.

I motion 2000/01:So262 av Lennart Fridén (m) och

Mikael Oscarsson (kd) begärs att en utredning

tillsätts med uppgift att belysa tonårsaborternas

ökning från så många infallsvinklar som möjligt

(yrkande 1). Motionärerna anför att år 1999 var det

fjärde året i rad som tonårsaborterna ökade och att

det är bland de yngre tonåringarna som ökningen är

störst. Vidare begärs i yrkande 2 ett

tillkännagivande om att Folkhälsoinstitutet bör få i

uppdrag att skyndsamt utarbeta en arbetsplan för hur

antalet tonårsaborter skall minska och att den

uppföljande forskningen även i fortsättningen bör få

ökade resurser. Även i motionerna 2000/01:So229 av

Magnus Jacobsson och Amanda Agestav (kd) yrkande 1

och 2000/01:So266 av Ingvar Eriksson och Lars

Hjertén (m) behandlas frågan om tonårsaborter.

I motion 2000/01:So430 av Harald Bergström m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om att föräldrar

skall informeras om deras minderåriga barn är

gravida och står inför en abort och att detta

införlivas i Socialstyrelsens nya allmänna råd.

Motionärerna anför att när en minderårig blir gravid

måste föräldrarna underrättas för att bli delaktiga

i beslutet och ges möjlighet att stötta sitt barn.

Undantag skall dock kunna göras när speciella

omständigheter gör det olämpligt.

Frågan om forskning på aborterade foster behandlas i

motion 2000/01:So290 av Tuve Skånberg och Magda

Ayoub (kd). Motionärerna begär i yrkande 1 att en

grundlig utredning görs av hur hanteringen av

aborterade foster sker i samband med forskning.

Motionärerna anför att de anser det oetiskt att

använda aborterade foster för experimentell

forskning. Vidare anför motionärerna att tydliga

regler bör slås fast för forskning på levande foster

(yrkande 2).

I motion 2000/01:So482 av Amanda Agestav och Mikael

Oscarsson (kd) anförs att Folkhälsoinstitutet skall

få i uppdrag att utarbeta riktlinjer för hur

kunskapen om sambandet mellan abort och bröstcancer

skall tas till vara. Enligt motionärerna visar en

amerikansk rapport ett statistiskt samband mellan

provocerad abort och en senare utveckling av

bröstcancer.

I några motioner behandlas frågor om

fosterdiagnostik.

I motion 2000/01:So401 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om fosterdiagnostik

i livets tjänst (yrkande 1). Motionärerna anför att

fosterdiagnostik bör användas för att diagnostisera

sjukdomar eller tillstånd där en insats för att

bota, förebygga eller skydda barnet existerar.

Möjlighet finns att begränsa när och hur samhället

skall tillhandahålla fosterdiagnostik. Så allsidig

information som möjligt bör ges i samband med

fosterdiagnostiken.

I motion 2000/01:So402 av Chatrine Pålsson och Per

Landgren (kd) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om att säkerställa att regeringens

och riksdagens intentioner och beslut följs i fråga

om preim-plantatorisk genetisk diagnostik.

Motionärerna påtalar att Socialstyrelsen inte

utfärdat allmänna råd angående preimplantatorisk

diagnostik. Uteblivna allmänna råd och den i

praktiken tillåtande attityden i Socialstyrelsens

rap-port Genetik i hälso- och sjukvården leder

enligt motionärerna till motsatt utveckling jämfört

med vad regering och riksdag önskade enligt

proposition 1994/95:142 och betänkande

1994/95:SoU18. Även i motion 2000/01:So208 av Helena

Bargholtz (fp) behandlas frågan om användning av

preimplantatorisk diagnostik. Motionärerna anför att

riksdagen bör uppdra åt regeringen att återkomma med

förslag om hur preimplantatorisk diagnostik

framdeles bör bedrivas.

I motion 2000/01:So426 av Fanny Rizell och Åke

Carnerö (kd) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om att fosterdiagnostikens

användande skall vila på etiska överväganden med

människovärdesprincipen som grund och vara gemensam

för alla olika former av fosterdiagnostik (yrkandena

1 och 2). Att stå för principen om alla människors

lika värde och samtidigt försvara abort av de foster

som har viss skada, kan endast ske genom att

antingen hävda att dessa har ett lägre värde eller

genom att hävda att dessa individer inte är att

betrakta som människor, anför motionärerna.

Motionärerna anför vidare att fosterdiagnostik skall

få utföras i syfte att göra abort endast vid

allvarliga, snabbt tillväxande, ärftliga sjukdomar

som leder till tidig död utan möjlig bot och

behandling (yrkande 3).

Tidigare behandling och pågående arbete

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat

motionsyrkanden om abortförebyggande arbete, se

bl.a. betänkandena 1997/98:SoU2, 1997/98:SoU12,

1998/99:SoU10 och 1999/2000:SoU9.

I betänkande 1997/98:SoU12 (mars 1998) återgav utskottet delar

av Socialstyrelsens allmänna råd 1989:6 om

tillämpningen av abortlagen samt delar av

Socialstyrelsens allmänna råd om information om

fosterdiagnostik, SOSFS 1997:20 (s. 80-83 utskottets

betänkande).

I betänkande 1999/2000:SoU9 (mars 2000) anförde

utskottet att det vidhöll sin inställning att det är

mycket angeläget att antalet aborter minskar och

betonade därvid särskilt vikten av att antalet

aborter bland tonårsflickor nedbringas. Vidare

anförde utskottet att det vidhöll sin uppfattning

att det inte finns någon anledning att begränsa

rätten till abort eller att se över

abortlagstiftningen. Vidare påpekades att

Socialstyrelsen avsåg att inom kort ersätta de

gällande allmänna råden om abort. Motioner

avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1999/2000:194). (Res. m, kd).

Motioner om information om fosterdiagnostik och om

när ett foster juridiskt sett skall räknas som barn

samt frågan om smärtlindring för foster behandlades

också i betänkande 1999/2000:SoU9. Utskottet anförde

att dessa frågor faller inom ramen för Statens

medicinsk-etiska råds uppdrag och att riksdagen inte

borde ta något initiativ på området. Motioner

avstyrktes (ej res.).

Frågor om preimplantatorisk diagnostik behandlades

av utskottet i betänkande 1994/95:SoU18. Utskottet

anförde i det sammanhanget följande.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen och

motion So28 (kds) att preimplantatorisk diagnostik

måste användas med stor restriktivitet och endast

för par med anlag för någon svår genetiskt betingad

sjukdom eller kromosomavvikelse. Diagnostiken skall

inriktas mot allvarliga, progressiva, ärftliga

sjukdomar som leder till tidig död och där ingen bot

eller behandling finns. Könsbestämning skall endast

få göras om det är medicinskt motiverat.

Socialstyrelsen kommer enligt propositionen att få

regeringens uppdrag att noga följa utvecklingen och

rapportera om den fortsatta tillämpningen.

