Bet. 2000/01:SoU9

Socialutskottets betänkande

2000/01:SOU09

Äldrepolitik

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

SoU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett sextiotal

motionsyrkanden om olika äldrefrågor från den

allmänna motionstiden 2000.

Stiftelsen Stockholms Läns Äldrecentrum samt

professorerna Laura Fratiglioni och Bengt Winblad

har vid besök i utskottet den 30 januari 2001

redovisat erfarenheter från Kungsholmsprojektet i

Stockholm.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden bl.a.

mot bakgrund av pågående utredningsarbete.

I betänkandet finns 26 reservationer och 7

särskilda yttranden.

Motionerna

2000/01:So209 av Sten Andersson (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utredning av pensionärers

ekonomiska och sociala situation, framför allt mot

bakgrund av det faktum att alltför många pensionärer

lever fattigt efter svenska mått mätt.

2000/01:So244 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bristande valfrihet

i äldreomsorgen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om reformer för

valfrihet och alternativ i äldreomsorgen.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i socialtjänstlagen innebärande

ökad valfrihet genom införande av äldrepeng.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättringar och

kvalitetsarbete i kommunernas egna verksamheter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rättvisare avgifter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en förstärkt

oberoende tillsyn på äldreomsorgsområdet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rekrytering och

personalutveckling inom vård- och omsorgssektorn.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förutsättningarna

för frivilliga insatser.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om äldreomsorgens

långsiktiga finansiering.

11. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om äldreomsorgens framtida finansiering i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:So247 av Maud Ekendahl (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om inrättandet av en äldreombudsman.

2000/01:So251 av Anita Johansson och Ola Rask (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utarbeta en

handlingsplan i syfte att förebygga och motverka

övergrepp mot äldre. Planen bör bl.a. omfatta dels

ett centralt centrum för metod- och

kompetensutveckling, dels olika modeller för lokala

"värn för äldre" i några försökskommuner.

2000/01:So273 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen ger kommittén

Senior 2005 ett tilläggsdirektiv att utreda

möjligheten att införa en lag enligt vad i motionen

anförs om minimikrav när det gäller vård och omsorg

av äldre.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en nationell

sammanställning av statistik över personal inom

äldreomsorgen, hos såväl privata som kommunala

vårdgivare.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn i syfte

att sammanföra de regler som styr äldreomsorgen i

hälso- och sjukvårdslagen och i socialtjänstlagen

till en lag.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till tillägg enligt vad i motionen anförs om

71 a § socialtjänstlagen.

5. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att utvärdera

konkurrensutsättningens konsekvenser inom

äldreomsorgen.

2000/01:So303 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om äldrepeng för

trygghet och valfrihet.

2000/01:So326 av Rosita Runegrund (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om anhöriganställning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten till

tjänstledighet för vård av anhöriga.

2000/01:So339 av Sonja Fransson (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om statlig stimulans för utveckling

av äldreboende.

2000/01:So353 av Anna Lilliehöök (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av statliga

regleringar för sjukhem i syfte att skapa valfrihet

för de boende och få bort köer till sjukhemsboende.

2000/01:So356 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att få underlag för en samlad

lagstiftning för äldreomsorgen.

2000/01:So363 av Sven Brus m.fl. (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

medveten strategi för att möta det demografiskt

förändrade samhällets nya behov.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att genom

aktiva åtgärder och attitydpåverkan stärka de äldres

delaktighet och inflytande i samhället.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillsättande av en

äldreminister för ett samlat grepp kring

äldrepolitiken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillsättande av en

äldreombudsman för att verka för förbättringar i de

äldres förhållanden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förändrade regelverk

kring möjligheten till fortsatt yrkesutövande efter

65-årsdagen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införande av

enhetstaxa inom äldreomsorgen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av

specialiserad demensvård och kvalificerade

demensutredningar.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av nya

former för service till äldre.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att beakta de äldre

invandrarnas speciella förhållande i äldreomsorgen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stimulera nya

former för äldreboenden.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka den

enskildes möjligheter att välja utförare av vård,

omsorg och service.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att beakta de äldres

speciella behov av närhet till samhällets service.

2000/01:So388 av Inger Segelström m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en lag om förbud mot

diskriminering av äldre.

2000/01:So404 av Cristina Husmark Pehrsson och Anne-

Katrine Dunker (m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening att utöver anhörig i

lagtexten även inkludera en till vårdtagaren

närstående, som ger vård och omsorg, rätt till

ekonomisk ersättning och stöd i likhet med övriga

anhörigas rätt.

2000/01:So427 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att stimulera tillsättandet

av äldreombudsmannen i Västra Götaland.

2000/01:So441 av Lisbeth Staaf-Igelström och Lennart

Axelsson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

maxtaxa och förbehållsbelopp inom äldre- och

handikappomsorgen.

2000/01:So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en omsorgsgaranti.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om avgifter i äldreomsorgen i enlighet med

vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om konvalescenthem.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om äldre invandrare och

flyktingar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om äldreombudsmän.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om äldrepeng.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om forskning.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagstöd för

pensionärsråd.

2000/01:So474 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införande av en

nationell maxtaxa inom äldreomsorgen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om beredning av

reformen om maxtaxa.

2000/01:So483 av Paavo Vallius m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om den kommunala äldreomsorgen

för invandrare.

2000/01:So484 av Paavo Vallius m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den kommunala

äldreomsorgen för den finsktalande minoriteten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rehabilitering samt

hälso- och sjukvården för de finsktalande äldre.

2000/01:So517 av Margareta Viklund (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lag mot

diskriminering av äldre.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de äldres oro för

den snabba utvecklingen av IT-samhället.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nedtrappningsprogram

för äldre.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillsättandet av en

äldreminister.

2000/01:So521 av Hillevi Larsson m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att undersöka

äldre homo- och bisexuellas särskilda behov inom

äldreomsorgen.

2000/01:So539 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att formerna för

samverkan mellan offentlig och ideell sektor bör

utvecklas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

pensionärsorganisationer med flera i ett tidigt

stadium bör vara delaktiga i den kommunala

beslutsprocessen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att äldrevården

skall bedrivas utifrån en helhetssyn där man sätter

individen i centrum och så långt som möjligt

respekterar och förverkligar dennes behov.

2000/01:So541 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om uppföljning och

kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande

av integritetsaspekterna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om överläggningar

mellan kommunförbunden och staten om förbättrade

förutsättningar för närståendevården och

hemsjukvården.

2000/01:Sk1025 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införandet av en

äldrepeng.

Utskottet

Ärendets beredning i utskottet

Stiftelsen Stockholms Läns Äldrecentrum samt

professorerna Laura Fratiglioni och Bengt Winblad

har vid besök i utskottet den 30 januari 2001

redovisat erfarenheter från Kungsholmsprojektet i

Stockholm.

Inriktningen av äldrepolitiken m.m.

Motioner

I motion So244 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts dels om bristande valfrihet i

äldreomsorgen (yrkande 2), dels om reformer för

valfrihet och alternativ i äldreomsorgen (yrkande

3). Riksdagen bör också begära att regeringen lägger

fram förslag till ändring i socialtjänstlagen

innebärande ökad valfrihet genom införande av

äldrepeng (yrkande 4). Motionärerna hänvisar till

att Svenska Kommunförbundets äldreberedning anfört

att äldre som behöver vård och omsorg måste få

bättre möjligheter att själva välja hur de vill leva

och få sin omsorg och att denna valfrihet kräver ett

ökat utbud av hemtjänster. Motionärerna understryker

att behovet av mångfald och alternativa lösningar

ökar när fysiska begränsningar sätter in. En

äldrepeng skulle ge de äldre möjlighet till ett

större inflytande över vem som hjälper dem i hemmet

och med vad de får hjälp. Kommunen skall bedöma

behovet av omvårdande insatser som den enskilde har

behov av och ansvara för att pengar betalas ut till

den godkända vårdgivare som den enskilde vill ha sin

omvårdnad utförd av, anför de. Oavsett drifts- och

styrform skall dock kommunen ha det yttersta

ansvaret för att den kommunalt styrda verksamheten

lever upp till de krav som den äldre och samhället i

övrigt kan ställa - precis som i dagsläget. Rätten

till en äldrepeng bör införas som alternativ till

kommunens ansvar för omsorg enligt

socialtjänstlagen. Detta bör regleras i

socialtjänstlagen. Nivån på äldrepengen bör dock

fastställas på lokal nivå i varje kommun.

Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om

äldreomsorgens långsiktiga finansiering (yrkande

10). De anser att finansieringen av äldreomsorgen i

framtiden sannolikt måste bygga på en kombination av

skattefinansiering och något slags individuellt

utformad försäkring som ger de äldre stort

inflytande. En sådan lösning innebär också att den

äldre kan ta med sig de avsatta resurserna över

kommunens gränser liksom nationella gränser.

Motionärerna anser att regeringen skyndsamt bör

tillsätta en utredning om äldreomsorgens framtida

finansiering (yrkande 11). I det arbetet bör

utredningen bl.a. studera hur man i Tyskland nu

börjat arbeta med försäkringslösningar på

äldreomsorgsområdet.

Också i motion So303 av Bo Lundgren m.fl. (m)

begärs tillkännagivande om äldrepeng för valfrihet

och trygghet (yrkande 4).

Införande av en äldrepeng yrkas också i motion

Sk1025 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)

(yrkande 3).

I motion So273 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att utvärdera

konkurrensutsättningens konsekvenser inom

äldreomsorgen (yrkande 5). Vidare begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförts om en

nationell sammanställning av statistik över personal

inom äldreomsorgen, hos såväl privata som kommunala

vårdgivare (yrkande 2, delvis). Motionärerna ser

allvarligt på den konkurrensutsättning som

genomförts inom äldreomsorgen i bl.a. Stockholms

stad. Motiven för konkurrensutsättningen sades vara

att det skulle ge de äldre valfrihet genom en ökad

mångfald av vårdgivare. Det blev precis tvärtom. Ett

fåtal stora bolag har dominerat och successivt

blivit allt större genom uppköp av mindre

konkurrenter. Motionärerna anser att resurserna inom

äldreomsorgen skall läggas på utveckling av

innehållet i verksamheten genom ökat inflytande för

de äldre och personalen. Dessa har tillsammans den

största kännedomen om hur verksamheten skall

utformas. För att denna resurs skall kunna utvecklas

krävs arbetsro och rimliga arbetsvillkor. Vården och

omsorgen har under 1990-talet utsatts för

besparingar som påverkat kvaliteten negativt.

Resultatet har blivit en kraftig ökning av

sjukskrivningar och stora svårigheter att rekrytera

och behålla personal. Motionärerna anser att det

därför finns behov av statistik över

personaltätheten inom äldreomsorgen på nationell

nivå, från såväl offentligt driven äldreomsorg som

privat.

I motion So363 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs

tillkännagivanden om behovet av nya former för

service till äldre (yrkande 11) och om att stärka

den enskildes möjligheter att välja utförare av

vård, omsorg och service (yrkande 14). Motionärerna

anser att de stora servicebehov som många äldre har

måste tillgodoses i andra former och av andra

utförare än den kommunala hemtjänsten. För att

underlätta tillkomsten av sådan service bör

avdragsrätt medges för hushållsnära tjänster.

Motionärerna anser att produktionen av vård och

omsorg och dess driftsformer kan variera och att det

måste finnas en öppenhet för nya producenter och

arbetsformer, allt för att öka mångfalden och den

enskildes valfrihet.

I motion So539 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om att äldrevården skall bedrivas

utifrån en helhetssyn där man sätter individen i

centrum och så långt möjligt respekterar och

förverkligar dennes behov (yrkande 5).

Äldrepolitiken kan inte utgå från att alla är lika,

anför motionärerna. De äldres livsvillkor och behov

varierar, och var och en måste behandlas med

utgångspunkt från sina egna förutsättningar och sin

egen vilja. De äldre skall ges möjlighet att välja

formerna för sin omsorg. Det måste skapas verkliga

möjligheter för den enskilde att påverka sin egen

och sina anhörigas omsorg, hur och var man vill bo

när behoven av daglig omvårdnad uppstår.

I motion So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförts om

äldrepeng (yrkande 7). Motionärerna anser att en

äldrepeng bör införas. Den enskilde pensionären

skall på samma sätt som i dag få en

biståndsbedömning som berättigar till en viss nivå

på hemtjänsten eller till en plats på ett särskilt

boende. Äldrepengen skall motsvara den

skattefinansiering som i dag går till hemtjänsten

eller äldreboendet. Den skall tillsammans med den

avgift som även fortsättningsvis skall tas ut täcka

kostnaderna för vård och omsorg. Pengens storlek

kommer således att variera beroende på den enskildes

behov. Äldrepengen innebär, enligt motionärerna, att

de äldre och/eller deras anhöriga får makt att

avgöra vad de anser vara kvalitet, vilket

äldreboende de vill bo på eller till vem de vill

vända sig med sin peng för att få hemtjänst.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade regeringens förslag till mål

för äldrepolitiken i betänkande 1997/98:SoU24.

Utskottet delade regeringens uppfattning att

nationella mål för äldrepolitiken skulle läggas fast

och föreslog riksdagen att godkänna att målen skall

vara att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och

ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna

åldras i trygghet och med bibehållet oberoende,

bemötas med respekt och ha tillgång till god vård

och omsorg. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1997/98:307).

I betänkande 1999/2000:SoU8 behandlade utskottet

senast frågor om inriktningen av äldrepolitiken

såsom äldres valfrihet, alternativa driftsformer,

äldrepeng m.m. Utskottet anförde bl.a. följande (s.

17):

Utskottet vidhåller att det är angeläget att den

enskilde ges möjlighet att själv bestämma över sin

livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges.

Inte minst Sveriges alltmer mångkulturella karaktär

reser nya krav på att utforma äldreomsorgen med

hänsyn till människors olika språk och kultur.

Enligt den nationella handlingsplanen för

äldrepolitik skall den äldre kunna leva ett aktivt

liv och ha inflytande i samhället och över sin

vardag. Den äldre skall så långt möjligt ges

möjlighet att bo kvar hemma i sin ursprungliga

bostad så länge som han eller hon själv önskar det.

När omvårdnadsbehoven är stora och den äldre inte

känner sig trygg i den egna bostaden skall han/hon

kunna flytta till en anpassad boendeform. Den äldre

skall också kunna lita på att vården och omsorgen

har god kvalitet och att hans/hennes individuella

behov och önskemål tillgodoses så långt möjligt. Den

enskildes integritet, självbestämmande och värdighet

skall respekteras. - - -

Frågan om privata alternativ berörs i några av

motionerna. Utskottet vidhåller att det inte finns

några hinder för entreprenadupphandling inom

äldreomsorgen. Många kommuner utnyttjar denna

möjlighet och erbjuder vård och omsorg i olika

former både i egen regi och entreprenadupphandlad.

Svenska Kommunförbundet och Socialstyrelsen

tillhandahåller vägledning för upphandling i dess

olika aspekter. Utskottet anser inte att det behövs

någon ytterligare reglering i syfte att säkerställa

valfrihet, konkurrens och etableringsrätt för

enskilda vårdgivare. Utskottet vidhåller också att

varken obligatorisk äldrevårdsförsäkring eller

äldrepeng bör införas.

De då aktuella motionerna avstyrktes därmed.

Riksdagen följde utskottet.

Socialstyrelsen har avlämnat Äldreuppdraget

Slutrapport (Socialstyrelsen följer upp och

utvärderar 2000:4). I rapporten tas bl.a. frågan om

brukarinflytande och brukarnas syn på äldreomsorgen

upp (s. 46). Socialstyrelsen konstaterar att när det

gäller enskildas möjligheter att tillvarata sina

rättigheter inom äldreomsorgen är biståndsbeslutets

innehåll och utformning av central betydelse. En

granskning av besluten visar att det i omkring en

fjärdedel av besluten inte går att utläsa vilka

insatser den enskilde beviljats. I mer än hälften

framgår inte hur ofta hjälpen skall ges, och endast

undantagsvis finns uppgifter om hjälpens omfattning

i tid. Ungefär en tredjedel av beslutsinformationen

är obegriplig. Huvuddelen av hjälptagarna får den

hjälp de har beviljats. För omkring en tiondel av

hjälptagarna konstateras att vissa hjälpinsatser

aldrig utförs. För att stärka den enskildes

rättssäkerhet kommer Socialstyrelsen att utarbeta en

handbok beträffande handläggning och dokumentation

inom hemtjänsten.

Undersökningar kring de äldres upplevelser av

kvaliteten i äldreomsorgen har blivit vanligare

under senare år, anför styrelsen. Genomgående är att

personalens bemötande ges ett högt betyg. Missnöje

framkommer riktat mot specifika förhållanden, främst

utrymmet för samvaro och promenader/ledsagning samt

mot stressad personal och ökade avgifter.

Av rapporten framgår också (s. 82-83) att det

blivit allt vanligare att kommunerna överlåter

driftsansvar för äldreomsorgen till privata företag.

Entreprenaderna har blivit en etablerad företeelse

som också är i stabil tillväxt. År 1993 fick tre

äldre personer av 100 vård och omsorg från ett

privat företag som arbetade på uppdrag av kommunen.

I dag gäller detta närmare var tionde äldre. Jämfört

med förhållandena år 1993 finns i dag fler och

större privata företag som arbetar som

entreprenörer. Sett ur ett kommunalt perspektiv

finns ett större utbud och en större mångfald

entreprenörer att välja på.

Så kallade kundvalssystem som innebär att den

enskilde via s.k. servicecheck (ett konstruerat

betalmedel) ges möjlighet att välja utförare har

fått en större omfattning mot slutet av 90-talet men

är dock en mycket marginell företeelse, begränsad

till omkring 2 % av landets kommuner, enligt

rapporten.

I rapporten redovisas (s. 33) viss bearbetad

statistik från Svenska Kommunförbundet och

Statistiska centralbyrån (SCB) angående antalet

årsarbetare inom kommunalt finansierad vård och

omsorg till äldre och funktionshindrade. Slutsatsen

är att mellan 1991 och 1998 ökade personalvolymen

inom den av kommunerna finansierade vården och

omsorgen om äldre och funktionshindrade med 18 %

utöver tillskottet genom huvudmannaförändringar. Den

minskade personalvolymen inom landstingen innebar

dock att den totala personalinsatsen minskade.

SCB publicerar årligen statistik över

förvärvsarbetande fördelade på branscher.

Socialstyrelsen publicerar årligen en hälso- och

sjukvårdsstatistisk årsbok med bearbetad statistik

från SCB.

Den parlamentariska Äldreberedningen (dir. 1998:109)

- Senior 2005 - har i uppgift att skapa

förutsättningar för en långsiktig utveckling av

äldrepolitiken. Beredningens analyser och förslag

skall utformas utifrån förhållandena i samhället som

berör äldres situation under perioden fr.o.m. år

2005 och de därpå närmast följande åren. Beredningen

skall utgå från ett genderperspektiv samt beakta det

ökande antalet äldre med utländsk bakgrund och de

konsekvenser detta kan medföra. Viktiga områden som

bör beaktas i beredningens arbete är bl.a.

