Bet. 2000/01:SoU14

Socialutskottets betänkande

2000/01:SOU14

Redogörelse för steriliseringsfrågan i Sverige

åren 1935-1975

Innehåll

Sammanfattning

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

SoU14

Redogörelse för ärendet

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för

steriliseringsfrågan i Sverige åren 1935-1975 och de

åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av

betänkanden lämnade av 1997 års

steriliseringsutredning. En redogörelse lämnas för

bakgrunden till och arbetet med den ekonomiska

ersättningen till steriliserade i vissa fall. I

detta sammanhang beskrivs erfarenheterna av

Steriliseringsersättningsnämndens arbete. Vidare

lämnas en redogörelse för slutsatserna av den

historiska analysen i Steriliseringsutredningens

slutbetänkande. I skrivelsen framhålls särskilt

omfattningen av steriliseringarna, den politiska

enigheten bakom 1934 och 1941 års

steriliseringslagar, ansvaret för steriliseringarna

samt frågan om hur liknande övergrepp som

tvångssteriliseringarna kan förhindras i framtiden.

Avslutningsvis görs en redovisning för de åtgärder

regeringen har vidtagit med anledning av

utredningens slutbetänkande.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

skrivelse 2000/01:73 Redogörelse för

steriliseringsfrågan i Sverige åren 1935-1975 och

regeringens åtgärder. Inga motioner har väckts med

anledning av skrivelsen.

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse inte

skall föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottets överväganden

Regeringens skrivelse

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen lägger

skrivelsen till handlingarna.

Frågan om ersättning till steriliserade

I skrivelsen redogörs inledningsvis för

Steriliseringsutredningens arbete.

Steriliseringsutredningen lade den 26 januari 1999

fram delbetänkandet Steriliseringsfrågan i Sverige

1935-1975, Ekonomisk ersättning (SOU 1999:2). I

delbetänkandet övervägdes principerna för en

gottgörelse av samhället till dem som steriliserats

mot sin vilja eller på någon annans initiativ.

Vidare lämnade utredningen förslag till lagstiftning

beträffande ersättning till personer som

steriliserats samt förslag till på vilket sätt

ärenden om ersättning skulle handläggas. I

betänkandet lämnades även en kort historisk

redogörelse för tillämpningen av de tidigare

gällande steriliseringslagarna. Utredningen föreslog

att ersättningen till personer som steriliserats mot

sin vilja eller på någon annans initiativ skulle

utgå med 175 000 kr.

Regeringen ställde sig i allt väsentligt bakom

Steriliseringsutredningens förslag till ersättning,

organisationsfrågor och övriga överväganden som

redovisades i betänkandet. Den 18 mars 1999

överlämnade regeringen propositionen Ersättning av

staten till steriliserade i vissa fall

(prop. 1998/99:71) till riksdagen. Riksdagen antog

propositionen den 19 maj 1999 (1998/99:SoU13, rskr.

1998/99:208).

Den 1 juli 1999 trädde lagen (1999:332) om

ersättning till steriliserade i vissa fall (nedan

kallad steriliseringsersättningslagen) i kraft.

Genom lagen gavs således personer som steriliserats

enligt lagen (1934:171) om sterilisering, lagen

(1941:282) om sterilisering eller, före år 1976 med

myndighets medverkan, utan stöd av lag, möjlighet

att få rätt till ersättning. Lagen i sig är inte

tidsbegränsad. Av lagens 6 § följer emellertid att

en ansökan om ersättning skall ha kommit in till

nämnden före utgången av juni månad 2001.

Ansökningar som kommer in därefter skall avvisas av

nämnden.

Regeringen redogör i skrivelsen för att en ny

myndighet, som fick namnet

Steriliseringsersättningsnämnden, inrättades för att

bedöma ansökningar och besluta om ersättningar.

Av 2 § steriliseringsersättningslagen följer att

den som steriliserats har rätt till ersättning om

han eller hon

1. varken undertecknat ansökan om sterilisering

eller skriftligen samtyckt till sterilisering,

2. vid tidpunkten för ansökan om sterilisering

eller då sterilisering utfördes var omyndig eller

underårig,

3. vid tidpunkten för ansökan om sterilisering

eller då sterilisering utfördes var intagen på

anstalt, vårdhem eller liknande institution,

4. steriliserats på grund av att han eller hon var

diagnostiserad som sinnessjuk, sinnesslö eller

epileptiker,

5. enligt uttryckligt myndighetskrav steriliserats

för att få dispens att ingå äktenskap, för att få

genomgå abort eller för att få mödrahjälp eller

annat statligt eller kommunalt bidrag, eller

6. får antas ha samtyckt till steriliseringen på

grund av att en myndighet har utövat otillbörlig

påverkan eller varit försumlig.

Ersättningens storlek uppgår således till 175 000 kr

(3 § steriliseringsersättningslagen). Det är frågan

om ett schablonbelopp som är lika för alla.