Utskottet anser att såväl regeringen som

Socialstyrelsen noga bör följa upp hur de föreslagna

riktlinjerna för fosterdiagnostik fungerar i

praktiken. Regeringen bör om det behövs återkomma

till riksdagen med förslag till ändringar i

riktlinjerna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1994/95:334). (Ej

res.).

Socialstyrelsen har år 1996 överlämnat en rapport

angående preimplantatorisk diagnostik till

regeringen. Frågan om preimplantatorisk diagnostik

har vidare behandlats i Socialstyrelsens rapport

Genetik och genteknik i hälso- och sjukvården (SoS-

rapport 1999:12).

Regeringen har den 8 mars 2001 tillsatt en

parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att

se över ett antal frågeställningar rörande genetisk

diagnostik, genterapi och kloning (dir. 2001:20).

Kommittén skall bl.a. överväga och lämna förslag

till åtgärder när det gäller fosterdiagnostik och

preimplantatorisk diagnostik. I direktiven anförs

bl.a. att utvecklingen kan komma att leda till att

de etiska frågorna i samband med fosterdiagnostik

accentueras samt att kommittén därför skall göra en

översyn av de nu gällande riktlinjerna och överväga

om dessa behöver förändras. Vidare anförs såvitt

gäller preimplantatorisk diagnostik att det från

professionens sida framförts att de riktlinjer som

riksdagen ställt sig bakom visat sig vara svåra att

tillämpa då de anses oklara på flera punkter.

Kommittén skall därför göra en översyn av

riktlinjerna för preimplantatorisk diagnostik.

Kommitténs arbete skall redovisas senast den 28

februari 2003.

Enligt uppgift från Socialstyrelsen pågår för

närvarande en omarbetning av de allmänna råden om

tillämpningen av abortlagen.

Av 11 § lagen (1995:831) om transplantation m.m.

framgår att vävnad från ett aborterat foster får

användas endast för medicinska ändamål. För att

sådant material skall få tas till vara fordras dels

att den kvinna som burit fostret samtycker till

åtgärden, dels att Socialstyrelsen ger tillstånd

härtill. Sådant tillstånd får lämnas endast om det

finns synnerliga skäl.

I samband med införandet av bestämmelsen underströk

utskottet (1994/95:SoU21) nödvändigheten av att

fostret omhändertas på ett respektfullt sätt när

vävnad skall tas. Den tilltänkta användningen måste

vara i hög grad angelägen och vävnaden får endast

tas i anspråk om det saknas en alternativ metod för

att uppnå motsvarande resultat. Utskottet var enigt

i sin bedömning av frågan om användning av vävnad

från foster. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1994/95:381).

Utskottet vidhöll denna inställning i betänkande

1996/97:SoU6. Motion avstyrktes (ej res.).

I 1 kap. 3 a § högskolelagen (1992:1434) stadgas

att i högskolornas verksamhet skall vetenskapens

trovärdighet och god forskningssed värnas.

Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 2001.

Socialministern har i frågesvar den 7 september 2000 berört

frågan om bröstcancerrisk efter abort.

Statens medicinsk-etiska råd har den 19 juni 2000

lämnat ett förslag till regeringen som innebär att

rådet rekommenderar en ändring av definitionen av

barn enligt folkbokföringslagen från 28:e till 22:a

havandeskapsveckan.

Folkhälsoinstitutet överlämnade den 3 april 2000 en

rapport till regeringen om ungdomar och sexualitet.

I rapporten påtalas vikten av ytterligare kunskap

när det gäller frågan om tonårsaborter.

Nationella folkhälsokommittén har i oktober 2000

överlämnat sitt slutbetänkande till regeringen

(Hälsa på lika villkor - nationella mål för

folkhälsan, SOU 2000:91). I betänkandet anförs att

ett av de nationella målen för folkhälsan är trygg

och säker sexualitet. Med detta avses enligt

kommittén minskad smittspridning av sexuellt

överförbara sjukdomar, minskat antal oönskade

graviditeter samt att ingen skall diskrimineras på

grund av sexuell läggning. Ungdomar lyfts fram som

en särskild målgrupp. Betänkandet är som ovan

anförts för närvarande föremål för remissbehandling.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att det

är mycket angeläget att antalet aborter minskar.

Utskottet vill särskilt betona vikten av att antalet

aborter bland tonårsflickor nedbringas. Arbetet med

att stärka och förbättra de förebyggande insatserna

måste fortsätta. Från Socialstyrelsen har inhämtats

att arbete pågår med omarbetning av de allmänna

råden om tillämpning av abortlagen. Nationella

folkhälsokommittén har vidare i sitt slutbetänkande

behandlat frågan om oönskade graviditeter. Ungdomar

lyfts fram som en särskild målgrupp. Betänkandet

remissbehandlas för närvarande. Något initiativ från

riksdagen behövs inte enligt utskottet. Motionerna

2000/01:So229 (kd) yrkande 1, 2000/01:So262 (m, kd)

yrkandena 1 och 2, 2000/01:So266 (m), 2000/01:So389

(m, kd), 2000/01:So421 (m, kd) yrkandena 1, 2 och 3,

2000/01:So430 (kd) och 2000/01:So471 (kd) yrkande 9

avstyrks.

Ett par motioner behandlar frågan om sena aborter.

Utskottet vill i detta sammanhang klargöra följande.

Av 1 § abortlagen (1974:595) framgår att om en

kvinna begär att hennes havandeskap skall avbrytas,

får abort utföras om åtgärden vidtas före utgången

av artonde havandeskapsveckan och den inte på grund

av sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig

fara för hennes liv eller hälsa. Vidare framgår av 3

§ första stycket att efter utgången av artonde

havandeskapsveckan får abort utföras endast om

Socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till

åtgärden. Sådant tillstånd får lämnas endast om

synnerliga skäl föreligger för aborten. I 3 § andra

stycket stadgas att tillstånd ej får lämnas, om det

finns anledning att anta att fostret är livsdugligt.

Vidare stadgas i 6 § första stycket att om

havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel

hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv

eller hälsa, får Socialstyrelsen lämna tillstånd

till avbrytande av havandeskap efter utgången av

artonde havandeskapsveckan och oavsett hur långt

havandeskapet har framskridit. Av 6 § andra stycket

framgår att avbrytande av havandeskap får utföras

utan Socialstyrelsens tillstånd om inte åtgärden kan

anstå utan fara för kvinnan.

Utskottet vill poängtera att abortlagen således

innebär att tillstånd till abort inte får lämnas om

fostret bedöms livsdugligt. Med hänsyn härtill

behövs inte något initiativ från riksdagen med

anledning av motionerna 2000/01:So287 (kd) yrkande 2

och 2000/01:So420 (m, kd) yrkande 2. Motionerna

avstyrks.

