Bet. 2000/01:UbU3

Utbildningsutskottets betänkande

2000/01:UBU03

En förnyad lärarutbildning

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

UbU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition

1999/2000:135 En förnyad lärarutbildning och

motioner som väckts med anledning av den, samt ett

antal motioner i lärarutbildningsfrågor från

allmänna motionstiden 1999.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker samtliga motioner.

Åtta av de olika lärarexamina som finns i dag

föreslås bli ersatta med en ny examen, kallad

lärarexamen. Flyglärarexamen, folkhögskollärarexamen

och specialpedagogexamen blir kvar som separata

examina. Den nya lärarexamen sätts samman av tre

s.k. utbildningsområden: allmänt utbildningsområde

60 poäng, som innehåller de lärargemensamma

momenten, inriktningar (minst 40 poäng), som anger

lärarexamens profil samt specialiseringar (minst 20

poäng) som kan vara en fördjupning eller breddning

av tidigare studier. Det allmänna utbildningsområdet

består till ca hälften av tvärvetenskapliga

ämnesstudier.

Lärarexamen för förskollärare och fritidspedagoger

skall omfatta minst 140 poäng, i stället för i dag

120 poäng. För undervisning i grundskolans senare

årskurser och i gymnasieskolan skall lärarexamen

omfatta minst 180 poäng. Lärare i gymnasieskolans

yrkesämnen skall ha minst 120 poäng, i stället för i

dag 100 poäng.

Universitet och högskolor med lärarutbildning

åläggs i lag att ha ett särskilt organ för att

ansvara för grundutbildning av lärare och forskning

och i förekommande fall forskarutbildning i nära

anslutning till lärarutbildningen.

Lärarutbildningsreformen beräknas bli genomförd

fr.o.m. den 1 juli 2001.

Moderata samlingspartiet och Folkpartiet föreslår i

en gemensam reservation att riksdagen skall avslå

propositionen i dess helhet. Därutöver har dessa

båda partier samt Kristdemokraterna och

Centerpartiet reservationer på ett antal olika

punkter, dels var för sig, dels i olika

konstellationer.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1999/2000:135 En

förnyad lärarutbildning föreslagit

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i skollagen (1985:1100),

2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i högskolelagen (1992:1434),

3. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår

om en samlad lärarutbildning och resurserna för

denna (avsnitt 5.1),

4. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår

om principerna för ökade resurser för forskning och

forskarutbildning med anknytning till

lärarutbildningen (avsnitt 7).

Lagförslagen bifogas som bilaga 1 och bilaga 2 till

detta betänkande.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1999/2000:Ub31 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om enskilda anordnare av

lärarutbildning.

1999/2000:Ub32 av Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en introduktionsperiod för

nyutbildade lärare.

1999/2000:Ub33 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

hur det allmänna utbildningsområdet bör utformas för

att vara öppet för alla studerande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av tydlighet

när det gäller vari skolans värdegrund består och

hur arbetet med den kan omsättas i praktiskt

handlande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av tydlighet

när det gäller ämneskunskaper,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om verksamhetsförlagd

tid och samspelet mellan lärarutbildning och

praktikskolor,

5. att riksdagen med avslag på propositionens

förslag om förlängd förskollärar- och

fritidspedagogutbildning hos regeringen begär nytt

förslag i enlighet med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

etappvis inläsning av lärarexamen och en

lärarlegitimation,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utbildningen

till teckenspråkslärare skall ske med samma

utgångspunkt som för andra språklärare,

8. att riksdagen med avslag på regeringens förslag

till lärarutbildning i s.k. ettämnesutbildningar hos

regeringen begär nytt förslag i enlighet med vad i

motionen anförts,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

att lärosätena bör få i uppgift att utforma en

inriktning mot vuxenlärare,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om möjligheten

till validering av den praktiska kunskapen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

en renodlad lärlingsutbildning, med uppföljning av

en yrkeshögskola,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

kompetensutveckling,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att lärosätena

måste tillföras nya medel om intentionerna i

propositionen skall förverkligas,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utökad

specialpedagogisk kompetens i förhållande till den

koncentrerade kompetensen vid specialskolorna,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om massmedier och

informationsteknik och vikten av att undervisningen

också inrymmer etiska frågeställningar,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om alternativ

pedagogik inom ramen för den nya lärarutbildningen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om examensrätt

till fristående privata lärarutbildningar,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

utbildningsledarskap bör införas som nytt akademiskt

ämne,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av

statligt stöd för att den särskilda

forskningssatsning som nu görs får bredast möjliga

stöd och uppbackning ute på lärosätena.

1999/2000:Ub34 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition

1999/2000:135 i dess helhet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

en varierad lärarutbildning i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om omfattningen av

lärarutbildningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om för

lärarutbildningen relevant forskning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om test vid antagning

till lärarutbildning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tidsbegränsning av

lärarutbildarnas tjänster,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införande av ett

lärarcertifikat,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fristående

lärarutbildningar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en förstärkt

ledarskapsutbildning för alla lärare,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om fortbildning

och kompetensutveckling för lärare,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Rudolf

Steinerhögskolan,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

förutsättningarna för lektorstjänster,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om krav på gedigna

kunskaper i svenska för antagning till

lärarutbildning.

1999/2000:Ub35 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition

1999/2000:135 En förnyad lärarutbildning,

2. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i

motionen om att inriktningen mot enhetslärare hotar

ämneskunskaperna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att föra över 40

poäng från det allmänna utbildningsområdet till

ämnesstudier,

4. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i

motionen om att ämnesutbildning för lärare i

grundskolans senare år skall omfatta minst 40 poäng,

samt att för flertalet teoretiska ämnen i

gymnasieskolan miniminivån bör vara ämnesstudier

omfattande 60 poäng,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att var tionde

gymnasielärare skall vara lektor år 2010,

6. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i

motionen om att ämnesstudierna skall utformas så att

det blir goda möjligheter för en lärare att forska

inom sitt ämnesområde,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en

lärarlegitimation bör införas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att avhjälpa

lärarbristen,

9. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i

motionen om att förkortad lärarutbildning normalt

skall omfatta 40 poäng för personer med akademisk

ämnesbehörighet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om mer läs- och

skrivinlärning för lärare i grundskolans tidigare

år,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om tydligt

definierad speciallärarutbildning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

musiklärarutbildning vid musikhögskolorna,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad som anförts om rätten att bedriva

fristående lärarutbildningar.

1999/2000:Ub36 av Laila Bäck m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Falun bör bli

ett av lärosätena för den nya

påbyggnadsutbildningen.

1999/2000:Ub37 av Sofia Jonsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att de tre ämnena

pedagogik, didaktik och metodik också skall vara

synliga i målbeskrivningen för det allmänna

utbildningsblocket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att fördelningen

mellan centrala kunskapsområden och

tvärvetenskapliga studier i det allmänna

utbildningsområdet får göras lokalt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att de

tvärvetenskapliga studierna i huvudsak bör förläggas

till senare delen av utbildningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att de ämnen som

ingår i tvärvetenskapliga ämnesstudier

innehållsmässigt bör kunna definieras för att senare

kunna tillgodoräknas som ämnesstudier,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det av

kursplanen bör framgå hur stor del av inriktningarna

och specialiseringarna som kan tillgodoräknas för

ytterligare studier i det aktuella ämnet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den

verksamhetsförlagda tiden läggs i sammanhållna

perioder,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att fristående

skolor bör ingå i lärarutbildningarnas nätverk vad

gäller den verksamhetsförlagda delen av

utbildningen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att högskolorna bör

ha ett ansvar för att alla kommuner blir delaktiga i

de verksamhetsförlagda delarna av utbildningen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att olika kulturella

uttrycksformer är viktiga i skolans läroprocesser

och därför bör utgöra ett angeläget kunskapsområde

för alla lärare oavsett inriktning och

specialisering,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att de ökade

resurserna som skall tillföras forskningsuppbyggnad

inom lärarutbildningen inte får leda till att

grundutbildning och forskning inom andra områden

minskas,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att högskolorna

bör stimuleras att genomföra doktorsprogram för sina

icke disputerade lärare och att Högskoleverket bör

ges i uppdrag att utreda hur detta kan ske,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att det bör

finnas en valmöjlighet att vänta till den 1 juli

2002 för att genomföra reformen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att införa ett

lärarcertifikat,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att de lokala

skolstyrelserna blir delaktiga vid framtagandet av

kompetensutvecklingsplaner.

Motioner från allmänna motionstiden 1999

1999/2000:Ub227 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rekrytering av

lärare.

1999/2000:Ub236 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lärares status och

framtida rekrytering.

1999/2000:Ub275 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att uppvärdera

lärarrollen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om mentorer för

nyutexaminerade lärare.

1999/2000:Ub277 av Inger Davidson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om synen på lärare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lärarutbildningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nyutexaminerade

lärare,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fortbildning.

1999/2000:Ub294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om inrättandet av

fler lektorat.

1999/2000:Ub801 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att var tionde

gymnasielärare skall vara lektor år 2004,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att särskilda

karriärtjänster bör inrättas för lärare,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en

lärarlegitimation bör införas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att undvika

lärarbrist,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förbättra

lärarutbildningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att enhetslärare

riskerar gedigna ämneskunskaper,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om mer läs- och

skrivinlärning för grundskollärare 1-7,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att mer praktik

inom lärarutbildningen inte får ske på bekostnad av

ämneskunskaper,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att skolan har

en skyldighet att erbjuda fortbildning och

vidareutbildning för lärare,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att värna

läraryrkets kompetens.

1999/2000:Ub802 av Marianne Andersson m.fl. (c, m,

kd, fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om IT-frågornas

betydelse i lärarutbildningen och i skolornas

läroplaner.

1999/2000:Ub810 av Sofia Jonsson m.fl. (c) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införandet av ett

lärarcertifikat,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att inrätta

specialisttjänster,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att inte sänka

kraven för lärare vad gäller svenska språket.

Utskottet

Inledning

Riksdagen ställde sig i december 1996 bakom

utbildningsutskottets enhälliga uppfattning att

regeringen borde tillsätta en parlamentarisk

utredning om lärarutbildningen (bet. 1996/97:UbU1,

rskr. 100). Utskottet pekade på att de snabba

förändringarna i omvärlden kräver en ny lärarroll,

som måste genomsyras av förmåga till omställning,

förnyelse och utveckling. Integreringen av den

pedagogiska verksamheten för barn och ungdom i

åldern 6-16 år, avskaffandet av stadiegränserna i

grundskolan och de genomgripande förändringar som

skett i gymnasieskolan och vuxenutbildningen var

andra motiv bakom utskottets förslag om en ny

utredning av lärarutbildningen.

I april 1997 tillsattes Lärarutbildningskommittén.

I direktiven för utredningen pekade regeringen på

att mål och styrning av skolan har förändrats,

vilket bl.a. innebär att lärarna förväntas själva

utveckla nya sätt att organisera och leda arbetet i

skolan. Hur eleverna skall nå målen är det lärarnas

uppgift att avgöra. Den förändrade lärarrollen

kräver enligt regeringen ett ledarskap med

professionella kunskaper om hela verksamheten -

läraren måste kunna ta ansvar för såväl övergripande

mål som ämnesspecifika - vara både generalist och

specialist. Läraryrket kräver också mer av teoretisk

kompetens (dir. 1997:54).

Den proposition som behandlas i detta betänkande -

En förnyad lärarutbildning (prop. 1999/2000:135) -

bygger på Lärarutbildningskommitténs betänkande Att

lära och leda. En lärarutbildning för samverkan och

utveckling (SOU 1999:63).

Propositionens förslag i korthet

En ny lärarexamen skall ersätta åtta av de

befintliga lärarexamina. Den nya utbildningen sätts

samman av tre s.k. utbildningsområden: ett allmänt

utbildningsområde om 60 poäng med de lärargemensamma

momenten, ett utbildningsområde med inriktningar som

anger lärarexamens profil och ett utbildningsområde

med specialisering som kan innebära fördjupning

eller breddning av tidigare studier.

Den nya lärarexamen får olika längd för olika

lärarverksamheter. Utbildningen av förskollärare och

fritidspedagoger föreslås bli förlängd med 20 poäng

och omfatta minst 140 poäng. För undervisning i

grundskolans tidigare årskurser skall läraren liksom

hittills behöva minst 140 poäng. Lärare i

grundskolans senare årskurser och i kärnämnen och

karaktärsämnen (utom yrkesämnen) i gymnasieskolan

skall behöva minst 180 poäng, vilket motsvarar

längden på dagens utbildning. För undervisning i

yrkesämnen i gymnasieskolan skall krävas dels det

allmänna utbildningsområdet, dels omfattande

yrkeserfarenhet samt en relevant yrkesinriktad

högskoleutbildning om minst 60 poäng eller

motsvarande, alltså sammanlagt minst 120 poäng.

Den som har inhämtat sin ämneskompetens på annat

sätt och vill bli lärare skall ha möjlighet att läsa

det allmänna utbildningsområdet som en fristående

utbildning och därefter få lärarexamen.

Målen och villkoren för lärarexamen avser

regeringen att liksom hittills reglera i

examensordningen, som utgör en bilaga till

högskoleförordningen (1993:100). Utbildningens

närmare innehåll och uppläggning i fråga om kurser,

program och studieorganisation i övrigt skall -

liksom för annan högskoleutbildning - bestämmas av

varje lärosäte mot bakgrund av det som står i

examensordningen. För att underlätta rekryteringen

bör enligt regeringens uppfattning huvudalternativet

vara att den studerande under utbildningens gång har

möjlighet att välja fortsatt inriktning av examen.

Man skall dock även redan från början kunna välja

ett program av en bestämd omfattning och inriktning.

Resurserna för forskning och forskarutbildning i

anslutning till lärarutbildningen skall öka.

Universitet och högskolor som anordnar

lärarutbildning skall ha ett särskilt styrorgan för

denna utbildning och för forskning med anknytning

till den.

Förslag om avslag på propositionen

Moderata samlingspartiet och Folkpartiet föreslår i

motionerna 1999/2000: Ub34 yrkande 1 respektive

1999/2000:Ub35 yrkande 1 att riksdagen skall avslå

propositionen i dess helhet. Moderaterna anser att

förslaget innebär en nedprioritering av lärarnas och

skolans kunskapsförmedlingsuppgifter. Folkpartiet

anser att regeringens förslag inte löser problemen,

utan riskerar att sänka läraryrkets status

ytterligare. Förslaget innebär enligt Folkpartiet

att specialkompetenser försvagas och att lärarrollen

tunnas ut ytterligare.

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena om avslag på propositionen.

Den reform av lärarutbildningen som regeringen nu

föreslår har sitt ursprung i ett enhälligt uttalande

av utbildningsutskottet. Utskottet återkommer längre

fram till motionärernas kritik av olika delar av

regeringsförslaget.

En ny lärarutbildning

En samlad lärarexamen och resurserna för denna

Propositionen

Enligt propositionen skall det inrättas en samlad

lärarexamen med en ny struktur, och resurserna för

lärarutbildningen inom den grundläggande

högskoleutbildningen skall öka inom ramen för

utgiftsområde 16. Regeringen begär riksdagens

godkännande av detta.

Den samlade lärarexamen skall ersätta åtta av de

elva befintliga lärarexamina, nämligen barn- och

ungdomspedagogisk examen, bildlärar-,

grundskollärar-, gymnasielärar-, hushållslärar-,

idrottslärar-, musiklärar- och slöjdlärarexamen.

Flyglärarexamen, folkhögskollärarexamen och

specialpedagogexamen blir kvar som separata examina.

Även studie- och yrkesvägledarexamen, som enligt

Lärarutbildningskommittén skulle infogas i den nya

strukturen, lämnas av regeringen utanför den nya

lärarexamen. Regeringen tillsatte i december 1999 en

utredning om vägledningen i skolväsendet. Utredaren

skall bl.a. lämna förslag när det gäller utbildning

och kompetensutveckling för vägledare (dir.

1999:107). Uppdraget på denna punkt skall

slutredovisas senast den 15 december 2000.

Den nya strukturen byggs upp av de tre

utbildningsområdena: allmänt utbildningsområde,

inriktning(ar) samt specialisering(ar). Det allmänna

utbildningsområdet omfattar för alla 60 poäng, av

vilka minst 10 skall vara verksamhetsförlagda. Det

består dels av för läraryrket centrala

kunskapsområden, dels av tvärvetenskapliga

ämnesstudier med en omfattning av ungefär hälften

vardera. Inriktningar skall omfatta minst 40 poäng,

varav minst 10 verksamhetsförlagda. Inriktningarna

bör svara mot de ämnen eller ämnesområden som den

blivande läraren avser att arbeta med och kan alltså

bestå av t.ex. studier i skolämnen som engelska,

matematik etc., men också av tvärvetenskapliga

studier, tematiska kunskapsområden eller kompetens-

områden som är unika för läraryrket, såsom läs- och

skrivinlärning eller specialpedagogik. En inriktning

kan också avse undervisning i ett ämne eller

ämnesområde för en viss åldersgrupp, t.ex. vuxna.

Specialiseringar skall omfatta minst 20 poäng och

kan gälla fördjupning, breddning, komplettering

eller nya perspektiv på de kunskaper som studenten

tidigare har hämtat in.

För att få den nya lärarexamen skall studenten

utföra ett examensarbete om 10 poäng. Examensarbetet

utförs inom de tre utbildningsområdenas ram.

Den som vill bli lärare efter att ha skaffat sig

ämneskompetens på annat sätt skall ha möjlighet att

läsa det allmänna utbildningsområdet som en

fristående utbildning och därefter få lärarexamen.

