Bet. 2000/01:TU8

Trafikutskottets betänkande

2000/01:TU08

Sjöfartsinspektionens tillsyn

Innehåll

Sammanfattning

Följdmotioner

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

TU8

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet Riksdagens

revisorers förslag angående sjöfartsinspektionens

tillsyn (förs. 2000/01:RR8) samt fyra motioner som

väckts med anledning av förslaget.

Utskottet delar den av revisorerna och i

motionerna framförda uppfattningen att regeringen

bör vidta åtgärder för att stärka

sjöfartsinspektionens ställning i lagstiftningen.

Vidare instämmer utskottet i bedömningen att

fartygssäkerhetslagstiftningen bör förbättras men

finner att syftet med förslag härom tillgodoses

genom den översyn som för närvarande pågår.

Sjöfartsverkets analysverksamhet bör utvecklas.

Utskottet förutsätter att Sjöfartsverket avsätter

tillräckliga resurser för att sjöfartsinspektionens

ambitioner på området skall kunna förverkligas. Vad

gäller förslaget om en skärpt tillsyn av de s.k.

klassificeringssällskapen bör enligt utskottets

mening resultatet av pågående arbete inom EU

avvaktas. Som anförs i en av motionerna behöver

informationen om säkerheten ombord på

passagerarfärjor förbättras. Sjöfartsverket

förutsätts arbeta aktivt med informationsfrågor inom

IMO och i andra internationella sammanhang.

Vad utskottet anfört med anledning av revisorernas

förslag och motionerna bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

Till utskottets betänkande, som är enhälligt, har

fogats ett särskilt yttrande.

Följdmotioner

2000/01:T1 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

sjöfartsinspektionen bör få en mer självständig

ställning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en omarbetning av

lagstiftningen kring sjöfartsinspektionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den nuvarande

analysverksamheten inom sjöfartsinspektionen bör

flyttas till Haverikommissionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s principer

bör vara gällande för de med Sjöfartsverket

samarbetande klassificeringssällskapen.

2000/01:T2 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

söfartsinspektionens ställning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om effektivare tillsyn

genom bättre lagstiftning vad gäller arbetsmiljö och

andra relevanta områden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utvecklad analys

av tillbud och olyckor.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrad kontroll

av klassificeringssällskapens verksamhet.

2000/01:T3 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en egen myndighet

oberoende av Sjöfartsverket.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

Riksdagens revisorers förslag i övrigt genomförs.

2000/01:T4 av Kent Härstedt (s)

vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om information

till passagerare om

säkerhetsförhållandena ombord

på färjorna.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen

till känna vad utskottet anfört med anledning

av Riksdagens revisorers förslag angående

sjöfartsinspektionens tillsyn samt motionerna

T1 (m), T2 (v), T3 (kd) och T4 (s).

Ställningstagandet innebär att regeringen bör

vidta åtgärder för att i lagstiftningen

stärka sjöfartsinspektionens ställning.

Syftet med behandlade förslag om en

förbättrad fartygssäkerhetslagstiftning får

anses tillgodosett genom den översyn av

lagstiftningen som pågår.

Sjöfartsinspektionens analysverksamhet bör

utvecklas. Sjöfartsverket förutsätts avsätta

tillräckliga resurser för att inspektionen

skall kunna förverkliga sina ambitioner inom

analysområdet. Det finns behov av en skärpt

tillsyn av klassificeringssällskapen men

resultatet av pågående arbete inom EU bör

avvaktas. Det är viktigt att informationen om

säkerheten ombord på passagerarfärjor

förbättras. Sjöfartsverket förutsätts arbeta

aktivt med informationsfrågor inom IMO och i

andra internationella sammanhang.

1 Riksdagens revisorers förslag

1.1 Sjöfartsinspektionens ställning

Revisorerna konstaterar att regeringen under senare

år initierat utredningar rörande trafikverkens

verksamhetsstrukturer. Syftet har varit dels att

renodla verksamheterna, dels att eliminera möjliga

konflikter mellan producerande verksamheter och

sektorsuppgifter såsom säkerhetsfrågor och tillsyn.

Det har därvid framkommit att sjöfartsinspektionen i

jämförelse med de två övriga inspektionerna inom

transportområdet, luftfartsinspektionen och

järnvägsinspektionen, har en mindre tydlig ställning

i lagstiftningen. De senare, anför revisorerna, har

ett uttalat ansvar för tillsyn och

säkerhetsnormgivning.