Frågan om när ett foster juridiskt sett skall

betraktas som barn behandlas i det förslag som

Statens medicinsk-etiska råd överlämnat till

regeringen. Förslaget innebär ändringar i

folkbokföringslagen (1991:481). Förslaget bereds för

närvarande i Regeringskansliet. Enligt utskottet bör

denna beredning avvaktas. Motionerna 2000/01:So287

(kd) yrkande 1 och 2000/01: So420 (m, kd) yrkande 1

avstyrks.

Riktlinjer om fosterdiagnostik godkändes av

riksdagen år 1995 (1994/95:SoU18, rskr.

1994/95:334). Socialstyrelsen har därefter utfärdat

allmänna råd om information om fosterdiagnostik

(SOSFS 1997:20). Socialstyrelsen överlämnade vidare

år 1996 en rapport till regeringen angående

preimplantatorisk diagnostik. Likaså har frågan om

preimplantatorisk diagnostik behandlats i styrelsens

rapport Genetik och genteknik i hälso- och

sjukvården (SoS-rapport 1999:12). Frågor om

information om fosterdiagnostik och om smärtlindring

för foster faller vidare inom ramen för Statens

medicinsk-etiska råds uppdrag. I rådets uppdrag

ingår att följa utvecklingen på det medicinsk-etiska

området och ge regeringen och därmed även riksdagen

råd om huruvida ny kunskap och nya metoder inom

medicinen medför behov av t.ex. lagändringar.

Regeringen har vidare helt nyligen tillsatt en

parlamentarisk kommitté med uppgift att se över ett

antal frågor rörande genetisk diagnostik, genterapi

och kloning. Av direktiven framgår bl.a. att

kommittén skall göra en översyn av de nu gällande

riktlinjerna för fosterdiagnostik och

preimplantatorisk diagnostik. Riksdagen bör därför

inte ta något initiativ med anledning av motionerna

2000/01:So208 (fp), 2000/01:So260 (m, kd) yrkandena

1 och 2, 2000/01:So261 (m, kd), 2000/01:So288 (kd),

2000/01:So401 (kd) yrkande 1, 2000/01:So402 (kd) och

2000/01:So426 (kd) yrkandena 1-3. Motionerna

avstyrks.

Vid behandlingen av proposition 1994/95:148 med

förslag till ny transplantationslag uttalade

utskottet sig enhälligt om användning av vävnad från

aborterade foster. Utskottet vidhåller sin

inställning som den kommit till uttryck i betänkande

1994/95:SoU21. Utskottet vill betona att enligt 11 §

transplantationslagen får vävnad från ett aborterat

foster användas endast för medicinska ändamål.

Vidare vill utskottet erinra om den nyligen införda

bestämmelsen i 1 kap. 3 a § högskolelagen

(1992:1434) i vilken stadgas att i högskolornas

verksamhet skall vetenskapens trovärdighet och god

forskningssed värnas. Utskottet har vidare erfarit

att regeringen avser att vidare utreda frågan om det

bör införas en generell författningsreglering för

forskningsetisk granskning som omfattar alla

finansiärer och forskningsutförare. Motion

2000/01:So290 (kd) yrkandena 1 och 2 avstyrks

därför.

Såvitt gäller frågan om ett samband mellan risk för

bröstcancer och abort utgår utskottet från att

kunskapen om ett eventuellt sådant samband kommer

att ligga till grund för det synsätt som präglar

bl.a. information i samband med preventivmedels- och

abortrådgivning. Riksdagen bör inte ta något

initiativ i frågan. Motion 2000/01:So482 (kd)

avstyrks.

Genetisk integritet

I motion 2000/01:So401 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om genetiska test

för vuxna (yrkande 2). Enligt motionärerna pågår en

utveckling mot allt enklare och snabbare rutintest

för alltfler och komplexare egenskaper. Det finns

både för- och nackdelar med detta. Kunskapen om att

bära på anlag för en allvarlig sjukdom kan i vissa

fall ge en oro och ett ansvar som är mer

livsbegränsande än riskerna i sig för att få

sjukdomen. Vidare kräver verksamheten ekonomiska

resurser. Dock medför testerna att vissa sjukdomar

kan förebyggas eller fördröjas. Motionärerna anser

det rimligt att man har rätt att bli testad om man

själv begär det och om man har fått utförlig

information så att man förstår alla konsekvenser av

undersökningen. I motionen begärs även ett

tillkännagivande om genetisk integritet och

sekretess (yrkande 3). All otillbörlig användning av

information från gentest bör förebyggas med

kraftfull lagstiftning om hur, när och vilka som

skall ha tillgång till informationen. Diskriminering

på grund av genetiska anlag är inte acceptabel,

anför motionärerna. Utgångspunkten för lagstiftning

i frågan bör vara att en individs gener tillhör den

privata sfären och skall beläggas med mycket sträng

sekretess. I motionen begärs slutligen ett

tillkännagivande om genterapi på könsceller (yrkande

4). Hittills har det varit stor enighet om att

förändringar i könsceller, till skillnad från

kroppsceller, dels är för riskfyllda, dels inte är

önskvärda. Det är enligt motionärerna viktigt att

slå fast att denna hållning bör få ligga fast i

framtiden och att det även fortsättningsvis bör

regleras i lag.

I motion 2000/01:So422 av Ewa Thalén Finné (m)

begärs ett tillkännagivande om genetiska

undersökningsresultat. I dag förs uppgifter från

genetiska undersökningar in i patientjournaler. För

att skydda den personliga integriteten borde

resultaten omedelbart sekretessbeläggas. Motionären

efterlyser besked om den utredning om genetisk

integritet som regeringen avsåg att göra enligt

skrivelse 1998/99:136.

I motion 2000/01:So546 av Marianne Samuelsson m.fl.

(mp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om genetisk integritet som en mänsklig

rättighet (yrkande 1). Motionärerna vill att man

utreder möjligheten att föra in ett grundlagsskydd

för människans gener så att t.ex. ingrepp på

könsceller/zygoter och blastem med bl.a. ärftliga

effekter blir olagliga. Det finns också skäl att

täppa till alla lagliga möjligheter att lämna ut

information om enskilda människors genuppsättning.

Motionärerna anser att genetisk integritet som en

mänsklig rättighet bör föras in i den

internationella och nationella lagstiftningen på

alla nivåer.

I motion 2000/01:So285 av Amanda Agestav och Tuve

Skånberg (kd) yrkas att riksdagen begär att

regeringen lägger fram förslag till en lag som

förbjuder kloning av mänskliga celler. Hela det

demokratiska samhället är enligt motionärerna

överens om att det är oacceptabelt att klona

människor. Svensk lagstiftning är emellertid inte

tydlig på denna punkt.

