Bet. 2000/01:TU1

Trafikutskottets betänkande

2000/01:TU01

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

2000/01

TU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag

till anslag för budgetåret 2001 inom utgiftsområde 22

Kommunikationer och övriga förslag i budgetpropositionen

inom utgiftsområdet. Vidare behandlar utskottet 154

motioner.

Till betänkandet har fogats 44 reservationer och 15 särskilda

yttranden. De frågor som reservationerna och de särskilda

yttrandena avser samt de partier som har avgett dem

framgår av innehållsförteckningen (s. 175-181).

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och

Folkpartiet liberalerna har avgivit budgetalternativ som redovisas i de

särskilda yttrandena 1-4 (s. 158-165).

Anslag

Riksdagen beslutade den 22 november 2000 att ställa sig

bakom regeringens förslag till ram för utgiftsområde 22

Kommunikationer. Ramen omfattar 24,7 miljarder kronor

för budgetåret 2001. I budgetpropositionen redovisar

regeringen hur den anser att detta belopp bör fördelas

mellan olika anslag. Den största delen av beloppet, 22,1

miljarder kronor, föreslås gå till vägar och järnvägar och då

främst infrastrukturåtgärder i form av investeringar och

underhåll. Utskottet ställer sig bakom regeringens samtliga

förslag till medelsanvisningar.

Väg och järnväg

Utskottet föreslår att riksdagen för nästa budgetår anvisar

13,7 miljarder kronor till anslaget Väghållning och

statsbidrag. Resurserna kommer att förstärkas kraftigt när

det gäller väginvesteringar i regionala planer.

Anslagsposten till drift och underhåll kommer att öka med

ca 600 miljoner kronor. Vidare kommer en större andel av

tillgängliga resurser att användas för ökad bärighet,

tjälsäkring och rekonstruktion på det regionala vägnätet.

Utskottet föreslår också att riksdagen för nästa budgetår anvisar 6,6

miljarder kronor till anslaget Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter,

varav 1,8 miljarder kronor avser drift och underhåll. Medlen skall säkerställa

en god drift och en tillfredsställande underhållsstandard.

Såväl Vägverkets som Banverkets administrationsanslag skall få användas

för att utreda alternativa finansieringar av infrastruktur.

Sjöfart och luftfart

Utskottet ställer sig bakom det regeringen anför om att det

samlade stödet till sjöfarten bör utökas till att omfatta även

färjesjöfarten. Inriktningen är vidare att sjöfartsstödet skall

ombildas till ett s.k. nettostöd. Regeringens avsikt är att ett

nytt stödsystem skall kunna träda i kraft den 1 januari 2002.

Utskottet anser emellertid att riksdagen bör ge regeringen

till känna att åtgärder för färjesjöfarten behöver genomföras

redan under år 2001. Regeringen bör därför snarast

återkomma till riksdagen med förslag om hur åtgärderna

under år 2001 skall utformas.

Riksdagen föreslås anvisa 101 miljoner kronor i driftbidrag

till kommunala flygplatser.

IT, tele och post

Utskottet anser att det är viktigt att en kapacitetsstark och

säker IT-infrastruktur skyndsamt byggs ut i hela landet.

Utskottet ställer sig därför bakom regeringens lagförslag

som innebär att kommuner skall få möjlighet att ansöka om

stöd för att ordna abonnentanslutning med hög

överföringskapacitet framför allt i glest bebyggda områden.

Utskottet föreslår att riksdagen anvisar 153 miljoner kronor i syfte att

trygga funktionshindrades behov av telekommunikationer och posttjänster.

För att skapa garantier för att det finns en grundläggande betalnings- och

kassaservice bör Posten AB erhålla en ersättning på 200 miljoner kronor.

Kollektivtrafik, färdtjänst och Gotlandstrafiken

Utskottet föreslår att 790 miljoner kronor anvisas till

anslaget Rikstrafiken: Trafikupphandling. Anslaget bekostar

bl.a. statens upphandling av interregional persontrafik på

järnväg, ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss

kollektivtrafik samt transportstöd till Gotland.

En väl fungerande kollektivtrafik och färdtjänst för funktionshindrade är

viktig. Det utredningsarbete om färdtjänsten som nu pågår bör enligt

utskottets mening bedrivas skyndsamt. Utskottet anser vidare att det är

angeläget att utvärdera trafikhuvudmannareformen.

Betänkandets disposition

I betänkandet redovisas först de propositions- och

motionsyrkanden som utskottet behandlar (s. 3-27). Efter

varje yrkande anges i vilket avsnitt yrkandet behandlas.

I avsnitt 1 Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22 Kommunikationer

behandlas regeringens och motionernas förslag till medelsanvisningar för

budgetåret 2001.

I avsnitten 2-11 behandlar utskottet övriga frågor i budgetpropositionen

och motionerna.

I avsnitt 12 Uppföljning och utvärdering redovisas hur riksdagens krav på

att få ett relevant beslutsunderlag har beaktats i årets budgetproposition.

I bilaga 1 finns regeringens förslag till dels lag med

bemyndigande om utjämning av taxor för vissa

lastbilstransporter, dels lag om kreditering på skattekonto av

stöd till kommuner för anläggande av lokala telenät.

I bilaga 2 redovisas utskottets förslag till beslut om anslag

för budgetåret 2001 inom utgiftsområdet.

I bilaga 3 redovisas

regeringens och

partiernas förslag till

medelsanvisningar för

nästa budgetår inom

utgiftsområdet.

BUDGETPROPOSITIO

NEN FÖR R 2000

Utgiftsområde 22

Kommunikationer

Regeringen (Näringsdepartementet) föreslår i

budgetpropositionen för år 2001 (prop. 2000/01:1, utg.omr.

22) att riksdagen

1. antar förslaget till lag med bemyndigande om utjämning av taxor för

vissa lastbilstransporter, (avsnitt 9)

2. antar förslaget till lag om kreditering på skattekonto av stöd till

kommuner för anläggande av lokala telenät, (avsnitt 11)

3. godkänner att regeringen får använda medel från anslaget 36:1

Vägverket: Administration för att utreda alternativ finansiering av

infrastruktur samt för andra transportpolitiska utredningar, (avsnitt 2)

4. godkänner att regeringen år 2001 får besluta om en låneram i

Riksgäldskontoret om högst 1 600 000 000 kr för Vägverket för inköp av

omsättningstillgångar, anläggningstillgångar och för byggande av broar som

ersätter färjor, (avsnitt 2)

5. godkänner att anslaget 36:2 Väghållning och statsbidrag får användas

för att betala ränta och amorteringar på lån upptagna för väg E 6 delen

Stenungsund-Ljungskile, väg E 18/20 delen Örebro-Arboga, väg E 4 delen

Stora by-Väderstad, väg E 22 delen Söderåkra-Hossmo, väg E 4

trafikplats Hallunda, Södra länken och övriga lånefinansierade

Stockholmsprojekt samt lånefinansierade projekt inom ramen för

Göteborgsöverenskommelsen, (avsnitt 2)

6. godkänner att anslagen 36:2 Väghållning och statsbidrag och 36:4

Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter får användas för att täcka

förluster vid infriande av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB och

eventuella förluster i samband med Riksgäldskontorets utlåning till

SVEDAB, (avsnitt 2)

7. godkänner att regeringen under år 2001 får besluta om en låneram i

Riksgäldskontoret om högst 310 000 000 kr för Vägverket och Banverket

tillsammans för att finansiera ett kapitaltillskott till SVEDAB samt räntan

under ett år för detta lån, (avsnitt 2)

8. bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslaget 36:2

Väghållning och statsbidrag, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive

tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 28 400 000 000 kr efter år 2001,

(avsnitt 2)

9. bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslaget 36:4

Banhållning och sektorsuppgifter, ingå ekonomiska förpliktelser som

inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 6 300 000 000 kr efter

år 2001, (avsnitt 3)

10. godkänner att Banverket får använda högst 27 400 000 kr från anslaget

36:4 Banhållning och sektorsuppgifter till investeringar i anslutning till det

kapillära nätet i samverkan med externa intressenter, (avsnitt 3)

11. godkänner att regeringen för år 2001 får besluta om en låneram i

Riksgäldskontoret om högst 9 000 000 000 kr för Banverket för investeringar

i eldrifts- och teleanläggningar, produktions- och telenätsutrustning,

rörelsekapital, finansiering av omsättningstillgångar samt för statens andel av

kapitalkostnader för lån avseende vissa investeringar i Stockholmsområdet år

1983 mellan Statens järnvägar, Stockholms läns landsting och staten, (avsnitt

3)

12. godkänner att regeringen får använda medel från anslaget 36:3

Banverket: Administration för att utreda alternativ finansiering av

infrastruktur samt för andra transportpolitiska utredningar, (avsnitt 3)

13. godkänner att anslaget 36:4 Banverket: Banhållning och

sektorsuppgifter får belastas med kostnader för räntor och amorteringar för

lån upptagna i Riksgäldskontoret, (avsnitt 3)

14. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Statens järnvägar

för perioden 2001-2003 i enlighet med vad regeringen förordar, (avsnitt 4)

15. bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Statens järnvägar samt det

eller de nya SJ-bolagen finansiella befogenheter i enlighet med vad

regeringen förordar, (avsnitt 4)

16. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Sjöfartsverket för

perioden 2001-2003 i enlighet med vad regeringen förordar, (avsnitt 5)

17. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet

för Sjöfartsverket i enlighet med vad regeringen förordar, (avsnitt 5)

18. bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Sjöfartsverket finansiella

befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar, (avsnitt 5)

19. godkänner vad regeringen förordar beträffande investeringar i farleder

till Göteborgs hamn, (avsnitt 5)

20. godkänner vad regeringen anför om finansiering av kostnader med

anknytning till M/S Estonias förlisning, (avsnitt 5)

21. godkänner vad regeringen förordar om Handelsflottans kultur- och

fritidsråd, (avsnitt 5)

22. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Luftfartsverket för

perioden 2001-2003 i enlighet med vad regeringen förordar, (avsnitt 6)

23. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet

för Luftfartsverket i enlighet med vad regeringen förordar, (avsnitt 6)

24. bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Luftfartsverket finansiella

befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar, (avsnitt 6)

25. godkänner vad regeringen förordar om Statens haverikommission,

(avsnitt 6)

26. godkänner vad regeringen förordar om Rikstrafiken, (avsnitt 8)

27. bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslaget 36:12

Rikstrafiken: Trafikupphandling, ingå ekonomiska förpliktelser som

inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 3 950 000 000 kr under

åren 2002-2006, (avsnitt 8)

28. bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslaget 37:2

Upphandling av samhällsåtaganden, ingå ekonomiska förpliktelser som

inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 290 000 000 kr under

åren 2002-2004, (avsnitt 11)

29. för budgetåret 2001 anvisar anslagen under utgiftsområde 22

Kommunikationer enligt följande uppställning (i tkr): (avsnitt 1)

34:1 Bidrag till Sveriges meteorologiska ramanslag 203 077

och hydrologiska institut

36:1 Vägverket: Administration ramanslag 1 044 730

36:2 Väghållning och statsbidrag ramanslag 13 662 925

36:3 Banverket: Administration ramanslag 749 849

36:4 Banverket: Banhållning och sektors- ramanslag

6 611 495

uppgifter

36:5 Från EG-budgeten finansierade stöd ramanslag

200 000

till Transeuropeiska nätverk

36:6 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. obetecknat

anslag 61 000

36:7 Ersättning till viss kanaltrafik m.m. obetecknat anslag

62 660

36:8 Bidrag till sjöfarten ramanslag 409 000

36:9 Driftbidrag till kommunala flygplatser obetecknat

anslag 101 000

36:10 Ersättning till Statens järnvägar i sam- ramanslag

140 000

band med utdelning från AB Swedcarrier

36:11 Rikstrafiken: Administration ramanslag

10 687

36:12 Rikstrafiken: Trafikupphandling ramanslag

790 000

36:13 Viss internationell verksamhet ramanslag

7 500

36:14 Statens väg- och transportforsk- ramanslag

32 680

ningsinstitut

36:15 Statens institut för kommunikations- ramanslag

44 861

analys (SIKA)

37:1 Post- och telestyrelsen: Förvaltnings- ramanslag

11 365

kostnader för vissa myndighetsuppgifter

37:2 Upphandling av samhällsåtaganden ramanslag

153 484

37:3 Ersättning till Posten AB för riks- ramanslag

200 000

täckande betalnings- och kassaservice

37:4 Ersättning till SOS Alarm Sverige

AB för alarmeringstjänst enligt avtal ramanslag

144 000

37:5 Informationsteknik: Telekommu- ramanslag

50 000

nikation m.m.

Summa 24 690 313

MOTIONERNA

Motioner från den allmänna motionstiden 1999

1999/2000:T210 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör vara pådrivande i internationella organ för

strängare säkerhets- och miljökrav för sjöfarten, (avsnitt 5)

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om flaggstatskontroll. (avsnitt 5)

1999/2000:T616 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införandet av ISM-koden. (avsnitt 5)

Motioner från den

allmänna motionstiden

2000

2000/01:T201 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att privatisera

Arlanda, Landvetter och Sturup i enlighet med vad som anförs i motionen.

(avsnitt 6)

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att utbyggnaden

av Arlanda skall fortsätta i enlighet med vad som anförs i motionen. (avsnitt

6)

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att behålla

Bromma flygplats efter 2011 i enlighet med vad som anförs i motionen.

(avsnitt 6)

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att UMTS-

licenser skall auktioneras ut i enlighet med vad som anförs i motionen.

(avsnitt 11)

2000/01:T204 av Inga Berggren m.fl. (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda sjöfartens avgifter i syfte att skapa konkurrensneutralitet

mellan olika transportslag. (avsnitt 5)

2000/01:T211 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utförsäljning av den svenska delen av SAS. (avsnitt 6)

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bättre konkurrens inom flygtrafiken. (avsnitt 6)

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om handel med s.k. slots. (avsnitt 6)

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om sjötransporternas roll. (avsnitt 5)

19. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om åtgärder för

sjöfarten i Vänern och Mälaren enligt vad i motionen anförs. (avsnitt 5)

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att ansvaret för Gotlandstrafiken flyttas från

Sjöfartsverket till Vägverket. (avsnitt 9)

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om det enskilda vägnätet. (avsnitt 2)

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om de stationära postkontoren. (avsnitt 11)

29. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001, med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag, anslagen under utgiftsområde 22

Kommunikationer enligt följande uppställning (tusental kronor): (avsnitt 1)

36:1 Vägverket: Administration -75 000

36:2 Väghållning och statsbidrag +1 750 000

36:3 Banverket: Administration -75 000

36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter -1 550

000

36:8 Bidrag till sjöfarten -409 000

Summa för utgiftsområdet -359 000

2000/01:T212 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bussbranschens problem. (avsnitt 8)

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om omprövning av hela systemet för regional upphandling av

kollektivtrafik. (avsnitt 8)

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tillgängligheten till kollektivtrafiken för funktionshindrade.

(avsnitt 8)

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Banverkets administrationsanslag. (avsnitt 3)

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Öresundsförbindelsen. (avsnitt 2)

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör vara pådrivande i internationella organ för

strängare säkerhets- och miljökrav för sjöfarten. (avsnitt 5)

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ett nettostödssystem för sjöfarten skall införas senast 2002.

(avsnitt 5)

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den svenska färjenäringen skall inkluderas i sjöfartsstödet

redan från 2001. (avsnitt 5)

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om gemensam, konkurrensneutral sjöfartspolitik inom EU. (avsnitt 5)

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kustsjöfarten måste uppmärksammas. (avsnitt 5)

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Vänersjöfartens situation måste förbättras. (avsnitt 5)

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om passagerarpassagen och rutinerna på flygplatsen vid

incheckningen. (avsnitt 6)

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om privata och kommunala alternativ beträffande

flygplatsinvesteringar. (avsnitt 6)

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skilja Luftfartsinspektionen från Luftfartsverket. (avsnitt 6)

36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om postkontoren. (avsnitt 11)

37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om lantbrevbärarnas kassaservice. (avsnitt 11)

42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kommunikationsforskning och meteorologi. (avsnitt 10)

43. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001, med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag, anslagen under utgiftsområde 22

Kommunikationer enligt följande uppställning (tusental kronor): (avsnitt 1)

36:2 Väghållning och statsbidrag +3 000 000

36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter +150 000

36:8 Bidrag till sjöfarten +400 000

Övriga anslag + - 0

Summa för utgiftsområdet +3 550 000

2000/01:T215 av Johan Pehrson (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vägskyltning. (avsnitt 2)

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om flygtrafik. (avsnitt 6)

2000/01:T216 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ur regionalpolitiskt perspektiv behandla Vänersjöfarten lika

som andra inrikes transportslag. (avsnitt 5)

2000/01:T219 av Sven Bergström m.fl. (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen anvisar för

budgetåret 2001, med följande ändringar i förhållande till

regeringens förslag, anslagen under utgiftsområde 22

Kommunikationer enligt följande uppställning (tusental

kronor): (avsnitt 1)

36:1 Vägverket: Administration -120 000

36:2 Väghållning och statsbidrag +2 420 000

36:3 Banverket: Administration -51 000

36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter +575 000

36:8 Bidrag till sjöfarten -409 000

36:11 Rikstrafiken: Administration -350

Summa för utgiftsområdet +2 414 650

2000/01:T223 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till

utgiftsområde 22 politikområde 34:1 Bidrag till SMHI för budgetåret 2001

183 077 000 kr. (avsnitt 1)

2. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som i motionen anförs till

utgiftsområde 22 politikområde 36:2 Vägverket: Väghållning och statsbidrag

för budgetåret 2001 2 000 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår eller

således 15 662 925 000 kr. (avsnitt 1)

3. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till

utgiftsområde 22 politikområde 36:3 Banverket: Administration för

budgetåret 2001 737 833 000 kr. (avsnitt 1)

4. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till

utgiftsområde 22 politikområde 36:4 Banverket: Banhållning och

sektorsuppgifter för budgetåret 2001 5 911 495 000 kr. (avsnitt 1)

5. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till

utgiftsområde 22 politikområde 36:6 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.

för budgetåret 2001 41 000 000 kr. (avsnitt 1)

6. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till

utgiftsområde 22 politikområde 36:8 Bidrag till sjöfarten för budgetåret 2001

209 000 000 kr. (avsnitt 1)

7. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till

utgiftsområde 22 politikområde 36:12 Rikstrafiken: Trafikupphandling för

budgetåret 2001 590 000 000 kr. (avsnitt 1)

8. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till

utgiftsområde 22 politikområde 37:3 Ersättning till Posten AB för

rikstäckande betalnings- och kassaservice för budgetåret 2001 0 kr. (avsnitt

1)

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett nytt system för beräkning av banavgifter inom utgiftsområde

22 Kommunikationer. (avsnitt 3)

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förslaget till lag om kreditering på skattekonto av stöd till

kommuner för anläggande av lokala telenät. (avsnitt 11)

2000/01:T229 av Owe Hellberg (v) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att undersöka möjligheten för det landstingsägda trafikbolaget

X-trafik att förlänga regionaltågstrafiken till Stockholm. (avsnitt 8)

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att noggrant följa upp och se över det kommunala stödet för

bredbandsutbyggnad. (avsnitt 11)

2000/01:T230 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stärka Landvetter som internationell flygplats. (avsnitt 6)

2000/01:T231 av Sven Bergström m.fl. (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt

framförhandlat avtal som bygger på principen att hela kostnaden för

Öresundsförbindelsen skall bäras av dem som använder bron. (avsnitt 2)

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att banavgifterna bör sänkas med motsvarande summa som de

höjdes för att betala Öresundsbron. (avsnitt 2)

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att använda de 120 miljoner kronor som Banverket får för

Öresundsbron till investeringar i andra järnvägsprojekt. (avsnitt 2)

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att införa ett samägt bolag för biljett- och

informationssystem. (avsnitt 8)

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att dela Luftfartsverket i en myndighetsdel och en produktionsdel.

(avsnitt 6)

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda möjligheten att delprivatisera kluster av statliga

flygplatser. (avsnitt 6)

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att avveckla Bromma flygplats. (avsnitt 6)

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Arlandas navfunktion måste bevaras och utvecklas. (avsnitt 6)

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Stockholm-Skavsta skall bli Arlandas officiella komplement.

(avsnitt 6)

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige på EU-nivå måste vara pådrivande för gemensamma

regler på sjöfartens område. (avsnitt 5)

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att trafiken till och från Gotland måste få en långsiktig lösning och

en lösning som sker på Gotlands villkor. (avsnitt 9)

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda om en definition av postal infrastruktur bör införas i

postlagen. (avsnitt 11)

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att bevara och utveckla Postens kassaservice. (avsnitt 11)

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om PTS och ökad konkurrens på postområdet. (avsnitt 11)

2000/01:T232 av Agneta Lundberg m.fl. (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att staten även fortsättningsvis måste ta ansvar för att upprätthålla

en god postservice med en väl fungerande betalnings- och kassaservice i hela

landet. (avsnitt 11)

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att flygsektorn solidariskt bör bära kostnaderna för att upprätthålla

trafiken på vissa olönsamma linjer. (avsnitt 6)

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om fortsatt statligt stöd till interregional kollektivtrafik med buss och

tåg. (avsnitt 8)

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om samordning av de olika trafikslagen. (avsnitt 8)

2000/01:T306 av Elver Jonsson (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

utmärkning av landskapsgränserna längs de större vägarna.

(avsnitt 2)

2000/01:T317 av Anders G Högmark och Elizabeth

Nyström (båda m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en nationell skyltningspolicy. (avsnitt 2)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skyltning för turistföretag på landsbygden. (avsnitt 2)

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om högsta instans för överklagande av skyltärenden. (avsnitt 2)

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kostnaden för skyltar. (avsnitt 2)

2000/01:T323 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om anslagen till enskilda vägar. (avsnitt 2)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om särskilda bärighetsmedel till enskilda vägar. (avsnitt 2)

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en inventering av standarden på det enskilda vägnätet. (avsnitt 2)

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förrättningar med anledning av lagen (1997:620) om upphävande

av lagen (1939:608) om enskilda vägar. (avsnitt 2)

2000/01:T329 av Carl G Nilsson (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

omorganisation av Vägverket. (avsnitt 2)

2000/01:T331 av Lennart Frid,n (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

genomförande av en likhetsprincip för avgiftsuttag av

resande med kortfärjetrafik. (avsnitt 2)

2000/01:T337 av Olle Lindström (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att statsbidragen till de enskilda vägarna bör räknas upp. (avsnitt

2)

2000/01:T342 av Elver Jonsson (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en tydlig plan upprättas för att reducera antalet färjor och

bygga ut med motsvarande antal broar. (avsnitt 2)

2000/01:T344 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om det enskilda vägnätet. (avsnitt 2)

2000/01:T350 av Gunilla Tjernberg (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

nödvändigheten av ett skyndsamt klarläggande av vem som

skall vara huvudman för trafikförbindelsen mellan Holmön

och fastlandet. (avsnitt 2)

2000/01:T355 av Anders Karlsson och Bengt Silfverstrand

(båda s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av statligt ansvar för

investeringar i fartyg på färjelinjen Landskrona-Ven.

(avsnitt 2)

2000/01:T356 av Jan-Evert Rådhström och Lars Björkman

(båda m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att omedelbart bolagisera Vägverket

Produktion. (avsnitt 2)

2000/01:T357 av ke Sandström och Kenneth Johansson

(båda c) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett ökat anslag till enskilda vägar.

(avsnitt 1)

2000/01:T361 av Kenneth Johansson (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mer

resurser till forskning och utvecklingsarbete för att få fram

bra och miljövänliga ersättningspreparat till vägsaltet.

(avsnitt 2)

2000/01:T369 av Eva Flyborg (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

färjeleden i Göteborgs södra skärgård. (avsnitt 2)

2000/01:T379 av Ann-Kristine Johansson och Torgny

Danielsson (båda s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om en översyn av

tillståndsprövning av vägskyltning. (avsnitt 2)

2000/01:T390 av Jan Backman och Ingvar Eriksson (båda

m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av nya regler för skyltning.

(avsnitt 2)

2000/01:T391 av Martin Nilsson (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

ändrade regler för färjeförbindelser som är en del av det

statliga vägnätet. (avsnitt 2)

2000/01:T399 av Rigmor Stenmark och Birgitta Carlsson

(båda c) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om uppskyltning vid allmänna vägar för

turism och småföretagarverksamhet. (avsnitt 2)

2000/01:T410 av Elver Jonsson och Siw Persson (båda fp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att skapa en vägskyltning som visar

alternativa avstånd till en destination. (avsnitt 2)

2000/01:T419 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utvärdera länshuvudmannareformen så att trafikföretag som

bedriver linjetrafik får större ansvar vid planering och utvecklande av

linjetrafik i syfte att öka konkurrensen. (avsnitt 8)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utvärdera länshuvudmannareformen i syfte att avveckla

länshuvudmännens trafikeringsmonopol på linjetrafiken. (avsnitt 8)

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utvärdera länshuvudmannarollen så att trafikföretag som

bedriver linjetrafik ges möjlighet till att även utveckla trafik utanför det

egna

länets gränser. (avsnitt 8)

2000/01:T427 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i lag

om färdtjänstlagen och lag om riksfärdtjänst enligt vad i motionen anförs om

en bättre anpassning till den resandes behov. (avsnitt 7)

2000/01:T440 av Lars Wegendal m.fl. (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

översyn av överklagandeordningen vid ansökan om

uppsättande av vägvisningsskyltar. (avsnitt 2)

2000/01:T453 av Yvonne ngström (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av vägskyltar på ett språk utöver svenska. (avsnitt

2)

2000/01:T475 av Patrik Norinder (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

numrerade avfarter på motorvägar. (avsnitt 2)

2000/01:T512 av sa Torstensson (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

statens och de lokala trafikhuvudmännens samlade ansvar

för Bohusbanan. (avsnitt 8)

2000/01:T513 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av fortsatt statligt stöd för hela Bohusbanan. (avsnitt 8)

2000/01:T517 av ke Carnerö och Rosita Runegrund (båda

kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om fortsatt stöd till Bohusbanan. (avsnitt 8)

2000/01:T519 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att upphandlingen av järnvägstrafik bör omfatta minst fem år.

(avsnitt 8)

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att SJ:s roll bör renodlas till att i framtiden vara en stark operatör

som på affärsmässiga grunder kan konkurrera om trafik på svenska och

europeiska järnvägar. (avsnitt 4)

6. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt kommer med ett nytt förslag

till finansiering av Öresundsbroavgifterna. (avsnitt 2)

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en upphandling av Banverkets produktion. (avsnitt 3)

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skapa ett av operatörer samägt biljett- och informationsföretag.

(avsnitt 8)

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om privatisering av Statens järnvägar. (avsnitt 4)

2000/01:T530 av Ulf Björklund (kd) och Kenneth

Johansson (c) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Rikstrafikens ansvar för att en samordning sker mellan berörda

parter i inlandet för en utökad persontrafik på järnvägen i kombination med

buss på Inlandsvägen inför ny avtalsperiod 2001. (avsnitt 8)

2000/01:T533 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

fortsatt statligt stöd till trafiken på länsjärnvägarna. (avsnitt

8)

2000/01:T601 av Elizabeth Nyström och Björn Leivik (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om rederistöd för svenska färjor i internationell

trafik. (avsnitt 5)

2000/01:T602 av Anna kerhielm (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att farledsavgiften skall motsvara de resurser som tas

i anspråk. (avsnitt 5)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

konkurrensneutralitet mellan olika transportslag i enlighet med EU:s vitbok

om rättvisa och effektiva trafikavgifter skall följas. (avsnitt 5)

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag för att skapa

konkurrensneutralitet mellan transportslagen och för att förbättra

konkurrensmöjligheter för svensk sjöfart internationellt. (avsnitt 5)

2000/01:T603 av Birgitta Sell,n och Gunnel Wallin (båda

c) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att införa gemensamma riktlinjer för sjöfarten inom EU. (avsnitt

5)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att vidta åtgärder för gemensamma riktlinjer för sjöfarten inom EU

redan från den 1 januari 2001. (avsnitt 5)

2000/01:T604 av Sten Andersson och Kent Olsson (båda m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att svenska färjerederier får möjlighet att

konkurrera på de villkor som anges i motionen. (avsnitt 5)

2000/01:T605 av Mikael Oscarsson (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en

utredning bör tillsättas med uppgift att se över

Gotlandstrafiken både vad gäller godstrafiken och

persontrafiken i syfte att ge en långsiktig lösning. (avsnitt 9)

2000/01:T606 av Sten Andersson och Kent Olsson (båda m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökad sjösäkerhet. (avsnitt 5)

2000/01:T607 av Lilian Virgin m.fl. (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av bastrafik på två fastlandshamnar i färjetrafiken till

Gotland. (avsnitt 9)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att färjelinjerna klassas som riksvägar och ges vägnummer.

(avsnitt 9)

2000/01:T608 av Yvonne ngström (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

företags kostnader för persontransporter med flyg. (avsnitt

6)

2000/01:T609 av Runar Patriksson och Kenth Skårvik (båda

fp) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om fartygstransporter på Vänern/Trollhätte

kanal. (avsnitt 5)

2000/01:T610 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om säkrare sjötransporter i nordiska farvatten. (avsnitt 5)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om införande av dubbelskrov på fartyg med miljöfarligt gods. (avsnitt

5)

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om fastställande av ett datum för infasning av fartyg med

dubbelskrov. (avsnitt 5)

2000/01:T611 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson

(båda m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av ett helhetsgrepp angående

Gotlandstrafiken. (avsnitt 9)

2000/01:T613 av Bengt Silfverstrand (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om återinförande av ett obligatoriskt fritidsbåtsregister. (avsnitt 5)

2000/01:T614 av Eva Flyborg (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om återbemanning av Vinga fyr i Göteborgs hamn. (avsnitt 5)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att utvärdera situationen med endast passiv

radarövervakning över Göteborgs inlopp. (avsnitt 5)

2000/01:T615 av Agne Hansson (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

etablering av en bilfärjelinje sommartid mellan Öland och

Gotland. (avsnitt 9)

2000/01:T616 av Henrik Westman (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen beslutar om en

sådan ändring att färjesjöfarten får samma skattelättnader

som den lastförande sjöfartstrafiken. (avsnitt 5)

2000/01:T617 av Gudrun Lindvall (mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

översyn av villkor, tillstånd och skyddsåtgärder för sjötrafik

i trånga farleder i syfte att undvika erosionsskador i

framtiden. (avsnitt 5)

2000/01:T618 av Cristina Husmark Pehrsson och Ewa

Thal,n Finn, (båda m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att frågan om

konkurrerande skattebaser inom EU snarast tas upp till

fortsatt behandling inom unionen. (avsnitt 5)

2000/01:T619 av Agne Hansson (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

etablering av en bilfärjelinje sommartid mellan Västervik

och Visby. (avsnitt 9)

2000/01:T620 av Viviann Gerdin och Marianne Andersson

(båda c) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen genomför utredningsförslag om

Vänersjöfarten. (avsnitt 5)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om sänkning av lotsavgifterna för Vänersjöfarten. (avsnitt 5)

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om konkurrensneutralitet mellan olika transportslag. (avsnitt 5)

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en sänkning av sjöfartskostnaderna i Vänern med 20-30 kr per

ton. (avsnitt 5)

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Vänern skall ges status som "inre vattenväg". (avsnitt 5)

7. Riksdagen begär hos regeringen en grundlig utredning av

förutsättningarna för utbyggnad av slussarna i Trollhättan. (avsnitt 5)

2000/01:T621 av Dan Kihlström och Ulla-Britt Hagström

(båda kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ge Vänern status som inre vattenväg. (avsnitt 5)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skapa konkurrensneutralitet i transportstöden mellan sjöfart,

landsväg och järnväg. (avsnitt 5)

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om de energieffektiva och trafiksäkerhetsmässiga fördelarna med

sjöfart på Vänern. (avsnitt 5)

2000/01:T623 av Annelie Enochson och Per Landgren

(båda kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att följa EU:s riktlinjer för sjöfartsstöd. (avsnitt 5)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att införa nettomodellen och tonnagenettomodellen för

hela sjöfarten. (avsnitt 5)

2000/01:T624 av Gudrun Lindvall (mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om miljöprövning av den tänkta flygplatsen vid Hall på Södertörn.

(avsnitt 6)

2000/01:T625 av Lennart Hedquist och Gustaf von Essen

(båda m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utbyggnad av flygplatser. (avsnitt 6)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Arlandas position som Sveriges nationella och internationella

storflygplats. (avsnitt 6)

2000/01:T626 av Cecilia Magnusson och Anita Sid,n (båda

m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att införa krav på förarbevis vid framförande av fritidsbåtar i

farleder. (avsnitt 5)

2000/01:T627 av Karin Enström (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett statligt

båtregister inte bör införas. (avsnitt 5)

2000/01:T628 av Carl Erik Hedlund m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

ökad flygkapacitet i Stockholm. (avsnitt 6)

2000/01:T629 av Lars Wegendal (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att

inom ramen för Östersjösamarbetet aktualisera frågan om

lotstvång i Östersjön. (avsnitt 5)

2000/01:T630 av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda

kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om regionflygplatsens förläggning i

Östergötland. (avsnitt 6)

2000/01:T632 av Anders Sjölund m.fl. (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en utvecklad konkurrenssituation för

Norrlandsflyget med utgångspunkt i nya slottider på

Arlanda. (avsnitt 6)

2000/01:T633 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

Luftfartsverkets avgifter. (avsnitt 6)

2000/01:T634 av Lena Ek och Agne Hansson (båda c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att fraktkostnaderna fr.o.m. den 1 januari 2001 på

färjorna mellan Gotland och fastlandet återställs till den

nivå som gällde före delavvecklingen av Gotlandstillägget.

(avsnitt 9)

2000/01:T635 av Stig Eriksson m.fl. (v) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening att regeringen bör snabbutreda

frågan om staten skall ta över ansvaret för Gotlandstrafiken

genom Vägverket. (avsnitt 9)

2000/01:T636 av Roy Hansson (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om

Gotlandstrafiken och att höghastighetsfärjans turlista för 2001 fastställs

enligt den ambitionsnivå som ansvarigt statsråd givit uttryck för. (avsnitt 9)

2. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om att det

särskilda påslaget på frakttaxor till och från Gotland avskaffas från årsskiftet

2000/01. (avsnitt 9)

3. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om att

frågan om taxor m.m. för frakter ges en snar lösning där det gotländska

näringslivets konkurrensmöjligheter ges likvärdiga förutsättningar. (avsnitt

9)

2000/01:T638 av Rinaldo Karlsson och Karl Gustav

Abramsson (båda s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om ett införande av

båtregister med finansiering genom registreringsavgift eller

båtskatt. (avsnitt 5)

2000/01:T639 av sa Torstensson och Marianne Andersson

(båda c) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en satsning på Landvetter flygplats.

(avsnitt 6)

2000/01:T640 av Stig Eriksson m.fl. (v) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till skärpt

sjösäkerhetslagstiftning och lagstiftning om anställningsvillkor i enlighet

med ITF:s policy. (avsnitt 5)

3. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av gällande regelverk i

syfte att underlätta Sjösäkerhetsinspektionens arbete. (avsnitt 5)

4. Riksdagen begär att regeringen beaktar sjöfartens behov av forskning

och utveckling enligt vad i motionen anförs. (avsnitt 5)

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att villkoren för

kustsjöfarten samt omlastning mellan sjöfart och landtransporter bör ses

över. (avsnitt 5)

2000/01:T641 av Stig Eriksson m.fl. (v) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inga nya flygplatser skall byggas i Sverige. (avsnitt 6)

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett system för

start-, landnings- och sträckflygningsavgifter, differentierade efter

miljöprestanda och flygkapacitet, enligt vad i motionen anförs. (avsnitt 6)

9. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om att

ändra Luftfartsverkets instruktion enligt de transportpolitiska målen. (avsnitt

6)

10. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om förstatligande

av de kommunala flygplatserna enligt vad i motionen anförs. (avsnitt 6)

11. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag av systemet

för fördelning av slottider enligt vad i motionen anförs. (avsnitt 6)

2000/01:T642 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda kostnadsansvaret och behovet av isbrytarflottan. (avsnitt

5)

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Vänersjöfarten. (avsnitt 5)

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda sjöfartens konkurrenssituation. (avsnitt 5)

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda Sjöfartsverkets taxesättning. (avsnitt 5)

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att TAP-avtalet bör ändras så att avtalet blir ett nettoavtal.

(avsnitt

5)

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om införandet av ISM-koden. (avsnitt 5)

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att före den 1 juli 2000 lämna förslag på ett långsiktigt system som

ersätter nuvarande ordning vad gäller Gotlandstrafiken. (avsnitt 9)

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Kvarken. (avsnitt 5)

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om färjelinjen mellan Limhamn och Dragör. (avsnitt 5)

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Göteborgs hamn. (avsnitt 5)

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett nytt statligt båtregister. (avsnitt 5)

2000/01:T643 av Sture Arnesson m.fl. (v) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring av

lostavgifterna på Trollhätte kanal och Vänern enligt vad som föreslagits i

utredningen Väneruppdraget. (avsnitt 5)

2. Riksdagen begär att regeringen prövar möjligheten att klassa Vänern

som en inre vattenväg. (avsnitt 5)

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör söka dispens från EU:s lagstiftning vad gäller

säkerhets- och behörighetsbestämmelser för inre vattenvägar. (avsnitt 5)

2000/01:T644 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att

behålla Gotlandstrafiken i Nynäshamn. (avsnitt 9)

2000/01:T646 av Berit Andnor och Rune Berglund (båda s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om resor med flyg i Norrlands inland. (avsnitt 6)

2000/01:T648 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (båda

s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att lyfta fram frågan om

konkurrensneutralitet för färjenäringen inom EU. (avsnitt 5)

2000/01:T649 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

behovet att skyndsamt förbereda en avveckling av

flygverksamheten vid Bromma flygplats. (avsnitt 6)

2000/01:T650 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Vänersjöfarten. (avsnitt 5)

2000/01:T651 av Christina Pettersson och Eva Arvidsson

(båda s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en förbättrad sjösäkerhet för

fritidsbåtar. (avsnitt 5)

2000/01:T652 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (båda

s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att se över sjösäkerhetsreglerna inom

Sverige och EU samt andra åtgärder för att höja säkerheten

på passagerarfärjor. (avsnitt 5)

2000/01:T653 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (båda

s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ökade insatser för sjösäkerhetshöjande

åtgärder. (avsnitt 5)

2000/01:T655 av Bengt Silfverstrand och Catherine Persson

(båda s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen skall återkomma till

riksdagen med förslag vad avser situationen för den svenska

färjesjöfarten för 2001. (avsnitt 5)

2000/01:T656 av Lilian Virgin (s) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en

analys beträffande ägandet av tonnaget i den gotländska

färjetrafiken. (avsnitt 9)

2000/01:T657 av Catherine Persson (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör ta ett helhetsgrepp på och se över sjöfartens

konkurrenssituation i dess helhet i förhållande till andra transportslag och

andra länder. (avsnitt 5)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sjöfartsverkets avgiftspolicy bör analyseras och leda till förslag

som är konkurrensneutrala. (avsnitt 5)

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förutsättningarna för annan finansiering än avgifter till

Sjöfartsverket bör utredas. (avsnitt 5)

2000/01:T658 av Nils-Erik Söderqvist och Torgny

Danielsson (båda s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om Vänersjöfartens

konkurrensvillkor. (avsnitt 5)

2000/01:T659 av Carina Ohlsson och Urban Ahlin (båda s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Vänersjöfartens utveckling. (avsnitt 5)

2000/01:T660 av Torgny Danielsson (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en översyn av motorflygklubbarnas problem

med merkostnader och svårigheter att möta nya krav för

pilotutbildning och medicinska kontroller. (avsnitt 6)

2000/01:T661 av Monica Öhman m.fl. (s, v, mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med

förslag vad avser situationen för den svenska färjesjöfarten

för år 2001. (avsnitt 5)

2000/01:T662 av Per Westerberg m.fl. (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

expansionen av flygplatskapaciteten. (avsnitt 6)

2000/01:T663 av Annika Nilsson och Kent Härstedt (båda

s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med

förslag vad avser situationen för den svenska färjesjöfarten

för år 2001. (avsnitt 5)

2000/01:T703 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den nu inledda processen för fördelning av licenser för den

tredje generationens mobiltelefoni (s.k. UMTS-licenser) bör fullföljas med

ett auktionsförfarande. (avsnitt 11)

2. Riksdagen begär att regeringen, om en lagändring bedöms nödvändig

för ett auktionsförfarande, skyndsamt återkommer med förslag om en sådan.

(avsnitt 11)

2000/01:T713 av Lennart Dal,us m.fl. (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en

strategi för att garantera ett finmaskigt bredbandsnät, i huvudsak bestående

av optisk fiber, till "nära hemmet". (avsnitt 11)

2000/01:T717 av Carl Bildt m.fl. (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om stöd till kommuner för investeringar i lokala allmänt tillgängliga

telenät med hög överföringskapacitet. (avsnitt 11)

2000/01:T718 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om fördelning av UMTS-licenser. (avsnitt 11)

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om IT-infrastruktur. (avsnitt 11)

2000/01:T801 av Bertil Persson (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen om behovet av en snabbt införd

studentrabatt på Öresundsbron. (avsnitt 2)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen om behovet av en snabb

utredning om sänkta Öresundsbroavgifter. (avsnitt 2)

2000/01:T802 av Sofia Jonsson (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda hur effekterna av Öresundsbron påverkar landets

länstrafikbolag och övriga transportbolag. (avsnitt 2)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att frånta den finansiella skyldigheten för Öresundsbrons

ekonomiska förluster från de länstrafikbolag och övriga transportbolag som

av utredningen inte får del av brons positiva effekter. (avsnitt 2)

2000/01:T804 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl

(båda m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att förändra begreppet "resa" i

färdtjänstlagen. (avsnitt 7)

2000/01:T805 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en utredning av färdtjänstlagen.

(avsnitt 7)

2000/01:T806 av Karin Falkmer (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en

översyn av lagen om färdtjänst. (avsnitt 7)

2000/01:T807 av Lilian Virgin och Göte Wahlström (båda

s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av ett snabbt beslut i frågan

om fraktpriser till och från Gotland. (avsnitt 9)

2000/01:T808 av Ulf Björklund (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den

kommande upphandlingen av kollektivtrafik längs

Inlandsbanestråket så att trafiken styrs över till en

kombination av buss och tåg året runt. (avsnitt 8)

2000/01:T809 av Rigmor Stenmark (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening att en översyn av färdtjänstlagen

skall göras. (avsnitt 7)

2000/01:T810 av Bengt Silfverstrand och Britt-Marie

Lindkvist (båda s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av lagen om färdtjänst i enlighet med vad som

anförs i motionen. (avsnitt 7)

2000/01:T811 av Sofia Jonsson (c) och Johan Pehrson (fp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Posten AB och regeringen tillhandahåller brottsförebyggande

åtgärder för de nya serviceställena. (avsnitt 11)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att garantera en god postservice i hela landet. (avsnitt 11)

2000/01:T812 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

begär att regeringen omförhandlar Öresundsbroavtalet med

Danmark så att den prisrelation mellan bil- och tågtrafik

som gällde när bron öppnades bibehålls i enlighet med vad i

motionen anförs. (avsnitt 2)

2000/01:T813 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

bristerna i konstruktionen av det mellanstatliga

Öresundsbrobolaget. (avsnitt 2)

2000/01:T814 av Mikael Johansson (mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Regeringen begär att

regeringen lägger fram förslag till ändring i postlagen i syfte

att stärka Post- och telestyrelsens roll i konkurrensfrågor.

(avsnitt 11)

2000/01:T815 av Thomas Julin (mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att

tillsätta en utredning för att förbättra färdtjänstlagen.

(avsnitt 7)

2000/01:T816 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om färdtjänstlagen. (avsnitt 7)

2000/01:T817 av Ragnwi Marcelind och Chatrine Pålsson

(båda kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en ändring av

färdtjänstlagen. (avsnitt 7)

2000/01:T818 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en

översyn av lagen om färdtjänst. (avsnitt 7)

2000/01:T819 av Lars Wegendal och Carina Adolfsson

Elgestam (båda s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ändring av färdtjänstlagen

så att ledsagare och egna barn kan medfölja

synhandikappade utan extra kostnad. (avsnitt 7)

2000/01:T821 av Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder

(båda m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att tillsätta en utredning för att förändra

färdtjänstlagen. (avsnitt 7)

2000/01:T822 av Annelie Enochson (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en översyn av färdtjänstlagen. (avsnitt 7)

2000/01:T823 av Märta Johansson och Lisbet Calner (båda

s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utvärdering av färdtjänstlagen. (avsnitt

7)

2000/01:T824 av Kerstin Kristiansson Karlstedt m.fl. (s)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kollektivtrafik i glesbygd. (avsnitt 8)

2000/01:T825 av Carina Ohlsson och Kjell Nordström

(båda s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lagen om färdtjänst. (avsnitt 7)

2000/01:T827 av Sven Bergström och Eskil Erlandsson

(båda c) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en klarläggande

utredning av Öresundsbrons ekonomi. (avsnitt 2)

2000/01:T828 av Ulla-Britt Hagström och Rosita

Runegrund (båda kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att staten skall

tillgodose behovet av grundläggande kassaservice. (avsnitt

11)

2000/01:T829 av Marianne Jönsson och Ulla Wester (båda

s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av statsbidrag till lokal

kollektivtrafik. (avsnitt 8)

2000/01:T831 av Agne Hansson m.fl. (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att

bevara och utveckla postens kassaservice i Småland.

(avsnitt 11)

2000/01:T832 av Birgitta Ahlqvist m.fl. (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lagen

om färdtjänst. (avsnitt 7)

2000/01:T833 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om översyn av lagen om färdtjänst. (avsnitt 7)

2000/01:T834 av Sylvia Lindgren och Anders Ygeman

(båda s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att utveckla nya,

framtidsinriktade kollektivtrafiksystem. (avsnitt 10)

2000/01:T835 av Tullia von Sydow m.fl. (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att

staten även fortsättningsvis måste ta ansvar för att

upprätthålla en god postservice med en väl fungerande

betalnings- och kassaservice i hela landet. (avsnitt 11)

2000/01:T836 av Jan Backman och Anna kerhielm (båda

m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett kvalitetsmål för förbindelserna över norra Öresund. (avsnitt 2)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett paritetsmål för Öresundstrafiken. (avsnitt 2)

2000/01:T838 av Ingemar Vänerlöv (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av att lägga hela SMHI:s observationsmaterial på

data. (avsnitt 10)

2000/01:Bo508 av sa Torstensson (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nationellt stöd till person- och godstrafik i skärgården. (avsnitt 2)

2000/01:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

23. Riksdagen anvisar för budgetåret 20001, med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag, anslagen under utgiftsområde 22

Kommunikationer enligt följande uppställning (tusental kronor): (avsnitt 1)

36:1 Vägverket: Administration -75 000

36:2 Väghållning och statsbidrag + 1 750 000

36:3 Banverket: Administration -75 000

36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter -1 550

000

36:8 Bidrag till sjöfarten -409 000

Summa för utgiftsområdet -359 000

2000/01:Fö205 av Roy Hansson (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att snarast återupprätta en central på Gotland för

sjöräddningsledning och att upprätta en central för civil och militär

samverkan inom försöksverksamheten på Gotland. (avsnitt 5)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att återta förmågan att leda sjöräddningsinsatser i farvattnen runt

Gotland och att återta och utveckla samverkan och övningar med våra

grannländers sjöräddningscentraler. (avsnitt 5)

2000/01:L905 av Cristina Husmark Pehrsson och Ingvar

Eriksson (båda m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kompetens vid framförande av tyngre båtar. (avsnitt 5)

2000/01:N263 av Helena Bargholtz (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att prioritera en lösning av Gotlandstrafikens problem.

