Bet. 2000/01:TU14

Trafikutskottets betänkande

2000/01:TU14

Bilprovningen, fordonskontrollen och

trafiksäkerheten

Innehåll

Sammanfattning

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

2000/01

TU14

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlar utskottet Riksdagens

revisorers förslag (2000/01:RR9) angående

Bilprovningen, fordonskontrollen och

trafiksäkerheten jämte motioner, dels dem som väckts

med anledning av förslaget, dels sådana som väckts

under den allmänna motionstiden år 2000. Till grund

för revisorernas överväganden och förslag ligger en

granskningsrapport (2000/01:2) samt remissyttranden

över rapporten.

Revisorernas granskning har omfattat tre aspekter

på AB Svensk Bilprovning, nämligen dels företagets

verksamhet och effektivitet, dels avgränsningen av

den konkurrensutsatta verksamheten och dels ägarnas

styrning av företaget. Härutöver har polisens

verksamhet med s.k. flygande inspektioner granskats.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet Riksdagens

revisorers förslag angående Bilprovningen,

fordonskontrollen och trafiksäkerheten (2000/01:RR9)

samt motioner som väckts med anledning av förslaget

eller under den allmänna motionstiden hösten år

2000.

Utgångspunkten för revisorernas överväganden och

förslag har varit att riksdagens beslut år 1996 om

fortsatt ensamrätt för AB Svensk Bilprovning -

Bilprovningen - ligger fast. Också utskottet anser

att Bilprovningen skall ha fortsatt ensamrätt att

utföra periodisk kontrollbesiktning av motorfordon

och släpvagnar till sådana fordon. Följaktligen

avstyrks motionsyrkanden (m, kd och fp) om

avveckling av det s.k. bilprovningsmonopolet.

Vad gäller Bilprovningens verksamhet och

effektivitet föreslås riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört om att

tyngdpunkten i Bilprovningens effektivitetsmätningar

bör ligga på jämförelser mellan stationer och att

SWEDAC:s tillsynsansvar för Bilprovningens

verksamhet bör ses över. Detta innebär att

revisorernas förslag i motsvarande delar tillstyrks.

Vidare föreslår utskottet ett tillkännagivande

till regeringen med anledning av revisorernas

förslag om avgränsningen av Bilprovningens

konkurrensutsatta verksamhet. Innebörden är att

Bilprovningens underlag för kostnadsfördelning och

prissättning bör förbättras.

Utskottet har ingen erinran mot revisorernas

förslag om att ägarstyrningen i bolaget bör

utvecklas. Också i denna fråga föreslås ett

tillkännagivande till regeringen.

Utskottet delar revisorernas uppfattning att flera

problem är förknippade med polisens

fordonskontroller på väg, de s.k. flygande

inspektionerna. Mot den bakgrunden tillstyrker

utskottet revisorernas förslag dels om en analys av

orsakerna till att verksamheten inte fått avsedd

omfattning och till att verksamhetsutfallet uppvisar

stora länsvisa skillnader, dels om åtgärder för en

förstärkt samordning av verksamheten samt dels om

möjligheterna till en ytterligare utglesning av den

periodiska fordonskontrollen.

Utskottets ställningstaganden och förslag har

föranlett tre reservationer.

Utskottets överväganden

Bilprovningsmonopolet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att Bilprovningen skall ha

fortsatt ensamrätt att utföra periodisk

kontrollbesiktning av motorfordon och

släpvagnar till sådana fordon.

Motionsyrkanden (m, kd och fp) om ett

upphävande av det s.k. bilprovningsmonopolet

avstyrks följaktligen. Jämför reservation 1

(m, kd, fp).

Bakgrund

AB Svensk Bilprovning - Bilprovningen - bildades år

1963. Sedan år 1965 bedriver bolaget med ensamrätt

periodisk kontroll av motorfordon och släpvagnar.

Syftet med verksamheten är att genom kontroll av

fordonsstandarden främja trafiksäkerhet och miljö.

Bilprovningen samägs av staten, motorbranschens

organisationer och bilförsäkringsföretagen. Statens

ägarandel är 52 %. Förutom kontrollbesiktning

bedriver Bilprovningen viss konkurrensutsatt

verksamhet i fyra dotterbolag. Koncernen har totalt

ca 2 200 medarbetare. Vid moderbolagets 175

besiktningsstationer runt om i landet utförs

sammanlagt ca 5 500 000 förrättningar per år. År

2000 uppgick koncernens omsättning till 1 165

miljoner kronor. Resultatet var negativt, -43

miljoner kronor, att jämföra med -113 miljoner

kronor år 1999.

Motionsförslag

I motion T5 uttalar Kenth Skårvik m.fl. (fp) att

revisorerna inte har tagit upp den viktiga frågan om

konkurrensutsättning av AB Svensk Bilprovnings

kärnverksamhet. Monopolet måste avvecklas, anser

motionärerna (yrkande 1).

I motion T211 redovisar Kenth Skårvik m.fl. (fp)

att köerna till Bilprovningen blir allt längre. På

grund av de långa väntetiderna hinner många

privatbilister inte få sina bilar besiktigade före

semesterresan. Det finns exempel på att

yrkesförare tvingas ställa sina bilar därför att de

inte får tid för kontrollbesiktning. Lösningen på

problemet är, anser motionärerna, att monopolet

avvecklas. Regeringen bör skyndsamt lägga fram

förslag av denna innebörd (yrkande 3).

Det bästa sättet att undvika de av revisorerna

uppmärksammade problemen med fördelning av kostnader

på olika verksamheter samt med statliga

monopolföretags näringsverksamhet på

konkurrensmarknader vore att konkurrensutsätta också

kärnverksamheten. Det hävdar Per-Richard Molén m.fl.

(m) i motion T6 (yrkande 1). Om så inte sker bör

enligt motionärerna den konkurrensutsatta

verksamheten helt avskiljas från kärnverksamheten

och bedrivas i dotterbolagsform (yrkande 2).

Som motiv för ett bibehållande av monopolet har

anförts att det annars skulle bli problem med

kvalitetskontrollen samt att priserna skulle gå upp

i glesbygd. Dessa farhågor är överdrivna, hävdar

Anita Sidén och Cecilia Magnusson (båda m) i motion

T429. Ackreditering av bilverkstäder, även sådana i

glesbygd, med noggrant utformade krav skulle

garantera kvaliteten och bidra till rimliga

prisnivåer. En avveckling av monopolet skulle enligt

motionärerna öka serviceutbudet och därmed gynna

svenska bilägare.

De långa väntetiderna är Bilprovningens största

problem. Detta problem löses bäst om verksamheten

konkurrensutsätts. Det anser Cristina Husmark-

Pehrsson och Ewa Thalén Finné (båda m), som i motion

T437 föreslår att staten frigörs från sitt

majoritetsägande i AB Svensk Bilprovning.

Roy Hansson (m) erinrar i motion T442 om att

riksdagen år 1991 fattade principbeslut om

privatisering av vissa statligt ägda företag, bl.a.