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion

1999/2000:Ub34 att riksdagen hos regeringen skall

begära förslag till en varierad lärarutbildning med

utgångspunkterna att lärarutbildningarna skall vara

fler och att ämnesinnehållet skall stärkas. Fokus i

lärarutbildningen måste enligt motionärerna vara att

läraren skall behärska de kunskaper han eller hon

skall förmedla vidare till eleverna. Navet i

lärarutbildningen, oavsett ingång, skall vara ett

allmänt utbildningsområde med pedagogiskt och

didaktiskt innehåll om 40 poäng. Därutöver skall

utbildningen omfatta kursfordringar om 60 till 80

poäng med tyngdpunkt på det eller de ämnen läraren

avser att arbeta med (yrk. 2). Moderaterna anser

också att det behövs en förstärkt

ledarskapsutbildning för alla lärare, eftersom det

är av stor vikt att alla lärare kan formulera mål

för sitt och elevernas arbete och känner till

principerna bakom och de praktiska

tillvägagångssätten när det gäller utvärdering,

uppföljning och betygssättning. De föreslår ett

tillkännagivande till regeringen om detta (yrk. 9).

Kristdemokraterna, som stöder propositionens

utgångspunkt att det finns en kärna i läraryrket som

behöver fokuseras, kritiserar i motion 1999/2000:

Ub33 regeringen för att propositionen inte medverkar

till klarhet om vari skolans värdegrund består (yrk.

2). De föreslår också ett tillkännagivande till

regeringen om vikten av tydlighet när det gäller

ämneskunskaper. När regeringen i propositionen anger

behörighetskrav för lärare i svenska och

samhällskunskap (nämligen 60 poäng i vartdera ämnet

för undervisning i grundskolans senare årskurser och

80 poäng för undervisning i gymnasieskolan) skapar

detta en otydlighet om vad som gäller för andra

ämnen, anser motionärerna (yrk. 3). I

Kristdemokraternas motion 1999/2000:Ub277, som

väcktes under allmänna motionstiden 1999 och således

innan propositionen lagts fram, sägs att blivande

lärare behöver såväl ämnesfördjupning som

lärarkunskap, i vilken ingår både pedagogiska och

didaktiska moment, och att man bör överväga en

gemensam utbildning för lärare fr.o.m. sjunde

skolåret t.o.m. gymnasieskolan (yrk. 2).

Folkpartiet hävdar i motion 1999/2000:Ub35 att

inriktningen mot enhetslärare hotar ämneskunskaperna

(yrk. 2). Motionärerna vill föra över 40 poäng från

det allmänna utbildningsområdet till ämnesstudier

(yrk. 3). Enligt deras mening skall ämnesutbildning

för lärare i grundskolans senare år omfatta minst 40

poäng, och för flertalet teoretiska ämnen i

gymnasieskolan bör miniminivån vara ämnesstudier

omfattande 60 poäng (yrk. 4). Vidare bör

ämnesstudierna utformas så att det blir goda

möjligheter för en lärare att forska inom sitt

ämnesområde (yrk. 6). I motion 1999/2000:Ub801, som

väcktes under allmänna motionstiden 1999, kritiserar

Folkpartiet förslagen från Lärarutbildningskommittén

och påpekar att mer praktik inom lärarutbildningen

inte får ske på bekostnad av ämneskunskaper (yrk. 5,

7 och 10).

Utskottet

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen godkänner

vad regeringen föreslagit om en samlad

lärarutbildning och resurserna för denna och

samtidigt avslår de nu redovisade motionsyrkandena.

Utskottet delar inte Moderaternas och Folkpartiets

åsikt att regeringens förslag innebär en allmän

sänkning av kraven på ämneskunskaper.

Det allmänna utbildningsområdet skall enligt

regeringens förslag till ungefär hälften bestå av

tvärvetenskapliga ämnesstudier. Utskottet anser att

det ligger i linje med den utveckling som pågår i

skolan, och som utskottet välkomnar, bort från en

strikt ämnesindelad undervisning, bunden av en

detaljerad timplan. De tvärvetenskapliga

ämnesstudierna kommer enligt utskottets uppfattning

att göra läraren bättre rustad att möta denna

utveckling. Utskottet noterar att regeringen har

redovisat utgångspunkter för en examensbeskrivning

av den nya lärarexamen. Därav framgår bl.a. att

miniminivån för lärarexamen för grundskolans senare

år skall höjas till 180 poäng, medan det i dag vid

vissa lärosäten räcker med 160 poäng för

grundskollärarexamen med inriktning på årskurserna

4-9. Detta är alltså miniminivåer. Liksom hittills

kommer självfallet lärarstuderande att kunna välja

att läsa fler poäng än det som fordras för examen

och därmed bredda eller fördjupa sin kompetens. En

lärarexamen för undervisning i grundskolans senare

år och i gymnasieskolan (ej yrkesämnen) skall

omfatta fördjupning till minst 60 poäng i ett eller

två ämnen. Det är viktigt att det allmänna

utbildningsområdet integreras med inriktningar och

specialiseringar och fördelas över tiden. Därmed

skapas möjligheter för de tvärvetenskapliga

ämnesstudierna och de övriga ämnesstudierna att

fungera i samspel med varandra. Det blir varje

lärosätes ansvar att närmare utforma

studieorganisationen. Motionärernas farhågor för

"enhetslärare" utan gedigna ämneskunskaper är enligt

utskottets mening ogrundade.

Lärare i grundskolans senare årskurser kommer med

den föreslagna utbildningen att kunna ha mer

varierande ämneskombinationer än för närvarande. Det

kommer att vara möjligt att kombinera t.ex. språk

och matematik eller samhällskunskap och biologi,

eller att välja att inrikta sig på ett enda ämne.

Inte minst genom att de har gått igenom det allmänna

utbildningsområdet kommer de som utbildats i den nya

ordningen att vara bättre förberedda än tidigare

lärargenerationer för att arbeta tillsammans i

arbetslag kring en grupp av elever. I ett sådant

arbetslag kan olika medlemmars fördjupade kompetens

i sina respektive ämnen tas till vara.

Det övervägande flertalet av de i dag

yrkesverksamma gymnasielärarna har fått sin

lärarutbildning innan krav på 80 poäng i ett av

ämnena i examen infördes år 1992. Krav på minst 60

poäng i ett av tjänstens ämnen för gymnasielärare

infördes år 1971. Dessförinnan gällde för flertalet

ämnen endast krav på motsvarande 40 poäng (två

betygsenheter) även för lärare i gymnasiet. För

adjunkter på grundskolans högstadium krävdes under

1970- och 1980-talen inte mer än 40 poäng för

behörighet i något ämne (utom svenska och

samhällskunskap, där kravet var 60 poäng). I det

tredje ämnet i tjänsten räckte det med 20 poäng.

Regeringen anger i propositionen (s. 21 f.)

utgångspunkter för en kommande examensbeskrivning

för lärarexamen. Där nämns bl.a. att studenten skall

äga sådan kompetens att han eller hon kan leda och

samarbeta med elever så att de får stöd i sin

utveckling utifrån sina behov och möjligheter, och

sådan kompetens att han eller hon kan bedöma och

värdera elevers utveckling och lärande samt

informera och samarbeta med föräldrar eller

vårdnadshavare. Det tillkännagivande som begärs i

Moderaternas motion 1999/2000:Ub34 yrkande 9 är

därför obehövligt.

Skolans värdegrund finns definierad i läroplanerna.

Att den studerande skall ha kompetens att förmedla

och förankra denna värdegrund bör ingå i kraven för

den nya lärarexamen, vilket också är regeringens

avsikt (prop. s. 21). Att konkretisera hur den kan

omsättas i praktiskt handlande är enligt utskottets

mening en uppgift inte för regeringen, utan för de

lärosäten som anordnar lärarutbildningen.

Yrkande 2 i motion 1999/2000:Ub277 är tillgodosett

med regeringens förslag.

Längden på vissa lärarutbildningar

Regeringens avsikt att förlänga utbildningen av

förskollärare och fritidspedagoger till 140 poäng

kritiseras av Moderaterna och Kristdemokraterna

(mot. 1999/2000:Ub34 yrk. 3 i denna del respektive

1999/2000:Ub33 yrk. 5). Motionärerna anser att de

utbildningsmoment som krävs för förskollärare och

fritidspedagoger ryms inom den nuvarande poängramen

120 poäng.

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena.

Regeringen pekar i propositionen på att förskolan

numera är en utbildningspolitisk angelägenhet med

fokus både på omsorg och barns lärande. Den tidigare

uppdelningen av läraruppdraget i kunskapsförmedling

(skolan) och omsorg (förskolan och

skolbarnsomsorgen) gäller inte längre. Kraven ökar

på att förskollärare, fritidspedagoger och lärare i

grundskolans tidigare årskurser arbetar tillsammans

i uppdraget att främja barnens utveckling i olika

avseenden. En fortsatt samverkan mellan förskola,

förskoleklass, skola och fritidshem underlättas av

att även förskollärare och fritidspedagoger får

möjlighet att i sin utbildning fördjupa sig inom ett

ämne eller ämnesområde, vilket möjliggörs genom

förlängningen av utbildningstiden.

Moderaterna och Folkpartiet anser att utbildningen

av lärare för grundskolans tidigare år däremot bör

förlängas från 140 till 160 poäng (mot.

1999/2000:Ub34 yrk. 3 i denna del respektive

1999/2000:Ub35 yrk. 10). Folkpartiet påpekar

särskilt att dessa lärare behöver omfattande

kunskaper om barns läs- och skrivinlärning och

därför bör få en förlängd utbildning (mot.

1999/2000:Ub801 yrk. 9).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena.

Den nya strukturen för lärarutbildningen ger

utrymme för lärosätena att erbjuda inriktningar som

handlar om läs- och skrivinlärning. Inriktningarna

om minst 40 poäng bör också enligt regeringens

bedömning kunna erbjudas som kompetensutveckling för

redan yrkesverksamma lärare. Utskottet anser att

detta är angeläget.

Specifika ämnes- och kompetensprofiler

Yrkesämnen i gymnasieskolan

Utbildningen av lärare i gymnasieskolans yrkesämnen

bör enligt Moderaterna vara längre än vad regeringen

föreslagit (mot. 1999/2000:Ub34 yrk. 3 i denna del).

Kristdemokraterna betonar vikten av goda möjligheter

till validering bl.a. av yrkeskunskaper och vill att

regeringen inte skjuter denna fråga på framtiden

(mot. 1999/2000:Ub33 yrk. 10). De vill också att

regeringen skall inrätta en renodlad

lärlingsutbildning, med uppföljning i en

yrkeshögskola (samma mot. yrk. 11).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena.

Ett antal års relevant och varierad yrkeserfarenhet

bör enligt regeringen utgöra bas för det framtida

arbetet som lärare i yrkesämnen. Enligt en rapport

från Skolverket, som refereras i

Lärarutbildningskommitténs betänkande (SOU 1999:63

s. 160), minskade ansökningsvolymen till den

praktisk-pedagogiska yrkeslärarutbildningen kraftigt

när krav infördes på relevanta yrkesinriktade

högskolekurser om minst 60 poäng. Detta skedde genom

en ändring i examensordningen år 1996 (SFS

1996:913). Utbildningen omfattade därmed 100 poäng

(varav 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning).

Regeringens förslag är att den nya lärarexamen för

lärare i yrkesämnen i gymnasieskolan skall omfatta

120 poäng, dvs. bli 20 poäng längre än enligt

nuvarande regler. Den skall omfatta dels det

allmänna utbildningsområdet på 60 poäng, dels

högskoleutbildning om minst 60 poäng eller

motsvarande i relevanta yrkesämnen. Yrkesteknisk

högskoleutbildning (YTH) och kvalificerad

yrkesutbildning (KY) nämns i detta sammanhang som

användbar grund för en lärarexamen i yrkesämnen. Mot

bakgrund av de rekryteringsproblem som redan visat

sig med full styrka när utbildningen utökades till

100 poäng anser utskottet inte att riksdagen bör gå

längre än regeringen gjort i fråga om förlängning av

lärarutbildningen för lärare i gymnasieskolans

yrkesämnen.

Frågor om validering och om organisationen av

eftergymnasial yrkesutbildning kommer enligt vad

utskottet har inhämtat från Utbildningsdepartementet

att tas upp i en proposition längre fram under detta

riksmöte. Riksdagen bör vänta med ställningstagande

till dess regeringen har lagt fram sina förslag.

Teckenspråk

Kristdemokraterna föreslår i motion 1999/2000:Ub33

yrkande 7 ett tillkännagivande till regeringen om

att utbildningen av lärare i teckenspråk skall ske

med samma utgångspunkt som för andra språklärare.

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandet, eftersom det är tillgodosett med det som

regeringen redovisat i propositionen.

Utbildning av lärare i teckenspråk för hörande

elever kan i den föreslagna strukturen anordnas som

en inriktning, på samma sätt som för övriga språk. I

vilka ämnen de olika lärosätena skall ge utbildning

brukar vanligen inte regleras centralt. Om det

behövs för att säkerställa att utbildning i ett

visst ämne eller ämnesområde verkligen kommer till

stånd i tillräcklig omfattning, kan regeringen ge

vissa lärosäten i särskilt uppdrag att anordna

utbildningen. Det bör vara en fråga som regeringen

avgör.

Även utbildning för specialskolans behov av lärare

för döva och hörselskadade elever kan enligt

regeringen ges inom den nya strukturen (prop. s.

62), med utnyttjande av både inriktning och

specialisering. Den teckenspråkiga inriktning inom

grundutbildningen på hur döva barn och unga lär, som

finns vid Lärarhögskolan i Stockholm och Örebro

universitet, bör enligt regeringens bedömning

fortsätta.

Ettämneslärare

Utbildning av ettämneslärare i praktisk-estetiska

ämnen som hemkunskap, musik eller slöjd kan enligt

propositionen förekomma även inom ramen för den nya

lärarutbildningen. I synnerhet i mindre skolor och

kommuner kan det vara svårt för en ettämneslärare

att få heltidstjänst, men möjligheten att få en djup

och/eller smal utbildning skall finnas, framhåller

regeringen.

Kristdemokraterna och Folkpartiet är kritiska till

propositionen när det gäller musiklärarutbildningen.

Enligt motion 1999/2000:Ub33 (kd) skall

musiklärarutbildning ske i nära samverkan med övrig

lärarutbildning, men även i framtiden också i

symbios med övriga musiklärar- och

musikerutbildningar. En stor del av

musiklärarutbildningen sker med inriktning mot

kommunal musikskola eller kulturskola och annan

frivillig musikundervisning, framhåller

motionärerna. De vill att riksdagen skall begära ett

nytt förslag från regeringen om

ettämneslärarutbildning (yrk. 8). Också Folkpartiet

anser det viktigt att utbildningen av musiklärare

även i framtiden kan genomföras i anslutning till

högre musikutbildningar vid musikhögskolorna.

Utbildningen skall ha en konstnärlig inriktning och

förbereda för mångsidig pedagogisk yrkesverksamhet

inom olika skolformer, inte minst den kommunala

musikskolan (mot. 1999/2000:Ub35 yrk. 12).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena om tillkännagivande.

Regeringens förslag i propositionen gäller

strukturen för den framtida lärarutbildningen för

skolväsendet, däremot handlar det inte vare sig om

lärarförsörjningen för den kommunala musikskolan,

som inte är en del av det lagreglerade offentliga

skolväsendet, eller om vilka lärosäten som skall

anordna lärarutbildning av olika slag. Det framgår

av propositionen att man även i den nya strukturen

skall kunna utbilda sig till ettämneslärare i musik.

Utskottet utgår från att t.ex. en musikhögskola

skall kunna anordna utbildning till den nya

lärarexamen i musik och utforma denna så att den

också passar för lärarverksamhet i den kommunala

musikskolan och annan musikpedagogisk verksamhet.

Lärare för vuxna

Kristdemokraterna tar i motion 1999/2000:Ub33 upp

utbildningen av lärare för vuxenundervisning. De

menar att det finns en risk för att ansvaret för det

unika i vuxenpedagogiken flyter ut genom otydlighet

i propositionen. Riksdagen bör begära förslag om att

lärosätena skall få i uppgift att utforma en

inriktning mot vuxenlärare (yrk. 9).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandet.

Regeringen har inte föreslagit att statsmakterna

skall reglera vilka inriktningar och

specialiseringar som skall finnas i den nya

lärarutbildningen. Detta skall vara ett ansvar för

de lärosäten som anordnar lärarutbildning och

utbudet av inriktningar kan variera mellan dessa.

Det framgår av propositionen att vuxenpedagogik

skall kunna ingå i det allmänna utbildningsområdet,

och att det är meningen att det skall finnas

särskilda specialiseringar för de studenter som

avser att undervisa vuxna. Utskottet räknar med att

lärosäten som har speciell kompetens när det gäller

vuxenpedagogik kommer att se till att den kommer

till användning i deras utbud av kurser inom de tre

utbildningsområden som tillsammans utgör

lärarutbildningen.

Lärares kompetensutveckling och andra

frågor om läraryrket

Kompetensutveckling

Fortbildning av lärare i skolväsendet har förekommit

ända sedan 1800-talet. År 1990 lagfästes en

skyldighet för kommunerna att se till att

fortbildning anordnas för den personal som har hand

om utbildningen (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr.

96).