(avsnitt 9)

2000/01:N268 av Yvonne ngström m.fl. (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ansvaret för Gotlandstrafiken överförs från Sjöfartsverket till

Vägverket. (avsnitt 9)

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om de regionala flygplatserna. (avsnitt 6)

2000/01:N318 av Rosita Runegrund och Sven Brus (båda

kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Vägverkets och Glesbygdsverkets samlade ansvar för att utarbeta

förslag om enhetliga regler för statens färjetrafik. (avsnitt 2)

2000/01:N319 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stimulera framtagningen av ett administrativt effektivt system

för samåkning, samtransporter etc. (avsnitt 8)

2000/01:N321 av Carl-Erik Skårman m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om flygverksamheten inom Stockholmsregionen. (avsnitt 6)

2000/01:N325 av Runar Patriksson (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om de regionala flygplatsernas situation. (avsnitt 6)

2000/01:N386 av Marianne Andersson (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om etablerandet av ett maritimt center i mål. (avsnitt 5)

2000/01:Sk1025 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skyltning vid vägar. (avsnitt 2)

2000/01:So354 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av förbättringar av färdtjänsten. (avsnitt 7)

2000/01:So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om färdtjänsten. (avsnitt 7)

2000/01:So538 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tillsätta en utredning med uppdrag att förändra färdtjänstlagen.

(avsnitt 7)

2000/01:So540 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

9. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära nytt förslag om

färdtjänstens regler. (avsnitt 7)

2000/01:Ub807 av Ewa Thalén Finn, m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

12. Riksdagen

tillkännager för

regeringen som sin

mening vad i motionen

anförs om privatisering

av Sturups flygplats.

(avsnitt 6)

Utskottet

1 Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22 Kommunikationer

1.1 Inledning

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens och

motionärernas förslag till medelsanvisningar för budgetåret

2001 inom utgiftsområde 22 Kommunikationer. De

yrkanden som behandlas är:

- budgetpropositionen för 2001 utgiftsområde 22

Kommunikationer yrkande

29,

- T211 yrkande 29 av Kenth Skårvik m.fl. (fp),

- T212 yrkande 43 av Johnny Gylling m.fl. (kd),

- T219 av Sven Bergström m.fl. (c),

- T223 yrkandena 1-8 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),

- T357 av ke Sandström och Kenneth Johansson (båda c),

- Fi211 yrkande 23 av Lars Leijonborg m.fl. (fp).

1.1.2 Utgiftsområdets omfattning

Utgiftsområde 22 Kommunikationer omfattar

politikområdet Transportpolitik, politikområdet IT, tele och

post samt del av politikområdet Miljöpolitik. Politikområdet

Transportpolitik består i sin tur av fem delområden,

nämligen Väg, Järnväg, Sjöfart, Luftfart samt Forskning,

analys, samhällsköpta tjänster m.m.

1.1.3 Riksdagens beslut om ram för

utgiftsområdet

Den 14 juni 2000 beslutade riksdagen (prop.

1999/2000:100, bet. 1999/2000:FiU20, rskr.

1999/2000:261) att, som riktlinje för regeringens

budgetarbete, fastställa den preliminära fördelningen av

utgifterna på utgiftsområden för åren 2001-2003. För

utgiftsområde 22 Kommunikationer beräknades 24 651

miljoner kronor för budgetåret 2001. I årets

budgetproposition föreslår regeringen att utgiftsområdet

tillförs ett något högre belopp, 24 690 miljoner kronor.

Den 9 november 2000 har finansutskottet tillstyrkt

regeringens förslag till ram för utgiftsområde 22 (bet.

2000/2001:FiU1). Riksdagen har den 22 november 2000

beslutat i enlighet med vad finansutskottet hemställt.

1.1.4 Mål för verksamheten inom

utgiftsområdet

Inom utgiftsområdet har satts upp ett antal mål för olika

politikområden och verksamheter. Inom den ram för

utgiftsområdet som riksdagen fastställt skall anslagen

användas för att förverkliga dessa mål.

Det transportpolitiska målet

Enligt det transportpolitiska beslut som riksdagen fattade

våren 1998 är det övergripande transportpolitiska målet att

säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt

hållbar transportförsörjning för medborgarna och

näringslivet i hela landet. Detta övergripande mål preciseras

i fem delmål:

ett tillgängligt transportsystem

en hög transportkvalitet

en säker trafik

en god miljö

en positiv regional utveckling.

Härutöver har fastställts etappmål rörande bl.a. säkerhet och

miljö. Vad exempelvis gäller trafiksäkerheten godkände

riksdagen våren 1998, på grundval av den s.k. nollvisionen,

ett antal etappmål innebärande att antalet dödade och

skadade inom olika trafikslag skulle minska på ett närmare

angivet sätt från år till år. För vägtrafikens del innebar

kvantifieringen att antalet dödade personer skulle minska

med minst 50 % till år 2007, räknat från 1996 års nivå.

Detta mål har ytterligare specificerats av regeringen i form

av årliga verksamhetsmål för Vägverket. För innevarande år

gäller att högst 400 personer skall dödas i vägtrafiken samt

att högst 3 700 skall skadas allvarligt.

Mål för politikområdet IT, tele och post

Det övergripande målet för politikområdet är att alla skall

ha tillgång till en samhällsekonomiskt effektiv och

långsiktigt hållbar infrastruktur och därtill hörande

samhällstjänster. Detta mål har för var och en av

verksamheterna preciserats enligt följande.

Målet för IT-politiken

Våren 1996 beslutade riksdagen om bl.a. följande mål för

en nationell IT-strategi:

? att utnyttja IT:s möjligheter på ett sätt som bidrar till att skapa

tillväxt och sysselsättning och som stärker Sveriges

konkurrenskraft

?

? att värna allas lika möjligheter så att IT kan bli ett medel för

ökad kunskap, demokrati och rättvisa.

?

I samband med behandlingen våren 2000 av proposition

1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla (bet.

1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256) formulerades ett mer

ambitiöst övergripande mål för IT-politiken. Enligt detta

mål skall Sverige som första nation bli ett

informationssamhälle för alla.

Målet för telepolitiken

Enskilda och myndigheter i landets olika delar skall ha

tillgång till effektiva telekommunikationer. Var och en skall

ha möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta

verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt

tillgängligt telenät till ett rimligt pris. Alla skall få tillgång

till teletjänster på likvärdiga villkor.

Telekommunikationerna skall vara uthålliga och tillgängliga

under kriser och i krig.

Det postpolitiska målet

I hela landet skall det finnas en posttjänst som är av god

kvalitet och som innebär att alla kan ta emot brev och andra

adresserade försändelser som väger högst 20 kg. Alla skall

kunna få sådana försändelser befordrade till enhetliga priser.

Det skall finnas möjlighet att försäkra försändelser och att

få kvitto från mottagaren på att en försändelse har tagits

emot.

Staten ansvarar enligt postlagen även för att det skall finnas en

grundläggande kassaservice som innebär att alla i hela landet har möjlighet

att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser.

1.2 Politikområde

Transportpolitik

1.2.1 Politikområdets omfattning

Politikområdet omfattar delområdena Väg, Järnväg, Sjöfart,

Luftfart samt Forskning, analys, samhällsköpta tjänster

m.m.

1.2.2 Planeringsprocessen

Kommunikationskommitt,n, vars förslag Ny kurs i

trafikpolitiken (SOU 1996:26) kom att ligga till grund för

den nu tillämpade ordningen för planering av fysisk

transportinfrastruktur, fann att planeringsförutsättningarna

skilde sig markant mellan å ena sidan landburna transporter,

å andra sidan sjöfart och luftfart. Bland annat gällde inom

de sistnämnda transportslagen i princip kravet på full

kostnadstäckning medan de dominerande delarna av

infrastrukturinvesteringarna inom väg och järnväg

finansierades genom anslag. En annan skillnad var att

infrastrukturkostnaderna inom sjö- och luftfarten var

förhållandevis små. Därför borde den långsiktiga

inriktningsplaneringen begränsas till att huvudsakligen avse

väg och järnväg, dock inom ramen för en mellan alla fyra

transportslag samordnad investeringsplanering. Samma

bedömning gjorde statsmakterna i samband med 1997 års

beslut om långsiktig infrastrukturinriktning för framtida

transporter. Detta beslut innebär sålunda att för väg och

järnväg har angivits hur stora medel som under en

tioårsperiod skall användas för att förverkliga inriktningen

under tioårsperioden 1998-2007 samt hur dessa medel skall

fördelas på de två transportslagen samt på investeringar

respektive drift och underhåll inom respektive transportslag.

För sjöfarten och luftfarten gäller i stället att regering och

riksdag styr investeringsplaneringen genom att årligen ta

ställning till Sjöfartsverkets och Luftfartsverkets rullande

treåriga investeringsplaner. Det bör i sammanhanget

betonas att förverkligandet av inriktningen inom väg och

järnväg är beroende av riksdagens årliga anslagsbeslut.

1.2.3 1997 års inriktningsbeslut m.m.

Som nämndes ovan fattade riksdagen våren 1997 beslut om

en långsiktig inriktning för investeringar i trafikens

infrastruktur (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr.

1996/97:174). Beslutet innebär att 190 miljarder kronor

skall användas under tioårsperioden 1998-2007 för att

genomföra åtgärder som bidrar till tillväxt och

sysselsättning i alla delar av landet, som leder till förbättrad

transportkvalitet, som ökar infrastrukturens miljöanpassning

och som minskar störningarna från trafikbuller. tgärderna

skall präglas av högsta trafiksäkerhetsmässiga ambitioner.

Av medlen skall 98,5 miljarder kronor användas för

nyinvesteringar och förbättringar av befintlig infrastruktur,

främst vägar och järnvägar. Vidare skall 83 miljarder kronor

användas för drift- och underhållsåtgärder. Resterande 8,5

miljarder kronor skall användas för vissa kompletterande

åtgärder som minskar vägtrafikens miljöpåverkan och ökar

dess säkerhet. På grundval av riksdagsbeslutet och i enlighet

med regeringens direktiv har Banverket och Vägverket

upprättat tioåriga investeringsplaner för det s.k. stomnätet

respektive det nationella stamvägnätet (Europavägarna och

vissa riksvägar). Efter remissbehandling, beredning och

vissa justeringar har dessa planer fastställts av regeringen i

juni 1998.

I samband med inriktningsbeslutet godkände riksdagen en ny form av

länsbaserad regional investeringsplanering för samtliga trafikslag. De

tidigare regionala väghållningsplanerna och de s.k. LTA-planerna har

sålunda ersatts av trafikslagsövergripande länsplaner som avser

nyinvesteringar och förbättringsåtgärder i regional infrastruktur. Med sådan

infrastruktur avses statliga vägar som inte ingår i det nationella stamvägnätet

vidare länsjärnvägar och anläggningar på stomjärnvägar för den regionala

tågtrafiken, kommunala flygplatser, transportinfrastruktur i anslutning till

hamnanläggningar samt terminaler och andra anläggningar för regional

kollektivtrafik. Riksdagens inriktningsbeslut innebär att totalt 32 miljarder

kronor har avsatts för regionala investeringsåtgärder under

planeringsperioden 1998-2007. Genom beslut i december 1998 fördelade

regeringen medlen för regional investeringsplanering på regioner och län.

Sammanlagt fördelades 29,3 miljarder kronor medan drygt 2,7 miljarder

kronor avsattes för fullföljande av de s.k. Stockholms- och

Göteborgsöverenskommelserna.

I skrivelse till riksdagen den 5 oktober 1998 (skr. 1998/99:8) redovisade

regeringen sina ställningstaganden till verkens planer. Härutöver redovisades

huvuddragen i länsplanerna. I skrivelsen, som jämte ett stort antal motioner

behandlades av riksdagen under våren 1999 (bet. 1998/99:TU5, rskr.

1998/99:150), konstaterade regeringen att såväl Vägverkets som Banverkets

förslag till tioårsplaner innefattade investeringsåtgärder vars sammanlagda

kostnad översteg de ramar som riksdagen fastställde våren 1997. Därför hade

regeringen i sitt fastställelsebeslut uppdragit åt verken att omarbeta planerna

så att kostnaderna skulle ligga inom fastställda ramar. I sitt av riksdagen

godkända betänkande sade sig utskottet inte ha någon erinran mot

regeringens ställningstaganden till Vägverkets respektive Banverkets

planförslag.

Till grund för planeringen för den nu löpande tioårsperioden

1998-2007 låg som nämnts

Kommunikationskommitt,ns delbetänkande Ny kurs i

trafikpolitiken (SOU 1996:26). Nästa planeringsomgång,

som avser perioden 2002-2011, har inletts genom att

regeringen lagt ut ett antal uppdrag på berörda myndigheter.

Sålunda fick Statens institut för kommunikationsanalys

(SIKA) den 9 juli 1998 regeringens uppdrag att - med

bistånd av Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket och

Luftfartsverket, samt i samråd med bl.a. länsstyrelserna och

de regionala självstyrelseorganen - genomföra en läges-

analys utifrån transportslagsövergripande utgångspunkter.

Analysen redovisades till regeringen i november 1998

(SIKA Rapport 1998:8, Lägesanalys - en första rapport om

inriktningen av planeringen för transportinfrastrukturen

2002-2011). Den 29 oktober 1998 fick länsstyrelserna och

de regionala självstyrelseorganen regeringens uppdrag att

redovisa vissa strategiska frågor inför planeringsperioden

2002-2011. Länens redovisningar av uppdraget inkom

under januari och februari 1999. Genom beslut den 6 maj

1999 uppdrog regeringen åt SIKA, Banverket, Vägverket,

Sjöfartsverket och Luftfartsverket att gemensamt genomföra

en nationell strategisk analys som underlag för regeringens

förslag till riksdagen om inriktning av åtgärderna i

transportinfrastrukturen för perioden 2002-2011.

Myndigheterna överlämnade sin rapport den 9 november

1999 (SIKA: SAMPLAN Rapport 1999:2). Ett förslag till

nytt inriktningsbeslut kan väntas föreläggas riksdagen under

våren 2001.

1.2.4 Anslag inom delområde Väg

Vägverkets administrationsanslag

I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen för

nästa budgetår anvisar drygt 1 miljard kronor till Vägverkets

administration (anslag 36:1). Med anslaget finansieras

kostnader för ledning, ekonomiadministration,

personaladministration, planering och uppföljning av

verksamheten, internt expertstöd, intern utveckling,

utredning om alternativ finansiering av infrastrukturprojekt

och andra transportpolitiska utredningar samt övriga

kostnader som inte är direkt hänförliga till Vägverkets

produkter och tjänster. Att anslaget beräknats lägre än för

innevarande budgetår motiverar regeringen bl.a. med att

Vägverket fr.o.m. år 2001 får delfinansiera sin

myndighetsutövning med offentligrättsliga avgifter. Därför

kan ett belopp motsvarande kostnaderna för verksamheten,

50 miljoner kronor, föras över till väghållningsanslaget

(36:2). Dessutom redovisas en tekniskt betingad överföring

av premier för avtalsförsäkring, motsvarande 173 miljoner

kronor, till väghållningsanslaget.

Två partier, Centerpartiet och Folkpartiet, anser att Vägverkets

administrationsanslag skall minskas ytterligare, med 120 miljoner kronor

respektive 75 miljoner kronor. I en enskild motion, T357 (c), föreslås att

anslaget minskas med 100 miljoner kronor. Medlen bör enligt motionärerna

tillföras väghållningsanslaget (se nedan) och användas för bidrag till enskilda

vägar.

Väghållningsanslaget

Från anslaget 36:2 Väghållning och statsbidrag bekostas

Vägverkets sektorsuppgifter och myndighetsutövning, den

statliga väghållningen samt de statsbidrag som Vägverket

administrerar. Regeringen anser att väghållningsanslaget för

nästa budgetår skall föras upp med 13,7 miljarder kronor,

dvs. med ca 828 miljoner kronor mer än för innevarande

budgetår. Beräkningen innebär en resursförstärkning med

472 miljoner kronor samt härutöver en särskild

anslagsförstärkning med 200 miljoner kronor på grund av

sommarens översvämningar. Vad gäller fördelning av

anslaget på anslagsposter framgår bl.a. att regeringen

kraftigt vill förstärka resurserna för väginvesteringar i

regionala planer, från 1,1 miljarder kronor till 2 miljarder

kronor. Därmed vill regeringen markera att en större del av

tillgängliga resurser bör användas för ökad bärighet,

tjälsäkring och rekonstruktion på det regionala vägnätet.

Regeringen vill också öka anslagsposten för drift och

underhåll, från 5,5 miljarder kronor i år till 6,1 miljarder

kronor nästa budgetår. Anslagsposten för investeringar i

nationella vägar räknas däremot ned, med drygt 500

miljoner kronor, till 1,8 miljarder kronor. Dessa resurser

beräknas tas i anspråk för dels fullföljande av pågående

vägutbyggnadsprojekt, dels fysiska trafiksäkerhetsåtgärder.

Av regeringens förslag till tilläggsbudget för år 2000 framgår att

regeringen för innevarande år till följd av sommarens översvämningar

föreslår en höjning av väghållningsanslaget för innevarande budgetår med 80

miljoner kronor.

Alla de partier som presenterar alternativa förslag till ram och

anslagsfördelning inom utgiftsområde 22 anser att vägområdet bör tillföras

ännu större resurser. För det dyraste alternativet svarar Kristdemokraterna

som vill höja anslaget med 3 miljarder kronor, jämfört med regeringens

förslag. Därnäst kommer Centerpartiet som beräknar anslaget 2,4 miljarder

kronor högre än regeringen. Moderaternas och Folkpartiets förslag innebär

en motsvarande höjning med 2 miljarder kronor respektive 1,8 miljarder

kronor.

Utskottets ställningstagande till anslagen inom delområde Väg

Inledningsvis konstaterar utskottet att riksdagen har

fastställt utgiftstaket för utgiftsområde 22 Kommunikationer

för budgetåret 2001 till 24,7 miljarder kronor. Tre av de fyra

partier som föreslår ett högre väghållningsanslag än

regeringen överskrider detta utgiftstak. Kristdemokraterna

vill finansiera den kraftfulla höjningen av anslaget till

väghållning - liksom ytterligare resursförstärkningar inom

utgiftsområde 22 Kommunikationer - genom en utvidgning

av utgiftsramen. Samma sak gäller Centerpartiet.

Moderaterna, å andra sidan, löser till mer än två tredjedelar

finansieringsproblemet genom besparingar inom andra delar

av utgiftsområdet, såsom järnväg, sjöfart, trafikupphandling

och post. Folkpartiets alternativ bygger till största delen på

en minskning av resurserna till järnvägen. Om

Centerpartiets och Folkpartiets förslag kan dessutom sägas

att dessa förutsätter administrativa besparingar inom

Vägverket och Banverket med 8-9 %.

Vidare vill utskottet med anledning av regeringens och motionärernas

förslag peka på två viktiga förhållanden av betydelse för frågan om hur stora

medel som bör tillföras vägsektorn och hur dessa medel skall fördelas.

För det första instämmer utskottet i den bedömning oppositionspartierna i

sina motioner gör av den rådande vägstandarden. Det långvariga och

mödosamma arbetet med att sanera de statliga finanserna har haft till följd att

underhållet av vägnätet inte har kunnat hållas på en acceptabel nivå. Detta

har medfört att vägstandarden på många håll i landet försämrats. I vissa fall

har nedslitningen gått så långt att vanliga underhållsåtgärder inte längre

räcker utan ett återställande kräver mer omfattande och betydligt

kostsammare rekonstruktionsinsatser.

För det andra vill utskottet - liksom i våras i samband med behandlingen

av trafiksäkerhetsfrågor (bet. 1999/2000:TU5) - peka på den oroväckande

försämringen av vägtrafiksäkerheten under senare år. Enligt Vägverkets

senaste prognos beräknas antalet dödade i trafiken i år komma att ligga runt

600. Det verksamhetsmål om högst 400 dödade år 2000 som regeringen har

lagt fast för Vägverket kommer därmed inte att uppfyllas. I stället för att

närma oss fjärmar vi oss från ett förverkligande av nollvisionen.

I samband med förra höstens budgetberedning sade sig utskottet (bet.

1999/2000:TU1) dela regeringens uppfattning att de för väghållningen

tillgängliga medlen i första hand borde gå till att befrämja en hög

transportkvalitet och säkerhet på det statliga vägnätet. I enlighet härmed

borde tillgängliga medel i första hand användas för drift och underhåll samt

för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder. Mot den bakgrunden fick en viss

förskjutning av planerade nyinvesteringar accepteras.

Självfallet vore det önskvärt att vägsektorn för upprätthållande av en god

vägstandard kunde tillföras ännu större resurser än dem regeringen nu

föreslår. Samtidigt finner utskottet att den föreslagna anslagsnivån, jämfört

med de medel som anslagits för i år, ändå innebär en reell resursförstärkning

med nästan en halv miljard kronor, vartill kommer 200 miljoner kronor för

reparation av skador uppkomna i samband med sommarens översvämningar.

Med hänsyn till den fortsatt besvärliga situationen på underhållssidan måste,

som regeringen förespråkar, tyngdpunkten i resursanvändningen även

fortsättningsvis ligga på underhåll samt på åtgärder för ökad bärighet och på

rekonstruktion av vägnätet. Dessutom bör satsningen på fysiska

trafiksäkerhetsåtgärder fullföljas. Denna prioritering, jämte det faktum att

inledda investeringsprojekt måste fullföljas samt att räntor och amorteringar

på upptagna lån måste betalas, innebär med nödvändighet att satsningen på

nybyggnation tidsmässigt får förskjutas något i förhållande till gällande

tioårsplan.

Utskottet delar således regeringens uppfattning att det är nödvändigt att

skapa förutsättningar för en satsning på bärighet, tjälsäkring och

rekonstruktion av det regionala vägnätet. För att detta skall kunna

åstadkommas föreslår regeringen att medel prioriteras till investeringar i

regional infrastruktur. Regeringen bedömer därför att anslagsposten för

väginvesteringar i regionala planer bör höjas från 1,1 miljarder kronor år

2000 till 2 miljarder kronor år 2001.

De regionala planerna avspeglar behoven av åtgärder inom respektive län.

Av dessa kan utläsas att dessa behov varierar starkt mellan olika län.

Utskottet konstaterar därför att regeringens ambition att satsa på bärighet,

tjälsäkring och rekonstruktion i viss mån står i konflikt med målet att

länsplanerna efter år 2001 skall ha kommit lika långt i sitt genomförande.

Mot den bakgrunden förutsätter utskottet att regeringen vid fördelningen

av anslagsmedel mellan olika anslagsposter dels tar särskild hänsyn till

behovet av att satsa på bärighet, tjälsäkring och rekonstruktion, dels

utsträcker målet att genomförandet av länsplanerna skall ha kommit lika

långt i alla län till efter år 2002. Regeringen får därigenom under år 2001 en

möjlighet att prioritera genomförandet av länsplanerna i de län som har en

stor andel bärighet, tjälsäkring och rekonstruktion.

Utskottet är inte berett att tillstyrka Folkpartiets och

Centerpartiets motioner om en neddragning av Vägverkets

administrationsanslag. Följaktligen avvisas också förslaget i

motion T357 (c) om att medelst en minskning av detta

anslag möjliggöra en uppräkning av anslagsposten Drift och

byggande av enskilda vägar på väghållningsanslaget.

Sammanfattningsvis finner utskottet att regeringen gjort en

rimlig avvägning vad gäller såväl hur stor del av

resursutrymmet inom utgiftsområdet som bör tillföras

vägsektorn som hur vägmedlen skall användas. Följaktligen

tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsberäkning

under anslagen 36:1 Vägverket: Administration och 36:2

Väghållning och statsbidrag. Motionerna T211 (fp), T212

(kd), T219 (c), T223 (m) och Fi211 (fp) i motsvarande delar

samt motion T357 (c) avstyrks.

1.2.5 Anslag inom delområde Järnväg

Banverkets administrationsanslag

Av budgetpropositionen framgår att regeringen vill renodla

det anslag som hittills bekostat Banverkets sektorsuppgifter.

I enlighet härmed föreslås att sektorsanslaget byter namn till

Banverket: Administration (36:3) och i fortsättningen främst

används för Banverkets administration. Efter pris- och

löneomräkning samt överföring av 175 miljoner kronor till

banhållningsanslaget beräknar regeringen anslagsbehovet

för år 2001 till 750 miljoner kronor.

Banhållningsanslaget

Som ett led i den förändrade anslagsstrukturen föreslås det

hittillsvarande banhållningsanslaget byta namn till

Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter (36:4).

Anslaget bör enligt regeringen finansiera drift och underhåll

av statliga järnvägar, investeringar i stomjärnvägar,

regionala järnvägsinvesteringar, bidrag till Inlandsbanan

och resundsbro Konsortiet, vissa myndighetsuppgifter,

sektorsuppgifter och tågtrafikledning. För år 2001 anser

regeringen att anslaget skall beräknas till 6,6 miljarder

kronor. Av detta belopp utgör som nämnts ovan 175

miljoner kronor medel som förts över från Banverkets

administrationsanslag medan 120 miljoner kronor utgör

kompensation för att Banverket betalar Sveriges andel av

järnvägsavgifterna till resundsbro Konsortiet. Ersättningen

till konsortiet skall till återstående del finansieras genom

höjda banavgifter. Inom ramen för det föreslagna anslaget

beräknar regeringen 2,7 miljarder kronor för investeringar i

stomnätsplanen. Detta innebär att investeringarna under år

2001 kommer att ligga på en lägre nivå än genomsnittet i

stomnätsplanen. Detsamma kommer enligt regeringen att

gälla för åren närmast därefter.

I tilläggsbudget för år 2000 (prop. 2000/01:1) föreslår regeringen, mot

bakgrund av inträffade skador på järnvägsnätet till följd av sommarens

översvämningar, att det nuvarande anslaget A4 Banhållning skall ökas med

70 miljoner kronor för innevarande budgetår.

Ersättning till Statens järnvägar

Våren 2000 fick regeringen riksdagens bemyndigande att

ombilda affärsverket SJ till ett eller flera aktiebolag (prop.

1999/2000:78, bet. 1999/ 2000:TU11, rskr. 1999/2000:238).

I den nu behandlade propositionen anför regeringen att

ombildningen kan beräknas vara genomförd vid

nästkommande årsskifte. Så länge SJ utgör ett affärsverk

står dess bolag AB Swedcarrier inte i ett skatterättsligt

koncernförhållande till sin ägare. Därmed kan medel från

försäljningar av dotterbolag till AB Swedcarrier inte

överföras till SJ i form av obeskattade koncernbidrag. För

att medel motsvarande uppkommande realisationsvinster

ändå skall komma SJ till del har på statsbudgeten inrättats

ett anslag, Ersättning till Statens järnvägar i samband med

utdelning från AB Swedcarrier (36:10). För år 2001

beräknar regeringen anslaget till 140 miljoner kronor.

Transeuropeiska nätverk

Sverige har genom sitt medlemskap i EU möjlighet att

ansöka om gemenskapens finansiella stöd för projekt på

området för transeuropeiska nät för infrastruktur inom

transport- och telekommunikation. Bidragen bruttoredovisas

på statsbudgeten. Anslaget Från EG-budgeten finansierade

stöd till Transeuropeiska nätverk (36:5) har för år 2001

beräknats till 200 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande till anslagen inom delområde Järnväg

Utskottet konstaterar att oppositionspartierna uppvisar en

splittrad bild vad gäller synen på hur stora medel som bör

satsas på järnvägen. Centerpartiet och Kristdemokraterna

vill höja banhållningsanslaget medan Folkpartiet liberalerna

och Moderata samlingspartiet, med varierande

motiveringar, vill minska anslagstilldelningen. Spännvidden

är stor. Mellan Centerpartiets och Folkpartiets förslag skiljer

drygt 2,1 miljarder kronor. Utskottet finner att regeringen

med sitt förslag till anslagsberäkning uppvisar fortsatt höga

ambitioner vad gäller satsningen på järnvägen. Det

föreslagna banhållningsanslaget ligger sålunda i nivå med

anslaget för innevarande budgetår, även efter de justeringar

till följd av ändrad anslagskonstruktion och för kostnader

för Öresundsbrotrafiken som redovisats ovan.

Investeringsnivån kommer som regeringen anför inte att

motsvara genomsnittet i tioårsplanen men får med hänsyn

till tillgängligt resursutrymme betraktas som acceptabel.

Anslagsposten för drift och underhåll har justerats ned från

2,5 miljarder kronor till 1,8 miljarder kronor. Det är dock

utskottets bedömning att de av regeringen beräknade

medlen skall säkerställa en god drift och en

tillfredsställande underhållsstandard. Utskottet har tidigare -

senast i samband med behandlingen våren 2000 med

anledning av regeringens proposition om ändrad

verksamhetsform för SJ m.m. (prop. 1999/2000:78, bet.

1999/2000:TU11, rskr. 1999/2000:238) - uttalat att det är

av största vikt att den kraftfulla upprustningen av det

svenska järnvägssystemet under senare år tas till vara så att

järnvägen får den ställning inom kollektivtrafikresandet som

är motiverad. Utskottet vidhåller denna uppfattning och är

mot den bakgrunden inte berett att tillstyrka de stora

neddragningar som Folkpartiet och Moderaterna

förespråkar. andra sidan finner utskottet att de

resursförstärkningar som Centerpartiet och

Kristdemokraterna förordar inte ryms inom den tillgängliga

ramen.

Beträffande förslagen i Moderaternas, Centerpartiets och Folkpartiets

motioner om besparingar på Banverkets administrationsanslag erinrar

utskottet om att Banverket för innevarande budgetår fick vidkännas vissa

besparingar. Utskottet är inte berett att för innevarande år förorda någon

ytterligare resursneddragning för Banverket.

Sammanfattningsvis finner utskottet att regeringens beräkningar av

anslagen 36:3 Banverket: Administration och 36:4 Banverket: Banhållning

och sektorsuppgifter är väl avvägda. Följaktligen tillstyrks regeringens

förslag till medelsanvisningar medan motionerna T223 (m), T212 (kd),

T219 (c), T211 (fp) och Fi211(fp) i motsvarande delar avstyrks.

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår

beträffande stöd till Transeuropeiska nätverk eller ersättning

till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB

Swedcarrier.

1.2.6 Anslag inom delområde Sjöfart

Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.

Från anslaget Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. (36:6)

betalas Sjöfartsverkets kostnader för

sjösäkerhetsinformation, främst riktad till fritidsbåttrafiken.

Härutöver bestrids sådana kostnader för sjöräddning,

farledsverksamhet, bemanning av fyrar m.m. som inte skall

belasta handelssjöfarten. Regeringen föreslår att anslaget för

år 2001 förs upp med ett oförändrat belopp, dvs. 61 miljoner

kronor. Enligt regeringen finns det goda skäl att successivt

höja anslaget till en nivå som motsvarar Sjöfartsverkets

verkliga kostnader men man ser ingen möjlighet att

finansiera en höjning redan nästa år.

I den moderata kommitt,motionen föreslås en minskning av anslaget med

20 miljoner kronor, jämfört med regeringens förslag. Som motionärerna

konstaterar höjdes anslaget med ca 17 miljoner kronor för innevarande

budgetår. Regeringens motivering var att anslaget dittills inte hade täckt de

kostnader som främst fritidsbåtsektorn åsamkar Sjöfartsverket.

Utskottet, som finner att motionärernas förslag inte har annan grund än

allmänna besparingsambitioner, anser att anslaget så långt det är möjligt bör

anpassas till Sjöfartsverkets verkliga kostnader. Följaktligen tillstyrks

regeringens förslag medan motionen i denna del avstyrks.

Ersättning till viss kanaltrafik m.m.

För täckande av underskott för drift av Trollhätte och Säffle

kanaler samt för ersättning till Vänerns Seglationsstyrelse

för utmärkning av fritidsbåtsleder m.m. har inrättats ett

särskilt anslag, Ersättning för viss kanaltrafik m.m. (36:7).

Regeringen beräknar anslaget för år 2001 till 62,7 miljoner

kronor. Utskottet har ingen erinran mot denna

medelsberäkning.

Bidrag till sjöfarten

Enligt det sjöfartspolitiska beslut som riksdagen antog år

1996 skall staten skapa långsiktiga och rimliga

konkurrensvillkor för den svenska handelssjöfarten för åren

1997-2001. I november 1998 träffades en

överenskommelse mellan regeringen, Vänsterpartiet,

Miljöpartiet de gröna, Sveriges redareförening och

fackförbundet SEKO om utformningen av det statliga stödet

till sjöfarten. Överenskommelsen innebär att statligt bidrag

utgår till skatt på sjöinkomst med ett belopp som motsvarar

det skatteavdrag som arbetsgivaren skall göra på

sjöinkomster och som har betalats in, dock ej för den del av

avdraget som avser den allmänna pensionsavgiften. Vidare

lämnas bidrag till kostnader för sociala avgifter med 58 000

kr per kalenderår och årsarbetskraft. Bidrag lämnas endast

för svenska handelsfartyg som huvudsakligen används för

godstransporter i utrikestrafik. Det betyder att stöd

exempelvis inte utgår för passagerarfärjor. Till stödsystemet

kan också hänföras det s.k. TAP-avtalet som reglerar rätten

för svenska redare att under högst sex månader per år ersätta

högst hälften av en fartygsbesättning med utländsk personal.

För det statliga stödet har inrättats ett särskilt anslag, Bidrag till sjöfarte

(36:8). För år 2001 föreslår regeringen att anslaget förs upp med 409

miljoner kronor, dvs. 4 miljoner kronor mer än för innevarande år.

Sistnämnda belopp skall enligt förslaget användas för bidrag till

fartygsförlagd utbildning. Regeringen konstaterar att anslagets nuvarande

nivå, 405 miljoner kronor, inte täcker behovet av bidrag till sjöfarten i

enlighet med 1998 års överenskommelse. För innevarande budgetår har

regeringen därför på tilläggsbudget föreslagit en höjning med 10 miljoner

kronor. Höjningen bör enligt regeringen finansieras genom en motsvarande

minskning av anslaget D1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med

utdelning från AB Swedcarrier.

Enligt vad regeringen anför i budgetpropositionen bör det samlade stödet

till sjöfarten utökas till att omfatta även färjesjöfarten. Mot den bakgrunden

har regeringen tillkallat en utredning med uppgift att göra en totalöversyn av

lastsjöfarten och färjenäringens villkor, i första hand med inriktning på att

införa ett s.k. nettostöd. Avsikten är att ett nytt stödsystem skall kunna träd

kraft den 1 januari 2002.

Alternativa förslag till anslagsberäkning presenteras i alla

de fyra kommitt,motioner som nu behandlas. Moderaterna

är i princip motståndare till näringsstöd. I avvaktan på att

regeringen blir klar med den aviserade kartläggningen av

den svenska rederinäringen föreslår de att riksdagen

beslutar om en minskning av sjöfartsstödet med 200

miljoner kronor. Centerpartiet och Folkpartiet vill ha ett

stöd av s.k. nettomodell redan fr.o.m. år 2001. Med en

sådan lösning bortfaller behovet av anslag inom

utgiftsområde 22. ven Kristdemokraterna önskar ett

nettosystem men föreslår - i avvaktan på att en sådan

modell införs år 2002 - att anslaget för nästa budgetår höjs

med 400 miljoner kronor, jämfört med regeringens förslag,

för att färjetrafiken redan fr.o.m. 2001 skall komma i

åtnjutande av statligt stöd.

På annan plats i detta betänkande (avsnitt 5.1.4) framhåller

utskottet att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen

med förslag om åtgärder för den svenska färjesjöfarten

redan under år 2001. Utskottet föreslår att riksdagen, i

avvaktan på ett sådant förslag, under anslaget 36:8 Bidrag

till sjöfarten anvisar medel i enlighet med vad regeringen

föreslår. Härav följer att motionerna T211 (fp), T212 (kd),

T219 (c), T223 (m) och Fi211 (fp) i motsvarande delar

avstyrks.

1.2.7 Anslag inom delområde Luftfart

Stöd till kommunala flygplatser

r 1999 infördes ett nytt stöd till kommunala flygplatser.

Stödet ersatte dels det tidigare driftbidraget till kommunala

flygplatser i skogslänen, dels det provisoriska

resultatutjämningsbidraget från Luftfartsverket till de största

kommunala flygplatserna. Stödet skulle uppgå till totalt 115

miljoner kronor per år, varav 105 miljoner kronor skulle

anvisas över statsbudgeten. För nästa budgetår föreslår

regeringen att riksdagen på anslaget Driftbidrag till

kommunala flygplatser (36:9) anvisar 101 miljoner kronor.

Utskottet tillstyrker förslaget.

1.2.8 Anslag inom delområde Forskning,

analys, samhällsköpta tjänster m.m.

Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI)

VTI har till huvuduppgift att bedriva forskning och utveckling som avser

infrastruktur, trafik och transporter. I forsknings- och utvecklingsarbetet

ingår att analysera transportsektorns effekter på miljön och

energiförbrukningen. Mot ersättning får institutet utföra forsknings- och

utvecklingsarbete åt myndigheter och andra uppdragsgivare. För år 2001

föreslår regeringen att anslaget 36:14 Statens väg- och

transportforskningsinstitut förs upp med 32,6 miljoner kronor, ett belopp

som efter pris- och löneomräkning motsvarar anslaget för innevarande

budgetår. Utskottet tillstyrker förslaget.

Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA)

SIKA svarar enligt sin instruktion för övergripande bedömningar av

samhällsekonomiska och regionalekonomiska effekter av transport- och

kommunikationssystemen. Vidare svarar institutet för att

kommunikationsverkens långsiktiga infrastrukturplanering samordnas och

genomförs på ett gemensamt underlag, utvecklar planeringsmetoder som

bl.a. innefattar strategiska miljökonsekvensbeskrivningar, samordnar

riksomfattande resvaneundersökningar samt utarbetar nulägesbeskrivningar

och prognoser för trafik- och kommunikationsutvecklingen. Dessutom har

institutet ansvar för den officiella statistiken inom transport- och

kommunikationsområdet. För budgetåret 2001 föreslår regeringen att

riksdagen till anslaget 36:15 Statens institut för kommunikationsanalys

anvisar 44,9 miljoner kronor. Beloppet motsvarar innevarande års anslag,

justerat för pris- och löneomräkning. Utskottet tillstyrker förslaget.

Rikstrafikens administration

Rikstrafiken inledde sin verksamhet den 1 juli 1999. Till

myndighetens uppgifter hör att verka för utveckling och

samordning av den interregionala kollektiva persontrafiken

samt att svara för statens upphandling av transportpolitiskt

motiverad interregional kollektiv persontrafik som inte

upprätthålls i trafikhuvudmännens regi och där det saknas

förutsättningar för kommersiell drift. Med anslaget

Rikstrafiken: Administration (36:11) finansieras kostnader

för myndighetens ledning, ekonomiadministration,

personaladministration och andra interna kostnader. För år

2001 föreslår regeringen att anslaget bestäms till 10,7

miljoner kronor. Centerpartiet föreslår i sin kommitt,motion

att administrationsanslaget minskas med 350 000 kr.

Utskottet förordar regeringens anslagsberäkning och

avstyrker följaktligen motionen i denna del.

Trafikupphandling

Trafikupphandlingen finansieras med ett särskilt anslag,

Rikstrafiken: Tra-fikupphandling (36:12). Med anslaget

finansieras också det statliga stödet till Gotlandstrafiken

samt den statliga ersättningen till trafikhuvudmännen för att

de övertagit ansvaret för persontrafiken längs vissa

länsjärnvägar. Eftersom Rikstrafiken fr.o.m. nästa år inte

längre är bunden av gamla upphandlingar och därför kan

sluta nya avtal anser regeringen att anslaget nu bör höjas till

den nivå som förutsågs redan i budgetpropositionen för år

2000, nämligen 790 miljoner kronor.

Av budgetpropositionen framgår att trafikupphandlingen för innevarande

år omfattar sammanlagt tolv järnvägssträckor samt därutöver flygtrafiken

mellan Östersund och Umeå. Vidare framgår att Rikstrafiken inför år 2001

kommer att utnyttja de optioner om ett års förlängning som finns i elva av de

tolv avtalen om järnvägstrafik. Beträffande sträckan Göteborg-Malmö

bedömer regeringen att trafiken kan bedrivas på kommersiella grunder efter

år 2000, varför någon upphandling inte är aktuell.

Med hänvisning till att stödet till trafikhuvudmännen inte har specificerats,

och information inte heller varit möjlig att uppbringa, avstyrker Moderaterna

i sin kommitt,motion regeringens förslag och anser att anslaget i stället skall

bestämmas till 590 miljoner kronor. Enligt utskottets mening kan de av

motionärerna påtalade informationsbristerna inte tas till intäkt för en

minskning av anslaget. Regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrks

således, varav följer att motionen i motsvarande del avstyrks.

I årets budgetproposition begär regeringen riksdagens bemyndigande att

under år 2001 ingå förpliktelser om trafikupphandling för högst fem år och

till ett sammanlagt belopp av nästan 4 miljarder kronor. Bland annat mot

bakgrund av att regeringens förslag är så vittgående, såväl tids- som

beloppsmässigt, är det enligt utskottets mening angeläget att regeringen i

nästa års budgetproposition närmare redovisar sina intentioner vad gäller

trafik-upphandlingsanslagets kommande användning.

Viss internationell verksamhet

Från anslaget 36:13 Viss internationell verksamhet bestrids

Regeringskansliets kostnader för medlemsavgifter i vissa

internationella organisationer m.m. samt för resor i samband

med deltagandet i dessa organisationer. Regeringen

beräknar anslagsbehovet för år 2001 till 7,5 miljoner kronor.

Utskottet har ingen erinran mot denna beräkning.

1.3 Politikområde IT, tele och post

1.3.1 Politikområdets omfattning

Politikområdet omfattar post- och telekommunikation samt

informationsteknik. Till området hänförs en myndighet,

Post- och telestyrelsen (PTS), och fem anslag, varav två helt

eller huvudsakligen disponeras av PTS.

1.3.2 Anslag inom politikområde IT, tele och

post

Post- och telestyrelsen m.m.

Post- och telestyrelsen (PTS) är central förvaltningsmyndighet med sek-

torsansvar inom post-, tele- och radioområdena. På postområdet skall

styrelsen bl.a. verka för att en väl fungerande samhällsomfattande posttjänst

och grundläggande kassaservice finns tillgänglig i enlighet med vad som

anges i postlagen (1993:1684), fortlöpande följa utvecklingen och bevaka att

posttjänsten och kassaservicen motsvarar samhällets behov. På radio- och

teleområdet skall PTS bl.a. främja ett effektivt telesystem enligt de mål som

anges i telelagen (1993:597), svara för att möjligheterna till

radiokommunikation och andra användningar av radiovågor utnyttjas

effektivt, främja en sund konkurrens, övervaka pris- och tjänsteutvecklingen,

pröva frågor om tillstånd samt utöva tillsyn enligt telelagen (1993:597) och

lagen (1993:599) om radiokommunikation. Vidare skall PTS genom

upphandling tillgodose funktionshindrades behov av särskilda post- och

teletjänster, tillgodose totalförsvarets behov av post- och teletjänster under

höjd beredskap och stärka samhällets beredskap mot allvarliga störningar av

telesystemet i fred. Anslaget 37:1 Post- och telestyrelsen:

Förvaltningskostnader för vissa myndighetsuppgifter används av

myndigheten för att finansiera förvaltningskostnader för upphandling av

samhällsåtaganden och totalförsvar. Anslaget får också användas bl.a. för att

täcka utgifter i samband med marknadskontroll av radio- och

teleterminalutrustning. För år 2001 beräknar regeringen anslagsbehovet till

11,4 miljoner kronor. Utskottet har ingen erinran mot beräkningen.

Upphandling av samhällsåtaganden

Anslaget 37:2 Upphandling av samhällsåtaganden, används för att genom

upphandling trygga funktionshindrades behov av telekommunikationer och

posttjänster. Regeringen föreslår att riksdagen till ändamålet anvisar 153

miljoner kronor. Utskottet tillstyrker regeringens förslag. I avsnitt 12 om

uppföljning och utvärdering lämnar utskottet vissa synpunkter på

informationen i budgetpropositionen rörande anslagets användning.

Ersättning till Posten AB

Enligt postlagen skall det finnas en grundläggande

kassaservice i hela landet, innebärande att alla har möjlighet

att verkställa och ta emot betalningar. I enlighet med ett

avtal med staten har Posten AB åtagit sig att svara för denna

grundläggande kassaservice. För att tillhandahålla tjänsten

där alternativ saknas och där det saknas kommersiella motiv

erhåller Posten AB en årlig ersättning. För detta ändamål

finns ett särskilt anslag, 37:3 Ersättning till Posten AB för

rikstäckande betalnings- och kassaservice. För budgetåret

2001 föreslår regeringen att anslaget beräknas till 200

miljoner kronor. I den moderata kommitt,motionen avvisas

förslaget. Motionärerna hävdar att anslaget till Posten AB är

en förtäckt statlig subvention. Staten bör ta ett ansvar för

den grundläggande kassaservicen, men det skall ske genom

upphandling.

Med anledning av ett motionsyrkande som behandlades under förra hösten

(bet. 1999/2000:TU1) noterade utskottet att den grundläggande betaltjänsten

och kontantförsörjningen varit föremål för utredning och att resultatet av

ärendets fortsatta beredning borde avvaktas. Enligt vad utskottet inhämtat har

beredningen ännu inte avslutats. Innan så skett är utskottet inte berett att ta

ställning till det förslag som aktualiseras i motionen. Följaktligen avstyrks

motionen i nu behandlad del. Regeringens förslag till medelsanvisning

tillstyrks.

Ersättning till SOS Alarm Sverige AB

Från anslaget 37:4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för

alarmeringstjänst enligt avtal utgår ett statligt bidrag som

syftar till att säkerställa en effektiv SOS-tjänst och

tillgodose behovet av alarmeringstjänster för den statliga

räddningstjänsten. För nästa budgetår föreslås 144 miljoner

kronor för ändamålet. Förslaget föranleder ingen erinran

från utskottets sida.