AB Svensk Bilprovning. Nyligen har Posten AB fått

regeringens bemyndigande att sälja Postgirot. Nu bör

man gå vidare på den inslagna vägen och genomföra

privatiseringen av Bilprovningen, anser motionären

(yrkande 1). På 1970-talet drevs frågan om

etablering av en bilprovningsanläggning i Hemse på

Gotland. AB Svensk Bilprovning sade blankt nej till

förslaget. Nu anser motionären tiden vara mogen för

en sådan anläggning, driven i samarbete med privata

aktörer (yrkande 2).

AB Svensk Bilprovning fungerar dåligt, hävdar

Johnny Gylling m.fl. (kd) i motion T7.

Produktiviteten är låg liksom effektiviteten.

Förlusterna är stora, 123 miljoner kronor år 1999

efter finansiella poster. Utvecklingen har varit

negativ även i fråga om väntetider och

kunduppskattning. Den tekniska kvaliteten har

försämrats. Det är bra att revisorerna har granskat

verksamheten. Men det är beklagligt att revisorerna

inte har tagit upp grundproblemet, nämligen bolagets

monopolställning. Hela verksamheten bör

konkurrensutsättas, anser motionärerna (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

I samtliga nu behandlade motioner krävs att den

periodiska fordonskontrollen skall

konkurrensutsättas. Mot den bakgrunden vill

utskottet kort erinra om riksdagens tidigare

ställningstaganden i denna fråga. Våren 1994

godkände riksdagen ett regeringsförslag om att

fristående, ackrediterade besiktningsföretag i

konkurrens skulle få utföra sådan kontrollbesiktning

av fordon som AB Svensk Bilprovning hade monopol på

(prop. 1993/94:167, bet. 1993/94: TU35, rskr.

1993/94:433). På hösten 1994 uttalade riksdagen med

anledning av den nytillträdda socialdemokratiska

regeringens förslag att monopolet borde avvecklas

först den 1 januari 1996, inte den 1 januari 1995,

vilket regeringen föreslagit (prop. 1994/95:69, bet.

1994/95:TU8, rskr. 1994/95:137). På hösten 1996

beslutade riksdagen efter förslag av regeringen att

monopolet skulle bibehållas (prop. 1996/97:1

utg.omr. 22, bet. 1996/97:TU1, rskr. 1996/97:115).

Utskottet framhöll i sitt betänkande att en

omreglering av kontrollbesiktningen inte fick leda

till att trafiksäkerheten, miljön eller servicen

försämrades eller till att kostnaderna ökade.

Intresset av att främja en hög trafiksäkerhet, en

god miljö och en regional balans talade för en

fortsatt ensamrätt för AB Svensk Bilprovning att

utföra kontrollbesiktningar. I likhet med regeringen

underströk utskottet vikten av att verksamheten

uppfyllde minst samma kravnivå som gällde för övriga

aktörer på provnings- och kontrollmarknaden.

Utskottet vidhåller sin uppfattning om hur den

periodiska kontrollbesiktningen bör vara organiserad

och är mot den bakgrunden inte berett att förorda en

förändring av den innebörd motionärerna föreslår.

Följaktligen avstyrks motionerna T5 (fp) yrkande 1,

T6 (m) yrkandena 1 och 2, T7 (kd) yrkande 1 i nu

behandlad del, T211 (fp) yrkande 3, T429 (m), T437

(m) och T442 (m).

Bilprovningens verksamhet och

effektivitet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen, med

anledning av revisorernas förslag om

Bilprovningens verksamhet och effektivitet,

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om effektivitetsmätningar

genom jämförelser mellan stationer samt om

SWEDAC:s tillsynsansvar för Bilprovningens

verksamhet. Revisorernas förslag om ändring

av systemet för kallelse till

kontrollbesiktning bör - bl.a. till följd av

en nyligen genomförd ändring av

fordonskungörelsen (1972:595) - inte

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Revisorernas förslag

Mål och måluppfyllelse

Enligt revisorerna bör det försämrade resultatet för

AB Svensk Bilprovning under senare år ses mot

bakgrunden av att driftkostnaderna ökat starkt,

samtidigt som avgifterna varit oförändrade under i

stort sett hela 1990-talet. Bolagets begäran år 1998

att få höja avgifterna avslogs av regeringen med

hänvisning till bolagets höga soliditet.

Under senare år har bolaget arbetat inom fem

målområden, nämligen kunderna, medarbetarna, nya

affärer, resultatet och den tekniska kvaliteten. För

år 1999 redovisas följande måluppfyllelse inom dessa

områden.

--------------------------------------------------------------

|Målområde |Mål för år 1999 |Utfall år |

| | |1999 |

| | | |

--------------------------------------------------------------

|Kunderna |88 % nöjda kunder |85 % |

--------------------------------------------------------------

|Medarbetarna | 5,2 i välbefinnande på en | 3,8 |

| |sjugradig skala | |

--------------------------------------------------------------

|Nya affärer | 5 % i omsättning av | 4 % |

| |kärnverksamheten | |

--------------------------------------------------------------

|Resultat |24 % i rörelsemarginal i |20,5 % |

| |fältverksamheten | |

--------------------------------------------------------------

|Teknisk |19 poäng enligt upplagt |18 poäng |

|kvalitet |kvalitetsprogram | |

--------------------------------------------------------------

I rapporten konstateras att det fanns stora skillnader över

landet när det gäller stationernas resultat för de fem målen.

Exempelvis varierade andelen nöjda kunder mellan 74 % och 91

%. Den tekniska kvaliteten varierade mellan 12,7 poäng och

20,1 poäng.

Ett annat nyckeltal som används inom Bilprovningen är

arbetsproduktiviteten vid stationerna, mätt som antalet

besiktningar per arbetad persondag. Så mätt har

produktiviteten ökat kontinuerligt, från 12,4 år 1994 till

13,0 år 1999.

Effektivitetsjämförelser

Revisorerna erinrar om att regeringen i budgetpropositionen

för år 1997 uttalat att effektiviteten i hela Bilprovningens

verksamhet årligen bör jämföras med bl.a. motsvarande

verksamheter i andra länder. En sådan internationell

jämförelse har också genomförts, nämligen med Bilprovningens

motsvarigheter i Belgien, Finland och Tyskland. Men

revisorerna konstaterar att det är svårt att dra slutsatser

av denna studie, eftersom förutsättningarna i de jämförda

länderna skiljer sig åt i viktiga hänseenden. I stället

pekar revisorerna på att det inom ramen för Bilprovningens

egen organisation finns ett omfattande underlag för

jämförelser av effektivitet och produktivitet, nämligen den

omfattande statistik som tas fram vid Bilprovningens 175

stationer. Revisorerna anser att tyngdpunkten i det fortsatta

arbetet med effektivitetsjämförelser skall ligga på

systematiska jämförelser mellan stationerna.

