Bet. 2000/01:SoU18

Socialutskottets betänkande

2000/01:SOU18

Ny socialtjänstlag m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

SoU18

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition

2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m. samt 49

motionsyrkanden som väckts med anledning av

propositionen. I betänkandet behandlas också ett

åttiotal motionsyrkanden om olika socialtjänstfrågor

från den allmänna motionstiden 2000.

Utskottet ställer sig i huvudsak bakom regeringens

förslag till en ny socialtjänstlag, som skall

ersätta den nuvarande socialtjänstlagen (1980:620).

Den nya lagen är kapitelindelad och språkligt

moderniserad men till största delen oförändrad i sak

jämfört med den nuvarande. Bland annat skall de

grundläggande målsättningarna och värderingarna för

socialtjänsten ligga fast. Lagförslaget innebär dock

även vissa materiella ändringar. När det gäller

bestämmelserna om bistånd kommer den enskilde att ha

rätt till bistånd förutom för sin försörjning

(försörjningsstöd) även för sin livsföring i övrigt,

dvs. utan de nu gällande begränsningarna avseende

annat bistånd. Utskottet ser mycket positivt på

detta förslag, liksom på att rätten att överklaga

genom förvaltningsbesvär åter skall gälla i princip

alla typer av biståndsbeslut.

Länsstyrelserna ges rätt att inspektera all

socialtjänstverksamhet som står under deras tillsyn,

dvs. även den som bedrivs i kommunal regi.

Möjligheterna för länsstyrelserna att ingripa mot

missförhållanden i viss kommunal verksamhet utökas

också.

Utskottet ställer sig vidare bakom förslaget att

det skall bli obligatoriskt för socialnämnderna att

upprätta vårdplaner när barn och unga behöver vårdas

utanför det egna hemmet.

Utskottet ser också mycket positivt på den satsning

som presenteras i propositionen för att genomföra en

särskild strategi kring kunskapsutvecklingen inom

socialtjänsten.

När det gäller socialnämndens ansvar för äldre

människor föreslår utskottet, med anledning av en

motion härom, en ändring i regeringens lagförslag.

Ändringen innebär bl.a. att det åter slås fast i lag

att socialnämnden skall verka för att äldre

människor får möjlighet att ha en aktiv och

meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.

I propositionen presenteras även vissa ändringar i

lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa

fall, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om

vård av unga och lagen (1998:603) om verkställighet

av sluten ungdomsvård. Utskottet ställer sig bl.a.

bakom förslaget att tvångsintagna vid LVM-hem och

särskilda ungdomshem skall vara skyldiga att under

vissa förutsättningar underkasta sig blod-, urin-,

eller utandningsprov för kontroll av om han eller

hon är påverkad av narkotika, alkohol eller andra

otillåtna preparat. Utskottet föreslår dock en

ändring med innebörd att provtagning skall kunna ske

inte bara inför utan även efter det att den intagne

återkommit till institutionen efter t.ex. en

permission.

Regeringen föreslår vidare en ny lag om behandling

av personuppgifter inom socialtjänsten. Utskottet

anser att det finns ett behov av att på det inte-

gritetskänsliga verksamhetsområde som socialtjänsten

utgör införa en särskild författningsreglering som

kompletterar personuppgiftslagens bestämmelser och

tillstyrker förslaget till den nya lagen.

Socialtjänsten ges möjlighet att behandla samtliga

kategorier av känsliga personuppgifter. Genom att

lagen om behandling av personuppgifter inom

socialtjänsten har ett vidare tillämpningsområde än

socialtjänstlagen behövs dock en komplettering av

den förstnämnda lagen när det gäller möjligheterna

att behandla känsliga personuppgifter i register.

Konstitutionsutskottet har i ett yttrande föreslagit

en viss lösning, vilken socialutskottet ansluter sig

till. Med hänsyn till att vissa ytterligare

överväganden av lagteknisk karaktär behöver göras

bör det dock ankomma på regeringen att utarbeta ett

lagförslag och snarast återkomma till riksdagen.

Socialutskottet föreslår med anledning av en motion

ett tillkännagivande till regeringen.

I övrigt tillstyrker utskottet förslagen i

propositionen i sak och avslår motionerna.

Ändringarna i lagen om vård av missbrukare i vissa

fall, lagen med särskilda bestämmelser om vård av

unga och lagen om verkställighet av sluten

ungdomsvård samt följdändringar i 31 kap. 2 §

brottsbalken träder i kraft den 1 juli 2001. Lagen

om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten

träder i kraft den 1 oktober 2001. Den nya

socialtjänstlagen och övriga lag-ändringar träder i

kraft den 1 januari 2002.

I betänkandet finns 33 reservationer och 2

särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 2000/01:80 föreslår regeringen

(Socialdepartementet) - efter hörande av Lagrådet -

att riksdagen antar förslagen till

1. socialtjänstlag,

2. lag om behandling av personuppgifter inom

socialtjänsten,

3. lag om ändring i rättegångsbalken,

4. lag om ändring i föräldrabalken,

5. lag om ändring i brottsbalken,

6. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

7. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda

bestämmelser om unga lagöverträdare,

8. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

9. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763),

10. lag om ändring i skollagen (1985:1100),

11. lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor,

12. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall,

13. lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande

och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden

m.m. och om överflyttning av barn,

14. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga,

15. lag om ändring i lagen (1990:1402) om

övertagande av vissa sjukhem och andra

vårdinrättningar,

16. lag om ändring i lagen (1990:1404) om

kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och

sjukvård,

17. lag om ändring i lagen (1991:1128) om

psykiatrisk tvångsvård,

18. lag om ändring i folkbokföringslagen

(1991:481),

19. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande

av asylsökande m.fl.,

20. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt

försvar,

21. lag om ändring i lagen (1994:459) om

arbetsförmedlingsregister,

22. lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning mellan

socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst,

23. lag om ändring i lagen (1995:1518) om

mervärdesskattekonton för kommuner och landsting,

24. lag om ändring i lagen (1997:191) med anledning

av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd

av barn och samarbete vid internationella

adoptioner,

25. lag om ändring i lagen (1997: 192) om

internationell adoptionsförmedling,

26. lag om ändring i lagen (1997:297) om

försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor,

27. lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen

(1997:934),

28. lag om ändring i lagen (1998:603) om

verkställighet av sluten ungdomsvård,

29. lag om ändring i lagen (1998:1656) om

patientnämndsverksamhet m.m.,

30. lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension,

31. lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229),

32. lag om ändring i lagen (1999:332) om ersättning

till steriliserade i vissa fall,

33. lag om ändring i lagen (2000:461) om

efterlevandepension och efterlevandestöd till barn,

34. lag om ändring i lagen (2000:625) om

arbetsmarknadspolitiska program.

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motionerna

2000/01:Ju920 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en stödperson till

kvinnan.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en stödperson till

barnen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vård och behandling

av män som misshandlar kvinnor.

2000/01:Ju932 av Viviann Gerdin och Lena Ek (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inrätta

professionella utredningsenheter enligt motionens

syfte.

2000/01:Sf245 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om barnbidrag för alla barn.

2000/01:So46 av Alice Åström och Yvonne Oscarsson

(v) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i den föreslagna 17 a § lagen

(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

(LVU) innebärande att barn under 15 år inte skall

utsättas för tvångsvisa kroppsliga ingrepp.

2000/01:So47 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att nivån i

socialbidraget skall fastställas av kommun-

respektive stadsfullmäktige.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

behandling av person-uppgifter inom socialtjänsten

och tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om personlig integritet och

behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.

2000/01:So48 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en grundlig

omprövning av socialbidragets syfte, roll och

utformning bör komma till stånd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om överklagande av

beslut om bistånd hos allmän förvaltningsdomstol.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag vad avser

länsstyrelsernas tillsyns-uppgifter (avsnitt 7).

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om länsstyrelsernas

rådgivande och stödjande roll i det sociala

utvecklingsarbetet i kommunerna.

5. Riksdagen begär hos regeringen förslag till

lagreglering av det statliga finansiella ansvaret

för invandrare som kommit till Sverige och fått

permanent uppehållstillstånd vid relativt hög ålder

i enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:So49 av Lena Sandlin-Hedman och Carin

Lundberg (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen i form

av bostad med särskild service till personer med

funktionshinder.

2000/01:So50 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att äldre människor

inte skall kunna nekas hemtjänst med hänvisning till

deras ekonomiska situation.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrade villkor

för närståendevården.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om äldre och

socialtjänstlagen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Socialstyrelsen

skall ha tillsynsansvaret för äldreomsorgen.

5. Riksdagen avslår regeringens förslag avseende

behandling av känsliga personuppgifter som

socialtjänsten.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skyddet för den

personliga integriteten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förlängning av

övergångsbestämmelserna till personuppgiftslagen.

2000/01:So51 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att socialpolitiken

skall vara ett instrument för att bryta utanförskap

och bidragsberoende.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag om kommunens skyldighet att utan dröjsmål

erbjuda arbete eller kompletterande åtgärder som

underlättar inträde i arbetslivet.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag om den enskildes rättighet till och

skyldighet att delta i kompletterande åtgärder som

underlättar inträde i arbetslivet.

4. Riksdagen beslutar att den s.k. riksnormen

avvecklas till förmån för att skäliga bidragsnivåer

fastställs av kommunerna.

5. Riksdagen beslutar att posten medlemskap i

fackförening i försörjningsstödet skall utgå.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att möjlighet för

kommuner att ersätta kortvariga socialbidrag med lån

införs.

7. Riksdagen beslutar att införa 4 kap. 26 § i den

tidigare barnavårdslagen i socialtjänstlagen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om valfrihet inom

äldreomsorgen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om anhöriga och

närstående inom äldreomsorgen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om återinförande av

besvärsrätten för alla former av biståndsbeslut

enligt socialtjänstlagen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om beviljat men ej

verkställt beslut om bistånd.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förstärkning och

samordning av tillsyn av socialtjänsten.

13. Riksdagen avslår förslaget om att bestämmelser

om behandling av personuppgifter skall kunna

beslutas genom föreskrifter.

14. Riksdagen avslår förslaget om att

personuppgifter som rör ras eller etniskt ursprung,

politiska åsikter, religös eller filosofisk

övertygelse, medlemskap i fackförening eller

sexualliv skall komma att få behandlas inom

socialtjänsten.

15. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

precisering i lagtexten angående personuppgifter som

rör hälsa.

16. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

ett förslag som gör att det i socialtjänstlagen

införs en uttrycklig hänvisning eller motsvarande

reglering som förhindrar att två helt olika typer av

färdtjänst utvecklas.

2000/01:So52 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar om ändring i 5 kap. 10 §

socialtjänstlagen enligt följande lydelse:

"Socialnämnden skall genom stöd och avlösning

underlätta för dem som vårdar närstående som är

långvarigt sjuka eller äldre eller som har

funktionshinder".

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i 5 kap. 7-8 §§

socialtjänstlagen angående intellektuella

funktionshinder.

3. Riksdagen beslutar om lagstöd för förande av

integritetskänsliga uppgifter i personakt som inte

kan vara sökbar och/eller är avsedda att ingå i en

strukturerad samling av personuppgifter som är

tillgängliga för sökning eller sammanställning

enligt särskilda kriterier.

4. Riksdagen avslår i övrigt regeringens förslag

till lag om behandling av personuppgifter inom

socialtjänsten såvitt avser 7 § första stycket 2

nämnda lag.

5. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning som ser över frågan om försörjningsstöd,

beskattning och ideellt skadestånd.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om färdtjänst.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om boendesociala

frågor.

2000/01:So53 av Lotta Nilsson Hedström och Kerstin-

Maria Stalin (mp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att rätten till arbetsmodell

som tar till vara de närståendes resurser skall

skrivas in i socialtjänstlagen.

3. Riksdagen beslutar att ersätta ordet bör med

skall när det gäller socialnämndens avlösning av

anhöriga som vårdar människor med funktionshinder.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att reglera

riksnormen när barnbidrag höjs.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten att byta

socialsekreterare.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om legitimering av

socionomer.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätt till

medborgarvittne eller stödperson vid kontakt med

socialtjänsten samt vid rättsliga förhandlingar.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inrätta sociala

förtroendenämnder.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inrätta en

social ansvarsnämnd.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

kommitté för att utveckla socialtjänsten.

2000/01:So211 av Thomas Julin och Barbro Feltzing

(mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att kartlägga situationen inom

missbrukarvården.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lagändring för att skydda fostret.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att LVM görs

könsneutral.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att LVM även skall

komma i fråga för att skydda annan än missbrukaren

eller närstående.

2000/01:So212 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en tydlig

lagstiftning som reglerar utredningsförfarandet i

socialtjänsten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om legitimering av

socionomer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätt till

medborgarvittne eller stödperson vid kontakt med

socialtjänsten samt vid rättsliga förhandlingar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inrätta sociala

förtroendenämnder.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inrätta en

social ansvarsnämnd.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

kommitté för att utveckla socialtjänsten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten att byta

socialsekreterare.

2000/01:So219 av Rolf Olsson m.fl. (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

begär att regeringen tillsätter en utredning med

uppgift att se över lagstiftningen vad gäller

socialtjänstens utredningar så att den enskildes

integritet och rättssäkerhet tryggas.

2000/01:So226 av Chris Heister m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utgångspunkter för

socialtjänstens arbete.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skatternas betydelse

för socialbidragsberoendet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avveckling av den

s.k. riksnormen för socialbidrag.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utbyggnad av

statliga transfereringssystem.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i socialtjänstlagen vad

beträffar tolkningen av begreppet skälig levnadsnivå

i enlighet med vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av socialtjänstlagen i enlighet

med vad som anförs i motionen om villkorat bistånd.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en lånemöjlighet som

ersättning för socialbidrag.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag i enlighet med vad som anförs i motionen om

möjlighet för kommunerna att ersätta korttida

socialbidrag med lån.

2000/01:So227 av Dan Kihlström (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om frivilliga

organisationers insatser i missbrukarvården.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillsättandet av en

kommitté med inriktning mot ideell missbrukarvård.

2000/01:So268 av Ingvar Svensson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

begär att regeringen lägger fram förslag till

riksdagen för att mildra kostnadseffekterna av

socialtjänstlagens vistelsebegrepp vad gäller

hemtjänst för de kommuner som har hög andel

fritidsboende med hemvist i annan kommun.

2000/01:So284 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att barnbidrag inte skall

medräknas vid beräkning av socialbidrag.

2000/01:So298 av Chatrine Pålsson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en återuppbyggnad av

narkomanvården.

2000/01:So300 av Chris Heister m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

tvångsomhändertagande av alkoholmissbrukare.

2000/01:So303 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nya driftsformer i

socialtjänsten.

2000/01:So304 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om kvalitetssäkring av vårdnadsutredning

genom s.k. second opinion.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vidareutbildning och

annan hjälp åt stödfamiljer.

2000/01:So328 av Inger Davidson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att effekterna av

systemet med kontaktpersoner och kontaktfamiljer

skall utvärderas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att erfarenheter

skall dokumenteras och goda exempel spridas.

2000/01:So337 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att alla beslut om bistånd

med stöd av socialtjänstlagen skall kunna

överklagas.

2000/01:So344 av Chris Heister m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillståndsplikt för

verksamheter inom socialtjänsten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avvecklad kommunal

tillsyn över enskild verksamhet inom socialtjänsten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statligt ansvar för

godkännande och kvalitetskontroll inom vård och

omsorg.

2000/01:So346 av Gunnel Wallin och Margareta

Andersson (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hjälp till boende,

som även kan ge service.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statligt stöd även

utanför storstadskommunerna.

2000/01:So349 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lokalt inflytande vid LVU-

hemmen.

2000/01:So352 av Lars Wegendal och Carina Adolfsson

Elgestam (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

en ändring i socialtjänstlagen i syfte att stärka

spelmissbrukares rätt till behandling.

2000/01:So356 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening behovet av att utreda modeller och kostnader

så att höjningen av generella bidrag får genomslag

för familjer som uppbär försörjningsstöd.

2. Riksdagen begär att regeringen ger

Familjepolitiska utredningen tilläggsdirektiv för

att belysa och ge förslag som avser föräldrars

försörjningsplikt.

3. Riksdagen begär att regeringen tar bort

arbetsplikten enligt vad i motionen anförs om att

inte villkora försörjningsstödet enligt

socialtjänstlagen.

5. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av

socialtjänstlagen så att beslut om avlösar- och

ledsagarservicen omfattas av förvaltningsbesvär.

6. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av

socialtjänstlagen så att beslut om korttidstillsynen

för barn med funktionshinder utanför hemmet omfattas

av förvaltningsbesvär.

7. Riksdagen begär att regeringen ger

Riksförsäkringsverket i uppdrag att utreda kostnaden

för att införa en generell rätt till umgängesresor.

8. Riksdagen begär att regeringen ger

Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera erfarenheter

och konsekvenserna av öppenvården för missbrukare.

9. Riksdagen begär att regeringen i 11 §

socialtjänstlagen inför spelberoende som ett

arbetsområde när det gäller att motverka missbruk.

2000/01:So407 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppdrag att kartlägga unga flickors

upplevelser i samband med påtvingad sex och

bestående psykiska men.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett

informationsprogram riktat till ungdomar tas fram.

2000/01:So411 av Agneta Lundberg m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vård av missbrukare.

2000/01:So418 av Helena Zakariasén och Ann-Kristine

Johansson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av kunskap om elöverkänslighet.

2000/01:So425 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att samtliga

kommuner skyndsamt samordnar sitt ansvar vad gäller

socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen.

2000/01:So438 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om statens ansvar för personer

som ankommer till Stockholm-Arlanda flygplats och

som blir föremål för åtgärd enligt

socialtjänstlagen, lagen om vård av unga och lagen

om vård av missbrukare.

2000/01:So440 av Berit Adolfsson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

begär att regeringen utvärderar socialtjänstens

organisation och arbetsmetoder och föreslår

förändringar i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2000/01:So449 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en kommitté med

uppdrag att undersöka hur och om den tunga

missbruksvården tillgodoses.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vårdkostnaderna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det bör

tillsättas en ombudsman med ansvar att hjälpa

missbrukare och deras familjer.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten att kunna

överklaga beslut om missbrukarvård.

2000/01:So450 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förebygga

sexuella trakasserier och upprätta handlingsplaner.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kvinnojourkunskap.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

möjligheten till att exponering av pornografi

förbjuds på samma sätt som reklam för tobak och

alkohol.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

pornografins skador och konsekvenser för t.ex. unga

människor och hur detta påvekar dem i deras syn på

sexualitet.

2000/01:So458 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten att byta

socialsekreterare och socialdistrikt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om journalanteckningar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en tydlig

redovisning och dokumentation av umgänge.

2000/01:So472 av Morgan Johansson m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om myndighetsutövning inom

socialtjänsten.

2000/01:So479 av Claes-Göran Brandin och Christina

Nenes (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att genomföra en översyn av befintliga regler kring

anhörigas situation i syfte att ytterligare stödja

deras situation.

2000/01:So488 av Kerstin-Maria Stalin och Thomas

Julin (mp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en utredning inriktad på effektiva

åtgärder rörande den sakliga och etiska kvaliteten

hos barnavårdsutredningar inom socialtjänsten.

2000/01:So491 av Christer Skoog m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av interkommunal

ersättning vad avser hemtjänst vid fritidsboende.

2000/01:So492 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att kartlägga

pornografins utbredning, marknad, distribution och

konsumtion.

2000/01:So508 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lagändring som ger

socialbidragsberättigade rätt till bidrag för

tandvård.

2000/01:So525 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behov av skärpta krav på

socialtjänsten att ge de drabbade hjälp och stöd vid

avhysning.

2000/01:So527 av Per Bill m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att låta landets

kommuner försöka hitta olika former av lösningar

till hur vi kan bryta det bidragsberoende och det

växande sociala utanförskap som drabbat tusentals

människor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att framgångsrika

kommuner bör premieras.

2000/01:So531 av Ulla Wester (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att motverka de

skillnader i vårdkvalitet, valfrihet och säkerhet

som råder mellan sjukvårdens patienter och

socialtjänstens klienter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av

att införa statlig socionomlegitimation i syfte att

kvalitetssäkra det sociala arbetet.

2000/01:So538 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att återställa

socialtjänstlagen så att den enskilde kan överklaga

beslut om bistånd.

2000/01:Kr230 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om konstnärerna och

socialbidragen.

2000/01:A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

32. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring enligt vad i motionen anförs om

utredning angående möjlighet till socialbidrag för

studenter.

40. Riksdagen begär att regeringen enligt vad som

framförs i motionen låter utreda pornografins skador

och konsekvenser för till exempel unga människor och

hur detta påverkar dem i deras syn på sexualitet.

2000/01:Bo405 av Sten Lundström m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

8. Riksdagen begär att regeringen utreder och

lägger fram förslag till lag-ändringar i

socialtjänstlagen för att trygga individens rätt

till en egen bostad.

Ärendets beredning i utskottet

Socialutskottet har berett konstitutionsutskottet

och justitieutskottet tillfälle att yttra sig över

avsnitten 13 respektive 12 i propositionen jämte

motioner.

Yttrandena fogas till betänkandet som bilagorna 2

och 3.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny socialtjänstlag,

vilken skall ersätta den nuvarande socialtjänstlagen

(1980:620). Den nya lagen är kapitelindelad och

språkligt moderniserad i förhållande till nu

gällande socialtjänstlag. I den nya

socialtjänstlagen föreslås också vissa materiella

ändringar i förhållande till den nuvarande.

Ändringarna innebär bl.a. att de begränsningar i

fråga om annat bistånd som gäller i dag tas bort,

att rätten att överklaga genom förvaltningsbesvär

skall omfatta i princip alla typer av biståndsbeslut

enligt socialtjänstlagen, att länsstyrelserna ges

utökade tillsynsinstrument samt att det blir

obligatoriskt att upprätta vårdplaner när barn och

unga skall vårdas utanför hemmet. Regeringen

föreslår även en samlad strategi kring

kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten.

Det föreslås också en ny lag om behandling av

personuppgifter inom socialtjänsten. Målsättningen

för lagen är att se till att socialtjänsten har

möjlighet att utnyttja modern informationsteknik för

att höja effektiviteten och kvaliteten i arbetet.

Lagen skall gälla utöver personuppgiftslagen

(1998:204) och innehålla de särbestämmelser som är

nödvändiga i socialtjänstens verksamhet.

I propositionen föreslås vidare vissa ändringar i

lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

(LVM), lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om

vård av unga (LVU) och lagen (1998:603) om

verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU).

Ändringarna innebär att det införs en möjlighet att

ta urin-, blod- och utandningsprov på tvångsintagna

i s.k. LVM-hem och särskilda ungdomshem. Vidare

föreslås avseende LVM och LVU att vissa

tvångsbefogenheter flyttas från

socialtjänstförordningen (1981:750) till respektive

lag. Dessutom föreslås vissa förändringar i LVM i

syfte att klargöra dels när ett beslut om tvångsvård

upphör att gälla vid olovlig frånvaro, dels vem som

ansvarar för ledningen av verksamheten vid hemmet.

Som ikraftträdandedag föreslås beträffande

ändringarna i LVM, LVU och LSU den 1 juli 2001, för

lagen om behandling av personuppgifter inom

socialtjänsten den 1 oktober 2001 samt för

socialtjänstlagen den 1 januari 2002.

Allmänna utgångspunkter

Propositionen

Socialtjänsten utgör enligt regeringen en central

del av välfärdspolitiken. Genom att tillgodose

individuella behov hos socialt och ekonomiskt

utsatta grupper utgör socialtjänstens insatser ett

viktigt komplement till de generella ekonomiska

stödsystemen.

Genom 1980 års socialtjänstreform fastlades de

grundläggande målsättningarna och värderingarna som

nu gäller för socialtjänsten. Det gäller principerna

om helhetssyn, frivillighet, det förebyggande

perspektivet och att den enskildes egna resurser

skall tas till vara. Individens delaktighet och egna

ansvar skall beaktas. Socialtjänsten skall också

präglas av självbestämmande, kontinuitet,

flexibilitet, normalisering, närhet och valfrihet.

Regeringen betonar att de grundläggande värderingar

som präglade 1980 års socialtjänstreform alltjämt

skall gälla. Principerna ger inte bara vägledning

för socialtjänstens praktiska verksamhet, utan för

den människosyn som alltjämt skall prägla

reformarbetet inom socialtjänsten, anförs det.

Regeringen anser det emellertid angeläget att påpeka

att begreppen måste konkretiseras och manifesteras i

det dagliga arbetet, så att de inte utvecklas till

tomma honnörsord utan konkret innehåll.

I propositionen påpekas att utvecklingen under

1990-talet i flera avseenden har påverkat

förutsättningarna för socialtjänstens arbete. Sedan

1992 har kommunerna stor möjlighet att själva

utforma sin nämnd- och förvaltningsorganisation

samtidigt som ansvarsfördelningen mellan kommuner

och landsting har förändrats. Det har på sina håll

påverkat helhetssynen i det praktiska arbetet.

Vidare förde den djupa ekonomiska kris som präglade

1990-talets första hälft med sig stora nedskärningar

i statsbudgeten för att komma till rätta med

obalansen i statens finanser.

Socialbidragskostnaderna fördubblades mellan åren

1990 och 1997 vilket innebar kraftigt ökade

kostnader för kommunerna. Utvecklingen sammanföll

med en rekordstor flyktinginvandring år 1994 samt

flera olika reformer som för kommunerna innebar nya

uppgifter och ett vidgat ansvar för dem som bor

eller vistas i kommunen. År 1998 genomfördes vissa

förändringar i socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124,

bet. 1996/97:SoU18, rskr. 1996/97:264). I

förarbetena betonades att det inte fanns skäl att

frångå grundtankarna i 1980 års reform, men att det

mot bakgrund av samhällsutvecklingen sedan reformens

införande fanns anledning att ompröva medlen för att

uppnå målen. Ändringarna innebar bl.a. att en

riksnorm för försörjningsstöd infördes, att rätten

till bistånd därutöver preciserades samt att rätten

att överklaga biståndsbeslut genom

förvaltningsbesvär inskränktes.

Den ekonomiska utvecklingen vände dock åter uppåt

vid mitten av 1990-talet. Den tidigare

åtstramningspolitiken har nu enligt regeringen

ersatts av en reformpolitik, med mer resurser till

vård, skola och omsorg, och målet om att sänka den

öppna arbetslösheten till fyra procent har uppnåtts.

Det finns emellertid människor som oavsett

arbetsmarknadsläget har svårt att hävda sig på

arbetsmarknaden. Det kan bero på personliga problem

eller sämre sociala förutsättningar. För dessa utgör

socialtjänstens insatser ett skyddsnät i utsatta

situationer eller perioder i livet. Enligt

regeringen är ett kompromisslöst mål att välfärden

skall omfatta samtliga medborgare. Det är därför

angeläget att stärka det yttersta skyddsnätet, så

att människor som av skilda anledningar utsätts för

ekonomiska eller sociala påfrestningar ges

förutsättningar att leva ett värdigt och

självständigt liv, anförs det.

Motionerna

I motion So51 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om att socialpolitiken skall vara

ett instrument för att bryta utanförskap och

bidragsberoende (yrkande 1). I motionen presenteras

riktlinjer för en sådan socialpolitik. Motionärerna

framhåller att hundratusentals människor, som inget

hellre önskar än att försörja sig själva och sin

familj, i dag är hänvisade till socialbidrag. Detta

är en följd av den politik som nu förs, vilken är

inriktad på att behandla symtomen i stället för att

angripa de egentliga problemen, inte minst när det

gäller att ge alla möjlighet att arbeta.

Utgångspunkten för den sociala politiken bör enligt

motionärerna inte vara regler och nivåer för olika

former av bidrag utan hur behovet av bidrag kan

minska. Mot regeringens omhändertagandepolitik

ställer motionärerna en politik för arbete och

egenmakt, byggd på fyra steg varav de tre första

syftar till att skapa förutsättningar för människor

att stå på egna ben: var och en som så önskar skall

kunna få ett arbete. Resultatet av arbete skall

trygga den egna försörjningen i stället för att

försvinna i en rundgång av skatter och bidrag.

Förutsättningar och stimulans skall finnas så att

man genom utbildning kan förbättra sin situation.

Framgång på dessa tre områden innebär att de som är

i behov av det fjärde steget - den egentliga

socialpolitiken - minimeras. För att detta skall

kunna åstadkommas krävs att man tar sig an de

verkliga problemen och genomför de åtgärder i form

av skattesänkningar, avregleringar och system-

omläggningar som måste vidtas för att öka

sysselsättningen, anförs det. Motionärerna begär

vidare att regeringen återkommer med förslag om

kommunens skyldighet att utan dröjsmål erbjuda

arbete eller kompletterande åtgärder som underlättar

inträde i arbetslivet (yrkande 2). För att minska

beroendet av socialbidrag bör varje kommun åläggas

att inom en viss tid garantera alla arbetsföra

personer tillgång till sysselsättning. Kan inte

arbete erbjudas på den reguljära arbetsmarknaden

skall sysselsättningen vara en kombination av

praktik och kompetensutveckling för att underlätta

övergången till den reguljära arbetsmarknaden.

I motion So226 av Chris Heister m.fl. (m) begärs

tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen

anförts om utgångspunkterna för socialtjänstens

arbete (yrkande 1), om skatternas betydelse för

socialbidragsberoendet (yrkande 2) samt om utbyggnad

av statliga transfereringssystem (yrkande 4).

Motionärerna anser att utgångspunkten för

socialtjänsten skall vara att kommunerna har det

övergripande ansvaret för de personer som är bosatta

i kommunen. Socialpolitiken skall dock vara

subsidiär, och de skyddsnät bör stärkas som utgörs

av de naturliga gemenskaperna som varje människa

lever i - familj, släkt och vänner, grannar,

medarbetare, arbetskamrater och föreningsliv m.m.

Enligt motionärerna skapar ett varierat utbud av

olika vård- och behandlingsformer och olika huvudmän

en flexibilitet som ökar förutsättningarna för att

finna adekvata insatser för personer med sociala

problem. Därför bör incitament skapas för det civila

samhället att öka insatserna inom den sociala

sektorn. Motionärerna anför vidare att de kraftiga

skattehöjningarna för främst låg- och

medelinkomsttagare under de senaste åren har lett

till att en nyfattigdom vuxit fram. Hushållens

marginaler har blivit mindre och för många räcker

inte lönen efter skatt till. En naturlig princip

borde enligt motionärerna vara att den som betalar

skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och att den

som får bidrag inte skall behöva betala skatt.

Transfereringssystemen bör utformas så att

utbildning och arbete lönar sig bättre.

I motion So48 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

begärs ett tillkännagivande om att en grundlig

omprövning av socialbidragens syfte, roll och

utformning bör komma till stånd (yrkande 1). I

regeringens förslag saknas enligt motionären den

totala omprövning som borde komma till stånd av hur

samhällets skyddsnät skall utformas och finansieras

i framtiden. Motionären anser att det kommunala

självstyret skall förstärkas, inte försvagas.

I motion So527 av Per Bill m.fl. (m) begärs

tillkännagivanden om att låta landets kommuner

försöka hitta olika former av lösningar till hur vi

kan bryta det bidragsberoende och det växande

sociala utanförskap som drabbat tusentals människor

(yrkande 1) samt om att framgångsrika kommuner bör

premieras (yrkande 2).

Tidigare behandling och pågående arbete

I det av riksdagen godkända betänkandet

1996/97:SoU18 behandlade utskottet regeringens

proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen

jämte ett flertal motioner, bl.a. en motion från

Moderata samlingspartiet med i huvudsak samma

innehåll som den nu aktuella motion So226 yrkandena

1, 2 och 4. I betänkandet ges i avsnittet Allmänna

utgångspunkter för socialtjänsten (s. 12-17) en

redogörelse för grundtankarna bakom

socialtjänstreformen 1980, de utvecklingstendenser

som regeringen enligt proposition 1996/97:124 ansåg

vara av betydelse för socialtjänstens framtida roll

och uppgifter samt de överväganden som låg till

grund för de i propositionen föreslagna ändringarna

i socialtjänstlagen, vilka trädde i kraft den 1

januari 1998. Utskottet avstyrkte samtliga

motionsyrkanden under avsnittet med bl.a. följande

motivering (s. 20-22):

Socialtjänsten är en central del i samhällets

välfärdssystem.

De övergripande målen och grundläggande

värderingarna för samhällets socialtjänst -

demokrati, jämlikhet, solidaritet och trygghet -

anges i socialtjänstlagens inledande paragraf.

Enligt portalparagrafen skall socialtjänsten, på

demokratins och solidaritetens grund, främja

människornas ekonomiska och sociala trygghet,

jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i

samhällslivet. Under hänsynstagande till människans

ansvar för sin och andras sociala situation skall

socialtjänsten inriktas på att frigöra och utveckla

enskildas och gruppers egna resurser. Socialtjänsten

skall med andra ord inte inriktas på att ta över den

enskildes ansvar utan på att frigöra och utveckla

den enskildes egna resurser. Verksamheten skall

vidare bygga på respekt för människornas

självbestämmande och integritet.

De övergripande målen utgör grunden för delmålen

för de olika målgrupper och verksamheter som anges i

lagen.

Socialtjänstlagen ger enligt utskottet uttryck för

en positiv tilltro till den enskildes egen förmåga

och vilja att påverka sin situation. I likhet med

regeringen anser utskottet att de övergripande målen

och grundläggande värderingarna för all verksamhet

inom socialtjänsten skall ligga fast. - - -

Enligt utskottets mening finns det i dag inte

heller något skäl att göra avsteg från de principer

som enligt förarbetena till socialtjänstlagen skall

vara vägledande för det individinriktade arbetet

inom socialtjänsten. En vägledande princip är att

verksamheten skall präglas av en helhetssyn i

stället för symtomtänkande. Detta innebär bl.a. att

en enskilds eller en grupps sociala situation och de

problem han eller gruppen har skall ses i

förhållande till hela den sociala miljön. Inte bara

familjen och närmiljön hör hit utan också den

enskildes förhållanden i vidare mening. Det rör

bl.a. frågor om möjlighet att få arbete och bostad

och att undvika utslagning, segregation och

fattigdom. Helhetssynen förutsätter ett samarbete

över sektorsgränserna.

Frivillighet och självbestämmande skall vara

vägledande vid handläggningen av enskilda ärenden.

Detta innebär att den enskilde själv får bestämma om

han eller hon skall ta emot erbjudanden om en viss

social tjänst. Det är den enskilde som gör valet

dock inom ramen för befintliga resurser.

Frivillighet och självbestämmande innebär inte att

socialtjänsten skall vara kravlös. Till

socialtjänstens uppgifter hör att på olika sätt

försöka motivera den enskilde för en viss insats.

Andra vägledande principer inom socialtjänsten är

att stöd- och hjälpinsatser skall "normaliseras" så

att människor inte känner sig stämplade eller

utpekade, att insatser i hemmet går före vård

utanför hemmet och att vården skall anordnas så nära

hemmet som möjligt utan att flexibiliteten går

förlorad. Insatserna måste anpassas till den

enskildes aktuella förutsättningar och behov, vilket

betyder att socialtjänsten måste förfoga över ett

brett register av handlingsalternativ när det gäller

individuellt inriktade insatser.

Som anförs i propositionen finns det inte anledning

att misstro människors vilja och förmåga att aktivt

förändra sin situation och utvecklas enligt sina

förutsättningar om möjligheter erbjuds och

erforderligt stöd från samhällets sida

tillhandahålls. Det grundläggande synsättet för

socialtjänsten bör därför förbli oförändrat.

Utskottet delar regeringens uppfattning att medlen

för att uppnå målen i socialtjänstlagen kan behöva

omprövas. Den ökade arbetslösheten och tendenserna

till ökade klyftor i samhället ställer t.ex. allt

större krav på aktiva insatser från socialtjänstens

sida för att verka för människors ekonomiska och

sociala trygghet. Arbetslösheten, de neddragna

kommunala resurserna, förändringarna i

socialförsäkringssystemen och en omfattande

systemkritik mot välfärdspolitikens grundvalar är

några av de nya förutsättningar som präglar

socialtjänstens verklighet i dag. Resurserna för att

ge stöd och hjälp är mer begränsade än tidigare. Det

är nödvändigt att hitta praktiska vägar att skapa

största möjliga effektivitet i det sociala arbetet.

När det gäller målen för arbetet med vissa grupper

i samhället skall socialtjänsten även i framtiden

verka för att barn och ungdomar växer upp under

trygga och goda förhållanden, att äldre människor

kan leva och bo självständigt, att människor med

funktionshinder kan delta i samhällets gemenskap och

leva som andra, att människor som missbrukar alkohol

eller andra beroendeframkallande medel kommer ifrån

sitt beroende och att människor som saknar medel

till sitt uppehälle får möjlighet att klara sin

försörjning.

I likhet med regeringen anser utskottet att det är

angeläget att socialtjänstens arbete mer än tidigare

inriktas på att verka med barnens bästa för ögonen.

De anhörigas insatser inom vård och omsorg har

alltmer kommit att uppmärksammas. Socialtjänsten bör

därför underlätta för närstående som vårdar äldre,

långvarigt sjuka eller handikappade. Detta kan också

i högre grad möjliggöra ökad valfrihet och

kontinuitet i omsorgen. Socialtjänsten bör också i

högre utsträckning stödja frivilligt socialt arbete.

Ökad samverkan mellan socialtjänsten och andra

samhälleliga verksamheter är något som lyfts fram

som särskilt angeläget i propositionen. Utskottet,

som menar att det finns ett stort behov av att mer

effektivt utnyttja samhällets samlade resurser för

att bättre kunna tillgodose människors behov av

stödåtgärder och förhindra att människor hamnar i en

rundgång mellan de olika välfärdssystemen, delar

denna inställning. Individens problem och behov får

inte snävt betraktas endast ur den egna myndighetens

perspektiv vilket under en lång tid präglat delar av

den offentliga sektorn. En helhetssyn skall som

tidigare anförts prägla arbetet inom socialtjänsten.

Socialbidragets syfte är inte att fungera som en

långsiktig försörjningskälla utan skall vara

samhällets sista försörjningsstöd och träda in när i

princip alla andra möjligheter uttömts. Under 1990-

talet har andelen socialbidragstagare kraftigt ökat

och fler har blivit beroende av socialbidrag för sin

försörjning under allt längre tid till följd av

bl.a. den höga arbetslösheten och de nödvändiga

besparingarna inom välfärdssystemen. Utskottet delar

regeringens inställning att socialbidraget måste

återgå till att vara ett sista skyddsnät, för

tillfälliga ekonomiska behov och annat stöd. - - -

Utskottet har varje år därefter, senast i det av

riksdagen godkända betänkandet 1999/2000:SoU6

Socialtjänstfrågor (s. 9 f.), vid behandlingen av

motioner om socialtjänstens allmänna utgångspunkter

vidhållit ovan redovisade inställning och avstyrkt

motionerna. I det nämnda betänkandet hänvisade

utskottet också till att Socialtjänstutredningen i

sitt slutbetänkande lämnat förslag på hur

socialtjänsten kan anpassas till de nya

förutsättningarna på arbetsmarknaden och hur

socialbidragsberoendet kan brytas samt anförde att

riksdagen inte borde föregripa kommande förslag på

området. Utskottet avstyrkte motionerna (res. m).