Informationsteknik

Utskottet har heller ingen erinran mot regeringens förslag

att till Informationsteknik: Telekommunikation m.m. (37:5)

för budgetåret 2001 anvisa 50 miljoner kronor. Anslaget

används för finansiering av IT-kommissionens verksamhet

och andra åtgärder som bidrar till förverkligandet av

regeringens IT-politik.

1.4 Politikområde Miljöpolitik

Anslag inom politikområde Miljöpolitik

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI)

Under utgiftsområde 22 Kommunikationer beräknar

regeringen anslaget 34:1 Bidrag till Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut till 203 miljoner

kronor. Moderaterna föreslår att anslaget minskas med 20

miljoner kronor jämfört med regeringens förslag, med

motiveringen att SMHI i större utsträckning bör

avgiftsfinansiera sin verksamhet. Utskottet har tidigare

motsatt sig förslag av denna innebörd och gör så även nu.

Följaktligen avstyrks motionsyrkandet medan regeringens

förslag till medelsberäkning tillstyrks.

1.5 Sammanfattning av utskottets

ställningstaganden till

anslagsfrågorna

Utskottet anser att riksdagen för budgetåret 2001 bör anvisa

anslag under utgiftsområde 22 Kommunikationer i enlighet

med regeringens förslag. Utskottets förslag till

medelsanvisningar redovisas i bilaga 2. Med de

motiveringar som redovisats i det föregående avstyrker

utskottet motionerna T211 (fp) yrkande 29, T212 (kd)

yrkande 43, T219 (c), T223 (m) yrkandena 1-8 och Fi211

(fp) yrkande 23.

2 Vägar

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet sex regeringsförslag som

gäller väghållningsområdet och olika finansieringsfrågor

med anledning av Öresundsbron (yrkandena 3-8).

Regeringen föreslår att riksdagen

3. godkänner att regeringen får använda medel från anslaget 36:1

Vägverket: Administration för att utreda alternativ finansiering av

infrastruktur samt för andra transportpolitiska utredningar,

4. godkänner att regeringen år 2001 får besluta om en låneram i

Riksgäldskontoret om högst 1 600 000 000 kr för Vägverket för inköp av

omsättningstillgångar, anläggningstillgångar och för byggande av broar som

ersätter färjor,

5. godkänner att anslaget 36:2 Väghållning och statsbidrag får användas

för att betala ränta och amorteringar på lån upptagna för väg E 6 delen

Stenungsund-Ljungskile, väg E 18/20 delen Örebro-Arboga, väg E 4 delen

Stora by-Väderstad, väg E 22 delen Söderåkra-Hossmo, väg E 4

trafikplats Hallunda, Södra länken och övriga lånefinansierade

Stockholmsprojekt samt lånefinansierade projekt inom ramen för

Göteborgsöverenskommelsen,

6. godkänner att anslagen 36:2 Väghållning och statsbidrag och 36:4

Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter får användas för att täcka

förluster vid infriande av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB och

eventuella förluster i samband med Riksgäldskontorets utlåning till

SVEDAB,

7. godkänner att regeringen under år 2001 får besluta om en låneram i

Riksgäldskontoret om högst 310 000 000 kr för Vägverket och Banverket

tillsammans, för att finansiera ett kapitaltillskott till SVEDAB samt räntan

under ett år för detta lån,

8. bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslaget 36:2

Väghållning och statsbidrag, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive

tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 28 400 000 000 kr efter år 2001.

Vidare behandlar utskottet följande motioner:

- T211 yrkande 24 av Kenth Skårvik m.fl. (fp),

- T212 yrkande 23 av Johnny Gylling m.fl. (kd),

- T215 yrkande 4 av Johan Pehrsson (fp),

- T231 yrkandena 7-9 av Sven Bergström m.fl. (c),

- T306 av Elver Jonsson (fp),

- T317 av Anders G Högmark och Elizabeth Nyström

(båda m),

- T323 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),

- T329 av Carl G Nilsson (m),

- T331 av Lennart Frid,n (m),

- T337 yrkande 2 av Olle Lindström (m),

- T342 yrkande 1 av Elver Jonsson (fp),

- T344 yrkande 4 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),

- T350 av Gunilla Tjernberg (kd),

- T355 av Anders Karlsson och Bengt Silfverstrand (båda

s),

- T356 av Jan-Evert Rådhström och Lars Björkman (båda

m),

- T361 av Kenneth Johansson (c),

- T369 av Eva Flyborg (fp),

- T379 av Ann-Kristine Johansson och Torgny Danielsson

(båda s),

- T390 av Jan Backman och Ingvar Eriksson (båda m),

- T391 av Martin Nilsson (s),

- T399 av Rigmor Stenmark och Birgitta Carlsson (båda c),

- T410 av Elver Jonsson och Siw Persson (båda fp),

- T440 av Lars Wegendahl m.fl. (s),

- T453 av Yvonne ngström (fp),

- T475 av Patrik Norinder (m),

- T519 yrkande 6 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),

- T801 av Bertil Persson (m),

- T802 av Sofia Jonsson (c),

- T812 av Karin Svensson Smith m.fl. (v),

- T813 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),

- T827 av Sven Bergström och Eskil Erlandsson (båda c),

- T836 av Jan Backman och Anna kerhielm (båda m),

- Bo508 yrkande 4 av saTorstensson (c),

- N318 yrkande 4 av Rosita Runegrund och Sven Brus

(båda kd),

- Sk1025 yrkande 10 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl.

(m).

2.1 Finansiering av visst

utredningsarbete

Regeringen föreslår att anslaget 36:1 Vägverket:

Administration får användas för att utreda alternativ

finansiering av infrastruktur samt för andra

transportpolitiska utredningar.

Utskottet anser att det är väsentligt att förutsättningarna för

alternativ finansiering snarast klarläggs och tillstyrker

därför regeringsförslaget. Utskottet förutsätter att regeringen

i lämpligt sammanhang närmare klargör de ekonomiska

förutsättningarna för utredningsarbetet.

2.2 Låneram för vissa tillgångar

m.m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att riksdagen för år

2001 godkänner en låneram om totalt 1 600 miljoner kronor

för Vägverket för inköp av omsättningstillgångar och

anläggningstillgångar samt för byggande av broar som

ersätter färjor.

2.3 Finansiering av vissa

kapitalkostnader inom

vägväsendet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att anslaget 36.2

Väghållning och statsbidrag får användas för att betala

ränta och amorteringar på lån för väg E 6 delen

Stenungsund-Ljungskile, väg E 18/20 delen Örebro-

Arboga, väg E 4 delen Stora by-Väderstad, väg E 22

delen Söderåkra-Hossmo, väg E 4 trafikplats Hallunda,

Södra länken och övriga lånefinansierade Stockholms-

projekt samt lånefinansierade projekt inom ramen för

Göteborgsöverenskommelsen.

2.4 Ekonomiska förpliktelser

Den verksamhet som Vägverket bedriver innebär ofta att

Vägverket ingår långsiktiga avtal om ekonomiska

förpliktelser för flera år framåt i tiden. Det gäller såväl avtal

om investeringar som avtal gällande drift och underhåll av

vägnätet. Vägverket har även i uppdrag att ge ut bidrag för

olika ändamål. När det gäller dessa bidrag måste

bidragsmottagaren ofta veta att bidraget kommer att betalas

ut under flera år för att kunna planera sin verksamhet.

Utskottet tillstyrker att regeringen bemyndigas att under år 2001 i fråga om

ramanslaget 36:2 Väghållning och statsbidrag, ingå ekonomiska förpliktelser

som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 28 400 miljoner

kronor efter år 2001.

2.5 Vägverkets organisation

2.5.1 Motionsförslag

Jan-Evert Rådhström och Lars Björkman (båda m)

framhåller i motion T356 att Vägverkets resultatenhet,

Vägverket Produktion, omgående bör ombildas till ett

aktiebolag.

I motion T329 kritiserar Carl G Nilsson (m) Vägverket för

att ha alltför många "järn i elden" som inte har med

vägbyggnation och vägunderhåll att göra. Verkets

arbetsuppgifter bör enligt motionären renodlas till att

ansvara för vägar. Vidare behövs enligt motionen en klarare

ansvarsskillnad såväl organisatoriskt som budgetmässigt

mellan huvudvägnätet och övrigt vägnät. Den

sammanläggning som tidigare gjorts mellan Vägverket och

Trafiksäkerhetsverket anges vidare som olämplig. Mot

denna bakgrund föreslås att Vägverket omorganiseras.

2.5.2 Utskottets ställningstagande

Vägverket Produktion är i dag en av landets ledande

entreprenörer i branschen. Enheten får bl.a. uppdrag från

Vägverket, Banverket, kommuner, privata industriföretag,

privata väghållare m.fl. Verksamheten drivs på strikt

företagsekonomisk grund och med en redovisning som

ansluter till branschpraxis. Avkastningskravet uppgår till 10

% räntabilitet på eget kapital.

Utskottet anser det viktigt att de effektivitetsvinster som kan uppnås

genom en väl fungerande organisation tas till vara. Vägverkets resultatenhet,

Vägverket Produktion, bidrar till att skapa ökad konkurrens på

anläggningsmarknaden. Utskottet vill även framhålla att verksamheten

bedrivs efter strikt affärsmässiga principer och utan subventioner från

Vägverket. Vägverkets byggnads-, drift- och underhållsuppdrag upphandlas

numera helt på marknadsmässiga villkor.

Enligt vad utskottet erfarit pågår inom Regeringskansliet ett

översynsarbete om de framtida organisationsformerna för Vägverkets

produktionsverksamhet. På uppdrag av Näringsdepartementet har en

utredning genomförts om förutsättningarna för att överföra verksamheten till

bolag. Utredningen har under våren remissbehandlats och beredning av

förslaget pågår inom Regeringskansliet. Utskottet anser att pågående

beredningsarbete inte bör föregripas.

När det gäller motion T329 (m) vill utskottet klargöra att

Vägverket har tilldelats ett samlat ansvar, sektorsansvar, för

hela vägtransportssystemet. Sektorsansvaret omfattar

miljöpåverkan, trafiksäkerhet, tillgänglighet, framkomlighet

och effektivitet samt frågor om väginformatik, fordon,

kollektivtrafik, handikappanpassning, yrkestrafik och

tillämpad samhällsmotiverad forsknings-, utvecklings- och

demonstrationsverksamhet inom vägtransport- systemet. I

sektorsuppgiften ingår att samverka och samordna insatser

med berörda aktörer samt att på ett offensivt och

resultatorienterat sätt driva på utvecklingen av

vägtransportsystemet.

Enligt utskottets mening finns det starka skäl för att åtgärder i

infrastrukturen på vägområdet samordnas med andra trafikåtgärder för att

främja att de transportpolitiska målen uppnås. Inom transportområdet har

därför såväl Banverket, Sjöfartsverket som Luftfartsverket tilldelats ett

övergripande sektorsansvar för respektive trafikslag. Utskottet anser att

denna helhetssyn är angelägen för att riksdagens transportpolitiska mål om

att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar

transportförsörjning för medborgarna och näringslivet skall kunna uppnås.

Utskottet är därför inte berett att ompröva Vägverkets sektorsansvar.

Inom ramen för ett bibehållet sektorsansvar är det givetvis angeläget att

hela tiden utveckla en väl fungerande organisation med hänsyn till

samhällsutveckling och omvärldsförändringar. Under senare år har också

exempelvis planeringsprocessen för väginvesteringar decentraliserats. Vidare

kan, när det gäller Vägverkets trafiksäkerhetsarbete, nämnas att

Trafikansvarsutredningen nyligen har lämnat ett utredningsförslag om att

inrätta en särskild vägtrafikinspektion (SOU 2000:43).

Utskottet anser mot denna bakgrund att något initiativ från

riksdagens sida inte är motiverat när det gäller de nu

aktuella motionerna. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionerna T329 (m) och T356 (m).

2.6 Enskilda vägar

2.6.1 Motionsförslag

Per-Richard Mol,n m.fl. (m) framhåller i motionerna T323

och T344 att de enskilda vägarna har stor betydelse för bl.a.

landsbygdens befolkning, skogsindustrin och det rörliga

friluftslivet. Vidare framhålls att, om inte särskilda

bärighetsmedel anslås för det enskilda vägnätet, kommer

dessa vägar snabbt att brytas ned och kostnaderna för att

återställa kapitalet att bli enorma. Motionärerna påtalar

även behovet av en inventering av vägstandarden samt att

andelsägarna hålls skadeslösa vid omförrättning på grund av

den lagändring som nyligen skett.

I motion T337 av Olle Lindström (m) framhålls att trots det

enskilda vägnätets betydelse har statsbidragen kraftigt

sänkts. Motionären förordar att det enskilda vägnätet

omgående ses över samt att statsbidraget räknas upp

kraftfullt.

I motion T211 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) framhålls att

Folkpartiet vill värna det enskilda vägnätet. De enskilda

vägarna anges vara av stor betydelse för näringslivet,

människors möjligheter till bosättning, friluftsliv, rekreation

m.m. Minskade resurser till det enskilda vägnätet får därför

snabbt betydande negativa konsekvenser inte bara för

glesbygden utan för landet i dess helhet.

2.6.2 Utskottets ställningstagande

Regeringen har tillsatt en utredning med uppdrag att

analysera och överväga ändringar av vissa bestämmelser

som rör enskilda vägar. Utredningen har tagit namnet

"Utredning om bidrag och regler för enskild väghållning,

BREV", N 1999:15). Utredaren skall enligt sina direktiv

(dir. 1999:93):

- klargöra målen för statsbidrag till enskilda vägar,

- analysera i vilken omfattning gällande bestämmelser om

statsbidrag till enskilda vägar och deras tillämpning bidrar

till att uppfylla målen och föreslå de regler och övriga

förändringar som kan behövas,

- överväga hur måluppfyllelsen skall följas upp och föreslå

lämpliga mått och indikatorer,

- överväga behovet av att ändra bestämmelser som rör

gränsdragningen mellan allmänna och enskilda vägar och

föreslå de regler och övriga förändringar som kan behövas,

- överväga om Vägverket borde få möjlighet att upprätta

föreskrifter för tillämpningen av väglagen och

vägkungörelsen i dessa delar,

- analysera i vilken utsträckning den bestämmelse i lagen (1997:620) om

upphävande av lagen om enskilda vägar som gäller obligatorisk omprövning

av andelstal medför att vägföreningar eller enskilda fastighetsägare åsamkas

onödiga förrättningskostnader och överväga behovet av åtgärder för att

mildra de eventuella negativa konsekvenserna av denna bestämmelse för de

berörda. Utredaren skall därvid föreslå de förändringar som kan behövas.

Utredningsarbetet beräknas vara slutfört före sommaren 2001.

Enligt utskottets mening är det nu pågående

utredningsarbetet om enskilda vägar angeläget. Den

enskilda väghållningen har stor betydelse för möjligheterna

att tillförsäkra näringslivet och enskilda en god

transportförsörjning. Den enskilda väghållningen har också

i många fall visat sig vara en effektiv form för lokal

samverkan som rönt berättigad internationell

uppmärksamhet. Samhällets engagemang i det lokala

vägnätet är historiskt betingat och varierar därför i olika

delar av landet, vilket kan uppfattas som orättvist. Det finns

därför, som utskottet tidigare framfört, anledning att se över

bestämmelserna om den enskilda väghållningen.

Utskottet konstaterar att i de nu aktuella motionerna tas en rad viktiga

frågor upp kring den enskilda väghållningen som kommer att behandlas av

utredningen. Utskottet förutsätter att utredningsarbetet och det efterföljande

beredningsarbetet kommer att bedrivas skyndsamt.

Utskottet vill vidare hänvisa till att enligt regeringens budgetförslag för år

2001 kommer ett särskilt bidrag att införas till kostnader för

omprövningsförrättningar av enskilda vägar.

I avvaktan på resultatet av den pågående utredningen om enskilda vägar

och regeringens ställningstagande är utskottet inte berett att förorda någon

riksdagens åtgärd med anledning av de nu aktuella motionsyrkandena.

Motionerna T211 (fp), T323 (m), T337 (m) och T344 (m) avstyrks

följaktligen i denna del.

2.7 Färjetrafik

2.7.1 Motionsförslag

Färjetrafiken i Göteborgs södra skärgård behandlas i två

motioner. Lennart Frid,n (m) framhåller i motion T331 att

färjeleden i Göteborgs södra skärgård fungerar som en

allmän led och att den är central för skärgårdens och

Göteborgs kommunikationer. Enligt motionen är det därför

orimligt att leden skall klassas som enskild och att det skall

vara så dyrt för skärgårdsbor att ta sig fram med färjorna.

Motsvarande uppfattning har Eva Flyborg (fp) som i motion

T369 skriver att det är dags att denna färjeled klassificeras

som allmän väg så att skärgårdsborna kan få rättvisa och

rimliga transportmöjligheter.

För utvecklingen av en levande skärgård har enligt motion

N318 av Rosita Runegrund och Sven Brus (både kd)

kommunikationsfrågorna en avgörande betydelse.

Färjetrafiken är livsavgörande för de boende på öarna och

därför måste reglerna och deras tillämpning vara enhetliga

och tydliga. Det bör åligga Vägverket och Glesbygdsverket

att se över regelverket samt klargöra statens ansvar för

färjetrafiken i skärgårdarna.

I motion T350 av Gunilla Tjernberg (kd) behandlas

färjeförbindelsen till Holmön som ligger cirka en landmil

från fastlandet i Norra Kvarken. Motionären anser att beslut

snarast bör fattas om ett sådant huvudmannaskap för

färjetrafiken mellan Holmön och fastlandet som tryggar en

tillfredsställande trafikförsörjning året om.

sa Torstensson (c) framhåller i motion Bo508 att färje-

och fartygstrafik mellan öar samt mellan öar och fastland

utgör en del av en större kommunikations- och

transportkedja. En kedja som måste ses utifrån ett

helhetsperspektiv, eftersom anslutande vägar, hamnar,

parkeringsplatser, järnväg och bussar hör samman.

Motionären anser det rimligt att staten tar ett ökat ansvar för

att stärka person- och godstrafiken i skärgården. Därför bör

förutsättningarna för ett nationellt stöd för person- och

godstrafiken i skärgården utredas.

I motion T355 av Anders Karlsson och Bengt Silfverstrand

(båda s) behandlas färjetrafiken mellan Landskrona och

Ven. Färjeleden är statskommunal och trafiken drivs av

Landskrona kommun. Enligt motionen klarar inte

Landskrona kommun av nödvändiga fartygsinvesteringar.

Motionärerna anser att färjelinjen bör betraktas som en

förlängning av väg 1354 och att staten därmed bör svara för

fartygsinvesteringen.

I motion T391 av Martin Nilsson (s) behandlas färjetrafiken

till och från Visingsö. Av motionen framgår att för de

boende på ön är förbindelsen så viktig och avgörande att

den borde inkorporeras i det statliga vägnätet. Det finns

dock en del problem i lagstiftningen. Ett sådant är den

begränsade möjligheten att ta ut avgifter på statliga färjor.

Ytterligare en komplikation är att det inte går att förboka

plats på färjor som är en del av det statliga vägnätet.

Slutligen bör det övervägas vilka tjänster som personal vid

statliga färjor skall kunna utföra.

2.7.2 Utskottets ställningstagande

I flera av de nu aktuella motionerna framförs uppfattningar

om regelverket för Vägverkets färjetrafik och kriterierna för

statsbidrag till färjeleder som drivs av enskilda. Utskottet

vill med anledning av dessa synpunkter framhålla att den

praxis som utvecklats när det gäller samhällets engagemang

i färjetrafiken kan upplevas som orättvis och oklar.

Enligt utskottets mening har kommunikationerna stor betydelse för

skärgårdens utvecklingsmöjligheter. Det är därför viktigt att trafikfrågorna

ges en tillfredsställande lösning så att riksdagens transportpolitiska mål om

ett tillgängligt transportsystem, en hög transportkvalitet och en positiv

regional utveckling tillgodoses även i skärgårdsområden. Samhällets

engagemang bör därför präglas av tydlighet och rättvisa samt främja

effektiva trafiklösningar.

Utskottet vill i dessa frågor hänvisa till den tidigare nämnda utredningen

om bidrag och regler för enskilda vägar (BREV). I utredningens uppdrag

ingår att även studera frågor om färjor i den mån de utgör väganordning. Det

innebär bl.a. att utredningen har att överväga behovet av ändrade regler som

rör gränsdragningen mellan allmänna och enskilda färjor och föreslå de

regelförändringar som kan behöva göras. Utredningen har också att analysera

i vilken omfattning gällande bestämmelser bidrar till att uppfylla de

transportpolitiska målen. Utskottet har vidare inhämtat att Glesbygdsverket

avser att under år 2001 göra en närmare kartläggning av trafikförsörjningen i

skärgårdsområden.

Med hänvisning till det anförda är utskottet inte berett att nu ta något

initiativ i de aktuella frågorna. Utskottet förutsätter att utredningsarbetet o

regeringens fortsatta beredningsarbete bedrivs skyndsamt. Utskottet föreslår

att riksdagen avslår motionerna T331 (m), T350 (kd), T355 (s), T369 (fp),

T391 (s), N318 (kd) yrkande 4 och Bo508 yrkande 4.

2.8 Ersättning av färjor

2.8.1 Motionsförslag

Elver Jonsson (fp) konstaterar i motion T342 att det i

Vägverkets regi finns nästan ett femtiotal färjelinjer som

kostar runt 300 miljoner kronor varje år, dvs. en miljon

kronor om dagen. Att ersätta dessa färjor med broar - i

något fall tunnel - bedöms vara en stor samhällsekonomisk

vinst. Mot denna bakgrund efterlyses i motionen en tydlig

plan för hur antalet färjor kan ersättas med broar.

2.8.2 Utskottets ställningstagande

Enligt gällande långsiktiga planeringssystem för trafikens

infrastruktur planeras vägar och järnvägar med

utgångspunkt bl.a. från samhällsekonomiska kalkyler. Detta

planeringssystem innefattar även investeringar i broar eller

tunnlar som ersätter färjor.

Utskottet vill vidare hänvisa till de särskilda ekonomiska möjligheter som

Vägverket har när det gäller byggande av broar som ersätter färjor. Det

innebär att Vägverket kan låna medel i Riksgäldskontoret för brobyggnad

vilka därmed inte belastar anslaget. För att betala lånekostnaderna får

Vägverket använda inbesparade medel från färjetrafiken.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att syftet med

motionsyrkandet redan är väl tillgodosett. Motion T342 (fp) yrkande 1

avstyrks följaktligen.

2.9 Vägmärken och vägskyltar

2.9.1 Motionsförslag

Anders G Högmark och Elizabeth Nyström (båda m)

behandlar i motion T317 regelverket kring vägskyltar. När

det gäller skyltning till olika slag av turistiskt intressanta

mål, främst småskaligt näringsidkande, konstateras i

motionen att reglerna tillämpas olika av Vägverkets olika

regioner. Motionärerna efterlyser mot denna bakgrund en

nationell skyltningspolicy för att uppnå en differentierad

syn på skyltning i glesbygder respektive tätorter, men en

likartad syn inom respektive landskapstyp (yrkande 1).

Motionärerna framhåller vidare att försöken med

lokaliseringsmärken för turistiskt intressanta mål bör

permanentas (yrkande 2). När det gäller beslutsordningen

vid överklaganden av Vägverkets skyltningsbeslut anser

motionärerna att länsrätterna bör vara sista instans i stället

för som nu Vägverkets huvudkontor i Borlänge (yrkande 3).

Slutligen framhålls att kostnaden för skyltning kan sänkas

genom konkurrens. Vägverket bör därför vid uppsättning av

upplysningsskyltar, förutom det egna priserbjudandet,

erbjuda kunden en lista på minst tre konkurrenter som kan

offerera samma produkt (yrkande 4).

I motion T453 av Yvonne ngström (fp) framhålls att

turismen får allt större betydelse som näring och att Sverige

arbetar på många olika sätt för att öka antalet turister som

kommer till Sverige från andra länder. Det skulle därför

enligt motionären vara värdefullt om skyltar som visar

vägen till sevärdheter hade text på ett språk utöver svenska,

exempelvis engelska i de flesta delarna av landet och

kanske på finska i vissa delar.

Enligt motion T379 av Ann-Kristin Johansson och Torgny

Danielsson (båda s) ligger det i allmänhetens intresse att

genom vägskyltningen snabbt och effektivt bli informerad

om trafiksituationer och få olika angelägna hänvisningar.

Det händer dock att Vägverket förhindrar angelägen

skyltning. Motionärerna anser därför att det finns anledning

att se över möjligheterna att förstärka kommunernas

inflytande över vägskyltningen.

I motion T410 av Elver Jonsson och Siw Persson (båda fp)

relateras den diskussion som förts i Skåne om alternativ

vägskyltning till Danmark i samband med att Öresundsbron

öppnades för trafik. Enligt motionärerna är det rimligt att

skylta avståndet till en destination via olika vägar.

Riksdagen uppmanas därför ge regeringen i uppdrag att se

över hur vägskyltningen kan göras flexiblare så att problem

liknande dem som funnits i Skåne inte uppkommer igen.

I motion T390 av Jan Backman och Ingvar Eriksson (båda

m) påtalas vissa problem i samband med vägskyltning. Det

gäller t.ex. möjligheten att sätta upp upplysningsmärken till

alla de gårdsbutiker, bo-på-lantgårdsuthyrare, lanthandlare

och konsthantverkare som riktar sig till de kunder som rör

sig på vägarna. Hellre än att vägra tillstånd borde

länsstyrelsen och vägmyndigheterna fungera som rådgivare

och t.ex. i samarbete med den berörda kommunens

byggnadsnämnd underlätta för småföretagen att hitta bra

skyltplatser. Motionärerna framhåller vidare att under

varma sommardagar är många resenärer intresserade av att

hitta t.ex. badplatser nära vägen för att kunna svalka av sig

och därmed undvika att påverkas av värmen och bli sämre

bilförare och en risk för medtrafikanterna. ven på detta

område tillämpar Vägverket en policy som inte är i

trafikanternas intresse. Slutligen anges att Vägverket bör

kunna tillåta skyltning av alternativa vägar till t.ex.

Köpenhamn med en bro/tunnel- respektive färjesymbol i

anslutning till avståndsuppgiften.

Johan Pehrsson (fp) framhåller i motion T215 att

bestämmelserna som omgärdar vägskyltning är extremt

krångliga. Det gäller bl.a. tillstånd, utformning och

kostnadsfördelning vid skyltuppsättning. Regeringen bör

förenkla regelverket och därmed bidra till ett bättre

företagsklimat i glesbygden.

Elver Jonsson (fp) konstaterar i motion T306 att, trots att

länen under lång tid utgjort grunden för den regionala

indelningen, så är landskapen fortfarande av stor betydelse

inte minst ur kulturell och turistisk synvinkel. Mot denna

bakgrund föreslås att landskapsgränserna märks ut längs de

större vägarna. Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen

att snabbt se över hur en utmärkning av landskapsgränserna

skall kunna åstadkommas i syfte att till årsskiftet eller

senast till nästa års turistsäsong verkställa

landskapsskyltning.

I motion T399 av Rigmor Stenmark och Birgitta Carlsson

(båda c) framhålls att det skall kännas välkomnande att

turista i vårt land och att vi måste värna om småföretagare

även i praktisk handling. Det behövs därför mer av tillstånd

än förbud för vägskyltning.

I motion T440 av Lars Wegendal m.fl. (s) ifrågasätts den

beslutsordning som finns och som innebär att Vägverkets

huvudkontor i sista hand avgör ärenden om vägskyltning.

Motionärerna anser att länsstyrelserna i stället bör vara sista

instans och förordar att överklagandeordningen ses över.

Patrik Norinder (m) framhåller i motion T475 att avfarter

vid motorvägar bör numreras för att ökad trafiksäkerhet

skall uppnås.

2.9.2 Utskottets ställningstagande

Riktlinjer för vägskyltning

Frågor som gäller vägmärken och vägskyltar för reklam

regleras i bl.a. vägmärkesförordningen (1978:1001) och

väglagen (1971:948). Som en allmän princip gäller att

vägmärkena skall tjäna trafikanternas intressen.

Näringsidkares intressen kan tillgodoses genom de

bestämmelser om skyltar för reklam, propaganda eller

liknande ändamål som återfinns i väglagen och

naturvårdslagen (1964:822). Till grund för dessa

bestämmelser ligger främst hänsynen till trafiksäkerheten

och landskapsbilden.

Utskottet har erfarit att Vägverket sommaren 1999 redovisat en översyn av

olika vägmärkesfrågor och föreslagit regeringen ändringar i

vägmärkesförordningen. Förslaget har därefter remissbehandlats och en

beredning av förslaget pågår inom Regeringskansliet.

Ett enigt utskottet har såväl hösten 1998 som hösten 1999 sett positivt på

inriktningen av detta översynsarbete och förutsatt att ändrade regler får en så

enhetlig tillämpning som möjligt och att näringslivets intressen beaktas (bet.

1998/99:TU1, bet. 1999/2000:TU1). Utskottet har inte ändrat uppfattning.

Utskottet förutsätter att flertalet av de frågor som uppmärksammas i de nu

aktuella motionerna kommer att behandlas i samband med det pågående

beredningsarbetet inom Regeringskansliet. Det gäller bl.a. önskemålen om

ett förstärkt lokalt inflytande, ökat hänsynstagande till företag och till

turistiska och kulturella intressen samt sänkta skyltningskostnader.

Utskottet anser att den pågående beredningen och regeringens

ställningstagande bör avvaktas. Därför bör riksdagen enligt utskottets mening

inte nu vidta någon åtgärd med anledning av motionerna. Utskottet

förutsätter att det pågående beredningsarbetet kan slutföras snarast.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna T215 (fp)

yrkande 4, T306 (fp), T317 (m) yrkandena 1, 2 och 4, T379 (s), T390 (m),

T399 (c), T475 (m), T410 (fp), T453 (fp) och Sk1025 (c) yrkande 10.

Besvärsordning vid överklaganden

Utskottet anser att riksdagen inte bör göra något uttalande

med anledning av de motionsyrkanden som väckts om

besvärsordning för skyltärenden. Utskottet avstyrker därför

motionerna T317 (m) yrkande 3 och T440 (s).

2.10 Vägsalt

2.10.1 Motionsförslag

Kenneth Johansson (c) framhåller i motion T361 att

vägsaltet innebär miljöproblem. Vägverket bör därför

minska användningen av vägsalt utan att trafiksäkerheten

eller framkomligheten försämras. På sikt bör saltet helt tas

bort. Den viktigaste åtgärden torde enligt motionären vara

att öka medvetenheten om vad vinterväglag innebär för

trafiksäkerheten och att denna medvetenhet leder till ett

förändrat beteende i trafiken. Bra snöröjning är självfallet

viktigt. Andra åtgärder är ökad användning av sand i olika

former, saltlösning, bättre väderprognoser, förbättrade

snöröjningsredskap, förbättrad information till trafikanter

etc. Regeringen bör vidare satsa betydligt mer resurser på

forskning och utvecklingsarbete syftande till att hitta bra

och miljövänliga ersättningspreparat till vägsaltet.

2.10.2 Utskottets ställningstagande

Enligt vad utskottet erfarit bedömer Vägverket att kemiska

halkbekämpningsmedel som salt är näst intill oersättliga i

stora delar av landet om vinterväghållningen skall kunna

klaras. Det finns inga andra realistiska alternativ om de

övergripande mål som finns på vägområdet skall kunna nås,

vilka handlar om trafiksäkerhet och miljö, men också om

effektivitet, till-gänglighet och regional balans.

Som framhålls i motionen har dock vägsaltet en rad nackdelar. Vägverket

har därför i uppdrag att genomföra vinterväghållningen så att

saltanvändningen minimeras utan att kraven på hög trafiksäkerhet och god

framkomlighet minskar. Vidare kan nämnas att i Vägverkets plan för

forskning och utveckling för perioden 2000-2002 ingår projekt för att uppnå

en mer miljöanpassad vinterväghållning.

Med hänvisning till det anförda är något initiativ från riksdagens sida inte

motiverat. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion T361 (c).

2.11 Statliga garantier till

SVEDAB

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att anslagen 36:2

Väghållning och statsbidrag och 36:4 Banverket:

Banhållning och sektorsuppgifter får användas för att täcka

förluster vid infriande av kapitaltäckningsgarantin till

SVEDAB och eventuella förluster i samband med

Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB.

2.12 Kapitaltäckning till SVEDAB

2.12.1 Regeringens förslag

Av propositionen framgår att resundsbro Konsortiet

inledningsvis inte kommer att ge något överskott till

SVEDAB. Det innebär att SVEDAB:s verksamhet kommer

att visa negativt resultat under de inledande åren efter det att

bron tagits i drift. För att undvika att företaget ställs inför en

tvångslikvidation skall enligt tidigare beslut ägarna (staten

genom Vägverket och Banverket) ställa erforderligt

ägartillskott i utsikt.

När detta beslut fattades var tanken att ägartillskottet skulle ges formen av

en revers, som inte skulle innebära någon anslagsbelastning på statsbudgeten.

I samband med att det blivit aktuellt att tillföra SVEDAB kapitaltillskott efte

brons öppnande har det uppkommit oklarheter om huruvida ett

kapitaltillskott kan göras med revers, om Vägverket och Banverket får

utfärda en revers och om reversen måste belasta anslaget inom den totala

utgiftsramen. För att lösa denna oklarhet för år 2001 föreslår regeringen att

erforderligt kapitaltillskott skall tillföras SVEDAB som likvida medel och att

Vägverket och Banverket får finansiera detta kapitaltillskott genom att ta upp

lån i Riksgäldskontoret. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner

att regeringen får besluta om en låneram om högst 310 miljoner kronor för

Vägverket och Banverket tillsammans för att ta upp lån i Riksgäldskontoret

för att finansiera ett kapitaltillskott år 2001 till SVEDAB samt räntan för

detta kapitaltillskott under ett år.

2.12.2 Motionsförslag

Per-Richard Mol,n m.fl. (m) erinrar i motion T813 om att

en förutsättning för Öresundsbrobeslutet var att bron skulle

betalas av trafikanterna och inte skattefinansieras. För

järnvägstrafiken har dock skattefinansiering redan beslutats

om och i budgetpropositionen föreslår regeringen nya

skattemedel för att klara finansieringen. Motionärerna anger

vidare att regeringens förslag i budgetpropositionen

kringgår budgetlagen. Eftersom lånet skall användas för att

täcka ett löpande driftsunderskott i brobolaget borde

beloppet rimligen rymmas under utgiftstaket. Enligt

motionen bör brobolagets underskott inte täckas med höjda

taxor eller belasta de redan hårt ansträngda trafikverken.

Underskottet bör i stället täckas direkt av staten och,

eftersom det rör sig om ett löpande driftsunderskott,

inrymmas under budgettaket.

2.12.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare i år behandlat kapitalbehoven i

SVEDAB och konstaterat att de ekonomiska frågorna inte

är klarlagda (bet. 1999/2000:TU10). Utskottet har mot

denna bakgrund förutsatt att regeringen skulle återkomma i

budgetpropositionen hösten 2000 med en närmare

redovisning av kapitalbehovens storlek och tidsförläggning

och med ett förslag till hur kapitalbehoven skall täckas.

Utskottet konstaterar att i årets budgetproposition redovisas förslag på hur

kapitalbehovet för SVEDAB kan tillgodoses för år 2001 som avser kostnader

för andra halvåret år 2000. Regeringen avser att återkomma med förslag till

hur finansieringen av hela kapitaltillskottet till SVEDAB skall lösas i en

kommande proposition om den fortsatta planeringen av trafikens

infrastruktur.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att det är angeläget att snarast klargöra

hur de framtida kapitalbehoven skall finansieras. I avvaktan på den aviserade

redovisningen i den kommande infrastrukturpropositionen tillstyrker

utskottet regeringens förslag att regeringen under år 2001 får besluta om en

låneram i Riksgäldskontoret om högst 310 miljoner kronor för Vägverket

och Banverket tillsammans, för att finansiera ett kapitaltillskott till SVEDAB

samt räntan under ett år för detta lån. Av utskottets ställningstagande följer

att riksdagen bör avslå motion T813 (m).

2.13 Järnvägstrafikens

kostnadsansvar för Öresundsbron

2.13.1 Motionsförslag

Per-Richard Mol,n m.fl. (m) konstaterar i motion T519 att

järnvägens ekonomiska kostnadsansvar för Öresundsbron

har överförts till Banverket. Budgetmässigt täcks

Banverkets kostnader främst genom ett anslag direkt ur

statsbudgeten och genom att Banverket fått höja

banavgifterna på hela det svenska bannätet. Denna åtgärd

innebär att betalningsansvaret indirekt överförs till

resenärerna på hela det svenska järnvägsnätet vilka via

trafikutövarna drabbas av de höjda banavgifterna. Det

betyder att kostnadsansvaret för Öresundsbrons

järnvägstrafik debiteras resenärer som aldrig har eller ens

haft för avsikt att nyttja spåren över Öresund. Därmed har

modellen om en finansiering baserad på trafikantavgifter

släppts. Motionärerna anser mot denna bakgrund att

regeringen skyndsamt bör återkomma med ett nytt förslag

till finansiering av Öresundsbroavgiften.

Johnny Gylling m.fl. (kd) framhåller i motion T212 (kd) att

Öresundsbron skall bära sina egna kostnader.

Kristdemokraterna säger därför nej till Banverkets

avgiftshöjning i hela landet och menar att bron skall

avgiftsfinansieras i enlighet med det första avtalet mellan

Sverige och Danmark.

Sven Bergström m.fl. (c) begär i motion T231 (c) att

regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt

framförhandlat avtal som bygger på principen att hela

kostnaden för Öresundsförbindelsen skall bäras av dem som

använder bron (yrkande 7).

Enligt motionärerna är det vidare fel att landets alla tågresenärer och

godsköpare skall vara med och betala Öresundsbron. Detta leder till att

järnvägstrafikens konkurrenskraft försämras, något som inte är önskvärt och

som försvårar möjligheterna att öka kollektivresandet. Enligt motionen bör i

stället det ursprungliga avtalet följas. Banavgifterna bör därför sänkas med

motsvarande summa som de höjdes för att betala Öresundsbron (yrkande 8).

Av motionen framgår vidare att Centerpartiet anser att det är positivt att

Banverket har fått 120 miljoner kronor i extra anslag för att delfinansiera

Öresundsbron. Enligt motionen bör dock dessa medel i stället användas för

investeringar (yrkande 9).

I motion T802 av Sofia Jonsson (c) konstateras att

Öresundsbron har inneburit att länstrafikbolag och olika

transportbolag runt om i Sverige har ålagts nya avgifter.

Motionären ifrågasätter dock om de positiva effekterna av

Öresundsbron kan sprida sig till länstrafikbolag och andra

transportbolag som geografiskt sett ligger långt från bron.

Enligt motionären borde det mot denna bakgrund vara av

stor vikt att en statlig utredning undersöker hur effekterna

av Öresundsbron påverkar landets länstrafikbolag och

övriga transportbolag (yrkande 1). Vidare föreslås att de

trafikföretag som enligt den i motionen förordade

utredningen inte får del av brons effekter fråntas den

finansiella skyldigheten för Öresundsbrons ekonomiska

förluster (yrkande 2).

2.13.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare i år behandlat motionsyrkanden,

likartade med de nu aktuella, om kostnadsansvaret för

järnvägens persontrafik på Öresundsbron (bet.

1999/2000:TU10). Utskottet anförde följande:

Det beslut som riksdagen fattat om Öresundsbron utgick från att

finansieringen skulle ske med trafikantavgifter. Vad gäller järnvägen skulle

avgifterna erläggas av järnvägsföretagen. De nationella järnvägsföretagen

har emellertid fått en ändrad ställning i dag jämfört med när avtalet ingicks

(1991). I Danmark har en uppdelning skett mellan järnvägsföretag och

infrastrukturförvaltare (DSB respektive Banestyrelsen). I Sverige har Statens

järnvägar, som redan tidigare skilts från Banverket, utsatts för ökade krav på

affärsmässighet och ökad konkurrens från andra järnvägsföretag. Denna

utveckling fortgår. I en annan proposition som behandlas av utskottet föreslår

regeringen att SJ skall bolagiseras (prop. 1999/2000:78).

Vid tidpunkten för det ursprungliga avtalet var det möjligt för de nationella

järnvägsföretagen att sätta priser på ett sätt som utjämnade biljettpriserna

mellan mer eller mindre lönsamma bandelar. Vidare förekom subventioner

till de nationella järnvägsföretagen via budgeten. Dessa möjligheter till

subventionering har minskat genom järnvägens avreglering. Den

omläggning av järnvägsavgifterna som regeringen föreslår i propositionen

bör ses mot denna bakgrund.

Utskottet vill också erinra om vissa övergripande utgångspunkter för

avgiftssättningen. Järnvägsavgifterna bör hållas på en sådan nivå att

järnvägstrafiken framgångsrikt kan konkurrera med vägtrafiken över

Öresund. Vidare måste både vägavgifter och järnvägsavgifter sättas så att

bron kan komma till avsedd användning. Det innebär att avgifterna inte får

sättas alltför högt.

Öresundsförbindelsen utgör en mycket omfattande infrastrukturinvestering

som väntas få gynnsamma effekter på tillväxten i hela Öresundsregionen. I

den mån dessa förväntningar infrias främjas även sysselsättning, tillväxt och

skatteintäkter i landet som helhet. Utskottet anser att Öresundsbron bör ses i

såväl ett nationellt som ett regionalt perspektiv.

Utskottet vill också betona långsiktigheten i denna investering. Eftersom

anläggningskostnaderna är så stora och livslängden så lång så måste man,

liksom då man bygger hyreshus, räkna med kapitalkostnader under lång tid

och med att investeringen inte kan återbetala sig förrän efter många år. Då

staten står som ägare blir staten också ansvarig för att dessa kapitalkostnader

täcks på lämpligt sätt.

Det är självfallet inte möjligt att på kort sikt finansiera bron med trafikant-

avgifter. Principen om trafikantens kostnadsansvar måste ses i ett långsiktigt

perspektiv. Utskottet anser inte att regeringens förslag till nytt avtal om

järnvägsavgifter för Öresundsbron kan sägas strida mot en långsiktigt

uppfattad princip om kostnadsansvaret. Det finns också skäl att markera

brons betydelse för landet som helhet. Utskottet anser att det nya avtalet bör

godtas och att det inte finns något skäl att begära nya förhandlingar med

Danmark.

Vad utskottet anförde då gäller alltjämt. Utskottet vill vidare

erinra om budgetpropositionens förslag till sänkt

mervärdesskatt för kollektivtrafik som innebär en väsentlig

kostnadsavlastning för kollektivtrafiken och därmed en

förstärkt konkurrenskraft.

Utskottet anser mot denna bakgrund att något initiativ från riksdagens sida

inte är motiverat. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna T212

(kd) yrkande 23, T231 (c) yrkandena 7-9, T519 (m) yrkande 6 och T802 (c).

2.14 Avgifter och rabatter på

Öresundsbron

2.14.1 Motionsförslag

Bertil Persson (m) anför i motion T801 (m) att den

nuvarande prissättningen på Öresundsbron vållar allvarliga

problem. Dels är avgifterna så höga att vinsterna med

integrationen av Öresundsregionen allvarligt hämmas, dels

skulle en radikal sänkning kraftigt öka broanvändningen

och därmed ge ökade intäkter. Motionären förordar därför

en utredning om hur man med en snabb sänkning av

broavgifterna kan skapa optimal samhällsekonomisk nytta

för Öresundsregionen och därmed för Sverige och Danmark

(yrkande 1). Vidare framhålls att speciellt priskänslig är

integrationen mellan universitet och högskolor. Riksdagen

bör därför besluta om en snabbt införd studentrabatt på

Öresundsbron (yrkande 2).

Karin Svensson Smith m.fl. (v) framhåller i motion T812 att

om Öresundsbron skall bli en kollektivtrafikbro är en

koppling mellan avgiften för en bilresa och biljettpriset på

tåg mer logisk jämfört med den nuvarande kopplingen

mellan broavgiften och färjepriset. Färjetrafiken dumpar

priset för att inte tappa för många fordon till bron. Med

nuvarande avtalskonstruktion kan då motsvarande

prissänkning genomföras på bron. Resultatet kan bli stora

volymökningar av den avgasproducerande trafiken.

Ytterligare en trolig konsekvens är att färjetrafiken hamnar i

ett hopplöst konkurrensläge, vilket vore förödande för en

redan utsatt näring. Därför bör regeringen omförhandla

avtalet så att prisskillnaden mellan tåg och bil indexregleras.

Utgångspunkten bör vara de prisrelationer som gällde när

bron öppnades för trafik. Ett införlivande av externa

kostnader i priset för trafiken leder till att skillnaden mellan

tåg och bil borde öka och inte minska. Ovanstående

resonemang leder enligt motionärerna till att en enkelresa

utan rabatt med bil bör kosta minst 4 ggr tågbiljetten.

Priset för en enkelresa med månadsbiljett för bil bör sättas

till minst 3 ggr tågbiljetten. Avgiften för en buss bör sättas

till minst 17 ggr tågbiljetten.

2.14.2 Utskottets ställningstagande

Motionerna ger uttryck för olika uppfattningar om prisnivån

på Öresundsbron. I motion T801 (m) föreslås en utredning

för att pröva möjligheten att sänka broavgifterna. I motion

T812 (v) föreslås en ny princip för taxesättningen som

beräknas leda till högre priser för vägtrafiken i förhållande

till järnvägstrafiken.

Utskottet vill med anledning av motionerna klargöra att trafikantavgifterna

för Öresundsbron fastställs självständigt av resundsbro Konsortiet. Denna

princip fastställdes i det ursprungliga avtalet med Danmark som riksdagen

beslutade om år 1991 (bet. 1990/91:TU31 bil. 3, artikel 15). Enligt avtalet

skall kostnaderna för Öresundsförbindelsen i sin helhet täckas av konsortiet

genom särskilda avgifter, trafikantavgifter. Som en övergripande

utgångspunkt gäller att Öresundsbron syftar till att skapa förbättrade

trafikförbindelser mellan Sverige och Danmark och därmed åstadkomma

förutsättningar för ett förstärkt och utbyggt kulturellt och ekonomiskt

samarbete samt för utvecklingen av en gemensam arbets- och

bostadsmarknad i Öresundsregionen till gagn för båda stater. Vid

fastställande av taxorna för vägtrafiken är nivån för färjetaxorna vid

Helsingborg-Helsingör utgångspunkt.

Utskottet vill vidare understryka att tillkomsten av Öresundsbron syftar till

att främja en rationell och ändamålsenlig järnvägstrafik mellan länderna.

Avgifterna skall utformas med beaktande av detta syfte. Utskottet vill också

klargöra att för att en förändring av dessa grundläggande förutsättningar för

prissättningen skall vara möjlig krävs ett nytt avtal med Danmark.

