Bet. 2000/01:UU10

Utrikesutskottets betänkande

2000/01:UU10

Mänskliga rättigheter m.m. - länder, områden och

enskilda folkgrupper

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

UU10

Sammanfattning

Utrikesutskottet behandlar årligen motioner som rör

mänskliga rättigheter. I detta betänkande behandlas

en rad motioner som rör mänskliga rättigheter och

andra förhållanden som rör länder, områden och

folkgrupper. Såväl principiella och övergripande

frågor som situationen i en rad enskilda länder

behandlas.

De ämnesområden som behandlas i betänkandet speglar

och besvarar de frågor som väckts i ett antal

motioner av enskilda riksdagsledamöter eller grupper

av ledamöter. Alla frågor som väckts är

betydelsefulla, men avspeglar inte nödvändigtvis de

frågor som utgör de stora huvudfårorna i svensk

utrikes- och biståndspolitik.

Utskottet ställer sig bakom den av regeringen förda

politiken på MR-området i de fall som aktualiseras

av motionerna. Arbetet för att främja respekten för

de mänskliga rättigheterna bör enligt utskottet

utgöra en integrerad del i all utrikespolitik. Det

är ett gemensamt ansvar för det internationella

samfundet att påtala brott mot de mänskliga

rättigheterna där sådana begås. Sverige måste

framföra öppen och tydlig kritik när så är befogat.

Utskottet besvarar eller avstyrker samtliga

motionsyrkanden.

I ärendet finns 10 reservationer och 10 särskilda

yttranden.

Utskottets överväganden disponeras enligt följande:

1. Allmänt om de mänskliga rättigheterna

2. Dödsstraffet

3. Kvinnors och mäns rättigheter

4. Rättsstatens utveckling och människovärdet

5. Demokratibistånd

6. Diskriminering på grund av kön eller sexuell

läggning

7. Diskriminering av funktionshindrade

8. Hiv/aids

9. Legosoldater

10. Tortyr

11. Moldavien

12. Cypern

13. Turkiet

- Assyrier, syrianer, kaldéer, armenier

14. Mellanöstern och Nordafrika - allmänt

15. Israel

16. Palestina

17. Västsahara

18. Irak

19. Iran

20. Asien - allmänt

21. Södra Kaukasus och Centralasien

22. Afghanistan

23. Indien och Pakistan

24. Burma

25. Kina

- Tibet och Sinkiang

- Hongkong

- Taiwan

26. Östtimor

27. Afrika - allmänt

28. Kongostaterna

29. Somalia

30. Etiopien och Eritrea

31 Latinamerika - allmänt

32.Kuba

33. Colombia

34. Förenta staterna

Bilaga: Internationella MR-instrument. Förteckning

över MR-konventioner och ratifikationsstatus per den

25 februari 2001.

Motionerna

1999/2000:U21 av andre vice talman Eva Zetterberg

m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en särskild MR-

rapportör i Colombia,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om situationen när det

gäller folkomröstningen om Västsaharas framtid,

2000/01:U206 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kränkningar av

de mänskliga rättigheterna alltid måste påtalas,

kritiseras och åtgärdas oavsett var de äger rum.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige såväl

bilateralt som multilateralt bör intensifiera

arbetet med att försvara och förbättra skyddet för

de mänskliga rättigheterna.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för

dödsstraffets avskaffande.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

agera snabbt och tydligare markera avstånd mot

länder som kränker kvinnors rättigheter.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rättsstatens

betydelse för utveckling.

2000/01:U215 av Anders Ygeman (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om rätten till facklig organisering.

2000/01:U216 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det behövs nya

och djärva metoder för att nå och slå vakt om

människovärdet.

2000/01:U404 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige på

lämpligt sätt bör arbeta för att FN:s förklaring om

mänskliga rättigheter även skall förbjuda

diskriminering på grund av sexuell läggning.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

verka för dödsstraffets avskaffande.

2000/01:U405 av Lars Ohly m.fl. (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige i internationella forum aktivt

skall stödja en lösning som bygger på att Cypern är

en stat med ett medborgarskap och en internationell

röst och skall bestå av två politiskt jämlika

samhällen i en federation.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige i internationella forum aktivt

skall verka för gradvis nedrustning av den militära

närvaron i Cypern med syfte att på sikt åstadkomma

en demilitarisering av ön.

2000/01:U406 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige i FN måste verka för att USA:s

och Storbritanniens bombningar av Irak upphör.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige till följd av att sanktionerna

mot Irak inte alls får den effekt som avses i FN

verkar för att sanktionerna hävs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen inom FN och EU bör verka för

att en federal lösning kommer till stånd när det

gäller norra Irak/Irakiska Kurdistan på ett sådant

sätt att det kurdiska folkets ställning i

folkrättsligt avseende stärks och skyddas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att eftersom det s.k. Food for Oil-programmet

inte fungerar måste den svenska regeringen i FN

verka för att den irakiska befolkningen ges snabb

och effektiv hjälp med livsmedel och mediciner så

snart sanktionerna hävts och bombningarna upphört.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige i FN bör verka för att en ny

resolution, som när den konkret tillämpas innebär

stöd och skydd för kurderna i norra Irak/Irakiska

Kurdistan och som även innefattar militära

ingripanden, utan att dessa innebär urskillningslösa

bombningar av den typ som USA och Storbritannien

genomfört mot Irak.

2000/01:U409 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en rapport som kartlägger

omfattningen av och motiven till

legosoldatverksamhet internationellt.

2000/01:U415 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om FN och mänskliga

rättigheter.

2000/01:U510 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stödja och

stimulera de mellanmänskliga kontakterna och det

folkliga utbytet.

2000/01:U601 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att frågan om ett generellt

diskrimineringsförbud bör lösas genom ett

tilläggsprotokoll till Europakonventionen.

2000/01:U603 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i FN bör verka för

att meningsfulla förhandlingar mellan Dalai lama

tillsammans med den tibetanska exilregeringen och

den kinesiska ledningen kommer till stånd under FN:s

överinseende.

2000/01:U604 av Ulla-Britt Hagström och Margareta

Viklund (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige bör verka för att FN:s konvention

om att undanröja diskriminering av kvinnor (CEDAW)

inklusive tilläggsprotokoll ratificeras av alla

länder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen på alla nivåer i förslag till

beslutsfattande bör integrera frågan om

jämställdhet.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lagstiftning som förhindrar

människohandel.

2000/01:U605 av Lennart Fridén (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett aktivare agerande av Sverige

och EU med avseende på mänskliga rättigheter i Iran.

2000/01:U606 av tredje vice talman Rose-Marie

Frebran m.fl. (kd, s, m, v, c, fp, mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av fortsatt

svenskt stöd till Republiken Kongo för att motverka

att stridigheter återupptas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av

att en internationell undersökningskommission,

förslagsvis inom EU:s ram, kartlägger de utländska

ekonomiska intressen som påverkat och påverkar

utvecklingen i Republiken Kongo.

2000/01:U607 av Tuve Skånberg (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om rasistiska och antisemitiska

angrepp i egyptiska medier.

2000/01:U608 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i FN bör

verka för ett inlemmande av Taiwans deltagande i det

internationella samarbetet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bereder

Taiwans representationskontor i Stockholm villkor

som är likvärdiga dem som kommer andra utländska

beskickningar till del.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att lösa

frågan om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och

Taiwan.

2000/01:U610 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

Sverige i sina kontakter med Israel kräver

efterlevnad av konventionen om de mänskliga

rättigheterna i fallet Mordechai Vanunu.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen,

ifall inte situationen för Vanunu klart förbättras,

bör föra upp frågan på FN:s agenda vad gäller brott

mot de mänskliga rättigheterna.

2000/01:U611 av Sten Tolgfors (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om Taiwans

demokratiseringsprocess som ett gott exempel för

demokratisering av Folkrepubliken Kina.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att Sverige och

EU måste verka för att användningen av dödsstraffet

i Folkrepubliken Kina upphör, att rättsväsendet

avpolitiseras, att politiska fångar friges och att

förföljelsen av oppositionella samt religiösa

personer upphör.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om de mänskliga

rättigheternas universalitet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om Folkrepubliken

Kinas kärnvapenupprustning samt om missilprogram.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om Folkrepubliken

Kinas hot om våld mot Taiwan.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om Folkrepubliken

Kinas försök att påverka utfallet av fria och

demokratiska val i Taiwan.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om utgångspunkterna

för en ny svensk Kinapolitik.

2000/01:U612 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att den svenska regeringen inom olika

internationella organisationer bör verka för att

Garaad Abshir Salaah friges.

2000/01:U613 av Margareta Viklund m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i UNAIDS

och i andra internationella forum på ett offensivt

sätt verkar för att initiera olika aktiviteter för

att bekämpa hiv och aids.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en redovisning av

hur hiv/aids-frågan behandlas i FN:s olika organ.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att hiv/aids-arbetet

utförs i samarbete med de institutioner och

organisationer som finns i de länder där Sverige

arbetar med frågan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att hiv/aids-

förebyggande aktivitetsprogram integreras i

biståndsarbetet med infrastruktur.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att arbeta för en

större vilja att tala om sex och samlevnad i u-

länder.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att arbeta för att

ledare i utsatta länder skall kunna ta sitt ansvar

beträffande information och utbildning om hiv/aids-

frågan.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de mest

hiv/aids-drabbade länderna får tillgång till

förebyggande, bromsande och behandlande mediciner.

2000/01:U615 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige som ordförandeland i EU och i

andra internationella sammanhang verkar för att

internationell rätt och FN:s resolutioner efterlevs

när det gäller palestiniernas rätt till

självbestämmande och suveränitet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige som ordförandeland i EU och i

andra internationella sammanhang verkar för att den

illegala israeliska bosättningspolitiken på

ockuperat palestinskt område stoppas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige som ordförandeland i EU och i

andra internationella sammanhang motsätter sig

"bantustaniseringen" av de ockuperade palestinska

områdena.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att palestinierna har rätt att utropa en egen

suverän stat, dvs. en stat som har kontroll över det

egna territoriet, sina gränser, sin handel och andra

relationer med andra länder.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige som ordförandeland i EU och i

andra internationella sammanhang verkar för

palestiniernas rätt till östra Jerusalem.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige som ordförandeland i EU och i

andra internationella sammanhang verkar för alla

palestiniers rätt till återvändande.

2000/01:U616 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i FN

verkar för att USA och andra medlemmar i

säkerhetsrådet samt Afghanistans grannländer aktivt

medverkar till att kriget i Afghanistan får ett

slut.

2000/01:U618 av Annelie Enochson och Margareta

Viklund (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att Turkiet, med anledning av sin EU-kandidatur,

uppmanas ta sitt kulturansvar för de assyrisk-

syrianska kyrkor och kloster som finns inom landets

gränser.

2000/01:U619 av Björn Leivik (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att inrätta ett

permanent organ för internationellt parlamentariskt

och civilt utbyte i avsikt att stärka mänskliga

rättigheter och demokratisk utveckling.

2000/01:U621 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram en

redovisning av läget och utvecklingen beträffande

mänskliga rättigheter och demokrati i

mottagarländerna för svenskt bistånd i enlighet med

vad som anförts i motionen.

6. Riksdagen begär att regeringen i det

internationella samarbetet inom FN föreslår att dess

generalförsamling får en utförlig rapport och

genomför en årlig debatt om läget beträffande

mänskliga rättigheter och demokrati i

medlemsländerna.

2000/01:U622 av Lars Ohly m.fl. (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige i alla internationella sammanhang

bör verka för att hedersmord av kvinnor

uppmärksammas och tas upp för omsorgsfull och seriös

behandling.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige i internationella sammanhang

också bör inrikta sig på att betona betydelsen av

rättsliga påföljder när det gäller dessa brott.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att svensk biståndsverksamhet i högre grad än

tidigare bör inrikta sig på kvinnors situation i

länder där hedersmord förekommer.

2000/01:U624 av Björn Leivik och Elizabeth Nyström

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om Sveriges

hållning gentemot Folkrepubliken Kina.

2000/01:U625 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om Sveriges erkännande av

Taiwans nationella status.

2000/01:U626 av Annelie Enochson och Ulla-Britt

Hagström (kd) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av att Sverige verkar för att bistå Kina i

den demokratiska utvecklingen.

2000/01:U627 av andre vice talman Eva Zetterberg

m.fl. (v, s, m, kd, c, fp, mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en handlingslinje

och politisk inriktning av stödet till Västsahara.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att svenska regeringen i FN, i EU - alldeles

särskilt som ordförandeland i EU under första halvan

av år 2001 - och i andra internationella sammanhang

skall verka för att påskynda genomförandet av en

folkomröstning i Västsahara.

2000/01:U628 av Murad Artin m.fl. (v, m, kd, c, fp,

mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att folkmordet på

armenier, assyrier/syrianer och kaldéer skall tas

upp vid de årliga förintelsekonferenser som

regeringen planerar att avhålla.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den svenska

regeringen bör erkänna folkmordet på

assyrier/syrianer och kaldéer som ett historiskt

faktum.

2000/01:U629 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att uppmärksamma

demokratirörelsen i Kuba.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att stödja

oberoende journalister i Kuba.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i högre grad

uppmärksamma de politiska fångarna i Kuba och den

bristande respekten för de mänskliga rättigheterna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om det tilltagande

användandet av dödsstraffet och om en vädjan till

den kubanska regimen om ett omgående moratorium.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om EU:s Kubapolitik.

2000/01:U630 av Margareta Viklund m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om främjande av

mänskliga rättigheter i Afrika.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om främjande av

mänskliga rättigheter i Asien.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om främjande av

mänskliga rättigheter i Mellanöstern.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om främjande av

mänskliga rättigheter i Latinamerika.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om främjande av

mänskliga rättigheter i USA.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om internationellt

arbete mot tortyr.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i

internationella forum aktivt verka för dödsstraffets

upphörande.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stödja

organisationer som arbetar mot kvinnlig

könsstympning.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i

internationella forum lyfta fram respekten för

sexuellt avvikande gruppers mänskliga rättigheter.

2000/01:U631 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att de fångar av eritreanskt ursprung som

hålls internerade i Dedessalägret tillfälligt tas

emot i Sverige.

2000/01:U632 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige som stor

bidragsgivare till olika biståndsorgan inom FN-

systemet har ett ansvar att följa denna verksamhet

och tillse att effekterna av de villkor under vilka

FN-organen verkar i Burma utvärderas.

2000/01:U633 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flyktingsituationen

i Västra Timor.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att övergångsarbetet

i Östra Timor genomförs under full insyn och

medverkan från den östtimorianska befolkningen och

att övergångstiden till full kontroll från

östtimorianska myndigheter blir så kort som möjligt

utan att processen riskeras.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att FN tillser att

övergreppen i Östra Timor får en rättslig prövning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige inom

ramen för EU utövar starka påtryckningar på

regeringen i Indonesien för att stoppa övergreppen

mot befolkningen i Aceh och för att områdets framtid

kan avgöras i fredliga och folkrättsligt acceptabla

former.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige inom

ramen för EU utöver starka påtryckningar på

regeringen i Indonesien för att stoppa övergreppen

mot befolkningen i Västra Papua och för att områdets

framtid kan avgöras i fredliga och folkrättsligt

acceptabla former.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Moluckerna

kräver internationell uppmärksamhet och bör ingå i

de krav som ställs på de indonesiska myndigheterna

att återställa fredliga förhållanden under full

respekt för mänskliga fri- och rättigheter.

2000/01:U634 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, v,

kd, fp, mp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om garanti för skydd

för Irakiska Kurdistan sedan sanktionerna mot Irak

hävts.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en federal status

för Irakiska Kurdistan inom Irak.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om initiativ till att

kurdfrågan som helhet tas upp på den internationella

dagordningen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ansvariga för

brott mot mänskligheten ställs inför rätta.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skydd till dess en

plan för återförening accepteras av ett folkvalt

parlament i Irakiska Kurdistan.

2000/01:U635 av andre vice talman Eva Zetterberg

m.fl. (v, kd, c, fp, mp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige som ordförandeland i EU och som

medlem i FN och andra internationella forum skall

arbeta för att det inrättas mekanismer som

kontrollerar efterlevnaden av FN:s deklaration om

mänskliga rättigheter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige i internationella forum aktivt

verkar för att de stater som ännu inte anslutit sig

till FN:s konvention mot tortyr gör detta och gör

det utan reservationer.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige skall verka för att alla länder

som ratificerat FN:s konvention om kvinnans

rättigheter också lever upp till den.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige skall verka för att de länder som

på olika punkter reserverat sig mot FN:s konvention

om kvinnans rättigheter förmås att avstå från dessa.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige måste verka för att de

paramilitära grupperna i Colombia upplöses och att

straffriheten för brott mot mänskliga rättigheter i

Colombia upphör.

2000/01:U636 av andre vice talman Eva Zetterberg

m.fl. (v, s, m, kd, c, fp, mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att den svenska regeringen i den kritiska

dialogen med kraft hävdar det iranska folkets rätt

att fritt organisera sig i partier och

fackföreningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att den svenska regeringen verkar för att

FN:s speciella sändebud när det gäller mänskliga

rättigheter i Iran, Maurice Capithorne, måste få

möjlighet att besöka landet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att den svenska regeringen i olika

internationella organ skall verka för att

omständigheterna kring flera författares och en rad

politiskt och religiöst oliktänkande människors död

närmare granskas av en opartisk internationell

humanitär organisation.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen i sina direkta relationer med

den iranska regeringen samt i EU- och FN-sammanhang

bör verka för att alla författare och journalister

ges möjlighet att fritt ge ut sina verk, tidskrifter

och tidningar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att den svenska regeringen bör verka för att

ett FN-kontor upprättas i Iran.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen i den kritiska dialogen bör

lägga stor vikt vid kvinnornas situation när det

gäller deras ställning inom rättssystemet, när det

gäller deras rätt till arbete och deras möjligheter

att yttra sig i samhällsdebatten.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall verka för att alla som

fängslats enbart på grund av sin politiska eller

religiösa uppfattningar friges.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att den svenska regeringen inom EU skall

verka för att politiska, diplomatiska och ekonomiska

punktsanktioner skall kunna tas i bruk som en del av

den kritiska dialogen.

2000/01:U639 av Sonja Fransson och Marianne

Ytterberg (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att insatser och metodutveckling som syftar till att

stärka funktionshindrades jämlikhet, delaktighet och

möjligheter att åtnjuta sina mänskliga rättigheter

särskilt skall prioriteras inom ramen för svenska

utvecklings- och katastrofinsatser.

2000/01:U641 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, v,

kd, mp, fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

förbättringar av de mänskliga rättigheterna i

Turkiet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en strategi för

relationerna med Turkiet inkluderande ett sändebud

för mänskliga rättigheter.

2000/01:U642 av Per Lager (mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att i relevanta forum

protestera mot behandlingen av indianerna på Big

Mountain.

2000/01:U644 av Martin Nilsson (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om stöd till demokratirörelser i

auktoritära stater.

2000/01:U646 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp, v, c)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

hjälpa till med försoningsprocessen i Östtimor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

agera för att en opartisk internationell domstol

upprättas för att ställa förövare inom den

indonesiska militären och den pro-indonesiska

milisen inför rätta för övergrepp som begåtts

gentemot Östtimors befolkning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

bidra till en lösning av flyktingfrågan.

2000/01:U648 av Yilmaz Kerimo m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om minoriteter i Turkiet.

2000/01:U649 av Tommy Waidelich och Yilmaz Kerimo

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om ökade kontakter

med Turkiet.

2000/01:U650 av Sonja Fransson (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om insatser och

metodutveckling som syftar till att stärka

funktionshindrade människors jämlikhet och

delaktighet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att ta fram

konkreta riktlinjer och arbetssätt för hur man skall

integrera funktionshindrade människors rättigheter

och behov i det svenska utvecklingssamarbetet.

2000/01:U651 av Margareta Andersson och Elver

Jonsson (c, fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

förnyade åtgärder för att lösa konflikten mellan

Indien och Pakistan om Kashmirområdet.

2000/01:U652 av Patrik Norinder m.fl. (m, v, kd, c,

fp, mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen beslutar att Sveriges regering

skall verka för att Taiwan skall kunna deltaga i

arbetet inom WHO som observatör.

2000/01:U653 av andre vice talman Eva Zetterberg

m.fl. (v, s, m, kd, c, fp, mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen begär

att regeringen utformar en strategi för svenskt

engagemang i fredsprocessen i Colombia i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2000/01:U657 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att klart och

tydligt fördöma all kinesisk maktpolitik och hot om

väpnat våld mot Taiwan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Sverige, EU och

brotten mot mänskliga fri- och rättigheter i Kina.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en konsekvent,

sammanhållen och uthållig strategi för stöd till

demokratisk utveckling och respekt för mänskliga

rättigheter i Folkrepubliken Kina.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Sveriges och EU:s

behandling av brott mot mänskliga fri- och

rättigheter i Kina inom ramen för granskningsarbetet

i FN:s kommission för mänskliga fri- och

rättigheter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Taiwans

representationskontor i Stockholm.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om svensk

representation i Taipei.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för att EU

upprättar ett informationskontor i Taipei.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om besöksvisering för

taiwanesiska medborgare till Sverige.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Kina, Taiwan och

WTO.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Kina, Taiwan och FN.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Taiwans

representation i FN:s underorgan.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU

fortsatt stöder arbetet på en fullständig

demokratisering av Hongkong med ett fullt direktvalt

parlament inför vilket de styrande är direkt

ansvariga.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om situationen i Tibet

och i Xinjiang.

2000/01:U658 av Elver Jonsson (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

prioritera den krisartade situationen i

Kongostaterna.

2000/01:U660 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett ökat svenskt

engagemang inom OSSE till stöd för en snabb och

hållbar lösning av frågan om Nagorno-Karabachs

status.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett ökat ungdoms-

och kulturutbyte med Armenien.

2000/01:U661 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i

internationella sammanhang måste påtala kränkningar

gentemot homo- och bisexuella och transpersoner i

andra länder.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU måste agera

starkare gentemot sina medlemsländers diskriminering

av homo-, bi- och transpersoner.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

arbeta för att FN:s konvention om mänskliga

rättigheter utsträcks till att gälla förföljelse på

grund av sexuell läggning och könsidentitet.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Sveriges agerande i

Europarådet för homo- och bisexuella och

transpersoners rättigheter.

18. Riksdagen begär att regeringen arbetar för att

homo- och bisexuella och transpersoners situation

förs upp på OSSE:s agenda i MR-arbetet.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige måste ta

initiativ till att Östersjöstaternas råds

kommissarie för mänskliga rättigheter också

uppmärksammar den diskriminering av homo- och

bisexuella och transpersoner som pågår i

medlemsstaterna.

2000/01:U702 av Margareta Viklund (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stödja OSSE i

dess strävan att ta upp fallet Ilascu till en ny

rättegång i tredje land.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i FN belysa

Ilascus situation och verka för att han tillsammans

med de övriga i Ilascu-gruppen får en rättvis och

fri rättegång.

2000/01:U703 av Margareta Viklund (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hjälp och stöd för

assyrierna så att de kan stanna i sina hemländer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att assyriernas

situation förs upp på FN:s dagordning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att assyrierna skall

få sin etniska och kulturella identitet erkänd.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att laglösheten i

norra Irak skall uppmärksammas och åtgärdas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om riktade sanktioner

mot den politiska eliten i Irak för att lindra

sanktionernas negativa effekter för den civila

befolkningen.

2000/01:K339 av Margareta Andersson och Elver

Jonsson (c, fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

förnyade åtgärder för att lösa konflikten mellan

Indien och Pakistan om Kashmirområdet.

2000/01:K399 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att Sverige

skall ratificera tilläggsprotokollet till den

internationella konventionen om ekonomiska, sociala

och kulturella rättigheter (avsnitt 3.3).

2000/01:L459 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Sveriges arbete inom

internationella organisationer för homo- och

bisexuellas rättigheter.

2000/01:Kr701 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen presenterar hur de arbetar med

att verka för att de olika medierna självsanerar

bilden av kvinnan i medierna i enlighet med FN:s

handlingsplan för jämställdhet i världen som vi

antagit.

2000/01:MJ544 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

11. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ

till en FN-konferens och en FN-deklaration om

djurens rättigheter.

2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige och

Europeiska unionen tydligt arbetar för att främja

kvinnors rättigheter världen över, inte minst genom

att försöka se till att alla länder inte bara

ratificerar utan även implementerar de relevanta

deklarationerna om de mänskliga rättigheterna.

Utskottet

Detta betänkande behandlar huvudsakligen

motionsyrkanden som rör frågor om mänskliga

rättigheter i enskilda länder, områden eller för

folkgrupper. Betänkandet behandlar även andra

frågor, t.ex. speciella hälsofrågor, i ett MR-

perspektiv.

Regeringen har tidigare i skrivelser (Mänskliga

rättigheter i svensk utrikespolitik - skr.

1997/78:89 och Demokrati och mänskliga rättigheter i

Sveriges utvecklingssamarbete - skr. 1997/98:76)

konstaterat att demokrati och mänskliga rättigheter

är både mål och medel i utvecklingsprocessen.

Demokrati som biståndsmål har funnits sedan många

år, men först efter det kalla krigets slut har ett

metodarbete på allvar utvecklats inom

utvecklingssamarbetet i syfte att främja

demokratisering i ett internationellt perspektiv

liksom i ett svenskt biståndsperspektiv. Samtidigt

har de mänskliga rättigheterna, som de formuleras i

de internationella konventionerna, alltmer kommit i

fokus. De utgör en värdegrund för världens stater

och folk. En viktig uppgift för såväl FN:s

generalförsamling som MR-kommissionen är att

uppmärksamma och granska missförhållanden i enskilda

länder vad avser respekten för de mänskliga

rättigheterna. Det kan konstateras att MR-

kommissionens arbete under senare år alltmer kommit

att förskjutas från normbildande till övervakande

verksamhet. Utskottet noterade i förra årets

betänkande (1999/2000:UU11) att Europaparlamentets

utrikesutskott i sitt senaste betänkande krävt att

EU överger dagens fragmenterade MR-politik och

ersätter den med ett gemensamt heltäckande program

för mänskliga rättigheter som omfattar alla

politikområden.

Utskottet konstaterade även att demokratin i vissa

länder vunnit ett allt starkare fäste, även om

institutionerna alltjämt är relativt svaga. Många av

ledarna i dessa länder är folkvalda, men det

folkliga förtroendet för demokratiska institutioner

är i flera fall dåligt. Den extrema fattigdomen som

råder på många håll i världen är det främsta hindret

för varaktig fred och för konsolidering av

demokratin.

Mänskliga rättigheter i Europeiska unionen

Utskottet konstaterar att Europeiska rådet vid sitt

möte i Köln 1999 beslutade att utarbeta en särskild

EU-stadga för de grundläggande medborgerliga

rättigheterna. Arbetet med att ta fram ett

stadgeförslag har genomförts inom ramen för det s.k.

konventet, bestående av representanter för

medlemsländernas regeringar och parlament samt för

EU-parlamentet och kommissionen. Konventet har

bestått av personliga företrädare för

regeringscheferna i medlemsstaterna, trettio

företrädare för de nationella parlamenten, sexton

ledamöter av Europaparlamentet och en företrädare

för kommissionen. Företrädare för EG-domstolen och

Europarådet har deltagit som observatörer.

Vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000

välkomnades rådets, Europaparlamentets och

kommissionens gemensamma proklamation av Stadgan om

de grundläggande rättigheterna, som i en och samma

text tar upp medborgerliga, politiska, ekonomiska,

sociala och samhälleliga rättigheter vilka hittills

har återfunnits i olika internationella, europeiska

eller nationella källor. Europeiska rådet framhöll

vikten av att stadgan skulle få största möjliga

spridning bland unionens medborgare. I enlighet med

slutsatserna från mötet i Köln kommer frågan om

stadgans tillämpningsområde att behandlas i ett

senare skede.

Vid mötet i Nice antogs en förklaring om unionens

framtid, och man enades även om en förklaring om

arbetet med den fortsatta processen om unionens

utvidgning. I denna process kommer frågan om vilken

ställning Europeiska unionens stadga om de

grundläggande rättigheterna som proklamerades i Nice

skall komma att få.

Utrikesutskottet behandlar årligen motioner som rör

mänskliga rättigheter. Detta riksmöte behandlar

frågorna i betänkande 2000/01:UU10 Mänskliga

rättigheter m.m. - länder, områden och enskilda

folkgrupper.

I de avsnitt som behandlar länder och områden

redogörs, med något undantag, i respektive

bakgrundsbeskrivning för den allmänna situationen

vad gäller svenskt samarbete med respektive land (i

de fall detta är aktuellt). Avsnittet följs av den

bedömning av MR-läget som gjorts av den svenska

regeringen. Text- och bedömningsavsnitten kan vara

hämtade antingen ur Utrikesdepartementets årsbok -

Sveriges internationella utvecklingssamarbete - 2000

-, ur Budgetpropositionen för 2001 eller från Sidas

landinformation. Efter denna information följer

information om MR-läget hämtad från Svenska Amnestys

senaste landinformation. De avsnitt som speglar

Amnestys bedömningar är tydligt källangivna.