Tidigare har Inspektionskommittén (SOU 1996:82)

hävdat att oberoende och självständighet inte skulle

ha samma aktualitet eller betydelse för

sjöfartsinspektionen som för de två andra

inspektionerna, eftersom Sjöfartsverket inte är

infrastrukturhållare på samma sätt som

Luftfartsverket och Banverket. Men, säger

revisorerna, även om inte Sjöfartsverket driver

hamnar har verket ansvar för och driver annan

infrastruktur såsom farleder, lotsning, isbrytning,

radiokommunikation och sjöräddning. Med hänsyn

härtill anser revisorerna att Sjöfartsverkets olika

roller bör göras tydligare så att det står mera

klart om synpunkter och ställningstaganden grundas

på säkerhets-, produktions- eller sektorshänsyn.

Detta skulle öka tilltron till inspektionen. Mer

konkret föreslår revisorerna att regeringen skall

utarbeta förslag till förändringar i

fartygssäkerhetslagstiftningen, innebärande att

uppgifter rörande tillsyn och säkerhetsnormgivning

läggs direkt på inspektionen.

1.2 En förbättrad fartygssäkerhetslagstiftning

Revisorernas andra förslag avser

fartygssäkerhetslagstiftningen. Enligt revisorerna

förekommer omotiverade olikheter i de bedömningar

sjöfartsinspektionen gör i sitt tillsynsarbete.

Detta medför minskad rättssäkerhet, vidare att

inspektionens integritet kan ifrågasättas och, i

förlängningen, att regelefterlevnaden försämras och

att tillsynen förlorar i effektivitet. Olikheterna

sammanhänger enligt revisorerna med brister i

fartygssäkerhetslagstiftningen och kan därför inte

elimineras enbart genom organisatoriska åtgärder.

Fartygssäkerhetslagstiftningen är föråldrad och

otydlig. Samtidigt har det internationella

regelverket vuxit. Därmed har det blivit svårare att

utarbeta tillämpningsföreskrifter och att införliva

EG-regler och andra internationella bestämmelser i

det svenska regelverket. Särskilt bestämmelserna om

arbetsmiljö utpekas av revisorerna som föråldrade

och otydliga. Revisorerna anser att yttrandena över

rapporten ytterligare har understrukit vikten av att

lagstiftningen, och särskilt då arbetsmiljöreglerna,

moderniseras och tydliggörs. Härutöver pekar

revisorerna på att de omfattande resurser som i dag

får läggas ner på översättning av internationella

regler skulle göra större nytta om de användes för

att utarbeta tillämpningsföreskrifter.

1.3 Analys av tillbud och olyckor

Ett tredje förslag från revisorerna rör

sjöfartsinspektionens analys av tillbud och olyckor.

Revisorerna säger sig efter sin granskning ha funnit

att det saknas utarbetade och prövade system för att

iaktta, registrera och analysera tillbud, avvikelser

och risker. Vidare har granskningen visat att vissa

förhållanden rörande färjetrafiken - utrymning,

livräddningsbåtar och flottar - inte alls har

förbättrats efter Estonias förlisning år 1994. I

sitt yttrande över revisorernas granskningsrapport

har sjöfartsinspektionen som förklaring angivit att

det har varit svårt att utveckla en fungerande

metodik för analys av tillsynsresultat. Revisorerna

i sin tur har förståelse för svårigheterna men anser

ändå att analysledet kan förbättras. Ett sätt är

enligt revisorerna att systematiskt gå igenom vilka

olycksförebyggande system inspektionen förfogar

över, hur de används och hur de kan förbättras.

Jämförelser bör göras med vad som används i andra

organisationer.

1.4 Tillsyn av klassificeringssällskap

Det fjärde förslaget från revisorerna gäller

sjöfartsinspektionens tillsyn av

klassificeringssällskapen. I Sverige svarar

Sjöfartsverket genom sjöfartsinspektionen för

tillsyn och certifiering av svenska fartyg i

säkerhets- och miljöhänseende. Genom avtal kan dock

myndighetsfunktioner enligt fartygssäkerhetslagen

överlåtas på s.k. klassificeringssällskap, dvs.

organisationer som kontrollerar att fartygen

uppfyller internationella säkerhets- och

miljöskyddsregler. Sjöfartsverket har slutit avtal

med fem sådana sällskap, Lloyd's Register, Det

Norske Veritas, Bureau Veritas, Germanischer Lloyd

och American Bureau of Shipping. Sällskapen

kontrollerar fribord, maskiner och skrov. Övriga

kontroller utförs av inspektionen själv.