äldres inflytande och delaktighet i

beslutsprocesser,

tillgängligheten i samhället för äldre med

funktionshinder,

utvecklingen av IT-hjälpmedel för äldre i

hemmiljö samt inom vård och omsorg,

kvalitet inom vård och omsorg,

anhörigas roll i vård och omsorg,

sociala kontakter och umgänge över

generationsgränser,

äldres delaktighet i arbetslivet och möjlighet

att fortsätta ett aktivt yrkesliv efter uppnådd

pensionsålder,

äldres möjligheter att delta i eller ta del av

kulturlivet.

Beredningen skall bedrivas utåtriktat och i nära

kontakt med myndigheter, kommuner, landsting,

pensionärsorganisationer, anhörigorganisationer samt

övriga intressenter. Beredningen skall redovisa

resultatet av sitt arbete till regeringen senast den

1 maj 2003.

I bilaga 8 till Långtidsutredningen 1999/2000,

Kommer det att finnas en hjälpande hand? görs en

bedömning av hur den framtida utvecklingen mot en

allt äldre befolkning kommer att påverka efterfrågan

på vård och omsorg. I studien konstateras bl.a. att

utnyttjar man resultaten från de olika mätningarna

av de äldres hälsoutveckling för att söka uppskatta

de framtida kostnaderna för äldreomsorgen, erhåller

man ett resultat, som starkt avviker från den som en

enkel demografisk framskrivning ger vid handen. I

stället för en beräknad kostnadsökning (i fasta

priser) under perioden 2000-2030 på 60-70 %

begränsas den förväntade ökningen till 20-30 %.

Kostnadsökningarna faller huvudsakligen på åren

2020-2030, då antalet av de allra äldsta (85+) ökar

starkt. Ur samhällsekonomisk synpunkt är den starka

inverkan av sysselsättningsutvecklingen mycket

betydelsefull, anförs det. Går det inte att häva

utvecklingen mot allt tidigare tillbakadragande från

arbetslivet är förutsättningarna små för att kunna

bevara välfärden - oavsett om de äldre blir mer

eller mindre vårdbehövande. I studien hänvisas till

att i en ESO-rapport (Ds 1999:61) konstaterats att

den svenska äldreomsorgen fortfarande håller en hög

kvalitet och att Sverige ligger bra till jämfört med

övriga länder vad gäller omfattningen av utbudet av

äldreomsorg. Sverige är emellertid ett av de länder

som har de otydligaste reglerna kring äldreomsorgen.

Detta gäller såväl vilka behov som äldre kan

förvänta sig att få tillgodosedda inom den

offentliga äldreomsorgen som vilka avgifter den

offentliga omsorgen tar ut. I studien dras samma

slutsats som i ESO-rapporten att en stor del av

värdet av ett stabilt och för individen tryggt

pensionssystem kan gå förlorat om inte samma

stabilitet och trygghet skapas också inom vården och

omsorgen genom tydliga utfästelser från samhällets

sida - till exempel i form av ett

äldreomsorgskontrakt - och en stark och vital

samhällsekonomi som gör dessa utfästelser möjliga

att hålla. En viktig fråga, om man överväger att

införa ett äldreomsorgskontrakt, är att studera om

ett sådant har införts i några andra länder och hur

detta i så fall fungerar. Två länder som kan vara

intressanta att studera är Tyskland som nyligen har

infört äldreomsorgsförsäkring och Japan som är på

väg att införa en sådan. Det krävs här att man noga

följer uppbyggnaden och genomförandet samt genom en

förutsättningslös forskning analyserar effekter och

erfarenheter, anförs det i studien.

Frågan om avdragsrätt för hushållsnära tjänster

behandlades senast av finansutskottet i betänkande

2000/01:FiU1. Finansutskottet hänvisade till

skatteutskottets yttrande (2000/01:SkU1y) där det

anförts att förslaget skulle innebära ett avsteg

från de principer om en likformig och neutral

beskattning som ligger till grund för skattereformen

och som enligt skatteutskottets mening bör gälla.

Vidare anfördes att risken är stor att effekterna på

sysselsättningen blir mycket små eller inga alls

samtidigt som kostnaderna blir stora. Stimulanser av

denna typ riskerar också att leda till

gränsdragningsproblem och ge upphov till

svårkontrollerade gråzoner anförde skatteutskottet

och avstyrkte de aktuella motionerna.

Finansutskottet avstyrkte i likhet med

skatteutskottet motionerna. Riksdagen följde

finansutskottet (rskr. 2000/01: 36).

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller att det är angeläget att den

enskilde ges möjlighet att själv bestämma över sin

livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges.

Inte minst Sveriges alltmer mångkulturella karaktär

reser nya krav på att utforma äldreomsorgen med

hänsyn till människors olika språk och kultur.

Utskottet står alltjämt bakom de nationella målen

för äldrepolitiken som beslutades våren 1998.

Utskottet konstaterar att den parlamentariska

Äldreberedningen har i uppgift att skapa

förutsättningar för en långsiktig utveckling av

äldrepolitiken bl.a. avseende äldres inflytande och

delaktighet i beslutsprocesser och kvaliteten inom

vård och omsorg. Resultatet av beredningens arbete

skall redovisas våren 2003.

Utskottet välkomnar Socialstyrelsens initiativ att

utarbeta en handbok beträffande handläggning och

dokumentation inom hemtjänsten för att stärka den

enskildes rättssäkerhet.

Motion So539 (c) yrkande 5 är i viss mån

tillgodosedd med det anförda och avstyrks. Även

motionerna So244 (m) yrkandena 2-3 och So363 (kd)

yrkande 14 avstyrks.

Utskottet vidhåller också att det inte bör införas

någon äldrepeng. Motionerna So244 (m) yrkande 4 och,

So303 (m) yrkande 4, So456 (fp) yrkande 7 och Sk1025

(m) yrkande 3 avstyrks.

Utskottet vidhåller även att det inte bör

tillsättas någon utredning om obligatorisk

äldrevårdsförsäkring. Motion So244 (m) yrkandena

10-11 avstyrks därmed.

Utskottet konstaterar vidare att entreprenader har

blivit allt vanligare inom äldreomsorgen. Många

kommuner erbjuder vård och omsorg i olika former

både i egen regi och entreprenadupphandlad. Samma

kvalitetskrav gäller oavsett formen för

verksamheten. Socialstyrelsen följer utvecklingen

inom äldreomsorgen och redovisar också årligen viss

statistik som bygger på underlag från Statistiska

centralbyrån (SCB). Även Svenska Kommunförbundet

följer på olika sätt utvecklingen inom området.

Utskottet anser inte att något initiativ från

riksdagens sida behövs med anledning av motion So273

(v) yrkandena 2 (delvis) och 5.

Utskottet ställer sig bakom finans- och

skatteutskottens uppfattning att en avdragsrätt för

hushållsnära tjänster skulle innebära ett avsteg

från de principer som ligger till grund för

skattereformen. Motion So363 (kd) yrkande 11

avstyrks därmed.

Attityder till äldre, äldres inflytande

m.m.

Motioner

I motion So363 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs

tillkännagivanden om behovet av en medveten strategi

för att möta det demografiskt förändrade samhällets

nya behov (yrkande 1) och om vikten av att genom

aktiva åtgärder och attitydpåverkan stärka de äldres

delaktighet och inflytande i samhället (yrkande 2).

Den växande andelen äldre i befolkningen får inte

definieras som ett "samhällsproblem" utan skall

betraktas som ett gemensamt samhällsansvar, men

också i hög grad som en resurs att tillvarata, anför

motionärerna. Äldre behöver vara representerade i

beslutande församlingar för samhällslivet, och olika

verksamheter skall utformas så att de svarar mot

äldres behov och önskemål. I motionen begärs också

tillkännagivande om förändrade regelverk kring

möjligheten till fortsatt yrkesutövande efter 65-

årsdagen (yrkande 5). Motionärerna anför att

gällande lagstiftning ger alla rätt till pension vid

65 års ålder men detta innebär inte med automatik

att någon mot sin vilja skall tvingas bort från

arbetslivet. Slutligen begärs tillkännagivande om

att beakta de äldres speciella behov av närhet till

samhällets service (yrkande 15). Motionärerna anför

att den offentliga servicen och många kommersiella

verksamheter genomgår en strukturomvandling som

begränsar tillgängligheten för vissa grupper. Sådana

servicepunkter som post- och bankkontor,

försäkringskassor, apotek polisstationer osv. blir

färre. Tillgången till information om samhälle,

organisationer och företag blir allt mer knutet till

den nya informationstekniken. Denna

strukturomvandling drabbar de äldre som ställs inför

stora tillgänglighetsproblem.

I motion So517 av Margareta Viklund (kd) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförts om lag

mot diskriminering av äldre (yrkande 1). Motionären

anser att attityderna mot den äldre människan är att

hon inte är en fullvärdig medborgare. Hon anser att

det finns anledning att Sverige följer exempelvis

Kanada, USA, Holland och Storbritannien och

lagstiftningsvägen försöker komma åt

diskrimineringen av de äldre. I samma motion begärs

också tillkännagivande om de äldres oro för den

snabba utvecklingen av IT-samhället (yrkande 2).

Motionären anför att många ser med oro hur den ena

banken och det ena postkontoret efter det andra

upphör med sin personliga service och att olika

organisationers telefonservice automatiseras i allt

större utsträckning. Det är därför angeläget att

regeringen i sina omstruktureringar av samhällets

institutioner och verk beaktar de äldres oro för att

inte kunna klara av sina elementära samhälleliga

åtaganden. Slutligen begärs tillkännagivande om

nedtrappningsprogram för äldre (yrkande 3).

Motionären anför att det för många äldre är en

tragedi att sluta arbeta därför behövs

avtrappningsprogram för en meningsfull pensionärstid

som inte bara rymmer hobbyverksamhet utan också

meningsfullt och samhälleligt nyttigt arbete. De

äldres erfarenheter och kunskaper måste tas till

vara.

I motion So388 av Inger Segelström m.fl. (s) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en lag om förbud mot

diskriminering av äldre. Eftersom allt fler äldre

blir friskare och friskare längre upp i åldrarna och

gruppen äldre växer anser motionärerna att det är

dags att sluta diskriminera äldre. De behövs i

arbetslivet med sin kompetens och erfarenhet.

I motion So539 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs tillkännagivande om att

pensionärsorganisationerna med flera i ett tidigt

stadium bör vara delaktiga i den kommunala

beslutsprocessen (yrkande 2). Motionärerna anser att

kommun och landsting bör ha ett intresse av ett väl

utvecklat samarbete med pensionärsorganisationerna

för att tidigt få del av synpunkter och idéer för

att utveckla verksamheten för äldre. Problemet är

att många pensionärsråd kommer in för sent i

processen.

I motion So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lagstöd för

pensionärsråd (yrkande 14). Motionärerna hänvisar

till att en uppföljning av verksamheten i

pensionärsråden i kommuner och landsting visar att

mindre än hälften av dessa fungerar

tillfredsställande.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade motioner angående attityder

till äldre i betänkande 1999/2000:SoU8. Utskottet

redovisade här resultatet av Socialdepartementets

enkätundersökning rörande pensionärsrådens

verksamhet, Äldreberedningens arbete samt EU:s

arbete på området. (För en utförlig beskrivning se

s. 8-11.) Utskottet anförde följande (s. 10-11):

Utskottet vidhåller sin uppfattning att attityderna

till äldre måste ändras i riktning mot att äldres

kompetens och erfarenhet bättre tas till vara. Detta

ligger helt i linje med de av riksdagen fastlagda

målen för äldrepolitiken, som innebär att äldre

skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i

samhället och över sin vardag. Äldre skall kunna

åldras i trygghet och med bibehållet oberoende.

Äldre skall bemötas med respekt och ha tillgång till

god vård och omsorg. Att äldre skall bemötas med

respekt innebär, enligt handlingsplanen, att de inte

skall diskrimineras på grund av sin ålder. Alla

människor - äldre som yngre - skall behandlas

rättvist, jämlikt och med aktning oavsett ålder,

kön, ekonomiska förutsättningar, ras eller etnisk

bakgrund, funktionshinder eller annan omständighet.

Utskottet kan konstatera att många äldre aktivt

deltar i föreningsliv och frivilligverksamheter

liksom i politiska organisationer. Genom

pensionärsråd ges de äldre möjlighet till inflytande

över den kommunala verksamheten. Det ankommer på

kommuner och landsting att utveckla verksamheten

ytterligare.

Utskottet vidhåller också att en långsiktig

förändring av regler, villkor och attityder på

området är nödvändig. Det är därför glädjande att

ett aktivt arbete pågår för att förändra attityderna

till de äldre. Under år 1999 genomfördes FN:s

äldreår. En rapport om de aktiviteter som genomförts

och deras effekter för fortsatt verksamhet kommer

att avlämnas till regeringen senare under våren. EU

har också i olika sammanhang lyft fram behovet av

att ta till vara de äldres resurser i samhället.

Vidare kan utskottet konstatera att den

parlamentariska äldreberedningen har att särskilt

beakta behovet av åtgärder som innebär att äldres

resurser i form av erfarenheter, kompetens och

kunskaper i högre utsträckning tas till vara inom

olika samhällssektorer.

De aktuella motionerna avstyrktes därmed. Riksdagen

följde utskottet.

Socialstyrelsen har i rapporten Pensionärsråd i

Sverige och Norden, Äldreuppdraget 2000:6,

diskuterat erfarenheter från lokala pensionärsråd

både i Sverige och övriga nordiska länder. En

enkätundersökning till pensionärsråden som

genomfördes 1997 visade att mindre än hälften av de

kommunala pensionärsråden ansåg att de fungerade

tillfredsställande. Något fler pensionärsråd

uppfattade sig som remissinstans än vid

undersökningen år 1988. De landstingskommunala

pensionärsråden tycks fungera bättre än de

kommunala. I rapporten hänvisas till att i Danmark

och Norge finns sedan början av 1990-talet en

tvingande lagstiftning om pensionärsråd. Även i

Sverige förs en diskussion om lagstiftning.

Företrädare för de fem fria pensionärsförbunden

förordar detta. Det är dock osäkert om lagstiftning

verkligen skulle leda till ett större inflytande,

anför Socialstyrelsen. Troligare är att när

pensionärskollektivet växer, när de stora

fyrtiotalskullarna om några år går i pension, så

kommer detta kollektiv att ställa andra och större

krav på verkligt inflytande och ha resurser att göra

sin röst hörd. För att pensionärsråden i framtiden

skall fungera bättre krävs enligt styrelsen dels att

politiker och tjänstemän tar tillvara den resurs som

råden kan utgöra, dels att pensionärsledamöterna är

pålästa och väl insatta i de frågor som skall

behandlas och vågar/orkar ställa berättigade krav.

I budgetpropositionen 2000/01:1, volym 6, utgiftsområde 9

redovisar regeringen att den avser att under våren

2002 lämna en redogörelse till riksdagen avseende

genomförandet av den nationella handlingsplanen för

äldrepolitiken. Vidare redovisas att

äldreberedningens arbete inriktar sig på tre

huvudområden; äldre i arbetslivet, det friska

pensionärslivet och äldre inom vård och omsorg.

Äldreberedningen kommer att avsluta sitt arbete i

maj 2003. Regeringen gör bedömningen att

genomförandet av handlingsplanen och den

parlamentariska äldreberedningens förslag kommer att

utgöra viktiga underlag för att utveckla

äldrepolitikens innehåll. Ett område som behöver

särskild uppmärksamhet enligt propositionen är de

äldres situation i IT-samhället. Som exempel nämns

äldres möjligheter att få tillgång till information

eller att sköta post- och bankärenden. Här redovisas

också att regeringen har beslutat om stöd till ca 20

projekt som avser IT-utbildning för äldre samt 5

projekt som avser tillämpningen av IT-teknik inom

vård och omsorg.

Av regeringens propositionsförteckning avseende

propositioner avsedda att avlämnas efter den 24

januari 2001 under återstoden av riksmötet framgår

att en proposition om höjd ålder för

avgångsskyldighet planeras att avlämnas den 22 mars

2001.

Regeringen har i december 2000 beslutat tillkalla en

särskild utredare för att lämna förslag till ett

utvidgat skydd mot diskriminering (dir. 2000:106).

Utredaren skall lämna förslag till hur rådets

direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om

genomförandet av principen om likabehandling av

personer oavsett deras ras och etniska ursprung och

rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000

om inrättande av en allmän ram för likabehandling i

arbetslivet skall genomföras i Sverige. Det

förstnämnda direktivet behandlar diskriminering på

grund av ras eller etniskt ursprung och det andra

direktivet behandlar diskrimineringsgrunderna

religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder

och sexuell läggning. Direktiven utgör en del av ett

"anti-diskrimineringspaket" som består av direktiven

och dessutom ett gemenskapens handlingsprogram mot

diskriminering (2001-2006) som på olika sätt skall

komplettera direktiven. Handlingsprogrammet antogs

av EU:s ministerråd den 27 november 2000. Utredaren

skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 februari

2002. Undantag har gjorts för bestämmelserna om

diskriminering på grund av ålder. Utredarens arbete

i denna del skall dock redovisas senast den 1 juli

2002.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller att attityderna till äldre måste

ändras i riktning mot att äldres kompetens och

erfarenhet bättre tas till vara. Detta ligger helt i

linje med de av riksdagen fastlagda målen för

äldrepolitiken. Att äldre skall bemötas med respekt

innebär bl.a. att de inte skall diskrimineras på

grund av sin ålder. Äldres vilja att aktivt delta i

samhällsutvecklingen bör enligt utskottet tas till

vara. Utskottet, som tidigare framhållit vikten av

ett mer flexibelt förhållningssätt till äldres

yrkesarbete, kan konstatera att regeringen till mars

2001 har aviserat en proposition om höjd ålder för

avgångsskyldighet. Utskottet konstaterar vidare att

en utredare nyligen tillkallats för att lämna

förslag till ett utvidgat skydd mot diskriminering

av äldre. Motionerna So363 (kd) yrkandena 1, 2 och

5, So388 (s), So517 (kd) yrkandena 1 och 3 avstyrks

i den mån de inte är tillgodosedda med det anförda.

Många äldre deltar aktivt i föreningsliv och

frivilligverksamheter liksom i politiska

organisationer. Utskottet vill betona betydelsen av

såväl pensionärs-organisationernas arbete som

pensionärsråden. Utskottet delar dock bedömningen

att det är osäkert om en lagstiftning om

pensionärsråd skulle leda till ett större inflytande

för dessa. Det ankommer på kommuner och landsting

att utveckla pensionärsrådens verksamhet ytterligare

och att bättre ta till vara den kunskap och

kompetens dessa besitter. Motionerna So456 (fp)

yrkande 14 och So539 (c) yrkande 2 avstyrks.