De ämnesområden som behandlas i betänkandet speglar

och besvarar de frågor som väckts i ett stort antal

motioner av enskilda riksdagsledamöter eller grupper

av ledamöter. Alla frågor som väckts är

betydelsefulla, men avspeglar inte nödvändigtvis de

frågor som utgör huvudfårorna i svensk utrikes- och

biståndspolitik.

1 Allmänt om de mänskliga rättigheterna

Folkpartiet framhåller i motion 2000/01:U206 (fp)

att varje människas frihet och lika värde omfattar

alla människor och således varje individ i världen

utan åtskillnad av något slag, såsom hudfärg, kön,

språk, religion, politisk eller annan uppfattning,

nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd

eller ställning i övrigt. Erkännandet av alla

människors lika värde hänger oupplösligt samman med

att ingen människa får diskrimineras på grund av

ovanstående eller annan anledning. Trots detta

självklara sker dagligen kränkningar av de mänskliga

fri- och rättigheterna. Motionärerna menar i yrkande

12 att kränkningar av de mänskliga rättigheterna

alltid måste påtalas, kritiseras och åtgärdas

oavsett var de äger rum. Sverige bör intensifiera

sitt arbete med att försvara, men även förbättra

skyddet för de mänskliga rättigheterna. Detta bör

göras genom de internationella organisationer där

Sverige bereds möjlighet att påverka, såsom

exempelvis FN, EU och Världsbanken. Det bör också

ske genom Sveriges bilaterala samarbete med andra

länder (yrkande 14).

Miljöpartiet anser i motion 2000/01:U415 (mp) att

Sverige och FN bör ha som sitt främsta mål att skapa

global ekonomisk och social rättvisa som en

förutsättning för mänsklig värdighet.

Internationella organ som IMF, Världsbanken och WTO

skall inte tvinga på staterna

strukturanpassningsprogram som tar ifrån dem

möjligheterna att förverkliga ekonomiska och sociala

rättigheter. Motionärerna anser i yrkande 4 att det

som är grundläggande för mänsklig värdighet är att

folk, ursprungsfolk samt etniska, kulturella,

sexuella och religiösa minoriteter får definiera sig

i alla avseenden, behålla och utveckla sin identitet

och få den respekterad och accepterad i nationella

och internationella sammanhang.

Centerpartiet anser i motion 2000/01:U510 (c) att

Europa, liksom alla andra regioner, står inför ett

paradigmskifte som drivs på av globaliseringen och

den nya kunskapsekonomin. Detta påverkar alla delar

av vår tillvaro, och för att kunna tillvarata

kunskapssamhällets fördelar kommer förändringar av

ekonomi och samhälle att krävas. Det innebär att

Europa står inför många utmaningar och påverkas av

ett antal utvecklingstendenser. Motionärerna kräver

i yrkande 1 stöd och stimulans för folkligt

engagemang och mänskligt utbyte som syftar till fred

och säkerhet, välstånd, respekt för grundläggande

fri- och rättigheter och en hållbar utveckling.

Vänsterpartiet framhåller i motion 2000/01:U601 (v)

att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna

för närvarande ger ett skydd mot diskriminering

enbart vad gäller rättigheter som är garanterade i

själva konventionen. Skyddet för diskriminering på

grund av kön, etniskt ursprung, sexuell läggning,

ålder eller handikapp är dock inte garanterat.

Motionärerna anser att frågan om ett generellt

diskrimineringsförbud bör lösas genom antagandet av

det förslag i Europarådet om ett tilläggsprotokoll

till konventionen med skydd mot diskriminering

beträffande alla rättigheter som är stadgade i lag.

I den moderata motionen 2000/01:U619 (m) understryks

att med all respekt för enskilda organisationers och

enskilda människors insatser krävs det betydligt mer

organiserade aktiviteter för att driva den

demokratiska utvecklingen framåt och värna de

mänskliga rättigheterna. Sverige med sitt goda

internationella rykte bör gå i täten och inrätta ett

permanent organ för samordning och stöd till

parlamentariskt och civilt utbyte i avsikt att

stärka demokratisk utveckling och mänskliga

rättigheter, i synnerhet i krisländer.

Moderaterna framhåller i motion 2000/01:U621 (m)

yrkande 4 att man har begärt att regeringen årligen

i god tid före, eller senast i samband med,

budgetförslaget skall ge riksdagen en utförlig

rapport om situationen och utvecklingen när det

gäller respekten för mänskliga rättigheter och

demokrati i mottagarländerna. En sådan rapport

skulle utgöra ett underlag för en utförlig debatt

inför beslut om framtida svenska biståndsinsatser.

Motionärerna anser att vetskapen om att den svenska

riksdagen noggrant följer och utvärderar

utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati

skulle vara en viktig signal till mottagarländerna.

Vidare, i yrkande 6, begärs att regeringen i det

internationella samarbetet skall föreslå att FN:s

generalförsamling får en utförlig rapport och

genomför en årlig debatt om läget beträffande

mänskliga rättigheter och demokrati i

medlemsländerna.

I flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp)

konstateras att övergrepp mot de mänskliga

rättigheterna måste förhindras redan innan de

inträffat. Det som hänt i Östtimor, Kosovo och på

många andra platser kunde ha förhindrats om

världssamfundet vidtagit kraftiga åtgärder när det

ännu fanns tid. Det finns i många länder ett stort

gap mellan ländernas utfästelser när de

undertecknade FN:s konvention om mänskliga

rättigheter och tillämpningen av vad som stadgas i

denna konvention. Motionärerna menar i yrkande 1 att

Sverige som ordförandeland i EU och som medlem i FN

och andra internationella forum skall arbeta för de

mekanismer som inrättats för att kontrollera

efterlevnaden av FN:s deklaration om mänskliga

rättigheter.

I motion 2000/01:K399 (mp) anser Miljöpartiet att de

bestämmelser som rör individuell klagorätt bör tas

in i en gemensam lag om mänskliga rättigheter. I

yrkande 4 anser motionärerna att Sverige skall

ratificera tilläggsprotokollet till den

internationella konventionen om ekonomiska, sociala

och kulturella rättigheter. Detta ger individer och

grupper individuell klagorätt om deras rättigheter

kränks.

I motion 2000/01:MJ544 (mp) konstateras vikten av

att värna om djurens rätt till rimliga

livsförhållanden. Frågan om djurens rättigheter är,

precis som frågan om mänskliga rättigheter, inte

enbart en nationell angelägenhet. Det är angeläget

att även verka internationellt för att förbättra

djurens villkor. Sverige bör, enligt yrkande 11, ta

initiativ till en FN-konferens och en FN-deklaration

om djurens rättigheter.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att vid FN:s Världskonferens

om mänskliga rättigheter i Wien 1993 rekommenderades

medlemsstaterna att upprätta nationella

handlingsplaner för mänskliga rättigheter.

I maj 2000 tillsattes på Justitiedepartementet en

interdepartemental arbetsgrupp för att utarbeta ett

förslag till en svensk handlingsplan för de

mänskliga rättigheterna. Arbetsgruppen skulle bl.a.

kartlägga och analysera hur svenska myndigheter

arbetar för att förbättra skyddet av mänskliga

rättigheter. Arbetsgruppen gavs också i uppdrag att

se över Regeringskansliets befintliga organisation

för hur frågor om mänskliga rättigheter hanteras och

vid behov föreslå förändringar samt att föreslå

åtgärder för hur FN:s årtionde för utbildning i

mänskliga rättigheter kan uppmärksammas i Sverige.

Utskottet har inhämtat att det första steget att

göra en kartläggning nyligen har avslutats och

kommer att ges ut som Mänskliga rättigheter i

Sverige - en kartläggning (Ds 2001:10).

Kartläggningen avser att ge en övergripande bild av

mänskliga rättigheter i Sverige. Den skall också

ligga till grund för förslag till åtgärder vilka kan

förbättra främjandet av mänskliga rättigheter.

I motion 2000/01:U206 (fp) yrkandena 12 och 14

understryks att kränkningar av de mänskliga

rättigheterna alltid måste påtalas, kritiseras och

åtgärdas oavsett var de äger rum och att arbetet för

att förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna

måste intensifieras.

Utskottet konstaterar att regeringen i skrivelsen

Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (Skr.

1997/98:89) framhåller att de mänskliga

rättigheterna är en viktig del av svensk

utrikespolitik. Detsamma gäller EU:s gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitik. Inom ramen för den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken påtalar

Sverige och EU kränkningar av de mänskliga

rättigheterna. Sverige och EU anser att dialog är en

viktig metod för att påtala brister vad gäller

mänskliga rättigheter i olika länder. Utskottet

menar att ett viktigt verktyg som används för att

påverka t.ex. mottagarländerna är det

internationella utvecklingssamarbetet. Svenskt

utvecklingssamarbete skall genomsyras av mänskliga

rättigheter. Även EU menar att mänskliga rättigheter

skall vara ett genomgripande tema i gemenskapens

utvecklingssamarbete. Sverige agerar, ofta

tillsammans med övriga EU, i Europarådet, OSSE och

FN.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U206 (fp) yrkandena 12 och 14 kan besvaras.

I motion 2000/01:U415 (mp) yrkande 4 krävs att

Sverige och FN bör ha som mål att skapa global

ekonomisk rättvisa och att det grundläggande är att

bl. a. etniska, kulturella och sexuella minoriteter

får utveckla sin speciella identitet.

Utskottet konstaterar att i FN:s allmänna

förklaring om de mänskliga rättigheterna artikel 2

sägas att var och en är berättigad till alla de fri-

och rättigheter som uttalas i denna förklaring, utan

åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön,

språk, religion, politisk eller annan uppfattning,

nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd

eller ställning i övrigt. Principen om icke-

diskriminering är av grundläggande betydelse vad

gäller mänskliga rättigheter. Befintliga

konventioner om mänskliga rättigheter behandlar inte

uttryckligen frågan om sexualitet. I den mån

sexuellt umgänge behandlas är det utifrån

perspektivet av att ge skydd åt utsatta personer och

mot övergrepp.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U415 (mp) yrkande 4 kan besvaras.

I motion 2000/01:U510 (c) yrkande 1 krävs stöd och

stimulans för folkligt engagemang för fred och

säkerhet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om

behovet av att vidta åtgärder som stöder och

stimulerar de mellanmänskliga kontakterna för en

ökad folklig förankring i EU. Sedan inträdet i EU

har Sverige varit ett av de EU-länder som mest

aktivt driver diskussionen om EU-arbetets

demokratiska förankring.

Under det svenska ordförandeskapet är regeringens

målsättning att driva frågan om att göra EU:s

arbetsformer öppnare och informationen mer

tillgänglig. Sverige fäster stor vikt vid att den

rättsakt som behandlar reglerna om allmänhetens

tillgång till handlingar i Europaparlamentet, rådet

och kommissionen antas senast i maj 2001. De

pågående reformerna om ökad öppenhet förbättrar

möjligheterna för medborgarna att förstå och påverka

processen i EU:s beslutsfattande. Det svenska

ordförandeskapet har ambitionen att föra EU närmare

medborgarna och att skapa nya samarbetsformer. Inom

Europa förekommer i dag en rad samarbetsprojekt inom

kultur, utbildning och idrott som stärker banden,

inte enbart mellan regeringar, utan också mellan

lokala myndigheter och enskilda individer.

I deklarationen från Nice om EU:s framtid har

Sverige fått i uppdrag att inleda en djupare och

bredare diskussion om EU:s framtid. Deklarationen

klargör att arbetet med EU:s framtidsfrågor skall

verka för att öka dess institutioners demokratiska

legitimitet och öppenhet för att föra unionen

närmare medlemsstaternas medborgare.

Med vad som anförts ovan anser utskottet att motion

2000/01:U510 (c) yrkande 1 kan besvaras.

I motion 2000/01:U601 (v) krävs att frågan om ett

generellt diskrimineringsförbud bör lösas genom

antagandet av ett förslag i Europarådet om ett

tilläggsprotokoll till konventionen om skydd mot

diskriminering.

Utskottet kan konstatera att det arbete som under

en följd av år pågått inom Europarådet i syfte att

utvidga tillämpningsområdet för det nuvarande

diskrimineringsförbudet i artikel 14 i

Europakonventionen om mänskliga rättigheter till att

gälla även rättigheter som inte omfattas av

konventionen avslutades med antagandet förra året av

ett tilläggsprotokoll till konventionen,

tilläggsprotokoll nr 12, rörande skydd mot

diskriminering.

I det förhandlingsarbete som lett fram till

tilläggsprotokoll nr 12 till Europakonventionen har

Sverige deltagit aktivt. Från svensk sida har

emellertid ifrågasatts om ett tilläggsprotokoll av

detta slag är rätt metod att komma till rätta med de

allvarliga problem som diskriminering utgör då det

kommer att ta lång tid innan Europadomstolens praxis

har utvecklats så mycket att man kan dra några

konkreta slutsatser om protokollets praktiska

innebörd. Ytterligare ett problem med

tilläggsprotokoll nr 12, i den utformning det till

slut fick, är att det inte kan uteslutas att en stat

kan komma att hållas ansvarig för brott mot de

mänskliga rättigheterna på grund av vad som hänt i

den enskildes förhållande till tredje man, t.ex. en

hyresvärd eller en restaurangägare.

Utskottet har inhämtat att även om Sverige var

enigt med övriga medlemsstater när det gällde

diskrimineringsgrunderna är det kritiskt till den

form och det innehåll som tilläggsprotokollet

slutligen fick. Det har därför varken undertecknats

eller ratificerats av Sverige. När det öppnades för

undertecknande i slutet av förra året undertecknades

det av 25 av 41 medlemsstater i Europarådet. Förutom

Sverige avstod även bl.a. Danmark, Frankrike, Norge,

Spanien och Storbritannien från att underteckna det.

Tilläggsprotokollet har ännu inte trätt i kraft.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U601 (v) kan besvaras.

I motion 2000/01:U619 (m) krävs inrättandet av ett

permanent organ för samordning och stöd till

parlamentariskt och civilt utbyte, i synnerhet i

krisländer.

Utskottet konstaterar att det finns organiserade

former för att stödja den demokratiska utvecklingen

och värna de mänskliga rättigheterna. Förenta

nationernas kommission för de mänskliga

rättigheterna, där enskilda organisationer aktivt

deltar i debatten, är ett exempel på detta. Både

Europaparlamentet och Europarådets parlamentariska

församling ägnar sig åt frågor rörande demokrati och

mänskliga rättigheter. Dessutom finns organisationer

som den interparlamentariska unionen, IPU, som

framgångsrikt driver bl.a. regionalt samarbete.

Men vad som anförts ovan anser utskottet att motion

2000/01:U619 (m) kan besvaras.

I motion 2000/01:U621 (m) yrkande 4 begärs att

regeringen lägger fram en redovisning av läget och

utvecklingen beträffande mänskliga rättigheter och

demokrati i mottagarländerna för svenskt bistånd.

Utskottet kan konstatera att i Årsboken över

Sveriges internationella utvecklingssamarbete 1999

presenterades för första gången översiktligt

situationen i alla samarbetsländer avseende

demokrati och mänskliga rättigheter. Därutöver

lyftes ett antal länder särskilt fram i ett

inledande kapitel av mer övergripande karaktär.

Denna struktur har upprepats i årsboken för 2000 som

presenterades för riksdagen i samband med

budgetpropositionen. Utskottet har inhämtat att

regeringen har för avsikt att i huvudsak bibehålla

denna form av rapportering till riksdagen. I yrkande

6 krävs att regeringen i det internationella

samarbetet inom FN får en utförlig rapport och

genomför en årlig debatt om läget beträffande

mänskliga rättigheter och demokrati i

medlemsländerna. Utskottet konstaterar vidare att

inom ramen för FN debatteras årligen situationen

beträffande mänskliga rättigheter i världen.

Diskussionerna sker i generalförsamlingens tredje

utskott på hösten och i FN:s kommission för

mänskliga rättigheter på våren. Både

generalförsamlingen och kommissionen tillställs

rapporter som närmare beskriver situationen i ett

specifikt land eller vad gäller ett specifikt tema,

såsom tortyr.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U621 (m) yrkandena 4 och 6 kan besvaras.

I motion 2000/01:U635 (v, kd, c fp, mp) yrkande 1

krävs att Sverige i EU och FN skall arbeta för att

efterlevnaden av FN:s deklaration om de mänskliga

rättigheterna stärks.

Utskottet konstaterar att Sverige fäster stor vikt

vid ett fungerande system för internationell

uppföljning vad avser staters efterlevnad av

mänskliga rättigheter. Inom ramen för FN finns ett

antal olika mekanismer som har detta som syfte,

bl.a. de kommittéer som är knutna till de olika

konventionerna rörande mänskliga rättigheter och de

olika tema och landinriktade rapportörer som

erhåller sina mandat från FN:s kommission för

mänskliga rättigheter.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U635 (v, kd, c fp, mp) yrkande 1 kan

besvaras.

I motion 2000/01:K399 (mp) yrkande 4 krävs att

Sverige skall ratificera tilläggsprotokollet till

den internationella konventionen om ekonomiska,

sociala och kulturella rättigheter.

Utskottet konstaterar att frågan om huruvida de

ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna är

individuellt utkrävbara eller inte har varit, och är

fortfarande, ofta föremål för diskussion. Bland

framför allt icke-statliga organisationer hoppas man

mycket på förslaget om ett tilläggsprotokoll till

IKSEKR (Internationella konventionen om sociala,

ekonomiska och kulturella rättigheter) som skulle ge

individer rätt att i FN föra talan mot staten när de

förhindrats att utöva sina sociala, ekonomiska eller

kulturella rättigheter. Samtidigt är det just

möjligheten att kräva sin rätt i något slags

juridiskt förfarande som ger rättigheterna deras

legala status. Det har sagts att utan möjlighet till

domstolsprövning finns det en risk att staternas

skyldighet att efterleva villkoren i konventionen

stannar vid politiska programförklaringar.

Inom FN finns för närvarande inget

tilläggsprotokoll till konventionen om ekonomiska,

sociala och kulturella rättigheter. Diskussioner har

endast inletts och stater har inbjudits att inkomma

med synpunkter angående ett eventuellt protokoll.

Den svenska ståndpunkten i denna fråga har framförts

till FN:s generalsekreterare.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:UK399 ( mp) yrkande 4 kan besvaras.

I motion 2000/01:MJ544 (mp) yrkande 11 krävs att

Sverige tar initiativ till en FN-konferens och FN-

deklaration om djurens rättigheter.

Utskottet menar att Sverige, internationellt och

inom EU, verkar för djurens rätt till rimliga

livsvillkor men anser inte att en speciell FN-

konvention skulle komma att förändra situationen för

djuren. Det arbete som redan bedrivs, främst inom

EU, kan stärkas och utvecklas.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:MJ544 (mp)

yrkande 11.

2 Dödsstraffet

Dödsstraffet är den grövsta kränkningen av de

mänskliga rättigheterna och bör avskaffas i hela

världen. Ett rättssystem som sanktionerar dödsstraff

fördömer inte avsiktligt dödande utan bryter snarare

mot den egna rättsmoralen genom att utdöma

dödsstraff i lagens namn. Folkpartiet menar i motion

2000/01:U206 (fp) yrkande 15 att Sverige i olika

internationella sammanhang måste verka för

dödsstraffets avskaffande.

Även i motion 2000/01:U404 (c) yrkande 13 framhålls

att trots att dödsstraffet tillämpas i färre länder

nu än för tio år sedan har antalet avrättningar

ökat. Antalet brott som kan bestraffas med döden har

också ökat. Det förekommer även att länder som

tidigare avskaffat dödsstraffet återinfört det, och

att avrättningar återupptas efter långa uppehåll. EU

har intagit en ledande roll i kampen för

dödsstraffets avskaffande, och Sverige bör på alla

sätt verka för att dödsstraffet avskaffas.

I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 8 framhålls att

dödsstraffets avskaffande ständigt måste stå på

dagordningen för arbetet med mänskliga rättigheter.

Ökade påtryckningar måste utövas på de länder som

fortfarande har kvar dödsstraffet. Sveriges regering

måste i alla internationella sammanhang med skärpa

engagera sig för att dödsstraffet avskaffas.

Utskottets överväganden

I motionerna 2000/01:U206 (fp) yrkande 15,

2000/01:U404 (c) yrkande 13 samt 2000/01:U630 (kd)

yrkande 8 betonas vikten av att Sveriges regering i

internationella sammanhang verkar för dödsstraffets

avskaffande.

Utskottet, som återkommande behandlat frågan om

dödsstraffets avskaffande, ser med oro på det faktum

att det fortfarande förekommer i flera länder.

Avskaffande av dödsstraffet är en prioriterad

uppgift för Sverige i arbetet att främja och öka

respekten för de mänskliga rättigheterna, och det

har även upphöjts till en angelägen fråga under det

svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen. EU

har intagit en ledande roll i kampen för

dödsstraffets avskaffande. Allmänna rådet antog i

juni 1998 riktlinjer för agerande gent-emot tredje

land och i enlighet med riktlinjerna sker i dag ökad

samordning inom EU i dessa frågor.

Utskottet konstaterar att det svenska arbetet för

ett avskaffande av dödsstraffet bedrivs i flera

internationella organisationer, såsom FN,

Europarådet och OSSE. På EU:s initiativ har FN:s

kommission för de mänskliga rättigheterna under en

följd av år antagit resolutioner om dödsstraffet,

senast resolution 2000/65. I resolutionen uppmanas

de stater som fortfarande tillämpar dödsstraff att

införa ett moratorium. Utskottet har inhämtat att

Sverige, i egenskap av EU-ordförande, under våren

2001 avser lägga fram en ny resolution mot

dödsstraffet i kommissionen för de mänskliga

rättigheterna. Inom ramen för Europarådet lade

Sverige nyligen fram ett förslag om ett nytt

tilläggsprotokoll till Europakonventionen om de

mänskliga rättigheterna, detta för att vidga

skrivningen i protokoll 6 som i nuvarande lydelse

endast avser förbud mot dödsstraff i fredstid.

Vidare noterar utskottet att Sverige i bilaterala

kontakter försöker förmå de stater vars lagstiftning

inbegriper dödsstraff att ändra inställning.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna

2000/01:U206 (fp) yrkande 15, 2000/01:U404 (c)

yrkande 13 samt 2000/01:U630 (kd) yrkande 8 kan

besvaras.

3 Kvinnors och mäns rättigheter

Under de senaste åren har kvinnors rättigheter i en

rad länder totalt negligerats och kränkts.

Motionärerna bakom motion 2000/01:U206 (fp) yrkande

17 anser att det är oerhört angeläget att Sverige

agerar snabbt och tydligare markerar avstånd mot

länder som kränker kvinnors rättigheter.

Kristdemokraterna anser i motion 2000/01:U604 (kd)

yrkande 1 att även om Sverige var första land att

underteckna CEDAW (Convention on the Elimination of

All Forms of Discrimination against Women) återstår

mycket arbete för att uppnå målen. Sverige bör

därför aktivt verka för att konventionen och

tilläggsprotokollet ratificeras av andra länder.

Vidare understryks att samverkan mellan regeringar

måste uppmuntras i syfte att stärka arbetet för

jämställdhet. Särskilt måste flykting- och

invandrarkvinnors situation uppmärksammas. Det är

även viktigt att slå vakt om funktionshindrades

rättigheter. Information om jämställdhetsarbete är

viktig i all verksamhet och på alla nivåer (yrkande

2).

Handeln med kvinnor som säljs som sexslavar mellan

länder ("trafficking") ökar. Sverige saknar direkt

lagstiftning som reglerar människohandel.

Motionärerna kräver i yrkande 3 en lagstiftning som

förhindrar människohandel.

Vänsterpartiet framhåller i motion 2000/01:U622 (v)

att det inte råder någon tvekan om att kvinnornas

rättigheter ingår i begreppet mänskliga rättigheter.

Trots alla deklarationer existerar det ett

omfattande förtryck som alltför sällan röner

uppmärksamhet. Motionärerna menar i yrkande 1 att

Sverige i alla internationella sammanhang bör verka

för att hedersmord av kvinnor uppmärksammas och tas

upp till omsorgsfull och seriös behandling och, i

yrkande 2, att dessa brott får rättsliga påföljder.

Motionärerna konstaterar i yrkande 4 att Sverige

samarbetar med flera länder där hedersmord

förekommer. Motionärerna menar att

biståndsverksamhet i högre grad än tidigare bör

inrikta sig på kvinnors situation i länder där

hedersmord förekommer.

I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 11 framhålls att

ett av de grövsta brotten mot mänskliga rättigheter

är kvinnlig könsstympning. Miljontals flickor och

kvinnor i framför allt Afrika utsätts för detta

ingrepp mot den enskilda människans integritet och

mänskliga rättigheter. Kristdemokraterna anser att

det är angeläget att Sverige i FN och i det multi-

och bilaterala biståndet ger stöd bl.a. till

kvinnoorganisationer och till intensiva

informations- och upplysningskampanjer.

I flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp)

framhålls att Sverige i EU och FN bör verka för att

alla länder som ratificerat FN:s konvention om

kvinnans rättigheter också lever upp till den

(yrkande 10). Ett flertal länder som har ratificerat

konventionen om kvinnans rättigheter har reserverat

sig mot delar av denna; Sverige skall verka för att

dessa länder skall förmås avstå från sina

reservationer (yrkande 11).

I motion 2000/01:Kr701 (mp) konstateras att man vid

FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing i september

1995 antog ett handlingsprogram, Platform for

Action. En av punkterna gällde kvinnor och medier.

Slutsatsen som konferensen enades kring under detta

medieavsnitt var att uppmuntra medierna att vidta

självsanerande åtgärder. Det slogs fast att det är

ländernas regeringar som är ansvariga för att bilden

av kvinnan i medierna är jämställd. Eftersom ny

forskning visar att den kvinnliga representationen i

medierna är dålig vill motionärerna i yrkande 40 att

regeringen presenterar hur den arbetar med att verka

för att de olika medierna förändrar bilden av

kvinnan i medierna i enlighet med FN:s handlingsplan

för jämställdhet i världen.

I motion 2000/01:A812 (fp) yrkande 26 konstateras

att det är mycket angeläget att Sverige och

Europeiska unionen tydligt arbetar för att främja

kvinnors rättigheter världen över, inte minst genom

att försöka se till att alla länder inte bara

ratificerar utan även tillämpar de relevanta

deklarationerna för de mänskliga rättigheterna.

Arbete med de mänskliga rättigheterna måste få ökad

tyngd.

Utskottets överväganden

I flera motioner, 2000/01:U604 (kd) yrkande 1,

2000/01:A812 (fp) yrkande 26, 2000/01:U635 (v, kd,

c, fp, mp) yrkandena 10 och 11, uppmanas Sverige att

aktivt verka för att de relevanta deklarationerna

kring kvinnors rättigheter, och däribland CEDAW och

dess tilläggsprotokoll, ratificeras av andra länder

samt att tillse att de länder som ratificerat

konventionen även lever upp till den.

FN:s konvention för avskaffande av all slags

diskriminering av kvinnor (CEDAW) antogs av FN:s

generalförsamling 1979. Sverige hörde till de första

länderna som undertecknade och ratificerade

konventionen (1980). Utskottet konstaterar att CEDAW

för närvarande har ratificerats av 166 stater.

Sverige verkar aktivt för att även återstående

länder skall ratificera konventionen.

Ett flertal av de länder som ratificerat har dock

reserverat sig mot delar av konventionen. Sverige

driver i internationella sammanhang en aktiv politik

där invändningar framförs mot dessa reservationer

och som uppmanar de berörda länderna att se över

sina reservationer med syfte att de skall dra dem

tillbaka.

Den kommitté som ansvarar för konventionens

efterlevnad har möjlighet att behandla enskilda

klagomål och kan även inleda undersökningsförfarande

på eget initiativ. Detta styrs i tilläggsprotokollet

som antogs av FN:s generalförsamling den 6 oktober

1999.

Protokollet, som är öppet för undertecknande av

varje stat som är part till CEDAW, trädde i kraft

den 22 december 2000. Sverige och 9 andra EU-länder

undertecknade protokollet den 10 december 2000. I

enlighet med folkrättsliga principer har Sverige

genom undertecknandet förbundit sig att inte

motarbeta protokollets syfte och innehåll. Frågan om

en ratifikation av protokollet föregås på sedvanligt

sätt av en grundlig beredning inom

Regeringskansliet, vilken för närvarande pågår. I

skrivande stund har 15 stater ratificerat

tilläggsprotokollet.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna

2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp) yrkandena 10 och 11,

2000/01:A812 (fp) yrkande 26 samt 2000/01:U604 (kd)

yrkande 1 kan besvaras.

Motion 2000/01:U622 (v) yrkandena 1, 2 och 4 handlar

om Sveriges engagemang för att förhindra förekomsten

av hedersmord.

Utskottet noterar inledningsvis att Sverige inom FN

har varit drivande för att tillse att förekomsten av

hedersmord uppmärksammas. FN:s särskilda rapportör

för utomrättsliga avrättningar behandlade problemet

i sin senaste rapport till FN:s kommission för

mänskliga rättigheter. Rapportören menade att

rättsvårdande myndigheter i många fall underlåter

att agera med nödvändig kraft vid hedersmord:

Åklagare underlåter att väcka åtal, domstolar väljer

att frikänna eller utdömer alltför lindriga straff i

förhållande till gärningen. Sverige stod som

förslagsställare till den resolution som behandlade

rapporten och lade fram ett förslag för kommissionen

i vilken regeringar anmodas att skyndsamt undersöka

fall av hedersmord, ställa de ansvariga inför rätta

samt försäkra sig om att sådana dåd varken överses

med eller sanktioneras av myndighetspersoner.