Inspektionen certifierar dock samtliga funktioner

enligt den s.k. ISM-koden. Därför måste inspektionen

vara säker på att sällskapens uppgifter är korrekta.

Av revisorernas redovisning framgår att inspektionen

inte avser att delegera tillsyn, auditering,

rederikontroll och certifiering till sällskapen,

bl.a. eftersom ISM-koden kräver inte bara att

rederier och fartyg har ett kvalitetssäkringssystem

utan även att detta system ger säkerhet på viss

nivå, lika för alla fartyg av samma typ. Samtidigt

medger inspektionen att kontrollen av

klassificeringssällskapens arbete kunde vara bättre.

Så kommer det enligt inspektionen också att bli.

Revisorerna föreslår att regeringen vidtar de

åtgärder som krävs för att kontrollen av sällskapens

verksamhet skall förbättras.

2 Motionerna

I motion T1 anför Per-Richard Molén m.fl. (m) att

Sjöfartsverkets ställning som normgivande, utförande

och granskande myndighet innebär konflikter och att

den inte är lämplig från rättssäkerhetsynpunkt.

Samtidigt kan det finns fördelar med att

inspektionen finns kvar inom verket. Under alla

förhållanden bör inspektionen, som revisorerna

föreslår, få en mer självständig ställning på samma

sätt som järnvägsinspektionen har i dag. Men även om

ansvaret för normgivning och tillsyn läggs direkt på

inspektionen bör beslut kunna överklagas (yrkande

1). I samma motion tillstyrks revisorernas förslag

om en tydligare fartygssäkerhetslagstiftning. Det är

enligt motionärerna angeläget att såväl lagstiftning

som tillämpningsbestämmelser utformas så att olika

tolkningar utesluts. Svenska särregler bör undvikas

och de engelskspråkiga texterna bör i stor

utsträckning kunna användas utan översättning

(yrkande 2). Revisorernas förslag om utveckling av

analysverksamheten inom sjöfartsinspektionen

avstyrks. Enligt motionärerna bör analysverksamheten

flyttas över till Statens haverikommission.

Förslaget motiveras med att det i analysverksamheten

ingår att granska såväl normgivning som

tillsynsverksamhet (yrkande 3). Motionärerna

tillstyrker slutligen revisorernas förslag om

förbättrad kontroll av klassificeringssällskapen. I

sammanhanget kritiseras dock det förhållandet att

ett statligt verk, Sjöfartsverket, både utför

kvalitetscertifiering och utövar tillsyn. I stället

borde i enlighet med EU:s principer den fortlöpande

tillsynen utföras av enskilda organ (yrkande 4).

Enligt vad Karin Svensson Smith m.fl. (v) hävdar i

motion T2 har riksdagen vid flera tillfällen uttalat

sig för en fristående statlig inspektion inom

luftfarten och vägtrafiken. Självständighet och

integritet är en förutsättning för att granskningen

skall bli effektiv. Samma argument är tillämpliga

inom sjöfarten, anser motionärerna (yrkande 1).

Revisorernas förslag om förbättrad

säkerhetslagstiftning tillstyrks. Om tillsynen skall

bli effektiv måste regelverket vara relevant och

stringent, framhåller motionärerna. Men så är inte

förhållandet i dag. Bland annat konstateras att

arbetsmiljöreglerna är av gammalt datum, från 1970-

talet. Utredningen om fartygssäkerhetslagstiftningen

bör återkomma med förslag till en modernisering,

anser motionärerna (yrkande 2). Motionärerna

tillstyrker även revisorernas förslag om en

utvecklad analysverksamhet. Det finns, menar

motionärerna, analysmetoder på andra områden. Dessa

bör kunna användas också inom transportsektorn

(yrkande 3). Slutligen tillstyrks revisorernas

förslag om förbättrad kontroll av

klassificeringssällskapens verksamhet (yrkande 4).