Tidigare behandling och pågående arbete

I betänkande 1999/2000:SoU5 Genetisk integritet

behandlade utskottet regeringens skrivelse

1998/99:136 Genetisk integritet samt motionsyrkanden

med samma innebörd som de ovannämnda. I betänkandet

finns en utförlig redovisning av regeringens

skrivelse, tidigare och pågående arbete på området

m.m. Utskottet anförde i sin bedömning bl.a.

följande (s. 10):

I skrivelsen tillkännager regeringen sin avsikt att

nu tillkalla en parlamentarisk kommitté med

företrädare för samtliga riksdagspartier med uppdrag

att lägga fram ett samlat förslag till hur det på

alla samhällsområden skall kunna garanteras att

någon diskriminering på grund av det genetiska arvet

inte sker.

Utskottet anser att kommitténs uppdrag bör bli så

heltäckande som möjligt. Kommitténs arbete bör

därför inte begränsas till att endast avse frågor

som berör diskriminering på grund av det genetiska

arvet utan med ett helhets-perspektiv även belysa

andra frågeställningar, bl.a. sådana som berörs i

flera av motionerna.

De synpunkter som framförts i motionerna - - -

överensstämmer i stort med de synpunkter som

regeringen framfört i skrivelsen. Med det vidgade

perspektiv som den parlamentariska kommittén enligt

utskottets nyss redovisade uppfattning bör ha får

även motionerna - - - anses i huvudsak

tillgodosedda. Utskottets bedömning är således att

direktiven för den kommande utredningen utformas på

sådant sätt att det som tas upp i motionerna kommer

att belysas. - - -

Även övriga motioner ansågs tillgodosedda och

avstyrktes (särskilt yttrande: c). Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1999/2000:43).

Regeringen har nyligen, som tidigare nämnts,

tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift att

se över ett antal frågeställningar rörande genetisk

diagnostik, genterapi och kloning (dir. 2001:20). I

direktiven nämns inledningsvis att utvecklingen inom

biotekniken väcker stora förväntningar samtidigt som

svåra etiska frågor aktualiseras. Utvecklingen

väcker ibland oro och undran, bl.a. för hur

forskningsresultaten kan komma att användas. Oron

måste mötas med öppenhet och offentlig debatt liksom

med information och kunskap. De etiska

frågeställningar som är förknippade med användning

av den genetiska kunskapen måste hanteras på ett

ansvarsfullt sätt så att fundamentala värden inte

äventyras. Kommitténs arbete skall mot denna

bakgrund bedrivas utåtriktat och främja debatt och

diskussion kring dessa frågor. I direktiven anges

att viktiga utgångspunkter för kommitténs arbete

skall vara Europarådets konvention angående skydd

för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna samt Europarådets konvention om mänskliga

rättigheter och biomedicin.

Kommittén skall bl.a. belysa de etiska frågor som

kan vara förknippade med att genom prediktiv

genetisk diagnostik beräkna sannolikheten av att en

frisk person kan komma att drabbas av sjukdom senare

i livet. I uppdraget ingår vidare att överväga och

lämna förslag till hur det skall kunna garanteras

att den som visats bära på ett visst sjukdomsanlag

inte skall behandlas på ett mindre förmånligt sätt i

försäkringssammanhang, inom arbetslivet och på andra

områden som kan vara aktuella. I direktiven anges

också att det finns skäl att utvärdera den nuvarande

lagstiftningen rörande genterapi och överväga om

kompletteringar eller förändringar behöver göras.

Kommittén skall vidare, trots att dagens

lagstiftning förbjuder kloning av människa, överväga

och lämna förslag till ett förtydligande av lagen på

denna punkt.

Uppdraget skall redovisas senast den 28 februari

2003.

Bioteknikkommittén lämnade i december 2000 sitt

slutbetänkande Att spränga gränser - bioteknikens

möjligheter och risker (SOU 2000:103). Kommittén tog

bl.a. upp användningen av bioteknik på människor och

lade fram en skiss till lag på området.

Ett temporärt utskott för genetiska frågor m.m. har

nyligen inrättats inom Europaparlamentet. Utskottet

skall under ett års tid undersöka och sammanställa

rapporter om utvecklingen när det gäller genetik och

andra moderna medicinska teknologier.

Utskottets bedömning

En parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över

olika frågor rörande genetisk diagnostik, genterapi

och kloning har nyligen tillsatts. Såvitt framgår av

direktiven till utredningen omfattar uppdraget de

frågor som tas upp i de aktuella motionerna. Enligt

utskottets mening bör kommitténs arbete inte

föregripas. Motionerna 2000/01:So285 (kd),

2000/01:So401 (kd) yrkandena 2-4, 2000/01:So422 (m)

och 2000/01:So546 (mp) yrkande 1 avstyrks därför.

Preventivmedel m.m.

I motion 2000/01:Ub821 av Charlotta L Bjälkebring

och Tasso Stafilidis (v) begärs ett tillkännagivande

om vad i motionen anförs om att fria preventivmedel

bör erbjudas unga kvinnor och unga män upp till 20

års ålder (yrkande 10). Detta, liksom ökad

information om veneriska sjukdomar och om hur man

har säker sex, skulle avsevärt underlätta för

ungdomar att hitta rätt i sin egen sexualitet,

anförs det.

I motion 2000/01:So229 av Magnus Jacobsson och

Amanda Agestav (kd) begärs ett tillkännagivande om

vad i motionen anförs om subventioner av

preventivmedel (yrkande 2). Motionärerna anser det

viktigt att preventivmedel finns tillgängliga och

att kondomer, p-piller, spiraler och p-skum

subventioneras.

I motion 2000/01:A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om att prioritera

forskning om preventivmedel i allmänhet och för män

i synnerhet (yrkande 27).

I motion 2000/01:So516 av Willy Söderdahl m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i

motionen anförs om kompensation för men-

struationsskydd. Enligt motionärerna skulle flickor

och kvinnor kunna kompenseras för sina

extrakostnader genom att höja barn- och

studiebidraget för flickor/kvinnor, föra in

menstruationsskydd på hjälpmedelslistan eller låta

det omfattas av högkostnadsskyddet. Enligt

motionärerna bör regeringen utreda frågan.

Tidigare behandling och pågående arbete

I betänkande 1997/98:SoU2 behandlade utskottet en

motion om behovet av lagändring gällande

preventivmedel (s. 42 f.). Motionärerna påpekade att

kostnaderna för p-piller, som är det mest använda

preventivmedlet bland unga kvinnor, har stigit genom

åren. Däremot är spiral, som i första hand används

av något äldre och oftast bättre ekonomiskt rustade

kvinnor, gratis. Utskottet konstaterade i sin

bedömning att kostnader för

preventivmedelsrådgivning och för preventivmedel

nyligen hade behandlats av olika statliga

utredningar samt i en rapport från Socialstyrelsen.

Argumentationen i utredningarna sammanföll i stort

med den uppfattning som motionärerna framfört.