Enligt utskottets mening är det riktigt att konsortiet har ett självständigt

ansvar för trafikantavgifterna enligt de riktlinjer som lagts fast av Danmark

och Sverige. Utskottet utgår från att resundsbro Konsortiet noga kommer

att följa utvecklingen av trafikvolymen och intäkterna av broavgifterna. Om

det visar sig att det finns skäl till förändringar är det konsortiet som tar

initiativ till sådana. Enligt vad utskottet erfarit har också resundsbro

Konsortiet beslutat att utvärdera erfarenheterna av trafikutvecklingen och

prissättningen under de första månaderna.

Något initiativ från riksdagen är således inte motiverat. Utskottet föreslår

att riksdagen avslår motionerna T801 (m) och T812 (v).

2.15 Ekonomisk utredning

2.15.1 Motionsförslag

Sven Bergström och Eskil Erlandsson (båda c) framhåller i

motion T827 att när Öresundsbron beslutades var en av

utgångspunkterna att bron skulle vara självfinansierad, dvs.

att trafiken över bron skulle betala för brobygget genom

avgifter. Principen om finansiering av bron enbart genom

trafikavgifter har redan övergivits. Nu hotas dessutom

statskassan av ytterligare utgifter genom att trafikvolymerna

inte alls motsvarar de prognoser som ligger till grund för

den ekonomiska kalkylen. Enligt motionärerna står vi nu

inför en situation där man blir tvungen att endera finansiera

en stor del av brokostnaden genom ytterligare statliga

tillskott, ta ut avgifter i hela landet eller försöka öka

trafikvolymen genom att sänka priserna, vilket i sin tur har

negativa effekter på miljön, och dessutom innebär en

otillbörlig konkurrens med färjetrafiken i strid med det avtal

som ingåtts. Hur man nu än förfar med Öresundsbrons

finansiering är det troligt att skattebetalarna i slutändan får

stå för huvuddelen av finansieringen. Det är därför enligt

motionärerna nödvändigt att riksdagen nu tar initiativ till en

utredning som klargör Öresundsbrons ekonomi, så att

allmänheten snabbt får reda på hur bron skall bekostas.

2.15.2 Utskottets ställningstagande

När det gäller Öresundsbrons ekonomi vill utskottet erinra

om att regeringen i proposition 1999/2000:66 Villkoren för

järnvägstrafiken på den fasta förbindelsen över Öresund

m.m. redan lämnat en utförlig ekonomisk redovisning.

Enligt regeringen kan anläggandet av förbindelsen avslutas

inom ramen för en budget på 14 750 miljoner danska kronor

i prisnivå juli 1990. Omräknat till 2000 års priser motsvarar

anläggningskostnaden 18 300 miljoner danska kronor, eller

21 600 miljoner svenska kronor vid en valutakurs på 0,85

svenska kronor per dansk krona. Vidare angavs att den

mervärdesbeskattning av broavgifterna som införts enligt

EU:s regler medför att återbetalningstiden för upptagna lån

förlängs från 27 till 30 år. Enligt regeringens redovisning

beräknas vidare återbetalningstiden för de svenska land-

anslutningarna, som SVEDAB ansvarar för, till 38 år.

Utskottet konstaterar att erfarenheterna hittills av trafiken på Öresundsbron

är begränsade. Under juli månad låg trafiken på i genomsnitt ca 18 000

fordon per dygn. Under oktober sjönk genomsnittet till ca 7 000 fordon per

dygn. Enligt vad utskottet erfarit bedömer resundsbro Konsortiet att

trafiken väl motsvarar förväntningarna. Grundprognosen, 11 800 bilar i

genomsnitt per dygn under ett helt år, avser den tidpunkt när svenskar och

danskar har vant sig vid Öresundsbron, när marknaden har stabiliserat sig

och när trafikmönstret i hela Öresundsregionen har hittat sin nya form.

När det gäller de farhågor som väckts om trafikutveckling och ekonomi

vill utskottet framhålla att det krävs mer än några månaders trafik för att

några säkrare bedömningar skall kunna göras. Som redovisats ovan anser

konsortiet att trafiken hittills motsvarar förväntningarna. Något initiativ frå

riksdagens sida anser utskottet därför inte nu vara erforderligt. Utskottet

förutsätter att regeringen för riksdagen i lämpligt sammanhang redovisar

trafikutveckling och ekonomiskt resultat. Motionen avstyrks av utskottet.

2.16 Färjetrafiken i norra

Öresund

2.16.1 Motionsförslag

Jan Backman och Anna kerhielm (båda m) behandlar i

motion T836 färjetrafiken i norra Öresund. Motionärerna

framhåller att staten bör garantera en sund, utvecklande

konkurrens mellan den nya Öresundsbron och andra,

konkurrerande transportlänkar. Den ensidiga fokuseringen

på trafikvolymen på Öresundsbron måste ersättas av ett O-

ringstänkande, där alla delar av ringen ges jämförbara

villkor och där intresset riktas mot det sammanlagda antalet

persontransporter över Öresund samt kvaliteten på det totala

trafikutbudet i både södra och norra Öresund. Motionärerna

anser att den nationella betydelsen av Helsingborgsleden

gör det relevant att ställa upp ett kvalitetsmål. Ett sådant

kvalitetsmål skulle minska osäkerheten och därmed

underlätta den långsiktiga planeringen inom olika sektorer

samt underlätta integrationen mellan Skåne och Själland.

Riksdagen bör därför stödja ett kvalitetsmål för trafiken i

norra Öresund som innebär att trafikfrekvensen skall ligga

på minst dagens nivå (yrkande 1).

Enligt motionärerna kan vidare en fortsatt framgång för Öresundsbron

kombineras med oförändrad trafikfrekvens mellan Helsingborg och

Helsingör om konkurrensen mellan de båda resvägarna får fortsätta att ske på

lika villkor. För att undvika skapandet av osunda konkurrensvillkor i trafiken

över Öresund bör riksdagen ställa sig bakom ett paritetsmål som innebär att

inget trafikalternativ mellan Skåne och Själland skall ges ekonomiska

förutsättningar som inte motsvaras av likvärdiga fördelar för konkurrerande

tra- fikalternativ (yrkande 2).

2.16.2 Utskottets ställningstagande

Enligt gällande transportpolitiska princip fastställer staten

varken kvalitet eller turtäthet på enskilda internationella

förbindelser. Utskottet anser att denna princip är riktig.

Trafikbeslut bör så långt möjligt fattas genom ett

decentraliserat beslutsfattande för att möta marknadens

behov. Utskottet är därmed inte berett att förorda något

trafikmål för färjetrafiken i norra Öresund som för

närvarande ombesörjs av olika konkurrerande färjeföretag.

Utskottet vill vidare klargöra att i det ursprungliga avtalet mellan Sveriges

och Danmarks regeringar om en fast förbindelse över Öresund ingår ett

tilläggsprotokoll enligt vilket nivån för färjetaxorna vid Helsingborg-

Helsingör skall vara utgångspunkt för taxorna för vägtrafiken på bron (punkt

3 i tilläggsprotokollet).

Utskottet anser mot

denna bakgrund att

riksdagen inte bör ta

något initiativ när det

gäller färjetrafiken i

norra Öresund. Utskottet

föreslår att riksdagen

avslår motion T836 (m).

3 Banverket

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet fem regeringsförslag inom

Banverket (yrkandena 9-13). Regeringen föreslår att

riksdagen

9. bemyndigar regeringen att under år 2001 i fråga om ramanslaget 36:4

Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter, ingå ekonomiska förpliktelser

som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 6 300 000 000 kr

efter år 2001,

10. godkänner att Banverket får använda högst 27 400 000 kr från anslaget

36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter till investeringar i

anslutning till det kapillära nätet i samverkan med externa intressenter,

11. godkänner att regeringen för år 2001 får besluta om en låneram i

Riksgäldskontoret om högst 9 000 000 000 kr för Banverket för investeringar

i eldrifts- och teleanläggningar, produktions- och telenätsutrustning,

rörelsekapital, finansiering av omsättningstillgångar samt för statens andel av

kapitalkostnader för lån avseende vissa investeringar i Stockholmsområdet år

1983 mellan Statens järnvägar, Stockholms läns landsting och staten,

12. godkänner att regeringen får använda medel från anslaget 36:3

Banverket: Administration för att utreda alternativ finansiering av

infrastruktur samt för andra transportpolitiska utredningar,

13. godkänner att anslaget 36:4 Banverket: Banhållning och

sektorsuppgifter får belastas med kostnader för räntor och amorteringar för

lån upptagna i Riksgäldskontoret.

Vidare behandlar utskottet följande tre motioner:

- T212 yrkande 22 av Johnny Gylling m.fl. (m),

- T223 yrkande 9 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),

- T519 yrkande 8 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m).

3.1 Ekonomiska förpliktelser

Den verksamhet som Banverket bedriver innebär ofta att

Banverket ingår långsiktiga avtal med externa parter om

ekonomiska förpliktelser flera år framåt i tiden. Detta gäller

såväl avtal om investeringar som avtal gällande drift och

underhåll. Banverket har också regeringens uppdrag att ge

ut bidrag för olika ändamål. För dessa bidrag måste många

gånger bidragsmottagaren veta i förväg att bidraget kommer

att betalas ut, för att kunna planera sin verksamhet.

Utskottet tillstyrker att regeringen bemyndigas att under år 2001 i fråga om

ramanslaget 36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter

på högst 6 300 miljoner kronor efter år 2001.

3.2 Kapillära bannätet

Med det kapillära bannätet avses spår och växlar längst ut i

bannätet och som främst används för godstrafik.

Utskottet godkänner att Banverket får använda högst 27,4

miljoner kronor från anslaget 36:4 Banverket: Banhållning

och sektorsuppgifter till investeringar i anslutning till det

kapillära nätet i samverkan med externa intressenter.

3.3 Låneram för vissa

järnvägsinvesteringar m.m.

Banverket har möjlighet att låna i Riksgäldskontoret för att

finansiera inve- steringar i eldrifts- och teleanläggningar,

produktions- och telenätsutrustning, rörelsekapital och

omsättningstillgångar. Lån får även tas upp för statens

kapitalkostnader för vissa investeringar i

Stockholmsområdet enligt en överenskommelse år 1983

mellan SJ, Stockholms läns landsting och staten. Lånen

återbetalas med anslagsmedel i enlighet med

anläggningarnas ekonomiska livslängd.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att riksdagen

godkänner en låneram för dessa ändamål på högst 9 000

miljoner kronor.

3.4 Finansiering av visst

utredningsarbete

Utskottet anser att regeringen bör få använda medel från

anslaget 36:3 Banverket: Administration för att utreda

alternativ finansiering av infrastruktur samt för andra

transportpolitiska utredningar.

Utskottet förutsätter att regeringen i lämpligt sammanhang närmare klargör

de ekonomiska förutsättningarna för utredningsarbetet.

3.5 Finansiering av vissa

järnvägsinvesteringar m.m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att anslaget 36:4

Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter får belastas

med kostnader för räntor och amorteringar för lån upptagna

i Riksgäldskontoret.

3.6 Banverkets

produktionsverksamhet

3.6.1 Motionsförslag

Per-Richard Mol,n m.fl. (m) framhåller i motion T519 att

en bolagisering av konkurrensutsatta verksamheter krävs för

att tydliggöra Banverkets olika roller. En effektivisering och

besparing är möjlig att uppnå genom att upphandla hela

Banverkets produktion. Enligt motionen bör staten som

ägare av infrastrukturen uppträda som en kompetent

upphandlare av tjänster. Det betyder att projektering och

byggande bör ske i konkurrens mellan marknadens aktörer.

3.6.2 Utskottets ställningstagande

Riksdagen har tidigare beslutat att de delar av Banverkets

verksamhet som omfattar produktionsansvar skall

konkurrensutsättas och organiseras på ett sätt som

garanterar konkurrensneutralitet. För att kunna möta dessa

krav bygger Banverkets organisation på en tydlig

rollfördelning mellan förvaltande och producerande enheter.

Det innebär att förvaltningsenheterna beställer arbeten såväl

av Banverkets egna producerande enheter som av externa

leverantörer. Enligt vad utskottet erfarit är Banverkets

inriktning att all ny- och ombygggnad samt tekniska

konsulttjänster skall upphandlas i konkurrens från den 1 juli

2001.

Utskottet anser att gällande riktlinjer för Banverket tillsammans med

fortsatt utvecklingsarbete är väl ägnade att främja en effektiv och

ändamålsenlig utveckling inom järnvägsområdet. Med hänvisning till det

anförda finner utskottet att syftet med motion T519 (m) yrkande 8 är

tillgodosett. Yrkandet kan därför lämnas utan åtgärd från riksdagens sida och

avstyrks följaktligen.

3.7 Konsekvensanalys

3.7.1 Motionsförslag

Kristdemokraterna är genom Johnny Gylling m.fl. i motion

T212 tveksamma till regeringens medelsberäkning för

Banverkets administrationsanslag. Enligt motionen

framhålls att verket inte hinner med att fullfölja projekt som

är projekterade och beslutade. Regeringen bör därför inom

två år återkomma till riksdagen med en konsekvensanalys

av besparingarna. Visar det sig att de administrativa

nedskärningarna har varit för stora bör resurser återföras till

Banverket.

3.7.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att

Banverkets anslagsstruktur förändras. Anslaget 36:3

Banverket: Administration renodlas till att enbart omfatta

Banverkets administrationskostnader. En överföring med

175 miljoner kronor har därför gjorts från det anslaget till

anslaget 36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter.

Denna förändring innebär att siffrorna för år 2001 inte är

jämförbara med dem för tidigare år. Om hänsyn tas till

dessa förändringar är den föreslagna anslagstilldelningen i

stort sett oförändrad jämfört med tidigare år. Enligt

budgetpropositionen beräknas Banverkets

administrationsanslag till 750 miljoner kronor för år 2001,

vilket är en minskning med 1,3 % eller ca 10 miljoner

kronor jämfört med anslagsnivån för år 2000.

När det gäller anslaget för banhållning och sektorsuppgifter innebär

regeringens anslagsberäkning för år 2001 samt regeringens beräkning av

ramar för 2002 och 2003 en lägre nivå än vad som Banverket tidigare

förutsatt enligt fastställd infrastrukturplan. Banverket räknar med att

investeringar för ca 7 miljarder kronor inte kommer att kunna genomföras till

slutet av år 2002. Denna förskjutning av investeringsplanen påverkar

förutsättningarna för Banverkets verksamhet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av bra

konsekvensbeskrivningar. Regeringen avser att senare presentera en

proposition om inriktningen av åtgärder i transportinfrastrukturen. I

propositionen kommer regeringen att lämna förslag till den mer långsiktiga

inriktningen av transportinfrastrukturen. Utskottet förutsätter att regeringen

detta sammanhang närmare redovisar konsekvenserna av

anslagstilldelningen för järnvägsutbyggnad. Något initiativ från riksdagen är

således inte nödvändigt. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion T212

(kd) yrkande 22.

3.8 Banavgifternas storlek

3.8.1 Motionsförslag

Per-Richard Mol,n m.fl. (m) konstaterar i motion T223 att

staten täcker en stor del av järnvägens underhållskostnader

med budgetmedel. Enligt budgetpropositionen svarar

banavgifterna under treårsperioden 1999-2001 endast för en

fjärdedel av kostnaderna för banhållningen. Motionärerna

anser att drifts- och underhållskostnaderna på

järnvägsområdet huvudsakligen bör täckas genom

trafikavgifter. Nuvarande system för beräkning av

banavgifterna avvisas därför och i stället bör man återgå till

tidigare gällande ordning.

3.8.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att ekonomiska styrmedel är ett viktigt

medel i arbetet med att uppnå ett långsiktigt hållbart

transportsystem. Enligt 1998 års transportpolitiska beslut

gäller därför att en utgångspunkt vid beräkningen av

banavgifterna skall vara de samhällsekonomiska

marginalkostnader som tågtrafiken ger upphov till. I

jämförelse med tidigare avgiftssystem har därmed

banavgifterna reducerats med cirka två tredjedelar.

Utskottet anser det

viktigt att järnvägen ges

goda förutsättningar att

spela en viktig roll som

ett effektivt, miljövänligt

och energisnålt

transportmedel. Utskottet

är inte berett att kraftigt

försämra

järnvägstrafikens

konkurrenskraft genom

att återgå till tidigare

principer för att beräkna

banavgifter. Av detta

följer att utskottet

avstyrker motion T223

(m) yrkande 9.

4 Statens järnvägar

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet två regeringsförslag om

Statens järnvägar (yrkandena 14 och 15). Regeringen

föreslår att riksdagen

14. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Statens järnvägar

för perioden 2001-2003 i enlighet med vad regeringen förordar,

15. bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Statens järnvägar samt det

eller de nya SJ-bolagen finansiella befogenheter i enlighet med vad

regeringen förordar.

Vidare behandlar utskottet motion T519 yrkandena 4 och 15

av Per-Richard Mol,n m.fl. (m).

4.1 Ekonomiska mål,

investeringsplaner och finansiella

befogenheter för SJ

4.1.1 Bakgrund

SJ-koncernen bestod under år 1999 av affärsverket SJ samt

dess helägda dotterbolag AB Swedcarrier. Koncernen var

uppdelad i fem sektorer: SJ Resor, SJ Cargo Group, SJ

Färjetrafik, SJ Fastigheter och SJ Teknik. Härutöver fanns

supportenheter samt koncernstaber. Bolagen SJ Scandlines

AB liksom AB Trafikrestauranger samt Royal Viking Hotel

har avyttrats under året. Den 1 januari år 2000 bildades

Sektor Terminalproduktion, där enheterna SJ Städservice

samt delar av SJ Teknik och SJ Resor ingår.

SJ-koncernens resultat efter finansiella

poster för år 1999 var 239 miljoner kronor.

Medelantalet årsanställda inom SJ-

koncernen uppgick under år 1999 till 15

006.

4.1.2 Framtida utveckling

I proposition 1999/2000:78 ndrad verksamhetsform för SJ

m.m. har regeringen föreslagit att Statens järnvägar (SJ)

skall ombildas från affärsverk till aktiebolag och att

regeringen skall bemyndigas att genomföra ombildningen.

Riksdagen beslutade i maj 2000 att ställa sig bakom

förslaget (prop. 1999/2000:78, bet. 1999/2000:TU11, rskr.

1999/2000:238).

Syftet med bolagiseringen är att skapa

effektiva och lönsamma järnvägsföretag

som kan konkurrera på samma villkor som

övriga intressenter på marknaden. Syftet är

vidare att kunderna garanteras bra och

prisvärd service samtidigt som SJ kan ge

affärsmässig avkastning på ägarnas kapital.

För att uppnå detta anser regeringen att det

i samband med bolagiseringen krävs att SJ

ökar fokuseringen på kärnverksamheten.

Överföringen av SJ:s verksamhet till ett

eller flera aktiebolag beräknas ske från

årsskiftet 2000/2001. För närvarande pågår

inom regeringen ett arbete för att avgöra

hur en överföring av SJ:s verksamhet till

aktiebolag kan genomföras.

4.1.3 Regeringens förslag till ekonomiska

mål och investeringsplan för SJ

Regeringen anser att de ekonomiska mål som lades fast för

affärsverket SJ för år 2000 skall ligga kvar under perioden

2001-2003.

De ekonomiska målen för SJ år 1999 var 7 % räntabilitet på

eget kapital samt 30 % soliditet. I budgetpropositionen för

år 2000 föreslogs nya ekonomiska mål. Dessa omfattar en

räntabilitet om minst 8 % samt en skuldsättningsgrad om

maximalt 2,5 gånger.

Räntabiliteten på eget kapital uppgick år 1999 till 10,1 %. garens

avkastningskrav uppfylldes således i detta avseende. Soliditeten, rensad från

utskiftning av tillgångar till Banverket och tillväxt i nollkupongobligationer,

uppgick till 12,3 %. De främsta orsakerna till företagets låga soliditet är de

senaste årens otillräckliga resultat samt att flera stora lånefinansierade

investeringar har genomförts under 1990-talet. SJ:s skuldsättningsgrad var

5,2 gånger för år 1999, vilket är långt från målet om 2,5 gånger som gäller

fr.o.m. år 2000. Det egna kapitalet har därmed urholkats. För att uppnå

skuldsättningsmålet krävs i första hand ökad lönsamhet. Regeringen bedömer

att möjliga resultatförbättringar inte räcker, utan att avyttringar av

verksamheten även kommer att krävas.

I regeringens treårsplan för perioden 2001-2003 har hänsyn

ej tagits till en eventuell bolagisering av SJ. Planen baseras

på antagandet om kontinuitet i gällande bolagsform, dvs.

affärsverk.

Tillväxten på transportmarknaden förväntas öka i genomsnitt med 1,5 %

per år för persontrafik och med 2,1 % för godstrafik. Den ökade

konkurrensen från nya tågoperatörer, främst inom persontrafikmarknaden,

har inneburit sänkta marginaler för SJ.

Från och med den 1 januari år 2000 utför inte längre SJ pendeltågtrafiken

åt Storstockholms Lokaltrafik (SL). Detta innebär ett intäktsbortfall på ca

900 miljoner kronor och en resultatpåverkan på ca 300 miljoner kronor.

Öresundsbron och de nya järnvägsanslutningarna till Arlanda och Kastrup

beräknas tillföra nya marknader och affärsmöjligheter.

SJ-koncernens resultat efter finansiella poster förväntas öka

från 239 miljoner kronor för år 1999 till 500 miljoner

kronor vid utgången av år 2003.

Verksamhetens produktivitet förväntas öka med i genomsnitt 11 % per år

under den kommande treårsperioden. Personalstyrkan beräknas minska under

samma period med ca 4 400 personer. Av dessa avser 2 200 personer

verksamheter som avyttras.

Räntabilitetsmålet om 8 % på sysselsatt kapital förväntas hållas under hela

perioden, och målet om en skuldsättningsgrad om maximalt 2,5 gånger

beräknas uppnås i slutet av treårsperioden.

Investeringar beräknas under perioden till ca 2 900 miljoner kronor.

Regeringens förslag till finansiella befogenheter för SJ

Sedan 1988 års trafikpolitiska beslut har SJ haft vida

befogenheter i frågor som berör t.ex. försäljning av fast

egendom. Syftet har varit att underlätta omstruktureringar

av SJ samt att göra det möjligt att driva verksamheten under

bolagsliknande förhållanden inom ramen för

affärsverksformen.

Koncernens investeringar finansieras huvudsakligen genom leasing.

Betalningsåtagandet för samtliga finansiella leasingkontrakt uppgick år 1999

till 9 173 miljoner kronor.

SJ hade för år 1999 en total låneram om 10 700 miljoner kronor.

Regeringen anser att gällande beslutsordning och

befogenheter i huvudsak bör ligga fast under perioden

2001-2003. Mot denna bakgrund föreslås att riksdagen

bemyndigar regeringen att ge SJ följande finansiella

befogenheter för år 2001:

? godkänna aktieöverföringar mellan SJ och AB Swedcarrier,

?

? godkänna avtal som SJ träffar om försäljning av fast egendom

och aktier inom en ram om 3,1 miljarder kronor med

avyttringar fr.o.m. 1994 intagna i ramen,

?

? fastställa beloppsgräns för försäljning av fast egendom och

aktier från SJ,

?

? låta SJ förvärva, förvalta och avyttra aktier inom ramen för

den beslutade koncernstrategin,

?

? låta SJ besluta om organisationsfrågor vad gäller avyttringar

av verksamhetsgrenar som inte bidrar till att stärka och stödja

järnvägsverksamheten,

?

? låta SJ använda den typ av finansieringsform som ger den

lägsta kostnaden för SJ sett över investeringens ekonomiska

livslängd och som är möjlig att föra över till

aktiebolagsformen,

?

? tillföra SJ utdelning från Swedcarrier,

?

? teckna borgensförbindelser till förmån för bolag inom SJ-

koncernen inom en total ram om 1,9 miljarder kronor med

beaktande av möjligheterna att föra över dessa till

aktiebolagsformen,

?

? placera kassamässigt överskott hos Riksgäldskontoret och på

marknaden.

?

4.1.4 Utskottets ställningstagande till

regeringens förslag om SJ

Regeringens förslag om ekonomiska mål och

investeringsplan samt finansiella befogenheter för SJ har

inte givit upphov till några motioner.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag (yrkandena 14 och 15).

4.2 Verksamhetsinriktning för SJ

4.2.1 Motionsförslag

Per-Richard Mol,n m.fl. (m) framhåller i motion T519 att

SJ:s roll bör renodlas till att i framtiden vara en stark

operatör som på affärsmässiga grunder kan konkurrera om

båda inhemsk och internationell trafik. SJ bör förberedas på

att kunna klara en framtida internationalisering av

verksamheten. Vidare framhålls att vid en bolagisering bör

staten ställa samma krav på SJ som på ett börsnoterat bolag

avseende avkastning, redovisning, rapportering m.m.

4.2.2 Utskottets ställningstagande

Motionärernas syn på SJ:s verksamhetsinriktning ligger väl

i linje med vad regeringen uttalat i årets budgetproposition

samt i proposition 1999/2000:78 ndrad verksamhetsform

för SJ m.m. som föregick riksdagens beslut den 31 maj år

2000 att ombilda Statens järnvägar till aktiebolag.

Motionen kan därför sägas vara tillgodosedd i denna del varför något

initiativ från riksdagens sida inte är erforderligt. Motion T519 (m) yrkande 4

avstyrks.

4.3 Privatisering av SJ

4.3.1 Motionsförslag

I motion T519 framhåller Per-Richard Mol,n m.fl. (m) att

en bolagisering skall vara ett första steg mot en privatisering

av Statens järnvägar.

4.3.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet kan ej ställa sig bakom det motionärerna anför om

privatisering av Statens järnvägar. Motionen avstyrks därför

i denna del.

5 Sjöfart

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet sex regeringsförslag inom

delområde Sjöfart (yrkandena 16-21). Regeringen föreslår

att riksdagen

16. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Sjöfartsverket för

perioden 2001-2003 i enlighet med vad regeringen förordar,

17. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet

för Sjöfartsverket i enlighet med vad regeringen förordar,

18. bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Sjöfartsverket finansiella

befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar,

19. godkänner vad regeringen förordar beträffande investeringar i farleder

till Göteborgs hamn,

20. godkänner vad regeringen anför om finansiering av kostnader med

anknytning till M/S Estonias förlisning,

21. godkänner vad regeringen förordar om Handelsflottans kultur- och

fritidsråd.

I detta avsnitt behandlar utskottet

vidare ett åttiotal av de

motionsyrkanden som anges i den

inledande förteckningen, på s. 6-

28, i detta betänkande. De

yrkanden det gäller anges i

berörda underavsnitt.

5.1 Statligt ekonomiskt stöd till

sjöfartsnäringen

5.1.1 Inledning

Utskottet har i avsnitt 1 behandlat regeringens förslag om en

medelsanvisning på 409 miljoner kronor under anslaget

Bidrag till sjöfarten. Utskottet behandlar i det följande ett

antal motionsförslag om det statliga ekonomiska stödet till

sjöfartsnäringen, vilka inte omedelbart berör den av

regeringen föreslagna medelsanvisningen för nästa

budgetår. Yrkandena skall ses mot bakgrund av

riksdagsbeslut åren 1996 och 1998 om principerna för

nuvarande bidragssystem.

5.1.2 1996 års sjöfartspolitiska beslut

Riksdagen antog ett sjöfartspolitiskt beslut i december 1996

(prop. 1996/97:1 utg.omr. 22, bet. 1996/97:TU1, rskr.

1996/97:115). Enligt detta skall staten tillförsäkra den

svenska handelsflottan rimliga konkurrensvillkor och

härigenom tillvarata sjöfartens möjligheter att såsom en

konkurrenskraftig exportnäring stärka betalningsbalansen.

Vidare skall enligt beslutet den svenskflaggade

handelsflottan omfattas av ett statligt ekonomiskt stöd.

Bestämmelser härom finns i förordningen (1996:1559) om

statligt bidrag till svensk sjöfart. Av denna framgår att

bidrag lämnas till arbetsgivare för inbetald skatt på

sjöinkomst och för arbetsgivares kostnader för

socialavgifter. Bidraget avser ombordanställda "på svenska

handelsfartyg som huvudsakligen används i utrikestrafik av

betydelse för den svenska utrikeshandeln eller den svenska

tjänsteexporten". Bidragsgivningen gäller dock inte för

anställda på passagerarfartyg i förordningens mening, dvs.

"fartyg som transporterar även andra passagerare än

chaufförer till lastbilar som transporteras med fartyget".

Färjetrafiken mellan svenska och utländska hamnar

omfattas sålunda, i huvudsak, inte av något statligt

ekonomiskt stöd.

5.1.3 1998 års sjöfartspolitiska beslut

I 1998 års budgetproposition, som avser budgetåret 1999,

framhöll regeringen att flera EU-länder, inom ramen för nya

riktlinjer för statsstöd till sjöfarten - antagna av EG-

kommissionen våren 1997 - hade förstärkt sina

näringspolitiska insatser på sjöfartsområdet. Härigenom

hade den svenska handelsflottans konkurrenskraft påverkats

negativt. ven 1996 års sjöfarts- politiska beslut borde

därför förstärkas, betonade regeringen, så att man kunde

bryta trenden i fråga om utflaggning. Genom åtgärder från

både statens och sjöfartsnäringens sida skulle man kunna

minska kostnadsgapet gentemot våra närmaste

konkurrentländer. Den statliga åtgärd som aviserades i

sammanhanget innebar en höjning av bidraget till kostnader

för sociala avgifter från 29 000 kr till 48 000 kr per

kalenderår och årsarbetskraft.

Parterna på sjöarbetsmarknaden hade - framgick det av 1998 års

budgetproposition - träffat vissa principöverenskommelser och ramavtal

som innebar möjligheter att i väsentlig grad minska bemanningskostnaderna.

De möjligheterna borde kunna utnyttjas, framhölls det. Möjligheten att

anställa sjömän bosatta utanför EES-området för kortare tid, högst sex

månader, var enligt regeringens bedömning det mest betydelsefulla

momentet för bemanningskostnaderna. Parterna hade emellertid förutsatt att

befrielse från inkomstskatt och sociala avgifter skulle kunna medges, för de

tillfälligt anställda sjömän det var fråga om, enligt en s.k. nettomodell.

Därvid förutsattes också att i Sverige obligatoriska krav på sociala

trygghetsersättningar skulle kunna ersättas med avtalsbundna sådana för

dessa anställda.

En sådan nettomodell utgjorde emellertid enligt regeringens bedömning ett

avsteg från grundläggande principer för beskattningen av arbetsinkomster.

Att slopa arbetsgivaravgifterna för de sjöinkomster det var fråga om stred

vidare mot principerna för och finansieringen av

socialförsäkringsförmånerna och inte minst den inkomstgrundade

ålderspensionen, som nyligen hade beslutats. Regeringen förordade därmed

en s.k. bruttomodell. Den aviserade höjningen av bidraget till kostnader för

sociala avgifter villkorades så att den förutsatte en överenskommelse mellan

sjöarbetsmarknadens parter om åtgärder som påtagligt förbättrar den svenska

handelssjöfartens konkurrenskraft.

Regeringen, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna, Sveriges redareförening

och fackförbundet SEKO enades den 16 november 1998 om hur det statliga

stödet till sjöfarten borde utformas. Stödet skulle enligt uppgörelsen bygga

på den nämnda bruttomodellen. Bidrag till kostnaderna för de sociala

avgifterna skulle utgå med 58 000 kr per årsarbetskraft fr.o.m. år 1999 och

t.o.m. år 2001. Detta innebar en ökning med 10 000 kr per årsarbetskraft i

förhållande till förslaget i 1998 års budgetproposition. I ett gemensamt

uttalande framhöll parterna att uppgörelsen var positiv för svensk sjöfart. De

anställda skulle ges löne- och anställningstrygghet samtidigt som

konkurrenskraften stärktes. Förutsättningar fanns därmed för en fortsatt god

utveckling av svensk sjöfartsnäring. Sjöarbetsmarknadens parter skulle som

en följd av uppgörelsen sluta erforderliga avtal om tillfälligt anställd person

(s.k. TAP-avtal) under svensk flagg.

Riksdagen ställde sig den 11 december 1998 bakom uppgörelsen (bet.

1998/99:TU1, rskr. 1998/99:79).

5.1.4 Motionsförslag om vidgat stöd m.m.

Utskottet behandlar här nedan ett antal motionsyrkanden

som väckts under den allmänna motionstiden i år och som

alla avser frågan om det statliga ekonomiska stödet bör

vidgas till att även omfatta färjetrafik mellan svenska och

utländska hamnar och/eller frågan om EU:s sjöfartspolitik.

De motioner det gäller är följande:

- T211 yrkande 17 av Kenth Skårvik m.fl. (fp),

- T212 yrkandena 27-29 av Johnny Gylling m.fl. (kd),

- T231 yrkande 20 av Sven Bergström m.fl. (c),

- T601 av Elisabeth Nyström och Björn Leivik (båda m),

- T603 av Birgitta Sell,n och Gunnel Wallin (båda c),

- T604 av Sten Andersson och Kent Olsson (båda m),

- T616 av Henrik Westman (m),

- T618 av Cristina Husmark Pehrsson och Ewa Thal,n

Finn, (båda m),

- T623 av Annelie Enochson och Per Landgren (båda kd),

- T642 yrkandena 7, 9 och 14 av Per-Richard Mol,n m.fl.

(m),

- T648 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (båda s),

- T655 av Bengt Silfverstrand och Catherine Persson (båda

s),

- T661 av Monica Öhman m.fl. (s, v, mp),

-T663 av Annika Nilsson och Kent Härstedt (båda s).

I så gott som samtliga dessa motioner har man tagit fasta

på ett uttalande av regeringen i årets budgetproposition om

att det samlade stödet till sjöfarten bör utökas till att även

omfatta färjenäringen. En total översyn av lastsjöfartens och

färjenäringens villkor har nyligen påbörjats inom

Regeringskansliet. Arbetet kommer enligt propositionen att

särskilt inriktas på införandet av ett nettostöd. Frågan kräver

dock, framhåller regeringen, ytterligare tid för beredning.

Avsikten är att förslag skall underställas riksdagen i sådan

tid att ett nytt stödsystem kan träda i kraft den 1 januari

2002.

I flera av motionerna framhålls att Danmark med verkan fr.o.m.

september innevarande år öppnat sitt internationella register (DIS) även för

färjor. Detta innebär att på färjor registrerade i DIS kan

bemanningskostnaderna sänkas med 30 . 40 %. Det danska beslutet härom

ryms inom ramen för kommissionens regler för statsstöd för sjöfarten.

I motionerna betonas att den svenska färjesjöfartens konkurrenskraft, som

redan minskat avsevärt genom slopad taxfreeförsäljning och genom

tillkomsten av Öresundsbron, genom det danska beslutet försvagas på ett

avgörande sätt. Snabba åtgärder krävs därför om staten skall stå för sitt

åtagande att tillförsäkra den svenska handelsflottan rimliga

konkurrensvillkor. Ett nytt stödsystem från den 1 januari 2002 är inte snabbt

nog. Erforderliga åtgärder måste gälla redan för år 2001, lyder ett nära nog

samstämmigt önskemål.

Endast i en motion, T642 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m), framhålls att

man bör avvakta den kartläggning av den svenska rederinäringen som

regeringen förutskickar. Innan viktiga beslut fattas i frågan, bör ett grundlig

beslutsunderlag tas fram, betonar motionärerna. I m-motionen framhålls

också att TAP-avtalet bör ändras så att det blir ett nettoavtal, utan svensk

beskattningsrätt. Vidare betonas i samma motion att nuvarande ekonomiska

stöd till färjetrafik över Kvarken, enligt ett avtal som gäller för två år, bör

upphöra när avtalet löper ut.

Utskottets vice ordförande, Sven Bergström (c) har den 28 september 2000

till utskottet överlämnat en skrivelse med begäran om utskottsinitiativ.

Utskottet bör enligt skrivelsen - mot bakgrund av de danska åtgärderna -

utarbeta ett förslag till ett nettostödsystem som kan införas redan den 1

januari 2001.

EU:s sjöfartspolitik och Danmarks tillämpning av denna

politik behandlas i ett flertal motioner.

Enligt motion T211 (fp) bör regeringen överväga om EU:s

sjöfartspolitik är så beskaffad att den motiverar andra

åtgärder än de som nu aviseras för att stärka den svenska

sjöfartsnäringens konkurrenskraft och därmed förhindra

fortsatt utflaggning.

I motion T212 (kd) framhålls att sjöfartssubventionerna på sikt bör

avskaffas. Regeringen bör driva frågan inom EU för att sätta ett slutdatum

för sjöfartsstöden i dagens form.

I motionerna T231 (c) och T603 (c) framhålls att Sverige på EU-nivå

måste vara pådrivande för gemensamma regler på sjöfartens område. Sådana

regler skulle göra det omöjligt att vissa länders sjöfart genom

statssubventionerad dumpning slår ut sjöfarten i de länder som inte ägnar sig

åt sådant.

I motion T604 (m) framhålls att subventioner är en felaktig konkurrens-

metod. Motionärena uttalar sin förvåning över att EU tillåter detta och

betonar att EU i stället borde verka för att subventioner förbjuds.

I motion T618 (m) utgår motionärerna från den skattebefrielse för

personalen på danska färjor som man beslutat om i Danmark och framhåller

att frågan om konkurrerande skattebaser bör tas upp till fortsatt behandling i

EU.

I motion T623 (kd) framhålls att det danska beslutet följer EU:s riktlinjer

för sjöfartspolitiken och att Sverige ställt sig bakom dessa riktlinjer.

I motion T642 (m) uttalas starkt missnöje med EU:s riktlinjer för statsstöd

till sjöfartsnäringen och Danmarks beslut med stöd av dessa riktlinjer. Den

konkreta följden av den danska politiken blir bl.a. - framhåller motionärerna

- att danska skattebetalare kommer att subventionera transporter till och från

Sverige, något som knappast överensstämmer med tankarna i Romtraktaten.

De gällande EU-reglerna, som medger skattebefrielse av sjömän, tillkom för

att europeiska redare skulle få rimliga konkurrensvillkor mot

bekvämlighetsflaggat tonnage. Tanken var inte att unionens olika stater

skulle skattebefria hela yrkesgrupper för att skapa konkurrensfördelar för den

egna nationens företag. Färjornas besättningar är nästan alltid bosatta och

verksamma i anslutning till färjelinjen, så är inte fallet i andra rederier.

Färjerederierna konkurrerar därför inte med lågkostnadsbesättningar från

utomeuropeiska länder utan med andra, inom unionen verksamma företag.

Om den danska modellen för subvention av färjesjöfart skulle bli allmän

inom unionen, kommer med stor sannolikhet - betonar motionärerna -

kompensationskrav från andra transportföretag. Risken är stor att EU går in i

ännu ett oöverskådligt subventionssystem. Motionärerna vill att regeringen

snarast möjligt hos kommissionen aktualiserar de problem som EU:s

sjöfartspolitik innebär i syfte att få ändring till stånd. Frågan bör också ta

upp i förhandlingar med Danmark och vid nästa möte med Nordiska rådet.

I motion T648 (s) framhålls att den hårda konkurrensen inom sjöfarten har

medfört att det ena EU-landet efter det andra skapat sina egna spelregler

inom ramen för det av EU fattade beslutet om stöd till sjöfarten. Till detta

kommer den konkurrens som storsjöfarten och till viss del färjenäringen får

uppleva genom icke europeisk flagg, s.k. bekvämlighetsflagg. De

konkurrerar med låglönebesättningar och obefintliga krav på säkerhet och

arbetsvillkor. På en mer övergripande nivå finns det skäl - fortsätter

motionärerna - att vara orolig för en skattedumpningsspiral i Europa. Sverige

bör därför kraftfullt agera inom ramen för EU för att få till stånd

konkurrensneutralitet mellan länder på sjöfartsområdet. Det kommande

ordförandeskapet i EU under första halvåret 2001 öppnar möjligheten att

lyfta upp frågan om konkurrensneutralitet och gemensamma regelverk på

dagordningen.

5.1.5 Utskottets ställningstagande

Vidgat statligt ekonomiskt stöd till sjöfartsnäringen

Staten har genom 1996 års sjöfartspolitiska beslut åtagit sig

att tillförsäkra den svenska handelsflottan rimliga

konkurrensvillkor. 1997 års beslut inom EU om nya

riktlinjer för statsstöd till sjöfartsnäringen ledde till att flera

EU-länder vidtog åtgärder som avsevärt försvagade den

svenska handelsflottans konkurrenskraft. Det blev därför

nödvändigt att vidta åtgärder som förstärkte

konkurrenskraften. Så skedde genom det nämnda

riksdagsbeslutet 1998. Efter 1998 års beslut har

konkurrenskraften för vår internationella färjesjöfart

försvagats avsevärt genom åtgärder som vidtagits i vår

omvärld inom ramen för EU:s regler om statsstöd.

Utskottet noterar med tillfredsställelse regeringens uttalande i

propositionen att den vill slå vakt om den svenska sjöfartsnäringen och att

detta gäller inte minst färjesjöfarten. Målsättningen är, betonar regeringen,

att ge den svenska sjöfarten likvärdiga konkurrensvillkor, och det samlade

stödet bör nu - efter en översyn av lastsjöfartens och färjenäringens villkor

utökas till att omfatta även färjenäringen. Översynen kommer att särskilt

inriktas på införandet av ett nettostöd. Regeringen avser att förelägga

riksdagen förslag till nytt stödsystem i sådan tid att det kan träda i kraft de

januari 2002.

Utskottet välkomnar den översyn och dess inriktning samt det förslag som

regeringen förutskickar. Som framhålls i motionerna kan emellertid den 1

januari 2002 komma att visa sig vara en för sen tidpunkt för ett nytt stöd

för vår färjesjöfart. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att

åtgärder behöver genomföras redan under år 2001 för att stärka

konkurrenskraften och motverka utflaggning. Regeringen bör snarast möjligt

återkomma till riksdagen med förslag om hur åtgärderna under år 2001 skall

utformas.

Vad utskottet nu anfört om vidgade statliga insatser för sjöfartsnäringen

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med följande

motionsyrkanden torde få anses tillgodosett: T211 (fp) yrkande 17 i nu

berörd del, T212 (kd) yrkandena 27 och 28, T601 (m), T603 (m) yrkande 2,

T604 (m) i nu berörd del, T616 (m), T623 (kd) yrkande 2, T642 (m) yrkande

9, T655 (s), T661 (s, v, mp) och T663 (s). Motion T642 (m) yrkande 7 i nu

berörd del och yrkande 14 avstyrks.

Utskottets ställningstagande innebär att också syftet med framställningen

om ett utskottsinitiativ enligt skrivelsen av utskottets vice ordförande, Sven

Bergström (c), torde få anses tillgodosett.

EU:s sjöfartspolitik

Den hårda konkurrensen inom sjöfarten ledde till att

kommissionen år 1997 fastställde nya riktlinjer för statsstöd

till sjöfarten. Inom ramen för dessa har flera EU-länder

infört olika typer av skattebefrielser för sjömän. Som en

följd härav har konkurrensförhållandena snedvridits. Den

uppkomna situationen är enligt utskottets mening olycklig.

Utskottet förutsätter därför att regeringen inom EU verkar

för en ordning som säkerställer största möjliga

konkurrensneutralitet.

Med det anförda finner utskottet syftet med de nu aktuella

motionsyrkandena i huvudsak tilllgodosett. Yrkandena torde därför inte

behöva föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker således

motionerna T211 (fp) yrkande 17 i nu berörd del, T212 (kd) yrkande 29,

T231 (c) yrkande 20, T603 (c) yrkande 1, T604 (m) i nu berörd del, T618

(m), T623 (kd) yrkande 1, T642 (m) yrkande 7 i nu berörd del och T648 (s).

5.2 Handelssjöfartens

kostnadsansvar och

Sjöfartsverkets ekonomiska mål i

fråga om farledsavgifterna

5.2.1 Inledning

Tillsyn över sjösäkerheten, lotsning, utmärkning av farleder,

sjöräddning, isbrytning, skydd av miljön mot förorening

från fartyg och sjökartläggning är för handelssjöfarten

angelägna uppgifter som det åligger Sjöfartsverket att svara

för. Verksamheten finansieras huvudsakligen genom

avgifter på denna sjöfart. Sedan den 1 januari 1998

tillämpas ett nytt system för sjöfartsavgifter (prop.

1996/97:1 utg.omr. 22, bet. 1996/97:TU1, rskr.

1996/97:115). I det nya systemet har fyravgiften och

farledsvaruavgiften enligt det gamla sy- stemet slagits

samman till en avgift benämnd farledsavgift. Lotsavgiften

utgjorde, framgick det av det nämnda riksdagsbeslutet, till

skillnad från fyravgiften och farledsvaruavgiften en

betalning för en individuellt utpekad tjänst i form av

lotsning. Lotsavgiften skulle därför inte ingå i den mer

generella farledsavgiften, och dess konstruktion skulle

kvarstå oförändrad i det nya systemet. Farledsavgiften och

lotsavgiften kallas tillsammans de allmänna

sjöfartsavgifterna. Den nya ordningen har följande

huvudsakliga innebörd.

? Inrikes sjötransporter, som enligt den gamla ordningen var undantagna

från fyravgift och farledsvaruavgift, har belagts med farledsavgift och

härigenom likställts med det stora flertalet utrikes sjötransporter.

?

? ven den transoceana linjetrafiken, som enligt den gamla ordningen var

undantagen från fyravgift och farledsvaruavgift, har belagts med

farledsavgift.

?

? Farledsavgiften har miljödifferentierats.

?

Sjötransporter inom Vänerområdet - varmed avses sträckan

från Göteborgsregionen upp till Vänern och hela Vänern -

är emellertid befriade från farledsavgift och undantas

således från den nya regeln om att den inrikes sjöfarten

jämställs med den utrikes sjöfarten i avgiftshänseende.

Utskottet återkommer i det följande till Vänersjöfarten.

5.2.2 Regeringens förslag

Enligt yrkande 16 i regeringens förslag till riksdagsbeslut

bör riksdagen godkänna ekonomiska mål och

investeringsplan för Sjöfartsverket för perioden 2001-2003

i enlighet med vad regeringen förordar.

Vad regeringen förordar i den delen gäller bl.a. farledsavgifterna.

Regeringen erinrar om att som restriktion för prishöjningar av

farledsavgifterna gäller att avgifterna får öka med högst nettoprisindex

räknat från år 1995.

5.2.3 Motionsförslag

Handelssjöfartens kostnadsansvar och sjöfartsavgifterna

behandlas i de fyra motionerna T204 yrkande 3 av Inga

Berggren m.fl. (m), T602 av Anna kerhielm (m), T642

yrkandena 5 och 8 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) och

T657 av Catherine Persson (s).

I samtliga dessa motioner framhålls att avgiftssystemet innebär nackdelar

för sjötransporter i förhållande till andra transportslag och att det därför in

är konkurrensneutralt. I motionerna T204 (m) och T602 (m) begärs att

regeringen låter utreda, respektive lägger fram förslag om, hur sådan

konkurrensneutralitet skall skapas, medan man i motion T642 (m)

framhåller att en anpassning av Sjöfartsverkets taxa till den

samhällsekonomiska marginalkostnaden skulle innebära väsentligt lägre

kostnader för sjötransporter och därmed också minskad belastning på väg-

och järnvägsnäten. Enligt motion T657 (s) bör Sjöfartsverkets avgiftspolicy

bli föremål för en analys som leder till förslag om ett konkurrensneutralt

avgiftssystem. I s-motionen framhålls också att förutsättningarna för annan

finansiering än den nuvarande bör utredas.