Utskottet delar bedömningen att de äldres situation

i IT-samhället behöver uppmärksammas vad gäller

deras möjligheter att få tillgång till

samhällsservice. Utskottet utgår från att regeringen

noga följer utvecklingen på området och vid behov

återkommer till riksdagen. Inom ramen för

äldrepolitiken har ekonomiska resurser avsatts till

IT-utveckling för äldre. Många äldre deltar också i

olika IT-verksamheter för seniorer. Utskottet anser

inte att motionerna So363 (kd) yrkande 15 och So517

(kd) yrkande 2 bör föranleda något initiativ från

riksdagens sida. Motionerna avstyrks.

Kvalitetsarbete inom äldreboenden m.m.

Motioner

I motion So244 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om förbättringar och

kvalitetsarbete i kommunernas egna verksamheter

(yrkande 5). Motionärerna anför att det kan finnas

behov av insatser för ett samordnat kvalitetsarbete

i enskilda kommuner eller i form av ett samarbete

kommunerna emellan. Kommunerna är bäst lämpade att

driva och samordna detta arbete. Det ger också

bättre möjligheter att pröva nya och lokalt

anpassade lösningar.

I motion So353 av Anna Lilliehöök (m) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförts om en

översyn av statliga regleringar för sjukhem i syfte

att skapa valfrihet för de boende och få bort köerna

till sjukhemsboende. Motionären anser att det skulle

behöva byggas fler sjukhemsplatser för att kunna ta

emot dem som står på väntelista. En följd av bristen

på sjukhemsplatser är att många patienter blir kvar

på akutsjukhusen efter operation och behandling

också efter de fem dagar sjukhusen skall behålla

patienterna innan den kommunala äldrevården och

sjukhemsvården skall ta över. Motionären anser att

det statliga regelsystemet behöver ändras så att det

uppmuntrar uppbyggnaden av nya sjukhem.

I motion So273 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen ger kommittén Senior

2005 ett tilläggsdirektiv att utreda möjligheten att

införa en lag enligt vad i motionen anförts om

minimikrav när det gäller vård och omsorg av äldre

(yrkande 1). Vidare begärs tillkännagivande om vad i

motionen anförts om en nationell sammanställning av

statistik över personal inom äldreomsorgen, hos

såväl privata som kommunala vårdgivare (yrkande 2,

delvis). Motionärerna anser att de äldres behov av

en meningsfull tillvaro, ett aktivt liv utifrån ork

och förmåga samt behovet av stimulans tyvärr ofta

kommit i skymundan för de medicinska behoven och

insatserna. De senaste årens neddragningar har

bidragit till att utrymmet för utevistelse och

samvaro minskat. I dag upplever både de äldre,

anhöriga och personal att endast de basala

omvårdnadsinsatserna utförs och att det som är

själva "livet" inte hinns med. Motionärerna anser

att det skall vara en rättighet för äldre att ha

möjlighet till social gemenskap, vistas ute,

upprätthålla de vanor och intressen som den enskilde

alltid haft och en lugn tillvaro utan stress och oro

för om man över huvud taget kommer att få någon

hjälp.

I motion So363 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om att stimulera nya former av

äldreboenden (yrkande 13). Motionärerna anser att

den växande andelen äldre i befolkningen kräver en

medveten bostadsplanering från samhällets sida. De

äldre skall tillförsäkras en verklig valfrihet när

det gäller boendeformer. Kvarboendet kan ofta

förlängas genom bostadsanpassning eller särskilt

stöd. Nästa stöd i boendetrappan kan vara att byta

till seniorboende med viss trygghet och

servicefunktioner. När vårdbehoven blir stora är de

särskilda boendeformerna, med den trygghet dessa kan

erbjuda, vad som efterfrågas av såväl de äldre som

de anhöriga.

I motion So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om en omsorgsgaranti (yrkande 2).

Motionärerna anser att kommunerna skall, utifrån en

av Socialstyrelsen utarbetad skiss, fastställa en

omsorgsgaranti. De kommuner som inte lever upp till

de rättigheter som garanteras av omsorgsgarantin

skall bli skyldiga att ge de äldre som inte får den

omsorg som fastställts motsvarande avgiftsreduktion.

Det blir dessutom ett ekonomiskt incitament för

kommunerna att leva upp till målsättningarna i

omsorgsgarantin. Vidare begärs tillkännagivande om

vad i motionen anförts om konvale-scenthem (yrkande

4). Många medicinskt färdigbehandlade patienter blir

direkt hemskickade trots att de saknar nära anhöriga

och ett socialt nätverk, anför motionärerna. Detta

innebär en stor otrygghet för den enskilde.

Motionärerna anser att kommuner och landsting i

samarbete bör införa en ny vårdform mellan

slutenvård och boende för äldre människor. Det är

dags att återinföra konvalescenthemmen, men i en

modern form byggd på kunskap kring rehabilitering.

I motion So339 av Sonja Fransson (s) begärs

tillkännagivande om statlig stimulans för utveckling

av äldreboende. Motionären anser det nödvändigt att

utveckla kunskap om äldre och alternativa sätt att

bo och få omsorg. Inte minst behöver samarbetet

mellan eget boende, offentlig omsorg och frivillig-

organisationer stimuleras. Väntjänst i form av

frivilliga organisationer kommer i framtiden att

vara nödvändigt för att utveckla sociala kontakter

och bryta isolering. Motionären anser att det är

viktigt att staten också i fortsättningen anslår

medel för att stimulera utvecklingen av

äldreboenden.

Bakgrund och tidigare behandling

I socialtjänstlagen (1980:620), 71 a §, regleras att

var och en som är verksam inom omsorger om äldre

människor eller människor med funktionshinder skall

vaka över att dessa får god omvårdnad och lever

under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar

eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande

i omsorgerna om någon enskild skall genast anmäla

detta till socialnämnden. Socialstyrelsen har i

Föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:5 (S))

angående dokumentation och utredning föreskrivit att

av dokumentationen skall framgå vem som anmält

missförhållandena, vad dessa bestod i och vilka

åtgärder som vidtagits med anledning av anmälan (8

§).

Regeringskansliets halvtidsuppföljning av arbetet

med den nationella handlingsplanen för äldrepolitik

(dnr S2000/4746/ST) redovisar att Socialstyrelsen

tagit fram nya allmänna råd om kvalitetssystem inom

omsorgerna om äldre och handikappade, SOSFS 1998:8

(S). Socialstyrelsen pekar på att utveckling av

kvalitetssystem är en process som tar tid och

behöver stöd. Kommunerna har påbörjat denna process,

men det är sannolikt att det kommer att ta flera år

innan samtliga kommuner har utvecklat heltäckande

kvalitetssystem inom äldreomsorgen. Inom ramen för

anslaget för nya initiativ och försök inom

äldreområdet har regeringen beviljat särskilda

stimulansbidrag till femton projekt med inriktning

på kvalitetsutveckling. Ett av dessa projekt är en

omfattande kvalitetsutbildning för nyckelpersoner i

kommunerna. Ansvarig för projektet är Svenska

Kommunförbundet.

Av Socialstyrelsens rapport Äldreuppdraget

Slutrapport (Socialstyrelsen följer upp och

utvärderar 2000:4) framgår att en uppföljning under

år 1998 av verksamheten vid sjukhem visade att de

boende hade avsevärt större omvårdnads- och

medicinska behov än före ädelreformen. Tillgången på

medicinskt kvalificerad personal i form av

sjuksköterskor hade samtidigt minskat liksom

läkarnas direktkontakt med de boende. Andelen

korttidsboende hade ökat markant och vårdtiderna

hade blivit kortare. Styrelsen anför att de få

studier som finns om läkarmedverkan kan tolkas som

att direktkontakten läkare-patient inte förbättrats

under de senaste två åren, men att en förbättring

skett i fråga om läkarnas medverkan som konsulter.

Utskottet har i betänkande 1997/98:SoU24 om den

nationella handlingsplanen för äldrepolitiken bl.a.

behandlat frågan om betalningsansvar för patienter

som bedömts som medicinskt färdigbehandlade.

Utskottet anförde bl.a. följande (s. 37):

Kommunerna har i dag betalningsansvar för de

patienter som bedöms som medicinskt

färdigbehandlade. I propositionen redovisas att det

finns uppgifter som tyder på att betalningsansvaret

ibland kan verka alltför starkt som incitament för

flyttning från sjukhus och att äldre inte alltid får

tid att vänja sig vid tanken på att återvända till

hemmet eller till det särskilda boendet för att där

få vård och stöd. Enligt överenskommelsen med staten

kommer landstingen att ta särskilda initiativ för

att ytterligare förstärka samverkan med kommunerna.

På flera håll i landet utvecklas nu också s.k.

mellanvårdsformer där kommuner och landsting delar

på betalningsansvaret för patienter som är

medicinskt färdigbehandlade vid sjukhus men som kan

behöva omfattande omvårdnadsinsatser innan de

återvänder till eget boende eller till det särskilda

boendet. Utskottet ser mycket positivt på denna

utveckling. Utskottet vill understryka att samverkan

mellan kommuner och landsting i dessa situationer

behöver utvecklas ytterligare och att särskild

hänsyn därvid bör tas till de äldres önskemål.

Utskottet har i betänkande 1999/2000:SoU8 behandlat motioner

angående kvaliteten i omsorgen om äldre och då

anfört bl.a. följande (s. 30):

Några motioner tar upp frågan om kvaliteten i

omsorgen om äldre och behov av minimikrav eller

omsorgsgarantier. Ett gott förebyggande arbete och

omhändertagande är angeläget bland de äldre i

särskilt boende. Utskottet vill understryka att goda

rutiner och ett effektivt utnyttjande av olika

personalgruppers kompetens minskar risken för

näringsbrist, trycksår, fallskador m.m. Vidare är

personalens kompetensutveckling liksom

dimensioneringen angelägna frågor för att nå bra

kvalitet i vården och ett värdigt bemötande av de

äldre. Utskottet kan konstatera att det pågår ett

brett utvecklingsarbete på många fronter. Utskottet

anser inte att riksdagen behöver ta något initiativ

med anledning av motionerna - - -

Utskottet har i betänkande 2000/01:SoU5 nyligen

behandlat regeringens proposition om en nationell

handlingsplan för utveckling av hälso- och

sjukvården. I propositionen presenteras åtgärder för

att utveckla hälso- och sjukvårdens grundläggande

struktur och inriktning. Under perioden 2002-2004

kommer vården och omsorgen att tillföras åtta

miljarder kronor i anledning av den s.k.

försvarsuppgörelsen. Bland de prioriterade områdena

ingår vård och omsorg om äldre. (För ytterligare

information se s. 23-28 i betänkandet.) Utskottet

anförde bl.a. följande (s. 27-28):

Utskottet anser i likhet med regeringen att den s.k.

ädelreformen bör ligga fast med dess ambition att

medverka till att patienter med omfattande

medicinska vårdbehov skall kunna få dessa

tillgodosedda integrerat i eget boende och

vardagsliv. Resultaten av såväl behandling som

rehabilitering blir allmänt sett bättre i hemmiljö.

Socialstyrelsens uppföljning av ädelreformen

(Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1996:2)

visar att den successiva ökning av vårdtyngden som

ägt rum under 1990-talet, både i särskilt boende och

i hemsjukvården, inte har mötts av ett tillräckligt

utvecklat medicinskt omhändertagande. Bristerna

gäller såväl medicinska insatser som omvårdnads- och

rehabiliteringsinsatser. Socialstyrelsen bedömer

tillgången på personal med hälso- och

sjukvårdskompetens som otillräcklig, såväl avseende

undersköterskor och sjuksköterskor som sjukgymnaster

och arbetsterapeuter.

Utskottet anser att det är av största vikt att så

snart som möjligt komma till rätta med de brister

som Socialstyrelsen påtalat. Som anförs i

propositionen måste hälso- och sjukvårdsinsatserna,

både i särskilt boende och i hemsjukvården, därför

förstärkas väsentligt med ytterligare resurser och

kompetens. Enligt utskottets uppfattning är de

insatser som parterna kommit överens om i

utvecklingsavtalet väl ägnade att höja kvaliteten på

såväl medicinska insatser som omvårdnad och

rehabilitering.

En central fråga inom vården och omsorgen av äldre

och funktionshindrade i särskilda boendeformer och i

hemsjukvården är läkarens roll. Personer i särskilda

boenden och inom hemsjukvården skall självfallet

vara tillförsäkrade läkarinsatser på motsvarande

sätt som den som själv kan uppsöka vården. Detta

innebär att läkarinsatser skall vara tillgängliga

under hela dygnet, vilket också är en förutsättning

för att undvika onödiga och för patienten

påfrestande sjukhusinläggningar. Utskottet instämmer

därför i regeringens bedömning att avtalet om

utvecklingsinsatser bör resultera i att de som bor i

särskilt boende eller har hemsjukvård får en

medicinsk bedömning av läkare när de behöver det

samt konsultation eller hembesök utan dröjsmål.

Utskottet vill betona vikten av samverkan mellan

landsting och kommuner. Som ovan anförs har en

utredning tillsatts för att se över bl.a. denna

fråga. Utredningen skall inom kort redovisa sitt

uppdrag. Utskottet utgår från att regeringen

återkommer till riksdagen med förslag som syftar

till att underlätta samverkan mellan huvudmän.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att riksdagen

godkänner vad regeringen föreslår om inriktning och

åtgärder för att förbättra hälso- och

sjukvårdsinsatserna i den kommunala primärvården

(avsnitt 7.2). Motionerna

- - - avstyrks i den mån de inte anses

tillgodosedda med det anförda.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:53).

I budgetpropositionen 2000/01:1, volym 6,

utgiftsområde 9 redovisar regeringen att inom ramen

för beslutade stimulansbidrag till äldrebostäder

m.m. har Boverket beviljat medel till 168 projekt

för nybyggnation av drygt 1 800 lägenheter och

ombyggnad av ca 3 700 lägenheter. Av dessa har ca

3 500 lägenheter färdigställts t.o.m. juni 2000.

Samverkansutredningen avlämnade i november 2000 sitt

betänkande Samverkan Om gemensamma nämnder på vård-

och omsorgsområdet, m.m. (SOU 2000:114). Utredningen

föreslår bl.a. att landsting och kommun skall kunna

inrätta en gemensam nämnd för att fullgöra uppgifter

som ankommer på respektive huvudman enligt

lagstiftningen på hälso- och sjukvårdens och

socialtjänstens områden liksom uppgifter som i annat

fall skulle handhas av socialnämnd respektive en

sådan nämnd som avses i 10 § hälso- och

sjukvårdslagen. Utredningen skall enligt uppgift

remissbehandlas.

Utskottets bedömning

Utskottet har nyligen vid behandlingen av den

nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvården

konstaterat att den successiva ökning av vårdtyngden

som ägt rum under 1990-talet, både i särskilt boende

och i hemsjukvården, inte har mötts av ett

tillräckligt utvecklat medicinskt omhändertagande.

Bristerna gäller såväl medicinska insatser som

omvårdnads- och rehabiliteringsinsatser.

Socialstyrelsen har bedömt tillgången på personal

med hälso- och sjukvårdskompetens som otillräcklig,

såväl avseende undersköterskor och sjuksköterskor

som sjukgymnaster och arbetsterapeuter.

Utskottet vidhåller att det är av största vikt att

så snart som möjligt komma till rätta med de brister

som Socialstyrelsen påtalat. Utskottet vidhåller

också att de insatser som staten,

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet

kommit överens om i utvecklingsavtalet för åren

2002-2004 är väl ägnade att höja kvaliteten på såväl

medicinska insatser som omvårdnad och

rehabilitering. Utskottet vidhåller även att avtalet

om utvecklingsinsatser bör resultera i att de som

bor i särskilt boende eller har hemsjukvård får en

medicinsk bedömning av läkare när de behöver det

samt konsultation eller hembesök utan dröjsmål.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet

nyligen inlett ett gemensamt arbete om medicinskt

färdigbehandlade patienter. Vidare har

Samverkansutredningen nyligen avlämnat sitt

slutbetänkande.

Socialstyrelsen har tagit fram nya allmänna råd om

kvalitetssystem inom omsorgerna om äldre och

handikappade (SOSFS 1998:8 (S)). I slutrapporten om

Äldreuppdraget pekar styrelsen på att utvecklingen

av kvalitetssystem är en process som tar tid och

behöver stöd och att kommunerna nu har påbörjat

denna process. Utskottet anser det angeläget att

kommunerna aktivt arbetar vidare med att utveckla

kvalitetssäkringssystem för äldreomsorgen. Utskottet

är dock inte berett att föreslå några minimikrav

eller fastställa någon omsorgsgaranti.

Riksdagen bör inte ta något initiativ på området.

Motionerna So244 (m) yrkande 5, So273 (v) yrkandena

1 och 2 (delvis), och So456 (fp) yrkandena 2 och 4

avstyrks.

I några motioner tas frågor om olika former av

äldreboende upp. Enligt socialtjänstlagen skall

kommunen verka för att äldre människor får goda

bostäder och ge dem som behöver det stöd och hjälp i

hemmet och annan lättåtkomlig service. Kommunen

skall vidare inrätta särskilda boendeformer för

service och omvårdnad för äldre människor med behov

av särskilt stöd (20 §). I utredningen Bo tryggt -

Betala rätt, SOU 1999:33 har olika boendeformer

belysts. Här redovisas att det inte är definitionen

av själva boendet utan individens behov som avgör

vårdens omfattning. Utskottet erinrar vidare om att

riksdagen vid flera tillfällen har beslutat om stöd

för ny- och ombyggnad av äldrebostäder för att

påskynda utbyggnaden. Senaste beslutet avsåg 400

miljoner kronor under åren 1998 och 1999. Inom den

ordinarie bostadsmarknaden har under 1990-talet

seniorboendet blivit allt vanligare. Härmed avses

vanliga bostäder för äldre (vanligen över 55 år) som

inte förmedlas efter behovsprövning och

biståndsbeslut. Utskottet utgår i från att även

Senior 2005 bevakar frågan. Något initiativ från

riksdagen med anledning av motionerna So339 (s),

So353 (m), So363 (kd) yrkande 13 behövs inte.

Motionerna avstyrks.

Tillsynsverksamheten m.m.

Motioner

I motion So244 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en förstärkt oberoende

tillsyn på äldreomsorgsområdet (yrkande 7).

Motionärerna anser att den uppgift som i dag faller

på kommunerna - att övervaka den egna verksamheten

såväl som de privata entreprenörerna - inte fungerar

tillfredsställande. Det finns därför ett stort behov

av en förstärkt statlig tillsyn inom äldreomsorgen.

Statliga myndigheter skall ansvara för godkännande

och kvalitetskontroll inom vård och omsorg. Samma

krav skall ställas på alla oavsett offentlig eller

privat regi. Vad beträffar de sjukvårdande delarna

av verksamheten har motionärerna sedan länge

föreslagit att en medicinalstyrelse skall godkänna

vårdgivare, svara för kvalitetssäkring och

regelbunden medicinsk revision, utgöra en instans

dit allmänheten kan vända sig med klagomål samt

svara för den övergripande tillsynen.

