Bet. 2000/01:UbU5

Utbildningsutskottets betänkande

2000/01:UBU05

Maxtaxa och allmän förskola m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

UbU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

förslag till allmän förskola, förskoleverksamhet

för barn vars föräldrar är arbetslösa eller

föräldralediga samt maxtaxa, dvs. en viss högsta

avgift inom förskoleverksamheten och

skolbarnsomsorgen. Utskottets majoritet ställer sig

bakom regeringens förslag på samtliga punkter. Detta

innebär att förskolan görs tillgänglig för alla barn

i åldern fyra och fem år. Den allmänna förskolan

omfattar minst 525 timmar om året och skall vara

avgiftsfri. Förskoleverksamhet för barn vars

föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga skall

omfatta minst tre timmar om dagen eller 15 timmar i

veckan och gälla alla barn fr.o.m. ett års ålder.

Statsbidrag skall lämnas till kommuner som

tillämpar maxtaxa. För att statsbidrag skall lämnas

skall avgiften i förskoleverksamheten vara högst

tre, två och en procent av hushållets inkomst för

första, andra och tredje barnet. Avgiften skall dock

inte överstiga 1 140 kr i månaden för första barnet,

760 kr för andra och 380 kr för tredje barnet. Från

det fjärde barnet betalas ingen avgift. I

skolbarnsomsorgen skall avgiften vara högst två, en

och en procent av hushållets inkomst för första,

andra och tredje barnet. Avgiften får dock inte

överstiga 760 kr i månaden för första barnet och 380

kr i månaden för andra respektive tredje barnet i

familjen. Ett särskilt statsbidrag skall vidare

lämnas för kvalitetssäkrande åtgärder till de

kommuner som har ett system med maxtaxa.

Införandet skall ske den 1 juli 2001 för rätt till

förskoleverksamhet för barn till arbetslösa, den 1

januari 2002 för maxtaxan och rätt till

förskoleverksamhet för barn till föräldralediga samt

den 1 januari 2003 för allmän förskola för fyra-

och femåringar.

I en gemensam reservation vänder sig Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet

och Folkpartiet mot förslaget om maxtaxa. De anser

att maxtaxan är orättvis och främst ett sätt att

tvinga föräldrar att använda en viss form av

barnomsorg. De vill i stället införa

barnomsorgskonto med 40 000 kr per barn. Pengarna

skall kunna användas under barnets hela

förskoleålder. Vidare bör en avdragsrätt införas för

styrkta barnomsorgskostnader. Avdraget skall få

göras med högst 50 000 kr per barn och år. De vill

också återinföra en etableringsfrihet i

barnomsorgen. Ersättningar skall ges till privat och

kooperativ barnomsorg på samma villkor som till den

kommunala förskolan. I övrigt finns reservationer på

skilda punkter från Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1999/2000:129 Maxtaxa

och allmän förskola m.m. föreslagit

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i skollagen (1985:1100),

2. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår

om statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa

(avsnitt 6.4, 7 och 8),

3. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår

om statsbidrag för kvalitetssäkrande åtgärder till

kommuner som tillämpar maxtaxa (avsnitt 9).

Lagförslaget bifogas som bilaga 1 till detta

betänkande.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1999/2000:Ub42 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition

1999/2000:129 Maxtaxa och allmän förskola m.m. vad

avser delen om allmän förskola,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utvärdering av

förskoleklassen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förskoleklassen

skall kunna utvecklas till en barnskola,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att den bör återkomma med ett förslag i

enlighet med motionens riktlinjer,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förskoleverksamhet

för barn till arbetslösa och föräldralediga

föräldrar.

1999/2000:Ub43 av Chris Heister m.fl. (m, kd, c, fp)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen i den delen

som avser maxtaxan i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om

statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa samt

om statsbidrag för kvalitetssäkrande åtgärder till

kommuner som tillämpar maxtaxa i enlighet med vad

som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar införa ett

barnomsorgskonto som omfattar alla barn i enlighet

med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för

styrkta barnomsorgskostnader i enlighet med vad som

anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar återinföra

etableringsfrihet i barnomsorgen i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1999/2000:Ub44 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition

1999/2000:129 om maxtaxa och allmän förskola m.m.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ekonomiska

förutsättningar för kommunerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utgå från

barnens behov,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att se barn som en

tillgång för hela samhället,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att skapa

möjligheter för familjens eget fria val,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om mångfald av

driftsformer,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förskolans kvalitet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förskolans personal,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om allmän förskola,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om barn till

arbetssökande och föräldralediga.

1999/2000:Ub45 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att pedagogiskt

ansvariga inom förskolan skall vara

högskoleutbildade,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av tydliga

mål för förskolan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det klart måste

uttryckas att föräldrar skall kunna ha sina barn i

allmänna förskolan, även om de i övrigt inte

utnyttjar kommunal barnomsorg,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommunerna

själva bör få avgöra taxeprinciper för föräldrar som

önskar hel- eller halvdagsbarnomsorg,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den nya allmänna

förskolan måste omfattas av samma regler som

fristående skolor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skolstart från sex

års ålder,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den nya allmänna

förskolan bör skilja sig från heldagsbarnomsorg

genom att vara mera strukturerad och målinriktad,

samtidigt som den skall stimulera barnens nyfikenhet

och lust att lära genom lek.

Motioner från allmänna motionstiden 1999

1999/2000:Ub225 av Lena Sandlin och Laila Bäck (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att göra barnomsorgen tillgänglig för

alla, även för dem som arbetar under kvällar och

helger.

1999/2000:Ub294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att all personal

inom förskolan skall vara högskoleutbildad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tydliga mål i

förskolan.

1999/2000:Ub801 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förskollärare

skall ha det pedagogiska ansvaret i förskolan,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att öka

andelen förskollärare inom förskolan.

1999/2000:Ub810 av Sofia Jonsson m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det bör finnas

förskollärare i förskolan.

1999/2000:So263 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att skärpa

barnomsorgslagen.

1999/2000:So325 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari

yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en återinförd

etableringsfrihet inom förskolan.

Utskottet

Inledning

I 1999 års ekonomiska vårproposition (prop.

1998/99:100) beräknades medel för att införa allmän

förskola för fyra- och femåringar och en maxtaxa

inom barnomsorgen. Reformen skulle enligt

propositionen införas stegvis och påbörjas år 2001.

I april 1999 inrättades en arbetsgrupp inom

Regeringskansliet för att utarbeta förslag om

maxtaxa i förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen

samt en allmän förskola. Arbetsgruppen överlämnade

sin rapport i september 1999 - Maxtaxa och allmän

förskola (Ds 1999:53). Rapporten har

remissbehandlats. I 2000 års ekonomiska

vårproposition (prop. 1999/2000:100) lades

riktlinjerna för ett införande av maxtaxa fram.

I proposition Maxtaxa och allmän förskola m.m.

(prop. 1999/2000:129) föreslås ett stegvist

införande av allmän förskola, förskoleverksamhet för

barn vars föräldrar är arbetslösa eller

föräldralediga samt maxtaxa dvs. en viss högsta

avgift inom förskoleverksamheten och

skolbarnsomsorgen.

Ändringarna i skollagen när det gäller

tillhandahållande av förskoleverksamhet för barn

till arbetslösa föräldrar föreslås träda i kraft den

1 juli 2001 och för barn till föräldralediga den 1

januari 2002. Ändringarna i skollagen om allmän

förskola för fyra- och femåringar föreslås träda i

kraft den 1 januari 2003.

Regeringen föreslår att statsbidrag lämnas till

kommuner som tillämpar en maxtaxa. Införandet skall

ske successivt fr.o.m. år 2002 under en period av

två år. Ett särskilt statsbidrag föreslås för

kvalitetssäkrande åtgärder till de kommuner som har

ett system med maxtaxa.

Införandet av maxtaxa beräknas medföra ökade

kostnader med 3 400 miljoner kronor per år fr.o.m.

år 2002 vartill kommer kostnader för

kvalitetssäkrande åtgärder med 500 miljoner kronor

per år. Tillsammans med övriga förslag i

propositionen uppgår kostnaden för reformen till 5

600 miljoner kronor per år.

Utbildningsutskottet har berett

socialförsäkringsutskottet och skatteutskottet

tillfälle att yttra sig över propositionen och

motioner i hithörande frågor. Yttrande har inkommit

från socialförsäkringsutskottet. Yttrandet fogas

till detta betänkande som bilaga 2.

Allmän förskola

Propositionen

Förskola skall erbjudas alla barn från höstterminen

det år de fyller fyra år. Det skall vara

obligatoriskt för kommunerna att anordna den

allmänna förskolan, men frivilligt för barnen att

delta i verksamheten. En ny bestämmelse (8 a §) om

allmän förskola införs i 2 a kap. skollagen. Den

allmänna förskolan skall omfatta minst 525 timmar om

året och vara avgiftsfri. En ändring föreslås i 2 a

kap. 10 § skollagen som innebär att kommunerna

endast får ta ut avgift för den del av verksamheten

som överstiger 15 timmar i veckan eller 525 timmar

om året. Ändringarna i skollagen om allmän förskola

för fyra- och femåringar föreslås träda i kraft den

1 januari 2003.

Motionerna

Moderaterna yrkar i motion 1999/2000:Ub42 (yrk. 1)

avslag på regeringens förslag om allmän förskola.

Det är angeläget att olika alternativ utvecklas vad

gäller omsorg och skolförberedelser så att varje

barns specifika förutsättningar kan tas tillvara och

utvecklas. Motionärerna anser att en konsekvens av

förslaget är att fler tvingas välja daghem som

barnomsorg samt att fler barn får tillbringa mer tid

på institution än i dag. Familjernas valfrihet

begränsas och möjligheterna till barnomsorg utformad

med det enskilda barnet i centrum försämras. I

stället för regeringens förslag om allmän förskola

förordar Moderaterna att pedagogik och resultat i

förskoleklassen utvärderas (yrk. 2). Det bör ges

möjlighet att förskoleklassen får bilda bas för en

utbyggd barnskola med tydliga pedagogiska ambitioner

som alternativ/komplement till nuvarande verksamhet

i förskolan. Verksamheten skall liksom

förskoleklassen vara frivillig för barnen (yrk. 3).

Regeringen bör återkomma med förslag i enlighet med

dessa riktlinjer (yrk. 4).

Även Kristdemokraterna (mot. 1999/2000:Ub44) begär

avslag på regeringens förslag om allmän förskola. De

anser att förslagen rör sådant som borde beslutas på

kommunal nivå. En miljardreform av detta slag måste

riktas direkt till föräldrarna och omfatta alla barn

i stället för att fokuseras på ett specifikt

omsorgsalternativ (yrk. 1 delvis). Regeringen menar

att de fyra- och femåringar som är inskrivna i ett

familjedaghem skall erbjudas plats i förskola. Det

naturliga vore enligt motionärerna att förskoletiden

skulle kunna förläggas inom ramen för

familjedaghemmet (yrk. 9).

Folkpartiet tar upp frågor med anknytning till

innehållet i den allmänna förskolan m.m. (mot.

