Bet. 2000/01:SoU12

Socialutskottets betänkande

2000/01:SOU12

Handikappolitik

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

SoU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett femtiotal

motionsyrkanden om olika handikapppolitiska frågor

från den allmänna motionstiden 2000.

Utskottet föreslår två tillkännagivanden.

Regeringen har givit Socialstyrelsen i uppdrag att

kartlägga på vilket sätt landstingens barn- och

ungdomsrehabilitering är tillgängliga för barn och

ungdomar med olika funktionshinder. Utskottet

föreslår med anledning av en motion (fp) ett

tillkännagivande till regeringen om att även

funktionshindrade vuxnas tillgång till habilitering

och rehabilitering behöver kartläggas.

Socialstyrelsen har nyligen fått i uppdrag att i

samarbete med länsstyrelserna kartlägga och

analysera antalet ej verkställda domstols- och

myndighetsbeslut enligt 9 § lagen (1993:387) om stöd

och service till vissa funktionshindrade (LSS) och 6

f § socialtjänstlagen (1980:620). Utskottet föreslår

med anledning av motioner (s och v) att regeringen

skall återkomma till riksdagen med en redovisning

samt om det behövs med förslag till förändringar.

Övriga motioner avstyrks.

I betänkandet finns 19 reservationer och 5

särskilda yttranden.

Motionerna

2000/01:So214 av Anders G Högmark och Lars Björkman

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att utreda om

funktionshindrades rätt till föräldraskap kan

införas som ett femte kriterium i LSS.

2000/01:So215 av Maria Larsson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av delegation för

samordning av handikappolitiken.

2000/01:So218 av Rolf Olsson m.fl. (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

begär att regeringen tillsätter en utredning

gällande en översyn av rättighetslagstiftningen

enligt vad i motionen anförs om att regelmässigt ge

avslagsbeslut där kommuner och landsting inte kan

förmedla insatser inom rimlig tid.

2000/01:So221 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till erforderliga lagändringar så att

funktionshindrade garanteras hjälpmedel för

personlig assistans oavsett huvudman i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2000/01:So222 av Gunnel Wallin och Birgitta Sellén

(c) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en förändring för en

enhetlig hörselvård med fullvärdig rehabilitering

och hjälpmedel på lika villkor över hela landet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en fullständig

analys måste göras som ett underlag till den

individuella rehabiliteringsplanen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de som är

beroende av hjälpmedel för att kunna kommunicera och

vara delaktiga i samhället måste få tillgång till

bashjälpmedel på lika villkor som övriga

funktionshandikappade.

2000/01:So230 av Rigmor Stenmark (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en översyn görs av

integritetsskyddet för handikappade personer.

2000/01:So232 av Inger Lundberg (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör initiera åtgärder

inom EU i syfte att öka den fria rörligheten i

Europa för människor med funktionshinder.

2000/01:So299 av Chris Heister m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den nationella

handlingsplanen för handikappolitiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättringar för de

funktionshindrade.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samordning vid

rehabilitering.

2000/01:So348 av Ann-Marie Fagerström och Agneta

Ringman (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

generell handikappanpassning.

2000/01:So354 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett ytterligare mål

för handikappolitiken som innebär att arbetet

särskilt inriktas på att ge alla människor,

oberoende av förutsättningar, makt över sitt eget

liv.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Handikappombudsmannen bör utses av riksdagen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett särskilt stöd

för IT-produkter.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillgång till

service på lika villkor.

16. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagen om stöd och service

till vissa funktionshindrade enligt vad som angivits

i motionen.

2000/01:So355 av Thomas Julin och Marianne

Samuelsson (mp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att rätten till tolk

för döva, dövblinda och hörselskadade skall

fastställas i lag.

2000/01:So367 av Lennart Axelsson m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lagen om stöd och service

till vissa funktionshindrade.

2000/01:So381 av Torgny Danielsson (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att rätten till tolk

för döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade kan

infrias.

2000/01:So383 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om dolda handikapp och

personlig assistent.

2000/01:So392 av Mona Berglund Nilsson och Märta

Johansson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

en uppföljning av lagen om stöd och service till

vissa funktionshindrade (LSS).

2000/01:So406 av Anne-Katrine Dunker och Anita Sidén

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om vikten av

tolkservice för döva.

2000/01:So442 av Laila Bäck m.fl. (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening behovet

av en nationell policy om meningsfull sysselsättning

för arbetshandikappade.

2000/01:So459 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tryggheten och valfriheten

i enlighet med LSS syfte.

2000/01:So466 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av

lagstiftningen så att det går att överklaga

positiva, men inte verkställda myndighetsbeslut.

2000/01:So468 av Ingemar Vänerlöv (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen låter utreda de

neuropsykiatriskt funktionshindrades

levnadsomständigheter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att beakta sambanden

mellan neuropsykiatriska störningar och kriminalitet

såväl i det brottsförebyggande arbetet som i en mer

behandlingsinriktad kriminalvård.

2000/01:So473 av Maud Ekendahl (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att audionomer bör

bli berättigade att utföra

hörselhjälpmedelsutprovning i enskild regi.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en nationell

egenavgift för hörselhjälpmedel bör utformas.

2000/01:So486 av Kerstin Kristiansson Karlstedt

m.fl. (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

uppföljning av LSS och LASS.

2000/01:So498 av Lilian Virgin och Kristina

Zakrisson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

assistansersättning för boende i gruppbostad.

2000/01:So500 av Birgitta Ahlqvist och Monica Öhman

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om satsning på

pilotprojekt med inriktning på en anhörigutbildning

för yngre anhöriga och funktionshindrade.

2000/01:So530 av Ulla Wester och Marianne Jönsson

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att starta IT-

utvecklingsprojekt med inriktning på de dövas behov.

2000/01:So538 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Handikappombudsmannen skall ges i uppdrag att

kontrollera efterlevnaden av

tillgänglighetsreformen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de lokala

handikapporganisationerna skall göras delaktiga i

arbetet med att identifiera hinder och komma med

förslag till lösningar.

10. Riksdagen av regeringen begär förslag till en

ändring av lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade i enlighet med vad i

motionen anförs om ett förtydligande om avsikten med

råd och stöd enligt LSS.

11. Riksdagen av regeringen begär förslag till

tilläggsdirektiv till Socialstyrelsens kartläggning

av barns och ungdomars habilitering så att även

vuxna funktionshindrades behov av rehabilitering

kartläggs.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en parlamentarisk

kommission med syfte att göra en konsekvensanalys av

den pågående IT-utvecklingen och att kommissionen,

utifrån sin analys, lägger fram förslag till

nödvändiga åtgärder.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

kartläggning av det nya bidragssystemets effekter.

2000/01:So540 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

utbildningsmaterial om dolda handikapp.

12. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära en

utredning om tillämpning av LSS vid psykisk sjukdom.

13. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära en

utredning om den sammanlagda effekten av LSS och SoL

beträffande personligt stöd.

2000/01:Ub821 av Charlotta L Bjälkebring och Tasso

Stafilidis (v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka resurserna

till sjukvårdens hjälpmedelscentraler så att de

bättre kan arbeta med att anpassa sexhjälpmedel för

de funktionshindrade.

2000/01:T427 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om funktionshindrade kvinnors utsatta

situation enligt vad i motionen anförs om behovet av

en kartläggning och förslag till åtgärder.

2000/01:MJ844 av Marianne Andersson och Gunnel

Wallin (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

4. Riksdagen begär hos regeringen förslag till

sådan ändring av den nationella handlingsplanen för

handikappolitiken att det tydligt framgår att det är

funktionshindret i sig, inte dess orsak, som skall

vara grund för samhällets åtgärder.

2000/01:A811 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om färdtjänst för

kvinnor.

2000/01:So3 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för

regeringen vad i motionen anförs om

en hjälpmedelsgaranti.

Utskottet

Ärendets beredning i utskottet

Riksförbundet FUB, För Utvecklingsstörda Barn,

Ungdomar och Vuxna och SDR Sveriges Dövas

Riksförbund har uppvaktat utskottet den 15 mars

2001.

Mål och inriktning för handikappolitiken

Motioner

I motion So299 av Chris Heister m.fl. (m) begärs

tillkännagivanden om den nationella handlingsplanen

för handikappolitik (yrkande 1) och om förbättringar

för de funktionshindrade (yrkande 3). Motionärerna

anför att i stället för förbättringar av det

offentliga stödet till de handikappade försöker

regeringen sätta upp mål för vad andra - dvs.

kommuner och privata företag - skall göra.

Regeringen försöker på detta sätt skyla över det

faktum att den inte prioriterar de handikappade.

Motionärerna anför att i den proposition som låg

till grund för LSS fördes ett resonemang om att föra

in ett femte kriterium, nämligen rätten till

föräldraskap. Då detta ansågs vara en komplicerad

fråga aviserade den dåvarande regeringen att man

ville återkomma till riksdagen i frågan.

Motionärerna anser att om funktionshindrade skall

ges möjlighet att bilda familj och leva på samma

villkor som icke funktionshindrade måste LSS/LASS

stärkas vad gäller föräldraskap. Därför bör det

övervägas att ett femte kriterium läggs till som

innebär att även de behov som föräldraskapet

genererar skall räknas som grundläggande behov.

Också i motion So214 av Anders G Högmark och Lars

Björkman (båda m) begärs tillkännagivande om att

utreda om funktionshindrades rätt till föräldraskap

kan införas som ett femte kriterium.

I motion So215 av Maria Larsson (kd) begärs

tillkännagivande om behovet av delegation för

samordning av handikappolitiken. Motionären anför

att Sverige under flera år varit föremål för en hård

saneringspolitik. Såväl stat, landsting som kommuner

har tvingats göra kraftiga nedskärningar bl.a. på

handikappområdet. För att komma till rätta med

situationen behövs ett forum där man kan diskutera

dessa frågor, vilket så småningom bör resultera i

ett "samhällskontrakt" där ansvarsfördelning,

samordning, resurser och ett brukarinflytande

stadfästs.

I motion So354 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett ytterligare mål

för handikappolitiken som innebär att arbetet

särskilt inriktas på att ge alla människor,

oberoende av förutsättningar, makt över sitt eget

liv (yrkande 1). Motionärerna anser att regeringen

har ett snävt samhällsperspektiv på

handikappolitiken och inte lyfter fram den enskildes

förutsättningar. Centerpartiet anser att målet för

handikappolitiken bör vara ett samhälle där alla

människor har makt över sitt eget liv och där var

och en har möjlighet att verka utefter sina

individuella förutsättningar.

I motion MJ844 av Marianne Andersson och Gunnel

Wallin (båda c) hemställs att riksdagen hos

regeringen begär förslag till sådan ändring av den

nationella handlingsplanen för handikappolitiken att

det tydligt framgår att det är funktionshindret i

sig, inte dess orsak, som skall vara grund för

samhällets åtgärder (yrkande 4). Motionärerna anför

att det är ett faktum i dag att många människor

stängs ute från arbetslivet, kommunala färdmedel,

offentliga lokaler, allmänna samlingslokaler och

därmed från socialt liv på grund av att de inte

klarar att vistas i närheten av el och elektronik.

I motion So538 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om att Handikappombudsmannen skall

ges i uppdrag att kontrollera efterlevnaden av

tillgänglighetsreformen (yrkande 6). I samma motion

yrkas också att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

de lokala handikapporganisationerna skall göras

delaktiga i arbetet med att identifiera hinder och

komma med förslag till lösningar (yrkande 7).

I motion So348 av Ann-Marie Fagerström och Agneta

Ringman (båda s) begärs tillkännagivande om generell

handikappanpassning. Motionärerna anför att vi i

Sverige under många år arbetat för att

funktionshindrades rättigheter skall stärkas, men

det har i hög grad skett genom särlösningar.

Egentligen borde det ingå i alla offentliga

utredningars uppdrag att funktionshindrades

perspektiv och mångfaldsperspektivet skall belysas.

I motion So500 av Birgitta Ahlqvist och Monica Öhman

(båda s) begärs tillkännagivande om satsning på

pilotprojekt med inriktning på anhörigutbildning för

yngre anhöriga och funktionshindrade. Motionärerna

anför att i dag finns ingen utbildning för nära

anhörig, föräldrar och syskon till funktionshindrade

barn. De anser att en försöksverksamhet bör starta

inom ett begränsat område, t.ex. Norrbotten, där ett

antal kommuner, HSO och studieförbunden samarbetar.

I motion So232 av Inger Lundberg (s) begärs

tillkännagivande om att Sverige bör initiera

åtgärder inom EU i syfte att öka den fria

rörligheten i Europa för människor med

funktionshinder. Den fria arbetsmarknaden och fler

utbildningsprogram inom EU har betytt nya

möjligheter för unga människor i Europa. Däremot

begränsas möjligheterna till utbyte och rörlighet

kraftigt för ungdomar som har olika funktionshinder.

När nu Sverige har möjlighet att påverka EU:s agenda

starkare än tidigare, borde det vara naturligt för

vårt land att också arbeta för att den fria

rörligheten för alla - också för den som har ett

funktionshinder - blir praktisk verklighet i Europa.

Bakgrund och tidigare behandling

I mars 1998 bemyndigade regeringen chefen för

Socialdepartementet att inrätta ett sekretariat till

statssekreterargruppen för beredning och samordning

av handikappfrågor inom Regeringskansliet samt att

inrätta en handikappdelegation - bestående av

företrädare för handikapprörelsen - bl.a. för samråd

mellan statssekreterargruppen och

handikapporganisationerna. Vidare skulle

statssekreterargruppen tillsammans med

handikappdelegationen utgöra nationell

samordningskommitté för handikappfrågor enligt regel

nummer 17 i FN:s standardregler för att tillförsäkra

människor med funktionsnedsättning delaktighet och

jämlikhet.

I betänkande 1999/2000:SoU14 om en nationell

handlingsplan för handi-

kappolitiken godkände utskottet regeringens förslag

till nationella mål för handikappolitiken. Målen är

* en samhällsgemenskap med mångfald som

grund,

* ett samhälle utformat så att människor

med funktionshinder i alla åldrar blir fullt

delaktiga i samhällslivet,

* jämlikhet i levnadsvillkor för flickor

och pojkar, kvinnor och män med funktionshinder.

Utskottet avstyrkte samtidigt en motion från

Centerpartiet om ytterligare ett mål för

handikappolitiken med samma innebörd som den nu

aktuella motionen. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1999/2000:240).

Utskottet konstaterade vidare att flera reformer

under senare år har varit inriktade på förbättringar

av det individuella stödet till personer med

funktionshinder. Den nationella handlingsplanen

inriktas på generella lösningar och den allmänna

tillgängligheten i samhället, vilket bör leda till

minskat behov av särlösningar och att fler kan delta

i samhällslivet på likvärdiga villkor. Samtidigt

aviserade regeringen förslag som var mer

individuellt inriktade, såsom borttagande av 65-

årsgränsen för rätt till personlig assistans,

ändringar i bilstödet och förslag angående avgifter

inom kommunernas vård, boende och service.

Utskottet betonade att planen omfattade alla

personer med funktionshinder, således även personer

med dolda funktionshinder. Utskottet anförde (s.

21):

Utskottet vill betona att planen omfattar alla

personer med funktionshinder, således även personer

med dolda funktionshinder. Tillgänglighet innebär

inte enbart fysisk tillgänglighet till lokaler och

verksamheter utan också att t.ex. allergiker får

ökade möjligheter att röra sig fritt i olika

miljöer. Det innebär även att planera en verksamhet,

t.ex. skolundervisning, så att den fungerar för en

person med dyslexi liksom att ge personer med

talsvårigheter den tid de behöver för att tala.

Vidare innebär det att t.ex. personer med läs- och

skrivsvårigheter skall kunna få del av

samhällsinformation. Människor med dolda

funktionshinder, liksom med kroniska sjukdomar,

glöms ofta bort vid planeringen av olika

verksamheter. Hindren för tillgänglighet måste

minska. Att vara flexibel och utgå från människors

olika behov är enligt utskottet nyckelord i

sammanhanget. För att förverkliga lika möjligheter

för alla måste tillgängligheten vara integrerad och

utformad så att den som är funktionshindrad inte

blir beroende av andra. Särlösningar upplevs av

många funktionshindrade som diskriminerande och bör

därför undvikas så långt som möjligt. Utskottet vill

också betona att frågor om bemötande har stor

betydelse för många grupper. Motionerna - - - är i

huvudsak tillgodosedda med vad som följer av

handlingsplanen.

Vad gäller frågor om tillgänglighet behandlades

detta av regeringen i proposition 1999/2000:79 om en

nationell handlingsplan för handikappolitiken.

