Bet. 2000/01:SoU11

Socialutskottets betänkande

2000/01:SOU11

Sjukhus med vinstsyfte

(förnyad behandling)

Innehåll

Utskottet

Hemställan

2000/01

SoU11

Ärendet

I betänkande 2000/01:SoU6 behandlade utskottet

proposition 2000/01:36 Sjukhus med vinstsyfte samt

sju motionsyrkanden som väckts med anledning av

propositionen.

Vid kammarbehandlingen av betänkandet den 13

december 2000 beslöt riksdagen att återförvisa

ärendet till socialutskottet för ytterligare

beredning.

Regeringens förslag samt de motionsyrkanden som

utskottet nu på nytt behandlar finns redovisade i

betänkande 2000/01:SoU6. Regeringens förslag till

lagtext är fogat som bilaga 1 till nämnda

betänkande. Utskottet inhämtade vid sin tidigare

behandling av propositionen yttranden från Lagrådet,

konstitutionsutskottet, näringsutskottet och

Konkurrensverket. Yttrandena är fogade till

betänkande 2000/01:SoU6 som bilagorna 2-5.

Utskottet

M-, kd-, c- och fp-ledamöterna begär dels att

Nämnden för offentlig upphandling skall få till

uppgift att belysa lagförslagets förenlighet med

annan lagstiftning vad avser lagen (1992:1528) om

offentlig upphandling och gemenskapsrätten, dels att

skriftligt yttrande inhämtas från professorn Ulf

Bernitz, Stockholm.

Utskottet finner inte anledning att ändra de

ställningstaganden som gjordes i betänkande

2000/01:SoU6. Beträffande motiveringen till

utskottets ställningstaganden hänvisas därför till

detta betänkande. Detta gäller ställningstagandena

till såväl propositionens förslag som beredningen i

utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förslaget till lag om

inskränkning i landstingens rätt att överlämna

driften av akutsjukhus till annan

att riksdagen med bifall till proposition 2000/01:36 och med

avslag på motionerna 2000/01:So29, 2000/01:So31,

2000/01:So32, 2000/01: So33 och 2000/01:So34

antar regeringens förslag till lag om

inskränkning i landstingens rätt att överlämna

driften av akutsjukhus till annan,

res. (m, kd, c, fp)

2. beträffande definition och sanktioner

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So30 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast

en bordläggning.

Stockholm den 14 december 2000

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris

Heister (m), Susanne Eberstein (s), Margareta

Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Leif Carlson

(m), Conny Öhman (s), Lars U Granberg (s), Elisebeht

Markström (s), Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson

(kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth

Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Lars

Elinderson (m), Rosita Runegrund (kd) och Lotta

Nilsson-Hedström (mp).

Reservation

Förslaget till lag om inskränkning i

landstingens rätt att överlämna driften av

akutsjukhus till annan (mom. 1)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Lars Gustafsson

(kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth

Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Lars

Elinderson (m) och Rosita Runegrund (kd) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 1

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "i

utskottet" bort ha följande lydelse:

Även efter riksdagsdebatten den 13 december

kvarstår enligt utskottet så stora oklarheter kring

lagförslagets effekter att utskottets tidigare

bedömning att förslaget till lag är otillräckligt

berett snarast förstärkts. Lagrådets kritik har inte

vederlagts utan den hårda kritiken kvarstår. Enligt

utskottet är principen om det kommunala självstyret

och respekten för väljarnas val i kommuner,

landsting och regioner grundläggande. Härtill kommer

att det vid beredningen i utskottet och i

riksdagsdebatten framkommit ytterligare oklarheter

när det gäller den föreslagna lagens förenlighet med

bl.a. lagen (1992:1528) om offentlig upphandling och

EG-rätt. Utskottets begäran att propositionen som

en konsekvens härav avslås kvarstår därför.

En grundläggande utgångspunkt för hälso- och

sjukvårdspolitiken måste enligt utskottet vara att

alla människor garanteras god vård i rätt tid.