Johnny Gylling m.fl. (kd) noterar i motion T3 att

konflikten mellan Sjöfartsverkets olika roller

enligt revisorernas bedömning kan inverka menligt på

sjösäkerhetsarbetet. Enbart detta är tillräcklig

grund för att sjöfartsinspektionen bör bli en egen,

självständig myndighet, anser motionärerna. Att det

kan finns fördelar med ett nära samarbete mellan

verk och inspektion är inget skäl för att behålla

nuvarande organisatoriska samordning (yrkande 1).

Revisorernas övriga förslag tillstyrks (yrkande 2).

Kent Härstedt (s) tar i motion T4 upp frågan om hur

informationen till allmänheten om

säkerhetsförhållandena ombord på passagerarfärjor

kan förbättras. Motionären noterar att denna fråga

behandlades i revisionsrapporten men inte i

revisorernas förslag till riksdagen. Enligt Kent

Härstedt bör sjöfartsinspektionen och rederierna

snarast analysera denna fråga med utgångspunkt i

passagerarnas behov. I detta arbete skulle

Konsumentverket kunna bidra med kunskaper. Härutöver

kunde fristående och opartiska sakkunniga knytas

till ett informationsprojekt. Rikstrafiken skulle

kunna ha en samordnande roll, anser motionären.

3 Utskottets ställningstagande

3.1 Sjöfartsinspektionens ställning

Utskottet behandlar först frågan om

sjöfartsinspektionens ställning. Som revisorerna

redovisar prövades denna fråga senast inom ramen för

den s.k. Inspektionskommitténs arbete (SOU 1996:82).

Kommitténs huvuduppgift var att pröva

förutsättningarna för och värdet av att slå samman

tillsynsverksamheten inom transportområdet till en

gemensam myndighet. En sådan lösning avvisades. Men

kommittén övervägde också frågan om inspektionernas

organisatoriska hemvist inom respektive trafikverk.

Härvidlag fann kommittén att luftfartsinspektionen

och järnvägsinspektionen, däremot inte

sjöfartsinspektionen, borde skiljas ut från sina

respektive verk. Det främsta argumentet för att

tillsynen inom sjöfarten även fortsättningsvis borde

vara organiserad inom Sjöfartsverket var, som

framgår av revisorernas redogörelse, att sjöfartens

infrastruktur är betydligt mindre än luftfartens och

järnvägens. Inspektionskommitténs förslag i fråga om

luftfartsinspektionen och järnvägsinspektionen har

som bekant inte genomförts. I stället har åtgärder

vidtagits för att öka förutsättningarna för

integritet inom ramen för fortsatt organisatorisk

tillhörighet till respektive affärsverk. Bland annat

har inom Luftfartsverket genomförts

organisationsförändringar syftande till en ökad

renodling av verkets olika roller. Härutöver har

regeringen låtit utreda verkets

organisationsstruktur. Frågan är under fortsatt

beredning inom Regeringskansliet.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till

uttryck i revisorernas förslag och i motionerna,

nämligen att sjöfartsinspektionens självständighet

och integritet i förhållande till Sjöfartsverket och

omvärlden måste säkerställas så långt detta är

möjligt. Det får inte finnas utrymme för misstankar

om att inspektionen tar otillbörliga hänsyn i

samband med fastställande av normer, vid tillsynen

över att normerna följs samt vid undersökning av

tillbud och olyckor.

I två av de nu behandlade motionerna, T2 (v) och

T3 (kd), förordas att sjöfartsinspektionen ombildas

till egen myndighet. I en tredje motion, T1 (m),

redovisas samma principiella tveksamhet till en

organisation som innebär risker för rollkonflikter i

ett verk som har normgivnings- och tillsynsuppgifter

såväl som andra uppgifter. Men samtidigt uttalas i

motionen att det kan finnas fördelar med en ordning

där sjöfartsinspektionen finns kvar inom

Sjöfartsverket. Under alla förhållanden bör

inspektionen ges en mer självständig ställning.

Enligt motionärerna kan härvid järnvägsinspektionens

ställning i förhållande till Banverket tjäna som

förebild.