Väntetidsproblemet

Av revisorernas rapport framgår att Bilprovningen använder

två mått för att redovisa väntetider. Ett mått är den

genomsnittliga väntetiden räknat på alla stationer. Det andra

måttet är ett viktat genomsnittsvärde, där hänsyn har tagits

till stationernas storlek. I början av år 1997 steg

väntetiderna kraftigt. Kulmen nåddes under veckorna 11-12 då

väntetiden uppgick till ca 40 dagar. Efter nyanställning av

besiktningsmän kunde väntetiderna nedbringas till 15 dagar

under sommaren. Under hösten 1999 steg väntetiderna på nytt

och under år 2000 har problemen accelererat ytterligare. I

maj sistnämnda år uppgick väntetiden i genomsnitt till drygt

30 dagar. I augusti var den genomsnittliga väntetiden 19

dagar, vilket kan jämföras med 11 dagar vid samma tid år

1999. Bilprovningen har, redovisar revisorerna, vidtagit en

rad åtgärder för att komma till rätta med väntetidsproblemen.

Men enligt revisorerna finns det dessutom anledning att ändra

nuvarande system för kallelse till kontrollbesiktning så att

belastningen över året jämnas ut. Sålunda bör bolaget få

ansvar för att - inom de ramar som fordonskungörelsen ger -

styra när i tiden kallelse skall gå ut.

SWEDAC:s tillsynsansvar

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC)

utövar tillsyn över verksamhet som avses i lagen (1994:2043)

om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet. Med

ackreditering avses en förklaring att ett organ är kompetent

att utföra den verksamhet som ackrediteringen avser. Eftersom

Bilprovningen har ensamrätt att utföra kontrollbesiktning av

motorfordon m.m. behöver bolaget ingen ackreditering för

denna del av verksamheten. Men Bilprovningen fick år 1996 en

s.k. kompetensbekräftelse av SWEDAC vilken i praktiken

motsvarar en ackreditering. I budgetpropositionen för år 1997

anförde regeringen att SWEDAC:s kompetensprövning av

Bilprovningens besiktningsverksamhet borde drivas vidare och

utvecklas. Behållandet av monopolställningen innebar enligt

regeringen att det inte kunde bli fråga om en ackreditering

inom det vanliga systemet. Men regeringen avsåg att i samband

med en kommande översyn av Bilprovningens framtida

verksamhetsinriktning klarlägga vissa frågor rörande

kvalitetssäkring och tillsyn i samband med en översyn av

bolagets framtida verksamhetsinriktning. Av revisorernas

rapport framgår att SWEDAC i olika sammanhang framfört till

regeringen att dess roll som tillsynsmyndighet över

Bilprovningen måste klargöras. SWEDAC har ett tillsynsansvar

men saknar sanktionsmöjligheter om tillsynen visar att det

finns brister i verksamheten. SWEDAC kan ta ifrån en privat

verkstad ackrediteringen men saknar alltså motsvarande

befogenhet i fråga om Bilprovningens stationer. Mot den

angivna bakgrunden föreslår revisorerna att regeringen skall

klarlägga SWEDAC:s tillsynsansvar för Bilprovningen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar inledningsvis att Bilprovningens

resultat för år 2000 fortfarande är negativt, även om

underskottet har kunnat minskas påtagligt jämfört med år

1999. Sålunda redovisas för moderbolaget en förlust på

48 miljoner kronor, medan hela koncernens underskott uppgick

till 43 miljoner kronor. Resultatmålet var satt till 25 %

rörelsemarginal för fältverksamheten. Utfallet blev 17,3 %.

Soliditeten, dvs. summa eget kapital i förhållande till total

balansomslutning, minskade från 46,1 % år 1999 till 42,9 %.

Andelen nöjda kunder uppgick till 85 %, att jämföra med målet

86 %. Under år 2000 uppgick väntetiden till i genomsnitt 22

dagar, det sämsta resultatet någonsin.

Beträffande Bilprovningens resultatutveckling bedömer

utskottet att den höjning av avgifterna som regeringen

nyligen beslutat om, i kombination med de

effektiviseringsåtgärder bolaget vidtar, öppnar möjligheter

för ett mer positivt resultat framöver.

Statsmakterna har tidigare (prop. 1996/97:1 utg.omr. 22,

bet. 1996/97: TU1, rskr. 1996/97:115) uttalat att

Bilprovningen inte bara bör göra interna utan också

internationella effektivitetsjämförelser. Sedan det nu visat

sig att sådan internationell s.k. benchmarking inom

bilprovningsverksamhet är mindre meningsfull bedömer

utskottet, i likhet med revisorerna, att tyngdpunkten i

arbetet med effektivitetsmätningar i fortsättningen bör ligga

på systematiska jämförelser mellan Bilprovningens stationer.

Som revisorerna anför bör dessa stationer såväl antalsmässigt

som på annat sätt utgöra ett tillfredsställande underlag för

sådana jämförelser.

Revisorerna föreslår att nuvarande system för kallelse till

kontrollbesiktning bör förändras så att en jämnare belastning

över året åstadkoms och så att Bilprovningen kan styra när i

tiden kallelse skall gå ut. Av revisorernas rapport framgår

att Bilprovningen funnit att problemet med långa väntetider

primärt ligger i systemet för att kalla fordonen till

besiktning. Detta system har medfört att det under våren

råder brist på såväl lokaler som besikt-ningspersonal medan

kapaciteten under höst- och vintermånaderna är fullt

tillräcklig. Den fråga som revisorerna aktualiserat har

nyligen övervägts av Utredningen om fordonsbestämmelser (dir.

1999:66). I sitt betänkande (SOU 2001:29) konstaterar

utredningen att problemet med långa kötider på våren har

flera orsaker. Dels besiktigas då ett stort antal

vinteravställda fordon, dels finns det betydligt fler bilar

med slutsiffror motsvarande vårmånader än motsvarande

höstmånader. Slutsiffrorna 6, 7 och 8 är nämligen

underrepresenterade för bilar till följd av att Vägverket

tidigare gav dessa slutsiffror huvudsakligen till

motorcyklar. Utredningen redovisar att regeringen på förslag

av Vägverket nyligen har beslutat om en ändring av 78 §

fordonskungörelsen (1972:595). Ändringen, som trätt i kraft

den 1 februari 2001, innebär att inställelseterminen för

slutsiffra 5 är maj-september med juli som inställelsemånad.

Detta medför en avlastning för Bilprovningen under våren.

Dessutom har Bilprovningen inlett försöksverksamhet med

ändrade rutiner för kallelse, bland annat innebärande att

fordonsägaren föreslås en viss tid för besiktning. Med

hänvisning härtill föreslår utredningen att systemet med

slutsifferstyrning behålls. Utredningens betänkande bereds

för närvarande inom Regeringskansliet. Mot den redovisade

bakgrunden bedömer utskottet att syftet med revisorernas

förslag om en förändring av systemet för kallelse till

kontrollbesiktning kommer att tillgodoses utan någon särskild

åtgärd från riksdagens sida.