Familjeutredningen har haft regeringens uppdrag att

pröva om det ekonomiska familjestödet kan göras mer

generellt, dvs. med minskade marginaleffekter men

med bevarad eller ökad fördelningspolitisk

träffsäkerhet. Utredningen presenterade sitt

slutbetänkande Ur fattigdomsfällan (SOU 2001:24) i

februari 2001. I betänkandet analyseras de samlade

effekterna av skatter, bidrag och avgifter för olika

typer av barnfamiljer. Framför allt belyses

marginaleffekterna, dvs. hur stor del av en

inkomstökning som familjen får behålla och hur stor

del som går bort i form av ökad skatt, minskade

bidrag, höjda avgifter m.m. Utredningen anser att

det ekonomiska familjestödet bör läggas om så att

det blir mer generellt i syfte att minska

marginaleffekter och på så sätt motverka

fattigdomsfällor. Bland annat föreslås att

bostadsbidraget till barnfamiljer ersätts av

generella, icke inkomstprövade stöd. Två nya tillägg

till barnbidraget föreslås också, ett till

ensamstående med barn och ett till studerande

föräldrar. Utredningen föreslår vidare ett särskilt

behovsprövat och tidsbegränsat stöd för ensamstående

med barn, vilket avses kopplas till krav på att

mottagaren utbildar sig. Socialbidragens roll bör

inte ändras utan förbli ett stöd som garanterar

konsumtion på en viss nivå, dvs. skälig levnadsnivå,

inte en garanti för en viss inkomst.

Betänkandet är för närvarande under

remissbehandling.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att

socialtjänsten utgör en central del av

välfärdspolitiken och ett viktigt komplement till de

generella ekonomiska stödsystemen. I likhet med

regeringen anser utskottet vidare att de

övergripande målsättningarna och grundläggande

värderingarna för verksamheten inom socialtjänsten

skall stå fast. Till 1 kap. 1 § i förslaget till ny

socialtjänstlag överförs oförändrad den nu gällande

portalparagrafen med innebörd att socialtjänsten på

demokratins och solidaritetens grund skall främja

människornas ekonomiska och sociala trygghet,

jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i

samhällslivet. Under hänsynstagande till människans

ansvar för sin och andras sociala situation skall

socialtjänsten inriktas på att frigöra och utveckla

enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten

skall vidare bygga på respekt för människornas

självbestämmanderätt och integritet.

Utskottet vidhåller att det inte finns någon

anledning att frångå de principer som enligt

förarbetena till den nuvarande socialtjänstlagen

skall vara vägledande för det individinriktade

arbetet inom socialtjänsten, nämligen principerna om

helhetssyn, frivillighet och självbestämmande,

kontinuitet, normalisering, flexibilitet, närhet och

valfrihet. Socialtjänsten skall arbeta förebyggande

och ta till vara den enskildes egna resurser samt

beakta den enskildes delaktighet och egna ansvar.

Principerna ger också uttryck för den människosyn

som alltjämt skall prägla reformarbetet inom

socialtjänsten.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är

ett kompromisslöst mål att välfärden skall omfatta

samtliga medborgare. Socialtjänstens insatser ger de

människor som av olika anledningar utsätts för

ekonomiska eller sociala påfrestningar möjlighet att

leva ett värdigt och självständigt liv. Utskottet

delar regeringens uppfattning att det är angeläget

att nu stärka detta skyddsnät.

Utskottet vidhåller dock att socialbidraget skall

vara ett yttersta skyddsnät för tillfälliga

ekonomiska behov och inte fungera som en långsiktig

försörjningskälla. Familjeutredningen har analyserat

de samlade effekterna av skatter, bidrag och

avgifter för barnfamiljerna samt därvid bl.a. belyst

marginaleffekterna. Riksdagen bör inte föregripa

kommande förslag på området.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna So48

(m) yrkande 1, So51 (m) yrkandena 1 och 2, So226 (m)

yrkandena 1, 2 och 4 samt So527 (m) yrkandena 1 och

2. Utskottet tillstyrker 1 kap. 1 § i förslaget till

ny socialtjänstlag.

Rätten till bistånd

Propositionen

Nuvarande ordning

Sedan den 1 januari 1998 gäller beträffande rätten

till bistånd att den som inte själv kan tillgodose

sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt

har rätt till bistånd av socialnämnden för sin

försörjning (försörjningsstöd) och för sin

livsföring i övrigt (annat bistånd) på särskilt

angivna villkor (6 § socialtjänstlagen). Den

enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en

skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att

det stärker hans eller hennes resurser att leva ett

självständigt liv (6 a §). Vad som skall anses ingå

i försörjningsstödet preciseras i 6 b §. En riksnorm

som innefattar skäliga kostnader för livsmedel,

kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror,

hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och TV-

avgift fastställs av regeringen för varje år. Utöver

det belopp som utgör riksnormen har den enskilde

rätt till bistånd för skäliga kostnader för boende,

hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring, läkarvård,

akut tandvård, glasögon samt medlemskap i

fackförening och arbetslöshetskassa. Vad som avses

med annat bistånd preciseras i 6 f §, nämligen hjälp

i hemmet samt särskilt boende för service och

omvårdnad för äldre eller bostad med särskild

service för funktionshindrade.

Kommunen har därutöver getts en befogenhet att

kunna utge bistånd även i annan form eller utöver

vad som följer av 6 b och 6 f §§, om det finns skäl

för det (6 g §). Sådant bistånd är dock inte

utformat som en rättighet för den enskilde, utan som

en möjlighet för kommunen.

Biståndsbeslut som avser försörjningsstöd eller

annat bistånd kan överklagas av den enskilde genom

förvaltningsbesvär, vilket innebär att domstolen

prövar såväl beslutets laglighet som dess lämplighet

och kan fatta ett nytt beslut med en annan innebörd.

Övriga biståndsbeslut kan enbart bli föremål för

laglighetsprövning enligt kommunallagens (1991:900)

bestämmelser.

Uppföljning av reformen 1998

Som skäl för begränsningen av den enskildes

möjligheter att överklaga ett beslut om bistånd

rörande olika former av stöd samt vård- och

behandlingsinsatser anförde regeringen (prop.

1997/98:124 s. 92 f.) bl.a. att den enskilde är

tillförsäkrad ett inflytande över insatserna genom

bestämmelserna om att socialnämndens insatser för

den enskilde skall utformas och genomföras

tillsammans med honom. Den enskilde spelar själv en

mer aktiv roll när det gäller bedömningen av behovet

av olika åtgärder och bestämmandet av målet för en

viss insats. Vad den enskilde och kommunen kan ha

olika uppfattningar om är i första hand valet av

insats eller utformningen av insatsen, vilket enligt

regeringen knappast var en fråga som lämpade sig för

juridisk överprövning. Regeringen konstaterade mot

denna bakgrund att möjligheten att anföra

förvaltningsbesvär över denna typ av beslut inte

behövdes för att kommunerna skulle tillgodose de

varierande behov av stöd, vård eller behandling som

enskilda kan ha. Regeringen betonade samtidigt det

stora ansvar som kommunen har för att det finns

lämpliga åtgärder att sätta in för bl.a. barn och

unga i svårigheter och för människor med

missbruksproblem. Regeringen utgick vidare från att

kommunen även i fortsättningen tillförsäkrar den

enskilde en skälig levnadsnivå och att stödet

utformas så att det stärker dennes resurser att leva

ett självständigt liv. Begreppet skälig levnadsnivå

kvarstod i lagen liksom den hittillsvarande

tolkningen av ambitionsnivåer och kvalitet på

stödinsatser.

I den nu aktuella propositionen konstaterar

emellertid regeringen att de utvärderingar som har

gjorts av dels Socialstyrelsen, dels länsstyrelserna

visar att ändringarna i socialtjänstlagen har fått

vissa effekter som inte var avsedda. Bland annat

visar flera studier att socialbidragshandläggare som

ställs inför en och samma fallbeskrivning kan göra

mycket olika bedömningar, såväl vid jämförelse

mellan handläggare i olika kommuner som mellan

handläggare inom samma kommun. Vidare medför

uppdelningen av biståndsprövningen på två olika

bestämmelser bl.a. att vissa beslut tas med stöd av

6 g §, trots att de borde fattas enligt 6 b § och

därmed kunna överklagas genom förvaltningsbesvär.

Regeringens förslag

Regeringens förslag till ny socialtjänstlag innebär

vissa ändringar i förhållande till nu gällande

bestämmelser om ekonomiskt bistånd. Begränsningarna

rörande begreppet "livsföring i övrigt", dvs. att

det endast avser hjälp i hemmet och särskilt boende

för service och omvårdnad för äldre eller bostad med

särskild service för funktionshindrade (annat

bistånd), tas bort. Bestämmelsen kommer i princip

att återgå till vad som gällde före den 1 januari

1998: den som inte själv kan tillgodose sina behov

eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt skall

ha rätt till bistånd av socialnämnden för sin

försörjning (försörjningsstöd) och för sin

livsföring i övrigt (4 kap. 1 § första stycket i

förslaget till ny socialtjänstlag).

Begreppet skälig levnadsnivå skall kvarstå i lagen

med den innebörd som begreppet har vad gäller

innehåll och nivåbestämning av biståndet. Likaså

kvarstår bestämmelsen om att biståndet skall

utformas så att det stärker den enskildes

möjligheter att leva ett självständigt liv (andra

stycket i ovannämnda lagrum).

Försörjningsstödet föreslås liksom i dag bestå av

två delar. En av delarna utgörs av den

schablonberäknade "riksnormen", som preciseras i 4

kap. 3 § första stycket 1 i regeringens förslag och

som omfattar samma kostnader som nu gällande

bestämmelse. Förutom de poster som ingår i

riksnormen skall försörjningsstöd lämnas för skäliga

kostnader för boende, hushållsel, arbetsresor,

hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och

arbetslöshetskassa (2 i samma lagrum). Enligt den nu

gällande motsvarigheten till bestämmelsen ingår även

skäliga kostnader för läkarvård, akut tandvård och

glasögon. Dessa poster har tagits bort ur

uppräkningen men omfattas, utan precisering, av

begreppet livsföring i övrigt. Enligt regeringen

renodlas försörjningsstödet på detta sätt till att

enbart omfatta sådana kostnader som är regelbundet

återkommande. Liksom nu kan socialnämnden frångå

riksnormen och beräkna dessa kostnader till en högre

eller lägre nivå om det i ett enskilt fall finns

särskilda skäl för detta (4 kap. 3 § andra stycket).

Regeringen föreslår vidare en bestämmelse om att

socialnämnden får ge bistånd utöver vad som följer

av 1 § om det finns skäl för det (4 kap. 2 §).

Bestämmelsen motsvarar 6 g § i gällande

socialtjänstlag.

Regeringen föreslår också en ändring av

överklagandebestämmelserna i förhållande till vad

som nu gäller. Av 16 kap. 3 § i förslaget till ny

socialtjänstlag framgår att socialnämndens beslut om

bistånd enligt 4 kap. 1 § får överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol.

I 4 kap. 4-6 §§ i förslaget till ny socialtjänstlag

finns bestämmelser om att socialnämnden under vissa

förutsättningar får begära att den som uppbär

försörjningsstöd under viss tid skall delta i

praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet.

Paragraferna motsvarar nuvarande 6 c-e §§

socialtjänstlagen.

I 9 kap. 1 och 2 §§ i förslaget till ny

socialtjänstlag finns bestämmelser om att

socialnämnden under vissa förutsättningar får

återkräva ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § samt

annan ekonomisk hjälp. Paragraferna motsvarar i

princip nuvarande 33-33 a §§.

Skäl för förslaget m.m.

Regeringen anför att de indikationer som getts genom

uppföljningarna av reformen 1998, tillsammans med

det starka stöd som utredarens förslag har fått

bland remissinstanserna, visar på behovet av en

återgång till tidigare ordning där den enskilde som

inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem

tillgodosedda på annat sätt ges en rätt till bistånd

för såväl sin försörjning som för sin livsföring i

övrigt. Den uppdelning eller gradering av olika

gruppers behov, som den nuvarande ordningen ger

uttryck för, tycks inte ha lett till några positiva

effekter vare sig för enskilda eller kommunerna,

utan snarare bidragit till ökad administration på

socialbyråerna och en osäkerhet om vad som gäller.

En ökad rättssäkerhet för den enskilde är därför

även av vikt för att undvika oskäliga skillnader i

biståndsprövningen, menar regeringen. Den föreslagna

ändringen innebär inte någon ändring när det gäller

den enskildes eget ansvar att efter sin förmåga

bidra till sin försörjning. Inte heller föreslår

regeringen någon ändring i de bestämmelser som

reglerar vilka krav socialtjänsten kan ställa på den

enskilde för att bistånd skall komma i fråga.

Utgångspunkten för den föreslagna ändringen är

enligt propositionen att alla personer skall ha rätt

till insats efter behov. Ingen grupps behov skall

vara starkare skyddat än andras. Det kan inte vara

rimligt att personer med behov av olika vårdinsatser

eller barn och unga som behöver vård inte ges samma

rättstrygghet som t.ex. äldre och personer med

funktionshinder. Socialtjänstlagen skall säkra att

de medborgare som har behov av socialt stöd eller

vård- och behandlingsinsatser får det stöd och den

behandling som de behöver. Rätten till bistånd

kommer att gälla insatser som avser den enskildes

livsföring, oavsett vilken grupp den enskilde

tillhör. Innehållet i insatserna behöver därmed inte

preciseras i lagen.

Begreppet livsföring i övrigt har funnits med

alltsedan socialtjänstlagen trädde i kraft för snart

tjugo år sedan. Som nämnts ovan föreslår regeringen

att den nuvarande begränsningen av begreppet till

att endast avse s.k. annat bistånd nu tas bort. Med

"livsföring i övrigt" avses därmed alla de olika

behov som den enskilde kan ha för att tillförsäkras

en skälig levnadsnivå och som inte omfattas av

försörjningsstödet. Det kan vara fråga om bistånd

till läkarvård eller tandvård, glasögon, möbler,

husgeråd, vinterkläder, vård- och

behandlingsinsatser för missbrukare, hemtjänst,

särskilt boende för äldre eller funktionshindrade

m.m. I propositionen påpekas att det inte är möjligt

att lämna en uttömmande uppräkning av vilka insatser

eller behov som skall anses ingå. Liksom i dag måste

en individuell bedömning göras i varje enskilt fall.

Den rättspraxis som har utvecklats under de snart

tjugo år socialtjänstlagen har varit i kraft, liksom

allmänna råd från Socialstyrelsen, bör kunna tjäna

till ledning vid bedömningen av vilken

biståndsinsats som kan komma i fråga, anförs det.

När det gäller att bestämma nivån för biståndet

kopplas det liksom i nuvarande lag till begreppet

skälig levnadsnivå. Begreppet bestämmer dock inte

bara nivån utan också vilken form av insats, vård

och behandling, andra stödformer eller ekonomiskt

bistånd som kan komma i fråga. Den skäliga

levnadsnivån blir ett uttryck för kvaliteten i

insatsen och vilken ambitionsnivå som kan vara

rimlig i ett enskilt fall mot bakgrund av

rättighetsbestämmelsens syfte.

Regeringen anför vidare att en bestämmelse av detta

slag måste kunna användas oberoende av de

samhällsförändringar som sker, t.ex. inom

socialförsäkringssystemen och hälso- och sjukvården.

Även ändrade förutsättningar i själva arbetsformerna

till följd av metodutveckling kräver en generell

utformning. Därtill kommer att över tiden ändrade

ekonomiska förutsättningar ställer krav på en

flexibel användning. En alltför detaljerad

lagstiftning kan enligt regeringen därmed antas

innebära att tillämpningen över tiden skulle

försvåras.

Mot bakgrund härav anser regeringen det viktigt att

markera socialtjänstlagens grundläggande syfte att

garantera att medborgarna får sina behov av bistånd

tillgodosedda. Nivåerna på insatserna måste därför

vara sådana att detta uppfylls. I detta hänseende

blir begreppet skälig levnadsnivå ett uttryck för

vissa minimikrav på insatsen vad gäller kvaliteten.

Vid bedömningen av vilken insats som kan komma i

fråga måste en sammanvägning göras av olika

omständigheter såsom den önskade insatsens

lämplighet som sådan, kostnaderna för den önskade

insatsen i jämförelse med andra insatser samt den

enskildes önskemål. Det kan enligt regeringens

mening inte finnas en obegränsad frihet för den

enskilde att välja sociala tjänster oberoende av

kostnad. I både kommunens och den enskildes intresse

ligger att biståndet skall utformas så att det

svarar mot det mål man vill uppnå. Oftast innebär

det att det råder samstämmighet mellan den enskilde

och tjänstemannen om lämplig insats. I de fall det

inte är möjligt måste tolkningen av begreppet skälig

levnadsnivå ske mot bakgrund av

rättighetsbestämmelsens grundläggande syfte, dvs. en

yttersta garanti för medborgarnas livsföring i olika

avseenden. Detta utesluter emellertid inte att

kommunen, när likvärdiga insatser finns att tillgå,

ges möjlighet att välja det billigaste alternativet,

anförs det i propositionen.

Som en följd av förslaget att biståndsbestämmelsen i

socialtjänstlagen skall utformas som en

rättighetsbestämmelse avseende alla former av

socialt bistånd, bör enligt regeringen

överklagandebestämmelserna ändras. För att kunna

förverkliga en rättighet måste det finnas ett sätt

för den enskilde som är missnöjd med ett

myndighetsbeslut att kunna få det prövat på rättslig

väg. Några remissinstanser framhåller att en

återgång till det tidigare gällande systemet, med

rätt att överklaga alla typer av biståndsbeslut till

förvaltningsdomstol, står i strid med det kommunala

självstyret. Enligt regeringens uppfattning väger

hänsynen till den enskildes rättssäkerhet tyngre än

kommunernas intresse i detta fall, och förslaget är

därför motiverat.

I propositionen framhålls att förslaget inte innebär

någon ändring i förhållande till nuvarande reglering

eller praxis vad gäller den enskildes ansvar att

göra vad han eller hon kan för att försörja sig

själv. Exempelvis måste den som har ekonomiska

tillgångar först använda sig av dessa innan

försörjningsstöd kan komma i fråga. Regeringen tar i

det sammanhanget särskilt upp frågan om den som har

fått ett ideellt skadestånd skall behöva använda

detta till sin försörjning (s. 94 f.). Enligt

regeringen måste frågeställningen ses mot bakgrund

av socialbidragets funktion som det yttersta

skyddsnätet för människors försörjning. Utan att i

grunden göra om socialbidragets konstruktion är det

inte möjligt att generellt skydda vissa tillgångar

från att beaktas vid prövning av rätt till

ekonomiskt bistånd. Regeringen betonar dock att en

individuell prövning alltid måste göras i varje

enskilt fall. Ibland kan det därför vara rimligt att

det individuella synsättet vidgas eftersom

förutsättningarna avviker från det som normalt

förekommer vid socialbidragshantering. Ett sådant

exempel kan vara en enskild som har fått ett ideellt

skadestånd på grund av att han eller hon har varit

utsatt för ett brott av något slag, och t.ex. kan ha

behov av långvariga och kostsamma behandlingar.

Detta bör då enligt regeringens mening rimligtvis

beaktas vid biståndsbedömningen.

Regeringen anför att det inom

arbetsmarknadspolitiken finns olika system som

särskilt riktar sig till ungdomar som har svårt att

få arbete eller personer som är beroende av

socialbidrag under lång tid, t.ex.

aktivitetsgarantin och utvecklingsgarantin för

ungdomar i åldern 20-24 år. Biståndsbehovet

tillgodoses genom de särskilda ersättningar som

utgår. Dessutom har socialnämnden enligt 6 c-e §§

socialtjänstlagen rätt att kräva att den som har

socialbidrag och är under 25 år deltar i praktik

eller annan kompetenshöjande verksamhet som villkor

för att få socialbidrag. Enligt propositionen avser

regeringen att ta initiativ till en översyn som

belyser samspelet mellan dessa regelverk och olika

huvudmäns ansvar för utbildning och arbete när det

gäller socialbidragsberoende ungdomar. Översynen

skall också innefatta en utvärdering av hur dessa

bestämmelser tillämpats inom socialtjänstlagen och

hur utvecklingen på arbetsmarknaden svarat mot

bestämmelserna. Vidare skall bestämmelser av mindre

tvingande karaktär i socialtjänstlagen övervägas.

Motionerna

I motion So51 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att

riksdagen beslutar att den s.k. riksnormen avvecklas

till förmån för att skäliga bidragsnivåer fastställs

av kommunerna (yrkande 4). Motionärerna anför att

riksnormen har haft mycket liten inverkan på

socialbidragskostnaderna men däremot minskat

möjligheterna för kommunerna att hitta egna

lösningar. Enligt motionärernas mening bör

kommunerna själva fastställa nivåerna i

socialbidraget med utgångspunkt i allmänna principer

i socialtjänstlagen. Med en riksnorm finns det en

uppenbar risk att det går slentrian i bedömningen av

det ekonomiska biståndet och att detta inte prövas

mot andra åtgärder i den omfattning som är lämplig.

Det är enligt motionärerna också viktigt att lokala

bedömningar utifrån bl.a. löneläge och kostnadsbild

finns med då nivåerna fastställs och att denna del

av socialtjänsten är förankrad i det allmänna

rättsmedvetandet på orten. I motionen begärs vidare

ett tillkännagivande om återinförande av

besvärsrätten för alla former av biståndsbeslut

enligt socialtjänstlagen (yrkande 10). Motionärerna

anser att det finns risk för att den nu föreslagna

ändringen av överklagandebestämmelserna är

kostnadsdrivande och att utvecklingen därför måste

följas noga. Den återinförda besvärsrätten måste

enligt motionärerna följas av preciserade

anvisningar så att domstols-prövningarna uppfattas

som rimliga av såväl medborgarna som

socialnämnderna. Lokala förhållanden skall vara

utgångspunkten för prövningarna, anförs det.

Även i motion So226 av Chris Heister m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om avveckling av den

s.k. riksnormen för socialbidrag (yrkande 3).

Motionärerna yrkar vidare att riksdagen skall begära

att regeringen lägger fram förslag till ändring i

socialtjänstlagen vad beträffar tolkningen av

begreppet skälig levnadsnivå (yrkande 5). Tolkningen

av begreppet har enligt motionärerna skett med stort

inflytande av beräkningar från centrala statliga

myndigheter. Motionärerna anser att tolkningen i

ökad utsträckning bör ske lokalt med hänsyn till

lokala förhållanden och till individens behovsnivå.

Socialtjänstlagen bör kompletteras avseende

begreppet skälig levnadsnivå så att stor betydelse

tillmäts de levnadsförhållanden som råder för

yrkesarbetande utan socialbidrag och så att

socialbidragsnivån normalt hamnar under vad som hade

erhållits genom ett yrkesarbete i lägre löneläge.

I motion So48 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

begärs ett tillkännagivande om överklagande av

beslut om bistånd hos allmän förvaltningsdomstol

(yrkande 2). Motionären anser det viktigt att

lagreglerna på området utformas så att man på ett

genomtänkt sätt kan kombinera ett stärkt kommunalt

självstyre med ett värnande om den enskildes

rättssäkerhet.

I motion So47 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om att nivån i socialbidraget

skall fastställas av kommun- respektive

stadsfullmäktige (yrkande 1). Enligt motionärerna

ger riksnormen, som den nu är konstruerad, inte den

rättvisa som bör eftersträvas. Biståndet är i vissa

delar av landet otillräckligt medan det i andra

delar kan upplevas som alltför generöst.

Motionärerna anser att det därför är bättre att i

lagtexten ange socialbidragens konstruktion och

innehåll och att kommunerna fastställer beloppets

storlek med utgångspunkt i kostnadsnivån i

respektive kommun. Därmed uppnås större enhetlighet

i landet och en bättre anpassning till rådande

levnadsförhållanden. Förslaget gör det också möjligt

att överklaga nivån som fullmäktige fastställer.

I motion So51 (m) yrkas att riksdagen skall besluta

att posten medlemskap i fackförening skall utgå ur

försörjningsstödet (yrkande 5). Enligt motionärernas

uppfattning finns det inget skäl till att

medlemsavgifter i fackföreningar skall bekostas av

skattemedel.

I motion So356 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

regeringen ger Riksförsäkringsverket i uppdrag att

utreda kostnaden för att införa en generell rätt

till umgängesresor (yrkande 7). Motionärerna anser

att barn bör ha rätt att träffa sina föräldrar, även

om de bor långt ifrån varandra. Kostnader för

umgängesresor bör därför ingå i rätten till bistånd.

I motion So508 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att

regeringen skall lägga fram förslag till lagändring

som ger socialbidragstagare rätt till bidrag för

tandvård (yrkande 2). Rätten till akuttandvård måste

enligt motionärerna ersättas med en rätt till

bistånd för tandvård.

Tre motioner handlar om kraven för bistånd i

nuvarande 6 c-e §§ socialtjänstlagen, dvs. 4 kap.

4-6 §§ i regeringens förslag till ny

socialtjänstlag.

I motion So51 (m) yrkas att regeringen skall

återkomma med förslag om den enskildes rättighet

till och skyldighet att delta i kompletterande

åtgärder som underlättar inträde i arbetslivet

(yrkande 3). Motionärerna anser att socialnämndens

möjlighet att kräva att den som har socialbidrag

deltar i praktik eller annan kompetenshöjande

verksamhet bör omfatta alla personer som har ett mer

långsiktigt behov av ekonomiskt bistånd för sin

försörjning.

I motion So226 (m) yrkas att regeringen lägger fram

förslag till ändring av socialtjänstlagen om

villkorat bistånd (yrkande 6). Motionärerna anser

att kommunerna bör kunna villkora bistånd även i

andra fall än de som nu gäller. Villkoret bör kunna

avse fler sorters aktiviteter och dessutom kunna

tillämpas på alla som söker socialbidrag.

I motion So356 (v) yrkas att riksdagen begär att

regeringen tar bort arbetsplikten enligt vad i

motionen anförs om att inte villkora

försörjningsstödet enligt socialtjänstlagen (yrkande

3). Motionärerna anser att unga arbetslösa i första

hand skall erbjudas åtgärd och försörjning inom

ramen för arbetsmarknadspolitiken och inte inom

socialtjänsten. Motionärerna hänvisar bl.a. till den

s.k. aktivitetsgarantin. Bestämmelserna om

arbetsplikt strider vidare mot socialtjänstlagens

portalparagraf om respekt för individens

självbestämmande och integritet. Det är viktigt att

socialbidragen behåller sitt ursprungliga syfte att

vara ett tillfälligt ekonomiskt stöd, anförs det.

I motion Kr230 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

konstnärerna och socialbidragen (yrkande 10).

Motionärerna anser att kraven på konstnärer bör vara

samma som för alla andra samt att reglerna för

bistånd till konstnärer bör vara lika i alla

kommuner. Enligt motionärerna finns det inga

generella regler om hur stipendier som skall

finansiera kostnader för material, ateljé, resor

m.m. skall bedömas vid biståndsprövningen.

Konstnärer som inte kan försörja sig på sitt

konstnärskap skall enligt motionärerna endast ha

rätt till socialbidrag under en övergångstid.

Därefter måste han eller hon stå till

arbetsmarknadens förfogande.

I motion A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkas

att regeringen skall lägga fram förslag rörande

möjligheten till socialbidrag för studenter (yrkande

32). Enligt motionärerna lever vissa studenter under

sådana förhållanden att de inte klarar sig på

studiemedlen under terminerna. I vissa lägen är det

kortsiktigt ekonomiskt fördelaktigare för den

enskilde att stanna i passivitet med socialbidrag än

att studera. Motionärerna anser att möjligheterna

till kompletterande socialbidrag för studenter bör

utvidgas.

I motion So52 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

att regeringen tillsätter en utredning som ser över

frågan om försörjningsstöd, beskattning och ideellt

skadestånd (yrkande 5). Motionärerna anser att det

finns en problematik när det gäller att ideellt

skadestånd räknas som inkomst vid

biståndsbedömningen.

Två motioner handlar om återkrav av socialbidrag.

I motion So51 (m) begärs ett tillkännagivande om en

möjlighet för kommuner att ersätta kortvariga

socialbidrag med lån (yrkande 6). Motionärerna anser

att socialbidrag borde kunna lämnas som lån i

betydligt större utsträckning än vad som sker i dag.

Lånemöjligheten borde kunna användas då en person

tillfälligt hamnat i ekonomisk knipa men däremellan

har normala inkomstmöjligheter. Om personen i fråga

sedan passerar ett bestämt lånebelopp och

fortfarande behöver stöd, skall han eller hon i

stället kunna få bidrag. Detta skulle innebära en

viss "tröskel" i systemet som motverkar att personer

lätt fastnar i bidragsberoende. Motionärerna anser

att regeringen bör återkomma med förslag i denna

riktning.

Även i motion So226 (m) yrkas att regeringen lägger

fram förslag som möjliggör för kommunerna att

ersätta korttida socialbidrag med lån (yrkande 8).

Det begärs också ett tillkännagivande om en

lånemöjlighet som ersättning för socialbidrag

(yrkande 7).

Fyra motioner från den allmänna motionstiden 2000

rör möjligheten att överklaga beslut om bistånd

enligt nuvarande lagstiftning.

I motion So356 (v) yrkas att riksdagen begär att

regeringen gör en översyn av socialtjänstlagen så

att beslut dels om avlösar- och ledsagarservice,

dels om korttidstillsyn för barn med funktionshinder

utanför hemmet kan överklagas genom

förvaltningsbesvär (yrkandena 5 och 6).

I motion So538 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om att återställa

socialtjänstlagen så att den enskilde kan överklaga

beslut om bistånd (yrkande 3). Motionärerna vänder

sig mot att beslut om avlösarservice, kontaktperson

och daglig verksamhet inte kan överklagas genom

förvaltningsbesvär.

I motion So337 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om att alla beslut om bistånd med

stöd av socialtjänstlagen skall kunna överklagas.

I motion So449 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om rätten att kunna överklaga

beslut om missbrukarvård (yrkande 5).

Fyra motioner handlar om barnfamiljernas ekonomiska

situation.

I motion So53 av Lotta Nilsson Hedström och Kerstin-

Maria Stalin (mp) begärs ett tillkännagivande om att

reglera riksnormen när barnbidraget höjs (yrkande

4). Motionärerna anser att vid fastställandet av

riksnormen bör hänsyn tas till eventuella höjningar

av barnbidraget genom att riksnormen för omkostnader

för barn höjs i motsvarande mån.

I motion So356 (v) begärs ett tillkännagivande om

behovet av att utreda modeller och kostnader så att

höjningen av generella bidrag får genomslag för

familjer som uppbär försörjningsstöd (yrkande 1).

Motionärerna anser det viktigt att höjningar av

generella bidrag även innebär en höjning för de

familjer som lever helt eller delvis på

socialbidrag. Det kan ske genom att höja riksnormen

med samma belopp som barnbidraget eller genom att

lyfta ut barnbidraget ur normen så att framtida

förändringar inte påverkar socialbidragen. I

motionen yrkas vidare att regeringen skall ge

Familjepolitiska utredningen tilläggsdirektiv för

att belysa och ge förslag som avser föräldrars

försörjningsplikt (yrkande 2). Enligt motionärerna

ger samhället dubbla signaler när det gäller vilket

ansvar föräldrar har att försörja myndiga barn som

avslutat sina gymnasiestudier. Ibland nekas barnen

socialbidrag till eget boende och egen försörjning

med hänvisning till att föräldrarna skall ta

försörjningsansvaret. Samtidigt är bostadsbidragen

konstruerade så att dessa sänks när barnen blir

myndiga med hänvisning till att barnen då skall ta

eget ekonomiskt ansvar och inte räknas in i

hushållet.

I motion So284 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om att barnbidrag inte skall

medräknas vid beräkning av socialbidrag.

I motion Sf245 av Håkan Juholt m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om barnbidrag för alla barn.

Motionärerna anför att barnbidraget är till barnet

och att det inte bör räknas som en del av familjens

gemensamma inkomst vid beräkningen av socialbidrag.

Tidigare behandling och pågående arbete

I betänkande 1996/97:SoU18 behandlade utskottet

regeringens förslag om försörjningsstöd jämte

motioner om riksnormen, om vilka poster som bör ingå

i försörjningsstödet och om kraven för

försörjningsstöd i 6 c-e §§ (s. 24 f.). Utskottet

tillstyrkte förslagen i propositionen och avstyrkte

motionerna. I likhet med regeringen ansåg utskottet

att det fanns behov av en mer preciserad

socialbidragsnorm. Utskottet fann det angeläget att

det råder överensstämmelse mellan kommunerna vad

gäller socialbidragsnormernas konstruktion och

innehåll. För den enskilde är det också av stor

betydelse att det finns klara riktlinjer för vilka

levnadskostnader som skall täckas genom biståndet.

Utskottet ställde sig bakom förslaget om att

försörjningsstödet skulle delas upp i en

schabloniserad del och i en rätt till ersättning för

skäliga kostnader för ett antal andra behovsposter.

Utskottet hade inget att invända mot de behovsposter

som föreslogs ingå i den schabloniserade delen av

försörjningsstödet. Utskottet ansåg det angeläget

att nivån på det ekonomiska stödet till försörjning

inte varierar alltför mycket mellan kommunerna. Den

enskilde bör tillförsäkras en rätt till ett

grundstöd för sin försörjning i de fall han inte

själv kan tillgodose sina behov eller få dem

tillgodosedda på annat sätt. Utskottet ställde sig

därför bakom förslaget i propositionen om att den

schabloniserade delen av försörjningsstödet borde

beräknas enligt en för hela riket gällande riksnorm.

En riksnorm innebär en begränsning av kommunernas

inflytande över socialbidragens nivå och innehåll.

Utskottet ansåg dock att staten måste ha ett ansvar

för att den enskilde garanteras en miniminivå för de

mest grundläggande behoven.

Utskottet hade inget att invända mot att kommunen

skulle få möjlighet att enligt 6 g §

socialtjänstlagen utge annat ekonomiskt stöd än

försörjningsstöd. Utskottet ansåg att utrymme måste

skapas för lokala bedömningar och att kommunerna i

varje enskilt fall skulle få bestämma om bistånd

skall utgå. Utskottet konstaterade att beslut om

ekonomiskt bistånd till andra ändamål än som anges i

6 b § fortsättningsvis fick överklagas genom

kommunalbesvär men utgick från att kommunerna även

framdeles skulle se till att den enskilde genom

biståndet tillförsäkrades en skälig levnadsnivå.

Sammanfattningsvis ansåg utskottet att förslagen i

propositionen utgjorde en bra avvägning mellan

kommunens självbestämmande och den enskildes

intresse av att få sina behov tillgodosedda när

andra möjligheter inte står till buds.

Utskottet ställde sig också bakom förslagen till 6

c-e §§ socialtjänstlagen om krav på deltagande i

praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet.

Utskottet underströk vad som sagts i propositionen

om att insatserna skall utformas med skälig hänsyn

till den enskildes individuella önskemål och

förutsättningar. Utskottet delade regeringens

uppfattning att det är särskilt angeläget att se

till att yngre människor inte fastnar i ett passivt

socialbidragsberoende och att socialtjänstens

möjligheter att ställa krav i första hand skall ta

sikte på ungdomar under 25 år. Enligt utskottet var

det dock självfallet också viktigt att kommunerna

bistår med insatser som hjälper äldre arbetslösa att

på kort eller lång sikt klara sin egen försörjning

(s. 44 f.).

Motionsyrkanden om riksnormen, om begreppet skälig

levnadsnivå, om att ersätta korttida socialbidrag

med lån, om föräldrars underhållsskyldighet, om s.k.

villkorat bistånd, om att undanta ideellt skadestånd

och barnbidrag vid biståndsbedömningen, om s.k.

villkorat bistånd samt om umgängesresor behandlades

av utskottet senast i de av riksdagen godkända

betänkandena 1998/99:SoU9 (s. 11 f.) och

1999/2000:SoU6 (s. 10 f.), vartill hänvisas för en

bred bakgrundsredovisning. Utskottet avstyrkte

samtliga yrkanden (reservationer lämnades rörande

samtliga frågor).

Av 7 kap. 1 § föräldrabalken framgår att föräldrars

underhållsskyldighet upphör när barnet fyller 18 år.

Går barnet i skolan vid denna tidpunkt eller

återupptas skolgången innan barnet fyller 19 år, är

föräldrarna underhållsskyldiga så länge skolgången

pågår, dock längst tills barnet fyller 21 år. Till

skolgång räknas studier i grundskolan eller

gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning.

I Socialstyrelsens Allmänna råd om försörjningsstöd

(SOSFS 1998:11) anförs att ett hemmavarande vuxet

barn som uppbär försörjningsstöd genom stödet bör

ges möjlighet att betala sin del av kostnaden för

boendet bl.a. då föräldrarna till följd av att det

vuxna barnet bor hemma har högre boendekostnader än

de annars skulle ha haft, t.ex. genom att de skulle

ha haft rätt till bostadsbidrag eller ett högre

bostadsbidrag om det vuxna barnet inte hade bott

kvar hemma.

I de allmänna råden anges beträffande vuxna

studerande att de normalt sett bör anses få sina

behov tillgodosedda genom de stödformer som finns

inom studiemedelssystemet och vuxenstudiestödet.

Försörjningsstöd bör dock kunna utgå till studerande

som aktivt sökt feriearbete men inte fått något

eller som får vänta en tid på första

löneutbetalningen. Krav bör inte ställas på att

studiemedlen skall användas under en längre period

än den som angivits av den utbetalande myndigheten.

I akuta nödsituationer bör försörjningsstöd betalas

ut även under pågående termin. Försörjningsstöd bör

även kunna utgå till personer som deltar i

utbildning för vuxna som saknar grundskole- eller

gymnasiekompetens, om studierna är en förutsättning

för arbete och en framtida försörjning. Även

personer som deltar i grundläggande

svenskundervisning för invandrare bör enligt

socialtjänstlagen kunna få kompletterande

försörjningsstöd. Behovet bör dock i första hand

tillgodoses genom deltidsarbete.

I Socialstyrelsens allmänna råd anges vidare att

socialnämnden vid tillämpningen av 6 b § andra

stycket socialtjänstlagen bör beräkna kostnaderna

till en högre nivå än vad som framgår av riksnormen

bl.a. då ett högre belopp är en förutsättning för

möjligheten att upprätthålla kontakt och/eller

umgänge med barn på en rimlig nivå.

Enligt Socialstyrelsen bör vissa faktiska inkomster

inte medföra en reducering av försörjningsstödet,

t.ex. stipendier och fondmedel som är avsedda för

ett visst ändamål, t.ex. en resa.

Familjeutredningen anger i sitt slutbetänkande (SOU

2001:24) att socialbidragets roll inte bör ändras

(s. 205 f.). Det bör fortfarande vara ett stöd som

garanterar konsumtion av en viss nivå, inte en

garanti för en viss inkomst. Det hindrar enligt

utredningen inte att regeringen, t.ex. i samband med

en höjning av det familjepolitiska stödet, beslutar

att höja ambitionen för vad som skall anses vara

skälig levnadsnivå, så att även familjer med

socialbidrag får del av den standardhöjning som

ökade resurser till familjepolitiken är avsedd att

möjliggöra, anförs det i betänkandet.

Utskottets bedömning

Utskottet ser mycket positivt på förslaget att ta

bort begränsningarna i fråga om den enskildes rätt

till bistånd utöver försörjningsstöd. Genom att

avskaffa begreppet "annat bistånd" får den enskilde

utöver försörjningsstödet rätt till även andra

former av bistånd för sin livsföring än hemtjänst

och särskilt boende för äldre och funktionshindrade.

Utskottet delar vidare regeringens bedömning att

biståndet, liksom nu, skall vara kopplat till

begreppet skälig levnadsnivå. Utskottet tillstyrker

4 kap. 1 § i förslaget till ny socialtjänstlag.

Utskottet anser liksom regeringen att socialnämnden

skall ha möjlighet att ge bistånd utöver vad som

följer av 1 § och tillstyrker därför 4 kap. 2 § i

förslaget till ny socialtjänstlag.