Regeringen föreslår i den nu aktuella propositionen

en ändring i lagregleringen av lärares

kompetensutveckling. I 2 kap. 7 § skollagen föreslås

ordet fortbildning bytas ut mot ordet

kompetensutveckling. Regeringen hänvisar till att

ordet kompetensutveckling används i avtalet på

skolområdet från år 1995, Avtal 2000, och där

definieras som "insatser som syftar till att

utveckla lärares förmåga att skapa goda

förutsättningar för elevernas lärande".

Kompetensutveckling är ett vidare begrepp än

fortbildning, och rymmer enligt regeringen såväl

ämnesbreddning som ämnesfördjupning,

metodutveckling, arbetslagsutveckling, forskning och

utvecklingsarbete samt annan verksamhetsutveckling

av betydelse för förskolan, skolan och

vuxenutbildningen. Begreppet inrymmer således både

fortbildning och vidareutbildning.

Kristdemokraterna anser enligt motion

1999/2000:Ub33 att rätten till kompetensutveckling

även skall omfatta förskolan, och de föreslår ett

tillkännagivande till regeringen om detta (yrk. 12).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i skollagen

(1985:1100) och avslår motionsyrkandet.

I den nuvarande skollagen finns ett kapitel om

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. För denna

verksamhet gäller endast 2 a kap. Bestämmelsen i 2

kap. 7 § om kommunens skyldighet att se till att

fortbildning (eller i fortsättningen

kompetensutveckling) anordnas, gäller alltså inte

förskoleverksamheten eller skolbarnsomsorgen. En

statlig kommitté arbetar för närvarande med översyn

av skollagen. Kommittén skall bl.a. utreda om och i

så fall föreslå hur förskolan kan bilda en egen

skolform inom det offentliga skolväsendet för barn

och ungdom (dir. 1999:15). Uppdraget skall

redovisas senast den 1 maj 2001. Utskottet anser att

resultatet av utredningen bör avvaktas.

Moderata samlingspartiet framför i motion

1999/2000:Ub34 synpunkter på kompetensutvecklingen

av lärare. Motionärerna anser att kommunerna och

staten måste ställa adekvata fortbildningsresurser

till förfogande för den enskilde läraren samt bli

mer aktiva i sin prioritering av nödvändiga

insatser. Rektor bör årligen efter utvecklingssamtal

upprätta en personlig kompetens- och utvecklingsplan

för varje lärare, där det redovisas inom vilka

områden läraren bör få fortbildning (yrk. 10).

Kristdemokraterna framhåller i motion

1999/2000:Ub277 (som väcktes under allmänna

motionstiden 1999, alltså innan propositionen lades

fram) att lärarna måste få möjlighet att utvecklas

både personligt och ämnesmässigt och att

utvecklingsplaner för varje lärare bör tas fram

(yrk. 9).

Centerpartiet anser enligt motion 1999/2000:Ub37

att de lokala skolstyrelserna bör bli delaktiga vid

framtagandet av kompetensutvecklingsplaner (yrk.

14).

Folkpartiet föreslår i motion 1999/2000:Ub801 (som

också lades fram under allmänna motionstiden 1999)

ett tillkännagivande om att skolan har en skyldighet

att erbjuda fortbildning och vidareutbildning för

lärare. Motionärerna anser att en medveten plan för

varje lärares ämnesfördjupning och pedagogiska

fortbildning måste göras upp på skolorna och

resurser avsättas (yrk. 13).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena om tillkännagivande till regeringen.

Motionerna innehåller goda uppslag till hur skolor

och kommuner kan hantera den skyldighet att ge

personalen kompetensutveckling som de har enligt

skollagen. Hur de skall gå till väga tillhör

emellertid kommunernas kompetensområde och är inte

något som bör regleras av statsmakterna.

Läraryrket

Vikten av att det skapas karriärtjänster för lärare

lyfts fram i tre motioner från allmänna motionstiden

1999. I Kristdemokraternas motion 1999/2000: Ub236

sägs att läraryrkets status och den framtida

rekryteringen av lärare bör främjas bl.a. genom att

lärarna får lön för mödan och stimulans i form av

tjänster med speciellt pedagogiskt ansvar (yrk. 5).

Centerpartiet vill enligt motion 1999/2000:Ub810 att

det inrättas specialisttjänster för lärare med

erfarenhet och vidareutbildning. Tjänsterna skall

inrättas för att utveckla det pedagogiska arbetet

eller för att ge annan undervisning (yrk. 3).

Folkpartiet påpekar i motion 1999/2000:Ub801 att

utvecklingsmöjligheter sannolikt höjer

attraktionskraften i läraryrket. Därför behövs

karriärtjänster, som kan handla om att bli lektor,

mentor för någon yngre lärare, huvudlärare, ämnes-

ansvarig eller få en pedagogisk ledarfunktion på

skolan (yrk. 2).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena om tillkännagivande till regeringen.

Vilka slag av lärartjänster som skall förekomma i

kommunerna regleras inte av statsmakterna. Varje

kommun ansvarar själv för att organisera

verksamheten på det sätt som kommunen bedömer

lämpligt för att nå de mål för skolan som

statsmakterna har lagt fast i skollag, läroplaner

m.fl. nationella styrdokument. Utskottet anser nu,

liksom när liknande yrkanden tidigare har behandlats

i riksdagen, att det är viktigt att lärarna ges goda

utvecklingsmöjligheter.

Våren 2000 inbjöd Utbildningsdepartementet,

Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Skolledarna

och Svenska Kommunförbundet alla kommuner i landet

att anmäla intresse för att delta i ett stort

skolutvecklingsprojekt, kallat Attraktiv skola - en

utvecklande organisation. Dess mål är bl.a. att

finna nya utvecklings- och karriärmöjligheter för

lärare. Under hösten kommer 25-30 kommuner att

väljas ut för att delta i projektet, som skall pågå

i fem år med början år 2001. De deltagande

kommunerna förväntas enligt inbjudan identifiera

förbättringsområden lämpliga för

karriärtjänst/utvecklingsuppdrag samt säkerställa

att ett tillräckligt antal lärare får möjlighet till

olika slags karriärtjänst.

Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och

Folkpartiet för i sina motioner liksom tidigare år

fram förslag om införande av lärarcertifikat som en

åtgärd för att säkra kvaliteten i skolans

undervisning.

Enligt motion 1999/2000:Ub34 (m) yrkande 7 skall

lärarcertifikat utfärdas på grundval av examensbevis

från föreskriven högskoleutbildning samt bevis om

genomgången kompetensutveckling, fortbildning och

eventuell yrkespraktik. Beslutet, som skall vara

överklagbart, kan enligt motionärerna fattas av

rektor eller en fristående lärarnämnd. Certifikatet

bör var tidsbegränsat och medföra skyldighet för

läraren och skolan att uppfylla sina åtaganden

enligt den individuella utvecklingsplan som har

lagts upp.

Kristdemokraterna vill enligt motion 1999/2000:Ub33

att en lärarlegitimation skall införas bl.a. för att

ge en "morot" åt de lärarstuderande att slutföra

utbildningen till lärarexamen (yrk. 6 delvis).

Införandet av legitimation skall enligt motionärerna

kunna ske i samarbete med de två

lärarorganisationerna.

Centerpartiet framför i motion 1999/2000:Ub37

förslag om ett lärarcertifikat, som skall införas i

samverkan med lärarorganisationer och kommunförbund

(yrk. 13). Frågan om det behövs ytterligare någon

formell reglering bör övervägas ytterligare, anför

motionärerna. Motsvarande yrkande framställs i

Centerpartiets motion 1999/2000:Ub810, som väcktes

under allmänna motionstiden 1999 (yrk. 2).

Folkpartiet vill enligt motion 1999/2000:Ub35 ha en

lärarlegitimation, som skall utfärdas efter godkänd

utbildning och genomgången praktik och kunna

återkallas vid tydliga fall av misskötsel. En

instans liknande Hälso- och sjukvårdens

ansvarsnämnd, vars beslut kan överklagas, skulle

enligt motionärerna vara bra för kvaliteten (yrk.

7). Motsvarande yrkande framställs i Folkpartiets

motion 1999/2000:Ub801, som väcktes under allmänna

motionstiden 1999 (yrk. 3).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena.

Motsvarande förslag har behandlats av riksdagen ett

flertal gånger, senast i betänkande 1998/99:UbU1. Då

liksom tidigare hänvisade utskottet till att

Lärarutbildningskommitténs förslag borde avvaktas. I

kommitténs betänkande, som lades fram senare,

diskuteras inte tanken på lärarcertifikat annat än i

en reservation av ledamoten som representerade

Moderaterna och i ett särskilt yttrande av ledamoten

som representerade Folkpartiet.

Motionärernas motivering för förslagen om

lärarlegitimation eller lärarcertifikat är att de

vill slå vakt om att undervisningen i skolan bedrivs

av kvalificerad personal med adekvat utbildning.

Enlig utskottets mening säkerställs detta genom

bestämmelserna i skollagen om kommunernas skyldighet

att använda personal med utbildning avsedd för den

undervisning läraren huvudsakligen skall bedriva, i

kombination med examensordningens - såväl den

nuvarande som den som skall utfärdas till följd av

förslagen i propositionen - föreskrift att

examensbevis om en lärarexamen skall innehålla

uppgift om för vilken undervisning utbildningen är

avsedd. Kommunerna har också ett i skollagen

fastlagt ansvar för att den personal som har hand om

undervisningen får kompetensutveckling. Staten har

ett viktigt ansvar för att följa upp hur dessa

bestämmelser efterlevs. Uppgifter om antalet lärare

som saknar pedagogisk högskoleutbildning finns i

Skolverkets nationella uppföljningssystem. Verket

har nyligen publicerat en undersökning om vilken

utbildning och erfarenhet som obehöriga lärare har.

Utskottet utgår från att Skolverket också i sin

tillsyn över skolverksamheten beaktar bl.a. hur

kommunerna lever upp till sina lagfästa skyldigheter

i dessa hänseenden.

Behovet av stöd till nyexaminerade lärare lyfts fram

i tre motioner.

Kristdemokraterna framför i motionerna

1999/2000:Ub275 yrkande 18 och 1999/2000:Ub277

yrkande 3 förslag om ett tillkännagivande till

regeringen att en nyexaminerad lärare under sitt

första tjänstgöringsår bör ha tillgång till en

erfaren mentor och tid för samtal med mentorn.

Enligt den senare motionen bör de nyexaminerades

arbetssituation ses över och översynen leda till

konkreta åtgärder.

I motion 1999/2000:Ub32 (s) föreslår motionären en

introduktionsperiod för nyutbildade lärare. Hon

anser att lärarutbildningarna bör få i uppdrag att

följa upp de lärare som examineras. Det bör ske i

samverkan med kommunerna under

introduktionsperioden, t.ex. genom seminarier.

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena om tillkännagivanden till regeringen.

Åtgärder som de motionärerna pläderar för kan vara

mycket lämpliga, men de tillhör kommunernas ansvar

som arbetsgivare, inte statens. Utskottet är inte

berett att föreslå ett särskilt åliggande för de

statliga lärosäten som utbildar lärare att följa upp

de nyexaminerade. Däremot anser utskottet att en

samverkan mellan lärarutbildningarna och kommunerna

för att stödja de nyutbildade lärarna med stor

fördel kan äga rum t.ex. inom ramen för regionala

pedagogiska utvecklingscentrum.

Tre motioner från allmänna motionstiden 1999 tar mer

allmänt upp frågan om läraryrkets status.

Kristdemokraterna föreslår i motion 1999/2000:Ub275

ett tillkännagivande till regeringen om att

uppvärdera lärarrollen. Den vikt samhället lägger

vid att få kompetenta och engagerade lärare borde

även visa sig lönemässigt, skriver motionärerna

(yrk. 17). Samma tanke framförs i motion 1999/2000:

Ub277 (kd), där motionären också pekar på andra

åtgärder för att uppvärdera läraryrket: möjlighet

att kombinera lärartjänst med forskning och

möjlighet att kombinera lärartjänst med annat arbete

(yrk. 1).

Folkpartiet framhåller i motion 1999/2000:Ub801

vikten av att värna läraryrkets kompetens.

Motionärerna menar att politiker inte skall lägga

sig i det pedagogiska arbetet, och att styrelser med

lekmän och elever aldrig kan få besluta om

pedagogiska och ämnesteoretiska frågor i skolan

(yrk. 14).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena om tillkännagivanden till regeringen.

Även de åtgärder som föreslås i Kristdemokraternas

motionsyrkanden tillhör kommunernas kompetensområde,

inte statens. Utskottet är inte berett att förorda

att ansvarsfördelningen i dessa avseenden skall

förändras.

Det pågår försöksverksamhet med lokala styrelser

med föräldramajoritet i grundskolan och den

obligatoriska särskolan och med elevmajoritet i

gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen.

Försöksverksamheterna har beslutats av riksdagen

(prop. 1995/96:157, bet. UbU9, rskr. 259 respektive

prop. 1996/97:109, bet. UbU10, rskr. 222). I båda

fallen är det noga reglerat vilka beslut som den

kommunala styrelsen för respektive utbildning får

överlåta på sådan lokal styrelse (SFS 1996:605 resp.

1997:642). Enligt utskottets uppfattning ger inte

Folkpartiets motion anledning för riksdagen att nu

begära ytterligare reglering på detta område. Frågan

om vad som skall regleras av statsmakterna när det

gäller skolväsendet är huvudämnet för den pågående

översynen av skollagen.

Forskningsstrategi för lärarutbildning

När utskottet hösten 1996 föreslog riksdagen att

begära att en parlamentarisk utredning om

lärarutbildningen skulle tillsättas, framhöll

utskottet bl.a. att ett flexibelt system för

lärarutbildning som även omfattar fortbildning,

vidareutbildning och forskning är nödvändigt för att

möjliggöra ett livslångt lärande (bet. 1996/97:UbU1

s. 66). Lärarutbildningskommittén fick av regeringen

i uppdrag att lämna förslag bl.a. om

lärarutbildningens forskningsanknytning. I

kommitténs betänkande handlar det tolfte kapitlet om

en forskningsstrategi för lärarutbildning och

pedagogisk yrkesverksamhet.

Regeringen förklarar i propositionen att den delar

kommitténs bedömning att det behövs en stärkt och

breddad vetenskaplig bas för lärarutbildningen med

relevans för den pedagogiska yrkesverksamheten. Ett

viktigt skäl till att stärka forskningen och

forskarutbildningen är enligt regeringen att öka och

bredda kunskaperna kring lärande och pedagogiskt

arbete, så att läraryrket kan utvecklas. Medan

antalet studenter inom lärarutbildningen utgör drygt

10 % av antalet studenter i högskolan, är antalet

doktorander registrerade i forskarutbildning med

anknytning till lärarutbildning bara 2 % av det

totala antalet doktorander.

Enligt regeringen skall resurserna för forskning

och forskarutbildning i anslutning till

lärarutbildningen och den pedagogiska

yrkesverksamheten öka. Det skall ske genom att

berörda lärosäten får i uppdrag att inom sina ramar

vidta åtgärder för att förstärka sådan verksamhet.

Vidare skall Vetenskapsrådet tillföras resurser att

fördela till forskningsprogram som i nationell

konkurrens bedöms ha stort vetenskapligt värde, och

resurser skall fördelas till lärosäten som i

samverkan med andra lärosäten bygger upp

forskarskolor i nära anslutning till

lärarutbildningen. I dessa forskarskolor skall

universitet och högskolor samverka med varandra.

Regeringen begär riksdagens godkännande av detta.

Det framgår av propositionen att regeringen räknar

med att universitet och högskolor skall avsätta en

betydligt större andel av sina statliga anslag än i

dag till forskning och forskarutbildning som

anknyter till lärarutbildningarna. I

budgetpropositionen för år 2001, som riksdagen

kommer att behandla senare under hösten, meddelas

att regeringen tänker ålägga samtliga universitet

och högskolor med lärarutbildning att i

årsredovisningen redovisa vilka åtgärder de vidtagit

för att förstärka forskning och forskarutbildning

inom lärarutbildningens område.

Förslaget från Lärarutbildningskommittén att

utbildningsvetenskap skall inrättas som ett nytt

vetenskapsområde har inte vunnit regeringens gehör.

Regeringen hänvisar till att systemet med

resurstilldelning till lärosätena för forskning och

forskarutbildning inom fyra breda vetenskapsområden,

i stället för som tidigare inom elva olika slag av

fakulteter, är ganska nytt. Avsikten med det nya

systemet var att lärosätena skulle få ökade

möjligheter att göra egna prioriteringar i fråga om

forskning och forskarutbildning och bättre

förutsättningar att bedriva fakultets- och

ämnesövergripande forskning. Utvecklingen går också,

enligt regeringen, i riktning mot ytterligare

samverkan mellan vetenskapsområdena.

Vetenskapsrådets fördelning av medel till

forskningsprogram inom det utbildningsvetenskapliga

området bör enligt regeringens bedömning göras av en

utbildningsvetenskaplig kommitté inom rådet.

Majoriteten av ledamöterna i denna kommitté skall,

liksom inom de tre ämnesråden under Vetenskapsrådet,

utgöras av forskare.

Regeringen avser att följa utvecklingen av den

utbildningsvetenskapliga forskningen och att senast

år 2004 initiera en genomgripande utvärdering av

denna.

Moderata samlingspartiet anser enligt motion

1999/2000:Ub34 att en för lärarutbildningen relevant

forskning bäst stärks genom att lärarutbildningen

successivt blir en mer integrerad del av universitet

och högskolor samt genom att lärarutbildningen

vinnlägger sig om att stärka det vetenskapliga

inslaget. Motionärerna motsätter sig den föreslagna

kommittén inom Vetenskapsrådet (yrk. 4 delvis).