Systemen skall utformas efter den enskilde

patientens behov och önskemål. Sjukvården behöver

ständigt förändras och förbättras. För att kunna

förbättra vården är det viktigt att ta till vara

alla goda krafter, såväl sjukvårdspersonalen som nya

entreprenörer.

Propositionens förslag innebär att viss sjukvård

förbjuds. Därmed hindras utveckling och mångfald på

ett område där det så väl behövs, nämligen i

akutsjukvården. Genom att stänga dörrarna för

företag och föreningar som ger vinstutdelning från

att driva sjukhus, är risken stor att följden blir

stängda sjukhusdörrar. Landstingen kommer i

fortsättningen att ha möjlighet att lägga ned

sjukhus, men det blir förbjudet för andra vårdgivare

att driva dem. En sådan lagstiftning är varken

logisk eller försvarbar för den som värnar om vården

och patienterna. Det finns helt enkelt inget problem

som motiverar lagen. Inget tyder på att inslag av

vinstdrivande verksamhet försämrat det totala

vårdutbudet. De som främst kommer att drabbas är

patienterna eftersom förslaget innebär sämre

valfrihet och mindre vårdutbud.

Propositionens förslag inskränker utrymmet för dels

ett flertal grundläggande fri- och rättigheter som

exempelvis näringsfriheten och äganderätten, dels

den kommunala självstyrelsen. Denna kritik har

framförts av bl.a. Lagrådet. Syftet med förslaget

tycks främst vara att förhindra att den politik som

väljarna ställt sig bakom genomförs i praktiken i

vissa regioner/landsting. Sådan lagstiftning innebär

ett missbruk av den nationella makten och

undergräver medborgarnas tilltro till demokratin.

Lagförslaget syftar enligt propositionen endast

till att skydda och säkerställa att de grundläggande

principerna för svensk hälso- och sjukvård även i

framtiden kan upprätthållas. Vården skall vara

demokratiskt styrd, solidariskt finansierad och ges

efter behov. Utskottet ifrågasätter inte att dessa

allmänna mål för hälso- och sjukvården i Sverige

skulle vara ett betydande allmänt intresse.

Utskottet ifrågasätter däremot om den föreslagna

regleringen har något med dessa mål att göra.

Regeringen har inte kunnat visa på vilket sätt målet

för hälso- och sjukvården främjas genom denna

inskränkning i den näringsfrihet som regleras i 2

kap. 20 § regeringsformen (RF).

Beslut som berör kommunens invånare skall fattas

nära medborgarna och i samråd med medborgarna.

Demokratin riskerar att urholkas om medborgarnas

krav i allmänna val om politiska majoriteter inte

respekteras. Respekten för den kommunala

självstyrelsen är avgörande för att upprätthålla

förtroendet för den lokala demokratin. Människor

måste veta vem som är ansvarig för de politiska

besluten och ha möjlighet att utkräva ansvar av de

förtroendevalda - en grundläggande del i det

demokratiska systemet. Regeringens förslag

inskränker det kommunala självstyret på ett

oacceptabelt sätt.

Lagrådet har anfört att ett synsätt som kan ligga

nära till hands när man diskuterar huruvida de

föreslagna lagbestämmelserna inkräktar på den

kommunala självstyrelsen är att undersöka om syftet

med bestämmelserna kan uppnås på ett för det

kommunala självbestämmandet mindre ingripande sätt

än det som föreslås. Tanken skulle vara att om olika

möjligheter finns att nå samma mål skall riksdagen

välja den som lägger minst band på kommunernas

självbestämmanderätt, enligt en sorts

proportionalitetsprincip som motsvarar den som

kommer till uttryck i 2 kap. 12 § RF och som avser

begränsningar i grundläggande medborgerliga fri- och

rättigheter.

Utskottet anser att regeringen borde utgå från det

synsättet i frågor som gäller det kommunala

självstyret och - som i detta fall - fullföljandet

av målet för hälso- och sjukvården. Som utskottet

tidigare understrukit har det inte visats att

fullföljandet av målet kräver att den kommunala

självstyrelsen inskränks. Inte heller vid

riksdagsdebatten har, varken av socialministern

eller företrädare för majoriteten, lämnats några

klargörande uppgifter som stöder att den kommunala

självstyrelsen behöver inskränkas på föreslaget sätt

för att det nationella målet för sjuk- och

hälsovården skall kunna fullföljas. Utskottet

kvarstår därför vid sin tidigare deklarerade

uppfattning.