Förslaget antogs enhälligt av kommissionen. Frågan

uppmärksammades på nytt hösten 2000 när

Nederländerna, med stöd från Sverige och övriga EU-

länder, lade fram en särskild resolution i FN:s

generalförsamling om hedersmord. Det svenska

engagemanget för att förhindra förekomsten av

hedersmord har fortsatt under det svenska

ordförandeskapet i EU.

Utskottet konstaterar att även svenska

parlamentariker är aktiva i arbetet att uppmärksamma

och fördöma förekomsten av hedersmord. Detta sker

bl.a. i direkta samtal och inom ramen för den

Interparlamentariska unionen (IPU).

Hedersmord kan inte hänföras till en viss kultur

eller religion utan förekommer inom olika samhällen.

Den svenska synen är att den som avsiktligt dödar en

kvinna begår ett mord och bör bestraffas därefter.

De rättsvårdande myndigheterna i landet bär ansvar

för att behandla dessa brott med största allvar och

tillse att förövarna lagförs. Att åberopa

hedersbegreppet som förklaring till dådet kan aldrig

accepteras som en förmildrande omständighet. I flera

av de berörda länderna finns det grupper som arbetar

för att hedersmord skall fördömas.

Vidare noterar utskottet att Sverige i det

bilaterala samarbetet med enskilda länder gör

särskilda satsningar på att motverka våld mot

kvinnor, att uppmärksamma domare, advokater och

åklagare på detta våld - inklusive he-dersmord.

Sådana satsningar görs i bl.a. Nicaragua, Sri Lanka,

Indien och i flera afrikanska länder.

Utskottet ger stöd åt ansträngningarna att både

biståndspolitiken och utrikespolitiken generellt

skall uppmärksamma kränkningar av de mänskliga

rättigheterna och det våld mot kvinnor, inbegripet

hedersmord, som förekommer.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U622 (v) yrkandena 1, 2 och 4 kan besvaras.

I motion 2000/01:U604 (kd) om FN och kvinnors arbete

understryks att samverkan mellan regeringar måste

uppmuntras i syfte att stärka arbetet för

jämställdhet. På alla nivåer i samhället bör förslag

till beslutsfattande integrera frågan om

jämställdhet (yrkande 2).

Utskottet konstaterar med anledning härav att

Sverige fäster stor vikt vid

jämställdhetsperspektivet i såväl multilaterala som

bilaterala sammanhang. I FN-arbetet märks detta

bl.a. i det starka stödet för CEDAW. Med

utgångspunkt i konventionen driver Sverige, i

samarbete med EU-länder och andra likasinnade

länder, en rad frågor som syftar till att

uppmärksamma kvinnors situation och diskriminering.

Mot bakgrund av att jämställdheten i Sverige kommit

långt i relation till utvecklingen i många andra

stater har Sverige, i såväl FN som i EU-samarbetet,

kunnat hålla en hög ambitionsnivå i dessa frågor.

Det svenska engagemanget tar fasta på flera olika

nivåer i samhället. Exempelvis stödjer Sida åtgärder

i en rad länder som syftar till att förbättra

flickors situation, bl.a. genom att öka andelen

flickor som får tillgång till grundskoleutbildning.

Inom ramen för det internationella

utvecklingssamarbetet verkar Sverige också för

förbättrad information till flickor om sexuell och

reproduktiv hälsa.

Vidare kräver motionärerna i yrkande 3 en

lagstiftning som förhindrar människohandel.

Människohandel, s.k. trafficking, har utvecklats

till att bli världens snabbast växande kriminella

verksamhet. Enligt uppskattningar förs årligen

hundratusentals människor in i EU mot sin vilja för

att utnyttjas inom bl.a. sexindustrin och som gratis

arbetskraft. Bakom denna handel ligger ofta

välorganiserade kriminella ligor. Hittills har det

noterats få framgångar i försöken att stävja

ligornas handel med kvinnor, barn och flyktingar.

Flera EU-länder har påbörjat bilateralt samarbete

för att med gemensamma insatser försöka hindra

människosmugglarnas aktiviteter. Uppgifter tyder på

att den gemensamma europeiska polisen kommer att

tillskrivas en större roll i kampen mot

människohandel.

Utskottet kan konstatera att under 2000 antogs, med

aktiv svensk medverkan, flera viktiga instrument för

att förhindra handel med människor. I FN antogs ett

tillägg till konventionen om organiserad

brottslighet, ett protokoll för att förhindra,

förbjuda och straffa handel med människor, i

synnerhet vad gäller kvinnor och barn. Det är i

detta sammanhang nödvändigt med en gemensam

definition av vad som skall betraktas som

människohandel.

Sverige saknar i dag direkt lagstiftning som

reglerar människohandel. 1998 års

sexualbrottskommitté (Ju 1998:03) fick dock i

uppgift att överväga bl.a. införandet av ett

särskilt brott som tar sikte på handel med människor

för sexuella ändamål. Utskottet har inhämtat att

Sexualbrottskommittén i sitt betänkande kommer att

föreslå att det införs särskilda bestämmelser om

straffansvar i detta hänseende.

Vid ett informellt möte i Stockholm i februari 2001

mellan EU:s justitie- och inrikesministrar enades

man om att snabbt driva fram en samlad strategi mot

människohandel. Ministrarnas diskussion baserades

delvis på ett förslag till gemensamma regler mot

människohandel, som presenterades av EU-kommissionen

i december 2000. Ministrarna slog fast att en

strategi bör innehålla såväl lagstiftningsåtgärder

och polissamarbete som finansiering av projekt mot

kvinnohandel. I egenskap av EU-ordförande avser

Sverige att verka för gemensamma straffsatser; inom

EU pågår även ett arbete för att stärka

brottsoffrens ställning. Samarbetet måste tillika

inbegripa länder som inte är medlemmar i EU, varför

kandidatländerna kommer att bjudas in till en

diskussion om åtgärder mot människohandel. De

slutliga textformuleringarna skall nu förhandlas,

varpå ett formellt beslut av ministerrådet är att

vänta senare under 2001.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U604 (kd) yrkandena 2 och 3 kan besvaras.

Motionärerna bakom motion 2000/01:U206 (fp) yrkande

17 betonar vikten av ett aktivt engagemang från

svensk sida gentemot de länder som kränker kvinnors

rättigheter.

Sverige arbetar både bilateralt och via

internationella organisationer, som exempelvis FN,

för att påverka andra länder att respektera kvinnors

rättigheter. Jämställdhet mellan kvinnor och män i

samarbetsländerna har även blivit ett av de

övergripande målen i svenskt utvecklingssamarbete,

efter ett beslut som fattades av riksdagen i maj

1996. Beslutet innebar en betydelsefull politisk

signal vad gäller frågans vikt. Som en följd härav

utarbetade Utrikesdepartementet en policy för

jämställdhet mellan kvinnor och män i det svenska

utvecklingssamarbetet - bilateralt, multilateralt

och genom enskilda organisationer.

En viktig utgångspunkt för handlingsprogrammet är

den internationella strategi för främjande av

jämställdhet mellan kvinnor och män som utvecklades

inför och bekräftades av världens regeringar vid

FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995. Sidas

arbete för jämställdhet skall bygga på

samarbetsländernas politiska åtaganden i Beijing.

Strategier och åtgärder baseras på regeringarnas och

de enskilda organisationernas planer för uppföljning

av åtagandena. I arbetet med att genomföra

handlingsplanen försöker man utveckla ett

partnerskap med samarbetsländerna, då man hoppas att

en dialog med det berörda landet skall främja

möjligheterna till förbättring av MR-situationen.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U206 (fp) yrkande 17 kan besvaras.

Motionärerna i motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 11

påtalar behovet av att Sverige i FN och i det multi-

och bilaterala biståndet ger stöd till

kvinnoorganisationer och till intensiva

informations- och upplysningskampanjer, med syfte

att bekämpa kvinnlig könsstympning.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att FN:s

fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995 betecknades

som en framgång i strävandet att föra upp tidigare

tabubelagda ämnen, t.ex. kvinnlig könsstympning, på

agendan. Inför uppföljningskonferensen från Beijing,

som hölls i juni 2000, fanns en allmän rädsla över

att det skulle ske en tillbakagång i förhållande

till vad som uppnåtts 1995. Utskottet kan emellertid

konstatera att man på samtliga områden lyckats hålla

ställningarna och i vissa fall även kunnat avancera.

Inga reservationer lades mot uppföljningsdokumentet,

trots att det citerar några av de mest

kontroversiella paragraferna ur handlingsplanen från

1995. Detta gäller framför allt de paragrafer som

behandlar frågor om abort och rätten till sexuell

självbestämmanderätt. Samtliga länder som då

reserverade sig avstod från att göra det i

uppföljningsprocessen. Handlingsplanerna från 1995

samt 2000 utgör således en solid bas för det

fortsatta arbetet.

Från svensk sida utförs insatser för att bekämpa

kvinnlig könsstympning bl.a. inom ramen för

hälsovårdsinsatser, som totalt utgör ca 10 % av

biståndet. Ett annat prioriterat område, som berör

könsstympning och svarar för en fjärdedel av det

bilaterala hälsobiståndet, är rätten till sexuell

och reproduktiv hälsa. Inom ramen för

utvecklingssamarbetet ges även stöd till WHO och

olika enskilda organisationer för att informera om

och bekämpa kvinnlig könsstympning, samt övergrepp

och våld mot kvinnor och barn. Sida verkar för ökad

jämställdhet och ser det som ett sätt att bekämpa

förekomsten av kvinnodiskriminerande övergrepp.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U630 (kd) yrkande 11 kan besvaras.

I motion 2000/01:Kr701 (mp) konstateras att man vid

FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995 antog ett

handlingsprogram, där en av punkterna gällde kvinnor

och medier. Medier uppmuntras att vidta

självsanerande åtgärder, varför motionärerna i

yrkande 40 önskar veta vad den svenska regeringen

gör för att påverka den bild medierna förmedlar av

kvinnan.

Utskottet menar att det är viktigt att de

handlingsprogram som har antagits vid FN:s

konferenser inte stannar vid tomma ord. I frågor

rörande kvinnors rättigheter bör Sverige ha

ambitionen att utgöra föregångsland och vara aktivt

i uppföljningsprocesserna. Utskottet konstaterar att

det i Sverige är regeringen som har ansvaret för

Beijingkonferensens handlingsplan. Handlingsplanen

är emellertid mycket bred, vilket medför att alla

områden inte har samma aktualitet i den svenska

situationen. Som ett resultat av det

uppföljningsarbete som fått genomslag i Sverige kan

nämnas förbudet av köp av sexuella tjänster samt

skärpningen av kvinnofridslagen.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:Kr701 (mp) yrkande 40 kan besvaras.

4 Rättsstatens utveckling och

människovärdet

I motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 19 understryks

att till utvecklingens infrastruktur hör även

rättsstaten. Motionärerna menar att utveckling byggs

på tre pelare. Först respekten för demokrati och

mänskliga rättigheter. Ingen långsiktig och verklig

utveckling är möjlig utan någon grad av befintlig

demokrati och respekt för människors rättigheter.

Den andra pelaren är frihandel och marknadsekonomi.

En fri handel och en fungerande marknadsekonomi är

det som bäst skapar de resurser som är nödvändiga

för utveckling. För det tredje handlar det om

institutionsbyggande. Statens uppgift är att förse

människorna med ekonomiska och sociala resurser så

att bl.a. marknadens institutioner fungerar.

I motion 2000/01:U216 (kd) understryks att

människovärdet är universellt och inte kan bestämmas

av geografiska gränser. Oberoende av faktorer som

ras, kön, ålder, religion osv. har varje människa

ett och samma värde. Motionärerna anser att det är

allas ansvar och plikt att verka för att trygga

människovärdet i alla delar av världen. Ett av de

verktyg som kan användas för att uppnå detta mål är

det internationella biståndet. Motionärerna menar i

yrkande 3 att det krävs nya metoder för att slå vakt

om människovärdet.

I flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp)

yrkande 12 (delvis) konstateras att stadgan för den

internationella brottmålsdomstolen antogs i Rom

sommaren 1998. I dag har över 100 stater skrivit på

stadgan. Domstolen kommer att vara ett viktigt

redskap för att förhindra brott mot de mänskliga

rättigheterna i framtiden. Sverige måste snarast

möjligt ratificera stadgan och också kraftfullt

verka för att andra stater gör detsamma utan

reservationer. Straffriheten är ett av de största

hoten mot respekten för de mänskliga rättigheterna.

Under det gångna året har framsteg gjorts runt om i

världen i kampen mot straffriheten. Trots detta

fortsätter straffrihet att vara regel och inte

undantag runt om i världen.

Utskottets överväganden

I motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 19 betonas

rättsstatens betydelse för utveckling.

Utskottet vill inledningsvis framhålla betydelsen

av en fungerande rättsstat som ramverk för en

förutsägbar, stabil och rättvis samhällsutveckling

och som en väsentlig förutsättning för

demokratisering. Rättsstaten bygger på principen om

alla människors lika värde och lika behandling inför

lagen.

Sverige har lång erfarenhet av stöd till offentlig

förvaltning. Stödet har utformats i syfte att

effektivisera förvaltningen och därmed användningen

av skattemedel. Riksrevision, skattesystem och

statistik är väsentliga komponenter i en fungerande

rättsstat. På dessa områden finns beprövad

erfarenhet som kan tillämpas avseende stöd också

till rättsväsende, rättshjälp och lagstiftning. Inom

Sida pågår ett arbete för att utveckla de svenska

insatserna inom området. Att stärka rättsväsendet i

våra samarbetsländer kan ske på många sätt, flera av

dem genom traditionella insatser för

kapacitetshöjning, t.ex. genom att stärka

administrativa system, datorisering eller

infrastruktur.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U206 (fp) yrkande 19, kan besvaras.

Motionärerna i motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 3

framhåller behovet av adekvata metoder för att slå

vakt om människovärdet.

Mänskliga rättigheter tillkommer varje individ och

innebär bl.a. att alla är födda fria och lika i

värde och rättigheter. I regeringens skrivelse

Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (skr.

1997/98:89) betonas att mänskliga rättigheter är en

viktig del av svensk utrikespolitik. Detsamma gäller

EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

Utskottet konstaterar att internationellt

utvecklingssamarbete används som ett verktyg för att

påverka individers möjligheter att åtnjuta sina

mänskliga rättigheter. Svenskt utvecklingssamarbete

skall genomsyras av mänskliga rättigheter, vilket

bl.a. framgår i "Demokrati och mänskliga rättigheter

i Sveriges utvecklingssamarbete", (skr. 1997/98:76).

Även i EU:s utvecklingspolicy framkommer att

mänskliga rättigheter ska vara ett genomgripande

tema i unionens utvecklingssamarbete.

Som tidigare behandlats i detta betänkande pågår

inom ramen för FN ett ständigt arbete för att främja

och skydda de mänskliga rättigheterna, även

inbegripet människovärdet.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U216 (kd) yrkande 3 kan besvaras.

I flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp)

yrkande 12 (delvis) betonas att den internationella

brottmålsdomstolen utgör ett viktigt redskap för att

förhindra brott mot de mänskliga rättigheterna.

Motionärerna betonar att Sverige snarast möjligt

måste ratificera stadgan och också kraftfullt verka

för att andra stater gör detsamma utan

reservationer.

Utskottet konstaterar att 139 stater i skrivande

stund undertecknat den s.k. Romstadgan för

upprättandet av den internationella

brottmålsdomstolen (ICC). Tiden för undertecknande

gick ut vid årsskiftet 2000/01. I december 2000

gjorde därför Sverige samt andra EU-länder

demarscher i ett flertal stater för att förmå fler

stater att underteckna stadgan.

För att stadgan skall träda i kraft krävs 60

ratifikationer. För närvarande har 28 länder

ratificerat, varför man räknar med att

ikraftträdande, och därmed domstolens inrättande,

bör kunna ske inom något eller några års tid. EU

driver en aktiv politik för att uppmana och hjälpa

stater att ratificera stadgan. Sverige har ännu inte

kunnat ratificera, på grund av det omfattande

lagstiftningsarbete som först måste slutföras.

Arbetet pågår och enligt uppgift hoppas de

ansvariga att lagstiftningsarbetet skall vara

slutfört senast under hösten 2001. Utskottet vill

framhålla det nödvändiga i att en svensk

ratificering äger rum utan onödigt dröjsmål.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 12 (delvis)

kan besvaras.

5 Demokratibistånd

Rätten till att organisera sig är en grundläggande

rättighet som finns inskriven i den svenska

grundlagen och fastslås i en mängd internationella

konventioner. Trots detta finns det många länder,

till vilka Sverige ger bistånd, som har en tveksam

policy vad gäller fackföreningar och fria

fackföreningars möjlighet att existera och verka.

Motionären menar att det är tveksamt om svenska

biståndsmedel skall gå till länder där inte ens de

mest rudimentära fackliga rättigheterna respekteras.

Det gäller såväl det bilaterala biståndet som de

exportkrediter som ges med biståndspengar

inblandade.

I motion 2000/01:U215 (s) framhålls att, i takt med

ett ökat välstånd, Sverige bör vara berett att bidra

med ett ökat demokratibistånd till tredje världen.

En demokratisk utveckling är bara möjlig om den går

hand i hand med en ekonomisk utveckling.

I motion 2000/01:U644 (s) framhålls att demokratin

gör nya landvinningar. Aldrig förr har antalet

demokratiska länder runt om i världen varit så

många. I Europa har muren fallit och nya demokratier

etablerat sig. I andra delar av världen finns samma

tendens. En av demokratins viktigaste beståndsdelar

är rätten att fritt yttra, sprida och ta del av

åsikter. Yttrandefriheten är också en av de

viktigaste faktorerna för en demokratirörelse i

auktoritära stater.

Ett av de viktigaste nya medierna är Internet.

Sverige bör alltid stödja demokratiska rörelser

genom t.ex. utbildningsinsatser, bistånd eller

politiskt stöd. För att stödja demokratirörelser i

länder som t.ex. Burma och Serbien bör Sverige i

anslutning till ambassader eller konsulat

tillhandahålla Internetuppkopplingar för dem som så

önskar. På så sätt kan Sverige bidra till att

kunskap och information blir tillgänglig dels för

demokratiaktivister, dels för en bredare allmänhet.

På så sätt blir de auktoritära staterna svagare och

demokratin starkare.

Utskottets överväganden

Motion 2000/01:U215 (s) behandlar demokratibistånd i

samband med rätten till facklig organisering.

Motionärerna ifrågasätter om svenskt biståndsmedel

bör ges till länder som inte respekterar fackliga

rättigheter.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att rätten

till facklig organisering är en grundläggande

rättighet som finns inskriven i den svenska

grundlagen och fastslås i en mängd internationella

konventioner. Den är således en del av de mänskliga

rättigheterna.

Arbetet med att förbättra respekten för de

mänskliga rättigheterna skall genomsyra hela

utrikespolitiken (se skr. 1997/98:89 Mänskliga

rättigheter i svensk utrikespolitik) och således

även utvecklingssamarbetet. Biståndet syftar till

att bidra till utveckling och blir därmed ett

viktigt verktyg i arbetet för de mänskliga

rättigheterna. Det övergripande målet med

utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens

levnadsnivå.

Ett effektivt bistånd för fattigdomsbekämpning

kräver ett samarbete mellan givare och mottagarland

- ett partnerskap mot fattigdom - som bygger på

ömsesidiga mål och åtaganden och en samsyn om de

förutsättningar och den politik som krävs. Genom

utvecklingssamarbetet får Sverige därmed en

möjlighet att påverka och kan stödja

demokratiseringsprocessen i mottagarlandet. Mot

denna bakgrund är det tveksamt om just rätten till

facklig organisering bör lyftas fram som en

anledning till att avstå från utvecklingssamarbete

med landet i fråga. I flera fall är brister i

uppfyllande av denna rättighet även kopplad till

brister på andra MR-områden.

I svenskt utvecklingssamarbete görs genomgående

analyser av mottagarlandets situation, som även

inkluderar rätten till facklig organisering, för att

utforma lämpliga insatser för åtgärder. En av

kanalerna är fackligt samarbete och den svenska

fackföreningsrörelsen är engagerad i detta på många

håll i världen.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U215 (s) kan besvaras.

I motion 2000/01:U644 (s) yrkas om stöd för

demokratirörelser i auktoritära stater. Motionärerna

menar bl.a. att Internet kan utnyttjas för spridande

av kunskap.

Utskottet noterar i detta sammanhang att kunskap,

kapacitet, institutioner och regelverk utgör

nyckelfaktorer i ekonomisk och social utveckling och

därmed förutsättningar för en demokratisk

samhällsstyrning. Rätt utformat kan

utvecklingssamarbetet här spela en viktig roll. Den

snabba utvecklingen inom informations- och

kommunikationsteknikens (IT) område har väsentligt

underlättat förutsättningarna för kommunikation och

kunskapsöverföring. Förhoppningar finns att den nya

tekniken medför många möjligheter för u-länder att

utvecklas och minska fattigdomen.

Sida har påbörjat arbetet med att sammanställa en

rapport om informations- och kommunikationsteknik i

svenskt utvecklingssamarbete. Rapporten skall ligga

till grund för en strategi för svenskt arbete med

informationsteknik i samarbetsländerna med syfte att

överbrygga den växande informations- och

kunskapsklyftan mellan utvecklingsländer och övriga

världen.

Utskottet har i tidigare betänkanden (senast i

2000/01:UU2) betonat vikten av att Sverige, som ett

föregångsland inom IT-området, verkar för att

ytterligare satsningar kommer till stånd. IT-

verksamheten lämpar sig väl för ett nära samarbete

mellan offentlig och privat sektor och

ansträngningar bör därför göras för att engagera

svenskt näringsliv i de fattiga ländernas IT-

utveckling.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U644 (s) kan besvaras.

6 Diskriminering på grund av kön eller

sexuell läggning

I motion 2000/01:U404 (c) konstateras att i FN:s

förklaring om de mänskliga rättigheterna stipuleras

att ingen får diskrimineras på grund av ras,

hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan

uppfattning, nationellt eller socialt ursprung,

egendom, börd eller ställning i övrigt. I yrkande 9

framhålls att diskriminering på grund av människors

sexuella läggning inte nämns. Detta är en brist som

måste åtgärdas. Sverige bör därför på lämpliga sätt

arbeta för att FN:s förklaring om mänskliga

rättigheter kompletteras med diskriminering på grund

av sexuell läggning.

I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 12 anförs att i

många länder lever personer med avvikande sexuell

läggning under hot om misshandel och förnedrande

behandling. FN:s kommission för de mänskliga

rättigheterna har ett stort ansvar för att föra upp

brott mot sexuellt avvikande på den internationella

dagordningen och med kraft fördöma de stater som

formellt eller informellt förvägrar sexuellt

avvikande rätten till personlig integritet och

frihet.

I motion 2000/01:U661 (fp) anförs att varje människa

måste tillerkännas samma respekt genom att

garanteras en likabehandling av myndigheter, likhet

inför lagen, skydd mot diskriminering och hot i från

andra medborgare etc. Motionärerna menar att det i

Sverige finns en lång tradition av att arbeta för

sexuellt likaberättigande och anser i yrkande 1 att

den svenska regeringen måste engagera sig mer i

internationella sammanhang för att påtala

kränkningar gentemot homo- och bisexuella och

transpersoner i andra länder. Trots att Sverige har

mycket tydliga lagar om diskrimineringsskydd för

homosexuella har samkönade relationer förbisetts i

EU. Homosexuella har inte samma rörelsefrihet som

heterosexuella inom unionen. Sverige måste därför i

EU agera starkare gentemot medlemsländernas

diskriminering av homo- och bisexuella samt

transpersoner (yrkande 7).

Det svenska initiativet vid FN:s kvinnokonferens i

Beijing 1995 som särskilt uppmärksammade situationen

för lesbiska kvinnor var viktigt, men har tyvärr

blivit en parentes när det gäller FN:s arbete för

homosexuellas mänskliga rättigheter. Sverige bör,

enligt yrkande 16, vara pådrivande i FN för att öka

respekten för homosexuellas mänskliga rättigheter.

Det är viktigt att Sverige arbetar för att också

FN:s konvention om mänskliga rättigheter utvidgas

till att gälla förföljelse på grund av sexuell

läggning och könsidentitet.

Det har snart gått 20 år sedan Europarådet första

gången antog en rekommendation (924/81) som

uppmanade medlemsstaterna att avskaffa all

diskriminering av homosexuella. Europarådet har

också i olika sammanhang, bl.a. vid

medlemskapsförhandlingar för nya medlemsländer,

tagit upp frågan om situationen när det gäller

homosexuellas mänskliga rättigheter. En viktig

funktion för att stärka homosexuellas mänskliga

rättigheter har också Europadomstolen för mänskliga

rättigheter spelat. Motionärerna menar i yrkande 17

att det är angeläget att Sverige agerar aktivt för

att FN:s konvention om mänskliga rättigheter

utsträcks till att gälla förföljelse på grund av

sexuell läggning och könsidentitet. I yrkande 18

krävs att homo- och bisexuella och transpersoners

situation förs upp på OSSE:s agenda och att Sverige

måste ta initiativ till att Östersjöstaternas råds

kommissarie för mänskliga rättigheter också

uppmärksammar den diskriminering av homo- och

bisexuella och transpersoner som äger rum i

medlemsstaterna (yrkande 19).

I motion 2000/01:L459 (fp) menar motionärerna att

kärlek och sexualitet måste mötas med samma respekt

oavsett om det gäller kärlek mellan människor av

samma kön eller mellan människor av olika kön.

Homosexualitet är förbjuden i många länder. Det

finns länder som utdömer dödsstraff för homosexuella

handlingar, t.ex. Iran och Afghanistan. Situationen

för homo- och bisexuella är på många håll mycket

svår och det kommer regelbundet rapporter om

förföljelse av dessa. Den allt hårdare

flyktingpolitiken inom EU gör att förföljda homo-

och bisexuella nekas en fristad i vårt land även när

de riskerar svår förföljelse i sina hemländer.

Motionärerna kräver i yrkande 21 att Sverige inom

internationella organisationer arbetar aktivt för

grundläggande rättigheter för homo- och bisexuella.

Utskottets överväganden

Flera av motionerna, 2000/01:U630 (kd) yrkande 12,

2000/01:U661 (fp) yrkande 1 samt 2000/01:L459 (fp)

yrkande 21, handlar om vikten av att internationella

organisationer, däribland FN, i sitt arbete värnar

om homosexuellas rättigheter och att Sverige är

pådrivande i dessa frågor. Motionärerna i motionerna

2000/01:U404 (c) yrkande 9 och 2000/01:U661 (fp)

yrkande 16 anser att FN:s konvention om de mänskliga

rättigheterna bör utsträckas till att även inbegripa

diskriminering på grund av sexuell läggning.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om homo-

och bisexuellas rättigheter (bl.a. i bet.

1998/99:UU3). I alla internationella sammanhang, i

såväl multi- som bilateralt arbete, driver Sverige

aktivt linjen att diskriminering och bestraffning av

personer på grund av sexuell läggning står i strid

med den grundläggande principen om alla människors

lika värde och rättigheter. Rätten till privatliv

liksom yttrandefriheten finns fastlagd bl.a. i FN:s

allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna

och i den internationella konventionen om de

medborgerliga och politiska rättigheterna. Sverige

ställer krav på respekt för de mänskliga

rättigheterna på alla länder, och framför det i

dialogen med bl.a. biståndsländer och kandidatländer

till EU. Utskottet utgår från att Sverige kommer att

fortsätta att påtala och uppmärksamma dessa frågor i

alla de sammanhang där det är aktuellt och på bästa

sätt tjänar saken.

I FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna

nämns inte explicit homo- och bisexuellas

rättigheter. Över huvud taget berörs inte

uttryckligen frågan om sexualitet, varken vad gäller

homo- eller heterosexuella. I den mån sexuellt

umgänge behandlas är det utifrån perspektivet av att

ge skydd åt utsatta personer och mot övergrepp. Dock

kan homo- och bisexuellas rättigheter anses vara

skyddade bl.a. genom principen om icke-

diskriminering. I dessa sammanhang brukar man bl.a.

hänvisa till artikel två i FN:s allmänna förklaring

om de mänskliga rättigheterna, vari det stipuleras

att var och en är berättigad till alla de fri- och

rättigheter som uttalas i denna förklaring, utan

åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön,

språk, religion, politisk eller annan uppfattning,

nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd

eller ställning i övrigt. Principen om icke-

diskriminering är grundläggande och utgör ett

centralt inslag i de olika konventionerna om de

mänskliga rättigheterna. Gällande normsystem bör

således kunna åberopas i det fall en person på grund

av sin sexuella läggning diskrimineras i utövandet

av de i konventionerna fastställda rättigheterna.