I motion T642 (m) framhålls vidare att

isförstärkt tonnage genom höga

sjöfartsavgifter får betala isbrytning för

maskinsvaga konkurrenter. Reglerna i fråga

premierar inte i tillräcklig omfattning

investering i tonnage med bättre

isegenskaper, framhåller motionärerna. I

samband med förnyelsen av isbrytarflottan

bör behovet av isbrytare närmare

analyseras, och kostnadsansvaret för

isbrytningen bör ingå i statens

regionalpolitiska åtagande.

5.2.4 Utskottets ställningstagande

Trafikens kostnadsansvar behandlades i riksdagens

transportpolitiska beslut år 1998 (prop. 1997/98:56, bet.

1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). I beslutet framhålls bl.a.

att principen om fullt kostnadsansvar enligt 1988 års

trafikpolitiska beslut bör ersättas med ett

samhällsekonomiskt marginalkostnadsansvar. I fråga om

sjöfarten, och luftfarten, ansåg riksdagen emellertid att 1988

års finansieringsmodell borde bibehållas. De praktiska

konsekvenserna av detta avsteg från

marginalkostnadsprincipen bedömdes som begränsade.

Utskottet vill vidare framhålla att systemet för

sjöfartsavgifter skall ses mot bakgrund av regionalpolitiska

mål för transportpolitiken enligt 1998 års riksdagsbeslut. Av

det beslutet framgår också att regeringen noga följer

effekterna av den miljödifferentiering av sjöfartsavgifterna

som infördes med verkan fr.o.m. år 1998.

Av den nu aktuella propositionen framgår att Sjöfartsverket överväger

smärre justeringar av farledsavgifterna inom det nuvarande systemets ram.

Förändringar av mer genomgripande karaktär är enligt regeringen inte

aktuella att överväga förrän Godstransportdelegationen presenterar sina

slutsatser sommaren 2001. Delegationens uppgift (dir. 1998:51) är bl.a. att

utföra en närmare analys av godstransportsystemets nuvarande funktion och

brister samt av framtida behov och utveckling av godstransporter inom, till

och från Sverige. Godstransportsystemets olika delar, som bl.a. omfattar

infrastruktur i form av farleder och hamnar och ekonomiska förutsättningar i

form av skatter och avgifter m.m., skall bilda grunden för en analys som

skall leda till utformningen av en övergripande godstransportstrategi.

Med hänvisning till det anförda

och i avvaktan på resultatet av

Godstrans- portdelegationens

arbete är utskottet inte berett att

förorda någon riksdagens åtgärd

med anledning av nu aktuella

motionsyrkanden. Dessa avstyrks

därför. Regeringens förslag om att

riksdagen bör godkänna

ekonomiska mål m.m. för

Sjöfartsverket tillstyrks i den del

det avser farledsavgifterna.

5.3 Ekonomiska mål i övrigt och

investeringsplan m.m. för

Sjöfartsverket

5.3.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ekonomiska mål för Sjöfartsverket

under perioden 2001-2003, utöver dem som gäller

farledsavgifterna, enligt följande: Målet för räntabilitet skall

vara att resultatet efter skattemotsvarighet uppgår till 7 %

av eget kapital. Det långsiktiga målet för soliditeten är att

den skall uppgå till lägst 30 %. Utdelningskravet bör enligt

regeringen omfatta en tredjedel av vinsten, räknat som

resultatet efter skatttemotsvarighet. Utdelning och

skattemotsvarighet bör även fortsättningsvis fastställas

slutligt av regeringen årligen i samband med bokslutet.

Regeringen föreslår vidare att riksdagen godkänner Sjöfartsverkets inve-

steringsplan för perioden 2001-2003. Den innebär investeringar inom en ram

som sammanlagt omfattar ca 380 miljoner kronor, som till övervägande del

avser återanskaffningar. De största investeringarna inom den angivna ramen

görs inom områdena lotsning samt farleder och utmärkning.

Utöver de nu nämnda investeringarna planeras investeringar i farleder till

Göteborgs hamn. Utskottet återkommer till den frågan i det följande.

Regeringen föreslår vidare att Sjöfartsverket får bemyndigande att ta upp

lång- och kortfristiga lån inom en total ram på 110 miljoner kronor för

finansiering av investeringar. Verket bör också få sätta in kassamässigt

överskott på räntebärande konto i Riksgäldskontoret eller affärsbank.

Av propositionen framgår att Sjöfartsverket har en fordran på ett

konsortium som ombesörjde en påbörjad, men sedermera avbruten,

övertäckning av M/S Estonia. Enligt ett numera träffat avtal mellan dessa

båda parter garanteras Sjöfartsverket en ersättning om minst 100 miljoner

kronor.

Regeringen framhåller att Sjöfartsverket, Kustbevakningen och andra

statliga myndigheter har haft och sannolikt även i framtiden kommer att ha

kostnader med anknytning till M/S Estonias förlisning. Såväl kostnadernas

storlek som deras utfall i tiden är svåra att prognostisera. Regeringen föreslå

därför att medlen i fråga, som förvaltas av Sjöfartsverket, skall kunna

användas för framtida kostnader, föranledda av utredningar och andra

åtgärder med anknytning till M/S Estonias förlisning, inom den kommande

treårsperioden.

5.3.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen sålunda

anfört om ekonomiska mål och investeringsplan m.m. för

Sjöfartsverket. Det innebär - som framgår av utskottets

hemställan - att riksdagen bör

- godkänna ekonomiska mål och investeringsplan för

Sjöfartsverket för perioden 2001-2003 i enlighet med vad

regeringen förordar, i de delar som inte omfattas av

utskottets ställningstagande till de ekonomiska målen i

fråga om farledsavgifterna,

- bemyndiga regeringen att fastställa utdelning och

skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i enlighet med vad

regeringen förordar,

- bemyndiga regeringen att för år 2001 ge Sjöfartsverket

finansiella befogenher i enlighet med vad regeringen

förordar,

- godkänna vad regeringen anför om finansiering av

kostnader med anknytning till M/S Estonias förlisning.

5.4 Investeringar i farleder till

Göteborgs hamn

5.4.1 Regeringens överväganden och förslag

Sjöfartsverket och Göteborgs kommun har - framgår det av

propositionen - träffat en överenskommelse om gemensam

finansiering av investeringar i farleder till Göteborgs hamn.

Avtalet innebär bl.a. att parterna enats om att genomföra en

första etapp till en kostnad av ca 700 miljoner kronor, där

staten skall svara för 72 % av kostnaderna och Göteborgs

kommun för 28 %. Regeringen framhåller att Göteborg är

den enda hamnen i Norden med ett världsomspännande nät

av direktanlöpande transocean linjetrafik. Hamnen är av stor

betydelse för den svenska industrin, omkring 25 % av den

svenska exporten passerar genom Göteborgs hamn.

Regeringen betonar att en satsning på förbättrade farleder

till Göteborgs hamn är en viktig åtgärd för att dels

åstadkomma en ökad samverkan mellan transportslagen,

dels ge näringslivet förbättrade transportförutsättningar och

tillväxtmöjligheter. Det finns enligt regeringen

gemensamma motiv och intressen från hamnen, re- gionen

och staten att genomföra projektet i fråga.

Överenskommelsen mellan Sjöfartsverket och Göteborgs

kommun bör därför godkännas.

Vad gäller finansieringen framhåller regeringen att Sjöfartsverket bör

använda 300 miljoner kronor av eget kapital och ta upp lån med 200 miljoner

kronor för resterande del av investeringen. Med hänvisning till

investeringsbehovet i farleder till Göteborg bör regeringen, sägs det i

propositionen, bemyndigas att senare besluta om revidering av

Sjöfartsverkets ekonomiska mål och låneram.

5.4.2 Motionsförslag

Enligt motion T642 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) är det

glädjande att ett avtal om farledsutbyggnad nu kunnat

träffas med Göteborgs hamn. Överenskommelsen innebär

dock att Sjöfartsverkets andel av kostnaden skall

lånefinansieras, vilket kommer att medföra framtida högre

farledsavgifter. Sjöfartsverket har tidigare - fortsätter

motionärerna - haft en fond för att täcka framtida

investeringsbehov. Denna fond har till stor del betalats just

av den tunga trafiken på Göteborg, som nu behöver

farledsutbyggnaden. De investeringsmedel som

sjöfartsnäringen därigenom tidigare inbetalat till

Sjöfartsverket, och som utan riksdagsbeslut indragits av

regeringen, bör därför återföras till Sjöfartsverket så att man

kan undvika kommande kraftiga ökningar av

farledsavgifterna.

5.4.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet har för sin del ingen erinran mot vad regeringen

anför om investeringar i farleder till Göteborgs hamn. Med

anledning av m-motionen vill utskottet erinra om att

riksdagen, i december 1998, ställde sig bakom ett

regeringsförslag om att Sjöfartsverkets soliditet på sikt

skulle sänkas från 50 % till 30 % (prop. 1998/99:1, bet.

1998/99:TU1, rskr. 1998/99:79). I den nämnda

propositionen uttalade regeringen också sin avsikt att

besluta om en extra inleverans från Sjöfartsverket under

hösten 1998. Uttalandet föranledde ingen erinran från

riksdagens sida. Utskottet är inte berett att förorda en

omprövning av det nämnda riksdagsbeslutet.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker regeringens förslag om inve-

steringar i Göteborgs hamn och avstyrker motion T642 (m) yrkande 16.

5.5 Handelsflottans kultur- och

fritidsråd (HKF)

Regeringen erinrar om att HKF:s verksamhet finansieras

genom en avräkning på Sjöfartsverkets farledsavgifter samt

genom egna avgiftsintäkter. Avräkningen på

farledsavgifterna för år 2000 är 18,5 miljoner kronor.

Regeringen anser i likhet med HKF att 18,5 miljoner kronor

av rådets totala kostnader skall finansieras genom avräkning

av farledsavgifterna år 2001. Enligt rådets beräkning uppgår

de egna avgiftsintäkterna till 8,5 miljoner kronor.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen att riksdagen godkänner vad

regeringen förordar om Handelsflottans kultur- och fritidsråd.

5.6 Vänersjöfart m.m.

5.6.1. Inledning

Utskottet har i avsnitt 1 behandlat regeringens förslag om en

medelsanvisning på 62,7 miljoner kronor under anslaget

Ersättning till viss kanaltrafik m.m. Från anslaget utgår

bidrag till täckande av underskott för drift av Trollhätte och

Säffle kanaler samt ersättning till Vänerns

seglationsstyrelse. I det föregående har också nämnts att

sjötransporter inom Vänerområdet inte omfattas av den

farledsavgift som numera eljest gäller för annan inrikes

sjöfart. Sådan avgift utgår emellertid för sjötransporter som

antingen börjar eller slutar utanför Vänerområdet.

Av propositionen framgår att en utredare på regeringens uppdrag

presenterat förslag till en rad åtgärder i syfte att skapa långsiktiga

förutsättningar för en kommersiellt bärkraftig utveckling av Vänersjöfarten. I

departementsskrivelsen (Ds 2000:18), Väneruppdraget - Förslag för

utvecklingen av Vänersjöfarten, föreslås bl.a. att lotsavgiften sänks med 50

%, att statligt transportbidrag utgår för sjöfarten i de fall landtransporter

kombineras med Vänerfart samt att regeringen avsätter 5 miljoner kronor till

Vänerrådet för utvecklingsprojekt.

Vidare nämns i propositionen att Sjöfartsverket den 1 juli 2000, efter en

generell höjning och omläggning av lotstaxan, infört en generell rabatt på

30 % på lotsavgiften för all Vänertrafik genom Trollhätte kanals

sjötrafikområde.

5.6.2 Motionsförslag

Vänersjöfart m.m. behandlas i följande tretton motioner:

- T211 yrkande 19 av Kenth Skårvik m.fl. (fp),

- T212 yrkandena 30 och 31 av Johnny Gylling m.fl. (kd),

- T216 yrkande 2 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s),

- T609 av Runar Patriksson och Kenth Skårvik (båda fp),

- T620 yrkandena 1-5 och 7 av Viviann Gerdin och

Marianne Andersson

(båda c),

- T621 av Dan Kihlström och Ulla-Britt Hagström (båda

kd),

- T640 yrkande 5 av Stig Eriksson m.fl. (v),

- T642 yrkande 6 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),

- T643 yrkandena 1-3 av Sture Arnesson m.fl. (v),

- T650 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s),

- T658 av Nils-Erik Söderqvist och Torgny Danielsson

(båda s),

- T659 av Carina Ohlsson och Urban Ahlin (båda s),

- N386 yrkande 7 av Marianne Andersson (c).

Genomgående i dessa motioner framhålls att transporter

på Vänern eller Mälaren eller längs kusterna innebär

fördelar från miljö-, trafiksäkerhets- och

energieffektivitetssynpunkt i förhållande till väg- och

järnvägstransporter och att dessa fördelar motiverar stöd

eller andra åtgärder från bl.a. statens sida.

I fråga om Vänersjöfarten, som det stora flertalet av motionsyrkandena

gäller, framhålls mera specifikt bl.a. att utredningsmannens förslag i den

nämnda departementsskrivelsen bör genomföras och att Vänern bör ges

status som inre vattenväg. Sådan sägs innebära att Vänerns infrastruktur

skulle finansieras på samma sätt som vägar och järnvägar. Farledsavgifterna

skulle då kunna avskaffas.

5.6.3 Utskottets ställningstagande

Som framhålls i flera motioner kan Vänersjöfarten bidra till

uppnåendet av de transportpolitiska målen enligt 1998 års

riksdagsbeslut vad beträffar ett tillgängligt transportsystem,

en hög transportkvalitet, en säker trafik, en god miljö och en

positiv regional utveckling.

Utskottet anser också i likhet med flera motionärer att man bör söka

utnyttja de goda möjligheter som finns att frakta stora lastkvantiteter dire

via hamnar i Vänern, Mälaren och utmed våra kuster. Därigenom kan en

väsentlig avlastning av väg- och järnvägsnäten uppnås. Nuvarande

utveckling kan enligt utskottets mening på sikt innebära faror för sjöfartens

fortbestånd i de nämnda vattenområdena.

Utskottet ser därför med tillfredsställelse på regeringens i propositionen

uttalade avsikt att följa Vänertrafikens utveckling för att försäkra sig om att

det även i framtiden kommer att finnas infrastrukturella förutsättningar att

bedriva handelssjöfart på Vänern. Det är enligt utskottets mening en

angelägen målsättning. Utskottet noterar också med intresse uppgiften i

propositionen om att Vänersjöfarten är föremål för vidare överväganden

inom Godstransportdelegationen. Utskottet förväntar sig att delegationen i

sin slutrapport kommer att ägna Vänersjöfarten - liksom sjötransporterna på

Mälaren och utmed våra kuster - ingående överväganden. Utskottet vill

vidare betona vikten av att frågan får en skyndsam lösning. Det är därför

angeläget att slutrapporten blir färdig utan dröjsmål och att regeringens

ställningstagande till denna redovisas för riksdagen.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet syftet med motions-

yrkandena till väsentlig del tillgodosett. De bör därför inte föranleda någon

riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.

5.7 Säkerhets- och miljöfrågor

5.7.1 Inledning

Sjöfartens internationella karaktär medför att åtgärder på

säkerhets- och miljöområdena i regel måste vidtas i

internationellt samarbete för att bli verkningsfulla. FN:s

sjöfartsorganisation International Maritime Organization

(IMO) har sjösäkerheten och skyddet av den marina miljön

som övergripande mål för sin verksamhet. Organisationen

har den världsomfattande inriktning och krets av

medlemsstater som är nödvändig för att bestämmelser om

bl.a. fartygs konstruktion och utrustning skall få den i

princip lika nödvändiga globala anslutningen och

tillämpningen.

EU:s insatser inom sjösäkerhets- och havsmiljöområdena är i betydande

utsträckning förknippade med IMO:s arbete och inriktas i den delen på ett

effektivt och enhetligt införande av de inom IMO träffade internationella

överenskommelserna i EU-staternas nationella regelverk. På senare tid har

EU också alltmer verkat för medlemsstaternas regionala sjösäkerhets- och

havsmiljöintressen. Av propositionen framgår att kommissionen - med

anledning av oljetankfartyget Erikas förlisning utanför Frankrikes kust i

december 1999 - lagt fram förslag till ett åtgärdspaket som syftar till att

stärka sjösäkerheten hos i första hand oljetankfartyg och därmed minska

föroreningarna av den marina miljön. Delar av paketet är av sådan

internationell betydelse att en parallell behandling av frågan sker inom IMO.

Sedan den politiska frigörelsen i Östersjöregionen har samarbetet mellan

ländernas sjöfartsadministrationer utvecklats, framhålls det vidare i

propositionen. Sjöfartsverket har på regeringens uppdrag utarbetat en

handlingsplan för att utveckla sjöfart och handel i Östersjöregionen. Planen

utgör ett underlag för att göra en samlad värdering av svenska åtgärder som

kan spänna över flera politikområden. Ökad effektivitet, hög sjösäkerhet och

god miljö är nyckelord.

I det följande redovisas i ett sammanhang ett antal förslag i s-, m-, kd-,

och fp-motioner om sjösäkerhets- och havsmiljöfrågor, som har det

gemensamma draget att de internationella aspekterna står i förgrunden.

Därefter behandlas förslag dels i en v-motion om skärpt

sjösäkerhetslagstiftning för fartyg i kustsjöfart m.m., dels i en mp-motion om

erosionsskador.

5.7.2 Motionsförslag

Sjösäkerhets- och havsmiljöfrågor

I motionerna 1999/2000:T210 och T212, båda av Johnny

Gylling m.fl. (kd), framhålls att Sverige bör vara pådrivande

i internationella organ för strängare säkerhets- och

miljökrav för sjöfarten.

I den förstnämnda av dessa två motioner framhålls också vikten av att

Sverige tillsammans med övriga EU-länder prioriterar frågan om

flaggstatskontroll.

I motionerna 1999/2000:T616 och T642, båda av Per-Richard Mol,n m.fl.

(m), framhålls att Sverige aktivt bör verka för att ISM-koden snarast möjligt

införs i internationella sammanhang.

I motion T610 av Karl-Göran Biörsmark (fp) framhålls att endast optimal

transportsäkerhet för olja och annat miljöfarligt gods skall tolereras i

nordiska farvatten. Fartyg med dubbelskrov måste bli ett obligatorium i dessa

sammanhang, betonar motionären. Sverige måste hårt driva detta krav inom

EU och IMO. Ett datum bör snarast fastställas för utfasning av gamla fartyg

och infasning av nya med dubbelskrov.

I motion T652 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (båda s) framhålls att

man på passagerarfärjor som trafikerar svenska hamnar bör införa krav på

effektivare stabiliseringssystem, på evakueringssystem som anpassas till att

fungera i kallt väder och under stormförhållanden samt på fungerande

bärgningssystem.

Kent Härstedt och Annika Nilsson framhåller också, i motion T653 (s), att

regeringen bör ge Kommunikationsforskningsberedningen i samråd med

Sjöfartsverket ett uppdrag att tillsätta en särskild arbets- och styrgrupp för

bereda förslag till säkerhetshöjande åtgärder för passagerarfärjor.

Beredningsarbetet bör bl.a. omfatta sådana säkerhetssystem som avses i

motion T652.

I motion T629 av Lars Wegendal (s) framhålls att Sverige inom ramen för

Östersjösamarbetet bör aktualisera frågan om lotstvång för fartyg som

kommer från länder utanför Östersjöområdet och som trafikerar Östersjön.

I motion T606 av Sten Andersson och Kent Olsson (båda m) framhålls att

man bör motverka oljeskador till havs genom att låta befraktaren (lastägaren)

dela ansvaret med redaren för sådana skador. Motionärerna säger sig vidare

sätta ett frågetecken för förslag inom EU som innebär skrotning av 35 % av

tanktonnaget under de närmaste två tre åren från strikt ålderssynpunkt.

Skärpt sjösäkerhetslagstiftning för fartyg i kustsjöfart m.m.

I motion T640 av Stig Eriksson m.fl. (v) framhålls att det i

Norge och Danmark finns regler om kustfart som till stora

delar sammanfaller med riktlinjer som fastställts i ett

policydokument från Internationella

transportarbetarfederationen (ITF). I Sverige saknas

motsvarande regler, framhåller motionärerna. Genom att

införa krav i Sverige med samma innebörd som ITF-

kraven och de krav som finns i Norge och Danmark, kan

säkerheten kring vår kustsjöfart stärkas. Regeringen bör

lägga fram förslag till skärpt sjösäkerhetslagstiftning och

om anställningsvillkor i enlighet med ITF:s policy.

I motion T640 (v) begärs vidare en översyn av bestämmelserna om

arbetsmiljön på fartyg. Nya regler för sjötransporter av farligt gods enligt de

s.k. IMDG-koden gäller internationellt sedan 1998 men har inte införts i

Sverige. Därför behövs en översyn även av dessa bestämmelser, betonar

motionärerna.

Erosionsskador

I motion T617 av Gudrun Lindvall (mp)

begärs en översyn av villkor, tillstånd och

skyddsåtgärder för sjötrafik i trånga

farleder i syfte att undvika erosionsskador i

framtiden.

5.7.3 Utskottets ställningstagande

Sjösäkerhets- och havsmiljöfrågor

Utskottet ser med stort allvar på sjösäkerhets- och

havsmiljöfrågorna och finner det därför värdefullt att

regeringen i propositionen framhåller att dessa frågor bör

ges fortsatt hög prioritet. Det internationella arbetet är

därvid, betonar regeringen, av särskild betydelse.

Utskottet är av samma mening och delar därmed också den i

de båda kd-motionerna uttalade uppfattningen att Sverige

bör vara pådrivande i internationella organ för strängare

säkerhets- och miljökrav för sjöfarten.

Med anledning av kd-yrkandet om flaggstatskontroll vill

utskottet erinra om att riksdagen ställt sig bakom följande

regeringsuttalande i proposition 1997/98:56 (s. 135-136,

bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266):

Ett viktigt område som bör prioriteras är frågan om flaggstatskontroll. Ett

internationellt problem är den bristande kvalitet som vissa flaggstaters

sjöfartsadministrationer uppvisar. Sverige bör därför tillsammans med övriga

EU-länder stödja det arbete som pågår inom IMO med att skapa

internationella instrument som ställer kvalitetskrav på flaggstaters

sjöfartsadministration.

Utskottet gör ingen annan bedömning nu i frågan om

flaggstatskontroll.

ISM-koden (International Safety Management Code) antogs av IMO år

1993 som en bilaga till l974 års konvention om säkerheten för människoliv

till sjöss (SOLAS). Koden har införlivats med svensk rätt genom ändringar i

fartygssäkerhetslagen (1988:49) som beslutades av riksdagen i maj 1995

(prop. 1994/95:186, bet. 1994/95:TU27, rskr. 1994/95:513). I sitt av

riksdagen godkända betänkande 1998/99:TU6 behandlade utskottet ett

yrkande i en m-motion med samma innebörd som de nu aktuella m-

yrkandena, att Sverige bör verka för kodens införande i internationella

sammanhang. I det nämnda betänkandet, som bl.a. också innehåller en

kortfattad redogörelse för kodens innebörd, angav utskottet att koden hade

trätt i kraft internationellt den 1 juli 1998 för alla typer av passagerarfarty

samt för tankfartyg med en bruttodräktighet av minst 500. Det kan tilläggas

att koden för europeiskt vidkommande sattes i kraft tidigare - genom en EG-

förordning, som tillkom mot bakgrund av Estoniakatastrofen. I det nämnda

betänkandet framhölls också att koden skulle komma att gälla för alla

lastfartyg i internationell trafik från år 2002. Det kan ytterligare tilläggas

Sverige gäller kodens föreskrifter också för passagerarfartyg i nationell

trafik.

Med anledning av kraven på dubbelskrov i motion T610 (fp) vill utskottet,

liksom i flera tidigare betänkanden om sjöfart, framhålla att krav på dubbel

botten och dubbelt skrov sedan flera år tillbaka gäller för fartyg som skall

trafikera Vänern och Mälaren. Arbete pågår inom EU och IMO för att snabba

på utfasningen av enkelskrovsfartyg i förhållande till de regler som gäller i

dag, enligt vad utskottet erfarit. Sjöfartsverket har också initierat ett arbe

IMO om dubbelbotten även under bunkeroljetankar i handelsfartyg.

Mot bakgrund av kraven i motionerna T652 (s) och T653 (s) vill utskottet

erinra om det inledningsvis anförda att frågor som gäller fartygs konstruktion

och utrustning i princip bör regleras på global basis inom ramen för IMO-

arbetet. Nationella särkrav måste undvikas för att internationell sjöfart skal

kunna bedrivas. Inom IMO, har utskottet erfarit, kommer nu ett arbete att

inledas för en förutsättningslös genomgång av de stora passagerarfartygens

säkerhetsproblem. Arbetet kommer att gälla såväl nya som befintliga fartyg.

Vad gäller motionärernas krav på stabiliseringssystem vill utskottet erinra

om den s.k. Stockholmsöverenskommelsen från februari 1996, genom vilken

ett antal nordvästeuropeiska länder enades om att särskilda krav skall ställas

på stabiliteten och flytbarheten hos existerande roropassagerarfartyg i bl.a.

Östersjön. Som framgår av utskottets betänkande 1996/97:TU1 s. 82 skall

överenskommelsen ses mot bakgrund av en IMO-resolution som medger att

länder i en region kan sluta avtal om krav på fartygs stabilitet. Stockholms-

överenskommelsen medför, när dess regler tillämpas på roropassa-

gerarfartyg, att dessas stabilitet förbättras. De skall således i skadat skick,

vatten kommit in på bildäck, flyta på rät köl och en torrskodd embarkering

av livbåtar och livflottar skall vara möjlig. Utskottet har också från

Sjöfartsverket under hand inhämtat att de nordiska sjösäkerhetsdirektörerna

kommit överens om att för nordiska fartyg föreskriva att dessa skall utrustas

med termiska livvästar, dvs. livvästar som hindrar en snabb avkylning av

människor som hamnat i vattnet. Den frågan skall också föras fram i IMO

med sikte på en globalt gällande föreskrift. Vad gäller det krav på

bärgningssy- stem som även aktualiseras i motionerna T652 (s) och T653

(s) framhåller verket att på passagerarfartyg i internationell trafik måste

finnas ett system varigenom man skall kunna rädda nödställda från andra

fartyg.

Fartyg i Östersjön går väsentligen på internationellt vatten, där

Östersjöstaterna inte har någon jurisdiktion, vill utskottet erinra om, med

anledning av motion T629 (s). Folkrättsliga principer hindrar dem sålunda att

föreskriva sådant lotstvång som motionären vill ha till stånd. Frågan om

lotsning på frivillig väg på internationellt vatten i Östersjön behandlas dock

bl.a. inom ramen för samarbetet mellan Östersjöstaterna enligt

Helsingforskonventionen om skydd av Östersjöns marina miljö. Globalt

gällande utrustningskrav på s.k. transpondrar träder i kraft den 1 juli 2001

och kommer att avsevärt förbättra möjligheterna att identifiera och följa

fartyg.

Av lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella

oljeskadefonden följer att i Sverige tillämpas en ordning som synes ägnad att

väsentligen tillgodose kravet i motion T606 (m) på att ägare eller mottagare

av oljelaster skall ta ett ekonomiskt ansvar för följderna av ett oljeutsläpp.

sker genom regler om skyldighet för ägarna eller mottagarna att via

Sjöfartsverket betala avgifter till fonden. Från denna betalas ersättning för

skador som faller utanför redarens begränsade ansvar. Vad gäller frågan om

skrotning av tanktonnage, som också behandlas i motion T606 (m), har

utskottet erfarit att enighet råder inom IMO att utfasningen bör påskyndas.

Slutlig ställning till ett förslag i frågan kommer att tas i april 2001. Det

förslag som man kommer att ta ställning till innebär en inte fullt lika drastis

utfasningstakt som kommissionen föreslagit.

Av det anförda framgår enligt utskottets mening att syftet med samtliga nu

behandlade motionsyrkanden torde få anses tillgodosett. Yrkandena behöver

därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks med det sagda.

Skärpt säkerhetslagstiftning för fartyg i kustsjöfart m.m.

Vad utskottet anfört i det föregående om att nationellt

begränsade särkrav på fartygs konstruktion och utrustning

bör undvikas gäller också sådana särkrav på fartyg i

kustsjöfart som aktualiseras i motion T640 (v). Det svenska

sjösäkerhetsarbetet inriktas så att för svenska fartyg skall

gälla och tillämpas krav och föreskrifter som

säkerhetsmässigt ligger på samma nivå som i andra

utvecklade sjöfartsnationer. Vad beträffar

anställningsvillkor för ombordanställda, som också

behandlas i motionen, synes det utskottet främst vara en

fråga för sjöarbetsmarknadens parter.

Inom Regeringskansliet pågår för närvarande, har utskottet erfarit, en

översyn av fartygssäkerhetslagstiftningen. Översynen, som utskottet finner

angelägen, omfattar bl.a. arbetsmiljöreglerna. IMDG-koden kommer att

uppdateras genom Sjöfartsverkets försorg.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte någon riksdagens

åtgärd erforderlig med anledning av de båda yrkandena i motion T640 (v).

Dessa avstyrks därför.

Erosionsskador

Erosion av stränder förekommer - som framgått av den

allmänna debatten om farlederna till Stockholm - som en

del i en naturlig process och påverkas av väder och vind

liksom av bl.a. isläggning. Fartygstrafik i trånga passager

ger naturligtvis även upphov till erosionsskador.

Miljöbalken innehåller bestämmelser om att sjöfartens infrastruktur i form

av hamnar och farleder skall bedömas från miljösynpunkt. Bl.a. skall

miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) enligt 6 kap. genomföras. Vidare skall

regeringen tillåtlighetspröva inrättandet av nya allmänna farleder. Alla

hamnar, även existerande, som kan ta emot större fartyg än 1 350 ton skall

miljöprövas före år 2005.

I fråga om förändrad trafik i en farled föreligger inga formella krav på

miljöprövning, så länge inga ingrepp i farleden erfordras. Dock skall enligt

miljöbalken allmänna hänsynstaganden ske, vilket kan leda till att en

miljöprövning ändå bör genomföras. Om miljöpåverkande verksamhet

planeras skall den som avser att bedriva verksamheten samråda med

länsstyrelsen. Om verksamheten bedöms medföra betydande miljöpåverkan

skall ett förfarande med MKB påbörjas. Miljöprövningen avslutas normalt i

miljödomstolen som meddelar om företaget skall tillåtas eller ej och

eventuella villkor.

När det gäller farleden till Södertälje, som särskilt nämns i motionen, har

frågan om erosion aktualiserats bl.a. genom planeringen av ny rorotrafik på

hamnen. Södertälje hamn, som måste miljöpröva sin hamnverksamhet före

2005, har - enligt vad utskottet erfarit - valt att redan nu påbörja en sådan

prövning och därvid även inkluderat farledsavsnittet vid Brandalsund.

Vad utskottet nu anfört synes

utskottet till väsentlig del

tillgodose syftet med motion

T617 (mp). Motionen synes

därför nu kunna lämnas utan

åtgärd och avstyrks följaktligen.

5.8 Bemanning av utsjöplatser

I motion T614 av Eva Flyborg (fp) beklagar motionären att

Sjöfartverket avbemannat Vinga fyr. En återbemanning är

enligt motionären av stor betydelse för sjösäkerheten.

I motion T651 av Christina Pettersson och Eva Arvidsson

(båda s) beklagar motionärerna att sjöräddningsstationen på

Söderarm har lagts ned. För båtturismen och för alla som

vistas i skärgården är det viktigt med sjösäkerhet och att det

finns räddningsberedskap, betonar motionärena.

Som utskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända

betänkande 1998/99: TU6 är avbemanningen av Vinga fyr

enligt Sjöfartsverket en följd av den tekniska utvecklingen

som lett till att verket nu kan fullgöra sina uppgifter i fråga

om sjösäkerheten i Göteborgsområdet på ett

kostnadseffektivare sätt än tidigare. Sjöfartsverket finner

inte en återbemanning av Vinga motiverad av säkerhetsskäl.

Utskottet, för sin del, ifrågasätter inte den bedömningen.

Sjöfartsverkets sjöräddning bedrivs i organiserat samarbete med andra

myndigheter och inte minst med Sjöräddningssällskapet. Härigenom erhålls

enligt verket en god spridning av stationer längs hela kusten, med god

hushållning av resurserna. Söderarmsområdet är tillgodosett med snabba

räddningsenheter från bl.a. Sjöräddningssällskapet och lotsstationen i

Kapellskär. Sjöfartsverket ser inget behov av att återbemanna Söderarm av

säkerhetsskäl. Utskottet ifrågasätter för sin del inte heller den bedömningen

Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna T614 (fp)

och T651 (s).

5.9 Fritidsbåtar

5.9.1 terinförande av ett obligatoriskt

fritidsbåtsregister

I motionerna T613 av Bengt Silfverstrand (s) och T638 av

Rinaldo Karlsson och Karl Gustav Abramsson (båda s)

framhålls att ett obligatoriskt fritidsbåtsregister bör

återinföras. I motionerna T627 av Karin Enström (m) och

T642 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) hävdas en motsatt

uppfattning.

Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden erinra om

regeringens uttalanden i propositionen. Regeringen

framhåller att frågan behandlades i budgetpropositionen för

år 2000. Då uttalades att ett allmänt register borde bygga

vidare på det frivilliga fritidsbåtsregister som administreras

av Stöldskyddsföreningen. Regeringen har nu - framhålls

det i årets proposition - fortsatt den dialog med

försäkringsbranschen som inleddes under år 1999 och

därvid stärkts i sin uppfattning att det frivilliga registret bör

ligga till grund för ett allmänt fritidsbåtsregister. För att

förbättra ersättningsmöjligheterna för skadelidande säger

sig regeringen ha för avsikt att införa en obligatorisk

ansvarsförsäkring för ägare av fritidsbåtar. En särskild

utredare skall ges i uppdrag att utreda de närmare

förutsättningarna för en sådan försäkring och för hur ett

allmänt fritidsbåtsregister bör vara utformat.

Utskottet anser för sin del att resultatet av

utredningsarbetet bör avvaktas och är inte

berett att förorda någon riksdagens åtgärd

med anledning av de nu aktuella

motionsyrkandena. Dessa avstyrks därför.

5.9.2 Förarbevis

I motion T626 av Cecilia Magnusson och Anita Sid,n (båda

m) erinrar motionärerna om att utskottet i sitt betänkande

1997/98:TU1 avstyrkte en motion om att införa krav på

förarbevis vid framförande av fritidsbåt. Så skedde, säger

motionärerna, med hänvisning till att Sjöfartsverket ansåg

att värdet av att hundratusentals människor skall

underkastas kompetenskrav är lågt i förhållande till antalet

olyckor. Mot den bakgrunden kan det enligt motionärerna

vara en lämplig avvägning, mellan praktiska hinder och

behov av att reducera antalet olyckor till sjöss, att

underkasta förare av fritidsbåtar i allmänna farleder krav på

förarbevis.

I motion L905 av Cristina Husmark Pehrsson och Ingvar

Eriksson (båda m) framhålls att många unga tillåts framföra

båtar som de inte har kompetens att framföra. En frivillig

ordning finns - säger motionärerna - men frågan är om

denna är tillfyllest.

I det betänkande som åsyftas i motion T626 (m),

1997/98:TU1, finns en utförlig redogörelse för de

kompetenskrav i form av skepparexamen som finns för

förare av större fritidsbåtar och för den verksamhet som

Sjöfartsverket driver i samarbete med

fritidsbåtsorganisationerna i syfte att stimulera

fritidsbåtförare att frivilligt lära sig navigation och

sjövägsregler. Bevis om förvärvade kunskaper och

färdigheter utfärdas i form av ett förarintyg. Utskottet

avstyrkte mot bakgrund av sin redogörelse motionskrav om

krav på obligatoriskt förarbevis för förare av båtar med

större motorer och om en lägsta åldersgräns för framförande

av motordrivna båtar.

Vad gäller det nu aktuella kravet på förarbevis för rätt att framföra

fritidsbåtar i allmänna farleder skulle det enligt Sjöfartverkets bedömning -

som utskottet under hand inhämtat - innebära att man utesluter alla inre

sjöar, utom i viss mån de allra största. Sannolikt är det svårt för den som int

har något förarbevis av föreslagen art, anser vidare verket, att inte beröra

allmänna farleder i övrigt vatten. Det kan inte vara lätt för gemene man att

avgöra vad som är allmän farled eller inte, i synnerhet som de berörda är

outbildade. Rådande förhållanden beträffande kompetens och utbildning är

enligt verkets bedömning tillfyllest.

Mot bakgrund av det anförda är utskottet för sin del inte berett att nu

förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av de aktuella

motionsyrkandena. Dessa avstyrks följaktligen.

5.10 Övrigt

Sjöräddningscentral på Gotland

I motion Fö205 av Roy Hansson (m) framhålls att en

sjöräddningscentral på Gotland snarast bör återupprättas.

Motionären betonar också vikten av att man återtar

förmågan att leda sjöräddningsinsatser i farvattnen runt

Gotland liksom samverkan och övningar med våra

grannländers sjöräddningscentraler.

Sjöfartsverket har enligt vad utskottet erfarit ett regeringsuppdrag att

utreda frågan om en sjöräddningscentral och om utökad samverkan mellan

myndigheter på Gotland. Utskottet anser att resultatet av utredningsarbetet

bör avvaktas och är inte berett att nu föreslå någon riksdagens åtgärd med

anledning av motionsyrkandena i fråga. Dessa avstyrks därför.

Sjöfartens behov av forskning och utveckling

I motion T640 av Stig Eriksson m.fl. (v) framhålls att

Sjöfartsverket till skillnad från Vägverket och Banverket

inte har några egna anslag för forskning och utveckling. Det

är därför angeläget att den nya forskningsenheten under

Näringsdepartementet beaktar sjöfartens behov av forskning

och utveckling.

Motionärernas önskemål beaktas för närvarande inom

ramen för Kommunikationsforskningsberedningens (KFB)

verksamhet. KFB avvecklas vid in-stundande årsskifte, och

dess ansvarsområde övertas då av det nybildade Verket för

innovationssystem (prop. 1999/2000:81, bet.

1999/2000:UbU17, rskr. 1999/2000:257). I sitt yttrande

över den nämnda propositionen sade sig utskottet för sin del

vilja starkt understryka betydelsen av de uppgifter inom

transport- och kommunikationssektorn som KFB har att

svara för (1999/2000:TU1y). I sammanhanget hänvisade

utskottet till vad regeringen uttalade i ärendet och som

innebar att den av KFB bedrivna transport- och

kommunikationsforskningen skulle vara av strategisk

betydelse även i framtiden. Utskottet framhöll mot den

angivna bakgrunden att det var angeläget att KFB:s

arbetsuppgifter i huvudsak övertogs av den nya FoU-

myndigheten.

Med hänvisning till de återgivna uttalandena förutsätter utskottet att

sjöfartens behov av forskning och utveckling kommer att beaktas även av

den nya myndigheten. Yrkandet i v-motionen synes därför inte behöva

föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.

Färjelinjen mellan Limhamn och Dragör

I motion T642 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om färjelinjen mellan Limhamn och

Dragör.

Någon motivering till yrkandet finns inte i motionen. Yrkandet avstyrks

därför.

6 Luftfart

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet fyra regeringsförslag

inom delområde Luftfart (yrkandena 22-25). Regeringen

föreslår att riksdagen

22. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Luftfartsverket för

perioden 2001-2003 i enlighet med vad regeringen förordar,

23. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet

för Luftfartsverket i enlighet med vad regeringen förordar,

24. bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Luftfartsverket finansiella

befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar,

25. godkänner vad regeringen förordar om Statens haverikommission.

Vidare behandlar utskottet följande motioner:

- T201 yrkandena 15-17 av Bo Lundgren m.fl. (m),

- T211 yrkandena 2, 15 och 16 av Kenth Skårvik m.fl. (fp),

- T212 yrkandena 33-35 av Johnny Gylling m.fl. (kd),

- T215 yrkande 7 av Johan Pehrson (fp),

- T230 yrkande 16 av Britt Bohlin m.fl. (s),

- T231 yrkandena 15-19 av Sven Bergström m.fl. (c),

- T232 yrkande 12 av Agneta Lundberg m.fl. (s),

- T608 av Yvonne ngström (fp),

- T624 yrkande 1 av Gudrun Lindvall (mp),

- T625 av Lennart Hedquist och Gustaf von Essen (båda

m),

- T628 av Carl Erik Hedlund m.fl. (m),

- T630 av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd),

- T632 av Anders Sjölund m.fl. (m),

- T633 av Rolf Gunnarsson (m),

- T639 av sa Torstensson och Marianne Andersson (c),

- T641 yrkandena 2, 7, 9-11 av Stig Eriksson m.fl. (v),

- T646 av Berit Andnor och Rune Berglund (båda s),

- T649 av Sylvia Lindgren m.fl. (s),

- T660 av Torgny Danielsson (s),

- T662 av Per Westerberg m.fl. (m),

- N268 yrkande 9 av Yvonne ngström m.fl. (fp),

- N321 yrkande 10 av Carl-Erik Skårman m.fl. (m),

- N325 yrkande 7 av Runar Patriksson (fp),

- Ub807 yrkande 12 av Ewa Thal,n Finn, m.fl. (m).

6.1 Luftfartsverkets ekonomiska

mål, investeringsplan och

finansiella befogenheter m.m.

6.1.1 Regeringens överväganden och förslag

Regeringen föreslår inga förändringar beträffande

Luftfartsverkets ekonomiska mål för perioden 2001-2003.

Sålunda bör enligt regeringen soliditeten långsiktigt ligga

fast vid 25 %. Räntabilitetsmålet bör även för de kommande

tre åren vara 8 % av eget kapital efter skatt. Gällande

prisrestriktion för Luftfartsverkets trafikavgifter bör ligga

fast.

Vidare konstaterar regeringen att Luftfartsverket kommer

att bedriva en omfattande investeringsverksamhet under

treårsperioden 2001-2003. Den planerade

investeringsvolymen uppgår till närmare 6 miljarder kronor.

Bland viktigare objekt nämns flygtrafikledningssystemet

(MATS), Arlandas tredje bana, samt om- och

tillbyggnadsåtgärder på Arlanda, Landvetter och Sturup.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

Luftfartsverkets investeringsplan.

6.1.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen erinran mot vad som i

budgetpropositionen anförs rörande ekonomiska mål och

investeringsplan för Luftfartsverket. Regeringens förslag

tillstyrks följaktligen.

Utskottet har inte heller något att erinra mot vad regeringen

förordar beträffande dels utdelning och skattemotsvarighet

för Luftfartsverket, dels Luftfartsverkets finansiella

befogenheter. Riksdagen bör således ge regeringen de

föreslagna bemyndigandena.

6.2 Luftfartens expansion

6.2.1 Motionsförslag

I motion T641av Stig Eriksson m.fl. (v) föreslås riksdagen

tillkännage att inga nya flygplatser bör byggas i Sverige.

Som motiv för förslaget anförs att investeringar i nya

flygplatser leder till att flygsektorn expanderar och därmed

till att uppställda miljömål inte kommer att nås (yrkande 2).

6.2.2 Utskottets ställningstagande

Hösten 1996 hade utskottet att ta ställning till ett liknande

yrkande (bet. 1996/97:TU1). Enligt detta borde ett

miljömotiverat moratorium för byggandet av nya flygplatser

införas. Förslaget avstyrktes bl.a. med hänvisning till de

åtgärder som vidtagits och planerades för att minska

luftfartens miljöpåverkan. Med anledning av det nu aktuella

motionsförslaget vill utskottet ånyo understryka vikten av

att kraftfulla åtgärder vidtas för att minska luftfartens

otvetydiga skadeverkningar på miljön. Ett ambitiöst arbete i

detta syfte bedrivs också såväl internationellt - inom bl.a.

ICAO och ECAC - som nationellt. Som framgår av

budgetpropositionen står på ICAO:s dagordning frågor om

skärpning av buller- och utsläppsnormer, utsläppsavgifter

och uppföljning av klimatmötet i Kyoto. Det finns således

även på internationell nivå en insikt om att ökningen av

flygtrafiken leder till att miljömålen blir svårare att nå. I

sammanhanget vill utskottet erinra om att Sverige sedan

flera år tillämpar ett miljödifferentierat avgiftssystem.

Bullerdifferentiering infördes år 1994 och differentiering

med hänsyn till avgasutsläpp (kväveoxid och kolväten) år

1998. Som närmare redovisas på annan plats i detta

betänkande har ett delvis nytt avgiftssystem med stärkt

miljöprofil införts den 1 oktober i år. Vidare kan nämnas att

Luftfartsverket sedan några år bedriver ett ambitiöst

program för att minska de olägenheter som luftfarten

orsakar i form av bullerstörning runt flygplatserna. Utskottet

delar motionärernas uppfattning att miljöarbetet måste

bedrivas med kraft men anser - i motsats till motionärerna -

att staten inte bör hindra luftfartens utveckling genom ett

förbud mot byggande av nya flygplatser. Med hänvisning

till det anförda avstyrks motion T641 (v) yrkande 2.

6.3 Luftfartsverkets roller,

organisationsstruktur och

uppgifter

6.3.1 Motionsförslag

Frågor om Luftfartsverkets organisation aktualiseras i två

motioner.

I motion T231 av Sven Bergström m.fl. (c) konstateras att Luftfartsverket

har såväl myndighets- som produktionsuppgifter. Det finns, menar

motionärerna, risk för att en sådan struktur missgynnar privata aktörer.

Problemet kan förväntas växa i takt med att andelen privata flygplatser ökar.

Mot den bakgrunden bör Luftfartsverkets produktions- och

myndighetsuppgifter åtskiljas (yrkande 15).

I motion T212 föreslår Johnny Gylling m.fl. (kd) att Luftfartsinspektionen

skiljs ut från Luftfartsverket. Inspektionen skall kunna granska alla aktörer

på marknaden utifrån samma förutsättningar och bör därför enligt

motionärerna ha en självständig organisatorisk ställning (yrkande 35).

I motion T641 begär Stig Eriksson m.fl. (v) att regeringen

ändrar Luftfartsverkets instruktion så att den bättre

överensstämmer med de transportpolitiska målen. Verkets

uppgift skall inte - som i dag stadgas i instruktionen - vara

att "främja utvecklingen av den civila luftfarten". I stället

bör uppgiften för Luftfartsverket, liksom för övriga

infrastrukturverk, vara att bidra till uppfyllandet av de

transportpolitiska målen. Vidare bör framgå att

utvecklingen av den egna sektorn skall främjas endast i den

mån en sådan utveckling bidrar till att de transportpolitiska

målen uppnås (yrkande 9).