Vad revisorerna föreslår beträffande SWEDAC föranleder inga

erinringar från utskottets sida. Utskottet föreslår sålunda

att regeringen klarlägger SWEDAC:s tillsynsansvar för

Bilprovningen.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att riksdagen med

anledning av revisorernas förslag rörande Bilprovningens

verksamhet och effektivitet som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om effektivitetsjämförelser

och SWEDAC:s tillsynsansvar.

Avgränsningen av den konkurrensutsatta

verksamheten

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen, med anledning av

revisorernas förslag, som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om kostnadsfördelning

och prissättning inom Bilprovningen.

Revisorernas förslag

Kostnadsfördelning och prissättning inom AB Svensk

Bilprovning

I samband med riksdagsbeslutet hösten 1996 om fortsatt

ensamrätt för Bilprovningen (prop. 1996/97:1 utg.omr. 22,

bet. 1996/97:TU1, rskr. 1996/97: 115) uttalades att

Bilprovningen måste åstadkomma en klar avgränsning mellan

monopolverksamheten och konkurrensutsatta verksamheter. Dessa

sistnämnda borde bedrivas i dotterbolag. Av rapporten framgår

att konkurrensutsatt verksamhet numera bedrivs i fyra

dotterbolag, varav tre bildades år 1998. Dessa är

Motortestcenter MTC AB, som är specialiserat på

kostnadseffektiva system för minskade avgasemissioner och

reducerad bränsleförbrukning, Bilprovningen International AB,

vars affärsidé är att exportera moderbolagets kunskap,

erfarenheter och system till andra länder, Addict i

Skellefteå AB, med uppgift att utveckla Bilprovningens IT-

verksamhet samt Bilprovningen Test och Information AB (BTI

AB), som svarar för all den konkurrensutsatta verksamhet som

bedrivs vid Bilprovningens 175 stationer. Det finns dock en

avvikelse från principen om organisatorisk åtskillnad mellan

monopolverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet. Sålunda

kan den efterkontroll hos Bilprovningen som får föreskrivas

med stöd av 84 § första stycket fordonskungörelsen (1972:595)

ersättas av provning av fordonet vid ackrediterad verkstad.

Efterkontrollerna är således numera konkurrensutsatta men

bedrivs ändå inom ramen för moderbolagets verksamhet.

Revisorerna har närmare granskat hur Bilprovningen

avgränsar den konkurrensutsatta verksamheten från

monopolverksamheten. Granskningen i denna del har omfattat

verksamheten vid ett av dotterbolagen, BTI-AB. Bilprovningen

använder den s.k. ABC-kalkylen (Activity-Based-Costing) för

produktkalkylering, en etablerad metod att fördela direkta

och indirekta kostnader mellan olika produkter i ett företag.

Tillämpningen av denna metod har emellertid enligt

revisorerna visat sig medföra att kostnaden för vissa

produkter överstigit priset, vilket indikerar att

korssubventioneringar förekommer. Även om inkomster från

monopolverksamheten inte skulle ha använts inom den

konkurrensutsatta verksamheten är förhållandena enligt

revisorernas mening inte acceptabla, eftersom Bilprovningen

för olika tjänster konkurrerar med olika företag. Mot denna

bakgrund anser revisorerna att underlaget för fördelning av

kostnader bör förbättras och användas för prissättning av

konkurrensutsatta produkter samt för strategiska beslut om

produktsortimentet.

Myndigheters och statliga monopolföretags

näringsverksamhet på konkurrensutsatta marknader

Enligt vad som uttalas i granskningsrapporten anser

Konkurrensverket att reglerna är oklara vad gäller

myndigheters och statliga monopolföretags rätt att driva

näringsverksamhet på en konkurrensmarknad. I sammanhanget har

verket också framhållit svårigheterna att fördela en

myndighets eller ett bolags gemensamma kostnader på olika

verksamheter. Revisorerna anser för sin del att dessa

svårigheter inte får hindra att ett företag som t.ex.

Bilprovningen utövar viss konkurrensutsatt verksamhet som

ligger i linje med bolagets ändamål. Om Bilprovningen kan

producera tjänster inom områdena trafiksäkerhet, miljö och

fordonsekonomi till lägre kostnader än konkurrenterna blir

resultatet en samhällsekonomisk vinst. Men då krävs också att

företaget har en mycket hög ambition att på ett rättvisande

sätt fördela gemensamma kostnader så att inte misstankar om

korssubventionering uppkommer.

Revisorerna anser det positivt att regeringen har aviserat

ett uppdrag till Ekonomistyrningsverket (ESV) att föreslå

regler för statliga myndigheters konkurrensutsatta

verksamhet. Men enligt revisorerna bör det finnas motsvarande

regler också för statligt hel- eller delägda monopolföretag.

Utskottets ställningstagande

Kostnadsfördelning och prissättning inom AB Svensk

Bilprovning

Som revisorerna anför är det av stor vikt att prissättningen

i ett företag som bedriver såväl verksamhet med ensamrätt som

konkurrensutsatt verksamhet grundas på en korrekt

kostnadskalkylering. Med anledning av att det vid ett närmare

studium visat sig att vissa priser inom Bilprovningens

dotterbolag understiger produktionskostnaden finns det, som

revisorerna uttalar, skäl att Bilprovningen förbättrar

underlaget för fördelning av direkta och indirekta kostnader.

Enligt utskottets mening är det viktigt att regeringen som

representant för majoritetsägaren med uppmärksamhet följer

detta arbete. Vad utskottet nu anfört med anledning av

revisorernas förslag bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Myndigheters och statliga monopolföretags

näringsverksamhet på konkurrensutsatta marknader

Utskottet har med anledning av revisorernas förslag inhämtat

följande. I den s.k. konkurrenspolitiska propositionen

(1999/2000:140) meddelade regeringen att den - mot bakgrund

bl.a. av Konkurrensrådets arbete och EU:s s.k.

transparensdirektiv - avsåg att ge ESV i uppdrag att föreslå

närmare regler för statliga myndigheters avgiftsfinansierade

och konkurrensutsatta verksamhet. För ca ett år sedan

diskuterade ESV uppdraget med Näringsdepartementet. Det

klargjordes då att uppdraget enbart skulle omfatta

myndigheter, inte bolag. Meningen var att ESV skulle få

uppdraget i början av år 2001. Men förutsättningarna

ändrades, bl.a. fick Konkurrensrådet tilläggsdirektiv till en

utredning och ett förslag till ändring i konkurrenslagen

försenades. ESV har nu för yttrande fått ett betänkande från

Konkurrensrådet och en departementsstencil med förslag till

ändring av konkurrenslagen. Enligt ESV torde något uppdrag

att utreda regler för myndigheters avgiftsfinansierade och

konkurrensutsatta verksamhet inte bli aktuellt förrän

beredningen av Konkurrensrådets förslag och förslaget till

ändring i konkurrenslagen är slutförd. Utskottet, som

instämmer i revisorernas bedömning om behovet av preciserade

regler också för statliga monopolföretags näringsverksamhet

på konkurrensutsatta verksamheter, förutsätter att regeringen

noga överväger om det kommande uppdraget till ESV bör vidgas

i enlighet med revisorernas förslag. Något initiativ från

riksdagens sida torde inte erfordras.