Kristdemokraterna och Centerpartiet anser att

lärosätena måste tillföras nya medel för

forskningsuppbyggnad inom lärosätena (mot.

1999/2000:Ub33 yrk. 13 och 20 respektive

1999/2000:Ub37 yrk. 10). Annars finns risk för att

den måste ske på bekostnad av indragning på annan

forskning och att den då inte får det stöd och den

uppbackning inom lärosätena som behövs.

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen godkänner

vad regeringen föreslagit om principerna för ökade

resurser för forskning och forskarutbildning med

anknytning till lärarutbildningen samt avslår de nu

refererade motionsyrkandena.

När det gäller forskning som det är ett starkt

nationellt intresse att förstärka, måste det enligt

utskottets mening vara möjligt att slå vakt om den

både genom specialorgan inom

forskningsrådsorganisationen och genom att

lärosätena åläggs att göra omprioriteringar.

Regeringen har återkommit till resurser för

forskning med anknytning till lärarutbildningarna

dels i forskningspropositionen (prop. 2000/01:3

Forskning och förnyelse), dels i budgetpropositionen

för år 2001 (prop. 2000/01:1). Dessa kommer att

behandlas av riksdagen längre fram under hösten.

Centerpartiet föreslår i motion 1999/2000:Ub37 ett

tillkännagivande till regeringen om att högskolorna

bör stimuleras att genomföra doktorsprogram för sina

icke disputerade lärare. Högskoleverket bör enligt

motionärerna få i uppdrag att utreda hur detta kan

ske (yrk. 11).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandet.

Om vikten av att öka andelen forskarutbildade som

medverkar i lärarutbildningen har utskottet samma

uppfattning som motionärerna. Den delas också av

regeringen, vilket framgår av propositionen. Där

sägs också att regeringen avser att löpande under

ett antal år följa utvecklingen av bl.a. andelen

forskarutbildade lärare inom lärarutbildningen

(prop. s. 41). Behovet av särskilda uppdrag till

lärosätena eller till Högskoleverket bör enligt

utskottets mening bedömas av regeringen.

I motioner från Moderata samlingspartiet (mot.

1999/2000:Ub34 yrk. 12) och Folkpartiet (mot.

1999/2000:Ub35 yrk. 5, 1999/2000:Ub294 yrk. 26 och

1999/2000:Ub801 yrk. 1) tas vikten av fler

lektorstjänster i skolväsendet upp. Moderaterna

konstaterar att för att det skall bli fler

lektorstjänster måste villkoren för kvalificerade

lärartjänster förbättras. Detta är, medger de,

primärt skolhuvudmännens ansvar, men regeringen bör

i särskild ordning återkomma med förslag till

initiativ som leder till att fler lektorstjänster

inrättas. Enligt Folkpartiet måste utvecklingen mot

allt färre forskarutbildade lärare i skolan brytas.

En plan bör upprättas där målet skall vara att var

tionde gymnasielärare har minst licentiatexamen. I

den senast väckta motionen sägs att målet skall

uppnås senast år 2010.

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena om tillkännagivanden till regeringen.

Riksdagen har behandlat motionsyrkanden av

motsvarande innehåll många gånger, senast i

betänkande 1998/99:UbU3. Om vikten av att det finns

lärare med forskarutbildning i skolväsendet har

utskottet, liksom tidigare, samma uppfattning som

motionärerna. Detta är ett av skälen till att fler

personer behöver genomgå forskarutbildning. Både

införandet av examensmål för forskarutbildningen och

ändringen av villkoren för forskarutbildningen, som

beslutades hösten 1997, hade till syfte att antalet

som avlägger doktorsexamen skulle öka.

Att inrätta tjänster i skolväsendet ligger utanför

regeringens och riksdagens kompetens. Bakom

projektet Attraktiv skola - en utvecklande

organisation, som nämnts tidigare i detta

betänkande, ligger en gemensam avsiktsförklaring

från skolministern och skolans olika parter. I denna

sägs bl.a. att forskningsanknytning och

kompetensutveckling är av stor betydelse för att

stärka läraryrket som profession. Utskottet ser med

tillfredsställelse att det nu pågår en samverkan,

där bl.a. kommunerna som skolans huvudmän deltar.

Styrning av lärarutbildningen

Lärarutbildningen betraktas sedan lång tid som ett

av de styrmedel som statsmakterna har för att

åstadkomma en över hela landet likvärdig skola (se

t.ex. prop. 1989/90:41 s. 6). Regeringen styr numera

tillgången på lärare av olika slag genom att sätta

upp examensmål för lärarexamina inom de

kompetensområden där det kan befaras en brist.

Kvalifikationskraven för att bli lärare styrs av

regeringen genom examensordningen på samma sätt som

när det gäller alla andra yrkesexamina. Inom ramen

för examensordningens krav har de olika

universiteten och högskolorna ansvaret för att

organisera och genomföra lärarutbildningen.

Lärosätena har en betydande frihet att bestämma om

sin egen inre organisation.

Lärarutbildningskommittén bedömde det så att den

organisation som flera högskolor valt för

lärarutbildningen efter 1993 inte har varit

ändamålsenlig för att ta emot signaler från vare sig

staten eller omvärlden och inte heller för att

utveckla ett samspel med organ utanför högskolan.

Kommittén föreslog därför att statsmakterna skulle

besluta att det vid berörda lärosäten skall finnas

en fakultetsnämnd eller annat särskilt organ för att

ta ett samlat ansvar för lärarutbildningen.

Regeringen föreslår i propositionen att det förs in

en bestämmelse i högskolelagen 2 kap. 5a § om att

samtliga lärosäten med lärarutbildning skall inrätta

ett särskilt organ för lärarutbildning. Detta organ

skall ha det samlade ansvaret för grundutbildning

och forskning (vid lärosäten med vetenskapsområde

även forskarutbildning) för lärarutbildning. I

organet skall enligt regeringen även ingå externa

representanter. Regeringen avser att i

högskoleförordningen föra in bestämmelser om

sammansättningen av organet.

Moderata samlingspartiet vill enligt motion

1999/2000:Ub34 avslå förslaget om särskilt organ

(yrk. 4 delvis). Lärarhögskolorna skall själva kunna

besluta i liknande frågor om sin organisation, heter

det i motionen.

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i

högskolelagen (1992:1434) och avslår

motionsyrkandet.

Mot bakgrund av de iakttagelser och bedömningar

som gjorts av Lärarutbildningskommittén och även av

andra som utvärderat lärarutbildningen anser

utskottet att det finns skäl för den

specialreglering i högskolelagen som regeringen har

föreslagit.

Rekrytering och antagning till

lärarutbildning

Regeringen anser att det bör vidtas åtgärder för att

få en bred rekrytering av lärare inom alla

undervisningsområden och en lärarkår som så långt

möjligt speglar befolkningens sammansättning samt

för att tillgodose specifika rekryteringsbehov.

Rekryteringen av lärare till skolväsendet tas upp i

tre motioner.

Moderata samlingspartiet föreslår i motion

1999/2000:Ub227 ett tillkännagivande till regeringen

i denna fråga. För att man skall kunna rekrytera och

behålla lärare och erbjuda dem stimulerande

utvecklingsmöjligheter krävs det enligt motionärerna

en modernisering och förnyelse av skolan som

arbetsplats. Tydligare karriärvägar bör införas, och

läraryrket bör öppnas för personer som vill byta

yrke utan att behöva studera på lärarhögskola och

för studerande med skilda ämnesinriktningar. Det

kommunala skolmonopolet måste brytas, anser

motionärerna (yrk. 9).

Folkpartiet framhåller i motionerna 1999/2000:Ub35

yrkande 8 och 1999/2000:Ub801 yrkande 4 att det

behövs särskilda rekryteringsinsatser för att

undvika lärarbrist. Man bör bl.a. aktivt rekrytera

yrkesgrupper med akademisk utbildning och med

uppgifter som tangerar lärarens och anordna

utbildning för dem i samarbete med kommuner och

lärarhögskolor. I den förstnämnda motionen skriver

Folkpartiet också att en förkortad lärarutbildning

(för den som redan har akademisk ämnesutbildning)

normalt skall omfatta 40 poäng - inte 60 poäng som

det allmänna utbildningsområdet enligt regeringens

förslag omfattar (yrk. 9).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena om tillkännagivanden till regeringen.

I propositionen redovisas pågående insatser för att

rekrytera officerare till vidareutbildning till

lärare och åtgärder som har vidtagits för att

rekrytera lärarstudenter med utländsk bakgrund.

Riksdagen har enligt utskottets mening inte vare sig

anledning till eller underlag för att närmare

bestämma vilka grupper som man skall vända sig till

eller hur omfattande vidareutbildning de behöver.

Moderata samlingspartiet och Centerpartiet tar upp

frågan om kraven på kunskaper i svenska för

antagning till lärarutbildning. Samma krav på

gedigna kunskaper i svenska bör enligt Moderaterna

gälla oavsett studentens bakgrund (mot.

1999/2000:Ub34 yrk. 13). Centerpartiet anser att man

inte skall sänka kraven på kunskaper i svenska (mot.

1999/2000:Ub810 yrk. 7).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena.

Det finns enligt utskottets mening inte någon

anledning att befara att kraven på kunskaper i

svenska för tillträde till lärarutbildning kommer

att sänkas. I standardbehörigheten för tillträde

till de nuvarande utbildningarna till

grundskollärare och gymnasielärare ingår det att man

skall ha lägst godkänt betyg i Svenska B eller

Svenska som andraspråk B. Samma krav ställs när en

person med utländsk lärarutbildning hos

Högskoleverket begär behörighetsbevis för att kunna

utöva läraryrket här. Hösten 2000 blir för första

gången de nationella proven i gymnasieskolan

obligatoriska. Enligt vad utskottet har inhämtat

kommer samma prov att ges för Svenska B som för

Svenska som andraspråk B. Både Högskoleverket och

Verket för högskoleservice (som på lärosätenas

vägnar har hand om antagningen till flertalet

nuvarande lärarutbildningar) jämställer godkänt

resultat på det s.k. TISUS (test i svenska för

utländska studenter) med Svenska B.

För att undvika att personer som inte är lämpliga

för yrket antas till lärarutbildning anser Moderata

samlingspartiet att det bör finnas någon form av

anlags- eller lämplighetstest för antagning till

sådan utbildning (mot. 1999/2000:Ub34 yrk. 5).

U t s k o t t e t förslår att riksdagen avslår

yrkandet om tillkännagivande till regeringen med

hänvisning till att en proposition om rekrytering

till högre utbildning är aviserad att läggas fram i

början av nästa kalenderår.

Studieorganisation

Det är regeringens avsikt att det skall ankomma på

universiteten och högskolorna att organisera

lärarutbildningen på det sätt som fordras för att

förnya utbildningen och för att i övrigt nå uppsatta

mål och tillgodose kraven i fråga om rekrytering av

olika grupper och valmöjligheter under studiegången.

Enligt regeringens bedömning bör huvudalternativet

vara att den studerande under utbildningens gång har

möjlighet att välja fortsatt inriktning av examen,

men man skall också kunna redan från början välja

ett program av en bestämd omfattning och inriktning.

Den verksamhetsförlagda delen

Den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen

bör enligt Kristdemokraterna starta redan under

första terminen (mot. 1999/2000:Ub33 yrk. 4). Det är

viktigt att det blir ett samspel mellan

lärarutbildningen och praktikskolorna. Studenten bör

kunna tillbringa delar av den verksamhetsförlagda

tiden utomlands.

Centerpartiet anser att den verksamhetsförlagda

tiden bör läggas i sammanhållna perioder, att

fristående skolor bör ingå i lärarutbildningarnas

nätverk när det gäller den verksamhetsförlagda delen

av utbildningen och att alla kommuner bör bli

delaktiga i dessa delar av lärarutbildningen (mot.

1999/2000:Ub37 yrk. 6, 7 och 8).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena med hänvisning till att de rör

utbildningens närmare organisation, som varje

lärosäte självt bör ta ansvar för att bestämma.

Det allmänna utbildningsområdet

Enligt Kristdemokraterna bör det allmänna

utbildningsområdet utformas så att det kan läsas i

en följd som ett akademiskt ämne och därmed bli

öppet för alla studerande (mot. 1999/2000:Ub33 yrk.

1). Centerpartiet framför i motion 1999/2000:Ub37

ett antal förslag om organisationen av det allmänna

utbildningsområdet. Motionärerna anser att de tre

ämnena pedagogik, didaktik och metodik skall vara

synliga i beskrivningen av området (yrk. 1), att

fördelningen mellan centrala kunskapsområden och

tvärvetenskapliga ämnesstudier bör avgöras lokalt

(yrk. 2), att de tvärvetenskapliga ämnesstudierna i

huvudsak bör förläggas till senare delen av

utbildningen (yrk. 3), att de ämnen som ingår i

dessa studier innehållsmässigt skall kunna

definieras för att senare kunna tillgodoräknas som

ämnesstudier (yrk. 4) och att olika kulturella

uttrycksformer bör utgöra ett angeläget

kunskapsområde för alla lärare (yrk. 9).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena.

De studieorganisatoriska frågor som motionärerna

tagit upp hör till det som enligt det gällande

styrsystemet för högskolan skall avgöras av

respektive lärosäte.

Övriga frågor om studieorganisationen

Kristdemokraterna föreslår i motion 1999/2000:Ub33

att det skall utformas ett system för etappvis

inläsning av lärarexamen (yrk. 6 delvis).

Centerpartiet vill enligt motion 1999/2000:Ub37 att

det av kursplanerna för inriktningar och

specialiseringar skall framgå hur stor del av dessa

som kan tillgodoräknas för ytterligare studier i det

aktuella ämnet (yrk. 5).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena.

De frågor som motionärerna tar upp tillhör det som

enligt det gällande styrsystemet för högskolan skall

avgöras av respektive lärosäte.

Specialpedagogisk utbildning

Specialpedagogik bör enligt regeringen ingå som ett

moment inom det allmänna utbildningsområdet, och

alltså i utbildningen av alla lärare, oavsett deras

inriktning på viss åldersgrupp eller vissa ämnen.

Ytterligare specialpedagogisk utbildning skall kunna

anordnas inom ramen för utbildningsområdena

inriktning och specialisering.

Liksom hittills skall det för den som avlagt en

lärarexamen finnas en påbyggnadsutbildning som leder

till specialpedagogexamen. En påbyggnadsutbildning

omfattande 60 poäng svarar enligt regeringen väl mot

de krav som ställs på en specialpedagog.

Kristdemokraterna föreslår i motion 1999/2000:Ub33

ett tillkännagivande om att behovet av

specialpedagogisk kompetens i kommunerna kommer att

öka i och med nedläggningen av vissa statliga

specialskolor (yrk. 15). Folkpartiet pläderar i

motion 1999/2000:Ub35 för en tydligt definierad

speciallärarutbildning (yrk. 11).

Påbyggnadsutbildningen till specialpedagogexamen är

inriktad på uppgiften att vara ett stöd för de andra

lärarna på skolan, inte i första hand att hjälpa

elever, skriver motionärerna. De anser att det

behövs en utbildning för att hjälpa elever med behov

av stöd, enskilt eller i mindre grupp.

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena.

Den nya lärarutbildning som regeringen föreslår i

propositionen kommer att förstärka den

specialpedagogiska kompetensen bland alla lärare i

skolorna mycket påtagligt. Specialpedagogik skall

ingå i det allmänna utbildningsområdet för alla

lärarstuderande. Vidare ges möjlighet att välja

specialpedagogik som inriktning och/eller

specialisering. På så sätt kan blivande lärare

skaffa sig kompetens att i vanliga skolor särskilt

ägna sig åt elever med behov av specialpedagogiska

insatser. Inriktningar och specialiseringar skall

kunna väljas även av redan utbildade lärare för

kompetensutveckling, vilket utskottet anser mycket

angeläget. I den nyligen framlagda

budgetpropositionen för år 2001 har regeringen

anmält sin avsikt att ge några lärarutbildningar i

uppdrag att anordna kompetensutveckling för redan

utbildade och verksamma lärare i specialpedagogik

(prop. 2000/01:1 utg.omr. 16 s. 39).

De tillkännagivanden som motionärerna begär är inte

behövliga.

Massmedier och informationsteknik

Regeringen framhåller att informationstekniken (IT)

i dag är ett betydelsefullt verktyg för lärande och

en kraft för pedagogisk förnyelse. Användningen av

IT bör därför vara ett viktigt inslag i

lärarutbildningen. Användningen bör relateras till

kunskap om media, kommunikation,

informationsbearbetning, källkritik, juridik, etik

och skapande verksamhet. Eleverna måste få insikter

i den påverkan de blir utsatta för och ges förmåga

att hantera denna. Ett forskningsprogram kallat

Lärande och IT har växt fram, finansierat av

Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling.

Det skall pågå under tiden 2000-2007.

Regeringen lägger inte fram några förslag för

riksdagen att ta ställning till i detta ämne.

I sin motion 1999/2000:Ub33 påpekar

Kristdemokraterna vikten av att undervisningen också

inrymmer etiska frågeställningar (yrk. 16).

Motionärerna framhåller att datorerna inte skall

ersätta andra pedagogiska metoder utan vara

komplement. Datorn kan inte heller ersätta mänsklig

kontakt.