I motion So273 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförts om en

översyn i syfte att sammanföra de regler som styr

äldreomsorgen i hälso- och sjukvårdslagen och i

socialtjänstlagen till en lag (yrkande 3).

Äldreomsorgen styrs i dag av två lagar: hälso- och

sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Det har

tidigare utretts om det finns möjlighet att samla de

regler som styr äldreomsorgen till en lag. Det har

bedömts som komplicerat och att det därför skulle

krävas en särskild översyn. Motionärerna

återupprepar nu sitt krav på att en sådan översyn

bör göras.

Också i motion So356 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs att regeringen tillsätter en utredning för

att få underlag för en samlad lagstiftning för

äldreomsorgen (yrkande 4).

I motion So273 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas vidare att

riksdagen begär att regeringen lägger fram ett

förslag till tillägg enligt vad i motionen anförts

om 71 a § socialtjänstlagen (yrkande 4). Enligt

Socialstyrelsens föreskrift är vårdpersonal skyldig

att anmäla allvarliga missförhållanden. Det skall

framgå vem som gjort anmälan. Motionärerna anför att

det i några konkreta fall har lett till en mycket

besvärlig situation för dem som anmält. Det är inte

bra om anmälningar inte görs på grund av rädsla för

att uppge sitt namn och för vilka följder det kan

få. Därför bör ett tillägg göras så att det framgår

att möjlighet finns för anmälaren att vara anonym.

Bakgrund och tidigare behandling

Socialtjänstutredningen föreslår i sitt

slutbetänkande Socialtjänst i utveckling,

SOU1999:97, att det i socialtjänstlagen införs en

bestämmelse som klargör att tillsyn enligt den lagen

är kontroll av laglighet och rättssäkerhet i

individärenden och verksamheter i förhållande till

lagens mål och bestämmelser (s. 344-364).

Laglighetskontrollen föreslås omfatta även kontroll

av att insatserna inom socialtjänstlagen är av god

kvalitet, att det finns personal med lämplig

utbildning och erfarenhet samt att kvaliteten i

verksamheterna systematiskt och fortlöpande

utvecklas och säkras. I utredningen anförs att redan

i dag görs mycket för att förbättra och

effektivisera den sociala tillsynen på såväl

regional som nationell nivå. Socialstyrelsens och

länsstyrelsernas gemensamma arbete har kunnat

åstadkomma en bra utveckling av den sociala

tillsynen mot gemensamma mål. För en tillräckligt

effektiv tillsyn krävs dock, enligt utredningen, en

starkare samordning mellan den regionala och den

nationella nivån än vad som hittills varit fallet.

Länsstyrelserna förfogar inte över

tillsynsinstrument som gör det möjligt att kunna

ingripa med kraft om missförhållanden upptäcks som

behöver rättas till.

Utredningen konstaterar att den statliga tillsynen

över den sjukvård som meddelas i särskilda

boendeformer, bostäder med särskild service och i

samband med hemtjänst är betydligt mer reglerad och

ger tillsynsmyndigheten större befogenheter än

motsvarande tillsyn över de sociala insatser som ges

i dessa verksamheter. För kommuner och de enskilda

vårdgivare som driver olika boenden eller bostäder

med särskild service innebär det klara olägenheter

att få sin verksamhet granskad av två myndigheter.

Dessutom föreligger uppenbara olägenheter för de

enskilda vårdtagarna att behöva vända sig till två

olika instanser vid klagomål på den sociala servicen

eller på hälso- och sjukvården. Problemen med

samordning av den medicinska och den sociala

tillsynen är tydligast inom äldre- och

handikappomsorgerna, men samma problem föreligger

även på andra områden som t.ex. inom

missbrukarvården och den öppna vården för psykiskt

sjuka. Utredningen anser att det finns mycket som

talar för att tillsynen över socialtjänsten och

hälso- och sjukvården bör organiseras och utövas

enhetligt i en gemensam tillsynsmyndighet.

Utredningen föreslår dock att den nuvarande

tillsynen behålls tills vidare med Socialstyrelsen

som operativt ansvarig för tillsynen över hälso- och

sjukvården och länsstyrelserna som operativt

ansvariga för tillsynen över socialtjänsten.

Socialstyrelsen föreslås dock ges en

tillsynsvägledande roll i fråga om tillsynen över

socialtjänsten. Med Socialstyrelsen som

tillsynsvägledare över hela det sociala området

uppnår man dels en samordning av den medicinska och

den sociala tillsynen där en sådan samordning är

nödvändig, dels enhetlighet av den statliga

tillsynen över hela socialtjänstområdet, anför

utredaren.

Tillsynsmyndigheterna föreslås ges

författningsreglerad rätt att genom föreläggande få

upplysningar och inhämta handlingar samt att

inspektera all verksamhet inom socialtjänsten i

kommuner och enskilda verksamheter.

Tillsynsmyndigheten föreslås kunna meddela

föreläggande att avhjälpa missförhållanden.

Förelägganden skall kunna kombineras med vite.

Utredaren framhåller att man, genom att införa en

möjlighet för tillsynsmyndighet att utfärda

föreläggande inom socialtjänsten, åstadkommer den

önskvärda samordningen av tillsynen över hälso- och

sjukvård samt socialtjänst över särskilda

boendeformer och bostäder med särskild service samt

hemtjänst. Ett föreläggande kan riktas mot

verksamheten i dess helhet utan att man behöver

klarlägga vad som är att anse som hälso- och

sjukvård och vad som är socialtjänst.

Vidare föreslås särskilda brukarråd inrättas som

skall stödja länsstyrelserna och Socialstyrelsens

regionala enheter när det gäller att bedöma vilka

verksamheter som kräver särskild uppmärksamhet från

statens sida.

Utredningen har även belyst frågan om en gemensam

reglering av medicinska och sociala insatser kan

vara ett alternativ för att få till stånd en

tydligare och mer samlad och enhetlig verksamhet i

äldreomsorgen (s. 231-232). Utredningen hänvisar

också till att Svenska Kommunförbundet i två

rapporter har berört frågan. En samlad lagreglering

av äldreomsorgen och eventuell annan vård och omsorg

aktualiserar en rad olika frågor som det inte varit

möjligt eller rimligt att belysa eller överväga inom

ramen för uppdraget, anförs det. Även om det finns

tydliga problem i den delade regleringen blir

utredningens slutsats, liksom Svenska

Kommunförbundets, att frågan om en eventuell vård-

och omsorgslag för en samlad reglering av sociala

och medicinska insatser är så komplex att den

fordrar en samtidig översyn av regelverken i

socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen, med

tillhörande övrigt regelverk. Utredningen hänvisar

till att regeringen i annat sammanhang gett uttryck

för att hälso- och sjukvårdslagstiftningen bör ses

över i syfte att få till stånd en mer överskådlig,

samlad och patientfokuserad lagstiftning på området.

De behov som finns inom äldreomsorgen har enligt

utredningen sin givna plats i en sådan översyn.

Regeringen avser enligt propositionsförteckningen

att avlämna en proposition om socialtjänst i

utveckling den 8 mars 2001.

HSU 2000 har i sitt betänkande God vård på lika

villkor? SOU 1999:66, föreslagit att

Socialstyrelsens verksamhet ses över med syfte att

belysa tillsynsverksamhetens organisation (s. 106

f.). Utredningen anför att Socialstyrelsen har

dubbla roller, dels att utveckla och fastställa

kriterier för god vård och förebyggande insatser och

även ge råd och stöd om dessa, dels att genom

tillsynen granska att verksamheterna följer vad

Socialstyrelsen fastställt skall gälla. Kommittén

förslår att Socialstyrelsens verksamhet ses över med

syfte att belysa tillsynsverksamhetens organisation.

I samband med översynen skall enligt kommitténs

mening även prövas om länsstyrelsernas och

Socialstyrelsens tillsynsverksamheter skall bilda en

ny myndighet som bedriver tillsyn inom vårdens hela

område. Utredningen är remissbehandlad.

I proposition 1997/98:113 om en nationell handlingsplan för

äldrepolitiken uttalades följande i anslutning till

71 a § socialtjänstlagen (s. 89):

Lagrådet har pekat på att den föreslagna

anmälningsskyldigheten enbart innebär en skyldighet

att anmäla missförhållandet till den

verksamhetsansvarige och att det bör förtydligas att

möjligheten alltid står öppen att göra en anmälan

till tillsynsmyndigheten i det fall den

verksamhetsansvarige inte fullföljer sina åligganden

enligt bestämmelsen eller om det finns skäl att tro

att så skulle vara fallet.

Regeringen gör liksom Lagrådet den bedömningen att

det inte föreligger något lagligt hinder för en

enskild att göra en anmälan till tillsynsmyndigheten

om missförhållanden i verksamheten. Sekretess gäller

för uppgift om enskilds personliga förhållanden om

det kan vara till men för den enskilde och

motsvarande tystnadsplikt inom enskilt bedriven

verksamhet gäller för enskilds personliga

förhållanden. Dessa bestämmelser kan inte sägas

utgöra hinder för anmälan av missförhållanden till

tillsynsmyndighet. I motsvarande bestämmelse om

anmälningsskyldighet för personal inom hälso- och

sjukvården, den s.k. Lex Maria - 7 a § lagen

(1994:953) om åliggande för personal inom hälso- och

sjukvården - finns ingen motsvarande erinran

intagen. Att införa en sådan erinran i

socialtjänstlagen skulle lätt kunna leda till

missförstånd och till motsatsvisa slutsatser.

Regeringen anser därför att det inte är lämpligt att

göra ett sådant tillägg.

Den föreslagna anmälningsskyldigheten har inte

förenats med någon bestämmelse om sanktion för den

som inte fullgör sin anmälningsplikt. Anledningen

till detta är att syftet med bestämmelsen i första

hand är att komma till rätta med missförhållanden

och att en anmälningsskyldighet skall vara ett stöd

för personal och andra verksamma att göra anmälan

utan rädsla för repressalier.

Vid utskottets behandling av förslaget i betänkande

1997/98:SoU24 underströk utskottet att den anställde

alltid har möjlighet att vända sig direkt till

tillsynsmyndigheten med en anmälan såsom också

Lagrådet påpekat i sitt yttrande. Utskottet

tillstyrkte lagförslaget.

Utskottet behandlade motioner om tillsynen i

betänkande 1999/2000:SoU8 och hänvisade då till att

utredningsbetänkandena från Socialtjänstkommittén

och HSU 2000 bereddes i Regeringskansliet och att

denna beredning borde avvaktas.

Utskottets bedömning

Utskottet erinrar inledningsvis om att

Socialstyrelsen och länsstyrelsernas

tillsynsverksamhet över vården av äldre och

funktionshindrade förstärktes med 20 miljoner kronor

årligen från år 1999 i samband med beslutet om den

nationella handlingsplanen för äldrepolitiken och

budgetpropositionen för år 1999.

Socialtjänstutredningen har vidare haft i uppdrag

att göra en översyn av vissa frågor som gäller

socialtjänstens uppgifter. En proposition om

socialtjänst i utveckling har aviserats till mars

2001. Riksdagen bör inte föregripa regeringens

kommande förslag på området. Motion So244 (m)

yrkande 7 avstyrks.

Utskottet är inte berett att nu ta initiativ till

en utredning om en översyn av hälso- och

sjukvårdslagen och socialtjänstlagen i syfte att

sammanföra de regler som styr äldreomsorgen till en

lag. Motionerna So273 (v) yrkande 3 och So356 (v)

yrkande 4 avstyrks därmed.

Utskottet är inte heller berett att nu föreslå

någon förändring av 71 a § socialtjänstlagen på det

sätt som föreslås i motion So273 (v) yrkande 4.

Motionsyrkandet avstyrks.

Avgifter inom äldreomsorgen

Motioner

I motion So244 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs

tillkännagivande till regeringen om rättvisare

avgifter (yrkande 6). Motionärerna anför att

kommunala taxor alltid skall bygga på en princip om

likabehandling av kommunmedborgarna. Det innebär att

alla skall betala samma avgift för samma tjänst.

Motionärerna anser att inkomst- och

förmögenhetsrelaterade taxor inom äldreomsorgen är

både orimliga och orättvisa

I motion So474 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivanden om införandet av en nationell

maxtaxa inom äldreomsorgen (yrkande 1) och om

beredningen av reformen om maxtaxa (yrkande 2).

Motionärerna anser att en nationell maxtaxa för

äldreomsorgen är en angelägen och välkommen reform.

Denna bör införas den 1 januari 2002. För att

reformen skall få den effekt som avses krävs en

kompensation till kommunerna, enhetliga regler för

inkomstberäkning samt ett riktvärde för ett

nationellt förbehållsbelopp.

I motion So363 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om införande av en enhetstaxa inom

äldreomsorgen (yrkande 7). Skillnaderna i vilka

avgifter den enskilde betalar för hemtjänst och för

särskilt boende varierar kraftigt mellan landets

kommuner. Motionärerna anser att det finns behov av

en harmonisering av avgifterna.

I motion So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om avgifter i äldreomsorgen i enlighet med

vad som anförs i motionen (yrkande 3). Motionärerna

anser att en lagfäst maxtaxa och ett lagfäst

förbehållsbelopp måste införas inom äldreomsorgen.

I motion So441 av Lisbeth Staaf-Igelström och

Lennart Axelsson (båda s) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om maxtaxa och förbehållsbelopp inom äldre-

och handikappomsorgen. Motionärerna anser att det är

alldeles för stora skillnader i avgift mellan

kommunerna och att det finns alldeles för många

taxekonstruktioner. Det är vidare tveksamt om den

nivå på förbehållsbeloppet som många kommuner har

bestämt ger de äldre och handikappade en skälig

levnadsnivå utifrån socialtjänstlagens bestämmelser.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade motioner om avgifter inom

äldreomsorgen i betänkande 1999/2000:SoU8. Utskottet

anförde då följande (s.35):

I anledning av ett initiativ av socialutskottet

(bet. 1996/97:SoU7) har en särskild utredare haft i

uppdrag att överväga boendebegreppet i

boendeformerna för äldre samt avgifterna och deras

effekter. I avvaktan på utredningens förslag

beslutade riksdagen om ett förtydligande i 35 §

socialtjänstlagen och 26 § hälso- och sjukvårdslagen

fr.o.m. den 1 januari 1999. Regeringen har aviserat

att den återkommer i frågan under år 2000. Utskottet

anser det angeläget, mot bakgrund av bl.a.

Socialstyrelsens nyligen avlämnade rapport, att

regeringen håller tidsplanen för den aviserade

propositionen på området. Något initiativ från

riksdagen med anledning av motionerna - - - behövs

inte. Motionerna avstyrks.

Riksdagen följde utskottet.

I budgetpropositionen 2000/01:1, volym 6,

utgiftsområde 9 redovisar regeringen att

avgiftsbestämmelserna i 35 § socialtjänstlagen

avseende äldre- och handikappomsorgen fr.o.m. den 1

januari 1999 har förtydligats vad gäller beräkningen

av omsorgstagares förbehållsbelopp. Även kommunernas

jämkningsskyldighet med avseende på

makes/makas/sambos situation har tydliggjorts.

Effekterna av förändringarna har hittills varit

begränsade. Problemen med låga förbehållsbelopp,

makes/makas/sambos ekonomiska situation samt stora

olikheter vad gäller nivåer på avgifter såväl inom

som mellan kommuner kvarstår. Skillnaderna har

dessutom ökat mellan 1997 och 1999 enligt

Socialstyrelsens redovisning i Äldreuppdraget

(2000:1).

Regeringen har aviserat en proposition om avgifter

inom äldre- och handikappomsorgen till april 2001.

Utskottets bedömning

Utskottet utgår i från att de frågeställningar som

tas upp i motionerna kommer att behandlas i den till

i april 2001 aviserade propositionen om avgifter

inom äldre- och handikappomsorgen. Utskottet anser

att regeringens förslag bör avvaktas och avstyrker

därmed motionerna So244 (m) yrkande 6, So363 (kd)

yrkande 7, So441 (s), So456 (fp) yrkande 3 och So474

(v) yrkandena 1 och 2.

Pensionärers ekonomiska och sociala

situation

Motion

I motion So209 av Sten Andersson (m) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförts om en

utredning av pensionärernas ekonomiska och sociala

situation, framför allt mot bakgrund av det faktum

att alltför många pensionärer lever fattigt efter

svenska mått mätt. Pensionärsorganisationer och

många pensionärer känner sig orättvist behandlade

och anser sig inte ha fått en rättvis del av

välfärdsutvecklingen, anför motionären. Riksdagen

borde därför ta initiativ till en utredning av

levnadsvillkoren för olika grupper inom

pensionärskollektivet.

Bakgrund

I budgetpropositionen 2000/01:1, volym 6,

utgiftsområde 11 redovisas Socialdepartementets

promemoria Sämre för mig Bättre för oss - En analys

av pensionärernas ekonomiska situation under 1990-

talet, Ds 1999:5. Syftet med undersökningen var att

på ett allsidigt och objektivt sätt analysera

utvecklingen av ålderspensionärernas ekonomi under

perioden 1991 till 1998. Av rapporten framgår att

pensionärerna som individer har fått minskade

inkomster under 1990-talet. Å andra sidan ökade

pensionärerna som grupp sin inkomststandard, både i

absoluta tal och i relation till övriga i samhället.

De fattigaste pensionärerna har skyddats från

saneringsprogrammets neddragningar främst genom

införandet av det särskilda bostadstillägget (SBTP)

som garanterar en viss ekonomisk nivå efter betalt

boende. I stället är det pensionärerna med högre

inkomster som drabbats av de största försämringarna.

Pensionärernas genomsnittliga inkomststandard under

1990-talet har ökat och var våren 1999 praktiskt

taget på samma nivå som genomsnittet för resten av

befolkningen. De drygt 10 % av landets pensionärer

som har utgifter för kommunal hemtjänst är i hög

utsträckning äldre, ensamstående och kvinnor, dvs.

pensionärer som redan i utgångsläget har en svagare

inkomststandard än genomsnittet för

ålderspensionärer. De som hade utgifter för

hemtjänst år 1996 hade omkring 80 % av övriga

pensionärers inkomststandard redan innan

hemtjänstavgiften var dragen, efter den erlagda

avgiften minskade inkomststandarden med ytterligare

knappt 5 %. I rapporten framhålls att en beskrivning

av pensionärernas ekonomiska situation med

nödvändighet blir komplicerad eftersom det är många

olika, delvis motverkande faktorer att ta hänsyn

till. En fortsatt hög ambition när det gäller äldres

ekonomiska trygghet kräver också en noggrann och

detaljerad uppföljning. Ett samhälle för alla åldrar

förutsätter en rättvis fördelning mellan ung och

gammal. Vad som är rättvist är dock givetvis i

grunden en bedömningsfråga, anförs det.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att regeringen nyligen

redovisat en undersökning om pensionärernas

ekonomiska situation under 1990-talet i en

departementspromemoria. Utskottet vill också

understryka att inrättandet av 15 regionala

forsknings- och utvecklingscentrum liksom den

förstärkta äldreforskningen bör leda till en ökad

kunskap också på detta område. Utskottet delar inte

bedömningen att riksdagen bör ta initiativ till en

utredning. Motion So209 (m) avstyrks.