Regeringen anförde att i arbetet med att utveckla

tillgängligheten behövde bl.a. de statliga

myndigheterna råd och stöd för att kunna leva upp

till sitt ansvar. En central statlig myndighet borde

därför ges en samordnande, stödjande, rådgivande och

pådrivande roll i arbetet för att göra samhället

tillgängligt. Regeringen bedömde att

Handikappombudsmannen var en lämplig myndighet för

dessa uppgifter. Vid sidan av de uppgifter

Handikappombudsmannen redan hade borde därför en

framtida viktig uppgift vara att utgöra ett

nationellt tillgänglighetscenter. En viktig uppgift

för Handikappombudsmannen skulle därmed bli att

driva på och följa myndigheters, kommuners och andra

organs utveckling inom tillgänglighetsområdet, att

bygga upp, utveckla och förmedla kunskap, ge råd och

samarbeta med berörda aktörer. Viktiga målgrupper

för denna verksamhet var även näringsidkare,

byggherrar och yrkesgrupper som arkitekter m.fl.

Handikappombudsmannen borde även kunna stödja

forskning och andra utvecklingsinsatser inom

tillgänglighetsområdet. I arbetet skulle

Handikappombudsmannen ha nära kontakter med

handikapporganisationerna.

Utskottet delade regeringens uppfattning att

Handikappombudsmannen borde ges en samordnande,

stödjande och rådgivande samt pådrivande roll på

området. Riksdagen följde utskottet (betänkande

1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240).

I budgetpropositionen 2000/01:1, volym 6,

utgiftsområde 9 föreslogs i enlighet med

handikapplanen att Handikappombudsmannen tillförs

ytterligare 7 miljoner kronor för inrättandet av

ett nationellt tillgänglighetscenter.

Socialutskottet tillstyrkte detta i betänkande

2000/01:SoU1. Riksdagen följde utskottet (rskr.

2000/01:96).

I proposition 2000/01:48 om tillgänglighet till offentliga

lokaler och på allmänna platser anför regeringen att

den anser det viktigt att handikapporganisationerna

ges bättre möjligheter att lämna synpunkter på

planer och ny- och ombyggnad. Regeringen har därför

i ett uppdrag till Boverket bl.a. beslutat att

verket i samråd med Svenska Kommunförbundet och

företrädare för handikapporganisationerna skall

utreda förutsättningarna för att förbättra de lokala

handikapporganisationernas möjligheter till insyn

och samråd i plan- och byggärenden.

Bostadsutskottet behandlade propositionen i

betänkande 2000/01:BoU5 och anförde med anledning av

propositionen och motioner följande angående

handikapporganisationernas inflytande m.m. (s.

15-16):

Bostadsutskottet delar bedömningen att det finns

skäl att i högre grad ägna tillgänglighetsfrågorna

uppmärksamhet i plan- och byggprocessen. En sådan

utveckling kan visserligen redan sägas ha pågått

under en längre tid men det kan samtidigt

konstateras att det fortfarande tillkommer byggnader

och miljöer som givits en utformning som fungerar

dåligt för personer med funktionshinder. Det är

därför viktigt att i olika delar av plan- och

byggprocessen finna former för att inhämta och ta

till vara de kunskaper som inte minst

handikapporganisationerna besitter. I många fall

finns redan utvecklade rutiner för ett fungerande

samråd, men i andra fall kan tillgänglighetsfrågorna

behöva lyftas fram och ges en betydligt större

tyngd. De lagändringar som utskottet i detta

betänkande ställt sig bakom får anses vara en del i

denna strävan. Det kan också handla om att bättre

tillämpa det regelsystem som redan finns i PBL och

att sprida goda exempel på hur ett fungerande

samrådsförfarande kan läggas upp i olika typer av

ärenden. Som anförs i en av motionerna är behovet av

att få in kunskapen om tillgänglighet och

användbarhet i ett tillräckligt tidigt skede av

plan- och byggprocessen en av de frågor som bör

ägnas särskild uppmärksamhet.

Bostadsutskottet kan även instämma i motionärernas

uppfattning att Boverket har en viktig roll i

arbetet med att utveckla formerna för samråd och

inflytande i tillgänglighetsfrågorna. Verket har

emellertid redan erhållit ett uppdrag från

regeringen som synes väl täcka in de frågor som

enligt motionerna behöver utredas. I regeringens

tidigare omnämnda uppdrag till Boverket att ta fram

tillämpningsföreskrifter till den föreslagna

förändringen i PBL ingår således att arbetet skall

ske i samråd med bl.a. företrädare för

handikapporganisationerna. I uppdraget ingår även

att utreda frågor om hur tillgänglighetsaspekterna

tas upp i samrådsförfarandet vid plan- och

byggärenden. Boverket skall tillsammans med Svenska

Kommunförbundet och företrädare för

handikapporganisationerna studera de nuvarande

formerna för samråd och utreda förutsättningarna att

förbättra möjligheterna till insyn. Regeringen

framhåller också i sitt uppdrag att det är viktigt

att handikapporganisationerna ges goda möjligheter

att i ett tidigt skede lämna synpunkter på planer

samt ny- och ombyggnader.

Uppdraget till Boverket att utreda formerna för de

lokala handikapporganisationernas insyn och

inflytande i plan- och byggärenden skall redovisas

senast den 29 juni 2001. Bostadsutskottet anser inte

att detta arbete bör föregripas. Motionerna - - -

avstyrks mot denna bakgrund.

Socialutskottet behandlade två motioner angående

handikappanpassning som norm i statliga utredningar

m.m. i betänkande 1997/98:SoU16. Utskottet anförde

då att utskottet delade regeringens inställning att

handikappaspekterna skall beaktas inom varje

samhällssektor och att handikapporganisationerna

skall ingå som viktiga samverkansparter i ett sådant

arbete. Utskottet vidhöll också att

handikappaspekterna bör beaktas på ett tidigt

stadium i allt utredningsarbete. Därmed blir det

naturligt att söka generella lösningar i stället för

individuella. Detta kan leda till både bättre och

billigare lösningar. Utskottet ansåg dock att kravet

att statliga utredningar alltid skall redovisa vilka

konsekvenser deras förslag får för människor med

funktionshinder är att gå för långt med tanke på de

många olika funktionshinder som finns och de olika

aspekter de aktualiserar. De aktuella motionerna

avstyrktes därmed. Utskottet vidhöll denna

uppfattning också i betänkande 1998/99:SoU11.

I proposition 1992/93:159 Stöd och service till

vissa funktionshindrade anförde statsrådet att det

självklart är viktigt att föräldrar med

funktionshinder ges stöd och hjälp i olika former så

att de kan fungera i föräldrarollen. Följande

anfördes (s. 66-67):

Efter lagrådsgranskningen har frågan uppkommit om

hur funktionshindrade föräldrar till små barn skall

få behövlig hjälp med att sköta sitt barn. Under den

första tiden i ett barns liv är barnet känslomässigt

och praktiskt taget totalt beroende av någon vuxen

oftast en förälder. Först gradvis kan barnet

utveckla en uppfattning om sig självt och relatera

till andra personer. Det är därför viktigt för

barnets utveckling att det under denna tid kan få

sina grundläggande behov tillgodosedda av bara ett

fåtal vuxna personer. Om någon av föräldrarna har

personlig assistent är det enligt min mening

naturligt att assistenten, om han eller hon är

lämpad därtill, under barnets första tid även

hjälper föräldern med den omvårdnad av barnet som

han eller hon inte kan ge själv. Det skall givetvis

inte uteslutas att barnet kan ha behov av andra

eller ytterligare insatser. Det är stödets karaktär

av en nära personlig relation som bör vara avgörande

för om insatsen skall ges av förälderns personliga

assistent eller på annat sätt. Det går inte att

närmare specificera när ett barn når en sådan mognad

att det kan klara nära relationer utanför en

begränsad krets. Bedömningen av hur länge viss

omvårdnad av barnet bör anses ingå i förälderns

personliga assistans måste göras i varje enskilt

fall. - - -

Jag vill i detta sammanhang mer allmänt beröra

frågan om funktionshindrade föräldrar och deras

situation. Det är självfallet viktigt att föräldrar

med funktionshinder ges stöd och hjälp i olika

former så att de kan fungera i föräldrarollen.

Enligt min uppfattning har frågan om situationen för

funktionshindrade föräldrar hittills uppmärksammats

i alltför liten utsträckning. Det är angeläget att

kunskapen om funktionshindrade föräldrars situation

och behov av samhällsstöd utvecklas. Jag avser

därför att senare återkomma till regeringen med

förslag om ett särskilt initiativ i frågan, med

syfte att öka kunskapen inom området.

Vid utskottets behandling av propositionen,

betänkande 1992/93:SoU19, berördes inte denna fråga.

Socialstyrelsens Allmänna råd 1994:1 behandlade

frågan om föräldrar med omfattande funktionshinder

under ett särskilt avsnitt. Här anfördes (s. 53):

En funktionshindrad förälder, som har personlig

assistans, kan behöva assistans i olika situationer

för att klara den praktiska skötseln av barnet,

inklusive det merarbete i hushållet som det innebär

att ha ett barn. Om den funktionshindrade föräldern

exempelvis behöver hjälp för att byta blöjor eller

kläder på sitt barn eller om barnet skall lyftas på

ett sätt föräldern inte själv klarar av, då ger

assistenten den praktiska hjälp som behövs.

Behovet av personlig assistans i föräldrarollen

varierar efterhand som barnet växer och utvecklas

och är störst under de första åren i barnets liv.

Personlig assistans till en förälder ersätter inte

barnomsorg och annat stöd som barnet själv kan

behöva.

I Riksförsäkringsverkets Allmänna råd 1998:6 anförs

följande under rubrik Föräldrar med svåra

funktionshinder (s. 26-27):

Om en funktionshindrad förälder har personlig

assistent är det naturligt att assistenten, om han

eller hon är lämpad därtill, under barnets första

tid även hjälper föräldern med den omvårdnad av

barnet som han eller hon inte kan ge själv. Det kan

gälla sådan praktisk omvårdnad om barnet som t.ex.

vid amning och blöjbyten. Barnets behov kan

självfallet motivera andra eller ytterligare

stödinsatser. Personlig assistans till föräldern

ersätter inte barnomsorg och annat stöd som barnet

självt kan behöva.

Behovet av personlig assistans i föräldrarollen

varierar efter hand som barnet växer och utvecklas

och är störst under de första åren i barnets liv.

Det är stödets karaktär av en nära personlig

relation som bör vara avgörande för om insatsen

skall ges av förälderns personliga assistent eller

på annat sätt. Bedömningen av hur länge viss

omvårdnad av barnet bör anses ingå i förälderns

personliga assistans måste avgöras i varje enskilt

fall.

Genom Amsterdamfördraget år 1997 infördes en ny artikel 13 i

Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen

(EG-fördraget) som ger rådet befogenhet att, inom

ramen för de befogenheter fördraget ger gemenskapen,

vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa

diskriminering på grund av kön, ras, etniskt

ursprung, religion eller övertygelse,

funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Med

stöd av denna artikel antog EU:s ministerråd den 29

juni 2000 ett direktiv om genomförandet av principen

om likabehandling av personer oavsett deras ras

eller etniska ursprung (2000/43/EG) och den 27

november 2000 ett direktiv om inrättande av en

allmän ram för likabehandling i arbetslivet

(2000/78/EG). Det förstnämnda direktivet behandlar

diskriminering på grund av ras eller etniskt

ursprung och det andra direktivet behandlar

diskrimineringsgrunderna religion eller övertygelse,

funktionshinder, ålder och sexuell läggning.

Direktiven utgör en del av ett "anti-

diskrimineringspaket" som består av direktiven och

dessutom ett gemenskapens handlingsprogram mot

diskriminering (2001-2006) som på olika sätt skall

komplettera direktiven. Handlingsprogrammet antogs

av EU:s ministerråd den 27 november 2000.

I proposition 1999/2000:79 om en nationell

handlingsplan för handikappolitiken gjorde

regeringen bedömningen att en försöksverksamhet med

personligt stöd till brukare med funktionshinder

borde inledas i handikapporganisationernas regi.

Regeringen anförde bl.a. följande (s. 91):

Handikapporganisationerna har en lång tradition av

att på olika sätt stödja och hjälpa sina medlemmar

och deras närstående. Det kan vara genom

psykosocialt stöd, personliga besök, rådgivning,

information, kunskapsför-medling och direkt

utbildning. Vissa organisationer kan också bistå med

viss juridisk hjälp och rådgivning.

Det finns således redan i dag en mängd olika

stödformer, både från samhällets sida och från olika

intresseorganisationers. Efterfrågan på kvalificerat

och tillräckligt stöd av detta slag är emellertid så

väl dokumenterat att ett brukarstöd, byggt på

handikapporganisationernas medverkan, bör kunna

skapa utrymme för ökad valfrihet för den enskilde

och komplettera andra liknande insatser.

Enligt regeringens uppfattning är utredarens

förslag om personligt stöd till brukare med

funktionshinder och till brukarstödscenter

intressant, eftersom det bygger på

handikapporganisationernas egen aktiva medverkan.

Organisationernas oberoende ställning i förhållande

till huvudmännen bör därvid vara en tillgång i

sammanhanget liksom de möjligheter till samarbete

organisationerna emellan som förslaget ger utrymme

för. Regeringen finner därför att övervägande skäl

talar för att brukarstöd till personer med

funktionshinder bör prövas i en försöksverksamhet.

Handikapporganisationerna själva bör komma överens

om hur organisationen och lokaliseringen av

brukarstödet bör se ut och vem som skall vara

ansvarig för verksamheten. En successiv utbyggnad

bör ske med tanke på att behovet av kompetenta

personer är stort och troligen inte går att

tillgodose genast. Försöksverksamheten bör även

syfta till att undersöka vilken utbildning de

personer behöver som skall ge stödet. Erfarenheter

från andra brukarstyrda verksamheter bör tas till

vara. I detta sammanhang bör också prövas hur den

kompetens som samlas i brukarstödsverksamheten kan

tas till vara i utformningen av det nationella

program för kompetensutveckling som föreslås i

avsnitt 8.7. - - -

I skrivelse till riksdagen (skr. 1998/99:125) har

regeringen angett några områden som enligt

regeringens mening särskilt bör uppmärksammas vid

kommande fördelning av stöd ur Allmänna arvsfonden.

Ett sådant område är personligt brukarstöd.

Försöksverksamhet med syfte att pröva hur ett sådant

stöd, byggt på egen erfarenhet av funktionshinder,

kan utformas, organiseras, administreras och

finansieras. Verksamheten bör följas upp och

utvärderas.

Utskottets bedömning

Handikappolitiken är ytterst en fråga om demokrati.

Samhället måste, enligt utskottets mening, bygga på

insikten om att alla människor är lika mycket värda,

har samma grundläggande behov och skall behandlas

med samma respekt, att mångfald berikar, att varje

människa med sin kunskap och sin erfarenhet är en

tillgång för samhället. Det innebär att alla skall

ha lika rätt och lika möjligheter att bestämma över

sina liv och få sina önskemål respekterade.

Utskottet vidhåller att de nationella målen för

handikappolitiken som riksdagen nyligen ställt sig

bakom bör fortsätta att gälla och avstyrker därmed

förslaget i motion So354 (c) yrkande 1 om

ytterligare mål för handikappolitiken.

Utskottet vidhåller också att den nationella

handlingsplanen för handikapp-politik omfattar alla

personer med funktionshinder således även personer

med dolda funktionshinder. Tillgängligheten innebär

inte enbart fysisk tillgänglighet till lokaler och

verksamheter utan också att t.ex. allergiker får

ökade möjligheter att röra sig fritt i olika

miljöer. Det innebär även att planera en verksamhet,

t.ex. skolundervisning, så att den fungerar för en

person med dyslexi liksom att ge personer med

talsvårigheter den tid de behöver för att tala.

Vidare innebär det att t.ex. personer med läs- och

skrivsvårigheter skall kunna få del av

samhällsinformation. För att förverkliga lika

möjligheter för alla måste tillgängligheten vara

integrerad och utformad så att den som är

funktionshindrad inte blir beroende av andra.

Särlösningar bör undvikas så långt som möjligt.

Utskottet vill åter betona att frågor om bemötande

har stor betydelse för många grupper. Motion MJ844

(c) yrkande 4 är därmed i huvudsak tillgodosedd.

Utskottet delar inte bedömningen i motion So299 (m)

yrkandena 1 och 3 (delvis) varför denna avstyrks.

Utskottet avstyrker vidare motion So215 (kd) om en

delegation för samordning av handikappolitiken med

hänvisning till det arbete som sedan mars 1998

bedrivs av den nationella samordningskommittén för

handikappfrågor.

Mot bakgrund av att regeringen aviserat att den

avser att se över formerna för hur

handikapperspektivet tydligare skall beaktas i

kommittéer och utredningar är motion So348 (s)

tillgodosedd.

Funktionshindrade föräldrar har självklart

möjlighet att erhålla assistans så att de kan

fungera i föräldrarollen. Utskottet anser inte att

det behövs något initiativ från riksdagens sida med

anledning av motionerna So214 (m) och So299 (m)

yrkande 3 (delvis). Motionerna avstyrks.

Handikappombudsmannen har i uppdrag att bygga upp

ett nationellt tillgänglighetscenter för att driva

på och följa myndigheters, kommuners och andra

organs utvecklingsarbete inom

tillgänglighetsområdet. I arbetet förutsätts

Handikappombudsmannen ha nära kontakter med

handikapporganisationerna. Utskottet anser inte att

motion So538 (fp) yrkande 6 bör föranleda något

initiativ från riksdagens sida. Motionen avstyrks.