I motion 1999/2000:Ub802 (c, m, kd, fp) framhåller

ledamöter från fyra partier att lärarutbildningen

bör vara så utformad att IT-hjälpmedel på ett bra

sätt utnyttjas i undervisningen. Förutom pedagogik

rör det sig om innehållet i läroplanerna, skriver

motionärerna.

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena om tillkännagivanden.

Fyrpartimotionen, som väcktes under allmänna

motionstiden 1999, är tillgodosedd med vad

regeringen skriver i den senare framlagda

propositionen. Även det kristdemokratiska yrkandet

är enligt utskottets mening tillgodosett med vad

regeringen har anfört.

Alternativ pedagogik samt fristående

anordnare av lärarutbildning

Regeringen är positiv till metodiska och pedagogiska

profileringar av lärarutbildningen och därmed av

skolverksamheten, eftersom det speglar elevernas

olika behov och svarar mot ett intresse hos både

föräldrar och lärare. Montessoripedagogik och

waldorfpedagogik nämns i propositionen som exempel

på sådana möjliga profileringar. Den nya strukturen

för lärarutbildningen ger enligt regeringens

bedömning utrymme för studenter som är intresserade

av att profilera sig mot en alternativ pedagogik.

Det kan ske inom ramen för utbildningsområdena

inriktning och specialisering. Det ankommer enligt

regeringens uppfattning på lärosätena att genom sitt

kursutbud tillgodose studenternas och det allmännas

intresse på denna punkt. Regeringen förutsätter ett

nära samarbete med företrädare för aktuella

pedagogiska profileringar. Högskolans uppgift att ge

utbildning som bygger på vetenskaplig grund och

beprövad erfarenhet är en viktig princip i detta

samarbete, påpekar regeringen.

Kristdemokraterna anser enligt motion

1999/2000:Ub33 att regeringen borde ha medverkat

till att alternativ pedagogik inom ramen för den nya

lärarutbildningen kan bli mer tillgänglig. Det

skulle kunna ske genom att regeringen ger särskilda

uppdrag till vissa lärosäten, anser motionärerna

(yrk. 17).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandet.

I förslaget till ny lärarutbildning betonas just

möjligheterna till pedagogisk profilering med

alternativ pedagogik. Det är enligt utskottets

mening en god ordning att högskolorna har stor

frihet och stort ansvar för att själva bestämma om

sitt utbud av kurser och program. Om regeringen

anser att det är ett nationellt intresse att en viss

utbildning kommer till stånd och att det behövs

garantier för att så sker, kan den ge särskilda

uppdrag åt ett eller flera lärosäten. Detta sker

normalt i regleringsbrev, som beslutas av

regeringen. Utskottet anser inte att riksdagen bör

ta över regeringens bedömning av sådana frågor.

Moderata samlingspartiet framhåller i motion

1999/2000:Ub34 att skolutvecklingen gagnas av

alternativ pedagogik. Det är rimligt att etablerad

kompetens tas till vara. Därför menar motionärerna

att regeringen bör pröva frågan om att ge Rudolf

Steinerhögskolan ett särskilt uppdrag vad beträffar

utbildning och forskning i waldorfpedagogik. De

finansiella formerna bör lösas i detta sammanhang.

De problem som Rudolf Steinerhögskolan har fått gör

att det även behövs ett stöd övergångsvis, och

regeringen bör återkomma till den frågan senast i

budgetpropositionen, anser motionärerna (yrk. 11).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandet.

Rudolf Steinerhögskolan beviljades av regeringen

våren 1996 statsbidrag för en påbyggnadsutbildning i

waldorfpedagogik på 40 poäng, avsedd för studerande

som hade avlagt en lärarexamen. Vid samma tillfälle

avslog regeringen Rudolf Steinerhögskolans

ansökningar om att få utfärda vissa lärarexamina

enligt högskoleförordningen. Dessa ansökningar hade

prövats av det dåvarande Kanslersämbetet, som

avstyrkt examensrätt för dessa examina med

hänvisning till brister när det gäller

lärarkompetens, vetenskapligt förhållningssätt och

bibliotek.

Den påbyggnadsutbildning som Rudolf

Steinerhögskolan beviljades statsbidrag för skulle

inledas hösten 1996. Statsbidraget var beräknat för

100 helårsstudenter. Statsbidrag av samma omfattning

beräknades för de två följande läsåren. När det

sedermera visade sig att antalet studerande varit

betydligt lägre både läsåret 1996/97 och de två

följande läsåren, aktualiserade

Utbildningsdepartementet frågan om att återkräva en

del av statsbidraget. De icke utnyttjade platserna i

påbyggnadsutbildningen under de två första läsåren

motsvarar i statsbidrag 4,2 miljoner kronor. För

budgetåren 1999 och 2000 har statsbidraget minskats

genom avräkning av belopp som svarar mot de icke

utnyttjade utbildningsplatserna. Minskningen har

begränsats av att Rudolf Steinerhögskolan efter

ansökan har beviljats 2,3 miljoner kronor för

upprustning av bibliotek, inköp av datorer m.m. samt

(enligt beslut i december 1999) 200 000 kr för

vidmakthållande av kapacitet för lärarutbildning med

waldorfinriktning. I ett beslut i juni 2000 att

upphöra med utbetalning av statsbidraget angav

regeringen sin avsikt att, efter riksdagens

ställningstagande till den proposition som utskottet

här behandlar, återkomma med ett slutligt

ställningstagande i fråga om dispositionen av

överskjutande medel. De överskjutande medlen är av

tillräcklig storlek för att garantera att utbildning

av berörda studenter kan genomföras även läsåret

2000/01. I regleringsbrev för år 2000 angav

regeringen att medelstilldelningen till Rudolf

Steinerhögskolan senare skulle komma att justeras på

grundval av antalet utnyttjade årsstudieplatser. I

budgetpropositionen för år 2001, som riksdagen

senare kommer att ta ställning till, beräknas 1,5

miljoner kronor engångsvis till Rudolf

Steinerhögskolan för en påbyggnadsutbildning i

waldorfpedagogik för högst 50 helårsstudenter hösten

2001.

Regeringen gav i september 1997 i uppdrag till

Högskoleverket (HSV) att i samarbete med

Lärarhögskolan i Stockholm (LHS) och Stiftelsen

Rudolf Steinerhögskolan utarbeta en utbildningsplan

för en grundskollärarutbildning som uppfyller kraven

för anställning både i den offentliga grundskolan

och i fristående skolor med waldorfinriktning. Sedan

HSV redovisat ett förslag till sådan utbildningsplan

fick LHS i uppdrag att i samarbete med Stiftelsen

Rudolf Steinerhögskolan utarbeta en kursplan för

denna utbildning.

I mars 1998 fick HSV ett ytterligare uppdrag att

utarbeta underlag för utbildningsplaner för övriga

lärarkategorier som kan finnas i en waldorfskola,

t.ex. gymnasielärare och lärare i praktisk-estetiska

ämnen. Kursmomenten i waldorfpedagogik skulle enligt

regeringsbeslutet genomföras av Stiftelsen Rudolf

Steinerhögskolan.

Rapporterna från uppdragen till HSV överlämnades av

regeringen till Lärarutbildningskommittén.

Dessa uppdrag har föranlett ett samarbete mellan

Stiftelsen Rudolf Steinerhögskolan och LHS som från

LHS sida beskrivs som tätt. Samarbetet har bl.a.

resulterat i att LHS erbjudit sina studenter kurser

från Rudolf Steinerhögskolan inom utrymmet för

valbara kurser. Inför vårterminen 2000 erbjöds tre

sådana kurser. Antalet anmälda till var och en av

kurserna var dock alltför litet, och kurserna kunde

därför inte genomföras. Om de hade kommit till

stånd, skulle de ha finansierats av LHS anslag.

Ett antal motioner tar upp andra frågor om

lärarutbildning hos fristående utbildningsanordnare.

Moderata samlingspartiet föreslår ett

tillkännagivande om att regeringen bör tillåta

fristående lärarhögskolor med pedagogisk och

specialpedagogisk profilering. Staten bör noga pröva

förutsättningarna för att ställa sådana utbildningar

under statlig tillsyn och tilldela dem statsbidrag.

Det finns dock ingen anledning att kräva samma

innehåll som för statliga utbildningar, heter det i

motionen (mot. 1999/2000:Ub34 yrk. 8). Ambitionen

med sådana fria lärarutbildningar är att stimulera

nödvändig utveckling inom undervisningssektorn.

Även Kristdemokraterna och Folkpartiet anser att

man bör ge examensrätt till fristående privata

lärarutbildningar (mot. 1999/2000:Ub33 yrk. 18

respektive 1999/2000:Ub35 yrk. 13). I

folkpartimotionen sägs också att fristående

högskolor som beviljas examensrätt för

lärarutbildning med alternativ pedagogik också skall

få samma statliga stöd som statliga högskolor.

Lärarlegitimationen skall kunna erbjudas lärare som

genomgått fristående lärarutbildning.

Motion 1999/2000:Ub31 (mp) handlar om

waldorfskolornas lärarförsörjning. Kompetent att

bedöma vad som bör krävas för behörighet som

waldorflärare är enligt motionären rimligen Rudolf

Steinerhögskolan. Utbildningen av waldorflärare bör

därför bedrivas där. Målet är enligt motionären att

Rudolf Steinerhögskolan beviljas examensrätt.

U t s k o t t e t förslår att riksdagen avslår

yrkandena.

Sedan år 1993 finns det en lagfäst ordning för hur

fristående utbildningsanordnare skall kunna få rätt

att utfärda sådana examina som regleras i

högskoleförordningen. Enligt lagen om tillstånd att

utfärda vissa examina (1993:792) krävs, för att en

enskild utbildningsanordnare skall få rätt att

utfärda examina som tillhör den grundläggande

högskoleutbildningen, att utbildningen vilar på

vetenskaplig eller konstnärlig grund. Dessutom skall

utbildningen svara mot de särskilda krav för den

aktuella examen som ställs i examensordningen

(bilaga 2 till högskoleförordningen). Frågan om

examensrätt avgörs av regeringen efter att

Högskoleverket har prövat ansökan och yttrat sig.

Det finns ingen automatisk koppling mellan beslut om

examensrätt och beslut om statsbidrag till

anordnaren. Det vanliga är att regeringen även

föreslår riksdagen att anvisa medel för statsbidrag.

I allmänhet beslutar regeringen även att studenterna

i den utbildning som har beviljats examensrätt får

rätt till statliga studiemedel. Både frågan om

statsbidrag och frågan om studiemedel är dock saker

som måste prövas tillsammans med andra budgetfrågor.

Utskottet är inte berett att förorda att det skapas

en automatisk koppling mellan dessa frågor och

beslut om examensrätt.

Lagen om tillstånd att utfärda vissa examina

handlar om sådana examina som regeringen med stöd av

högskolelagen har meddelat föreskrifter om. Det

finns inget som hindrar en fristående

utbildningsanordnare att dela ut examina med andra

benämningar, men de har då ingen officiell

högskolestatus. Detta utesluter inte att regeringen

kan göra studenter även i sådan utbildning

studiestödsberättigade, om regeringen anser det

motiverat. Så har t.ex. skett med lärarutbildning

vid Rudolf Steinerhögskolan, som hittills inte har

haft examensrätt enligt den nyss nämnda lagen.

Examensrätt till fristående anordnare av utbildning

till den nya lärarexamen kommer alltså att kunna ges

av regeringen efter prövning av Högskoleverket.

Förutsättningen är då bl.a. att utbildningen bedrivs

på vetenskaplig grund och att den svarar mot de krav

för lärarexamen som anges i examensordningen. Dessa

krav skall alltså vara desamma, oavsett om

utbildningen anordnas av ett statligt lärosäte eller

en enskild fysisk eller juridisk person. Utskottet

anser att denna ordning bör bestå. Riksdagen bör

inte uttala sig om vilka enskilda

utbildningsanordnare som bör beviljas examensrätt.

I moderatmotionen framskymtar tanken att

alternativa lärarutbildningar som ges av fristående

utbildningsanordnare skall kunna ställas under

statlig tillsyn och få statsbidrag utan att det

ställs samma krav på innehållet som när det gäller

statliga utbildningar. Utskottet anser att om de

fristående utbildningarna skall leda till

lärarexamen, skall liksom hittills examensordningens

krav gälla där på samma sätt som vid statliga

lärosäten. Som framgår av propositionen kommer den

nya examensordningen att ge avsevärt ökat utrymme

för pedagogisk profilering och specialisering. Om

det är fråga om att utbildningen skall leda till

något annat slag av examen, som inte är reglerad av

regeringen med stöd av högskolelagen, uppkommer

frågan om huruvida den som har denna examen kan

användas av kommuner för undervisning i det

offentliga skolväsendet för barn och ungdom, i

enlighet med skollagens 2 kap. 3 och 4 §§. Utskottet

påminner om att det pågår översyn av skollagen i en

parlamentariskt sammansatt kommitté.

Rektorsutbildning och utbildning i

ledarskap

Det är regeringens bedömning att det krävs en

utveckling av skolledarkompetensen i riktning mot

att skolledaren skall kunna skapa handlingsutrymme

för lokal skolutveckling, arbeta med förändringar

och verka i en förskola och skola som är

mångkulturell. Ledarrollen gentemot lärarna har

också förtydligats, både som en följd av de statliga

styrdokumenten men även som en följd av gällande

avtal på lärarområdet. En expertgrupp har tillsatts

av Utbildningsdepartementet för att diskutera

skolledares ansvar och befogenheter och skapa

förutsättningar för ett bättre ledarskap. Den skall

redovisa sitt arbete senast den 30 maj 2001.

Enligt regeringen har staten anledning att ta ett

särskilt ansvar för vissa delar av rektors

utbildning. Regeringen anser att Statens skolverk

även i fortsättningen bör erbjuda en

befattningsutbildning till i första hand nyutnämnda

rektorer och ledare för de verksamheter som omfattas

av läroplanerna Lpfö 98, Lpo 94 och Lpf 94.

Skolverket kommer att få i uppdrag att förnya

innehållet i den nuvarande rektorsutbildningen, som

liksom hittills skall ges på uppdragsbasis av vissa

lärosäten. Den skall kunna utgöra del av lärosätenas

påbyggnadsutbildning med inriktning mot ledarskap i

en utbildningsorganisation.

Några lärosäten bör enligt regeringen få i särskilt

uppdrag att intensifiera arbetet med att

vidareutveckla den påbyggnadsutbildning som finns.

Regeringen lägger i dessa frågor inte fram något

förslag för riksdagen att ta ställning till.

Kristdemokraterna föreslår i motion 1999/2000:Ub33

att utbildningsledarskap skall införas som ett

akademiskt ämne (yrk. 19). I motion 1999/2000: Ub36

(s) föreslår motionärerna att Falun skall bli ett av

lärosätena för den nya påbyggnadsutbildningen.

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandena.

Akademiska ämnen införs numera inte genom

statsmaktsbeslut. Det finns inte anledning för

riksdagen att återinföra en sådan ordning. Utskottet

delar regeringens uppfattning att det inom en rad

skilda ämnen finns kunskap som bör ingå som en

vetenskaplig bas i en ledarutbildning inom

utbildningsområdet.

Vilka lärosäten som bör få särskilda uppdrag av

olika slag bör enligt utskottets mening avgöras av

regeringen, inte av riksdagen.

Genomförande

De lagändringar som utskottet i det föregående har

tillstyrkt avses träda i kraft den 1 juli 2001.

Regeringen beräknar att ett genomförande av

lärarutbildningsreformen kan påbörjas i högskolan

fr.o.m. samma tidpunkt.

Centerpartiet anser enligt motion 1999/2000:Ub37

att det bör finnas en valmöjlighet att vänta med

genomförandet till den 1 juli 2002 (yrk. 12).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandet.

Utöver lagändringarna kommer reformen att medföra

ändringar i högskoleförordningen. Det är regeringens

sak att utforma både ändringarna och de

ikraftträdande- och övergångsbestämmelser som

behövs.

Övrigt

Moderata samlingspartiet föreslår i motion

1999/2000:Ub34 ett tillkännagivande till regeringen

om att tjänsterna på lärarhögskolorna bör

tidsbegränsas. Det skulle underlätta samverkan och

dialog mellan lärarutbildningen och skolan, anser

motionärerna (yrk. 6).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandet.

Riksdagen tog för tre år sedan ställning till

regeringens proposition Högskolans ledning, lärare

och organisation (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98:

UbU3, rskr. 12). En grundtanke bakom regeringens

förslag där var att de regler som gäller för den

övriga arbetsmarknaden i fråga om tidsbegränsning av

anställning i princip bör kunna tillämpas även på

lärare inom högskolan. Utskottet ställde sig bakom

denna bedömning och avstyrkte bl.a. ett yrkande från

Moderaterna om att lärartjänsterna vid universitet

och högskolor i princip borde vara tidsbegränsade.

Riksdagen följde utskottet. Det som anförs i den nu

aktuella motionen ger inte anledning för utskottet

att ändra sin inställning.