Rekrytering, personalutveckling, forskning

m.m.

Motioner

I motion So244 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om rekrytering och

personalutveckling inom vård- och omsorgssektorn

(yrkande 8). Personalen är en mycket viktig del i

den goda vården, anför motionärerna. Arbetet ställer

höga krav, både psykiskt och fysiskt. Motionärerna

anser att specifika kunskaper om åldrandets

sjukdomar kraftigt måste betonas inom såväl

grundutbildning som påbyggnadsutbildning och att

kompetensutveckling är centralt för alla

personalkategorier inom vårdsektorn. Det är oroande

att det är så få unga som kan tänka sig att arbeta

inom äldreomsorgen. Många undersökningar visar att

ett ökat inslag av privata alternativ inom vård och

omsorg är viktigt för att säkra tillgången på

personal och för att förbättra den befintliga

personalens trivsel och utvecklingsmöjligheter,

anförs det. Det måste till ett nytänkande vad gäller

utbildningar till yrken inom vård och omsorg och en

breddning som öppnar för nya behandlingsformer och

inriktningar.

I motion So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om forskning (yrkande 13).

Motionärerna anför att Medicinska forskningsrådet

vid flera tillfällen har påtalat att andelen

forskare som ägnar sig åt klinisk forskning sjunker

på ett oroande sätt. Det innebär bl.a. att klinisk

forskning beträffande äldres sjukdomar riskerar att

minska i omfattning, något som både mänskligt och

samhällsekonomiskt inte kan accepteras. Motionärerna

anser att forskning om äldres psykiska problem, inte

minst depression hos äldre, bör bli föremål för

särskilda forskningssatsningar samt att den kliniska

forskningen inte får komma på undantag.

I motion So251 av Anita Johansson och Ola Rask (båda s) begärs

tillkännagivande om att utarbeta en handlingsplan i

syfte att förebygga och motverka övergrepp mot

äldre. Planen bör bl.a. omfatta dels ett centrum för

metod- och kompetensutveckling, dels olika modeller

för lokala "värn för äldre" i några försökskommuner.

Motionärerna anser att många äldre i olika

omfattning drabbas av hotelser, nedvärderande

behandling och negligerande samt att de ekonomiskt

och materiellt utnyttjas. Dessa ofta dolda övergrepp

är det svårt för samhället att spåra med vanliga

resurser som t.ex. polis. Motionärerna hänvisar till

särskilda projekt som utvecklats i Norge och som

kallas Vern for Eldre. Dessa liknar kvinnojourer men

är anpassade efter de förutsättningar och krav som

ställs i arbetet med äldre. Liknande verksamhet bör

startas i Sverige. Äldreansvariga i kommunerna har

stort behov både av kunskaper om detta hittills

ouppmärksammade problem och av modeller för

omhändertagande och information till allmänhet och

omsorgspersonal.

Bakgrund och tidigare behandling

Vid behandlingen av den nationella handlingsplanen

för äldrepolitiken i betänkande 1997/98:SoU24 såg

socialutskottet positivt på regeringens bedömning

att 60 miljoner kronor borde avsättas under perioden

1999-2001 för att förstärka äldreforskningen

Utskottet delade också regeringens bedömning av

behovet av en ökad satsning på utbildning och

kompetensutveckling inom äldreomsorgen och att 210

miljoner kronor borde avsättas för ändamålet.

I budgetpropositionen 2000/01:1, volym 6,

utgiftsområde 9 redovisas att Socialvetenskapliga

forskningsrådet (SFR) i mars 2000 beslutat att anslå

medel för inrättande av två nationella

forskningsinstitut, det ena vid Linköpings

universitet och det andra i Stockholm där Stockholms

universitet och Karolinska Institutet är huvudmän.

Vidare redovisas att regeringen under 1999 beviljade

stöd till 15 FoU-center inom äldreområdet. Först

under våren 2000 har samtliga kommit i gång.

Medelstillskottet till vården och omsorgen innebär

ett fortsatt stöd till uppbyggnad av regionala FoU-

center inom äldreomsorgen även under perioden

2002-2004 med sammanlagt 60 miljoner kronor.

Socialstyrelsen redovisar i Äldreuppdraget

Slutrapport (Socialstyrelsen följer upp och

utvärderar 2000:4) att äldreomsorgens kompetens- och

personalförsörjningsproblem är ett av de största

hoten mot en trygg och säker vård och omsorg. Därför

måste ansvariga parter förutsättningslöst pröva alla

möjligheter att göra det mera attraktivt att arbeta

med äldre, att utveckla innehållet i gymnasie- och

högskoleutbildningarna, att utveckla arbetsvillkor

och arbetsinnehåll så att man kan behålla och

utveckla den personal som finns i äldreomsorgen. Här

skall baspersonalens utbildningsbehov särskilt

uppmärksammas. Sammantaget finner styrelsen ett

mycket stort behov av ett samlat nationellt

initiativ beträffande kompetensförsörjningen inom

äldreomsorgen.

Regeringen gjorde i proposition 1999/2000:149 Nationell

handlingsplan för utveckling av hälso- och

sjukvården bedömningen att forskningen och

utvecklingen i den kommunala vården och omsorgen

borde stärkas. Sammanlagt föreslogs 60 miljoner

kronor avsättas under perioden 2002-2004 för ett

fortsatt stöd till uppbyggnaden av regionala FoU-

center där landsting och kommuner tillsammans med

universitet och högskolor bedriver FoU-verksamhet

med syfte att utveckla äldreomsorg och

äldresjukvård. Vidare anfördes att en viktig

förutsättning för att primärvården skall kunna

utvecklas till en väl fungerande bas i den svenska

hälso- och sjukvården är att kunskapsutvecklingen

inom primärvården stärks och att personalen får

möjlighet till kompetensutveckling och fortbildning.

Det behövs en struktur för att utveckla ett

nationellt stöd för detta. De närmare formerna för

ett sådant stöd bör utredas. Inriktningen är att ett

familjemedicinskt institut skall tillskapas. Under

perioden 2001-2004 bör sammanlagt 60 miljoner kronor

avsättas för detta ändamål.

Utskottet anförde med anledning av detta i

betänkande 2000/01:SoU5 följande (s. 39-40):

Som regeringen anför innebär de allt kortare

vårdtiderna inom den slutna vården att en allt

större del av patienterna i dag tas om hand och

följs upp inom primärvården. Det är därför angeläget

att utveckla forskningen inom primärvården. Av

avtalet om utvecklingsinsatser framgår att parterna

är överens om att kunskapsutvecklingen inom

primärvården skall stärkas genom stöd till

forsknings- och utvecklingsarbete samt genom

förbättrade möjligheter till kompetensutveckling och

fortbildning. Riksdagen bör mot bakgrund härav inte

ta något initiativ med anledning av motionerna - -

-. Motionerna avstyrks.

Sedan flera år pågår utvecklingsarbete inom

Socialstyrelsen, Landstingsförbundet och Svenska

Kommunförbundet samt inom enskilda landsting och

kommuner för att få till stånd bättre

informationsförsörjning och verksamhetsuppföljning.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är

angeläget att intensifiera arbetet med att utveckla

informationsförsörjningen och

verksamhetsuppföljningen inom vården. Utskottet

noterar därför med tillfredsställelse att regeringen

avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag att, i

samverkan med Landstingsförbundet och Svenska

Kommunförbundet, svara för centralt stöd och

nationellt utvecklingsarbete inom området. I

propositionen framhålls att utvecklingsinsatser

behövs framför allt när det gäller frågor om

gemensam dokumentation, vårdadministrativa system

och ärendehanteringssystem samt beträffande termer

och tekniska standarder.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:53).

Regeringen har tillkallat en särskild utredare med

uppgift att utreda formerna för ett

familjemedicinskt institut (dir. 2000:86). Målet för

ett sådant institut skall vara att skapa

förutsättningar för landstingens och kommunernas

primärvård att utvecklas till en väl fungerande bas

i den svenska hälso- och sjukvården. Målet skall nås

genom att institutet verkar som ett centrum för

kunskap och kunskapsspridning, bl.a. genom att

initiera fortbildning av personalen inom

primärvården. Av direktiven framgår vidare att det

finns många angelägna utvecklingsområden för

primärvården. Bland annat nämns primärvårdens roll

för dem, framför allt äldre, som vårdas i särskilda

boenden och i hemsjukvård.

I Oslo finns tre Vern for Eldre som är en del av

kommunens trygghetsskapande insatser och som skall

hjälpa äldre som är i fara för att utsättas för

övergrepp. Hjälpen är avgiftsfri och den äldre kan

välja att vara anonym. Övergrepp mot äldre

definieras som psykiska, fysiska, sexuella och

ekonomiska övergrepp. Men också bristande omvårdnad

definieras som övergrepp.

Utskottets bedömning

Av avtalet om utvecklingsinsatser som nyligen

slutits mellan staten, Landstingsförbundet och

Svenska Kommunförbundet framgår att parterna är

överens om att kunskapsutvecklingen inom

primärvården skall stärkas genom stöd till

forsknings- och utvecklingsarbete samt genom

förbättrade möjligheter till kompetensutveckling och

fortbildning. Motionerna So244 (m) yrkande 8 och

So456 (fp) yrkande 13 avstyrks i den mån dessa inte

är tillgodosedda med det anförda.

Utskottet delar uppfattningen i motion So251 (s)

att det är angeläget att förebygga och motverka

övergrepp mot äldre. Utskottet erinrar om att sedan

den 1 januari 1999 gäller att den som är verksam

inom omsorger för äldre eller människor med

funktionshinder, oavsett om det är offentligt driven

eller enskild verksamhet, har ett personligt ansvar

att vaka över att enskilda får god omvårdnad och

lever under trygga förhållanden. Den som får

kännedom om allvarliga missförhållanden har en

skyldighet att utan dröjsmål anmäla detta till

socialnämnden eller den som annars är ansvarig för

verksamheten.

Utskottet anser vidare att stödet till forsknings-

och utvecklingsarbete liksom förbättrade möjligheter

till kompetensutveckling och fortbildning är viktiga

insatser för att öka kunskapen om övergrepp mot

äldre och utveckla metoder för att motverka detta.

Inte minst de regionala forsknings- och

utvecklingsenheterna kan bidra med ny kunskap på

området. Motion So251 (s) är därmed i huvudsak

tillgodosedd.

Anhörigvård m.m.

Motioner

I motion So244 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om förutsättningarna för frivilliga

insatser (yrkande 9). Många anhöriga gör redan i dag

stora insatser för äldre och sjuka. Motionärerna

anser att den nya valfrihet som de förespråkar

öppnar nya möjligheter för den frivilliga sektorn

och för familjerna att ta ett förstahandsansvar för

omsorgen om de äldre. Det offentliga träder in med

ett ekonomiskt grundstöd men skall därutöver inte

blanda sig i den enskildes personliga

angelägenheter. De anhöriga får möjlighet att ta ett

helhetsansvar för de äldres och sjukas situation om

de så önskar i stället för att bara inta en biroll

som suppleanter till professionaliserade offentliga

insatser. Den offentliga sektorn skall komplettera,

stimulera och stödja människors egna insatser inte

tränga undan dem, heter det i motionen.

I motion So404 av Cristina Husmark Pehrsson och

Anne-Katrine Dunker (båda m) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna att utöver

anhörig i lagtexten även inkluderas en till

vårdtagaren närstående, som ger vård och omsorg,

rätt till ekonomisk ersättning och stöd i likhet med

övriga anhörigas rätt. Motionärerna anför att det i

det fall en anhörig inte finns eller inte har

möjlighet att bidra till omsorgen kan det ändå

finnas en annan närstående person som vårdtagaren

känner förtroende för och gärna ser som den som ger

denna omvårdnad.

I motion So326 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs

tillkännagivanden om anhöriganställning (yrkande 6)

och om rätten till tjänstledighet för vård av

anhöriga (yrkande 7). Motionärerna anser att frågan

om de anhöriga enbart skall få olika typer av stöd

eller om det skall bli aktuellt att yngre anhöriga

skall kunna anställas och omfattas av

trygghetsförsäkringar och pensionsavtal måste lyftas

fram. Det råder i dag stora skillnader mellan

kommunerna när det gäller möjlighet till anställning

för vård av närstående. Anställda anhöriga får

alltid timersättning med lägsta ersättning.

Motionärerna anser vidare att det skall finnas en

laglig rätt till tjänstledighet för vård av

anhöriga.

I motion So539 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om att formerna för samverkan

mellan offentlig och ideell sektor bör utvecklas

(yrkande 1). Motionärerna anför att

frivilliginsatserna inom äldreomsorgen säkert kommer

att vara en begränsad men betydelsefull del av

äldreomsorgen även i framtiden. För många nyblivna

pensionärer kan det bidra till ökad livskvalitet om

han eller hon kan fylla tiden med kontaktverksamhet

med gamla och ensamma inom äldreomsorgen. Det är

andra skäl än ekonomiska som gör det angeläget att

stimulera frivilligverksamheten inom äldreomsorgen.

I motion So541 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs tillkännagivanden om uppföljning och

kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande

av integritetsaspekterna (yrkande 2) och om

överläggningar mellan kommunförbunden och staten om

förbättrade förutsättningar för närståendevården och

hemsjukvården (yrkande 3). En viktig del av

sjukvården är en bra uppföljning och

kvalitetskontroll av den vård och omsorg som ges,

anför motionärerna. Detta gäller också

närståendevården. De anser det angeläget att

Socialstyrelsen ägnar stor uppmärksamhet åt

metodutveckling av hur en sådan uppföljning inom

området sjukvård i hemmet kan ske med beaktande av

de berörda personernas integritet.

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet

för närståendevård har en närstående som vårdar

någon som är svårt sjuk rätt till ersättning för tid

då han avstår från förvärvsarbete i samband med

vården (4 §). Ersättning utges för högst 60 dagar (6

§). (I vissa fall av hivinfektion i 240 dagar.)

Under år 1999 tog 7 625 personer ut

närståendepenning. I genomsnitt tog varje person ut

10 dagar.

Fr.o.m. den 1 januari 1998 infördes en ny

bestämmelse i 5 § socialtjänstlagen om att

socialnämnden genom stöd och avlösning bör

underlätta för dem som vårdar närstående som är

långvarigt sjuka eller äldre eller som har

funktionshinder. I proposition 1996/97:124 om

ändringar i socialtjänstlagen anfördes med anledning

av förslaget (s. 132) att genom att det i lagtexten

talas om "närstående" i stället för "anhörig"

omfattas även situationer där exempelvis grannar och

vänner träder i anhörigas ställe.

Av Socialstyrelsens statistik Socialtjänst 1999:8

framgår att totalt 6 439 personer över 65 år i

november 1998 fick ekonomisk ersättning av kommunen

i form av anhörigbidrag för att betala

anhörig/närstående för utförd hjälp i hemmet. Av

personer som var yngre än 65 år fick 1 860

anhörigbidrag. Jämförbar statistik från tidigare år

finns inte. Av statistiken för år 1997 framgår det

dock att 3 321 personer den 31 december 1997 fick

hjälp av anhörig/närstående anställd av kommunen som

vårdbiträde och 5 998 fick anhörigbidrag eller

motsvarande.

I proposition 1997/98:113 om en nationell

handlingsplan för äldrepolitiken gjorde regeringen

bedömningen att 300 miljoner kronor borde anvisas

under perioden 1999-2001 för att utveckla stödet

till anhöriga. I propositionen anförde regeringen

att stödet inte skulle begränsas till att endast

gälla anhöriga till äldre. Det förekommer också ofta

att vänner eller grannar gör stora insatser för

äldre. Anhörigbegreppet borde därför ges en vidare

tolkning och omfatta även andra närstående, heter

det i propositionen (s. 113).

Socialutskottet behandlade senast motioner om

anhörigvård m.m. i betänkande 1999/2000:SoU8 och

redovisade då Socialtjänstutredningens förslag om

att kommunerna bör få ett lagstadgat ansvar att

genom stöd och avlastning underlätta för dem som ger

vård och omsorg till närstående (s. 21):

Socialtjänstutredningen föreslår i sitt

slutbetänkande Socialtjänst i utveckling, SOU

1999:97, att kommunerna bör få ett lagstadgat ansvar

att genom stöd och avlastning underlätta för dem som

ger vård och omsorg till närstående. Utredningen

anser att bestämmelsen i 5 § SoL behöver skärpas och

att anhörigstödet är så viktigt att det bör bli en

särskilt reglerad skyldighet för socialtjänsten att

ge ett sådant stöd. Målet för anhörigstödet handlar

om tre saker, anförs det. Det första är att visa

samhällets uppskattning för den närstående som vill

göra en insats för en vårdbehövande. Det andra målet

är att medverka till närståendevårdares livskvalitet

trots ett vårdåtagande. Det tredje är att förebygga

utbrändhet hos den vårdgivande närstående.

Utredningen har i den föreslagna lagtexten valt

begreppet närstående och inte anhörig då begreppet

närstående är vidare och utöver familje- och

släktkrets även innefattar grannar och vänner som

träder i anhörigas ställe. Utredningens förslag

innebär vidare att målgruppen för anhörigstödet

skall vara anhöriga/närstående till alla olika

målgrupper för insatser enligt socialtjänstlagen.

Den föreslagna skyldigheten för kommunerna att

stödja närstående är enligt utredningens mening ett

komplement till de insatser som kommunen är skyldig

att tillhandahålla dem som är i behov av stöd, vård

och omsorg. Det stöd som avses handlar inte om

ekonomisk ersättning till anhöriga. Frågan om

ekonomiskt bidrag eller anställningar för

anhörigvård är fråga om stöd för anhöriga som enligt

utredningens mening inte bör regleras i

socialtjänstlagen.

I utredningen redovisas att ekonomisk ersättning

till anhöriga kan utgå via Försäkringskassan i form

av vårdbidrag (för barn), handikappersättning och

närståendepenning. Bidrag kan utgå från kommuner i

form av hemvårdsbidrag till vårdtagaren. Kommuner

fungerar också som arbetsgivare till anhöriga genom

projektanställningar eller genom att anhörigvårdare

blir uppdragstagare och erhåller viss ersättning med

hänsyn till ett bedömt vårdbehov.

Utskottet gjorde bl.a. följande bedömning i

betänkandet:

Vid behandlingen av den nationella handlingsplanen såg

utskottet mycket positivt på förslaget med ett

stimulansbidrag men ansåg trots detta att även en

tydligare lagreglering av anhörigstödet borde

övervägas och ges regeringen till känna. Riksdagen

följde utskottet. Socialtjänstutredningen har

därefter föreslagit att anhörigstödet bör bli en

särskilt reglerad skyldighet för socialtjänsten.

Utskottet anser att regeringens fortsatta beredning

av frågan bör avvaktas. Något ytterligare initiativ

behövs inte med anledning av motionerna - - - .