Utskottet ansåg att regeringen på lämpligt sätt

borde överväga författningsregleringen på området,

konsekvenserna av denna samt komma med förslag till

riksdagen på hur en utjämning av patienternas

kostnader i detta sammanhang bör ske. Utskottet

föreslog att riksdagen skulle ge regeringen till

känna vad utskottet anfört. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1997/98:3).

Enligt regleringsbrevet för budgetåret 2000 avseende

Socialstyrelsen skall Socialstyrelsen göra en

uppföljning av vad styrelsen konstaterade i

rapporten Hälsovård före, under och efter graviditet

i fråga om att prisskillnaden mellan olika

preventivmedel bör utjämnas. Socialstyrelsen skall

därvid göra en analys av nuvarande förhållanden och

ur olika aspekter belysa konsekvenser av en ordning

som fullt ut utjämnar de skillnader som finns i

dagens system. Uppdraget skall redovisas till

regeringen senast den 30 april 2001.

Utskottet behandlade i betänkande 1999/2000:SoU9 ett

motionsyrkande om att preventivmedel bör vara

gratis, i synnerhet för unga människor (s. 80).

Utskottet konstaterade med tillfredsställelse att

regeringen gett Socialstyrelsen det ovannämnda

uppdraget. Utskottet var dock inte berett att

föreslå något tillkännagivande om kostnadsfria

preventivmedel och avstyrkte därför motionsyrkandet.

I samma betänkande behandlades även ett

motionsyrkande om att prioritera forskning om

preventivmedel, i synnerhet för män (s. 80).

Utskottet vidhöll sin tidigare redovisade

uppfattning att riksdagen inte bör ta något

initiativ när det gäller frågan om preventivmedel

för män. Yrkandet avstyrktes (res. mp).

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1999/2000:194).

I december 2000 hade samtliga landsting och regioner utom ett

fattat beslut om subvention av preventivmedel för

ungdomar. Bestämmelserna härom varierar från

landsting till landsting, såväl avseende

åldersgränsen som vilka preventivmedel som

subventioneras och med vilken kostnad. Hälften av de

20 landstingen/regionerna som fattat beslut i frågan

ger subventioner upp till 20 års ålder och övriga

upp till mellan 21 och 25 års ålder. Ett landsting

tillhandahåller alla slags preventivmedel utan

kostnad för ungdomar upp till 20 år. Övriga 19

landsting subventionerar p-piller. 17 av dem delar

ut gratis akut-p-piller. Kondomer subventioneras i

10 av landstingen och delas ut gratis i 6.

Subvention av andra preventivmedel, som

hormonspiraler, hormonstavar och p-spruta,

förekommer i 8 landsting.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att

samtliga landsting och regioner utom ett har fattat

beslut om att subventionera preventivmedel till

ungdomar. Samtliga av dessa landsting och regioner

subventionerar p-piller och i princip alla ger ut

kondomer gratis eller till ett rabatterat pris. Även

andra preventivmedel subventioneras. Socialstyrelsen

har i uppdrag att analysera nuvarande skillnader vad

gäller kostnader för preventivmedel samt belysa

konsekvenserna av att dessa skillnader jämnas ut. I

avvaktan på detta arbete, vilket skall redovisas

nästa månad, bör det enligt utskottets mening inte

tas något nytt initiativ från riksdagens sida.

Motion 2000/01:So229 (kd) yrkande 2 får anses i

huvudsak tillgodosedd.

Utskottet är inte berett att föreslå något

tillkännagivande om kostnadsfria preventivmedel och

avstyrker därför motion 2000/01:Ub821 (v) yrkande

10.

Utskottet vidhåller vidare sin inställning att

riksdagen inte bör ta något initiativ när det gäller

frågan om preventivmedel för män och avstyrker

motion 2000/01:A808 (mp) yrkande 27.

Enligt utskottets mening bör det inte heller göras något

tillkännagivande till regeringen om ekonomisk

kompensation till flickor och kvinnor för men-

struationsskydd. Motion 2000/01:So516 (v) avstyrks.

Hälsodataregister

I motion 2000/01:So548 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs att regeringen lägger fram förslag till

ändring av lagen om hälsodataregister i enlighet med

vad som anförs i motionen (yrkande 11). Motionärerna

anför att de uppgifter som ingår i registren kan

vara mycket integritetskänsliga samt att det enligt

nuvarande lagstiftning krävs endast samtycke från

patienten för medverkan i registret. Enligt

motionärerna bör lagen ändras så att s.k. informerat

samtycke krävs, vilket innebär att patienten blir

informerad om registret och dess användning och

därefter lämnar sitt eventuella samtycke.

Tidigare behandling

Lagen (1998:543) om hälsodataregister trädde i kraft

den 24 oktober 1998. I samband med lagförslagets

riksdagsbehandling framställdes ett motionsyrkande

från Folkpartiet med begäran om ett tillkännagivande

om begreppet informerat samtycke i stället för

endast samtycke. Utskottet anförde i detta

sammanhang bl.a. att det delade regeringens

bedömning att behandling av personuppgifter skall få

ske i hälsodataregister och vårdregister oavsett den

enskildes inställning därtill samt att skyddet för

den enskildes integritet här får stå tillbaka för

samhällets intresse av kunskap och information (se

betänkande 1997/98:SoU23). Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1997/98:291). (Res. dels m, mp,

dels fp).

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin inställning att behandling

av personuppgifter skall få ske i hälsodataregister

och vårdregister oavsett den enskildes inställning

därtill. Skyddet för den enskildes integritet får

här således stå tillbaka för samhällets intresse av

kunskap och information. Motion 2000/01:So548 (fp)

yrkande 11 avstyrks med det anförda.

Förskrivning av narkotiska preparat m.m.

I motion 2000/01:So537 av Hans Hoff och Jan

Bergqvist (s) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om ändring i disciplinpåföljdslagen.

Motionärerna anför att missbruk och förskrivande av

droger i eget ekonomiskt syfte alltid borde

resultera i en total begränsning när det gäller att

förskriva narkotiska preparat samt begränsning att

förskriva alkoholhaltiga läkemedel och teknisk

sprit. Sålunda borde en lagändring ske där "får"

byts ut mot "skall" i 9 § disciplinpåföljdslagen.

Bakgrund

Frågor om begränsning av förskrivningsrätt behandlas

sedan den 1 januari 1999 i 5 kap. 11 § lagen

(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område. Av 11 § framgår att om en läkare

eller tandläkare missbrukar sin behörighet att

förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel

eller teknisk sprit, får denna behörighet dras in

eller begränsas. Innehållet i bestämmelsen motsvarar

9 § lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på

hälso- och sjukvårdens område.

Utskottet behandlade i betänkande 1997/98:SoU22 en

motion med liknande innehåll som den nu aktuella.