Utskottet har inga invändningar mot de behovsposter

som föreslås ingå i försörjningsstödet. Utskottet

tillstyrker därför 4 kap. 3 § första stycket i

förslaget till ny socialtjänstlag och avstyrker

motionerna So51 (m) yrkande 5, So356 (v) yrkande 7

och So508 (mp) yrkande 2.

I motionerna So47 (c) yrkande 1, So51 (m) yrkande 4

och So226 (m) yrkandena 3 och 5 kritiseras

riksnormen och anförs att kommunerna bör fastställa

socialbidragsnivåerna. Utskottet vidhåller att det

är angeläget att nivån på det ekonomiska stödet till

försörjning inte varierar alltför mycket mellan

kommunerna samt att staten bör ha ansvaret för att

den enskilde garanteras en miniminivå för de mest

grundläggande behoven. Utskottet ställer sig därför

bakom förslaget att i den nya lagen behålla

bestämmelserna om riksnormen.

För de kostnader som ingår i riksnormen lämnas

bistånd enligt en norm som regeringen bestämmer.

Socialnämnden kan dock, om särskilda skäl föreligger

i ett enskilt fall, frångå riksnormen och lämna

såväl högre som lägre försörjningsstöd. När det

gäller de poster i försörjningsstödet som inte ingår

i riksnormen, liksom bistånd för livsföringen i

övrigt, bestämmer kommunerna såväl nivå som innehåll

på det bistånd som skall lämnas. Biståndet skall

tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå.

Utgångspunkten vid bedömningen bör vara vad en

låginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att

kosta på sig. Lokala förhållanden och kommunala

resurser kan därvid beaktas.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna.

Utskottet tillstyrker 4 kap. 3 § andra stycket i

förslaget till ny socialtjänstlag.

Utskottet delar regeringens bedömning att

överklagandebestämmelserna bör ändras som en följd

av att rätten till bistånd utökas och tillstyrker

därför 16 kap. 3 § i förslaget till ny

socialtjänstlag.

Ändringen i överklagandebestämmelserna innebär en

inskränkning i det kommunala självstyret. Utskottet

delar dock regeringens bedömning att hänsynen till

den enskildes rättssäkerhet i detta fall väger

tyngre. Utskottet avstyrker med det sagda motionerna

So48 (m) yrkande 2 och So51 (m) yrkande 10.

Motionerna So337 (mp), So356 (v) yrkandena 5 och 6,

So449 (mp) yrkande 5 och So538 (fp) yrkande 3 från

den allmänna motionstiden är tillgodosedda med den

föreslagna ändringen.

Utskottet har inte ändrat inställning när det gäller

frågan om huruvida och i vilka fall försörjningsstöd

skall kunna villkoras. Utskottet avstyrker därmed

motionerna So51 (m) yrkande 3, So226 (m) yrkande 6

och So356 (v) yrkande 3. Utskottet tillstyrker 4

kap. 4-6 §§ i förslaget till socialtjänstlag, dock

med en redaktionell ändring i 6 §.

Huruvida en biståndssökande står till

arbetsmarknadens förfogande och om han eller hon

därmed har rätt till bistånd eller ej får avgöras i

det enskilda fallet. Enligt utskottet bör riksdagen

inte ta något initiativ med anledning av motion

Kr230 (m) yrkande 10. Motionen avstyrks.

När det gäller socialbidrag till studenter är enligt

praxis den som uppbär studiestöd inte berättigad

till bistånd annat än i akuta situationer. Den

enskilde är i stället hänvisad till att ställa sig

till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet

konstaterar dock att Familjeutredningen har

presenterat förslag som bl.a. rör studerande.

Riksdagen bör inte föregripa kommande förslag på

området. Utskottet avstyrker med det sagda motion

A808 (mp) yrkande 32.

Regeringen anför i propositionen att det rimligtvis

bör beaktas vid biståndsbedömningen att den enskilde

har fått ett ideellt skadestånd på grund av att han

eller hon har blivit utsatt för ett brott och t.ex.

har behov av långvariga och kostsamma behandlingar

till följd härav. Utskottet anser inte att det finns

skäl att tillsätta en utredning för att se över

frågan och avstyrker därför motion So52 (kd) yrkande

5.

Enligt 9 kap. 1 § i förslaget till ny

socialtjänstlag får socialnämnden under vissa

förutsättningar återkräva ekonomiskt bistånd enligt

4 kap. 1 § som har utgetts obehörigen eller med för

högt belopp. I övrigt får socialnämnden återkräva

bistånd som den enskilde har erhållit enligt 4 kap.

1 § om det har lämnats som förskott på en förmån

eller ersättning, till den som är indragen i

arbetskonflikt eller till den som på grund av

förhållanden som han eller hon inte har kunnat råda

över hindrats från att förfoga över sina inkomster

och tillgångar (2 § första stycket). Socialnämnden

har även möjlighet att enligt 2 § andra stycket

återkräva ekonomisk hjälp som lämnats i annat fall

än som avses i 4 kap. 1 §, om hjälpen har getts

under villkor om återbetalning.

Enligt utskottet saknas det anledning att

ytterligare frångå huvudprincipen att bistånd som

den enskilde har rätt till inte skall vara

återbetalningspliktigt eller att utöka möjligheterna

för socialnämnden att återkräva utgiven ekonomisk

hjälp. Utskottet avstyrker motionerna So51 (m)

yrkande 6 och So226 (m) yrkandena 7 och 8. Utskottet

tillstyrker 9 kap. 1 och 2 §§ i förslaget till ny

socialtjänstlag.

Enligt uppgift kommer regeringen i höst att höja

barndelen i riksnormen. Motionerna So53 (mp) yrkande

4, So284 (mp), So356 (v) yrkande 1 och Sf245 (s) får

därmed anses tillgodosedda.

Av föräldrabalken följer att föräldrar är underhållsskyldiga

tills barnet fyller 18 år eller, om det går i

skolan, längst tills barnet fyller 21 år. Enligt

praxis (RÅ 1997 ref. 79) har hemmaboende ungdomar

för vilka underhållsskyldigheten upphört dock inte

någon ovillkorlig rätt till bistånd. Exempelvis

föreligger rätt till bistånd i form av eget boende

först om detta är nödvändigt för att de skall vara

tillförsäkrade en skälig levnadsnivå. Skäl för

bistånd kan föreligga t.ex. om familjen är mycket

trångbodd eller om svåra personliga motsättningar

uppkommit i familjen. Utskottet vill framhålla att

bistånd från socialnämnden är tänkt att utgå först

när andra tillgängliga resurser inte räcker till.

Utskottet anser att riksdagen inte bör ta något

initiativ med anledning av motion So356 (v) yrkande

2 och avstyrker därför motionen.

Tillsynen över socialtjänsten m.m.

Propositionen m.m.

Nuvarande ordning

Tillsynen över den enskilda och kommunala

socialtjänsten utövas av Socialstyrelsen och

länsstyrelserna. Socialstyrelsen har enligt 67 § i

den nuvarande socialtjänstlagen tillsynen över

socialtjänsten i landet. Styrelsen skall följa och

vidareutveckla socialtjänsten, bl.a. genom att

bedriva uppföljning, utvärdering och

kunskapsförmedling.

Länsstyrelsen har enligt 68 § socialtjänstlagen det

regionala tillsynsansvaret över hur kommunerna

tillämpar lagen. Länsstyrelserna skall vidare

informera och ge råd till allmänhet och biträda

socialnämnderna med råd i deras verksamhet, främja

samverkan på socialtjänstens område mellan

kommunerna och andra samhällsorgan samt i övrigt se

till att socialnämnderna fullgör sina uppgifter på

ett ändamålsenligt sätt.

Genom ändringarna i socialtjänstlagen 1998 preciserades

länsstyrelsernas tillsynsansvar samt utvidgades

deras uppgifter i samband med tillståndsgivning för

vissa enskilt bedrivna verksamheter. Länsstyrelsens

tillstånd krävs för att yrkesmässigt bedriva hem för

vård eller boende, särskilda boendeformer, hem för

viss annan heldygnsvård samt hem eller öppen

verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet

(69 § socialtjänstlagen). Tillståndspliktig

verksamhet som regleras i socialtjänstlagen står

under länsstyrelsernas tillsyn. Tillsynen omfattar

också entreprenadverksamhet och sådan icke

tillståndspliktig enskild verksamhet från vilken

kommunen upphandlar tjänster för att fullgöra sina

skyldigheter enligt socialtjänstlagen. Länsstyrelsen

har rätt att inspektera sådan verksamhet som den har

tillsyn över samt inhämta upplysningar och ta del av

de handlingar som behövs för tillsynen (69 b §

socialtjänstlagen).

Länsstyrelsen kan, om den upptäcker något

missförhållande i verksamheten, förelägga den som

ansvarar för verksamheten att avhjälpa

missförhållandet (70 § socialtjänstlagen). Om

missförhållandet är allvarligt och föreläggandet

inte åtlyds får länsstyrelsen förbjuda fortsatt

verksamhet. Den som driver verksamhet utan tillstånd

eller som i strid med förbud fortsätter att driva

verksamhet kan dömas till böter (75 § första stycket

3 och 4 socialtjänstlagen).

Socialnämnderna utövar den löpande tillsynen över

verksamhet som drivs av enskilda inom kommunens

område och som kräver länsstyrelsens tillstånd (69 c

§ socialtjänstlagen). Nämnden har rätt att

inspektera verksamheten och får inhämta upplysningar

och ta del av handlingar. Om socialnämnden får

kännedom om missförhållanden i enskild verksamhet

som står under länsstyrelsens tillsyn skall

socialnämnden underrätta länsstyrelsen om det.

Länsstyrelsen har fr.o.m. den 1 juli 2000 fått ökad

möjlighet att ingripa mot domstolstrots (prop.

1999/2000:79, bet. 1999/2000:SoU14, rskr.

1999/2000:240). Enligt 68 a § socialtjänstlagen och

26 a § lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade (LSS) får länsstyrelsen

förelägga en kommun eller ett landsting vid vite att

avhjälpa brister i verkställigheten av en

lagakraftägande dom som ger en enskild rätt till

vissa förmåner enligt någon av lagarna.

Regeringens förslag

Regeringen anser att det bör tydliggöras i

socialtjänstlagen att länsstyrelsen har tillsyn över

den socialtjänst som kommuner och enskilda bedriver

(13 kap. 2 och 3 §§ i förslaget till ny

socialtjänstlag).

Regeringen konstaterar att det alltsedan

socialtjänstlagens tillkomst rått en viss oklarhet

kring innebörden av tillsynsbegreppet. Tillsyn

används som en övergripande beteckning för delvis

olikartade verksamheter såsom normering, information

och rådgivning. Det framgår t.ex. inte tydligt i

lagstiftningen att länsstyrelsens uppgifter i

förhållande till kommunerna definieras som tillsyn.

Det har i olika sammanhang påpekats att oklarheter i

tillsynsbegreppets innebörd bidrar till osäkerhet om

hur tillsyn bör bedrivas. Det kan också finnas en

risk för dubbelarbete mellan de båda

tillsynsmyndigheterna eftersom deras roller till

viss del är överlappande.

Regeringen föreslår vidare att länsstyrelsen skall

ha rätt att inspektera all socialtjänstverksamhet

som står under dess tillsyn, dvs. även den som

bedrivs i kommunal regi, samt att inhämta de

upplysningar och ta del av de handlingar och annat

material som krävs för tillsynen. Den vars

verksamhet inspekteras är skyldig att lämna den

hjälp som behövs (13 kap. 4 § i förslaget till ny

socialtjänstlag).

Länsstyrelsens möjligheter att ingripa mot

missförhållanden i kommunala verksamheter föreslås

bli utvidgade från att gälla endast hem för vård

eller boende till att även omfatta kommunala

boendeformer för service och omvårdnad för äldre,

bostäder med särskild service för funktionshindrade

och kommunal hemtjänst (13 kap. 6 § i förslaget till

ny socialtjänstlag).

I särskilda boendeformer, bostäder med särskild

service och i kommunal hemtjänst bedrivs ofta både

hälso- och sjukvård och socialtjänst, och tillsynen

sker således genom olika tillsynsmyndigheter.

Behovet av en bättre samordning av tillsynen

motiverar enligt regeringen att länsstyrelsens

befogenheter i högre grad likställs med de

befogenheter Socialstyrelsen har när det gäller

tillsynen över hälso- och sjukvården.

När det gäller socialnämndernas tillsynsansvar

föreslås ingen ändring i sak jämfört med vad som nu

gäller enligt 69 c § socialtjänstlagen (13 kap. 5 §

i förslaget till ny socialtjänstlag).

Regeringen bedömer vidare att en utökad samordning och

samverkan mellan Socialstyrelsen och länsstyrelserna

i deras tillsynsfunktion är angelägen. Det pågående

samarbetet mellan Socialstyrelsen och

länsstyrelserna i syfte att stärka tillsynsarbetet

och utveckla tillsynen mot en större samordning och

enhetlighet bör fortsätta, anförs det.

Regeringen anför att länsstyrelsen och

Socialstyrelsen har olika roller i fråga om tillsyn

över den kommunala socialtjänsten. Länsstyrelsen

ansvarar för den operativa tillsynen genom uppgiften

att följa de kommunala nämndernas tillämpning av

socialtjänstlagen och även i övrigt se till att

nämnderna fullgör sina uppgifter inom socialtjänsten

på ett ändamålsenligt sätt. Socialstyrelsens roll är

att på olika sätt följa och vidareutveckla

socialtjänsten. Socialstyrelsen har enligt

regeringen formellt sett ingen särskild roll i

förhållande till länsstyrelsernas uppgifter och

ingen formell möjlighet att styra länsstyrelserna

när det gäller hur dessa skall fullgöra sina

tillsynsuppgifter. Däremot förekommer sedan flera år

en väl utvecklad och delvis formaliserad samverkan

mellan Socialstyrelsen och länsstyrelserna i frågor

som rör tillsyn över socialtjänsten.

Enligt propositionen har den nuvarande

tillsynsorganisationens effektivitet ifrågasatts av

flera skäl. Organisationen har ansetts hindra en

nödvändig samordning av tillsynsresultat och metoder

på nationell nivå, vilket är en förutsättning för

att skapa en enhetlig tillämpning och gemensam

utveckling av tillsynen. Vidare har det faktum att

den regionala tillsynen över socialtjänsten

respektive hälso- och sjukvården sker genom olika

myndigheter på vissa håll fört med sig

samordningsproblem mellan Socialstyrelsens regionala

enheter och länsstyrelserna. Regeringen framhåller i

detta sammanhang att kommunerna genom ädelreformen

har fått ett större ansvar för sjukvårdsinsatser i

särskilda boendeformer för äldre och i bostäder för

särskild service för funktionshindrade samt att

ungefär hälften av landets kommuner också har tagit

över ansvaret för hemsjukvården i ordinärt boende.

De boende har många gånger behov av såväl medicinska

insatser och omvårdnadsinsatser som av sociala

omsorgsinsatser. De förra omfattas av

Socialstyrelsens tillsyn medan de senare omfattas av

länsstyrelsernas tillsyn. Problem med samordning av

den medicinska och sociala tillsynen förekommer även

inom t.ex. missbrukarvården och den öppna vården av

psykiskt sjuka.

Enligt regeringen finns det mycket som talar för

att tillsynen över hälso- och sjukvården och

socialtjänsten bör organiseras och utövas enhetligt

i en gemensam tillsynsmyndighet.

Socialtjänstutredningen har övervägt detta och andra

alternativ. Regeringen konstaterar att behovet av en

ökad samordning och samverkan mellan myndigheterna i

deras tillsynsfunktion är angelägen. Däremot är

regeringen tveksam till att formalisera denna

samverkan genom att, som utredningen föreslår, ge

Socialstyrelsen i uppgift att leda länsstyrelsernas

tillsyn genom allmänna råd och föreskrifter.

Förslaget innebär bl.a. att länsstyrelserna förlorar

en del av sin självständighet, vilket enligt

regeringen bl.a. kan leda till att tillsynen inte

kan anpassas till de regionala och lokala

förhållandena.

Regeringen påpekar att den nyligen tillkallat en

särskild utredare med uppdrag att utreda hur den

statliga tillsynen kan göras till ett tydligare och

effektivare förvaltningspolitiskt instrument som

bättre bidrar till kontroll och genomförande av

demokratiskt fattade beslut (Ju 2000:06, dir.

2000:62). Regeringen avser att i detta sammanhang

ytterligare belysa frågan om tillsynsbegreppets

innebörd och tillsynens reglering.

Utredningen skall redovisa ett första betänkande

senast den 1 oktober 2001. Tidpunkten för

slutredovisning kommer att beslutas i

tilläggsdirektiv.

När det gäller kraven på tillstånd för att driva

enskild verksamhet inom socialtjänsten föreslår

regeringen att bestämmelserna härom i nuvarande 69

och 69 a §§ socialtjänstlagen oförändrade i sak förs

över till 7 kap. 1 och 2 §§ i förslaget till ny

socialtjänstlag.

Motionerna

I motion So48 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

yrkas dels att riksdagen avslår regeringens förslag

vad avser länsstyrelsernas tillsynsuppgifter

(yrkande 3), dels ett tillkännagivande om

länsstyrelsernas rådgivande och stödjande roll i det

sociala utvecklingsarbetet i kommunerna (yrkande 4).

Regeringen föreslår en renodling av länsstyrelsernas

roll mot ökad kontroll och fler inspektions- och

föreläggandeinstrument. Motionären befarar att detta

kommer att begränsa utvecklingen mot nya sätt att

utöva tillsyn och sprida kunskap. Verksamheten

riskerar att bli statisk och idéfattig, passiv och

ineffektiv. Länsstyrelsernas roll bör ännu mer

inriktas på att vara ett stöd för kommunerna i deras

utveckling av metoder och andra medel i det sociala

arbetet, anförs det.

I motion So51 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om förstärkning och samordning av

tillsynen av socialtjänsten (yrkande 12).

Motionärerna påpekar att Socialstyrelsen i dag har

dubbla roller, dels att utveckla och fastställa

kriterier som gör det möjligt för dem att följa och

vidareutveckla socialtjänsten, dels att granska

socialtjänsten, dvs. se efter att den följer de

normer som styrelsen fastlägger. Dessutom föreligger

gränsdragningsproblem mellan Socialstyrelsens och

länsstyrelsernas tillsynsområden, vilket försvårar

för både personal och medborgare att känna till

kriterier, skyldigheter och rättigheter samt leder

till onödigt dubbelarbete. För att komma till rätta

med detta anser motionärerna att länsstyrelsernas

och Socialstyrelsens tillsynsverksamheter bör bilda

en ny, fristående myndighet som bedriver tillsyn

inom såväl sjukvården som socialtjänsten.

Motionärerna betonar att verksamhet i både privat

och offentlig regi skall vara föremål för tillsyn på

lika villkor.

I motion So344 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om tillståndsplikt för verksamheter

inom socialtjänsten (yrkande 1). Motionärerna

påpekar att verksamhet som kommunen driver i egen

regi eller som enskild driver på entreprenad åt

kommunen inte är tillståndspliktig. Eftersom all

lagstiftning på välfärdsområdet bör behandla

offentlig och privat drift lika bör tillståndsplikt

införas även för kommunal verksamhet inom

socialtjänsten. I motionen begärs vidare ett

tillkännagivande om avvecklad kommunal tillsyn över

enskild verksamhet inom socialtjänsten (yrkande 2).

Kommunens uppgift att övervaka såväl sin egen

verksamhet som de privata alternativen fungerar

enligt motionärerna inte tillfredsställande. Den som

själv är med och driver verksamheten skall

naturligtvis inte svara för kontrollen av densamma.

I praktiken är resultatet det att den offentliga

verksamheten mycket sällan kontrolleras särskilt

noggrant, anförs det. Det begärs också ett

tillkännagivande om statligt ansvar för godkännande

och kvalitetskontroll inom vård och omsorg (yrkande

3). I många verksamheter finns ett stort behov av

förstärkt kvalitetskontroll och bättre tillsyn.

Samma krav måste enligt motionärernas uppfattning

ställas oavsett om verksamheten drivs i offentlig

eller privat regi. Statliga myndigheter skall därför

ansvara för godkännande och kvalitetskontroll inom

vård och omsorg.

I motion So50 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen skall ha

tillsynsansvaret för äldreomsorgen (yrkande 4).

Motionärerna anser att regeringens förslag till ökad

samordning mellan Socialstyrelsen och

länsstyrelserna inte räcker för att skärpa tillsynen

av äldreomsorgen. Motionärerna upprepar därför sitt

krav på en grundläggande strukturreform där

tillsynsansvaret renodlat läggs på Socialstyrelsen.

Tidigare behandling

I betänkande 1996/97:SoU18 behandlade utskottet ett

motionsyrkande om att länsstyrelserna skall stå för

den löpande tillsynen över sådan enskild verksamhet

för vilken krävs tillstånd (s. 94 f.). Utskottet

delade regeringens uppfattning att tillsynen över

enskild verksamhet borde stärkas. Utskottet instämde

i förslaget vad gällde fördelningen av

tillsynsansvaret mellan länsstyrelsen och

socialnämnden, nämligen att länsstyrelserna bör ha

det övergripande tillsynsansvaret och

socialnämnderna utöva den löpande tillsynen.

Utskottet delade inte de farhågor om partiskhet som

framförts i den aktuella motionen. Motionen

avstyrktes (res. m, kd, c, fp).

Utskottet behandlade motionsyrkanden om olika

tillsynsfrågor senast i det av riksdagen godkända

betänkandet 2000/01:SoU9 Äldrepolitik (s. 21 f.).

Utskottet behandlade bl.a. ett motionsyrkande om

förstärkt statlig tillsyn på äldreomsorgsområdet med

i huvudsak samma innehåll som den nu aktuella

motionen So344 (m) yrkande 3. Yrkandet avstyrktes

med hänvisning till kommande förslag på området

(res. m+kd).

Utskottets bedömning

Utskottet ställer sig bakom förslaget att tydliggöra

länsstyrelsens tillsynsansvar för den socialtjänst

som kommuner och enskilda bedriver. Utskottet ser

också positivt på förslaget att ge länsstyrelserna

rätt att inspektera all socialtjänstverksamhet som

står under dess tillsyn, dvs. även den som bedrivs i

kommunal regi. Utskottet har heller inget att erinra

mot att länsstyrelsen ges möjlighet att ingripa mot

missförhållanden även i särskilda boendeformer för

äldre, i bostäder med särskild service för

funktionshindrade och inom den kommunala

hemtjänsten. I motion So48 (m) yrkas avslag på

förslagen som rör länsstyrelsernas tillsynsuppgifter

under anförande att länsstyrelsernas stödjande roll

gentemot kommunerna bör utvecklas, inte den

kontrollerande. Utskottet konstaterar att den

nuvarande bestämmelsen om att länsstyrelserna genom

rådgivning m.m. skall se till att socialnämnderna

fullgör sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt

oförändrad i sak förts över till 13 kap. 2 § andra

stycket i förslaget till ny socialtjänstlag. Att

länsstyrelserna får utökade befogenheter när det

gäller inspektioner och ingripanden mot

missförhållanden ser utskottet som en viktig del i

arbetet för att förbättra kvaliteten och säkerheten

inom vård och omsorg. Utskottet avstyrker motion

So48 (m) yrkandena 3 och 4. Utskottet tillstyrker 13

kap. 2-4, 6 och 7 §§ i förslaget till ny

socialtjänstlag.

I motion So51 (m) anförs att länsstyrelsernas och

Socialstyrelsens tillsynsverksamheter bör bilda en

ny, fristående myndighet, medan det i motion So50

(fp) framförs önskemål om att Socialstyrelsen skall

ha hela tillsynsansvaret för äldreomsorgen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att någon

ändring av tillsynsorganisationen inte bör göras men

att det är angeläget att utöka samordningen och

samverkan mellan Socialstyrelsen och länsstyrelserna

när det gäller deras tillsynsfunktion. Det pågående

samarbetet mellan myndigheterna i syfte att stärka

tillsynsarbetet och utveckla tillsynen mot en större

grad av samordning och enhetlighet måste enligt

utskottets mening fortsätta. Vidare konstaterar

utskottet att en särskild utredare har fått i

uppdrag att se över den statliga tillsynen.

Resultatet av detta arbete bör avvaktas. Utskottet

avstyrker med det sagda motionerna So50 (fp) yrkande

4, So51 (m) yrkande 12 och So344 (m) yrkande 3.

Utskottet vidhåller sin inställning att

länsstyrelserna bör ha det övergripande

tillsynsansvaret och socialnämnderna utöva den

löpande tillsynen över enskild verksamhet inom

socialtjänsten. Utskottet avstyrker därmed motion

So344 (m) yrkande 2. Utskottet tillstyrker 13 kap. 5

§ i förslaget till ny socialtjänstlag.

Utskottet kan inte heller ställa sig bakom kraven i

motion So344 (m) yrkan-de 1 om tillståndsplikt även

för kommunal verksamhet inom socialtjänsten.

Motionen avstyrks därför. Utskottet tillstyrker 7

kap. 1 och 2 §§ i förslaget till ny socialtjänstlag.

Vårdplan för barn som behöver vårdas i ett

annat hem än det egna, m.m.

Propositionen

Regeringen föreslår en ny bestämmelse med innebörd

att när ett barn behöver vårdas i ett annat hem än

det egna skall en plan upprättas för den vård som

socialnämnden avser att anordna. Planen skall även

uppta åtgärder och insatser som andra huvudmän har

ansvar för (11 kap. 3 § i förslaget till ny

socialtjänstlag).

Regeringen påpekar att det är ett stort ingrepp för

såväl barnet som för dess familj att placera ett

barn för vård i ett annat hem än det egna. Samtidigt

tar socialnämnden på sig ett stort ansvar för att

barnet får en god vård. En övergripande vårdplan som

innefattar barnets behov, behandlingsmål m.m. utgör

enligt regeringen en förutsättning för att

socialnämnden skall kunna ta ett vårdansvar för

barnet.

Det övergripande syftet med vårdplanen är enligt

propositionen att tydliggöra mål och medel utifrån

det enskilda barnets behov. Vårdplanen utgör ett

dokument där socialtjänstens bedömning tydligt

framgår för barnet och dess vårdnadshavare och på så

sätt blir en bra utgångspunkt i arbetet med att

genomföra vården. Vårdplanen tydliggör om det

enskilda barnet har flera olika behov, t.ex. när det

gäller social situation, fysisk och psykisk hälsa

samt utbildning. I de fall barnets problembild är

komplex krävs ofta samarbete mellan barnets

vårdnadshavare, socialtjänsten och andra huvudmän.

Av vårdplanen skall det tydligt framgå vilken

huvudman som ansvarar för vilka åtgärder enligt

planen. Med en vårdplan som tydligt och gemensamt

avstamp i ett sådant samarbete skapas enligt

regeringen bättre förutsättningar för ett lyckat

utfall av vården. Vårdplanen bör vidare bidra till

genomtänkta placeringar, vilket på lång sikt innebär

en mer kvalitativ och effektiv användning av

socialtjänstens och andra vårdgivares resurser,

anförs det. En noggrant utformad vårdplan

underlättar tydlighet och kommunikation mellan

socialnämnden och barnet och dess vårdnadshavare

samt utgör underlag för uppföljning och utvärdering

av vård och behandling av barnet.

Regeringen framhåller vikten av att i

vårdplaneringen så långt möjligt söka inkludera

barnets vårdnadshavare och, i förekommande fall,

andra närstående. Familjens engagemang har många

gånger visat sig vara en värdefull faktor för

barnets behandlingsmotivation och -utfall och

underlättar även barnets återkomst till det egna

hemmet, anförs det.

Innehållet i en vårdplan måste enligt propositionen

avgöras utifrån förhållandena i det individuella

fallet. Det är därför inte lämpligt att i lag

fastställa vad en vårdplan skall innehålla. Ett

grundläggande krav på en vårdplan är dock enligt

regeringen att det tydligt framgår vilken vård som

socialnämnden har för avsikt att anordna. Vårdplanen

behöver sedan kompletteras med en behandlingsplan

som beskriver hur insatserna skall genomföras.

Vårdplanen tydliggör det enskilda barnets behov

medan behandlingsplanen redogör för hur behoven

konkret skall täckas.

Motionerna

I motion So51 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att

riksdagen beslutar att införa 4 kap. 26 § i den

tidigare barnavårdslagen i socialtjänstlagen

(yrkande 7). Motionärerna anför att genom den nämnda

paragrafen i barnavårdslagen kunde sociala

myndigheter i samverkan med familjen och på ett

tidigt stadium inrikta sitt arbete på att hjälpa och

stötta, ofta i förebyggande syfte. Åtgärder vidtogs

sedan stegvis i samråd med familjen. Först som en

sista utväg kunde övervakning och ett

omhändertagande bli aktuellt. Motionärerna anser att

socialnämndernas åtgärder i dag ofta kommer

överraskande och inte sällan för sent.

I motion So53 av Lotta Nilsson-Hedström och Kerstin-

Maria Stalin (mp) yrkas att riksdagen beslutar att

rätten till arbetsmodell som tar till vara de

närståendes resurser skall skrivas in i

socialtjänstlagen (yrkande 1). Familjerådslag är en

sådan metod som tar till vara de närståendes

resurser. Att införa en bestämmelse härom i lagen

ökar enligt motionärerna rättssäkerheten för den

enskilde.

I motion So458 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om journalanteckningar (yrkande 5).

Socialtjänsten bör enligt motionärerna vara skyldig

att föra lika noggranna journalanteckningar som man

gör inom vården. Det skall klart framgå vilka

åtgärder som vidtas och på vilket sätt kontakten med

de anhöriga upprätthålls. Vidare begär motionärerna

ett tillkännagivande om en tydlig redovisning och

dokumentation av umgänge (yrkande 6). Motionärerna

anser att socialtjänsten tydligt och

lättöverskådligt bör redovisa hur umgänget mellan

omhändertagna barn och ungdomar och deras anhöriga

går till. Redovisningen skall ske separat och inte i

fortlöpande journalanteckningar.

I motion So488 av Kerstin-Maria Stalin och Thomas

Julin (mp) begärs ett tillkännagivande om behovet av

en utredning inriktad på effektiva åtgärder rörande

den sakliga och etiska kvaliteten hos

barnavårdsutredningar inom socialtjänsten.

Motionärerna anser att en statlig utredning bör få i

uppdrag att klargöra den sakliga kvaliteten hos

socialtjänstens barnavårdsutredningar, höra

sakkunniga inom utredningsmetodik och utredandets

etik samt avge förslag i åtgärdsfrågan.

Tidigare behandling och pågående arbete

LVU-utredningen har haft regeringens uppdrag att

genomföra en översyn av LVU i syfte att bl.a. stärka

barnperspektivet och barnets rättigheter i lagen

samt föreslå de ändringar som behövs. Uppdraget

presenteras i betänkandet Omhändertagen - samhällets

ansvar för utsatta barn och unga (SOU 2000:77).

Betänkandet har remissbehandlats.

Utskottet har vid flera tillfällen, senast i

betänkandet 2000/01:SoU7 Barn -här och nu (s. 40

f.), behandlat motionsyrkanden om att återinföra 26

§ barnavårdslagen i socialtjänstlagen. Utskottet har

genomgående avstyrkt yrkandena med den motiveringen

att de åtgärder som var möjliga enligt den nämnda

paragrafen hade kommit att sakna betydelse långt

innan lagen upphörde att gälla 1982 samt att de

möjligheter till förebyggande åtgärder som LVU ger

får anses tillräckliga (res. m).

I det ovan nämnda betänkandet föreslog utskottet

ett tillkännagivande till regeringen med anledning

av en motion om familjerådslag eller annan liknande

arbetsmodell (s. 43). Utskottet delade bedömningen i

motionen att det bör vara en självklar rättighet för

familjen att vara delaktig när beslut skall tas om

sociala ingripanden eller om stödåtgärder. Om

familjen så önskar bör den därför ha rätt till ett

familjerådslag eller annan arbetsmodell som i likhet

med familjerådslag tar de närståendes resurser till

vara. Utskottet ansåg att regeringen i lämpligt

sammanhang bör återkomma till riksdagen med en

redovisning (res. s+v). Riksdagen följde utskottet

(rskr. 2000/01:135).

Utskottets bedömning

Utskottet ser mycket positivt på förslaget att

socialnämnden skall vara skyldig att upprätta en

vårdplan när ett barn behöver vårdas i ett annat hem

än det egna. Utskottet tillstyrker därmed 11 kap. 3

§ i förslaget till ny socialtjänstlag.

Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade

inställning när det gäller att återinföra 4 kap. 26

§ barnavårdslagen i socialtjänstlagen och avstyrker

därför motion So51 (m) yrkande 7.

I januari 2001 gav riksdagen regeringen till känna

att regeringen bör återkomma till riksdagen med en

redovisning rörande familjerådslag och andra

liknande arbetsmodeller. Utskottet ansåg att det bör

vara en självklar rättighet för familjen att vara

delaktig när beslut skall tas om sociala ingripanden

eller om stödåtgärder. Om familjen så önskar bör den

därför ha rätt till ett familjerådslag eller annan

arbetsmodell som i likhet med familjerådslag tar de

närståendes resurser till vara. Utskottet anser inte

att riksdagen nu bör ta något ytterligare initiativ

i frågan och avstyrker därmed motion So53 (mp)

yrkande 1.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i

motionerna So458 (mp) yrkandena 5 och 6 samt So488

(mp) om vikten av god kvalitet och noggrann

dokumentation när det gäller socialtjänstens

handläggning av ärenden rörande omhändertagande av

barn. Det föreslagna kravet på vårdplan bör enligt

utskottets mening kunna främja kvaliteten i

barnavårdsutredningarna. I propositionen framhåller

regeringen att det är angeläget att socialtjänsten

inkluderar barnets närstående i vårdplaneringen.

Motionerna får delvis anses tillgodosedda.

Stöd för anhöriga och närstående

Propositionen m.m.

I 5 kap. 10 § i förslaget till ny socialtjänstlag

anges att socialnämnden genom stöd och avlösning bör

underlätta för dem som vårdar närstående som är

långvarigt sjuka eller äldre eller som har

funktionshinder.

Paragrafen motsvarar nuvarande 5 § andra stycket

socialtjänstlagen.

Regeringen anför i propositionen att utvecklingen

under senare decennier har inneburit att samhället

har tagit över många vård- och omsorgsuppgifter som

tidigare omhändertagits inom familjen. Ett antal

studier från senare år har dock visat att anhörigas

insatser alltjämt är mycket stora. När det gäller

äldreomsorg finns uppgifter från början av 1990-

talet som visar att omfattningen på dessa insatser

uppgår till i runda tal två tredjedelar av den

samlade omsorgen som ges till äldre.

Genom reformen 1998 infördes bestämmelsen i 5 §

socialtjänstlagen om stöd till anhöriga.

Socialutskottet tillstyrkte förslaget och anförde

bl.a. att avsikten med den nya bestämmelsen inte

skall vara att öka trycket på anhöriga utan att

stödja och underlätta för dem som vårdar närstående.

Riksdagen följde utskottet (bet. 1996/97:SoU18,

rskr. 1996/97:264).

Socialstyrelsens uppföljning av den nya

bestämmelsen visar att nästan två tredjedelar av

kommunerna har tagit särskilda initiativ för att

utveckla anhörigstödet. Det är dock förhållandevis

få kommuner som utvecklat nya och individuella

former av anhörigstöd. De vanligaste stödformerna är

alltjämt växelvård, dagverksamhet samt ekonomiskt

stöd.

I proposition 1997/98:113 Nationell handlingsplan

för äldrepolitiken anförde regeringen att ett

särskilt stimulansbidrag bör anvisas i

budgetpropositionen för år 1999 och tre år framåt

med 100 miljoner kronor årligen. Bidraget bör avse

sådana insatser för anhöriga som kommunen vill

genomföra i samverkan med de anhöriga och med

frivilligorganisationer. Utskottet anförde vid sin

behandling av propositionen (betänkande

1997/98:SoU24) att det föreslagna stödet skapar

förutsättningar för ett mer aktivt stöd till

anhöriga och stimulerar kommunerna att utveckla

samverkan med anhöriga och med

frivilligorganisationer. Med anledning av ett antal

motioner föreslog utskottet ett tillkännagivande om

att det bör övervägas att tydligare reglera

anhörigstödet. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1997/98:307).

Stimulansbidragen kommer att utgå t.o.m. år 2001. I

proposition 1999/2000:149 Nationell handlingsplan

för utveckling av hälso- och sjukvården anförde

regeringen att det finns behov av att även efter år

2001 aktivt arbeta för att stödja anhöriga som

vårdar långvarigt sjuka, äldre eller människor med

funktionshinder och att resurstillskottet om 8

miljarder kronor till hälso- och sjukvården därför

bör riktas även mot detta område. Regeringen,

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet har

i ett avtal om utvecklingsinsatser inom vården och

omsorgen enats om att den särskilda satsningen för

att stödja anhörigvården skall pågå också under åren

2002-2004. I avtalet anges att kommunerna svarar för

att anhöriga som vårdar långvarigt sjuka eller äldre

eller människor med funktionshinder även

fortsättningsvis skall erhålla stärkt stöd i

enlighet med den nationella handlingsplanen för

äldrepolitiken.

Utskottet delade regeringens bedömning och såg

positivt på att den särskilda satsningen för att

stödja anhörigvården skall fortsätta (bet.

2000/01:SoU5 s. 28; rskr. 2000/01:53).

I propositionen anges att Socialtjänstutredningen föreslagit

att kommunerna skall bli skyldiga att erbjuda stöd

och avlastning åt dem som vårdar närstående.

Regeringen konstaterar att bestämmelserna i

socialtjänstlagen om anhörigstöd har varit i kraft i

drygt tre år. Enligt regeringens mening är det ännu

för tidigt att dra några långtgående slutsatser om

effekterna av detta. Inte heller effekterna av det

statliga stimulansbidraget kan utläsas fullt ut

förrän tidigast om två till tre år. De uppföljningar

som genomförts av kommunernas insatser till följd av

dessa förändringar visar dock i huvudsak på positiva

resultat. Det är uppenbart att det pågår ett

omfattande arbete i flertalet kommuner med att

utveckla såväl befintligt anhörigstöd som nya

stödformer och att anhöriga och

frivilligorganisationer deltar aktivt i detta

arbete. Den i den nationella handlingsplanen för

utveckling av hälso- och sjukvården aviserade

satsningen på fortsatt utveckling av anhörigstöd i

kommunerna under perioden 2002-2004 kommer att

ytterligare säkerställa och påskynda denna

utveckling. Mot denna bakgrund bedömer regeringen

att det inte nu är motiverat att genomföra

ytterligare förändringar i befintlig lagstiftning i

syfte att påskynda utvecklingen inom området.

Motionerna

I motion So51 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om anhöriga och närstående inom

äldreomsorgen (yrkande 9). Motionärerna påpekar att

vård och omsorg i hemmet ofta utförs av någon

närstående person. Som anhörig kan man i vissa fall

påräkna stöd och ekonomisk ersättning för sin

insats. Begreppet närstående är vidare och sträcker

sig många gånger utanför familje- och släktkrets.

Motionärerna anser det därför viktigt att i

ekonomiska men även andra stödåtgärder inkludera

närstående i begreppet anhörig.

I motion So52 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas

att riksdagen beslutar om ändring i 5 kap. 10 §

socialtjänstlagen på så sätt att ordet "bör" byts ut

mot "skall" (yrkande 1). Motionärerna anför att

närståendevården utgör basen i vård- och

omsorgsarbetet men att det inte går att lägga

ytterligare omsorgsansvar på de anhöriga utan att

vissa åtgärder vidtas för att underlätta för dem.

Vid behovsbedömningen är det fortfarande endast den

sjukes situation som beaktas. Enligt motionärerna

måste även anhörigvårdarens såväl psykiska som

fysiska behov beaktas.