Utskottet konstaterar att Boverket har i uppdrag

att tillsammans med Svenska Kommunförbundet och

företrädare för handikapporganisationerna utreda

formerna för de lokala handikapporganisationernas

insyn och inflytande i plan- och byggärenden.

Uppdraget skall redovisas senast den 29 juni 2001.

Inte heller motion So538 (fp) yrkande 7 bör därmed

föranleda något initiativ från riksdagens sida.

EU har nyligen antagit ett direktiv om inrättande

av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet

(2000/78/EG). Direktivet behandlar bl.a.

diskrimineringsgrunden funktionshinder. EU har också

antagit ett handlingsprogram mot diskriminering

(2001-2006). Motion So232 (s) är därmed delvis

tillgodosedd.

I motion So500 (s) begärs projektverksamhet med

inriktning på anhörigutbildning. Utskottet

konstaterar att handikapporganisationerna har en

lång tradition av att på olika sätt stödja och

hjälpa sina medlemmar och deras närstående. Detta

sker genom psykosocialt stöd, personliga besök,

rådgivning, information, kunskapsförmedling och

direkt utbildning. Vissa organisationer kan också

bistå med viss juridisk hjälp och rådgivning.

Utskottet konstaterar också att regeringen i

december 2000, med anledning av den nationella

handlingsplanen, har beslutat att avsätta 10

miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden för

försöksverksamhet med att utveckla brukarstödet.

Avsikten är att under en treårsperiod avsätta

sammanlagt 30 miljoner kronor. Motion So500 (s) är

därmed i viss mån tillgodosedd.

Bemötande m.m.

Motioner

I motion So383 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om dolda handikapp och

personlig assistans (yrkande 16). Motionärerna anser

det viktigt att försäkringskassorna och kommunen

innehar den rätta kunskapen och kompetensen avseende

dolda handikapp, speciellt vid bedömningen av om en

person är i behov av personlig assistans. I dag är

detta en stor brist och många t.ex. psykiskt

handikappade har inte fått tillgång till personlig

assistans, anförs det.

I motion So540 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

begärs tillkännagivande om behovet av

utbildningsmaterial om dolda handikapp (yrkande 2).

Kristdemokraterna föreslog i sitt budgetförslag

ökade bidrag till kommunerna för att de bl.a. skulle

rymma en satsning på dolda handikapp.

I motion So468 av Ingemar Vänerlöv (kd) yrkas att

riksdagen begär att regeringen låter utreda de

neuropsykiatriskt funktionshindrades

levnadsomständigheter (yrkande 1). Vidare begärs

tillkännagivande om att beakta sambanden mellan

neuropsykiatriska störningar och kriminalitet

(yrkande 2). Motionären anför att stödet som barn

och vuxna med neuropsykiatriska funktionshinder är i

behov av involverar många av samhällets

stödfunktioner: socialtjänsten, skolan,

vuxenutbildningen, försäkringskassan, barn- och

vuxenpsykiatrin, missbrukarvården, kriminalvården

m.fl.

I motion So230 av Rigmor Stenmark (c) begärs

tillkännagivande om att en översyn görs av

integritetsskyddet för handikappade personer.

Motionären anför att Sverige på ett mycket positivt

sätt slår vakt om den personliga integriteten. Mot

bakgrund av detta är det mycket anmärkningsvärt att

handikappade personer inte tycks åtnjuta ett

integritetsskydd i sitt hjälpbehov av t.ex.

färdtjänst.

I motion T427 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att

regeringen tillsätter en utredning om

funktionshindrade kvinnors utsatta situation enligt

vad i motionen anförts om behovet av en kartläggning

och förslag till åtgärder (yrkande 2). Motionärerna

anför att det råder en stor tystnad kring våld och

sexuella övergrepp mot funktionshindrade kvinnor.

Det finns inga av motionärerna kända svenska studier

om detta. Motionärerna vill att en bred undersökning

genomförs för att i möjligaste mån kartlägga våld

och sexuella övergrepp mot funktionshindrade

kvinnor. Huvudansvaret för en sådan utredning bör

läggas på Handikappombudsmannen. Handikapprörelsen,

Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen,

kvinnojourerna och Rikskvinnocentrum är självklara

experter i en sådan utredning.

Bakgrund och tidigare behandling

I proposition 1999/2000:79 om en nationell

handlingsplan för handikapppolitiken gör regeringen

bedömningen att ett nationellt program med en klar

förankring i de handikappolitiska principerna bör

ligga till grund för kompetensutvecklingsinsatserna

på lokal och regional nivå. Statens institut för

särskilt utbildningsstöd (Sisus) bör utarbeta och ha

ansvar för programmet på central nivå. Till

programmet bör det knytas ett råd med företrädare

för berörda intressenter. Sisus bör i samråd med

Statens kvalitets- och kompetensråd och andra

intressenter ta fram ett utbildningsunderlag för

statsförvaltningen i handikappolitiska frågor.

Särskilda medel bör avsättas för en flerårig

satsning på kompetensutveckling för personal inom

olika samhällsområden kring frågor som rör bemötande

av personer med funktionshinder. Sisus bör få

disponera 9 miljoner kronor per år fr.o.m. år 2001

t.o.m. år 2003 för att stödja olika modellprojekt

för kompetensutveckling.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare att

se över statens stöd i specialpedagogiska frågor

(dir. 2000:9). Utredaren skall förbereda ombildandet

av Statens institut för handikappfrågor i skolan

(SIH) till en ny myndighet för statens stöd i

specialpedagogiska frågor. Vad gäller verksamhetens

inriktning anförs bl.a. att för elevgrupper med

lättare eller mer vanligt förekommande svårigheter

skall insatserna inriktas mot att sprida kunskap,

exempelvis genom mer generell kompetensutveckling

och informationsinsatser.

En parlamentarisk kommitté har tillkallats med

uppdrag att utreda frågor om ansvar och påföljder

för psykiskt störda lagöverträdare (dir. 1999:39).

Kommittén skall bl.a. ta ställning till hur

påföljdsregleringen för de psykiskt störda

lagöverträdarna skall utformas, lämna förslag till

hur ansvaret för den rättspsykiatriska vården skall

fördelas samt överväga hur behovet av

rättspsykiatrisk vård, såväl i öppna som i slutna

former, för intagna i kriminalvårdsanstalt bäst

tillgodoses. Uppdraget skall redovisas senast vid

utgången av 2001.

I betänkande 1999/2000:SoU14 behandlades flera motioner om

funktionshindrade kvinnors utsatthet. Här redovisas

bl.a. Socialstyrelsens bedömning av konsekvenserna

av ändringar i socialtjänstlagen för våldsutsatta

kvinnor, Socialstyrelsens Årsredovisning 1999 (mars

2000):

Socialtjänstlagens ändring den 1 juli 1998 innebär att

socialnämnden bör verka för att kvinnor som är eller

har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i

hemmet får stöd och hjälp för att förändra sin

situation.

En kartläggning efter den korta tid som förflutit

visar att införande av 8a § i socialtjänstlagen

endast i begränsad utsträckning har påverkat

socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor.

Satsningar har inte varit genomgripande och de har

framför allt rört planering, samverkan och viss

utbildning. Även en del attitydförändringar och ökad

lyhördhet kan märkas. Fortfarande är dock mycket

beroende av personligt engagemang hos individer

(s.k. eldsjälar).

Förändringar som har vidtagits har heller inte i

större utsträckning påverkat jourernas uppfattning

om socialtjänstens insatser. I viss omfattning beror

dock avsaknaden av förändring på att insatser till

stöd för våldsutsatta kvinnor redan har vidtagits

tidigare eller i vissa fall långt tidigare (PM, dnr

62-615/2000).

Utskottet gjorde följande bedömning (s. 100):

Av redovisningen ovan framgår att regeringen på

olika sätt har uppmärksammat problemet med kvinnors

utsatthet i allmänhet. Utskottet vill särskilt

markera att de funktionshindrade flickornas och

kvinnornas situation inte får glömmas bort i dessa

sammanhang. Utskottet anser - i likhet med

motionärerna - att det är angeläget att kartlägga

riskerna för att dessa flickor och kvinnor utsätts

för våld och andra övergrepp. Det är vidare

betydelsefullt att utveckla olika former av

förebyggande och stödjande åtgärder liksom frågan om

rättsskydd för denna grupp funktionshindrade.

Åtgärder för kunskapsspridning är viktigt. Utskottet

förutsätter att regeringen följer frågan noga i

arbetet rörande våld mot kvinnor. Något initiativ

från riksdagens sida med anledning av motionerna - -

- behövs emellertid inte.

Utskottet godkände också i betänkandet målen för

handikappolitiken. Där ett av målen är jämlikhet i

levnadsvillkoren för flickor och pojkar, kvinnor och

män med funktionshinder.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att kompetens och kunskap rörande

bemötande av funktionshindrade samt tanken med de

handikappolitiska målen är viktiga på alla

samhällsnivåer och därför ständigt bör hållas

levande. Utskottet tillstyrkte i höstas i

budgetbetänkande 2000/01:SoU1 att Statens institut

för särskilt utbildningsstöd (Sisus) tillfördes

ytterligare resurser för att utveckla

utbildningsunderlag för statsförvaltningen i

handikappolitiska frågor och för att stödja olika

modellprojekt för kompetensutveckling. Utskottet har

inhämtat att programarbetet nu är i gång vid Sisus

och att första ansökningstillfället för projektmedel

för kompetensutveckling löper ut den 31 mars 2001,

vilket innebär att de första projekten kan komma i

gång före sommaren. Utskottet anser att motionerna

So230 (c), So383 (kd) yrkande 16 och So540 (kd)

yrkande 2 därmed är i huvudsak tillgodosedda.

Med anledning av motion So468 (kd) vill utskottet

betona vikten av de kompetensutvecklingsinsatser som

nu planeras och de utvecklingsprojekt som Sisus

kommer att stödja. Utskottet bedömer vidare att det

som tas upp i motionen kommer att belysas av den

parlamentariska kommittén som utreder frågan om

ansvar och påföljder för psykiskt störda

lagöverträdare. Riksdagen bör inte ta något

initiativ på området. Motionen avstyrks.

Utskottet konstaterar att regeringen på olika sätt

har uppmärksammat problemet med kvinnors utsatthet i

allmänhet. Utskottet vidhåller att de

funktionshindrade flickornas och kvinnornas

situation inte får glömmas bort i dessa sammanhang.

Utskottet utgår från att regeringen noga följer

frågan. Något initiativ från riksdagen med anledning

av motion T427 (v) yrkande 2 behövs därmed inte.

Handikappombudsmannen

Motioner

I motion So354 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

Handikappombudsmannen bör utses av riksdagen

(yrkande 4). Motionärerna anser att

Handikappombudsmannens ställning bör stärkas.

Motionärerna har i en annan motion lagt fram förslag

om en sammanhållen lagstiftning och en

vidareutveckling av detta blir en sammanhållen

ombudsmannafunktion som utses av riksdagen. I ett

första steg bör Handikappombudsmannen utses av

riksdagen på samma sätt som JO utses.

I motion A811 av Maria Larsson m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om färdtjänst för kvinnor (yrkande

13). Motionärerna anför att Handikappombudsmannen

har begärt in samtliga domar i färdtjänstmål under

1998 från länsrätterna. Antalet bifall till

färdtjänsttillstånd är påtagligt lägre för kvinnor

än män i de två äldsta åldersgrupperna.

Handikappombudsmannen kan inte utesluta att det

finns könsdiskriminerande faktorer i domstolarnas

tillämpning av färdtjänstlagen. Motionärerna anser

att regeringen bör uppdra åt Handikappombudsmannen

att analysera orsakerna till detta förhållande och

att regeringen därefter bör återkomma till riksdagen

med förslag.

Bakgrund och tidigare behandling

Konstitutionsutskottet har i betänkande 2000/01:KU3

med anledning av motioner från allmänna motionstiden

2000 föreslagit ett tillkännagivande till regeringen

om att en utredning bör tillsättas med uppgift att

undersöka om det finns förutsättningar för att slå

samman några av eller samtliga

ombudsmannainstitutioner som är underställda

regeringen till en ombudsmannaorganisation.

Utskottet anförde följande (s. 13):

Utskottet vill åter framhålla den särställning som

Riksdagens ombudsmän har. Någon anledning att

ifrågasätta JO:s ställning och verksamhet anser

utskottet inte att det finns.

När det gäller frågan om att föra ihop de ombudsmän

som är underställda regeringen till en

ombudsmannaorganisation anser utskottet tiden nu

vara mogen att utreda frågan. Enligt utskottet bör

således en utredning tillsättas med uppgift att

undersöka om det finns förutsättningar för att slå

samman några av eller samtliga dessa

ombudsmannainstitutioner till en institution. Frågan

om huvudmannaskapet för dessa ombudsmän måste,

enligt utskottet, ses i ljuset av de uppgifter

ombudsmännen tilldelas. Enligt utskottet bör

riksdagen, med anledning av motionerna - - - som sin

mening ge regeringen detta till känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:33,

2000/01:34 och 2000/01:35).

I regeringens skrivelse 2000/01:59 om en nationell

handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet,

homofobi och diskriminering anför regeringen att den

avser att i tilläggsdirektiv ge utredningen som har

till uppgift att utreda ett utvidgat skydd mot

diskriminering (N 2001:01) i uppdrag att se över

uppgifter och ansvarsområden för ombudsmän

underställda regeringen. I detta uppdrag kommer även

att ingå att överväga om ett liknande skydd mot

diskriminering på andra samhällsområden än

arbetslivsområdet som föreskrivs i EG-direktivet om

likabehandling oavsett ras eller etniskt ursprung

skall införas även beträffande

diskrimineringsgrunderna kön, funktionshinder, ålder

och sexuell läggning. I skrivelsen anförs vidare att

bl.a. mot bakgrund av det arbete som nu inleds med

att genomföra de båda EG-direktiven mot

diskriminering samt vad riksdagen i olika sammanhang

har uttalat om diskrimineringslagstiftningen och

ombudsmännen, är det lämpligt att låta utredningen

som har till uppgift att utreda ett utvidgat skydd

mot diskriminering överväga möjligheterna att slå

samman några eller samtliga ombudsmän som är

underställda regeringen till en institution. Det är

dock angeläget att i sammanhanget beakta de

särskilda förutsättningar som gäller för de olika

ombudsmännens verksamhet, anförs det.

Skrivelsen bereds för närvarande i

socialförsäkringsutskottet.

Handikappombudsmannen har i mars 1999 överlämnat en

delrapport till regeringen om tillämpningen av lagen

(1997:736) om färdtjänst, analys ur ett

genderperspektiv. Analysen tyder enligt HO på att

vad gäller mål om färdtjänsttillstånd kan det inte

uteslutas att det finns könsdiskriminerande faktorer

i domstolarnas tillämpning av färdtjänstlagen.

HO anför att regeringen har uppdragit åt Vägverket

att utvärdera handikappolitiken inom

transportområdet. I uppdraget ingår bl.a. en analys

av tillämpning och effekter av lagen om färdtjänst i

jämförelse med socialtjänstlagens tidigare

bestämmelser om färdtjänst. Handikappombudsmannen

anser att denna analys måste inkludera en genomgång

av tillämpningen av färdtjänstlagen ur ett

genderperspektiv. Detta gäller naturligtvis både

kommunernas och domstolarnas tillämpning av lagen.

HO föreslår att regeringen ger Vägverket i uppdrag

att analysera tillämpningen av färdtjänstlagen ur

ett genderperspektiv.

I regleringsbrevet för Vägverket för år 2000 har

regeringen uppdragit till Vägverket att inom ramen

för uppdraget (K98/2302/4) om utvärdering av

handikappolitiken inom transportområdet redovisa en

delrapport om tillståndet och utvecklingen inom

färdtjänsten fr.o.m. den 1 januari 1998 t.o.m. den

30 september år 2000.

En delrapport, Redovisning av tillståndet och

utvecklingen inom färdtjänsten (YT20A98:12587),

avlämnades till Näringsdepartementet hösten 2000. I

denna rapport redovisas endast

producentperspektivet. Det anförs att under det

första kvartalet 2001 är enkäten till brukarna

genomförd och likaså skall en analys ha skett och

slutsatser ha dragits. Ett informationsmöte kommer

att hållas i mars månad. Under första kvartalet

skall också ett arbete ha påbörjats inom Vägverket

med att bl.a. studera och analysera kammarrätts- och

regeringsrättsdomar.

Utskottets bedömning

I motion So354 (c) yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om att Handikappombudsmannen bör

utses av riksdagen. Utskottet kan konstatera att

riksdagen nyligen, med anledning av

konstitutionsutskottets betänkande 2000/01:KU3,

beslutat ge regeringen till känna att en utredning

bör tillsättas med uppgift att undersöka om det

finns förutsättningar för att slå samman några av

eller samtliga ombudsmannainstitutioner som är

underställda regeringen till en institution. Frågan

om huvudmannaskapet för dessa ombudsmän måste,

enligt riksdagen, ses i ljuset av de uppgifter

ombudsmännen tilldelas. Utskottet har inhämtat att

direktiven är under utarbetande och beräknas bli

klara under våren. Motionsyrkandet är åtminstone

delvis tillgodosett.