Utskottet anförde att det delade inställningen i

proposition 1993/94:149 att behörighet att förskriva

narkotika, alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk

sprit får dras in om förskrivaren missbrukar

behörigheten. Utskottet ansåg dock inte att någon

skyldighet att dra in behörigheten borde

föreskrivas. Utskottet delade bedömningen i

propositionen att presumtionen, vid missbruk av

förskrivningsrätten, bör vara att olämplighet hos

yrkesutövaren föreligger och att behörigheten bör

återkallas. Motion avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1997/98:290). (Res. mp).

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin inställning att någon

skyldighet att dra in behörighet att förskriva

narkotika, alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk

sprit för det fall att förskrivaren missbrukar sin

behörighet inte bör föreskrivas. Dock bör

presumtionen vid missbruk av behörigheten vara att

olämplighet hos förskrivaren föreligger och att

behörigheten bör återkallas. Motion 2000/01:So537

(s) avstyrks.

Förskrivningsrätt för sjuksköterskor och dietister

I motion 2000/01:So424 av Maud Ekendahl och Cristina

Husmark Pehrsson (m) begärs ett tillkännagivande att

samtliga legitimerade sjuksköterskor inom den öppna

hälso- och sjukvården efter genomgången fortbildning

erhåller ökad förskrivningsrätt (yrkande 2).

I motion 2000/01:So323 av Maud Ekendahl (m) begärs

ett tillkännagivande om att förskrivningsrätt bör

ges till dietister (yrkande 1). Vid användandet av

sondnäringar är det enligt motionären viktigt att en

dietist gör en noggrann bedömning och beräkning av

patientens behov. Förskrivningsrätt bör därför ges

dietister avseende sondnäringar och näringspreparat.

Tidigare behandling och pågående arbete

Frågor om förskrivningsrätt för sjuksköterskor

behandlades av utskottet i betänkande

1999/2000:SoU11 med anledning av proposition

1999/2000:56 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor.

Utskottet anförde bl.a. att de positiva erfarenheter

som finns vad gäller distriktssköterskornas

förskrivningsrätt samt den pågående utvecklingen mot

alltmer öppen vård, framför allt i kommunal regi,

talar för en utvidgning av förskrivningsrätten till

fler kategorier sjuksköterskor. Vidare anfördes att

det inom den kommunala hälso- och sjukvården för

äldre och funktionshindrade också finns ett stort

behov av en utvidgad rätt till förskrivning av

läkemedel. Sammanfattningsvis anförde utskottet att

det ser positivt på regeringens förslag samt att det

ankommer på Socialstyrelsen att precisera närmare

krav för erhållande av förskrivningsrätt. Motioner

avstyrktes (res. m, kd, c). Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1999/2000:195).

Enligt uppgift från Socialstyrelsen är föreskrifter

angående sjuksköterskors förskrivningsrätt för

närvarande under utarbetande.

Frågor om dietisters förskrivningsrätt behandlas i

Speciallivsmedelsutredningens betänkande Mat som

medicin (SOU 1999:114). Betänkandet bereds för

närvarande i Regeringskansliet.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin uppfattning att de positiva

erfarenheter som finns vad gäller

distriktssköterskornas förskrivningsrätt samt den

pågående utvecklingen mot alltmer öppen vård,

framför allt i kommunal regi, talar för en

utvidgning av förskrivningsrätten till fler

kategorier sjuksköterskor. Socialstyrelsen arbetar

för närvarande med att ta fram föreskrifter angående

sjuksköterskors förskrivningsrätt. Utskottet vill

också erinra om att betänkandet Den nya

läkemedelsförmånen (SOU 2000:86) för närvarande

bereds i Regeringskansliet. Frågan om läkarnas fria

förskrivningsrätt har behandlats i betänkandet.

Olika aspekter på förskrivningsrätt för läkemedel

kommer därmed att aktualiseras inom en relativt snar

framtid och således ge anledning för utskottet att

återkomma till de aktuella frågeställningarna.

Motion 2000/01:So424 (m) yrkande 2 avstyrks.

Såvitt gäller dietisters förskrivningsrätt

konstaterar utskottet att den behandlas i

Speciallivsmedelsutredningens betänkande.

Betänkandet bereds för närvarande i

Regeringskansliet. Riksdagen bör avvakta

beredningen. Motion 2000/01:So323 (m) yrkande 1

avstyrks.

Tatuering och piercing

I motion 2000/01:So520 av Rolf Olsson (v) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om piercing och

tatuering. Motionären framhåller att det får

konsekvenser för resten av livet att låta tatuera

sig samt att piercing innebär hög risk för

allergiska reaktioner och infektioner. Bestämmelser

bör därför införas om tillståndsgivning med

fastställda krav på kompetens hos utövaren och krav

på lokalen. Det bör även införas ett förbud i lag

mot att utföra piercing eller tatuering på

minderåriga utan att godkännande lämnats av dennes

vårdnadshavare. Motionären kräver slutligen att

tillsyn utövas över verksamheten.

I motion 2000/01:So375 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om piercing och tatuering. Motionärerna anser att

det, inte minst av hälsoskäl, bör vara otillåtet att

utföra kroppshåltagning eller tatuering på

minderåriga utan vårdnadshavarens godkännande. De

påpekar att branschorganisationen Sveriges

professionella tatuerare, SPT, förordar en

åldersgräns på 18 år för den som vill tatueras men

att åldersgränsen inte alltid efterlevs.

Tidigare behandling

Utskottet har tidigare behandlat motioner med

yrkanden om åldersgräns för piercing och tatuering

på minderåriga m.m. I betänkande 1997/98:SoU22

återges delar av Socialstyrelsens allmänna råd

1995:3 Yrkesmässig hygienisk behandling (s. 17).

Utskottet behandlade senast en motion på området i

betänkande 1999/2000:SoU9 (s. 81). Utskottet vidhöll

sin uppfattning att verksamhet med piercing och

tatuering visserligen kan skapa problem men att

Socialstyrelsen får förutsättas följa utvecklingen

och vid behov initiera erforderliga åtgärder.

Ifrågavarande motion avstyrktes (res. v+mp).

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1999/2000:194).

Utskottets bedömning

Utskottet har inte ändrat inställning vad gäller

piercing och tatuering. Verksamheten kan visserligen

medföra problem men utskottet förutsätter att

Socialstyrelsen och Läkemedelsverket noga följer

utvecklingen på området och initierar erforderliga

åtgärder om det skulle behövas. Motionerna

2000/01:So375 (s) och 2000/01:So520 (v) avstyrks

därmed.

Lobotomi

I motion 2000/01:So274 av Carlinge Wisberg m.fl. (v)

begärs att regeringen tillsätter en utredning med

uppgift att se över lobotomiverksamheten och dess

effekter. Motionärerna anför att en studie vid Umeå

universitet visar att omfattningen av lobotomi varit

större än vad som tidigare varit känt. Vidare har

enligt motionärerna framkommit att en stor andel av

de lobotomerade var kvinnor, inte sällan med

förståndshandikapp samt att även barn lobotomerades.