Ersättningen är vidare skattefri. Regeringen fann

inte några skäl att differentiera ersättningen,

t.ex. beroende på ålder eller kön. Beloppets storlek

bedömdes som en väl avvägd symbolisk summa.

Regeringen framhöll dock att den är väl medveten om

att den ersättning som betalas ut inte kan ersätta

den enskilde för det lidande som denne har fått

utstå.

För den som fått ersättning med stöd av

steriliseringsersättningslagen skall

ersättningsbeloppet om 175 000 kr alltid undantas

vid beräkningar av inkomstprövade

socialförsäkringsförmåner och inkomstprövade

kommunala bidrag och avgifter (jfr 3 a §

steriliseringsersättningslagen). Beloppet skall

alltid undantas vid sådana beräkningar, för resten

av livet, oavsett om pengarna rent faktiskt finns

kvar eller inte (prop. 1998/99:139, bet.

1999/2000:SoU3, rskr. 1999/2000:25).

Även personer som tidigare fått ersättning av

regeringen eller sökt ersättning kan få sin sak

prövad av Steriliseringsersättningsnämnden. Vid

bifall avräknas ersättning som staten tidigare

betalat ut på grund av steriliseringen från

ersättningsbeloppet om 175 000 kr (se 3 §

steriliseringsersättnings-lagen).

För att informera om den nya lagstiftningen samt

om inrättandet av Steriliseringsersättningsnämnden

vidtog regeringen ett antal informationsåtgärder.

Under våren 1999 distribuerades en

informationsfolder om den nya lagen till samtliga

apotek, försäkringskassekontor, patientnämnder och

vårdcentraler i landet. I foldern finns en särskild

talong genom vilken ansökningsblanketter kan

beställas. Foldern gjordes i två versioner, varav

den ena på lätt svenska. Från den 27 maj 1999 och

ett par veckor framåt sände Sveriges televisions

"Anslagstavlan" information om

steriliseringsersättningslagen, lämnade adress och

telefonnummer till Steriliseringsersättningsnämnden

samt uppgav var information kunde hämtas.

Steriliseringsersättningsnämndens arbete och

organisation

Regeringen påtalar i skrivelsen att ordförande för

Steriliseringsersättningsnämnden är Anita Werner,

tillika generaldirektör för Hälso- och sjukvårdens

ansvarsnämnd (HSAN). Som vice ordförande fungerar

rådman Leif Persson, tidigare sekreterare i

Steriliseringsutredningen. Utöver en ordförande

skall nämnden enligt 5 §

steriliseringsersättningslagen bestå av ytterligare

tre ledamöter, varav en gynekolog, en psykiater och

en parlamentariker. Till de ordinarie ledamöterna

finns personliga ersättare.

Antalet ärenden som inkommit till nämnden är

betydligt fler än vad som först beräknades. I

propositionen uppskattades att ersättningen till

personer som blivit steriliserade skulle komma att

omfatta 500-1000 personer. Kostnaderna för

ersättning beräknades mot bakgrund av dessa siffror

totalt komma att uppgå till 100-175 miljoner kronor.

Emellertid framhölls i propositionen att

uppskattningarna var behäftade med stor osäkerhet. I

1999 års ekonomiska vårproposition beslutades att

sammanlagt 180 miljoner kronor skulle avsättas på

statsbudgeten under perioden 1999-2001 för

ersättning till steriliserade.

Antalet ansökningar om ersättning överstiger, som

nämnts ovan, kraftigt de prognoser som gjordes av

utredningen och i propositionen. Fram t.o.m.

årsskiftet 2000-2001 hade 1 974 ärenden registrerats

hos Steriliseringsersättningsnämnden, varav de allra

flesta utgjordes av ansökningar om ersättning och

ett mindre antal var av administrativ art.

Bifallsfrekvensen det första året nämnden verkade

uppgick till 89 %. Under år 2000 bifölls 78 % av

ansökningarna. Bifallsprocenten har således blivit

betydligt lägre vilket förklaras med att de enklast

utredda bifallsärendena snabbast har blivit

avgjorda.

Den stora ärendetillströmningen samt den höga

bifallsfrekvensen har haft till följd att statens

kostnader för ersättningen till steriliserade hitin-

tills har uppgått till ca 250 miljoner kronor. På

grund av det stora antalet ärenden ökades anslaget

till Steriliseringsersättningsnämnden med drygt

101 miljoner kronor i tilläggsbudgeten år 2000,

utöver ramanslaget för år 2000 om 90 miljoner

kronor. Totalt beräknas kostnaderna för ersättningen

till steriliserade samt nämndens verksamhet uppgå

till ca 300 miljoner kronor.

Av de ansökningar som har prövats av nämnden fram

t.o.m. oktober 2000 avsåg 75 % kvinnor och 25 % män.