Regeringen har uppdragit åt Vägverket att utvärdera

handikappolitiken inom transportområdet. Utskottet

anser att slutrapporten från Vägverket bör avvaktas.

Riksdagen bör inte ta något initiativ på området.

Motion A811 (kd) yrkande 13 avstyrks.

Habilitering och rehabilitering

Motioner

I motion So299 av Chris Heister m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om samordning vid rehabilitering

(yrkande 9). Motionärerna anför att en samordning av

samhällets resurser tillförsäkrar den behövande

rehabilitering och resurser samt gör eget val

möjligt. Detta är en del av motionärernas

obligatoriska hälsoförsäkring. I avvaktan på en

sådan försäkring bör införandet av en

rehabiliteringspeng prövas. Efter fastställandet av

att rehabiliteringsbehov föreligger får den

behövande en "peng" som motsvarar den kostnad

landstinget skulle ha för rehabilitering. Med

"pengen" kan så den rehabiliteringsbehövande själv

välja vårdgivare.

I motion So538 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen av regeringen begär förslag till

tilläggsdirektiv till Socialstyrelsens kartläggning

av barns och ungdomars habilitering så att även

vuxna funktionshindrades behov av rehabilitering

kartläggs (yrkande 11). Motionärerna konstaterar att

regeringen i propositionen Från patient till

medborgare skrev att det finns brister i

rehabiliterings- och habiliteringsbehovet och att

många områden behöver utvecklas ytterligare.

Motionärerna finner det därför anmärkningsvärt att

regeringen endast lyfte fram behovet av tidigt

insatta åtgärder för barn och ungdomar. Behovet av

tidigt insatta åtgärder skall gälla oavsett ålder,

anför motionärerna.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade frågan om habilitering och

rehabilitering i betänkande 1999/2000:SoU14 med

anledning av propositionen om en nationell

handlingsplan för handikappolitiken. I propositionen

gjorde regeringen bedömningen att Socialstyrelsen

borde ges i uppdrag att kartlägga på vilket sätt

landstingens barn- och ungdomsrehabilitering är

tillgänglig för barn och ungdomar med olika

funktionshinder i olika åldrar. Utskottet anförde

följande (s. 73):

Utskottet delar regeringens bedömning att det

fortfarande finns många som inte tillräckligt väl

får sina rehabiliterings- och habiliteringsbehov

tillgodosedda och att många områden behöver

utvecklas ytterligare. Utskottet välkomnar därför

regeringens uppdrag till Socialstyrelsen att

särskilt undersöka habiliteringen och

rehabiliteringen av barn och ungdomar med

funktionshinder. Regeringen har vidare aviserat att

den senare i vår kommer att presentera en nationell

handlingsplan för utveckling och förnyelse av

sjukvården. Handlingsplanen skall enligt vad

utskottet erfarit bl.a. innehålla en satsning på

primärvården, äldrevården och psykiatrin. Utskottet

utgår ifrån att detta innebär att möjligheterna att

tillgodose även vuxna funktionshindrades behov av

habilitering och rehabilitering förbättras.

Utskottet utgår också från att Socialstyrelsen som

tillsynsmyndighet på området följer utvecklingen.

Mot bakgrund av det anförda avstyrks motionerna - -

-

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1999/2000:240).

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att många fortfarande inte får

sina habiliterings- och rehabiliteringsbehov

tillgodosedda tillräckligt väl och att många områden

därför behöver utvecklas ytterligare. Detta gäller

både barn och vuxna. Exempel på eftersatta områden

är rehabilitering för äldre med funktionshinder,

personer med klassiska neurologiska sjukdomar som MS

och Parkinsons sjukdom samt insatser för unga vuxna

med funktionshinder. Behovet av utveckling av

habiliteringen för barn och ungdomar med

funktionshinder är ytterligare ett område.

Regeringen har givit Socialstyrelsen i uppdrag att

kartlägga på vilket sätt landstingens barn- och

ungdomshabilitering är tillgängliga för barn och

ungdomar med olika funktionshinder. Kartläggningen

omfattar även samverkan med andra verksamheter kring

utformningen och innehållet i insatserna till barnen

och ungdomarna och deras familjer.

Utskottet delar uppfattningen i motion So538 (fp)

yrkande 11 att även funktionshindrade vuxnas

tillgång till habilitering och rehabilitering

behöver kartläggas. Vad utskottet nu anfört med

anledning av motionen bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

Utskottet anser inte att någon rehabiliteringspeng

bör införas. Motion So299 (m) yrkande 9 avstyrks.

Hjälpmedel

Motioner

I två motioner tas frågor kring hörselhjälpmedel

upp:

I motion So473 av Maud Ekendahl (m) begärs

tillkännagivande om att audionomer bör bli

berättigade att utföra hörselhjälpmedelsutprovning i

enskild regi (yrkande 1) och om att en nationell

egenavgift för hörselhjälpmedel bör utformas

(yrkande 2). Motionären anser att utprovning av

hörapparater bör ske på likartat sätt som utprovning

av synhjälpmedel. Landstinget eller staten

fastställer vilka bidragskriterier som skall gälla

för hjälpmedel inklusive utprovning. Vidare bör

audionomerna kunna få bedriva

hörselhjälpmedelsutprovning i enskild regi via avtal

med landstinget eller staten. Med detta sy-stem

skulle köerna försvinna och patienten själv kunna

välja utprovningsställe.

I motion So222 av Gunnel Wallin och Birgitta Sellén (båda c)

begärs tillkännagivanden om en förändring för en

enhetlig hörselvård med fullvärdig rehabilitering

och hjälpmedel på lika villkor över hela landet

(yrkande 1), om att en fullständig analys måste

göras som ett underlag till den individuella

rehabiliteringsplanen (yrkande 2) och om att de som

är beroende av hjälpmedel för att kunna kommunicera

och vara delaktiga i samhället måste få tillgång

till bashjälpmedel på lika villkor som övriga

funktionshandikappade (yrkande 3). Motionärerna

anser att det behövs en enhetlig hörselvård på lika

villkor i hela landet. Remisserna till hörselvården

skall inte gälla hörapparatsutprovning utan gälla

hörselutredning. Motionärerna anför att

hörselskadade är den enda grupp funktionshindrade

som måste betala för bashjälpmedel. De som är

beroende av hjälpmedel för att kunna kommunicera och

vara delaktiga i samhället måste få tillgång till

bashjälpmedel på lika villkor som övriga

funktionshandikappade.

Begäran om en hjälpmedelsgaranti tas upp i motion

So3 av Lennart Daléus m.fl. (c) (yrkande 3). Rätt

insatta och utprovade hjälpmedel har stor betydelse

för mångas välbefinnande, anför motionärerna.

Hjälpmedel för rehabilitering och trygghet måste

säkras för att mer av sjukvården skall kunna ske i

hemmet. En helhetssyn och samlad bedömning är viktig

i ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting.

En hjälpmedelsgaranti bör införas så att

väntetiderna kan kortas.

I motion Ub821 av Charlotta L Bjälkebring och Tasso

Stafilidis (båda v) begärs tillkännagivande om att

öka resurserna till sjukvårdens hjälpmedelscentraler

så att de bättre kan arbeta med att anpassa

sexhjälpmedel för de funktionshindrade (yrkande 8).

I motion So221 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) yrkas att

riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till erforderliga lagändringar så att

funktionshindrade garanteras hjälpmedel för

personlig assistans oavsett huvudman i enlighet med

vad som anförts i motionen. Motionären anför att det

finns fall där funktionshindrade fråntagits eller

nekats hjälpmedel på grund av att de anlitar

alternativa arbetsgivare, dvs. inte kommunen, för

sin personliga assistans. Eftersom kommunen inte är

arbetsgivare skall den nya arbetsgivaren stå för

hjälpmedelskostnaden. Hjälpmedlet skall då bekostas

av assistansersättningen som är till för att

anställa, administrera och utbilda personal.

Motionären anser det märkligt att hjälpmedel som

rullstol och lyftanordning är till för personalen

och inte för den enskilde funktionshindrade.

Eftersom hjälpmedelsbeslut inte kan överklagas är

situationen sådan att flera funktionshindrade saknar

behövliga och livsviktiga hjälpmedel.

Bakgrund och tidigare behandling

Socialstyrelsen har i december 1999 presenterat

rapporten Hörhjälpmedel Prioriteringar i praktiken

(SoS-rapport 1999:18). Enligt rapporten är

väntetiderna långa för att få en hörapparat. Vidare

framgår av rapporten att flertalet landsting

fortfarande använder sig av den upphävda

vårdgarantin för prioritering vid utprovning av

hörapparat, i vissa fall i kombination med andra

regler och att det därför finns anledning för de

flesta av landstingen att revidera de riktlinjer för

prioritering som används, så att de överensstämmer

med hälso- och sjukvårdslagens

prioriteringsbestämmelser. Patienternas avgifter

varierar kraftigt. Fyra landsting tar inte ut någon

avgift alls. Tio landsting tillämpar kostnadstak,

vilket innebär att en patient får betala 2 000-3 000

kr för en digital hörapparat.

Motioner om hörselvård behandlades senast i betänkande

1999/2000:SoU14 om en nationell handlingsplan för

handikappolitiken. Utskottet gjorde följande

bedömning (s. 96):

Av Socialstyrelsens rapport framgår att det finns

brister på området hörhjälpmedel. Utskottet

förutsätter att Socialstyrelsen som

tillsynsmyndighet följer frågan med största

noggrannhet. Utskottet utgår också från att

Socialstyrelsens rapport 1999:18 kommer att följas

upp. Utskottet är inte berett att nu ta något

initiativ med anledning av motion - - - varför denna

avstyrks. Även motionerna - - - avstyrks.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1999/2000:240).

Socialministern har den 19 oktober 2000 i en

interpellationsdebatt om hörselvård anfört följande:

I budgetpropositionen för år 2001 uttalade

regeringen som sin avsikt att tillsätta en utredning

för att på ett bättre sätt tillgodose behovet av

hjälpmedel för vissa grupper av funktionshindrade.

Mot bakgrund av de problem som uppmärksammats inom

hörselvården har jag nyligen i det nationella rådet

för vårdpolitik aviserat att regeringen överväger

att låta utredningen även se över de långa

väntetiderna och andra problem som sammanhänger med

hörapparater. - - -

I rapporten Den ljusnande framtid är vård som

Kommissionen för rekrytering till vård och omsorg

lade fram i juli 1999 föreslogs att de

landstingskommunala utbildningarna i sin helhet

borde överföras till staten senast under år 2001.

Som skäl för förslaget angavs att ett samlat

statligt huvudmannaskap utgör en viktig princip för

att staten skall kunna göra en helhetsbedömning och

ta ansvar för den högre utbildningens inriktning och

dimensionering.

Mot bakgrund av detta har regeringen tillsatt en

förhandlingsdelegation som fått i uppdrag att

förhandla med landstingen i syfte att klargöra under

vilka förutsättningar det samlade huvudmannaskapet

för landstingens vårdhögskoleutbildningar kan

överföras till staten.

Jag kan inte föregripa resultatet av

förhandlingarna. Om huvudmannaskapet överförs till

staten kommer dock givetvis dimensioneringen av de

utbildningar som är berörda, däribland

audionomutbildningen, att ses över för att

tillgodose de behov som finns.

Utskottet behandlade vidare motioner om hjälpmedel i

betänkande 2000/01: SoU1. Utskottet anförde då

följande (s. 85):

Utskottet vidhåller sin uppfattning, som också delas

av Socialstyrelsen, att det i dag inte finns

realistiska förutsättningar att införa en nationell

hjälpmedelsgaranti. Arbetet med att lösa

köproblematiken på hjälpmedelsområdet måste dock

fortsätta och intensifieras. Socialstyrelsens

rapport kan därvid användas som utgångspunkt för

landstingens hjälpmedelsarbete. Socialstyrelsen bör

som tillsynsmyndighet följa utvecklingen och vid

behov vidta åtgärder. Utskottet förutsätter också

att överenskommelsen mellan staten och landstingen

om att uppmuntra ett effektivt utnyttjande av ny

teknik i syfte att förbättra funktionshindrades

livskvalitet och möjligheter att delta i

samhällslivet omsätts i praktiken. Utskottet

konstaterar att det inom Regeringskansliet för

närvarande utarbetas direktiv till en utredning som

skall se över och lämna förslag till hur

hjälpmedelsförsörjningen skall utformas för alla

studerande med funktionshinder, liksom en utredning

om hur den nya tekniken skall kunna anpassas så att

olika gruppers behov av hjälpmedel kan tillgodoses.

Socialministern har bl.a. anfört att regeringen

överväger att låta utredningen även se över de långa

väntetiderna och andra problem som sammanhänger med

hörapparater. Utskottet anser inte att det nu behövs

något initiativ från riksdagens sida med anledning

av motionerna. Dessa avstyrks.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:96).

Socialministern har i ett interpellationssvar den 9

maj 2000 behandlat den frågeställning som återfinns

i motion So221 med motionären=interpellanten.

Socialministern redovisade att 1989 års

handikapputredning prövat frågan om en rättighets-

eller skyldighetslagstiftning på hjälpmedelsområdet.

Utredningen pekade bl.a. på svårigheterna att

avgränsa vilka hjälpmedel som skulle omfattas av en

rättighetslagstiftning och att det skulle krävas en

förteckning över alla de hjälpmedel som skulle ingå.

Den dåvarande regeringen valde i stället att göra

ett förtydligande i hälso- och sjukvårdslagen om

hjälpmedelsansvaret i samband med handikappreformen.

Socialministern underströk i interpellationssvaret

att kostnaderna för hjälpmedel inte ingår i den

statliga assistansersättningen vare sig det gäller

personliga hjälpmedel eller arbetshjälpmedel. Han

hänvisade till att Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet har enats om ett gemensamt

synsätt på hjälpmedel och redovisat denna i skriften

Hjälpmedelsansvarets fördelning mellan landsting och

kommuner. Förbunden anser att om den enskilde till

följd av ett funktionshinder är i behov av en lyft i

sin bostad som används av personalen eller en

individuellt anpassad rullstol som körs av personal

skall dessa betraktas som individuella hjälpmedel

Arbetsgivarens ansvar bör endast avse sådan

utrustning som behövs för att förebygga ohälsa bland

personalen. Socialministern understryker i debatten

att om kommuner och landsting följer dessa

rekommendationer, som innebär att man drar en mycket

skarp gräns mellan hjälpmedel och arbetstekniska

redskap, uppstår inte de problem som interpellanten

nämnt. Man skall ha rätt till hjälpmedel oavsett vem

som är arbetsgivare.

Från Hjälpmedelsinstitutet har inhämtats att

institutet kan erbjuda ekonomiskt stöd för

utveckling och tillverkning av hjälpmedel.

Institutet har inte under de senaste tre fyra åren

stött projekt med inriktning på sexhjälpmedel, då

det inte har kommit några ansökningar. Tidigare har

sådana projekt stötts.

HI understryker att det är upp till varje huvudman

att fastställa vad som skall räknas som hjälpmedel.

Det finns på många håll stöd för sexhjälpmedel,

någon nationell överblick finns dock inte.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller att det inte finns realistiska

förutsättningar att införa en nationell

hjälpmedelsgaranti. Motion So3 (c) yrkande 3

avstyrks därmed.

Utskottet konstaterar att många landsting i

dagsläget har svårigheter med att tillgodose

enskildas hjälpmedelsbehov inom rimlig tid. Detta

gäller inte minst hörselhjälpmedel. Utskottet

vidhåller att arbetet med att lösa köproblematiken

måste fortsätta och intensifieras. Socialstyrelsens

rapport Hörhjälpmedel Prioriteringar i praktiken

(SoS-rapport 1999:18) kan därvid användas som

utgångspunkt. Utskottet har också erfarit att frågan

diskuteras inom Landstingsförbundets hälso- och

sjukvårdsberedning. Utskottet konstaterar samtidigt

att regeringen aviserat en utredning om behovet av

hjälpmedel för vissa grupper av funktionshindrade

och att regeringen i detta sammanhang också

överväger att låta utredningen se över de långa

väntetiderna och andra problem som sammanhänger med

hörapparater. Utskottet anser inte att det behövs

något initiativ från riksdagens sida med anledning

av motionerna So222 (c) yrkandena 1-3 och So473 (m)

yrkandena 1 och 2. Dessa avstyrks.

Utskottet konstaterar att det är upp till varje

sjukvårdshuvudman att avsätta resurser till

hjälpmedelsverksamheten. Riksdagen bör inte ta något

initiativ. Därmed avstyrks också motion Ub821 (v)

yrkande 8.