I motion 2000/01:So252 av Caroline Hagström (kd)

begärs ett tillkännagivande om tillsättande av en

statlig utredning om omfattningen av

lobotomioperationer i Sverige (yrkande 1).

Motionären anför att det aldrig har varit en

vetenskapligt belagd tes att lobotomi botar något.

Vidare begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om statlig ersättning till lobotomerade från

1940-, 1950- och 1960-talen, vilka fortfarande är

livet (yrkande 2). Motionären anför att ett beslut

om ersättning vore ett sätt för staten att

åtminstone i någon mån gottgöra dem som utsattes för

lobotomi och på så sätt också erkänna att detta inte

var en riktig behandling i ett samhälle som slår

vakt om människovärdet.

Tidigare behandling m.m.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare

behandlat frågor om lobotomi i anledning av

motionsyrkanden liknande de nu aktuella. I

betänkande 1997/98:SoU2 gavs en bred bakgrund om

lobotomi och capsulotomi, skadeståndsregler m.m.

vartill hänvisas (s. 64-65). Utskottet anförde i sin

bedömning sammanfattningsvis att när det gäller

ersättning till dem som lobotomerats under 1940- och

1950-talen kunde utskottet konstatera att lobotomi,

innan de ångestdämpande medicinerna fanns

tillgängliga, var i enlighet med dåtida vetenskap

och beprövad erfarenhet samt att några skäl för

generell ersättning inte föreligger. I de av

riksdagen godkända betänkandena 1997/98:SoU12,

1998/99:SoU10 och 1999/2000:SoU9 behandlades åter

motioner om ersättning till lobotomerade. Utskottet

har vid samtliga tillfällen vidhållit sin

inställning att det inte föreligger några skäl för

generell ersättning till dem som lobotomerats (res.

I bet. 1997/98:SoU12 och bet. 1998/ 99:SoU10 kd och

mp samt i 1999/2000:SoU9 kd). I betänkande

1999/2000:SoU9 framställdes vidare ett yrkande om

kartläggning av lobotomiverksamheten i Sverige.

Motionsyrkandet avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1999/2000:194). (Res. dels v och

mp, dels kd).

Socialministern har i ett frågesvar den 16 augusti

2000 anfört bl.a. följande:

Riksdagen och regeringen har tidigare vid ett

flertal tillfällen tagit ställning till frågor

rörande de lobotomerades situation. Socialutskottet

har i samband med motioner om ersättning till

lobotomerade anfört att lobotomi på 1940- och 1950-

talen skedde i enlighet med dåtida vetenskap och

beprövad erfarenhet, varför skäl för en generell

ersättning inte förelåg (1997/98:SoU2).

Socialstyrelsen har också förklarat att lobotomi

under den aktuella tidsperioden skedde i enlighet

med dåtida vetenskap och beprövad erfarenhet.

Även om jag djupt beklagar de negativa effekter som

lobotomin har medfört för de patienter som

behandlades med denna metod anser jag inte att det,

varken i samband med Steriliseringsutredningens

betänkanden eller i övrigt, har framkommit sådan

information som föranleder mig att göra någon annan

bedömning än vad riksdagen och regeringen redan har

gjort.

Utskottets bedömning

De lobotomioperationer som gjordes på 1940- och

1950-talen utfördes i enlighet med vetenskap och

beprövad erfarenhet. Utskottet vidhåller sin

tidigare inställning att någon kartläggning av

lobotomiverksamheten inte är erforderlig. Motionerna

2000/01:So252 (kd) yrkande 1 och 2000/01:So274 (v)

avstyrks. Vidare vidhåller utskottet att det inte

heller föreligger några skäl för generell ersättning

till dem som lobotomerats. Även motion 2000/01:So252

(kd) yrkande 2 avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse till

handlingarna,

2. beträffande hälso- och sjukvårdens

organisation och finansiering, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So279 yrkandena 2

och 5, 2000/01:So296, 2000/01:So303 yrkande 3

delvis, 2000/01:So321 yrkande 2, 2000/01:So343

yrkandena 1-6, 2000/01:So358 yrkandena 12 och

13, 2000/01:So383 yrkandena 1, 2, 7 och 13,

2000/01:So400 och 2000/01: So464,

res. 1 (m)

res. 2 (v)

res. 3 (kd)

res. 4 (c)

3. beträffande mångfald bland vårdgivare

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So9 yrkandena 6 och

7, 2000/01:So303 yrkande 1 och 2000/01:So548

yrkandena 8 och 9,

res. 5 (m)

res. 6 (fp)

4. beträffande patientombudsman

att riksdagen avslår motion 2000/01:So321 yrkande 10,

res. 7 (v)

5. beträffande patientavgift för

barnsjukvård

att riksdagen avslår motion 2000/01:So439 yrkande 1,

6. beträffande kulturens roll i hälso- och

sjukvården

att riksdagen avslår motion 2000/01:So382 yrkandena 1 och

2,

7. beträffande vårdgaranti

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So3 yrkande 6,

2000/01:So7 yrkande 5, 2000/01:So203 yrkandena 1

och 2, 2000/01:So279 yrkande 1, 2000/01:So303

yrkande 3 delvis och 2000/01:So548 yrkande 1,

res. 8 (m, kd, c, fp)

8. beträffande förnyad medicinsk

bedömning

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So3 yrkande 14 och

2000/01: So7 yrkande 4,

res. 9 (m, kd, c)

9. beträffande inrättande av en statlig

medicinalstyrelse

att riksdagen avslår motion 2000/01:So279 yrkande 9,

res. 10 (m)

10. beträffande riskanalyser

att riksdagen avslår motion 2000/01:So378,

res. 11 (v)

11. beträffande vård utomlands

att riksdagen avslår motionerna

2000/01:So279 yrkande 8, 2000/01: U513 yrkande

10 och 2000/01:Ub807 yrkande 9,

res. 12 (m)

12. beträffande vårdpersonalens

fortbildning, kompetenskrav m.m.

att riksdagen avslår motion 2000/01:So383 yrkande 5,

res. 13 (m, kd)

13. beträffande frågor om

personalförsörjning i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So3 yrkande 15,

2000/01: So278, 2000/01:So359 yrkandena 1, 2, 4

och 6, 2000/01:So383 yrkandena 3, 4 och 6,

2000/01:So445, 2000/01:So452 yrkande 2,

2000/01:Sf611 yrkande 19, 2000/01:A808 yrkande

31 och 2000/01: A812 yrkande 3,

res. 14 (kd)

res. 15 (c)

res. 16 (fp)

14. beträffande specialistkompetens

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So376, 2000/01:So524

och 2000/01:Ub422,

15. beträffande vidareutbildning för

vårdpersonal

att riksdagen avslår motion 2000/01:So234 yrkande 4,

16. beträffande praktikplatser för

psykologer

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So294 och

2000/01:So371,

res. 17 (mp)