Utskottet instämmer i motionärernas bedömning att

det finns ett principiellt integritetsproblem

inbyggt i nuvarande organisationsform. Samtidigt kan

det inte bestridas att en samlad organisation

innebär fördelar, vilket inte minst

sjöfartsinspektionen själv betonar. Vid en samlad

bedömning finner utskottet, i likhet med

revisorerna, att inspektionens ställning - inom

ramen för en oförändrad organisatorisk hemvist inom

Sjöfartsverket - bör tydliggöras i den lagstiftning

som reglerar sjöfartsinspektionens verksamhet. I

avvaktan på att så sker är utskottet - i likhet med

revisorerna - inte berett att förorda att

sjöfartsinspektionen skiljs ut från Sjöfartsverket.

Vid en jämförelse av de författningar som styr

järnvägsinspektionens respektive

sjöfartsinspektionens verksamhet kan utskottet,

liksom Riksdagens revisorer, konstatera att det

finns viktiga skillnader. I järnvägssäkerhetslagen

(1988:594) stadgas sålunda redan inledningsvis (1 §)

att vissa säkerhetsfrågor självständigt handhas av

järnvägsinspektionen. Lagen anger också klart att

det är järnvägsinspektionen som prövar vissa frågor

om tillstånd (5 §) och frågor om tillsynen över

efterlevnaden av lagen (20 §). Järnvägsinspektionens

uppgifter specificeras ytterligare i förordningen

(1990:1157) om säkerheten vid järnväg, tunnelbana

och spårväg. I motsvarande författningar rörande

sjöfarten, fartygssäkerhetslagen (1988:594) och

fartygssäkerhetsförordningen (1988:594), nämns

sjöfartsinspektionen över huvud taget inte.

Fartygssäkerhetslagstiftningen är för närvarande

föremål för översyn. Ett betänkande med förslag till

ny, moderniserad fartygssäkerhetslag och

fartygssäkerhetsförordning har avgivits i februari

2001 (SOU 2001:17). Frågan om ett tydliggörande av

sjöfartsinspektionens ställning i dessa

författningar är emellertid inte behandlad i

utredningen. Enligt utskottets mening bör regeringen

i samband med den fortsatta beredningen av

utredningens förslag överväga på vilket sätt

sjöfartsinspektionens uppgifter vad gäller bl.a.

normgivning och tillsyn skall regleras i

fartygssäkerhetslagstiftningen. Utskottet utesluter

inte att också instruktionen (1995:589) för

Sjöfartsverket - där sjöfartsinspektionens ansvar

och beslutskompetens regleras i 13 § - behöver ses

över. Som exempel på att viss otydlighet tycks

prägla författningsrummet vill utskottet peka på en

formulering som innebär att chefen för inspektionen

ansvarar för och beslutar i bl.a. frågor om

"fastställande" av tekniska säkerhetsnormer för

fartyg m.m. I instruktionen för Banverket (15 §)

synes motsvarande befogenhet uttryckas på ett

klarare sätt, nämligen så att direktören vid

järnvägsinspektionen "skall ansvara för och besluta

om" sådana säkerhetsnormer som ligger inom

Banverkets beslutskompetens.

3.2 En förbättrad fartygssäkerhetslagstiftning

Utskottet övergår nu till att behandla revisorernas

förslag om en förbättrad

fartygssäkerhetslagstiftning. Som utskottet redan

nämnt har en särskild utredare på regeringens

uppdrag nyligen gjort en översyn av

fartygssäkerhetslagstiftningen och utarbetat förslag

till ny författningsreglering. Skälen för översynen

redovisas i direktiven för utredningen (dir.

1999:50). Sålunda har såväl fartygssäkerhetslagen

(1988:48) som fartygssäkerhetsförordningen (1988:

594) sedan utfärdandet ändrats vid flera tillfällen.

Någon samlad översyn har emellertid inte gjorts.

Detta har medfört att vissa avsnitt, bl.a. de om

arbetsmiljön ombord på fartyg och bestämmelserna om

s.k. tillsynsbok, är föråldrade och behöver

moderniseras så de bättre anpassas till

Sjöfartsverkets datoriserade tillsynssystem och till

framtida behov. Dessutom krävs en anpassning av

lagstiftningen till den EG-rättsliga ordningen.

Utskottet bedömer att syftet med revisorernas och

motionärernas förslag om en modernare lagstiftning

blir tillgodosett med den lagstiftningsarbete som

inletts genom utredningens arbete. Dessutom vill

utskottet peka på att riksdagen, sedan ärendet

färdigberetts inom Regeringskansliet, kan väntas

föreläggas förslag till ny fartygssäkerhetslag.