1999/2000:Ub45). Den nya allmänna förskolan bör

enligt motionärerna skilja sig från heldagsomsorg

genom att vara mer strukturerad och målinriktad,

samtidigt som den skall stimulera barnens nyfikenhet

och lust att lära genom lek (yrk. 7). Det måste

klart uttryckas att föräldrar skall kunna ha sina

barn i den allmänna förskolan även om de i övrigt

inte utnyttjar kommunal barnomsorg (yrk. 3).

Folkpartiet tar vidare upp frågan om

skolstartsålder (mot. 1999/2000:Ub45 yrk. 6).

Grundskolan skall vara tioårig, där förskoleklassen

skall utgöra det första året, heter det i motionen.

När det gäller regler för fristående allmän förskola

skall enligt Folkpartiet samma regler gälla som för

fristående skolor. Efter godkännande av Skolverket

skall en fristående allmän förskola garanteras samma

resurser som en kommunal allmän förskola (mot.

1999/2000:Ub45 yrk. 5).

Utskottets bedömning

Förskoleverksamhet (förskola, familjedaghem och

öppen förskola) skall enligt nu gällande regler

tillhandahållas för barn från ett års ålder i den

omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas

förvärvsarbete eller studier eller barnets eget

behov (2 a kap. 1 och 6 §§). Förskoleverksamhetens

uppgift är att ge barn en god omsorg och stimulera

deras utveckling och lärande. Verksamheten har också

en social betydelse genom att den bidrar till att

utjämna skillnader i uppväxtvillkor för barn i olika

befolkningsgrupper och skapar mötesplatser för barn

med olika etnisk, kulturell och social tillhörighet.

Förskoleverksamheten har också stor betydelse för

barnfamiljernas ekonomi och för jämställdheten

mellan kvinnor och män.

Alla sexåringar har sedan år 1974 haft en

lagstadgad rätt till 525 timmars avgiftsfri förskola

året innan de börjar skolan. Den 1 januari 1998

ersattes den allmänna förskolan för sexåringar med

den nya frivilliga skolformen förskoleklass.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är

angeläget att nu göra förskolan tillgänglig för alla

barn från fyra års ålder. Därmed garanteras alla

fyra- och femåringar en avgiftsfri

förskolepedagogisk verksamhet. Det skall vara

obligatoriskt för kommunerna att anordna

verksamheten men frivilligt för barnen att delta i

den.

År 1998 fick förskolan sin första läroplan (Lpfö

98). Betoningen av förskolans pedagogiska roll gör

att frågan om vilka barn som inte nås av förskolan

får ökad betydelse. Förutsättningarna inför

skolstarten ser olika ut för de barn som har flera

år av vistelse i förskolan bakom sig när de kommer

till förskoleklassen jämfört med dem som inte har

det. En allmän förskola erbjuder alla barn en

pedagogisk stimulans och gruppgemenskap och

förbättrar därmed barnens möjligheter till lärande

och en positiv utveckling. I dag är det ofta barn

som mer än andra skulle ha behov av förskola som

inte får del av den - barn i socialt utsatta

bostadsområden, barn med utländsk bakgrund och barn

till arbetslösa föräldrar. Genom att förskolan görs

tillgänglig för alla barn från fyra års ålder får

dessa barn tillgång till förskola i större

utsträckning än i dag. Förskolan gör att barnen

kommer bättre rustade till skolan, genom att de får

ett tidigt stöd i språkutvecklingen och genom tidiga

insatser för barn i behov av särskilt stöd. På detta

sätt tydliggörs förskolans roll i kunskapssamhället

och i det livslånga lärandet. Utskottet delar

regeringens uppfattning att i och med förslagen

närmar sig förskolan den princip som knappast någon

ifrågasatt för skolan - att verksamheten skall vara

avgiftsfri samt tillgänglig och likvärdig för alla.

Den omfattning av den allmänna förskolan som

föreslås - 525 timmar om året - motsvarar i princip

tre timmar om dagen under skolans terminer och är

densamma som den minsta garanterade vistelsetiden i

förskoleklassen. Detta skall betraktas som en minsta

garanterad vistelsetid. Utskottet vill framhålla att

inget hindrar att kommunerna utökar denna tid. Hur

allmän förskola för fyra- och femåringar skall

organiseras och samordnas med övrig förskola

beslutas av kommunerna själva. Utskottet delar

regeringens uppfattning att det är angeläget att

organisationen beslutas utifrån de deltagande

barnens behov och att föräldrarnas önskemål beaktas.

Utskottet vill också i likhet med regeringen

framhålla vikten av att förskolan håller en hög

pedagogisk kvalitet och utgår från att kommunerna

satsar på välutbildad och erfaren personal i

arbetslagen som en garanti för hög professionalitet

i förskolan.

Det är kommunerna som enligt gällande

ansvarsfördelning mellan stat och kommun skall

organisera verksamheten. Utskottet vill i likhet med

regeringen understryka att den allmänna förskolan

för fyra- och femåringar inte skall betraktas som

"den pedagogiska delen" av förskolan medan

ambitionerna sänks i övrig förskola när det gäller

barns utveckling och lärande. Förskolans verksamhet

skall planeras, genomföras, utvärderas och utvecklas

i förhållande till de uppställda målen i förskolans

läroplan (Lpfö 98). Utskottet erinrar om att den

allmänna förskolan skall gälla alla barn från fyra

års ålder och att den är obligatorisk för kommunerna

att anordna, men frivillig för barnen att delta i.

Det är således självklart att alla barn skall kunna

delta i den allmänna förskolan även om föräldrarna i

övrigt inte har behov av omsorg för sina barn.

Vad gäller frågan om utvärdering av förskoleklassen

noterar utskottet att Skolverket har ett treårigt

uppdrag att följa utvecklingen av integrationen

mellan förskoleklassen och grundskolan. En

slutrapport skall lämnas om ca ett år. Utskottet

utgår från att rapporten även kommer att belysa

frågor om den pedagogiska integreringen och inte

enbart t.ex. lokalmässig integrering.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet

regeringens förslag beträffande allmän förskola för

fyra- och femåringar. Mot bakgrund av vad utskottet

har anfört bör riksdagen bifalla regeringens förslag

till lag om ändring i skollagen såvitt avser 2 a

kap. 8 a och 10 §§ och avslå motionerna 1999/2000:

Ub42 yrkandena 1-4, 1999/2000:Ub44 yrkandena 1

(delvis) och 9 och 1999/2000:Ub45 yrkandena 3 och 7.

Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen

avstyrkt motionsyrkanden om ändrad skolstartsålder

och riksdagen har avslagit dem (senast bet.

1999/2000:UbU15 s. 17). Utskottet har ingen annan

uppfattning nu och föreslår att riksdagen avslår

motion 1999/2000:Ub45 yrkande 6. Utskottet anser att

det i nuvarande reglering av skolstartsålder finns

en betydande flexibilitet. Alla sexåringar har rätt

att delta i förskoleklassen. Det finns möjlighet att

börja skolan vid sex eller sju års ålder. Om det

finns särskilda skäl och ett barns vårdnadshavare

begär det kan skolplikten uppskjutas till det barnet

fyller åtta år. I praktiken deltar i stort sett alla

sexåringar i dag i förskoleklassens verksamhet. Det

finns enligt utskottets mening inte behov av att

ändra på detta och göra förskoleklassen till det

första året i grundskolan och därmed obligatorisk

för alla barn. Utskottet ser det som en styrka att

det finns ett betydande mått av flexibilitet i det

nuvarande systemet och därigenom möjlighet att med

utgångspunkt i det enskilda barnets behov besluta

när skolstarten skall ske.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion

1999/2000:Ub45 yrkande 5 beträffande regler för

fristående allmän förskola. Den allmänna förskolan

kan bedrivas av annan huvudman efter tillstånd av

och med bidrag från kommunen. Utskottet är inte

berett att föreslå någon annan reglering beträffande

fristående allmän förskola än den som gäller

förskolan i övrigt. Utskottet noterar i sammanhanget

att en särskild kommitté för närvarande har i

uppdrag att göra en översyn av skollagstiftningen

(dir. 1999:15). Uppdraget skall redovisas senast den

1 maj 2001.

Förskoleverksamhet för barn till arbetslösa

eller föräldralediga föräldrar

Propositionen

Förskoleverksamhet för barn vars föräldrar är

arbetslösa eller föräldralediga skall omfatta minst

3 timmar om dagen eller 15 timmar i veckan och gälla

alla barn i åldern ett till och med fem år.

Ändringarna i skollagen när det gäller

tillhandahållande av förskoleverksamhet för barn

till arbetslösa föräldrar föreslås träda i kraft den

1 juli 2001 och för barn till föräldralediga

föräldrar den 1 januari 2002.

Motionerna

Moderaterna anser inte att frågan kräver statligt

ingripande. De utgår från att kommunerna själva kan

finna lämpliga lösningar. De anser vidare att det

inte är rimligt att föräldrar som inte yrkesarbetar

ianspråktar heldagsomsorg för barnen i offentlig

regi annat än i mycket specifika undantagsfall.

Däremot måste barnen tillförsäkras kontinuitet när

det gäller den pedagogiska stimulans som förskolan

kan ge (mot. 1999/2000:Ub42 yrk. 5).

Kristdemokraterna yrkar avslag på propositionens

förslag (motion 1999/2000:Ub44 yrkande 1, delvis).

De pekar på att kommunerna redan i dag har möjlighet

att göra denna typ av satsningar utan statlig

styrning. De anser att besluten även

fortsättningsvis skall utformas på den lokala nivån

(yrk. 10).

Utskottets bedömning

Barn till arbetslösa ställs utanför

förskoleverksamheten i många kommuner. I en stor del

av kommunerna mister ett barn sin plats antingen

direkt eller kort tid efter att en förälder har

blivit arbetslös. Kommunernas regelsystem för

barnomsorg vid arbetslöshet skiljer sig kraftigt åt.

I drygt hälften av kommunerna får förskolebarn

behålla sin plats om någon av föräldrarna blivit

arbetslös. I 40 % av kommunerna mister däremot ett

förskolebarn sin plats när en förälder blir

arbetslös. Endast 28 % av kommunerna ställer inget

krav på förvärvsarbete eller studier för plats i

förskoleverksamheten.

Av propositionen framgår att arbetslösheten är

högre bland lågutbildade, unga ensamstående mödrar

och bland vissa invandrargrupper än bland resten av

befolkningen. Barnen i dessa grupper riskerar att

permanent ställas utanför förskoleverksamheten.

Många av dessa familjer lever i socialt utsatta

situationer, där förskolepedagogiskt stöd skulle

vara av särskilt värde för barnen. Utskottet vill

peka på att förskoleverksamhet som ett komplement

till hemmet kan ge pedagogisk stimulans för

utveckling och lärande, tillgång till en barngrupp

där positiva relationer mellan barnen och mellan

barn och vuxna kan utvecklas, en miljö utformad och

utrustad för barns utveckling, lek och lärande.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är

främst barnets eget behov av det som

förskoleverksamheten kan ge som ett komplement till

hemmet som motiverar en lagstadgad skyldighet för

kommunerna att erbjuda barn till arbetslösa, i

likhet med barn till förvärvsarbetande eller

studerande föräldrar förskoleverksamhet. En sådan

skyldighet är också väsentlig för föräldrarnas

möjligheter att söka arbete på ett effektivt sätt.