Numera finns det vid alla lärosäten som anordnar

lärarutbildning regionala centrum för

skolutveckling, där de olika intressenterna på

området samverkar. Dessa centrum är forum för

erfarenhetsutbyte mellan skola, högskola, kommun och

andra intressenter i det omgivande samhället. Inom

ramen för denna samverkan bedrivs en rad projekt av

utvecklingskaraktär.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub34 yrkande 1 och

1999/2000:Ub35 yrkande 1,

res. 1 (m, fp) - delvis

2. beträffande en samlad lärarutbildning

och resurserna för denna

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:Ub33

yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Ub34 yrkandena 2

och 9, 1999/2000:Ub35 yrkandena 2-4 och 6,

1999/2000:Ub277 yrkande 2 och 1999/2000:Ub801

yrkandena 5, 7 och 10 godkänner vad regeringen

förordat,

res. 2 (m) - delvis

res. 3 (kd) - delvis

res. 4 (fp) - delvis

3. beträffande längden på utbildningen av

förskollärare och fritidspedagoger

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 5 och

1999/2000:Ub34 yrkande 3 i denna del,

res. 5 (m, kd, fp)

4. beträffande utbildningen av lärare för

grundskolans tidigare år

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub34 yrkande 3 i

denna del, 1999/2000:Ub35 yrkande 10 och

1999/2000:Ub801 yrkande 9,

res. 1 (m, fp) - delvis

5. beträffande utbildningen av lärare i

gymnasieskolans yrkesämnen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkandena 10

och 11 och 1999/2000:Ub34 yrkande 3 i denna del,

res. 2 (m) - delvis

res. 3 (kd) - delvis

6. beträffande utbildningen av lärare i

teckenspråk

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub33 yrkande 7,

res. 3 (kd) - delvis

7. beträffande utbildningen av

ettämneslärare i praktisk-estetiska ämnen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 8 och

1999/2000:Ub35 yrkande 12,

res. 3 (kd) - delvis

res. 4 (fp) - delvis

8. beträffande utbildningen av lärare för

vuxenundervisning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub33 yrkande 9,

res. 3 (kd) - delvis

9. beträffande lagregleringen av lärares

kompetensutveckling

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:Ub33 yrkande 12

antar regeringens förslag till lag om ändring i

skollagen (1985:1100),

res. 3 (kd) - delvis

10. beträffande kompetensutveckling av

lärare i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub34 yrkande 10,

1999/2000:Ub37 yrkande 14, 1999/2000:Ub277

yrkande 9 och 1999/2000:Ub801 yrkande 13,

res. 2 (m) - delvis

res. 3 (kd) - delvis

res. 6 (c) - delvis

res. 4 (fp) - delvis

11. beträffande karriärtjänster för

lärare

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub236 yrkande 5,

1999/2000:Ub801 yrkande 2 och 1999/2000:Ub810

yrkande 3,

res. 7 (kd, c, fp)

12. beträffande lärarcertifikat

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 6 i

denna del, 1999/2000:Ub34 yrkande 7,

1999/2000:Ub35 yrkande 7, 1999/2000:Ub37 yrkande

13, 1999/2000:Ub801 yrkande 3 och

1999/2000:Ub810 yrkande 2,

res. 2 (m) - delvis

res. 3 (kd) - delvis

res. 6 (c) - delvis

res. 4 (fp) - delvis

13. beträffande stöd till nyexaminerade

lärare

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub32,

1999/2000:Ub275 yrkande 18 och 1999/2000:Ub277

yrkande 3,

res. 3 (kd) - delvis

14. beträffande läraryrkets status

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub275 yrkande 17,

1999/2000:Ub277 yrkande 1 och 1999/2000:Ub801

yrkande 14,

res. 3 (kd) - delvis

res. 4 (fp) - delvis

15. beträffande forskningsstrategi för

lärarutbildning

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:Ub33

yrkandena 13 och 20, 1999/2000:Ub34 yrkande 4 i

denna del och 1999/2000: Ub37 yrkande 10

godkänner vad regeringen föreslagit om

principerna för ökade resurser för forskning och

forskarutbildning med anknytning till

lärarutbildningen,

res. 2 (m) - delvis

res. 8 (kd, c)

16. beträffande doktorsprogram för icke

disputerade lärarutbildare

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub37 yrkande 11,

res. 6 (c) - delvis

17. beträffande lektorstjänster i

skolväsendet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub34 yrkande 12,

1999/2000:Ub35 yrkande 5, 1999/2000:Ub294

yrkande 26 och 1999/2000:Ub801 yrkande 1,

res. 2 (m) - delvis

res. 4 (fp) - delvis

18. beträffande styrningen inom lärosätena

av grundläggande lärarutbildning och forskning

som knyter an till sådan utbildning

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:Ub34 yrkande 4

i denna del antar regeringens förslag till lag

om ändring i högskolelagen (1992:1434),

res. 2 (m) - delvis

19. beträffande rekrytering av lärare

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub35 yrkandena 8

och 9, 1999/2000:Ub227 yrkande 9 och

1999/2000:Ub801 yrkande 4,

res. 2 (m) - delvis

res. 4 (fp) - delvis

20. beträffande kraven på kunskaper i

svenska för antagning till lärarutbildning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub34 yrkande 13

och 1999/2000:Ub810 yrkande 7,

res. 2 (m)

21. beträffande lämplighetstest vid

antagning till lärarutbildning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub34 yrkande 5,

res. 2 (m) - delvis

22. beträffande den verksamhetsförlagda

delen av lärarutbildningen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 4 och

1999/2000:Ub37 yrkandena 6-8,

res. 3 (kd) - delvis

res. 6 (c) - delvis

23. beträffande det allmänna

utbildningsområdet i lärarutbildningen i

övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 1 och

1999/2000:Ub37 yrkandena 1-4 och 9,

res. 3 (kd) - delvis

res. 6 (c) - delvis

24. beträffande studieorganisationen i

övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 6 i

denna del och 1999/2000:Ub37 yrkande 5,

res. 3 (kd) - delvis

res. 6 (c) - delvis

25. beträffande specialpedagogisk

utbildning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 15

och 1999/2000:Ub35 yrkande 11,

res. 3 (kd) - delvis

res. 4 (fp) - delvis

26. beträffande massmedier och

informationsteknik

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 16

och 1999/2000:Ub802 yrkande 1,

res. 3 (kd) - delvis

27. beträffande alternativ pedagogik inom

ramen för den nya lärarutbildningen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub33 yrkande 17,

res. 3 (kd) - delvis

28. beträffande uppdrag till Rudolf

Steinerhögskolan

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub34 yrkande 11,

res. 9 (m, kd, c, fp)

29. beträffande lärarutbildning hos

fristående utbildningsanordnare i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub31,

1999/2000:Ub33 yrkande 18, 1999/2000:Ub34

yrkande 8 och 1999/2000:Ub35 yrkande 13,

res. 2 (m ) - delvis

res. 3 (kd) - delvis

res. 4 (fp) - delvis

30. beträffande utbildning i ledarskap

inom en utbildningsorganisation

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 19

och 1999/2000:Ub36,

res. 3 (kd) - delvis

31. beträffande tidpunkt för

lärarutbildningsreformens genomförande

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub37 yrkande 12,

res. 6 (c) - delvis

32. beträffande tidsbegränsning av

lärarutbildarnas tjänster

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub34 yrkande 6.

res. 2 (m) - delvis

Stockholm den 12 oktober 2000

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Britt-

Marie Danestig (v), Beatrice Ask (m), Eva Johansson

(s), Inger Lundberg (s), Yvonne Andersson (kd), Lars

Hjertén (m), Tomas Högström (m), Torgny Danielsson

(s), Lennart Gustavsson (v), Erling Wälivaara (kd),

Gunnar Goude (mp), Sofia Jonsson (c), Ulf Nilsson

(fp), Agneta Lundberg (s), Anders Sjölund (m) och

Nils-Erik Söderqvist (s).

Reservationer

1. Avslag på propositionen, m.m. (mom. 1

och 4) - m, fp

Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m), Tomas Högström

(m), Ulf Nilsson (fp) och Anders Sjölund (m) anför:

Genom den "förnyelse" av lärarutbildningen som

föreslås i propositionen minskas kravet på lärarnas

ämneskunskap. Den eftersträvade breddningen av

läraryrket sker på bekostnad av gedigen

ämnesfördjupning. Detta riskerar att sänka

läraryrkets status ytterligare. Det krävs goda

ämneskunskaper för att en lärares undervisning skall

bli omväxlande och mindre läroboksbunden. Vi anser

därför att riksdagen bör bifalla motionerna

1999/2000:Ub34 yrkande 1 och 1999/2000:Ub35 yrkande

1 och därmed avslå propositionen.

En av de viktigaste och svåraste läraruppgifterna

är att ge de små barnen en bra skolstart.

Utbildningen av lärare för grundskolans tidigare år

bör därför förlängas, så att dessa lärare kan få mer

omfattande kunskaper om barns läs- och

skrivinlärning. Riksdagen bör med anledning av

motionerna 1999/2000:Ub34 yrkande 3 i denna del,

1999/2000:Ub35 yrkande 10 och 1999/2000:Ub801

yrkande 9 som sin mening ge regeringen detta till

känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att riksdagen

under momenten 1 och 4 bort hemställa

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub34

yrkande 1 och 1999/2000:Ub35 yrkande 1 avslår

propositionen,

4. beträffande utbildningen av lärare för

grundskolans tidigare år

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ub34

yrkande 3 i denna del, 1999/2000:Ub35 yrkande 10

och 1999/2000:Ub801 yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

2. En samlad lärarutbildning och resurserna

för denna, m.m. (mom. 2, 5, 10, 12, 15, 17,

18, 19, 20, 21, 29 och 32) - m

Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m), Tomas Högström

(m) och Anders Sjölund (m) anför:

Vi har i det föregående yrkat avslag på

propositionen, som innebär en samlad

lärarutbildning. Erfarenheterna visar att

läraryrket blir svårare och att kraven på en god

lärare blir alltmer komplexa. Morgondagens skola

kräver olika sorters lärare. Lärarutbildningen skall

lägga en bas för arbetet som lärare i skolan, men

det är omöjligt för enskilda individer att behärska

samtliga de kunskapsområden som krävs för att

eleverna skall få en god utbildning. Behovet av

speciallärare är ett exempel på att särskilt

utbildade pedagoger alltjämt har en plats i skolans

vardag. Vår vision är inte en sammanhållen

utbildning oavsett uppgift, utan en gedigen,

kvalificerad och profilerad lärarutbildning, med

modern ledarskapsprofil som ger förmåga både att

leda och att samverka med andra. Fokus i

lärarutbildningen skall vara att läraren skall

behärska de kunskaper som han eller hon skall

förmedla till eleverna, något som vi menar att

regeringen har glömt bort. Vår utgångspunkt är att

lärarutbildningarna skall vara flera, och att

ämnesinnehållet skall stärkas. Navet i utbildningen,

oavsett ingång, skall vara ett allmänt

utbildningsområde med pedagogiskt och didaktiskt

innehåll om minst 40 poäng, varav 10 poäng bör vara

verksamhetsförlagda. Därutöver skall utbildningen

omfatta kursfordringar om 60 till 80 poäng med

tyngdpunkt på det eller de ämnen läraren avser att

arbeta med. Minst 10 poäng bör vara

verksamhetsförlagda. I likhet med vad som gäller

inom många andra utbildningar skall studenten

redovisa ett examensarbete om 10 poäng. Det är av

stor vikt att alla lärarstuderande lär sig

principerna bakom och de praktiska

tillvägagångssätten när det gäller utvärdering,

uppföljning och betygssättning. Vad vi här har

anfört bör riksdagen med bifall till motion

1999/2000:Ub34 yrkandena 2 och 9 som sin mening ge

regeringen till känna.

Enligt regeringens förslag skall utbildningen av

lärare i gymnasieskolans yrkesämnen omfatta 120

poäng. Detta är enligt vår mening nödvändigt, men

inte tillräckligt. Lärare i yrkesämnen behöver en

längre utbildning. Lärare i gymnasieskolan skall

inte ha den kortaste utbildningen av alla

lärarkategorier. Vad vi här har anfört bör riksdagen

med bifall till motion 1999/2000:

Ub34 yrkande 3 i denna del som sin mening ge

regeringen till känna.

Att i skollagen byta ur ordet "fortbildning" mot

"kompetensutveckling" är ett viktigt, men inte ett

tillräckligt steg. Det har generellt sett inte skett

några förändringar eller förbättringar sedan

kommunerna tog över ansvaret för lärarnas

fortbildning. Fortbildningsanordnarna, kommunerna

och staten måste ställa adekvata

fortbildningsresurser till förfogande för den

enskilde läraren och bli mer aktiva i sin

prioritering av nödvändiga insatser.

Kompetensutvecklingen skall ingå i den

utvecklingsstrategi som fastställs för den enskilda

skolan. Rektor bör årligen efter utvecklingssamtal

upprätta en personlig kompetens- och utvecklingsplan

för varje lärare. Regeringen vill använda lärares

kompetensutveckling bl.a. som en

arbetsmarknadsmässig utjämningsfaktor, nämligen

genom att lärare för en åldersgrupp vidareutbildas

för en annan åldersgrupp. Vi avvisar bestämt detta

synsätt på kompetensutvecklingen. Vad vi här har

anfört bör riksdagen med bifall till motion

1999/2000:Ub34 yrkande 10 som sin mening ge

regeringen till känna.

Vi förordar införande av ett lärarcertifikat i

flera delar. Certifikatet skall dels innehålla

examensbevis från föreskriven högskoleutbildning,

dels visa genomgången kompetensutveckling,

fortbildning och eventuell yrkespraktik. På grundval

av sådant underlag kan beslut om utfärdande av

certifikat fattas. Beslutet, som skall vara

överklagbart, kan fattas av rektor eller av en

fristående lärarnämnd. Certifikatet bör

tidsbegränsas, förslagsvis till fem år, och skall

medföra en ömsesidig skyldighet för skolan och för

läraren att se till att den individuella

utvecklingsplan som lagts upp också följs. Med

införandet av ett lärarcertifikat skapas ett system

för kontinuerlig kvalitetskontroll och

kompetenshöjning, samtidigt som läraryrkets status

höjs. Vad vi här har anfört bör riksdagen med bifall

till motion 1999/2000:Ub34 yrkande 7 som sin mening

ge regeringen till känna.

I regeringens forskningsstrategi för

lärarutbildningen ingår bl.a. att en särskild

kommitté inom Vetenskapsrådet skall inrättas för att

fördela resurser till forskning med anknytning till

lärarutbildningen och pedagogisk yrkesverksamhet. Vi

delar uppfattningen att lärarutbildningen skall

bygga på vetenskaplig grund och att

forskningsinsatserna måste stärkas. Däremot anser vi

att förslaget om den särskilda kommittén är en

organisatorisk åtgärd utan egentligt syfte, och

därför avvisar vi det. Vad vi här har anfört bör

riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34

yrkande 4 i denna del som sin mening ge regeringen

till känna.

Behovet av lektorer i skolväsendet har påpekats i

flera sammanhang. En förutsättning för att det skall

bli fler lektorstjänster är att villkoren

förbättras. Det ankommer i första hand på skolor och

skolhuvudmän att svara för detta, men vi anser också

att regeringen i särskild ordning skall återkomma

med förslag till initiativ som leder till inrättande

av fler lektorstjänster. Vad vi här har anfört bör

riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34

yrkande 12 som sin mening ge regeringen till känna.

Det finns ingen anledning att staten skall

föreskriva hur styrningen inom lärosätena av

grundläggande lärarutbildning och forskning som

knyter an till sådan utbildning skall organiseras.

Enligt vår uppfattning skall lärarhögskolorna ha

självständighet att besluta kring liknande frågor.

Vad vi här har anfört bör riksdagen med bifall till

motion 1999/2000:Ub34 yrkande 4 i denna del som sin

mening ge regeringen till känna.

För att kunna rekrytera, behålla och erbjuda

lärarna stimulerande utvecklingsmöjligheter krävs en

modernisering och förnyelse av skolan som

arbetsplats. Tydligare karriärvägar bör införas,

bl.a. genom att fler lektorstjänster inrättas, och

läraryrket bör öppnas för individer som vill byta

yrke och för studerande med skilda

ämnesinriktningar. Det kommunala skolmonopolet måste

brytas. Vad vi här har anfört bör riksdagen med

anledning av motion 1999/2000:Ub227 yrkande 9 som

sin mening ge regeringen till känna.

Kraven på kunskaper i svenska för antagning till

lärarutbildning får inte sänkas. Det är oerhört

viktigt att få in fler personer i lärarkåren med

invandrarbakgrund, men Socialstyrelsen har i en

rapport visat att bra kunskaper i svenska är

avgörande för hur väl invandrare integreras i

Sverige. Samma krav på grundläggande kunskaper i

svenska skall gälla oavsett studentens bakgrund. Vad

vi här har anfört bör riksdagen med bifall till

motionerna 1999/2000:Ub34 yrkande 13 och

1999/2000:Ub810 yrkande 7 som sin mening ge

regeringen till känna.

Det finns exempel på att studenter har antagits

till lärarutbildning och fått fullfölja

utbildningen, trots att de inte är lämpliga för

yrket. För att undvika detta bör man ha någon form

av anlags- eller lämplighetstest vid antagning till

lärarutbildning. Detta bör riksdagen med bifall till

motion 1999/2000: Ub34 yrkande 5 som sin mening ge

regeringen till känna.

I en reservation tillsammans med Kristdemokraterna,

Centern och Folkpartiet (res. 9) pläderar vi för ett

uppdrag till Rudolf Steinerhögskolan. Vi anser att

lärarutbildning hos fristående utbildningsanordnare

kan stimulera nödvändig utveckling inom

undervisningssektorn. Staten bör noga pröva

förutsättningarna för att ställa sådana,

alternativa, lärarutbildningar under statlig tillsyn

och tilldela dem statsbidrag. Däremot finns det

ingen anledning att ställa samma krav på innehållet

som görs när det gäller statliga utbildningar. Vad

vi här har anfört bör riksdagen med bifall till

motion 1999/2000:Ub34 yrkande 8 som sin mening ge

regeringen till känna.