6.3.2 Utskottets ställningstagande

Luftfartsverkets roller och organisationsstruktur

Utskottet behandlar först frågan om Luftfartsverkets roller

och organisationsstruktur.

Under våren 1997 genomförde Regeringskansliet en översyn av

Luftfartsverkets roller och organisationsstruktur. I budgetpropositionen för år

1998 redovisade regeringen för riksdagen att den vid en samlad bedömning

inte hade funnit tillräckliga skäl att ändra strukturen, exempelvis genom att

bilda en myndighet för flygsäkerhetstjänst och sektorsuppgifter och ett

affärsverk med ansvar för infrastruktur och kommersiella tjänster. Men

översynen ledde ändå till en viss omorganisation inom Luftfartsverket

syftande till ett förtydligande av verkets olika roller, sektorsrollen (luftfar

och samhälle), säkerhetsrollen (normer och tillsyn) och produktionsrollen.

I juni 1999 aktualiserade regeringen frågan på nytt genom att uppdra åt ett

konsultföretag att se över Luftfartsverkets verksamhet. Regeringens avsikt

var att på grundval av översynen redovisa ett förslag till riksdagen under

våren 2000. Enligt vad utskottet erfarit har emellertid regeringens beredning

ännu inte avslutats.

Utskottet anser att resultatet av beredningen skall avvaktas och är mot den

bakgrunden inte berett att tillstyrka motionerna T212 (kd) yrkande 35 och

T231 (c) yrkande 15.

Luftfartsverkets huvuduppgifter

Som anförs i motion T641 (v) hör till Luftfartsverkets

huvuduppgifter att främja utvecklingen av den civila

luftfarten. Detta framgår av instruktionen för Luftfartsverket

(1988:78). Men av samma instruktion följer att verket också

skall verka för att de transportpolitiska målen uppnås. Som

utskottet ser det är sistnämnda uppgift, vilket också framgår

av dess placering i författningen, övergripande och kan

därmed sägas vara överordnad främjandeuppgiften. Enligt

utskottets mening är det i första hand regering och riksdag

som, bl.a. genom att ta ställning till Luftfartsverkets

investeringsplaner, till lämpligheten av nya

flygplatsetableringar, till Luftfartsverkets prissätt-

ningsprinciper m.m., har ett avgörande inflytande över

luftfartens utvecklingsförutsättningar och dess förhållande

till de övergripande transportpolitiska målen. På

Luftfartsverket ankommer att inom sitt område, inom de

ramar som statsmakterna drar upp och med hänsyn till de

sektorsspecifika förutsättningarna, skapa goda

förutsättningar för den civila luftfarten, vad gäller såväl

tillgänglighet, transportkvalitet och säkerhet som miljö och

re-gional utveckling. Med hänvisning till det anförda finner

utskottet att motionen i nu behandlad del inte bör föranleda

någon riksdagens åtgärd. Motion T641 (v) yrkande 9

avstyrks följaktligen.

6.4 Stöd till olönsamma linjer

6.4.1 Motionsförslag

I tre motioner föreslås stöd till olönsam flygtrafik.

Enligt vad som anförs i motion T232 av Agneta Lundberg m.fl. (s) har

avregleringen av den inrikes luftfarten fungerat väl på frekventa linjer men

lett till höjda priser och låg turtäthet på andra sträckor. Detta får negativa

regionala effekter. Många företag i glesbygd är beroende av snabba

flygtransporter. Utvecklingen av informationsteknik och

telekommunikationer har inte, som man först trodde, minskat behovet av

fysiska kommunikationer. Därför bör staten, anser motionärerna, utveckla ett

system som innebär att hela flygsektorn solidariskt bär kostnaderna för trafik

på olönsamma linjer. Sådana system finns i andra länder, t.ex. Kanada,

Norge och USA (yrkande 12).

Ett liknande förslag framförs i motion T646 av Berit Andnor och Rune

Berglund (båda s). Motionärerna pekar särskilt på behovet av bättre

flygkommunikationer i Norrlands inland.

Företagens kostnader för persontransport med flyg uppmärksammas i

motion T608 av Yvonne ngström (fp). Många företag transporterar inte

varor utan medarbetare för viktiga möten. Resekostnaderna är ofta

betungande. Enligt motionären måste berörda företag få någon form av

lättnad. Saken brådskar, menar hon.

6.4.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tillfällen under senare år haft att ta

ställning till likartade motionsyrkanden. Under förra årets

budgetberedning (bet. 1999/2000: TU1) avstyrktes då

aktuella motioner med hänvisning bl.a. till att det stöd till

kommunala flygplatser som inrättades år 1999 kan

förväntas öka förutsättningarna för trafik även på mindre

frekventa linjer. Vidare hänvisades till att Rikstrafiken, som

inledde sin verksamhet samma år, har möjlighet att även

upphandla flygtrafik. Utskottet, som delar motionärernas

uppfattning om att avregleringen inte bara varit positiv utan

också har haft vissa ogynnsamma effekter, vill härutöver

peka på att Konkurrensverket i en nyligen avlämnad rapport

funnit stora brister i konkurrensen på flygmarknaden, delvis

beroende på att SAS har en monopolliknande situation.

Utskottet utgår från att regeringen, inom ramen för en

fortsatt avreglerad marknad, vidtar de åtgärder som

Konkurrensverkets rapport kan föranleda, i syfte att

förbättra utbud och pressa priserna. Med det anförda

avstyrks motionerna T232 (s) yrkande 12, T646 (s) och

T608 (fp).

6.5 Regionflygplatser

6.5.1 Motionsförslag

Regionflygplatser som t.ex. Örebro/Bofors fyller ett stort

behov, inte minst därför att de minskar bilresande till

storflygplatserna och därmed minskar avgasutsläppen. Men

regionflygplatserna bör ha samma miljöstandard som de

statliga flygplatserna. Därför bör riksdagen inrätta ett anslag

som Luftfartsverket kan fördela för miljöåtgärder på

regionflygplatserna. Detta föreslår Johan Pehrson (fp) i

motion T215 (yrkande 7).

Enligt vad Yvonne ngström m.fl. (fp) anför i motion N268

måste regionalflygplatserna, främst de i Norrlands inland, få

ett visst statligt stöd för att kunna överleva (yrkande 9).

Ett förslag av samma innebörd, med hänsyftning främst på

flygplatserna i Värmland, Dalarna och Norrlands inland,

redovisar Runar Patriksson (fp) i motion N325 (yrkande 7).

Rolf Gunnarsson (m) hävdar i motion T633 att

Luftfartsverkets nya taxa, som trädde i kraft den 1 oktober

2000, har försämrat förutsättningarna för de regionala

flygplatserna att överleva. Enligt motionären innebär taxan

en genomsnittlig höjning med 3,4 % och för flygbolagen

höjningar mellan 0,6 % och 12,4 %. De som drabbas

hårdast är de mindre flygplanen och därmed inrikesflyget

och regionflygplatserna. Landsbygden behöver bättre

kommunikationer, inte sämre, anser motionären.

I motion T630 aktualiseras frågan om flygplatskapaciteten i

Östergötland. Motionärerna, Sven Brus och Yvonne

Andersson (båda kd), anför att Norrköping/Linköping är

Sveriges tredje största storstadsregion med ett starkt behov

av goda flygförbindelser. En markreservation i Norsholm

mellan nämnda städer har aktualiserats. Frågan om

regionens flygplatsförsörjning bör enligt motionärerna

finnas med i de samlade övervägandena om den framtida

flygtrafiken.

6.5.2 Utskottets ställningstagande

Stöd till icke statliga flygplatser

Med anledning av yrkandena om stöd till icke statliga

flygplatser har, som utskottet tidigare redovisat, ett nytt

statligt stöd till kommunala trafikflygplatser införts

budgetåret 1999. Stödet utgörs av ett driftbidrag till

flygplatser som har en icke säsongsbunden reguljär

passagerartrafik samt till flygplatser som har reguljär

passagerartrafik av särskild betydelse för uppfyllandet av de

transportpolitiska målen. Stödet uppgick år 1999 till 115

miljoner kronor, varav 105 miljoner kronor anvisades över

statsbudgeten medan återstoden belastade Luftfartsverkets

budget. För innevarande år minskar stödbeloppet med 3,3

%, varav 2 % är en årlig effektivitetsfaktor och 1,3 % en

tillväxtberoende faktor. Detta betyder att 26 flygplatser i år

kommer att få stöd med sammanlagt ca 111 miljoner

kronor. Yrkandena får därmed anses vara tillgodosedda.

Något riksdagens initiativ med anledning av dem torde inte

erfordras. Följaktligen avstyrks motionerna T215 (fp)

yrkande 7, N325 (fp) yrkande 7 och N268 (fp) yrkande 9.

Ny regionflygplats i Östergötlands län

Med hänsyn till att etableringen av en ny flygplats är en

tidsödande och komplicerad process ser utskottet positivt på

att kommuner och andra intressenter har god

framförhållning när det gäller framtida

flygplatslokaliseringar. Utskottet förutsätter att frågan om

en eventuell ny regionflygplats i Östergötlands län finns

med i Luftfartsverkets och regeringens samlade

överväganden rörande framtida flygplatskapacitet. Motion

T630 (kd) torde inte kräva något särskilt initiativ från

riksdagens sida och avstyrks följaktligen.

Kostnadseffekterna av Luftfartsverkets nya avgiftstariff

Med anledning av motion T633 (m) om kostnadseffekterna

av Luftfartsverkets nya avgiftstariff har utskottet inhämtat

att verket den 1 oktober 2000 infört en ny taxa. Ett skäl till

förändringen är att EU har riktat kritik mot att

Luftfartsverket tar ut olika landningsavgifter för utrikes-

respektive inrikesflyg. Men med hänsyn till att en justering

av enbart landningsavgifterna, i syfte att tillmötesgå EU, har

bedömts få alltför långtgående effekter på inrikesflyget har

också passageraravgifterna förändrats. Vidare har den

tidigare bullerdifferentieringen, grundad på den s.k.

kapitelindelningen av flygplan, bedömts vara föråldrad. I

stället har differentieringen individualiserats och bygger

numera på varje individuellt flygplans certifierade

bulleregenskaper. Avgaskomponenten i landningsavgiften

har inte förändrats men utsträckts till att gälla samtliga 19

flygplatser i Luftfartsverkets flygplatssystem. Som

redovisas i motionen innebär taxejusteringen en

genomsnittlig avgiftshöjning med ca 3,4 %. Höjningen

ligger enligt Luftfartsverket inom ramen för gällande

prisrestriktion. Men effekterna varierar starkt. Det kan

enligt verket inte uteslutas att de blir betydligt mer kännbara

för trafik med mindre flygplan på inrikesnätet.

Utskottet konstaterar att frågor om avgiftssättning har delegerats till

Luftfartsverket, som dock har att beakta den av riksdagen beslutade

prisrestriktionen. Den innebär att trafikavgifterna, exklusive

undervägsavgifter, securityavgifter och bulleravgifter, i genomsnitt över åren

får öka med högst nettoprisindex, mätt fr.o.m. år 1993. Men, med hänsyn till

att taxekonstruktionen som framgått i vissa fall kan ge betydligt större

kostnadsökningar än vad som motsvarar utvecklingen av nettoprisindex,

förutsätter utskottet att regeringen noga följer effekterna av Luftfartsverkets

avgiftssättning. Något särskilt uttalande från riksdagens sida torde inte vara

erforderligt. Med det anförda avstyrks motion T633 (m).

6.6 Statliga eller privata

flygplatser

6.6.1 Motionsförslag

I motion T201 föreslår Bo Lundgren m.fl. (m) att Arlanda,

Landvetter och Sturup privatiseras (yrkande 15).

Motionärerna pekar på att Arlanda är navet i flygsystemet.

Drygt 70 % av alla flygresor går över Arlanda och trafiken

växer ständigt. En privatisering av flygplatsen är enligt

motionärerna en förutsättning för att de miljardinvesteringar

som förestår skall klaras av. ven på Landvetter och Sturup

växer trafiken och också där finns goda möjligheter till

lönsamhet.

Enligt vad Sven Bergström m.fl. (c) anför i motion T231

bör riksdagen begära en utredning som klarlägger

förutsättningarna för att delprivatisera kluster av statliga

flygplatser (yrkande 16). Antalet privatägda flygplatser

växer i omvärlden men är fortfarande litet i Sverige. Skavsta

är enligt motionärerna ett bra exempel på att privatisering

kan ge goda effekter. Privatisering kan också vara ett sätt att

uppbringa nödvändigt investeringskapital. Problemet är att

vinsterna genereras vid de stora flygplatserna medan de

mindre flygplatserna vanligen går med underskott. Ett sätt

att lösa detta problem kan vara att privatisera kluster av

flygplatser, där i varje kluster ingår en vinstgenererande

storflygplats.

Johnny Gylling m.fl. (kd) framhåller i motion T212 att

privata och kommunala alternativ inom luftfarten måste få

samma förutsättningar som Luftfartsverket. Det får enligt

motionärerna inte vara så att regeringen tillåter

Luftfartsverket att bygga en flygplats för att sedan neka en

privat aktör med hänvisning till att miljöbelastningen blir

för stor. Redan i samband med att ett tillstånd till

Luftfartsverket övervägs måste alternativa flygfälts

möjligheter vägas in, så att den totala miljöpåverkan

bedöms i ett sammanhang (yrkande 34).

I motion T641 av Stig Eriksson m.fl. (v) föreslås att de

kommunala flygplatserna förstatligas. Motionärerna anser

att den svenska luftfartspolitiken ses över för att de av

riksdagen fastställda transportpolitiska målen, bl.a. de om

en god miljö och en positiv regional utveckling, skall kunna

nås. Flygets ohämmade tillväxt måste bromsas. Detta kräver

enligt motionärerna att flygplatserna ägs och drivs av staten

(yrkande 10).

Ewa Thal,n Finn, m.fl. (m) föreslår i motion Ub807 om

Öresundsregionen att Sturups flygplats privatiseras

(yrkande 12).

6.6.2 Utskottets ställningstagande

Privatisering av statliga flygplatser

Utskottet har vid flera tillfällen avvisat motionsförslag om

privatisering av statliga flygplatser. Luftfartens

infrastruktur, har utskottet framhållit, måste betraktas som

ett sammanhållet system där en flygplats förutsätter en

annan. Staten har ett ansvar för detta system som innebär en

resultatutjämning mellan de få flygplatser som ger överskott

och de många som, betraktade var och en för sig, går med

förlust. Utskottet har inte velat förorda en förändring som

innebär att de lönsamma delarna av systemet bryts ut och

privatiseras. Vid denna uppfattning står utskottet fast och

avstyrker med hänvisning härtill motionerna T201 (m)

yrkande 15 och Ub807 (m) yrkande 12.

Delprivatisering av kluster av flygplatser

I motion T231 (c) anvisas en möjlighet att genom

delprivatisering av kluster av flygplatser komma förbi

problemet med att så få flygplatser ger överskott.

Motionärerna tänker sig ett system där de statliga

flygplatserna delas in i kluster med en vinstgenererande

flygplats inom varje kluster. Med anledning av förslaget vill

utskottet peka på att det statliga flygplatssystemet år 1999

lämnade ett sammanlagt överskott på 994 miljoner kronor

(Luftfartsverket. rsredovisning 1999). Av detta överskott

uppstod nästan 80 % på Arlanda. Det säger sig självt att

grupper av flygplatser där andra flygplatser med betydligt

mindre vinster, t.ex. Landvetter eller Sturup, skall fylla

funktionen som vinstgenerator, blir känsliga för variationer i

flygkonjunkturen och andra förändringar. Det måste också

beaktas att ett eventuellt ekonomiskt krisläge i en

flygplatsgrupp skulle få allvarliga konsekvenser också för

det övriga flygplatssystemet. Enligt utskottets bestämda

uppfattning är det viktigt att landets flygplatssystem vilar på

stabil ekonomisk grund. Med hänvisning till det anförda

föreslår utskottet att riksdagen avslår motion T231 (c)

yrkande 16.

Förstatligande av kommunala flygplatser

Många kommuner har, i sin strävan att förbättra

kommunikationerna, byggt flygplatser utan statlig

medverkan. Dessa flygplatser går som regel med förlust

men har ändå av bl.a. regionalpolitiska skäl ansetts

motiverade. Till 26 av dessa flygplatser utgår statligt stöd, i

år med sammanlagt drygt 111 miljoner kronor.

Utskottet delar uppfattningen att dessa flygplatser fyller en

viktig funktion, inte bara för regionen i fråga utan också för

flygplatssy- stemet i dess helhet, och att staten därför

måste ta ett ekonomiskt ansvar för dessa flygplatser. Men

enligt utskottets mening bör - vilket också fastslogs i 1998

års transportpolitiska beslut (prop. 1997/98:56 avsnitt 10.2,

bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) - detta

ansvarstagande ligga inom ramen för ett oförändrat delat

huvudmannaskap för luftfartens infrastruktur. Utskottet

avvisar mot den bakgrunden förslaget i motion T641 (v) om

förstatligande av kommunala flygplatser. Yrkande 10 i

motionen avstyrks följaktligen.

Privata och kommunala alternativ

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion

T212 (kd), att privata och kommunala alternativ bör ha

samma förutsättningar som Luftfartsverket när det gäller

investeringar i infrastruktur på luftfartsområdet. Men i

motsats till motionärerna anser utskottet att detta synsätt

praktiseras redan i dag. Mot den bakgrunden anser utskottet

att yrkande 34 i nämnda motion inte bör föranleda någon

riksdagens åtgärd, varför det avstyrks.

6.7 Flygmarknaden

6.7.1 Motionsförslag

I motion T211 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) förordas en

utförsäljning av statens andel i SAS Sverige AB (yrkande

2).

I samma motion efterlyses en bättre konkurrens inom

inrikesflyget. Följderna av SAS marknadsdominans är

uppenbara. Priserna är för höga och rabattsystemen så

krångliga att de inte kan överblickas. Detta leder i sin tur till

att många tar bilen i stället för att flyga. Enligt motionärerna

borde fler lågprisföretag etablera sig på marknaden

(yrkande 15).

6.7.2 Utskottets ställningstagande

Statens ägarandel i SAS Sverige AB

Beträffande frågan om statens ägarandel i SAS Sverige AB

anser utskottet att riksdagen bör stå fast vid det beslut som

fattades under 1996/97 års riksmöte och som innebar ett

bemyndigande för regeringen att minska statens ägarandel

till motsvarande 35 % av röstetalet (prop. 1996/97:126, bet.

1996/97: TU9, rskr. 1996/97:232). Med hänvisning härtill

avstyrks motion T211 (fp) yrkande 2.

Konkurrensen inom den inrikes luftfarten

Konkurrensverket har nyligen redovisat en brett upplagd

kartläggning av konkurrensen i Sverige under 1990-talet.

Kartläggningen har också omfattat transportområdet och,

som en del av detta, konkurrensen inom den inrikes

luftfarten. Av rapporten framgår bl.a. att SAS för

närvarande trafikerar 15 inrikeslinjer medan det av SAS

delägda Skyways har trafik på 27 linjer, i inget fall dock i

konkurrens med SAS. Övriga regionalflygbolag har en

sammanlagd marknadsandel som understiger 5 %. Sedan

Braathens Sverige AB lade ned huvuddelen av sitt

engagemang i Sverige har SAS en monopolliknande

situation på marknaden. För att konkurrensen skall öka

föreslår Konkurrensverket bl.a. att SAS ägarandel i

Skyways avyttras och att systemet med slottider ses över.

Utskottet, som i likhet med motionärerna anser det angeläget att

konkurrensen inom inrikesflyget ökar, förutsätter att regeringen noggrant

överväger vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra situationen. Med det

anförda torde syftet med motionen i nu behandlad del bli tillgodosett utan

något särskilt initiativ från riksdagens sida. Yrkande 15 i motion T211 (fp)

avstyrks följaktligen.

6.8 Flygplatskapaciteten i

Storstockholmsområdet

6.8.1 Motionsförslag

I motion T201 av Bo Lundgren m.fl. (m) framhålls att

Stockholmsregionen växer snabbt. Detta påverkar självfallet

behovet av utökad kapacitet på Arlanda. Byggandet av en

fjärde bana kan öka antalet direktavgångar till andra

flygplatsnav i världen (yrkande 16). Motionärerna anser

vidare att Bromma flygplats bör behållas efter år 2011 men

då ges en annan trafikstruktur. Företagsflyget blir allt

viktigare och detta slags flyg hör hemma på Bromma. För

övrigt finns cityflygplatser i de flesta av världens ledande

städer, påpekas det (yrkande 17).

I motion T231 av Sven Bergström m.fl. (c) förordas en

avveckling av Bromma flygplats, med hänvisning bl.a. till

att det inom några kilometers radie från flygplatsen bor

drygt 100 000 människor. Avtalet mellan staten och

kommunen bör sägas upp och ingen ökning av antalet

flygrörelser fram till avvecklingen bör tillåtas (yrkande 17).

I samma motion framhålls vikten av att Arlanda utvecklas

(yrkande 18). Vidare kritiseras Luftfartsverket för att ha

pekat ut Södertörn som ett alternativ för att utöka

flygkapaciteten i Storstockholmsområdet, trots att det redan

finns en flygplats som kan tjäna detta syfte, nämligen

Skavsta i Nyköping. Skavsta bör enligt motionärerna bli det

officiella komplementet till Arlanda (yrkande 19).

Gudrun Lindvall (mp) motsätter sig förslaget om en ny

flygplats i Hall. Detta framgår av motion T624. Sverige har

i enlighet med Kyotoprotokollet åtagit sig att minska

utsläppen av växthusgaser. Mot den bakgrunden finns starka

skäl att begränsa luftfarten. Enligt motionären är

Hallalternativet särskilt illa valt eftersom det skapar

störningar på djur- och växtlivet i området. Eftersom Hall

inte bör byggas behövs heller ingen miljöprövning (yrkande

1).

I motion T625 riktar Lennart Hedquist och Gustaf von

Essen (båda m) kritik mot Luftfartsverkets tredubbla roller

som dels regeringens expertorgan, dels flygplatsbyggare

och dels flygplatsägare. Verkets uppgift bör vara att inom

ramen för marknadsstyrning och i samverkan med

marknadens aktörer tillgodose det nationella behovet av

flygplatsutbyggnad (yrkande 1). Motionärerna föreslår

vidare att riksdagen genom ett särskilt tillkännagivande

markerar Arlandas position som Sveriges nationella och

internationella storflygplats (yrkande 2).

Carl Erik Hedlund m.fl. (m) redovisar i motion T628

uppfattningen att behovet av utökad kapacitet i området

skall tillgodoses dels genom en ny rullbana på Arlanda, dels

genom en ny flygplats i Hall. Motionärerna hänvisar till att

denna uppfattning stöds av flertalet berörda kommuner, de

stora partierna i Stockholm och det samlade näringslivet i

form av Stockholms handelskammare. Regeringen bör

skyndsamt lägga fram förslag om en fjärde bana och

samtidigt miljöpröva Hallalternativet. I avvaktan på

resultatet av denna prövning bör ingen bebyggelse på

Tullinge flygplats tillåtas, anser motionärerna.

Enligt vad Sylvia Lindgren m.fl. (s) anför i motion T649

finns det starka säkerhets- och miljöskäl för att skyndsamt

avveckla Bromma. Härtill kommer att den mark som frigörs

vid en avveckling är ytterst lämplig för bostadsbebyggelse.

Marken behövs för Stockholms utveckling, hävdar

motionärerna.

Med utgångspunkt i diskussionerna om flygplatskapacitet i

östra Sverige aktualiserar Per Westerberg m.fl. (m) i motion

T662 frågan om vem som skall styra tillkomsten av nya

flygplatser. Motionärerna konstaterar att det i regionen för

närvarande finns en statlig flygplats, Arlanda, en

statlig/kommunal flygplats, Västerås, en kommunal

flygplats, Eskilstuna, och en privat flygplats, Skavsta.

Dessutom finns planer på ett nytt statligt flygfält söder om

Stockholm. Det finns olika alternativ för hur behovet av

ytterligare flygplatskapacitet skall tillgodoses. Men vilken

lösning som än väljs är det marknadens aktörer, inte staten,

som skall träffa avgörandet. Mot den bakgrunden avvisar

motionärerna tanken på en ny statlig flygplats på Södertörn

som orimlig.

Tredje banan på Arlanda kommer inte att lösa

kapacitetsproblemen i Storstockholmsområdet. Detta hävdar

Carl-Erik Skårman m.fl. (m) i motion N321. Det behövs

ytterligare en bana. Med hänsyn till att det går cirka tio år

mellan beslut och färdigställande bör ställning redan nu tas

till lokaliseringen av ytterligare en flygplats.

Miljöprövningen av Arlandas utbyggnad och en ny flygplats

söder om Stockholm bör inledas snarast, säger motionärerna

(yrkande 10).

6.8.2 Utskottets ställningstagande

I samband med behandlingen av tidigare motionsförslag om

Storstockholms flygplatsfrågor har utskottet - senast hösten

1999 (bet. 1999/2000:TU1) -pekat på att den lösning som

väljs måste uppfylla två grundläggande förutsättningar. För

det första måste Stockholm som landets huvudstad

tillförsäkras goda flygförbindelser. För det andra måste

Arlanda kunna fylla sin funktion som nav i det svenska

flygplatssystemet. Utskottet står fast vid denna bedömning.

Inom Regeringskansliet pågår beredning av frågan om Storstockholms

flygplatskapacitet. Resultatet av denna beredning bör avvaktas. Med

hänvisning härtill avstyrks samtliga nu behandlade motionsyrkanden.

6.9 Landvetters flygplats

6.9.1 Motionsförslag

I motion T230 av Britt Bohlin m.fl. (s) framhålls betydelsen

av att Landvetter stärks som internationell flygplats.

Flygplatsen måste bli mer tillgänglig för att Västsverige

även i fortsättningen skall kunna rymma storföretagens

ledningsfunktioner och spjutspetskompetens inom forskning

och utveckling. Det betyder bl.a. att flygplatsen måste få en

järnvägsförbindelse. Vidare krävs investeringar i terminaler

och uppställningsplatser, svarande mot flygplatsens

överskott (yrkande 16).

Landvetter är strategiskt belägen i landets näst största region

med 1,5 miljoner invånare och en stark industri. Med

hänsyn härtill bör flygplatsen finnas med som alternativ

inför beslut om stora infrastruktursatsningar i landet.

Dessutom skulle en satsning på Landvetter bidra till en

minskning av Storstockholmsregionens kapacitetsproblem.

Denna uppfattning förs fram i motion T639 av sa

Torstensson och Marianne Andersson (båda c).

6.9.2 Utskottets ställningstagande

Med anledning av motionerna konstaterar utskottet att

Luftfartsverket i sin treårsplan för perioden 2001-2003 har

aviserat en översyn av förhållandena vid Landvetter.

Översynen är föranledd av det faktum att Landvetter under

kortare tider på dygnet har närmat sig kapacitetstaket, såväl

inne i terminalen som på stationsplattan och i

tillfartsområdena. Dessutom sägs en totalöversyn ingå i den

långsiktiga utvecklingsplanen.

Utskottet delar motionärernas syn på Landvetters betydelse, inte bara för

regionen utan också bl.a. för att goda kommunikationer med Stockholm skall

kunna upprätthållas. Med hänsyn till att Luftfartsverket, enligt vad som

redovisas, följer utvecklingen på flygplatsen med uppmärksamhet bör

emellertid motionsyrkandena inte föranleda någon riksdagens åtgärd. De

avstyrks följaktligen.

6.10 Slottidssystemet

6.10.1 Motionsförslag

I två motioner, T632 av Anders Sjölund m.fl. (m) och T641

av Stig Eriksson m.fl. (v), kritiseras det slottidssystem som

tillämpas vid Arlanda. Rådande princip om "grandfatherïs

rights" favoriserar SAS och missgynnar mindre operatörer

som t.ex. flyger på inlandet. Slottidssystemet hindrar

utvecklingen av en sund konkurrens och bidrar därmed till

högre priser och sämre service. Ett nytt system bör införas

som bättre tillgodoser regionalflygets intressen. Härutöver

kan, enligt den sistnämnda motionen, slottiderna säljas ut

till flygbolagen via ett auktionsförfarande (yrkande 11).

Enligt vad som föreslås i motion T211 av Kenth Skårvik

m.fl. (fp) bör i konkurrensfrämjande syfte handel med

slottider införas (yrkande 16).

6.10.2 Utskottets ställningstagande

Slottidssystemet

Som tidigare redovisats i detta betänkande har

Konkurrensverket i sin rapport om konkurrensen i Sverige

under 1990-talet föreslagit en ändring av slottidssystemet i

syfte att förbättra konkurrensen inom inrikesflyget. Också

utskottet skulle välkomna en ny ordning som förbättrade

förutsättningarna för nya aktörer att etablera sig på

marknaden. Emellertid regleras slottiderna av en EG-

förordning och Sverige kan därmed inte på egen hand ändra

sy- stemet. Enligt vad utskottet erfarit har EG-

kommissionen till i slutet av året aviserat ett förslag, där

utgångspunkten är att det nuvarande systemet begränsar

marknadstillträdet. Detta förslag bör inväntas. Med

hänvisning härtill avstyrks motionerna T632 (m) och T641

(v) yrkande 11.

Handel med slottider

I motsats till vad som hävdas i motion T211 (fp) tror inte

utskottet att handel med slottider skulle ha

konkurrensbefrämjande effekter. Tvärtom skulle troligen ett

sådant system gynna de stora och redan etablerade företagen

och motverka nyetablering. Yrkande 16 i nämnda motion

avstyrks.

6.11 Miljöfrämjande åtgärder

6.11.1 Motionsförslag

I motion T641 av Stig Eriksson m.fl. (v) föreslås ett nytt

avgiftssystem med ett starkare inslag av miljödifferentiering

än det nuvarande. I dag är de buller- och

avgasdifferentierade komponenterna i landningsavgiften så

obetydliga att de inte har någon styrande effekt. De innebär

inte heller att flygtrafiken betalar för sin miljöpåverkan.

Innan beskattning av flygbränsle är möjlig bör Sverige ta ut

avgifter som är kopplade till bränsleförbrukningen.

Avgifterna bör vara differentierade med hänsyn inte bara till

buller och avgasutsläpp, utan också till trafiksituationen

över dygnet (yrkande 7).

6.11.2 Utskottets ställningstagande

Som utskottet redovisat tidigare i detta betänkande har

Luftfartsverket den 1 oktober 2000 infört ett nytt

taxesystem. Den nya taxan innebär en genomsnittlig höjning

om 3,4 %, vilket är i linje med riksdagens tillkännagivande

om önskvärdheten av en taxehöjning hösten 1999 (bet.

1999/2000:TU1, rskr. 1999/2000:85).

Bullerdifferentieringen har förändrats så att avgiften bättre

speglar varje individuellt flygplans bulleregenskaper.

Avgaskomponenten i landningsavgiften har utsträckts till att

gälla samtliga flygplatser som drivs av Luftfartsverket.

Enligt utskottets bedömning borde den nya taxan i än högre

grad än den tidigare tillgodose motionärernas krav vad

gäller såväl nivå som miljödifferentiering. Med det anförda

avstyrks motion T641 (v) yrkande 7.

6.12 tgärder mot brottsliga

handlingar

6.12.1 Motionsförslag

Enligt vad som framhålls i motion T212 av Johnny Gylling

m.fl. (kd) måste ambitionsnivån vad gäller skyddet mot

brottsliga handlingar inom luftfarten höjas. I dag är det på

många flygplatser möjligt för en presumtiv brottsling att i

förväg avgöra om någon säkerhetskontroll bedrivs eller inte.

Därmed kan han välja ett säkert tillfälle att iscensätta sitt

brott. Säkerhetsrutinerna på landets flygplatser bör ändras så

att brottsplaneringen försvåras (yrkande 33).

6.12.2 Utskottets ställningstagande

Den av motionärerna aktualiserade frågan har behandlats

tidigare, bl.a. i förra höstens budgetbetänkande (bet.

1999/2000:TU1). Utskottet sade sig då dela motionärernas

uppfattning att nuvarande ordning, som i fråga om

inrikesflyget innebär att presumtiva brottslingar i förväg kan

avgöra om s.k. särskild kontroll bedrivs, inte är

tillfredsställande. Emellertid borde det - i avvaktan på

resultatet av pågående beredning av Lufträttsutredningens

slutbetänkande, där frågan togs upp - ankomma på i första

hand flygplatshållarna och polisen att utforma den

stickprovsmässiga kontrollen inom inrikesflyget så att

luftfartsskyddet så långt möjligt tillgodoses. Enligt vad

utskottet har inhämtat har beredningen av

Lufträttsutredningens förslag ännu inte avslutats. Utskottet

vidhåller att resultatet av denna beredning bör avvaktas.

Tilläggas kan att inga allvarliga s.k. securityhändelser

inträffade under förra året. Med det anförda avstyrks motion

T212 (kd) yrkande 33.

6.13 Motorflygklubbarnas

verksamhetsförutsättningar

6.13.1 Motionsförslag

Enligt vad som redovisas i motion T660 av Torgny

Danielsson (s) finns det ca 150 ideella motorflygklubbar i

landet. Klubbarna fyller en viktig allmännyttig funktion

genom att medverka vid varu- och sjuktransporter,

brandspaning, eftersökning m.m. De är viktiga också genom

att vara inkörsporten till en karriär inom det kommersiella

flyget eller inom flygvapnet. Mot den bakgrunden är det

olyckligt att dessa klubbar har drabbats av nya och

betungande pålagor av Luftfartsverket. Det finns enligt

motionären en risk för att Luftfartsinspektionens

avgiftssättning och andra krav äventyrar verksamheten.

6.13.2 Viss bakgrundsredovisning

Utskottet har med anledning av motionen inhämtat vissa

sakupplysningar från Luftfartsinspektionen.

Inspektionen bekräftar uppgiften i motionen om att årsavgiften till

inspektionen höjts till 3 400 kr. Syftet är att bättre anpassa avgiften till

kostnaderna för inspektionens tillsynsarbete.

Vidare debiteras en s.k. anpassningsavgift på 8 300 kr för utfärdande av

förstagångstillstånd. Att avgiften också tas ut av redan existerande skolor

uppges bero på att det nya regelverket medför visst extraarbete.

Avgiftsbeloppet sägs motsvara mindre än två dagars arbete.

Motionärens uppgift om att inspektionen har krävt in nya utbildningsplaner

är korrekt. Skälet är att det nya regelverket innehåller stora förändringar som

i sin tur kräver förändringar i utbildningen.

Enligt inspektionen har Kungliga Svenska Aeroklubben (KSAK) begärt att

få överta tillsynen över privatflygutbildningen. Under diskussionerna med

klubben har framkommit att organisationen ansett sig behöva tre

årsarbetskrafter för att hantera uppgifter, vilket med bred marginal överstiger

Luftfartsinspektionens insatser på området. Inspektionen säger sig därför ha

svårt att se några kostnadsbesparingar med ett sådant arrangemang.

Vad slutligen kostnaderna för läkarundersökningar beträffar utgör kravet,

att även privatflygare skall anlita flygläkare, en anpassning till det

internationella regelverket. Inspektionen bedömer tillgången på flygläkare

som god. Flygläkarna bestämmer dock själva sina arvoden.

6.13.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på motorflygklubbarnas verksamhet.

Det är angeläget att de ekonomiska och andra krav som från

statens sida ställs på verksamheten ligger på en rimlig nivå.

I enlighet med vad som föreslås i motionen bör regeringen

föranstalta om en översyn av de regler och avgifter som

gäller för dessa klubbar. Vad utskottet nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6.14 Statens haverikommission

Utskottet föreslår att

riksdagen godkänner vad

regeringen förordar om

fördelningen av Statens

haverikommissions

förvaltningskostnader på

olika myndigheter.

7 Färdtjänst

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet följande motioner:

- T427 yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v),

- T804 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (båda m),

- T805 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m),

- T806 av Karin Falkmer (m),

- T809 av Rigmor Stenmark (c),

- T810 av Bengt Silfverstrand och Britt-Marie Lindkvist

(båda s),

- T815 av Thomas Julin (mp),

- T816 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s),

- T817 av Ragnwi Marcelind och Chatrine Pålsson (båda

kd),

- T818 av Sinikka Bohlin m.fl. (s),

- T819 av Lars Wegendal och Carina Adolfsson

Elgestam (båda s),

- T821 av Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder (båda

m),

- T822 av Annelie Enochson (kd),

- T823 av Märta Johansson och Lisbet Calner (båda s),

- T825 av Carina Ohlsson och Kjell Nordström (båda s),

- T832 av Birgitta Ahlqvist m.fl. (s),

- T833 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s),

- So354 yrkande 8 av Kenneth Johansson m.fl. (c),

- So456 yrkande 15 av Lars Leijonborg m.fl. (fp),

- So538 yrkande 17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp),

- So540 yrkande 9 av Ester

Lindstedt-Staaf m.fl. (kd).

7.1 Motionsförslag

Ett stort antal motionsyrkanden handlar om färdtjänst för

funktionshindrade. Motionärerna är kritiska mot det sätt på

vilket den nya lagen om färdtjänst har kommit att tillämpas i

en del kommuner. De anser att det finns stora behov av

förbättringar. De anser bl.a. att neddragningarna har gått för

långt, att väntetiderna är för långa och att det är svårt att

veta vart man skall vända sig med klagomål.

I flertalet av motionerna tas frågan om ledsagare upp. Färdtjänstlagens

8 õ, som handlar om rätten till ledsagare, anses ha inneburit kraftiga

inskränkningar i rätten till ledsagare i en del kommuner. Behovet av

ledsagare tolkas i vissa kommuner strikt efter lagens förarbeten, där behovet

av ledsagare är knutet till själva resan, ej till den resandes vistelse vid

resmålet. Flera motionärer menar att begreppet resa skall utvidgas till att

omfatta resan, vistelseuppehållet samt återresan. Möjligheten att

kostnadsfritt kunna ta med egna barn på resan anses också begränsad i

många kommuner. Flera motionärer pekar också på att det blivit svårare att

nyttja färdtjänst i en annan kommun än hemkommunen för, till exempel, dem

som studerar på annan ort.

Vidare kritiseras kommunernas

möjlighet att delegera rätten att

fatta beslut om färdtjänst till

trafikhuvudmännen liksom det

förhållandet att det saknas en

tillsynsmyndighet. För att komma

till rätta med problemet vill

många motionärer utvärdera

lagen om färdtjänst.

7.2 Utskottets ställningstagande

Riksdagen fattade hösten 1997 beslut om en mer tillgänglig

kollektivtrafik (prop. 1996/97:115, bet. 1997/98:TU3, rskr.

1997/98:10). Lagen om färdtjänst (1997:736) och lagen om

riksfärdtjänst (1997:735) trädde i kraft den 1 januari 1998.

Enligt beslutet skall färdtjänsten betraktas som en del av

kollektivtrafiken och inte såsom tidigare ett bidrag för att

uppnå skälig levnadsstandard. Kommunen svarar enligt

dessa lagar för att färdtjänst och riksfärdtjänst anordnas.

Kommunerna får dock överlåta dessa uppgifter på

trafikhuvudmannen.

Statsbidrag för ökad tillgänglighet för funktionshindrade utgår under

femårsperioden 1998-2002 med 1,5 miljarder kronor.

Flera utvärderingar av handikappolitiken på trafikområdet

har inletts. I november 1998 beslutade regeringen om

utvärderingsuppdrag till sex olika myndigheter - Vägverket,

Statens järnvägar, Banverket,

Kommunikationsforskningsberedningen, Sjöfartsverket och

Luftfartsverket. Utvärderingarna skall sammanställas av

Vägverket. Arbetet skall vara avslutat den 31 december

2001. Dessförinnan skall delrapporter avlämnas. En första

delrapport i form av en lägesbeskrivning lämnades av

Vägverket den 30 april 1999. En delrapport om färdtjänsten

ur ett producentperspektiv har den 1 november 2000

överlämnats till regeringen. En delrapportering om

färdtjänsten ur ett konsumentperspektiv redovisas till

regeringen i januari 2001. Vägverket kommer under mars

2001 att anordna ett seminarium om färdtjänsten och

inbjuda företrädare för handikapporganisationerna.

Statskontoret har vidare fått i uppdrag att göra en

övergripande utvärdering som kompletterar de ovan nämnda

myndighetsvisa utvärderingarna. Detta uppdrag gavs i mars

1999 och skall redovisas till regeringen senast den 31

december 2000.

Utskottet vill betona vikten av de frågor som här behandlas.

En väl fungerande kollektivtrafik och färdtjänst för

funktionshindrade är en viktig del av målet om ett

tillgängligt transportsystem. Riksdagen har behandlat dessa

frågor vid ett flertal tillfällen de senaste åren. En allsidig

och noggrann utvärdering har begärts av utskottet (bet.

1998/99:TU13). Bland annat borde man enligt utskottets

mening undersöka huruvida reglerna för ledsagare har fått

en tillfredsställande utformning och hur väl statsbidraget för

att anpassa kollektivtrafiken och den fysiska miljön till de

funktionshindrades behov har fungerat.

Såväl utskottet som motionärerna har påtalat behovet av en utvärdering av

färdtjänsten. Som redovisats ovan pågår ett omfattande utvärderingsarbete,

bl.a. Vägverkets delrapportering om färdtjänsten ur ett konsumentper-

spektiv som skall redovisas till regeringen under januari 2001. De frågor som

tas upp i motionerna kommer att behandlas i samband med arbetet med

utvärderingen. Utskottet anser att det är angeläget att arbetet bedrivs

skyndsamt och att regeringen så snart som möjligt för riksdagen redovisar

sitt ställningstagande. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att det

nu inte är erforderligt med något initiativ från riksdagens sida. Motionerna är

ändock tillgodosedda. Motionerna, T427 (v), T804 (m), T805 (m), T806 (m),

T809 (c), T810 (s), T815 (mp), T816 (s), T817 (kd), T818 (s), T819 (s),

T821 (m), T822 (kd), T823 (s), T825 (s), T832 (s), T833 (s), So354 (c),

So456 (fp), So538 (fp) och So540 (kd) avstyrks i här berörda delar.

8 Kollektivtrafik

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet två regeringsförslag om

kollektivtrafik (yrkandena 26 och 27). Regeringen föreslår

att riksdagen

26. godkänner vad regeringen förordar om Rikstrafiken,

27. bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslaget 36:12

Rikstrafiken: Trafikupphandling, ingå ekonomiska förpliktelser som

inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 3 950 000 000 kr under

åren 2002-2004.

Vidare behandlar utskottet följande motioner:

- T212 yrkandena 4-6 av Johnny Gylling m.fl. (kd),

- T229 yrkande 3 av Owe Hellberg (v),

- T231 yrkande 13 av Sven Bergström m.fl. (c),

- T232 yrkandena 13 och 14 av Agneta Lundberg m.fl. (s),

- T419 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),

- T512 av sa Torstensson (c),

- T513 yrkande 1 av Per Lager m.fl. (mp),

- T517 yrkande 4 av ke Carnerö och Rosita Runegrund

(båda kd),

- T519 yrkandena 3 och 14 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),

- T530 yrkande 4 av Ulf Björklund (kd) och Kenneth

Johansson (c),

- T533 av Berndt Ekholm m.fl. (s),

- T808 av Ulf Björklund (kd),

- T824 av Kerstin Kristiansson Karlstedt m.fl. (s),

- T829 av Marianne Jönsson och Ulla Wester (båda s),

- N319 yrkande 2 av Ingegerd

Saarinen m.fl. (mp).

8.1 Översyn av

trafikhuvudmannareformen m.m.

Bakgrund

Enligt lagen (1997:734) om ansvar för viss kollektiv persontrafik skall

det i varje län finnas länstrafikansvariga som ansvarar för den lokala

och regionala linjetrafiken för persontransporter. De

länstrafikansvarigas uppgifter skall handhas av en trafikhuvudman.

Länstrafikansvarig är landstinget och kommunerna i länet gemensamt. I

Stockholms län är landstinget länstrafikansvarig och i Gotlands län

kommunen. Landstinget och kommunerna i övriga län kan dock komma

överens om att antingen landstinget eller kommunerna i länet skall vara

länstrafikansvarig. I Kalmar län och i Skåne län kan ett regionförbund

enligt lagen (1996:1415) om försöksverksamhet med regionförbund i

Kalmar län och Skåne län vara länstrafikansvarig. De som är

länstrafikansvariga får bedriva verksamheten i form av

kommunalförbund eller genom ett för ändamålet bildat aktiebolag.

Gällande lagstiftning bygger i huvudsak på den s.k.

trafikhuvudmannareformen från år 1978 om att det i varje län skall

finnas en huvudman som ansvarar för lokal och regional kollektivtrafik

på väg (prop. 1978/79:99, bet. 1978/79:TU18, rskr. 1978/79: 419).

Motionsförslag

Frågor med anknytning till trafikhuvudmannareformen och

utveckling av kollektivtrafiken tas upp i följande motioner.

Johnny Gylling m.fl. (kd) menar i motion T212 att hela

systemet med länstrafikbolag bör omprövas bl.a. med tanke

på behovet av utveckling av kollektivtrafiken, samordning

över länsgränser och rimliga konkurrensregler.

Motionärerna anför vidare att många trafikeringsavtal är

ensidigt konstruerade av länstrafikföretagen till

bussoperatörernas nackdel. I motionen påpekas behovet av

en utvärderingsbar åtgärdsplan i syfte att främja

kollektivtrafikens tillgänglighet för funktionshindrade.

I motion T229 av Owe Hellberg (v) anförs att

förutsättningarna för att förlänga den regionala tågtrafiken i

Gävleborgs län till Stockholm bör undersökas.

I motionerna T231 (c), T232 (s) och T519 (m) pekas på

behovet av en samordning mellan de olika operatörernas

biljett- och informationssystem.

I motion T419 anför Per-Richard Mol,n m.fl. (m) att det är

dags att utvärdera länshuvudmannareformen. I motionen

framhålls att länshuvudmännens trafikeringsmonopol på

linjetrafik bör avskaffas, och att enskilda trafikföretag skall

kunna konkurrera om linjetrafik även över länsgränserna.

Marianne Jönsson och Ulla Wester (s) anför i motion T829

att bidraget till lokala kollektivtrafikinvesteringar bör

återinföras.

Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) framhåller i motion N319 att

framtagningen av ett administrativt effektivt system för

samåkning och samtransporter bör stimuleras.

Utskottets ställningstagande

Den lokala och regionala kollektivtrafiken är en viktig del

av den grundläggande samhällsservicen. Ansvaret för denna

trafik åligger enligt den tidigare berörda rollfördelningen de

länstrafikansvariga, nämligen kommunerna och landstingen

i respektive län. Den lokala och regionala kollektivtrafiken

har stor betydelse för uppfyllandet av de transportpolitiska

målen. Den bidrar till ökad välfärd, regional utveckling och

jämlikhet genom att ge människor möjlighet att nå

arbetsplatser, skolor och olika typer av service. Den bidrar

även till bättre miljö och hälsa, bl.a. genom ökad

trafiksäkerhet. Goda förutsättningar för kollektivt resande är

därför en viktig komponent i arbetet med att utforma ett

långsiktigt hållbart transportsystem.