Ägarnas styrning av bolaget

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen, med anledning av

revisorernas förslag, som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om behovet av att

utveckla ägarstyrningen i Bilprovningen. Revisorernas

förslag om Bilprovningens bolagsordning och

avgiftssättning bör inte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Revisorernas förslag

Bilprovningens bolagsordning

Det övergripande syftet med verksamheten är formulerat i

bolagsordningen. Av denna framgår (3 §) att bolaget till

föremål för sin verksamhet har att utföra i

vägtrafiklagstiftningen föreskriven teknisk fordonskontroll.

Syftet skall vara att främja trafiksäkerhet och miljö genom

kontroll av fordonsstandarden. Enligt det tillägg till

paragrafen som infördes genom beslut i maj 1999 skulle

bolaget härutöver - även med användande av vinstmedel -

kunna bedriva andra aktiviteter för främjande av

trafiksäkerhet och miljö. I sitt förslag konstaterar

revisorerna att regeringen ännu i september 2000 inte godkänt

bolagsordningen i den nya lydelsen. Detta är enligt

revisorerna ett uttryck för att regeringen och staten som

ägare varit otydliga när det gäller verksamhetens inriktning.

Revisorerna föreslår att regeringen snarast tar ställning

till Bilprovningens bolagsordning.

Bilprovningens avgiftssättning

I sin rapport uttalar revisorerna att det behövs tydligare

riktlinjer för avgiftssättningen när det gäller

Bilprovningens besiktningsverksamhet. Sedan länge gäller

principen om självkostnadsprissättning. Men det finns inga

riktlinjer för hur denna princip skall tillämpas. Mot den

bakgrunden ser revisorerna positivt på att

Ekonomistyrningsverket (ESV) i september 2000 fick

regeringens uppdrag att föreslå en ny modell för beräkning av

avgifter för den återkommande fordonskontrollen. Revisorerna

har tagit del av ESV:s förslag till ny beslutsmodell för

Bilprovningens avgifter. De anser att förslaget ger underlag

för regeringen att ange riktlinjer för bolagets

avgiftssättning samt för att se över formerna för beslut om

avgiftssättning.

Ägarstyrningen inom samägda företag

I sin rapport belyser revisorerna de svårigheter som funnits

när det gäller att styra AB Svensk Bilprovning. Enligt

revisorerna understryker remissinstanserna slutsatsen att det

finns behov av att utveckla ägarstyrningen när det gäller

samägda företag. Det kan avse t.ex. formerna för samverkan

mellan ägarna, frågor om avgifter och om utdelningspolicy.

Revisorerna föreslår att regeringen närmare överväger denna

fråga.

Utskottets ställningstagande

Bilprovningens bolagsordning

Enligt vad utskottet inhämtat är den av revisorerna

aktualiserade frågan om godkännande av den utvidgade s.k.

föremålsbeskrivningen i bolagsordningen inte längre aktuell.

Bolagsstämman har nämligen nyligen beslutat att stryka

tillägget om möjligheten att bedriva andra aktiviteter.

Revisorernas förslag på denna punkt bör därför inte föranleda

någon åtgärd från riksdagens sida.

Bilprovningens avgiftssättning

Utskottet konstaterar att regeringen genom förordning

(2001:17) om förrättningsavgifter för vissa besiktningsorgan

på fordonsområdet har delegerat rätten att besluta om bl.a.

Bilprovningens avgifter till Vägverket. Förordningen trädde i

kraft den 1 mars 2001. Av förordningen framgår (2 §) att

avgifterna skall vara kostnadsbaserade. Härmed avses att

avgifterna skall beräknas så att full kostnadstäckning vid

effektivt resursutnyttjande uppnås. Verksamheten skall på

längre sikt varken ge överskott eller underskott. Med stöd av

förordningen har Vägverket efter förslag av Bilprovningen

beslutat om föreskrifter (VVFS 2001:1) om

förrättningsavgifter för Aktiebolaget Svensk Bilprovning. I

dessa föreskrifter, som trädde i kraft den 8 mars 2001, anges

de högsta avgifter Bilprovningen får ta ut för olika

förrättningar. Den 27 mars samma år har Vägverket beslutat om

vissa ändringar i föreskrifterna (VVFS 2001:15) att gälla

fr.o.m. den 1 april 2001. Genom Vägverkets föreskrifter har

avgifterna för Bilprovningens förrättningar höjts generellt.

Exempelvis har den högsta tillåtna avgiften för besiktning av

personbil höjts från 184 kr (exkl. mervärdesskatt) till 208

kr (exkl. mervärdesskatt). Mot bakgrund av inhämtad

information finner utskottet att syftet med revisorernas

förslag om Bilprovningens avgiftssättning är tillgodosett.

Förslaget bör därför inte föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida.

Ägarstyrningen

Utskottet noterar att revisorerna vid sin granskning av

Bilprovningen funnit problem förknippade med ägarstyrningen

av bolaget, vad gäller bl.a. avgiftssättning och

utdelningspolicy. Utskottet föreslår att regeringen i

lämpligt sammanhang tar upp den av revisorerna aktualiserade

frågan till övervägande. Vad utskottet nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Flygande inspektioner och ökad

trafiksäkerhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen, med anledning av

revisorernas förslag, som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört dels om en analys av

orsakerna till att verksamheten inte fått avsedd

omfattning och till att verksamhetsutfallet uppvisar

stora länsvisa skillnader, dels om åtgärder för en

förstärkt samordning av verksamheten samt dels om

möjligheterna till en ytterligare utglesning av den

periodiska fordonskontrollen. Motionsyrkanden (m, kd,

fp) om bl.a. inspektionsverksamhetens omfattning,

ansvaret för ökad samordning samt antalet av polisen

förordnade bilinspektörer avstyrks. Jämför

reservation 2 (m) och reservation 3 (kd, fp).

Bakgrund

Bestämmelser om flygande inspektion finns i 91-96 §§

fordonskungörelsen (1972:595) samt i Vägverkets föreskrifter

(VVFS 2000:102). Syftet med flygande inspektion är att

kontrollera motorfordons och släpfordons beskaffenhet och

utrustning. Inspektionen skall förrättas av polisman eller

bilinspektör som Rikspolisstyrelsen förordnat.

Förrättningsmannen får biträdas av tekniker som förordnats av

Rikspolisstyrelsen. Enligt Vägverkets föreskrifter skall

flygande inspektion föregås av en bedömning av fordonets

allmänna skick. Om fordonet bedöms vara i gott skick och en

noggrannare kontroll inte ter sig motiverad skall inte

flygande inspektion utföras.