I motion So50 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om förbättrade villkor för

närståendevården (yrkande 2). Den nuvarande

bestämmelsen i 5 § socialtjänstlagen har oförändrad

överförts till den nya lagen. Detta innebär enligt

motionärerna att avlastning inte kommer att ingå i

skälig levnadsnivå. Uttalandena i den tidigare

propositionen gäller fullt ut även om det nya

förslaget antas. Rätten till avlösning återinförs

inte. Motionärerna anser att 5 kap. 10 § i förslaget

till ny socialtjänstlag bör ändras genom att ordet

"bör" byts ut mot "skall". Motionärerna anför vidare

att anhöriga måste få utbildning om hur de bäst kan

sköta sin anhörige. De måste också få avlastning

värd namnet samt tillgång till stödpersoner. Enligt

motionärernas uppfattning skall det vara möjligt

även för anhöriga som uppnått pensionsåldern att få

anställning som anhörigvårdare. Alternativet med

hemvårdsbidrag till den sjuke bör finnas kvar.

Motionärerna anser det vidare angeläget att

Socialstyrelsen ägnar stor uppmärksamhet åt

metodutveckling när det gäller uppföljning av

sjukvård i hemmet. Motionärerna upprepar också sina

krav på att regeringen bör ta initiativ till

överläggningar med de båda kommunförbunden för att

se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar

närstående kan ske.

I motion So53 av Lotta Nilsson-Hedström och Kerstin-

Maria Stalin (mp) yrkas att riksdagen beslutar att

ersätta ordet "bör" med "skall" när det gäller

avlösning för anhöriga som vårdar människor med

funktionshinder (yrkande 3). Motionärerna åberopar i

huvudsak samma argument för lagändringen som i

motion So50 yrkande 2 ovan.

Tidigare behandling

I det av riksdagen godkända betänkandet

1996/97:SoU18 behandlade utskottet bl.a. ett

motionsyrkande om att byta ut ordet "bör" mot

"skall" i förslaget till 5 § socialtjänstlagen.

Utskottet anförde bl.a. (s. 49) att det inte hade

några invändningar mot att stödet till anhöriga blir

en frivillig verksamhet för kommunerna och att

kommunerna får ett avgörande i hur insatserna skall

utformas. Genom den nya bestämmelsen markeras dock

vikten av att socialtjänsten tar ansvar för att ge

stöd till anhöriga som vårdar långvarigt sjuka,

äldre personer eller människor med handikapp.

Motionsyrkandet avstyrktes (res. mp).

Utskottet behandlade motionsyrkanden om stöd till

anhöriga m.m. senast i det av riksdagen godkända

betänkandet 2000/01:SoU9 Äldrepolitik, vartill

hänvisas för en bred bakgrundsredovisning (s. 30

f.). Utskottet behandlade där bl.a. ett

motionsyrkande (m) om att den som vårdar närstående

bör få ekonomiskt stöd på samma villkor som den som

vårdar anhörig. Utskottet noterade att det finns

flera olika bestämmelser som rör det område som

tagits upp i motionen och ansåg att riksdagen nu

inte borde ta något initiativ i anledning av bl.a.

denna motion (särskilt yttrande: m).

I betänkandet behandlades vidare ett yrkande med

delvis samma innehåll som den nu aktuella So50 (fp)

yrkande 2. Yrkandet ansågs delvis tillgodosett och

avstyrktes (res. fp).

Utskottets bedömning

I flera motioner yrkas att ordet "bör" i 5 kap. 10 §

i förslaget till ny socialtjänstlag skall bytas ut

mot "skall", dvs. att kommunerna skall åläggas en

skyldighet att genom stöd och avlösning underlätta

för dem som vårdar närstående.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det

ännu är för tidigt att dra några långtgående

slutsatser om vilka effekter bestämmelsen om

anhörigstöd i nuvarande 5 § andra stycket

socialtjänstlagen har fått. Även resultaten av det

statliga stimulansbidraget på området bör avvaktas.

Utskottet ser positivt på att det i flertalet

kommuner pågår ett omfattande arbete med att

utveckla anhörigstödet. Denna utveckling kommer att

fortgå genom att den särskilda satsningen för att

stödja anhörigvården skall fortsätta. Utskottet

delar således regeringens bedömning att det inte nu

är motiverat att vidta någon ändring i

lagstiftningen i syfte att påskynda utvecklingen

inom området. Utskottet vill i sammanhanget

framhålla att vid socialnämndens prövning av om

bistånd i form av t.ex. avlösning skall lämnas är

det den enskildes behov som är avgörande för om

bistånd skall ges, inte vilka skyldigheter kommunen

har enligt socialtjänstlagen. Vidare kan konstateras

att de föreslagna ändringarna i bestämmelserna om

bistånd innebär att olika slags stöd och hjälp åter

ingår i rätten till bistånd och att den enskilde

kommer att kunna överklaga ett avslagsbeslut genom

förvaltningsbesvär. Utskottet, som noterar att

motionärerna inte redovisat någon ekonomisk

beräkning för konsekvenserna av motionsförslagen,

tillstyrker 5 kap. 10 § i förslaget till ny

socialtjänstlag samt avstyrker motionerna So50 (fp)

yrkande 2 delvis, So52 (kd) yrkande 1 och So53 (mp)

yrkande 3.

Enligt utskottets mening bör det inte heller göras något

sådant tillkännagivande som begärs i motion So50

(fp) yrkande 2 i övrigt förrän effekterna av

bestämmelsen om anhörigstöd och av de särskilda

statliga satsningarna kan bedömas. Motionsyrkandet

avstyrks således även i denna del.

I motion So51 (m) yrkande 9 anförs att närstående

bör likställas med anhöriga när det gäller

ekonomiska och andra stödåtgärder. Utskottet

vidhåller sin inställning att riksdagen inte nu bör

ta något initiativ i frågan och avstyrker därför

motionen.

Nationellt stöd för kunskapsutvecklingen inom

socialtjänsten

Propositionen m.m.

I 3 kap. 3 § förslaget till ny socialtjänstlag anges

att insatser inom socialtjänsten skall vara av god

kvalitet och att det för utförande av socialnämndens

uppgifter skall finnas personal med lämplig

utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten

skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och

säkras.

Paragrafen motsvarar nu gällande 7 a §

första-tredje styckena socialtjänstlagen.

Regeringen anser att det bör tas ett samlat grepp

kring kunskapsläget inom socialtjänsten. Ytterst är

detta en rättvise- och rättssäkerhetsfråga för de

mest utsatta grupperna i vårt samhälle. Regeringen

avser att lämna ett uppdrag till Socialstyrelsen att

påbörja genomförandet av en strategi för nationellt

stöd för kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten. I

budgetpropositionen för år 2001 (prop. 2000/01:1,

utg.omr. 9, avsnitt 8.7.1) föreslås att sammanlagt

50 miljoner kronor avsätts för detta ändamål under

treårsperioden 2001-2003.

Socialstyrelsen fick under 1999 i uppdrag att i

samråd med berörda intressenter utforma ett förslag

till program för nationellt stöd till

kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten.

Socialstyrelsen har haft programmet ute på remiss

och har i november 2000 avrapporterat uppdraget

(SoS-rapport 2000:12).

Socialstyrelsens program innehåller ett antal

förslag till hur ett nationellt stöd för

kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten bör

utformas. Socialstyrelsen anser att varje kommun med

utgångspunkt i bestämmelserna i 7 a §

socialtjänstlagen bör utforma en strategi för

kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten. Vidare

finns enligt planen behov av nationella riktlinjer

baserade på forskning, utvärdering och

utvecklingsarbete samt nationella och

internationella kunskapsöversikter.

En strategi för kunskapsutvecklingen inom

socialtjänsten bör enligt regeringen vara en

förutsättning för att kommunerna skall kunna leva

upp till målen i 7 a § socialtjänstlagen.

Socialstyrelsen lyfter i sin plan fram behovet av

kunskapsunderlag för både kompetensutveckling och

kompetenskrav samt för utbildningsanordnare. Enligt

propositionen saknas i dag underlag för att

precisera vilka kompetenskrav som bör gälla i

socialtjänstens olika verksamheter. För den enskilde

som är i behov av socialtjänstens insatser är det

dock viktigt att mötas av rätt kompetens. Enligt

regeringen bör Socialstyrelsen, även

fortsättningsvis, tillsammans med berörda

intressenter undersöka förutsättningarna för vilken

kompetens som är nödvändig i socialtjänstens olika

verksamheter.

Det finns vidare behov av att utveckla och

sammanställa kunskap om vad som är god praktik inom

skilda områden av socialtjänsten och ge stöd till

systematiskt arbete med jämförande studier mellan

kommuner. Den tillgängliga kunskapen på

socialtjänstområdet måste också sammanställas och

samordnas, anförs det.

Statistiken inom socialtjänsten behöver förbättras,

och detta arbete måste ske i nära samråd med de

organisationer som företräder socialtjänstens

brukare samt övriga berörda. Enligt regeringen finns

det behov av att utveckla en enhetlig terminologi

inom socialtjänsten. En enhetlig terminologi utgör

en nödvändig grund för att kunna hämta in uppgifter

av god kvalitet.

Regeringen anser vidare att frågor om

ledarutbildning inom socialtjänsten, liksom behovet

av forskning kring ledning och organisation av

socialtjänsten, bör uppmärksammas.

Socialstyrelsen presenterar i sin plan ett antal

förslag som rör socionomutbildningen och det sociala

omsorgsprogrammet samt fortbildning och

vidareutbildning inom ramen för

magisterutbildningen. För de grupper som enbart har

grundskole- och/eller gymnasiekompetens måste det

enligt propositionen också skapas en stabil struktur

för fortbildning och vidareutbildning.

Långsiktiga programstöd bör enligt Socialstyrelsens

plan ges till forskningsmässigt underförsörjda

kunskapsområden. Det gäller frågor om de sociala

insatsernas värde för klienter eller brukare, om

ledarskaps- och organisationsutveckling samt om

socialtjänstekonomi. Det statliga stödet till lokala

och regionala FoU-enheter bör enligt regeringen

utvärderas för att se om stödet bör ges en annan

eller tydligare inriktning.

Kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten är ytterst

en rättvise- och rättssäkerhetsfråga för de mest

utsatta grupperna i vårt samhälle. Detta gör det

enligt regeringen särskilt angeläget att de etiska

överväganden som uppstår blir ordentligt belysta,

inte minst ur klient- och brukarperspektiv, anförs

det.

Motionerna

I motion So440 av Berit Adolfsson (m) yrkas att

regeringen skall utvärdera organisation och

arbetsmetoder och föreslå förändringar i enlighet

med vad som anförs i motionen. Motionären anför att

socialtjänsten många gånger inte fungerar

tillfredsställande. Omoderna och opraktiska rutiner

försenar och försvårar handläggningen.

Underbemanning och dålig arbetsmiljö lägger ofta

hinder i vägen för konstruktiva lösningar.

Beslutsvånda och disparata handläggningsrutiner gör

att "kunderna" känner otrygghet och misstänksamhet.

Vidare föreligger en hög personalomsättning.

Motionären anser att en grundlig genomgång bör göras

av socialtjänstens organisation och arbetsformer.

I motion So328 av Inger Davidson (kd) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om att effekterna

av systemet med kontaktpersoner och kontaktfamiljer

skall utvärderas (yrkande 1). Kontaktpersoner och

kontaktfamiljer används enligt motionären i så gott

som samtliga kommuner. Trots detta finns det väldigt

lite forskning på området. I delbetänkandet från

Välfärdsbokslutet (SOU 2000:3) konstateras att det

råder en total avsaknad av utvärderingar om

insatsens effekter. Motionären begär även ett

tillkännagivande om att erfarenheter skall

dokumenteras och goda exempel spridas (yrkande 2).

I motion So304 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att riksdagen

begär att regeringen tillsätter en utredning om

kvalitetssäkring av vårdnadsutredningar genom s.k.

second opinion (yrkande 4). Motionärerna påpekar att

en vårdnadsutredning i många fall är avgörande för

vem som skall få vårdnaden om ett barn vid en tvist.

Det bör därför införas en möjlighet till ytterligare

en social prövning om endera parten anser sig

missbedömd, anförs det. I motionen begärs vidare ett

tillkännagivande om vidareutbildning och annan hjälp

åt stödfamiljer (yrkande 5). Motionärerna påpekar

att det finns ett växande behov av familjehem och

stödfamiljer. Socialtjänsten måste arbeta offensivt

med rekrytering och kontinuerligt ge stödfamiljerna

vidareutbildning och annat stöd som de behöver.

I motion So53 av Lotta Nilsson-Hedström och

Kerstin-Maria Stalin (mp) begärs tillkännagivanden

om rätten att byta socialsekreterare (yrkande 5),

om legitimering av socionomer (yrkande 6), om rätt

till medborgarvittne eller stödperson (yrkande 7),

om att inrätta sociala förtroendenämnder (yrkande

8), om att inrätta en social ansvarsnämnd (yrkande

9) samt om att tillsätta en kommitté för att

utveckla socialtjänsten (yrkande 10). Kommittén bör

särskilt undersöka bl.a. hur dokumentation och

utredningar görs och på vilket sätt socialtjänstens

bedömningar tydliggörs för den enskilde, anförs

det.

Även i motion So212 av Thomas Julin m.fl. (mp)

begärs tillkännagivanden om legitimering av

socionomer (yrkande 2), om medborgarvittne eller

stödperson (yrkande 3), om sociala

förtroendenämnder (yrkande 4), om en social

ansvarsnämnd (yrkande 5), om en kommitté för att

utveckla socialtjänsten (yrkande 6) samt om rätten

att byta socialsekreterare (yrkande 7).

I motionen begärs vidare ett tillkännagivande om en

tydlig lagstiftning som reglerar

utredningsförfarandet i socialtjänsten (yrkande 1).

Motionärerna anser det viktigt att det på

socialtjänstens område, liksom för polisen, finns en

lagstiftning som reglerar hur en utredning skall gå

till och vad den skall innehålla. Det måste vara

mycket hög kvalitet på utredningar som så drastiskt

kan förändra människors hela liv, anförs det.

Ett tillkännagivande om rätten att byta socialsekreterare och

socialdistrikt begärs även i motion So458 av Thomas

Julin m.fl. (mp) (yrkande 2).

I motion So531 av Ulla Wester (s) begärs

tillkännagivanden om att motverka de skillnader i

vårdkvalitet, valfrihet och säkerhet som råder

mellan sjukvårdens patienter och socialtjänstens

klienter (yrkande 1) samt om nödvändigheten av att

införa en statlig socionomlegitimation i syfte att

kvalitetssäkra det sociala arbetet (yrkande 2).

I motion So349 av Åke Gustavsson m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om lokalt inflytande vid LVU-

hemmen. Motionärerna påpekar att sedan 1982 har det

lokala inflytandet helt försvunnit och övergått till

en central styrning. Trots uppföljning och

kvalitetssäkring från Statens institutionsstyrelses

sida har en rad brister uppmärksammats vid vissa

enheter. Genom att förstärka kontaktytan mellan

lokala samhällsorgan och LVU-hemmen skapas bättre

förutsättningar för de unga omhändertagna och deras

utslussning i samhället, anser motionärerna.

I motion So418 av Helena Zakariasén och Ann-Kristine

Johansson (s) begärs ett tillkännagivande om behovet

av kunskap om elöverkänslighet. Enligt motionärerna

ökar antalet elöverkänsliga i Sverige. En stor grupp

av dessa människor känner sig många gånger illa

bemötta av socialtjänsten, sjukvården och det

omgivande samhället. Motionärerna anser det viktigt

att kunskap om elöverkänslighet finns hos dem som

handlägger ärenden inom socialtjänsten och hos dem

som arbetar i sjukvården.

Tidigare behandling och pågående arbete

Motionsyrkanden om kunskap och kompetens inom

socialtjänsten behandlade utskottet senast i det av

riksdagen godkända betänkandet 1999/2000:SoU6 (s. 25

f.). I betänkandet behandlades bl.a. en motion om

sociala förtroendenämnder. Utskottet ansåg i sin

bedömning att det är mycket angeläget att kommunerna

utvecklar former för hanteringen av klagomål

beträffande socialtjänsten. Utskottet hänvisade till

att Socialtjänstutredningen i sitt slutbetänkande

hade givit förslag på hur detta kan gå till och

avstyrkte motionen (res. kd+mp).

Utskottet behandlade även motioner bl.a. om statlig

legitimation för socionomer, om kvalitetssäkring av

vårdnadsutredningar genom second opinion samt om

behovet av kunskap om elöverkänslighet. I denna del

anförde utskottet att det ånyo ville understryka

vikten av hög kvalitet i socialtjänstens insatser

och av att personalen har lämplig utbildning och

erfarenhet. Utskottet framhöll att en bestämmelse om

kvalitet och kompetens hade införts i

socialtjänstlagen den 1 januari 1998 och att

utfallet av bestämmelsen hade utvärderats av

Socialstyrelsen i rapporten 1999:3 Ändringar i

socialtjänstlagen. Frågan om kvalitetssäkring av

vård och omsorg hade även behandlats i

Socialtjänstutredningens slutbetänkande inom ramen

för frågan om hur tillsynen över socialtjänsten kan

effektiviseras. Utskottet ansåg att inte riksdagen

borde ta något initiativ med anledning av motionerna

(res. kd+c, v respektive mp).

I Socialtjänstutredningens slutbetänkande (SOU

1999:97 s. 270 f.) anförs att en fungerande

klagomålshantering inom socialtjänsten är viktig

såväl för kvalitetsutveckling som från

rättssäkerhetssynpunkt för den enskilde. I många

kommuner utvecklas i dag olika former av

klagomålshantering, ofta som en del i arbetet med

kvalitetsutveckling. Utredningen anser att det ur

rättssäkerhetssynpunkt är viktigt att kommunerna i

sitt utvecklingsarbete även överväger oberoende

kommunala forum som den enskilde kan vända sig till

för att få vägledning om kommunala tjänster samt för

att framföra sina erfarenheter av kontakter med

socialtjänsten.

Socialstyrelsen har meddelat allmänna råd om

kvalitetssystem inom socialtjänstens individ- och

familjeomsorg, vari ges rekommendationer om system

för att fortlöpande säkra och utveckla kvaliteten på

det nämnda området i enlighet med 7 a § i den

nuvarande socialtjänstlagen (SOSFS 2000:15).

Kvalitetssystem inom omsorgerna om äldre och

funktionshindrade behandlas i Socialstyrelsens

allmänna råd SOSFS 1998:8.

Socialstyrelsen har även meddelat allmänna råd om

bemötandet inom hälso- och sjukvården av patienter

som relaterar sina besvär till amalgam och

elektricitet (SOSFS 1998:3).

Utskottets bedömning

I nu gällande socialtjänstlag finns bestämmelser om

att insatserna inom socialtjänsten skall vara av god

kvalitet, att personalen skall ha lämplig utbildning

och erfarenhet samt att kvaliteten i verksamheten

skall utvecklas och säkras. Utskottet, som åter vill

understryka vikten av hög kvalitet och kompetens i

socialtjänstens insatser, ställer sig bakom

regeringens förslag att överföra nuvarande

bestämmelser härom till den nya socialtjänstlagen.

Utskottet tillstyrker således 3 kap. 3 § i

regeringens förslag.

Utskottet delar regeringens bedömning att det bör

tas ett samlat grepp om kunskapsläget inom

socialtjänsten och ser därför mycket positivt på den

satsning som nu skall göras för att genomföra en

särskild strategi för nationellt stöd för

kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten.

Socialstyrelsens program för hur stödet bör utformas

innehåller ett antal förslag som berör det praktiska

sociala arbetet, utbildningarna och forskningen.

Bland annat bör varje kommun utforma en egen

strategi för kunskapsutvecklingen inom

socialtjänsten, men även nationella riktlinjer bör

utarbetas. Enligt utskottets mening bör utfallet av

den nämnda satsningen avvaktas. Motionerna So53 (mp)

yrkandena 6-10, So212 (mp) yrkandena 1-6, So304 (c)

yrkandena 4 och 5, So328 (kd) yrkandena 1 och 2,

So349 (s), So418 (s), So440 (m) och So531 (s)

yrkandena 1 och 2 avstyrks.

I motionerna So53 (mp) yrkande 5, So212 (mp) yrkande

7 och So458 (mp) yrkande 2 begärs tillkännagivanden

om rätten att byta socialsekreterare. Utskottet

delar motionärernas uppfattning att det är viktigt

att den enskilde känner förtroende för sin

socialsekreterare och att det kan finnas skäl att

låta någon annan handläggare ta över ett ärende.

Någon ovillkorlig rätt för den enskilde att byta

socialsekreterare kan dock utskottet inte ställa sig

bakom. Motionerna avstyrks.

Vissa SiS-frågor

Möjlighet att ta blod-, urin- och utandningsprov på

intagna i LVM-hem och särskilda ungdomshem

Propositionen

Regeringen föreslår att det skall införas en

möjlighet att ta blod-, urin- och utandningsprov på

tvångsintagna i LVM-hem och i särskilda ungdomshem

samt på dem som bereds sluten ungdomsvård vid sådana

ungdomshem. Enligt lagförslagen (32 a § i förslaget

till lag om ändring i LVM, 17 a § i förslaget till

lag om ändring i LVU samt 18 a § i förslaget till

lag om ändring i LSU) är den intagne eller dömde, om

inte annat föranleds av medicinska eller liknande

skäl, skyldig att, vid ankomsten till ett LVM-hem

eller särskilt ungdomshem och inför vistelse utanför

institutionen, efter uppmaning underkasta sig

provtagning för kontroll av om han eller hon är

påverkad av narkotika, alkohol eller andra otillåtna

preparat som preciseras i lagförslagen, om det kan

misstänkas att den intagne är påverkad av något

sådant medel.

Enligt propositionen förekommer det vid såväl LVM-

hemmen som vid de särskilda ungdomshemmen

situationer då den intagnes drogfrihet behöver

kontrolleras. Det finns dock varken i LVM, LVU eller

LSU något lagstöd för att kräva att en intagen

lämnar urinprov för att styrka drogfrihet.

Riksdagens ombudsmän (JO) har vid flera tillfällen

uttalat att det inte finns någon anledning att

kritisera användningen av urinprov så länge en

intagen vid ett LVM-hem frivilligt lämnar ett sådant

prov men att det skulle inge betänkligheter om en

myndighet utan lagstöd förvägrar en intagen någon

förmån eller beslutar om bestraffning enbart för att

han vägrar lämna urinprov.

SiS har utarbetat interna allmänna råd för

verksamheten vid LVM-hemmen och de särskilda

ungdomshemmen. I dessa allmänna råd anges bl.a. att

urinprov skall användas restriktivt och med

urskillning och framför allt inte ersätta den

professionella bedömningen av om en klient är

drogpåverkad som behandlingspersonalen gör i den

nära kontakten med klienten. Ett positivt urinprov

skall som regel alltid innebära att klienten

konfronteras med resultatet och att behandlings- och

motivationsinsatserna anpassas därtill. Däremot

utgör ett positivt urinprov eller vägran att lämna

urinprov inte grund för bestraffning eller indragen

förmån.

Enligt SiS bedömning finns det situationer som

kräver en närmare lagreglering för att skapa den

klarhet som bl.a. JO har efterlyst. Den ena gäller

vid intagning. Vid det tillfället är det enligt SiS

viktigt att kunna avkräva den intagne ett prov för

att fastställa aktuellt missbruk, både för hantering

av avgiftningen och för den fortsatta

behandlingsplaneringen. Eftersom klienten vid

intagningstillfället är ny för

institutionspersonalen, torde det vara svårt att i

den situationen förlita sig på personalens

iakttagelser av om den intagne är påverkad av någon

drog och vilken eller vilka droger det i sådant fall

kan röra sig om. En annan situation är inför

permission eller placering i annan vårdform. Om en

intagen vid ett sådant tillfälle har droger i

kroppen kan den tilltänkta åtgärden innebära en

uppenbar risk för rymning eller återfall i missbruk

eller brott, vilket enligt SiS kan äventyra hela

behandlingen.

Regeringen anser att de av SiS framförda skälen

till lagreglering av användning av drogtester inom

tvångsvården är väl underbyggda. Främst

rättssäkerhetsskäl, men också skäl av

behandlingskaraktär, talar för att frångå den i

princip frivilliga hanteringen som gäller vid

institutionerna i dag. Av rättssäkerhetsskäl är det

viktigt att det tydligt framgår vilka tester den

intagne kan bli skyldig att genomgå.

Regeringen anser det viktigt att understryka att

den föreslagna regleringens syfte är att under vissa

förutsättningar möjliggöra kontroll av drogfriheten,

inte att utvidga användningen av sådana kontroller

så att de sker mer eller mindre rutinmässigt.

Provtagning bör ske med urskillning och skall endast

genomföras då det på grund av omständigheterna i det

särskilda fallet finns anledning att misstänka att

en intagen är drogpåverkad.

Regeringen påpekar vidare att förslaget inte får

förväxlas med bestämmelserna om polisens

befogenheter i samband med utredning av brottmål.

Exempelvis omfattar reglerna om urinprov som bevis

vid misstanke om narkotikakonsumtion inte unga under

15 år eftersom dessa inte är straffmyndiga. Den nu

föreslagna regleringen har inte någon nedre

åldersgräns och omfattar således även unga under 15

år som befinner sig under tvångsvård enligt LVU. Då

handlar provtagningen emellertid inte om

bevissäkring utan om att säkra en god behandling av

den unge.

Motionen

I motion So46 av Alice Åström och Yvonne Oscarsson

(v) yrkas att regeringen lägger fram förslag till

ändring i den föreslagna 17 a § LVU innebärande att

barn under 15 år inte skall utsättas för tvångsvisa

kroppsliga ingrepp. Motionärerna påpekar att varje

medborgare enligt 2 kap. 6 § regeringsformen

gentemot det allmänna är skyddad mot påtvingat

kroppsligt ingrepp. Begränsningar i en

grundlagsskyddad rättighet skall noga övervägas

innan de beslutas. När det gäller barn under 15 år,

inte minst när det redan konstaterats problem som

lett till tvångsomhändertagande, måste det enligt

motionärerna finnas andra möjligheter till

behandlingsinsatser än ytterligare ingrepp i barnets

personliga integritet. Ett sådant ingrepp riskerar i

stället att ytterligare minska barnets förtroende

för behandlingen och således motverka sitt syfte,

anförs det.

Justitieutskottets bedömning

Justitieutskottet begränsar sitt yttrande till att

avse den i propositionen föreslagna ändringen i

lagen (1998:603) om verkställighet av ungdomsvård

(LSU).

Utskottet noterar att det i regeringens förslag

inte finns utrymme för drogkontroll vid återkomst

till det särskilda ungdomshemmet efter utevistelse.

Utskottet påpekar dock att det enligt 18 § LSU finns

en möjlighet att ställa de villkor vid permission

som kan anses nödvändiga. Av förarbetena till

paragrafen framgår bl.a. att den dömde kan åläggas

att hålla sig fri från droger och andra

berusningsmedel och att underkasta sig erforderlig

vård och behandling. Justitieutskottet har inhämtat

att SiS med stöd av denna paragraf ställer upp

villkor om drogkontroll vid återkomsten till

ungdomshemmet när det finns anledning till det.

Härtill kommer att en sådan kontroll också kan göras

helt på frivillighetens grund.

Utskottet konstaterar vidare att en skyldighet att

underkasta sig provtagning i här aktuella

situationer har en betydande likhet med den

skyldighet som föreligger för intagna i

kriminalvårdsanstalt.

Enligt justitieutskottets mening är det, i fråga om

den slutna ungdomsvården, liksom vid andra

straffrättsliga frihetsberövanden, viktigt att det

noga preciseras vilka intrång i den personliga

integriteten den intagne måste tåla under själva

frihetsberövandet. Utskottet anser att de skäl av

behandlingskaraktär som regeringen anför för

provtagning i de angivna situationerna är

bärkraftiga och att starka rättssäkerhetsskäl

således talar för en reglering.

Justitieutskottet tillstyrker i princip regeringens

förslag, dock med det tillägget att också den

provtagning som, när det finns anledning till det,

regelmässigt sker vid återkomsten till det särskilda

ungdomshemmet efter permission uttryckligen bör

lagregleras. Enligt utskottet gör sig de anförda

skälen för en reglering lika starkt gällande i fråga

om denna kontroll. Utskottet föreslår att orden

"inför vistelse utanför hemmet" i förslaget till 18

a § LSU byts ut mot orden "i samband med vistelse

utanför hemmet".

Socialutskottets bedömning

Socialutskottet delar regeringens bedömning att det

föreligger väl underbyggda skäl att införa lagstöd

för blod-, urin- och utandningsprov på tvångs-

intagna vid LVM-hem och särskilda ungdomshem. När

det gäller förslaget till 18 a § LSU anser

socialutskottet liksom justitieutskottet att de

anförda skälen för en reglering gör sig lika starkt

gällande i fråga om de provtagningar som sker efter

permissioner som beträffande de som sker inför

vistelser utanför hemmet och att paragrafen därför

bör ändras på sätt justitieutskottet föreslår.

Enligt socialutskottets mening bör motsvarande

ändringar göras i regeringens förslag till 32 a §

LVM och 17 a § LVU.

I motion So46 (v) framförs kritik mot att förslaget

till 17 a § LVU omfattar även barn under 15 år.

Utskottet vill framhålla att provtagningarna syftar

till att säkra en god behandling av de intagna samt

att de inte skall ske rutinmässigt utan endast då

det på grund av omständigheterna i det enskilda

fallet finns anledning att misstänka att en intagen

är drogpåverkad. Utskottet anser inte att det

föreligger skäl att ändra den föreslagna

bestämmelsen på sätt som begärs i motionen. Motionen

avstyrks således.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till 32 a

§ LVM, 17 a § LVU och 18 a § LSU, med de

ändringar som närmare framgår av hemställan.

Frågan om ledning av verksamheten vid LVM-hemmen

Propositionen

Regeringen föreslår en ändring i LVM med innebörd

att ett LVM-hem skall ledas av en chef, inte av en

styrelse. Skälen härtill är att SiS, efter

huvudmannaskapsändringen 1993, i praktiken övertagit

det ansvar för verksamheten vid LVM-hemmen som

tidigare åvilade hemmens styrelser.

Socialutskottets bedömning

Socialutskottet har inget att erinra mot förslaget

att avskaffa styrelserna för LVM-hemmen och

tillstyrker därför 22 och 29 §§ i regeringens

förslag till ändring i LVM.

Även 31 kap. 2 § i förslaget till ändring i

brottsbalken tillstyrks, dock med den ändringen att

ordet "styrelsen" skall bytas ut mot "den som

förestår hemmet" även i sista meningen i första

stycket. Motsvarande ändring måste också göras i 46

§ LVM. Utskottets förslag till ändring av denna

paragraf framgår av bilaga 4.

Tvångsbefogenheter i socialtjänstförordningen

flyttas till LVM och LVU

Propositionen

I propositionen föreslås att de bestämmelser i

socialtjänstförordningen (1981:750) som medger

användning av vissa tvångsåtgärder mot intagna i

LVM-hem och särskilda ungdomshem flyttas till LVM

respektive LVU. Bestämmelserna gäller för intagna i

hem för särskild tillsyn och rör bl.a. vård vid

låsbar enhet, avskiljning från övriga vid

institutionen samt rätten att ta emot telefonsamtal

och besök.

Socialutskottets bedömning

Utskottet ställer sig bakom förslaget att flytta

över vissa bestämmelser om tvångsåtgärder i

socialtjänstförordningen till LVM och LVU.

I denna del ansåg Lagrådet att vissa ändringar

borde göras i lagförslagen i lagrådsremissen (se s.

274 f. i propositionen). I propositionen

överensstämmer bestämmelserna i LVU med Lagrådets

förslag medan motsvarande ändringar inte har gjorts

i LVM. Förslagen till 33 a § och 34 § andra stycket

LVM bör enligt utskottets mening därför ändras i

enlighet med Lagrådets förslag. I första meningen i

33 a § bör läggas till "i den utsträckning som

lämpligen kan ske". I 34 § andra stycket tillkommer

orden "inom hemmet" mellan "enhet" och "som". När

det gäller 44 § första stycket saknas orden "eller

försäljning" efter ordet "förstörande" såväl i den

nuvarande som den föreslagna lydelsen, vilket bör

ändras. Även i fjärde stycket i 44 § bör en

redaktionell ändring göras. Utskottet tillstyrker

således 33 a, 34 och 44 §§ i förslaget till ändring

i LVM, med de ändringar som har redovisats.

När det gäller förslagen till ändring i LVU i denna

del bör en redaktionell ändring göras i 15 a §. I

övrigt tillstyrker utskottet 15 a-c och 42 §§ i

förslaget till ändring i LVU.

Behandling av personuppgifter inom socialtjänsten

Propositionen

Nuvarande reglering

Enligt propositionen finns det i princip inte någon

lagstiftning som direkt avser behandling av

personuppgifter som förekommer inom socialtjänstens

område. Det finns dock en rad bestämmelser som tar

sikte på en mer generell behandling av

personuppgifter oberoende av på vilket

samhällsområde registren kommer till användning.

Inom socialtjänstens område finns dessutom

bestämmelser som siktar till att bygga upp ett

integritetsskydd för enskilda i samband med att

socialtjänsten griper in och hjälper den enskilde i

olika situationer. I propositionen redovisas några

av de viktigaste bestämmelserna som är av intresse

när det gäller behandling av personuppgifter inom

socialtjänsten, bl.a. bestämmelser i

regeringsformen, sekretesslagen (1980:100),

datalagen (1973:289), personuppgiftslagen

(1998:204), nuvarande socialtjänstlagen, arkivlagen

(1990:782) samt EG:s dataskyddsdirektiv.

Datalagen

Datalagen ersattes den 24 oktober 1998 av

personuppgiftslagen men gäller övergångsvis ännu en

tid. Enligt datalagen får personregister inrättas,

varmed förstås även insamling av uppgifter som skall

ingå i registret, och föras endast av den som har

anmält sig hos Datainspektionen och fått licens. En

licens berättigar den registeransvarige att föra ett

eller flera personregister. För vissa typer av

register med känsliga personuppgifter krävs utöver

licens även ett särskilt tillstånd från

Datainspektionen. Enligt Datainspektionens praxis är

det endast uppgift om beslut om ekonomisk hjälp

eller vård samt den paragraf som beslutet grundar

sig på som får registreras. Skall andra känsliga

uppgifter registreras blir registret

tillståndspliktigt. Detsamma gäller om registret

skall användas för annat än administrativt ändamål.

Såväl tillstånden från Datainspektionen som stöd för

behandling i form av licens enligt datalagen upphör

att gälla i och med att giltighetstiden för

övergångsbestämmelserna till personuppgiftslagen

upphör den 30 september 2001.

Personuppgiftslagen

Lagen innebär ett genomförande i svensk lagstiftning

av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG

om skydd för enskilda personer med avseende på

behandling av personuppgifter och om det fria flödet

av sådana uppgifter. I lagen läggs bl.a. fast vissa

grundläggande krav på behandlingen av person-

uppgifter. Lagen innehåller bl.a. en uttömmande

uppräkning av de fall då personuppgifter får

behandlas samt ett principiellt förbud mot

behandling av s.k. känsliga personuppgifter.

Socialtjänstlagen

I nuvarande 50-52 §§ socialtjänstlagen finns

bestämmelser om dokumentation inom socialtjänsten.

Handläggning av ärenden som rör enskilda samt

genomförande av beslut om stödinsatser, vård och

behandling skall dokumenteras. Med handläggning av

ärenden avses alla åtgärder från det att ett ärende

anhängiggörs till dess att det avslutas genom

beslut. Dokumentationen skall utformas med respekt

för den enskildes integritet, och den enskilde bör

hållas underrättad om de journalanteckningar och

andra anteckningar som förs om honom. Regeringen

framhåller att vad som har kommit fram vid utredning

som har betydelse för ett ärendes avgörande skall

tillvaratas på ett betryggande sätt. Vidare skall

handlingar som rör enskildas personliga förhållanden

förvaras så att den som är obehörig inte får

tillgång till dem.

När det gäller register anförs i propositionen att

det hos en socialnämnd finns personuppgifter om de

enskilda klienterna i nämndens protokoll och i

bilagor till dessa, i olika sammanställningsregister

som kan föras manuellt eller med hjälp av ADB, och -

framför allt - i personakterna. Dessa person-akter

innehåller en mängd uppgifter om klienten och hans

anhöriga. Enligt regeringen innehåller akten som

regel löpande anteckningar från samtal som förts med

den enskilde i samband med planerade eller

genomförda insatser. Dessutom finns det i

personakterna handlingar av skiftande natur, som

t.ex. utredningar och kopior av beslut i tidigare

ärenden, kopior av yttranden till andra myndigheter,

inkomna anmälningar, läkarintyg, skriftväxling med

andra sociala myndigheter m.m. Som sökregister till

personakterna finns ofta ett slag- eller sökregister

som är upplagt på namn och personnummer. I

propositionen anförs att ett sådant sökregister -

som numera oftast torde föras med hjälp av ADB - med

därtill hörande personakter bildar ett

personregister (prop. 1979/80:1 Del A s. 435).

Enligt regeringen blir det vidare alltmer vanligt

att även personakterna förs med hjälp av ADB, s.k.

elektroniska akter.

Enligt 59 § socialtjänstlagen får i sådana

personregister hos en socialnämnd som utgör

sammanställningar av uppgifter inte tas in uppgifter

om ömtåliga personliga förhållanden. Bestämmelsen

gäller inte innehållet i de personakter som ingår i

socialnämndernas personregister utan endast sådana

register i mer inskränkt bemärkelse som utgör

sammanställning av uppgifterna, främst databaserade

personregister men även alla former av manuella

register (prop. 1979/80:1 Del A s. 568 f.).

Regeringen påpekar att i de register som avses i

bestämmelsen får inte integritetskänsliga uppgifter

tas in rörande t.ex. sjukdom, arbetsförmåga,

missbruk eller kriminalitet. Om sådana anteckningar

behöver göras, blir det nödvändigt att lägga upp en

personakt. I registret får sedan göras hänvisning

till personakten, anförs det. I personregister av

angivet slag får dock tas in uppgifter om åtgärder

som har beslutats inom socialtjänsten och som

innebär myndighetsutövning samt den bestämmelse på

vilken ett beslut om en sådan åtgärd grundas. Ett

exempel på detta är beslut i ärenden om bistånd

enligt socialtjänstlagen.

I propositionen redogörs vidare för bestämmelserna

om gallring i 60 § samt om uppgifts- och

underrättelseskyldighet i 63-66 §§ i den nuvarande

socialtjänstlagen.

Regeringens förslag

Författningsreglering

Regeringen föreslår att behandlingen av

personuppgifter inom socialtjänsten

författningsregleras.

I skälen till förslaget anför regeringen att det

länge har funnits krav på en reglering av

behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten.

För behandling av personuppgifter inom

socialtjänstens område gäller i dag person-

uppgiftslagen och övergångsvis datalagen.

I propositionen anförs att det för verksamheten

inom socialtjänsten är nödvändigt med en omfattande

hantering av känsliga personuppgifter. Enligt

regeringen bör socialtjänsten på samma sätt som i

övrigt inom offentlig och privat förvaltning ha

möjlighet att utnyttja modern informationsteknik för

att höja effektiviteten och kvaliteten i arbetet.

Det gäller inte bara arbetet i enskilda ärenden utan

även i hög grad möjligheten att uppfylla ökade krav

i fråga om att följa, analysera och utveckla

verksamheten, dvs. dokumentationen samt

framställning av olika sammanställningar och

statistik. En särskild författningsreglering av

behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten

kan enligt regeringen ses som ett led i denna

strävan.