Riksdagen bereds därmed möjlighet att bedöma om

lagstiftningen tillgodoser de krav som kan ställas,

bl.a. på det område som revisorerna särskilt nämner,

nämligen arbetsmiljön.

När det gäller den av revisorerna särskilt

aktualiserade frågan om översättning av

internationella regler vill utskottet anföra

följande. Enligt regeln i 14 § lagen (1976:633)

om kungörande av lagar och andra författningar skall

en överenskommelse som inte har svensk text kungöras

tillsammans med en svensk översättning, om inte

särskilda skäl föranleder något annat. För

Sjöfartsverkets del är det, enligt vad utskottet

inhämtat, huvudsakligen fråga om översättning av

IMO-regler. Frågan om översättning behövs eller ej

aktualiseras i princip varje gång det kommer

internationella regler. Verket har då att bedöma

huruvida reglerna är av intresse för allmänheten. Om

så är fallet krävs översättning. Endast i fall

reglerna enbart berör en begränsad grupp

specialister, för vilka engelska är arbetsspråket,

kan man välja att ta in texten oöversatt i verkets

författningssamling. Enligt Sjöfartsverket är

rationaliseringsutrymmet därmed begränsat. Härtill

kommer att de internationella reglerna vanligen inte

är anpassade till svensk

författningsskrivningstradition. En sådan anpassning

kräver en tämligen omfattande och därmed

tidskrävande omarbetning. Utskottet för sin del

förutsätter att översättningsverksamheten inte görs

mer omfattande än vad som betingas av allmänhetens

berättigade krav.

3.3 Analys av tillbud och olyckor

Som framgår av revisorernas redovisning

uppmärksammades behovet av en utvecklad tillbuds-

och olycksanalys år 1995 av en särskild utredare.

Med anledning av att utredaren fann brister i

analysverksamheten inrättades året därpå vid

inspektionens utredningsenhet en särskild tjänst för

analysarbete. Detta arbete har, enligt vad

inspektionen uppger, hittills bl.a. resulterat i en

omfattande översyn av säkerheten hos fiskefartyg.

Översynen sägs ha bidragit till att säkerheten hos

fiskefartyg förbättrats i olika hänseenden.

Det av revisorerna aktualiserade problemet med en

otillräckligt utvecklad tillbuds- och olycksanalys

består enligt sjöfartsinspektionen inte i att

analysera en enskild olycka eller incident som

kommer till inspektionens kännedom. Problemet gäller

i stället att analysera resultaten av den ordinarie

tillsynen. Enligt inspektionen finns det ingen bra

metod att ur den stora mängd data som erhålls vid

tillsynen sålla ut relevanta trender av betydelse

för den olycksförebyggande verksamheten. Men

metodutveckling pågår och frågan är prioriterad,

anför inspektionen.

Utskottet instämmer i revisorernas och

sjöfartsinspektionens egen bedömning att en del har

gjorts men att mycket återstår att göra innan

resultaten av den ordinarie tillsynen kan

systematiseras så att de på ett effektivt sätt

nyttiggörs i det olycksförebyggande arbetet.

Utskottet utgår från att Sjöfartsverket avsätter de

resurser som krävs för att sjöfartsinspektionens

ambitioner på detta viktiga område skall kunna

förverkligas. I sammanhanget erinrar utskottet om de

högt ställda säkerhetsmål som regeringen lagt fast

för sjöfarten och till vars uppfyllelse

Sjöfartsverket skall bidra. Sålunda skall antalet

allvarliga olyckor halveras under perioden

1998-2007. Detta mål gäller såväl handelssjöfarten

som trafiken med fiske- och fritidsbåtar. För

färjetrafiken och övrig passagerarsjöfart är målet

ännu högre satt; inga allvarliga olyckor skall

inträffa inom sådan sjöfart.

I revisorernas förslag riktas kritik mot

sjöfartsinspektionen för att erfarenheterna från

Estoniakatastrofen inte tagits till vara i det

olycksförebyggande arbetet. Kritiken avser

förhållanden som rör utrymning, livräddningsbåtar

och flottar. I sin skrivelse till utskottet medger

inspektionen att inga grundläggande förändringar har

genomförts av evakuerings- och livräddningssystemen.