Inspektionsverksamhetens omfattning har visst samband med

den periodiska fordonskontrollen. År 1993 godkände riksdagen

vad regeringen anförde om att intervallen för

kontrollbesiktning skulle glesas ut och att i stället antalet

flygande inspektioner skulle öka kraftigt (prop. 1992/93:161,

bet. 1992/93:TU29, rskr. 1992/93:426). Enligt beslutet borde

det årliga antalet inspektioner fr.o.m. år 1994 uppgå till

120 000. År 1996 beslutade riksdagen om en ytterligare

utglesning av de årliga kontrollbesiktningarna (prop.

1996/97:1 utg.omr. 22, bet. 1996/97:TU1, rskr. 1996/97:115).

Våren 1998 konstaterade trafikutskottet (bet. 1997/98:TU8)

att målet för antalet flygande inspektioner inte hade nåtts.

Utskottet upprepade sin uppfattning att utglesningen av

intervallen för kontrollbesiktning borde medföra en ökning av

antalet flygande inspektioner. Enligt Rikspolisstyrelsens

statistik har antalet inspektioner minskat från 88 248 år

1999 till 63 779 år 2000.

Sedan år 1995 har Vägverket svarat för polisens

merkostnader för fordonskontrollerna på väg. Sedan dess har

Vägverket och Rikspolisstyrelsen årligen träffat avtal om

inspektionernas inriktning och/eller omfattning. Dessa

ramavtal har kompletterats med regionala avtal mellan

Vägverkets regioner och polismyndigheterna i respektive län.

För åren 2000 och 2001 har inga kvantifierade mål för

inspektionsverksamheten lagts fast i avtalen.

Revisorernas förslag

Revisorerna konstaterar att flera problem är förknippade med

inspektionsverksamheten. År 2000 var särskilt problemfyllt,

menar revisorerna, eftersom Vägverket fått direktiv om att

omfördela medel inom givna anslag för att öka

trafiksäkerhetseffekterna av verkets satsning. Detta medförde

dels att Vägverket halverade medlen för att täcka polisens

merkostnader, dels att den centrala överenskommelsen mellan

Vägverket och Rikspolisstyrelsen fördröjdes och

undertecknades först vid halvårsskiftet. Detta förde dock med

sig det positiva att Vägverket och polisväsendet för första

gången blev eniga om att koncentrera inspektionerna till

fordonens väsentligaste brister.

Revisorerna konstaterar att verksamheten aldrig fått den

omfattning som statsmakterna har förordat. Vidare har

revisorerna funnit att polismyndigheterna tillämpar olika

definitioner av begreppet flygande inspektion. I Vägverkets

föreskrifter (punkt 5.1) uttalas att en flygande inspektion

skall föregås av en bedömning av fordonets allmänna skick. Om

fordonet bedöms vara i gott skick och en noggrannare kontroll

inte är motiverad, skall flygande inspektion inte utföras.

Trots detta redovisas i vissa län även de översiktliga

bedömningarna som flygande inspektioner. Enligt revisorerna

finns stora skillnader mellan olika län också när det gäller

utfallet av de flygande inspektionerna. En genomgång av

utfallet för år 1999 visar sålunda att andelen inspekterade

fordon som inte fick någon anmärkning varierade mellan 8 och

50 %. Andelen fordon som fick påpekanden varierade på

motsvarande sätt mellan 24 och 68 %. Andelen förelägganden om

kontrollbesiktning inom viss tid uppgick i ett län till 3 %

och i ett annat till 15 %. Mot bakgrund av dessa förhållanden

anser revisorerna det förvånande att varken

polismyndigheterna eller Rikspolisstyrelsen har gjort någon

analys av vad skillnaderna beror på.

Revisorerna drar av sina iakttagelser slutsatsen att

Rikspolisstyrelsens samordningsroll när det gäller de

flygande inspektionerna bör stärkas. En gemensam

ledningsorganisation för verksamheten bör utredas. Vidare bör

polismyndigheterna i samverkan med Rikspolisstyrelsen och

Vägverket analysera skillnaderna mellan olika län när det

gäller utfallet av de flygande inspektionerna. Ett tredje

förslag innebär att regeringen i regleringsbrevet till

Vägverket, efter förslag av verket, bör fastställa

verksamhetens omfattning. Slutligen föreslår revisorerna att

frågan om en ytterligare utglesning av den periodiska

kontrollbesiktningen övervägs. Sistnämnda förslag motiveras

bl.a. med att Statens väg- och transportforskningsinstitut

(VTI) i en studie funnit att det i en mycket liten andel av

trafikolyckorna är fordonsfel som bidragit till

olycksuppkomsten eller förvärrat olyckans konsekvenser. Ett

sätt att åstadkomma denna utglesning skulle enligt

revisorerna kunna vara att de fordonsägare som har väl

underhållna fordon premieras genom att perioden till nästa

kontrollbesiktning förlängs.

Motionsförslag

Kenth Skårvik m.fl. (fp) uttalar i motion T5 att en

fordonsägare måste hålla bilen i trafiksäkert skick även

mellan besiktningarna. Därför är de flygande inspektionerna

ett viktigt komplement till de periodiska

fordonskontrollerna. Av trafiksäkerhetsskäl måste

verksamheten nå upp till det kvantitativa mål om 120 000

inspektioner per år som statsmakterna ställt upp (yrkande 2).

Enligt vad Per-Richard Molén m.fl. (m) anför i motion T6

visar revisorernas granskning att det är meningslöst att

sätta upp kvantitativa mål för flygande inspektioner. Inte

minst av resursskäl bör målen i stället avse inspektionernas

kvalitet (yrkande 3). Vidare visar VTI:s studie enligt

moderaterna att de periodiska fordonskontrollerna kan glesas

ut (yrkande 4). I motionen aktualiseras också frågan om

samordningen av inspektionsverksamheten mellan

Rikspolisstyrelsen och Vägverket. Motionärerna delar

uppfattningen att samordningen behöver förstärkas. Ansvaret

för denna förstärkning bör dock läggas på Rikspolisstyrelsen,

inte på Vägverket. Dessutom bör extramedlen för de flygande

inspektionerna fördelas via polisens budget, inte Vägverkets

(yrkande 5).

I motion T7 av Johnny Gylling m.fl. (kd) avvisas

revisorernas förslag att Vägverket skall få föreslå

inspektionsverksamhetens omfattning och att detta förslag

sedan skall bekräftas i regleringsbrevet för Vägverket.

Eftersom Vägverket har redovisat en sänkt ambitionsnivå bör

det inte ligga på verkets ansvar att de facto ställa upp

målen för trafiksäkerhetsarbetet. En sådan ordning skulle

enligt motionärerna kunna äventyra uppfyllandet av målet om

120 000 inspektioner per år (yrkande 2). I stället bör det

ankomma på regeringen att i regleringsbreven till Vägverket

lägga fast att 120 000 inspektioner per år skall genomföras

(yrkande 3).

I motion T212 uttalar Johnny Gylling m.fl. (kd) att

minskningen av antalet bilinspektörer inte är acceptabel.