Inom socialtjänstens område hanteras många

uppgifter av mycket känslig natur och behandlingen

av personuppgifter kan därför av den enskilde ses

som ett intrång i den personliga integriteten.

Mångfalden av uppgifter och det behov som finns inom

socialtjänstens område av att hantera känsliga

uppgifter av detta slag medför enligt regeringens

mening att det finns behov av en särskild

författningsreglering. Eftersom en sådan behandling

bör få ske oavsett den enskildes inställning är det

av vikt att författningen garanterar ett för detta

område specialanpassat integritetsskydd för den

enskilde, anförs det.

Lagteknisk utformning

Regeringen föreslår att en ny lag om behandling av

personuppgifter inom socialtjänsten, som anpassas

till bestämmelserna i personuppgiftslagen, skall

införas. Förslaget innebär bl.a. att lagen utgår

från personuppgiftslagens tillämpningsområde,

begrepp och terminologi. Bestämmelserna anger de

undantag och preciseringar i förhållande till

personuppgiftslagen som är motiverade.

Regeringen framhåller att verksamheten inom

socialtjänsten innefattar en omfattande hantering av

personuppgifter som är känsliga från

integritetssynpunkt. Därtill kommer att verksamheten

berör ett mycket stort antal enskilda individer.

Redan detta förhållande talar enligt regeringens

mening för att behandlingen av personuppgifter inom

socialtjänsten bör regleras i lag. Därutöver

hänvisas till att regeringen i samband med

införandet av personuppgiftslagen (prop. 1997/98:44

s. 40 f.) uttalade att den nya lagen i princip bara

bör innehålla generella regler och att behovet av

undantag och särregler för mer speciella områden får

tillgodoses genom andra författningar. Vid

utskottsbehandlingen av förslaget till

personuppgiftslag uttalade konstitutionsutskottet

att det saknas anledning att nu avvika från den

tidigare fastlagda målsättningen att

myndighetsregister med ett stort antal registrerade

personer och ett särskilt känsligt innehåll skall

regleras särskilt i lag (bet. 1997/98:KU18 s. 43,

rskr. 1997/98:180).

Enligt regeringen finns det emellertid även andra

skäl som talar för en särskild lagreglering, bl.a.

rätten att behandla personuppgifter som är att anse

som känsliga i personuppgiftslagens mening. Även

vissa andra undantag behöver göras från regleringen

i personuppgiftslagen.

Regeringen framhåller att avsikten med

lagstiftningen är inte att på något sätt utvidga

socialtjänstens nuvarande möjligheter att registrera

uppgifter om medborgarna. Huruvida personuppgifter i

det enskilda fallet skall samlas in eller lämnas ut

avgörs av annan lagstiftning och inte av

personuppgiftslagen eller av den lag som nu

föreslås. Vad som enligt regeringen däremot är

viktigt att åstadkomma är att den lagstiftning som

skall reglera under vilka förutsättningar

personuppgifter i övrigt får behandlas inom

socialtjänsten inte hindrar att personuppgifter får

behandlas när så krävs för att socialtjänsten skall

kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Enligt propositionen bör utgångspunkten vara att

den nya lagen innehåller de bestämmelser om

behandling av personuppgifter som avviker från

person-uppgiftslagen. Den föreslagna lagen kommer

inte att innehålla en fullständig reglering utan kan

mer ses som en ramlag som reglerar de frågor som är

av särskild betydelse inom socialtjänstens område.

Lagrådet har ifrågasatt om inte lagen har fått

alltför mycket karaktär av ramlag och om inte fler

materiella bestämmelser bör införas på detta

integritetskänsliga område samt anfört att detta bör

övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Ett

alternativ som regeringen har övervägt har varit att

utforma lagen på ett sådant sätt att den blir mer

"självbärande" i förhållande till

personuppgiftslagen. En fördel med en sådan lösning

skulle vara att regelsystemet för socialtjänsten då

skulle bli mer lättöverskådligt. Enligt regeringens

mening råder det inte heller något tvivel om att det

från integritetssynpunkt skulle vara en fördel om

det i lagtext på ett mer konkret sätt kunde anges

fler materiella regler, t.ex. preciseras för vilka

ändamål personuppgifter får behandlas inom

socialtjänsten. Regeringen har emellertid bedömt det

som i praktiken omöjligt att göra så.

Ett avgörande skäl för att hålla sig till en mer

allmän reglering är enligt regeringen att

socialtjänstens område är mångfasetterat och svårt

att detaljreglera. Möjligheterna att mer ingående

reglera själva behandlingen av person-uppgifter inom

socialtjänsten är små. Graden av

integritetskänslighet varierar i stor utsträckning,

och inom socialtjänsten finns behov av att behandla

ett synnerligen stort antal olika personuppgifter.

Regeringen påpekar att stora delar av den kommunala

verksamheten, Statens institutionsstyrelses

verksamhet och även olika typer av enskild

verksamhet kommer att omfattas av bestämmelserna.

I lagen görs inte någon uppräkning av för vilka

ändamål som behandling får ske utan i stället anges

att behandling av uppgifter får ske endast om

behandlingen är nödvändig för att arbetsuppgifter

inom socialtjänsten skall kunna utföras. Regeringen

erinrar i sammanhanget om att den i

Socialdatautredningens direktiv uttalat att regler

som begränsar vad som får registreras för att uppnå

ett integritetsskydd är det som mest försvårar ett

rationellt utnyttjande av informationstekniken i

verksamheten.

Regeringen anför att samtliga kategorier av

personuppgifter i och för sig kommer att få

behandlas inom socialtjänsten men att det finns

särskilda regler i andra lagar som begränsar och

preciserar bl.a. socialnämndens hantering av

personuppgifter.

Enligt regeringens mening kan det vara befogat att

ytterligare begränsa den tillåtna behandlingen samt

direktåtkomst, sökbegrepp och samkörning inom

särskilda verksamhetsområden. För att skapa ett

effektivt integritetsskydd som inte sätter hinder i

vägen för en föränderlig verksamhet bör regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer ges

rätt att meddela föreskrifter i bl.a. dessa

avseenden.

Tillämpningsområdet

Lagen om behandling av personuppgifter inom

socialtjänsten skall enligt propositionen tillämpas

vid behandling av personuppgifter inom

socialtjänsten. Begreppet socialtjänst föreslås bli

definierat i lagen (2 § i förslaget till lag om

behandling av personuppgifter inom socialtjänsten).

Lagen skall, liksom personuppgiftslagen, gälla för

sådan behandling av personuppgifter som är helt

eller delvis automatiserad och även för annan

behandling, om uppgifterna ingår i eller är avsedda

att ingå i en strukturerad samling av

personuppgifter som är tillgängliga för sökning

eller sammanställning enligt särskilda kriterier,

dvs. för manuell behandling av person-uppgifter (1 §

samma lag).

Ändamålen med behandlingen av personuppgifter

Enligt 6 § i förslaget till lag om behandling av

personuppgifter inom socialtjänsten skall

personuppgifter få behandlas bara om behandlingen är

nödvändig för att arbetsuppgifter inom

socialtjänsten skall kunna utföras. Enskilda skall

inte ha rätt att motsätta sig sådan behandling som

är tillåten enligt lagen. Personuppgifter får enligt

förslaget lämnas ut om det följer av lag eller

förordning. Vidare föreslås i 11 § att regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter som begränsar den tillåtna

behandlingen av personuppgifter.

Regeringen erinrar om bestämmelserna i

personuppgiftslagen om att personuppgifter får

samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna

och berättigade ändamål samt att uppgifterna senare

inte får behandlas för något ändamål som är

oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades

in. Tanken är enligt regeringen att den

personuppgiftsansvarige själv, redan när uppgifterna

samlas in, skall ange särskilda ändamål för sin

behandling av personuppgifterna. Dessa ändamål

sätter sedan gränser för hur uppgifterna får

behandlas.

Vidare framhåller regeringen att

personuppgiftslagen innehåller en uppräkning av när

behandling av personuppgifter är tillåten. Det är

bl.a. tillåtet att behandla personuppgifter efter

den registrerades samtycke. I vissa fall får

personuppgifter behandlas trots att samtycke från

den registrerade saknas. En förutsättning i samtliga

fall är att behandlingen är nödvändig för ändamålen.

Enligt regeringen finns det ett allmänintresse av

att socialtjänstens verksamhet bedrivs effektivt och

säkert. Även med beaktande av den enskildes krav på

integritet bör personuppgifter få behandlas i

verksamheten utan att den som uppgiften avser har

gett sitt samtycke, anförs det.

Enligt propositionen har flera remissinstanser

ansett att ändamålen för behandling av uppgifter bör

preciseras eller åtminstone exemplifieras för att

uppnå ett tillräckligt integritetsskydd för den

enskilde. Vidare har Lagrådet uttryckt att det får

anses som en brist att lagen om behandling av

personuppgifter inom socialtjänsten saknar en

föreskrift om ändamålet med

personuppgiftsbehandlingen. Regeringen anför att den

enskilde bör ges en så klar uppfattning som möjligt

om i vilka sammanhang insamlade personuppgifter

rörande honom eller henne kan användas. Ändamålen

bör vara så preciserade att förhållandena utgör ett

tillräckligt skydd för den personliga integriteten

samtidigt som de inte utgör ett hinder vid

förändring av verksamheten. Regeringen anser det

emellertid ohanterligt att ange ändamålen direkt i

lagen. I likhet med Socialdatautredningen menar

regeringen att det är tillräckligt att det

föreskrivs i lagen att personuppgifter får behandlas

bara om behandling är nödvändig för att

arbetsuppgifter inom socialtjänsten skall kunna

utföras. Regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer ges därutöver rätt att meddela

föreskrifter om de begränsningar som är nödvändiga i

detta hänseende. En sådan lösning är mer flexibel

och ställer inte hinder i vägen eller försvårar en

förändrad verksamhet, anförs det.

Kategorier av personuppgifter

Regeringen föreslår att samtliga kategorier av

personuppgifter skall få behandlas inom

socialtjänsten. En särskild bestämmelse införs i 7 §

för att tillåta hanteringen av vissa känsliga

personuppgifter m.m.

Enligt regeringens mening skulle det vara en fördel

om det direkt i lag på ett konkret sätt kunde anges

vilka personuppgifter som får behandlas inom

socialtjänsten. En sådan reglering skulle emellertid

antingen innebära stora risker för att

socialtjänstarbetet försvårades eller - om listan

över vilka uppgifter som fick behandlas gjordes

mycket omfattande - knappast medföra några vinster

från integritetssynpunkt. Enligt regeringens mening

bör det därför inte införas några begränsningar när

det gäller vilka kategorier av personuppgifter som

bör få behandlas. Regeringen anser dock att det bör

understrykas att socialtjänsten skall iaktta

försiktighet vid behandlingen av personuppgifter.

När det gäller känsliga personuppgifter påpekar

regeringen att det i 13 § personuppgiftslagen finns

ett principiellt förbud mot att behandla

personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt

ursprung, politiska åsikter, religiös eller

filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening

eller som rör hälsa eller sexualliv. Enligt

regeringen finns det, för att socialtjänsten skall

kunna klara sina uppgifter, ett behov av att

behandla även personuppgifter som är känsliga i

personuppgiftslagens mening. Sådana uppgifter bör

enligt regeringens mening få behandlas. Att

socialtjänsten skall kunna utföra sina

arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt är

ett viktigt allmänt intresse.

Bemyndiganden

Regeringen föreslår en bestämmelse i 11 § lagen om

behandling av person-uppgifter inom socialtjänsten

om att regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får meddela föreskrifter om vilka som är

personuppgiftsansvariga och om begränsning av den i

6 § tillåtna behandlingen av personuppgifter samt om

sökbegrepp, direktåtkomst och samkörning av

personuppgifter. Regeringen får även meddela

föreskrifter om när person-uppgifter får föras över

till tredje land.

När det gäller sökbegreppet upprepar regeringen att

det inte är möjligt att i lagen ange några

begränsningar när det gäller vilka kategorier av

personuppgifter som bör få behandlas inom

socialtjänsten. Det ligger i sakens natur att många

av dessa personuppgifter kommer att vara av

integritetskänslig natur. Vidare kan man enligt

regeringen anta att användningen av elektronisk

akthantering inom socialtjänsten kommer att öka i

omfattning, vilket - med de möjligheter tekniken

innebär - ger i princip obegränsade möjligheter att

söka information. Detta förhållande talar för att

användningen av sökbegrepp av integritetshänsyn bör

begränsas i något avseende, dvs. att det inte blir

möjligt att söka uppgifter eller göra

sammanställningar efter eget gottfinnande.

Regeringen anser att sökordsbegränsningen därför bör

inriktas på de mest känsliga personuppgifterna

enligt personuppgiftslagens mening. Regeringen eller

den myndighet regeringen bestämmer bör ges rätt att

meddela föreskrifter om begränsning av

sökmöjligheterna i detta avseende. Regeringen utgår

även från att den personuppgiftsansvariga utformar

de tekniska systemen så att endast behöriga personer

kan göra sökningar samt att det finns

behörighetskontrollsystem. Det skall i efterhand gå

att fastställa vilka personer som har tagit del av

informationen (loggning). Den enskilde handläggarens

sökmöjligheter borde enligt regeringen kunna

begränsas mycket kraftigt. Vidare borde den

personkrets som arbetar med uppföljning,

utvärdering, kvalitetssäkring, forskning och

framställning av statistik kunna begränsas till vad

som är ytterst nödvändigt, anförs det.

Såvitt avser samkörning erinrar regeringen om de

bestämmelser i bl.a. personuppgiftslagen,

sekretesslagen och socialtjänstlagen som hindrar att

uppgifter samkörs. Möjligheterna att samköra

personregister är emellertid enligt regeringen en

vanlig anledning till den oro som enskilda kan känna

inför behandling av känsliga uppgifter. Med hänsyn

till de vidgade möjligheterna att nyttja insamlade

data anser regeringen inte att samkörning bör

förbjudas. Inhämtandet av uppgifter från andra

register som hanterar personuppgifter bör dock

begränsas när den enskildes integritet kan påverkas

negativt.

Trots att bestämmelserna i sekretesslagen och

personuppgiftslagen ger ett starkt skydd anser

regeringen att det finns skäl för en regel som

begränsar direktåtkomsten till personuppgifter som

behandlas automatiserat inom socialtjänsten. Starka

integritetsskäl talar också för detta. Ett riktmärke

bör enligt regeringen vara att åtkomsten begränsas

till att avse uppgifter som behövs för

handläggningen av ett ärende inom socialtjänsten.

Enligt regeringens mening bör en begränsning av

direktåtkomsten kopplas till de områden där den

tillåtna behandlingen begränsas och endast förekomma

när det finns starka effektivitetsskäl som talar för

det.

Vissa frågor om behandling av personuppgifter som

föreslås regleras i den nya socialtjänstlagen (12

kap.)

I 5 § i förslaget till lag om behandling av

personuppgifter inom socialtjänsten erinras om att

det finns särskilda bestämmelser om

uppgiftsskyldighet, viss registrering och gallring

hos socialnämnden i socialtjänstlagen.

Bestämmelser om förbud mot att i s.k.

sammanställningsregister anteckna uppgifter om

ömtåliga personliga förhållanden finns i 12 kap. 1 §

i förslaget till ny socialtjänstlag. Beträffande

definitionen av sammanställningsregister hänvisas

till vad som ovan anförts rörande 59 § i den nu

gällande socialtjänstlagen (s. 54). Dock får det i

sammanställningsregister tas in uppgifter om

åtgärder som har beslutats inom socialtjänsten och

som innebär myndighetsutövning och den bestämmelse

som ett beslut om en sådan åtgärd grundar sig på.

Förslaget innebär en ändring jämfört med nu gällande

59 § socialtjänstlagen så till vida att förbudet i

fortsättningen inte heller skall hindra att

personuppgifter behandlas hos socialnämnden för

uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring,

forskning och framställning av statistik. Regeringen

anför att det i dessa fall rör sig om tillfälliga

sammanställningar av uppgifter, som förstörs efter

en viss tid. Undantaget gör det också möjligt att

för sådana ändamål använda modern informationsteknik

genom att bearbeta redan insamlade personuppgifter.

Enligt regeringens mening kan inte hänsynen till

enskildas personliga integritet anses utgöra hinder

mot att tillåta att uppgifter om ömtåliga personliga

förhållanden får antecknas i ett s.k.

sammanställningsregister för sådana mer övergripande

ändamål. Regeringen föreslår därför ett undantag

från förbudet i sådana situationer. Det är viktigt

att ett sådant sammanställningsregister endast blir

tillgängligt för ett begränsat antal personer. Det

får ankomma på Socialstyrelsen att, enligt

socialtjänstlagen och socialtjänstförordningen,

meddela ytterligare föreskrifter, om det anses

påkallat.

I 12 kap. 2 och 4 §§ i förslaget till ny

socialtjänstlag finns bestämmelser rörande gallring

av anteckningar och andra uppgifter i en personakt

hos socialnämnden som tillhör sammanställning av

personuppgifter. Sådana uppgifter skall enligt

huvudregeln gallras fem år efter det att sista

anteckningen gjordes i akten. Undantag från gallring

skall dock göras bl.a. med hänsyn till forskningens

behov i ett representativt urval av kommuner och i

övriga kommuner beträffande ett representativt urval

av personer. Särskilda gallringsregler skall gälla i

fråga om godkända avtal om vårdnad, boende och

umgänge.

Motionerna

I motion So47 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

behandling av personuppgifter inom socialtjänsten

och ger regeringen till känna vad i motionen anförs

om personlig integritet och behandling av

personuppgifter inom socialtjänsten (yrkande 2).

Uppgifter om den enskildes sexuella läggning eller

politiska eller religiösa övertygelse är enligt

motionärerna vanligen inte avgörande för att

socialtjänsten skall kunna fullfölja sina

utredningar. För de ärenden där det anses nödvändigt

med dessa typer av uppgifter bör det finnas en

tydlig reglering som anger precisa villkor för

hanteringen. Motionärerna anser att regeringen med

detta i beaktande bör återkomma i frågan och att

riksdagen i avvaktan härpå bör avslå regeringens

förslag.

I motion So50 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen avslår regeringens förslag avseende

behandlingen av känsliga personuppgifter inom

socialtjänsten (yrkande 5) samt ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen bör

återkomma med ett nytt lagförslag (yrkande 7).

Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om

skyddet för den personliga integriteten (yrkande 6)

samt om förlängning av övergångsbestämmelserna till

personuppgiftslagen (yrkande 8). Motionärerna

ställer sig tveksamma till att myndigheterna skall

ha rätt att registrera känsliga personuppgifter. Om

känsliga uppgifter skall få registreras måste

lagstiftningen på ett detaljerat och preciserat sätt

uttryckligen föreskriva vad som är tillåtet. Enligt

motionärernas mening uppfyller regeringens förslag

inte detta krav. Regeringens argument för förslaget

håller inte heller. Respekten för den enskildes

inte-

gritet måste i detta fall väga tyngre. Motionärerna

anser att propositionen i denna del måste avslås och

att regeringen bör återkomma med ett mer

genomarbetat lagförslag, där större hänsyn tas till

säkerhets- och integritets-aspekterna. Av

övergångsreglerna till personuppgiftslagen framgår

att för sådan behandling av personuppgifter som

påbörjats före lagens ikraftträdande den 24 oktober

1998 skall, t.o.m. den 30 september 2001, datalagen

tillämpas. Dessa övergångsregler bör förlängas i

avvaktan på ett nytt förslag från regeringen.

I motion So51 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår förslaget om att bestämmelser om

behandling av personuppgifter skall kunna beslutas

genom föreskrifter (yrkande 13). Motionärerna

vidhåller sin uppfattning att bestämmelser som rör

integritetskänsliga uppgifter skall regleras i lag

och inte genom föreskrifter och instämmer därför i

Lagrådets påpekande att lagen har fått alltför

mycket karaktär av ramlag. Motionärerna anser att

regeringens förslag vad gäller möjlighet för

regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer

att meddela föreskrifter gällande ändamålen med

behandling av personuppgifter, begränsningar i

sökbegrepp, samkörning och direktåtkomst av

personuppgifter som behandlas automatiserat bör

avslås. Motionärerna yrkar vidare att riksdagen

avslår förslaget om att personuppgifter som rör ras

eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös

eller filosofisk övertygelse, medlemskap i

fackförening eller sexualliv skall komma att få

behandlas inom socialtjänsten (yrkande 14) samt att

regeringen återkommer med precisering i lagtexten

angående personuppgifter som rör hälsa (yrkande 15).

Motionärerna anser att registrering av känsliga

uppgifter inom socialtjänsten liksom på andra

områden inte skall vara tillåten och hänvisar till

det principiella förbudet i 13 §

personuppgiftslagen. Personuppgifter som rör hälsa

kan dock vara nödvändiga att registrera för att

möjliggöra en god omsorg eller när det behövs ur

arbetsskyddssynpunkt, anförs det.

I motion So52 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas

dels att riksdagen beslutar om lagstöd för förande

av integritetskänsliga uppgifter i personakt som

inte kan vara sökbar och/eller är avsedd att ingå i

en strukturerad samling av personuppgifter som är

tillgängliga för sökning eller sammanställning

enligt särskilda kriterier (yrkande 3), dels att

riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

behandling av personuppgifter inom socialtjänsten

såvitt avser 7 § första stycket 2 nämnda lag

(yrkande 4). Enligt motionärerna får enligt nu

gällande lagstiftning uppgifter om ömtåliga

personliga förhållanden inte tas in i sådana

personregister hos en socialnämnd som utgör

sammanställningar av uppgifter. Om sådana

anteckningar behöver göras blir det nödvändigt att

lägga upp en personakt. I registret får sedan

hänvisas till personakten. Motionärerna anser att

denna huvudprincip bör behållas i ny lagstiftning.

Enligt motionärerna kan det finnas skäl för att

behandla även känsliga personuppgifter, men den

typen av uppgifter bör inte vara sökbara och/eller

vara avsedda att ingå i en strukturerad samling av

personuppgifter som är tillgängliga för sökning

eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

Personakter som innehåller integritetskänsliga

uppgifter skall därför inte tillföras

registerhanteringen enligt lagen. Motionärerna anser

att riksdagen bör besluta om lagstöd för att

dokumentera känsliga uppgifter i personakter av

detta slag.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet behandlar i sitt yttrande

framför allt frågor om författningsreglering,

lagteknisk utformning och behandling av känsliga

person-uppgifter.

Utskottets majoritet konstaterar att det inom

socialtjänsten redan i dag i stor omfattning

förekommer behandling av både känsliga och andra

personuppgifter samt att socialtjänsten alltmer

övergår till modern informationsteknik. Någon

särskild författningsreglering av socialtjänstens

behandling av person-uppgifter finns emellertid inte

i dag. Konstitutionsutskottet delar regeringens

uppfattning att det finns ett behov av att på detta

integritetskänsliga verksamhetsområde nu införa en

särskild författningsreglering som, där avvikelser

och preciseringar behövs, kompletterar

personuppgiftslagens allmänna bestämmelser.

Såvitt avser den lagtekniska utformningen

konstaterar konstitutionsutskottet, liksom Lagrådet,

att den föreslagna lagen om behandling av

personuppgifter inom socialtjänsten endast

innehåller två paragrafer med materiellt innehåll

som avser att reglera sådan behandling. Eftersom

lagen avser att reglera behandlingen av

personuppgifter inom hela socialtjänsten kan den

vidare enbart innehålla de bestämmelser som

generellt skall gälla inom detta mångfasetterade

område. Utskottet framhåller dock att regeringens

förslag till ny socialtjänstlag också innehåller

bestämmelser av betydelse för socialtjänstens

behandling av personuppgifter, nämligen

bestämmelserna i 12 kap. om möjligheterna att

behandla uppgifter om ömtåliga personliga

förhållanden i s.k. sammanställningsregister (1 §),

om bevarande och gallring av personuppgifter (2 och

4 §§) samt om uppgiftsskyldighet (5-10 §§). Dessa

lagregler föreslås således också att tillämpas inom

en övervägande del av socialtjänstens område.

Konstitutionsutskottet påpekar vidare att den

föreslagna lagen om behandling av personuppgifter

inom socialtjänsten innehåller en bestämmelse med

bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer att i vissa avseenden utfärda

föreskrifter, bl.a. avseende användningen av

sökbegrepp och samkörning av personuppgifter. Härvid

vill utskottet dock framhålla att ovannämnda 12 kap.

1 § i förslaget till ny socialtjänstlag innebär

begränsningar när det gäller användning av

sökbegrepp och samkörning av personuppgifter. Behov

av att utnyttja aktuellt bemyndigande torde enligt

utskottet därför endast uppkomma i den begränsade

del av socialtjänsten som inte omfattas av förslaget

till ny socialtjänstlag.

Utskottet erinrar också om att även

personuppgiftslagen innehåller bestämmelser som

kommer att gälla för socialtjänstens behandling av

person-uppgifter, exempelvis 9 § första stycket c om

kravet på ändamålsbestämning. Bestämmelsen innebär

att i den utsträckning det i lag, förordning eller

annan föreskrift inte har uttryckts något ändamål

för viss behandling av personuppgifter, ankommer det

på den personuppgiftsansvarige att uttrycka ett

sådant ändamål.

Sammanfattningsvis anser konstitutionsutskottet i

denna del att regeringens förslag innebär att

behandlingen av personuppgifter inom socialtjänstens

område i tillräcklig omfattning regleras av

lagbestämmelser. Utskottet vill vidare erinra om att

ingenting hindrar att, även om bemyndiganden nu ges

i vissa avseenden att meddela föreskrifter under

lagnivå, regeringen återkommer till riksdagen med

ett lagförslag om behov av detta skulle uppstå. Mot

denna bakgrund tillstyrker konstitutionsutskottet

regeringens förslag till lagteknisk utformning och

avstyrker motionerna i berörda delar. I anslutning

härtill framhåller utskottet att det av artikel 32.2

i EG:s dataskyddsdirektiv följer att

övergångsreglerna till personuppgiftslagen inte kan

ges längre giltighetstid än till den 30 september

2001.

När det sedan gäller behandling av känsliga personuppgifter

konstaterar konstitutionsutskottet att regeringens

förslag innehåller en bestämmelse som med avvikelse

från förbudet i 13 § personuppgiftslagen generellt

tillåter sådan behandling inom socialtjänstens

område. Förslaget innebär inte någon särskild

begränsning när det gäller vilka av känsliga

personuppgifter som skall få behandlas. Utskottet

framhåller i sammanhanget att det naturligtvis är av

stor vikt att enskilda ges ett tillräckligt skydd

för sin personliga integritet när det gäller

behandling av personuppgifter inom myndigheternas

verksamhet, i synnerhet om avsikten är att känsliga

personuppgifter skall få behandlas. Det är

emellertid också av avgörande betydelse för många

enskilda att socialtjänsten kan utföra sina

arbetsuppgifter. Konstitutionsutskottet delar

regeringens uppfattning att detta innebär att

socialtjänsten måste ges möjlighet att behandla

samtliga kategorier av känsliga personuppgifter. När

det gäller personuppgifter som rör politiska åsikter

erinrar utskottet om att i den mån möjligheten att

behandla sådana uppgifter inte är begränsad redan av

den föreslagna bestämmelsen i 12 kap. 1 § i den nya

socialtjänstlagen, gäller ytterst 2 kap. 3 § första

stycket regeringsformen. Enligt denna bestämmelse

får anteckning om medborgare i allmänt register inte

utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska

åskådning. Därutöver gör utskottet bedömningen att

socialtjänstens behov av att behandla känsliga

person-uppgifter för att kunna utföra sina

arbetsuppgifter inte kan tillgodoses inom ramen för

den enskildes samtycke eller med stöd av undantaget

i 16 § första stycket c personuppgiftslagen som rör

rättsliga anspråk. Det finns således enligt

utskottets mening ett behov av att med stöd av 20 §

personuppgiftslagen, dvs. av hänsyn till ett viktigt

allmänt intresse, nu särskilt föreskriva att

socialtjänsten får behandla känsliga

personuppgifter.

Konstitutionsutskottet anför att regeringens

förslag däremot innebär en begränsning av

möjligheterna att behandla känsliga personuppgifter,

såtillvida att behandlingen skall vara nödvändig för

att socialtjänsten skall kunna utföra sina

arbetsuppgifter. Av betydelse för en övervägande del

av socialtjänstens verksamhet är också begränsningen

i 12 kap. 1 § i förslaget till ny socialtjänstlag,

som handlar om behandling av uppgifter om ömtåliga

personliga förhållanden, bl.a. i

personuppgiftslagens mening känsliga

personuppgifter, i s.k. sammanställningsregister.

Utskottet vill dock framhålla att denna bestämmelse

enbart omfattar den del av socialtjänsten som

regleras av socialtjänstlagen. Eftersom den

föreslagna lagen om behandling av personuppgifter

inom socialtjänsten har ett vidare

tillämpningsområde än socialtjänstlagen, anser

konstitutionsutskottet att begränsningen i

möjligheterna att behandla känsliga personuppgifter

i register - bl.a. att låta sådana uppgifter vara

sökbara eller avsedda att ingå i en strukturerad

samling av personuppgifter som är tillgängliga för

sökning eller sammanställning enligt särskilda

kriterier - bör framgå redan av lagen om behandling

av personuppgifter inom socialtjänsten. En sådan

begränsande regel bör enligt utskottet därmed få

motsvarande innehåll som förslaget till 12 kap. 1 §

i den nya socialtjänstlagen när det gäller

möjligheterna att i register behandla känsliga

personuppgifter.

Sammanfattningsvis anser konstitutionsutskottet att

regeringens förslag när det gäller socialtjänstens

möjlighet att behandla känsliga personuppgifter i

huvudsak är väl avvägt när det gäller behovet av

integritetsskydd respektive behovet av att

socialtjänsten skall kunna utföra sina

arbetsuppgifter. Utskottet vill också framhålla att

avsikten med regeringens förslag inte är att, utom i

ett visst avseende, utvidga socialtjänstens

nuvarande möjligheter att behandla känsliga

personuppgifter. Som framgår ovan förordar dock

utskottet, i enlighet med vad som anförs i motion

So52, en annan lagteknisk lösning för regleringen av

möjligheterna och begränsningarna i att behandla

sådana uppgifter.

I yttrandet finns en avvikande mening (m, c, fp).

Socialutskottets bedömning

Socialutskottet delar konstitutionsutskottets och

regeringens bedömning att det finns ett behov av att

på det integritetskänsliga verksamhetsområde som

socialtjänsten utgör nu införa en särskild

författningsreglering som, där avvikelser och

preciseringar behövs, kompletterar

personuppgiftslagens bestämmelser. Socialutskottet

avstyrker därmed motion So47 (c) yrkande 2.

När det gäller den lagtekniska utformningen anser

socialutskottet i likhet med konstitutionsutskottet

att regeringens förslag innebär att behandlingen av

personuppgifter inom socialtjänstens område regleras

av lagbestämmelser i tillräcklig omfattning. Även om

bemyndiganden nu ges i vissa avseenden att meddela

föreskrifter under lagnivå föreligger, såsom

konstitutionsutskottet påpekar, inga hinder mot att

regeringen senare återkommer till riksdagen med

lagförslag. Socialutskottet tillstyrker således

regeringens förslag till lagteknisk utformning.

Såsom konstitutionsutskottet påpekar följer det av

artikel 32.2 i EG:s dataskyddsdirektiv att

övergångsreglerna till personuppgiftslagen inte kan

ges längre giltighetstid än till den 30 september

2001.

Såvitt därefter avser behandling av känsliga

personuppgifter ansluter sig socialutskottet till

konstitutionsutskottets uppfattning att det

naturligtvis är av stor vikt att enskilda ges ett

tillräckligt skydd för sin personliga integritet när

det gäller behandling av personuppgifter inom

myndigheternas verksamhet, i synnerhet om avsikten

är att känsliga personuppgifter skall få behandlas.

Det är emellertid också av avgörande betydelse för

många enskilda att socialtjänsten kan utföra sina

arbetsuppgifter. Socialutskottet delar därmed

konstitutionsutskottets och regeringens bedömning

att socialtjänsten måste ges möjlighet att behandla

samtliga kategorier av känsliga personuppgifter. Det

finns vidare, såsom konstitutionsutskottet

konstaterat, ett behov av att med stöd av 20 §

personuppgiftslagen, dvs. av hänsyn till ett viktigt

allmänt intresse, nu särskilt föreskriva att

socialtjänsten får behandla känsliga person-

uppgifter.

Regeringens förslag innebär en begränsning i

möjligheterna att behandla känsliga personuppgifter

såtillvida att behandlingen skall vara nödvändig för

att socialtjänsten skall kunna utföra sina

arbetsuppgifter (6 § i förslaget till lag om

behandling av personuppgifter inom socialtjänsten).

Av betydelse för en övervägande del av

socialtjänstens verksamhet är emellertid också den

ovan nämnda begränsningen i 12 kap. 1 § i förslaget

till ny socialtjänstlag. Bestämmelsen innebär att

uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden,

däribland känsliga personuppgifter i

personuppgiftslagens mening, med vissa undantag inte

får förekomma i s.k. sammanställningsregister i

sådan verksamhet som omfattas av socialtjänstlagen.

Socialutskottet konstaterar dock, i likhet med

konstitutionsutskottet, att förslaget till 12 kap. 1

§ enbart gäller den del av socialtjänsten som

omfattas av socialtjänstlagen. Eftersom den

föreslagna lagen om behandling av personuppgifter

inom socialtjänsten har ett vidare

tillämpningsområde än socialtjänstlagen, medför

regeringens förslag i detta avseende en utvidgning

av socialtjänstens nuvarande möjligheter att

behandla känsliga personuppgifter. Socialutskottet

delar därför konstitutionsutskottets bedömning att

det bör införas en regel i den föreslagna lagen om

behandling av personuppgifter inom socialtjänsten

med motsvarande innehåll som 12 kap. 1 § i förslaget

till ny socialtjänstlag när det gäller möjligheterna

att i register behandla känsliga personuppgifter.

Konstitutionsutskottet förordar således i sitt

yttrande en annan lagteknisk lösning än regeringen

för regleringen av möjligheterna och begränsningarna

i att behandla känsliga personuppgifter. Att införa

en regel med det innehåll som konstitutionsutskottet

angivit huvuddragen av föranleder emellertid såvitt

nu kan bedömas vissa ytterligare överväganden av

lagteknisk karaktär. Socialutskottet vill peka på

att det bl.a. behöver klarläggas vad ett införande

av en begränsningsregel i den nya lagen medför för

den regel som redan finns i socialtjänstlagen.

Enligt utskottets mening behöver denna och andra

frågor beredas ytterligare. Det kan exempelvis inte

uteslutas att Lagrådet, som har yttrat sig över

propositionens lagförslag, bör yttra sig även över

ett omarbetat förslag på detta område. Det bör

ankomma på regeringen att utarbeta ett lagförslag

och snarast återkomma till riksdagen.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So52 (kd) yrkandena 3 och 4 som sin mening

ge regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker med det sagda förslaget till

lag om behandling av person-uppgifter inom

socialtjänsten och avstyrker motionerna So50 (fp)

yrkandena 5-8 och So51 (m) yrkandena 13-15.

Privatisering av socialtjänsten

Motionerna

I motion So303 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om nya driftsformer i

socialtjänsten (yrkande 2). Enligt motionärerna är

det av största betydelse att våga släppa fram

alternativa driftsformer även på de områden där

detta inte funnits förut. Det har t.ex. blivit allt

vanligare att olika former av individinriktat

utredningsarbete läggs ut på entreprenad.

Reformbehovet inom socialtjänsten är enligt

motionärerna stort. Inte minst personalen måste få

förståelse för ett arbetssätt där mindre tid

tillbringas på socialkontoren och mer tid ute på

fältet. För att kunna utveckla socialtjänsten är det

viktigt att kommunerna får pröva nya

verksamhetsformer på området. Att pröva nya

driftsformer behöver inte innebära att olika former

av myndighetsutövning överlåts på enskilda, något

som heller inte är tillåtet enligt lag, anförs det.

I motion So219 av Rolf Olsson m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att se över lagstiftningen vad

gäller socialtjänstens utredningar så att den

enskildes integritet och rättssäkerhet tryggas.

Motionärerna anför att det i alltfler kommuner har

blivit vanligt att socialtjänstutredningar läggs ut

på privata konsulter och bolag. Dessa gör

utredningar och lämnar förslag till åtgärder som

socialtjänsten sedan använder i sin

myndighetsutövning. Enligt motionärerna har

Socialstyrelsen slagit fast att

utredningsförfaranden är myndighetsutövning.

Motionärerna anser att rågången mellan lagligt och

olagligt måste förtydligas. En utredning bör kunna

presentera förslag till en nationell norm för

kommunernas sociala utredningsarbete, anförs det.

I motion So472 av Morgan Johansson m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om myndighetsutövning inom

socialtjänsten. Motionärerna är framför allt ur

rättssäkerhetssynpunkt kritiska till att lägga ut

t.ex. utredningar inom socialtjänsten på

entreprenad. De anser att riksdagen bör uttala att

också själva utredningarna är att betrakta som

myndighetsutövning och således inte lagligen kan bli

föremål för entreprenadverksamhet.

Propositionen

I 2 kap. 5 § förslaget till ny socialtjänstlag

stadgas att kommunen får sluta avtal med annan om

att utföra kommunens uppgifter inom socialtjänsten

men att uppgifter som innefattar myndighetsutövning

med stöd av denna bestämmelse inte får överlämnas

till ett bolag, en förening, en samfällighet, en

stiftelse eller en enskild individ. Förslaget

motsvarar nuvarande 4 § tredje stycket

socialtjänstlagen, med en språklig justering.

Bakgrund och pågående arbete

Enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen

(RF) kan förvaltningsuppgift överlämnas till bolag,

förening, samfällighet, stiftelse, registrerat

trossamfund eller någon av dess organisatoriska

delar eller till enskild individ. Innefattar

uppgiften myndighetsutövning skall det dock ske med

stöd av lag.

Justitieombudsmannen (JO) meddelade den 4 april 2001

beslut i ett ärende med anledning av anmälningar mot

vissa kommuner som anlitat privata rättssubjekt som

utredare inom socialtjänsten. Enligt JO är detta

förfarande olagligt. JO anför sammanfattningsvis att

bestämmelsen i 11 kap. 6 § tredje stycket RF inte

kan ges annan innebörd än att stadgandet tar sikte

på hela handläggningen av ett ärende. Beredningen av

och beslutet i ärendet måste enligt JO i princip

anses utgöra oskiljaktiga delar av en och samma

förvaltningsuppgift. Om ärendet

(förvaltningsuppgiften) innefattar

myndighetsutövning hos socialnämnden kan nämnden

enligt det nämnda lagrummet inte överlämna

handläggningen av det till ett privaträttsligt

subjekt om det inte finns stöd härför i lag. När det

gäller socialtjänsten finns inte något sådant

lagstöd. Enligt JO är det därför inte möjligt för

socialnämnden att till t.ex. ett bolag överlämna en

uppgift att utföra utredningar enligt 50 §

socialtjänstlagen. Utredningar som syftar till att

utgöra underlag för sådana yttranden som

socialnämnden enligt lag eller annan författning är

skyldig att lämna till annan myndighet kan enligt JO

inte heller lämnas till ett privat rättssubjekt

eftersom skyldigheten att yttra sig åvilar

socialnämnden själv. Vårdnadsutredningar enligt 6

kap. föräldrabalken är också en sådan

förvaltningsuppgift som åvilar nämnden och som inte

kan lämnas ut på entreprenad.