Genom tidsbegränsning av lärarutbildarnas tjänster

skulle rörligheten bland lärarutbildare bli större.

Det skulle underlätta en önskvärd dialog och

samverkan mellan lärarutbildningen och skolan. Vad

vi här har anfört bör riksdagen med bifall till

motion 1999/2000:Ub34 yrkande 6 som sin mening ge

regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under momenten 2, 5, 10, 12, 15, 17, 18, 19, 20,

21, 29 och 32 bort hemställa

2. beträffande en samlad lärarutbildning

och resurserna för denna

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34

yrkandena 2 och 9, med anledning av motion

1999/2000:Ub35 yrkande 4 och med avslag på

motionerna 1999/2000:Ub33 yrkandena 2 och 3,

1999/2000:Ub35 yrkandena 2, 3 och 6,

1999/2000:Ub277 yrkande 2 och 1999/2000:Ub801

yrkandena 5, 7 och 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

5. beträffande utbildningen av lärare i

gymnasieskolans yrkesämnen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande

3 i denna del och med avslag på motion

1999/2000:Ub33 yrkandena 10 och 11 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

10. beträffande kompetensutveckling av

lärare i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande

10, med anledning av motionerna 1999/2000:Ub277

yrkande 9 och 1999/2000: Ub801 yrkande 13 och

med avslag på motion 1999/2000:Ub37 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

12. beträffande lärarcertifikat

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande

7 och med anledning av motionerna 1999/2000:Ub33

yrkande 6 i denna del, 1999/2000:Ub35 yrkande 7,

1999/2000:Ub37 yrkande 13, 1999/2000: Ub801

yrkande 3 och 1999/2000:Ub810 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

15. beträffande forskningsstrategi för

lärarutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande

4 i denna del, med anledning av regeringens

förslag om principer för ökade resurser till

forskning och forskarutbildning med anknytning

till lärarutbildningen och med avslag på

motionerna 1999/2000:Ub33 yrkandena 13 och 20

samt 1999/2000:Ub37 yrkande 10 som sin mening

ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

17. beträffande lektorstjänster i

skolväsendet

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande

12 och med anledning av motionerna

1999/2000:Ub35 yrkande 5, 1999/2000:Ub294

yrkande 26 och 1999/2000:Ub801 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

18. beträffande styrningen inom lärosätena

av grundläggande lärarutbildning och forskning

som knyter an till sådan utbildning

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande

4 i denna del och med avslag på regeringens

förslag till lag om ändring i högskolelagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

19. beträffande rekrytering av lärare

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ub35

yrkandena 8 och 9, 1999/2000:Ub227 yrkande 9 och

1999/2000:Ub801 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

20. beträffande kraven på kunskaper i

svenska för antagning till lärarutbildning

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub34

yrkande 13 och 1999/2000:Ub810 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

21. beträffande lämplighetstest vid

antagning till lärarutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande

5 som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts,

29. beträffande lärarutbildning hos

fristående utbildningsanordnare i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande

8 och med anledning av motionerna

1999/2000:Ub31, 1999/2000:Ub33 yrkande 18 och

1999/2000:Ub35 yrkande 13 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

32. beträffande tidsbegränsning av

lärarutbildarnas tjänster

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande

6 som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts.

3. En samlad lärarutbildning och resurserna

för denna, m.m. (mom. 2, 5, 6, 7, 8, 9, 10,

12, 13, 14, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 29 och

30) - kd

Yvonne Andersson (kd) och Erling Wälivaara (kd)

anför:

Vi kristdemokrater ställer oss i grunden positiva

till förslaget om en samlad lärarexamen. Den

flexibla utbildning som regeringen föreslår har

flera fördelar, men vi vill markera att en flexibel

lärarutbildning inte innebär att ämneskompetensen

kan väljas bort. Propositionen borde också ha

medverkat till klarhet när det gäller vari skolans

värdegrund består, men det gör den inte. Inte heller

kan vi acceptera att som regeringen nu gör enbart

ange behörighetskraven för samhällskunskap och

svenska. Det skapar en otydlighet om vad som gäller

inom andra ämnen. Blivande lärare behöver både

ämnesfördjupning och lärarkunskap, i vilken ingår

både pedagogiska och didaktiska moment. Vad vi här

har anfört bör riksdagen med bifall till motion

1999/2000:Ub33 yrkandena 2 och 3 och med anledning

av motion 1999/2000:Ub277 yrkande 2 som sin mening

ge regeringen till känna. Vi konstaterar att

regeringens förslag i maj 2000 innebär att det blir

en gemensam utbildning för lärare från år 7 t.o.m.

gymnasiet, något som vi förordade i vår motion från

allmänna motionstiden 1999.

När det gäller utbildningen av lärare i

gymnasieskolans yrkesämnen är det viktigt att det

utvecklas goda möjligheter till validering av

yrkeskunskaper förvärvade utanför högskolan.

Regeringen får inte skjuta denna fråga ytterligare

på framtiden. Det är för oss också viktigt att

regeringen på allvar inser vikten av den praktiska

kunskapen och inrättar en renodlad

lärlingsutbildning, med uppföljning av en

yrkeshögskola. Vad vi här har anfört bör riksdagen

med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkandena 10

och 11 som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utbildning av lärare i teckenspråk

skall ske med samma utgångspunkt som för andra

språklärare. Detta bör riksdagen med bifall till

motion 1999/2000:Ub33 yrkande 7 som sin mening ge

regeringen till känna.

Regeringen bör enligt vår mening återkomma med ett

nytt förslag om utbildning av ettämneslärare i

praktisk-estetiska ämnen. Musiklärarutbildning för

barn- och ungdomsskolan skall ske i nära samverkan

med övrig lärarutbildning, så att musikläraren blir

en lärare med samma förutsättningar, bakgrund och

status som övriga lärare i skolan. Men

musiklärarutbildningen bör även i framtiden ske i

symbios med övriga musiklärar- och

musikerutbildningar. För att fungera som musiklärare

krävs långt drivna musikaliska färdigheter, som det

måste ges utrymme för inom musiklärarutbildningen.

Vad vi här har anfört bör riksdagen med bifall till

motion 1999/2000:Ub33 yrkande 8 som sin mening ge

regeringen till känna.

Utbildningen av lärare för vuxenundervisning skall

enligt regeringens förslag ske genom att studenter

väljer särskilda specialiseringar för dem som avser

att undervisa vuxna. Vi menar - liksom tidigare -

att det unika inom vuxenpedagogiken måste fokuseras,

och att det finns risk för att ansvaret för denna

flyter ut genom otydlighet i propositionen.

Lärosätena bör få i uppgift att utforma en

inriktning mot vuxenlärare. Detta bör riksdagen med

bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande 9 som sin

mening ge regeringen till känna.

Att rätten till kompetensutveckling säkerställs är

oerhört angeläget. Denna rätt skall självfallet

också omfatta förskolans personal. Den omfattas dock

inte av regeringens förslag till lagreglering.

Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med

förslag om ändring av skollagen på denna punkt. Vad

vi här har anfört bör riksdagen med anledning av

motion 1999/2000:Ub33 yrkande 12 som sin mening ge

regeringen till känna.

När det gäller kompetensutveckling av lärare vill

vi framhålla att även lärare behöver känna lust

inför sitt arbete. Den skapas inte genom att frånta

dem fortbildning i sina ämnen. Vill vi se

entusiastiska lärare måste vi medverka till att de

får möjlighet att utvecklas både personligt och

ämnesmässigt. Utvecklingsplaner för varje lärare bör

tas fram. Vad vi här har anfört bör riksdagen med

bifall till motion 1999/2000:Ub277 yrkande 9 som sin

mening ge regeringen till känna.

Ett lärarcertifikat kan enligt vår mening bli en

morot för dem som genomgår lärarutbildning i etapper

att färdigutbilda sig. Införandet av en

lärarlegitimation bör kunna ske i samarbete med de

två lärarorganisationerna och då bli startpunkten

för en diskussion om vilka kriterier som skall ligga

till grund för olika lönesättning. Vad vi här har

anfört bör riksdagen med bifall till motion

1999/2000:Ub33 yrkande 6 i denna del som sin mening

ge regeringen till känna.

Nyexaminerade lärare har en mycket utsatt situation

och behöver stöd. Förutom ett reellt fungerande

mentorsystem, där även ömsesidig tid för handledning

ingår, krävs att de nyexaminerades arbetssituation

ses över och att översynen leder till konkreta

åtgärder. Detta bör riksdagen med bifall till

motionerna 1999/2000:Ub275 yrkande 18 och

1999/2000:Ub277 yrkande 3 som sin mening ge

regeringen till känna.

Vill vi se att fler utbildar sig till lärare,

stannar i yrket och dessutom brinner för sitt

arbete, måste läraryrkets status höjas.

Löneutvecklingen i yrket måste vara reell, och även

den personliga utvecklingen i yrket måste

säkerställas. Möjligheter att kombinera lärararbetet

med annan verksamhet, t.ex. forskning, kan vara en

lösning. Vad vi här har anfört bör riksdagen med

bifall till motion 1999/2000:Ub277 yrkande 1 som sin

mening ge regeringen till känna.

En av de stora förtjänsterna med regeringens

förslag till lärarutbildning är betoningen av den

verksamhetsförlagda tiden. Vi vill i sammanhanget

markera vikten av att även skolor i kommuner som

inte själva inrymmer någon lärarutbildning får

möjlighet att delta i lärarutbildande verksamhet.

Alla som tar emot lärarstuderande bör också erbjudas

handledning. Vad vi här har anfört bör riksdagen med

bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande 4 som sin

mening ge regeringen till känna.

Det allmänna utbildningsområdet i lärarutbildningen

bör enligt vår mening utformas så att det kan läsas

i en följd som ett akademiskt ämne, öppet för alla

studerande. Det bör också finnas möjlighet att

koncentrera dessa studier till ett år. Denna

möjlighet bör även ges yrkesverksamma obehöriga

lärare. Vad vi här har anfört bör riksdagen med

bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande 1 som sin

mening ge regeringen till känna.

När det gäller studieorganisationen i övrigt anser

vi att det skall utformas möjligheter att genomgå

lärarutbildningen i etapper, vilket skulle motverka

risken för avhopp. Detta bör riksdagen med bifall

till motion 1999/2000: Ub33 yrkande 6 i denna del

som sin mening ge regeringen till känna.

Vid de statliga specialskolorna finns en

koncentrerad specialpedagogisk kompetens. När

riksdagen - mot Kristdemokraternas vilja - har

beslutat att lägga ned flera specialskolor och lägga

ett större ansvar på de funktionshindrade elevernas

hemkommuner, uppkommer det ett behov av utökad

specialpedagogisk kompetens i kommunerna. Detta bör

riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33

yrkande 15 som sin mening ge regeringen till känna.

Lärarutbildningen när det gäller massmedier och

informationsteknik bör inrymma också de etiska

bedömningar som varje användare måste lära sig att

göra inför mötet med den nya tekniken. Datorerna

skall inte ersätta andra pedagogiska metoder i

skolan, utan utgöra komplement till dessa. Datorerna

kan heller aldrig ersätta mänsklig kontakt, vilket

är särskilt viktigt ju yngre barnen är. Vad vi här

har anfört bör riksdagen med bifall till motion

1999/2000:Ub33 yrkande 16 som sin mening ge

regeringen till känna.

Utbildning i alternativ pedagogik inom ramen för

den nya lärarutbildningen bör göras mera tillgänglig

genom att regeringen uppdrar åt vissa lärarhögskolor

att anordna sådan utbildning. Detta bör riksdagen

med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande 17 som

sin mening ge regeringen till känna.

I en reservation tillsammans med Moderaterna,

Centern och Folkpartiet (res. 9) pläderar vi för ett

uppdrag till Rudolf Steinerhögskolan. Förutom

möjligheten att studera alternativ pedagogik inom

ramen för den nya lärarutbildningen bör det finnas

möjlighet till lärarutbildning hos fristående

utbildningsanordnare. Regeringen bör ge examensrätt

till fristående privata lärarutbildningar. Detta bör

riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33

yrkande 18 som sin mening ge regeringen till känna.

I propositionen föreslås att den nuvarande

påbyggnadsutbildningen i ledarskap inom en

utbildningsorganisation skall utvecklas vidare inom

högskolan. För att denna utbildning skall bli

tillgänglig för alla föreslår vi att

utbildningsledarskap införs som ett nytt akademiskt

ämne. Detta bör riksdagen med bifall till motion

1999/2000:Ub33 yrkande 19 som sin mening ge

regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under momenten 2, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 13, 14, 22,

23, 24, 25, 26, 27, 29 och 30 bort hemställa

2. beträffande en samlad lärarutbildning

och resurserna för denna

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33

yrkandena 2 och 3, med anledning av regeringens

förslag och motion 1999/2000: Ub277 yrkande 2

och med avslag på motionerna 1999/2000:Ub34

yrkandena 2 och 9, 1999/2000:Ub35 yrkandena 2-4

och 6 och 1999/2000:Ub801 yrkandena 5, 7 och 10

som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

5. beträffande utbildningen av lärare i

gymnasieskolans yrkesämnen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33

yrkandena 10 och 11 och med avslag på motion

1999/2000:Ub34 yrkande 3 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

6. beträffande utbildningen av lärare i

teckenspråk

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande

7 som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts,

7. beträffande utbildningen av

ettämneslärare i praktisk-estetiska ämnen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande

8 och med anledning av motion 1999/2000:Ub35

yrkande 12 som sin mening ger regeringen till

känna vad som ovan anförts,

8. beträffande utbildningen av lärare för

vuxenundervisning

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande

9 som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts,

9. beträffande lagregleringen av lärares

kompetensutveckling

att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i skollagen, dels med anledning av

motion 1999/2000:Ub33 yrkande 12 som sin mening

ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

10. beträffande kompetensutveckling av

lärare i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub277 yrkande

9, med anledning av motionerna 1999/2000:Ub34

yrkande 10 och 1999/2000: Ub801 yrkande 13 och

med avslag på motion 1999/2000:Ub37 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

12. beträffande lärarcertifikat

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande

6 i denna del och med anledning av motionerna

1999/2000:Ub34 yrkande 7, 1999/2000:Ub35 yrkande

7, 1999/2000:Ub37 yrkande 13, 1999/2000: Ub801

yrkande 3 och 1999/2000:Ub810 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

13. beträffande stöd till nyexaminerade

lärare

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub275

yrkande 18 och 1999/2000:Ub277 yrkande 3 och med

anledning av motion 1999/2000:Ub32 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

14. beträffande läraryrkets status

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub275

yrkande 17 och 1999/2000:Ub277 yrkande 1 och med

avslag på motion 1999/2000:Ub801 yrkande 14 som

sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

22. beträffande den verksamhetsförlagda

delen av lärarutbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande

4, med anledning av motion 1999/2000:Ub37

yrkande 8 och med avslag på motion

1999/2000:Ub37 yrkandena 6 och 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

23. beträffande det allmänna

utbildningsområdet i lärarutbildningen i

övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande

1 och med avslag på motion 1999/2000:Ub37

yrkandena 1-4 och 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

24. beträffande studieorganisationen i

övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande

6 i denna del och med avslag på motion

1999/2000:Ub37 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

25. beträffande specialpedagogisk

utbildning

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ub33 yrkande

15 och med anledning av motion 1999/2000:Ub35

yrkande 11 som sin mening ger regeringen till

känna vad som ovan anförts,

26. beträffande massmedier och

informationsteknik

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande

16 och med avslag på motion 1999/2000:Ub802

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad som ovan anförts,

27. beträffande alternativ pedagogik inom

ramen för den nya lärarutbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande

17 som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts,

29. beträffande lärarutbildning hos

fristående utbildningsanordnare i övrigt

att riksdagen med bifall tilll motion 1999/2000:Ub33 yrkande

18 och med anledning av motionerna

1999/2000:Ub31, 1999/2000:Ub34 yrkande 8 och

1999/2000:Ub35 yrkande 13 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

30. beträffande utbildning i ledarskap

inom en utbildningsorganisation

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande

19 och med avslag på motion 1999/2000:Ub36 som

sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

4. En samlad lärarutbildning och resurserna

för denna, m.m. (mom. 2, 7, 10, 12, 14, 17,

19, 25 och 29) - fp

Ulf Nilsson (fp) anför:

I regeringens förslag om en samlad lärarutbildning -

inriktad mot enhetslärare - ligger ett hot mot

ämneskunskaperna. Mer praktik i lärarutbildningen

får inte ske på bekostnad av ämneskunskaper. Enligt

bl.a. Uppsala och Lunds universitet innebär

förslaget att en gymnasielärarutbildning om 180

poäng inrymmer upp till 50 poäng mindre ämnesstudier

än hittills. Folkpartiet vill därför, om riksdagen

inte följer vårt förslag om att avslå hela

propositionen, att 40 poäng förs över från det

allmänna utbildningsområdet till ämnessstudier.