Utskottet menar att homosexuellas rättigheter

därmed är skyddade av FN:s befintliga MR-

konventioner. Samtidigt är det ett faktum att dessa

grupper utsätts för diskriminering och förföljelse i

många länder. Det är därför en viktig uppgift att

stärka skyddet för homo- och bisexuella, bl.a. genom

att få deras rättigheter uttryckligen erkända av

hela det internationella samfundet. När

förutsättningar finns för att driva frågan framåt,

bör målsättningen vara att få homo- och bisexuellas

rättigheter införda i FN:s konvention för de

politiska och medborgerliga rättigheterna

Med vad ovan anförts avstyrker utskottet motionerna

2000/01:U404 (c) yrkande 9 och 2000/01:U661 (fp)

yrkande 16 och anser att motionerna 2000/01:U630

(kd) yrkande 12, 2000/01:U661 (fp) yrkande 1,

2000/01:L459 (fp) yrkande 21 kan besvaras.

I motion 2000/01:U661 (fp) yrkandena 17-19 framhåller

motionärerna tre andra internationella

organisationer, Europarådet, OSSE och

Östersjöstaternas råd, vari Sverige aktivt bör agera

för att homosexuellas rättigheter uppmärksammas.

Vad beträffar Europarådet, noterar utskottet att

rådets parlamentariska församling genom åren antagit

flera rekommendationer som rör HBT-personer (homo-,

bi- och transsexuella personer). Den senaste

rekommendationen antogs i september 2000 under

namnet "Situations of lesbians and gays in Council

of Europe Member States". I juni samma år antogs en

rekommendation om homosexuellas situation i fråga om

asyl- och immigrationsfrågor. Sverige engagerar sig

inom Europarådet i frågor om främjande av de

mänskliga rättigheterna, däribland även olika

diskrimineringsfrågor, samt deltar i

övervakningsförfarandet av olika medlemsstaters

åtaganden gentemot Europarådet, som utförs i

ministerkommittén och den parlamentariska

församlingen.

När det gäller Organisationen för säkerhet och

samarbete i Europa (OSSE) konstaterar utskottet att

det allmänna arbetet för att främja de mänskliga

rättigheterna och demokrati i OSSE främst är kopplat

till förebyggande och lösande av konflikter. OSSE-

staterna har gjort åtaganden beträffande icke-

diskriminering, mot sexuell exploatering och ökad

jämställdhet mellan män och kvinnor. Några specifika

normer vad gäller homosexuella, annat än generella

principer om icke-diskriminering och tolerans, har

emellertid inte antagits. Dock brukar denna fråga

tas upp i samband med de årliga

översynskonferenserna om medlemsländernas

uppfyllande av sina åtaganden. Flera länder,

däribland EU och USA, brukar i sina anföranden

beröra frågan om homosexuellas rättigheter. Mötena

ger även en möjlighet för NGO:er att uppmärksamma

OSSE-staterna på problem inom detta område.

Beträffande Östersjöstaternas råd (CBSS) har

utskottet inhämtat att den kommissariefunktion som

instiftades 1994 nyligen har omvandlats. Från och

med oktober 2000 har kommissarien en ny titel

(kommissarie för demokratisk utveckling) och ett

nytt mandat att stödja utvecklingen av de

demokratiska institutionerna och respekt för de

mänskliga rättigheterna i medlemsländerna. Med det

utvidgade mandatet har således kommissarien

möjlighet att ta direkta initiativ till stöd för

homosexuellas rättigheter.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motionen

2000/01:U661 (fp) yrkandena 17-19 kan besvaras.

Situationen inom EU tas upp i motion 2000/01:U661

(fp). Motionärerna menar att EU måste verka för att

samtliga medlemsländer tillser att diskriminering

inte förekommer av homo-, bisexuella och

transpersoner (yrkande 7).

Utskottet noterar att Amsterdamfördraget 1997

genomförde en ny artikel 13 i Fördraget om

upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-

fördraget). Rådet fick därigenom befogenhet att

vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa

diskriminering på grund av kön, ras, etniskt

ursprung, religion eller övertygelse,

funktionshinder, ålder och sexuell läggning.

Med stöd i denna artikel presenterade kommissionen

i november 1999 ett förslag till

"diskrimineringspaket" som består av två direktiv

för att bekämpa diskriminering och ett

handlingsprogram som skall komplettera direktiven.

Dessa antogs senare av EU:s ministerråd. Ett av

dokumenten, rådets direktiv 2000/78/EG av den 27

november 2000, rör sexuell läggning och inrättandet

av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet.

Direktivet reglerar diskriminering i arbetslivet

och omfattar diskrimineringsgrunderna religion,

övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell

läggning.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motionen

2000/01:U661 (fp) yrkande 7 kan besvaras.

7 Diskriminering av funktionshindrade

I motion 2000/01:U639 (s) framhålls att det finns

många skäl till att funktionshindrade drabbas av

diskriminering. Negativa attityder och

vanföreställningar samt bristande politiska resurser

är några exempel. Funktionshindrades värdighet och

rättigheter är ett globalt ansvar. Det är därför av

yttersta vikt att Sverige långsiktigt medverkar till

att de funktionshindrades rättigheter tas tillvara

genom insatser och metodutveckling som syftar till

att stärka jämlikhet, delaktighet och möjligheter

att åtnjuta sina mänskliga rättigheter särskilt

skall prioriteras inom ramen för svenska

utvecklings- och katastrof-insatser.

I motion 2000/01:U650 (s) framhålls att uppskattningsvis tio

procent av världens befolkning har ett

funktionshinder. De flesta av dessa människor bor i

utvecklingsländer. Funktionshindrade människor

tillhör de fattigaste bland fattiga i världen och

lever i en mycket utsatt situation. Att vara fattig

innebär inte bara att sakna mat, bostad och inkomst.

Det betyder också att sakna inflytande över

politiska, sociala och ekonomiska förhållanden.

Bristande tillgång till utbildning och information

är också konsekvenser av fattigdom. I yrkande 1

krävs insatser bland annat för metodutveckling som

syftar till att stärka funktionshindrade människors

jämlikhet och delaktighet i samhället. I yrkande 2

framhålls behovet av att ta fram konkreta riktlinjer

och arbetssätt för hur man skall integrera

funktionshindrade människors rättigheter och behov i

det svenska utvecklingssamarbetet.

Utskottets överväganden

I båda motionerna, 2000/01:U639 (s) och

2000/01:U650 (s) yrkande 1 och 2, framhålls att

funktionshindrades rättigheter måste uppmärksammas i

svensk utrikespolitik och utvecklingssamarbete.

Sverige har under många år haft en aktiv roll i det

internationella samarbetet på handikappområdet. År

1989 initierade den svenska regeringen ett arbete

inom FN med syfte att få till stånd internationella

regler om funktionshindrade personers rätt till

delaktighet och jämlikhet. Detta utmynnade i ett

antal standardregler för att säkerställa att

personer med funktionshinder åtnjuter samma

rättigheter och skyldigheter som andra medborgare i

samhället. Reglerna antogs av FN:s generalförsamling

år 1993. Till reglerna har kopplats ett system för

övervakning och uppföljning. Övervakningsarbetet

leds av en särskild rapportör, som är utsedd av FN

och som till sin hjälp har en expertpanel vars

medlemmar i stor utsträckning hämtas från de

internationella handikapporganisationerna.

Även under de senaste åren har funktionshindrades

mänskliga rättigheter lyfts fram och understrukits

inom ramen för FN:s system för mänskliga

rättigheter. Sverige har i detta sammanhang haft en

framträdande roll då en svensk, Bengt Lindqvist,

utsetts till rapportör för handikappfrågor. Sverige

har därmed kunnat vara pådrivande bl.a. i

utarbetandet av standardregler. Trots framstegen

menar många att det talas för lite om

funktionshindrades rättigheter. Få länder och

handikapporganisationer rapporterar om kränkningar.

För att kunna bryta tystnaden är det därför viktigt

att fördjupa kunskapen om mänskliga rättigheter och

människor med funktionshinder.

FN:s kommission för mänskliga rättigheter antog

1998 och 2000 resolutioner på temat. Resolutionen

från år 2000 inbjuder högkommissionären för

mänskliga rättigheter att undersöka vilka åtgärder

som krävs för att stärka funktionshindrades

möjligheter att åtnjuta sina rättigheter.

Även Globkom - den parlamentariska kommittén med

uppdrag att utreda det svenska utvecklingssamarbetet

- har tagit upp fattigdomsproblematiken utifrån ett

handikapperspektiv. Även konkreta rekommendationer

beträffande relationen funktionshinder och fattigdom

har diskuterats i dessa sammanhang.

Utskottet noterar även att förslag till riktlinjer

för dokumentation av kränkningar och till hur

funktionshindrades rättigheter kan stärkas har

behandlats i internationella seminarier. En rapport

kring detta utgavs år 2000, med syfte att utgöra

stöd i det fortsatta arbetet med att stärka

funktionshindrades rättigheter.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna

2000/01:U639 (s) och 2000/01:U650 (s) yrkandena 1

och 2 kan besvaras.

8 Hiv/aids

I motion 2000/01:613 (kd) framhålls att hiv/aids

dödar mer än 2 miljoner människor enbart i Afrika

varje år. År 1999 beräknades 33,6 miljoner människor

i världen leva med hiv/aids och mer än 16 miljoner

ha dött sedan epidemin började. Söder om Sahara i

Afrika har utbredningen av hiv/aids nått 30 % av den

vuxna befolkningen i sju länder. Hiv/aids sprids

fortast i förhållanden där fattigdom, social

instabilitet och maktlöshet råder. Motionärerna

anser i yrkande 1 att eftersom Sverige finns med i

de hiv/aids-bekämpande internationella sammanhangen

och dessutom har en stor erfarenhet av lyckade

insatser mot hiv och aids bör de svenska rösterna

bli starkare och Sverige bli mer aktivt inom UNAIDS

och i andra FN:s organ. I yrkande 2 krävs en

redovisning av hur hiv/aidsfrågan behandlas i olika

FN-organ. Vidare menar motionärerna i yrkande 3 att

viktiga förutsättningar för ett effektivt arbete

saknas genom t.ex. brist på infrastrukturer för

distribution av läkemedel och detta bör därför

integreras i Sveriges biståndsarbete med

infrastruktur (yrkande 4). För ett effektivt arbete

krävs även stöd för arbetet med att öka öppenheten

och vilja att tala om sex- och samlevnadsproblem

(yrkande 5). Det är viktigt att överbrygga

motståndet mot att tala om de viktiga förebyggande

frågorna. Ansvaret för information och utbildning

måste enligt yrkande 6 föras upp på högsta möjliga

politiska nivå. Utvecklingsländerna saknar

ekonomiska möjligheter att använda förebyggande,

bromsande och behandlande mediciner. Det är inte

acceptabelt. Motionärerna kräver i yrkande 7 att u-

länderna måste få tillgång till dessa mediciner.

Utskottets överväganden

Motion 2000/01:U613 (kd) handlar om Sveriges, UNAIDS

och andra FN-organs arbete med att bekämpa

spridningen av hiv/aids i världen (yrkandena 1- 4).

Utskottet har i tidigare betänkanden (bl.a.

1999/2000:UU2 och 2000/2001:UU2) behandlat

problemet med den ökande spridningen av hiv/aids. De

senaste siffrorna över spridningen av hivviruset

bekräftar att hiv/aids hör till en av världens

värsta epidemier. Hittills har 21 miljoner människor

avlidit i aids och 36 miljoner människor beräknas i

dag vara smittade av hiv.

Sverige är sedan länge mycket aktivt i

internationella forum i frågor som rör hiv/aids och

var i mitten av 1990-talet en av initiativtagarna

till att bilda FN:s program för hiv/aids, UNAIDS.

Sverige är en av de största bidragsgivarna till

UNAIDS (en ökning från 37 miljoner kronor år 2000

till 47 miljoner kronor år 2001) och bidrar även

finansiellt till det arbete med hiv/aids som utförs

av andra FN-organ, WHO och Världsbanken. Inom UNAIDS

har Sverige nyligen initierat en översyn av

programmets finansiering med syfte att trygga

finansieringen av verksamheten. EU beslutade hösten

2000 att förstärka och påskynda sina insatser mot

bl.a. hiv/aids. Under det svenska ordförandeskapet i

EU håller FN en extra generalförsamling om hiv/aids

(25-27 juni 2001), som kräver ett starkt svenskt

engagemang i förberedelsearbetet.

Arbetet mot hiv/aids är en integrerad och

prioriterad del i Sveriges utvecklingssamarbete.

Regeringen och Sida utarbetade 1999 en svensk

strategi "Investing for Future Generations" för det

fortsatta arbetet med att bekämpa hiv/aids.

Strategin understryker Sveriges åtagande för att

minska överföring av hiv och mildra dess globala

effekter samt anger riktningen för svenskt agerande

i förhållande till samarbetspartner i

utvecklingssamarbetet. I kampen mot hivspridningen i

svenskt utvecklingssamarbete använder man sig i stor

utsträckning av de strukturer, exempelvis ideella

organisationer, som redan finns i mottagarlandet. En

rad enskilda organisationer får bidrag från Sida för

sin verksamhet i andra länder.

Statsministrarna inom Östersjöstaternas råd

tillsatte i april 2000 en aktionsgrupp, vars rapport

offentliggjordes i januari 2001. I rapporten

föreslås att stora resurser sätts in för att minska

smittspridningen av hiv/aids i Östersjöregionen.

Sida satsar redan nu över 25 miljoner kronor årligen

på projekt för att förhindra spridningen av smitta i

Östersjöregionen och som ett resultat av

aktionsgruppens rapport har Sverige sagt sig vara

berett att samordna (som s.k. focal point)

utarbetandet av gemensamma standarder och

övervakningen av smittspridningen i regionen.

Såväl regeringen som Sida informerar regelbundet, i

årsrapporter, budgetuppföljningar, m.m. om det

arbete som görs inom FN och från svensk sida för att

bekämpa hiv/aids. Detaljerad information sprids även

direkt från de berörda FN-organen.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U613 (kd) yrkandena 1-4 kan besvaras.

Motionärerna i 2000/01:U613 (kd) betonar behovet av

öppenhet, information och utbildning i

hiv/aidsfrågor i u-länder (yrkandena 5-6) samt menar

att hiv/aidsdrabbade länder måste få tillgång till

adekvata mediciner (yrkande 7).

Förebyggande program, som betonar vikten av

kondomer, avhållsamhet, hiv-tester och rådgivning,

har medverkat till att reducera smittospridningen i

Senegal, Thailand, Uganda och andra länder.

Standardrådgivning är emellertid inte alltid

tillräckligt på grund av en bristande kunskap om hur

unga människor uppfattar risk och svårigheten att

förändra attityder. Flera forskare hävdar därför att

rådgivning och förebyggande metoder måste kombineras

med fokuserad beteendeforskning.

En angelägen uppgift, som redan i dag utgör del av

de svenska insatserna, är att arbeta för en större

vilja att tala om sex och samlevnad i u-länder.

Information och utbildning är centrala för att bidra

till att spridningen av sjukdomen minskar. Sverige

understryker regelmässigt betydelsen av att ledare

på alla nivåer engagerar sig i hiv/aidsfrågan. Det

förekommer fortfarande att politiska ledare undviker

att tala öppet om dessa frågor, vilket försvårar för

befolkningen att få rätt information om skydd och

hur viruset sprids. I exempelvis Senegal har man

lyckats engagera alla nyckelaktörer i förebyggande

arbete, vilket lett till att landet har en av de

lägsta siffrorna av hivsmittade i Afrika söder om

Sahara.

Bromsmediciner har i dag utvecklats som kan ge

människor möjlighet att leva med aids på ett

människovärdigt sätt. WHO har godkänt 110

basläkemedel, varav flera kan förhindra hivspridning

från mor till barn eller användas för behandling av

sjukdomar relaterade till hiv/aids. Dock har fattiga

länder svårt att finansiera de kostsamma

bromsmedicinerna. WHO och UNAIDS har initierat

prisförhandlingar med fem stora läkemedelsföretag

som har medfört kraftigt reducerade priser för vissa

av dessa läkemedel. Diskussionerna med

läkemedelsindustrin pågår fortfarande, för att förmå

bolagen att ingå ett sorts kontrakt med syfte att

göra patenterade aidsmediciner tillgängliga i u-

länder till betydligt lägre kostnad än på etablerade

marknader i industrialiserade länder. Under det

svenska ordförandeskapet kommer beslut att fattas

inom EU om en handlingsplan för arbetet bl.a. mot

hiv/aids. Prisdifferentiering mellan fattiga och

rika länder vad avser hivmediciner är en del av den

strategi som för närvarande diskuteras.

Förutom problemet med alltför dyra bromsmediciner

finns i de flesta u-länder ett stort behov av

satsningar på uppbyggnad av integrerade hälso- och

sjukvårdssystem. Flera av hivmedicinerna ger

oönskade biverkningar såsom anemi, blödningar och

njursten, varför behandlingen av de hiv/aidssjuka

kräver tillgång till läkare och möjlighet till

provtagning och övervakning av patienterna.

Satsningar för att skapa fungerande sjukvårdssystem

pågår i dag i många u-länder, bl.a. med stöd från

Sverige.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motionen

2000/01:U613 (kd) yrkandena 5-7 kan besvaras.

9 Legosoldater

I motion 2000/01:U409 (s) framhålls att FN 1989

antog en konvention mot rekrytering, användning,

finansiering och träning av legosoldater.

Konventionen har ännu inte trätt i kraft då endast

ett tiotal länder har anslutit sig till den.

Motionären menar att det finns gränsdragningsproblem

mellan frivilliga och uthyrda soldater och anser att

det är viktigt att skaffa kunskap om

legoverksamheten. Sverige bör därför ta initiativet

till att utarbeta en rapport som kartlägger

omfattningen av och motiven till den internationella

legoverksamheten. Den kunskap som detta ger kan

användas för fortsatt svenskt arbete i FN och EU.

Utskottets överväganden

I motion 2000/01:U409 (s) yrkas att Sverige bör

initiera en rapport som kartlägger omfattningen av

och motiven till legoverksamhet internationellt.

Utskottet konstaterar att FN:s generalförsamling

1989 antog en konvention mot rekrytering,

användning, finansiering och träning av

legosoldater. Då endast ett tiotal länder har

anslutit sig till den, har konventionen ännu inte

kunnat träda i kraft.

Sverige har ej kunnat tillträda konventionen på

grund av att den innehåller skrivningar som anger

individer som ansvariga för överträdelser av vissa

grundläggande principer inom folkrätten, exempelvis

icke-interven-tionsprincipen. Den svenska synen är

att stater kan ådra sig statsansvar för

överträdelser av icke-interventionsprincipen, men

däremot inte individer, som uppträder i personlig

kapacitet och ej agerar på en stats uppdrag.

I Sverige finns det inget uttryckligt förbud i

lagstiftningen för individer att delta i väpnade

konflikter i andra länder på grund av att man ej har

funnit det önskvärt att generellt förhindra att

individer på frivillig basis deltar i strid i

utlandet. Enligt bestämmelsen om olovlig värvning är

det däremot straffbart att, utan tillstånd, värva

grupper av personer i Sverige till främmande

krigstjänst eller därmed jämförlig tjänst. Detta

gäller dock inte värvning av enstaka personer.

Utskottet konstaterar att det förekommer

rekryteringsföretag i andra länder, vars verksamhet

och spridning man ej har mycket kunskap om.

Förekomsten, och de kommersiella intressen som

därtill kan vara kopplade, bör därför uppmärksammas.

Möjligheten att utarbeta en eventuell rapport måste

emellertid vägas mot andra prioriterade uppgifter i

regeringens arbete.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U409 (s) kan besvaras.

10 Tortyr

I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 7 uppmärksammas

internationellt arbete mot tortyr. Konventionen mot

tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande

behandling eller bestraffning antogs av FN 1984.

Amnesty Internationals årsrapport 1999, som avser

brott mot mänskliga rättigheter under 1998, redogör

för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande

behandling i 125 länder. Mot denna bakgrund är det

viktigt för Sveriges goda internationella anseende

att regeringen kraftfullt agerar för att få ett

stopp på tortyren.

I flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp)

yrkande 2 krävs att Sverige i internationella forum

aktivt verkar för att de stater som ännu inte

anslutit sig till FN:s konvention mot tortyr gör

detta och gör det utan reservationer.

Utskottets överväganden

I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 7 betonas vikten

av internationellt arbete mot tortyr. Motionärerna

bakom flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp,

mp) yrkande 2 kräver vidare att Sverige i

internationella forum verkar för att fler stater

utan reservationer ansluter sig till FN:s konvention

mot tortyr.

Utskottet konstaterar inledningsvis att arbetet mot

tortyr är en prioriterad fråga inom den svenska

politiken för att främja mänskliga rättigheter.

Sverige stöder aktivt allt arbete mot tortyr inom

FN, Europarådet och OSSE.

Förbudet mot tortyr och annan grym, omänsklig eller

förnedrande behandling eller bestraffning finns i

samtliga generella instrument om mänskliga

rättigheter. Sverige har en lång tradition av att

aktivt motverka alla former av tortyr och andra

former av kroppsstraff som utförs av, eller på

uppdrag av, en regering. Våldtäkt och andra former

av sexuella övergrepp är en vanligt förekommande

form av tortyr särskilt riktad mot kvinnor. Den

svenska synen är att inga former av tortyr eller

grym förnedrande behandling någonsin kan accepteras.

I varje land skall finnas såväl nationell

lagstiftning som förbjuder bruket av tortyr som

effektiva mekanismer i rättssystemet som förhindrar

sådana övergrepp.

Sverige arbetar inom FN för att stärka de

resolutioner mot tortyr som antas av

generalförsamlingen och kommissionen för mänskliga

rättigheter (senast res. 2000/43). Dessa

resolutioner uppmanar stater som inte anslutit sig

till 1984 års FN-konvention mot tortyr och annan

grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller

bestraffning att snarast gör det.

Sverige samarbetar med FN:s specielle rapportör mot

tortyr samt avger regelbundna rapporter såväl till

FN:s kommitté mot tortyr som till Europarådets

kommitté för förebyggande av tortyr.

Från svensk sida läggs stor emfas på att

uppmärksamma och stödja rehabilitering av

tortyroffer, vilket bl.a. tar sig uttryck i

finansiella bidrag till FN:s frivilliga fond för

tortyroffer. Utskottet konstaterar att det svenska

arbetet mot tortyr sker såväl multilateralt som

bilateralt samt genom stöd till enskilda

organisationer som engagerar sig i dessa frågor.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna

2000/01:U630 (kd) yrkande 7 samt 2000/01:U635 (v,

kd, c, fp, mp) yrkande 2 kan besvaras.

Enskilda länder och folk

11 Moldavien

Bakgrund

Moldavien har under senare år omfattats av svenskt

utvecklingssamarbete. Sverige är en av de största

bilaterala givarna, och det svenska stödet

administreras huvudsakligen av Sida. En del av det

svenska samarbetet genomförs i anslutning till

Världsbankens initiativ, bl.a. inom landreform och

den sociala sektorn, med barn som viktig målgrupp.

Samarbetet kommer även fortsatt inriktas på dessa

sektorer. Skuldrådgivning och utveckling av lokalt

självstyre är andra prioriterade områden. Under 1998

uppgick de svenska åtagandena till 28,2 miljoner

kronor, under 1999 till 15 miljoner kronor. Flera

svenska experter har under de senaste åren varit

stationerade vid UNDP:s kontor i Moldavien. Svenska

institutets stipendieprogram har utökats till att

omfatta även Moldavien. Sida planerar att utarbeta

en specifik landstrategi för samarbetet med

Moldavien.

Moldavien har ansetts vara det land av de f.d.

Sovjetrepublikerna som mest påtagligt visat vilja

och förståelse för behovet av att genomföra

strukturella reformer. Landet är fortfarande hårt

drabbat av effekterna av den ryska krisen 1998 och

har tappat ca 70 % av sin export, som omfattade

stora leveranser till Ryssland och andra OSS-länder.

Utan stöd från finansinstitutioner som IMF och

Världsbanken i form av lån till stabilisering och

reformer och ytterligare bidrag från USA, EU och

Japan, riskerar landet hamna i statsbankrutt. Enligt

författningen respekteras medborgarnas mänskliga

rättigheter. Rättsväsendet reformerades 1995, då

dödsstraffet avskaffades. Författningen garanterar

yttrande- och pressfrihet. Enligt lag råder

förenings- och församlingsfrihet samt generell

religionsfrihet. Inga restriktioner finns för

kvinnor eller minoriteter att delta i det politiska

livet. Det finns ett flertal lokala MR-grupper som

tillåts verka utan inblandning från landets

regering. Förhållandena i fängelserna är genomgående

mycket svåra.

Amnesty konstaterar att uppgifterna om korruption,

maktmissbruk och förbindelser mellan organiserad

brottslighet, parlament, åklagarväsen och polis

undergrävt tilltron till statens institutioner.

President Petru Lucinschi har genomfört ändringar i

grundlagen för att stärka presidentmakten. Hans

planer vann ett knappt godkännande i en

folkomröstning men orsakade ökande spänning mellan

presidenten och parlamentet. Det förekommer

fortfarande godtyckliga gripanden och

polismisshandel. Ett antal politiska fångar var kvar

i fängelse i den självutropade Dnestr-moldaviska

republiken (DMR). Överläggningar om reglering av

DMR:s ställning har pågått utan resultat.

Motionen

I motion 2000/01:U702 (kd) anförs att sedan början

av 1990-talet sitter Ilie Ilascu och ytterligare tre

personer fängslade i Moldavien, utan rättegång. De

får inte ta emot besök från sina familjer. Deras

fysiska tillstånd är mycket dåligt. Mycket talar för

att Ilascu fängslats för att han varit en obekväm

och sanningssägande politiker. Ur mänsklig

rättighetssynpunkt är det en självklarhet att ingen

skall behöva vara fängslad utan att veta orsaken.

Ilascu-gruppens situation var bl.a. uppe i en MR-

kommitté vid OSSE-mötet i juli 2000. Det resulterade

i att en så gott som enhällig resolution om Ilascu-

gruppens situation antogs av OSSE-parlamentarikerna.

Motionärerna kräver i yrkande 1 stöd till OSSE i

dess strävan att ta upp fallet Ilascu till en ny

rättegång i tredje land och i yrkande 2 att Sverige

i FN verkar för att belysa Ilascus situation och för

att han tillsammans med de övriga i gruppen får en

rättvis och fri rättegång.

Utskottets överväganden

I motion 2000/01:U702 (kd) yrkandena 1 och 2 krävs

Sverige arbetar för att få upp fallet Ilascu på

OSSE:s och FN:s dagordning.

Utskottet har inhämtat att Ile Ilascu frigivits och

vid valet den 25 februari 2001 invalts som

parlamentsledamot för partiet PFD (Party of

Democratic Forces). OSSE arbetar aktivt med att

bistå parterna i Moldavien att finna en lösning på

Transnistrien-konflikten. Förhandlingar i OSSE:s

regi ägde rum under 2000 och förväntas fortsätta år

2001.

Sverige ökar under de närmaste åren biståndet till

Moldavien, Europas fattigaste land. Stödet går

främst till det sociala området, förvaltningen och

näringslivet. Sida öppnar i början av 2001 kontor i

Moldavien.

Med vad som ovan anförts anses utskottet att motion

2000/01:U702 (kd) yrkandena 1 och 2 kan besvaras.

12 Cypern

Bakgrund

Sedan december 1999 har samtal mellan ledarna för

Cyperns olika delar ägt rum på FN:s

generalsekreterares initiativ. Enligt FN:s

resolutioner skall en lösning av det delade Cypern

bygga på en federal, demilitariserad stat med ett

medborgarskap, en suveränitet och en internationell

representation. Grundläggande friheter och mänskliga

rättigheter skall respekteras.

Amnesty rapporterar om polismisshandel och att

organisationen i juli 2000 uppmanade myndigheterna

att garantera asylsökande tillgång till grundlig och

tillfredsställande behandling av sina ansökningar

samt att de inte skulle återsändas till länder där

de riskerade att utsättas för brott mot de mänskliga

rättigheterna.

Motionen

Vänsterpartiet framhåller i motion 2000/01:U405 (v)

att det cypriotiska folket utsatts för stora

umbäranden, våld och övergrepp. Samtidigt har

kontakterna mellan de två samhällena i Cypern ökat.

Möten mellan politiska partier,

kvinnoorganisationer, fackföreningar, yrkesgrupper,

ungdomar och andra cypriotiska medborgare från båda

sidor främjar en fredlig lösning och innebär att den

folkliga opinionen för meningsfulla förhandlingar

ökar. Motionärerna menar, i yrkande 1, att Sverige i

internationella forum skall stödja en lösning som

bygger på att Cypern är en stat, med ett

medborgarskap och en internationell röst och som

skall bestå av två politiskt jämlika samhällen i en

federation. Vidare krävs, i yrkande 2, att Sverige

internationellt skall verka för gradvis nedrustning

av den militära närvaron i Cypern i syfte att

åstadkomma en demilitarisering av ön.

Utskottets överväganden

I motion 2000/01:U405 (v) yrkande 1 krävs att

Sverige i internationella forum aktivt skall stödja

en lösning av Cypernfrågan och (yrkande 2) verka för

en avveckling av den militära närvaron i Cypern.

Utskottet konstaterar att Sverige sedan 1960-talet

varit djupt engagerat i Cypernfrågan och i FN:s

ansträngningar att försöka finna en lösning.