JO påpekar att kommunen däremot har möjlighet att

anlita uppdragstagare som är fysiska personer och

som knyts till myndigheten på ett sådant sätt att de

kan anses delta i dess verksamhet. En sådan

uppdragstagare förutsätts då stå under myndighetens

arbetsledning och utföra arbetsuppgifter som normalt

ankommer på en anställd. Bestämmelserna i

sekretesslagen blir därmed direkt tillämpliga på

uppdragstagaren, liksom bestämmelser om t.ex.

tjänstefels- och skadeståndsansvar. Vidare gäller

bestämmelserna i förvaltningslagen. De handlingar

som uppdragstagaren upprättar anses ha tillkommit i

myndighetens verksamhet och anses därmed som

allmänna. Uppdragstagaren står även under JO:s

tillsyn i den del han utför arbete åt socialnämnden.

Kommunfullmäktige i Stockholms stad beslutade den 19

mars 2001 att lägga ut delar av socialtjänsten på

entreprenad. Beslutet har överklagats till

länsrätten.

Utskottets bedömning

Enligt regeringsformen kan en förvaltningsuppgift

överlämnas till ett privat rättssubjekt. Om

uppgiften innefattar myndighetsutövning måste det

emellertid ske med stöd av lag. Socialtjänstlagen

ger inte kommunerna utrymme att anlita privata

rättssubjekt för myndighetsutövning. Beredningen av

och beslutet i ett ärende hos socialnämnden får i

princip anses utgöra oskiljaktiga delar av en och

samma förvaltningsuppgift. Om ett ärende innefattar

myndighetsutövning kan nämnden således inte lagligen

överlämna exempelvis uppgiften att utföra en

utredning enligt 50 § i den nuvarande

socialtjänstlagen till ett privat rättssubjekt.

Utredningar som skall utgöra underlag för sådana

yttranden som socialnämnden enligt lag eller annan

författning är skyldig att lämna till annan

myndighet kan inte heller lämnas till ett privat

rättssubjekt eftersom skyldigheten att yttra sig

åvilar socialnämnden själv. Motsvarande gäller

vårdnadsutredningar enligt 6 kap. föräldrabalken.

Utskottet, som således ställer sig bakom den

bedömning som JO nyligen gjort, avstyrker med det

sagda motion So303 (m) yrkande 2.

Enligt utskottets mening behövs det inte något

initiativ från riksdagens sida i frågan, varför

motionerna So219 (v) och So472 (s) avstyrks.

Utskottet tillstyrker 2 kap. 5 § i förslaget till ny

socialtjänstlag.

Våld mot kvinnor m.m.

Propositionen m.m.

Enligt 5 kap. 11 § förslaget till ny socialtjänstlag

bör socialnämnden verka för att den som utsatts för

brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp.

Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att kvinnor

som är eller har varit utsatta för våld eller andra

övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och

hjälp för att förändra sin situation.

Paragrafen är identisk med den ändring i nuvarande 8

a § socialtjänstlagen som nyligen antagits av

riksdagen (proposition 2000/01:79 Stöd till brotts-

offer, bet. 2000/01:JuU20, rskr. 2000/01:205).

Lagändringen träder i kraft den 1 juli 2001. I den

nämnda propositionen behandlas åtgärder för att

förbättra stödet till dem som utsatts för brott.

Förutom vissa lagändringar redovisas ett antal

förordningsändringar som regeringen avser att

genomföra för att ytterligare förbättra

informationen och stödet till brottsoffer. Vidare

aviseras i propositionen ett antal

myndighetsgemensamma och myndighetsspecifika

uppdrag. Regeringen presenterar även en strategi för

det fortsatta brottsofferarbetet, bestående av

utbildningsinsatser, samarbete mellan myndigheter,

forskning om brottsoffer samt förbättrat stöd till

barn som brottsoffer.

Enligt den nuvarande lydelsen av 8 a §

socialtjänstlagen bör socialnämnden verka för att

kvinnor som är eller har varit utsatta för våld

eller andra övergrepp i hemmet får stöd och hjälp

för att förändra sin situation. Genom ändringen i

paragrafen klargörs enligt regeringen att

socialtjänsten har ett ansvar för att stödja och

hjälpa alla dem som utsatts för brott och att det

bör bedrivas ett aktivt arbete i detta hänseende. En

viktig uppgift för socialtjänsten i detta sammanhang

är att inom ramen för grannskapsarbetet verka för

att samarbete med andra myndigheter och med ideella

organisationer kommer till stånd. Regeringen påpekar

också att även anhöriga till den som har utsatts för

brott kan vara i behov av stöd och hjälp.

Enligt propositionen visar en uppföljning av

lagändringen från år 1998 att det fortfarande finns

brister när det gäller socialtjänstens stöd till

våldsutsatta kvinnor. Regeringen vill därför påtala

vikten av att socialtjänsten fortsätter att utveckla

metoder för det förebyggande arbetet och för stöd

till våldsutsatta kvinnor. Här bör socialtjänsten

särskilt uppmärksamma barns utsatta situation när

det förekommer våld i familjen, anförs det (s. 36).

Motionerna

I motion Ju920 av Beatrice Ask m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om en

stödperson till kvinnan (yrkande 7). Motionärerna

anser att alla misshandlade kvinnor skall ha rätt

till en stödperson med speciell utbildning rörande

problembilden kring kvinnovåldet. I motionen begärs

vidare ett tillkännagivande om en stödperson till

barnen (yrkande 8). Barn som bevittnar våld i sina

familjer har rätt att få hjälp med att bearbeta det

som hänt. Enligt motionärerna bör man därför utse en

stödperson speciellt utbildad i att hjälpa barn med

traumatiska upplevelser. Motionärerna begär även ett

tillkännagivande om vård och behandling för män som

misshandlar kvinnor (yrkande 11). Män som

misshandlar kvinnor är enligt motionärerna i stor

omfattning i behov av vård och behandling för att

kunna bearbeta sitt aggressiva beteende.

I motion Ju932 av Viviann Gerdin och Lena Ek (c)

begärs ett tillkännagivande om att inrätta

professionella utredningsenheter enligt motionens

syfte (yrkande 2). Motionärerna anser att det inom

varje län bör finnas en professionell

utredningsenhet bestående av socionomer,

barnpsykologer samt företrädare för polisen och

kvinnojouren. Gruppens främsta uppgift bör vara att

utreda på vilket sätt barn kommer till skada i

samband med pappors misshandel av mammor.

I motion So450 av Matz Hammarström m.fl. (mp) begärs

ett tillkännagivande om att förebygga sexuella

trakasserier och upprätta handlingsplaner (yrkande

2). Motionärerna anser att kommunerna, landstingen

och staten måste ta ett större ansvar för att

förebygga sexuella övergrepp och kränkningar av barn

samt att de skall utforma handlingsplaner för att ge

barn stöd och hjälp i ett tidigt skede. Motionärerna

begär vidare ett tillkännagivande om

kvinnojourkunskap (yrkande 9). Kvinnojourerna har

under tjugo års tid byggt upp en gedigen kunskapsbas

utifrån utsatta kvinnors verklighet. Enligt

motionärerna är det viktigt att kvinnojourernas

kompetens och kunskap används vid utbildningen av

t.ex. socialtjänstemän, poliser samt personal inom

domstolsväsendet och hälso- och sjukvården.

Bakgrund och tidigare behandling m.m.

I den av riksdagen godkända proposition 1997/98:55

Kvinnofrid (bet. 1997/98:JuU13, rskr. 1997/98:250)

föreslogs ett antal åtgärder för att motverka våld

mot kvinnor, bl.a. skärpt lagstiftning och ökade

satsningar på förebyggande åtgärder och på åtgärder

som syftar till att utsatta kvinnor skall få ett

bättre bemötande och omhändertagande. Bland annat

infördes en ny bestämmelse i socialtjänstlagen med

innebörd att socialnämnden bör verka för att kvinnor

som är eller har varit utsatta för våld eller andra

övergrepp i hemmet får stöd och hjälp att förändra

sin situation (8 a §). Vidare gjordes en satsning på

fortbildning av personal inom socialtjänsten, hälso-

och sjukvården och rättsväsendet. Regeringen lämnade

vidare s.k. myndighetsgemensamma och

myndighetsspecifika uppdrag till berörda myndigheter

på central och regional nivå. Myndigheterna ålades

bl.a. att förebygga våldsbrott mot kvinnor, att

utarbeta åtgärdsprogram eller policydokument för

sitt arbete med dessa frågor samt att samverka med

andra myndigheter och med frivilligorganisationer

som t.ex. kvinnojourerna.

Socialutskottet avgav yttrande till

justitieutskottet (1997/98:SoU4y, till vilket

hänvisas) över vissa delar i propositionen om

kvinnofrid jämte ett antal motioner. Socialutskottet

ansåg att samtliga yrkanden borde avstyrkas, vilket

också blev justitieutskottets beslut.

Socialutskottet har därefter behandlat

motionsyrkanden om våld mot kvinnor i de av

riksdagen godkända betänkandena 1998/99:SoU9 (s. 30

f.) och 1999/2000:SoU6 (s. 18 f.). I det förstnämnda

betänkandet behandlades bl.a. yrkanden om att ta

till vara kvinnojourernas kunskaper. Yrkandena

avstyrktes (res. v+mp).

Utskottet har de senaste åren behandlat motioner om

stöd till utsatta barn, bl.a. i de av riksdagen

godkända betänkandena 2000/01:SoU7 (s. 26 f.) och

1999/2000:SoU12 (s. 12 f.). Yrkandena avstyrktes.

I samband med proposition 1997/98:55 om kvinnofrid

gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att leda

ett utvecklingsarbete i frågor om våld mot kvinnor.

Syftet med uppdraget är att främja och stödja

kompetensuppbyggnad och metodutveckling inom

socialtjänsten och hälso- och sjukvården för att

dessa frågor på ett bättre sätt skall kunna

införlivas i den ordinarie verksamheten. Styrelsen

fick även i uppdrag att utarbeta allmänna råd för

hur socialtjänsten bör arbeta med dessa frågor.

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag utarbetat

utbildningsmaterial om våldsutsatta kvinnor för

personal inom socialtjänsten respektive hälso- och

sjukvården. Utbildningsmaterialet har nyligen

publicerats i två rapporter. Socialstyrelsen kommer

att slutredovisa sitt uppdrag i samband med

årsredovisningen 2001.

Regeringen har inrättat ett nationellt råd för

kvinnofrid. Rådet skall utgöra ett rådgivande organ

för frågor som rör våld mot kvinnor. Rådet skall

vidare vara ett forum där regeringen kan utbyta

erfarenheter och idéer med företrädare för

organisationer och forskare som är engagerade i

frågor som rör våld mot kvinnor samt uppmärksamma

problemområden som behöver åtgärdas. Två till fyra

gånger per år sammankallar rådet representanter för

relevanta frivilligorganisationer, folkrörelser,

forskningsdiscipliner m.m. Rådets ordförande och

sammankallande är jämställdhetsminister Margareta

Winberg.

Kommittén mot barnmisshandel (S 1998:07) har i

uppdrag att utreda frågan om barnmisshandel och

därmed sammanhängande frågor. Kommittén har lämnat

två delbetänkanden, Barnmisshandel - polisens och

åklagarnas handläggningstider och arbetsmetoder (SOU

2000:42) samt Barn och misshandel (SOU 2001:18).

Uppdraget skall slutredovisas senast den 31 augusti

2001.

Utskottets bedömning

Regeringen har enligt proposition 2000/01:79 om stöd

till brottsoffer för avsikt att vidta en rad

åtgärder för att förbättra stödet till dem som

utsatts för brott. Riksdagen har nyligen ställt sig

bakom en ändring i den nu gällande 8 a §

socialtjänstlagen. Genom ändringen förtydligas

socialtjänstens ansvar för att alla kommuninvånare

som har utsatts för brott och deras anhöriga får

stöd och hjälp. Utskottet instämmer i att det är

viktigt att socialtjänsten fortsätter att utveckla

metoder för det förebyggande arbetet och för stöd

till våldsutsatta kvinnor samt att socialtjänsten

särskilt uppmärksammar barns utsatta situation när

det förekommer våld i familjen. Socialstyrelsen och

andra myndigheter arbetar för närvarande med de

uppdrag rörande framför allt utsatta kvinnor som

beslutades i anslutning till proposition 1997/98:55

om kvinnofrid. Nationella rådet för kvinnofrid

prioriterar bl.a. frågor om barn i

misshandelsförhållanden, insatser för män som

misshandlar kvinnor samt kvinnojourernas arbete.

Vidare kan konstateras att det i uppdraget till

Kommittén mot barnmisshandel ingår att bl.a. att se

över och ge förslag till att förbättra det

förebyggande arbetet, hälso- och sjukvårdens och

socialtjänstens arbete med misshandlade barn och

deras familjer samt rehabiliteringen av förövare

inom kriminalvården. Mot bakgrund av det omfattande

arbete som pågår på området får motionerna So450

(mp) yrkande 2, Ju920 (m) yrkandena 7, 8 och 11 samt

Ju932 (c) yrkande 2 anses i huvudsak tillgodosedda.

Utskottet tillstyrker 5 kap. 11 § i förslaget till

ny socialtjänstlag.

Utskottet vidhåller att det arbete som

kvinnojourerna utför är av stort värde och att

kvinnojourerna utgör ett mycket betydelsefullt

alternativ till socialtjänstens verksamhet på

området. Utskottet anser dock inte att riksdagen bör

ta något initiativ med anledning av motion So450

(mp) yrkande 9. Motionen avstyrks.

Frågor om pornografi

Motionerna

I motion Ub821 av Charlotta L Bjälkebring och Tasso

Stafilidis (v) begärs ett tillkännagivande om att

Sverige bör arbeta och verka för granskning och

kontroll av produktionsvillkoren inom porrindustrin

både i Sverige och internationellt (yrkande 11).

Motionärerna vill ha en porrindustri utan tvång och

missförhållanden för aktörerna.

I motion So450 av Matz Hammarström m.fl. (mp) begärs

tillkännagivanden om att utreda möjligheten att

förbjuda exponering av pornografi på samma sätt som

reklam för tobak och alkohol (yrkande 11) samt om

att utreda pornografins skador och konsekvenser för

t.ex. unga människor och hur detta påverkar dem i

deras syn på sexualitet (yrkande 12). Motionärerna

anser att utbudet av pornografi i samhället bör

minskas eftersom det förmedlar en snedvriden syn på

kvinnors och mäns sexualitet. Denna påverkan kan

vara skadlig, särskilt för unga människor, anförs

det.

Även i motion A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

begärs en utredning av pornografins skador m.m.

(yrkande 40).

I motion So407 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen begär att regeringen skall tillsätta

en utredning med uppdrag att kartlägga unga flickors

upplevelser i samband med påtvingad sex samt

bestående psykiska men (yrkande 1). Motionärerna

begär vidare ett tillkännagivande om att ett

informationsprogram till ungdomar tas fram (yrkande

2).

I motion So492 av Carina Hägg (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av att klarlägga

pornografins utbredning, marknad, distribution och

konsumtion samt dess effekter och sociala följder.

Tidigare behandling och pågående arbete

I betänkande 1999/2000:SoU6 (s. 19 f.) behandlade

utskottet motionsyrkanden med i huvudsak samma

innehåll som i de nu aktuella motionerna So450, A808

och So407. Utskottet anförde bl.a. att samhället på

olika sätt och i olika sammanhang bör motverka

prostitutionens och pornografins skadeverkningar och

konsekvenser, särskilt vad beträffar unga människor.

Det är viktigt att betona normbildningens och

opinionsbildningens betydelse i sammanhanget. På

många olika fronter gäller det att på sikt skapa

värdefulla attitydförändringar. Utskottet förutsatte

att regeringen och ansvariga myndigheter följer

utvecklingen och vidtar de åtgärder som kan behövas.

Motionerna avstyrktes (res. mp avseende pornografi).

Utbildningsutskottet behandlade motioner om

värdegrundsfrågor, sex- och samlevnadsfrågor och om

en kritisk diskussion av pornografin inom skolan i

betänkande 2000/01:UbU13 Skolan, vartill hänvisas.

Utskottet avstyrkte motionerna med hänvisning till

pågående arbete på området.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade

inställning när det gäller pornografins

skadeverkningar och konsekvenser. Motionerna So407

(mp) yrkandena 1 och 2, So450 (mp) yrkandena 11 och

12, So492 (s), Ub821 (v) yrkande 11 och A808 (mp)

yrkande 40 avstyrks.

Vård av missbrukare

Propositionen

I 4 § LVM anges förutsättningarna för att besluta om

tvångsvård enligt lagen. Ett av kriterierna är att

personen i fråga till följd av missbruket utsätter

sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,

löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv eller

kan befaras komma att allvarligt skada sig själv

eller någon närstående.

Regeringen föreslår i propositionen att paragrafen

ändras på så sätt att en hänvisning görs till den

nya socialtjänstlagen i stället för till den nu

gällande.

Motionerna

I motion So300 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om tvångsomhändertagande av

alkoholmissbrukare (yrkande 2). Motionärerna menar

att vid upprepat gravt missbruk som leder till ett

asocialt beteende och risker för andra människor

skall tvångsomhändertagande kunna ske tillräckligt

lång tid för att vården skall kunna ge resultat.

Enbart avgiftning av missbrukare, som nu ofta sker,

leder ingenstans. Vårdperioder om 4-5 veckor med ett

års eftervård är oftast nödvändiga, anförs det.

I motion So356 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i

uppdrag att utvärdera erfarenheterna och

konsekvenserna av öppenvården för missbrukare

(yrkande 8).

I motion So298 av Chatrine Pålsson (kd) begärs ett

tillkännagivande om en återuppbyggnad av

narkomanvården. Motionären påpekar att dödligheten

på grund av narkotikamissbruk i Sverige är bland de

högsta i Europa och att narkotikamissbruket ökar för

första gången sedan 1970-talet.

I motion So227 av Dan Kihlström (kd) begärs ett

tillkännagivande om frivilliga organisationers

insatser i missbrukarvården (yrkande 1). Motionären

begär vidare ett tillkännagivande om tillsättandet

av en kommitté med inriktning mot ideell

missbrukarvård (yrkande 2). En parlamentarisk

kommitté borde få i uppdrag att leta efter goda

exempel samt att stödja ideell missbrukarvård på

olika sätt på nationell nivå.

I motion So211 av Thomas Julin och Barbro Feltzing

(mp) yrkas att riksdagen begär att regeringen

tillsätter en utredning för att klarlägga

situationen inom missbrukarvården (yrkande 1).

Motionärerna yrkar vidare att riksdagen skall begära

att regeringen lägger fram förslag till lagändring

för att skydda fostret (yrkande 2). LVM bör enligt

motionärerna ändras så att det blir möjligt att

ingripa med stöd av lagen när en gravid kvinna

missbrukar alkohol eller droger. Vidare begärs ett

tillkännagivande om att göra LVM könsneutral

(yrkande 3). Motionärerna vänder sig mot att LVM

beskriver missbrukaren som en man trots att

missbruket är utbrett bland både kvinnor och män.

Slutligen begärs ett tillkännagivande om att LVM

även skall komma i fråga för att skydda annan än

missbrukaren eller närstående (yrkande 4). Lagen bör

enligt motionärerna ändras så att ett ingripande kan

göras om missbrukaren kan befaras komma att

allvarligt skada sig själv eller någon annan.

I motion So449 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om en

kommitté med uppdrag att undersöka hur och om den

tunga missbrukarvården tillgodoses (yrkande 1).

Motionärerna begär även ett tillkännagivande om vad

i motionen anförs om vårdkostnaderna (yrkande 3).

Motionärerna anser att det är olyckligt att

kommunerna både har det ekonomiska ansvaret och

utredningsansvaret när det gäller missbrukarvård.

Det finns en stor risk för att en utredning av

vårdbehovet påverkas av enhetens ekonomiska

möjligheter. Staten bör åter ta ett större ansvar

när det gäller kostnaden för LVM-vården, anförs det.

I motionen begärs även ett tillkännagivande om att

det bör tillsättas en ombudsman med ansvar att

hjälpa missbrukare och deras familjer (yrkande 4).

I motion So479 av Claes-Göran Brandin och Christina

Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om att

genomföra en översyn av befintliga regler kring

anhörigas situation i syfte att ytterligare stödja

dem. Enligt motionären anordnar ett stort antal

behandlingshem särskilda anhörigveckor för att ge

anhöriga möjlighet att vara tillsammans med och

stötta den familjemedlem som sökt vård för sitt

drogberoende. Motionären anser att de anhöriga bör

ges rätt till ledighet från anställning och

ekonomiskt stöd för förlorad arbetsförtjänst under

anhörigveckorna.

I motion So411 av Agneta Lundberg m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om vad i

motionen anförs om vård av missbrukare. Enligt

motionärerna omfattar LVM inte blandmissbrukare som

använder sömnmedel och lugnande medel tillsammans

med alkohol. Blandmissbruk är vanligt förekommande

bland dem som vårdas enligt LVM men utgör inte

grunden till ingripandet. För att även

blandmissbrukare skall få adekvat vård måste LVM ses

över, menar motionärerna.

Tidigare behandling och pågående arbete m.m.

Utskottet behandlade senast motionsyrkanden om vård

av missbrukare i betänkande 1999/2000:SoU6, till

vilket hänvisas (s. 22 f.). För ytterligare

bakgrundsredovisning hänvisas till betänkandena

1998/99:SoU9 (s. 26 f.) och 1997/98:SoU17 (s. 7 f.).

I betänkandet från förra riksmötet behandlades

bl.a. ett motionsyrkande om

frivilligorganisationernas betydelse. Utskottet

vidhöll sin tidigare redovisade uppfattning att

frivilligorganisationerna har en stor betydelse när

det gäller att komplettera samhällets insatser på

det sociala området. Utskottet hänvisade till att

socialnämnden enligt 5 § socialtjänstlagen redan har

i uppgift att samarbeta med bl.a. andra

samhällsorgan, organisationer och föreningar och

avstyrkte motionen.

I betänkandet behandlades vidare yrkanden om

ändring i LVM med i huvudsak samma innehåll som den

i detta betänkande aktuella motion So211 yrkandena 2

och 3. Utskottet delade i och för sig motionärernas

omsorg om det ofödda barnets hälsa men fann inte

skäl att ändra de grundläggande förutsättningarna

för när vård skall beredas med stöd av lagen.

Utskottet ansåg det inte heller erforderligt att

göra lagtexten könsneutral. Yrkandena avstyrktes

(res. kd+mp).

I budgetpropositionen för år 2001 anförs (utg.omr.

9, avsnitt 8.6.2) att det under 1990-talet skett en

förskjutning inom missbrukarvården, från långvariga

institutionsbehandlingar mot öppenvård, korta

vårdtider och skyddat boende med stöd. Efterfrågan

på tvångsvård gick ned kraftigt under 1990-talets

andra hälft, men förefaller enligt propositionen nu

ha stabiliserat sig. Det är dock svårt att veta vad

denna utveckling betyder för den enskilde

missbrukaren, anförs det. Socialstyrelsen har i sina

uppföljningar av utvecklingen inom missbrukarvården

inte kunnat konstatera en generell neddragning av

resurser och insatser för vuxna missbrukare. Det

finns dock vissa tecken som kan tyda på att

missbrukare inte erbjuds relevanta insatser i en

tidig fas av missbruket, vilket i sin tur kan

innebära att missbruket utvecklas och förvärras.

Regeringen anser det därför angeläget att

fortlöpande noga följa och uppmärksamma förändringar

i vården. Enligt Socialstyrelsen har få studier

genomförts av kvaliteten i missbrukarvården, vilket

troligen beror på bristen på lämpliga och

lättåtkomliga kvalitetsindikatorer. Socialstyrelsen

konstaterar i sin treårsuppföljning av

socialtjänsten att kunskap saknas på flera viktiga

områden om tillståndet i och utvecklingen av

missbrukarvården. Det gäller både frågan om

innehåll, kvalitet och resultat i vården samt i vad

mån öppna vårdinsatser är väl avvägda i förhållande

till institutionsvården. Det är också angeläget att

utveckla kunskapen om missbrukarvårdens effekter,

anförs det i propositionen. Ett långsiktigt

utvärderingsarbete pågår såväl inom Centrum för

utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS) vid

Socialstyrelsen som vid SiS. Regeringen påpekar

också att flera länsstyrelser i sin tillsyn över

socialtjänstens insatser för vuxna missbrukare har

visat på behov av förbättringar vad avser

handläggning och insatser för missbrukare med svår

problematik.

I proposition 2000/01:20 Nationell handlingsplan för

att förebygga alkoholskador lägger regeringen fast

grundvalarna för en alkoholpolitik som leder till

minskad alkoholkonsumtion och begränsade

alkoholskador. Regeringen föreslår som en del av

handlingsplanen att vård och behandling av

missbrukare och storkonsumenter bör utvecklas och

förstärkas (s. 50 f.). Insatserna skall syfta till

att flera missbrukare kommer ifrån sitt beroende.

Behovsanpassad vård bör enligt regeringen erbjudas i

ett tidigt skede av missbruket. Kunskapen om

missbrukarvårdens resurser, insatser och resultat

bör öka.

Utskottet anförde vid sin behandling av

propositionen (betänkande 2000/01:SoU8) att vård och

behandling samt andra rehabiliteringsinsatser utgör

grunden när det är fråga om att hjälpa personer att

komma ifrån sitt beroende. Utskottet delade

bedömningen att vård och behandling av missbrukare

och storkonsumenter bör utvecklas och förstärkas och

att insatserna bör syfta till att fler missbrukare

rehabiliteras. Det är angeläget att vårdbehövande,

inte minst unga missbrukare, får tillgång till

behovsanpassade insatser. För en väl fungerande

missbrukarvård krävs kunskaper om missbruk,

vårdbehov samt kvalitet i och effekter av olika

insatser. Utskottet konstaterade att

missbrukarvården under det sista decenniet har

genomgått stora förändringar och att det finns ett

stort behov av ytterligare kunskap på området

särskilt vad gäller resurser, insatser och resultat.

Utskottet såg därför positivt på det arbete som

Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse

(SiS) utför på uppdrag av regeringen för att

kunskapssamla inom området med syfte att höja

kvaliteten på och komma till rätta med vissa brister

inom missbrukarvården. Utskottet pekade vidare på

den studie SBU nyligen avslutat vad gäller

behandling av alkohol- och narkotikamissbrukare.

Enligt utskottets mening är det angeläget att

regeringen noga följer utvecklingen på vård- och

behandlingsområdet och tidigt uppmärksammar

tendenser till negativa förändringar. Utskottet

avstyrkte två motionsyrkanden om vård av unga

missbrukare. Riksdagen följde utskottet (rskr.

2000/01:144).

Narkotikakommissionen har haft regeringens uppdrag

att bl.a. analysera utvecklingen av

missbrukarvårdens behandlingsprogram, värdera dess

resultat och effekter i förhållande till insatta

resurser samt föreslå åtgärder för att stärka

rehabiliteringen av missbrukare. Kommissionen

presenterade sitt arbete i slutbetänkandet Vägvalet

- den narkotikapoliska utmaningen (SOU 2000:126).

När det gäller vården av narkotikamissbrukare (s.

19-22, 149 f.) påtalar kommissionen att det i dag

finns stora brister i utformningen av

missbrukarvården och att omfattningen inte heller

svarar mot behovet. Det krävs långsiktiga insatser,

framför allt avseende samverkan och metod- och

kompetensutveckling, men även mer resurser till

narkomanvården. Bristerna är särskilt stora när det

gäller det tunga missbruket. Enligt betänkandet är

de ekonomiska svårigheterna för kommuner och

landsting en av de bidragande orsakerna till att

vården av missbrukare på många håll är otillräcklig.

I stor utsträckning synes det dock röra sig om en

kombination av knappa och illa utnyttjade resurser.

Kommissionen understryker vikten av kompetent

personal i kommunerna, av att professionella nätverk

byggs upp och av att samhällets olika instanser för

vård och omsorg gemensamt finner system för att

långsiktigt kunna stödja de mest utsatta och

svårmotiverade. Kommissionen föreslår vidare en

aktiv roll för Socialstyrelsen när det gäller

utvecklingen av metoder och kompetens, en starkare

nationell uppföljning och samordning samt långsiktig

forskning och metodutveckling. Enligt kommissionen

är det också viktigt att avpassa stöd och insatser

till den enskilde missbrukarens behov,

förutsättningar och förmåga att tillgodogöra sig

vården samt i möjligaste mån i samråd med

missbrukaren och/eller dennes anhöriga.

Narkotikakommissionen formulerar följande fem

målsättningar som bör vara vägledande för samhällets

vård- och behandlingsinsatser mot beroende och

missbruk av narkotika: Alla narkotikamissbrukare

skall nås med erbjudande om hjälp och vid behov vård

mot sitt missbruk. Råd, stöd och hjälp skall nå

människor i ett tidigt stadium av missbruket.

Vårdinsatserna skall syfta till ett liv fritt från

missbruk och illegala droger. Vården och andra

insatser för missbrukare skall vara av god kvalitet.

Insatserna mot missbruk skall vara uthålliga och

långsiktiga.

När det gäller tvångsvård måste den ses i relation

till de insatser som görs inom socialtjänsten i

övrigt, menar kommissionen. Vård enligt LVM kan i

vissa fall vara inledningen till en rehabilitering

medan den i andra fall mer får karaktären av

katastrofåtgärd. Kommissionen anför att det givetvis

finns situationer då det kan vara nödvändigt med

tvångsvård och att det därför är angeläget att denna

vård håller en hög kvalitet och ges tillräckliga

resurser för utveckling av vårdinsatserna.

Nödvändigt är också att det sker en konstruktiv

samverkan med socialtjänsten så att tvångsvården,

såsom är avsett, kan övergå till mer långsiktiga

insatser av frivillig karaktär.

Betänkandet är under remissbehandling.

I Socialtjänstutredningens slutbetänkande (SOU

1999:97 s. 104 f.) påpekas att samtidigt som den

ekonomiska situationen för kommunerna blivit kärvare

och kraven på effektivitet ökat har det skett stora

förändringar inom kommunernas missbrukarvård. Det är

enligt utredningen uppenbart att utvecklingen går

mot allt mindre institutionsvård till förmån för

öppenvård, framför allt när det gäller

alkoholmissbrukare. När det gäller personer som

missbrukar narkotika eller som har ett blandmissbruk

är tendensen svagare. Orsaken till denna utveckling

kan till en del hänföras till värderingen av

resultat i institutionsvård och utveckling av

metoder i öppenvård. Den kommunala ekonomin kan dock

också ha spelat in.

Den forskning som finns ger enligt utredningen stöd

för att öppenvårdsinsatser är att föredra i de

flesta fall. En expertgrupp knuten till Centrum för

utvärdering av socialt arbete vid Socialstyrelsen

har publicerat en översikt över kunskapsläget om

alkoholvårdens behandlingseffekter. Gruppens

slutsats är att institutionsvård bör reserveras för

dem som av medicinska, psykiatriska och sociala skäl

inte kan tillgodogöra sig behandling i öppna former.

De som har missbrukat alkohol under lång tid och som

har ett svagt nätverk bör i stället för

institutionsvård erbjudas en kombination av insatser

i öppna former, t.ex. skyddat boende, kvalificerad

dagverksamhet och hemtjänst.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller att vård och behandling och

andra rehabiliteringsinsatser utgör grunden när det

gäller att hjälpa personer att komma ifrån sitt

beroende av såväl alkohol som andra droger.

Utskottet vill åter framhålla vikten av att det för

en väl fungerande missbrukarvård krävs kunskaper om

missbruk, vårdbehov samt kvalitet i och effekter av

olika insatser. Det är angeläget att vårdbehövande

får tillgång till behovsanpassade insatser. Inom

missbrukarvården har det under det senaste decenniet

skett en förskjutning från långvariga

institutionsbehandlingar mot öppenvård, korta

vårdtider och skyddat boende med stöd. Utskottet

vill åter betona att det är angeläget att regeringen

noga följer utvecklingen på vård- och

behandlingsområdet och tidigt uppmärksammar

tendenser till negativa förändringar. Utskottet

vidhåller att det finns ett stort behov av

ytterligare kunskaper på detta område, särskilt vad

gäller resurser, insatser och resultat. Det är också

viktigt att utreda i vad mån öppna vårdinsatser är

väl avvägda i förhållande till institutionsvården.

Utskottet ser positivt på det arbete som

Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse

utför på uppdrag av regeringen för att samla kunskap

inom området. Syftet är att höja kvaliteten på och

komma till rätta med vissa brister inom

missbrukarvården. I den nationella handlingsplanen

för att förebygga alkoholskador ingår vidare att

utveckla och förstärka vård och behandling av

missbrukare och storkonsumenter.

Narkotikakommissionen föreslår i sitt slutbetänkande

åtgärder för att stärka rehabiliteringen av

missbrukare. Det kan också noteras att SBU nyligen

avslutat en studie vad gäller behandling av alkohol-

och narkotikamissbrukare. Enligt utskottets mening

får motionerna So211 (mp) yrkande 1, So298 (kd),

So300 (m) yrkande 2, So356 (v) yrkande 8, So411 (s)

samt So449 (mp) yrkandena 1 och 3 i allt väsentligt

anses tillgodosedda med det anförda.

Utskottet vill åter framhålla att

frivilligorganisationerna har en stor betydelse när

det gäller att komplettera samhällets insatser på

det sociala området samt att det är viktigt att

stärka och effektivisera det frivilliga sociala

arbetet, inte minst när det gäller missbrukarvården.

Utskottet anser dock inte att riksdagen bör ta något

initiativ med anledning av motion So227 (kd)

yrkandena 1 och 2. Motionen avstyrks.

I motion So211 (mp) yrkandena 2 och 4 begärs att LVM

ändras i syfte att kunna ingripa dels mot gravida

kvinnor som missbrukar, dels till skydd för andra än

missbrukaren eller någon närstående. Utskottet

vidhåller sin uppfattning att det inte finns skäl

att ändra de grundläggande förutsättningarna för när

vård skall beredas med stöd av lagen och avstyrker

motionsyrkandena. Utskottet tillstyrker 4 § i

förslaget till lag om ändring i LVM.

Utskottet har inte ändrat inställning när det gäller

frågan om att göra LVM könsneutral. Motion So211

(mp) yrkande 3 avstyrks således.

Utskottet kan inte ställa sig bakom kravet i motion

So449 (mp) yrkande 4 om att det bör tillsättas en

ombudsman för missbrukare och deras familjer.

Motionen avstyrks därför.

Utskottet är inte heller berett att föreslå en sådan

översyn av anhörigas situation som begärs i motion

So479 (s). Utskottet avstyrker motionen.

Frågor rörande äldre och funktionshindrade

Propositionen

I 5 kap. 4 § i förslaget till ny socialtjänstlag

stadgas att socialnämnden, med respekt för äldre

människors självbestämmande och integritet, skall

verka för att äldre människor får möjlighet att leva

och bo självständigt, under trygga förhållanden.

Paragrafen motsvarar nuvarande 19 § med en viss

språklig ändring.

I 5 kap. 7-8 §§ i regeringens förslag finns

bestämmelser om socialnämndens ansvar för människor

med fysiska och psykiska funktionshinder.

Bestämmelserna har med endast språkliga ändringar

överförts från nu gällande 21 och 21 a §§

socialtjänstlagen.

Regeringen anför i propositionen (s. 95 f.) att när

det gäller bistånd i form av vård- och

behandlingsinsatser, stöd och hjälp - dvs. bistånd

som inte har karaktären av ekonomiskt stöd för

livsföringen - får inte den enskildes ekonomi avgöra

om han eller hon skall få biståndsinsatser som han

eller hon är i behov av. Äldre eller

funktionshindrade människor skall inte behöva få

sina biståndsbehov bedömda i relation till sin

ekonomi. Enligt nuvarande 35 § socialtjänstlagen har

kommunerna rätt att ta ut inkomstrelaterade avgifter

för den typen av insatser. Den ekonomiska

bedömningen kommer därför in vid bestämmandet av

vilken avgift som den enskilde skall betala.

Regeringen är oroad över den utveckling som har

framskymtat från en del håll i landet där äldre

människor blivit nekade hemtjänst, i främst ordinärt

boende men även i särskilt boende, med hänvisning

till att han eller hon har tillräckligt med pengar

att själv bekosta t.ex. städning.

Motionerna

I motion So51 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om valfrihet inom äldreomsorgen

(yrkande 8). Motionärerna anför att det behövs en

mångfald och alternativa lösningar för att äldre

själva skall kunna välja hur de vill leva och få sin

omsorg ordnad. I dag tas alltför liten hänsyn till

den enskildes behov och önskemål. Motionärerna anser

att regeringen bör återkomma till riksdagen med

förslag till ändring i socialtjänstlagen som innebär

ökad valfrihet genom införande av äldrepeng, enligt

förslaget i motion 2000/01:So244. I motionen begärs

vidare ett tillkännagivande om beviljat men ej

verkställt beslut om bistånd (yrkande 11).

Motionärerna anser att regeringen bör återkomma med

förslag för att komma till rätta med problemet att

kommuner beviljar bistånd men sedan inte verkställer

besluten. Motionärerna begär också att regeringen

återkommer med förslag som förhindrar att två helt

olika typer av färdtjänst utvecklas (yrkande 16).

Motionärerna noterar att regeringen inte föreslagit

någon åtgärd för att komma till rätta med

problematiken med dubbel lagstiftning inom

färdtjänstområdet. Även fortsättningsvis kommer det

således att finnas två olika typer av färdtjänst, en

som har färdtjänstlagen som grund och en med

socialtjänstlagen som grund. Färdtjänstlagen bygger

på hemkommunens (folkbokföringskommunens) ansvar

medan socialtjänstlagen har vistelsekommunen som

centralt begrepp. Begreppet skälig levnadsnivå

täcker in fler behovssituationer än vad

färdtjänstlagen gör, t.ex. behoven av tjänsten av

rent sociala skäl som inte behöver ha med

funktionshinder att göra. Motionärerna anser att

regeringen bör återkomma med förslag innebärande en

uttrycklig hänvisning i socialtjänstlagen eller

motsvarande reglering som förhindrar en rättslig och

praktisk oordning.

Ett tillkännagivande om färdtjänst begärs även i

motion So52 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) (yrkande

6). Motionärerna anför att propositionen innebär att

begreppet färdtjänst kommer att kopplas till två

skilda lagar med olika innebörd. När färdtjänstlagen

inte räcker för att bevilja färdtjänst måste

kommunen således pröva behovet enligt

socialtjänstlagen. Enligt motionärerna bör det av

socialtjänstlagen uttryckligen framgå vilken enskild

lag som är tillämplig när det gäller färdtjänst. I

motionen yrkas vidare att regeringen lägger fram

förslag till ändring i 5 kap. 7 och 8 §§

socialtjänstlagen angående intellektuella

funktionshinder (yrkande 2). Motionärerna anser att

paragraferna bör ändras på så sätt att ordet

"intellektuella" förs in efter ordet "psykiska".

I motion So48 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag

till lagreglering av det statliga finansiella

ansvaret för invandrare som kommit till Sverige och

fått permanent uppehållstillstånd vid relativt hög

ålder (yrkande 5).

I motion So425 av Maud Ekendahl och Elizabeth

Nyström (m) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om att samtliga kommuner skyndsamt

samordnar sitt ansvar vad gäller socialtjänstlagen

och hälso- och sjukvårdslagen. Enligt motionärerna

uppskattar Svenska Kommunförbundet att äldre

vårdtagare i dag har lika stora behov av

socialtjänster som hälso- och sjukvårdstjänster.

Vissa kommuner bedriver ett nära samarbete med

hälso- och sjukvårdspersonal i kommunerna, bl.a.

genom den medicinskt ansvariga sjuksköterskan. Andra

kommuner väljer att organisera vården så att en

biståndshandläggare utan sjukvårdskompetens har

huvudansvaret för att bedöma vårdtagarens behov av

insatser.