Utskottet vill understryka att personer med

funktionshinder har rätt till de hjälpmedel de

behöver för sin dagliga livsföring. Kostnaderna för

hjälpmedel ingår inte i den statliga

assistansersättningen. Arbetsgivaren ansvarar endast

för utrustning som behövs för att förebygga ohälsa

hos personalen. Om kommuner och landsting följer de

rekommendationer som Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet enats om innebär det en skarp

gräns mellan hjälpmedel och arbetstekniska redskap.

Den funktionshindrade har rätt till hjälpmedel

oavsett vem som är arbetsgivare för den personliga

assistansen. Motion So221 (m) är därmed i huvudsak

tillgodosedd.

Rätt till teckenspråkstolk

Motioner

I motion So406 av Anne-Katrine Dunker och Anita

Sidén (båda m) begärs tillkännagivande om vikten av

tolkservice för döva. Motionärerna anför att bristen

på tolkar börjar försvinna eftersom antalet

utbildade tolkar ökar. Samtidigt finns brist på

tjänster för utbildade tolkar och brist på medel för

verksamheten. Motionärerna anser att det behövs en

ny lag som ställer krav på landstingen att

tillhandahålla tolktjänster.

I motion So355 av Thomas Julin och Marianne

Samuelsson (båda mp) begärs tillkännagivande om att

rätten till tolk för döva, dövblinda och

hörselskadade skall fastställas i lag (yrkande 2).

Motionärerna anför att det kommer information om att

alltfler döva inte får tolk när de behöver det och

att det inte beror på tolkbrist utan på att tolk för

döva inte är prioriterat när landstingen har det

ekonomiskt ansträngt. Motionärerna anser att det

därför behövs en rättighetslag som garanterar rätten

till tolk för döva, dövblinda och hörselskadade.

Regeringen bör återkomma med ett sådant förslag.

I motion So381 av Torgny Danielsson (s) begärs

tillkännagivande om vikten av att rätten till tolk

för döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade kan

infrias. Socialstyrelsens redovisning för år 1998

visar att även om antalet genomförda tolkuppdrag

ökat, så har det även skett en ökning av tolkuppdrag

som inte kunde utföras. Motionären anser att

regeringen bör överväga att utreda om nuvarande

lagstiftning är tillräcklig med hänsyn till dagens

handikappolitiska ambitioner och den praktiska

tillämpningen av lagen. Utredningen bör också

överväga om en rättighetslagstiftning bör tillskapas

för att fastställa rätten till tolk.

Bakgrund och tidigare behandling

I samband med handikappreformen infördes fr.o.m. den

1 januari 1994 en ny paragraf, 3 a §, i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) där landstingens

skyldighet att erbjuda bl.a. tolktjänst för

vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda,

vuxendöva och hörselskadade tydliggörs. Paragrafen

har numera beteckningen 3 b §.

I betänkande 1999/2000:SoU14 om den nationella

handlingsplanen för handikappfrågor redovisar

utskottet bl.a. följande (s. 95):

I Slutrapport om uppföljningen av

tolktjänstverksamheten för barndomsdöva, dövblinda,

vuxendöva och hörselskadade (1997:22) redovisar

Socialstyrelsen att de mål som finns uppsatta i

fråga om utbyggnad av landstingens tolktjänst enligt

proposition 1992/93:159 inte har nåtts. Utbyggnaden

har dock skett i den takt som varit realistisk och

möjlig med tanke på att den mest grundläggande

förutsättningen inom tolktjänstverksamheten,

tillgången på utbildade tolkar, fortfarande har

varit mycket begränsad. Det finns framdeles goda

förutsättningar för en relativt snabb utbyggnad av

tolktjänstverksamheten. Enligt Tolk- och

översättarinstitutet (TÖI) ökade antalet deltagare i

olika tolkutbildningar vid landets folkhögskolor

under 1999 jämfört med året innan. Antalet tolkar

som slutförde sin utbildning ökade också. Brist på

deltagare med tillräckliga kunskaper i teckenspråk

för att kunna påbörja en utbildning samt lärarbrist

har varit de största hindren mot att utbilda fler

tolkar. Enligt TÖI kommer den positiva trenden att

bestå till 2005 med vissa fluktuationer. Under åren

1999-2002 kommer 144 tecken- och dövtolkar och 27

vuxendövtolkar att utbildas.

Utskottet gjorde sedan följande bedömning (s. 96):

Samhällets stöd till funktionshindrade bör, enligt

utskottets mening, i första hand utformas genom

generella insatser, men ibland kan riktat stöd vara

nödvändigt. Riktade insatser för döva och

hörselskadade görs bl.a. genom stöd till

tolkutbildning. Utskottet konstaterar att

utbildningen av tolkar beskriver en positiv trend.

Enligt utskottet är det av vikt att landstingen

aktivt verkar för att uppfylla sin skyldighet enligt

hälso- och sjukvårdslagen att erbjuda tolkar till

döva och hörselskadade. Utskottet utgår från att

Socialstyrelsen följer landstingens hantering av

tolkfrågorna och vid behov vidtar åtgärder. Motion -

- - avstyrks. Utskottet ställer sig inte bakom

förslaget i motion - - -, varför också denna

avstyrks.

Konstitutionsutskottet har i betänkande 2000/01:KU14

föreslagit ett tillkännagivande till regeringen om

att det är angeläget med en översyn när det gäller

frågan om rätten att kunna använda teckenspråket.

Riksdagen ställde sig bakom förslaget (rskr.

2000/01:147). Utskottet anför följande (s. 16-17):

Utskottet har tidigare framhållit att teckenspråket

inte kan anses falla inom ramen för syftet med

minoritetsspråkskonventionen. Utskottet gör inte nu

någon annan bedömning och anser således inte att

teckenspråk skall erkännas som minoritetsspråk.

Motionerna K321 (m) och So540 yrkande 4 (kd)

avstyrks.

Utskottet anser emellertid att det är angeläget att

teckenspråkets ställning ses över. Utvecklingen

under senare år, bl.a. arbetet inom ramen för

Europarådets verksamhet, har understrukit vikten av

att teckenspråket har en stark ställning. Det är

angeläget att de dövas och hörselskadades

rättigheter när det gäller teckenspråket och

teckenspråksinformation säkerställs. Enligt

utskottets mening behövs i detta syfte en översyn av

rätten och möjligheterna att använda teckenspråket,

liksom dövas och hörselskadades tillgång till

samhällets utbud av kultur och litteratur. När det

gäller dövas och hörselskadades tillgång till

Sveriges Televisions program vill

konstitutionsutskottet i likhet med kulturutskottet

hänvisa till att arbetet i Public service-

beredningen bör kunna leda till ytterligare

förbättringar i detta avseende.

Vad utskottet anfört bör med bifall till motion - -

- och med delvis bifall till motion - - - ges

regeringen till känna.

Utskottets bedömning

Enligt 3 b § 3 hälso- och sjukvårdslagen skall

landstinget erbjuda dem som är bosatta inom

landstinget eller som är kvarskrivna enligt 16 §

folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande

vistas där tolktjänst för vardagstolkning för

barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och

hörselskadade. Utskottet erinrar samtidigt om att

riksdagen nyligen beslutat ge regeringen till känna

att det är angeläget med en översyn av rätten och

möjligheterna att använda teckenspråket. Motionerna

So355 (mp) yrkande 2, So381 (s) och So406 (m) är

därmed i huvudsak tillgodosedda.

IT-utvecklingen och tillgången till service

Motioner

I motion So538 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om en parlamentarisk kommission med

syfte att göra en konsekvensanalys av den pågående

IT-utvecklingen och att kommissionen, utifrån sin

analys, lägger fram förslag till nödvändiga åtgärder

(yrkande 14). Det politiska systemet kan inte helt

och hållet överlåta IT-utvecklingen till marknaden,

anför motionärerna. Samhälleliga och sociala mål

måste kontinuerligt sättas upp för att garantera

medborgares möjligheter att utöva sina rättigheter

och skyldigheter samt att leva ett delaktigt,

självbestämmande och oberoende liv.

I motion So354 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om ett särskilt stöd för IT-

produkter (yrkande 9). Motionärerna bejakar

teknikutvecklingen och understryker att IT-samhället

måste göras tillgängligt för funktionshindrade. De

anser att en översyn bör göras av

sjukvårdshuvudmännens förskrivning av IT-hjälpmedel

och att det i sammanhanget bör övervägas om det

behövs ett särskilt stöd för anpassning av IT-

produkter.

I samma motion yrkas också att riksdagen som sin

mening bör ge regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillgång till service på lika villkor

(yrkande 10). Motionärerna konstaterar att

teknikutnyttjandet i vissa sammanhang kan vara ett

hinder för funktionshindrade att få likvärdig

service som alla andra. Ett exempel är

Internetbanker som leder till att alltfler bank-

respektive postkontor läggs ner. Motionärerna anser

det angeläget att utreda behovet av en lagreglering

av likvärdig tillgänglighet till service för alla.

I motion So530 av Ulla Wester och Marianne Jönsson

(båda s) begärs tillkännagivande om att starta IT-

utvecklingsprojekt med inriktning på de dövas behov.

Motionärerna anför att en barndomsdöv har svenskan

som andra språk. Informationssamhället berör oss

alla men för de barndomsdöva kan IT-utvecklingen

komma att innebära en revolution. Genom teckenspråk

på nätet kan de äntligen få ta del av

samhällsinformation, utbildning och kultur på sina

egna villkor.

Bakgrund och tidigare behandling

I proposition 1997/98:113 En nationell handlingsplan

för äldrepolitiken uttalade regeringen att den avsåg

att aktivt medverka till genomförandet av

Handikappinstitutets IT-program.

Socialdepartementet har sedan i ett pressmeddelande

i juni 1998 redovisat att regeringen avsåg att bidra

till finansieringen av HI:s IT-program med 60

miljoner kronor under tre år. Tre områden skulle

stödjas:

1. en utbildningssatsning och försöksverksamhet för

att stimulera funktionshindrades kunskap om och

användning av IT,

2.

3. ett brett upplagt program för att stödja projekt

som skall bidra till utveckling och förnyelse av

IT-användningen inom olika samhällssektorer,

4.

5. en informationskampanj för att öka medvetenheten

om betydelsen av IT för funktionshindrade och

äldre. Målgruppen är främst beslutsfattare men

också allmänhet.

6.

Hjälpmedelsinstitutet (tidigare Handikappinstitutet)

uppger att regeringens finansiering via Allmänna

arvsfonden avser perioden t.o.m. 2001. Institutets

handlingsprogram avser dock hela perioden 1998-2002.

Institutet genomför årliga konferenser där den

aktuella utvecklingen redovisas och diskuteras.

Under våren 2001 kommer en rapport att publiceras

angående offentliga organs IT-satsningar för

personer med funktionshinder.

I proposition 1999/2000:79 om en nationell handlingsplan för

handikappolitiken gjorde regeringen bedömningen att

myndigheter bör se till att deras information blir

tillgänglig för personer med funktionshinder (s. 87

f.). Myndigheternas ansvar för att tillhandahålla

samhällsinformation betonas i socialtjänstlagen

(1980:620), lagen (1993:387) om stöd och service

till vissa funktionshindrade, hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) och förvaltningslagen

(1986:233). Enligt 4 § förvaltningslagen skall varje

myndighet lämna upplysningar, vägledning, råd och

annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör

myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas

i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till

frågans art, den enskildes behov av hjälp och

myndighetens verksamhet.

Regeringen gjorde vidare bedömningen (s. 32) att

det bör uppdras åt ett antal stora och besöksviktiga

myndigheter att senast den 31 december 2001 redovisa

handlingsplaner för att göra myndigheternas lokaler,

information och övriga verksamhet tillgänglig för

personer med funktionshinder. Åtgärderna i

handlingsplanen bör vara vidtagna senast år 2005.

Arbetet bör årligen rapporteras till riksdagen.

Utskottet avgav yttrande 1999/2000:SoU7y till

trafikutskottet med anledning av proposition

1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla.

Utskottet anförde då följande:

Utskottet erinrar om att regeringen nyligen i

proposition 1999/2000:79 Från patient till

medborgare - en nationell handlingsplan för

handikappolitiken tagit upp frågeställningar och

farhågor på ett sätt som i stor utsträckning

anknyter till vad som anförs i motion - - -. I

propositionen konstateras nämligen att regeringen

just nu förbereder en omfattande satsning på IT-

området. Syftet är att skapa en god och bred

användning av IT som gynnar både producenter och

konsumenter och som ökar välfärd och livskvalitet.

För t.ex. personer med funktionshinder kan den nya

IT-tekniken, rätt använd, skapa nya och ökade

möjligheter att ta del av samhällets utbud av varor,

tjänster, information m.m. och underlätta kommu-

nikationen människor emellan. Men samtidigt, anförs

det, finns det en risk för att nya kommunika-

tionsmönster och ny teknik kan innebära att

funktionshindrade personer ställs utanför

utvecklingen och således inte har möjligheter att ta

del av de positiva effekterna som t.ex.

bredbandstekniken kan medföra. Det konstateras

vidare att frågor om synskadade och deras tillgång

till information på Internet är ett område som bör

ses över närmare. Det poängteras att nya tjänster

och produkter inom IT-området måste göras

tillgängliga och användbara för alla. En generell

tillgänglighet är samhällsekonomiskt lönsam och bör

eftersträvas. Staten har här en viktig roll när det

gäller att påverka tillverkarna av nya system och

produkter och att styra utvecklingen i mer

tillgänglig riktning. En satsning från statens sida

på t.ex. bredbandsinfrastruktur bör på olika sätt

innehålla åtgärder som säkerställer en sådan

utveckling. I propositionen görs bedömningen att det

är viktigt att funktionshindrade personers behov

beaktas tidigt i en kommande satsning inom

bredbandsområdet.

Socialutskottet ställer sig bakom dessa

bedömningar. Motionsyrkandet är i allt väsentligt

tillgodosett.

I budgetpropositionen 2000/01:1, volym 6,

utgiftsområde 9 (s. 79) anförde regeringen att den

tekniska utvecklingen under senare år har gått

kraftigt framåt, och det är vissa grupper av

funktionshindrade som av olika skäl inte har kunnat

tillgodogöra sig de nya rönen och få del av de nya

produkter som har utvecklats på hjälpmedelsområdet.

Regeringen övervägde att tillsätta en särskild

utredning för att på ett bättre sätt tillgodose

dessa gruppers behov av hjälpmedel.

Frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet.

I propositionen redovisades vidare att regeringen

under treårsperioden 1999-2001 satsar medel för att

stimulera IT-användningen i skolan. Delegationen för

IT i skolan har avsatt särskilda medel för att

utveckla läromedel för elever med funktionshinder.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att ett utvecklingsarbete

pågår inom Hjälpmedelsinstitutet genom

implementeringen av IT-programmet för

funktionshindrade och äldre åren 1998-2002.

Delegationen för IT i skolan har avsatt särskilda

medel för att på ett bättre sätt tillgodose

funktionshindrades behov av hjälpmedel. Vidare har

regeringen aviserat en utredning för att se över och

lämna förslag till hur hjälpmedelsförsörjningen

skall utformas för alla studerande med

funktionshinder. Vidare övervägs enligt uppgift en

utredning om hur vissa grupper av funktionshindrade

som av olika skäl inte kunnat tillgodogöra sig de

nya rönen skall få del av de nya produkter som

utvecklats på hjälpmedelsområdet. Motionerna So354

(c) yrkande 9 och So530 (s) är därmed i huvudsak

tillgodosedda.

Utskottet har tidigare ställt sig bakom bedömningen

i proposition 1999/2000:86, Ett informationssamhälle

för alla, att staten har en viktig roll när det

gäller att påverka tillverkarna av nya system och

produkter och att styra utvecklingen i mer

tillgänglig riktning. Utskottet vidhåller att den

nya IT-tekniken, rätt använd, skapar nya och ökade

möjligheter att ta del av samhällets utbud av varor,

tjänster, information m.m. och underlättar kommu-

nikationen människor emellan. Nya tjänster och

produkter inom IT-området måste göras tillgängliga

och användbara för alla. En generell tillgänglighet

är samhällsekonomiskt lönsam och bör eftersträvas.

Utskottet vill också hänvisa till det uppdrag som

stora och besöksviktiga myndigheter har att senast

den 21 december 2001 redovisa handlingsplaner för

att göra myndigheternas lokaler, information och

övrig verksamhet tillgänglig för personer med

funktionshinder, liksom till det ansvar myndigheter

har enligt bl.a. förvaltningslagen att lämna

upplysningar, vägledning, råd och annan hjälp i den

utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans

art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens

verksamhet. Motion So354 (c) yrkande 10 är i

huvudsak tillgodosedd med det anförda.

Utskottet anser inte att det behövs någon

parlamentarisk kommission om IT-utvecklingen. Motion

So538 (fp) yrkande 14 avstyrks.