17. beträffande specialistsjuksköterskeexamen med

inriktning mot onkologisk vård

att riksdagen avslår motion 2000/01:So281,

18. beträffande försäkringsmedicinsk

utbildning

att riksdagen avslår motion 2000/01:So364 yrkande 1,

res. 18 (m)

19. beträffande läkares

allmäntjänstgöring

att riksdagen avslår motion 2000/01:So512,

20. beträffande upphandling av hälso- och

sjukvårdstjänster

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So283,

2000/01:So345, 2000/01:So359 yrkande 5 och

2000/01:So424 yrkande 1,

res. 19 (m, kd, c, fp)

res. 20 (v) delvis motiv

21. beträffande vårdpersonalens

möjligheter att starta eget

att riksdagen avslår motion 2000/01:So548 yrkande 3,

res. 21 (m, fp)

res. 20 (v) delvis motiv

22. beträffande etableringsregler för

privata vårdgivare

att riksdagen avslår motion 2000/01:So9 yrkandena 1 och 2,

res. 22 (fp)

res. 20 (v) delvis motiv

23. beträffande den s.k. 65-årsgränsen

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So244

yrkande 10, 2000/01:So306, 2000/01:So436,

2000/01:So534 och 2000/01: So539 yrkande 8 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

res. 23 (s)

res. 24 (v)

24. beträffande samordning av

högkostnadsskydden för tandvård respektive

hälso- och sjukvård

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So243,

2000/01:So258, 2000/01:So308 yrkande 1,

2000/01:So383 yrkandena 18-19 och 2000/01:So508

yrkandena 1 och 3,

res. 25 (kd)

res. 26 (c)

res. 27 (fp)

res. 28 (mp)

25. beträffande översyn av samtliga

högkostnadsskydd

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So336 och

2000/01:So383 yrkande 21,

res. 29 (kd)

res. 30 (mp)

26. beträffande bidrag för glasögon till

barn

att riksdagen avslår motion 2000/01:So518,

27. beträffande landstingens

förhandsprövning av behandlingsförslag

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So332 yrkande 2,

2000/01: So373, 2000/01:So399, 2000/01:So476

yrkandena 1-4 och 2000/01: MJ763 yrkande 5,

res. 31 (v)

res. 32 (mp)

28. beträffande utredning av amalgamets

effekter

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So296 yrkandena 2

och 3, 1998/99:So332 yrkandena 3, 5 och 6,

2000/01:So280 och 2000/01: So489,

res. 33 (c)

res. 34 (fp)

29. beträffande amalgamförbud

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So332 yrkande 1 och

1998/99:So441 yrkande 1,

res. 35 (c)

res. 36 (mp)

30. beträffande biverkningsregister

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So296 yrkande 1 och

1998/99:So332 yrkande 4,

res. 37 (fp)

31. beträffande översyn av

Läkemedelsverkets avgifter

att riksdagen avslår motion 1998/99:So423 yrkande 10,

32. beträffande läkemedelsmissbruk

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So372 yrkande 4,

2000/01: So259, 2000/01:So341, 2000/01:So384 och

2000/01:So413,

33. beträffande läkemedelsföretagens

ansvar

att riksdagen avslår motion 1998/99:So258 yrkande 4,

res. 38 (v)

34. beträffande utredning om

läkemedelsberoende

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So461 yrkande 19 och

1999/2000:So226 yrkande 20,

35. beträffande läkares informationsplikt

rörande beroendeframkallande läkemedel

att riksdagen avslår motion 2000/01:So320,

36. beträffande könsrelaterad

läkemedelsbehandling m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So234,

1998/99:So276, 1998/99:So313 yrkande 2,

1999/2000:So252, 1999/2000:So257 yrkandena 1 och

2, 1999/2000:A804 yrkande 29, 2000/01:So319

yrkandena 1 och 2, 2000/01:So437 yrkande 3 och

2000/01:A811 yrkande 12,

res. 39 (v)

res. 40 (mp)

37. beträffande trafikfarliga läkemedel

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So315,

1998/99:So398, 1998/99:So407, 1998/99:So408,

1999/2000:So239, 1999/2000:So301 och

2000/01:So205,

38. beträffande kvicksilver i läkemedel

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So254 yrkande 1,

2000/01: So309 yrkande 1 och 2000/01:MJ763

yrkande 3,

res. 41 (kd)

res. 42 (mp)

39. beträffande titandioxid och andra

tillsatser i läkemedel

att riksdagen avslår motion 2000/01:So309 yrkandena 2 och

3,

res. 43 (mp)

40. beträffande flunitrazepam

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So222,

41. beträffande dextropropoxifen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So419 yrkandena 1-3,

42. beträffande kostnader för

migränmedicin

att riksdagen avslår motion 1998/99:So321 yrkande 8,

43. beträffande läkemedel till vissa

psykiskt sjuka

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So327 och

2000/01:So497,

44. beträffande Antabus

att riksdagen avslår motion 1998/99:So359,

45. beträffande speciallivsmedel

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So323 yrkande 2 och

2000/01:So410,

46. beträffande personalförsörjning inom

apoteksverksamheten

att riksdagen avslår motion 1998/99:So467 yrkande 18,

res. 44 (fp)

47. beträffande opartisk

läkemedelsinformation

att riksdagen avslår motion 2000/01:So383 yrkande 17,

res. 45 (kd)

48. beträffande särläkemedel

att riksdagen avslår motion 1998/99:So206,

res. 46 (fp)

49. beträffande biokemiska reagens av

animaliskt ursprung

att riksdagen avslår motion 1998/99:So253

res. 47 (fp)

50. beträffande tolk inom hälso- och

sjukvården

att riksdagen avslår motion 2000/01:Sf611 yrkande 20,

51. beträffande jämställdhetsperspektiv i

vården

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So374,

2000/01:So435, 2000/01:So437 yrkandena 1, 2 och

4, 2000/01:So545 yrkandena 4 och 6,

2000/01:So548 yrkande 7, 2000/01:A809 yrkande 6

och 2000/01:A812 yrkande 25,

res. 48 (c)

res. 49 (fp)

52. beträffande bemötande i vården

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So254 yrkande 2,

2000/01: So476 yrkande 5 och 2000/01:So545

yrkande 5,

res. 50 (kd)

res. 51 (c)

53. beträffande homo-, bi- och

transsexuellas behov av sjukvård

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So379,

2000/01:So545 yrkande 7, 2000/01:Ju724 yrkandena

14 och 26 och 2000/01:L459 yrkande 14,

res. 52 (v, mp)

res. 53 (c)

res. 54 (fp)

54. beträffande ambulanshelikoptrar

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So250,

2000/01:So316 och 2000/01:Fi616 yrkande 3,

res. 55 (m, kd)

55. beträffande vård och behandling av

olika sjukdomar

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So9 yrkande 8,

2000/01: So220, 2000/01:So240, 2000/01:So293,

2000/01:So301 yrkande 1, 2000/01:So330,