I motion So50 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om att äldre människor inte skall

kunna nekas hemtjänst med hänvisning till deras

ekonomiska situation (yrkande 1). Motionärerna anser

att regeringen bör lämna ett förslag som garanterar

rätten till hemtjänst även för dessa människor. I

motionen begärs vidare ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om äldre och socialtjänstlagen

(yrkande 3). Motionärerna anser det viktigt att

äldre inte nekas den tandvård de behöver. Det kan

inte heller accepteras att äldre inte hämtar ut sina

läkemedel på grund av medelsbrist eller av

kostnadsskäl inte får den hörapparat som bäst

hjälper dem. Enligt motionärerna bör vidare

bestämmelsen om att äldre människor skall få

möjlighet att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i

gemenskap med andra återinföras i socialtjänstlagen.

I motion So49 av Lena Sandlin-Hedman och Carin

Lundberg (s) begärs ett tillkännagivande om rätten

till bistånd enligt socialtjänstlagen i form av

bostad med särskild service till personer med

funktionshinder. Motionärerna anser att det behövs

ett förtydligande när det gäller denna rätt,

särskilt till förmån för personer med s.k. dolt

funktionshinder.

Tidigare behandling och pågående arbete

I det av riksdagen godkända betänkande 2000/01:SoU9

Äldrepolitik, vartill hänvisas, behandlade utskottet

senast motioner om olika äldrefrågor. Bland annat

behandlades den motion som hänvisas till i nu

aktuella motion So51 (m) yrkande 8 om äldrepeng (s.

6 f.). Utskottet vidhöll sin vid flera tidigare

tillfällen redovisade uppfattning att det inte bör

införas någon äldrepeng (res. m+fp).

Olika handikappolitiska frågor behandlades senast av

utskottet i det av riksdagen godkända betänkande

2000/01:SoU12. Med anledning av motioner om gynnande

men ej verkställda beslut om insatser föreslog

utskottet ett tillkännagivande till regeringen (s.

31 f.). Utskottet konstaterade att Socialstyrelsen

nyligen fått i uppdrag att i samarbete med

länsstyrelserna kartlägga och analysera antalet ej

verkställda domstols- och myndighetsbeslut enligt

9 § LSS och 6 f § socialtjänstlagen. Utskottet ansåg

att regeringen skall återkomma till riksdagen med en

redovisning samt om det behövs även med förslag till

förändringar.

Riksdagen beslutade hösten 1997 om en ny inriktning

och ett nytt synsätt när det gäller

funktionshindrades resor (prop. 1996/97:115 Mer

tillgänglig kollektivtrafik, bet. 1997/98:TU3, rskr.

1997/98:10). En ny lag om färdtjänst (1997:736)

ersatte den 1 januari 1998 socialtjänstlagens

bestämmelser om färdtjänst. I propositionen angavs

att färdtjänst primärt inte längre skall behandlas

som en form av bistånd för att uppnå skälig

levnadsnivå eller på annat sätt vara en del av

socialtjänsten utan i stället behandlas som en

trafikpolitisk fråga i syfte att bidra till en

tillfredsställande trafikförsörjning också för

funktionshindrade.

19 § socialtjänstlagen hade före

socialtjänstreformen 1998 följande lydelse:

Socialnämnden skall verka för att äldre människor

får möjlighet att leva och bo självständigt och att

ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med

andra.

I proposition 1996/97:124 föreslog regeringen att

bestämmelsen skulle ändras genom att man bl.a. tog

bort formuleringen om en aktiv och meningsfull

tillvaro. Regeringen anförde att paragrafens lydelse

sannolikt hade sin bakgrund i att förarbetena till

socialtjänstlagen lyfte fram ensamhet och

sysslolöshet som påtagliga problem för äldre.

Regeringen ansåg att denna föreställning om en

passiv och ömkansvärd åldring i behov av aktivering

och sällskap i stor utsträckning hade reviderats

under senare år. Det stora flertalet äldre behåller

hälsan högt upp i åren, är aktiva och vitala och

välintegrerade inom familjekretsen och i

samhällslivet. Det finns dock människor bland

ålderspensionärerna som är ofrivilligt ensamma, som

upplever sig obehövda och som sällan besöks av någon

annan än hemtjänsten. Regeringen anförde att det

självklart är en viktig uppgift för socialtjänsten

att stödja människor i situationer där känslor av

ensamhet och isolering innebär risk för den fysiska

och psykiska hälsan men att det knappast kan vara

socialtjänstens uppgift att verka för att äldre

människor i generell mening ges en aktiv och

meningsfull tillvaro.

Utskottet ställde sig i betänkande 1996/97:SoU18

bakom regeringens förslag (s. 91). Utskottet anförde

bl.a. att ändringen inte skulle uppfattas så att

socialnämndens ansvar för en god samhällsgemenskap

för de äldre minskar. Det är givetvis angeläget att

socialnämnderna stöder människor som är ensamma och

isolerade. Det behöver dock inte anges som mål för

socialtjänstens arbete att verka för att äldre

människor generellt sett får en aktiv och

meningsfull tillvaro, eftersom flertalet äldre är

aktiva och lever i gemenskap med andra. En motion om

att behålla formuleringen avstyrktes (res v).

I 2001 års vårproposition (2000/01:100) (avsnitt

1.6.4) anförs att tandvårdsstödet i år har

förstärkts med 100 miljoner kronor för att förbättra

skyddet mot höga behandlingskostnader, särskilt för

äldre patienter. Regeringen aviserar i propositionen

ytterligare höjningar av tandvårdsstödet, med

sammanlagt 600 miljoner kronor för åren 2002 och

2003.

Tandvårdsutredningen presenterar i sitt betänkande

Bättre tandvårdsförsäkring för äldre (SOU 2001:36)

förslag som skall göra tandvården billigare för

personer över 75 års ålder, bl.a. genom ersättning

med dubbelt grundbelopp vad gäller bastandvården

samt ett högkostnadsskydd om 7 000 kr för omfattande

arbeten.

Enligt 2001 års vårproposition (avsnitt 6.6) har

regeringen för avsikt att i en särskild proposition

återkomma med förslag som innebär att ett

äldreförsörjningsstöd inrättas för personer över 65

år som inte uppfyller bosättningskravet i

pensionssystemet.

Samverkansutredningen lämnar i betänkandet Samverkan

- om gemensamma nämnder på vård- och omsorgsområdet,

m.m. (SOU 2000:114) förslag som förbättrar

möjligheterna till samverkan mellan kommuner och

landsting, bl.a. när det gäller de medicinska

insatserna inom den kommunala äldrevården.

Utredningen föreslår att ett landsting och de

kommuner som ingår i landstinget får bilda en

gemensam nämnd för att gemensamt fullgöra uppgifter

på vård- och omsorgsområdet. Vidare föreslås det

bl.a. att kommunerna skall ges befogenhet att

tillhandahålla läkarinsatser fristående från

landstingens huvudansvar som skall kvarstå

oförändrat.

Betänkandet är under remissbehandling.

Socialtjänstutredningen redogör i sitt

slutbetänkande (SOU 1999:97 s. 225 f.) för

innebörden av och problemen med att äldreomsorgen

regleras av två lagar, socialtjänstlagen och hälso-

och sjukvårdslagen (1982:763). Utredningen anser att

det finns ett behov av att samordna vissa regler i

de båda lagarna för att få en tydligare reglering av

omsorger för äldre och funktionshindrade. Frågan om

en samlad reglering av sociala och medicinska

insatser är emellertid så komplex att den fordrar en

samtidig översyn av regelverken i socialtjänstlagen

och hälso- och sjukvårdslagen med tillhörande övrigt

regelverk.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin vid flera tidigare

tillfällen redovisade inställning att det inte bör

införas någon äldrepeng och avstyrker därför motion

So51 (m) yrkande 8.

Riksdagen har nyligen gjort ett tillkännagivande

till regeringen rörande gynnande beslut om insatser

enligt socialtjänstlagen och LSS som inte

verkställs. Riksdagen bör nu inte ta något nytt

initiativ i frågan. Motion So51 (m) yrkande 11

avstyrks därmed.

I motionerna So51 (m) yrkande 16 och So52 (kd)

yrkande 6 begärs förtydliganden i socialtjänstlagen

angående färdtjänst. I och med att lagen om

färdtjänst trädde i kraft den 1 januari 1998

upphörde socialtjänstlagens bestämmelser om

färdtjänst att gälla. Färdtjänst skall i första hand

betraktas som en transportform i stället för en form

av bistånd. Enligt 7 § färdtjänstlagen skall

tillstånd till färdtjänst meddelas den som på grund

av funktionshinder, som inte endast är tillfälligt,

har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen

hand eller att resa med allmänna

kommunikationsmedel. Om en person t.ex. endast har

ett tillfälligt funktionshinder eller av andra skäl

inte omfattas av bestämmelserna i lagen om

färdtjänst kan rätt till bistånd för resor föreligga

enligt socialtjänstlagen. Färdtjänstlagen bygger

visserligen på folkbokföringskommunens ansvar medan

vistelsekommunen har ansvaret för bistånd enligt

socialtjänstlagen. Färdtjänstlagen ger emellertid

kommunerna/trafikhuvudmännen rätt att bevilja

färdtjänst för resor även mellan den egna kommunen

och en annan kommun samt inom och mellan andra

kommuner. I socialtjänstlagen anges som en

förutsättning för bistånd att behovet inte kan

tillgodoses på något annat sätt. Har personen i

fråga rätt till färdtjänst skall bistånd enligt

socialtjänstlagen således inte utgå. Mot bakgrund av

vad som anförts finner utskottet att det inte behövs

något särskilt förtydligande rörande färdtjänst i

den nya socialtjänstlagen. Motionerna avstyrks.

I motion So52 (kd) yrkande 2 anförs att ett tillägg

avseende intellektuella funktionshinder bör göras i

5 kap. 7 och 8 §§ i förslaget till ny

socialtjänstlag. Utskottet vill framhålla att

förutom de skyldigheter som socialnämnden har enligt

de nämnda lagrummen finns mer övergripande

bestämmelser om socialnämndens ansvar i de aktuella

avseendena i 1 kap. 1 § och 3 kap. i regeringens

förslag. Utskottet anser inte att det behövs något

initiativ från riksdagen i frågan och avstyrker

därför motionen.

Det bör inte heller göras något tillkännagivande

till regeringen med anledning av motion So49 (s).

Även denna motion avstyrks således.

Utskottet tillstyrker 5 kap. 7 och 8 §§ i förslaget

till ny socialtjänstlag.

Regeringen har enligt uppgift för avsikt att senare

i vår lämna en proposition med förslag till

bestämmelser om äldreförsörjningsstöd till

invandrare över 65 år som saknar rätt till pension.

Motion So48 (m) yrkande 5 är därmed i huvudsak

tillgodosedd.

Hur kommunerna väljer att organisera vården av bl.a.

äldre med behov av både sociala tjänster och hälso-

och sjukvårdsinsatser är inte en fråga för

riksdagen. Utskottet avstyrker därför motion So425

(m).

När det gäller hemtjänst delar utskottet regeringens

oro över att äldre människor på vissa håll i landet

blir nekade hemtjänst med hänvisning till att han

eller hon har tillräckligt med egna medel att själv

bekosta t.ex. städning. Utskottet instämmer med

regeringen i att den enskildes ekonomi inte får

avgöra om han eller hon skall få hemtjänst utan

skall beaktas först vid bestämmandet av vilken

avgift den enskilde skall betala för insatsen.

Utskottet utgår från att regeringen noga följer

utvecklingen även utan något tillkännagivande från

riksdagen. Motion So50 (fp) yrkande 1 avstyrks.

I 5 kap. 4 § i förslaget till ny socialtjänstlag

föreslås att socialnämnden, med respekt för äldre

människors självbestämmande och integritet, skall

verka för att äldre människor får möjlighet att leva

och bo självständigt under trygga förhållanden.

Utskottet konstaterar att det stora flertalet äldre

behåller hälsan högt upp i åren och är aktiva,

vitala och välintegrerade inom familjekretsen och i

samhället. Det finns dock bland ålderspensionärerna

de som är ofrivilligt ensamma och som behöver stöd

för att bryta sin ensamhet och isolering.

Utskottet vidhåller att det är angeläget att

socialnämnderna stöder människor som är ensamma och

isolerade. Det bör framhållas att socialnämnden

enligt 3 kap. 6 § i förslaget till ny

socialtjänstlag genom hemtjänst, dagverksamheter

eller annan liknande social tjänst bör underlätta

för den enskilde att bo hemma och ha kontakt med

andra. Vidare anges som ett av målen i den av

riksdagen godkända nationella handlingsplanen för

äldrepolitiken (bet. 1997/98:SoU24) att äldre skall

kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i

samhället och över sin vardag.

Mot bakgrund av vad som anförts anser utskottet, i

likhet med motionärerna i So50 (fp) yrkande 3

delvis, att förslaget till 5 kap. 4 § bör formuleras

om och få följande lydelse: "Socialnämnden skall

verka för att äldre människor får möjlighet att leva

och bo självständigt under trygga förhållanden och

ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med

andra." Orden "med respekt för äldre människors

självbestämmande och integritet" bör utgå eftersom

det föreslås en inledande övergripande bestämmelse

med den innebörden i 1 kap. 1 § tredje stycket.

Genom att begreppet "annat bistånd" tas bort i den

nya socialtjänstlagen kommer bistånd till tandvård,

läkemedel och hörapparater att omfattas av rätten

till bistånd för livsföringen i övrigt enligt 4 kap.

1 §. En individuell bedömning måste dock göras i

varje enskilt fall, bl.a. av vad som kan anses vara

en skälig levnadsnivå. När det gäller tandvård bör

påpekas dels att förstärkningar sker redan

innevarande år, dels att stora satsningar har

aviserats för de närmaste åren för att förbättra

skyddet mot höga behandlingskostnader, särskilt för

äldre patienter. Utskottet konstaterar också att

Handikappombudsmannen nyligen har begärt att

regeringen skall se över avgiftsreglerna för

hörapparater, vilka varierar kraftigt mellan

landstingen, samt att regeringen har för avsikt att

tillsätta en utredning om hjälpmedel. Motion So50

(fp) yrkande 3 delvis får anses i huvudsak

tillgodosedd med det anförda.

Vistelsebegreppet

Propositionen

Enligt 2 kap. 2 § första stycket i förslaget till ny

socialtjänstlag har kommunen det yttersta ansvaret

för att de som vistas i kommunen får det stöd och

den hjälp som de behöver. Bestämmelsen motsvarar 3 §

i nu gällande socialtjänstlag.

Motionerna

I motion So268 av Ingvar Svensson (kd) yrkas att

regeringen lägger fram förslag till riksdagen för

att mildra kostnadseffekterna av socialtjänstlagens

vistelsebegrepp vad gäller hemtjänst för de kommuner

som har hög andel fritidsboende med hemvist i annan

kommun.

I motion So491 av Christer Skoog m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om behovet av interkommunal

ersättning vad avser hemtjänst vid fritidsboende.

I motion So438 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

begärs ett tillkännagivande om statens ansvar för

personer som ankommer till Stockholm-Arlanda

flygplats och som blir föremål för åtgärd enligt

socialtjänstlagen, LVU och LVM. Enligt motionären är

flygplatsen en nationell angelägenhet.

Tidigare behandling

Ett motionsyrkande om kommuners ansvar för

sommargästers hemtjänst behandlade utskottet i

betänkande 1997/98:SoU10 (s. 17 f.). Utskottet

vidhöll att det inte var berett att föreslå något

undantag från principen om vistelsekommunens ansvar

och avstyrkte därför motionen (res. kd+fp+mp).

En motion med liknande innehåll som motion So438

behandlades av utskottet i betänkande 1999/2000:SoU6

(s. 9). Utskottet konstaterade att de synpunkter som

hade framförts i motionen redan var föremål för

beredning i Regeringskansliet och att riksdagen

därför inte borde ta något initiativ. Motionen

avstyrktes.

Dåvarande socialministern besvarade i augusti 1997

en fråga rörande vistelsekommunens ansvar för

hemtjänst till sommargäster. Enligt det skriftliga

svaret visar studier som gjorts av Svenska

Kommunförbundet att inga betydande merkostnader har

uppstått för turistkommunerna samt att en majoritet

av kommunerna anser att ett ersättningssystem mellan

kommunerna bör undvikas. Socialministern såg mot

bakgrund av detta ingen anledning att vidta några

åtgärder.

Utskottets bedömning

Utskottet anser liksom tidigare att det inte bör

göras något undantag från principen om

vistelsekommunens ansvar. Utskottet tillstyrker 2

kap. 2 § i förslaget till ny socialtjänstlag och

avstyrker motionerna So268 (kd) och So491 (s).

Sigtuna kommun har lämnat en skrivelse till

Socialdepartementet med de synpunkter som framförs i

motion So438 (m). Enligt uppgift från departementet

har något beslut i ärendet ännu inte fattats.

Utskottet vidhåller att riksdagen inte bör ta något

initiativ i frågan och avstyrker därför motionen.

Spelberoende

Propositionen

Nuvarande 11 § socialtjänstlagen har, oförändrad i

sak, delats upp i 3 kap. 7 § och 5 kap. 9 § i

förslaget till ny socialtjänstlag. I 3 kap. 7 §

finns bestämmelser om att socialnämnden skall arbeta

för att förebygga och motverka missbruk av alkohol

och andra beroendeframkallande medel samt genom

information sprida kunskap om bl.a. skadeverkningar

av missbruk. I 5 kap. 9 § stadgas bl.a. att

socialnämnden aktivt skall sörja för att den

enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han

eller hon behöver.

I avsnittet om bistånd till vård och behandling (s.

93) anför regeringen att den vård och behandling som

närmast avses är sådan som ligger inom

socialtjänstens ansvarsområde, dvs. framför allt

behandling för missbruk av alkohol, narkotika och

liknande. Även behandling för spelmissbruk kan dock

i vissa fall vara en insats som ligger inom

socialtjänstens ansvarsområde.

Regeringen anser att det måste dras en skiljelinje

mot sådana insatser som är att hänföra till hälso-

och sjukvård och som är sjukvårdshuvudmannens ansvar

att tillgodose. Det kan enligt regeringen inte vara

rimligt att t.ex. kostnader för psykoterapi,

alternativ medicinsk behandling eller andra

sjukvårdande insatser skall bekostas av

socialtjänsten. Det är viktigt att markera att

kommunernas yttersta ansvar för att de som vistas i

kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver

inte skall omfatta insatser som åligger annan

huvudman. Att enskilda i vissa fall kan vara

missnöjda med att de inte får den behandling de

önskar inom hälso- och sjukvården får inte medföra

att kommunerna tvingas ta över det ansvaret från

landstingen. Regeringen betonar samtidigt vikten av

att socialtjänsten och sjukvården utvecklar

samverkan kring personer som har problem, vilka

kräver insatser från båda huvudmännen.

Motionerna

I motion So356 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen i 11 §

socialtjänstlagen inför spelberoende som ett

arbetsområde när det gäller att motverka missbruk

(yrkande 9). Enligt motionärerna finns det i dag

ingen laglig rätt att begära att samhället skall

erbjuda eller stå för kostnaderna för behandling mot

spelberoende. Vissa kommuner nekar hjälp, andra

kommuner väljer att upphandla och bekosta en

behandling. Motionärerna anser att 11 §

socialtjänstlagen skall kompletteras på ett sådant

sätt att paragrafen omfattar spelberoende.

I motion So352 av Lars Wegendal och Carina Adolfsson

Elgestam (s) begärs ett tillkännagivande om en

ändring i socialtjänstlagen i syfte att stärka

spelmissbrukares rätt till behandling. Enligt

motionärerna har kommunerna under senare år blivit

mer restriktiva när det gäller att sända

spelmissbrukare till behandlingshem. En orsak till

detta kan vara att det är oklart vem som skall

finansiera behandlingen, vilket i sin tur kan bero

på att denna missbrukargrupp inte omnämns i

socialtjänstlagen. Motionärerna anser att lagen bör

ändras så att även spelmissbrukare omnämns och

därmed får en tydligare rätt till behandling.

Tidigare behandling och pågående arbete

Utskottet behandlade motioner om spelberoende senast

i betänkande 2000/01:SoU1. Utskottet konstaterade

att ett aktivt arbete pågår för att bygga upp

kunskap om spelberoende och hjälpinsatser till dem

som drabbats av beroendet. Utskottet såg mycket

positivt på den verksamhet som bedrivs och utgick

från att Folkhälsoinstitutet även i den nya

organisationen kommer att fortsätta sitt arbete på

området. Något initiativ på området behövdes enligt

utskottet inte (res. kd+fp respektive v+mp).

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:96).

Av budgetpropositionen 2000/01:1 (utg.omr. 9,

avsnitt 4.8.1) framgår att från anslaget 14:7

Folkhälsopolitiska åtgärder disponerar

Folkhälsoinstitutet årligen 4 miljoner kronor för

insatser i syfte att öka kunskapen om spelberoende

och för att initiera aktiviteter för att förebygga

spelberoende. För år 2000 tillfördes i

tilläggspropositionen ytterligare 2 miljoner kronor

för detta ändamål. Folkhälsoinstitutet har under

2000 genomfört en kartläggning av problemet samt

öppnat ett 020-nummer dit personer eller anhöriga

till personer med spelberoendeproblem kan vända sig

för att få hjälp.

Regeringen bedömer att Folkhälsoinstitutet även i

fortsättningen skall arbeta för att ta fram underlag

i syfte att öka kunskapen om spelberoende och genom

riktade insatser förebygga spelberoende.

Folkhälsoinstitutet har till regeringen överlämnat en rapport

över aktiviteter genomförda eller planerade inom

ramen för anslaget till spelberoende år 2000. Enligt

rapporten har verksamhet som bedrivits för att

minska ohälsoeffekterna till följd av överdrivet

spelande inriktats dels på att sprida kunskap om

fenomenet genom riktade informationsinsatser till

strategiska grupper i samhället, dels på stödjande

insatser direkt till de spelberoende och deras

anhöriga. Stöd till forskning utgör dock den största

delen av utdelade medel.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att bistånd

enligt socialtjänstlagen skall kunna utgå även till

behandling för spelmissbruk, dock under

förutsättning att behandlingen är att hänföra till

socialtjänstens ansvarsområde och inte är att anse

som sådan sjukvårdande insats som

sjukvårdshuvudmannen ansvarar för. Utskottet vill

vidare framhålla att det pågår ett aktivt arbete för

att bygga upp kunskap om spelberoende och

hjälpinsatser till dem som drabbats av beroendet.

Utskottet ser mycket positivt på den verksamhet som

bedrivs och utgår från att Folkhälsoinstitutet även

i den nya organisationen kommer att fortsätta sitt

arbete på området. De krav på lagändring som

framförs i motionerna So352 (s) och So356 (v)

yrkande 9 kan utskottet inte ställa sig bakom.

Utskottet tillstyrker därmed 3 kap. 7 § och 5 kap. 9

§ i förslaget till ny socialtjänstlag och avstyrker

motionerna.

Bostadsfrågor

Motioner

I motion Bo405 av Sten Lundström m.fl. (v) yrkas att

regeringen skall utreda och lägga fram förslag till

lagändringar i socialtjänstlagen för att trygga

individens rätt till en egen bostad (yrkande 8).

Enligt motionärerna garanterar socialtjänstlagen

inte rätten till eget boende utan endast tak över

huvudet. En lagändring om rätten till egen bostad

skulle förstärka socialtjänsten samt förbättra

situationen för hemlösa och uteliggare och för dem

som riskerar att bli hemlösa, anförs det i motionen.

I motion So52 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om boendesociala frågor

(yrkande 7). Enligt motionärerna finns det ingen

lagstadgad rätt till bostad ens för de mest utsatta

individer som aldrig kommer att få en bostad på den

vanliga marknaden. Socialtjänstens yttersta mening

måste dock vara att den enskilde också skall kunna

få hjälp med en bostad.

I motion So346 av Gunnel Wallin och Margareta

Andersson (c) begärs ett tillkännagivande om hjälp

till boende, som även kan ge service (yrkande 3).

Motionärerna framhåller behovet av stöd till den

starkt växande grupp i samhället som saknar arbete

och bostad och som ofta har svårt missbruk och behov

av psykiatrisk och fysisk vård. Det behövs enligt

motionärerna en mellanform av boende som förutom tak

över huvudet även kan ge service. Motionärerna begär

vidare ett tillkännagivande om statligt stöd även

utanför storstadskommunerna (yrkande 4).

I motion So525 av Kaj Larsson m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av skärpta krav på

socialtjänsten att ge de drabbade hjälp och stöd vid

avhysning. Enligt motionärerna händer det alltför

ofta att bostadsfrågan för hyresgästen inte är löst

vid avhysningstillfället. Motionärerna anser att det

i dessa fall bör vara obligatoriskt för de sociala

myndigheterna att närvara vid

avhysningsförrättningen och aktivt utreda om det

behövs hjälpinsatser.

Propositionen

Enligt 3 kap. 2 § i förslaget till ny

socialtjänstlag skall socialnämnden bl.a. i sin

verksamhet främja den enskildes rätt till arbete,

bostad och utbildning.

Paragrafen motsvarar 7 § i nuvarande

socialtjänstlag.

Tidigare behandling och pågående arbete m.m.

Utskottet behandlade motioner om insatser för

hemlösa senast i betänkande 2000/01:SoU1 (s. 63 f.

och s. 86), vartill hänvisas. Utskottet vidhöll att

det är angeläget med konkreta och omedelbara

insatser för att bistå de hemlösa och att slutmålet

måste vara att människor måste kunna få egna

bostäder. Utskottet hänvisade till det omfattande

arbete som pågår och avstyrkte motionerna.

Socialstyrelsen överlämnade i januari 2000 sin

rapport Hemlösa i Sverige 1999. Vilka är de och

vilken hjälp får de? (Socialstyrelsen följer upp och

utvärderar 2000:1). Av rapporten framgår att antalet

hemlösa var ungefär lika många år 1999 som vid den

tidigare kartläggningen år 1993. I vecka 16 1999

bedömdes de hemlösa uppgå till 8 440 personer.

Antalet uteliggare/härbärgesboende var oförändrat,

ca 1 200 personer. Andelen psykiskt störda hade ökat

från 19 till 35 % bland uteliggarna/härbärgesboende,

och andelen kvinnor hade ökat från 8 till 16 %.

Utredningen Allmännyttiga bostadsföretag och

bostadssocial utveckling (dir. 1999:110) (Allbo-

kommittén) har bl.a. haft i uppdrag att fullfölja de

uppgifter som Boendesociala beredningen enligt sina

direktiv (1998:56) haft, nämligen att följa

utvecklingen på det bostadssociala området och lämna

förslag till åtgärder för att stödja särskilt

utsatta grupper på bostadsmarknaden. Utredningen

lämnade i mars 2001 slutbetänkandet Allmännyttiga

bostadsföretag och kommunernas boendeplanering (SOU

2001:27). Allbo-kommittén föreslår (s. 187 f.) att

Boverket, Socialstyrelsen och länsstyrelserna skall

ges i uppdrag att kartlägga hur bostadsfrågor för

hushåll som inte kan få en bostad på egen hand

hanteras inom socialtjänsten. Med utgångspunkt från

resultatet av denna kartläggning bör enligt

kommittén analyseras om kommunerna behöver tillföras

ytterligare bostadspolitiska instrument. Kommittén

anser vidare att utvecklingen av utsatta gruppers

boende inger stark oro och bör följas noggrant. Goda

skäl finns att redan nu allvarligt överväga någon

form av anvisningsrätt för socialtjänsten, för både

förturer och sociala eller kommunala kontrakt,

särskilt i orter med bostadsbrist. Ett ökat

medvetande behövs bland alla fastighetsägare om

vikten av att aktivt samarbeta för att klara utsatta

gruppers boende. Kommittén förordar dock inte att en

anvisningsrätt för socialtjänsten införs nu utan

anser bl.a. att effekter av föreslagna statliga

insatser bör avvaktas.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Kommittén för hemlösa avlämnade den 31 mars 2000 ett

delbetänkande Adressat okänd - om hemlöshetens

bakgrund, orsaker och dynamik (SOU 2000:14).

Kommittén redovisade här kunskapsläget inom en rad

olika områden som har samband med eller nära samband

med hemlöshetsproblematiken. Förslag till insatser

från olika myndigheter redovisades liksom kommitténs

fortsatta arbete. Kommittén har också givit ut

Hemlöshet. En antologi om olika perspektiv och

förklaringsmodeller. Kommittén beräknas avge ett

slutbetänkande hösten 2001.

Kommittén Välfärdsbokslut har i uppdrag att

sammanställa den kunskap som finns och identifiera

de områden där behovet av kunskap kring

välfärdsutvecklingen är angelägen. I direktiven

(1999:7) anförs att det bl.a. framstår som angeläget

att förbättra kunskapsläget om vräkningar och

hemlöshet. Kommittén har givit ut en rad

delbetänkanden och skall slutredovisa uppdraget den

15 oktober 2001.

Enligt praxis (bl.a. Regeringsrättens Årsbok RÅ 1990

ref. 119 och RÅ 1994 not 574) ingår i begreppet

skälig levnadsnivå bostad av viss minimi-standard.

Det får anses godtagbart att för en begränsad

övergångsperiod - när en akut situation föreligger

eller om ett lämpligt boende inte kan beredas den

biståndssökande för en rimlig kostnad - denna

standard är lägre än vad som kan anses skäligt på

längre sikt. I rättsfallet från 1994 fann exempelvis

Regeringsrätten att bistånd i form av boende med

frukost på Frälsningsarméns härbärge uppfyllde

kravet på skälig levnadsnivå endast under en period

ej överstigande en vecka. Det är inte socialnämndens

skyldighet att tillgodose behovet av bostad i

allmänhet. Det kan dock finnas situationer där

socialnämnden måste bistå den enskilde om han har

speciella svårigheter att på egen hand skaffa

bostad. I det nämnda rättsfallet från 1990 fann

Regeringsrätten att den biståndssökande tillhörde en

sådan utsatt grupp av hjälpsökande som enligt

förarbetena till socialtjänstlagen (prop. 1979/80:1

del A) kan behöva särskild hjälp för att anskaffa

bostad. Socialnämndens lösning att ställa en husvagn

till förfogande för den aktuella familjen ansågs

inte godtagbar. Regeringsrätten ansåg med hänsyn

till den situation som den biståndssökande befann

sig i att det fick anses vara en skyldighet för

socialnämnden att lämna bistånd genom att

tillhandahålla henne bostad som fyllde kravet på

skälig levnadsnivå eller på annat sätt ombesörja att

hon fick tillgång till en sådan bostad.

När ansökan har gjorts om avhysning från en bostad

skall, enligt 16 kap. 2 § utsökningsförordningen

(1981:981), kronofogdemyndigheten underrätta

socialnämnden i den kommun där bostaden finns.

Nämnden skall också underrättas om tiden för

avhysningsförrättningen.

Om det behövs av hänsyn till svaranden får

kronofogdemyndigheten enligt 16 kap. 4 §

utsökningsbalken medge anstånd med avhysningen under

högst två veckor. Om synnerliga skäl föreligger får

anståndet utsträckas till högst fyra veckor, om

skälig ersättning betalas för anståndstiden.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller att det är angeläget med

konkreta och omedelbara insatser för att bistå de

hemlösa och att slutmålet måste vara att människor

skall kunna få egna bostäder. Utskottet kan

konstatera att ett omfattande arbete fortfarande

pågår på området. Socialstyrelsen har gjort en

kartläggning av hemlösheten i Sverige. Kommittén för

hemlösa har presenterat ett delbetänkande med

förslag till utrednings- och kartläggningsinsatser

för att öka kunskapsunderlaget samt en antologi om

perspektiv och förklaringsmodeller till hemlöshet.

Kommittén fortsätter sitt arbete med att i samverkan

med kommuner, organisationer och övriga myndigheter

ta initiativ och lägga fram förslag som långsiktigt

kan förbättra insatserna mot hemlöshet. För att

kunna bedöma om kommunerna behöver tillföras

ytterligare bostadspolitiska instrument föreslår

Allbo-kommittén en kartläggning av hur bostadsfrågor

för hushåll som inte kan få en bostad på egen hand

hanteras inom socialtjänsten. Kommittén framhåller

att utvecklingen av utsatta gruppers boende inger

stark oro och bör följas noggrant. Även Kommittén

Välfärdsbokslut har uppdrag med anknytning till

vräkningar och hemlöshet. De frågor som tas upp i

motionerna So52 (kd) yrkande 7, So346 (c) yrkandena

3 och 4, So525 (s) och Bo405 (v) yrkande 8 omfattas

av flera utredningsförslag som nyligen redovisats.

Den fortsatta beredningen bör avvaktas. Riksdagen

bör inte ta något initiativ. Motionerna avstyrks.

Utskottet tillstyrker 3 kap. 2 § i förslaget till

ny socialtjänstlag.

Förslaget till socialtjänstlag i övrigt

Utskottet föreslår följande:

Förslaget till 5 kap. 1 § bör i förtydligande syfte

genomgå en redaktionell förändring nämligen att

ordet "berusnings-" ersätts av "berusningsmedel".

Utskottet delar Lagrådets bedömning såvitt gäller

benämningen av första underrubriken i 6 kap. Denna

bör således lyda "Allmänna bestämmelser om vård

utanför det egna hemmet".

För att i hela lagen konsekvent införa ordet "barn"

i stället för "underårig" bör 6 kap. 6 § första

stycket samt 12 kap. 4 och 10 §§ ändras i enlighet

härmed.

Utskottet föreslår vissa språkliga ändringar i 6

kap. 14 och 15 §§.

I 10 kap. 4 § bör redaktionella ändringar göras.

Även i 16 kap. 2 och 4 §§ föreslås vissa smärre

språkliga ändringar.

Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens

förslag till socialtjänstlag.

Övriga lagförslag

Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens förslag

till ändringar i lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall, lagen (1998:603) om

verkställighet av sluten ungdomsvård och

brottsbalken.

I 1 § förslaget till lag om ändring i lagen

(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

saknas fjärde stycket i paragrafens nuvarande

lydelse. Någon ändring i denna del är inte avsedd.

Paragrafens fjärde stycke kvarstår oförändrat. I

övrigt tillstyrker utskottet förslaget.

En mindre språklig ändring bör enligt utskottet

göras i förslaget till ändring i 36 kap. 5 § fjärde

stycket 2 rättegångsbalken. I övrigt tillstyrker

utskottet förslaget.

I förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813)

om homosexuella sambor föreslår utskottet vissa

redaktionella ändringar bl.a. med hänsyn till att

lagen om svenskt medborgarskap numera har utkommit i

Svensk författningssamling. I övrigt tillstyrker

utskottet förslaget.

Vad sedan gäller 7 § första stycket

socialförsäkringsregisterlagen (1997:934)

konstaterar utskottet att paragrafen har återgetts

felaktigt, dvs. i bristande överensstämmelse med

lydelse enligt proposition 2000/01:69. Riksdagen

måste i nu förevarande ärende utgå från lagtext i

rätt lydelse, vilket innebär att orden "eller som

utgör omdöme eller annan värderande upplysning om

den registrerade" utgår ur 7 § första stycket nämnda

lag. Lagförslaget bör anpassas härtill. I övrigt

tillstyrker utskottet förslaget.

Eftersom 4 kap. 2 § i förslaget till ny

socialtjänstlag inte handlar om försörjningsstöd,

bör hänvisningen till den paragrafen utgå i 4 §

andra stycket i förslaget till lag om ändring i

lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program.

I övrigt tillstyrker utskottet förslaget.

Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens förslag

till lagändringar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna utgångspunkter för

socialtjänsten

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So48 yrkande 1,

2000/01: So51 yrkandena 1 och 2, 2000/01:So226

yrkandena 1, 2 och 4 samt 2000/01:So527

yrkandena 1 och 2,

res. 1 (m)

2. beträffande 1 kap. 1 § förslaget till

socialtjänstlag

att riksdagen antar 1 kap. 1 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag,

3. beträffande 4 kap. 1 och 2 §§ förslaget

till socialtjänstlag

att riksdagen antar 4 kap. 1 och 2 §§ i regeringens förslag

till socialtjänstlag

4. beträffande posterna i

försörjningsstödet

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So51 yrkande

5, 2000/01:So356 yrkande 7 och 2000/01:So508

yrkande 2 antar 4 kap. 3 § första stycket i

regeringens förslag till socialtjänstlag,

res. 2 (m)

res. 3 (mp)

5. beträffande riksnormen

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So47 yrkande

1, 2000/01:So51 yrkande 4 och 2000/01:So226

yrkandena 3 och 5 antar 4 kap. 3 § andra stycket

i regeringens förslag till socialtjänstlag,

res. 4 (m, kd, c)

6. beträffande rätten att överklaga

beslut

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So48 yrkande

2, 2000/01:So51 yrkande 10, 2000/01:So337,

2000/01:So356 yrkandena 5 och 6, 2000/01:So449

yrkande 5 och 2000/01:So538 yrkande 3 antar 16

kap. 3 § i regeringen förslag till

socialtjänstlag,

res. 5 (m) - delvis

7. beträffande villkor för

försörjningsstöd

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So51 yrkande

3, 2000/01:So226 yrkande 6 och 2000/01:So356

yrkande 3 antar 4 kap. 4-6 §§ i regeringens

förslag till socialtjänstlag, med den ändringen

i 6 § att orden "3 §" ersätts av "4 §",

res. 5 (m) - delvis

8. beträffande bistånd till konstnärer

att riksdagen avslår motion 2000/01:Kr230 yrkande 10,

9. beträffande bistånd till studenter

att riksdagen avslår motion 2000/01:A808 yrkande 32,

res. 6 (mp)

10. beträffande ideella skadestånd

att riksdagen avslår motion 2000/01:So52 yrkande 5,

res. 7 (kd, c)

11. beträffande återkrav av bistånd

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So51 yrkande

6 och 2000/01:So226 yrkandena 7 och 8 antar 9

kap. 1 och 2 §§ i regeringens förslag till

socialtjänstlag,

res. 8 (m)

12. beträffande barnbidrag m.m.