Väntetider vid insatser enligt LSS och

socialtjänstlagen

Motioner

I motion So218 av Rolf Olsson m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning gällande en översyn av

rättighetslagstiftningen enligt vad i motionen

anförts om att regelmässigt ge avslagsbeslut där

kommuner och landsting inte kan förmedla insatsen

inom rimlig tid. Från den 1 juli 2000 har

länsstyrelserna genom lagändring rätt att

vitesförelägga kommuner som inte verkställer

domstolsbeslut från länsrätt och kammarrätt.

Motionärerna anser att det nu finns anledning att gå

vidare och utreda om åtgärder kan vidtas för att

minska de långa väntetiderna från gynnande beslut

till verkställighet. De ibland extremt långa

väntetiderna för verkställighet av gynnande beslut

enligt LSS, som är en rättighetslag, är principiellt

mycket tveksamma. Åtgärder för att stärka den

enskildes rättssäkerhet bör utredas.

I motion So466 av Eva Arvidsson m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om en översyn av lagstiftningen så

att det går att överklaga positiva, men inte

verkställda myndighetsbeslut. Motionärerna

konstaterar att det inte finns någon lagstiftning

som skyddar dem som fått ett positivt beslut av

kommunen men som sedan inte får det verkställt.

I motion So392 av Mona Berglund Nilsson och Märta

Johansson (båda s) begärs tillkännagivande om en

uppföljning av lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS). I dag beror det på var du

bor om du skall bli beviljad personlig assistans

eller inte, anför motionärerna. Det förekommer att

kommuner och landsting inte följer de domar som

utdöms. Motionärerna anser det av stor vikt att

lagen ses över, vilka grupper som omfattas samt att

kommunernas ansvar förtydligas och följs upp.

Bakgrund och tidigare behandling

Frågan om domstolstrots behandlades av utskottet i

betänkande 1999/2000:SoU14. Utskottet tillstyrkte då

regeringens förslag till lagreglering och anförde

följande (s. 50):

Utskottet konstaterar att det länge funnits ett

behov av att göra något åt problemet med att

kommuner och landsting trotsar domar som ger en

enskild person rätt till en insats enligt LSS och

SoL. De tre utredningar som de senaste åren berört

frågan har dock inte lett till någon lagstiftning

som motverkar detta trots. Det pågående

utredningsarbetet inom Justitiedepartementet, som

syftar till att göra en totalbedömning av frågan om

domstolstrots, skall vara avslutat under hösten

2000. Socialutskottet delar konstitutionsutskottets

bedömning att det hade varit att föredra om denna

utredning fått ligga till grund för en samlad

lagstiftning mot domstolstrots. Att avvakta

resultatet av utredningen skulle dock med säkerhet

försena en angelägen lagstiftning på området

ytterligare ett par år. Skadeverkningarna för

enskilda funktionshindrade på LSS- och

socialtjänstområdet är också så oacceptabla att

åtgärder som motverkar domstolstrots bör företas

redan nu. I likhet med både konstitutionsutskottet

och lagutskottet accepterar socialutskottet

tidsfaktorn och det försvarliga i att den nu

föreslagna lagstiftningen föregår en generell

lagstiftning rörande domstolstrots. Socialutskottet

delar lagutskottets syn på den föreslagna

lagstiftningen som ett första och välkommet steg mot

att på det viktiga LSS- och socialtjänstområdet

komma till rätta med vissa av de problem som ryms

inom begreppet domstolstrots. Utskottet vill på

samma sätt som konstitutionsutskottet dock markera

vikten av att de nu föreslagna åtgärderna mot

domstolstrots blir föremål för förnyad prövning då

den fullständiga utredningen föreligger. De

erfarenheter som efterhand kommer att vinnas av den

nu föreslagna lagstiftningen bör därvid tas till

vara. Utskottet tillstyrker således regeringens

förslag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

och i lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade. Motionerna - - - avstyrks.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1999/2000:240).

Hösten 2000 publicerades Kommunalt domstolstrots, Ds

2000:53. I promemorian har utretts hur ett

sanktionssystem bör utformas som gör det möjligt att

motverka kommunalt domstolstrots. I frågan om LSS-

området och socialtjänstens område innebär förslaget

att den nyligen införda vitessanktionen föreslås

ersättas med en sanktionsavgift. Förslaget har

remissbehandlats. Remisstiden gick ut den 15 januari

2001. Frågan bereds för närvarande i

Regeringskansliet.

Länsstyrelsen i Stockholms län har i en rapport,

2000:12, redovisat ej verkställda beslut och domar.

Rapporten visar att det finns ett stort antal inte

verkställda beslut i länets kommuner som avser

personer med funktionshinder - i runda tal 800

beslut. Drygt hälften av kommunernas egna beslut som

inte verkställts är äldre än sex månader.

Länsstyrelsen pekar på att det ur

rättssäkerhetssynpunkt är problematiskt att kommuner

kan fatta beslut som ger människor rätt till olika

former av insatser, utan garantier att de också får

vad de beviljats.

Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret

2001 avseende Socialstyrelsen uppdragit åt

Socialstyrelsen att i samarbete med länsstyrelserna

kartlägga och analysera antalet ej verkställda

domstols- och myndighetsbeslut enligt 9 § lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS) och 6 f § socialtjänstlagen

(1980:620). Uppdraget avser personer med

funktionshinder i alla åldrar vad gäller LSS och

yngre än 65 år vad gäller socialtjänstlagen.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 2002.

Utskottets bedömning

Utskottet erinrar om att riksdagen har beslutat om

ändring i socialtjänstlagen och lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade fr.o.m. den 1

juli 2000 så att länsstyrelsen numera får förelägga

en kommun eller ett landsting vid vite att följa en

lagakraftvunnen dom som ger en enskild rätt till

vissa insatser enligt respektive lag.

Utskottet delar den oro som motionärerna redovisar

i motionerna So218 (v), So392 (s) och So466 (s)

angående de långa väntetider som enskilda ibland

drabbas av såvitt gäller tiden mellan ett gynnande

beslut och verkställighet av detsamma. Den enskilde

försätts i en mycket svår situation då han eller hon

inte kan överklaga ett positivt beslut samtidigt som

verkställigheten av detta dröjer orimligt länge i

många fall. Utskottet delar bedömningen att detta är

en mycket angelägen rättssäkerhetsfråga.

Utskottet konstaterar emellertid att regeringen

nyligen givit Socialstyrelsen i uppdrag att i

samarbete med länsstyrelserna kartlägga och

analysera antalet ej verkställda domstols- och

myndighetsbeslut enligt 9 § lagen (1993:387) om stöd

och service till vissa funktionshindrade (LSS) och 6

f § socialtjänstlagen (1980:620). Utskottet anser

att regeringen skall återkomma till riksdagen med en

redovisning samt om det behövs även med förslag till

förändringar. Vad utskottet nu anfört med anledning

av motionerna bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Övriga frågor kring LSS/LASS

Motioner

I motion So540 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen

begära en utredning om tillämpningen av LSS vid

psykisk sjukdom (yrkande 12). Motionärerna hänvisar

till att Socialstyrelsen har ansett att regeringen

bör överväga att göra en översyn av hur LSS-

lagstiftningen fungerar för psykiskt

funktionshindrade. Översynen borde gälla både hur

insatserna är preciserade med tanke på målgruppens

behov och personkretsens avgränsning. Många

handläggare finner LSS svårtillämpad för psykiskt

funktionshindrade och beviljar därför insatser

enligt socialtjänstlagen, vilket, enligt

motionärerna, innebär sämre kvalitet. Motionärerna

anser att den aviserade särskilda utredaren som

skall se över insatsen råd och stöd också bör få i

uppdrag att se över LSS-tillämpningen för psykiskt

funktionshindrade. I samma motion begärs också att

riksdagen hos regeringen begär en utredning om den

sammanlagda effekten av LSS och SoL beträffande

personligt stöd (yrkande 13). Motionärerna anför att

regeringen själv konstaterar i budgetpropositionen

att det råder oklarhet vid bedömningen om beslut

skall tas enligt socialtjänstlagen (SoL) eller LSS.

För brukaren utgör det stor skillnad, vilket

regeringen också beskriver. Vid stöd enligt LSS

skall brukaren ha inflytande över hur stödet

utformas och eventuellt val av personlig assistans.

Stöd enligt LSS ger betydligt bättre livskvalitet.

Motionärerna anser att en särskild utredare bör

utreda frågan.

I motion So538 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

hemställs att riksdagen av regeringen begär förslag

till en ändring av lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade i enlighet med

vad i motionen anförts om ett förtydligande om

avsikten med råd och stöd enligt LSS (yrkande 10).

I två motioner tas frågor om sysselsättning upp.

I motion So354 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att regeringen bör lägga fram förslag till ändring i

lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade enligt vad i motionen angivits

(yrkande 16). Motionärerna anför att många psykiskt

funktionshindrade har mycket svårt att få tillgång

till den reguljära arbetsmarknaden. Eftersom denna

grupp är undantagen från daglig verksamhet enligt

LSS blir de funktionshindrade ofta isolerade och

sysslolösa vilket förvärrar situationen ytterligare

för personer med psykiskt funktionshinder.

Motionärerna anser att även personkrets 3 i LSS bör

få rätt till daglig verksamhet.

I motion So442 av Laila Bäck m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om en nationell policy om

meningsfull sysselsättning för arbetshandikappade.

Medlemmarna i ett socialt arbetskooperativ hamnar

ofta mellan stolarna hos olika offentliga aktörer,

anför motionärerna. Oftast hänvisa de till

sjukbidrag som försörjningskälla. Det är olyckligt

att ersättning för utfört arbete skall tas från

socialförsäkringssystemet. Ansvaret för meningsfull

sysselsättning för funktionshindrade åligger enligt

21 a § socialtjänstlagen kommunerna. Dessa tolkar

dock lagen på mycket olika sätt. Motionärerna anser

att en nationell policy för hur kommunerna aktivt

skall ta ansvar för meningsfull sysselsättning för

arbetshandikappade behöver tas fram.

I motion So459 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)

begärs tillkännagivande om trygghet och valfrihet i

enlighet med LSS syfte. Motionärerna anför att

verksamhet och drift på flera håll i landet

konkurrensutsätts och anbudsupphandlas i såväl

gruppbostäder, daglig verksamhet som korttidshem.

Motionärerna anser att utgångspunkten måste vara att

en gruppbostad betraktas som den enskildes hem där

den enskilde garanteras den rättstryggheten att

kunna tack nej till att få sitt personliga stöd

konkurrensutsatt. Trygghet och kontinuitet i den

egna bostaden är viktigt för alla människor. Den

tryggheten hotas i grunden vart tredje år med

rådande utveckling och regelverk.

Tre motioner berör ekonomiska aspekter kring LSS.

I motion So486 av Kerstin Kristiansson Karlstedt

m.fl. (s) begärs tillkännagivande om uppföljning av

LSS och LASS. Motionärerna anser att det vid

uppföljning av LSS och LASS finns anledning att

belysa finansieringsfördelningen mellan stat och

kommun i syfte att åstadkomma större ekonomisk

balans mellan stat och kommun.

I motion So367 av Lennart Axelsson m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om lagen om stöd och service till

vissa funktionshindrade. Ett statligt kostnadsansvar

tillsammans med en utökad möjlighet till personlig

assistans i olika former av kollektivboende skulle

ge möjlighet till bättre lösningar för både de

personliga assistenterna och de funktionshindrade.

I motion So498 av Lilian Virgin och Kristina

Zakrisson (båda s) begärs tillkännagivande om

assistansersättning för boende i gruppbostad.

Motionärerna anför att då kostnaderna för boende i

gruppbostad helt faller på kommunerna leder det till

att kommunerna blir mindre benägna att ordna sådant

boende för dem som uppfyller villkoren för LSS.

Motionärerna anser att man kan stimulera kommunerna

att ordna med gruppbostäder för gravt

funktionshindrade om försäkringskassan ges möjlighet

att utge ersättning för gruppboende.

Bakgrund och tidigare behandling

I proposition 1992/93:159 om stöd och service till

vissa funktionshindrade anförs i specialmotiveringen

till förslaget till lag om stöd och service till

vissa funktionshindrade under 9 § andra punkten (s.

174 f.) att rätten till biträde av personlig

assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga

kostnader för sådan assistans är avsedd att omfatta

svårt funktionshindrade som behöver hjälp med den

personliga hygienen, med intagande av måltider och

med annan personlig service. Insatsen bör vara

förbehållen krävande eller i olika avseenden

komplicerade fall. Något krav på att stödbehovet

skall ha en viss tidsmässig omfattning föreligger

inte. Dock har tidsfaktorn självklart betydelse. Ju

större stödbehov i tid som föreligger, desto mer

talar omständigheterna för att rätt till biträde av

personlig assistans föreligger. I en gruppbostad

finns en fast personal som bas. Med hänsyn härtill

bör personlig assistans normalt inte lämnas i en

gruppbostad. De boende skall ha inflytande och

medbestämmande över vilken personal som skall hjälpa

dem i bostaden. Behov av personlig assistans kan

dock föreligga vid fritidsaktiviteter och andra

aktiviteter utanför bostaden.

I specialmotiveringen till förslaget till lag om

assistansersättning anförs under 4 § (s. 196) att om

den försäkrade bor på en institution eller i en

gruppbostad utges inte assistansersättning för

assistansbehov under den tiden. I en gruppbostad,

liksom på en institution, skall finnas erforderlig

fast kollektiv bemanning som i huvudsak skall täcka

de boendes hela stödbehov.

I proposition 1999/2000:115 Vissa kommunalekonomiska

frågor föreslog regeringen att ett statsbidrag

införs för åren 2001 och 2002 för kommuner med höga

kostnader för verksamhet enligt LSS. För särskilt

dyra insatser enligt LSS föreslogs därutöver att ett

extra statsbidrag införs. Vidare aviserades att en

utredning skall tillsättas med uppgift att utarbeta

ett förslag till långsiktigt hållbar utjämning av

LSS-kostnader.

I budgetpropositionen återkom regeringen till

anslagsfrågan. Finansutskottet tillstyrkte i

betänkande 2000/01:FiU3 att 350 miljoner kronor

fördes över från det generella statsbidraget till

91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner

och landsting för bidrag till kommuner med höga

kostnader för verksamhet enligt LSS. För särskilt

kostnadskrävande insatser enligt LSS införs vidare

ett särskilt statsbidrag som kommuner kan ansöka om.

Detta särskilda statsbidrag beräknas uppgå till 100

miljoner kronor varje år. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 2000/01: 126).

Regeringen har i december 2000 beslutat tillkalla en

parlamentarisk kommitté för att lämna förslag till

nationell utjämning av verksamhetskostnader enligt

lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade (dir. 2000:99). Kommittén skall

lämna förslag till ett system för utjämning av

kostnadsskillnader mellan kommuner i verksamhet

enligt LSS,

analysera hur de tillfälliga bidragen åren 2001

och 2002 fungerar,

överväga behovet av författningsändringar som ger

kommunerna möjlighet att lämna ut sådan

information som erfordras för de förslag som

kommittén lämnar samt därvid även beakta de krav

som personuppgiftslagen ställer på behandling av

personuppgifter,

lämna förslag om hur påverkbarheten från enskilda

kommuner av utfallet i ett utjämningssystem skall

kunna minskas eller elimineras,

om så krävs, lämna förslag till hur en god

kvalitet skall kunna säkerställas i det

statistiska underlag som behövs för en utjämning

av kostnadsskillnader för verksamhet enligt LSS,

analysera hur köp av boendeplatser fungerar och

vilka effekter och samband det har med frågan om

utjämning av kostnader för verksamhet enligt LSS

samt

redovisa kostnadsberäkningar av sina förslag,

förslag till finansiering och lagförslag.

Det nya systemet bör träda i kraft den 1 januari

2003.

Socialstyrelsen redovisar i sin slutrapport Välfärd

och valfrihet (Socialstyrelsen följer upp och

utvärderar 1999:1) erfarenheterna från

psykiatrireformen. I rapporten påtalar styrelsen

bl.a. att det finns problem både med utformningen av

lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS) och kommunernas tillämpning

av densamma. Antalet människor med psykiska

funktionshinder som ges stöd enligt LSS är ytterst

begränsat och svarar enligt Socialstyrelsen inte mot

de verkliga behoven som finns. Socialstyrelsen

konstaterar också att mellan 20 000 och 25 000

personer med psykiskt funktionshinder - omkring

hälften av målgruppen - saknar adekvat

sysselsättning anpassad till deras funktionshinder.

Vad gäller motion So442 (s) behandlade utskottet en

liknande motion i betänkande 1989/99:SoU11 och

redovisade då följande (s. 27):

Enligt uppgift från Svenska Kommunförbundet

utbetalar flertalet kommuner någon form av

ersättning till dem som deltar i daglig verksamhet.

Utgångspunkten är ofta den rekommendation som

Landstingsförbundet gav ut år 1989 angående

habiliteringsersättning inom omsorgerna.

Habiliteringsersättningen rekommenderades att

utbetalas med 0,1 % av basbeloppet för heldag och

0,07 % av basbeloppet för halvdag. Ersättningen

skulle inte utgå vid semester och sjukdom. Det

upplystes om att Riksskatteverket i skrivelse den 13

februari 1974 till Landstingsförbundet har jämställt

habiliteringsersättning med sådan ersättning som

enligt kommunallagen är undantagen från skatteplikt.