Graden av självstyrelse avgörs, enligt förarbetena,

ytterst av formerna för samverkan mellan staten och

den kommunala sektorn. Enligt utskottet är det

föreliggande förslaget inte ett uttryck för

samverkan utan en form av diktat.

Regeringens förslag om vinstförbud innebär enligt

utskottet en diskriminering av dem som bedriver vård

i vinstsyfte. Lagen om offentlig upphandling (LOU)

bygger på EG-rätten, vilket innebär att undantag

från den lagen inte kan göras utan noggrann analys

av de EG-rättsliga aspekterna. Regeringen har i

propositionen inte redovisat någon sådan analys,

trots Lagrådets påpekande. Inte heller vid

riksdagsdebatten har socialministern eller

företrädare för majoriteten kunnat redovis en sådan

analys av de EG-rättsliga aspekterna.

Lagrådet har ifrågasatt om inte LOU, liksom EG-

reglerna om offentlig upphandling, ställer krav på

en individuell bedömning av en upphandling och om

det inte därmed skulle strida mot dessa regler att i

lag generellt undanta en viss kategori av företag.

Vid en hearing inför socialutskottet har Nämnden för

offentlig upphandling klargjort att man delar

Lagrådets syn i denna del och nämnden vidhåller sin

tidigare kritik mot förslaget. Utskottet delar

Lagrådets och Nämnden för offentlig upphandlings

farhågor på denna punkt.

Regeringens farhågor över att kommersiella

intressen kommer att ta överhanden i svensk sjukvård

eller att överlämnandet av driften av ett

akutsjukhus till den som avser att driva det med

vinstintresse skulle innebära ett allvarligt

risktagande förefaller enligt utskottet överilade. I

ett läge när landet har 79 akutsjukhus varav två

drivs med vinstintresse och när 90 % av vård- och

omsorgspersonalen arbetar i offentlig tjänst kan man

inte seriöst påstå att det privata inslaget hotar

att ta överhanden eller innebära ett risktagande.

Förekomsten av enstaka vinstdrivna sjukhus är inte i

sig något systemskifte, men kan mycket väl innebära

ett betydelsefullt steg mot en ny politik med ökad

mångfald och bättre vård. Utskottet delar också

Lagrådets uppfattning att argumentationen om

allvarligt risktagande för landstingen i så fall har

minst lika stor bäring på företag utan vinstsyfte,

som t.ex. ideella föreningar, vilka vill överta

ansvaret för sjukhusdrift. I själva verket är

enligt utskottets mening det stora risktagandet för

vård och omsorg att nu kväva alternativ och

förnyelse.

Utskottet vill också understryka den osäkerhet som

Lagrådet uttalat vad gäller möjligheten att i

praktiken få till stånd en laglighetsprövning

enligt kommunallagen av ett landstingsbeslut att

överlämna ansvaret för driften av ett akutsjukhus.

Det beslut som torde bli aktuellt är beslutet om att

i ett upphandlingsförfarande välja en av

anbudsgivarna. Enligt Lagrådet är detta ett beslut

som kan överklagas enligt LOU, vilket innebär att

laglighetsprövningen enligt kommunallagen utesluts.

Utskottet menar att de ovan redovisade oklarheterna

ytterligare måste belysas innan ärendet kan anses

tillfredsställande berett.

Den föreslagna lagen skall enligt propositionen

träda i kraft den 1 januari 2001 och gälla till

utgången av år 2002. Samtidigt står det i

propositionen "att lagförslaget inledningsvis är

tidsbegränsat i två år". Det finns alltså ingenting

som hindrar regeringen från att föreslå riksdagen

att permanenta lagen. I propositionen aviseras att

det under alla omständigheter förbereds fortsatt

lagstiftning med samma syfte. Det nu föreliggande

förslaget måste därför ses som inledningen på en mer

permanent inskränkning av den kommunala demokratin.