Utan den specialkompetens som dessa inspektörer

representerar blir det mycket svårare för polisen att stoppa

de trafikfarliga bilarna, vilket i sin tur innebär att

trafiksäkerheten försämras. Enligt motionärerna bör riksdagen

uttala att någon minskning av antalet inspektörer inte kan

accepteras (yrkande 9).

Utskottets ställningstagande

Trafikutskottet har vid flera tillfällen uttalat att antalet

flygande inspektioner bör hållas på den nivå som regeringen

förordade år 1993, dvs. 120 000 per år. Senast våren 1998

betonade utskottet att flygande inspektioner borde genomföras

i planerad omfattning och förutsatte att regeringen verkade

för att så skulle bli fallet (bet. 1997/98:TU8). Det uppsatta

målet har emellertid, som revisorerna redovisar, aldrig

nåtts. Dessutom framgår att verksamheten har dragits ner

kraftigt under de senaste två åren, från drygt 93 000 år 1998

till knappt 64 000 år 2000. Utskottet kan tänka sig flera

förklaringar till utvecklingen. En kan vara att polisens

resurser inte räcker till, särskilt inte sedan Vägverket

minskat sina bidrag till verksamheten. En annan förklaring

kan vara att de berörda myndigheterna, dvs. Vägverket med

sina regioner samt Rikspolisstyrelsen och de regionala

polismyndigheterna, velat ge verksamheten en mer kvalitativ

inriktning.

Som redovisats ovan pekar revisorerna också på andra

problem när det gäller inspektionsverksamheten. Exempelvis

konstateras att polismyndigheterna tycks definiera begreppet

flygande inspektion på varierande sätt. Vidare tycks det

förekomma svårförklarade länsvisa skillnader i

inspektionsverksamhetens utfall.

Utskottet delar revisorernas uppfattning att förhållandena

inom verksamheten flygande inspektioner i vissa viktiga

hänseenden inte är tillfredsställande. Mot den bakgrunden

anser utskottet att regeringen närmare bör analysera de av

revisorerna aktualiserade frågorna om orsakerna till att

verksamheten inte fått avsedd omfattning och till redovisade

regionala skillnader i verksamhetsutfall samt om behovet av

en förstärkt samordning av verksamheten. Utskottet har heller

ingen erinran mot revisorernas förslag att regeringen i

sammanhanget närmare bör se över möjligheterna till en

ytterligare utglesning av den periodiska fordonskontrollen.

Vad utskottet nu anfört med anledning av revisorernas

förslag bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Nu behandlade motioner (m, kd och fp) om antalet

flygande inspektioner, om ansvaret för ökad samordning av

inspektionsverksamheten samt om antalet av polisen förordnade

bilinspektörer avstyrks.

Kontroll av fordonsidentitet

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till det sameuropeiska arbete som

under namnet EUCARIS inletts i syfte att förhindra

att fordon ges nya identiteter när de exporteras till

annat land avstyrks en motion (kd) om utökad

skyldighet för Bilprovningen att kontrollera

fordonshandlingars äkthet.

Motionsförslag

Enligt vad Per Landgren (kd) anför i motion L909 blir det

allt vanligare att bilar som stjäls runt om i Europa

förvandlas till "legala" svenska fordon genom att

registreringshandlingar förfalskas samt genom att

chassinumren ändras och förs in i registreringshandlingarna.

Motionären anser att AB Svensk Bilprovning bör åläggas

skyldighet att kontrollera fordonshandlingarnas äkthet

(yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har med anledning av motionen inhämtat att

Bilprovningen, när en bil inställs till besiktning, gör en

bedömning av registreringshandlingens och chassinumrets

äkthet. Men enligt Bilprovningen är vissa förfalskningar så

skickligt utförda att de undgår upptäckt. Det kan, menar

Bilprovningen, inte vara en uppgift för företaget att göra de

noggranna undersökningar som skulle krävas för att avslöja

alla manipulationer. Emellertid har det, enligt vad utskottet

inhämtat, inletts ett samarbete som går under namnet EUCARIS

och vars syfte är att förhindra att fordon ges nya

identiteter när de exporteras till annat land. Avsikten är

att Vägverket skall företräda Sverige i detta samarbete som

omfattar inte bara EU-länder utan också andra europeiska

nationer. Utskottet finner mot denna bakgrund att syftet med

det nu behandlade mo-tionsyrkandet torde bli tillgodosett

utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Yrkandet

avstyrks följaktligen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Bilprovningsmonopolet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:T5 yrkande

1, 2000/01:T6 yrkandena 1 och 2, 2000/01:T7

yrkande 1, 2000/01:T211 yrkande 3, 2000/01:T429,

2000/01:T437 och 2000/01:T442.

Reservation 1 (m, kd, fp)

2. Bilprovningens verksamhet och

effektivitet

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om AB Svensk

Bilprovnings verksamhet och effektivitet.

Riksdagen bifaller därmed delvis Riksdagens

revisorers förslag punkt 1.

3. Avgränsningen av den konkurrensutsatta

verksamheten

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om kostnadsfördelning

och prissättning inom AB Svensk Bilprovning.

Riksdagen bifaller därmed delvis Riksdagens

revisorers förslag punkt 2.

4. Ägarnas styrning av bolaget

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om behovet av att

utveckla ägarstyrningen i AB Svensk Bilprovning.

Riksdagen bifaller därmed delvis Riksdagens

revisorers förslag punkt 3.

5. Flygande inspektioner och ökad

trafiksäkerhet

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört. Riksdagen bifaller

därmed delvis Riksdagens revisorers förslag

punkt 4 samt avslår motionerna 2000/01:T5 yrkande

2, 2000/01:T6 yrkandena 3-5, 2000/01:T7 yrkandena

2 och 3 samt 2000/01:T212 yrkande 9.

Reservation 2 (m)

Reservation 3 (kd, fp)

6. Kontroll av fordonsidentitet

Riksdagen avslår motion 2000/01:L909 yrkande 3.

Stockholm den 15 maj 2001

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Monica

Öhman (s), Per-Richard Molén (m), Jarl Lander (s),

Hans Stenberg (s), Karin Svensson Smith (v), Johnny

Gylling (kd), Krister Örnfjäder (s), Lars Björkman

(m), Monica Green (s), Inger Segelström (s), Stig

Eriksson (v), Tuve Skånberg (kd), Birgitta Wistrand

(m), Mikael Johansson (mp), Kenth Skårvik (fp), Jan-

Evert Rådhström (m) och Viviann Gerdin (c).

Reservationer

Utskottets ställningstaganden och förslag till riksdagsbeslut

har föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas.

1. Bilprovningsmonopolet (punkt 1)

av Per-Richard Molén (m), Johnny Gylling (kd), Lars

Björkman (m), Tuve Skånberg (kd), Birgitta Wistrand (m),

Kenth Skårvik (fp) och Jan- Evert Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha

följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2000/01:T5 yrkande 1, 2000/01:T6 yrkandena 1

och 2, 2000/01:T7 yrkande 1, 2000/01:T211 yrkande 3,

2000/01:T429, 2000/01:T437 och 2000/01: T442 yrkande 1 och

avslår motion 2000/01:T442 yrkande 2.