För att föräldrarna skall kunna ta ett arbete snabbt

när det erbjuds är förskoleverksamhet för barnen av

största vikt. Utskottet anser det angeläget att

hinder för aktivt arbetssökande hos arbetslösa

föräldrar kan undanröjas.

Utskottet delar regeringens uppfattning att även

barn vars föräldrar är föräldralediga för vård av

annat barn skall ingå i den utvidgade krets som

skall omfattas av kommunens skyldighet att

tillhandahålla förskoleverksamhet. Även när det

gäller dessa barn är det enligt utskottets

uppfattning barnets eget behov som motiverar att en

skyldighet införs. Ett nytt syskon innebär en stor

förändring i familjen och för ett barn kan en

fortsatt vistelse i förskoleverksamhet då vara

särskilt viktig.

Med hänvisning till vad utskottet anfört bör

riksdagen anta förslaget till lag om ändring i

skollagen såvitt avser 2 a kap. 6 a och 6 b §§ och

avslå motionerna 1999/2000:Ub42 yrkande 5 och

1999/2000:Ub44 yrkandena 1 (delvis) och 10. Detta

innebär att kommunerna blir skyldiga att

tillhandahålla förskoleverksamhet för barn till

arbetslösa fr.o.m. den 1 juli 2001 och för barn till

föräldralediga föräldrar fr.o.m. den 1 januari 2002.

Övriga motionsyrkanden om rätt till

barnomsorg

I motion 1999/2000:Ub225 (s) begärs ett

tillkännagivande om rätt till barnomsorg för barn

med föräldrar som har obekväm arbetstid.

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår

yrkandet. Förskoleverksamhet (förskola,

familjedaghem och öppen förskola) och

skolbarnsomsorg (fritidshem, familjedaghem och öppen

fritidsverksamhet) skall enligt nu gällande regler

tillhandahållas för barn i åldern 1-12 år i den

omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas

förvärvsarbete eller studier eller barnets eget

behov (2 a kap. 1 och 6 §§ skollagen). Något behov

av ytterligare reglering finns inte enligt

utskottets uppfattning. Utskottet har erfarit att

det i 77 kommuner finns nattöppna daghem. Vidare

finns familjedaghem öppna även nattetid för barn

till föräldrar med obekväm arbetstid.

Frågan om rätt till plats inom skolbarnsomsorgen tas

upp i motion 1999/2000:So263 (fp) yrkande 2.

Målsättningen bör enligt motionärerna vara att alla

barn erbjuds skolbarnsomsorg under hela

grundskoletiden. De pekar på att många barn i dag är

nyckelbarn och får klara sig själva efter skolan och

under flera av skolårets lov.

U t s k o t t e t avstyrker yrkandet. Utskottet är

inte berett att ta initiativ till lagstiftning i

denna fråga. Kommunerna är skyldiga att

tillhandahålla förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg för barn i åldern 1-12 år i den

omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas

förvärvsarbete eller studier eller barnets eget

behov. Skolbarnsomsorgen omfattar i dag två av tre

barn i åldern 6-9 år och 7 % av 10-12-åringarna. Det

torde innebära betydligt ökade kostnader att

tillhandahålla skolbarnsomsorg för alla barn under

hela grundskoletiden.

Maxtaxa inom förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg

Propositionen

Regeringen föreslår att statsbidrag lämnas till

kommuner som tillämpar en maxtaxa. För att

statsbidrag skall lämnas skall avgiften i

förskoleverksamheten vara högst tre, två och en

procent av hushållets inkomst i månaden för första,

andra och tredje barnet. Avgiften skall dock inte

överstiga 1 140 kr i månaden för första barnet, 760

kr för andra och 380 kr för tredje barnet. Från det

fjärde barnet betalas ingen avgift. I

skolbarnsomsorgen skall avgiften vara högst två, en

och en procent av hushållets inkomst i månaden för

första, andra och tredje barnet. Avgiften skall dock

inte överstiga 760 kr i månaden för första barnet

och 380 kr i månaden för andra respektive tredje

barnet i familjen. Ett särskilt statsbidrag föreslås

för kvalitetssäkrande åtgärder till de kommuner som

har ett system med maxtaxa. Ersättningssystemet till

kommunerna för maxtaxa skall införas successivt

fr.o.m. år 2002 under en period av två år.

Införandet av maxtaxa beräknas medföra ökade

kostnader med 3 400 miljoner kronor per år fr.o.m.

2002 vartill kommer kostnader för kvalitetssäkrande

åtgärder med 500 miljoner kronor per år.

Motionerna

I en flerpartimotion 1999/2000:Ub43 (m, kd, c, fp)

yrkas avslag på förslaget om maxtaxa. Maxtaxan är

enligt motionärerna orättvis och främst ett sätt att

tvinga föräldrar att välja en viss form av

barnomsorg. Vidare är maxtaxan ett ingrepp i den

kommunala självstyrelsen som äventyrar såväl andra

kommunala verksamheter som kvaliteten i barnomsorgen

(yrk. 1). De yrkar avslag på förslaget om

statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa samt

förslaget om statsbidrag till kvalitetshöjande

åtgärder till kommuner som tillämpar maxtaxa (yrk.

2). Motionärerna förordar i stället införande av ett

barnomsorgskonto som skall omfatta alla barn i

förskoleåldern och ge föräldrarna möjligheter att

välja barnomsorg, minska sin arbetstid eller stanna

hemma under en del av barnens uppväxt. De föreslår

att 40 000 kr skall utgå per barn. Maximalt 20 000

kr skall få tas ut per år. Pengarna skall kunna

användas under barnets hela förskoleålder (yrk. 3).

Vidare föreslås att en avdragsrätt införs för

styrkta barnomsorgskostnader. Avdraget skall gälla

samtliga barnomsorgskostnader oavsett tillsynsform

och få göras med maximalt 50 000 kr per barn och år.

Avdraget skall göras i den kommunala taxeringen.

Kommunerna skall kompenseras för skattebortfallet.

Avdragsrätten skall gälla under hela

förskoleperioden. Tillsammans med barnomsorgskontot

ökar avdragsrätten möjligheterna att använda andra

typer av barnomsorgsformer än den kommunala, heter

det i motionen (yrk. 4).

Även i Kristdemokraternas motion 1999/2000:Ub44

yrkas avslag på förslaget om maxtaxa (yrkande 1

delvis). Motionärerna hänvisar till det alternativ

som Kristdemokraterna tillsammans med Moderaterna,

Centerpartiet och Folkpartiet har presenterat i

motion 1999/2000:Ub43 och betonar vikten av att

staten tillhandahåller tillräckligt med ekonomiska

medel för att kommunerna skall kunna fullgöra sina

uppgifter (yrkande 2). I yrkandena 3-5 redovisas

principiella utgångspunkter om barnomsorgen som ett

komplement till den egna familjens omsorg m.m. och

begärs tillkännagivande om det anförda.

I den tidigare nämnda flerpartimotionen

1999/2000:Ub43 (m, kd, c, fp) begärs även att

riksdagen beslutar återinföra etableringsfrihet i

barnomsorgen. Motionärerna vill ge ersättningar till

privat och kooperativ barnomsorg på samma villkor

som till den kommunala förskolan. Liknande förslag

finns i motionerna 1999/2000:Ub44 (kd) yrkande 6 och

1999/2000:So325 (c) yrkande 7.

I Folkpartiets motion 1999/2000:Ub45 yrkande 4

begärs tillkännagivande om att kommunerna själva

skall få avgöra taxeprinciper för hel- och

halvdagsomsorg.

Utskottets bedömning

Som utskottet har redovisat i det föregående skall

förskoleverksamhet (förskola, familjedaghem och

öppen förskola) och skolbarnsomsorg (fritidshem,

familjedaghem och öppen fritidsverksamhet) enligt nu

gällande regler tillhandahållas för barn i åldern

1-12 år i den omfattning det behövs med hänsyn till

föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller

barnets eget behov (2 a kap. 1 och 6 §§ skollagen).

Verksamheterna är således ett frivilligt komplement

för de föräldrar och barn som behöver det.

Förskoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens uppgift

är att ge barn god omsorg och stimulera deras

utveckling och lärande. Verksamheterna har också en

stor social betydelse genom att de bidrar till att

utjämna skillnader i uppväxtvillkor för barn i olika

befolkningsgrupper och skapar mötesplatser för barn

med olika etnisk, kulturell och social tillhörighet.

Barnomsorgen har också stor betydelse för

barnfamiljernas ekonomi och jämställdheten mellan

kvinnor och män.

Utskottet vill peka på att omfattande reformarbete

har bedrivits under senare år i syfte att

vidareutveckla förskoleverksamhetens och

skolbarnsomsorgens pedagogiska roll. Förskoleklassen

har införts som en frivillig skolform. Grundskolans

läroplan har anpassats till att också omfatta

förskoleklassen och fritidshemmet. År 1998 fick

förskolan sin första läroplan (Lpfö 98). Genom

läroplanen intar förskolan sin plats som det första

steget i samhällets samlade utbildningssystem för

barn, ungdomar och vuxna. Enligt utskottets

uppfattning kompletterar förskolan och familjen

varandra. Detta framgår också av skrivningarna i

läroplanen liksom att verksamheten skall ta hänsyn

till barnens olika behov och förutsättningar.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla att Sverige

har fått internationellt erkännande för sin

förskoleverksamhet. Sverige ingår för närvarande

tillsammans med elva andra länder i en stor

jämförande OECD-studie av verksamheter för

förskolebarn. I en rapport hösten 1999 (Early

Childhood Education and Care Policy in Sweden)

framhåller OECD-experterna mångfalden och

flexibiliteten i det svenska systemet Det finns en

mångfald former och inriktningar som är anpassade

till barnens och familjernas behov, nattöppna

förskolor för skiftarbetare och språkprogram för

invandrarbarn nämns som exempel. Även innehållet är

variationsrikt menar experterna, och nämner

förskolor som satsar på ekologi, data, miljö eller

använder en särskild pedagogisk metod som

Montessori eller Reggio Emilia-inspirerad pedagogik.

Den svenska förskoleverksamheten anpassar sig enligt

experterna smidigt och flexibelt till barns och

föräldrars behov.

Skolverket har i rapporten Avgifter i förskola och

fritidshem 1999 visat att avgifterna har genomgått

stora förändringar under 1990-talet. En tydlig

tendens har varit utvecklingen mot alltmer

tidsrelaterade taxor. Skolverket anser att

utvecklingen av de tidsrelaterade taxorna speglar en

syn på förskolan och fritidshemmet som går tvärs

emot det reformarbete som pågår. Avgifter som

används för att styra närvarotiderna riskerar att

inte ta hänsyn till det pedagogiska innehållet i

verksamheterna. Skolverket anser också att

avgiftsskillnaderna mellan kommunerna är så stora

att det kan ifrågasättas om kravet på lika tillgång

till barnomsorg, oavsett i vilken kommun en familj

bor, är uppfyllt.