Det krävs internationellt samarbete för att

åstadkomma förbättringar i dessa hänseenden, hävdar

inspektionen. Utskottet för sin del är medvetet om

att många problem på sjösäkerhetsområdet endast kan

lösas i internationell samverkan och utgår från att

sjöfartsinspektionen aktivt driver dessa viktiga

frågor inom IMO och i andra internationella

sammanhang.

3.4 Tillsyn av klassificeringssällskap

Revisorerna kräver i sitt förslag en förbättrad

kontroll av klassificeringssällskapen. Utskottet har

inhämtat att klassificeringssällskapen har regler

för och utövar tillsyn av skrovkonstruktioner,

maskininstallationer och elektriska anläggningar.

När det däremot gäller krav enligt SOLAS - 1974 års

internationella konvention om säkerheten till sjöss

- och MARPOL - 1973 års internationella konvention

till förhindrande av förorening från fartyg - är

det de nationella myndigheterna som utfärdar

nationella regler och bedriver tillsyn av

efterlevnaden. I vissa fall träffas dock avtal med

sällskap om att dessa skall utföra tillsynen på

myndigheternas vägnar.

I skrivelsen till utskottet säger sig

sjöfartsinspektionen i vissa hänseendenha god

kontroll över sällskapens verksamhet. Inspektionen

strävar efter att göra sina periodiska besiktningar

när sällskapen gör sina besiktningar. Denna

tidsmässiga samordning möjliggör samverkan och

kontroll. Motsvarande gäller vid

nybyggnadsbesiktning. De brister som i dag finns

avser, enligt inspektionen, främst kontrollen av

sällskapens kontor, dvs. deras rapporterings- och

kvalitetssystem samt deras administrativa rutiner.

Emellertid pågår inom EU för närvarande arbetet med

det s.k. Erika I-paketet, vari ingår ett förslag om

skärpning av kraven på klassificeringssällskapen.

Beslut i ärendet väntas enligt inspektionen under

våren 2001.

Som utskottet ser det förtjänar revisorernas

förslag om förbättrad kontroll av

klassificeringssällskapen beaktande. Samtidigt

bedömer utskottet att de med sällskapen förknippade

problemen är av internationell karaktär och bäst

löses i internationell samverkan. Utskottet anser

därför att resultatet av arbetet med Erika I-paketet

- vilket utskottet förutsätter att regeringen

redovisar för riksdagen - bör avvaktas.

3.5 Information om säkerheten på

passagerarfärjor

I en av de nu behandlade motionerna, T4 (s),

aktualiserar Kent Härstedt en viktig fråga, nämligen

hur informationen om säkerhetsförhållanden på

passagerarfärjorna kan förbättras. Enligt utskottets

mening kan motionärens förslag avse två aspekter på

sjösäkerhet. Den första aspekten avser det generella

sjösäkerhetsläget för passagerarfärjorna. Vad gäller

de svenska passagerarfärjorna måste säkerheten

betraktas som god. Med något undantag har det under

lång tid inte inträffat några olyckor som drabbat

passagerare ombord i svenska färjor. Detta torde

bl.a. sammanhänga med att svenska rederier präglas

av ett starkt säkerhetsmedvetande och att tillsynen

över svenska passagerarfärjor fungerar väl.

Beträffande säkerhetsläget för de utländska

passagerarfartyg som går i linjetrafik mellan

utländska och svenska hamnar har svenska myndigheter

svårare att uttala sig. Detta beror på att det

svenska regel- och tillsynssystemet inte kan

tillämpas på sådana fartyg.

Den andra aspekten gäller informationen till

passagerarna ombord i enskilda fartyg. Efter att ha

tagit del av sjöfartsinspektionens synpunkter

bedömer utskottet att denna information kan

förbättras. Enligt vad inspektionen uppger pågår för

närvarande inom FN-organet IMO - The International

Maritime Organization - ett arbete som gäller

säkerheten i stora passagerarfartyg. Det är

Sjöfartsverkets avsikt att inom ramen för detta

arbete aktualisera ett antal områden inom vilka

säkerheten kan förbättras. Utskottet utgår från att

verket i detta sammanhang kraftfullt driver de

angelägna informationsfrågor som tas upp i motionen.