Ställningstagande

Riksdagens revisorers granskning visar att AB Svensk

Bilprovning fungerar dåligt. Produktiviteten är låg liksom

effektiviteten. Bolaget redovisar stora förluster. De allt

längre väntetiderna innebär stora olägenheter för landets

fordonsägare. Enligt vår uppfattning hänger Bilprovningens

problem i allt väsentligt samman med bolagets ensamrätt att

utföra periodiska fordonskontroller. Som föreslås i

motionerna T5 (fp), T6 (m), T7 (kd), T211 (fp), T429 (m),

T437 (m) och T442 (m) bör det s.k. bilprovningsmonopolet

avvecklas. Yrkande 2 i sistnämnda motion, om etablering av en

besiktningsanläggning i Hemse på Gotland, bör inte föranleda

någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.

2. Flygande inspektioner och ökad trafiksäkerhet

(punkt 5)

av Per-Richard Molén (m), Lars Björkman (m) och Birgitta

Wistrand (m) och Jan-Evert Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha

följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller därmed

motion 2000/01:T6 yrkandena 3-5 samt delvis Riksdagens

revisorers förslag punkt 4 och avslår motionerna

2000/01:T5 yrkande 2, 2000/01:T7 yrkandena 2 och 3 och

2000/01:T212 yrkande 9.

Ställningstagande

Inom ramen för Riksdagens revisorers granskning har Statens

väg- och transportforskningsinstitut (VTI) närmare undersökt

sambandet mellan trafik-olyckor och fordonens skick. VTI

konstaterar att fordonsbrister endast i en procent av fallen

bidragit till uppkomsten av olyckor. Mot den bakgrunden anser

vi att de flygande kontrollerna kan minska i antal och i

första hand inriktas mot högriskfordon. Som anförs i motion

T6 (m) är det meningslöst att sätta upp kvantitativa mål för

inspektionsverksamheten. Inte minst av resursskäl bör målen i

stället avse kvaliteten. Av detta ställningstagande följer

att förslaget i motionerna T5 (fp) och T7 (kd), om ett

fasthållande av målet 120 000 inspektioner per år, avstyrks.

VTI:s studie talar också för en fortsatt utglesning av de

periodiska fordonskontrollerna, något som också revisorerna

föreslår skall övervägas.

Revisorerna efterlyser i sitt förslag åtgärder för en

förstärkt samordning mellan Rikspolisstyrelsen (RPS) och

Vägverket. Enligt vår uppfattning, redovisad i motion T6 (m),

lämnar redan nuvarande instruktion för RPS utrymme för en

sådan förstärkt samordning. Ansvaret för att samordningen

förbättras bör läggas på RPS, inte på Vägverket.

Vårt ställningstagande innebär att utskottet tillstyrker

motion T6 (m) yrkandena 3-5.

3. Flygande inspektioner och ökad trafiksäkerhet

(punkt 5)

av Johnny Gylling (kd), Tuve Skånberg (kd) och Kenth

Skårvik (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha

följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2000/01:T5 yrkande 2, 2000/01:T7 yrkandena 2

och 3 och 2000/01:T212 yrkande 9 samt delvis Riksdagens

revisorers förslag punkt 4 och avslår motion 2000/01:T6

yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Det är angeläget att bilar och andra fordon hålls i

trafiksäkert skick även mellan besiktningarna. Polisens

flygande inspektioner är därför ett viktigt komplement till

de periodiska fordonskontrollerna. Som föreslås i motionerna

T5 (fp) och T7 (kd) måste antalet flygande inspektioner komma

upp till den nivå som statsmakterna har fastlagt, nämligen

120 000 per år. Det bör ankomma på regeringen att i

regleringsbrev lämna föreskrifter härom. Vi avvisar

revisorernas förslag om att Vägverket skall föreslå

verksamhetens omfattning, eftersom verket tidigare redovisat

en sänkt ambitionsnivå, bland annat genom att minska bidragen

till polisen.

De av polisen förordnade bilinspektörerna utgör en viktig

resurs i fordonskontrollen på väg. Utan deras

specialkompetens blir det mycket svårare för polisen att

stoppa de trafikfarliga bilarna, vilket i sin tur försämrar

trafiksäkerheten. Som föreslås i motion T212 (kd) bör

riksdagen uttala att någon minskning av antalet

bilinspektörer inte kan accepteras.

Vårt ställningstagande innebär att utskottet tillstyrker

motionerna T5 (fp) yrkande 2, T7 (kd) yrkandena 2 och 3 samt

T212 (kd) yrkande 9.

BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Riksdagens revisorers förslag

I Riksdagens revisorers förslag 2000/01:RR9 Bilprovningen,

fordonskontrollen och trafiksäkerheten föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad revisorerna anfört om bolagets verksamhet och

effektivitet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad revisorerna anfört om avgränsningen av den

konkurrensutsatta verksamheten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad revisorerna anfört om ägarnas styrning av bolaget,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad revisorerna anfört om målen om fler flygande inspektioner

och ökad trafiksäkerhet.

Motioner med anledning av förslaget

2000/01:T5 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om behovet av konkurrensutsättning av AB

Svensk Bilprovnings kärnverksamhet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om nivån på de flygande inspektionerna.

2000/01:T6 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om att konkurrensutsätta Svensk Bilprovning

AB.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om avgränsningen av den konkurrensutsatta

verksamheten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om flygande besiktningar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om utglesning av fordonskontrollerna.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om Rikspolisstyrelsens roll och ansvar.

2000/01:T7 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om att hela verksamheten i AB Svensk

Bilprovning konkurrensutsätts.

2. Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag om att

Vägverket får föreslå vilken omfattning verksamheten flygande

inspektioner skall ha och att den bekräftas i

regleringsbreven.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om att regeringen i regleringsbreven till

Vägverket fastslår kvantitativa mål för verksamheten flygande

inspektioner.

Motioner från allmänna motionstiden hösten

2000

2000/01:T211 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till

en avmonopolisering av fordonsprövningen.

2000/01:T212 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om polisens bilinspektörer.

2000/01:T403 av Jan-Evert Rådhström och Elizabeth Nyström

(båda m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en konkurrensutsatt fordonskontroll.

2000/01:T429 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (båda m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

monopolet på kontrollbesiktning av bilar avvecklas i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2000/01:T437 av Cristina Husmark Pehrsson och Ewa Thalén

Finné (båda m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

nödvändigheten av att frigöra staten från ett

majoritetsägande i AB Svensk Bilprovning i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2000/01:T442 av Roy Hansson (m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att AB Svensk Bilprovning del- eller

helprivatiseras i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen beslutar att Gotland får utgöra försöksområde

för att bilprovningen med privata aktörer etablerar en

bilprovningsfilial.

2000/01:L909 av Per Landgren (kd) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge Svensk Bilprovning AB

i uppdrag att vid importregistrering göra identitetskontroll

och pröva om uppvisade handlingar är förfalskade.