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So53 yrkande 4,

2000/01: So284, 2000/01:So356 yrkande 1 och

2000/01:Sf245,

13. beträffande föräldrars

försörjningsplikt

att riksdagen avslår motion 2000/01:So356

yrkande 2,

14. beträffande länsstyrelsernas

tillsynsansvar

att riksdagen med avslag på motion 2000/01:So48 yrkandena 3

och 4 antar 13 kap. 2-4, 6 och 7 §§ i

regeringens förslag till socialtjänstlag,

res. 9 (m) - delvis

15. beträffande tillsynens organisation

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So50 yrkande 4,

2000/01: So51 yrkande 12 och 2000/01:So344

yrkande 3,

res. 9 (m) - delvis

res. 10 (kd, fp)

16. beträffande kommunal tillsyn över

enskild verksamhet

att riksdagen med avslag på motion 2000/01:So344 yrkande 2

antar 13 kap. 5 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag,

res. 11 (m) - delvis

17. beträffande tillståndsplikt

att riksdagen med avslag på motion 2000/01:So344 yrkande 1

antar 7 kap. 1 och 2 §§ i regeringens förslag

till socialtjänstlag,

res. 11 (m) - delvis

18. beträffande vårdplan

att riksdagen antar 11 kap. 3 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag,

19. beträffande 4 kap. 26 §

barnavårdslagen

att riksdagen avslår motion 2000/01:So51 yrkande 7,

res. 12 (m, kd)

20. beträffande familjerådslag m.m.

att riksdagen avslår motion 2000/01:So53 yrkande 1,

res. 13 (mp)

21. beträffande handläggningen av ärenden

om omhändertagande av barn

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So458 yrkandena 5

och 6 samt 2000/01:So488,

res. 14 (kd)

res. 15 (mp)

22. beträffande 5 kap. 10 § förslaget till

socialtjänstlag

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So50 yrkande

2 delvis, 2000/01:So52 yrkande 1 och

2000/01:So53 yrkande 3 antar 5 kap. 10 § i

regeringens förslag till socialtjänstlag,

res. 16 (kd, fp, mp)

23. beträffande förbättrade villkor för

närståendevården

att riksdagen avslår motion 2000/01:So50 yrkande 2 delvis,

res. 17 (fp)

24. beträffande ekonomiskt och annat stöd

till närstående

att riksdagen avslår motion 2000/01:So51 yrkande 9,

res. 18 (m)

25. beträffande 3 kap. 3 § förslaget till

socialtjänstlag

att riksdagen antar 3 kap. 3 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag,

26. beträffande vissa kvalitetsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So53 yrkandena 6-10,

2000/01:So212 yrkandena 1-6, 2000/01:So304

yrkandena 4 och 5, 2000/01:So328 yrkandena 1 och

2, 2000/01:So349, 2000/01:So418, 2000/01:So440

och 2000/01:So531 yrkandena 1 och 2,

res. 19 (kd)

res. 20 (c)

res. 21 (mp) - delvis

27. beträffande rätten att byta

socialsekreterare

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So53 yrkande 5,

2000/01: So212 yrkande 7 och 2000/01:So458

yrkande 2,

res. 20 (mp) - delvis

28. beträffande 18 a § förslaget till lag

om ändring i lagen om verkställighet av sluten

ungdomsvård

att riksdagen antar 18 a § i regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av

sluten ungdomsvård, med den ändringen att ordet

"inför" ersätts av "i samband med",

29. beträffande 32 a § förslaget till lag

om ändring i lagen om vård av missbrukare i

vissa fall

att riksdagen antar 32 a § i regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall, med den ändringen att

ordet "inför" ersätts av "i samband med",

30. beträffande 17 a § förslaget till lag

om ändring i lagen med särskilda bestämmelser om

vård av unga

att riksdagen med avslag på motion 2000/01:So46 antar 17 a §

i regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om

vård av unga, med den ändringen att ordet

"inför" ersätts av "i samband med",

31. beträffande ledningen av verksamheten

vid LVM-hemmen

att riksdagen antar 22 och 29 §§ i regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall,

32. beträffande 31 kap. 2 § förslaget till

lag om ändring i brottsbalken

att riksdagen antar 31 kap. 2 § i regeringens förslag till

lag om ändring i brottsbalken, med den ändringen

att ordet "styrelsen" ersätts av "den som

förestår hemmet",

33. beträffande 46 § lagen om vård av

missbrukare i vissa fall

att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870)

om vård av missbrukare i vissa fall,

34. beträffande 33 a § förslaget till lag

om ändring i lagen om vård av missbrukare i

vissa fall

att riksdagen antar 33 a § i regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall, med den ändringen att

efter ordet "besök" i första meningen införs "i

den utsträckning som lämpligen kan ske",

35. beträffande 34 § förslaget till lag om

ändring i lagen om vård av missbrukare i vissa

fall

att riksdagen antar 34 § i regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall, med den ändringen att

efter ordet "enhet" i andra stycket införs "inom

hemmet",

36. beträffande 44 § förslaget till lag om

ändring av lagen om vård av missbrukare i vissa

fall

att riksdagen antar 44 § i regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall, med de ändringarna att

efter ordet "förstörande" i första stycket

införs "eller försäljning" och att orden "första

stycket eller" i fjärde stycket ersätts av

"första eller",

37. beträffande 15 a § förslaget till lag

om ändring i lagen med särskilda bestämmelser om

vård av unga

att riksdagen antar 15 a § i regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga, med den ändringen

att orden "telefonsamtal, ta" i tredje stycket

ersätts av "telefonsamtal eller ta",

38. beträffande tvångsåtgärder vid hem för

särskild tillsyn

att riksdagen antar 15 b, 15 c och 42 §§ i regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1990:52)

med särskilda bestämmelser om vård av unga,

39. beträffande avslag på förslaget till

lag om behandling av personuppgifter inom

socialtjänsten

att riksdagen avslår motion 2000/01:So47 yrkande 2,

40. beträffande behandling av

personuppgifter inom socialtjänsten

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So52 yrkandena

3 och 4 och med avslag på motionerna

2000/01:So50 yrkandena 5-8 och 2000/01:So51

yrkandena 13-15

dels antar regeringens förslag till lag om

behandling av personuppgifter inom

socialtjänsten

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

res. 22 (m, c, fp)

41. beträffande privatisering av

socialtjänsten

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So219,

2000/01: So303 yrkande 2 och 2000/01:So472 antar

2 kap. 5 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag,

res. 23 (m)

42. beträffande våld mot kvinnor m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So450 yrkande

2, 2000/01:Ju920 yrkandena 7, 8 och 11 samt

2000/01:Ju932 yrkande 2 antar 5 kap. 11 § i

regeringens förslag till socialtjänstlag,

res. 24 (m)

43. beträffande kvinnojourer

att riksdagen avslår motion 2000/01:So450 yrkande 9,

44. beträffande pornografi

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So407 yrkandena 1

och 2, 2000/01:So450 yrkandena 11 och 12,

2000/01:So492, 2000/01:Ub821 yrkande 11 och

2000/01:A808 yrkande 40,

res. 25 (mp)

45. beträffande vård av missbrukare

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So211 yrkande 1,

2000/01: So298, 2000/01:So300 yrkande 2,

2000/01:So356 yrkande 8, 2000/01:So411 och

2000/01:So449 yrkandena 1 och 3,

res. 26 (m)

res. 27 (kd)

res. 28 (mp) - delvis

46. beträffande frivilligorganisationer

att riksdagen avslår motion 2000/01:So227 yrkandena 1 och 2,

47. beträffande förutsättningar för vård

enligt lagen om vård av missbrukare i vissa

fall

att riksdagen med avslag på motion 2000/01:So211 yrkandena 2

och 4 antar 4 § i regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall,

48. beträffande en könsneutral lag om vård

av missbrukare i vissa fall

att riksdagen avslår motion 2000/01:So211 yrkande 3,

res. 28 (mp) - delvis

49. beträffande en ombudsman för

missbrukare

att riksdagen avslår motion 2000/01:So449 yrkande 4,

res. 28 (mp) - delvis

50. beträffande anhöriga till

missbrukare

att riksdagen avslår motion 2000/01:So479,

51. beträffande äldrepeng

att riksdagen avslår motion 2000/01:So51 yrkande 8,

res. 29 (m) - delvis

52. beträffande gynnande men ej

verkställda beslut om insatser

att riksdagen avslår motion 2000/01:So51 yrkande 11,

res. 29 (m) - delvis

53. beträffande färdtjänst

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So51 yrkande 16 och

2000/01:So52 yrkande 6,

res. 30 (m, kd)

54. beträffande människor med

funktionshinder

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So49 och

2000/01: So52 yrkande 2 antar 5 kap. 7 och 8 §§

i regeringens förslag till socialtjänstlag,

res. 31 (kd)

55. beträffande äldreförsörjningsstöd

att riksdagen avslår motion 2000/01:So48 yrkande 5,

56. beträffande äldre med behov av både

sociala tjänster och hälso- och

sjukvårdsinsatser

att riksdagen avslår motion 2000/01:So425,

57. beträffande hemtjänst

att riksdagen avslår motion 2000/01:So50 yrkande 1,

res. 32 (fp) - delvis

58. beträffande 5 kap. 4 § förslaget till

socialtjänstlag

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So50 yrkande 3

delvis antar 5 kap. 4 § i regeringens förslag

till socialtjänstlag, med den ändringen att

paragrafen erhåller följande lydelse:

"Socialnämnden skall verka för att äldre

människor får möjlighet att leva och bo

självständigt under trygga förhållanden och ha

en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap

med andra.",

59. beträffande äldre och

socialtjänstlagen

att riksdagen avslår motion 2000/01:So50 yrkande 3 delvis,

res. 32 (fp) - delvis

60. beträffande vistelsebegreppet enligt

socialtjänstlagen

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So268 och

2000/01: So491 antar 2 kap. 2 § i regeringens

förslag till socialtjänstlag,

res. 33 (kd) - delvis

61. beträffande Stockholm-Arlanda

flygplats

att riksdagen avslår motion 2000/01:So438,

62. beträffande spelberoende

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So352 och

2000/01: So356 yrkande 9 antar 3 kap. 7 § och 5

kap. 9 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag,

63. beträffande rätten till egen bostad

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So52 yrkande

7, 2000/01:So346 yrkandena 3 och 4,

2000/01:So525 och 2000/01: Bo405 yrkande 8 antar

3 kap. 2 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag,

res. 33 (kd) - delvis

64. beträffande 5 kap. 1 § förslaget till

socialtjänstlag

att riksdagen antar 5 kap. 1 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag, med den ändringen att ordet

"berusnings-" ersätts av "berusnings-medel",

65. beträffande underrubrik i 6 kap.

förslaget till socialtjänstlag

att riksdagen antar underrubriken före 1 § i 6 kap. i

regeringens förslag till socialtjänstlag, med

den ändringen att orden "utom hemmet" ersätts av

"utanför det egna hemmet",

66. beträffande 6 kap. 6 § förslaget till

socialtjänstlag

att riksdagen antar 6 kap. 6 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag, med den ändringen att orden

"den underårige" ersätts av "barnet",

67. beträffande 6 kap. 14 § förslaget till

socialtjänstlag

att riksdagen antar 6 kap. 14 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag, med den ändringen att orden

"enligt detta stycke" stryks,

68. beträffande 6 kap. 15 § förslaget till

socialtjänstlag

att riksdagen antar 6 kap. 15 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag, med de ändringarna att ordet

"om " stryks och orden "till

adoptionsförfarandet" ersätts av "till att

adoptionsförfarandet får fortsätta",

69. beträffande 10 kap. 4 § förslaget till

socialtjänstlag

att riksdagen antar 10 kap. 4 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag, med de ändringarna att orden "8

och 11-12" ersätts av "8, 12 och 13" och orden

"6 kap. 13 §" ersätts av "6 kap. 14 §",

70. beträffande 12 kap. 4 § förslaget till

socialtjänstlag

att riksdagen antar 12 kap. 4 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag, med den ändringen att orden "en

underårig" ersätts av "ett barn",

71. beträffande 12 kap. 10 § förslaget

till socialtjänstlag

att riksdagen antar 12 kap. 10 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag, med den ändringen att ordet

"underåriga" ersätts av "barn",

72. beträffande 16 kap. 2 § förslaget till

socialtjänstlag

att riksdagen antar 16 kap. 2 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag, med den ändringen att orden "5

kap." förs in före "7 §",

73. beträffande 16 kap. 4 § förslaget till

socialtjänstlag

att riksdagen antar 16 kap. 4 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag, med den ändringen att första

stycket ersätts av följande text:

"Länsstyrelsens beslut i ärenden om tillstånd

enligt 7 kap. 1 §, omhändertagande av personakt

enligt 7 kap. 5 § eller föreläggande eller

förbud enligt 13 kap. 6 § samt beslut om avslag

på en begäran om vitesföreläggande enligt 13

kap. 7 § får överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol.",

74. beträffande förslaget till

socialtjänstlag i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till

socialtjänstlag, i den mån det inte omfattas av

vad utskottet hemställt under tidigare moment,

75. beträffande 36 kap. 5 § förslaget till

lag om ändring i rättegångsbalken

att riksdagen antar 36 kap. 5 § i regeringens förslag till

lag om ändring i rättegångsbalken, med den

ändringen i fjärde stycket 2 att orden "2 § och

6 kap. 6 § och 13-14 §§" ersätts av "2 § eller 6

kap. 6, 13 eller 14 §",

76. beträffande förslaget till lag om

ändring i lagen om homosexuella sambor

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, med

de ändringarna i 22, att orden "1 stycket"

ersätts av "första stycket" och ordet

"(2001:000)" ersätts av "(2001:82) samt med den

ändringen i fotnoten att ordet "2001:000"

ersätts av "2001:92",

77. beträffande 1 § förslaget till lag om

ändring i lagen med särskilda bestämmelser om

vård av unga

att riksdagen antar 1 § i regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga, med den ändringen

att paragrafens nuvarande fjärde stycke kvarstår

oförändrat,

78. beträffande 7 § förslaget till lag om

ändring i socialförsäkringsregisterlagen

att riksdagen antar 7 § i regeringens förslag till lag om

ändring i socialförsäkringsregisterlagen

(1997:934), med den ändringen i första stycket

att orden "eller som utgör omdöme eller annan

värderande upplysning om den registrerade"

utgår,

79. beträffande 4 § förslaget till lag om

ändring i lagen om arbetsmarknadspolitiska

program

att riksdagen antar 4 § i regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (2000:625) om

arbetsmarknadspolitiska program, med den

ändringen i andra stycket att orden "och 2 §"

utgår,

80. beträffande förslaget till lag om

ändring i rättegångsbalken i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i rättegångsbalken i den mån det inte omfattas

av vad utskottet anfört under tidigare moment,

81. beträffande förslaget till lag om

ändring i brottsbalken i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i brottsbalken i den mån det inte omfattas av

vad utskottet anfört under tidigare moment,

82. beträffande förslaget till lag om

ändring i lagen om homosexuella sambor i

övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1987:813) om homosexuella sambor i den

mån det inte omfattas av vad utskottet anfört

under tidigare moment,

83. beträffande förslaget till lag om

ändring i lagen om vård av missbrukare i vissa

fall i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i

vissa fall i den mån det inte omfattas av vad

utskottet anfört under tidigare moment,

84. beträffande förslaget till lag om

ändring i lagen med särskilda bestämmelser om

vård av unga i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om

vård av unga i den mån det inte omfattas av vad

utskottet anfört under tidigare moment,

85. beträffande förslaget till lag om

ändring i socialförsäkringsregisterlagen i

övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i socialförsäkringsregisterlagen (1997:934) i

den mån det inte omfattas av vad utskottet

anfört under tidigare moment,

86. beträffande förslaget till lag om

ändring i lagen om verkställighet av sluten

ungdomsvård i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten

ungdomsvård i den mån det inte omfattas av vad

utskottet anfört under tidigare moment,

87. beträffande förslaget till lag om

ändring i lagen om arbetsmarknadspolitiska

program i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska

program i den mån det inte omfattas av vad

utskottet anfört under tidigare moment,

88. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i föräldrabalken,

b) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

c) lag om ändring i lagen (1964:167) med

särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

d) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

e) lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763),

f) lag om ändring i skollagen (1985:1100),

g) lag om ändring i lagen (1989:14) om

erkännande och verkställighet av utländska

vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av

barn,

h) lag om ändring i lagen (1990:1402) om

övertagande av vissa sjukhem och andra

vårdinrättningar,

i) lag om ändring i lagen (1990:1404) om

kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och

sjukvård,

j) lag om ändring i lagen (1991:1128) om

psykiatrisk tvångsvård,

k) lag om ändring i folkbokföringslagen

(1991:481),

l) lag om ändring i lagen (1994:137) om

mottagande av asylsökande m.fl.,

m) lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt

försvar,

n) lag om ändring i lagen (1994:459) om

arbetsförmedlingsregister,

o) lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning

mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst,

p) lag om ändring i lagen (1995:1518) om

mervärdesskattekonton för kommuner och

landsting,

q) lag om ändring i lagen (1997:191) med

anledning av Sveriges tillträde till

Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete

vid internationella adoptioner,

r) lag om ändring i lagen (1997: 192) om

internationell adoptionsförmedling,

s) lag om ändring i lagen (1997:297) om

försöksverksamhet med samtjänst vid

medborgarkontor,

t) lag om ändring i lagen (1998:1656) om

patientnämndsverksamhet m.m.,

u) lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension,

v) lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229),

x) lag om ändring i lagen (1999:332) om

ersättning till steriliserade i vissa fall,

y) lag om ändring i lagen (2000:461) om

efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.

Stockholm den 15 maj 2001

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid

Burman (v), Chris Heister (m),

Susanne Eberstein (s), Margareta

Israelsson (s), Rinaldo Karlsson

(s), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Conny Öhman (s), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Elisebeht

Markström (s), Rolf Olsson (v),

Lars Gustafsson (kd), Thomas Julin

(mp), Kenneth Johansson (c),

Kerstin Heinemann (fp), Catherine

Persson (s) och Lars Elinderson

(m).

Reservationer

1. Allmänna utgångspunkter för

socialtjänsten (mom. 1)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

19 börjar med "Utskottet delar" och på s. 20 slutar

med "1 och 2" bort ha följande lydelse:

Svensk välfärdsdebatt präglas enligt utskottet

alltför mycket av politikens fixering vid de

egenkonstruerade systemen och det politiska spelet

kring dessa. Välfärdspolitikens medel i stället för

dess mål står i centrum för den politiska

konflikten.

Utskottet anser att socialpolitik skall utgå från

en syn på människan som medborgare, individ och

social varelse. Den bygger på att alla människor har

ett specifikt människovärde och måste mötas med

integritet, respekt och värdighet. Utskottet anser

vidare att socialpolitiken skall vara subsidiär. Det

skyddsnät som utgörs av de naturliga gemenskaper som

varje människa lever i dvs. familjen, släkt och

vänner, grannar, medarbetare, arbetskamrater och

föreningsliv m.m. - bör stärkas. Utskottet vill

uppmuntra och stödja människors egen

framtidsplanering och göra det möjligt för den

enskilde att påverka sin situation och ta ansvar för

sitt liv. Ibland behövs dock stöd eller mer

omfattande insatser. Människor som av olika orsaker

inte kan försörja sig eller av annan anledning

behöver stöd och hjälp måste enligt utskottet

ovillkorligen garanteras detta. Statens ansvar är

emellertid också att försäkra sig om att de som

behöver offentligt stöd blir så få som möjligt.

Gränsen mellan det enskilda, personliga ansvaret och

det genuint gemensamma måste vara tydlig.

Den politik som nu förs är inriktad på att behandla

symtomen i stället för att angripa de egentliga

problemen, inte minst när det gäller att ge alla

möjlighet att arbeta. Utgångspunkten för den sociala

politiken bör enligt utskottets mening inte vara

regler och nivåer för olika former av bidrag, utan

hur behovet av bidrag kan minska. Utskottet anser

att en politik för arbete och egenmakt bör föras.

Politiken byggs på fyra steg, varav de tre första

syftar till att skapa förutsättningar för människor

att stå på egna ben: Var och en som så önskar skall

kunna få ett arbete. Resultatet av arbete skall

trygga den egna försörjningen i stället för att

försvinna i en rundgång av skatter och bidrag.

Förutsättningar och stimulans skall finnas så att

man genom utbildning kan förbättra sin situation.

Framgång på dessa tre områden innebär att de

människor som blir aktuella för det fjärde steget

(den egentliga socialpolitiken) minimeras och att

insatserna för dessa människor kan ske snabbare,

generösare och mer individuellt anpassat.

För att åstadkomma allt detta krävs enligt

utskottet skattesänkningar, avregleringar och

systemomläggningar i syfte att öka sysselsättningen.

I motion So51 (m) ges en rad förslag, vilka

utskottet ställer sig bakom. Det handlar om

förenklingar för företagare, om en mer öppen och

rörlig arbetsmarknad, om att ändra politiken för

arbetslösa, om arbete till invandrare, om att minska

skattetrycket och göra det lönt att arbeta samt om

att förbättra utbildningssystemet.

Utskottet delar uppfattningen i motion So51 (m)

yrkande 2 om att varje kommun bör åläggas att inom

en viss tid garantera alla arbetsföra personer

tillgång till sysselsättning. Kan inte arbete

erbjudas på den reguljära arbetsmarknaden skall

sysselsättningen vara en kombination av praktik och

kompetensutveckling för att underlätta övergången

till den reguljära arbetsmarknaden. Enligt utskottet

kommer detta att stimulera en mängd nya arbetsformer

och ge möjlighet för många aktörer att erbjuda sina

tjänster. Det ger en stor valmöjlighet för den

enskilde och ökar träffsäkerheten i systemet.

Utskottet ser det som ett egenvärde att en familj

kan leva på den egna lönen och att den har möjlighet

att själv kunna göra viktiga prioriteringar.

Skattepolitik och socialpolitik måste enligt

utskottet gå hand i hand. En naturlig princip borde

enligt utskottet vara att den som betalar skatt inte

samtidigt skall behöva bidrag och att den som får

bidrag inte skall behöva betala skatt.

De höga marginaleffekter som finns i skatte- och

transfereringssystemen är enligt utskottet ett stort

hot mot integration och social rättvisa. Att ta

kortvariga arbeten, att börja arbeta efter

arbetslöshet och att gå från deltid till heltid

lönar sig ibland inte alls. Systemen bör utformas så

att utbildning och arbete lönar sig bättre.

Generellt sett anser utskottet inte att det statliga

transfereringssystemet bör byggas ut i det

uteslutande syftet att avlasta socialbidragskontot

eftersom utbyggda transfereringssystem medför högre

bidragsutbetalningar för den offentliga sektorn som

helhet. Nya transfereringssystem på statlig nivå

måste enligt utskottet kunna motiveras på sina egna

meriter, inte som en avlastning av

socialbidragskontot.

Utskottet ställer sig också bakom förslagen i

motion So527 (m) yrkande 1 om att låta landets

kommuner försöka hitta olika former av lösningar

till hur bidragsberoendet och det växande sociala

utanförskapet kan brytas. Utskottet anser att

regeringen snarast bör låta kommunerna i de mest

utsatta och socialt segregerade områdena bli

utvecklingszoner på sätt som närmare beskrivs i

motionen.

Sammantaget anser utskottet att det behövs insatser

inom flera politikområden. En grundlig omprövning av

socialbidragens syfte, roll och utformning bör

därför komma till stånd.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So48 (m) yrkande 1, So51 (m) yrkandena

1 och 2, So226 (m) yrkandena 1, 2 och 4 och So527

(m) yrkande 1 och med avslag på motion So527 (m)

yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande allmänna utgångspunkter för

socialtjänsten

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So48 yrkande

1, 2000/01:So51 yrkandena 1 och 2, 2000/01:So226

yrkandena 1, 2 och 4 och 2000/01:So527 yrkande 1

och med avslag på motion 2000/01:So527 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Posterna i försörjningsstödet (mom. 4)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

31 börjar med "Utskottet har inga" och slutar med

"yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion So51 (m)

yrkande 5 att medlemskap i fackföreningar inte bör

bekostas av skattemedel och därför inte bör ingå som

en post i försörjningsstödet. Utskottet tillstyrker

4 kap. 3 § första stycket i förslaget till ny

socialtjänstlag, med den ändringen att orden

"fackförening och" utgår. Motionerna So356 (v)

yrkande 7 och So508 (mp) yrkande 2 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande posterna i försörjningsstödet

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So51 yrkande 5

och med avslag på motionerna 2000/01:So356

yrkande 7 och 2000/01:So508 yrkande 2 antar 4

kap. 3 § första stycket i regeringens förslag

till socialtjänstlag, med den ändringen att

orden "fackförening och" utgår,

3. Posterna i försörjningsstödet (mom. 4)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

31 börjar med "Utskottet har inga" och slutar med

"yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Det finns människor som tvingas att dra ut tänder

på grund av att de inte har råd att laga dem.

Utskottet anser detta grymt och osolidariskt.

Socialtjänstlagen bör därför ändras så att den

enskilde ges en uttrycklig rätt till bistånd för

tandvård.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So508 (mp) yrkande 2 som sin mening ge

regeringen till känna. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med

motionen. I avvaktan därpå tillstyrker utskottet 4

kap. 3 § första stycket i förslaget till ny

socialtjänstlag. Motionerna So51 (m) yrkande 5 och

So356 (v) yrkande 7 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande posterna i försörjningsstödet

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So508 yrkande 2

och med avslag på motionerna 2000/01:So51

yrkande 5 och 2000/01:So356 yrkande 7

dels antar 4 kap. 3 § första stycket i

regeringens förslag till socialtjänstlag,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

4. Riksnormen (mom. 5)

Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c) och Lars

Elinderson (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

31 börjar med "I motionerna" och slutar med "ny

socialtjänstlag" bort ha följande lydelse:

Utskottet är kritiskt mot att en del av det

ekonomiska biståndet till försörjning beräknas

enligt en för hela landet gällande riksnorm som

fastställs av regeringen. Detta förfarande strider

mot principen om det kommunala självstyret. Vidare

är biståndet i vissa delar av landet otillräckligt

medan det i andra delar kan uppfattas som alltför

generöst. Utskottet anser att kommunerna själva bör

fastställa nivåerna i socialbidraget med

utgångspunkt i allmänna principer i

socialtjänstlagen och med beaktande av det lokala

löneläget och kostnadsbilden på orten.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So47 (c) yrkande 1, So51 (m) yrkande 4

och So226 (m) yrkandena 3 och 5 som sin mening ge

regeringen till känna. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med ett lagförslag i

enlighet med motionärernas önskemål. I avvaktan på

att regeringen återkommer tillstyrker utskottet 4

kap. 3 § andra stycket i förslaget till ny

socialtjänstlag.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande riksnormen

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So47 yrkande

1, 2000/01:So51 yrkande 4 och 2000/01:So226

yrkandena 3 och 5

dels antar 4 kap. 3 § andra stycket i

regeringens förslag till socialtjänstlag,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

5. Rätten att överklaga beslut, m.m.

(mom. 6 och 7)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

31 börjar med "Ändringen i" och på s. 32 slutar med

"i 6 §" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar samtidigt att det finns risk

att den nu föreslagna ändringen är kostnadsdrivande.

Enligt utskottet måste därför utvecklingen följas

noga. Bestämmelserna får inte ge utrymme för så vida

tolkningar som domstolarna tidigare gjorde.

Utskottet anser att den återinförda besvärsrätten

för alla former av biståndsbeslut måste följas av

preciserade anvisningar så att domstolsavgörandena

uppfattas som rimliga av såväl medborgarna som

landets socialnämnder. Lokala förhållanden skall

vara utgångspunkten för prövningen. Samtidigt måste

den enskildes rättssäkerhet värnas.

Vidare anser utskottet att bestämmelserna om

socialnämndens möjlighet att ställa villkor för

försörjningsstöd bör utvidgas till att omfatta alla

personer som har ett mer långsiktigt behov av

bistånd för sin försörjning. Vidare bör villkoret

kunna avse fler sorters aktiviteter än att den

enskilde skall delta i praktik eller annan

kompetenshöjande verksamhet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So48 (m) yrkande 2, So51 (m) yrkandena

3 och 10 och So226 (m) yrkande 6 som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So337 (mp), So356

(v) yrkandena 3, 5 och 6, So449 (mp) yrkande 5 och

So538 (fp) yrkande 3 avstyrks. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag till

lagändringar rörande villkor för försörjningsstöd i

enlighet med vad som anförts. I avvaktan på att

regeringen återkommer tillstyrker utskottet 4 kap.

4-6 §§ i förslaget till socialtjänstlag, med en viss

ändring i 6 §.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande rätten att överklaga beslut

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So48 yrkande

2 och 2000/01:So51 yrkande 10 och med avslag på

motionerna 2000/01:So337, 2000/01:So356

yrkandena 5 och 6, 2000/01:So449 yrkande 5 och

2000/01:So538 yrkande 3

dels antar 16 kap 3 § i regeringens förslag till

socialtjänstlag,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande villkor för försörjningsstöd

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So51 yrkande

3 och 2000/01:So226 yrkande 6 och med avslag på

motion 2000/01:So356 yrkande 3

dels antar 4 kap. 4-6 §§ i regeringens förslag

till socialtjänstlag, med den ändringen i 6 §

att orden "3 §" ersätts av "4 §",

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

6. Bistånd till studenter (mom. 9)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

32 börjar med "När det" och slutar med "yrkande 32"

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att vissa studenter lever

under sådana villkor att de inte klarar sig under

ordinarie terminstid då studiemedlet utbetalas. Vad

beträffar socialbidrag under terminstid finns det i

många kommuner regler som betydligt försvårar

studenternas försörjning. I vissa lägen är det

kortsiktigt mer ekonomiskt förmånligt för den

enskilde att stanna i passivitet med socialbidrag än

att studera. Mot bakgrund härav anser utskottet att

möjligheten till kompletterande socialbidrag för

studenter bör utvidgas.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion A808 (mp) yrkande 32 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande bistånd till studenter

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:A808 yrkande 32

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Ideella skadestånd (mom. 10)

Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd) och

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

32 börjar med "Regeringen anför" och slutar med

"yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Ideellt skadestånd är en form av ersättning som

utgår på grund av psykiskt och fysiskt lidande vid

personskador och kränkning av den personliga

integriteten. Den omständigheten att ideella

skadestånd anses som inkomst vid beräkning av

försörjningsstöd utgör enligt utskottet ett problem

som måste utredas. Utskottet anser att regeringen

bör se över frågan om försörjningsstöd, beskattning

och ideellt skadestånd och därefter återkomma till

riksdagen med ett förslag.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So52 (kd) yrkande 5 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande ideella skadestånd

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So52 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Återkrav av bistånd (mom. 11)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

32 börjar med "Enligt utskottet saknas" och slutar

med "ny socialtjänstlag" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna So51 (m)

yrkande 6 och So226 (m) yrkandena 7 och 8 att

socialbidrag borde kunna lämnas som lån i betydligt

större utsträckning än vad som sker i dag.

Lånemöjligheten borde kunna användas då en person

tillfälligt hamnat i ekonomisk knipa men annars har

normala inkomstmöjligheter. Om personen i fråga

passerar ett bestämt lånebelopp och fortfarande

behöver stöd, skall han eller hon i stället kunna få

bidrag. Detta system skulle medföra att människor

inte så lätt fastnar i bidragsberoende.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So51 (m) yrkande 6 och So226 (m)

yrkandena 7 och 8 som sin mening ge regeringen till

känna. Regeringen bör återkomma till riksdagen med

förslag till ändringar i enlighet med vad utskottet

anfört. I avvaktan på att regeringen återkommer

tillstyrker utskottet 9 kap. 1 och 2 §§ i förslaget

till ny socialtjänstlag.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande återkrav av bistånd

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So51 yrkande

6 och 2000/01:So226 yrkandena 7 och 8

dels antar 9 kap. 1 och 2 §§ i regeringens

förslag till socialtjänstlag,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

9. Länsstyrelsernas tillsynsansvar, m.m.

(mom. 14 och 15)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

37 börjar med "Utskottet ställer" och på s. 38

slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår en renodling av

länsstyrelsernas roll mot ökad kontroll och fler

inspektions- och föreläggandeinstrument. Enligt

utskottets mening bör länsstyrelserna i stället

inrikta sig mer på att vara ett stöd för kommunerna

i deras utveckling av metoder och andra medel i det

sociala arbetet på lokalt plan.

Vidare anser utskottet att länsstyrelsernas och

Socialstyrelsens tillsynsverksamheter bör bilda en

fristående tillsynsmyndighet som handhar tillsynen

inom vårdens och socialtjänstens hela område. En

sådan lösning skulle kunna avhjälpa problemen med

Socialstyrelsens i dag dubbla roller och den

otydliga gränsdragningen mellan Socialstyrelsen och

länsstyrelserna. En central fristående

tillsynsmyndighet med tydligt ansvar är enligt

utskottet nödvändigt för att öka förtroendet för

tillsynen hos medborgare och berörd personal. Med

ett samlat tillsynsansvar ges bättre förutsättningar

för ett koncentrerat metod- och kompetenshöjande

arbete som främjar tillsynsverksamhetens utveckling.

Utskottet vill betona att verksamhet i både privat

och offentlig regi skall vara föremål för tillsyn på

lika villkor.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So48 (m) yrkandena 3 och 4, So51 (m)

yrkande 12 och So344 (m) yrkande 3 som sin mening ge

regeringen till känna. Regeringen bör snarast

återkomma med lagförslag i enlighet med

motionärernas önskemål. I avvaktan därpå tillstyrker

utskottet 13 kap. 2-4, 6 och 7 §§ i regeringens

förslag till socialtjänstlag. Motion So50 (fp)

yrkande 4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande länsstyrelsernas

tillsynsansvar

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So48 yrkandena 3

och 4

dels antar 13 kap. 2-4, 6 och 7 §§ i regeringens

förslag till socialtjänstlag,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande tillsynens organisation

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So51 yrkande

12 och 2000/01:So344 yrkande 3 och med avslag på

motion 2000/01: So50 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Tillsynens organisation (mom. 15)

Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd) och

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

38 börjar med "I motion" och slutar med "yrkande 3"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringens förslag till ökad

samordning mellan Socialstyrelsen och

länsstyrelserna i deras tillsynsfunktion inte räcker

för att skärpa tillsynen av äldreomsorgen. Enligt

utskottet behövs en grundläggande strukturreform,

där tillsynsansvaret inom äldreomsorgen renodlat

läggs på Socialstyrelsen.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So50 (fp) yrkande 4 och med avslag på

motionerna So51 (m) yrkande 12 och So344 (m) yrkande

3 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande tillsynens organisation

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So50 yrkande 4

och med avslag på motionerna 2000/01:So51

yrkande 12 och 2000/01:So344 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

11. Kommunal tillsyn över enskild

verksamhet, m.m. (mom. 16 och 17)

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

38 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"2 §§ i förslaget till ny socialtjänstlag" bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att kommunens uppgift att

övervaka sin egen verksamhet såväl som de privata

alternativens inte fungerar tillfredsställande. Den

som själv är med och driver en verksamhet skall

naturligtvis inte svara för kontrollen av densamma.

Enligt utskottet är resultatet i praktiken det att

den offentliga verksamheten mycket sällan

kontrolleras särskilt noggrant. Eftersom offentlig

och privat verksamhet bör behandlas lika anser

utskottet att kommunernas tillsyn över enskild

verksamhet på socialtjänstområdet måste avvecklas.

Av samma anledning kan det inte accepteras att ett

särskilt tillståndskrav enbart finns för privat

driven verksamhet inom socialtjänsten. Motsvarande

tillståndsplikt bör enligt utskottet införas för

kommunal verksamhet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So344 (m) yrkandena 1 och 2 som sin mening

ge regeringen till känna. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet

med motionärernas önskemål. I avvaktan på att

regeringen återkommer tillstyrker utskottet 7 kap. 1

och 2 §§ och 13 kap. 5 § i förslaget till ny

socialtjänstlag.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande kommunal tillsyn över enskild

verksamhet

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So344 yrkande 2

dels antar 13 kap. 5 § i regeringens förslag

till socialtjänstlag,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande tillståndsplikt

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So344 yrkande 1

dels antar 7 kap. 1 och 2 §§ i regeringens

förslag till socialtjänstlag,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

12. 4 kap. 26 § barnavårdslagen (mom. 19)

Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd) och Lars Elinderson (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

41 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"yrkande 7" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill betona att respekten för en familjs

egna möjligheter skall gälla också i de fall då ett

barn råkat illa ut eller befinner sig i riskzonen

för att göra det. Enligt 4 kap. 26 § barnavårdslagen

kunde sociala myndigheter i samverkan med familjen

och på ett tidigt stadium inrikta sitt arbete på att

hjälpa och stötta, ofta i förebyggande syfte.

Åtgärder vidtogs sedan stegvis i samråd med familjen

och först som en sista utväg kunde övervakning och

ett omhändertagande bli aktuellt. I dag kommer

dessvärre socialnämndens åtgärder ofta överraskande

och inte sällan för sent. Utskottet anser därför att

denna paragraf skall införas i socialtjänstlagen.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So51 (m) yrkande 7 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande 4 kap. 26 § barnavårdslagen

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So51 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

13. Familjerådslag m.m. (mom. 20)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

41 börjar med "I januari" och slutar med "yrkande 1"

bort ha följande lydelse:

I januari 2001 gav riksdagen regeringen till känna

att regeringen bör återkomma till riksdagen med en

redovisning rörande familjerådslag och andra

liknande arbetsmodeller. Enligt utskottet bör

familjens rätt till familjerådslag och andra

arbetsmodeller som tillvaratar de närståendes

resurser regleras i lag. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag till sådan

reglering.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So53 (mp) yrkande 1 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha

följande lydelse:

20. beträffande familjerådslag m.m.

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So53 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. Handläggningen av ärenden om

omhändertagande av barn (mom. 21)

Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

41 börjar med "Utskottet delar" och slutar med

"anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att socialtjänstens

ingripanden och åtgärder har stor betydelse för

barnen och deras familjer. Utskottet anser därför

att socialtjänsten skall vara skyldig att föra lika

noggranna journalanteckningar som man gör inom

vården. Av anteckningarna skall det klart framgå

vilka åtgärder som vidtas och på vilket sätt

kontakten med de anhöriga upprätthålls.

Utskottet vill också uppmärksamma att det

förekommer att anhöriga och fosterhemsplacerade barn

och ungdomar får träffas under sådana omständigheter

att det inte kan uppfattas på annat sätt än att det

är ett sabotage mot en framtida återförening. För

att komma till rätta med dessa "umgängessabotage"

måste det finnas krav på en tydlig redovisning av

umgänget. Umgänget skall dokumenteras separat och

inte ingå i fortlöpande journalanteckningar. Ett

barn skall i efterhand kunna läsa dokumentationen

och lätt se vad som gjorts för att han eller hon

skulle kunna behålla kontakten med föräldrar och

andra anhöriga.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So458 (mp) yrkandena 5 och 6 och med

avslag på motion So488 (mp) som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha

följande lydelse:

21. beträffande handläggningen av ärenden om

omhändertagande av barn

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So458 yrkandena

5 och 6 och med avslag på motion 2000/01:So488

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

15. Handläggningen av ärenden om

omhändertagande av barn (mom. 21)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

41 börjar med "Utskottet delar" och slutar med

"anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det finns goda skäl för att

samhället på ett mer kraftfullt och målinriktat sätt

än hittills tar itu med frågan om bristande kvalitet

hos barnavårdsutredningar. Utredningsmetodisk

forskning är eftersatt och mycket behöver enligt

utskottet göras när det gäller saklighet,

dokumentation av uppgifter och barnkommunikation.

Utskottet anser att en statlig utredning bör få i

uppdrag att klargöra den sakliga kvaliteten hos

socialtjänstens barnavårdsutredningar, höra

sakkunniga inom utredningsmetodik och utredandets

etik samt avge förslag i frågan.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So488 (mp) och med avslag på motion So458

(mp) yrkandena 5 och 6 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha

följande lydelse:

21. beträffande handläggningen av ärenden om

omhändertagande av barn

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So488 och med

avslag på motion 2000/01:So458 yrkandena 5 och 6

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

16. 5 kap. 10 § förslaget till

socialtjänstlag (mom. 22)

Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd), Thomas

Julin (mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

44 börjar med "I flera" och på s. 45 slutar med

"yrkande 3" bort ha följande lydelse:

I flertalet kommuner pågår ett omfattande arbete

med att utveckla såväl befintligt anhörigstöd som

nya stödformer. Fortfarande är det dock ett område

med stora utvecklingsbehov, vad gäller såväl

kvalitet som kvantitet. Utskottet delar

uppfattningen i motionerna So50 (fp) yrkande 2

delvis, So52 (kd) yrkande 1 och So53 (mp) yrkande 3

att kommunerna bör åläggas en särskilt reglerad

skyldighet att stödja anhöriga. Kostnadsmässiga och

andra konsekvenser av en sådan lagändring bör dock

först analyseras. Regeringen bör snarast tillsätta

en utredning i detta syfte. Vad nu anförts bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha

följande lydelse:

22. beträffande 5 kap. 10 § förslaget till

socialtjänstlag

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So50 yrkande

2 delvis, 2000/01:So52 yrkande 1 och

2000/01:So53 yrkande 3