1964-93 medverkade Sverige i UNFICYP (FN:s

fredsbevarande styrka). Sammanlagt deltog omkring 28

000 svenskar under nästan 30 år i denna

fredsbevarande insats. På ca 37 % av Cyperns yta

finns turkisk militär utplacerad. Turkcyprioterna

proklamerade 1974 en egen stat som enbart erkänns av

Turkiet.

Utskottet har inhämtat att i december 1999 inleddes

s.k. proximity talks, indirekta samtal, i FN:s regi

mellan de cypriotiska ledarna, Denktash och den

cypriotiske presidenten Clerides, i syfte att lägga

grunden för meningsfulla överläggningar som syftar

till att leda till ett övergripande avtal om Cyperns

ställning och framtid.

Samtalen bygger på följande överenskomna principer

(FN-res.1250 (1999)):

i) förhandlingar utan några villkor,

ii) alla frågor på förhandlingsbordet,

iii) medverka "in good faith" tills en

förhandlingslösning uppnås,

iv) beakta relevanta FN-resolutioner och avtal.

Ytterligare fyra omgångar av indirekta samtal mellan

de cypriotiska ledarna har ägt rum i Genève och New

York under 2000 och generalsekreteraren har meddelat

att han kommer att inbjuda till nya samtal i början

av 2001. Sverige har ända sedan 1960-talet varit

engagerat i Cypernfrågan. Sammanlagt har omkring 28

000 svenskar under nästan 30 år deltagit i den

fredsbevarande insatsen. Sverige har i likhet med

flera andra länder utsett en särskild representant

för Cypernfrågan och utskottet har tagit emot

speciella sändebud i Cypernfrågan. Sverige kommer

fortsatt att ge stöd till FN-processen och

generalsekreterarens ansträngningar att finna en

långsiktig lösning av Cypernfrågan.

Sveriges och EU:s målsättning är att det Cypern som

en dag blir medlem av unionen skall vara ett enat

land. Vid toppmötet i Helsingfors beslutades det

dock att en politisk lösning på Cypernfrågan inte är

en förutsättning för EU-medlemskap. Samtidigt

framhålls att en politisk lösning skulle underlätta

ett cypriotiskt EU-medlemskap och att Europeiska

rådet, när det skall fatta sitt beslut, skall ta

hänsyn till alla relevanta faktorer.

FN:s säkerhetsråd betonar i flera resolutioner

betydelsen av en demilitarisering av Cypern. Detta

stöds från svensk sida.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U405 (v) yrkandena 1 och 2 kan besvaras.

13 Turkiet

Bakgrund

Turkiet erhöll status som kandidatland för EU-

medlemskap vid Europeiska rådets möte i Helsingfors

i december 1999. Samtidigt kvarstår kritiken om

betydande kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

De sociala och ekonomiska klyftorna mellan olika

befolkningsgrupper och regioner är stora. Den

övergripande målsättningen med det svenska

utvecklingssamarbetet med Turkiet är att underlätta

landets EU-anpassning med tonvikt på mänskliga

rättigheter och demokrati, asyl- och

migrationspolitik och socio-ekonomisk utveckling av

sydöstra Turkiet. Det svenska stödet skall utgöra

ett komplement till EU:s och andra internationella

organs stöd. Sida kommer att få i uppdrag att lämna

förslag till en landstrategi för Turkiet. Betydande

insatser har gjorts under 1999 av bl.a.

Räddningsverket.

Sedan 1984 har den väpnade konflikten mellan de

turkiska säkerhetsstyrkorna och PKK pågått i

sydöstra Turkiet, ett område där det huvudsakligen

bor kurder. Båda sidor har begått brott mot de

mänskliga rättigheterna under konflikten. Ungefär 3

000 bosättningar har utrymts eller bränts ner och

uppemot tre miljoner människor har

tvångsförflyttats.

När Turkiet antogs som kandidat till medlemskap i

EU beslöts att medlemskapsförhandlingar skulle

inledas så snart som vissa politiska kriterier hade

uppfyllts, däribland ett utökat rättsskydd. Under

tiden skulle situationen för de mänskliga

rättigheterna övervakas och bedömas, och den

turkiska lagstiftningen skulle ses över och anpassas

till EU:s normer.

I juni 2000 fälldes Abdullah Öcalan för

högförräderi och separatism och dömdes till döden. I

november fastställde appellationsdomstolen

dödsdomen, vilket ledde till farhågor om att Turkiet

skulle återuppta avrättningar efter ett uppskov som

i praktiken hade varat i 15 år.

Appellationsdomstolen har fastställt minst 48 andra

dödsdomar som kunnat verkställas om parlamentet

fastställt domarna.

Amnesty framhåller att tortyr fortfarande är

vanligt förekommande. Författare, förläggare,

fackföreningsmedlemmar, lärare, lokala och

nationella politiker, människorättsförsvarare har

fängslats eller åtalats. De som drabbats mest hade

uttryckt åsikter om den kurdiska frågan eller om

islams roll i politiken.

Motionerna

I motion 2000/01:618 (kd) framhålls att med

anledning av Turkiets ansökan om medlemskap i

Europeiska unionen måste landet i praktisk handling

visa att det respekterar landets minoriteter och

deras kulturhistoriska arv, i synnerhet de assyrisk-

syrianska kyrkor och kloster som finns inom landets

gränser.

I flerpartimotion 2000/01:U641 (c, m, v, kd, mp, fp)

framhålls problemen med Turkiet som ansökarland i EU

och landets brister i att uppfylla kraven vad gäller

de mänskliga rättigheterna. Även om Turkiet nu i ord

säger sig gå i rätt riktning visar verkligheten

många exempel på det rakt motsatta. Det finns

rapporter som visar att det har blivit allt svårare

för MR-organisationer att arbeta, deras medarbetare

trakasseras på olika sätt och ställs ofta inför

rätta, upprepade gånger har företrädare för olika

partier trakasserats i fängelser och att maffian

tillsammans med vissa delar av säkerhetspolisen är

inblandad i paramilitär och organiserad

brottslighet. Motionärerna menar att det måste

ställas tydliga krav på Turkiet för att landet skall

kunna leva upp till de krav på mänskliga rättigheter

som gäller inom EU (yrkande 1). Situationen i

Turkiet är komplex och innehåller så många

ingredienser att det är viktigt att regeringen

utarbetar en tydlig strategi för samarbetet med

Turkiet. Motionärerna noterar att Sida skall få

uppdraget att utarbeta en landstrategi, förmodligen

för bilateralt stöd i framtiden. Det är bra, men

Sverige behöver också ha en särskild strategi för

relationerna med Turkiet. Ett särskilt sändebud för

mänskliga rättigheter bör vara en del i en sådan

strategi (yrkande 3).

I motion 2000/01:U648 (s) framhålls att Sverige bör

uppmärksamma frågan om minoritetsstatus åt

assyrier/syrianer, kurder och andra minoriteter i

kontakterna med Turkiet, men också i arbetet inom

EU. Inför eventuella medlemskapsförhandlingar med

Turkiet bör frågan om assyrier/syrianernas och

kurdernas och andra minoriteters ställning föras in

som en prioriterad fråga.

Även i motion 2000/01:U649 (s) uppmärksammas att

Sverige, liksom de flesta EU-länder, har en

avvaktande hållning till Turkiets ansökan om EU-

medlemskap. Så länge Turkiet inte fullt ut uppfyller

Köpenhamnskriterierna, kommer ett medlemskap inte

att kunna bli verklighet. Motionärerna menar dock

att det är viktigt att Sverige och övriga EU-länder

håller dialogen med Turkiet levande, såväl i syfte

att förbättra de mänskliga rättigheterna som att öka

kontakterna i övrigt t.ex. inom forskning och

utbildning och i dialogen mellan parlamentariker.

Sverige bör utveckla ökade kontakter på dessa

områden. Det finns långt gångna planer på att lägga

ned det svenska konsulatet i Istanbul. Det vore

olyckligt om detta går ut över bevakningen av

mänskliga rättigheter och dialogen i övrigt med

Turkiet. Det vore värdefullt att använda huset som

en viktig del i ett framtida parlamentariskt

demokratiforum.

Utskottets överväganden

I motion 2000/01:618 (kd) krävs att Turkiet visar

ökad respekt för landets minoriteter och deras

kulturhistoriska arv. Även i motion 2000/01:U648 (s)

uppmärksammas frågan om minoriteternas status i

Turkiet.

Utskottet har inhämtat att Sverige verkar för att de

assyriernas/syrianerna ges möjlighet att på lika

villkor med majoritetsbefolkningen effektivt åtnjuta

alla de mänskliga rättigheterna och få möjlighet att

behålla sin särart. En rad internationella

instrument behandlar denna fråga, bl.a. konventionen

om de medborgerliga och politiska rättigheterna, som

Turkiet uppmanas att ratificera. Sverige stödjer

åtgärder som syftar till samarbete och dialog mellan

olika grupper. Detta sker bl.a. genom biståndet och

genom multilaterala insatser inom EU och FN för att

främja allas möjligheter, inklusive personer som

tillhör nationella eller etniska, religiösa och

språkliga minoriteter, att åtnjuta de mänskliga

rättigheterna. Vid direkta kontakter med den

turkiska regeringen tar Sverige kontinuerligt upp

frågorna om bristande respekt för de mänskliga

rättigheterna och situationen i sydöstra Turkiet,

inkluderande assyriernas/syrianernas situation.

Utskottet menar att Sverige med kraft och tydlighet

har reagerat mot kränkningarna av mänskliga

rättigheter mot minoriteterna i Turkiet.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna 2000/01:618 (kd) och 2000/01:U648 (s) kan

besvaras.

I flerpartimotion 2000/01:U641 (c, m, v, kd, mp, fp)

framhålls att det måste ställas tydliga krav på

Turkiet för att landet skall kunna leva upp till de

krav på mänskliga rättigheter som gäller inom EU

(yrkande 1). Ett särskilt MR-sändebud för mänskliga

rättigheter bör vara en del i en framtida bilateral

landstrategi för Turkiet (yrkande 3).

Utskottet konstaterar att regeringen under det

senaste året har haft ett antal kontakter med den

turkiska regeringen. Bland annat har

utrikesministern besökt Turkiet två gånger. Vid

dessa tillfällen har krav på förbättringar av MR-

situationen framförts med eftertryck. EU-

kommissionen har utarbetat specifika krav för

Turkiet, och den svenska regeringen fäster stor vikt

vid att dessa krav uppfylls. Bistånd genom Sida har

möjliggjort stöd till projekt som främjar respekten

för de mänskliga rättigheterna.

Det kommer att finnas fortsatt behov av en

bilateral dialog mellan Sverige och Turkiet om

mänskliga rättigheter och regeringen avser fortsätta

med denna. Ambassaden i Ankara kommer fortsatt att i

sina kontakter med de turkiska myndigheterna att ta

upp frågor som berör mänskliga rättigheter, och Sida

kommer att ges ökade möjligheter att stödja projekt

som leder till en ökad respekt för de mänskliga

rättigheterna.

Den strategi som regeringen följt innebär en bred

dialog med Turkiet som innefattar mänskliga

rättigheter, migrations- och asylpolitik,

handelsfrågor, konsulära frågor och

säkerhetspolitiska frågor. Avsikten är att fortsätta

denna dialog. Regeringen beslutade förra året att

omvandla den svenska officiella närvaron i Istanbul.

Ambassadör Anita Gradin gavs i uppdrag att utreda

hur detta bäst skulle utformas för att främja

kontakterna mellan Turkiet och Sverige. Utredningen

föreslår att ett center grundas i Istanbul som en

del av ett svenskt lönat konsulat. Centret föreslås

ha ett regionalt perspektiv och kunna arbeta med

frågor som berör närliggande regioner såsom Balkan

och Centralasien. Centrets verksamhet skall också

underlätta Turkiets strävan mot ett EU-medlemskap.

Verksamheten bör rymmas inom de biståndspolitiska

målen.

I motion 2000/01:U649 (s) krävs att Turkiet fullt ut

uppfyller de s.k. Köpenhamnskriterierna.

I egenskap av ordförande fortsätter Sverige att

leda EU:s politiska dialog med Turkiet som, i

enlighet med Helsingforsslutsatserna, fokuserar på

Köpenhamnskriterierna. Utskottet menar att det är

viktigt att understryka att samma krav gäller för

Turkiet som för andra ansökarländer och att FN:s

konventioner om de mänskliga rättigheterna gäller

för Turkiet som för andra stater. EU-kommissionen

har utarbetat krav på kort respektive medellång sikt

som Turkiet måste uppfylla.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion

2000/01:U641 (c, m, v, kd, mp, fp) yrkande 3 och

anser att motionerna 2000/01:U641 (c, m, v, kd, mp,

fp) yrkande 1 och 2000/01:U649 (s) kan besvaras.

Assyrier/syrianer, kaldéer och armenier

Bakgrund

Kränkningarna i dagens Turkiet mot

assyrier/syrianer, kaldéer och armenier har tagit

formen av utplåning av det som manifesterar att det

funnits andra kulturer och folk i landet än turkar.

Folkminoriteters kulturarv förstörs i dag i Turkiet.

Det handlar om kyrkor, fornminnen och historiska

handskrifter.

Vissa lagändringar har gjorts på senare tid när det

gäller publicistiska alster på andra språk än

turkiska. Likväl ger den turkiska grundlagen

möjligheter för domstolar att ingripa mot sådan

publicering.

Även i andra länder i regionen än Turkiet

förekommer allvarliga brott mot de mänskliga

rättigheterna i det att olika etniska och religiösa

minoriteter utsätts för förföljelse.

Motionerna

I flerpartimotion 2000/01:628 (v, m, kd, c, fp, mp)

framhålls att assyrierna/syrianerna och kaldéerna,

liksom armenierna, är en kristen folkgrupp med eget

språk och egen kultur. Under den ottomanska tiden

tolererades de av de härskande men utsattes vid

flera tillfällen för pogromer. Uppgifterna om hur

många assyrier/syrianer och kaldéer som avrättades

varierar, men cirka två tredjedelar av denna

folkgrupp mördades. Turkiets nuvarande regim

tillstår i dag inte att detta omfattande mördande

var ett folkmord. Självklart kan inte dagens Turkiet

lastas för det som inträffade under det ottomanska

rikets sammanbrott. Men varje regim, som avser att

utvecklas i demokratisk riktning och uppfylla de

krav som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter

ställer, måste också göra upp med sitt förflutna.

Motionärerna menar att Sverige bör erkänna

folkmordet på assyrier/syrianer och kaldéer som ett

historiskt faktum (yrkande 3) och att den del av

texten i betänkandet om folkmordet på armenierna,

som den svenska riksdagens utrikesutskott tidigare

formulerat och som riksdagen antog i mars 2000 (bet.

1999/2000:UU11), även bör omfatta assyrier/syrianer

och kaldéer. Motionärerna anser att folkmordet på

armenier, assyrier/syrianer och kaldéer skall tas

upp vid de årliga förintelsekonferenser som

regeringen planerar att avhålla (yrkande 1).

I motion 2000/01:U703 (kd) konstateras att den

assyriska befolkningen varit ca 80 miljoner, men i

dag finns ca 3 miljoner assyrier kvar. Mer än 1,5

miljoner lever i Irak. Men de finns också i Iran,

Syrien, Turkiet, Libanon och i Europa, USA och

Australien. I Sverige finns ca 60 000 assyrier. I

yrkande 1 framhålls att de behöver hjälp med att

återuppbygga byar och sociala institutioner så att

de kan leva i hemlandet i respekt och frihet. I

yrkande 2 krävs att assyriernas situation förs upp

på FN:s dagordning och i yrkande 3 understryks att

assyrierna i dag behöver politiskt stöd för att få

sin etniska och kulturella identitet accepterad.

Många assyrier lever i dag under FN:s beskydd i

norra Irak, och motionärerna menar att laglösheten

där måste uppmärksammas och åtgärdas (yrkande 5).

Utskottets överväganden

I motion 2000/01:U628 (v, m, kd, c, fp, mp)

yrkandena 1 och 3 krävs att folkmordet på

assyrier/syrianer och kaldéer skall tas upp vid de

årliga förintelsekonferenser som regeringen planerar

att hålla och att den svenska regeringen bör erkänna

folkmordet på assyrier/syrianer och kaldéer som ett

historiskt faktum.

Utskottet konstaterar att Stockholms

internationella forum om Förintelsen, som hölls

26-28 januari 2000 bl.a. utmynnade i en

åsiktsförklaring av regeringen att årligen anordna

en konferens om aktuella värdefrågor på temat

samvete och medmänsklighet (conscience and

humanity). I år var konferensen inriktad på frågan

om hur man kan stärka samhället och det

internationella samarbetet i kampen mot rasism,

antisemitism och främlingsfientlighet. Speciellt

uppmärksammades hur regeringar i samarbete med

berörda myndigheter, forskare och experter kan hitta

bättre samarbetsformer inom områdena utbildning,

lagstiftning och lokalsamhälle för att motverka

intolerans. Tanken är att framtida konferenser skall

kunna ta upp värdefrågor av internationell

betydelse. Dit hör givetvis etniska konflikter,

folkmord och konfliktförebyggande åtgärder.

Utskottet menar att motionärernas förslag väl skulle

stämma överrens med konferensens uttalade syften.

Det kommer emellertid an på regeringen att avgöra

agendan för kommande konferenser.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U628 (v, m, kd, c, fp, mp) yrkande 1 kan

besvaras.

Utskottet anser vidare att det är viktigt att

tragedier som drabbat armenier, assyrier/syrianer

och kaldéer kan diskuteras fördomsfritt. Det vore

därför också värdefullt om dagens företrädare för

dessa grupper tillsammans med turkiska företrädare

kunde komma fram till en mer gemensam syn i frågan.

Utskottet menar att för att detta skall bli möjligt

fordras öppenhet och förutsättningslös historisk

forskning. Den turkiska regeringen har, liksom alla

regeringar, ett ansvar att uppmuntra och underlätta

historisk forskning och ge fri tillgång till sina

historiska arkiv.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U628 (v, m, kd, c, fp, mp) yrkande 3 kan

besvaras.

Sverige gav under 2000 drygt 60 miljoner kronor i bilateralt

bistånd till enskilda organisationer i Irak.

Organisationerna bedriver humanitär verksamhet

främst inom områdena vatten och sanitet, minröjning,

återuppbyggnad av bostäder, skolor och kliniker samt

förstahjälpenprogram. Biståndsinsatserna är till för

att förbättra den humanitära situationen i området

och ökar därigenom möjligheterna för alla

befolkningsgrupper, inklusive de assyriska, att

stanna kvar i sina områden.

En grupp för asyl- och migrationsfrågor, HLWG

(Högnivågruppen för asyl- och migrationsfrågor),

inrättades av Allmänna rådet i december 1998.

Grundtanken är att man genom humanitära insatser,

asyl- och migrationspolitiska insatser samt

förebyggande arbete för stabilisering och

demokratisering skall kunna minska

migrationsströmmar på sikt. HLWG-gruppens insatser

gynnar alla befolkningsgrupper i norra Irak,

inklusive de assyriska.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U703 (kd) yrkande 1 kan besvaras.

Sverige verkar för att de assyriskt kristna i

enlighet med internationella instrument, såsom FN:s

allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna

och FN:s konvention om de medborgerliga och

politiska rättigheterna, skall ha möjlighet att

utöva grundläggande rättigheter som erkänns dem i

egenskap av etnisk minoritet. Enligt denna

grundläggande förklaring och konvention skall

assyrier liksom andra etniska, religiösa eller

språkliga minoriteter ges rätt att i gemenskap med

andra i sin grupp ha ett eget kulturliv, utöva sin

religion och använda sitt eget språk.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U703 (kd) yrkandena 2 och 3 kan besvaras.

Utskottet menar att de svenska bilaterala humanitära

organisationer som bl.a. bedriver verksamhet inom

områdena vatten och sanitet, minröjning,

återuppbyggnad av bostäder och skolor, bidrar till

att förbättra den humanitära situationen i norra

Irak. Detta skapar också en viss trygghet och en

känsla av säkerhet hos befolkningen i dessa områden.

Närvaron av FN:s skyddsvakter (United Nations Guards

Contingent in Iraq - UNGCI) bidrar också till att

skapa en säkrare situation, framför allt för de

humanitära aktörerna, så att de kan genomföra sina

uppgifter. UNGCI skapades 1991 i syfte att skydda

FN:s humanitära insatser i den kurdiska delen av

Irak (Sulemanyia, Arbil och Dohuk). Vaktstyrkan

uppgår för närvarande till nästan 90 personer.

Sverige, Tyskland, Nederländerna och USA har sedan

tillkomsten av styrkan varit dess största

finansiärer.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U703 (kd) yrkande 5 kan besvaras.

14 Mellanöstern och Nordafrika

Bakgrund

Sveriges utvecklingssamarbete med Mellanöstern och

Nordafrika har liten omfattning, undantaget

Västbanken/Gaza. Huvuddelen av Sveriges bistånd till

Västbanken/Gaza utgörs av humanitärt bistånd, u-

krediter, bidrag till enskilda organisationer,

tekniskt samarbete och internationella kurser. De

övergripande målen för svenskt utvecklingssamarbete

med området är att främja fredlig utveckling, stärka

fredsprocessen bl.a. genom stöd för socialt och

ekonomiskt förbättrade förhållanden för det

palestinska folket samt bidra till uppbyggandet av

ett demokratiskt palestinskt samhälle. Dessa

grundvalar präglar också det internationella stödet

till fredsprocessen. En ny landstrategi för

utvecklingssamarbetet med Västbanken/Gaza är under

utarbetande. Det direkta MR-stödet går i huvudsak

till ett tiotal palestinska och israeliska icke-

statliga organisationer (NGO:er). Merparten

kanaliseras genom den svenska avdelningen av

Internationella Juristkommissionen, ICJ-S, men

separat stöd utgår också till den ansedda oberoende

palestinska kommissionen för medborgarrätt, PICCR.

Sverige stöder vidare ett projekt som syftar till

att höja yrkeskompetensen hos palestinsk civilpolis.

I det svenska stödet ingår även insatser för bl.a.

barnhälsovård och funktionshindrade barns

rättigheter.

Bakom oroligheterna och konflikterna i Mellanöstern

och Nordafrika ligger bl.a. socio-ekonomiska

faktorer som ojämn resursfördelning, vattenbrist, en

svag ekonomisk utveckling och snabb

befolkningstillväxt. Respekten för de mänskliga

rättigheterna är i allmänhet svag och de

demokratiska framstegen få. Många länder i regionen

saknar demokratisk tradition. Yttrande- och

pressfrihet, förenings-, församlings- och

religionsfrihet är inte sällan beskurna. Kvinnans

rättigheter respekteras inte eller endast i

begränsad omfattning. Även minoriteters rättigheter

är begränsade. Länderna har i de flesta fall

anslutit sig till de internationella konventionerna

på MR-området men den praktiska tillämpningen är

bristfällig. Flera länder har gjort reservationer om

att konventionerna endast kommer att tillämpas i den

utsträckning de inte anses strida mot sharia

(islamsk lag). Samtidigt finns tecken på att vissa

länder i regionen (i synnerhet Marocko och

Jordanien) önskar en dialog med omvärlden och är

medvetna om behovet av förändring. Inom ramen för

EU:s Medelhavssamarbete i den s.k.

Barcelonaprocessen pågår en dialog mellan tolv

Medelhavsländer och EU:s femton länder om hur

respekten för de mänskliga rättigheterna skall kunna

främjas i regionen. I reglerna för EU:s

utvecklingssamarbete med de sydliga partnerländerna

runt Medelhavet, den s.k. Meda-förordningen, ingår

krav på respekt för demokratins och rättsstatens

principer samt respekt för mänskliga rättigheter och

grundläggande friheter. Där fastslås att EU kan

vidta sanktioner mot de länder som inte uppfyller

dessa grundläggande förutsättningar för Meda-

samarbetet.

Motionen

I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 3 uppmärksammas

situationen i

Mellanöstern. Motionärerna anser att regeringen bör

överväga vilka möjligheter som finns för att öka det

bistånd till Iran som är riktat till

demokratiseringsutveckling och de mänskliga

rättigheterna. Sanktionspolitiken mot Irak måste ses

över och en gemensam strategi utarbetas vad gäller

situationen i Irak. Vidare krävs att Sverige bör

utnyttja alla möjligheter för att verka för att de

mänskliga rättigheterna främjas i Saudiarabien och

protestera mot brotten mot mänskliga rättigheter i

både Israel och de palestinska självstyrande

områdena.

Utskottets överväganden

I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 3 uppmärksammas

situationen i

Mellanöstern.

Utskottet delar motionärernas oro för de mänskliga

rättigheterna i bl.a. Saudiarabien och noterar att

Sverige utnyttjar alla de möjligheter som står till

buds för att bilateralt och genom EU främja de

mänskliga rättigheterna i Saudiarabien. Frågor med

bäring på mänskliga rättigheter dryftas bl.a. i

samband med de årligen återkommande mötena som EU

har med staterna i Gulf Co-operation Council där

Saudiarabien är medlem.

Amnesty International har under det senaste året

fört en uppmärksammad kampanj för mänskliga

rättigheter i Saudiarabien, och regeringen ger via

Sida stöd till enskilda organisationer som verkar

för stöd till mänskliga rättigheter.

Utskottet har inhämtat att i de diplomatiska och

officiella kontakter som Sverige och Iran har tas

frågan om de mänskliga rättigheterna i landet

kontinuerligt upp. Frågan berörs också i FN:s MR-

resolution om Iran och i samband med MR-

kommissionens möten.

Unionens politik gentemot västra Balkan är en

stående punkt på allmänna rådets dagordning där det

bl.a. diskuteras hur EU skall ställa sig till

fortsatta sanktioner mot bl.a. Jugoslavien.

Främjande av mänskliga rättigheter, demokratisering

och rättsstatsprincipen är grundläggande inslag i de

allmänna principerna för alla biståndsprogram som

finansieras via EU:s budget, t.ex. Phare, Tacis,

Meda etc. Det innebär att även andra bilaterala och

regionala program och budgetkapitel omfattar

verksamhet som direkt eller indirekt främjar

respekten för de mänskliga rättigheterna.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U630 (kd) yrkande 3 kan besvaras.

15 Israel

Bakgrund

Amnesty framhåller att det förekommer rapporter om

att de israeliska myndigheterna alltjämt tillåter

tortyr och misshandel och att bådadera används

regelbundet vid förhör av personer som gripits av

säkerhetsskäl.

Motionen

Kärnteknikern Mordechai Vanunu har kidnappats och

dömts av Israel för att han avslöjat Israels hemliga

förberedelser för kärnvapentillverkning.

Miljöpartiet menar, i motion 2000/01:U610 (mp)

yrkande 1, att det inte räcker med vädjanden och att

hålla sig underrättad om situationen för Vanunu.

Sverige bör i direkta samtal med Israels regering

kräva efterlevnad av konventionen om de mänskliga

rättigheterna. Motionärerna menar i yrkande 2 att om

detta inte ger resultat bör Sverige arbeta för att

få upp Vanunus fall på FN:s agenda.

Utskottets överväganden

Motion 2000/01:U610 (mp) yrkandena 1 och 2 tar upp

situationen för kärnteknikern Mordechai Vanunu.

Utskottet framhåller att oavsett om Vanunu är dömd

för ett brott som anses allvarligt i Israel, måste

han behandlas i enlighet med de grundläggande

internationella konventionerna om de mänskliga

rättigheterna, t.ex. 1984 års FN-konvention mot

tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande

behandling eller bestraffning, som Israel har

ratificerat. Praxis inom israelisk fångvård är att

fångar frisläpps efter att ha avtjänat två

tredjedelar av ådömd strafftid. I april 1998 då

Vanunu avtjänat denna tid ansökte han om förtida

frigivning. Den myndighet som avgör ärenden av detta

slag avslog dock ansökan med hänvisning till att han

fortfarande utgjorde ett hot mot staten Israels

säkerhet.

Utrymmet för omvärldens agerande är begränsat i

fall som detta. Vidare tar inte FN:s kommission för

mänskliga rättigheter upp enskilda fall till

behandling även om den behandlar MR-frågor utifrån

teman eller situationer i olika länder. Israel har

inte heller anslutit sig till det fakultativa

protokollet till FN:s konvention om medborgerliga

eller politiska rättigheter som ger möjlighet till

ett individuellt klagomålsförfarande.

Utskottet har inhämtat att den svenska regeringen

vid flera tillfällen tagit upp Vanunus fall med

israeliska regeringsföreträdare. Statsministern tog

upp Vanunus fall under sitt Israelbesök i oktober

1999. Ambassaden i Tel Aviv håller sig kontinuerligt

underrättad om Vanunus situation, liksom UD i

Stockholm, som står i kontakt med personer som

bevakar fallet. Den svenska regeringen kommer att

fortsätta att följa fallet och arbeta för en

förbättring av Vanunus situation. Om så inte sker

kommer fallet att på nytt tas upp på lämplig nivå

med israeliska företrädare.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U610 (mp) yrkandena 1 och 2 har besvarats.