Ansökan om ersättning skall, som nämnts ovan,

göras till Steriliseringsersättningsnämnden före

utgången av juni år 2001. Ansökningar som kommer in

därefter kommer att avvisas av nämnden. Av

propositionen följer emellertid att regeringen, även

sedan steriliseringsersättningslagen har upphävts,

har möjlighet att efter utredning bevilja ersättning

av humanitära skäl även till den som begär

ersättning senare enligt de grunder och med det

belopp som fastställts utifrån regeringens förslag

(prop. 1998/99:71 s. 28), dvs. den nu gällande lagen

om ersättning. Regeringens avsikt är att använda

samma bedömningsgrunder som

Steriliseringsersättningsnämnden vid handläggningen

av ersättningsärenden som eventuellt inkommer till

regeringen efter det att ansökningstiden har gått ut

eller efter det att steriliseringsersättningslagen

har upphävts.

Steriliseringsutredningens slutbetänkande

Regeringen anger i skrivelsen att

Steriliseringsutredningen den 28 mars 2000

överlämnade sitt slutbetänkande till regeringen,

Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975

(SOU 2000:20). I betänkandet finns ett antal

forskarrapporter som ingår som bilagor.

I april 2000 överlämnade utredningen rapporten

Från politik till praktik, de svenska

steriliseringslagarna 1935-1975 - rapport till 1997

års steriliseringsutredning (SOU 2000:22). Rapporten

är författad av utredningens expert, fil.kand.

Mattias Tydén. Rapportens tyngdpunkt ligger på den

debatt som fördes i riksdagen och av de politiska

partierna om steriliseringslagarna samt den

praktiska tillämpningen hos myndigheter och på

anstalter.

Slutbetänkandet med bifogade forskarrapporter

utgör tillsammans med Mattias Tydéns rapport en

omfattande historisk belysning och kartläggning av

samhällets attityder och tillämpningen av 1934 och

1941 års steriliseringslagar (1934:171 och

1941:282). I slutbetänkandet förs också en

diskussion kring ansvaret avseende tillkomsten och

tillämpningen av steriliseringslagarna ur juridisk,

statsvetenskaplig och moralisk synvinkel. En

belysning görs således av de politiska

beslutsfattarnas, myndigheternas, forskarsamhällets

och den medicinska professionens del i

ansvarsfrågan. Utredningen för även en diskussion

kring begrepp som tvång och etiska konflikter samt

hur en upprepning av liknande övergrepp som

steriliseringarna skall kunna undvikas i framtiden.

Regeringens åtgärder med anledning av

Steriliseringsutredningens slutbetänkande

I skrivelsen anförs att med anledning av utredningen

av steriliseringsfrågan i Sverige och då främst

Steriliseringsutredningens slutbetänkande skickade

Socialdepartementet i december 2000 ut ett brev

undertecknat av socialminister Lars Engqvist till

sammanlagt 1 100 instanser för att informera om

Steriliseringsutredningens slutsatser i

slutbetänkandet. Till regeringens brev bifogades

också Steriliseringsutredningens betänkande

Steriliseringsfrågan i Sverige (SOU 2000:20). Till

400 adressater skickades dessutom den utförliga

historiska rapporten Från politik till praktik, de

svenska steriliseringslagarna 1935-1975

(SOU 2000:22).

I brevet görs en kort redogörelse för

steriliseringsfrågan bl.a. beträffande hur många som

steriliserades samt vikten av att i vida kretsar

sprida Steriliseringsutredningens slutsatser och

överväganden. Utöver själva steriliseringsfrågan

framhålls vikten av att ständigt hålla en öppen

debatt kring etiska principer och värderingar. Ett

syfte med brevet är att väcka frågor kring

företeelser som vi i dag uppfattar som självklara

och inte reagerar mot, men som en kommande

generation kommer att uppfatta som oetiska. Brevet

sluter an till den diskussion om etiska principer

som Steriliseringsutredningen för i sitt

slutbetänkande.

Regeringen nämner vidare i skrivelsen att

socialminister Lars Engqvist och vice statsminister

Lena Hjelm-Wallén i en artikel i Expressen den

28 april 2000 bad resandefolket, eller den grupp som

under lång tid kallades "tattare", om ursäkt för den

förföljelse och de myndighetsövergrepp som gruppen

blivit utsatt för i Sverige. Bland annat pekade man

i artikeln på omständigheten att personer som

pekades ut som "tattare" var överrepresenterade

bland de 63 000 steriliseringar som skedde i Sverige

under tiden 1935-1975.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att skrivelsen, som inte föranlett

någon motion, inte bör föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till den motivering som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

Regeringens skrivelse

Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Stockholm den 26 april 2001

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein

(s), Rinaldo Karlsson (s), Chatrine Pålsson (kd),

Leif Carlson (m), Conny Öhman (s), Lars U Granberg

(s), Elisebeht Markström (s), Rolf Olsson (v), Lars

Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),

Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Lars

Elinderson (m), Kent Härstedt (s) och Lotta Nilsson-

Hedström (mp).