Utskottet delar regeringens uppfattning att en

maxtaxa med låga och enhetliga avgifter kommer att

medföra att barnens närvarotider blir mindre

splittrade och att verksamheten i förskolan eller

fritidshemmet lättare kan läggas upp utifrån

pedagogiska överväganden. En låg avgift i

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg kommer vidare

att innebära en avsevärd ekonomisk standardhöjning

för merparten av alla barnfamiljer. Genom den

konstruktion av maxtaxan som föreslås med dels ett

tak, dels en begränsning av barnomsorgsavgiften till

en viss, högsta andel av inkomsten garanteras att

alla, även de med de allra lägsta inkomsterna får

del av avgiftssänkningarna.

Förutom pedagogiska och familjeekonomiska motiv för

införande av en maxtaxa anför regeringen även

arbetsmarknads- och jämställdhetsskäl. Regeringen

anför bl.a. att sänkta marginaleffekter ökar det

privatekonomiska utbytet av förvärvsarbete. När

avgifterna sänks för förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorgen kan marginaleffekterna vid en

inkomstökning komma att minska för familjerna. Det

medger ökad flexibilitet för familjerna att själva

ta ställning till hur man vill använda det ökade

utrymmet.

Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen

beträffande införande av ett särskilt statsbidrag

för kvalitetssäkrande åtgärder för de kommuner som

tillämpar systemet med maxtaxa. Medlen skall främst

användas för personalförstärkningar inom

förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen samt till

kompetenshöjande åtgärder för personal.

Utskottet vill i sammanhanget peka på att

regeringen i budgetpropositionen för år 2001 (prop.

2000/01:1 utg.omr. 16) har föreslagit ett särskilt

anslag för bidrag till personalförstärkningar i

skola och fritidshem. Avsikten är att statsbidraget

stegvis skall tillföra kommunerna ökade resurser med

en miljard kronor per läsår i fem år, med start

höstterminen 2001. Efter fem år skall bidraget

infogas i det generella statsbidraget och blir då

nivåhöjande.

Utskottet noterar att en särskild utredare har till

uppgift att göra en analys av det ekonomiska

familjestödet till barnfamiljer (dir. 2000:16). De

stöd som skall analyseras är de allmänna

barnbidragen, underhållsstödet och bostadsbidraget

till barnfamiljer. Enligt direktiven skall

utredningen särskilt beakta stödens träffsäkerhet

och marginaleffekter samt deras effekt på

arbetskraftsutbudet. Förslaget till maxtaxa, ändrade

skatteregler, eventuella ändringar av

socialbidragsreglerna och andra omvärldsfaktorer av

betydelse för barnfamiljernas ekonomi skall beaktas

i analysen. Utredaren skall lämna en slutlig

redovisning av uppdraget den 28 februari 2001.

Utskottet vill också peka på att hela reformen med

maxtaxa och allmän förskola m.m. skall följas upp av

Skolverket.

Utskottet hänvisar också till vad

socialförsäkringsutskottet har anfört. Enligt

socialförsäkringsutskottet kommer ett system med

maxtaxa i den utformning som regeringen nu föreslår

att utgöra ett viktigt komplement till nuvarande

delar i familjepolitiken. Socialförsäkringsutskottet

anför bl.a. följande:

"Genom att begränsa avgifterna i

förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen sätts

barnen i centrum, i första hand genom att i de

kommuner där maxtaxa införs kan alla barn få

tillgång till verksamheten, såväl kommunalt som

enskilt bedriven. Förutom att sänkning av avgifterna

innebär en avsevärd ekonomisk standardhöjning för de

flesta barnfamiljer så minskar samtidigt de

marginaleffekter som tidsrelaterade och

inkomstrelaterade avgifter ger upphov till. Det är

nämligen viktigt att familjepolitiken, samtidigt som

den möjliggör för båda föräldrarna att kombinera

förvärvsarbete och föräldraskap, även stimulerar

förvärvsarbete så att Sverige fortsatt har råd med

en god välfärd."

Med det anförda anser utskottet att riksdagen bör

godkänna regeringens förslag till statsbidrag till

kommuner som tillämpar maxtaxa samt statsbidrag till

kvalitetssäkrande åtgärder för kommuner som

tillämpar maxtaxa och avslå motionerna

1999/2000:Ub43 yrkandena 1-4, 1999/2000:Ub44 yrkande

1 (delvis) och 2-5.

Utskottet vill beträffande frågan om återinförande

av etableringsfrihet inom barnomsorgen anföra

följande.

Riksdagen beslutade hösten 1994 efter förslag av

regeringen, att fr.o.m. den 1 januari 1995 upphäva

lagen (1994:553) om vårdnadsbidrag som trätt i kraft

den 1 juli 1994. Likaså upphävdes av riksdagen

tidigare antagna bestämmelser i 18 §

socialtjänstlagen om skyldighet för kommunerna att

ge bidrag till enskilda förskolor m.m. som skulle ha

trätt i kraft den 1 januari 1995. I stället infördes

nuvarande bestämmelser om att kommunerna efter egen

bedömning kan lämna bidrag till enskild

förskoleverksamhet (prop. 1994/95:61, bet. SoU8,

rskr. 105). Utskottet har tidigare behandlat

liknande motionsyrkanden om återinförande av

skyldighet för kommunerna att ge stöd för

alternativa barnomsorgsformer (bl.a. bet.

1998/99:UbU10 s. 9). Utskottet framhöll bl.a. att

enskild barnomsorg kan berika barnomsorgen och bidra

till en positiv utveckling. Utskottet fann

emellertid inte anledning att ändra reglerna om att

det är kommunen som avgör om bidrag kan lämnas till

enskild förskoleverksamhet (2 a kap. 17 §

skollagen). Utskottet har ingen annan uppfattning

nu. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionerna 1999/2000:

Ub43 yrkande 5, 1999/2000:Ub44 yrkande 6 och

1999/2000:So325 yrkande 7.

När det gäller taxeprinciper för hel- eller

halvdagsomsorg vill utskottet anföra följande.

Enligt utskottets uppfattning finns det även efter

införande av maxtaxa och skyldigheten att

tillhandahålla en avgiftsfri allmän förskola m.m. en

frihet för kommunerna att besluta i avgiftsfrågor

inom barnomsorgen. Utskottet vill peka på att

införande av maxtaxa är frivilligt för kommunerna.

De kommuner som väljer att tillämpa maxtaxa kan inte

ta ut en avgift över ett högsta angivet tak. Däremot

är det möjligt att ta ut lägre avgifter, eller ingen

avgift alls. Det finns också möjlighet att inom

maxtaxans ram t.ex. införa lägre avgift för barn med

korta vistelsetider eller erbjuda betalningsfria

månader. Vidare har kommunerna möjlighet att ta ut

avgifter för den del av förskoleverksamheten som

överstiger den lagreglerade tiden om minst 525

timmar per år för allmän förskola. Avgifterna skall

vara skäliga och får inte överstiga kommunens

självkostnader (2 a kap. 10 § skollagen). Utskottet

anser att riksdagen bör avslå motion 1999/2000:Ub45

yrkande 4.

Motionsyrkanden om förskolans läroplan m.m.

I Kristdemokraternas motion 1999/2000:Ub44 (yrk. 7)

begärs ett tillkännagivande om förskolans kvalitet.

Motionärerna menar att en alltför stark betoning av

förskolans pedagogiska verksamhet inte får ske på

bekostnad av barnens behov av omsorg och omvårdnad

samt den fria lekens betydelse för barnens

utveckling.

U t s k o t t e t erinrar om att det framgår av

förskolans läroplan (Lpfö 98) att förskolans uppdrag

är att erbjuda barnen en verksamhet som skall vara

rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar.

Förskolan skall erbjuda barnen en god pedagogisk

verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar

en helhet. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

yrkandet.

Folkpartiet betonar vikten av tydliga mål för

förskolan (mot. 1999/2000:

Ub45 yrk. 2 och 1999/2000:Ub294 yrk. 2). Det bör

enligt motionärerna finnas två typer av mål för

verksamheten. Ett mål som anger inriktningen på

förskolans pedagogiska verksamhet och samtidigt

uttrycker en önskad kvalitetsutveckling ("mål att

sträva mot"). Det andra målet skall utgå från det

enskilda barnets förutsättningar och uttrycka vad

barnet skall ha uppnått när det lämnar förskolan

("mål att uppnå").

U t s k o t t e t vill i sammanhanget peka på att

en särskild arbetsgrupp har tillsatts inom

Utbildningsdepartementet med uppdrag att göra en

översyn av läroplanerna som styrinstrument.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 maj 2001.

Vidare pågår en översyn av skollagen.

Skollagskommittén (dir. 1999:15) skall redovisa sitt

arbete senast den 1 maj 2001.

Utskottet avstyrkte och riksdagen avslog våren 1998

i samband med behandlingen av läroplan för förskolan

ett motsvarande motionsyrkande om införande av "mål

att uppnå". Utskottet anförde då att avsikten med

mål att uppnå när det gäller skolan, är att målen

skall kunna utvärderas och utgöra grunden för en

resultatbedömning. I förskolan är det inte det

enskilda barnets resultat som skall utvärderas och

inga betyg eller omdömen skall utfärdas. Utskottet

instämde därför med regeringen i bedömningen att

läroplanen för förskolan endast skall innehålla en

typ av mål, nämligen mål att sträva mot för det

enskilda barnets utveckling och lärande (bet.

1997/98:UbU16 s. 9). Utskottet finner inte skäl att

ändra sitt tidigare ställningstagande. Riksdagen bör

avslå yrkandena.

I flera motioner finns förslag om tillkännagivanden

beträffande förskolans personal m.m. Folkpartiet

anser att förskollärare skall ha det pedagogiska

ansvaret i förskolan. Förskollärare har efter tre

års högskoleutbildning en pedagogisk kompetens att

lära och utveckla barn (mot. 1999/2000:Ub45 yrk. 1

och 1999/2000:Ub801 yrk. 6). All personal inom

förskolan skall vara högskoleutbildad (mot.

1999/2000:Ub294 yrk. 1). Vikten av att öka andelen

förskollärare inom förskolan betonas. Det är viktigt

att barnskötare ges möjlighet till vidareutbildning

till förskollärare (mot. 1999/2000:Ub801 yrk. 8).

Centerpartiet anser att alla personalkategorier har

en viktig uppgift i förskolan och det skall finnas

olika personalgrupper representerade i verksamheten

och i arbetslaget. Det bör finnas krav på att det i

förskoleverksamheten finns förskollärare, något som

också bör återspeglas i läroplanen med särskilda

riktlinjer för förskollärare (mot. 1999/2000:Ub810

yrk. 1). Kristdemokraterna anser (mot.

1999/2000:Ub44 yrk. 8) att barnskötare och

förskollärare, med sina olika specialiteter, måste

ges goda möjligheter till vidareutbildning.

Kommunerna måste också se till att de som verkar i

familjedaghem eller i kooperativa former får

tillgång till vidareutbildning.

U t s k o t t e t hänvisar till sitt

ställningstagande i samband med behandlingen av

läroplanen då det gällde liknande motionsyrkanden om

förskollärares pedagogiska ansvar och särskilda

riktlinjer som vänder sig till förskolläraren (bet.

1997/98:UbU16 s. 10). Utskottet anförde bl.a.

följande.