16 Palestina

Bakgrund

UNRWA, FN:s hjälporganisation för

Palestinaflyktingar, spelar genom sitt mandat för

att bistå de palestinska flyktingarna en

betydelsefull roll för stabiliteten och den fredliga

utvecklingen i regionen. UNRWA:s finansiella

situation är emellertid ett fortsatt problem, och de

ständiga underskotten gör att organisationen har

svårighet att genomföra sitt mandat. Sverige var år

2000 organisationens tredje största bidragsgivare

och en av de få givare som ger sitt bidrag, icke

öronmärkt, till UNRWA:s allmänna fond. Sverige

fortsätter att verka för att UNRWA skall kunna

fullgöra sina uppgifter på ett effektivt sätt och

att verksamheten skall grundas på öppenhet och

effektiv medelsanvändning.

Amnesty konstaterar att fyra personer dömdes till

döden under 1999 och en person avrättades. Samtliga

rättegångar som utmynnade i dödsstraff ägde rum vid

säkerhets- eller militärdomstolar, och uppfyllde

inte internationella normer för korrekt rättegång.

Motionerna

Kristdemokraterna menar i motion 2000/01:U607 (kd)

att det i egyptiska medier i flera år har bedrivits

en antisemitisk propaganda där judar framställs som

onda människor. Den känsliga fredsprocessen i

Mellanöstern skadas av att rasistiska och

antisemitiska argument får stå oemotsagda från

västliga medier och regeringar. Det är därför

angeläget att Sverige såväl i samtal med den

egyptiska regeringen som inom EU-samarbetet fördömer

rasistiska och antisemitiska angrepp.

Vänsterpartiet framhåller i motion 2000/01:U615 (v)

att Sverige tidigare har ansetts vara en garant för

folkrätt och för internationell rättvisa. Den

svenska utrikespolitiken har på många områden i sitt

arbete kunnat hämta stöd och kraft ur folkrörelser

och solidaritetsrörelser. En fråga som borde uppta

stort utrymme från svensk sida i dag är

Palestinafrågan. Motionärerna menar att den svenska

regeringen förhållit sig förvånansvärt passiv och

kräver i yrkande 1 att Sverige som ordförandeland i

EU och i andra internationella sammanhang måste

verkar för att internationell rätt och FN:s

resolutioner efterlevs när det gäller palestiniernas

rätt till självbestämmande och suveränitet. I

yrkande 2 krävs att Sverige också måste verka för

att den illegala israeliska bosättningspolitiken på

ockuperat palestinskt område stoppas och, i yrkande

3, att Sverige i alla sammanhang motsätter sig

"bantustaniseringen" av de ockuperade palestinska

områdena. Motionärerna framhåller vidare, i yrkande

4, att Sverige bör stödja palestiniernas rätt att

utropa en egen suverän stat, dvs. en stat som har

kontroll över det egna territoriet, sina gränser,

sin handel och andra relationer med andra länder

och, i yrkande 5, att Sverige i alla internationella

sammanhang måste verka för palestiniernas rätt till

östra Jerusalem och palestiniers rätt till

återvändande (yrkande 6).

Utskottets överväganden

Utskottet anser att Sverige för en konstruktiv och

viktig dialog med bl.a. Egypten om MR-frågor och

demokrati där även frågor om pressens roll och

pressetik kan ingå. Inom ramen för EU:s

Medelhavssamarbete, den s.k. Barcelonaprocessen, har

det även hållits seminarier för journalister.

Sverige har som bekant engagerat sig starkt för

dialogen mellan kulturer och för kampen mot rasism

och xenofobi, och vi inrättade förra året ett

svenskt institut i Alexandria som bl.a. skall verka

för att öka utbytet och förståelsen mellan

kulturerna runt Medelhavet.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U607 (kd) kan besvaras.

Vänsterpartiet lyfter i motion 2000/01:U615 (v)

yrkandena 1-6 fram situationen i Palestina.

Utskottet vill betona att Sveriges och EU:s

principiella inställning till den arabisk-israeliska

konflikten och Palestinafrågan grundar sig på

folkrätten. I detta ligger alla staters, inklusive

Israels, rätt att leva i fred inom säkra och erkända

gränser utan att utsättas för hot eller

våldshandlingar och palestiniernas rätt till

självbestämmande inklusive rätten att bilda en egen

stat. Det finns ingen motsättning mellan

säkerhetsrådets resolution 242 (1967) och de

förhandlingar som Israel och palestinierna inledde

1993 och som därefter fortsatt.

Den svenska inställningen till Jerusalems status i

dag går tillbaka till FN:s handlingsplan 1947,

vilken innebär att Jerusalem med omnejd skall styras

enligt en internationell regim under FN-förvaltning.

Planen realiserades inte och i kriget 1948 erövrade

Israel västra Jerusalem. Östra Jerusalem ockuperades

av Israel i juni 1967. Strax därefter utvidgade

Israel Jerusalems stadsgräns, framför allt åt öster.

Detta utvidgade östra Jerusalem annekterades 1980 av

Israel - trots omvärldens protester. Världssamfundet

har motsatt sig Israels ockupation av östra

Jerusalem genom ett flertal resolutioner i FN:s

säkerhetsråd.

Sverige och EU anser att Jerusalems framtida status

måste ingå i en allomfattande och rättvis

fredsuppgörelse. Frågan angår hela världssamfundet.

Alla troende - muslimer, judar och kristna - måste

ha tillgång till de heliga platserna, oavsett vem

som har kontrollen över staden.

I samband med Palestinakriget 1948-1949 lämnade ca

725 000 palestinska flyktingar Israel, vissa flydde

på grund av kriget, andra till följd av israeliska

massakrer och rensningsaktioner (utförda av grupper

som Irgun, Haganah och Stern). FN:s

generalförsamlings resolution 194 (dec. 1948)

erkänner flyktingarnas rätt att återvända samt rätt

till kompensation. I dag finns mellan 3 och 4

miljoner palestinska flyktingar bosatta i Libanon,

Syrien och Jordanien samt Västbanken/Gaza. Den

palestinska flyktingfrågan är föremål för bilaterala

förhandlingar mellan israeler och palestinier som en

s.k. slutstatusfråga.

Bosättningarna på ockuperat område är illegala

enligt IV:e Genvèkonventionen. De motverkar att

Israel kan nå ett fredsavtal med säkra och erkända

gränser. De förhindrar fredliga och stabila

relationer till palestinierna och uppmuntrar

extremister på båda sidor. Bosättningarna och deras

framtid splittrar och polariserar dessutom den

israeliska opinionen. Varor från dem omfattas inte

av tullpreferenser enligt associationsavtalet

EU-Israel.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U615 (v) yrkandena 1-6 kan besvaras.

17 Västsahara

Bakgrund

FN har lagt fast en fredsplan för Västsahara

inklusive förslag om en folkomröstning. Denna plan

bekräftades av parterna i Houstonöverenskommelsen

1997. FN menar nu att en folkomröstning om

Västsahara inte kan genomföras före år 2002 om inte

avsevärda framsteg görs på det politiska området.

Marocko har uttryckt en vilja att förhandla med

Polisario, men i princip bara utifrån en

förutsättning om en lösning som bekräftar det

nuvarande läget med marockansk överhöghet.

Folkomröstningen om Västsahara, som var planerad

att äga rum i juli 2000, har skjutits upp för att

man måste få mer tid att behandla de tiotusentals

anmälningar som kommit från människor som inte

återfinns i röstlängderna. Detta har lamslagit hela

FN-planen. Polisario har förklarade sig villigt att

snabbt inleda förhandlingar för att lösa problemen

med registrering av röstberättigade. Sverige arbetar

i FN och EU för att fredsplanen verkligen skall

kunna genomföras. Det kräver dock ökade resurser

till FN-kommandot Minurso som organiserar

folkomröstningen.

FN:s kommitté mot tortyr och FN:s kommitté för de

mänskliga rättigheterna har granskat rapporterna om

Marocko. Båda kommittéerna erkände de positiva steg

som den marockanska regeringen tagit för de

mänskliga rättigheterna. I sina avslutande

anmärkningar uppmanade emellertid

människorättskommittén Marocko att intensifiera

efterforskningarna av alla personer som rapporterats

som saknade och att frige alla sådana personer som

ännu kan vara fängslade.

Amnesty konstaterar att FN-delegationen för

folkomröstningen i Västsahara, Minurso, i juli 1999

meddelade att man registrerat ca 84 000 av de 147

000 människor som hade ansökt om att få delta i

folkomröstningen om Västsahara skulle bli

självständigt eller en del av Marocko.

Motionerna

Vänsterpartiet framhåller i motion 1999/2000:U21 (v)

att i Västsahara har befrielserörelsen Polisario,

efter 20 års väpnad kamp och förhandlingar under

FN:s överinseende, ännu inte kommit överens med

Marocko om valordningen. I Marocko har situationen

beträffande de mänskliga rättigheterna förbättrats

under senare år. Detta tas ibland som intäkt för att

andra lösningar än nationell självständighet är en

möjlighet för Västsaharas del. Motionärerna anser

att befolkningen i Västsahara har rätt att bestämma

om sin och sitt lands framtid. I yrkande 6 kräver

motionärerna att den utlovade folkomröstningen måste

genomföras.

I flerpartimotion 2000/01:U627 (v, s, m, kd, c, fp, mp)

framhålls att när Västsahara upphörde att vara

spansk koloni 1975 blev landet på nytt koloniserat,

denna gång av Marocko och Mauritanien.

Befrielserörelsen Polisario bildades 1973.

Mauritanien gav 1979 upp sina anspråk på Västsahara

och ingick ett fredsavtal med Polisario. Marockanska

trupper och Polisario kämpade periodvis mot varandra

fram till 1991. Grova och omfattande

människorättsbrott gjordes under det krig som fördes

mellan Polisario och den dåvarande marockanska

regimen. 1988 accepterade Marocko och Polisario en

FN-plan för genomförandet av en folkomröstning, där

befolkningen i Västsahara skulle få välja mellan att

integreras i Marocko och självständighet för

Västsahara. 1991 sändes en fredsbevarande

observationsstyrka från FN till Västsahara. En

folkomröstning om Västsaharas framtid skulle

genomföras under FN:s överinseende. Denna har dock

ännu inte genomförts. Folkomröstningen har flyttats

fram fem gånger.

Motionärerna menar i yrkande 1 att när det gäller

det svenska stödet till Västsahara måste regeringen

utveckla sitt stöd till flyktingarna i Algeriet och

förbereda en handlingslinje för ett självständigt

Västsahara. Det allt överskuggande i dag är dock

frågan om nationell självbestämmanderätt för

Västsaharas folk och den krissituation som uppstått

sedan registreringsprocessen avstannat och

folkomröstningen återigen skjutits på framtiden.

Vidare, i yrkande 2, krävs att den svenska

regeringen i FN och i EU alldeles särskilt i sin

egenskap av ordförandeland för EU under första

halvåret 2001 samt i andra internationella

sammanhang bör göra sitt yttersta för att påskynda

genomförandet av en folkomröstning i Västsahara.

Utskottets överväganden

Motion 1999/2000:U21 (v) yrkande 6 liksom motion

2000/01:U627 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 1

och 2 tar upp frågan om Västsahara.

Utskottet konstaterar att i Västsahara har parterna

ännu inte kommit överens om valordningen under FN:s

överinseende. Även om situationen när det gäller de

mänskliga rättigheterna förbättrats under senare år

i Marocko kan detta inte tas som intäkt för att

andra lösningar än nationell självständighet är

möjlig för Västsaharas del. Befolkningen i

Västsahara har rätt att bestämma om sin och sitt

lands framtid.

FN:s generalsekreterares särskilda sändebud James

Baker har hittills hållit tre möten med parterna i

konflikten och trots att några framgångar inte nåtts

fortsätter diskussionerna. Båda parter håller fast

vid fredsplanen trots fundamentalt olika

uppfattningar om implementeringen. I FN:s senaste

rapport noteras en positiv inställning till

lösningen av konflikten från Polisarios sida och att

organisationen frigivit politiska fångar. Utskottet

menar att en viktig princip för den svenska

regeringens agerande i Västsaharafrågan är att

stödja det västsahariska folkets rätt till

självbestämmande vad gäller områdets framtida status

liksom att konflikten bör lösas på ett fredligt och

demokratiskt sätt. Sverige stöder fullt ut FN:s roll

och Minursos uppdrag liksom FN-sändebudets pågående

medlingsansträngningar som går ut på att nå en snar

och varaktig lösning. Utskottet anser det oroande

att Minursos uppdrag endast förlängts till den 30

april 2001.

Utskottet understryker att det är viktigt att

Sverige insisterar på att parterna håller sig till

de överenskommelser som träffats och att

folkomröstningen genomförs på det sätt som

planerats. EU:s handlande när det gäller Västsahara

går ut på att på alla sätt stödja FN:s uppdrag.

Utrikesutskottet anser att Sverige bör söka

framkomliga vägar inom EU för att nå fram till en

gemensam ståndpunkt i FN. Som ordförandeland följer

Sverige utvecklingen särskilt noga och i den mån EU

kan spela en roll i nuvarande läge är Sverige berett

driva frågan. Sverige har hela tiden stött FN:s

arbete. Sedan 1997 har Sverige även deltagit i FN-

arbetet på plats med minröjningsinsatser (sedan år

1998) och civilpoliser. Sida har bidragit med

humanitär hjälp till flyktinglägren via olika

enskilda organisationer. Biståndet har under de

senaste tre åren uppgått till i genomsnitt 13

miljoner kronor per år. EU är genom ECHO (European

Community Humanitarian Office) största bidragsgivare

vad gäller humanitär hjälp till flyktingarna. FN:s

flyktingkommissarie (UNHCR) förbereder inom ramen

för Houston-överenskommelsen ett framtida

återvändande för flyktingarna. Sverige är en stor

bidragsgivare till UNHCR och har beredskap bidra när

det blir aktuellt med ett återvändande.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna 1999/2000:U21 (v) yrkande 6 och

2000/01:U627 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 1

och 2 kan besvaras.

18 Irak

Bakgrund

FN:s "olja mot mat"-program har funnits sedan 1997.

Syftet med detta program är inte att bidra till en

långsiktig uppbyggnad av det irakiska samhället utan

endast att tillgodose befolkningens dagliga behov.

Den humanitära situationen i norra Irak, där

centralmaktens kontroll och auktoritet är begränsad,

är märkbart bättre än i övriga delar av landet. FN

ansvarar för genomförandet av "olja mot mat"-

programmet i norra Irak medan irakiska myndigheter

har ansvaret för programmet i övriga delar av

landet.

I Irak fortsätter bristerna beträffande mänskliga

rättigheter att vara mycket stora. Systematiska

brott mot de mänskliga rättigheterna begås vilket

får återverkningar för hela befolkningen.

Amnesty konstaterar att sedan Irak 1990 invaderat

Kuwait har landet varit underkastat stränga

ekonomiska sanktioner enligt FN:s säkerhetsråds

beslut. Sanktionerna har skadat landets ekonomiska

infrastruktur svårt och bidragit till en alltmer

försämrad ekonomi, ökad arbetslöshet, undernäring,

och dödlighet samt omfattande korruption. Unicef

beräknade 1999 att sanktionerna har bidragit till

att mer än 500 000 barn under fem år avlidit. Det

omfattande bruket av dödsstraffet har fortsatt.

Under 1999 avrättades hundratals människor däribland

eventuellt även samvetsfångar. Sedan 1997 hade

situationen för de mänskliga rättigheterna i

irakiska Kurdistan förbättrats något. Ett eldupphör

som utlysts 1997 gjorde slut på de omfattande

övergreppen från de styrande partierna och deras

miliser och säkerhetsstyrkor.

Motionerna

Vänsterpartiet konstaterar i motion 2000/01:U406 (v)

att FN införde handelssanktioner för att förmå Irak

att släppa in vapeninspektörer i landet. Samtidigt

inleddes, till kurdernas beskydd i norr och

shiamuslimernas i söder, flygförbudszoner för

irakiskt flyg, som övervakades av amerikanskt och

brittiskt flyg. Motionärerna menar att

handelssanktionerna fick en missriktad effekt. Det

var det irakiska folket som drabbades av

livsmedelsbrist. Människors hälsotillstånd

försämrades och barnadödligheten ökade. FN försökte

efter några år att mildra effekterna av sanktionerna

och tillät Irak att byta olja mot mat. Någon märkbar

förändring av människors hälsotillstånd i landet har

dock inte märkts genom detta program.

Motionärerna kräver i yrkande 1 att Sverige i FN

måste verka för att USA och Storbritannien upphör

att bomba Irak och, i yrkande 2, att Sverige verkar

för att sanktionerna mot Irak hävs. Vidare krävs i

yrkande 3 att Sverige, i EU och FN, verkar för att

en federal lösning kommer till stånd för norra

Irak/irakiska Kurdistan så att det kurdiska folkets

ställning stärks och skyddas. Motionärerna kräver

vidare, i yrkande 4, att eftersom det s.k. Food for

Oil-programmet inte fungerar och sanktionerna mot

Irak inte får avsedd effekt bör den svenska

regeringen i FN verka för att sanktionerna hävs och

att den irakiska befolkningen ges snabb och effektiv

hjälp med livsmedel och mediciner. I yrkande 6 krävs

att Sverige verkar för att en ny FN-resolution antas

för att stärka det kurdiska folkets folkrättsliga

ställning.

Även i flerpartimotion 2000/01:U634 (c, m, v, kd,

fp, mp) framhålls att sanktionerna mot Irak drabbar

det irakiska folket hårt, och alltfler röster höjs

för att häva sanktionerna, vilket också FN:s

resolution nr 1284 gjort möjligt. Samtidigt fruktar

befolkningen i irakiska Kurdistan den dag då Iraks

regering åter fritt kan styra över samtliga delar av

landet. Sverige bör både som medlem i trojkan och

som ordförandeland i EU ta initiativ till skydd för

befolkningen i irakiska Kurdistan. I yrkande 1 krävs

internationella garantier för skydd för irakiska

Kurdistan sedan sanktionerna mot Irak hävts. I

yrkande 2 anförs att det internationella samfundet

måste kräva att irakiska Kurdistan får en federativ

status med väl definierad maktfördelning inom ramen

för Iraks gränser. Vidare krävs i yrkande 3 att

kurdfrågan som helhet tas upp på den internationella

dagordningen och att ansvariga för brott mot

mänskligheten ställs inför rätta (yrkande 4). FN:s

säkerhetsråd bör garantera skyddet för

administrationen och området ovanför 36:e

breddgraden även sedan sanktionerna mot Irak hävts

och till dess att Irak lagt fram en plan för

återförening inom Irak som accepteras av ett

folkvalt parlament i irakiska Kurdistan (yrkande 5).

I motion 2000/01:U703 (kd) konstateras sanktionerna mot Irak

slå hårt mot assyrierna liksom den övriga

befolkningen. Sanktioner måste därför mer inriktas

mot den politiska eliten i Irak så att deras

negativa effekter inte drabbar den civila

befolkningen på det sätt som de gör i dag (yrkande

6).

Utskottets överväganden

Genom beslut av USA, Storbritannien och Frankrike

infördes i juni 1991 en "air exclusion zone" för

irakiskt flyg norr om den 36:e breddgraden, och

senare lades därtill ett motsvarande förbud rörande

flygningar söder om den 33:e breddgraden. Syftet är

att skydda civilbefolkningen i norra och södra Irak

mot Saddam Husseins grova övergrepp mot de mänskliga

rättigheterna. För att upprätthålla

flygförbudszonerna har USA och Storbritannien

genomfört bombningar mot militära installationer i

Irak, också mellan dessa zoner. Utskottet

konstaterar att bombningarna fortsätter och att USA

anser att Irak ännu kränker flygförbudszonerna.

Det finns inga säkerhetsrådsresolutioner som stöder

dessa flygförbud. Flygförbudszonerna har motiverats

bl.a. med hänvisning till säkerhetsrådets resolution

678, i vilken den amerikanskt ledda koalitionen gavs

ett mandat att använda "alla tillgängliga medel .

för att återställa internationell fred och säkerhet

i området". Hänvisningar har också gjorts till

resolutionerna 687 (eldupphör med villkor) och 688

(förtryck av civila, särskilt kurder). Utskottet

menar att dessa resolutioner inte utgör folkrättslig

grund för bombningarna. Utskottet anser det därför

orimligt att bombningarna under dessa

förutsättningar fortsätter. Utskottet konstaterar

att utrikesministern i ett interpellationssvar har

klargjort att Sverige tagit avstånd från

bombningarna, både under den tid som Sverige var

medlem av FN:s säkerhetsråd och senare. Regeringen

stöder de resolutioner om Irak som FN:s säkerhetsråd

har beslutat om och generalsekreterarens

ansträngningar att uppfylla dessa.

Sverige tog under sin period i säkerhetsrådet upp

detta folkrättsproblem inom ramen för den allmänna

diskussionen i säkerhetsrådet om situationen i Irak.

Med detta anses motion 2000/01:U406 (v) yrkande 1

besvarad.

Utskottet konstaterar att sanktionerna mot Irak är beslutade

av FN:s säkerhetsråd, och det är också

säkerhetsrådet som beslutar om ett eventuellt

hävande. I de resolutioner som säkerhetsrådet

beslutat om regleras villkoren för att häva

sanktionerna. Eftersom dessa villkor ännu ej

uppfyllts är sanktionerna fortfarande i kraft.

Utskottet menar att sanktionerna, som de är

utformade, inte har haft åsyftad effekt bl.a. för

att det inte finns en tillåten politisk opposition i

Irak. Sanktionerna har snarare använts av regimen

för att ena befolkningen mot den yttre fienden. Den

översyn av sanktionsinstrumentet som nu inletts är

mot denna bakgrund särskilt angelägen.

Sverige hör - genom Sida - till de största givarna

av humanitärt bistånd till Irak. Under 1998 uppgick

stödet till närmare 70 miljoner kronor. Under 1999

var stödet 52 miljoner kronor, och under 2000

utbetalades drygt 60 miljoner kronor. Huvuddelen av

detta stöd går till norra Irak. Inom EU diskuteras

för närvarande möjligheter för unionen att genomföra

humanitära aktiviteter i Irak, inom ramen för de

befintliga FN-programmen.

Utskottet menar att Irak är en suverän stat som

omfattar även de delar av landet som befolkas av

kurder. Liksom alla andra stater är Iraks

suveränitet över sitt territorium emellertid inte

oinskränkt, utan Irak är bundet av folkrättsliga

överenskommelser och andra förpliktelser.

Utskottet vill understryka att den irakiska regimen

har en plikt att respektera de mänskliga

rättigheterna. Regimen har också en plikt att

respektera den humanitära rätten som skyddar krigets

offer inklusive civila även i interna konflikter.

Rätten till autonomi (begränsat självstyre) för

kurderna grundades i ett avtal mellan den irakiska

regimen och kurderna 1970. Avtalet sattes delvis åt

sidan genom irakisk lagstiftning 1974, men i slutet

av april 1991, efter Gulfkriget, nåddes en

principiell enighet om att återuppliva detta avtal.

Utskottet erinrar om att kurderna i norra Irak

tidigare åtnjutit olika grader av självbestämmande.

Utskottet menar vidare att i en normaliserad

situation då flygförbudszonerna har hävts, hänsyn

bör tas till den demokratiska institutionalisering

som kunnat ske i norra Irak i skydd av

flygförbudszonerna. Det bör också enligt utskottets

mening fortsatt finnas en FN-närvaro i landet i

syfte att garantera säkerheten för den kurdiska

befolkningen inom landets gränser.

Med detta avstyrker utskottet motion 2000/01:U634

(c, m, v, kd, fp, mp) yrkande 2 och anser att

motionerna 2000/01:U406 (v) yrkandena 2-4 samt

2000/01:U634 (c, m, v, kd, fp, mp) yrkande 1 kan

besvaras.

En förutsättning för att situationen för kurderna skall

förbättras är att länder med en kurdisk befolkning

går mot ökad demokratisering. De berörda länder som

hyser kurdiska minoriteter motsätter sig

internationellt engagemang i frågan. Det är vidare

av vikt att det internationella samfundet

fortsättningsvis uppmuntrar och främjar demokratiska

reformer och respekten för mänskliga rättigheter i

länder med kurdiska minoriteter. Turkiets försök att

uppfylla kriterierna för medlemskap i EU gynnar

samtliga turkiska medborgare, inklusive de kurdiska.

Inom EU inrättades 1998 en grupp för asyl- och

migrationsfrågor, HLWG (Högnivågruppen för asyl- och

migrationsfrågor). Grundtanken är att man genom

humanitära insatser, asyl- och migrationspolitiska

insatser samt förebyggande arbete för stabilisering

och demokratisering på sikt skall kunna minska

migrationsströmmar. Högnivågruppen för asyl- och

migrationsfrågor har upprättat en handlingsplan för

Irak. Syftet med planen är att identifiera hur

situationen ser ut i Irak, hur EU kan verka för

stabilisering och demokratisering i såväl södra som

norra Irak samt att kartlägga befintliga insatser

som redan görs i landet bl.a. av det internationella

samfundet.

Förslagen till EU-åtgärder i Irak på de humanitära

och kulturella områdena har diskuterats i

arbetsgruppen för Mellanöstern och Gulfstaterna. I

förslagen ingår bl.a. åtgärder inom områdena

minröjning, hälsa och vatten. Åtgärderna inbegriper

även norra Irak.

Med detta anser utskottet motionerna 2000/01:U406

(v) yrkande 6 samt 2000/01:U634 (c, m, v, kd, fp,

mp) yrkandena 3 och 5 besvarade.

För närvarande pågår arbetet, med aktivt svenskt

deltagande, med att etablera en permanent

internationell brottmålsdomstol, ICC. FN-

konventionen som ligger till grund för inrättandet

av domstolen skall ratificeras av 60 stater innan

domstolen kan börja verka. Hittills har 139 stater

undertecknat konventionen och 28 stater ratificerat

densamma. Domstolens jurisdiktion omfattar

medborgare i de stater som är parter till stadgan

och brottet skall ha begåtts efter det att stadgan

trädde i kraft i förhållande till staten i fråga.

Internationella "ad hoc"-domstolar för att ställa

ansvariga inför rätta mot brott mot mänskligheten

har upprättats för Rwanda samt för det f.d.

Jugoslavien. För att en sådan domstol skall komma

till stånd mot Irak krävs ett beslut av FN:s

säkerhetsråd enligt VII kap. i FN-stadgan. Ett

sådant förslag har inte varit föremål för

diskussion. Utskottet konstaterar, att införandet av

ICC medför att behovet av internationella ad hoc-

domstolar på sikt kommer att försvinna.

Med detta anser utskottet motion 2000/01:U634 (c, m,

v, kd, fp, mp) yrkande 4 besvarad.

Utskottet konstaterar att det är den fattiga

befolkningen och framför allt barnen i Irak som har

drabbats hårdast av FN:s ekonomiska sanktioner, som

sattes in som svar på den irakiska invasionen av

Kuwait i augusti 1990. Trots att FN lättat på

sanktionerna och tillåter ett visst utbyte av

irakisk oljeexport mot import av vissa läkemedel

lider irakierna brist på i princip allt. Utskottet

konstaterar att sanktionerna mot Irak är beslutade

av FN:s säkerhetsråd och det är säkerhetsrådet som

tar beslut om eventuella förändringar i villkoren

för sanktionerna. Grunden för all sanktionspolitik

bör vara att utöva så stor press som möjligt mot

landets beslutsfattare utan att civilbefolkningen

drabbas onödigt hårt. Sverige har deltagit aktivt i

FN:s diskussioner om att utveckla

sanktionsinstrumentet till ett mer verkningsfullt

och ändamålsenligt verktyg. Inom kort kommer en

särskild FN-arbetsgrupp att presentera sina

rekommendationer för hur sanktioner kan

effektiviseras.

Utskottet menar att det är viktigt att framhålla

att det är den irakiska regimens ansvar att

sanktionerna fortfarande är i kraft.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U703 (kd) yrkande 6 kan besvaras.

19 Iran

Bakgrund

Sverige för en dialog med iranska företrädare om MR-

läget i Iran. Arresteringar av reformförespråkare,

den skärpta presslagstiftningen och stängningar av

ett stort antal tidningar utgör allvarliga

försämringar av MR-läget. I april 2000 antog FN:s

kommission för de mänskliga rättigheterna en

resolution, framlagd av EU, om situationen

beträffande de mänskliga rättigheterna i Iran. I

resolutionen noteras framsteg på specifika punkter

liksom den stora potential som finns för

genomgripande förändringar. Samtidigt uttrycker dock

resolutionen oro över problemen på MR-området och

uppmärksammar dödsstraff, tortyr, inhuman och

förnedrande bestraffning och brist på respekt för

internationella normer i rättsutövningen. I

resolutionen framhålls även en oro över att FN:s

specialrapportör Maurice Copithorne fortfarande inte

har inbjudits till Iran.

Amnesty konstaterar att regeringskritiker, även

shiamuslimska präster, journalister och studenter,

rannsakades och dömdes efter rättegångar som inte

uppfyllde internationella normer för korrekt

rättegång. Dödsstraff utdömdes alltjämt rutinmässigt

för mord, narkotikahandel och väpnat rån. Amnesty

har dokumenterat 165 avrättningar 1999, men det

verkliga antalet kan ha varit avsevärt större. Även

spöstraff, stening och stympningar förekommer. Ett

stort antal tidningar och tidskrifter har tvingats

lägga ned verksamheten.