Motionerna avstyrks.

I proposition 1999/2000:149 Nationell handlingsplan

för utveckling av hälso- och sjukvården anför

regeringen att den anser att det finns anledning att

även efter perioden 1999-2001 aktivt arbeta för att

stödja anhöriga som vårdar långvarigt sjuka, äldre

eller människor med funktionshinder. Resurs-

tillskottet till hälso- och sjukvården bör därför

riktas även mot detta område. Regeringen,

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet har

i avtalet om utvecklingsinsatser enats om att den

särskilda satsningen för att stödja anhörigvården

skall pågå också under åren 2002-2004.

Utskottet behandlade förslagen i betänkande

2000/01:SoU5 och anförde då bl.a. följande (s. 28):

Anhörigas roll och betydelse som vårdgivare till

äldre och människor med funktionshinder är numera

väl dokumenterad och erkänd. Som anförs i

propositionen är den vård som utförs av familjen och

andra närstående mycket omfattande och har sannolikt

ökat i betydelse under senare år. En förutsättning

för att patienter och deras närstående skall våga

och orka med vård i hemmet är att de anhöriga ges

stöd och avlösning. Som framgår ovan föreslog

regeringen i budgetpropositionen för år 1999 att ett

särskilt stimulansbidrag skall utbetalas under åren

1999-2001. I detta sammanhang vill utskottet påpeka

att Socialstyrelsen i oktober 2000 lämnat en rapport

om detta stimulansbidrag (Socialstyrelsens rapport

Halvvägs för Anhörig 300 2000:2). Styrelsen anför

att anhörigfrågan har fått en ökad uppmärksamhet

bland beslutsfattare, vårdpersonal och allmänheten

samt att uppföljningen visar att utvecklingsarbetet

har kommit i gång och att det börjar hända en hel

del i kommunerna (s. 8 i rapporten). Utskottet delar

regeringens bedömning att det även för tiden efter

2001 finns behov av att aktivt arbeta för att stödja

anhöriga som vårdar långvarigt sjuka, äldre eller

människor med funktionshinder. Utskottet ser därför

positivt på att den särskilda satsningen för att

stödja anhörigvården skall pågå också under åren

2002-2004.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller att anhörigas och andra

närståendes roll som vårdgivare till äldre numera är

väl dokumenterad och erkänd. Den vård som utförs av

familjen och andra närstående är mycket omfattande

och har sannolikt ökat i betydelse under senare år.

En förutsättning för att de äldre och deras

närstående skall våga och orka med vård i hemmet är

att de närstående ges stöd och avlösning. Under åren

1999-2001 har ett särskilt stimulansbidrag för

utveckling av anhörigstödet om 100 miljoner kronor

per år utgått. Regeringen, Landstingsförbundet och

Svenska Kommunförbundet har i avtalet om

utvecklingsinsatser enats om att den särskilda

satsningen för att stödja anhörigvården skall pågå

också under åren 2002-2004. Utskottet vidhåller

bedömningen att det även för tiden efter 2001 finns

behov av att aktivt arbeta för att stödja anhöriga

som vårdar långvarigt sjuka, äldre eller människor

med funktionshinder. Utskottet ser därför positivt

på den särskilda satsningen för att stödja

anhörigvården.

Utskottet vidhåller också att frivilliga insatser

utgör ett värdefullt komplement till socialtjänstens

insatser och bör stödjas. Det är angeläget att ta

till vara den särskilda kunskap som finns inom

frivillig- och anhörigföreningar. Anhörigstödet har

inneburit en förstärkning av detta samarbete.

I motion So404 (m) begärs ekonomiskt stöd för den

som vårdar närstående på samma villkor som den som

vårdar anhörig. Utskottet noterar inledningsvis att

det finns flera olika bestämmelser som rör det

område som tas upp i motionen. Av socialtjänstlagens

5 § framgår att socialnämnden genom stöd och

avlösning bör underlätta för dem som vårdar

närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller

som har funktionshinder. Enligt lagen (1988:1465)

kan ekonomiskt stöd utgå i form av närståendepenning

för högst 60 dagar för den som avstår från

förvärvsarbete för att vårda någon som är svårt

sjuk. Utskottet noterar vidare att utgångspunkten

för anhörigstödet enligt den nationella

handlingsplanen för äldrepolitik (Anhörig 300, åren

1999-2001) är att hjälpa och stödja anhöriga för att

förhindra att dessa drabbas av fysisk eller psykisk

ohälsa. Den särskilda satsningen för att stödja

anhöriga kommer enligt avtalet mellan staten,

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet att

fortsätta också under åren 2002-2004. Vissa kommuner

erbjuder vidare ekonomiskt stöd till den som vårdar

anhörig. Formerna för detta stöd beslutas av

kommunen i fråga. Utskottet anser inte att riksdagen

nu bör ta något initiativ i anledning av motionerna.

Motionerna avstyrks.

Vad gäller kvalitetskontrollen av hemsjukvården

vill utskottet hänvisa till vad utskottet anfört med

anledning av regeringens bedömning i proposition

1999/2000:149 om att hälso- och sjukvårdsinsatserna

både i särskilt boende och hemsjukvården måste

förstärkas väsentligt med ytterligare resurser och

kompetens. Enligt utskottets uppfattning är de

insatser som regeringen, Landstingsförbundet och

Svenska Kommunförbundet kommit överens om i

utvecklingsavtalet väl ägnade att höja kvaliteten på

såväl medicinska insatser som omvårdnad och

rehabilitering.

Motionerna So244 (m) yrkande 9, So326 (kd)

yrkandena 6 och 7, So404 (m), So539 (c) yrkande 1

och So541 (fp) yrkandena 2 och 3 avstyrks i den mån

de inte är tillgodosedda med vad som anförts.

Demensvård

Motion

I motion So363 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om vikten av specialiserad

demensvård och kvalificerade demensutredningar

(yrkande 9). Ett ökat antal mycket gamla ställer

krav på kommunerans förmåga att ge en god vård och

omsorg till det ökande antalet personer med

demenssjukdomar, anför motionärerna. För de dementa

skall det finnas specialiserad vård och särskilda

gruppboenden. Krav måste ställas på kvalificerade

demensutredningar som underlag för beslut om

vårdinsatser. Det är också angeläget att det finns

särskilda vårdprogram för demenssjuka som klarlägger

hela vårdkedjan.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade i betänkande 1999/2000:SoU8

senast motioner om demensvården. Utskottet anförde

då följande (s. 48):

Utskottet vill än en gång understryka vikten av en

god vård för de demenssjuka. Alla som behöver

utredas beträffande demens bör utan dröjsmål ges den

möjligheten. Utskottet vill också understryka vikten

av kompetensutveckling hos personalen inom

demensvården för att kunna tillgodose behovet av

demensutredningar och en god omvårdnad. De regionala

forsknings- och utvecklingscentrum inom äldreområdet

som nu är under uppbyggnad skall medverka till en

lokalt förankrad och praktiknära kunskapsutveckling

inom både äldreomsorg och äldresjukvård. Dessa

centrum bör bli viktiga instrument i att utveckla

personalens kunskap och kompetens om demenssjukdomar

och bemötande av personer med demens.

Utskottet konstaterar att utbyggnaden av

gruppboenden för dementa och dagverksamhet har

inneburit en kvalitativ utveckling av demensvården i

hela landet. Många dementa bor dock i eget boende,

ibland med mer eller mindre omfattande stödinsatser

från anhöriga. Den uppsökande verksamheten inom

hemtjänsten kan här bli ett viktigt instrument för

att finna dessa personer och deras anhöriga och

erbjuda stöd från samhällets sida. Utskottet anser

att det behövs en fortsatt utbyggnad av dagvården

för demenssjuka liksom möjlighet till avlösning och

växelvårdsplatser. Även insatser från hemsjukvården

är viktiga för att bistå den sjuke och stötta de

anhöriga. Kommunerna har i sina redovisningar till

Socialstyrelsen av sina planer för utvecklingen av

stödet till anhöriga anfört att de nu satsar mer på

individuellt anpassat stöd och på att förbättra

kvaliteten i anhörigstödet.

Vid behandlingen av den nationella handlingsplanen

tillstyrkte riksdagen att 60 miljoner kronor

avsattes under perioden 1999-2001 för att förstärka

äldreforskningen. Socialvetenskapliga

forskningsrådet som utarbetat ett nationellt

forskningsprogram för äldre och åldrande pekar på

att en stor del av äldreforskningen till sin

karaktär är tvär- och mångvetenskaplig.

Slutligen vill utskottet än en gång understryka

vikten av att de statliga tillsynsmyndigheterna noga

följer vården. Motionerna - - - är därmed i huvudsak

tillgodosedda.

Riksdagen följde utskottet.

Socialstyrelsen publicerade i juni 2000

Äldreuppdraget Slutrapport (Socialstyrelsen följer

upp och utvärderar 2000:4). Styrelsen konstaterar

här att demens är en folksjukdom som drabbar en stor

andel av den äldre befolkningen. Demenssjukdomen är

starkt åldersrelaterad, vilket innebär att andelen

dementa i befolkningen ökar i takt med att andelen

äldre ökar. Socialstyrelsen anser att angelägna

insatser inom demensvården är att förbättra

allmänhetens kunskaper om demenssjukdomen, att

utveckla vård- och behandlingsmöjligheterna, att

utveckla diagnostiken och ge den enskilde "rätt till

en utredning" och att kontinuerligt stödja

personalens kompetensutveckling.

Utskottets bedömning

Utskottet har årligen, under senare tid,

understrukit vikten av en god vård för de

demenssjuka. Utskottet vidhåller till fullo den

inställningen. Motion So363 (kd) yrkande 9 är därmed

i huvudsak tillgodosedd.

Äldreminister och äldreombudsman

Motioner

I motion So247 av Maud Ekendahl (m) begärs

tillkännagivande om inrättande av en äldreombudsman.

Motionären anser att en viktig roll för

äldreombudsmannen är att medvetandegöra de ofta

dolda missförhållanden som många gamla utsätts för.

I motion So363 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tillsättande av en

äldreminister för ett samlat grepp kring

äldrepolitiken (yrkande 3) och om tillsättande av en

äldreombudsman för att verka för förbättringar i de

äldres förhållanden (yrkande 4). Motionärerna anser

att en äldreminister inte endast är en i och för sig

viktig symbolfråga utan också leder till att äldres

samlade situation får en större tyngd i debatt och

beslutsfattande. De anser vidare att en

äldreombudsman bör tillsättas för att verka för

förbättring av de äldres förhållanden samt även ta

initiativ till egna utredningar och lämna förslag

till åtgärder.

Också i motion So517 av Margareta Viklund (kd) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en

äldreminister (yrkande 6).

I motion So427 av Ulla-Britt Hagström (kd) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförts om att

stimulera tillsättandet av en äldreombudsman i

Västra Götaland.

I motion So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om äldreombudsmän (yrkande 6).

Motionärerna anser att det behövs kommunala

äldreombudsmän.

Tidigare behandling

I betänkande 1999/2000:SoU8 behandlades senast

motioner om tillsättande av en äldreminister,

inrättande av äldreombudsman och kommunal

äldreombudsman. Utskottet anförde då följande (s.

38):

Utskottet vill återigen understryka att många

insatser nu görs från samhällets sida för att stärka

de äldres ställning. Patientnämndernas arbetsområde

utvidgades den 1 januari 1999 till att omfatta all

offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt

vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen.

Samtidigt infördes en ny paragraf, 71 a §, i

socialtjänstlagen som stadgar att var och en som är

verksam inom omsorgerna om äldre människor eller

människor med funktionshinder skall vaka över att

dessa får god omvårdnad och lever under trygga

förhållanden. Den som uppmärksammar eller får

kännedom om ett allvarligt missförhållande skall

genast anmäla detta. Vidare har tillsynsverksamheten

vid Socialstyrelsen och länsstyrelserna förstärkts.

Utskottet vill också framhålla det viktiga arbete

som utförs av pensionärsorganisationerna centralt

och lokalt samt av olika intresseföreningar.

Utskottet anser att de insatser som gjorts

sammantaget bör ge förutsättningar för en

effektivare kontroll och kvalitetssäkring av

äldreomsorgen. Utskottet stöder inte tanken på att

inrätta äldreminister eller äldreombudsman.

Motionerna So320 (kd) yrkande 13 och So336 (kd)

yrkande 2 avstyrks därmed.

Det finns inget hinder för de kommuner som vill

inrätta kommunala äldreombudsmän att göra detta.

Motion So323 (fp) yrkande 9 bör inte föranleda något

initiativ från utskottets sida.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottets bedömning

Enligt regeringsformen ankommer det på

statsministern att tillsätta statsråd. Motionerna

So363 (kd) yrkande 3 och So517 (kd) yrkande 6

avstyrks därför.

Utskottet vidhåller uppfattningen att insatser har

gjorts för att stärka de äldres ställning inte minst

genom en förstärkt tillsynsverksamhet. Utskottet

vill också framhålla det viktiga arbete som utförs

av pensionärsorganisationerna centralt och lokalt

liksom anhörigföreningar och andra intresseför-

eningar för att bevaka de äldres intressen.

Utskottet vidhåller att de insatser som görs

sammantaget bör ge förutsättningar för en

effektivare kontroll och kvalitetssäkring av

äldreomsorgen. Utskottet avstyrker därmed motionerna

So247 (m) och So363 (kd) yrkande 4 med förslagen om

att inrätta en äldreombudsman.

Utskottet vill än en gång anföra att det inte finns

något hinder för de kommuner som vill att inrätta

kommunala äldreombudsmän. Motion So456 (fp) yrkande

6 bör inte föranleda något initiativ från riksdagens

sida.

Frågan om att inrätta en äldreombudsman i Västra

Götalands län är inte heller en riksdagsfråga.

Motion So427 (kd) avstyrks därmed.

Äldre invandrare

Motioner

I motion So363 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om att beakta de äldre invandrarnas

speciella förhållanden i äldreomsorgen (yrkande 12).

Motionärerna anför att äldrepolitiken skall präglas

av integrationstanken samtidigt som det måste finnas

förståelse och respekt för att kulturella bakgrunder

mycket starkt påverkar människors behov och

förväntningar när det gäller vård, omsorg och andra

samhällsinsatser. Frågan om det skall finnas

särskilda boenden för äldre med viss etnisk bakgrund

måste bedömas utifrån lokala förhållanden. Det är

främst en fråga för kommuner och landsting att ha en

strategisk framförhållning på detta område, anförs

det.

I motion So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförts om äldre

invandrare och flyktingar (yrkande 5). Äldre

invandrare är underrepresenterade bland dem som har

hemtjänst och som bor i särskilda boenden, anför

motionärerna. För dessa kan det ibland vara

nödvändigt med särlösningar, exempelvis särskilt

boende tillsammans med andra som talar samma språk.

Det kan också finnas behov av viss uppsökande

verksamhet för att utröna om det finns dolda behov

hos äldre invandrare.

I motion So483 av Paavo Vallius m.fl. (s) yrkas att riksdagen

som sin mening ger till känna vad i motionen anförts

om den kommunala äldreomsorgen för invandrare.

Motionärerna anför att många äldre invandrare har

bristfälliga kunskaper i svenska språket och att

vård på modersmålet därför är viktigt. Motionärerna

anser därför att regeringen bör göra en översyn för

att upprätta riktlinjer för hur kommunerna skall gå

till väga för att anordna äldreomsorg och

rehabilitering för äldre invandrare samt hur

landstingen skall anordna hälso- och sjukvård för

denna målgrupp i hela landet.

Samma argumentering, men med inriktning på den

finsktalande minoriteten, återfinns också i motion

So484 av Paavo Vallius m.fl. (s). Här begärs

tillkännagivande om den kommunala äldreomsorgen för

den finsktalande minoriteten (yrkande 1) och om

rehabilitering samt hälso- och sjukvård för de

finsktalande äldre (yrkande 2).

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade senast en motion om äldre

invandrare i betänkande 1999/2000:SoU8. Utskottet

ansåg att det fanns starka skäl att följa

utvecklingen på området och att regeringen därför

borde återkomma till riksdagen med förslag om

åtgärder. Utskottet anförde följande (s. 46-47):

Utskottet vidhåller att Sveriges alltmer

mångkulturella karaktär reser nya krav på att

utforma äldreomsorgen med hänsyn till människors

olika språk och ursprung. Äldre är ofta de starkaste

språkbärarna och även bärare av kultur och

traditioner. Utskottet vidhåller också uppfattningen

att äldreomsorgen i möjligaste mån bör erbjudas på

de äldres modersmål. Det finns dock vissa

svårigheter med att erbjuda alla äldre som så önskar

vård på deras modersmål. Dels saknas det ofta

tvåspråkig personal, dels kan det innebära stora

kostnader när det gäller mindre grupper. En

möjlighet är att kommuner samarbetar med varandra

för att öka möjligheten att tillgodose mindre

gruppers önskemål.

Bemötandeutredningen (SOU 1997:76) har givit

rekommendationer om hur kommunerna aktivt kan arbeta

med dessa frågor genom uppsökande verksamhet och

kartläggning av behoven.

Genom de i samband med den nationella

handlingsplanen beslutade initiativmedlen ges stöd

till kommunerna för att uppsökande verksamhet skall

komma till stånd.

Socialstyrelsens nyligen genomförda kartläggning

bör också bli ett viktigt underlag för att bedöma

vilka insatser som kan behövas.

Utskottet anser att det finns starka skäl att noga

följa utvecklingen på området. Regeringen bör därför

återkomma till riksdagen med förslag om åtgärder.

Detta bör riksdagen, med anledning av motion So323

(fp) yrkande 11, som sin mening ge regeringen till

känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1999/2000:160).

Äldreberedningen (dir. 1998:109) har, som tidigare

redovisats, i uppdrag att skapa förutsättningar för

en långsiktig utveckling av äldrepolitiken.

Utredningen har enligt sina direktiv att beakta det

ökande antalet äldre med utländsk bakgrund och de

konsekvenser detta kan medföra.

Regeringen har i maj 2000 givit Socialstyrelsen i

uppdrag att kartlägga och redovisa exempel på hur

olika kommuner organiserat och genomfört äldreomsorg

för finsktalande. Syftet med uppdraget är att

Socialstyrelsen skall ta fram goda exempel och

lösningar på problem där stor hänsyn tas till de

finsktalandes egna behov och önskemål. Exemplen bör

omfatta såväl stora som medelstora och mindre

kommuner. I redovisningen bör ekonomiska och

kvalitativa aspekter samt möjligheter till samarbete

mellan kommuner belysas. Uppdraget skall redovisas

till regeringen senast den 30 juni 2001.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller att Sveriges alltmer

mångkulturella karaktär reser krav på att utforma

äldreomsorgen med hänsyn till människors olika språk

och ursprung. Äldre är ofta de starkaste

språkbärarna och även bärare av kultur och

traditioner. Utskottet vidhåller också uppfattningen

att äldreomsorgen i möjligaste mån bör erbjudas på

de äldres modersmål. Det finns dock vissa

svårigheter med att erbjuda alla äldre som så önskar

vård på deras modersmål. Dels saknas det ofta

tvåspråkig personal, dels kan det innebära stora

kostnader när det gäller mindre grupper. En

möjlighet är att kommuner samarbetar med varandra

för att öka möjligheten att tillgodose mindre

gruppers önskemål.