Att förskolan nu får en läroplan är ett uttryck för

de krav som ställs på att den pedagogiska

verksamheten skall ha hög kvalitet. - - - Kommunerna

har ansvar för att kvaliteten i förskolan utvecklas.

Utskottet vill betona att det ankommer på dem att

organisera verksamheten och anskaffa den kompetens

som behövs för att målen i läroplanen skall kunna

nås. I likhet med regeringen utgår utskottet från

att kommunerna satsar på välutbildad personal för

att garantera hög professionalitet. Som regeringen

anmärker är arbetslaget i dag det vanligaste sättet

att organisera arbetet i förskolan. Det är därför

enligt utskottets mening naturligt att riktlinjerna

i läroplanen vänder sig till arbetslaget.

Utskottet erinrar vidare om att det i 2 a kap. 3 §

skollagen föreskrivs att det inom

förskoleverksamheten skall finnas personal med sådan

utbildning eller erfarenhet att barnens behov av

omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan

tillgodoses.

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna beträffande vikten av fortbildning och

vidareutbildning av förskolans personal. Det är

kommunernas ansvar att fortbilda sin personal.

Enligt utskottets uppfattning kommer strukturen i

den nya lärarutbildningen att innebära ett ökat

utbud av olika kurser och specialiseringar som med

fördel kan användas av förskolans och skolans

personal för kompetensutveckling (prop.

1999/2000:135, bet. 2000/01:UbU3).

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionerna 1999/2000:Ub44 yrkande 8, 1999/2000:Ub45

yrkande 1, 1999/2000:Ub294 yrkande 1,

1999/2000:Ub801 yrkandena 6 och 8 och

1999/2000:Ub810 yrkande 1.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande införande av allmän

förskola

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i skollagen (1985:1100) såvitt avser 2 a kap. 8

a och 10 §§ och avslår motionerna 1999/2000:42

yrkandena 1-4, 1999/2000:Ub44 yrkandena 1

(delvis) och 9 och 1999/2000:Ub45 yrkandena 3

och 7,

res.1 (m)

res. 2 (kd) - delvis

res. 3 (fp) - delvis

2. beträffande skolstartsålder

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub45 yrkande 6,

res. 3 (fp) - delvis

3. beträffande regler för fristående

allmän förskola

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub45 yrkande 5,

res. 3 (fp) - delvis

4. beträffande förskoleverksamhet för barn

vars föräldrar är arbetslösa eller

föräldralediga

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i skollagen (1985:1100) såvitt avser 2 a kap. 6

a och 6 b §§ och avslår motionerna

1999/2000:Ub42 yrkande 5 och 1999/2000:Ub44

yrkandena 1 (delvis) och 10,

res. 4 (m, kd)

5. beträffande rätt till barnomsorg för

barn med föräldrar med obekväm arbetstid

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub225,

6. beträffande rätt till plats inom

skolbarnsomsorgen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So263 yrkande 2,

res. 3 (fp) - delvis

7. beträffande maxtaxa inom

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg m.m.

att riksdagen godkänner regeringens förslag om statsbidrag

till kommuner som tillämpar maxtaxa samt

statsbidrag till kvalitetssäkrande åtgärder för

kommuner som tillämpar maxtaxa och avslår

motionerna 1999/2000:Ub43 yrkandena 1-4,

1999/2000:Ub44 yrkandena 1 (delvis) och 2-5,

res. 5 (m, kd, c, fp) -

delvis

8. beträffande etableringsfrihet inom

barnomsorgen

att riksdagen avslår motionerna

1999/2000:Ub43 yrkande 5, 1999/2000:Ub44 yrkande

6 och 1999/2000:So325 yrkande 7,

res. 5 (m, kd, c, fp) -

delvis

9. beträffande taxeprinciper för hel-

eller halvdagsomsorg

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub45 yrkande 4,

res. 6 (m, kd, fp)

10. beträffande förskolans kvalitet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub44 yrkande 7,

res. 2 (kd) - delvis

11. beträffande förskolans mål

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub45 yrkande 2 och

1999/2000:Ub294 yrkande 2,

res. 3 (fp) - delvis

12. beträffande förskolans personal m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub44 yrkande 8,

1999/2000:Ub45 yrkande 1, 1999/2000:Ub294

yrkande 1, 1999/2000:

Ub801 yrkandena 6 och 8 och 1999/2000:Ub810

yrkande 1.

res. 2 (kd) - delvis

res. 7 (c)

res. 3 (fp) - delvis

Stockholm den 14 november 2000

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Britt-

Marie Danestig (v), Beatrice Ask (m), Eva Johansson

(s), Inger Lundberg (s), Yvonne Andersson (kd), Lars

Hjertén (m), Majléne Westerlund Panke (s), Tomas

Högström (m), Torgny Danielsson (s), Lennart

Gustavsson (v), Gunnar Goude (mp), Sofia Jonsson

(c), Ulf Nilsson (fp), Agneta Lundberg (s), Anders

Sjölund (m) och Gunilla Tjernberg (kd).

Reservationer

1. Införande av allmän förskola (mom.1) - m

Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m), Tomas Högström

(m) och Anders Sjölund (m) anför:

Enligt vår uppfattning är det angeläget med olika

alternativ vad gäller omsorg och skolförberedelser

så att varje barns specifika förutsättningar kan tas

tillvara och utvecklas. Förslaget om införande av en

allmän förskola innebär ingen förändring för

huvuddelen av fyra- och femåringarna, eftersom många

redan i dag går på dagis. En konsekvens av förslaget

är dock att fler tvingas välja daghem som barnomsorg

samt att fler får tillbringa mer tid på institution

än i dag. Regeringen har inte presenterat på vilket

sätt en allmän förskola skulle gagna barns allmänna

utveckling och bättre än i dag förbereda dem för

skolstarten. Vi anser att de utvärderingar som

gjorts av förskoleklassen är otillräckliga för att

bedöma vilka effekter verksamheten får för barnen.

Enligt vår uppfattning bör en utvärdering göras av

förskoleklassens pedagogik och resultat. Parallellt

med utvärderingen skall det ges möjligheter att

förskoleklassen får bilda bas för en utbyggd

barnskola med tydliga pedagogiska ambitioner som

ett alternativ/komplement till nuvarande

verksamheter. Verksamheten skall liksom

förskoleklassen vara frivillig för barnen.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett

förslag i enlighet med vad vi nu har anfört.

Riksdagen bör avslå regeringen förslag till lag om

ändring i skollagen såvitt avser 2 a kap. 8 a och 10

§§ och bifalla vår motion 1999/2000:Ub42 yrkandena

1-4 och som sin mening ge regeringen till känna vad

som ovan anförts.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under moment 1 bort hemställa

1. beträffande införande av allmän

förskola

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub42

yrkandena 1-4 och med anledning av motion

1999/2000:Ub44 yrkandena 1 (delvis) och 9 samt

med avslag på motion 1999/2000:Ub45 yrkandena 3

och 7 avslår regeringen förslag till lag om

ändring i skollagen såvitt avser 2 a kap. 8 a

och 10 §§ och som sin mening ger regeringen till

känna vad som ovan anförts.

2. Införande av allmän förskola m.m.

(mom.1, 10 och 12) - kd

Yvonne Andersson (kd) och Gunilla Tjernberg (kd)

anför:

Vi avvisar förslaget om införande av allmän

förskola. Förslaget berör sådant som borde beslutas

på kommunal nivå. Regeringen har berövat kommunerna

deras bestämmanderätt i dessa frågor. En

miljardreform av detta slag måste enligt vår

uppfattning riktas direkt till föräldrarna och

omfatta alla barn, i stället för att så kraftigt

fokusera på ett specifikt omsorgsalternativ.

Regeringen menar att de fyra- och femåringar som är

inskrivna i familjedaghem skall erbjudas plats i

förskola. Förskolan skall för dessa barn ses som ett

komplement till familjedaghemmet och inte, som vore

det naturliga, att förskoletiden skulle kunna

förläggas även inom ramen för familjedaghemmet.

Riksdagen bör bifalla vår motion 1999/2000:Ub44

yrkandena 1 (delvis) och 9.

När det gäller förskolans kvalitet vill vi betona

att alla barn skall få en så stimulerande uppväxt

som möjligt, i vilken också ingår pedagogisk

stimulans. En alltför stark betoning av förskolans

pedagogiska verksamhet får dock inte ske på

bekostnad av barnens behov av omsorg och omvårdnad

samt den fria lekens betydelse för barnens

utveckling. Särskilt gäller detta de yngre

förskolebarnen. Riksdagen bör bifalla vår motion

1999/2000:Ub44 yrkande 7.

Vi vill betona vikten av att förskolans personal

ges goda möjligheter till vidareutbildning.

Barnskötarna och förskollärarna, med sina olika

specialiteter, måste ges goda möjligheter till

vidareutbildning. Kommunerna måste också se till att

de som verkar i familjedaghem eller i kooperativa

former får tillgång till detta. Det är viktigt att

utbildning och fortbildning av förskole- och

skolpersonal omfattar moment som behandlar de

internationella konventioner som gäller barn, familj

och utbildning. Riksdagen bör bifalla vår motion

1999/2000:Ub44 yrkande 8.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under momenten 1, 10 och 12 bort hemställa

1. beträffande införande av allmän

förskola

att riksdagen med bifall till motion1999/2000:Ub44 yrkandena

1 (delvis) och 9 och med anledning av motion

1999/2000:Ub42 yrkandena 1-4 samt med avslag på

motion 1999/2000:Ub45 yrkandena 3 och 7 avslår

regeringens förslag till lag om ändring i

skollagen såvitt avser 2 a kap. 8 a och 10 §§

och som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts.

10. beträffande förskolans kvalitet

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub44 yrkande

7 som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts,

12. beträffande förskolans personal m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub44 yrkande

8 och med avslag på motionerna 1999/2000:Ub45

yrkande 1, 1999/2000:

Ub294 yrkande 1, 1999/2000:Ub801 yrkandena 6 och

8 och 1999/2000:Ub810 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad som ovan anförts.

3. Införande av allmän förskola m.m.

(mom.1, 2, 3, 6, 11 och 12) - fp

Ulf Nilsson (fp) anför:

Folkpartiet delar propositionens huvudlinje när det

gäller införande av allmän förskola samt rätt till

barnomsorg för barn till arbetslösa eller

föräldralediga. Folkpartiet anser dock att det är

viktigt att tydligare betona den pedagogiska

målsättningen. Med ökad pedagogisk inriktning inom

förskolan är det extra viktigt att alla barn får

denna möjlighet att utvecklas. Att delta i en

pedagogisk verksamhet redan från tidig ålder ger

barnen stora möjligheter till utveckling. Det måste

klart uttryckas att föräldrarna skall kunna ha

barnet i den allmänna förskolan även om de i övrigt

inte utnyttjar kommunal barnomsorg. För Folkpartiet

är det självklart att en förskola med höga

ambitioner också har ett ansvar för att vissa

resultat uppnås under förskoletiden. Den nya

allmänna förskolan skall enligt vår uppfattning

skilja sig från heldagsomsorg genom att vara mera

strukturerad och målinriktad. Samtidigt skall den

allmänna förskolan vara rolig för barnen och

stimulera barnens nyfikenhet och lust att lära genom

lek. Detta bör riksdagen med bifall till vår motion

1999/2000:Ub45 yrkandena 3 och 7 som sin mening ge

regeringen till känna.