Det gör förslaget än mer utmanande.

Utskottet, som delar bedömningen i motionerna So29

(m), So31 (m), So32 (c), So33 (fp) och So34 (kd),

anser således att propositionen skall avslås.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande förslaget till lag om

inskränkning i landstingens rätt att överlämna

driften av akutsjukhus till annan

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So29,

2000/01:So31, 2000/01:So32, 2000/01:So33 och

2000/01:So34 avslår proposition 2000/01:36.

Särskilt yttrande

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Lars Gustafsson

(kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth

Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Lars

Elinderson (m) och Rosita Runegrund (kd) anför:

Ledamöterna för m, kd, c och fp har i ett tidigare

yttrande starkt kritiserat majoritetens beslut att

vägra minoriteten en fullgod beredning av ärendet.

Med stöd av riksdagsordningen 4 kap. 10 § begärde

dessa ledamöter efter att ha tagit del av

skriftliga synpunkter från Lagrådet, KU och NU samt

efter en hearing med representanter för

Socialdepartementet och Nämnden för offentlig

upphandling att Nämnden för offentlig upphandling

skulle få i uppdrag att ytterligare belysa de

problem lagförslaget aktualiserar i förhållande till

LOU och EG-rätten. Skälet för detta är att det vid

sagda hearing framkommit att förslaget sannolikt

strider mot gemenskapsrätten och LOU.

Den 5 december beslutade utskottet genom sin

majoritet bestående av s-, v- och mp-ledamöter att

motsätta sig detta med åberopande av att ett sådant

förfarande skulle fördröja behandlingen av ärendet

på ett sådant sätt att det skulle leda till avsevärt

men.

Vi konstaterade att det inte lämnats något skäl

till att avsevärt men skulle föreligga. Såvitt känt

föreligger inte för närvarande några konkreta planer

på att överlåta driften av något akutsjukhus till

ägare med vinstintresse. En förskjutning av

riksdagens beslut i detta ärende på några veckor

skulle inte på minsta vis påverka de faktiska

förhållandena. Det förelåg enligt vår mening

följaktligen inget underlag för att åberopa "men"

över huvud taget och än mindre riksdagsordningens

stipulat om "avsevärt men". Majoriteten har, till

synes av ideologiska skäl, förmenat utskottet

möjligheten till en fullgod beredning av ärendet som

grund för ett sakligt ställningstagande.

Efter riksdagsdebatten den 13 december konstaterar

vi att inga av de oklarheter gällande LOU och EG-

rätt, som enligt Lagrådet och Nämnden för offentlig

upphandling föreligger, på ett nöjaktigt sätt

klarats ut ej heller har man kunnat påvisa på vilket

sätt avsevärt men skulle föreligga. Snarare

föreligger ytterligare oklarhet efter de olika

inlägg som gjorts av socialministern och

företrädare för majoriteten. Det kan dessutom

ifrågasättas om inte också ytterligare konflikter

med gällande lag kan anses föreligga. Riksdagen

begärde därför att ärendet skulle återförvisas till

utskottet för förnyad behandling eftersom ärendet

inte kunde anses färdigbehandlat.

Den 14 december återupptog utskottet behandlingen

av ärendet. Vi måste åter konstatera att majoriteten

vägrat ta hänsyn till kraven på en fullgod beredning

av ärendet och därmed förvägrat minoriteten den rätt

riksdagsordningen ger att inhämta för ärendets

beredande nödvändiga upplysningar. Detta har

dessutom, enligt vår mening, skett utan att

riksdagsordningens krav på att skäl för avslag

nöjaktigt kunnat redovisas. Att avsevärt men skulle

uppkomma på grund av en något förlängd

behandlingstid har ej kunnat troliggöras.

Vi finner det ytterligt anmärkningsvärt att

utskottsmajoriteten på detta vis åter sätter sig

över riksdagsordningen. Vi anser att

utskottsmajoriteten härigenom drar vanrykte över

riksdagen, försämrar de folkvaldas anseende och

förklenar allvaret i att riksdagen utgör den

lagstiftande församlingen.