Trafikhuvudmannareformen, med ett samordnat politiskt och ekonomiskt

ansvar för den lokala och regionala kollektivtrafiken, har främjat

utvecklingen av trafikförsörjningen i hela landet.

Under de senaste åren har andelen kollektivt resande stagnerat. Om

ingenting görs beräknas att kollektivtrafikens marknadsandel långsiktigt

kommer att sjunka. I 1998 års transportpolitiska beslut angavs mot denna

bakgrund att åtgärder måste vidtagas för att stärka kollektivtrafikens

konkurrenskraft. För att få fler resenärer efterlystes en ökad helhetssyn och

samordning samt en tydligare kundorientering, vilket bedömdes kunna

föranleda en ändrad ansvarsfördelning mellan trafikhuvudmän och

operatörer.

Någon samlad utvärdering av trafikhuvudmannareformen har inte gjorts.

Utskottet har erfarit att regeringen har för avsikt att göra en sådan

utvärdering. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är mycket

angeläget att en utvärdering kommer till stånd och förutsätter att regeringen

skyndsamt genomför ett sådant arbete och för riksdagen redovisar sitt

ställningstagande.

Med hänvisning till det anförda

anser utskottet att motionerna

inte påkallar någon åtgärd från

riksdagens sida. Motionerna

avstyrks därför.

8.2 Trafikupphandling

8.2.1 Rikstrafiken

Regeringens förslag

Enligt propositionen bör riksdagen godkänna vad

regeringen förordar om Rikstrafiken i avsnitt 4.14.6

(yrkande 26).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har erfarit att yrkandet har kommit med i

budgetpropositionen av misstag. Utskottet föreslår därför att

riksdagen lämnar detta yrkande utan åtgärd.

8.2.2 Femåriga avtal

Regeringens förslag

I budgetpropositionen föreslår regeringen att den

bemyndigas att under 2001, i fråga om ramanslaget 36:12

Rikstrafiken: Trafikupphandling, ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär

utgifter på högst 3 950 miljoner kronor under åren 2002-

2006 (yrkande 27).

Motionsförslag

Per-Richard Mol,n m.fl. (m) framhåller i motion T519 att

upphandlingen av järnvägstrafik bör omfatta minst fem år.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har tidigare bemyndigat regeringen att

genomföra upphandlingar av persontrafik med avtalstider

upp till fem år (prop. 1999/2000:1, bet. 1999/2000:TU1,

rskr. 1999/2000:86). Utskottet har erfarit från

Näringsdepartementet att, eftersom upphandlingsproceduren

är utdragen i tiden, kan avtal som sluts under år 2001

komma att omfatta en tidsperiod som sträcker sig längre än

år 2006. Näringsdepartementet har därför under hand

meddelat utskottet att det i propositionen föreslagna

bemyndigandet bör ändras på så sätt att Rikstrafiken bör

kunna sluta upp till femåriga avtal som löper ut efter 2006.

Enligt utskottets mening är det väsentligt att, för att skapa rimliga

förutsättningar för operatörerna, de avtal som Rikstrafiken sluter kan vara

tillräckligt långsiktiga. Utskottet anser därför att riksdagens bemyndigande

bör ges den form som Näringsdepartementet under hand föreslagit.

Enligt motion T519 (m) bör minst femåriga avtal slutas vid

upphandling av järnvägstrafik.

Som framgår av den tidigare redovisningen anser såväl trafikutskottet som

regeringen att det är nödvändigt att Rikstrafiken kan sluta långsiktiga avtal

med operatörerna för att dessa skall kunna få tillfredsställande arbetsvillkor.

Motionen är därför tillgodosedd i denna del, varför något initiativ från

riksdagens sida inte är erforderligt. Motion T519 (m) yrkande 3 avstyrks

följaktligen.

8.2.3 Fortsatt stöd till trafikhuvudmännen

Motionsförslag

I ett flertal motioner anförs att ett fortsatt statligt stöd till

kollektivtrafiken är nödvändigt. Det gäller bl.a. motionerna

T232 av Agneta Lundberg m.fl. (s), T533 av Berndt Ekholm

m.fl. (s) och T824 av Kerstin Kristiansson Karlstedt m.fl.

(s).

sa Torstensson (s) kräver i motion T512 skäligt stöd för

Bohusbanan. Likaså Per Lager m.fl. (mp) pekar i motion

T513 på behovet av fortsatt statligt stöd för hela

Bohusbanan. I motion T517 anför ke Carnerö och Rosita

Runegrund (båda kd) Bohusbanans betydelse och att linjen

även i framtiden bör stödjas i samverkan mellan

Rikstrafiken och trafikhuvudmännen.

I motion T530 av Ulf Björklund (kd) och Kenneth

Johansson (c) och i motion T808 av Ulf Björklund (kd)

framhålls att det statliga stödet till trafikhuvudmännen längs

Inlandsbanan, som i dag används till att stödja busstrafik,

också bör användas för tågtrafik.

Utskottets ställningstagande

Staten, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet

och Svenska Lokaltrafikföreningen tecknade år 1988 en

principöverenskommelse som innebar att det skulle utgå

statlig ersättning till trafikhuvudmännen för att de övertagit

ansvaret för persontrafiken längs vissa länsjärnvägar.

Tidigare hade staten ansvar för denna trafik. Avtalen om

ersättning gällde i de flesta fall under tio år t.o.m. den 30

juni 2000. Därefter har beslutats att avsätta medel från

Rikstrafikens anslag för att säkra trafik, som omfattas av

överenskommelsen, fram till den 31 december 2000.

Rikstrafiken har i en skrivelse föreslagit regeringen att statligt stöd skall

utgå för den av trafikhuvudmännen redan upphandlade trafiken längs läns-

järnvägarna under år 2001. Regeringen delar Rikstrafikens uppfattning och

anser att Rikstrafiken bör ges mandat att även under år 2001 stödja sådan

trafik. Medel härför har beräknats under anslaget Rikstrafiken:

Trafikupphandling.

Stöd till trafikhuvudmännen kommer således att utgå även nästa år. Det

blir Rikstrafiken som skall avgöra hur stödet skall fördelas. Därmed skapas

möjligheter för trafikhuvudmännen att trygga trafiken längs

länsjärnvägarna.

När det gäller stödet till trafiken längs Inlandsbanan, vilken fråga tas upp i

två motioner, vill utskottet framhålla att det är trafikhuvudmännen som har

att avgöra hur stödet skall användas.

Av det anförda följer att

motionerna till väsentlig

del är tillgodosedda.

Något initiativ från

riksdagens sida är inte

erforderligt. Motionerna

avstyrks därför i denna

del.

9 Gotlandstrafiken

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet ett regeringsförslag om

Gotlandstrafiken (yrkande 1). Regeringen föreslår att

riksdagen antar förslaget till lag med bemyndigande om

utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter.

Vidare behandlar utskottet följande motioner:

- T211 yrkande 21 av Kenth Skårvik m.fl. (fp),

- T231 yrkande 21 av Sven Bergström m.fl. (c),

- T605 av Mikael Oscarsson (kd),

- T607 av Lilian Virgin m.fl. (s),

- T611 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (båda m),

- T615 av Agne Hansson (c),

- T619 av Agne Hansson (c),

- T634 av Lena Ek och Agne Hansson (båda c),

- T635 av Stig Eriksson m.fl. (v),

- T636 av Roy Hansson (m),

- T642 yrkande 13 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),

- T644 av Eva Arvidsson m.fl. (s),

- T656 av Lilian Virgin (s),

- T807 av Lilian Virgin och Göte Wahlström (båda s),

- N263 yrkande 7 av Helena Bargholtz (fp),

- N268 yrkande 6 av Yvonne ngström m.fl. (fp).

9.1 Översyn av Gotlandstrafiken

9.1.1 Regeringens förslag

Regeringen förelår att en ny lag med bemyndigande om

utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter införs.

Lagförslaget är identiskt med den nuvarande lagen

(1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för

vissa lastbilstransporter som upphävs vid utgången av år

2000.

Skälen för regeringens förslag är att regeringen i avvaktan på att

utestående frågor runt Gotlandstrafiken skall kunna lösas mer långsiktigt

anser att en avveckling av Gotlandstillägget inte bör fullföljas och att

Gotlandstillägget bör bibehållas på dagens nivå. Tidigare år har avvecklingen

av Gotlandstillägget skjutits upp år för år genom ändringar i lagen (1996:20)

om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av

taxor för vissa lastbilstransporter. Fortsatta ändringar i lagen skapar en

komplicerad författningsstruktur. Detta är skälet till att en ny taxeutjäm-

ningslag med samma innehåll som i 1979 års lag föreslås i stället.

Pristilläggsnivåer och andra

tillämpningsföreskrifter kommer liksom

tidigare att regleras genom

regeringsförordningar och Sjöfartsverkets

föreskrifter.

9.1.2 Motionsförslag

Flera motioner framhåller betydelsen av att trafiken till och

från Gotland får en långsiktig lösning.

Sven Bergström m.fl. (c) menar i motion T231 att Gotland bör betraktas

som en del av fastlandet i transporthänseende. Vidare sägs att näringslivets

investeringar bromsas så länge en långsiktig lösning inte kommer till stånd. I

motion T605 av Mikael Oscarsson (kd) framhålls behovet av en utredning

för att se över Gotlandstrafiken både vad gäller godstrafiken och

persontrafiken i syfte att ge en långsiktig lösning. I motion T611 av Nils

Fredrik Aurelius och Leif Carlson (båda m) understryks behovet av ett

helhetsgrepp angående Gotlandstrafiken.

I motion T634 av Lena Ek och Agne Hansson (båda c) krävs att

fraktkostnaderna på färjor mellan Gotland och fastlandet återställs till den

nivå som gällde före delavvecklingen av Gotlandstillägget. Roy Hansson (m)

anför i motion T636 att Gotlandstrafikens och höghastighetsfärjans turlista

inte skall inskränkas under innevarande år (yrkande 1). Han yrkar vidare

(yrkande 2) att det särskilda påslaget på frakttaxor till och från Gotland

avskaffas från och med årsskiftet 2000/01. Dessutom anförs i motionen

(yrkande 3) att frågan om taxor m.m. för frakter måste ges en snar lösning

som innebär att det gotländska näringslivet ges likvärdiga

konkurrensförutsättningar som övriga landet.

Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vill enligt motion T642 att regeringen lämnar

förslag till ett långsiktigt system som ersätter nuvarande ordning vad gäller

Gotlandstrafiken. Konkurrensreglerna måste förändras så att alternativa

trafiklösningar kan erbjudas.

Lilian Virgin (s) framhåller i motion T656 behovet av en analys

beträffande ägandet av tonnaget i den gotländska färjetrafiken. Lilian Virgin

och Göte Wahlström (båda s) pekar i motion T807 på behovet av ett snabbt

beslut i frågan om fraktpriser till och från Gotland. I motion N263 av Helena

Bargholtz (fp) framhålls behovet av ett snabbt beslut i frågan om fraktpriser

till och från Gotland.

I motion T607 av Lilian Virgin m.fl. (s) anförs att färjelinjerna Visby-

Nynäshamn samt Visby-Oskarshamn är de färjeförbindelser som bäst svarar

mot näringslivets och passagerarnas behov. Både för godset och för

persontrafiken är det nödvändigt med två hamnar. I motionen framhålls att

ett enhamnsalternativ innebär en ökad miljöbelastning samt medför

väsentliga kostnadsökningar på grund av längre transportsträckor.

Eva Arvidsson m.fl. (s) anför i motion T644 att en flyttning av

färjetrafiken till en annan hamn än Nynäshamn utan tvekan medför en ökad

belastning på miljön samtidigt som det medför stora kostnadsökningar för

långväga transporter.

9.1.3 Utskottets ställningstagande

Både person- och godstrafiken på Gotland subventioneras

genom det statliga transportstödet. Godstrafiken

subventioneras dessutom genom det s.k. gotlandstillägget.

Riksdagen beslutade år 1996 (prop. 1995/96:44, bet.

1995/96:TU7, rskr. 1995/96:99) att Gotlandstillägget skulle

avvecklas med en tredjedel per år över en treårsperiod samt

att lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av

taxor för vissa lastbilstransporter (taxeutjämningslagen)

skulle upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Vid den

första avvecklingsetappen steg fraktpriserna till och från

Gotland kraftigt, vilket fick negativa konsekvenser för

näringslivet och de boende på Gotland. Upphävandet av

taxeutjämningslagen har därför genom riksdagsbeslut

skjutits upp år från år i avvaktan på en långsiktig lösning av

frågan om transportstöd till och från Gotland.

Regeringen uppdrog i januari år 2000 åt Sjöfartsverket och

Rikstrafiken att analysera effekterna av en separation av

gods- och persontransporterna med fartyg till och från

Gotland. Myndigheterna redovisade sitt uppdrag den 30

juni 2000. Rapporten har remissbehandlats.

I myndigheternas redovisning konstateras brister i utformningen av

Gotlandstillägget, som bl.a. anses konkurrenssnedvridande då det

missgynnar gotländska transportörer. Myndigheterna anser att

Gotlandstillägget bör avvecklas och förordar en förhandlingslösning om hur

avvecklingen skall ske. Fram till dess bör Gotlandstillägget vara kvar.

Regeringen delar Sjöfartsverkets och rikstrafikens bedömning att det finns

brister i utformningen av Gotlandstillägget samt att det bör avvecklas på sikt.

Regeringen anser dock att en avveckling av Gotlandstillägget nu skulle

innebära ökade fraktkostnader som alltför kraftigt skulle drabba boende och

företag på Gotland. Regeringen gör bedömningen att en avveckling av

Gotlandstillägget bör kopplas till en eventuell förändring av färjetrafiken til

och från Gotland. Detta kan ske tidigast efter utgången av år 2003 då

gällande avtalsperiod löper ut. Regeringen pekar på att Gotlands läge i

Östersjön medför en transport- och konkurrensmässig nackdel och anser att

det är angeläget att denna nackdel neutraliseras så långt det är möjligt.

Sjöfartsverkets och Rikstrafikens rapport tittade också på frågan om

eventuella hamnalternativ för Gotlandstrafiken. Myndigheternas rapport

redovisar flera alternativa trafiklösningar, dels tvåhamnsalternativ, dels

enhamnsalternativ, vilka jämförs kostnads- och kapacitetsmässigt med

dagens trafikutbud. Rapporten konstaterar att samtliga tvåhamnsalternativ är

dyrare än samtliga enhamnsalternativ samt att trafik på en hamn ger

möjlighet till en hög frekvens i trafiken samtidigt som det genomsnittliga

transportavståndet på fastlandet ökar.

Rikstrafiken och Sjöfartsverket konstaterar att de presenterade alternativen

utgör en intressant bas för fortsatta diskussioner mellan staten och lokala

företrädare angående den långsiktiga utformningen av Gotlandstrafiken. De

båda myndigheterna avstår därför från att förorda något speciellt alternativ.

Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen vad gäller den

framtida utformningen av färjetrafiken till och från Gotland.

Gotlands läge i Östersjön medför en transport- och konkurrensmässig

nackdel. Utskottet anser, i likhet med regeringen och motionärerna, att det är

angeläget att denna nackdel neutraliseras så långt det är möjligt.

I avvaktan på att utestående frågor runt Gotlandstrafiken kan lösas bör,

som regeringen föreslår, Gotlandstillägget bibehållas på dagens nivå.

Riksdagen bör sålunda anta lagförslaget. Utskottet vill i likhet med

motionärerna framhålla att det är angeläget att finna en lösning på formerna

för det framtida stödet till Gotlandstrafiken. Regeringen bör därför så fort

som möjligt återkomma till riksdagen med sitt ställningstagande i frågan.

Mot denna bakgrund anser

utskottet att motionerna inte nu

påkallar någon åtgärd från

riksdagens sida. Därför avstyrks

motionerna T231 yrkande 21 (c),

T605 (kd), T607 yrkande 1 (s),

T611 (m), T634 (c), T636 (m),

T642 yrkande 13 (m), T644 (s),

T656 (s), T807 (s) och N263

yrkande 7 (fp).

9.2 Gotlandstrafiken - en

vägfråga

9.2.1 Motionsförslag

I flera motioner anförs att färjetrafiken till Gotland skall

betraktas som en väg och att ansvaret för Gotlandstrafiken

bör överflyttas till Vägverket.

I motion T211 av Kenth Skårvik (fp) liksom i motion N268 av Yvonne

ngström m.fl. (fp) betonas att staten har huvudansvaret för att en god

bastrafik kan upprätthållas. Ansvaret för färjetrafiken bör flyttas över till

Vägverket för att tydligare peka på färjelinjens betydelse som väg.

I motion T607 av Lilian Virgin m.fl. (s) påpekas att färjelinjerna ingår som

en del i den regionalpolitik som skall ge förutsättningar för en regional

tillväxt i hela landet. Färjetrafiken bör tillhöra den infrastruktur som vägar

och järnvägar utgör och färjelinjerna klassas som riksvägar och ges

vägnummer.

Stig Eriksson m.fl. (v) begär i sin motion T635 att regeringen skall snabb-

utreda frågan om staten skall ta över ansvaret för Gotlandstrafiken genom

Vägverket.

9.2.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare redovisat att regeringen för

närvarande överväger formerna för det framtida stödet till

Gotlandstrafiken. Med hänvisning härtill avstyrks

motionerna T211 yrkande 21 (fp), T607 yrkande 2 (s),

T635 (v) och N268 yrkande 6 (fp).

9.3 Färjeförbindelser

9.3.1 Motionsförslag

I motionerna T615 och T619, båda av Agne

Hansson (c), framhålls att en

färjeförbindelse sommartid mellan Öland

och Gotland samt mellan Västervik och

Visby bl.a. skulle främja turistnäringen.

9.3.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärens uppfattning om turismens

betydelse för Gotland och att det därför kan finnas fördelar

med att öppna nya färjelinjer. Det finns emellertid

svårigheter med att förverkliga denna tanke.

Rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland är begränsad enligt förordning

1997:748. Det innebär bl.a. att den som utför regelbundna sjötransporter

mellan Gotland och svensk fastlandshamn måste anlöpa fastlandshamnen

minst fem gånger per vecka året runt. Den nu nämnda förordningen gäller

enbart fastlandshamnar. Trafik mellan Öland och Gotland berörs inte.

I utskottets betänkande 1999/2000:TU1 konstaterade utskottet att Got-

landstrafiken är förknippad med betydande kostnader för staten. En ny

färjeförbindelse under turistsäsong medför sannolikt ett intäktsbortfall för

den statligt stödda bastrafiken. Det kan också antas vara svårt för en

fristående, icke subventionerad trafikutövare att bedriva lönsam

sommartrafik på Gotland, eftersom fartyg drar kostnader året runt och det är

ont om ledigt tonnage under sommaren.

Utskottet som inte ändrat

uppfattning avstyrker

motionerna.

10 Forskning och SMHI

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet motionerna T212 yrkande

42 av Johnny Gylling m.fl. (kd), T834 av Sylvia Lindgren

och Anders Ygeman (båda s) samt T838 av Ingemar

Vänerlöv (kd).

10.1 Prioritering av

forskningsområden

Motionsförslag

I motion T212 framhåller Johnny Gylling m.fl. (kd) att

forskning om informationstekniken, forskning som syftar

till att sänka produktionskostnaderna för biobaserade

drivmedel, forskning för att finna alternativa tekniker att

bygga och underhålla tunnlar i vilka trafikleder kan

förläggas samt forskning kring extrema meteorologiska,

hydrologiska och oceanografiska händelser bör prioriteras.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har beslutat att en ny FoU-myndighet för

behovsstyrd forskning och utvecklingsarbete till stöd för

innovationssystemet och en hållbar utveckling och tillväxt

skall inrättas. Den nya myndigheten, Vinnova, startar sin

verksamhet den 1 januari 2001. Vinnova skall överta de

ansvarsområden som i dag handhas av

Kommunikationsforskningsberedningen (KFB). Utskottet

har tidigare framhållit att den transport- och

kommunikationsforskning som bedrivs av KFB kommer att

vara av strategisk betydelse även i framtiden och att det

därför är angeläget att KFB:s nuvarande uppgifter med en

sammanhållen transportforskning övertas av den nya FoU-

myndigheten (1999/2000:TU1y). Utskottet som vidhåller

denna uppfattning har erfarit att Vinnova kommer att

utveckla FoU-program inom IT-området.

De övriga forskningsområden som tas upp i motionen behandlades av

utskottet i betänkande 1999/2000:TU1. Utskottet framhöll därvid att

betydande satsningar görs eller planeras för att få till stånd kommersiellt

bärkraftig inhemsk produktion av biobaserade drivmedel. Utskottet

hänvisade vidare till att det beträffande forskning för att få fram billigare

metoder för anläggande av trafikleder i tunnlar pågår ett sådant arbete på

Vägverket, Stiftelsen svensk bergrumsforskning och KTH. Vidare

redovisades att SMHI bedriver ett omfattande klimatologiskt

forskningsarbete.

Utskottet anser att det är angeläget med forskning inom de områden som

tas upp i motionen. Som redovisats ovan är denna forskning redan nu högt

prioriterad. Med det anförda anser utskottet att motionen i denna del är

tillgodosedd. Något initiativ från riksdagens sida är inte erforderligt.

Motions-yrkandet avstyrks därför.

10.2 SMHI:s observationsmaterial

Motionsförslag

I motion T838 framhåller Ingemar Vänerlöv (kd) att SMHI förfogar

över ett rikt observationsmaterial som sträcker sig långt över 100 år

tillbaka i tiden. Observationer bl.a. från ett 25-tal stationer under

perioden 1860-1960 är ej inlagda på data. Motionären anser att det ur

klimatforskningssynpunkt vore värdefullt att snabbt få alla än så länge

endast handtecknade uppgifter i det rikhaltiga observationsmaterialet

inlagda på data.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det bör ankomma på SMHI att, inom

ramen för de resurser som finns tillgängliga, avgöra i vilken

takt som observationsmaterialet skall föras över på data.

Motionen bör avslås av riksdagen.

10.3 Spårtaxi

Motionsförslag

Sylvia Lindgren och Anders Ygeman (s) betonar i motion

T834 vikten av att utveckla nya, framtidsinriktade

kollektivtrafiksystem. De nämner bl.a. spårtaxi, spårbilar

och Internetbaserade beställningssystem för

kollektivbilsanvändning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare behandlat liknande motioner (bet.

1999/2000:TU1). Då redovisades bl.a. att det vid VTI

bedrivs ett forskningsprojekt som går under namnet Light

Rail - Light Cost. Syftet med projektet, som skall pågå till

år 2003, är att studera på vilket sätt moderna

spårvägssystem kan bidra till en långsiktigt hållbar

kollektivtrafik. Vidare redovisades att det s.k. Sky Cab-

projektet i Linköping fått ekonomiskt stöd av Linköpings

kommun och Östgötatrafiken. En förstudie har genomförts.

Utskottet anser liksom tidigare att det är ansvariga forskningsmyndigheter

som, på grundval av allmänna riktlinjer från statsmakternas sida, har att ta

ställning i varje enskilt ärende. Det kan inte vara rimligt att riksdagen pekar

ut särskilda projekt som bör få stöd. Utskottet avstyrker därför motionen.

11 IT, tele och post

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet två regeringsförslag inom

politikområdet IT, tele och post (yrkandena 2 och 28).

Riksdagen föreslår att riksdagen

2. antar förslaget till lag om kreditering på skattekonto av stöd till

kommuner för anläggande av lokala telenät,

28. bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslag 37:2

Upphandling av samhällsåtaganden, ingå ekonomiska förpliktelser som

inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 290 000 000 kr under

åren 2002-2004.

Vidare behandlar utskottet följande motioner:

- T201 yrkande 19 av Bo Lundgren m.fl. (m),

- T211 yrkande 28 av Kenth Skårvik m.fl. (fp),

- T212 yrkandena 36 och 37 av Johnny Gylling m.fl. (kd),

- T223 yrkande 10 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),

- T229 yrkande 4 av Owe Hellberg (v),

- T231 yrkandena 25-27 av Sven Bergström m.fl. (c),

- T232 yrkande 11 av Agneta Lundberg m.fl. (s),

- T703 av Eva Flyborg m.fl. (fp),

- T713 yrkande 2 av Lennart Dal,us m.fl. (c),

- T717 yrkande 3 av Carl Bildt m.fl. (m),

- T718 yrkandena 4 och 5 av Eva Flyborg m.fl. (fp),

- T811 av Sofia Jonsson (c) och Johan Pehrson (fp),

- T814 av Mikael Johansson (mp),

- T828 av Ulla-Britt Hagström och Rosita Runegrund (båda

kd),

- T831 av Agne Hansson m.fl. (c),

- T835 av Tullia von Sydow m.fl. (s).

Utskottet avser att återkomma till vissa IT- och telefrågor

under våren 2001 med anledning av motioner som väckts

under den allmänna motionstiden hösten 2000.

11.1 Stöd till kommuner för lokal

IT-infrastruktur

11.1.1 Bakgrund

Riksdagen har tidigare i år lagt fast riktlinjer för en nationell

IT-politik. Som mål för IT-politiken gäller att Sverige som

första land skall bli ett informationssamhälle tillgängligt för

alla (prop. 1999/2000:86, bet. 1999/2000: TU9, rskr.

1999/2000:256). För att detta mål skulle nås ställde sig

riksdagen bakom ett program för att bygga ut IT-

infrastruktur med hög kapacitet i hela landet inom de

närmaste åren. Utbyggnaden skall i första hand ske i

marknadens regi. Staten angavs dock ha ett övergripande

ansvar att se till att hela landet får tillgång till en god IT-

infrastruktur. För att främja konkurrens, mångfald och en

utbyggnad som kommer hela landet till godo förutskickades

statliga åtgärder för sammanlagt 8,3 miljarder kronor enligt

följande fördelning.

Kostnader för utbyggnad av IT-infrastruktur (miljarder

kronor)

Staten

Övriga

Totalt

Stomnät

ca 2,5

0

2,5

Regionalt nät

2,6

2,6

5,2

Stöd för bredbandsanslutning

3,2

6,4

9,6

Summa

8,3

9,0

17,3

Regeringen gav i januari 2000 en särskild utredare i

uppdrag att utarbeta ett förslag till ett nationellt

infrastrukturprogram för bredbandskommunikation. När det

gäller stöd för bredbandsanslutning har utredningen i

delbetänkandet Kommunstöd till lokal IT-infrastruktur

(SOU 2000:68) föreslagit en lag som möjliggör ett sådant

statligt stöd genom kreditering på kommunernas

skattekonto.

11.1.2 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att kommuner skall få möjlighet att

ansöka om stöd för att ordna abonnentanslutning med hög

överföringskapacitet framför allt i glest bebyggda områden.

Investeringen skall för att vara bidragsberättigad godkännas

av respektive länsstyrelse eller regionalt självstyrelseorgan.

Enligt förslaget skall stödet tillgodoföras kommunerna i

form av en kreditering på deras skattekonto. Krediteringen

skall avse stödberättigade åtgärder som utförts under

perioden den 1 juli 2000-den 31 december 2004.

Regeringen anser att den valda finansieringsformen motiveras av

sambandet mellan förslaget om kommunstöd och det förslag till

skattereduktion för abonnenters bredbandsanslutning som regeringen

presenterat i proposition Skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar

för tele- och datakommunikation (prop. 2000/01:24). Båda dessa stödformer

skall nämligen rymmas inom samma kostnadsram, 3,2 miljarder kronor, och

finansieras gemensamt på statsbudgetens inkomstsida. Enligt förslaget bör

regeringen bemyndigas att utfärda en förordning som närmare reglerar det

kommunala stödet för lokal IT-infrastruktur.

11.1.3 Motionsförslag

Regeringens förslag avvisas av Moderata samlingspartiet

genom Carl Bildt m.fl. i motionerna T717 respektive T223.

Motionärerna framhåller att marknaden klarar av att bygga

ut bredbandsnäten i kommunerna utan stöd och anser att

den förordade finansieringstekniken med skatteavdrag

kringgår utgiftstaket. För att främja en ökad

uppkopplingstäthet bör det i stället införas avdragsrätt för

installationskostnader hos enskilda personer.

ven Folkpartiet liberalerna motsätter sig genom Eva

Flyborg m.fl. i motion T718 regeringens förslag.

Motionärerna anser att stödet i värsta fall kan få till följd att

företag ställer sig och väntar på vilka områden utredningen

kommer att peka ut som statligt stödberättigade i stället för

att satsa egna pengar. Statliga pengar riskerar dessutom att

slå ut ny teknik och att hålla priserna på en högre nivå.

Enligt motionärerna sker en fortsatt utbyggnad av

bandbredd bäst genom att efterfrågan på marknaden ökar,

fler tjänster blir tillgängliga och att tekniken förbättras.

Staten skall därmed inte garantera bandbredd åt vartenda

hushåll utan snarare främja en god konkurrens, en god

mångfald på nätet och tillse att Post- och telestyrelsen

bevakar denna konkurrens. Om infrastrukturutbyggnaden

tillåts fortsätta på marknadsmässiga villkor kommer det

senare att visa sig vilka brister som kvarstår och vilka behov

som finns.

Centerpartiet framhåller genom Lennart Dal,us m.fl. i

motion T713 att en heltäckande IT-infrastruktur är ett

nödvändigt steg för att kunna förverkliga id,n om en digital

allemansrätt. Regeringens IT-politik präglas dock av låg

ambitionsnivå och möjliggör inte en snabb utbyggnad av

bredband i hela landet. Med regeringens förslag kommer

heller inte mindre orter och kommuner att kunna finansiera

den del av bredbandsutbyggnaden som de förväntas stå för.

Enligt motionärerna är det i stället nödvändigt att regeringen

släpper på prestigen och erkänner att pågående program för

utbyggnad av bredband är otillräckligt. Regeringen bör

därför återkomma till riksdagen med en strategi för att

garantera ett finmaskigt bredbandsnät, i huvudsak bestående

av optisk fiber, till "nära hemmet".

Owe Hellberg (v) skriver i motion T229 att det finns en risk

för att små kommuner i glesbygd med knappa ekonomiska

resurser inte kan tillgodogöra sig det föreslagna stödet för

bredbandsutbyggnad. Regelsystemet bör därför följas upp

noggrant och reglerna göras generösare om den förväntade

bredbandsutbyggnaden inte blir av.

11.1.4 Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att informationstekniken har stor betydelse

för samhällsutvecklingen. Det är därför viktigt att en

kapacitetsstark och säker IT-infra-struktur skyndsamt byggs

ut så att hushåll och företag i hela landet ges goda

möjligheter att utnyttja den nya tekniken till

konkurrenskraftiga priser.

Utskottet konstaterar att det finns olika uppfattningar om behovet av

statliga insatser för fortsatt utbyggnad av IT-infrastrukturen. Moderata

samlingspartiet tillsammans med Folkpartiet liberalerna motsätter sig det

föreslagna kommunala IT-stödet. Centerpartiet menar däremot att

regeringens förslag är alltför blygsamt och förordar en betydande statlig

insats för att bygga ut en heltäckande nationell digital infrastruktur.

Utskottet anser det angeläget att utbyggnaden av en väl fungerande IT-

infrastruktur i största möjliga utsträckning sker i marknadsmässig regi. För

närvarande pågår också omfattande investeringar av olika aktörer i

utbyggnad av bredbandsnät i ett stort antal kommuner. Utskottet anser att

denna utveckling är positiv. De ekonomiska förutsättningarna för

utbyggnaden varierar dock starkt över landet. Av riksdagens IT-politiska

beslut följer att informationssamhället skall vara tillgängligt för alla. Enlig

utskottets mening är det därför angeläget att regeringens förslag till stöd til

kommuner för anläggande av lokala telenät genomförs.

När det gäller de synpunkter som förts fram av motionärerna om den

föreslagna finansieringsformen, att kreditera kommunernas skattekonton, vill

utskottet framhålla att stödbeloppen kommer att redovisas öppet. Den

föreslagna finansieringsformen motiveras vidare av sambandet med det

förslag till skattereduktion för abonnenters bredbandsanslutning som

regeringen nyligen har lämnat till riksdagen (prop. 2000/01:24).

Utskottet vill vidare klargöra att stödet avser investeringar i utbyggnad av

ett lokalt allmänt tillgängligt telenät som möjliggör hög överföringskapacitet.

Kravet på hög överföringskapacitet innebär ett prestationskrav men pekar

däremot inte ut någon särskild teknik för att uppnå prestationskravet. På detta

sätt bibehålls teknikneutralitet vilket utskottet finner angeläget.

När det slutligen gäller de farhågor som förs fram av Owe Hellberg (v) om

vissa mindre kommuners möjligheter att få stöd vill utskottet hänvisa till att

enligt propositionen kommer regeringen att närmare se över principerna för

fördelning av stödet till vissa av de glesbygdskommuner som får en

förhållandevis hög kostnad. Utskottet vill också erinra om att trafikutskottet

samband med riksdagens IT-politiska beslut våren 2000, underströk särskilt

angelägenheten av att den fortsatta utbygganden av IT-infrastrukturen följs

upp och årligen redovisas för riksdagen. Det gäller såväl hur snabbt

utbyggnaden sker som kostnaderna för utbyggnaden.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund regeringens lagförslag och

avstyrker motionerna T223 (m) yrkande 10, T229 (v), T713 (c) yrkande 2,

T717 (m) yrkande 13 och T718 (fp) yrkande 5. Syftet med motion T229 (v)

förutsätts dock komma att tillgodoses.

11.2 Tredje generationens

mobiltelesystem

11.2.1 Bakgrund

Utvecklingen på området för mobiltelefoni har gått snabbt

från den första generationens analoga system som NMT

(Nordisk Mobil Telefoni) till den andra generationens

digitala system som GSM (Global Service for Mobile

Transmission). Tredje generationens mobiltelefoni, 3G,

bygger på digital bredbandstelefoni med UMTS (Universal

Mobile Telecommunications System) som teknisk standard.

3G har betydligt högre överföringskapacitet än vad som är

möjligt med nuvarande GSM-nät. 3G kan därmed erbjuda

mobilt Internet med multimedier och rörliga bilder i

telefonen. För den tredje generationens mobiltelesystem

krävs ett särskilt nät med nya basstationer över hela landet.

Med hänsyn till det begränsade frekvensutrymmet i etern för mobiltelefoni

krävs någon form av tillståndsfördelning. Med nuvarande förutsättningar för

frekvensutrymme har Post- och telestyrelsen bedömt att fyra tillstånd kan

lämnas för UMTS. Vid fördelning av frekvenstillstånd tillämpas

internationellt i huvudsak två metoder, nämligen dels en "skönhetstävling"

där de företag som bäst uppfyller vissa urvalskriterier väljs, dels ett

auktionsförfarande där de företag som är villiga att betala mest ges tillstånd.

Dessa två metoder kan också kombineras.

11.2.2 Motionsförslag

Bo Lundgren m.fl. (m) framhåller i motion T201 att i många

länder auktioneras UMTS-licenserna ut på marknadens

villkor vilket optimerar konkurrensen, ger konsumenterna

lägre avgifter samt dessutom ger betydande statsinkomster.

Med hänvisning till de positiva erfarenheter som vunnits

förordar motionärerna att ett auktionsförfarande införs efter

det att Post- och telestyrelsen har granskat inkomna

ansökningar och presenterat sina villkor. Därmed undviks

enligt motionen risk för att tillståndsbeslutet överklagas

vilket annars kan ytterligare komma att fördröja

introduktionen av den tredje generationens mobiltelefoni.

Eva Flyborg m.fl. (fp) skriver i motionerna T703 och T718

att ett auktionsförfarande innebär att man får fram de

företag som verkligen är villiga att satsa på den nya

tekniken och som dessutom har kalkylerat att de klarar en

sådan utbyggnad. En auktion är också en bättre

urvalsprocedur än att Post- och telestyrelsen rangordnar

företagen. Enligt motionärens mening utesluter heller inte

telelagen ett ansökningsförfarande följt av en

budgivningsrunda. Vidare hänvisas till att majoriteten av

Europas länder har valt auktionsmodellen vid fördelning av

UMTS-licenser. De nya internationella erfarenheter som

därmed tillkommit motiverar ett nytt ställningstagande till

hur licenserna bör fördelas i Sverige. Mot denna bakgrund

och med tanke på de mycket stora belopp som skulle kunna

vinnas på ett auktionsförfarande bör riksdagen hos

regeringen begära att ett sådant genomförs.

11.2.3 Utskottets ställningstagande

Under maj månad har Post- och telestyrelsen (PTS) inlett

förfarandet med tilldelning av UMTS-tillstånd. PTS fick

den 1 september 2000 in tio ansökningar. Fyra licenser

avses delas ut i slutet av november 2000 efter en

"skönhetstävlan". Denna prövning sker i två steg. I det

första steget kommer PTS bland annat att bedöma

operatörernas finansiella kapacitet, tekniska planer, affärs-,

marknads- och investeringsplaner samt deras sakkunskap på

mobilkommunikationsområdet. I det andra steget sker en

fördjupad prövning där utbyggnaden av näten står i fokus.

Syftet är att ge tillstånd till operatörer som kan ge UMTS-

näten en så snabb och stor spridning som möjligt, dvs. efter

en bedömning av vilka sökanden som bäst uppfyller

urvalskriterierna om bl.a. utbyggnadstakt samt

befolkningsmässig och geografisk täckning.

Utskottet bedömer att 3G, som innebär digital bredbandstelefoni med

möjlighet till mobilt Internet, kan få stor betydelse för utvecklingen av

informationssamhället. Sverige har i dag en världsledande position inom

mobiltelefoni. När det gäller 3G ligger Sverige långt framme såväl

beträffande utveckling och tillverkning av mobiltelesystem som utveckling

av olika mobila Internettjänster.

Enligt utskottets mening är det angeläget att dessa utvecklingsmöjligheter

för mobila tele- och IT-tjänster tas till vara genom en snabb utbyggnad av 3G

som kommer hushåll och företag i hela landet till godo. Genom en

bedömning av vilka företag som snabbast och med bäst geografisk täckning

kan bygga ut sina mobiltelesystem skapar man garantier för att digital

bredbandstelefoni kan byggas ut i hela landet. Enligt utskottets mening är

därför gällande urvalssystem, "skönhetstävlan", bäst ägnad att främja det IT-

politiska målet om att Sverige som första land skall bli ett

informationssamhälle för alla.

Med det anförda avstyrks motionerna T201 (m) yrkande 19, T703 (fp) och

T718 (fp) yrkande 4.

11.3 Upphandling av

samhällsåtaganden

11.3.1 Regeringens förslag

I budgetpropositionen föreslås att regeringen bemyndigas att under år 2001, i

fråga om ramanslaget 37:2 Upphandling av samhällsåtaganden, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter

på högst 290 miljoner kronor under åren 2002-2004.

Beställningsbemyndigandet avses användas för att trygga funktionshindrades

behov av effektiva telekommunikationer och posttjänster genom

upphandling. Det gäller bl.a. nummerupplysning för synskadade,

texttelefoni, befordran av blindskriftsförsändelser, utsträckt

lantbrevbärarservice för äldre och handikappade samt drift av en databas

med samhällsinformation för personer med funktionshinder.

11.3.2 Utskottets ställningstagande

Upphandling av tjänster för att trygga funktionshindrades

behov av telekommunikationer är enligt utskottets mening

en viktig fråga. De tekniska hjälpmedel som finns och som

fortsätter att utvecklas kan på många sätt underlätta de

funktionshindrades situation. Det är viktigt att dessa

möjligheter tas till vara. Utskottet tillstyrker regeringens

förslag.

11.4 Postens kassaservice och

lantbrevbäring

11.4.1 Motionsförslag

Ett stort antal motioner tar upp frågor om postens

kassaservice och lantbrevbäring. Flera av motionärerna har

uppfattat att Posten AB överväger att lägga ner samtliga

postkontor och försämra sin lantbrevbäring.

En sådan utveckling avvisas bestämt av Kenth Skårvik m.fl.

(fp) som i motion T211 framhåller att, om de stationära

postkontoren försvinner, är detta ett dråpslag för många

orter i Sverige då det ytterligare utarmar den offentliga

servicen. Det räcker inte att man flyttar postservicen till en

butik eller bensinstation då detta vid många tillfällen kan

vara det första steget mot en total nedläggning. Det finns

dessutom många oklarheter om vad som händer med delar

av servicen om samtliga postkontor läggs ner. Det finns

t.ex. många äldre som inte har tillgång till Internet och som

därmed inte kan sköta sina postaffärer den vägen. Frågan

om vad som skall hända med poströstning är också olöst.

Sven Bergström m.fl. (c) skriver i motion T231 att postens

kassaservice är viktig för många i landet. Möjligheten att

genom sin lantbrevbärare och på olika serviceställen samt

på postkontor betala sina räkningar måste bevaras.

Motionärerna framhåller vidare att kassaservicens funktion

är det som är det viktiga, inte driftsformerna. Centerpartiet

förordar därför en mångfald av lösningar för att garantera

kassaservicen. Det viktiga är att Postens kassaservicen

bevaras och utvecklas.

Likartade synpunkter redovisar även Agne Hansson m.fl. (c) som i motion

T831 framhåller att smålänningar såväl som andra måste garanteras en god

post- och kassaservice till enhetliga priser och med rimliga distributionstider

I motion T212 framför Johnny Gylling m.fl. (kd) att

Kristdemokraterna inte motsätter sig varje förändring av

antalet serviceställen. På flera håll har det varit riktigt att

låta ett lokalt postkontor ersättas av serviceställen som kan

erbjuda ökad tillgänglighet och förbättrad service. Men

antalet serviceställen kan inte minskas totalt sett utan

mycket stora men för konsumenterna. Kristdemokraterna

anser vidare att lantbrevbärarna utgör en viktig institution

också i framtiden och kan inte se att Posten visat att

servicen kan bibehållas för allmänheten om lantbrevbärarna

upphör med sin kassaservice.

Ulla-Britt Hagström och Rosita Runegrund (båda kd)

skriver i motion T828 att många, inte minst äldre personer,

är bekymrade över nedläggningen av postkontoren. För att

tillgodose medborgarnas behov måste alternativa vägar

sökas. På vissa orter i landet samverkar Posten med så

kallade medborgarkontor. Ett medborgarkontor kan också

ge informationsservice till personer som själva inte kan

använda datorer.

Sofia Jonsson (c) och Johan Pehrson (fp) framhåller i

motion T811 att det finns många frågetecken om Postens

framtida service. Vad innebär det att "grundläggande

kassaservice" garanteras? Hur skall t.ex. Postens tjänster

som valförrättare vid de allmänna valens poströstning

utövas? Ett annat problem är säkerheten. I den nya

organisationen skall postkontoren flytta sin service till bl.a.

bensinstationer som redan i dag har hög rånrisk. Det är

därför av stor vikt såväl för kunder som för personal att

Posten och regeringen tillhandahåller brottsförebyggande

åtgärder för de nya serviceställena (yrkande 1).

Motionärerna framhåller vidare att en stor grupp av människor inte har

möjligheter att använda moderna tekniska lösningar för bl.a.

betalningsförmedling. Det kan bero på bristande ekonomiska förutsättningar

men även på okunskap om den nya tekniken. Många i den äldre generationen

kan varken ta sig in till staden för att uppsöka postkontoret eller använda den

nya tekniken. Utan lantbrevbärare blir denna grupp av människor än mer

isolerade. Det är därför viktigt att en god postservice garanteras i hela lande

(yrkande 2).

Tullia von Sydow m.fl. (s) konstaterar i motion T835 att

människors behov av Postens tjänster har förändrats snabbt

under senare år. Eftersom flertalet betalningar numera sker

automatiskt eller med giro har privatpersoners behov av att

besöka posten minskat kraftigt. Dessutom tar elektronisk

post och annan ny teknik över alltmer av postgången. Trots

detta är det oerhört viktigt att bra postservice inklusive

betalnings- och kassaservice upprätthålls i hela landet.

Särskilt småföretagare i glesbygden är beroende av att

kassaservicen fungerar på ett bra sätt. Staten måste därför

även fortsättningsvis ta ansvar för att upprätthålla god

postservice med väl fungerande betalnings- och

kassaservice i hela landet.

Agneta Lundberg m.fl. (s) redovisar i motion T232 samma uppfattning och

instämmer i kravet på att staten bör ta ansvar för såväl en bra postservice

som en väl fungerande betalnings- och kassaservice.

11.4.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet vill först klargöra att enligt postlagen (1993:1684)

skall det finnas en posttjänst av god kvalitet i hela landet

som innebär att alla kan ta emot brev och andra adresserade

försändelser som väger högst tjugo kilo. Det skall vidare

finnas en möjlighet för alla att få sådana försändelser

befordrade till rimliga priser samt försäkrade och kvitterade

av mottagaren. Dessutom skall enstaka försändelser

befordras till enhetliga priser.

Enligt postlagen ansvarar staten även för en rikstäckande kassaservice som

innebär att alla i hela landet skall ha möjlighet att verkställa och ta emot

betalningar till enhetliga priser. Bestämmelsen kompletteras med ett avtal

mellan staten och Posten AB. Enligt avtalet förbinder sig Posten AB att

erbjuda en daglig grundläggande kassaservice. För att tillhandahålla denna

tjänst, där det inte är kommersiellt motiverat, får Posten AB för närvarande

en ersättning från staten på 200 miljoner kronor per år. Enligt det gällande

avtalet mellan staten och Posten AB skall kassaservice tillhandahållas fem

dagar i veckan. Kassatjänsterna utförs dels vid Postens fasta kassaställen

(postkontor, Post i butik etc.), dels av lantbrevbärarna.

Statens avtal med Posten AB går ut den 1 april 2001. I

budgetpropositionen föreslår regeringen att nuvarande ordning med

ersättning till Posten AB för den rikstäckande kassaservicen skall bibehållas

tills vidare i väntan på den fortsatta beredningen av hur den grundläggande

kassaservicen skall säkerställas framöver. Regeringen föreslår därmed inga

förändringar i förhållande till dagens läge när det gäller kassaservice och

lantbrevbäring.

Utskottet vill vidare hänvisa till att näringsminister Björn

Rosengren i en interpellationsdebatt i riksdagen den 17

oktober klargjort de krav som riktats mot Posten AB i

samband med det förändringsarbete som bedrivs inom

företaget. Kraven innebär följande:

? Förändringar i kontorsnätet skall ske varsamt och innebära en

förbättrad service. Inga postkontor skall stängas förrän det

finns ett bättre alternativ till dagens service på plats.

?

? Postens AB:s lantbrevbärarservice skall bibehållas.

?

? Postens AB:s kontorsnät skall även i fortsättningen vara

rikstäckande och i varje kommun skall det finnas minst ett

kontor.

?

? Tillgången på grundläggande kassaservice skall även i

framtiden vara lika omfattande som i dag. I begreppet

grundläggande kassaservice skall, vid sidan av att betala

räkningar, ta ut kontanter på värdehandlingar samt att göra

insättningar och uttag med bankkort från konton, även

utlandsbetalningar och dagskassehantering ingå.