Utskottet konstaterar att regeringen givit

Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga och redovisa

exempel på hur olika kommuner organiserat och

genomfört äldreomsorg för finsktalande. Syftet är

att lyfta fram goda exempel. Enligt utskottets

mening bör dessa erfarenheter även kunna komma andra

språkgrupper till del. Utskottet konstaterar vidare

att Äldreberedningen har att beakta konsekvenser av

det ökande antalet äldre med utländsk bakgrund.

Utskottet vidhåller, mot bakgrund av förra årets

tillkännagivande, att det finns starka skäl att noga

följa utvecklingen på området. Riksdagen bör inte ta

något förnyat initiativ. Motionerna So363 (kd)

yrkande 12, So456 (fp) yrkande 5, So483 (s) och

So484 (s) avstyrks.

Äldre homo- och bisexuella

Motion

I motion So521 av Hillevi Larsson m.fl. (s) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

undersöka äldre homo- och bisexuellas särskilda

behov inom äldreomsorgen. Många äldre har växt upp

under en samhällstid där homosexualitet varit

förbjudet och fördomarna starka, anför motionärerna.

Arbete och uppmärksamheten kring äldre homo- och

bisexuellas välbefinnande är därför lika viktigt som

för yngre. Motionärerna anser att det vore det

optimalt bästa om det erbjöds särskilda

kollektivboenden för äldre homo- och bisexuella om

de så önskade. Vidare anser de att man i allmänna

äldreboenden också måste tänka mer på hur man

uppmärksammar homosexuellas behov.

Utskottets bedömning

Som utskottet anfört vid ett flertal tillfällen är

det angeläget att den enskilde ges möjlighet att

själv bestämma över sin livssituation och det sätt

på vilket omsorgen ges. Enligt handlingsplanen för

äldrepolitiken skall den äldre kunna lita på att

hans eller hennes individuella behov och önskemål

tillgodoses så långt möjligt. Den enskildes

integritet, självbestämmande och värdighet skall

respekteras. Utskottet anser inte att riksdagen bör

ta något initiativ med anledning av motion So521

(s). Motionen avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande valfrihet

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So244 yrkandena 2 3,

2000/01:So363 yrkande 14 och 2000/01:So539

yrkande 5,

res. 1 (m, kd, c, fp)

2. beträffande äldrepeng

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So244 yrkande 4,

2000/01:So303 yrkande 4, 2000/01:So456 yrkande

7 och 2000/01: Sk1025 yrkande 3,

res. 2 (m, fp)

3. beträffande utredning

att riksdagen avslår motion 2000/01:So244 yrkandena 10 och

11,

res. 3 (m)

4. beträffande konkurrensutsättning

att riksdagen avslår motion 2000/01:So273 yrkandena 2,

delvis, och 5,

res. 4 (v, mp)

5. beträffande avdragsrätt

att riksdagen avslår motion 2000/01:So363 yrkande 11,

res. 5 (kd)

6. beträffande attityder till äldre m.m.

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So363 yrkandena 1, 2

och 5, 2000/01:So388, 2000/01:So517 yrkandena 1

och 3,

res. 6 (kd)

7. beträffande pensionärsråd

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So456 yrkande 14 och

2000/01:So539 yrkande 2,

res. 7 (fp, mp)

8. beträffande samhällsservice i IT-

samhället

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So363 yrkande 15 och

2000/01:So517 yrkande 2,

res. 8 (kd, mp)

9. beträffande kvalitetsarbete m.m.

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So244 yrkande 5,

2000/01:So273 yrkandena 1 och 2, delvis, och

2000/01:So456 yrkandena 2 och 4,

res. 9 (m)

res. 10 (v, mp)

res. 11 (fp)

10. beträffande äldreboende

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So339,

2000/01:So353, 2000/01:So363 yrkande 13,

res. 12 (kd)

11. beträffande tillsynsverksamheten

att riksdagen avslår motion 2000/01:So244 yrkande 7,

res. 13 (m, kd)

12. beträffande översyn av hälso- och

sjukvårdslagen och socialtjänstlagen

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So273 yrkande 3 och

2000/01:So356 yrkande 4,

res. 14 (v, mp)

13. beträffande 71 a § socialtjänstlagen

att riksdagen avslår motion 2000/01:So273 yrkande 4,

14. beträffande avgifter inom

äldreomsorgen

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So244 yrkande 6,

2000/01:So363 yrkande 7, 2000/01:So441,

2000/01:So456 yrkande 3 och 2000/01:So474

yrkandena 1 och 2,

res. 15 (m)

res. 16 (kd)

res. 17 (fp)

15. beträffande pensionärers ekonomiska

och sociala situation

att riksdagen avslår motion 2000/01:So209,

res. 18 (m, kd, mp)

16. beträffande rekrytering,

personalutveckling, forskning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So244 yrkande 8 och

2000/01:So456 yrkande 13,

res. 19 (m, kd)

res. 20 (fp)

17. beträffande övergrepp mot äldre

att riksdagen avslår motion 2000/01:So251,

18. beträffande anhörigvård m.m.

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So244 yrkande 9,

2000/01:So326 yrkandena 6 och 7, 2000/01:So404,

2000/01:So539 yrkande 1 och 2000/01:So541

yrkandena 2 och 3,

res. 21 (m)

res. 22 (kd)

res. 23 (fp)

19. beträffande demensvård

att riksdagen avslår motion 2000/01:So363 yrkande 9,

res. 24 (m, kd)

20. beträffande äldreminister

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So363 yrkande 3 och

2000/01:So517 yrkande 6,

res. 25 (kd) - delvis

21. beträffande äldreombudsman

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So247 och

2000/01:So363 yrkande 4,

res. 25 (kd) - delvis

22. beträffande kommunala äldreombudsmän

att riksdagen avslår motion 2000/01:So456 yrkande 6,

res. 26 (fp)

23. beträffande äldreombudsman i Västra

Götalands län

att riksdagen avslår motion 2000/01:So427,

24. beträffande äldre invandrare

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So363 yrkande 12,

2000/01:So456 yrkande 5, 2000/01:So483 och

2000/01:So484,

25. beträffande äldre homo- och

bisexuella

att riksdagen avslår motion 2000/01:So521.

Stockholm den 8 februari 2001

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid

Burman (v), Susanne Eberstein (s),

Margareta Israelsson (s), Chatrine

Pålsson (kd), Leif Carlson (m),

Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

U Granberg (s), Elisebeht Markström

(s), Lars Gustafsson (kd), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Thomas Julin

(mp), Kenneth Johansson (c),

Kerstin Heinemann (fp), Catherine

Persson (s), Lars Elinderson (m),

Tullia von Sydow (s) och Lena

Olsson (v).

Reservationer

1. Valfrihet (mom. 1)

Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),

Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson

(c), Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"yrkande 14 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Att framföra åsikter och kunna påverka sin

situation blir inte mindre viktigt med åren.

Utskottet anser att det tvärtom är så att behovet av

mångfald och alternativa lösningar ökar när fysiska

begränsningar sätter in, men utskottet måste

konstatera att äldreomsorgen fortfarande präglas av

att alltför liten hänsyn tas till enskildas

önskemål. Utskottet delar därför Svenska

Kommunförbundets äldreberednings uppfattning i dess

slutrapport att äldre som behöver vård och omsorg

måste få bättre möjlighet att själva välja hur de

vill leva och få sin omsorg och att denna valfrihet

kräver ett ökat utbud av hemtjänster. Det är ytterst

olyckligt om kommunerna i det läget sätter upp

gränser som i praktiken medför att valfriheten bara

omfattar möjligheten att tacka ja eller nej till den

service som erbjuds.

Det är utskottets bestämda uppfattning att äldre

måste ges verkliga möjligheter att kunna få välja

formerna för sin och sina anhörigas omsorg och

stödinsatser. Verklig valfrihet kräver att nya

alternativa utförare får vara med och erbjuda sina

tjänster. För att tillgodose de äldres behov krävs

det ökad öppenhet för okonventionella lösningar.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna

So244 (m) yrkandena 2 och 3, So363 (kd) yrkande 14

och So539 (c) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande valfrihet

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So244

yrkandena 2 och 3, 2000/01:So363 yrkande 14 och

2000/01:So539 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Äldrepeng (mom. 2)

Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann

(fp) och Lars Elinderson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet vidhåller också" och slutar

med "yrkande 3 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en äldrepeng bör införas. Den

enskilde pensionären skall på samma sätt som i dag

få en biståndsbedömning som berättigar till en viss

nivå på hemtjänsten eller till en plats på ett

äldreboende. Äldrepengens storlek bör vara den

kostnadsbesparing som kommunen erhåller genom att

en individ avstår från en kommunalt driven

äldreomsorg. Äldrepengen skall sedan användas för

att betala den äldreomsorg som den enskilde väljer.

På så sätt ges den enskilde ett större inflytande

över sin livssituation.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna

So244 (m) yrkande 4, So303 (m) yrkande 4, So456 (fp)

yrkande 7 och Sk1025 (m) yrkande 3 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande äldrepeng

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So244

yrkande 4, 2000/01:So303 yrkande 4,

2000/01:So456 yrkande 7 och 2000/01: Sk1025

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Utredning (mom. 3)

Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina

Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet vidhåller även" och slutar med

"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening medför de förväntade

demografiska förändringarna att man måste se med

allvar på problemen med äldreomsorgens långsiktiga

finansiering. Enligt SCB:s befolkningsprognos från

juni 2000 förväntas relativt små variationer i

antalet personer under 65 år medan befolkningen över

65 år kommer att öka med 800 000 personer till år

2050, en ökning med över 50 %. Det betyder en

fördubbling av antalet personer över 80 år jämfört

med i dag. Utskottet vill därför peka på en uppenbar

risk att kostnaderna då ökar. Detta problem

accentueras av att det samtidigt kommer att finnas

allt färre förvärvsarbetande per person över 80 år

och att dessa måste få möjlighet att bygga upp sina

egna liv, försörja sina familjer och kunna avsätta

pengar till sin egen pension. Utskottet anser det

därför synnerligen angeläget att regeringen

skyndsamt tillsätter en utredning om äldreomsorgens

framtida finansiering. Utredningen bör ha ett öppet

förhållningssätt till olika finansieringslösningar

men det synes naturligt med hänsyn till det i andra

sammanhang uttalade behovet av att öka den äldres

inflytande att man, för att tillgodose detta,

särskilt bör studera lösningar som innebär en

kombination av skattefinansiering och någon form av

individuellt utformad försäkring.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So244

(m) yrkandena 10 och 11 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande utredning

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So244 yrkandena

10 och 11 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

4. Konkurrensutsättning (mom. 4)

Ingrid Burman (v), Thomas Julin (mp) och Lena Olsson

(v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 12

slutar med "och 5" bort ha följande lydelse:

Utskottet ser allvarligt på den

konkurrensutsättning som genomförts inom

äldreomsorgen i bl.a. Stockholms stad. Motiven för

konkurrensutsättningen sades vara att det skulle ge

de äldre valfrihet genom en ökad mångfald av

vårdgivare. Det blev precis tvärtom. Ett fåtal stora

bolag har dominerat och successivt blivit allt

större genom uppköp av mindre konkurrenter.

Utskottet anser att resurserna inom äldreomsorgen

skall läggas på utveckling av innehållet i

verksamheten genom ökat inflytande för de äldre och

personalen. Dessa har tillsammans den största

kännedomen om hur verksamheten skall utformas. För

att denna resurs skall kunna utvecklas krävs

arbetsro och rimliga arbetsvillkor. Vården och

omsorgen har under 1990-talet utsatts för

besparingar som påverkat kvaliteten negativt.

Resultatet har blivit en kraftig ökning av

sjukskrivningar och stora svårigheter att rekrytera

och behålla personal. Mot den bakgrunden anser

utskottet att en utvärdering av

konkurrensutsättningen och dess konsekvenser bör

göras.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So273

(v) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande konkurrensutsättning

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So273 yrkande 5

och med avslag på motion 2000/01:So273 yrkande

2, delvis, som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. Avdragsrätt (mom. 5)

Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet ställer" och slutar med

"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de stora servicebehov som många

äldre har måste tillgodoses i andra former och av

andra utförare än den kommunala hemtjänsten. För att

underlätta tillkomsten av sådan service bör

avdragsrätt medges för hushållsnära tjänster.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So363

(kd) yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande avdragsrätt

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So363

yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

6. Attityder till äldre m.m. (mom. 6)

Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "det

anförda" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den växande andelen äldre i

befolkningen inte får definieras som ett

"samhällsproblem" utan skall ses som ett gemensamt

sam-

hällsansvar och också i hög grad som en resurs att

ta till vara. Äldre bör vara representerade i

beslutande församlingar för samhällslivet, och olika

verksamheter skall utformas så att de svarar mot

äldres behov och önskemål. Utskottet anser också att

det behövs förändrade regelverk kring möjligheten

att arbeta efter 65-årsdagen. Gällande lagstiftning

ger alla rätt till pension vid 65 års ålder men

detta innebär inte med automatik att någon mot sin

vilja skall tvingas bort från arbetslivet. Utskottet

anser också att det behövs nedtrappningsprogram för

en meningsfull pensionärstid. Slutligen vill

utskottet anföra att det finns anledning för Sverige

att följa exempel från andra länder att

lagstiftningsvägen försöka komma åt diskrimineringen

av äldre.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So363

(kd) yrkandena 1, 2 och 5 samt So517 (kd) yrkandena

1 och 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande attityder till äldre m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So363

yrkandena 1, 2 och 5 samt 2000/01:So517

yrkandena 1 och 3 och med avslag på motion

2000/01:So388 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

7. Pensionärsråd (mom. 7)

Thomas Julin (mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Många äldre" och slutar med "2 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Uppföljningen av pensionärsrådens verksamhet i

kommuner och landsting visar att mindre än hälften

av dessa fungerar tillfredsställande. Utskottet

anser därför att Sverige i likhet med Danmark bör

införa en lagstiftning om att det skall finnas

kommunala och landstingskommunala pensionärsråd.

Därmed skulle äldre få större verkligt inflytande på

samhällsplaneringen och få resurser att göra sin

röst hörd.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So456

(fp) yrkande 14 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande pensionärsråd

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So456 yrkande 14

och med avslag på motion 2000/01:539 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Samhällsservice i IT-samhället (mom. 8)

Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd) och

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Utskottet delar" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Den offentliga servicen och många kommersiella

verksamheter genomgår en strukturomvandling som

begränsar tillgängligheten för vissa grupper.

Servicepunkter som post- och bankkontor,

försäkringskassor, apotek, polisstationer osv. blir

färre. Tillgången till information om samhälle,

organisationer och företag blir allt mer knutet till

den nya informationstekniken. Denna

strukturomvandling drabbar de äldre som ställs inför

stora tillgänglighetsproblem. Utskottet anser att

det är angeläget att regeringen i sin

omstrukturering av samhällets institutioner och verk

beaktar de äldres oro för att inte kunna klara av

sina elementära samhälleliga åtaganden.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna

So363 (kd) yrkande 15 och So517 (kd) yrkande 2 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande samhällsservice i IT-samhället

att riksdagen med anledning av motionerna

2000/01:So363 yrkande 15 och 2000/01:So517

yrkande 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

9. Kvalitetsarbete m.m. (mom. 9)

Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina

Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Utskottet har" och slutar med "4

avstyrks" bort ha följande lydelse:

När äldre ges rätt att välja äldreomsorg skapar

detta en naturlig press på kommunens egen verksamhet

att förbättra både kvalitet och individanpassning.

Utskottet anser dock att detta inte hindrar att det

kan finnas behov av insatser för ett samordnat

kvalitetsarbete i enskilda kommuner eller i form av

ett samarbete kommuner emellan. Kommunerna är bäst

lämpade att själva driva och samordna detta arbete.

Det ger också bättre möjligheter att pröva nya och

lokalt anpassade lösningar. Ett omfattande och

ambitiöst arbete pågår också redan i dessa frågor.

Utskottet vill framhålla att det är viktigt att

skilja på vad som är individens, kommunens och

statens ansvar och rättigheter. Det gäller inte

minst i de verksamheter som står människorna

närmast.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So244

(m) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande kvalitetsarbete m.m.

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So244 yrkande 5

och med avslag på motionerna 2000/01:So273

yrkandena 1 och 2, delvis, och 2000/01:So456

yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

10. Kvalitetsarbete m.m. (mom. 9)

Ingrid Burman (v), Thomas Julin (mp) och Lena Olsson

(v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Utskottet har" och slutar med "4

avstyrks" bort ha följande lydelse:

De äldres behov av en meningsfull tillvaro, ett

aktivt liv utifrån ork och förmåga samt behovet av

stimulans kommer tyvärr ofta i skymundan för de

medicinska behoven och insatserna. De senaste årens

neddragningar inom äldreomsorgen har bidragit till

att utrymmet för utevistelse och samvaro minskat. I

dag upplever både de äldre, anhöriga och personal

att "livet" inte hinns med. Utskottet anser att det

skall vara en rättighet för äldre att ha möjlighet

till social gemenskap, vistas ute, upprätthålla de

vanor och intressen som den enskilde alltid haft och

en lugn tillvaro utan stress och oro för om man över

huvud taget får någon hjälp. Utskottet anser därför

att regeringen bör ge kommittén Senior 2005

tilläggsdirektiv om att utreda möjligheten att

införa en lag om minimikrav när det gäller vård och

omsorg.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So273

(v) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande kvalitetsarbete m.m.

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So273 yrkande 1

och med avslag på motionerna 2000/01:So244

yrkande 5, 2000/01:So273 yrkande 2, delvis, och

2000/01:So456 yrkandena 2 och 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Kvalitetsarbete m.m. (mom. 9)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Utskottet har" och slutar med "4

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att kommunerna, utifrån en av

Socialstyrelsen utarbetad skiss, skall fastställa en

omsorgsgaranti. De kommuner som inte lever upp till

de rättigheter som garanteras av omsorgsgarantin

skall bli skyldiga att ge de äldre som inte får den

omsorg som fastställts motsvarande avgiftsreduktion.

Detta innebär ett ekonomiskt incitament för

kommunerna att leva upp till målsättningarna i

omsorgsgarantin.

Utskottet anser vidare att kommuner och landsting i

samarbete bör införa en vårdform mellan slutenvård

och boende för äldre människor. Många medicinskt

färdigbehandlade patienter blir direkt hemskickade

trots att de saknar nära anhöriga och ett socialt

nätverk. Det är nu dags att återinföra

konvalescenthemmen i en modern form byggd på kunskap

kring rehabilitering.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So456

(fp) yrkandena 2 och 4 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande kvalitetsarbete m.m.