Ämnesutbildning för lärare i grundskolans senare år

skall omfatta minst 40 poäng, och för flertalet

teoretiska ämnen i gymnasieskolan skall miniminivån

vara ämnesstudier omfattande 60 poäng. Det är också

viktigt att ämnesstudierna utformas så att det blir

goda möjligheter för en lärare att forska inom sitt

ämnesområde. Vad jag här har anfört bör riksdagen

med bifall till motionerna 1999/2000:Ub35 yrkandena

2-4 och 6 och 1999/2000:Ub801 yrkandena 5, 7 och 10

som sin mening ge regeringen till känna.

För ettämneslärare i praktisk-estetiska ämnen har

det hittills funnits särskilda examina. De skall nu

avskaffas. Enligt Folkpartiet är det viktigt att

utbildningen av musiklärare, som bör vara en

utbildning med konstnärlig inriktning, även i

framtiden kan genomföras i anslutning till högre

musikutbildningar på musikhögskolorna. Dessa bör

alltså även i framtiden ha examensrätt för

lärarexamen i musik. Musiklärarutbildningen skall

förbereda för en mångsidig pedagogisk

yrkesverksamhet inom olika skolformer, bl.a. den för

Sverige unika kommunala musikskolan. Vad jag här har

anfört bör riksdagen med bifall till motion

1999/2000:Ub35 yrkande 12 som sin mening ge

regeringen till känna.

Skolans skyldighet att erbjuda lärarna

kompetensutveckling - fortbildning och

vidareutbildning - måste slås fast. En medveten plan

för varje lärares ämnesfördjupning och pedagogiska

fortbildning måste göras upp ute på skolorna.

Resurser måste avsättas för att alla lärare skall ha

möjlighet att följa nyheter och debatt inom sina

respektive undervisningsfält. Vad jag här har anfört

bör riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub801

yrkande 13 som sin mening ge regeringen till känna.

En lärarlegitimation - ibland kallad

lärarcertifikat - skulle innebära en

kvalitetssäkring av lärarutbildningen och därmed

höja kvaliteten i skolan. Legitimationen skall

utfärdas efter godkänd utbildning och genomgången

praktik, och skall, precis som för läkare, kunna

dras in vid tydliga fall av misskötsel. En

motsvarighet till Hälso- och sjukvårdens

ansvarsnämnd, vars beslut kan överklagas, skulle

vara bra för kvaliteten. Med en lärarlegitimation

blir det också svårare för kommuner att spara pengar

genom att sänka kompetenskraven på sina lärare. Vad

jag här har anfört bör riksdagen med bifall till

motion 1999/2000:Ub35 yrkande 7 som sin mening ge

regeringen till känna.

Läraryrkets professionalism - dess status - måste

hävdas. Politikernas uppgift är att sätta upp målen

för skolans verksamhet och genom uppföljning och

utvärdering se till att målen nås, men det är

skolans pedagoger, lärare och skolledare, som

bestämmer hur målen skall nås. Politiker skall inte

lägga sig i det pedagogiska arbetet i skolan. Olika

typer av styrelser med lekmän och elever i skolorna

kan heller aldrig få fatta beslut om pedagogiska och

ämnesteoretiska frågor i skolan. Vad jag här har

anfört bör riksdagen med bifall till motion

1999/2000:Ub801 yrkande 14 som sin mening ge

regeringen till känna.

Lektorstjänsterna, som förr var ett vanligt inslag

i svenskt skolväsende, har i dag i stort sett

försvunnit. Den utvecklingen måste brytas.

Lektorstjänster för lärare med minst licentiatexamen

måste återinrättas. En plan bör upprättas där målet

skall vara att var tionde gymnasielärare är lektor

inom en tioårsperiod. Lärare måste få möjlighet att

utan att riskera sin tjänst göra uppehåll för

forskningsarbete och studier. Vad jag här har anfört

bör riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub35

yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna.

En aktiv rekrytering av lärare är nödvändig för att

möta den lärarbrist som Sverige står inför. Anpassad

lärarutbildning för andra akademikergrupper

(yrkesofficerare, ingenjörer, journalister etc.) kan

tillföra skolan behöriga lärare med bred pedagogisk

erfarenhet och kunnande. En förkortad

lärarutbildning för den som redan har akademisk

ämnesutbildning bör omfatta 40 poäng, inte 60 som

det blir om sådana personer skall genomgå det

allmänna utbildningsområdet enligt regeringens

förslag. Vad jag här har anfört bör riksdagen med

bifall till motionerna 1999/2000:Ub35 yrkandena 8

och 9 och 1999/2000:Ub801 yrkande 4 som sin mening

ge regeringen till känna.

Påbyggnadsutbildningen till specialpedagogexamen är

inriktad inte i första hand på att hjälpa elever

enskilt eller i mindre grupp, utan att vara ett stöd

för de andra lärarna på skolan. Folkpartiet anser

att det behövs en ordentlig speciallärarutbildning

med det tydliga syftet att specialläraren skall

hjälpa elever med särskilt behov av stöd, enskilt

eller i mindre grupp. Genom detta uppmuntras

skolorna att återinrätta speciallärartjänster. Vad

jag här har anfört bör riksdagen med anledning av

motion 1999/2000:Ub35 yrkande 11 som sin mening ge

regeringen till känna.

Lärarutbildning hos fristående utbildningsanordnare

som har fått examensrätt av regeringen bör få samma

statliga stöd som statliga högskolor. Den

lärarlegitimation som Folkpartiet vill införa skall

kunna erbjudas lärare som genomgått fristående

lärarutbildning. Vad jag här har anfört bör

riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub35

yrkande 13 som sin mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet

under momenten 2, 7, 10, 12, 14, 17, 19, 25 och 29

bort hemställa

2. beträffande en samlad lärarutbildning

och resurserna för denna

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub35

yrkandena 2-4 och 6 och 1999/2000:Ub801

yrkandena 5, 7 och 10, med anledning av

regeringens förslag och motionerna

1999/2000:Ub33 yrkande 3 och 1999/2000:Ub34

yrkande 2 och med avslag på motionerna

1999/2000:

Ub33 yrkande 2, 1999/2000:Ub34 yrkande 9 och

1999/2000:Ub277 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

7. beträffande utbildningen av

ettämneslärare i praktisk-estetiska ämnen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub35 yrkande

12 och med anledning av motion 1999/2000:Ub33

yrkande 8 som sin mening ger regeringen till

känna vad som ovan anförts,

10. beträffande kompetensutveckling av

lärare i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub801 yrkande

13 och med anledning av motionerna

1999/2000:Ub34 yrkande 10, 1999/2000:Ub37

yrkande 14 och 1999/2000:Ub277 yrkande 9 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

12. beträffande lärarcertifikat

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub35

yrkande 7 och 1999/2000:Ub801 yrkande 3 och med

anledning av motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 6

i denna del, 1999/2000:Ub34 yrkande 7,

1999/2000:Ub37 yrkande 13 och 1999/2000:Ub810

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad som ovan anförts,

14. beträffande läraryrkets status

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub801 yrkande

14 och med avslag på motionerna 1999/2000:Ub275

yrkande 17 och 1999/2000:Ub277 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

17. beträffande lektorstjänster i

skolväsendet

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub35 yrkande

5, med anledning av motion 1999/2000:Ub34

yrkande 12 och med avslag på motionerna

1999/2000:Ub294 yrkande 26 och 1999/2000:Ub801

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad som ovan anförts,

19. beträffande rekrytering av lärare

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub35

yrkandena 8 och 9 samt 1999/2000:Ub801 yrkande 4

och med avslag på motion 1999/2000:Ub227 yrkande

9 som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts,

25. beträffande specialpedagogisk

utbildning

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ub35 yrkande

11 och med avslag på motion 1999/2000:Ub33

yrkande 15 som sin mening ger regeringen till

känna vad som ovan anförts,

29. beträffande lärarutbildning hos

fristående utbildningsanordnare i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub35 yrkande

13 och med anledning av motionerna

1999/2000:Ub31, 1999/2000:Ub33 yrkande 18 och

1999/2000:Ub34 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

5. Längden på utbildningen av förskollärare

och fritidspedagoger (mom. 3) - m, kd, fp

Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Lars

Hjertén (m), Tomas Högström (m), Erling Wälivaara

(kd), Ulf Nilsson (fp) och Anders Sjölund (m) anför:

Vi anser att det inte finns någon anledning att

förlänga utbildningen av förskollärare och

fritidspedagoger utöver de 120 poäng som den

omfattar i dag. En högskoleutbildning av den

omfattningen inrymmer väl de moment som krävs för

förskollärare och fritidspedagoger. En förlängning

är också negativ ur rekryteringssynpunkt, eftersom

den ökade skuldsättning som följer av förlängning

knappast kan kompenseras med höjda löner under

överskådlig tid. Vad vi här har anfört bör riksdagen

med anledning av motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 5

och 1999/2000:Ub34 yrkande 3 i denna del som sin

mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under moment 3 bort hemställa

3. beträffande längden på utbildningen av

förskollärare och fritidspedagoger

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ub33

yrkande 5 och 1999/2000:Ub34 yrkande 3 i denna

del som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts,

6. Kompetensutveckling av lärare i övrigt,

m.m. (mom. 10, 12, 16, 22, 23, 24 och 31) -

c

Sofia Jonsson (c) anför:

Vid framtagandet på varje skola av planer för

lärares kompetensutveckling är det viktigt att de

lokala skolstyrelserna skall vara delaktiga. Detta

bör riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub37

yrkande 14 som sin mening ge regeringen till känna.

En lärarutbildning med hög kvalitet, i kombination

med ett lärarcertifikat, bör ge garantier för en

nationellt likvärdig skola. Ett lärarcertifikat bör

införas i samverkan med lärarorganisationerna och

kommunförbunden. Införandet av detta innebär

naturligtvis ett tryck på kommunerna att anställa

certifierade lärare. Frågan om det behövs

ytterligare någon formell reglering bör övervägas

ytterligare. Vad jag här har anfört bör riksdagen

med bifall till motion 1999/2000:Ub37 yrkande 13 som

sin mening ge regeringen till känna.

Det är en angelägen kvalitetssatsning att stödja

utvecklingen mot en större andel forskarutbildade

lärare inom lärarutbildningen. Högskolorna bör

stimuleras att genomföra doktorsprogram för sina

icke disputerade lärarutbildare. Dessa skall kunna

förena sin undervisning med egen forskarutbildning.

Högskoleverket bör ges i uppdrag att utreda hur

detta kan ske. Vad jag här har anfört bör riksdagen

med bifall till motion 1999/2000:Ub37 yrkande 11 som

sin mening ge regeringen till känna.

Den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen

skall inte vara liktydig med den tidigare praktiken,

utan faktiskt vara en ny utbildningsform i vilken

teori och praktik förenas och där ämnesdidaktik

ingår som en väsentlig del. För att studenterna

skall hinna lära känna hela skolans kultur är det

viktigt att delar av den verksamhetsförlagda tiden

läggs i sammanhållna perioder. Fristående skolor bör

ingå i lärarutbildningarnas nätverk för att bereda

plats för lärarkandidater. I friskolorna kan

lärarkandidaterna efter eget intresse få pröva

utbildningsmiljöer som präglas av en särskild profil

eller pedagogik. Högskolorna bör också ha ett ansvar

för att alla kommuner blir delaktiga i den

verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen,

eftersom det är av värde för skolutvecklingen. Vad

jag här har anfört bör riksdagen med bifall till

motion 1999/2000:Ub37 yrkandena 6-8 som sin mening

ge regeringen till känna.

I beskrivningen av det allmänna utbildningsområdet

bör de tre ämnena pedagogik, metodik och didaktik

vara synliga. Fördelningen inom detta

utbildningsområde mellan centrala kunskapsområden

och tvärvetenskapliga ämnesstudier skall inte låsas

till 30 poäng vardera, utan denna fördelning bör få

göras lokalt. De ämnen som ingår i tvärvetenskapliga

ämnesstudier bör innehållsmässigt definieras för att

senare kunna tillgodoräknas som ämnesstudier. Olika

kulturella uttrycksformer bör utgöra ett angeläget

kunskapsområde för alla lärare, oavsett inriktning

och specialisering. Vad jag här har anfört bör

riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub37

yrkandena 1-4 och 9 som sin mening ge regeringen

till känna.

När det gäller studieorganisationen i övrigt anser

jag att det, för att underlätta vid ämnesstudier,

bör framgå av kursplanen hur stor del av

inriktningarna och specialiseringarna som kan

tillgodoräknas för ytterligare studier i det

aktuella ämnet. Detta bör riksdagen med bifall till

motion 1999/2000:Ub37 yrkande 5 som sin mening ge

regeringen till känna.

Enligt Centerpartiets mening bör det finnas en

valmöjlighet för lärosätena när det gäller tidpunkt

för lärarutbildningsreformens genomförande. De bör

få möjlighet att vänta till den 1 juli 2002 med att

genomföra reformen. Detta bör riksdagen med bifall

till motion 1999/2000:Ub37 yrkande 12 som sin mening

ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet

under momenten 10, 12, 16, 22, 23, 24 och 31 bort

hemställa

10. beträffande kompetensutveckling av

lärare i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub37 yrkande

14, med anledning av motionerna 1999/2000:Ub34

yrkande 10, 1999/2000:

Ub277 yrkande 9 och 1999/2000:Ub801 yrkande 13

som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

12. beträffande lärarcertifikat

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub37

yrkande 13 och 1999/2000:Ub810 yrkande 2 och med

anledning av motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 6

i denna del, 1999/2000:Ub34 yrkande 7,

1999/2000:Ub35 yrkande 7 och 1999/2000:Ub801

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad som ovan anförts,

16. beträffande doktorsprogram för icke

disputerade lärarutbildare

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub37 yrkande

11 som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts,

22. beträffande den verksamhetsförlagda

delen av lärarutbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub37

yrkandena 6-8 och med avslag på motion

1999/2000:Ub33 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

23. beträffande det allmänna

utbildningsområdet i lärarutbildningen i

övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub37

yrkandena 1-4 och 9 och med avslag på motion

1999/2000:Ub33 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

24. beträffande studieorganisationen i

övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub37 yrkande

5 och med avslag på motion 1999/2000:Ub33

yrkande 6 i denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

31. beträffande tidpunkt för

lärarutbildningsreformens genomförande

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub37 yrkande

12 som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts,

7. Karriärtjänster för lärare (mom. 11) -

kd, c, fp

Yvonne Andersson (kd), Erling Wälivaara (kd), Sofia

Jonsson (c) och Ulf Nilsson (fp) anför:

Utvecklingsmöjligheter stimulerar och belönar goda

arbetsinsatser och höjer attraktionskraften i ett

yrke. Det är i dag svårt att utvecklas inom

läraryrket. Vi anser att det behövs karriärtjänster

för lärare. Det kan vara fråga om tjänster med

speciellt ansvar t.ex. för ett ämne, en pedagogisk

ledningsfunktion, mentorskap för någon yngre lärare

eller liknande. Vad vi här har anfört bör riksdagen

med anledning av motionerna 1999/2000:Ub236 yrkande

5, 1999/2000:Ub801 yrkande 2 och 1999/2000:Ub810

yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under moment 11 bort hemställa

11. beträffande karriärtjänster för

lärare

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ub236

yrkande 5, 1999/2000:Ub801 yrkande 2 och

1999/2000:Ub810 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

8. Forskningsstrategi för lärarutbildning

(mom. 15) - kd, c

Yvonne Andersson (kd), Erling Wälivaara (kd) och

Sofia Jonsson (c) anför:

Vi anser att det är viktigt att den särskilda

forskningssatsning som nu görs får bredast möjliga

stöd och uppbackning på lärosätena. Satsningen på

forskning med anknytning till lärarutbildning får

inte leda till att grundutbildning och forskning

inom andra områden minskas vid lärosätena, något som

kommer att bli följden om lärosätena tvingas att

klara uppbyggnaden genom omprioritering av

befintliga medel. Staten måste enligt vår mening ge

ett tillräckligt stöd till lärosätena och tillföra

dem ytterligare medel. Vad vi här har anfört bör

riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ub33

yrkandena 13 och 20 och 1999/2000:Ub37 yrkande 10

som sin mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under moment 15 bort hemställa

15. beträffande forskningsstrategi för

lärarutbildning

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ub33

yrkandena 13 och 20 och 1999/2000:Ub37 yrkande

10 och med avslag på motion 1999/2000:Ub34

yrkande 4 i denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

9. Uppdrag till Rudolf Steinerhögskolan

(mom. 28) - m, kd, c, fp

Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Lars

Hjertén (m), Tomas Högström (m), Erling Wälivaara

(kd), Sofia Jonsson (c), Ulf Nilsson (fp) och Anders

Sjölund (m) anför:

Regeringen har förhalat och fördröjt frågan om

statligt stöd till Rudolf Steinerhögskolan. Vi anser

att skolutvecklingen gagnas av alternativ pedagogik.

Det ligger ett allmänt intresse i att bidra till

pedagogisk utveckling och det är rimligt att

etablerad kompetens - som när det gäller

waldorfpedagogik finns vid Rudolf Steinerhögskolan -

tas till vara. Därför bör regeringen pröva frågan om

att ge Rudolf Steinerhögskolan ett särskilt uppdrag

vad beträffar utbildning och forskning i

waldorfpedagogik. De finansiella formerna bör lösas

i detta sammanhang. Vad vi här har anfört bör

riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ub34

yrkande 11 som sin mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under moment 28 bort hemställa

28. beträffande uppdrag till Rudolf

Steinerhögskolan

att riksdagen med anledning av motion

1999/2000:Ub34 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i

skollagen (1985:1100)

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i högskolelagen

(1992:1434)