3.6 Utskottets förslag till tillkännagivande

Utskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen som

sin mening bör ge regeringen tillkänna vad utskottet

anfört med anledning av Riksdagens revisorers

förslag om sjöfartsinspektionens tillsyn och nu

behandlade motioner. Regeringen bör vidta åtgärder

för att i lagstiftningen stärka

sjöfartsinspektionens ställning. Syftet med

behandlade förslag om en förbättrad

fartygssäkerhetslagstiftning får anses tillgodosett

genom den översyn av lagstiftningen som pågår.

Sjöfartsinspektionens analysverksamhet bör

utvecklas. Sjöfartsverket förutsätts avsätta

tillräckliga resurser för att inspektionen skall

kunna förverkliga sina ambitioner inom

analysområdet. Det finns behov av en skärpt tillsyn

av klassificeringssällskapen men resultatet av

pågående arbete inom EU bör avvaktas. Det är viktigt

att informationen om säkerheten ombord på

passagerarfärjor förbättras. Sjöfartsverket

förutsätts arbeta aktivt med informationsfrågorna

inom IMO och i andra internationella sammmanhang.

Särskilt yttrande

Sjöfartsinspektionens ställning

Johnny Gylling och Tuve Skånberg (båda kd) anför:

Enligt Riksdagens revisorer finns det risk för att

konflikten mellan Sjöfartsverkets olika roller

inverkar menligt på sjösäkerhetsarbetet. Vår

uppfattning, som närmare redovisas i motion T3 (kd),

är att denna risk utgör tillräcklig grund för att

sjöfartsinspektionen bör ombildas till en egen,

självständig myndighet. Att det kan finnas fördelar

med ett nära samarbete mellan verk och inspektion

är, menar vi, inget avgörande skäl för att behålla

nuvarande organisatoriska samordning.

Vi står kvar vid denna bedömning. Men med hänsyn dels till

värdet av ett enigt utskottsbetänkande, dels till

att utskottet genom sitt ställningstagande ändå

tillkännager regeringen behovet av ökad

självständighet för sjöfartsinspektionen genom

lagstiftning, avstår vi från att reservera oss.

Bilaga

Förteckning över behandlade

förslag

Riksdagens revisorers förslag

I Riksdagens revisorers förslag 2000/01:RR8 angående

sjöfartsinspektionens tillsyn föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad revisorerna anfört om

sjöfartsinspektionens ställning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad revisorerna anfört om effektivare

tillsyn genom bättre lagstiftning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad revisorerna anfört om utvecklad

analys av tillbud och olyckor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad revisorerna anfört om förbättrad

kontroll av klassificeringssällskapens verksamhet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som

framförs under avsnittet Utskottets

överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

Sjöfartsinspektionens tillsyn

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört med anledning av

Riksdagens revisorers förslag 2000/01:RR8 samt

motionerna 2000/01:TU1, 2000/01:TU2, 2000/01:TU3 och

2000/01: TU4.

Stockholm den 13 februari 2001

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

Följande ledamöter har deltagit

i beslutet: Monica Öhman (s),

Sven Bergström (c), Per-Richard

Molén (m), Jarl Lander (s),

Karin Svensson Smith (v),

Johnny Gylling (kd), Tom Heyman

(m), Krister Örnfjäder (s),

Monica Green (s), Inger

Segelström (s), Stig Eriksson

(v), Tuve Skånberg (kd),

Birgitta Wistrand (m), Mikael

Johansson (mp), Kenth Skårvik

(fp), Claes-Göran Brandin (s)

och Jan-Evert Rådhström (m).

Redogörelse för ärendet

I Riksdagens revisorers förslag (2000/01:RR8)

angående sjöfartsinspektionens tillsyn föreslås

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna

vad revisorerna anfört om sjöfartsinspektionens

ställning, om en effektivare tillsyn på

sjösäkerhetsområdet genom bättre lagstiftning, om en

utvecklad analys av tillbud och olyckor inom

sjöfarten samt om en förbättrad kontroll av

klassificeringssällskapens verksamhet. Till grund

för revisorernas förslag ligger en

granskningsrapport (1999/2000:12) samt över

rapporten avgivna remissyttranden.

I detta betänkande behandlas revisorernas förslag

jämte fyra motioner som väckts med anledning av

förslaget. Förslaget och motionerna återges i

bilaga.

Under behandlingen av revisorernas förslag har utskottet

mottagit en skrivelse från sjöfartsinspektionen,

daterad den 2 januari 2001.