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So456 yrkandena

2 och 4 och med avslag på motionerna

2000/01:So244 yrkande 5, 2000/01:So273 yrkandena

1 och 2, delvis, som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

12. Äldreboende (mom. 10)

Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "I några motioner" och på s. 21 slutar

med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den växande andelen äldre i

befolkningen kräver en medveten bostadsplanering

från samhällets sida för att möta ett kraftigt

växande behov. De äldre skall tillförsäkras en

verklig valfrihet när det gäller boendeformer.

Kvarboendet kan ofta förlängas genom

bostadsanpassning eller särskilt stöd. Nästa stöd i

boendetrappan kan vara att byta till seniorboende

med viss trygghet och servicefunktioner. När

vårdbehoven blir stora är de särskilda

boendeformerna, med den trygghet dessa kan erbjuda,

vad som efterfrågas av såväl de äldre som de

anhöriga. Utskottet anser det angeläget att

tillkomsten av nya former av äldreboenden

stimuleras.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So363

(kd) yrkande 13 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande äldreboende

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So363 yrkande 13

och med avslag på motionerna 2000/01:So339 och

2000/01:So353 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

13. Tillsynsverksamheten (mom. 11)

Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),

Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med

"yrkande 7 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den uppgift som i dag faller på

kommunerna - att övervaka den egna verksamheten

såväl som de privata entreprenörerna - inte fungerar

tillfredsställande. Den som är med och driver

verksamheten skall naturligtvis inte svara för

kontrollen av densamma. Samma krav skall ställas på

alla oavsett offentlig eller privat regi. Det finns

därför ett stort behov av en förstärkt statlig

tillsyn inom äldreomsorgen. Statliga myndigheter

skall ansvara för godkännande och kvalitetskontroll

inom vård och omsorg. Vad beträffar de sjukvårdande

delarna av verksamheten anser utskottet att en

medicinalstyrelse skall godkänna vårdgivare, svara

för kvalitetssäkring och regelbunden medicinsk

revision, utgöra en instans dit allmänheten kan

vända sig med klagomål samt svara för den

övergripande tillsynen.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So244

(m) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande tillsynsverksamheten

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So244 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. Översyn av hälso- och sjukvårdslagen

och socialtjänstlagen (mom. 12)

Ingrid Burman (v), Thomas Julin (mp) och Lena Olsson

(v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Utskottet är" och slutar med "avstyrks

därmed" bort ha följande lydelse:

Äldreomsorgen styrs i dag av två lagar: hälso- och

sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Det har

tidigare utretts om det finns möjlighet att samla de

regler som styr äldreomsorgen till en lag. Det har

bedömts som komplicerat och att det skulle kräva en

särskild översyn. Utskottet anser för sin del att

frågan är så angelägen att en översyn bör göras av

de regler som styr äldreomsorgen i hälso- och

sjukvårdslagen och socialtjänstlagen.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So273

(v) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande översyn av hälso- och

sjukvårdslagen och socialtjänstlagen

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So273 yrkande 3

och med avslag på motion 2000/01:So356 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

15. Avgifter inom äldreomsorgen (mom. 14)

Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina

Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Utskottet utgår" och slutar med

"yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att kommunala taxor alltid skall

bygga på principen om likabehandling av

kommunmedborgarna. Det innebär att alla skall betala

samma avgift för samma tjänst. Inkomst- och

förmögenhetsrelaterade taxor inom äldreomsorgen är

både orimliga och orättvisa, anser utskottet. Det

medför ett slags konfiskation av sparade medel.

Det måste vara upp till kommunerna själva att göra

avvägning mellan skatte- och avgiftsnivåer. Det

finns dock enligt utskottets uppfattning inte någon

anledning för kommunerna att ta ut så stora avgifter

att den som skall betala i praktiken blir

bidragsberoende.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So244

(m) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande avgifter inom äldreomsorgen

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So244 yrkande 6

och med avslag på motionerna 2000/01:So363

yrkande 7, 2000/01:So441, 2000/01:So456 yrkande

3 och 2000/01:474 yrkandena 1 och 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

16. Avgifter inom äldreomsorgen (mom. 14)

Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Utskottet utgår" och slutar med

"yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att skillnaderna i vilka

avgifter den enskilde betalar för hemtjänst och för

särskilt boende varierar kraftigt mellan landets

kommuner. Utskottet anser att det finns behov av en

harmonisering av avgifterna.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So363

(kd) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande avgifter inom äldreomsorgen

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So363 yrkande 7

och med avslag på motionerna 2000/01:So244

yrkande 6, 2000/01:So441, 2000/01:So456 yrkande

3 och 2000/01:So474 yrkandena 1 och 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

17. Avgifter inom äldreomsorgen (mom. 14)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Utskottet utgår" och slutar med

"yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det behövs en lagfäst maxtaxa

och ett lagfäst förbehållsbelopp för avgifter inom

äldreomsorgen. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att

räkna fram en miniminivå för förbehållsbeloppet,

dvs. det minsta belopp den enskilde får behålla.

Oberoende av hur höga avgifterna är i olika kommuner

måste maka/make värnas ekonomiskt. Vidare skall

förmögenhet i sig inte vara avgiftsgrundande.

Slutligen bör ingen kommun debitera mer än 1 220 kr

i månaden (40 % av basbeloppet i årets värde) för

omsorg och service.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So456

(fp) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande avgifter inom äldreomsorgen

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So456 yrkande 3

och med avslag på motionerna 2000/01:So244

yrkande 6, 2000/01:So363 yrkande 7,

2000/01:So441 och 2000/01:474 yrkandena 1 och 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

18. Pensionärers ekonomiska och sociala

situation (mom. 15)

Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),

Cristina Husmark Pehrsson (m), Thomas Julin (mp) och

Lars Elinderson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med

"(m) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet har erfarit att flera

pensionärsorganisationer hävdar att deras medlemmar

sätts i strykklass och att många pensionärer känner

sig orättvist behandlade och inte anser sig ha fått

en rättvis del av välfärdsutvecklingen. I stället

menar man att många pensionärer fått vidkännas

kraftiga ekonomiska och sociala åtstramningar.

Det råder dock inom gruppen pensionärer stora

skillnader. Det finns de som har en god pension och

hygglig standard medan andra kan betraktas som

fattiga och har stora ekonomiska och sociala

problem. Det är därför enligt utskottet angeläget

att belysa pensionärernas villkor.

Regeringen bör därför tillsätta en utredning med

uppdrag att belysa levnadsvillkoren för olika

grupper inom pensionärskollektivet.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So209

(m) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande pensionärers ekonomiska och

sociala situation

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So209 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

19. Rekrytering, personalutveckling,

forskning m.m. (mom. 16)

Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),

Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Av avtalet" och slutar med "det anförda"

bort ha följande lydelse:

Personalen är en mycket viktig del i den goda

vården. Arbetet inom äldreomsorgen ställer höga

krav, både psykiskt och fysiskt. Utskottet anser att

specifika kunskaper om åldrandets sjukdomar kraftigt

måste betonas inom såväl grundutbildning som

påbyggnadsutbildning. Utskottet vill också framhålla

att kompetensutveckling är centralt för alla

personalkategorier inom vårdsektorn. Det är oroande

att det är så få unga som kan tänka sig att arbeta

inom äldreomsorgen. Många undersökningar visar att

ett ökat inslag av privata alternativ inom vård och

omsorg är viktigt för att säkra tillgången på

personal och för att förbättra den befintliga

personalens trivsel och utvecklingsmöjligheter. Det

måste till ett nytänkande vad gäller utbildningar

till yrken inom vård och omsorg.

Utskottet konstaterar att Medicinska

forskningsrådet vid flera tillfällen har påtalat att

andelen forskare som ägnar sig åt klinisk forskning

sjunker på ett oroande sätt. Det innebär bl.a. att

klinisk forskning beträffande äldres sjukdomar

riskerar att minska i omfattning, något som både

mänskligt och samhällsekonomiskt inte kan

accepteras. Utskottet anser att forskning om äldres

psykiska problem, inte minst depression hos äldre,

bör bli föremål för särskilda satsningar samt att

den kliniska forskningen inte får komma på undantag.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna

So244 (m) yrkande 8 och So456 (fp) yrkande 13 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande rekrytering,

personalutveckling, forskning m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So244

yrkande 8 och 2000/01:So456 yrkande 13 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

20. Rekrytering, personalutveckling,

forskning m.m. (mom. 16)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Av avtalet" och slutar med "det anförda"

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att Medicinska

forskningsrådet vid flera tillfällen har påtalat att

andelen forskare som ägnar sig åt klinisk forskning

sjunker på ett oroande sätt. Det innebär bl.a. att

klinisk forskning beträffande äldres sjukdomar

riskerar att minska i omfattning, något som både

mänskligt och samhällsekonomiskt inte kan

accepteras. Utskottet anser att forskning om äldres

psykiska problem, inte minst depression hos äldre,

bör bli föremål för särskilda satsningar samt att

den kliniska forskningen inte får komma på undantag.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So456

(fp) yrkande 13 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande rekrytering,

personalutveckling, forskning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So456 yrkande 13

och med avslag på motion 2000/01:So244 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

21. Anhörigvård m.m. (mom. 18)

Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina

Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 35 slutar

med "vad som anförts" bort ha följande lydelse:

Många anhöriga och närstående gör redan i dag stora

insatser för äldre och sjuka. Det är viktigt att

såväl erkänna betydelsen av dessa insatser som att

uppmärksamma nödvändigheten av valfrihet och

alternativa lösningar. Det gäller såväl för den som

är sjuk som för den anhörige som vårdar. Den nya

valfrihet som utskottet förespråkar öppnar

möjligheter för den frivilliga sektorn och för

familjerna att ta ett förstahandsansvar för omsorgen

om de äldre. Det offentliga träder in med ett

ekonomiskt grundstöd men blandar sig inte därutöver

i den enskildes personliga angelägenheter. De

anhöriga får möjlighet att ta ett helhetsansvar för

de anhörigas situation om de så önskar, i stället

för att bara inta en biroll till professionaliserade

offentliga insatser. Den offentliga sektorn bör

komplettera, stimulera och stödja människors egna

insatser, i stället för att tränga undan dem. Detta

är absolut nödvändigt inte minst om äldreomsorgen

skall kunna klara alla de påfrestningar som kan

förväntas i framtiden när de äldre blir allt fler.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So244

(m) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande anhörigvård m.m.

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So244 yrkande 9

och med avslag på motionerna 2000/01:So326

yrkandena 6 och 7, 2000/01:So404, 2000/01:So539

yrkande 1 och 2000/01:So541 yrkandena 2 och 3

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

22. Anhörigvård m.m. (mom. 18)

Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 35 slutar

med "vad som anförts" bort ha följande lydelse:

Det råder i dag stora skillnader mellan kommunerna

när det gäller möjlighet till anställning för vård

av närstående. Utskottet anser därför att frågan om

anhöriga skall kunna anställas och också omfattas av

trygghetsförsäkringar och pensionsavtal bör utredas.

Utskottet anser vidare att det skall finnas en

laglig rätt till längre tjänstledighet för vård av

anhöriga.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So326

(kd) yrkandena 6 och 7 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande anhörigvård m.m.

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So326 yrkandena

6 och 7 och med avslag på motionerna

2000/01:So244 yrkande 9, 2000/01:So404,

2000/01:So539 yrkande 1 och 2000/01:So541

yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

23. Anhörigvård m.m. (mom. 18)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 35 slutar

med "vad som anförts" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en viktig del av sjukvården är

en bra uppföljning och kvalitetskontroll av den vård

och omsorg som ges. Detta gäller också

närståendevården. Utskottet anser att det är

angeläget att Socialstyrelsen ägnar stor

uppmärksamhet åt metodutveckling av hur en sådan

uppföljning inom området sjukvård i hemmet kan ske

med beaktande av de berörda personernas integritet.

Utskottet anser att det behövs bättre villkor för

närståendevårdare. Regeringen bör därför ta

initiativ till överläggningar med de båda

kommunförbunden för att se över hur ett utökat stöd

till dem som vårdar närstående skall kunna ske.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So541

(fp) yrkandena 2 och 3 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande anhörigvård m.m.

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So541 yrkandena

2 och 3 och med avslag på motionerna

2000/01:So244 yrkande 9, 2000/01:So326 yrkandena

6 och 7, 2000/01:So404 och 2000/01: So539

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

24. Demensvård (mom. 19)

Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),

Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Utskottet har" och slutar med "huvudsak

tillgodosedd" bort ha följande lydelse:

Ett ökat antal mycket gamla ställer krav på

kommunernas förmåga att ge en god vård och omsorg

till det ökande antalet personer med

demenssjukdomar. Utskottet anser att för de dementa

skall det finnas specialiserad vård och särskilda

gruppboenden. Krav måste ställas på kvalificerade

demensutredningar som underlag för beslut om

vårdinsatser. Det är också angeläget att det finns

särskilda vårdprogram för demenssjuka som klarlägger

hela vårdkedjan.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So363

(kd) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande demensvård

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So363 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

25. Äldreminister och äldreombudsman

(mom. 20 och 21)

Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37

börjar med "Enligt regeringsformen" och slutar med

"en äldreombudsman" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att det tas ett

samlat grepp kring äldrepolitikens många frågor och

att de äldres samlade situation får en större

tydlighet i debatten och beslutsfattandet. En

äldreminister skulle kunna skapa denna

sammanhållning.

Utskottet anser att en äldreombudsman bör

tillsättas för att verka för förbättring av de

äldres förhållanden samt även ta initiativ till egna

utredningar och lämna förslag till åtgärder.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna

So247 (kd) och So363 (kd) yrkandena 3 och 4 och

So517 (kd) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha

följande lydelse:

20. beträffande äldreminister

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So363

yrkande 3 och 2000/01:517 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha

följande lydelse:

21. beträffande äldreombudsman

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So247 och

2000/01:363 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Kommunala äldreombudsmän (mom. 22)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37

börjar med "Utskottet vill" och slutar med

"riksdagens sida" bort ha följande lydelse:

Många äldre upplever ofta att de inte vet vart de

skall vända sig för att protestera mot

missförhållanden eller för att få svar på frågor. En

myndighet är inte den idealiska samtalspartnern i

dessa fall. Utskottet anser därför att varje kommun

bör inrätta en äldreombudsman. Denne skall vara

fristående från de myndigheter som administrerar

äldreomsorgen i kommunen, om än anställd av

kommunen. Ombudsmannen skall fungera som den instans

dit äldre eller deras anhöriga kan vända sig med

frågor, klagomål och för att få information.

Samarbetet med pensionärsorganisationerna bör vara

intensivt.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So456

(fp) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha

följande lydelse:

22. beträffande kommunala äldreombudsmän

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So456 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilda yttranden

Avdragsrätt

Kenneth Johansson (c) anför:

Med anledning av motion So363 (kd) yrkanden 11 vill

jag peka på att Centerpartiet i budgetsammanhang

under flera år föreslagit införandet av

subventionerade hemservicecheckar för

pensionärshushåll för att stimulera den privata

tjänstesektorn och samtidigt tillgodose

pensionärernas behov av service.

Pensionärsråden

Kenneth Johansson (c) anför:

Jag anser att kommuner och landsting bör ha ett

intresse för ett väl utvecklat samarbete med

pensionärsorganisationerna för att tidigt få del av

deras synpunkter och idéer för att utveckla

verksamheten för äldre. Problemet är att många

pensionärsråd kommer in för sent i processen. Då

detta dock främst är en kommunal och

landstingskommunal fråga avstår jag från att

reservera mig.

Äldreboenden

Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),

Cristina Husmark Pehrson (m) och Lars Elinderson (m)

anför:

Med anledning av motion So353 (m) vill vi

understryka behovet av ett nytänkande vad gäller

vård och boende. Det krävs utvecklade

mellanvårdsformer för många äldre som skrivs ut från

sjukhusen. Det finns på många håll ett bristande

antal platser till de särskilda boendeformerna medan

också köerna till den sluta vården på sina ställen

är mycket lång. Detta får till följd att äldre som

efter att ha bedömts som färdigbehandlade skrivs ut

till det egna hemmet eller till en plats i det

särskilda boendet trots kvarstående behov av extra

tillsyn och omsorg. Det finns ett stort behov av ett

varierat utbud av boendeformer för att kunna

tillgodose behov av vård och omsorg under en kortare

eller längre tid. Inte minst för äldre.

Avgifter inom äldreomsorgen

Ingrid Burman och Lena Olsson (båda v) anför:

Vi anser att en nationell maxtaxa för äldreomsorgen

är en angelägen och välkommen reform. Denna bör

införas den 1 januari 2002. För att reformen skall

få den effekt som avses krävs en kompensation till

kommunerna, enhetliga regler för inkomstberäkning

samt ett riktvärde för ett nationellt

förbehållsbelopp. Vi utgår från att den proposition

som regeringen aviserat till april 2001 kommer att

innehålla förslag i dessa delar. Vi avstår därför nu

från att reservera oss.

Anhörigvård m.m.

Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Critinsa

Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anför:

Vård och omsorg ges oftast i hemmet av någon

närstående person. Som anhörig kan man i vissa fall

påräkna stöd och ekonomisk ersättning för denna sin

insats. Begreppet närstående är vidare och sträcker

sig utöver familje- och släktkretsen även till att

innefatta grannar och vänner som träder in i

anhörigs ställe. Vi finner emellertid att det inte

klart framgår vad gäller närståendes rätt till stöd

och ekonomisk ersättning. Det är därför viktigt att

också en till vårdtagaren närstående person omfattas

av dessa stödinsatser.

Anhörigvård m.m.

Kenneth Johansson (c) anför:

Jag anser att frivilliginsatserna inom äldreomsorgen

kommer att vara en begränsad men betydelsefull del

av äldreomsorgen och kommer att bli så även i

framtiden. Formerna för samverkan mellan offentlig

och ideell sektor bör utvecklas och

frivilligverksamheten stödjas via de organisationer

som verkar inom området. I första hand är detta dock

en kommunal fråga. Det utvecklingsavtal mellan

staten, landstingen och kommunerna som Centerpartiet

bidragit till att förhandla fram kommer att

prioritera bl.a. insatser inom vård och omsorg om

äldre och olika stödinsatser för anhöriga, varför

jag nu avstår från att reservera mig.

71 a § socialtjänstlagen

Ingrid Burman och Lena Olsson (båda v) anför:

I socialtjänstlagen 71 a § regleras att den som får

kännedom om ett allvarligt missförhållande i

omsorgerna om äldre människor eller människor med

funktionshinder genast skall anmäla detta till

socialnämnden. Enligt Socialstyrelsens föreskrift

skall framgå av anmälan vem som gjort den. Vi har

erfarit att detta i några konkreta fall lett till en

mycket besvärlig situation för dem som anmält. Det

är inte bra om anmälningar inte görs på grund av

rädsla hos personal att uppge sitt namn. Det vore

önskvärt att personalen också upplystes om

möjligheten att anmäla direkt till

tillsynsmyndigheten.