Motionerna

I motion 2000/01:U605 (m) framhålls att Sverige

liksom EU har visat en påfallande passivitet och

undfallenhet mot den iranska regimen som är en av

världens blodigaste. De många tusental som avrättats

genom arkebusering, hängning och stening har inte

föranlett särskilt starka reaktioner från

européerna. Det är uppenbart att de samtal som gick

under beteckningen Den kritiska dialogen inte har

gett något resultat. Sverige bör därför känna sitt

ansvar i EU och FN för att på alla plan och med

kraft agera mot regimen i Iran.

I flerpartimotion 2000/01:U636 (v, s, m, kd, c, fp,

mp) konstateras att sedan 1979 har en islamsk regim

makten i Iran. Landets religiösa ledning är

överordnad det politiska systemet.

Presidentkandidater, parlamentskandidater,

parlamentsledamöter, regionala ledare och

borgmästare m.fl. måste godkännas av den religiösa

makten innan de tillträder sina befattningar även om

de redan är valda. I yrkande 1 krävs att den svenska

regeringen i den kritiska dialogen med kraft hävdar

det iranska folkets rätt att fritt organisera sig i

partier och fackföreningar och i yrkande 2 att den

svenska regeringen verkar för att FN:s speciella

sändebud när det gäller mänskliga rättigheter i

Iran, Maurice Capithorne, måste få möjlighet att

besöka landet.

I yrkande 3 krävs att Sverige i olika

internationella organ skall verka för att

omständigheterna kring flera författares och en rad

politiskt och religiöst oliktänkande människors död

närmare granskas av en opartisk internationell

humanitär organisation. Motionärerna kräver vidare

att Sverige i sina direkta relationer med den

iranska regeringen samt i EU- och FN-sammanhang bör

verka för att alla författare och journalister ges

möjlighet att fritt ge ut sina verk, tidskrifter och

tidningar (yrkande 4) och vidare att ett FN-kontor

upprättas i Iran (yrkande 5).

De iranska kvinnorna har utsatts för förtryck och

trakasserier. Kvinnodiskriminerande rättsordning,

kvinnornas rättslösa ställning i

familjelagstiftningen och olika former av

segregering grundad i sexualfientliga

föreställningar drabbar kvinnorna hårt. Motionärerna

menar i yrkande 6 att Sverige i den kritiska

dialogen bör uppmärksamma kvinnornas situation när

det gäller deras ställning i allmänhet och inom

rättssystemet liksom när det gäller deras rätt till

arbete och deras möjligheter att yttra sig i

samhällsdebatten. Vidare anser motionärerna i

yrkande 8 att Sverige i den kritiska dialogen med

Iran och i olika internationella organ bör verka för

att alla som fängslats enbart på grund av sin

politiska eller religiösa ståndpunkt friges. I

yrkande 9 krävs att den svenska regeringen inom EU

skall verka för att politiska, diplomatiska och

ekonomiska punktsanktioner skall kunna tas i bruk

som en del av den kritiska dialogen.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att Sverige och EU verkar

aktivt för att förmå den iranska regeringen att

bjuda in Maurice Capithorne, särskild representant

för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna,

för att genomföra besök i landet i enlighet med hans

mandat.

Sedan 1996 har den iranska regeringen inte tillåtit

den särskilde representanten att besöka landet,

varför denne inte på ett fullgott sätt kunnat verka

enligt det mandat som FN:s kommission för de

mänskliga rättigheterna har gett honom. Mandatet har

hittills förlängts årligen genom den resolution om

situationen för de mänskliga rättigheterna som

initieras av EU i kommissionen.

EU förbereder för närvarande arbetet för att

uppmärksamma situationen för de mänskliga

rättigheterna i Iran i den kommande sessionen av MR-

kommissionen i april. Bland de frågor som anses

mycket angelägna är möjligheten för den särskilde

representanten att besöka Iran.

Utskottet har inhämtat att den svenska regeringen

fördömde morden på ett antal iranska författare så

snart dessa hade blivit kända. Den av MR-

kommissionen utsedde särskilde representanten har

ett generellt mandat att undersöka förhållandena i

Iran vad avser alla aspekter av de mänskliga

rättigheterna. Författarmorden omfattas av detta.

I diplomatiska och andra officiella kontakter som

Sverige har med iranska företrädare i EU- och FN-

sammanhang framhålls frågan om att alla författare

och journalister ges möjlighet att fritt ge ut sina

verk, tidskrifter och tidningar. Frågan tas även upp

i FN:s MR-resolution för Iran och i samband med

mötena i FN:s kommission för de mänskliga

rättigheterna.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U636 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 2- 4

kan besvaras.

Utskottet konstaterar att en grundförutsättning för

att ett FN-kontor skall kunna upprättas i ett land

är att landet i fråga medverkar till och

undertecknar ett avtal om detta med FN. Avgörande

för om ett kontor kan upprättas är således den

iranska regeringens inställning till ett sådant

kontor.

I Iran finns för närvarande ett UNDP-kontor.

Diskussioner har förekommit om att sekondera

personal från Högkommissariens för de mänskliga

rättigheternas kontor vid UNDP-kontoret, men något

avtal om detta har ännu inte kommit till stånd.

Lokal närvaro i Iran av personal från

Högkommissariens kontor, antingen i UNDP-kontoret

eller i eget lokalt kontor, skulle vara positivt

under förutsättning att deras mandat kopplas till

det arbete som utförs av andra FN-företrädare,

inklusive FN:s kommission för de mänskliga

rättigheternas särskilde representant för

situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran.

Det är viktigt att teknisk assistans och övervakning

inte skiljs åt.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U636 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkande 5 kan

besvaras.

Utskottet konstaterar att Sverige lägger stor vikt

vid kvinnornas situation i Iran när det gäller deras

ställning inom rättssystemet, deras rätt till arbete

och deras möjligheter att yttra sig i

samhällsdebatten.

Frågor som rör MR, demokrati, yttrandefrihet samt

kvinnors, barns och minoriteters rättigheter utgör

centrala ämnen i de samtal som Sverige på

diplomatisk och annan officiell väg för med

företrädare för den iranska regeringen. Likaså ingår

dessa frågor i den kritiska dialog som EU för med

Iran. Frågan berörs givetvis också i FN:s MR-

resolution för Iran och i samband med mötena i FN:s

kommission för de mänskliga rättigheterna. Årligen

tar EU även initiativ i FN:s generalförsamling till

en resolution om situationen för de mänskliga

rättigheterna i Iran, där denna fråga berörs.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U636 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkande 6 kan

besvaras.

Utskottet konstaterar att Sverige agerat kraftfullt

för att personer som fängslats enbart på grund av

sin politiska eller religiösa uppfattning skall

friges. Regeringen verkar för att samtliga politiska

fångar som utövat fredlig verksamhet skall släppas

och att övriga skall dömas efter rättegångar som

uppfyller de krav som finns i MR-instrumenten.

Rättegångarna skall vara öppna. De skall också

genomföras med respekt för mänskliga rättigheter.

Straff måste stå i proportion till de brott som

anklagade befinns vara skyldiga till. EU har vid

upprepade tillfällen påtalat fall i Iran där det

framgått eller med fog kan misstänkas att politiska

eller religiösa uppfattningar varit skälet till

åtalet. Ett exempel på detta är domarna mot iranska

intellektuella för att de deltagit i en konferens om

Iran i Berlin i april 2000.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U636 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkande 8 kan

besvaras.

Frågor som rör MR, demokrati, yttrandefrihet,

organisationsfrihet samt kvinnors, barns och

minoriteters rättigheter utgör centrala ämnen i de

samtal som Sverige på diplomatisk och annan

officiell väg för med företrädare för den iranska

regeringen. Likaså ingår dessa frågor i den kritiska

dialog som EU för med Iran. Det första mötet mellan

EU-trojkan och Iran ägde rum i Teheran i juli 1998.

Sedan dess har fyra möten ägt rum, det senaste i

Teheran i juni 2000. EU:s politiska dialog med Iran

syftar till att dels söka påverka Iran vad avser

mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet

etc., dels att integrera Iran i det internationella

samfundet. Utskottet menar att politiska och

diplomatiska markeringar bör göras endast vid

exceptionella tillfällen och att dialog är att

föredra framför isolering.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna 2000/01:U605 (m) och 2000/01:U636 (v, s,

m, kd, c, fp, mp) yrkandena 1 och 9 kan besvaras.

20 Asien - allmänt

Bakgrund

Det övergripande målet för Sveriges

utvecklingssamarbete i Asien är att höja de fattigas

levnadsstandard. Skillnaderna mellan regioner och

länder är mycket stora och det svenska

utvecklingssamarbetet har därför skiftande betoning

i olika länder.

Sverige har långsiktiga avtal om

utvecklingssamarbete med fem asiatiska länder:

Bangladesh, Sri Lanka, Kambodja, Vietnam och Laos

samt med Västbanken och Gaza. Andra länder som får

stöd är Afghanistan, Thailand, Filippinerna, Kina

och Indonesien. De indiska och pakistanska

kärnvapenproven i maj 1998 fick till följd att

Sverige sade upp sitt långsiktiga samarbetsavtal med

Indien och avbröt samarbetet med Pakistan.

Demokratiutvecklingen i Asien de senaste

decennierna har beskrivits som långsammare än i

resten av världen. Störst utbredning har demokratin

i Sydasien, samtidigt som situationen för

jämställdhet och förverkligande av sociala och

ekonomiska rättigheter är svagast där. Från och med

mitten av 1980-talet har demokratin gjort framsteg

också i övriga Asien, främst i Filippinerna,

Thailand, Sydkorea och Taiwan. Den ekonomiska krisen

i mitten av 1990-talet har påskyndat ekonomiska och

politiska reformer med effekter på demokratin.

Motionen

I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 2 understryks

behovet av att främja mänskliga rättigheter i Asien.

Motionärerna pekar på flera områden i regionen som

kräver det internationella samfundets uppmärksamhet.

Utskottets överväganden

Utskottet noterar att regeringen under år 1999

utarbetade en regionstrategi för arbetet i Asien (En

svensk Asienstrategi inför 2000-talet,

skr.1998/99:61) vilken utskottet tagit ställning

till i betänkande 1998/99:UU11. Huvudsyftet med

strategin är att ange en färdriktning för den

svenska politiken. Implementeringen av strategin

konkretiseras i en handlingsplan.

Asienstrategin lägger tyngdpunkten på nio centrala

områden, bl.a. politisk dialog, demokrati, mänskliga

rättigheter och jämställdhet, handel och

direktinvesteringar samt fattigdomsbekämpning och

fördjupade relationer genom utvecklingssamarbete.

Asienstrategin slår även fast att

utvecklingssamarbetet är en betydelsefull dimension

av Sveriges relationer med Asien och bör så vara

också i framtiden. De områden i Asien som motionären

belyser omfattas av de insatser Sverige utför inom

ramen för den övergripande strategin.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motionen

2000/01:U630 (kd) yrkande 2 kan besvaras.

21 Södra Kaukasus och Centralasien

Bakgrund

EU har ingått partnerskapsavtal med alla länderna i

regionerna Södra Kaukasus och Centralasien, utom

Tadzjikistan där den interna säkerhetssituationen

hittills hindrat utvecklingen av samarbetet. EU:s

politik gentemot länderna i de två regionerna syftar

till att främja stabilitet och ekonomisk utveckling.

Sverige har bidragit till utformningen av denna

genom att som väsentliga element föra fram

utvecklingen av demokrati och marknadsekonomi,

upprätthållande av respekten för mänskliga

rättigheter samt arbetet med att bilägga

konflikterna i de två regionerna.

Länderna i södra Kaukasus (Armenien, Azerbajdjzan,

Georgien) och Centralasien (Kazakstan, Kirgizistan,

Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan) har sedan

självständigheten drabbats hårt av ekonomisk

tillbakagång. De senaste årens positiva ekonomiska

trend, som dock utgått från en mycket låg nivå, har

hämmats av den ekonomiska krisen i Ryssland och låga

oljepriser.

Läget vad gäller mänskliga rättigheter i regionen

är bekymmersamt i flera av länderna, speciellt i

Azerbajdjzan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbeki-

stan. I Azerbajdzjan har varken parlament eller

regering något större inflytande på landets politik

och demokratiseringsprocessen går långsamt.

Frihetsberövanden utan domstolsbeslut förekommer.

Journalister och massmedier trakasseras och

polismisshandel förekommer. Tadzjikistan präglas av

följderna av inbördeskriget. Situationen vad gäller

mänskliga rättigheter har förbättrats, men är

fortsatt mycket dålig. Folk försvinner, fångar

misshandlas och press- och yttrandefrihet är starkt

inskränkt. Turkmenistan är en enpartistat som

domineras av presidenten. Regimen begår övergrepp

och de medborgerliga fri- och rättigheterna är

starkt begränsade. Massmedierna är underkastade

censur och eventuell opposition förföljs. I

Uzbekistan är de medborgerliga rättigheterna

begränsade och oberoende politiska partier saknas.

Yttrandefriheten är inskränkt och massmedierna är

censurerade. Mötesfrihet är inte garanterad,

domstolarna är i praktiken underställda den

exekutiva makten. Motsättningarna mellan Armenien

och Azerbajdzjan med anledning av konflikten om

Nagorno-Karabach har negativt påverkat MR-

situationen i området.

Amnesty framhåller att Armeniens representant FN:s

kommission för de mänskliga rättigheterna meddelat

att dödsstraffet skulle avskaffas den 1 januari 1999

då en ny strafflag skulle antas. Dödsstraffet skulle

ersättas av livstids fängelse som högsta straff.

Vapenstilleståndet fortsatte i den omtvistade

regionen Karabach som tillsammans med angränsande

områden fortfarande i praktiken inte kontrollerades

av de azerbajdzjanska myndigheterna. Konflikten har

tvingat hundratusentals människor att fly från sina

hem.

Minst 15 människor har dömts till döden i

Tadzjikistan och två avrättningar har rapporterats,

men det verkliga antalet är troligtvis mycket

större. Medlemmar av oppositionspartier har

trakasserats av myndigheterna. Folkomröstning som

ledde till att presidenten fått ökad makt har

genomförts och religionsbaserade politiska partier

har blivit tillåtna.

I Turkmenistan har regeringen inskränkt

möjligheterna att resa till och förbjudit många

utländska människorättsövervakare att vara verksamma

i landet. Medlemmar i oregistrerade kyrkosamfund

rapporterade om myndigheternas ofta förekommande

trakasserier, t.ex. korttidsförvaring.

Stränga fängelsestraff, men även dödsdomar

utfärdades efter rättegångar i Uzbekistan som gav

upphov till stark kritik och under vilka de åtalade

framförde trovärdiga beskyllningar om tortyr.

Trakasserier och gripande av människorättsförsvarare

fortsätter. Några oväntade frigivningar av kristna

ägde rum före publiceringen av två större

internationella rapporter om religiös tolerans. Det

finns allvarliga farhågor för att dödsstraff

fortfarande tillämpades trots officiella uttalanden

om att man avsåg att avskaffa det.

Motionen

I motion 2000/01:U660 (v) anförs att Kaukasus blir

ett allt viktigare område i världspolitiken. Detta

har kommit till uttryck genom en rad konflikter

under senare tid. Tjetjenienkriget är bara en av

dem. I Georgien förekommer oroligheter i Ossetien

och Abschasien. Området är oljerikt och olika

stormakter, såväl supermakter som lokala stormakter,

är intresserade av det. I och med Turkiets nya

status som kandidatland till Europeiska unionen har

Kaukasus kommit närmare Europa än tidigare.

I Kaukasus ligger också Armenien med en historisk,

kulturell och politisk utveckling som i hög grad

borde intressera oss som svenskar och européer.

Armeniens allra största problem är av ekonomisk-

politisk natur. 1987 utbröt krig mellan Armenien och

Azerbadjan om den armeniska enklaven Nagorno-

Karabach i Azerbadjan. Eftersom den överväldigande

delen av befolkningen i denna enklav är armenier

ansåg Armenien att området hörde till Armenien,

medan Azerbadjan ansåg att Nagorno-Karabach var en

del av Azerbadjan med en armenisk befolkning.

Invånarna själva ville tillhöra Armenien. I samband

med kriget om Nagorno-Karabach bröts förbindelserna

inte bara med Azerbadjan utan även med Turkiet. Både

Turkiet och Azerbadjan förklarade landet i blockad.

Armenien är i dag isolerat till följd av dels

Turkiets och Azerbadjans blockad, dels på grund av

långa eller osäkra transportvägar. Det förs

förhandlingar inom OSSE för att lösa Nagorno-

Karabachkonflikten så att förhållandet mellan

Turkiet och Azerbadjan å ena sidan och Armenien å

den andra kan normaliseras. Motionärerna menar i

yrkande 1 att ett ökat engagemang från svensk sida

inom OSSE, till stöd för en snabb och hållbar

lösning av frågan om Nagorno-Karabachs status, vore

av stor vikt för både Armenien och Azerbadjan.

Vidare krävs i yrkande 5 att, med anknytning till

bistånds- och andra projekt, även ett svensk-

armeniskt kultur- och ungdomsutbyte bör utvecklas

för att sprida kunskap om armenisk historia,

levnadsförhållanden och kultur, inte minst musik och

litteratur.

Utskottets överväganden

I motion 2000/01:U660 (v) uppmärksammas situationen

i södra Kaukasus och Centralasien.

Utskottet konstaterar att den svenska

utrikesministern framhållit vikten av en direkt

dialog mellan presidenterna i Armenien och

Azerbadjan för att finna en lösning på konfliken i

Nagorno-Karbach. Vid det möte mellan parterna och

EU-trojkan, som ägde rum i februari 2001,

konstaterade EU-representanterna att för att

utveckla samarbetet med EU så måste Azerbadjan

snabbt genomföra de reformer som behövs för att

stärka demokratin och de mänskliga rättigheterna i

enlighet med Europarådets krav. Utskottet

konstaterar att OSSE:s arbete med Nagorno-

Karabachkonflikten inleddes redan 1992. Inom OSSE

sker medlingsansträngningarna inom ramen för den

s.k. Minskgruppen, som samlar nio medlemsländer samt

parterna i konflikten. Samordförandeskapet inom

Minskgruppen - som innehas av Frankrike, Ryssland

och USA - sammanträffade med Armeniens och

Azerbajdzjans presidenter senast i januari 2001 i

Paris. Sverige ingår i Minskgruppen och stöder

aktivt dess ansträngningar.

För Nagorno-Karabachkonflikten har OSSE:s

ordförandeland en personlig representant med uppgift

att upprätthålla kontakten mellan de politiska och

militära ledarskapen samt att rapportera om

utvecklingen i konflikten. Inom OSSE-sekretariatet i

Wien finns därutöver en arbetsgrupp, som förbereder

en eventuell fredsbevarande operation i OSSE:s regi.

Sverige stöder och följer med intresse såväl den

personliga representantens som arbetsgruppens

aktiviteter.

Utskottet konstaterar vidare att Armenien och

Azerbajdzjan erhöll medlemskap i Europarådet i

januari 2001. I samband med upptagningsceremonien

träffades Armeniens och Azerbajdzjans presidenter

för samtal om Nagorno-Karabachkonflikten. Sverige

avser att inom Europarådet även fortsättningsvis

aktivt verka för att länderna lever upp till sina

Europarådsåtaganden, inklusive åtagandet om fredlig

konfliktlösning i Nagorno-Karabachfrågan.

Det svenska biståndet till Armenien, som

kanaliseras via Sida uppgick för 1998-2000 till 19,3

miljoner kronor. Till detta kan läggas regionala

insatser och internationella kurser med deltagare

från Armenien. För 2001 förväntas Sidas insatser

uppgå till 10-15 miljoner kronor.

Prioriterade områden för de svenska

biståndsinsatserna i Armenien är demokrati,

mänskliga rättigheter, insatser i den sociala

sektorn samt miljörelaterade projekt. Pågående

projekt, som har arbetats fram efter begäran av och

i samråd med Armenien, berör lokalt självstyre.

Armenien har dock inte framfört någon begäran om

kultur eller ungdomsutbyte.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna 2000/01:U660 (v) yrkandena 1 och 5 kan

besvaras.

22 Afghanistan

Bakgrund

Svenskt stöd uppgår sedan 1992 till ungefär 90-100

miljoner kronor årligen. Stödet kanaliseras via FN,

Internationella rödakorskommittén samt Svenska

Afghanistankommittén. De viktigaste sektorerna är

hälsovård, minröjning och utbildning. Största

enskilda mottagare är Svenska Afghanistankommittén,

som huvudsakligen genomför sina insatser med hjälp

av lokala organisationer.

Respekten för mänskliga rättigheter och

internationell humanitär rätt har i Afghanistan

åsidosatts av de stridande parterna. Kriget har

medfört att yttrande-, tryck- och föreningsfrihet

inte finns. Kvinnor hindras från att arbeta utanför

hemmet och flickor hindras från att gå i skolan.

Amnesty framhåller att de krigförande fraktionerna

begår övergrepp mot rivaliserande folkgrupper och

har tvångsförflyttat mer än 100 000 människor,

framför allt tadzjiker. Till dem som var särskilt

utsatta för systematiska övergrepp från talibanernas

och andra krigförande gruppers sida är kvinnor,

barn, människorättsförsvarare, människor från

speciella folkgrupper, personer som anklagades för

homosexuell verksamhet och flyktingar. Efter

bristfälliga rättegångar vid talibanska domstolar

döms människor till döden, stympning och spöstraff.

Motionen

Vänsterpartiet framhåller i motion 2000/01:U616 (v)

yrkande 3 att under det kalla kriget stod de två

stormakterna USA och Sovjetunionen mot varandra i

Afghanistan. Det som drev Sovjetunionen att i den

proletära internationalismens namn ingripa i

Afghanistan var stormaktspolitiska intressen. Samma

motiv gällde för USA. När Sovjetunionen fördrivits

från Afghanistan och Sovjetstaten brutit samman

svalnade USA:s intresse för landet. Sverige bör i FN

verkar för att USA och andra medlemmar i

säkerhetsrådet samt Afghanistans grannländer aktivt

medverkar till att kriget i Afghanistan får ett

slut.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att Sverige såväl bilateralt

som genom FN och EU verkar för att förmå medlemmarna

i respektive organisation, liksom direkt med

Afghanistans grannländer att aktivt medverka till

att kriget i Afghanistan får ett slut. Ett exempel

på detta är den resolution som generalförsamlingen

varje år behandlar och som rör de politiska och

humanitära effekterna av konflikten i Afghanistan.

EU-länderna är medförslagsställare till resolutionen

och bidrar aktivt i utformandet av den. Sverige

stöder också FN:s generalsekreterares särskilde

representant, Francesc Vendrell, i hans

ansträngningar att förmå parterna att komma till en

förhandlingslösning. Det svenska biståndet omfattar

bl.a. att Sverige sedan november 1999 bidrar med en

militärrådgivare till UNSMA. Sverige tillhör de

större givarländerna till Afghanistan, främst genom

olika frivilligorganisationer.

Utskottet menar att Sverige starkt bör fördöma att

de stora buddhastatyerna i den afghanska provinsen

Bamiyan har förstörts.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U616 (v) yrkande 3 kan besvaras.

23 Indien och Pakistan

Bakgrund

Indien står alltjämt inför fortsatt stora politiska,

ekonomiska och sociala utmaningar. Som en följd av

den inrikespolitiska osäkerheten avtog takten i

Indiens ekonomiska reformprogram i mitten av 1990-

talet. Även om tillväxttakten sedan dess har legat

på 5-6 % har ekonomin präglats av problem med en

trög reformprocess, svag industriproduktion och ett

allt större budgetunderskott. Antalet människor som

lever under fattigdomsstrecket uppgår till över 350

miljoner (1/3 av befolkningen), och huvuddelen av

dessa lever på landsbygden.

Efter en militärkupp i oktober 1999 styrs Pakistan

återigen av militären. Militärregimen har föresatt

sig ta itu med korruption och maktmissbruk, men har

hittills inte, såsom det internationella samfundet

krävt, kunnat lämna någon tidtabell för när

demokratiskt styre kan vara återupprättat. Det

pågående inbördeskriget i Afghanistan riskerar att

ytterligare destabilisera Pakistan.

Kärnvapenproven har komplicerat den

säkerhetspolitiska situationen i regionen.

Omvärldens skarpa reaktioner (i form av bl.a.

sanktioner) på kärnvapenproven i maj 1998 bidrog

till att den ekonomiska situationen i främst

Pakistan ytterligare förvärrades. Konflikten om

Kashmir förvärrades markant under sommaren 1999 då

pakistanska militanter överskred demarkationslinjen

i Kashmir varefter Indien bl.a. satte in

flygstridskrafter för första gången på 20 år.

Amnesty anser att under den politiska oro som rådde

i Indien 1999 begicks kränkningar av de mänskliga

rättigheterna i hela landet. Liksom tidigare löpte

människor inom socialt och ekonomiskt svagare

grupper särskilt stor risk att utsättas för brott

mot de mänskliga rättigheterna.

I Pakistan konstaterar Amnesty omfattande

korruption, bristande respekt för rättssäkerheten

och ytterligare försämring av samhällsfunktionerna

vilket har lett till en rad kriser. Bland annat en

utdragen konfrontation mellan regeringen och pressen

och trakasserier av frivilligorganisationer, t.ex.

människorätts- och kvinnorättsgrupper. Regeringens,

polisens och domarkårens djupt rotade fördomar vad

beträffar kvinnors rättigheter har medfört att t.ex.

hedersmord på hundratals flickor och kvinnor varken

utreddes eller bestraffades.

Motionerna

I motion 2000/01:U651 (c, fp) liksom motion

2000/01:K339 (c, fp), konstateras att Kashmir är ett

område som är uppdelat mellan Indien och Pakistan

sedan 1947 då länderna bildades efter frigörelsen

från Storbritannien. FN:s säkerhetsråd har beslutat

att det ska genomföras en folkomröstning för att

utröna vilket land befolkningen vill tillhöra: vill

man bli en fristående nation eller vill man tillhöra

Indien eller Pakistan? Indien har på olika sätt

motsatt sig detta och Pakistan hävdar att eftersom

majoriteten av befolkningen är muslimer så skall

området naturligt tillhöra Pakistan. Mänskliga

rättigheter kan som det ser ut i dag inte

upprätthållas i området. Barnens situation är mycket

utsatt.

Världssamfundet har ett stort ansvar för att

konflikten blir löst på ett tillfredsställande sätt.

Med tanke på att både Indien och Pakistan har

tillgång till kärnvapen är det angeläget att

konflikten löses utan att det uppstår krig mellan de

två grannstaterna. FN har inte tagit det fulla

ansvaret för folket i Kashmir och det är angeläget

av flera olika skäl att en permanent lösning kommer

till stånd. Motionärerna menar att den svenska

regeringen bör göra ytterligare påtryckningar i FN

för att situationen i Kashmir skall uppmärksammas

och konflikten lösas.

Utskottets överväganden

I motion 2000/01:U651 (c, fp) liksom i motion

2000/01:K339 (c, fp) uppmärksammas konflikten mellan

Indien och Pakistan.

Utskottet konstaterar att Kashmir varit delat

mellan Indien och Pakistan ända sedan dessa länder

bildades efter frigörelsen från den brittiska

kolonialmakten. Från svensk sida har parterna fått

stöd för att föra en kontinuerlig dialog och för att

med fredliga medel komma fram till ett samförstånd

om hur konflikten skall kunna lösas. Detta skall ske

genom en folkomröstning eller på annat sätt som

parterna gemensamt beslutar.

Utskottet konstaterar vidare att Sverige,

tillsammans med övriga EU-länder, tagit fram en

gemensam EU-ståndpunkt för främjande av icke-

spridning av kärnvapen i Sydasien. Denna ståndpunkt

har främst till syfte att ha en gemensam hållning

mot Indien och Pakistan i icke-spridnings- och

nedrustningsfrågor, men även att stödja

förtroendeskapande åtgärder mellan länderna. Den

svenska regeringen följer noga utvecklingen i

Kashmir. De positiva steg som har tagits från både

indisk och pakistansk sida - indiska regeringens

vapenvila i Kashmir och Pakistans återhållsamhet

längs kontrollinjen i Kashmir - ger anledning till

viss försiktig optimism.

Sverige kommer under våren som EU-ordförande att

arrangera ett utrikesministermöte med Indien. Vid

detta möte förutses att situationen i Kashmir tas

upp med den indiske utrikesministern. Utskottet

understryker att ansvaret för en lösning av

konflikten i första hand är respektive regerings

ansvar.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna 2000/01:U651 (c, fp) och 2000/01:K339 (c,

fp) kan besvaras.

24 Burma

Bakgrund

Burma styrs sedan 1988 av en militärregim som

hittills vägrat inleda en dialog med den

demokratiska oppositionen. Landets rättmätiga

regering och vinnaren av 1990 års val,

nobelpristagaren Aung San Suu Kyis parti, stängs

alltjämt ute från den politiska makten. Ekonomisk

vanskötsel och de senaste årens sanktioner har

bidragit till att ekonomin inte genomgått samma

positiva utveckling som i andra länder i regionen.

En knapp fjärdedel av befolkningen lever under

fattigdomsstrecket. Jordbruket utgör basen i

ekonomin och sysselsätter mer än hälften av

befolkningen.

Under 1999 uppgick det svenska biståndet till

demokratiska krafter i och utanför Burma till drygt

19 miljoner kronor. Den största delen av stödet går

till flyktingar i Thailand genom Burma Border

Consortium (BBC), drygt 17 miljoner kronor. Sverige

är därmed BBC:s största enskilda givare.