Enligt vår uppfattning bör skolstarten ske vid sex

års ålder. Grundskolan skall vara tioårig, där

förskoleklassen utgör det första året. Detta bör

riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub45

yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna.

När det gäller regler för fristående allmän

förskola anser jag att samma regler skall gälla som

för fristående skolor. Efter godkännande av

Skolverket skall en fristående allmän förskola

garanteras samma resurser som en kommunal förskola.

Riksdagen bör bifalla vår motion 1999/2000:Ub45

yrkande 5.

Enligt Folkpartiets uppfattning bör målsättningen

vara att alla barn i grundskolan skall ha rätt till

plats inom skolbarnsomsorgen. I dag får många barn

klara sig själva efter skolan och under många av

skolårets lov. Regeringen bör återkomma med förslag

till en skärpning av lagen på denna punkt. Riksdagen

bör bifalla motion 1999/2000:So263 yrkande 2.

Folkpartiet vill betona vikten av tydliga mål för

förskolan. Enligt vår uppfattning bör det finnas två

typer av mål. Ett mål som anger inriktningen på

förskolans pedagogiska verksamhet och samtidigt

uttrycker en önskad kvalitetsutveckling ("mål att

sträva mot"). Det andra målet skall utgå från det

enskilda barnets förutsättningar och uttrycka vad

barnet skall ha uppnått när det lämnar förskolan

("mål att uppnå"). Detta bör riksdagen med bifall

till motionerna 1999/2000:Ub45 yrkande 2 och

1999/2000:Ub294 yrkande 2 som sin mening ge

regeringen till känna.

Beträffande förskolans personal vill Folkpartiet

framhålla vikten av att förskollärare har det

pedagogiska ansvaret i förskolan. Förskollärare har

efter tre års högskoleutbildning en pedagogisk

kompetens att lära och utveckla barn. All personal

med pedagogiskt ansvar i förskolan bör vara

högskoleutbildad. Det är viktigt att barnskötare ges

möjlighet till vidareutbildning till förskollärare.

Det är angeläget att öka andelen förskollärare inom

förskolan. Riksdagen bör bifalla motionerna

1999/2000:Ub45 yrkande 1, 1999/2000:

Ub294 yrkande 1, 1999/2000:Ub801 yrkandena 6 och 8.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet

under momenten 1, 2, 3, 6, 11 och 12 bort hemställa.

1. beträffande införande av allmän

förskola

att riksdagen med bifall till motion1999/2000:Ub45 yrkandena

3 och 7 och med avslag på motionerna

1999/2000:Ub42 yrkandena 1-4 och 1999/2000:Ub44

yrkandena 1 (delvis) och 9 antar regeringen

förslag till lag om ändring i skollagen såvitt

avser 2 a kap. 8 a och 10 §§ och som sin mening

ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

2. beträffande skolstartsålder

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub45 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

3. beträffande regler för fristående allmän

förskola

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub45 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

6. beträffande rätt till plats inom

skolbarnsomsorgen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:So263 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts,

11. beträffande förskolans mål

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub45

yrkande 2 och 1999/2000:Ub294 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

12. beträffande förskolans personal m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub45

yrkande 1, 1999/2000:Ub294 yrkande 1 och

1999/2000:Ub801 yrkandena 6 och 8 och med avslag

på motionerna 1999/2000:Ub44 yrkande 8 och

1999/2000:Ub810 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts.

4. Förskoleverksamhet för barn vars

föräldrar är arbetslösa eller

föräldralediga (mom. 4) - m, kd

Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Lars

Hjertén (m), Tomas Högström (m), Anders Sjölund (m)

och Gunilla Tjernberg (kd) anför:

Många barn får i dag inte vara kvar på dagis om

deras föräldrar mister jobbet eller blir

föräldralediga med ett syskon. Ur ett barnperspektiv

är det olyckligt när man på så sätt mister kontakten

med en invand vardag, kamrater och viktiga

vuxenkontakter. Det finns också rapporter om att

arbetslösa inte kunnat söka arbete på grund av att

de inte längre har barnomsorgen ordnad. Enligt vår

uppfattning krävs dock inget statligt ingripande i

denna fråga. Vi motsätter oss lagreglering. Vi anser

att besluten även fortsättningsvis skall utformas på

den lokala nivån. Vi utgår från att kommunerna

själva kan finna lämpliga lösningar på problemet.

Det är särskilt viktigt att barnet tillförsäkras

kontinuitet när det gäller den pedagogiska stimulans

som förskoleverksamheten kan ge. Riksdagen bör

bifalla motionerna 1999/2000:Ub42 yrkande 5 och

1999/2000:Ub44 yrkande 1 i denna del samt yrkande 10

och som sin mening ge regeringen till känna vad vi

här har anfört.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under moment 4 bort hemställa.

4. beträffande förskoleverksamhet för barn

vars föräldrar är arbetslösa eller

föräldralediga

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub42

yrkande 5 och 1999/2000:Ub44 yrkandena 1

(delvis) och 10 dels avslår regeringens förslag

till lag om ändring i skollagen (1985:1100)

såvitt avser 2 a kap. 6 a och 6 b §§, dels som

sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

5. Maxtaxa inom förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg m.m. (mom. 7 och 8) - m,

kd, c, fp

Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Lars

Hjertén (m), Tomas Högström (m), Sofia Jonsson (c),

Ulf Nilsson (fp), Anders Sjölund (m) och Gunilla

Tjernberg (kd) anför:

Förslaget om maxtaxa är ofullständigt och utelämnar

svaren på många frågor, t.ex. hur skall kommunerna

klara finansieringen av den ökade efterfrågan på

barnomsorg? Vad händer med kvaliteten i

barnomsorgen? Redan i dag har de flesta kommunala

förskolor kvalitetsproblem, många barn i grupperna,

svårt att rekrytera kompetent personal etc. Menar

regeringen allvar med att höja kvaliteten inom

barnomsorgen skulle alla kommuner få del av

förslaget till statsbidrag för kvalitetssäkrande

åtgärder.

Vi anser att maxtaxan är orättvis och främst ett

sätt att tvinga föräldrar att välja en viss form av

barnomsorg. En maxtaxa förstärker dagens orättvisor

mellan dem som kan och vill utnyttja den kommunalt

finansierade barnomsorgen och dem som vill eller

måste ordna annan barnomsorg. Maxtaxan har en

felaktig fördelningspolitisk profil då den endast

ger en marginell förbättring för familjer med låga

inkomster och stora förbättringar för dem med höga

inkomster. Maxtaxan är vidare ett ingrepp i den

kommunala självstyrelsen och äventyrar såväl andra

kommunala verksamheter som kvaliteten i

barnomsorgen.

Familjepolitiken måste skapa större möjligheter för

föräldrar att kombinera arbetsliv med föräldraskap.

Stödet till barnomsorg skall omfatta alla barn.

Föräldrarna måste ges ekonomiska möjligheter att

styra över sin tid och valet av barnomsorg. Vi vill

ge självbestämmande till föräldrarna. Ett

barnomsorgskonto på 40 000 kr per barn i

förskoleåldern bör därför införas. Pengarna skall få

användas av barnets föräldrar under barnets hela

förskoleålder. Den enda begränsningen som görs är

att maximalt 20 000 kr får tas ut under ett år.

Pengarna skall vara skattefria och skall inte

påverka andra transfereringar eller bidrag men

beaktas vid bedömningen om socialbidrag skall ges.

Barnomsorgskonto bör införas den 1 januari 2002 men

övergångsvis med 40 000 kr för ettåringar och 20 000

kr för tvååringar. Samtidigt bör införas avdragsrätt

för styrkta barnomsorgskostnader, upp till 50 000 kr

per barn och år. Rätten till avdrag skall gälla

samtliga barnomsorgskostnader. Avdraget skall göras

i den kommunala taxeringen och minskar

kommunalskatten. Kommunerna skall kompenseras för

skattebortfallet. Avdragsrätten kan utnyttjas under

hela förskoleperioden. Tillsammans med

barnomsorgskontot ökar avdragsrätten möjligheterna

att använda andra typer av barnomsorgsformer än den

kommunala. I enlighet med vad som anges i motion

1999/2000:Ub43 kan införandet av barnomsorgskonto

beräknas kosta 3,5 miljarder kronor och avdragsrätt

för barnomsorgskostnader beräknas kosta 1,5

miljarder kronor.

Vi anser således att riksdagen med bifall till

motionerna 1999/2000:Ub43 yrkandena 1-4,

1999/2000:Ub44 yrkandena 1 (delvis) och 2 samt med

anledning av motion 1999/2000:Ub44 yrkandena 3-5 bör

avslå regeringens förslag till statsbidrag vid

maxtaxa och kvalitetsäkrande åtgärder. Regeringen

bör snarast lägga fram förslag till barnkonton samt

avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader i

enlighet med vad som ovan anförts.

Riksdagen bör vidare bifalla motionerna

1999/2000:Ub43 yrkande 5, 1999/2000:Ub44 yrkande 6

och 1999/2000:So325 yrkande 7 om att återinföra

etableringsfrihet i barnomsorgen. Regeringen bör

snarast återkomma med förslag till erforderlig

lagstiftning i denna fråga. Vi vill betona vikten av

en mångfald av olika driftsformer. Familjedaghem,

föräldrakooperativ, öppna förskolor och privata

alternativ skall finnas som komplement till

kommunens verksamhet. Ersättningar skall ges till

privat och kooperativ barnomsorg på samma villkor

som till den kommunala förskolan.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under momenten 7 och 8 bort hemställa.

7. beträffande maxtaxa inom

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub43

yrkandena

1-4, 1999/2000:Ub44 yrkandena 1 (delvis) och 2

samt med anledning av motion 1999/2000:Ub44

yrkandena 3-5 dels avslår regeringens förslag

till statsbidrag för maxtaxa och

kvalitetssäkrande åtgärder, dels som sin mening

ger regeringen till känna vad som ovan anförts

8. beträffande etableringsfrihet inom

barnomsorgen

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub43

yrkande 5, 1999/2000:Ub44 yrkande 6 och

1999/2000:So325 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

6. Taxeprinciper för hel- eller

halvdagsomsorg (mom. 9) - m, kd, fp

Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Lars

Hjertén (m), Tomas Högström (m), Ulf Nilsson (fp),

Anders Sjölund (m) och Gunilla Tjernberg (kd) anför:

Vi anser att kommunerna själva skall få avgöra

taxeprinciper för hel- eller halvdagsomsorg.

Regeringens förslag innebär i sin helhet att förutom

kostnaderna för maxtaxan tillkommer "rabatten" för

fyra- och femåringarna, som får betala reducerad

maxtaxa (minus 3 timmar) om de vistas hela dagen i

förskola. Föräldrarna måste i större utsträckning

själva få bestämma vad de vill göra med samhällets

stöd till barnfamiljerna, och därför skall inte

statliga medel i denna utsträckning reserveras för

att subventionera en enda barnomsorgsform.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet

under moment 9 bort hemställa.