Ersättningen föreslogs utbetalas direkt till den

utvecklingsstörde.

Utskottet gjorde följande bedömning (s.27):

Enligt LSS 1 § har personer med utvecklingsstörning,

autism eller autismliknande tillstånd liksom

personer med betydande och bestående

begåvningsmässigt funktionshinder eller hjärnskada i

vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig

sjukdom rätt till daglig verksamhet. Psykiskt störda

omfattas inte av rätten till daglig verksamhet

enligt LSS. Kommunerna har dock ett ansvar i

enlighet med socialtjänstlagen 21 § att medverka

till en meningsfull sysselsättning för människor med

funktionshinder. En del kommuner har också, enligt

Socialstyrelsens årsrapport, utvecklat olika

verksamheter. Ofta är arbetsträning och

fritidssysselsättningar förlagda till samma lokaler,

varför gränsdragningar mellan verksamheterna kan

vara svåra.

Socialstyrelsen pekar i sin senaste årsrapport om

psykiatrireformen på att personer med psykiska

funktionshinder behöver stöd till en meningsfull

sysselsättning och inte bara till arbete och

yrkesinriktad rehabilitering. Stödet till arbete och

yrkesinriktad rehabilitering är viktigt men för

många är det allra viktigaste att ha något

meningsfullt att göra under dagen, anför styrelsen

(se redovisningen tidigare på s. 23-24). Detta

tyder, enligt utskottets mening, på att det behövs

verksamheter med olika inriktning för att tillgodose

de olika behov som enskilda människor har. Utskottet

utgår från att regeringen följer frågan.

Utskottet konstaterar att de flesta kommuner

betalar någon form av ersättning eller

stimulansbidrag till dem som deltar i daglig

verksamhet. Utskottet anser att motionerna - - -

därmed i huvudsak är tillgodosedda. Motionerna

avstyrks.

Som just redovisats ovan har regeringen i

proposition 2000/01:1, volym 6, utgiftsområde 9

anfört att kompetensutvecklingsinsatser planeras för

personal som i sitt arbete möter människor med

funktionshinder. Ett nationellt program för

kompetensutveckling kommer att utarbetas av

handikapporganisationerna och berörda statliga och

kommunala myndigheter tillsammans. Statens institut

för särskilt utbildningsstöd (Sisus) har fått

uppgiften att ta fram det nationella programmet och

hålla samman och driva programmet centralt. Sisus

har även fått i uppdrag att i samråd med Statens

kvalitets- och kompetensråd och andra intressenter

förbereda och genomföra en särskild

informationsinsats riktad till nyckelpersoner inom

statsförvaltningen om myndigheternas ansvar för de

handikappolitiska frågorna. Fr.o.m. 2001 tillförs

Sisus sammanlagt 12 miljoner kronor för

kompetensutvecklingsinsatser, varav 9 miljoner

kronor avser stimulansbidrag till särskilda projekt

under åren 2001-2003.

Utskottet tillstyrkte den föreslagna

medelstilldelningen i betänkande 2000/01:SoU1.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:96).

I proposition 1999/2000:79 om en nationell

handlingsplan för handikappolitiken gjorde

regeringen bedömningen att ett förtydligande bör

göras vad gäller bl.a. syftet med råd och stöd,

förutsättningarna för att erhålla insatsen och på

vilket sätt insatsen kan vara ett komplement till

åtgärder som ges enligt annan lagstiftning.

Regeringen avsåg därför att tillkalla en särskild

utredare för detta ändamål, anfördes det.

Frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet.

I december 1999 överlämnade Utredningen om

sjukvårdsupphandling betänkandet Upphandling av

hälso- och sjukvårdstjänster (SOU 1999:149).

Betänkandet är remissbehandlat. I mars 2001

överlämnar Upphandlingskommittén (Fi 1998:08) sitt

slutbetänkande Mera värde för pengarna (SOU 2001:31)

om förslag till ändringar i lagen (1992:1528) om

offentlig upphandling.

Utskottets bedömning

Utskottet ser mycket positivt på det

kompetensutvecklingsprogram som nu startar vid

statliga och kommunala myndigheter. En ökad

kompetens bör innebära att handläggare i valet

mellan beslut enligt LSS respektive

socialtjänstlagen kan komma att göra bättre

underbyggda beslut vid val av insats. Utskottet

konstaterar samtidigt att insatsen personligt ombud

är ytterligare ett sätt att stärka psykiskt

funktionshindrades egen initiativförmåga. Detta

gäller även utvecklingen av brukarstödet. Utskottet

anser att resultat av utvecklingsarbetet bör

avvaktas. Motion So540 (kd) yrkandena 12 och 13

avstyrks därför.

Utskottet har tidigare konstaterat att personer med

psykiska funktionshinder inte har rätt till daglig

verksamhet enligt LSS. Kommunerna har dock ett

ansvar i enlighet med 21 § socialtjänstlagen att

medverka till en meningsfull sysselsättning för

människor med funktionshinder. Socialstyrelsen pekar

på att stödet till arbete och yrkesinriktad

rehabilitering är viktigt, men för många är det

allra viktigaste att ha något meningsfullt att göra

under dagen. Detta tyder, enligt utskottet, på att

det behövs verksamheter med olika inriktning för att

tillgodose de olika behov som enskilda människor

har. Utskottet utgår från att regeringen följer

frågan. Utskottet konstaterar också att de flesta

kommuner betalar någon form av ersättning eller

stimulansbidrag till dem som deltar i daglig

verksamhet. Utskottet anser inte att motionerna

So354 (c) yrkande 16 och So442 (s) bör föranleda

något initiativ från riksdagens sida. Motionerna

avstyrks.

Motion So459 (s) betonar behovet av trygghet och

valfrihet i det särskilda boendet. Utskottet vill

för sin del betona LSS-lagstiftningens inriktning på

att insatserna skall vara så utformade att de

stärker den enskildes möjlighet att leva ett

självständigt och oberoende liv. Den enskilde skall

ha ett direkt inflytande, både i planeringen och

utformningen av insatsen och i genomförandet av den.

Upphandlingskommittén har nyligen lämnat förslag

till ändringar i lagen om offentlig upphandling.

Utskottet anser att den fortsatta beredningen av

utredningsbetänkandet bör avvaktas. Motionen

avstyrks.

Regeringen gjorde i den nationella handlingsplanen

för handikappolitiken bedömningen att det behövs ett

förtydligande av syftet med råd och stöd,

förutsättningarna för att erhålla insatsen och på

vilket sätt insatsen kan vara ett komplement till

åtgärder som ges enligt annan lagstiftning.

Regeringen hade för avsikt att tillsätta en

utredning. Utskottet utgår från att regeringen nu

snarast tillsätter den aviserade utredningen.

Utskottet anser dock inte att något initiativ i

frågan behövs för närvarande. Motion So538 (fp)

yrkande 10 avstyrks.

Vad gäller de ekonomiska aspekterna kring LSS kan

utskottet konstatera att riksdagen nu beslutat om

ett tillfälligt statsbidrag för åren 2001 och 2002

för kommuner med höga kostnader för verksamhet

enligt LSS. Vidare har regeringen i december 2000

fastställt direktiv till en parlamentarisk utredning

om nationell utjämning av verksamhetskostnader

enligt lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade. Utskottet anser att utredningens

arbete bör avvaktas och avstyrker därmed motionerna

So367 (s), So486 (s) och So498 (s).

Bidrag till handikapporganisationer

I motion So538 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om behovet av en kartläggning av

det nya bidragssystemets effekter (yrkande 19).

Motionärerna var kritiska på flera punkter till

regeringens förslag till nytt bidragssystem till

handikapporganisationer. Nu har det visat sig att

det för många handikapporganisationer kommer att

betyda minskat stöd, vilket riskerar få konsekvenser

för deras verksamhet. Motionärerna anser det

angeläget att det nya bidragssystemets konsekvenser

kartläggs i syfte att åtgärda de skevheter som

uppkommit.

Utskottet behandlade frågan om bidrag till

handikapporganisationer senast i betänkande

2000/01:SoU1. Utskottet konstaterade då att för att

möta det ökade resursbehovet hos

handikapporganisationerna och för att underlätta

övergången till den nya fördelningsmodellen fr.o.m.

den 1 juli 2000 så höjdes anslaget redan för år

2000. För budgetåret 2001 och framöver föreslogs en

höjning med 28 miljoner kronor per år. Vidare hade

regeringen, efter ett initiativ från utskottet,

uppdragit åt Socialstyrelsen att följa upp och

utvärdera effekterna av de nya reglerna för

statsbidraget. Särskilt kommer därvid att kartläggas

och analyseras hur övergången påverkar de mindre

organisationerna som inte till fullo uppfyller de

formella kriterierna för att erhålla statsbidrag

enligt reglerna för det nya bidragssystemet.

Riksdagen borde inte ta något förnyat initiativ med

anledning av motionerna. Utskottet tillstyrkte

därmed medelsanvisningen och avstyrkte motionerna.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen den 21

juni 2000 fick i uppdrag att följa upp det nya

bidragssystemets effekter. Regeringen har vidare i

regleringsbrevet för år 2001 uppdragit åt

Socialstyrelsen att fortsatt följa upp och utvärdera

de nya reglerna för statsbidraget. Socialstyrelsens

redovisning bör inte föregripas. Motion So538 (fp)

yrkande 19 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande målen för

handikappolitiken

att riksdagen avslår motion 2000/01:So354 yrkande 1,

res. 1 (c)

2. beträffande dolda funktionshinder

att riksdagen avslår motion 2000/01:MJ844 yrkande 4,

3. beträffande den nationella

handlingsplanen

att riksdagen avslår motion 2000/01:So299 yrkandena 1 och 3,

delvis,

res. 2 (m)

4. beträffande delegation för samordning

att riksdagen avslår motion 2000/01:So215,

res. 3 (kd)

5. beträffande handikapperspektivet i

utredningar m.m.

att riksdagen avslår motion 2000/01:So348,

6. beträffande assistans i

föräldraskapet

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So214 och

2000/01:So299 yrkande 3, delvis,

res. 4 (m, kd, c, fp)

7. beträffande efterlevnaden av

tillgänglighetsreformen

att riksdagen avslår motion 2000/01:So538 yrkande 6,

res. 5 (kd, fp)

8. beträffande lokala

handikapporganisationer

att riksdagen avslår motion 2000/01:So538 yrkande 7,

9. beträffande den fria rörligheten inom

EU

att riksdagen avslår motion 2000/01:So232,

10. beträffande anhörigutbildning

att riksdagen avslår motion 2000/1:So500,

11. beträffande bemötande

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So230,

2000/01:So383 yrkande 16 och 2000/01:So540

yrkande 2,

res. 6 (kd) - delvis

12. beträffande neuropsykiatriskt

funktionshindrade

att riksdagen avslår motion 2000/01:So468,

res. 6 (kd) - delvis

13. beträffande funktionshindrade

kvinnor

att riksdagen avslår motion 2000/01:T427 yrkande 2,

res. 7 (v, kd, mp)

14. beträffande Handikappombudsmannen

att riksdagen avslår motion 2000/01:So354 yrkande 4,

res. 8 (m, kd, c, fp)

15. beträffande färdtjänst

att riksdagen avslår motion 2000/01:A811 yrkande 13,

16. beträffande tillgång till habilitering

och rehabilitering

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So538 yrkande

11 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

17. beträffande rehabiliteringspeng

att riksdagen avslår motion 2000/01:So299 yrkande 9,

res. 9 (m)

18. beträffande hjälpmedelsgaranti

att riksdagen avslår motion 2000/01:So3 yrkande 3,

res. 10 (kd, c, fp)

19. beträffande hörselhjälpmedel

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So222 yrkandena 1-3

och 2000/01:So473 yrkandena 1 och 2,

res. 11 (m, kd, fp)

20. beträffande sexhjälpmedel

att riksdagen avslår motion 2000/01:Ub821 yrkande 8,

21. beträffande hjälpmedel och

arbetstekniska redskap

att riksdagen avslår motion 2000/01:So221,

res. 12 (m, kd)

22. beträffande rätt till

teckenspråkstolk

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So355 yrkande 2,

2000/01:So381 och 2000/01:So406,

res. 13 (mp)

23. beträffande IT-hjälpmedel

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So354 yrkande 9 och

2000/01:So530,

res. 14 (c) - delvis

24. beträffande tillgänglighet till

informationssamhället

att riksdagen avslår motion 2000/01:So354 yrkande 10,

res. 14 (c) - delvis

25. beträffande parlamentarisk

kommission

att riksdagen avslår motion 2000/01:So538 yrkande 14,

res. 15 (fp)

26. beträffande väntetider vid insatser

enligt LSS och socialtjänstlagen

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So218,

2000/01:So392 och 2000/01:So466 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. beträffande psykiskt

funktionshindrade

att riksdagen avslår motion 2000/01:So540 yrkandena 12 och

13,

res. 16 (kd)

28. beträffande daglig verksamhet

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So354 yrkande 16 och

2000/01:So442,

res. 17 (kd, c)

29. beträffande konkurrensutsättning

att riksdagen avslår motion 2000/01:So459,

res. 18 (v)

30. beträffande råd och stöd

att riksdagen avslår motion 2000/01:So538 yrkande 10,

31. beträffande ekonomiska aspekter på

LSS

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So367, 2000/01:So486

och 2000/01:So498,

32. beträffande bidrag till

handikapporganisationerna

att riksdagen avslår motion 2000/01:538 yrkande 19.

res. 19 (m, kd, c, fp)

Stockholm den 27 mars 2001

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid

Burman (v), Chris Heister (m),

Susanne Eberstein (s), Margareta

Israelsson (s), Rinaldo Karlsson

(s), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-

Nordlund (m), Lars U Granberg (s),

Elisebeht Markström (s), Lars

Gustafsson (kd), Kenneth Johansson

(c), Kerstin Heinemann (fp),

Catherine Persson (s), Lars

Elinderson (m), Lena Olsson (v) och

Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Reservationer

1. Målen för handikappolitiken (mom. 1)

Kenneth Johansson (c) anför:

Människors lika värde måste vara utgångspunkten för

handikappolitiken. Regeringen har ett snävt

samhällsperspektiv på handikappolitiken och lyfter

inte fram den enskildes förutsättningar. Jag anser

därför att ytterligare ett mål skall tillfogas de

nationella målen: ett samhälle där alla människor

har makt över sina liv och där var och en har

möjlighet att verka utifrån sina individuella

förutsättningar. Vad här anförts med anledning av

motion So354 (c) yrkande 1 bör ges regeringen till

känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande målen för handikappolitiken

att riksdagen med anledning av av motion

2000/01:So354 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

2. Den nationella handlingsplanen (mom. 3)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m)

anför:

Vi anser att det delade ansvaret för de handikappade

tyvärr medför att de offentliga satsningarna inte

alltid är effektivt samordnade, vilket medför

brister i välfärden. För många individer som är i

behov av stöd leder det dessutom till att de måste

ha kontakt med många tjänstemän på många olika

myndigheter: kommun, försäkringskassa och landsting

för att bara nämna några. Inte minst därför vore det

bra med ett samlat grepp för att förbättra

handikappolitiken. I stället för konkreta

förbättringar av det offentliga stödet till de

handikappade försöker regeringen sätta upp mål för

vad andra - dvs. kommuner och privata företag -

skall göra. Regeringen försöker på detta sätt skyla

över det faktum att de inte prioriterar de

handikappade. Vi anser att LSS behöver

vidareutvecklas för att de funktionshindrade i

görligaste mån skall få likvärdiga betingelser som

andra samhällsmedborgare. Vad här anförts med

anledning av motion So299 (m) yrkandena 1 och 3 i

denna del bör ges regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande den nationella handlingsplanen

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So299

yrkandena 1 och 3, delvis, som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

3. Delegation för samordning (mom. 4)

Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson (kd)

anför:

Sverige har under flera år varit föremål för en hård

saneringspolitik. Såväl stat, landsting som kommuner

har tvingats göra kraftiga nedskärningar bl.a. på

handikappområdet. För att komma till rätta med

situationen behövs det ett forum, en delegation för

samordning av handikappolitiken, där man kan

diskutera dessa frågor, vilket bör mynna ut i ett

"samhällskontrakt" där ansvarsfördelning,

samordning, resurser och ett brukarinflytande

stadfästs. Vad här anförts med anledning av motion

So215 (kd) bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande delegation för samordning

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So215 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

4. Assistans i föräldraskapet (mom. 6)

Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin

Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m) anför:

Om man har behov av personlig assistans för sin

dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20

timmar per vecka har man rätt att få

assistansersättning. Assistansen skall vara

förbehållen krävande eller i olika avseenden

komplicerade situationer, i regel av mycket

personlig karaktär. Till de grundläggande behov som

avgör rätten till personlig assistans räknas

följande: hjälp med den personliga hygienen, hjälp

med måltider, hjälp med att klä av och på sig, hjälp

med att kommunicera med andra eller annan hjälp som

förutsätter ingående kunskaper om den

funktionshindrade.