?

Postens ledning har informerat utskottet om hur dess

verksamhet kommer att utformas för att tillgodose ägarens

krav.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är

nödvändigt att det finns en väl fungerande betalnings- och

kassaservice i hela landet. Av det anförda följer att något

initiativ från riksdagens sida inte är erforderligt för att skapa

garantier för att så sker. Utskottet anser dock att regeringen

bör redovisa för riksdagen hur betalnings- och

kassaservicen utvecklas samt kostnaderna för den och

konsekvenserna för Postens verksamhet och ekonomi.

Utskottet avstyrker därmed motionerna T211 (fp) yrkande 28, T212 (kd)

yrkandena 36 och 37, T231 (c) yrkande 26, T232 (s) yrkande 11, T811 (c,

fp), T828 (kd), T831 (c) och T835 (s). Syftet med motionsyrkandena bedöms

komma att bli tillgodosett.

11.5 Postal infrastruktur

11.5.1 Motionsförslag

Sven Bergström m.fl. (c) framhåller i motion T231 att den

postala infra-strukturen är av stor betydelse för en

fungerande posttjänst. Med postal infrastruktur avses

exempelvis system för postboxar, adressändring och

eftersändning samt postnummer. Det bör enligt motionen

utredas om en legal definition av begreppet postal

infrastruktur bör införas i postlagen. I sammanhanget

understryks att möjligheten till en god postservice i hela

landet inte får äventyras.

11.5.2 Utskottets ställningstagande

Riksdagen gav våren 1999 regeringen till känna att

postlagen bör tillföras en definition av begreppet postal

infrastruktur och att regeringen, efter en utredning, bör

återkomma till riksdagen med förslag härom (prop.

1998/99:95, bet. 1989/99:TU11, rskr. 1989/99:237). Post-

och telestyrelsen har därefter på regeringens uppdrag utrett

denna fråga.

Enligt utredningen bedömer PTS att de nyligen genomförda ändringarna i

postlagen, tillsammans med vissa övriga förändringar som skett på

postmarknaden, tillgodoser de uppställda målen om att säkerställa en

konkurrensneutral tillgång till den befintliga postala infrastrukturen. Det är

därför inte längre erforderligt att införa en definition av begreppet postal

infrastruktur i postlagen. Enligt PTS är det emellertid inte uteslutet att

utvecklingen kan leda till att ett sådant behov kan uppstå.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en väl fungerande

postmarknad med olika aktörer kräver en konkurrensneutral tillgång till den

postala infrastrukturen. Som PTS utredning klarlägger är det dock inte

lämpligt att nu införa en definition av begreppet postal infrastruktur i

postlagen. Av regeringens redovisning i budgetpropositionen framgår att

parterna på postmarknaden numera har enats i en rad viktiga frågor som

möjliggör en mer likvärdig tillgång till den postala infrastrukturen. PTS har

därvid verksamt medverkat till ett bättre samutnyttjande av denna

infrastruktur.

Utskottet välkomnar denna utveckling och förutsätter att behovet av en

eventuell lagreglering uppmärksammas i samband med den fortsatta

uppföljningen av postmarknadens funktion och effektivitet. Med det anförda

finner utskottet att syftet med motionen till väsentlig del är tillgodosett.

Motion T231 (c) yrkande 25 avstyrks följaktligen.

11.6 Postlagen

11.6.1 Motionsförslag

I motion T231 konstaterar Sven Bergström m.fl. (c) att trots

att det har gått snart tio år sedan postmarknaden

avreglerades delar de små nystartade postföretagen ut

förhållandevis små postmängder. En förklaring till detta kan

vara att Post- och telestyrelsen (PTS) inte har samma

skyldigheter att främja konkurrensen på postområdet som

den har på teleområdet. Enligt motionärerna är det av

yttersta vikt för de små postoperatörerna, och i slutändan för

kunderna, att konkurrensen inte är regelvidrig. Därför är det

viktigt att PTS även får i uppdrag att aktivt verka för en

ökad konkurrens på postområdet.

Mikael Johansson m.fl. (mp) framhåller i motion T814 att

trots en avreglerad postmarknad dominerar fortfarande

Posten AB med en marknadsandel på 95 %. Den troligen

viktigaste förklaringen till den bristande konkurrensen är att

Post- och telestyrelsen har ett begränsat mandat när det

gäller konkurrensfrågor. Enligt motionärerna är det viktigt

att konkurrensbrott beivras och åtgärdas med stor snabbhet

eftersom de små postoperatörerna i annat fall kommer att gå

i konkurs på grund av bristande ekonomiska resurser. I

andra länder har ofta sektorsmyndigheten på området ansvar

för konkurrensfrågor med hänsyn till dess sakkompetens.

Det är också fallet i Sverige när det gäller teleområdet där

PTS, med stöd av telelagen, kan agera kraftfullt för att

främja en väl fungerande marknad. Det finns inget särskilt

skäl till att inte motsvarande skyldighet finns i postlagen.

Motionärerna förordar mot denna bakgrund att regeringen

lägger fram förslag till ändring i postlagen i syfte att stärka

Post- och telestyrelsens roll i konkurrensfrågor.

11.6.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av en

väl fungerande postmarknad och konstaterar att

Konkurrensverket med stöd av konkurrenslagen verkar i

enlighet med detta syfte. Post- och telestyrelsen har därtill

till uppgift att främja att det postpolitiska målet om bl.a. en

posttjänst av god kvalitet uppfylls i hela landet till rimliga

priser. PTS skall också enligt sin instruktion årligen i sin

årsredovisning redovisa bl.a. förändringar av post- och

kassaservicen i landets alla delar samt

konkurrenssituationen inom postområdet.

I PTS senaste årsrapport till regeringen, med titeln Service och Konkurrens

III, redovisas konkurrenssituationen på postområdet (Dnr 00-4058). När det

gäller nya aktörers marknadsförutsättningar framgår av rapporten att för den

som vill etablera sig på marknaden för sändningar (industriell post) finns det

i dag inga definitiva hinder. Ett framgångsrikt sådant företag torde emellertid

vara mycket volymberoende och därmed kräva stora kapitalinsatser och

finansiell uthållighet. PTS framhåller i sammanhanget att en viktig

förutsättning för konkurrens är att Posten i enlighet med en tidigare dom från

Marknadsdomstolen inte tillåts att utan objektivt godtagbara skäl tillämpa

olika priser för olika kunder eller geografiska områden. För enstaka brev

(dagligpost) anser PTS att det är lättare att etablera sig. Den potentiella

marknaden för de aktuella företagen är emellertid enligt PTS begränsad i

första hand beroende på att de inte ingår i ett riksnät utan endast kan befordr

lokalpost.

När det gäller motionärernas önskemål om en ändring av postlagen vill

utskottet tillägga att i enlighet med riksdagens postpolitiska beslut våren

1999 har PTS fått en utökad medlarroll när det gäller postoperatörernas

tillgång till andra postoperatörers anläggningar för postöverlämning till

mottagare. PTS har också på regeringens uppdrag tagit en rad andra initiativ

för att främja en väl fungerande postmarknad. Utskottet vill vidare framhålla

att av den tidigare nämnda PTS-rapporten framgår inte att myndigheten

önskar få vidgade befogenheter eller att nuvarande postlag skulle behöva

förändras i enlighet med motionärernas önskemål. Utskottet är mot denna

bakgrund inte nu berett att förorda någon ändring av postlagen.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla att det i många länder fortfarande

finns ett postmonopol. Postföretag kan därmed med stöd av skyddade

hemmamarknader skapa finansiellt utrymme som kan utnyttjas på

exempelvis den svenska postmarknaden. De enda länder som fullt ut

avskaffat det lagstadgade monopolet för posttjänster är Sverige, Finland, Nya

Zeeland och Argentina. I Finland är dock konkurrensutsättningen enligt PTS

bedömning i praktiken obefintlig då kraven på en potentiell ny

postentreprenör är så höga att någon sådan ännu inte beviljats licens att

bedriva postverksamhet.

Sedan 1997 finns ett EG-direktiv (67/97/EG) som syftar till att det skall

finnas en inre marknad även för posttjänster. Direktivet tillåter dock

fortfarande att medlemsstaterna konkurrensskyddar befordran av

försändelser som väger högst 350 gram eller har ett pris som understiger fem

gånger normalportot. Inom EU behandlas för närvarande ett nytt postdirektiv

som sannolikt kommer att innehålla förslag som medger att de EU-länder

som så önskar kan behålla vissa begränsade monopol ytterligare en tid.

Utskottet vill med anledning härav framhålla vikten av att Sverige kraftfullt

verkar inom EU för att postföretagen ges mer likartade förutsättningar.

Utskottet ser mot denna bakgrund inte någon anledning för riksdagen att

nu ta något initiativ med anledning av motionerna T231 (c) yrkande 25 och

T814 (mp) varför de avstyrks. Syftet med motionsyrkandena om att främja

utvecklingen av en effektiv och väl fungerande postmarknad förutsätts dock

komma att tillgodoses.

12 Uppföljning och

utvärdering

? Enligt budgetlagen gäller att regeringen för riksdagen skall

redovisa de mål som åsyftas och de resultat som uppnåtts på

olika verksamhetsområden. I det följande redovisas hur

riksdagens krav på att få ett relevant beslutsunderlag beaktas i

årets budgetproposition för utgiftsområde 22

Kommunikationer.

?

? Läsbarheten bör förbättras

?

? Utskottet konstaterar att insatser under det senaste året har

genomförts för att förstärka mål- och resultatstyrningen inom

utgiftsområde 22 Kommunikationer. I jämförelse med tidigare

redovisning har budgetpropositionens läsbarhet förbättrats.

Det gäller såväl struktur som innehåll. Antalet rubriker har

exempelvis minskats i syfte att minska upprepningar.

Budgetpropositionen är dock i vissa fall så komplicerad och

fylld med budgetteknik att den endast kan förstås av ett

begränsat antal fackmän. Riksdagens och allmänhetens insyn

kräver en lättläst och välstrukturerad redovisning av

utgiftsområdet. Klarhet och begriplighet är normalt en

förutsättning för alla former av kvalitetssäkring av

beslutsunderlaget. Fortsatta insatser för ökad läsbarhet och

förståelse är därför angelägna.

?

? Tydligare anslagsredovisningar

?

Utskottet bedömer att propositionens anslagsredovisningar i

flera fall har blivit tydligare. Eftersom pris- och

löneomräkningar samt överföringar från och till anslag

redovisas i samband med anslagsberäkningen syns tydligare

reella förändringar av anslagsnivåerna. Samtidigt gäller att

medelsomföringar mellan enskilda utgiftsanslag, ändrade

förutsättningar samt förändringar av anslagens omfattning,

syfte och benämning gör det svårt i vissa fall att bedöma

den statliga resursförbrukningen. Det gäller exempelvis

förslaget att regeringen får använda medel från Vägverkets

och Banverkets administrationsanslag för visst

utredningsarbete utan att någon beloppsgräns anges.

Redovisningen av medelsanvändningen för enskilda anslag

kan också utvecklas. Anslaget för upphandling av

transportpolitiskt motiverad interregional persontrafik

uppgår till nära 800 miljoner kronor. Det finns i

propositionen ingen beskrivning av hur medlen avses

fördelas på olika trafikslag eller regioner.

? Enligt utskottets mening är tillgången till konsekvensanalyser av

regeringens medelsförslag och jämförbar information om verksamhetens

tidigare resultat och resursförbrukning av betydelse för att systemet med

mål- och resultatstyrning skall kunna fungera. Det är därför viktigt att

redovisningen av anslagsförslagen och resursutvecklingen

vidareutvecklas.

?

? Mål- och resultatredovisningar bör vidareutvecklas

?

Budgetpropositionen för 2001 innehåller en utvecklad

resultatinformation om såväl 1998 års transportpolitiska

beslut som om de post-, IT- och telepolitiska målen.

Utskottet ser positivt på att redovisningen av uppnådda

resultat har byggts ut och koncentrerats mer på mål för olika

verksamheter. Det visar sig dock att det i vissa fall är svårt

att redovisa uppnådda resultat på grund av att de olika

delmålen inom utgiftsområdet inte alltid är tillräckligt

tydliga. Möjligheten att bedöma effektivitet och

måluppfyllelse blir då begränsad. Av regeringens

redovisning framgår vidare bl.a. att verksamhetsmålen för

Vägverket behöver övervägas med utgångspunkt från vad

som är möjligt för Vägverket att uppnå med tillgängliga

resurser.

En viktig förutsättning för att utskottet skall kunna bedöma förslagen till

medelsanvisningar är att det finns en resultatanalys av föregående års

verksamhet. Det bör också finnas en bedömning av i vilken utsträckning som

målen har uppnåtts och, om de inte har uppnåtts, vad som är orsaken till

detta. Enligt utskottets mening är det mot denna bakgrund angeläget med ett

fortsatt utvecklingsarbete för att skapa tydliga, meningsfulla och

uppföljningsbara mål samt information om resultat och resursutnyttjande

som bl.a. går att jämföra över tiden.

? När det gäller iakttagelser från räkenskapsrevisionen

redovisas i vissa fall att revisorerna inte haft några erinringar

eller att revisorerna haft invändningar samt regeringens

slutsatser. Utskottet anser det angeläget att samtliga

revisionsrapporter redovisas.

?

? Långsiktiga ekonomiska förpliktelser bör förtydligas

?

Regeringens redovisning har förbättrats genom införandet

av beställningsbemyndiganden för Vägverket och

Banverket. Det innebär att ökad klarhet vunnits om framtida

ekonomiska förpliktelser. Den närmare beskrivningen av

bemyndigandena för trafikupphandling och upphandling av

samhällsåtaganden inom post- och teleområdet är dock inte

helt tydlig. Beskrivningen av i vilken utsträckning som

statsbudgeten är intecknad för att betala räntor och

amorteringar på lån m.m. för trafikens infrastruktur är

vidare i vissa fall begränsad till i huvudsak det närmaste

budgetåret.

Med hänsyn till att regeringens förslag om upphandling är så vittgående

såväl tids- som beloppsmässigt är det enligt utskottets mening angeläget med

en närmare beskrivning av hur medlen avses användas. Enligt utskottets

mening bör beskrivningarna av de långsiktiga utfästelser som ställts ut för

utbyggnaden av järnvägsnätet och Öresundsbron förtydligas så att ökad

klarhet vinns om framtida anslagsbehov för räntor och återbetalning av lån.

? Bedömning av forsknings- och utvecklingsinsatser

?

Sektorsforskningsorganet inom kommunikationssektorn,

Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), upphör som

myndighet den 31 december 2000. Verksamheten övertas

därefter av det nybildade verket för innovationssystem som

ingår i utgiftsområde 24 Näringsliv. Kvar inom

utgiftsområde 22 är Statens väg- och

transportforskningsinstitut (VTI) samtidigt som Vägverket

och Banverket förfogar över vissa FoU-medel.

Utskottet konstaterar att budgetpropositionen inte redovisar resultatet av

forsknings- och utvecklingsinsatserna inom utgiftsområde 22. Med tanke på

kommunikationsforskningens viktiga roll för att uppnå bl.a. 1998 års tran-

sportpolitiska beslut anser utskottet att en sådan redovisning bör ges.

? Internationella perspektiv alltmera viktigt

?

Budgetpropositionens beskrivning av den internationella

utvecklingen inom utskottets politikområden är

betydelsefull. Som utskottet framhöll i fjolårets

budgetbetänkande kan jämförelser med verksamheter i

andra länder vara av intresse för att bedöma effektiviteten

inom kommunikationsområdet. Utskottet anser att

resultatanalyser byggd på en systematisk och kontinuerlig

jämförelse av effektiviteten i form av produktivitet, kvalitet,

pris och arbetsprocess med liknande verksamheter, s.k.

benchmarking, kan vara värdefullt och ge underlag för

slutsatser om effektiviteten inom områden där den inhemska

marknaden är begränsad.

Sammanfattning

Utskottet anser att med en kvalitetshöjning av resultatinformationen och

tydligare budgetförslag kan budgetpropositionen förbättras ytterligare. Av

regeringens redovisning framgår att det fortsatta arbetet med att utveckla den

ekonomiska styrningen syftar till att det inom varje politikområde skall

finnas en dokumenterad strategi, en långsiktig plan, som redovisar hur

försörjningen av resultatinfomation skall hanteras. Trafikutskottet bedömer

att detta arbete är viktigt och är för sin del berett att aktivt delta genom at

precisera informationsbehov och krav på beslutsunderlag.

Hemställan

Utskottet hemställer

Anslag

1. beträffande anslag inom utgiftsområde 22 Kommunikationer

att riksdagen med bifall till proposition 2000/01:1 utgiftsområde 22

Kommunikationer yrkande 29 samt med avslag på motionerna

2000/01:T211 yrkande 29, 2000/01:T212 yrkande 43, 2000/01:T219,

2000/01:T223 yrkandena 1-8, 2000/01:T357 och 2000/01:Fi211

yrkande 23 anvisar anslag för budgetåret 2001 inom utgiftsområde 22 Kommunikati

Vägar

2. beträffande finansiering av visst utredningsarbete

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att

regeringen får använda medel från anslaget 36:1 Vägverket:

Administration för att utreda alternativ finansiering av infrastruktur

samt för andra transportpolitiska utredningar,

3. beträffande låneram för vissa tillgångar m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att

regeringen för år 2001 får besluta om en låneram i Riksgäldskontoret

om högst 1 600 000 000 kr för Vägverket för inköp av

omsättningstillgångar, anläggningstillgångar och för byggande av

broar som ersätter färjor,

4. beträffande finansiering av vissa kapitalkostnader

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att

anslaget 36:2 Väghållning och statsbidrag får användas för att betala

ränta och amorteringar på lån upptagna för väg E 6 delen

Stenungsund-Ljungskile, väg E 18/20 delen Örebro-Arboga, väg E 4

delen Stora by-Väderstad, väg E 22 delen Söderåkra-Hossmo, väg

E 4 trafikplats Hallunda, Södra länken och övriga lånefinansierade

Stockholmsprojekt samt lånefinansierade projekt inom ramen för

Göteborgsöverenskommelsen,

5. beträffande ekonomiska förpliktelser

att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar

regeringen att under år 2001 i fråga om ramanslaget 36:2 Väghållning

och statsbidrag, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

åtaganden innebär utgifter på högst 28 400 000 000 kr efter år 2001.

6. beträffande Vägverkets organisation

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T329 och 2000/01:T356,

res. 1 (m)

7. beträffande enskilda vägar

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T211 yrkande 24, 2000/01:

T323, 2000/01:T337 yrkande 2 och 2000/01:T344 yrkande 4,

res. 2 (m)

8. beträffande färjetrafik

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T331, 2000/01:T350,

2000/01:T355, 2000/01:T369, 2000/01:T391, 2000/01:N318 yrkande

4 och 2000/01:Bo508 yrkande 4.

9. beträffande ersättning av färjor

att riksdagen avslår motion 2000/01:T342 yrkande 1,

res. 3 (fp)

10. beträffande riktlinjer för vägskyltning

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T215 yrkande 4, 2000/01:

T306, 2000/01:T317 yrkandena 1, 2 och 4, 2000/01:T379, 2000/01:

T390, 2000/01:T399, 2000/01:T410, 2000/01:T453, 2000/01:T475

och 2000/01:Sk1025 yrkande 10,

res. 4 (m, kd, c, fp)

11. beträffande besvärsordning vid överklaganden

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T317 yrkande 3 och

2000/01:T440,

res. 5 (m, kd, c, fp)

12. beträffande vägsalt

att riksdagen avslår motion 2000/01:T361,

res. 6 (c)

13. beträffande statliga garantier till SVEDAB

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att

anslagen 36:2 Väghållning och statsbidrag och 36:4 Banverket:

Banhållning och sektorsuppgifter får användas för att täcka förluster

vid infriande av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB och eventuella

förluster i samband med Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB,

14. beträffande kapitaltäckning till SVEDAB

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på

motion 2000/01:T813 godkänner att regeringen under år 2001 får

besluta om en låneram i Riksgäldskontoret om högst 310 000 000 kr

för Vägverket och Banverket tillsammans, för att finansiera ett

kapitaltillskott till SVEDAB samt räntan under ett år för detta lån,

res. 7 (m)

res. 8 (c)

15. beträffande järnvägstrafikens kostnadsansvar för

Öresundsbron

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T212 yrkande 23, 2000/01:

T231 yrkandena 7-9, 2000/01:T519 yrkande 6 och 2000/01:T802,

res. 9 (m, kd, c, fp)

16. beträffande Öresundsbrons prissättning

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T801 och 2000/01:T812,

res. 10 (v)

17. beträffande ekonomisk utredning

att riksdagen avslår motion 2000/01:T827,

res. 11 (v, c)

18. beträffande färjetrafiken i norra Öresund

att riksdagen avslår motion 2000/01:T836,

Banverket

19. beträffande ekonomiska förpliktelser

att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar

regeringen att under år 2001 i fråga om ramanslaget 36:4 Banverket:

Banhållning och sektorsuppgifter, ingå ekonomiska förpliktelser som

inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 6 300 000 000

kr efter år 2001,

20. beträffande kapillära bannätet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att

Banverket får använda högst 27 400 000 kr från anslaget 36:4

Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter till investeringar i

anslutning till det kapillära nätet i samverkan med externa intressenter,

21. beträffande låneram

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att

regeringen för år 2001 får besluta om en låneram i Riksgäldskontoret

om högst 9 000 000 000 kr för Banverket för investeringar i eldrifts-

och teleanläggningar, produktions- och telenätsutrustning,

rörelsekapital, finansiering av omsättningstillgångar samt för statens

andel av kapitalkostnader för lån avseende vissa investeringar i

Stockholmsområdet enligt överenskommelse år 1983 mellan Statens

järnvägar, Stock-holms läns landsting och staten,

22. beträffande finansiering av visst utredningsarbete

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att

regeringen får använda medel från anslaget 36:3 Banverket:

Administration för att utreda alternativ finansiering av infrastruktur

samt för andra transportpolitiska utredningar,

23. beträffande finansiering av kapitalkostnader m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att

anslaget 36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter får

belastas med kostnader för räntor och amorteringar för lån upptagna i

Riksgäldskontoret,

24. beträffande Banverkets produktionsverksamhet

att riksdagen avslår motion 2000/01:T519 yrkande 8,

res. 12 (m, kd, fp)

25. beträffande konsekvensanalys

att riksdagen avslår motion 2000/01:T212 yrkande 22,

26. beträffande banavgifternas storlek

att riksdagen avslår motion 2000/01:T223 yrkande 9,

res. 13 (m, fp)

Statens järnvägar

27. beträffande ekonomiska mål för SJ m.m.

att riksdagen godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för

Statens järnvägar för perioden 2001-2003 i enlighet med vad

regeringen förordar,

28. beträffande finansiella befogenheter för SJ

att riksdagen bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Statens

järnvägar samt det eller de nya SJ-bolagen finansiella befogenheter i enlighet

29. beträffande verksamhetsinriktning för SJ

att riksdagen avslår motion 2000/2001:T519 yrkande 4,

30. beträffande privatisering av SJ

att riksdagen avslår motion 2000/2001:T519 yrkande 15,

res. 14 (m, fp)

Sjöfart

31. beträffande vidgade statliga insatser för

sjöfartsnäringen

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:T211 yrkande

17 i denna del, 2000/01:T212 yrkandena 27 och 28, 2000/01:T601,

2000/01:T603 yrkande 2, 2000/01:T604 i denna del, 2000/01:T616,

2000/01:T623 yrkande 2, 2000/01:T642 yrkande 9, 2000/01:T655,

2000/01:T661 och 2000/01:T663 samt med avslag på motion 2000/01:

T642 yrkande 7 i denna del och yrkande 14 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 15 (m)

32. beträffande EU:s sjöfartspolitik

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T211 yrkande 17 i denna

del, 2000/01:T212 yrkande 29, 2000/01:T231 yrkande 20,

2000/01:T603 yrkande 1, 2000/01:T604 i denna del, 2000/01:T618,

2000/01:T623 yrkande 1, 2000/01:T642 yrkande 7 i denna del och

2000/01:T648,

33. beträffande handelssjöfartens kostnadsansvar och

Sjöfartsverkets ekonomiska mål i fråga om farledsavgifterna

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:T204 yrkande 3,

2000/01:T602, 2000/01:T642 yrkandena 5 och 8 samt 2000/01:T657

godkänner ekonomiska mål för Sjöfartsverket för perioden 2001-2003

i fråga om farledsavgifterna i enlighet med vad regeringen förordar,

res. 16 (m)

34. beträffande ekonomiska mål i övrigt och investeringsplan

m.m. för Sjöfartsverket

att riksdagen

dels godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för

Sjöfartsverket för perioden 2001-2003 i enlighet med vad regeringen

förordar i de delar som inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

dels bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och

skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i enlighet med vad regeringen

förordar,

dels bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Sjöfartsverket

finansiella befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar,

dels godkänner vad regeringen anför om finansiering av kostnader

med anknytning till M/S Estonias förlisning,

35. beträffande investeringar i farleder till Göteborgs hamn

att riksdagen med avslag på motion 2000/01:T642 yrkande 16

godkänner vad regeringen förordar därom,

res. 17 (m)

36. beträffande Handelsflottans kultur- och fritidsråd

att riksdagen godkänner vad regeringen förordar därom,

37. beträffande Vänersjöfart m.m.

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T211 yrkande 19, 2000/01:

T212 yrkandena 30 och 31, 2000/01:T216 yrkande 2, 2000/01:T609,

2000/01:T620 yrkandena 1-5 och 7, 2000/01:T621, 2000/01:T640

yrkande 5, 2000/01:T642 yrkande 6, 2000/01:T643 yrkandena 1-3,

2000/01:T650, 2000/01:T658, 2000/01:T659 och 2000/01:N386

yrkande 7,

res. 18 (m, kd, c, fp)

38. beträffande sjösäkerhets- och havsmiljöfrågor

att riksdagen avslår 1999/2000:T210 yrkandena 26 och 33,

1999/2000:T616 yrkande 11, 2000/01:T212 yrkande 26, 2000/01:

T606, 2000/01:T610, 2000/01:T629, 2000/01:T642 yrkande 12,

2000/01:T652 och 2000/01:T653,

39. beträffande skärpt säkerhetslagstiftning för fartyg i

kustsjöfart m.m.

att riksdagen avslår motion 2000/01:T640 yrkandena 1 och 3,

40. beträffande erosionsskador

att riksdagen avslår motion 2000/01:T617,

41. beträffande bemanning av utsjöplatser

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T614 och 2000/01:T651,

42. beträffande återinförande av fritidsbåtsregistret

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T613 yrkande 1, 2000/01:

T627 yrkande 1, 2000/01:T638 och 2000/01:642 yrkande 17,

res. 19 (m, kd, fp)

res. 20 (v) - motiv

43. beträffande förarbevis

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T626 yrkande 1 och

2000/01:L905 yrkande 1,

44. beträffande sjöräddningscentral på Gotland

att riksdagen avslår motion 2000/01:Fö205 yrkandena 1 och 2,

45. beträffande sjöfartens behov av forskning och utveckling

att riksdagen avslår motion 2000/01:T640 yrkande 4,

res. 21 (v)

46. beträffande färjelinjen mellan Limhamn och Dragör

att riksdagen avslår motion 2000/01:T642 yrkande 15,

Luftfart

47. beträffande ekonomiska mål och investeringsplan för

Luftfartsverket m.m.

att riksdagen

dels godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för

Luftfartsverket för perioden 2001-2003 i enlighet med vad regeringen

förordar,

dels bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och

skattemotsvarighet för Luftfartsverket i enlighet med vad regeringen

förordar,

dels bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Luftfartsverket

finansiella befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar,

48. beträffande luftfartens expansion

att riksdagen avslår motion 2000/01:T641 yrkande 2,

res. 22 (v)

49. beträffande Luftfartsverkets roller och

organisationsstruktur

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T212 yrkande 35 och

2000/01:T231 yrkande 15,

res. 23 (m, kd, fp)

res. 24 (c)

50. beträffande Luftfartsverkets huvuduppgifter

att riksdagen avslår motion 2000/01:T641 yrkande 9,

res. 25 (v)

51. beträffande stöd till olönsamma linjer

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T232 yrkande 12,

2000/01: T608 och 2000/01:T646,

52. beträffande stöd till icke statliga flygplatser

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T215 yrkande 7, 2000/01:

N268 yrkande 9 och 2000/01:N325 yrkande 7,

res. 26 (fp)

53. beträffande ny regionflygplats i Östergötlands län

att riksdagen avslår motion 2000/01:T630,

54. beträffande kostnadseffekterna av Luftfartsverkets nya

avgiftstariff

att riksdagen avslår motion 2000/01:T633,

55. beträffande privatisering av statliga flygplatser

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T201 yrkande 15 och

2000/01:Ub807 yrkande 12,

res. 27 (m)

56. beträffande delprivatisering av kluster av flygplatser

att riksdagen avslår motion 2000/01:T231 yrkande 16,

res. 28 (c)

57. beträffande förstatligande av kommunala flygplatser

att riksdagen avslår motion 2000/01:T641 yrkande 10,

res. 29 (v)

58. beträffande privata och kommunala alternativ

att riksdagen avslår motion 2000/01:T212 yrkande 34,

res. 30 (kd)

59. beträffande statens ägarandel i SAS Sverige AB

att riksdagen avslår motion 2000/01:T211 yrkande 2,

res. 31 (m, fp)

60. beträffande konkurrensen inom den inrikes luftfarten

att riksdagen avslår motion 2000/01: T211 yrkande 15,

res. 32 (fp)

61. beträffande flygplatskapaciteten i Storstockholmsområdet

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T201 yrkandena 16 och 17,

2000/01:T231 yrkandena 17-19, 2000/01:T624 yrkande 1, 2000/01:

T625, 2000/01:T628, 2000/01:T649, 2000/01:T662 och 2000/01:N321

yrkande 10,

res. 33 (m)

res. 34 (c)

62. beträffande Landvetters flygplats

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T230 yrkande 16 och

2000/01:T639,

res. 35 (c, fp)

63. beträffande slottidssystemet

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T632 och 2000/01:T641

yrkande 11,

res. 36 (v)

64. beträffande handel med slottider

att riksdagen avslår motion 2000/01:T211 yrkande 16,

65. beträffande miljöfrämjande åtgärder

att riksdagen avslår motion 2000/01:T641 yrkande 7,

res. 37 (v)

66. beträffande åtgärder mot brottsliga handlingar

att riksdagen avslår motion 2000/01:T212 yrkande 33,

res. 38 (kd)

67. beträffande motorflygklubbarnas

verksamhetsförutsättningar

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:T660 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

68. beträffande Statens haverikommission

att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om Statens

haverikommission,

Färdtjänst

69. beträffande färdtjänst

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T427 yrkande 1, 2000/01:

T804, 2000/01:T805, 2000/01:T806, 2000/01:T809, 2000/01:T810,

2000/01:T815, 2000/01:T816, 2000/01:T817, 2000/01:T818, 2000/01:

T819, 2000/01:T821, 2000/01:T822, 2000/01:T823, 2000/01:T825,

2000/01:T832, 2000/01:T833, 2000/01:So354 yrkande 8, 2000/01:

So456 yrkande 15, 2000/01:So538 yrkande 17 och 2000/01:So540

yrkande 9,

Kollektivtrafik

70. beträffande översyn av trafikhuvudmannareformen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T212 yrkandena 4-6,

2000/01:T229 yrkande 3, 2000/01:T231 yrkande 13, 2000/01:T232

yrkande 14, 2000/01:T419, 2000/01:T519 yrkande 14, 2000/01:T829

och 2000/01:N319 yrkande 2,

71. beträffande Rikstrafiken

att riksdagen lämnar proposition 2000/01:1 utgiftsområde 22

yrkande 26 utan åtgärd,

72. beträffande femåriga avtal

att riksdagen med anledning av proposition 2000/01:1 utgiftsområde

22 yrkande 27 samt med avslag på motion 2000/01:T519 yrkande 3

bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslaget

36:12 Rikstrafiken: Trafikupphandling, ingå förpliktelser som

omfattar högst fem år och som, inklusive tidigare åtaganden, innebär

utgifter på högst 3 950 000 000 kr,

73. beträffande fortsatt stöd till trafikhuvudmännen

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T232 yrkande 13, 2000/01:

T512, 2000/01:T513 yrkande 1, 2000/01:T517 yrkande 4, 2000/01:

T530 yrkande 4, 2000/01:T533, 2000/01:T808 och 2000/01:T824,

Gotlandstrafiken

74. beträffande regeringens lagförslag

att riksdagen antar förslaget till lag med bemyndigande om

utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter,

75. beträffande översyn av Gotlandstrafiken

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T231 yrkande 21,

2000/01:T605, 2000/01:T607 yrkande 1, 2000/01:T611, 2000/01:

T634, 2000/01:T636, 2000/01:T642 yrkande 13, 2000/01:T644,

2000/01:T656, 2000/01:T807 och 2000/01:N263 yrkande 7,

76. beträffande Gotlandstrafiken - en vägfråga

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T211 yrkande 21, 2000/01:

T607 yrkande 2, 2000/01:T635 och 2000/01:N268 yrkande 6,

res. 39 (v, fp)

77. beträffande färjeförbindelser

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T615 och 2000/01:T619,

Forskning och SMHI

78. beträffande prioritering av forskningsområden

att riksdagen avslår motion 2000/01:T212 yrkande 42,

79. beträffande SMHI:s observationsmaterial

att riksdagen avslår motion 2000/01:T838,

res. 40 (kd)

80. beträffande spårtaxi

att riksdagen avslår motion 2000/01:T834,

IT, Tele och Post

81. beträffande kommunalt IT-stöd

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:T223 yrkande 10,

2000/01:T229 yrkande 4, 2000/01:T713 yrkande 2, 2000/01:T717

yrkande 3 och 2000/01:T718 yrkande 5 antar regeringens förslag till

lag om kreditering på skattekonto av stöd till kommuner för

anläggande av lokala telenät,

res. 41 (m, fp)

res. 42 (c)

82. beträffande tredje generationens mobiltelefoni

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T201 yrkande 19, 2000/01:

T703 och 2000/01:T718 yrkande 4,

res. 43 (m, fp)

83. beträffande samhällsupphandling

att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar

regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslaget 37:2

Upphandling av samhällsåtaganden, ingå ekonomiska förpliktelser

som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 290 000

000 kr under åren 2002-2004,

84. beträffande Postens kassaservice och lantbrevbäring

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T211 yrkande 28,

2000/01:T212 yrkandena 36 och 37, 2000/01:T231 yrkande 26,

2000/01:T232 yrkande 11, 2000/01:T811, 2000/01:T828, 2000/01:

T831 och 2000/01:T835,

res. 44 (c, fp)

85. beträffande postal infrastruktur

att riksdagen avslår motion 2000/01:T231 yrkande 25,

86. beträffande postlagen

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T231 yrkande 27 och

2000/01:T814.

Stockholm den 23 november 2000

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Sven Bergström (c), Per-Richard

Mol,nû (m), Jarl Lander (s), Hans Stenberg (s), Karin Svensson Smith (v),

Johnny Gyllingû (kd), Tom Heymanû (m), Lars Björkmanû (m), Monica

Green (s), Stig Eriksson (v), Tuve Skånbergû (kd), Mikael Johansson (mp),

Claes-Göran Brandin (s), Jan-Evert Rådhströmû (m), Christina Axelsson (s)

och Elver Jonssonû (fp).

ûLedamoten har ej

deltagit i beslutet under

moment 1 i hemställan.

RESERVATIONER

1. Vägverkets organisation

(mom. 6)

Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman

(m) och Jan-Evert Rådhström (m) anför:

Vi anser att Vägverkets resultatenhet Vägverket Produktion

bör ombildas till ett av staten helägt aktiebolag och ges

samma förutsättningar som sina konkurrenter. Bolaget bör

därefter privatiseras så snart som möjligt. Därmed kan

Vägverket fortsättningsvis utvecklas till en kompetent

upphandlare och på ett förtroendefullt sätt

konkurrensupphandla investeringar och underhåll på den

privata marknaden. Genom att Vägverkets roll som ansvarig

väghållare och myndighet renodlas samtidigt som dess

beställarkompetens utvecklas kan de grundläggande

transportpolitiska målen lättare uppnås.

Vi anser vidare att Vägverkets verksamhet bör renodlas till vägbyggnation

och vägunderhåll. En klarare ansvarsskillnad behövs också såväl

organisatoriskt som budgetmässigt mellan huvudvägnätet och övrigt vägnät.

Det bör ankomma på regeringen att snarast organisera om Vägverket enligt

dessa riktlinjer.

Vi anser att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande Vägverkets organisation

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:T329 och 2000/01:

T356 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,

2. Enskilda vägar (mom. 7)

Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman

(m) och Jan-Evert Rådhström (m) anför:

Vi anser att de enskilda vägarna har stor betydelse för bl.a.

landsbygdens befolkning, skogsindustrin och det rörliga

friluftslivet. Statsbidragen till enskilda vägar har dock under

en rad år kraftigt skurits ner. Detta har lett till svårigheter

för alla de människor som är beroende av detta vägsystem

och drabbat många företag ekonomiskt.

Som framhålls i motion T323 och T344 (båda m) bör därför anslagsnivån

till enskilda vägar återställas. Den enskilda väghållningen har enligt vår

uppfattning en viktig betydelse för det allmännas intresse och bör därför ges

ett rimligt stöd. Det förhållande som råder mellan staten och de enskilda

vägföreningarna är snarast att betrakta som ett avtal. Därför bör

spelreglerna också vara fasta.

Vidare bör ett särskilt bärighetsanslag införas under en tioårsperiod för att

återställa vägkapitalet och förhindra att de enskilda vägarna ytterligare bryts

ned med enorma kostnader för återställande. Statligt bidrag till

trafiksäkerhetsåtgärder bör också kunna lämnas för dessa vägar.

Någon inventering av det enskilda vägnätets standard har inte gjorts sedan

år 1984. Med tanke på det enskilda vägnätets stora betydelse för det

allmänna vägnätet är det viktigt att en ny inventering genomförs med

skyndsamhet för att klarlägga graden av standardförsämring.

Vi anser vidare att berörda vägföreningar måste hållas skadeslösa på grund

av den lagförändring som skedde år 1997 med krav på omförrättning.

Vi anser att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande enskilda vägar

att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:T211 yrkande 24,

2000/01:T323, 2000/01:T337 yrkande 2 och 2000/01:T344 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,

3. Ersättning av färjor (mom. 9)

Elver Jonsson (fp) anför:

Jag anser att såväl från samhällsekonomisk synpunkt som

för statsfinanserna är det angeläget att fler färjeleder ersätts

med fasta vägförbindelser. De stora kostnaderna för driften

av färjetrafiken kan därmed reduceras samtidigt som en

betydligt bättre trafikstandard kan uppnås. Dessutom kan

restiden och vägavstånden i vissa fall väsentligt förkortas.

För att påskynda byggandet av fasta förbindelser bör staten

och näringslivet kunna samverka i s.k. PPP-projekt där

alternativ till finansiering över statsbudgeten prövas.

Jag anser att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande ersättning av färjor

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T342 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,

4. Riktlinjer för vägskyltning

(mom. 10)

Sven Bergström (c), Per-Richard Mol,n (m), Johnny

Gylling (kd), Tom Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve

Skånberg (kd), Jan-Evert Rådhström (m) och Elver Jonsson

(fp) anför:

Under många år har berättigad kritik framförts mot gällande

regelsystem för vägskyltning. Det gäller bl.a. otillräckligt

lokalt inflytande och bristande hänsyn till företag samt till

turistiska och kulturella intressen. Det gäller också

utveckling av eventuellt nya skyltar som exempelvis

numrering av motorvägar för att uppnå ökad trafiksäkerhet.

Trots det stora intresset för att utveckla skyltningen längs våra vägar har

dock det långvariga översynsarbetet i frågan ännu inte slutförts. Vi anser

därför att ett nytt regelsystem snarast bör tas fram. Som utgångspunkt för

förändringsarbetet bör gälla de synpunkter som framförs i motionerna. T215

(fp) yrkande 4, T306 (fp), T317 (m) yrkandena 1, 2 och 4, T379 (s) T390

(m), T399 (c), T410 (fp), T453 (fp), T475 (m) och Sk1025 (c) yrkande 10.

Vi anser att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande riktlinjer för vägskyltning

att riksdagen med anledning av

motionerna 2000/01:T215 yrkande

4, 2000/01:T306, 2000/01:T317

yrkandena 1, 2 och 4,

2000/01:T379, 2000/01:T390,

2000/01:T399, 2000/01:T410,

2000/01:T453, 2000/01: T475 och

2000/01:Sk1025 yrkande 10 som

sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförs,

5. Besvärsordning vid

överklaganden (mom. 11)

Sven Bergström (c), Per-Richard Mol,n (m), Johnny

Gylling (kd), Tom Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve

Skånberg (kd), Jan-Evert Rådhström (m) och Elver Jonsson

(fp) anför:

Nuvarande ordning för vägskyltning innebär att om

Vägverket nekar en enskild tillstånd att sätta upp en

vägvisningsskylt kan beslutet överklagas till länsstyrelsen

som inte sällan bifaller den klagandes önskemål. Vägverket

har dock möjlighet att i sin tur överklaga länsstyrelsens

beslut till sitt eget huvudkontor som har att slutgiltigt

avgöra ärendet. Erfarenheterna från denna ordning visar att

det finns mycket små möjligheter för den enskilde att ändra

Vägverkets ursprungliga ställningstagande.

Vi anser därför att nuvarande överklagandeordning för vägskyltning är

otillfredsställande. Enligt vår mening borde länsrätten vara sista instans i

stället för som nu Vägverkets huvudkontor. Det bör ankomma på regeringen

att se över överklagandeordningen i enlighet med de riktlinjer som vi nu

angett.

Vi anser att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande besvärsordning vid överklaganden

att riksdagen med bifall till

motion 2000/01:T317 yrkande 3

och med anledning av motion

2000/01:T440 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan

anförs,

6. Vägsalt (mom. 12)

Sven Bergström (c) anför:

Det sprids ca 250 000 ton vägsalt varje år i främst mellersta

och södra Sverige, vilket innebär klara miljöproblem.

Växter skadas utefter vägarna, vattentäkter påverkas,

korrosionsproblem uppstår och vid ogynnsamma

förhållanden kan saltet nå grundvattnet. Vägverket måste

därför minska användningen av vägsalt utan att försämra

trafiksäkerheten eller framkomligheten. Successivt måste

saltet tas bort helt.

Den viktigaste åtgärden torde vara en ökad medvetenhet om vad

vinterväglag innebär för trafiksäkerheten och att denna medvetenhet leder till

ett förändrat beteende i trafiken. Bra snöröjning är självfallet också viktig.

Andra åtgärder är ökad användning av sand i olika former, saltlösning, bättre

väderprognoser, förbättrade snöröjningsredskap, förbättrad information till

trafikanter etc. I brist på fullgoda ersättningsalternativ är vägsalt i viss

utsträckning trots allt motiverat. Betydligt mer resurser behöver också satsas

på forskning och utvecklingsarbete för att hitta bra och miljövänliga ersätt-

ningspreparat till salt.

Jag anser att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande vägsalt

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T361 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförs,

7. Kapitaltäckning till SVEDAB

(mom. 14)

Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman

(m) och Jan-Evert Rådhström (m) anför:

Vi konstaterar att regeringens förslag till kapitaltäckning för SVEDAB

kringgår budgetlagen. Eftersom lånet skall användas för att täcka ett löpande

driftsunderskott för brobolaget borde beloppet i stället täckas direkt av state

och inrymmas under utgiftsområdet Kommunikationer.

Vi anser att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande kapitaltäckning till SVEDAB

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T813 och med avslag på

proposition 2000/01:1 utgiftsområde 22 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförs,

8. Kapitaltäckning till SVEDAB

(mom. 14)

Sven Bergström (c) anför:

Jag anser att kostnaderna för Öresundsbron med

landanslutningar bör täckas fullt ut genom trafikavgifter.

Regeringens förslag att täcka kapitalbehovet för SVEDAB

bör därför avvisas.

Jag anser att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande kapitaltäckning till SVEDAB

att riksdagen med avslag på

proposition 2000/01:1

utgiftsområde 22 yrkande 7 och

med anledning av motion

2000/01:T813 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan

anförs,

9. Järnvägstrafikens

kostnadsansvar för Öresundsbron

(mom. 15)

Sven Bergström (c), Per-Richard Mol,n (m), Johnny

Gylling (kd), Tom Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve

Skånberg (kd), Jan-Evert Rådhström (m) och Elver Jonsson

(fp) anför:

Vi konstaterar att finansiering via trafikantavgifter var ett av

de bärande argumenten när beslutet togs om att bygga

Öresundsbron. Kostnaden för överfarten skulle - på samma

sätt som kostnaderna för färjetrafiken - belasta trafiken över

bron och inte hela skattekollektivet.

Regeringens höjning av banavgifterna innebär dock att kostnaden för

Öresundsbron drabbar all persontrafik på järnväg. Det innebär att

kostnadsansvaret för Öresundsbrons järnvägstrafik debiteras resenärer som

aldrig har eller ens haft för avsikt att nyttja spåren över Öresund. Detta lede

till att järnvägstrafikens konkurrenskraft försämras, något som inte är

önskvärt och som försvårar möjligheterna att öka kollektivresande.

Att ta i anspråk anslagsmedel från Banverket för att delfinansiera

Öresundsbron frångår likaså principerna i det grundläggande avtalet mellan

Sverige och Danmark och minskar utrymmet för angelägna åtgärder inom

utgiftsområdet.

Vi anser mot denna bakgrund att regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med ett nytt förslag som innebär att kostnaden för järnvägstrafiken

bärs av dem som använder bron.

Vi anser att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande järnvägstrafikens kostnadsansvar för Öresundsbron

att riksdagen med anledning av

motionerna 2000/01:T212 yrkande

23, 2000/01:T231 yrkandena 7-9,

2000/01:T519 yrkande 6 och

2000/01: T802 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan

anförs,

10. Öresundsbrons prissättning

(mom. 16)

Karin Svensson Smith (v) och Stig Eriksson (v) anför:

Vi anser att om Öresundsbron skall bli en kollektivtrafikbro

är en koppling mellan avgiften för en bilresa och

biljettpriset på tåg mer logisk jämfört med den nuvarande

kopplingen mellan broavgiften och färjepriset. Med

nuvarande avtalskonstruktion kan resultatet bli stora

volymökningar av miljöstörande trafik. Vi anser därför att

regeringen bör omförhandla avtalet så att prisskillnaden

mellan tåg och bil indexregleras. Utgångspunkten bör vara

de prisrelationer som gällde när bron öppnades för trafik.

Ett införlivande av externa kostnader i priset för trafiken

leder till att skillnaden mellan tåg och bil borde öka och inte

minska.

Vi anser att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande Öresundsbrons prissättning

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T812 och med avslag på