9. beträffande taxeprinciper för hel-

eller halvdagsomsorg

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub45 yrkande

4 som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts,

7. Förskolans personal m.m. (mom. 12) - c

Sofia Jonsson (c) anför:

Enligt Centerpartiets uppfattning är kvalitet i

förskolearbetet ett resultat av en pedagogiskt

kompetent och kvalitetsmedveten personal.

Självfallet har alla personalkategorier en viktig

uppgift i förskolan och det skall finnas ett flertal

olika personalgrupper representerade i verksamheten

och i arbetslaget. Det bör finnas krav på att det i

förskoleverksamheten finns förskollärare. Detta bör

också återspeglas i läroplanen med särskilda

riktlinjer för förskollärare. Det är också viktigt

att förskollärare får möjlighet att vidareutbilda

sig.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet

under moment 12 bort hemställa.

12. beträffande förskolans personal m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub810 yrkande

1 och med avslag på motionerna 1999/2000:Ub44

yrkande 8, 1999/2000:

Ub45 yrkande 1, 1999/2000:Ub294 yrkande 1,

1999/2000:Ub801 yrkandena 6 och 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad som ovan anförts.

Särskilt yttrande

Maxtaxa inom förskoleverksamheten och

skolbarnsomsorg m.m. (mom. 7) - kd

Yvonne Andersson (kd) och Gunilla Tjernberg (kd)

anför:

Vi kristdemokrater anser att barnens behov måste

sättas först. All omsorg måste utgå från barnens

behov. Barnomsorgen utgör ett komplement till den

egna familjens omsorg. Förskolan är inte självklart

det bästa alternativet för varje barn.

Föräldrarollen måste uppvärderas och

familjepolitiken måste skapa förutsättningar för

föräldrarna att tillbringa mer tid med barnen.

Föräldrar måste ha praktiska och ekonomiska

möjligheter att välja den barnomsorgsform som passar

dem bäst. Vi vill att staten ger landets föräldrar

så flexibla och likvärdiga föutsättningar som

möjligt oavsett hur de väljer att ordna omsorgen för

sina barn. Förslaget om maxtaxa är ett steg i fel

riktning och har stora brister inte minst från

flexibilitets- och valfrihetssynpunkt, framför allt

för dem som valt att på hel- eller deltid sköta

barnomsorgen på egen hand eller velat ha en annan

lösning. Vi säger därför nej till maxtaxa och

föreslår tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet

och Folkpartiet införande av ett barnomsorgskonto

och en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader.

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i skollagen

(1985:1100)

Socialförsäkringsutskottets

yttrande 2000/01:SfU2y

Maxtaxa och allmän förskola

Till utbildningsutskottet

Utbildningsutskottet har berett bl.a.

socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig

över proposition 1999/2000:129 Maxtaxa och allmän

förskola m.m. jämte motioner.

Socialförsäkringsutskottet begränsar sitt yttrande

till att avse regeringens förslag om införande av

maxtaxa samt motionerna Ub43 av Chris Heister m.fl.

(m, kd, c, fp) och Ub44 av Yvonne Andersson m.fl.

(kd) yrkandena 1 (delvis) samt 3-5.

Propositionen

Regeringen begär att riksdagen godkänner att

statsbidrag lämnas till kommuner som tillämpar en

maxtaxa. För att statsbidrag skall lämnas skall

avgiften i förskoleverksamhet vara högst 3, 2 resp.

1 % av hushållets inkomst i månaden för första,

andra respektive tredje barnet. Avgiften skall dock

inte överstiga 1 140 kr i månaden för första barnet,

760 kr för andra och 380 kr för tredje barnet. I

skolbarnsomsorgen skall avgiften på motsvarande sätt

vara högst 2, 1 respektive 1 % men inte överstiga

760 kr för första och 380 kr för andra resp. tredje

barnet i familjen. Maxtaxa skall omfatta såväl

kommunalt som enskilt bedriven förskoleverksamhet

och skolbarnsomsorg.

Maxtaxa införs successivt fr.o.m. år 2002 under en

period av två år.

Ett särskilt statsbidrag för kvalitetssäkrande

åtgärder lämnas till kommuner med maxtaxa.

Införandet av maxtaxa beräknas medföra ökade

kostnader med 3 400 miljoner kronor per år fr.o.m.

år 2002 vartill kommer kostnader för

kvalitetssäkrande åtgärder med 500 miljoner kronor

per år. Tillsammans med övriga förslag i

propositionen uppgår kostnaden för reformen till 5

600 miljoner kronor fr.o.m. 2003.

Som skäl för förslaget om maxtaxa anför regeringen

utbildningspolitiska och familjeekonomiska motiv

samt arbetsmarknadsmotiv.

Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall i

första hand vara till för barnens egen skull, för

deras utveckling och lärande, och det är viktigt att

barn inte utestängs från verksamheten på grund av

för höga avgifter. Avgifterna har genomgått stora

förändringar under 1990-talet. En tydlig tendens har

varit utvecklingen mot alltmer tidsrelaterade taxor.

Avgiftsskillnaderna mellan kommunerna är nu så stora

att det kan ifrågasättas om kravet på lika tillgång

till barnomsorg, oavsett i vilken kommun familjen

bor, är uppfyllt. En maxtaxa med låga och enhetliga

avgifter kommer att medföra att barnens närvarotider

blir mindre splittrade och att verksamheten i

förskolan eller fritidshemmet lättare kan läggas upp

utifrån pedagogiska överväganden.

Barnfamiljerna har under 1990-talet haft den mest

negativa inkomstutvecklingen av alla grupper. Den

mest dramatiska utvecklingen har ensamstående med

barn haft. En låg avgift i förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg kommer att innebära en avsevärd

ekonomisk standardhöjning för merparten av alla

barnfamiljer. Avgiftsbegränsningen till en viss

högsta andel av inkomsten garanterar att även de med

de allra lägsta inkomsterna får del av

avgiftssänkningarna.

Sänkta marginaleffekter ökar det privatekonomiska

utbytet av förvärvsarbete och är därför en viktig

komponent för att långsiktigt värna finansieringen

av den generella välfärden. När avgifterna sänks för

förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen

stimuleras arbetskraftsdeltagandet och möjligheterna

för personer att vara självförsörjande genom arbete.

Inte minst ur jämställdhetsperspektiv är detta

angeläget.

Motioner

I flerpartimotion Ub43 av Chris Heister m.fl. (m,

kd, c, fp) begärs avslag på förslagen om statsbidrag

vid maxtaxa och för kvalitetssäkrande åtgärder

(yrkandena 1 och 2). Enligt motionärerna bör

riksdagen i stället besluta att införa ett

barnomsorgskonto som omfattar alla barn och

avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och

införa etableringsfrihet i barnomsorgen (yrkandena

3-5).

I motionen anges att maxtaxan främst är ett sätt

att tvinga föräldrar att välja en viss form av

barnomsorg. Den förstärker dagens orättvisor mellan

dem som kan och vill utnyttja den kommunalt

finansierade barnomsorgen och dem som vill eller

måste ordna annan barnomsorg. Maxtaxan ger bara en

marginell förbättring för familjer med låga

inkomster, eftersom dessa redan i dag i de flesta

kommuner har jämförelsevis låga barnomsorgsavgifter.

Motionärerna ifrågasätter hur kommunerna skall klara

finansieringen, när maxtaxereformen visar sig dyrare

än vad regeringen beräknat.

Motionärerna anser att stödet till barnomsorgen så

långt möjligt bör lämnas till och styras av

familjen. Människor skall ha en reell möjlighet att

välja mellan arbetstid och fritid samt mellan

förvärvsarbete och hemarbete. I motionen föreslås

därför att ett barnomsorgskonto på 40 000 kr per

barn i förskoleåldern införs. Pengarna får användas

av barnens föräldrar under barnets hela

förskoleålder. Den enda begränsning som görs är att

maximalt 20 000 kr får tas ut under ett år. Pengarna

är skattefria och skall inte påverka andra

transfereringar eller bidrag men räknas med vid en

bedömning av om socialbidrag skall betalas ut.

Barnomsorgskonto bör införas den 1 januari 2002 men

övergångsvis med 40 000 kr för ettåringar och 20 000

kr för tvååringar. Samtidigt införs avdragsrätt för

styrkta barnomsorgskostnader, upp till 50 000 kr per

barn och år. Motionärerna anser att

etableringsfrihet i barnomsorgen bör återinföras så

att privat och kooperativ barnomsorg får samma

villkor som den kommunala förskolan. I motionen

anges att införandet av barnomsorgskonto beräknas

kosta 3,5 miljarder kronor, och avdragsrätt för

barnomsorgskostnader beräknas kosta 1,5 miljarder

kronor.

Även i motion Ub44 av Yvonne Andersson m.fl. (kd)

yrkas avslag på förslaget om maxtaxa (yrkande 1,

delvis). Motionärerna, som hänvisar till det

alternativ som Kristdemokraterna tillsammans med

Moderaterna, Folkpartiet och Centern presenterat i

motion Ub43, redovisar principiella utgångspunkter

och konsekvenser när det gäller barnomsorg och begär

i yrkandena 3-5 tillkännagivanden om det anförda.

Vilken omsorgsform som är den rätta för det

enskilda barnet är enligt motionärerna familjen bäst

på att avgöra. Kommunerna skall tillhandahålla olika

valmöjligheter och staten skall ge ekonomiskt stöd

till familjerna och därigenom möjliggöra

föräldrarnas fria val av omsorg.

Under de allra första levnadsåren är föräldrarna

och familjen den viktigaste "lilla gemenskapen" för

barnet. Föräldrarollen måste uppvärderas och

familjepolitiken möjliggöra för föräldrarna att

kunna tillbringa mer tid med barnen. Förskolan är

inte självklart det bästa alternativet för varje

barn. En jämnare fördelning mellan förvärvsarbete

och vård av barn skulle förmodligen medföra många

positiva effekter för ökad familjestabilitet och

inte minst för förbättrad kontakt mellan pappor och

barn. Demografiska förändringar bör leda till en

familjepolitik som gör att fler är villiga att föda

barn, men maxtaxereformen är ett steg i motsatt

riktning. Förslaget om bl.a. maxtaxa har stora

brister inte minst från flexibilitets- och

valfrihetssynpunkt. Framför allt de som på hel-

eller deltid velat sköta barnomsorgen på egen hand

eller velat ha en annan lösning ges inte möjlighet

till det. Stora krav ställs därför på att stödet kan

användas flexibelt.

Utskottet

De ekonomiska stöden till barnfamiljerna, som

huvudsakligen hör till socialförsäkringsutskottets

beredningsområde, är av stor betydelse för

familjepolitiken. De skall bidra till att minska

skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan

familjer med och utan barn samt att tillgodose

specifika stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar. De

skall också stödja föräldrarnas möjligheter att

kombinera förvärvsarbete med föräldraskap.

Jämställdheten mellan könen underlättas genom att

såväl män som kvinnor ges möjlighet att delta i både

familje- och arbetsliv. En viktig del av de

ekonomiska stöden är barnbidraget och

föräldraförsäkringen.