Vi anser att om unga funktionshindrade skall ges

möjlighet att bilda familj och leva på samma villkor

som icke funktionshindrade, måste LSS/LASS stärkas

vad gäller föräldraskapet. Därför bör ytterligare

ett kriterium läggas till som innebär att de behov

som föräldraskapet genererar skall tillgodoräknas

som grundläggande behov.

Vi anser det viktigt att en ändring av

lagstiftningen med införande av ytterligare ett

kriterium om den grundläggande rätten till

föräldraskap föregås av en noggrann beredning så att

tillägget inte påverkar annan för frågan relevant

lagstiftning. Vi anser därför att frågan bör

utredas. Vad här anförts med anledning av motionerna

So214 (m) och So299 (m) yrkande 3 i denna del bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande assistans i föräldraskapet

att riksdagen med anledning av motionerna

2000/01:So214 och 2000/01:So299 yrkande 3,

delvis, som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

5. Efterlevnaden av tillgänglighetsreformen

(mom. 7)

Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd) och

Kerstin Heinemann (fp) anför:

Vi anser att Handikappombudsmannen skall ges i

uppdrag att kontrollera efterlevnaden av

tillgänglighetsreformen. Vad här anförts med

anledning av motion So538 (fp) yrkande 6 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande efterlevnaden av

tillgänglighetsreformen

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So538

yrkande 6 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

6. Bemötande och neuropsykiatriskt

funktionshindrade (mom. 11 och 12)

Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson (kd)

anför:

Vi anser det viktigt att personalen inom

försäkringskassorna och kommunerna har den rätta

kunskapen och kompetensen avseende dolda handikapp,

speciellt vid bedömningen av om en person är i behov

av personlig assistans. I dag är detta en stor brist

och många t.ex. psykiskt handikappade har inte fått

tillgång till personlig assistans.

Stödet som barn och vuxna med neuropsykiatriskt

funktionshinder är i behov av involverar många av

samhällets stödfunktioner; socialtjänsten, skolan,

vuxenutbildningen, försäkringskassan, barn- och

vuxenpsykiatrin, missbrukarvården, kriminalvården

m.fl. Vi anser att stödet som dessa institutioner

förmedlar kunde bli till mycket större hjälp om det

grundades i en bättre insikt om hjälptagarnas

svårigheter. Det är därför angeläget, att i

samverkan med de drabbades intresseorganisationer,

penetrera vad de neuropsykiatriska funktionshindren

innebär i olika livssituationer och att i större

utsträckning än hittills anpassa samhällets stöd

till de funktionshindrades behov. Vi anser att

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utreda

levnadsvillkoren för människor med neuropsykiatriska

funktionshinder och att föreslå hur samhällets stöd

skall kunna förändras för att bättre tillgodose

deras behov.

Vad här anförts med anledning av motionerna So383

(kd) yrkande 16 och So468 (kd) bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 11 och 12

bort ha följande lydelse:

11. beträffande bemötande

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So383 yrkande 16

och med avslag på motionerna 2000/01:So230 och

2000/01:So540 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

12. beträffande neuropsykiatriskt

funktionshindrade

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So468 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

7. Funktionshindrade kvinnor (mom. 13)

Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Lars

Gustafsson (kd), Lena Olsson (v) och Helena Hillar

Rosenqvist (mp) anför:

Vi konstaterar att det råder stor tystnad kring våld

och sexuella övergrepp mot funktionshindrade

kvinnor. Det finns inga av oss kända svenska studier

om detta. En bred undersökning bör därför genomföras

för att i möjligaste mån kartlägga våld och sexuella

övergrepp mot funktionshindrade kvinnor.

Handikappombudsmannen bör få huvudansvaret för en

sådan utredning. Vad här anförts med anledning av

motion T427 (v) yrkande 2 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande funktionshindrade kvinnor

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:T427 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

8. Handikappombudsmannen (mom. 14)

Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin

Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m) anför:

Vi anser att Handikappombudsmannens ställning bör

stärkas. Vi har i annat sammanhang föreslagit en

sammanhållen lagstiftning mot diskriminering och en

vidareutveckling av det blir en sammanhållen

ombudsmannainstitution under riksdagen. Ett första

steg att stärka Handikappombudsmannens ställning är

att flytta över funktionen från regeringen till

riksdagen och låta Handikappombudsmannen utses av

riksdagen på samma sätt som JO utses. Vad här

anförts med anledning av motion So354 (c) yrkande 4

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande Handikappombudsmannen

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So354 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

9. Rehabiliteringspeng (mom. 17)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m)

anför:

Vi anser att samhällets resurser för rehabilitering

bör samordnas och att en rehabiliteringspeng bör

införas i avvaktan på den av oss föreslagna

obligatoriska hälsoförsäkringen. En

rehabiliteringspeng garanterar den enskilde

valfrihet. Efter fastställande av att ett

rehabiliteringsbehov föreligger får den behövande en

"rehabiliteringspeng" som motsvarar den kostnad

landstinget skulle ha för rehabiliteringen. Med

"pengen" kan sedan den rehabiliteringsbehövande

själv välja vårdgivare. Vad här anförts med

anledning av motion So299 (m) yrkande 9 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande rehabiliteringspeng

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So299 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

10. Hjälpmedelsgaranti (mom. 18)

Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd), Kenneth

Johansson (c) och Kerstin Heinemann (fp) anför:

Vi anser att rätt insatta och utprovade hjälpmedel

har stor betydelse för mångas välbefinnande.

Hjälpmedel för rehabilitering och trygghet måste

säkras för att mer av sjukvården skall kunna ske i

hemmet. En helhetssyn och samlad bedömning är viktig

i ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting.

Vi anser att en hjälpmedelsgaranti bör införas så

att väntetiderna kan kortas. Vad här anförts med

anledning av motion So3 (c) yrkande 3 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande hjälpmedelsgaranti

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So3 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

11. Hörselhjälpmedel (mom. 19)

Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kerstin Heinemann (fp) och Lars

Elinderson (m) anför:

Vi anser att utprovning av hörselhjälpmedel bör ske

på likartat sätt som utprovning av synhjälpmedel.

Audionomerna bör kunna få bedriva

hörselhjälpmedelsutprovning i enskild regi via avtal

med landstinget eller staten. Med ett sådant system

skulle köerna försvinna och patienterna själva kunna

välja utprovningsställe. Vad här anförts med

anledning av motion So473 (m) yrkande 1 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande hörselhjälpmedel

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So473 yrkande 1

och med avslag på motionerna 2000/01:So222

yrkandena 1-3 och 2000/01:So473 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

12. Hjälpmedel och arbetstekniska redskap

(mom. 21)

Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd) och Lars Elinderson (m) anför:

Det finns fall där funktionshindrade fråntagits

eller nekats hjälpmedel på grund av att de anlitar

alternativa arbetsgivare, dvs. inte kommunen, för

sin personliga assistans. Eftersom kommunen inte är

arbetsgivare skall den nya arbetsgivaren stå för

hjälpmedelskostnaden. Hjälpmedlet skall då bekostas

av assistansersättningen som är till för att

anställa, administrera och utbilda personal. Vi

anser det märkligt att hjälpmedel som rullstol och

lyftanordningar är till för personalen och inte den

enskilde funktionshindrade. Eftersom

hjälpmedelsbeslut inte kan överklagas är situationen

sådan att flera funktionshindrade saknar behövliga

och livsviktiga hjälpmedel. Riksdagen bör begära att

regeringen lägger fram förslag till erforderliga

lagändringar så att funktionshindrade garanteras

hjälpmedel för personlig assistans oavsett vem som

är huvudman för assistansen. Vad här anförts med

anledning av motion So221 (m) bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 21 bort ha

följande lydelse:

21. beträffande hjälpmedel och arbetstekniska

redskap

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So221

som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

13. Rätt till teckenspråkstolk (mom. 22)

Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:

Det kommer alltmer information om att alltfler döva

inte får tolk när de behöver det och att det inte

beror på tolkbrist utan på att tolk för döva inte är

prioriterat när landstingen har det ekonomiskt

ansträngt. Jag anser att det behövs en rättighetslag

som garanterar rätten till tolk för döva, dövblinda

och hörselskadade. Regeringen bör återkomma med ett

sådant förslag. Vad här anförts med anledning av

motion So355 (mp) yrkande 2 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 22 bort ha

följande lydelse:

22. beträffande rätt till teckenspråkstolk

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So355 yrkande 2

och med avslag på motionerna 2000/01:So381 och

2000/01:So406 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

14. IT-hjälpmedel och tillgänglighet till

informationssamhället (mom. 23 och 24)

Kenneth Johansson (c) anför:

Jag bejakar IT-utvecklingen och understryker

samtidigt att IT-samhället måste göras tillgängligt

för funktionshindrade. Jag anser att en översyn bör

göras av sjukvårdshuvudmännens förskrivning av IT-

hjälpmedel och att det i sammanhanget bör övervägas

om det behövs ett särskilt stöd för anpassningar av

IT-produkter.

Teknikutnyttjandet kan i vissa sammanhang vara ett

hinder för funktionshindrade att få likvärdig

service som alla andra. Ett exempel är

Internetbanker som leder till att alltfler bank-

respektive postkontor läggs ned. Jag anser det

därför angeläget att utreda behovet av en

lagreglering av likvärdig service för alla.

Vad här anförts med anledning av motion So354 (c)

yrkandena 9 och 10 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 23 och 24

bort ha följande lydelse:

23. beträffande IT-hjälpmedel

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So354 yrkande 9

och med avslag på motion 2000/01:So530 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

24. beträffande tillgänglighet till

informationssamhället

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So354 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

15. Parlamentarisk kommission (mom. 25)

Kerstin Heinemann (fp) anför:

Jag anser att när såväl den offentliga som den

privata tjänstesektorn alltmer hänvisar till tele-

och Internetanvändning, och upphör med eller

fördyrar alternativen, handlar det om ett

medborgerligt rättsproblem. Det politiska systemet

kan inte helt och hållet överlåta IT-utvecklingen

till marknaden. Samhälleliga och sociala mål måste

kontinuerligt sättas upp för att garantera

medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter

och skyldigheter samt att leva ett delaktigt,

självbestämmande och oberoende liv. Jag anser därför

att en parlamentarisk kommission bör tillsättas med

uppgift att göra en konsekvensanalys av den pågående

IT-utvecklingen samt lägga fram förslag till

nödvändiga åtgärder. Vad här anförts med anledning

av motion So538 (fp) yrkande 14 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 25 bort ha

följande lydelse:

25. beträffande parlamentarisk kommission

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So538 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

16. Psykiskt funktionshindrade (mom. 27)

Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson (kd)

anför:

Vi anser att en översyn bör göras av hur LSS-

lagstiftningen fungerar för psykiskt

funktionshindrade. Översynen bör gälla både hur

insatserna är preciserade med tanke på målgruppens

behov och personkretsens avgränsning. Många

handläggare finner LSS svårtillämpad för psykiskt

funktionshindrade och beviljar därför insatser

enligt socialtjänstlagen, vilket innebär sämre

kvalitet. Den aviserade utredaren som skall se över

insatsen råd och stöd bör därför också få i uppdrag

att se över LSS-tillämpningen för psykiskt

funktionshindrade. Vidare anser vi att det behövs en

utredning om den sammanlagda effekten av LSS och

socialtjänstlagen. Regeringen har själv pekat på att

det råder oklarhet vid bedömningen om beslut skall

fattas enligt LSS eller socialtjänstlagen. För

brukaren utgör det stor skillnad, vilket regeringen

också beskrivit. Vid stöd enligt LSS skall brukaren

ha inflytande över hur stödet utformas och

eventuellt val av personlig assistans. Stöd enligt

LSS ger betydligt bättre livskvalitet. Vad här

anförts med anledning av motion So540 (kd) yrkandena

12 och 13 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 27 bort ha

följande lydelse:

27. beträffande psykiskt funktionshindrade

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So540 yrkandena

12 och 13 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

17. Daglig verksamhet (mom. 28)

Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd) och

Kenneth Johansson (c) anför:

Många psykiskt funktionshindrade har svårt att få

tillgång till den reguljära arbetsmarknaden.

Eftersom denna grupp är undantagen från daglig

verksamhet enligt LSS blir de ofta isolerade och

sysslolösa, vilket förvärrar situationen ytterligare

för personer med psykiskt funktionshinder. Vi anser

därför att regeringen bör lägga fram förslag till

ändring i lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade så att även personkrets 3 får rätt

till daglig verksamhet. Vad här anförts med

anledning av motion So354 (c) yrkande 16 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 28 bort ha

följande lydelse:

28. beträffande daglig verksamhet

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So354 yrkande 16

och med avslag på motion 2000/01:So442 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

18. Konkurrensutsättning (mom. 29)

Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v) anför:

På flera håll i landet konkurrensutsätts och

anbudsupphandlas verksamhet och drift i såväl

gruppbostäder, daglig verksamhet som korttidshem. Vi

anser att utgångspunkten måste vara att en

gruppbostad betraktas som den enskildes hem där den

enskilde garanteras rättstryggheten att kunna tacka

nej till att få sitt personliga stöd

konkurrensutsatt. Trygghet och kontinuitet i den

egna bostaden är viktigt för alla människor. Den

tryggheten hotas i grunden vid varje

upphandlingstillfälle vart tredje år med rådande

utveckling och regelverk. Vad här anförts med

anledning av motion So459 (s) bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 29 bort ha

följande lydelse:

29. beträffande konkurrensutsättning

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So459 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

19. Bidrag till handikapporganisationerna

(mom. 32)

Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin

Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m) anför:

Vi är kritiska på flera punkter till regeringens

förslag till nytt bidragssystem till

handikapporganisationer. Nu har det visat sig att

det för många handi-kapporganisationer kommer att

betyda minskat stöd, vilket riskerar att få

konsekvenser för deras verksamhet. Vi anser det

angeläget att det nya bidragssystemets konsekvenser

kartläggs i syfte att åtgärda de skevheter som

uppkommit. Vad här anförts med anledning av motion

So538 (fp) yrkande 19 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 32 bort ha

följande lydelse:

32. beträffande bidrag till

handikapporganisationerna

att riksdagen med anledning av motion

2000/01:So538 yrkande 19 som sin

mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts.

Särskilda yttranden

Färdtjänst

Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd)

anför:

Handikappombudsmannen, som har granskat samtliga

domar i färdtjänstmål under 1998 från länsrätterna,

kunde inte utesluta att det fanns

könsdiskriminerande faktorer i domstolarnas

tillämpning av färdtjänstlagen. Rapporten

överlämnades till regeringen i mars 1999. Vi anser

att det tagit alltför lång tid utan att något hänt i

frågan. Vi avstår dock från att nu reservera oss i

frågan med anledning av den väntade rapporten från

Vägverket.

Hjälpmedelsgaranti

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m)

anför:

Vi anser att en hjälpmedelsgaranti skulle öka

valfriheten för den enskilde och därutöver främja

utbudet av olika former av hjälpmedel. Vi erinrar om

vårt förslag till hjälpmedelsgaranti i vårt

särskilda yttrande med anledning av förslaget till

statsbudget för 2001 i betänkande 2000/01:SoU1.

Hörselhjälpmedel

Kenneth Johanssson (c) anför:

Jag anser att det behövs en enhetligare hörselvård

med fullvärdig rehabilitering och hjälpmedel på lika

villkor över hela landet. Remisserna till

hörselvården skall inte gälla hörapparatsutprovning

utan gälla hörselutredning. Den som är beroende av

hörselhjälpmedel för att kunna kommunicera och vara

delaktig i samhället måste få tillgång till

bashjälpmedel på lika villkor som övriga

funktionshindrade. Samtidigt konstaterar jag att

Landstingsförbundets hälso- och sjukvårdsberedning

diskuterar frågan och att socialministern bl.a. i

ett interpellationssvar till mig anfört att han

överväger att låta utredningen om hjälpmedel för

vissa grupper av funktionshindrade också se över de

långa väntetiderna och andra problem som

sammanhänger med hör-apparater. Jag avstår därmed nu

från att reservera mig.

Råd och stöd

Kerstin Heinemann (fp) anför:

Jag anser det mycket angeläget att den aviserade

utredningen om syftet med råd och stöd nu kommer

till stånd. Tillsättandet av utredningen har tagit

alldeles för lång tid. Jag utgår dock ifrån att den

tillsätts inom kort, varför jag nu avstår från att

reservera mig.

Ekonomiska aspekter på LSS (flexibel assistans)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m)

anför:

Vi anser att den personliga assistansen bör användas

mer flexibelt. Vi vill erinra om vårt särskilda

yttrande i betänkande 2000/01:SoU1 där vi anför att

tyngdpunkten i den personliga assistansen bör ligga

på det personliga stödet i vardagslivet, oavsett om

den funktionshindrade valt ett enskilt boende eller

en kollektiv boendeform. Vi anser därför att frågan

om en mer flexibel användning av den personliga

assistansen bör utredas. Vi avser att återkomma i

frågan.