Även barnomsorgen i form av förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg utgör en av hörnstenarna i den

svenska familjepolitiken. Enligt vad som anges i

propositionen är förskoleverksamhetens och

skolbarnsomsorgens uppgift att ge barn en god omsorg

och stimulera deras utveckling och lärande.

Verksamheterna bidrar också till att utjämna

skillnader i uppväxtvillkor för barn i olika

befolkningsgrupper. Av propositionen framgår dock

att avgifternas storlek varierar mellan kommunerna

samt att skillnaderna har ökat under 1990-talet och

nu är så stora att de kan komma i konflikt med

kravet på lika tillgång till förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg. Dessutom har olika typer av

inkomst- och tidsrelaterade taxesystem införts.

Detta innebär betydande marginaleffekter för

föräldrar som återgår till arbete efter arbetslöshet

eller ökar sin arbetstid.

Regeringen föreslår i propositionen införandet av

en maxtaxa i barnomsorgen i form av ett statsbidrag

som utges till kommun som inför ett sådant system.

Som skäl anförs utbildningspolitiska och

familjeekonomiska motiv samt arbetsmarknadsmotiv.

I motion Ub43 föreslås i stället införandet av

barnomsorgskonto, som innebär att föräldrarna fritt

får disponera en bestämd summa pengar under barnets

förskoletid i kombination med bl.a. avdragsrätt för

barnomsorgskostnader.

Utskottet har under föregående riksmöte i

betänkande 1999/2000:SfU1 Anslag inom

socialförsäkringsområdet behandlat motioner av

Centerpartiet resp. Folkpartiet om barnkonto, i

något olika utformning. I samma betänkande

behandlade utskottet också motioner av Moderaterna

respektive Kristdemokraterna om vårdnadsbidrag och

avdragsrätt för barnomsorgskostnader. Samtliga

motioner avstyrktes av utskottet, vilket förslag

riksdagen följde. Utskottet framhöll (s. 73) att ett

bra välfärdssystem som omfattar alla är det

fördelningspolitiska instrument som fungerar bäst.

Framför allt gynnas därmed de som är mest i behov av

stöd. Enligt utskottet var det också viktigt att

barnen sätts i centrum, liksom att samhällets

insatser inriktas på att skapa jämlika

uppväxtvillkor för barn samtidigt som föräldrarna

ges möjlighet att kombinera föräldraskap med

förvärvsarbete eller studier. Utskottet framhöll

vidare att en bra familjepolitik är ett viktigt

medel för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och

män. Enligt utskottets mening uppfyllde

familjepolitiken i huvudsak dessa krav. Utskottet

angav också att familjepolitiken ger utrymme för

flexibla lösningar för olika familjesituationer

samtidigt som den har en god fördelningspolitisk

effekt. När det gällde kravet på ett återinförande

av vårdnadsbidraget angav utskottet (s. 82) att

vårdnadsbidrag ur jämställdhetssynpunkt är ett steg

i fel riktning i den meningen att det kan motverka

att kvinnor och män tar samma ansvar för hem och

familj. Utskottet ansåg att en familjepolitik, byggd

på en flexibel föräldraförsäkring, en väl utbyggd

barnomsorg av god kvalitet, barnbidrag och en bra

skola för alla, främjar jämställdheten och ökar

valfriheten för både kvinnor och män. En sådan

familjepolitik ser både till barnens och

föräldrarnas bästa.

Enligt utskottets mening kommer ett system med

maxtaxa i den utformning som regeringen nu föreslår,

särskilt som avgifterna begränsas inte bara till ett

visst högsta belopp per månad utan också till viss

del av familjens inkomst, att utgöra ett viktigt

komplement till nuvarande delar i familjepolitiken.

Genom att begränsa avgifterna i förskoleverksamheten

och skolbarnsomsorgen sätts barnen i centrum, i

första hand genom att i de kommuner där maxtaxa

införs kan alla barn få tillgång till verksamheten,

såväl kommunalt som enskilt bedriven. Förutom att en

sänkning av avgifterna innebär en avsevärd ekonomisk

standardhöjning för de flesta barnfamiljer så

minskar samtidigt de marginaleffekter som

tidsrelaterade och inkomstrelaterade avgifter ger

upphov till. Det är nämligen viktigt att

familjepolitiken, samtidigt som den möjliggör för

båda föräldrarna att kombinera förvärvsarbete och

föräldraskap, även stimulerar förvärvsarbete så att

Sverige fortsatt har råd med en god välfärd.

Utskottet noterar i detta sammanhang att en

särskild utredare har till uppgift att göra en

analys av det ekonomiska familjestödet (dir.

2000:16). De stöd som skall analyseras är de

allmänna barnbidragen, underhållsstödet och

bostadsbidraget till barnfamiljer. I analysen skall

också vägas in de förändringar som föreslås vad

gäller avgifter i förskoleverksamheten och

skolbarnsomsorgen, skattesystemet och

studiestödssystemet samt andra faktorer av betydelse

för barnfamiljernas ekonomi. Syftet är att undersöka

vilka möjligheter det finns att inom ramen för den

generella välfärdspolitiken, och med bibehållen

eller ökad fördelningspolitisk träffsäkerhet, på ett

mer effektivt sätt stödja barnfamiljerna. Utredaren

skall särskilt beakta svårigheterna med

marginaleffekter. En slutlig redovisning av

uppdraget skall lämnas senast den 28 februari 2001.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen

till den del den avser förslag om maxtaxa och

avstyrker motionerna Ub43 och Ub44 yrkandena 1

(delvis) och 3-5.

Stockholm den 10 oktober 2000

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Margit

Gennser (m), Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s),

Rose-Marie Frebran (kd), Cecilia Magnusson (m),

Mariann Ytterberg (s), Gustaf von Essen (m), Lennart

Klockare (s), Ronny Olander (s), Fanny Rizell (kd),

Göran Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin (mp),

Birgitta Carlsson (c), Claes Stockhaus (v), Kalle

Larsson (v) och Johan Pehrson (fp).

Avvikande mening

Margit Gennser (m), Rose-Marie Frebran (kd), Cecilia

Magnusson (m), Gustaf von Essen (m), Fanny Rizell

(kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och

Johan Pehrson (fp) anför:

Enligt vår mening är förslaget om maxtaxa förenat

med stora problem.

Det är främst ett sätt att ensidigt driva föräldrar

att välja en viss form av barnomsorg. En maxtaxa

förstärker dagens orättvisor mellan dem som kan och

vill utnyttja den kommunalt finansierade

barnomsorgen och dem som vill eller måste ordna

annan barnomsorg. Maxtaxan har en felaktig

fördelningspolitisk profil då den endast ger en

marginell förbättring för familjer med låga

inkomster och stora förbättringar för dem med höga

inkomster.

Dessutom är förslaget ofullständigt och utelämnar

svaren på många väsentliga frågor. Hur kommer denna

reform att påverka de barnomsorgsformer som drivs i

alternativ regi? Kooperativ och andra driftsformer

utgör

14 % av dagens barnomsorgsutbud. Kommer kommunerna

att tvingas ta över dessa och vad kan det tänkas

kosta? Hur skall kommunerna klara finansieringen av

den ökade efterfrågan på barnomsorg? Vad händer med

avgifterna för dem som redan i dag ligger under

maxtaxans tak?

Den viktigaste frågan är dock: Vad händer med

kvaliteten i barnomsorgen? Redan i dag brottas de

flesta kommunala förskolor med kvalitetsproblem:

många barn i grupperna, svårt att rekrytera

kompetent personal m.m. Menar regeringen allvar med

ambitionen att höja kvaliteten inom barnomsorgen

skulle alla kommuner få del av förslaget till

statsbidrag för kvalitetssäkrande åtgärder.

Fullständiga konsekvensbeskrivningar av förslaget

borde redovisas innan införandet av maxtaxa

diskuteras vidare.

Familjepolitiken måste skapa större möjligheter för

föräldrar att kombinera arbetsliv med föräldraskap.

Stödet till barnomsorg skall omfatta alla barn.

Föräldrarna måste ges ekonomiska möjligheter att

styra över sin tid och valet av barnomsorg. Vi vill

ge självbestämmande till föräldrarna. Ett

barnomsorgskonto på 40 000 kr per barn i

förskoleåldern bör därför införas. Pengarna får

användas av barnens föräldrar under barnets hela

förskoleålder. Den enda begränsning som görs är att

maximalt 20 000 kr får tas ut under ett år. Pengarna

är skattefria och skall inte påverka andra

transfereringar eller bidrag men beaktas vid

bedömningen av om socialbidrag skall betalas ut.

Barnomsorgskonto bör införas den 1 januari 2002 men

övergångsvis med 40 000 kr för ettåringar och 20 000

kr för tvååringar. Samtidigt bör införas avdragsrätt

för styrkta barnomsorgskostnader, upp till 50 000 kr

per barn och år. Vi anser vidare att

etableringsfrihet i barnomsorgen bör återinföras så

att privat och kooperativ barnomsorg får samma

villkor som den kommunala förskolan. I enlighet med

vad som anges i motion Ub43 kan införandet av

barnomsorgskonto beräknas kosta 3,5 miljarder

kronor, och avdragsrätt för barnomsorgskostnader

beräknas kosta 1,5 miljarder kronor.

Vi tillstyrker således motionerna Ub43 (yrkandena 1

och 2) och Ub44 yrkande 1 i denna del och avstyrker

regeringens förslag om statsbidrag vid maxtaxa och

för kvalitetssäkrande åtgärder. Vi anser vidare att

riksdagen med bifall till motion Ub43 yrkandena 3-5

bör besluta att i stället införa ett

barnomsorgskonto enligt det ovanstående, avdragsrätt

för styrkta barnomsorgskostnader och

etableringsfrihet i barnomsorgen. Regeringen bör

snarast lägga fram förslag i enlighet härmed.

Särskilt yttrande

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anför:

Vi kristdemokrater anser att barnens behov måste

sättas först. Under de allra första levnadsåren är

föräldrarna och familjen den viktigaste "lilla

gemenskapen" för barnet. Föräldrarollen måste

uppvärderas och familjepolitiken möjliggöra för

föräldrarna att kunna tillbringa mer tid med barnen.

Därför måste föräldrar ha praktiska och ekonomiska

möjligheter att välja den barnomsorgsform som passar

dem bäst. Vi vill att staten ger landets föräldrar

så flexibla och likvärdiga förutsättningar som

möjligt oavsett hur de väljer att ordna omsorgen om

sina barn. Redan i dag är friheten för föräldrar att

välja barnomsorgsform mycket begränsad och förslaget

om maxtaxa är ett steg i fel riktning. Många

föräldrar skulle önska en annan lösning men har inte

möjligheter till detta. Familjernas behov och

önskemål kan också variera över tiden, och därför

ställs stora krav på att samhällets stöd till

barnfamiljer är organiserat så att det kan användas

på ett flexibelt sätt. Förslaget om maxtaxa har

stora brister inte minst från flexibilitets- och

valfrihetssynpunkt framför allt för dem som på hel-

eller deltid velat sköta barnomsorgen på egen hand

eller velat ha en annan lösning. Vi säger därför nej

till maxtaxan och föreslår införandet av ett

barnomsorgskonto.