Amnesty rapporterar att ett mycket stort antal

människor gripits av politiska skäl. Militären

fortsatte att gripa civila som tillhör etniska

minoritetsgrupper och använder dem som

tvångsarbetare. Tvångsförflyttningar förekommer

regelmässigt och har bl.a. en negativ påverkan på

olika etniska gruppers möjligheter att försörja sig

själva.

Motionen

Folkpartiet framhåller i motion 2000/01:U632 (fp)

att Burma, på grund av militärjuntans självvalda

isolering, fört landet till ekonomisk och social

misär. I maj 1997 blev Burma medlem av ASEAN

tillsammans med Laos och Kambodja. Därmed omfattar

ASEAN samtliga stater i Sydostasien. Mot Burmas

medlemskap hade såväl USA som EU kraftiga

invändningar. I yrkande 2 konstaterar motionärerna

att flera FN-organ liksom olika internationella

frivilligorganisationer verkar legalt inne i Burma.

Detta arbete sker på juntans villkor och - hävdar

vissa kritiker - innebär en internationell

legitimering av juntan. Sverige som stor

bidragsgivare till olika biståndsorgan inom FN-

systemet har ett ansvar att följa denna verksamhet

och tillse att effekterna av de villkor under vilka

FN-organen verkar i Burma utvärderas.

Utskottets överväganden

I motion 2000/01:U632 (fp) uppmärksammas FN-organens

verksamhet i Burma.

Utskottet konstaterar att Sverige som stor

bidragsgivare till olika biståndsorgan inom FN-

systemet noga följer den verksamhet som FN-organen

bedriver. Vissa av FN:s program har kritiserats av

oppositionen för att de involverat regeringen på ett

sätt som skulle kunna ge legitimitet åt denna. UNDP

driver sedan 1994 ett utvecklingsprogram "Human

Development Initiative" vilket hålls under särskild

uppsikt av UNDP:s styrelse på grund av den politiskt

känsliga situationen i landet. UNDP anser att

biståndsinsatserna skall göras på gräsrotsnivå och

ha stark fattigdomsinriktning. I en oberoende

utvärdering av programmet i november 2000

konstateras att insatserna är i överensstämmelse med

styrelsens beslut. FN-organen har en kontinuerlig

dialog med oppositionen om sin verksamhet. Utskottet

menar att det är viktigt att FN finns representerat

i Burma.

Utskottet menar att den senaste utvecklingen i

Burma har givit upphov till försiktig optimism.

Efter ASEAN-möte tidigare i år hävde militärregimen

husarresten för den demokratiska oppositionens

främste företrädare, Aung San Suu Kyi.

Samtal mellan parterna förs, och oppositionen anser

att den trevande dialogen är det mest positiva som

hänt på flera år i Burma.

Utskottet konstaterar att militärregimen i Burma

har därefter frigivit en av landets ledande

oppositionspolitiker, Tin Oo, och 19 andra unga

demokratiaktivister. Frigivningarna har bl.a. setts

som en gest inför ett besök av en EU-delegation i

Burma. Delegationen leddes av en representant för

det svenska Utrikesdepartementets Asienenhet.

Utskottet kan konstatera att rapporteringen från

Burma nu antyder att militärregimen är villig att

diskutera den framtida politiken i landet.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U632 (fp) yrkande 2 kan besvaras.

25 Kina

Bakgrund

De ekonomiska reformerna i Kina har medfört den

snabbaste ekonomiska tillväxten i världen. BNP har

mer än fyrdubblats, och det beräknas att 200

miljoner människor har lyfts ur fattigdomen. Den

kommunistiska planekonomin har alltmer ersatts av

marknadsekonomi. Kina är världens största

biståndsmottagare, främst i form av mjuka krediter

från Japan och Världsbanken. Biståndet utgör dock

bara en liten del av BNP.

Bristerna i fråga om respekt för de mänskliga

rättigheterna i Kina är stora. Kina är en

enpartistat som inte tolererar en opposition eller

en fri press. Användningen av dödsstraffet är högst

i världen och rättssäkerheten har mycket stora

brister. Ändå har otvetydigt de senaste 20 årens

reformpolitik medfört stora förbättringar även på

detta område genom att välståndet och valfriheten i

samhället ökat. Ett omfattande lagstiftningsarbete

pågår och diskussioner förs i olika interna forum

och med utländska intressenter om hur det kinesiska

rättssystemet skall bringas i större

överensstämmelse med internationella rättsprinciper.

Från svensk sida behandlas situationen för de

mänskliga rättigheterna i olika kontakter med

kinesiska regeringsföreträdare, både i enskilda

bilaterala kontakter och i EU-samarbetet, i

politiska överläggningar såväl som genom seminarier

och i internationella sammanhang, särskilt inom FN-

systemet.

Amnesty anser att de allvarligaste och mest

omfattande kränkningarna av oliktänkande i Kina på

tio år ägde rum under 1999. Tusentals människor

greps godtyckligt för att de utövat sin rätt till

yttrande-, mötes- och religionsfrihet. Med stöd av

ytterst stränga lagar om statens säkerhet och efter

bristfälliga rättegångar dömdes en del människor

till långa fängelsestraff, medan andra utan rättslig

prövning dömdes till upp till tre års fångläger för

omskolning genom arbete. Tortyr och misshandel av

fångar förekom i stor omfattning. Tusentals

människor dömdes till döden och många avrättades. I

de autonoma regionerna Tibet och Xinjiang utsattes

de som misstänktes för nationalistisk verksamhet

eller för stöd till sådan verksamhet för särskilt

hårt förtryck.

Motionerna

I motion 2000/01:U611 (m) yrkande 2 konstateras att

den ekonomiska liberaliseringen inte har åtföljts av

politisk demokratisering. Det faktum att Kina har en

snabb ekonomisk tillväxt och stor betydelse som

framtida handels-partner får inte tillåtas hindra

kritik när sådan är befogad. Omvärlden får inte

underlåta att ta sitt ansvar att påtala brister vad

gäller de mänskliga rättigheternas universialitet.

Sverige och EU måste verka för att användningen av

dödsstraffet upphör, att rättsväsendet

avpolitiseras, att politiska fångar friges och att

förföljelsen av oppositionella och religiösa

personer upphör. I yrkande 3 understryks att

Folkrepubliken Kina inte får bedömas med annan

måttstock än andra länder.

Folkrepubliken Kina har under de senaste åren ökat

sin kärnvapenkapacitet högst betydligt, utan att det

har noterats i Sverige. Kina har under de senaste

åren löpande utvecklat sina möjligheter att

utsträcka militär förmåga utanför det egna området.

Sverige måste återkommande markera att Kinas

kärnvapenrustningar är oacceptabla. Frågan måste

också tas upp inom ramen för den gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitiken (yrkande 4).

I yrkande 5 konstateras att Folkrepubliken Kina

kommer med ständiga hot om krig och invasion av

Taiwan. Motionären anser att Sverige med stor

tydlighet måste markera att det inte är acceptabelt

att hota sina grannar. Sverige måste markera att det

inte är acceptabelt att söka styra resultaten i fria

och demokratiska val i andra länder (yrkande 6).

Även detta krav måste finnas med i Sveriges agerande

i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken så

att Sverige och EU alltid finns på demokratins sida.

I yrkande 7 krävs en ny och tydligare svensk linje

gentemot Folkrepubliken Kina och en sammanhållen

svensk Kinapolitik.

Miljöpartiet anser i motion 2000/01:U603 (mp) att

det är avgörande att få till stånd villkorslösa

förhandlingar mellan Dalai lama och hans

exilregering och den kinesiska ledningen. FN måste

genom sin generalsekreterare utse en särskild

representant för att starta och hjälpa till med

genomförandet av en sådan process. Sverige bör i FN

verka för att meningsfulla förhandlingar kommer till

stånd mellan den tibetanska exilregeringen och den

kinesiska ledningen.

Motionärerna bakom motion 2000/01:U624 (m) anför att

det är viktigt att fördöma brotten mot de mänskliga

rättigheterna i Kina. Under det senaste decenniet

har 20 000 människor avrättats. Enligt t.ex. Amnesty

International är dessutom mörkertalet mycket stort.

Den svenska regeringen bör ta avstånd från Kinas

ockupation av Tibet och erkänna Taiwan som en

suverän stat. Till dess att de mänskliga

rättigheterna respekteras i Kina bör riksdagen

besluta om särskilda sanktioner och om att införa

handelsblockad.

Motionärerna bakom motion 2000/01:U626 (kd)

framhåller att minoritetsbefolkningarna i Kina

ständigt utsätts för kränkningar. När Kina möter

framtiden bör det vara som en rättsstat. För att

detta skall vara möjligt bör övergången till

demokrati i Kina stödjas av västländerna. Inom EU-

länderna finns en värdefull erfarenhet om hur länder

kan förvandlas från diktaturer till demokratier med

respekt för de mänskliga rättigheterna. Motionärerna

framhåller att Sverige bör verka för att bistå Kina

i den demokratiska utvecklingen.

Folkpartiet menar i motion 2000/01:U657 (fp) yrkande

2 att Sverige, inom ramen för EU:s gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitik, bör verka för en

samlad och effektiv politik för att främja demokrati

och mänskliga rättigheter i Folkrepubliken Kina. I

yrkande 3 krävs att Sverige för en konsekvent,

sammanhållen och uthållig politik till stöd för

demokratisk utveckling och respekt för mänskliga

rättigheter i Folkrepubliken Kina. Vidare

konstateras att EU, inför sessionen våren 1998 i

FN:s kommission för mänskliga rättigheter, på grund

av inre oenighet valde att lägga ned talan mot

Folkrepubliken Kina. Denna linje har fortsatt under

1999 och 2000. Motionärerna anser i yrkande 4 att

Sverige och EU måste våga fördöma Kina i dessa

sammanhang.

Hongkong "återförenades" den 1 juli 1997 med

Folkrepubliken Kina enligt den överenskommelse som

1984 slöts mellan Storbritannien och Kina under

formeln "ett land, två system". Hongkong skall

tillförsäkras en hög grad av självständighet och få

behålla sitt marknadsekonomiska system.

Återföreningen genomfördes utan att människorna i

Hongkong fick tillfälle att själva ta ställning till

förändringen. Motionärerna menar i motion

2000/01:U657 (fp) yrkande 12 att det politiska

system som Beijing återinförde i juli 1997

omöjliggör ett genomslag för folkviljan. Det är

angeläget att Sverige och EU fortsatt stöder arbetet

på en fullständig demokratisering av Hongkong med

ett fullt direktvalt parlament inför vilket de

styrande är direkt ansvariga.

I två av de historiskt erövrade områdena med egen

icke-kinesisk ursprungsbefolkning med en helt egen

inhemsk religion eller islam, Tibet och Xinjiang i

västra Kina, reses krav på självbestämmande.

Problemet för regionernas ursprungsbefolkning är att

det kinesiska inslaget hela tiden ökar. Under det

senaste året har de kinesiska myndigheterna vid

upprepade tillfällen slagit till mot oppositionella

uighurer i Xinjiang. Dödsdomar och långvariga

fängelsestraff utdöms efter ofta ytterst summariska

rättegångar mot s.k. terrorister. Enligt motionens

yrkande 13 bör Beijing uppmuntras att ge Tibet och

Xinjiang långtgående självbestämmande, upprätthålla

respekt för mänskliga rättigheter samt skapa

förutsättningar att vårda och utveckla kulturella

särdrag utan att riskera hot eller förföljelser.

Utskottets överväganden

EU bedriver sedan flera år en bred MR-dialog med

Kinas regering. I dialogen verkar Sverige och EU på

olika sätt för att Kina skall ansluta sig till det

internationella normsystemet och samarbeta med de

olika rapportörer och arbetsgrupper som finns.

Utskottet konstaterar att man från regeringens sida

ser mycket allvarligt på bristerna avseende

mänskliga rättigheter i Kina, framför allt den

bristande respekten för politiska och medborgerliga

rättigheter, bristen på rättssäkerhet och det

utbredda bruket av dödsstraff. I olika sammanhang

framför Sverige kritik av övergreppen och bristerna

till den kinesiska ledningen, både i direkta möten

med regeringsföreträdare och i internationella

sammanhang, såsom i FN:s kommission för de mänskliga

rättigheterna och i FN:s generalförsamling.

Utskottet menar att det dock inte räcker med att

enbart kritisera. En stor del av Sveriges och EU:s

ansträngningar går därför ut på att förmå Kina att

utöka samarbetet med de olika FN-mekanismerna på

mänskorättsområdet. Vi ser det som synnerligen

väsentligt att ha en gemensam EU-linje i fråga om

MR-politiken gentemot Kina.

EU:s utrikesministrar antog den 22 januari 2001

slutsatser om EU:s MR-dialog med Kina. Slutsatserna

innebär en översyn av EU:s politik gentemot Kina på

MR-området. I denna översyn har målsättningen för

dialogen noga stakats ut och förväntningarna inför

framtiden klargjorts. Sverige bör verka för att EU

ställer sig bakom USA:s strävan att under sessionen

2001 för att få till stånd en resolution rörande

Folkrepubliken Kinas brott mot mänskliga

rättigheter.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna 2000/01:U657 (fp) yrkandena 2, 3 och 4

samt 2000/01:U611 (m) yrkandena 2 och 3 kan

besvaras.

Den svenska regeringen har vid flera tillfället starkt

reagerat mot att Folkrepubliken Kina använt militära

hot som påtryckningsmedel i konflikten med Taiwan.

Regeringens inställning är att Taiwans framtida

status är en fråga som måste lösas på fredlig väg av

de berörda parterna. En framtida lösning kan bara

komma till stånd i former som tar hänsyn till den

demokratiska utvecklingen i Taiwan.

Med vad som ovan anförts avstyrks motion

2000/01:U624 (m) (delvis), och utskottet anser att

motion 2000/01:U611 (m) yrkandena 5 och 6 kan

besvaras.

Utskottet konstaterar att regeringen våren 1997

tillsatte en arbetsgrupp med uppgift att lämna

förslag till en strategi för att intensifiera

Sveriges relationer med Asien. Målsättningen var

att, med perspektiv på år 2010, ge en insiktsfull

och nyanserad bild av Asien och konsekvenserna av

regionens omvandling. Förslag skulle utarbetas till

en integrerad svensk strategi gentemot länderna i

Asien för politiska relationer, säkerhetspolitik,

handel, ekonomiskt samarbete, utvecklingssamarbete,

miljösamarbete, besöksutbyte, forskning, information

och kultur.

En strategi måste, menade regeringen, utvecklas på

flera nivåer, såväl i förhållande till Asien som

helhet och dess huvudregioner som i förhållande till

varje enskilt land. En Asienstrategi, liksom en

speciell Kinastrategi, måste följaktligen innehålla

både generella inslag och landspecifika frågor i

vilka såväl politiska och andra förhållanden av

betydelse som möjligheterna att fördjupa

relationerna på olika områden behandlas.

Förutsättningarna växlar kraftigt från land till

land. I mars 1999 överlämnade regeringen skrivelsen

En svensk Asienstrategi inför 2000-talet (skr.

1998/99:61) till riksdagen. En svensk landstrategi

för utvecklingssamarbetet med Kina har utarbetats

för perioden 2000-2003.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U611 (m) yrkande 7 kan besvaras.

Utskottet konstaterar att Kina rustar upp sitt

kärnvapeninnehav medan övriga officiella

kärnvapenstater har minskat sina arsenaler, om än i

långsam takt. Dessutom hotar Kina med en mer

omfattande ökning av antalet interkontinentala

missiler om USA gör allvar av sina planer på

upprättandet av ett nationellt täckande

missilförsvar. Vad gäller missilutvecklingen är

situationen mer komplex. Utskottet har inhämtat att

det rent folkrättsligt för närvarande inte råder

något klart förbud mot att anskaffa lång- och

medeldistansmissiler av de slag som anförs i

motionen. Regeringen ser just nu över hur en

förstärkt regim mot utveckling och spridning av

missiler skulle kunna se ut. Sådana diskussioner

pågår bl.a. inom ramen för FN, MTCR

(exportkontrollregimen för missiler) och EU.

Vid översynskonferensen av icke-spridningsavtalet

för kärnvapen tog Sverige upp Kinas

kärnvapenpolitik. I sitt inledningsanförande riktade

utrikesministern en uppmaning till Kina att avstå

från vidare utveckling av kärnvapen och att inte

blockera förhandlingarna om ett förbud mot

produktion av kärnvapenmaterial vid

nedrustningskonferensen i Genève. Vidare underströks

att diskussionen kring upprättandet av nationella

missilförsvar inte får användas som en ursäkt för

att frångå kärnvapennedrustningen. I direkta

förhandlingar med kärnvapenmakterna har det s.k. Ny

agenda-initiativet, där Sverige ingår, utverkat en

rad politiska åtaganden från Kina och övriga

kärnvapenstater. Dessa åtaganden bekräftades genom

antagandet av Ny agenda-gruppens resolution om

kärnvapennedrustning vid höstens generalförsamling.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U611 (m) yrkande 4 kan besvaras.

En långsiktig process pågår som kan öka kraven på

demokratisering i Kina. I och med att Kina ansluter

sig till alltfler internationella konventioner och

underkastar sig granskning av de

övervakningskommittéer som är knutna till dem kommer

internationella normer att införlivas i

administrationen och kraven på att de respekteras

att öka. För att utländska intressenter skall kunna

verka i Kina krävs ett någorlunda opartiskt

rättsväsen som är i stånd att hantera de tvister som

kan uppstå. Lagar och förordningar måste finnas som

reglerar det ekonomiska livet och ger en

grundläggande rättssäkerhet.

Utvecklingssamarbetet är ett viktigt inslag i

Sveriges relationer med Kina. Huvudmålet för

Sveriges bistånd är att bidra till Kinas öppning mot

omvärlden. Konkret inriktas utvecklingssamarbetet på

stöd till insatser för miljön, för mänskliga

rättigheter och för jämställdhet. Sedan flera år

bedriver Raoul Wallenberginstitutet en

Sidafinansierad verksamhet i Kina med utbildning i

mänskliga rättigheter för personer inom den

kinesiska förvaltningen. Detta är exempel på stöd

till en process som på sikt kan lägga grunden för en

framtida demokratisering i Kina.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U626 (kd) kan besvaras.

Tibet och Sinkiang

Utskottet ser allvarligt på bristerna i respekten

för mänskliga rättigheter i Tibet och Sinkiang

(Xinjiang). Sverige verkar för att situationen för

de mänskliga rättigheterna i Kina, inklusive Tibet

och Sinkiang, där kränkningarna är särskilt

allvarliga, skall uppmärksammas i internationella

sammanhang. Förutom att verka i FN:s kommission för

de mänskliga rättigheterna och i andra FN-sammanhang

bedriver Sverige en dialog med Kina, både enskilt

och inom EU, och framhåller vikten av att Kina

respekterar den tibetanska befolkningens mänskliga

rättigheter samt uppmanar Kina att samarbeta med

FN:s MR-mekanismer, såsom högkommissarie Mary

Robinsons kontor och de olika specialrapportörerna.

Det är önskvärt att samtal kan komma till stånd

mellan Dalai lama och den kinesiska ledningen om

Tibets framtid. Hittills har dock alla

ansträngningar att åstadkomma ett närmande och att

inleda en dialog misslyckats.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna 2000/01:U603 (mp) 2000/01:U624 (m)

(delvis) och 2000/01:U657 (fp) yrkande 13 kan

besvaras.

Hongkong

Utskottet förutsätter att Kina infriar löftet "ett

land, två system", dvs. att Hongkong fortsatt ges

en viss särställning och en betydande grad av

självbestämmande. Den folkrättsliga grunden för

Hongkongs nuvarande politiska, juridiska och

ekonomiska system är överenskommelsen mellan Kina

och Storbritannien från 1984 - den s.k. Joint

Declaration. Kinas nationella folkkongress antog

1991 även den s.k. Basic Law, som reglerar Hongkongs

ställning.

Utskottet noterar att Sverige enskilt och inom EU

vid upprepade tillfällen betonat vikten av att

Hongkong tillåts fortleva som rättssamhälle med

garantier för medborgarnas fri- och rättigheter samt

betydelsen av att Hongkong åtnjuter den höga grad av

autonomi som fastslagits i överenskommelsen mellan

Kina och Storbritannien.

Utskottet utgår från att regeringen även

fortsättningsvis noga bevakar utvecklingen vad

gäller demokrati samt de medborgerliga fri- och

rättigheterna i Hongkong.

Med detta anser utskottet motion 2000/01:U657 (fp)

yrkande 12 besvarad.

Taiwan

Taiwan är en av Asiens högst utvecklade demokratier.

Den politiska förändringen från ett tidigare

auktoritärt styre till parlamentarisk demokrati har

skett under en relativt kort tidrymd. Den ekonomiska

utvecklingen i Taiwan har varit mycket snabb. Från

att ha varit en utarmad japansk koloni vid andra

världskrigets slut har Taiwan utvecklats till en av

de snabbast växande ekonomierna i Ostasien och är i

dag världens 20:e största ekonomi. Taiwan har

utvecklats till en för Sverige viktig

handelspartner. Ett trettiotal svenska företag är

etablerade i landet, och många andra säljer

framgångsrikt genom lokala importörer.

Amnesty anser att regeringen i Taiwan visat sitt

engagemang för att stärka de mänskliga rättigheterna

och förbättra den sociala välfärden genom att införa

ett antal nya lagar och reformera gällande lagar. I

allt större utsträckning använde sig myndigheterna

dock av dödsstraffet och hävdade att detta var en

följd av allmänhetens oro över den höga

brottsligheten.

Motionerna

I motion 2000/01:U608 (m) yrkande 1 anförs att det

är angeläget att Sverige i FN verkar för att Taiwan

inlemmas i det internationella samarbetet.

Taiwan har blivit en av Sveriges viktigaste

handelspartner. Även på andra områden, kultur,

utbildning och forskning, sker ett livligt

samarbete. Sverige har ett omfattande utbyte av

industri- och handelsdelegationer med Taiwan, liksom

besök på regerings-, riksdags- och myndighetsnivå.

Med tanke på de omfattande förbindelserna mellan

Sverige och Taiwan krävs, i yrkande 2, att Sverige

ger Taiwans representationskontor i Stockholm samma

behandling som det svenska exportkontoret i Taipei

får. Taiwans representationskontor bör jämställas

med andra utländska beskickningar. Vidare anser

motionärerna, i yrkande 3, att det är viktigt att

lösa frågan om ett dubbelbeskattningsavtal mellan

Sverige och Taiwan.

I motion 2000/01:611 (m) yrkande 1 påpekas det

betydelsefulla i att framhålla att

demokratiseringsprocessen i Taiwan är ett gott

exempel för demokratiseringen i Folkrepubliken Kina.

Taiwans exempel visar att västerländsk demokrati och

kinesisk kultur inte bara är fullt förenliga, utan

också kan vara en mycket lyckosam kombination.

Motionärerna bakom motion 2000/01:U625 (m) anser att

det är medborgarna i Taiwan som själva och

självständigt måste få avgöra om de föredrar

fortsatt självständighet eller inte. Det är oroande

att det kinesiska inre kabinettet har deklarerat att

om Taiwans myndigheter vägrar gå med på

förhandlingar om återförening tvingas den kinesiska

ledningen vidta alla tänkbara åtgärder inklusive

bruk av maktmedel. Sverige bör tydligt deklarera som

sin uppfattning att Taiwan bör erkännas som

självständig stat om medborgarna i Taiwan i en fri,

demokratisk och självständig folkomröstning

förklarar sig vilja detta.

I flerpartimotion 2000/01:U652 (m, v, kd, c, fp, mp)

framhålls att den politiska omvandlingen i Tawian

har skett under en kort tidrymd, under fredliga

former och med stort hänsynstagande till omvärlden.

Motionärerna understryker att för arbetet mot

smittsamma sjukdomar existerar inga gränser. I en

värld som karakteriseras av många och direkta möten

mellan folk från olika länder är preventiva åtgärder

och kontroll av infektionssjukdomar beroende av

globala effektiva nätverk för bevakning av och skydd

mot smittsamma sjukdomar. Inget enskilt land bör

utestängas från dessa nätverk. Det ligger därför

inte bara i Taiwans utan också i andra folks

intresse att Taiwan omfattas av världshälsosystemet

och skall kunna delta i arbetet inom WHO som

observatör.

Folkpartiet framhåller i motion 2000/01:U657 (fp)

att presidentvalet på Taiwan den 18 mars 2000 blev

en uppvisning i demokratiskt maktskifte. Efter mer

än 50 års maktinnehav på Taiwan lämnade det gamla

regeringspartiet över regeringsmakten till det

liberala oppositionspartiet. Det var första gången i

historien som ett maktskifte ägde rum i demokratiska

och fredliga former inom den kinesiska kultursfären.

Motionärerna menar i yrkande 1 att all kinesisk

maktpolitik mot Taiwan måste fördömas klart och

entydigt. Oavsett om Taiwan vunnit internationellt

erkännande är det i strid med folkrätt och ett hot

mot den internationella säkerheten i FN-stadgans

mening. Varje antydan om att Beijing kan komma att

använda väpnat våld eller utpressning för att uppnå

sina mål gentemot Taiwan måste avvisas. Medborgarna

på Taiwan avgör själva om de vill bli en del av

folkrepubliken eller fortsätta att leva sitt eget

liv. Sverige och EU måste göra detta helt entydigt

gentemot den kinesiska statsledningen.

Motionärerna menar i motion 2000/01:U657 (fp)

yrkande 5 att Sverige på olika sätt bör utveckla

sina förbindelser med Taiwan. Taiwans

representationskontor i Stockholm bör ges

diplomatisk skattefrihet och den svenska

representationen i Taipei bör förstärkas (yrkande

6). Sverige bör inom EU medverka till att EU

upprättar ett informationskontor i Taipei (yrkande

7). Vidare menar motionärerna att invånare från

Taiwan inte skall vägras inresa i Sverige av skäl

som rör politisk etikett. I yrkande 8 framhålls att

det är upprörande att svenska myndigheter vägrar att

utfärda besöksvisum för taiwanesiska medborgare i

ledande ställning, samtidigt som företrädare för

världens största diktatur besöker Sverige.

När frågan om Kinas WTO-medlemskap är löst, är det

angeläget att även Taiwan kan beredas plats i WTO i

snar anslutning till Kinas inträde. Motionärerna

menar i yrkande 9 att ett snart och fullständigt

deltagande från Kina och Taiwan inom ramen för WTO

också kan komma att få viktiga förtroendeskapande

effekter vad avser förhållandet länderna emellan.

Inom ramen för den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken inom EU bör Sverige verka för att

det demokratiska Taiwan ges plats i FN vid sidan av

Folkrepubliken Kina till dess att folken i Kina och

på Taiwan i demokratiska val kan ta ställning till

sin eventuella gemensamma framtid. Varken Sverige

eller EU har stått bakom ansträngningarna att bereda

plats för Asiens mest vitala demokrati och dess 23

miljoner invånare i FN-familjen. Sverige och EU bör

i fortsättningen aktivt stödja detta förslag

(yrkande 10). Det avser också frågan om Taiwans

representation i olika underorgan (yrkande 11).

Utskottets överväganden

Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om Taiwans

medlemskap i FN, senast i betänkande 1997/98:UU17

varvid anfördes:

Medlemskap i FN behandlas av Sverige enligt

universalitetsprincipen; suveräna stater som Sverige

erkänner anses ha rätt att ansluta sig till FN och

dess organ. I enlighet med FN:s stadgar upptas nya

medlemmar i FN genom beslut i generalförsamlingen

efter beredning i och på rekommendation av

säkerhetsrådet. Ett flertal stater satte sig emot

ett förslag att föra upp frågan om Taiwans ställning

på generalförsamlingens dagordning hösten 1993.

Sedan 1993 har ytterligare försök att föra upp

frågan om Taiwans ställning på generalförsamlingens

dagordning misslyckats. Ett gemensamt initiativ togs

1995 av tjugotalet länder som då erkände Taiwan och

hade diplomatiska förbindelser med landet. Dessa var

ett antal länder huvudsakligen i Centralamerika,

Karibien och Afrika; bl.a. Guatemala, Nicaragua,

Panama, Dominikanska republiken, Centralafrikanska

republiken och Swaziland.

Utskottet konstaterar att Sverige inte erkänner

Taiwan som en suverän stat. Den svenska ett-Kina-

politiken är klar och tydlig. Sedan 1971 är

Folkrepubliken Kina innehavare av den Kina

tillhöriga platsen i FN.

Utskottet anser att det är positivt att Taiwan har

utvecklade kontakter med olika länder samt med

Folkrepubliken Kina. Utskottet ser positivt på den

demokratiska utveckling som skett i Taiwan. Med

hänvisning till vad ovan anförts samt till tidigare

uttalanden av utskottet framstår det som klart att

det inte är motiverat att agera för Taiwans

medlemskap i FN.

Utskottet anser därmed motion 2000/01:U608 (m)

yrkande 1 besvarad.

Utskottet konstaterar att nya medlemmar i FN upptas

enligt stadgan efter beredning och på rekommendation

av säkerhetsrådet. Sverige följer

universalitetsprincipen som innebär att suveräna

stater som Sverige erkänner anses ha rätt att

ansluta sig till FN.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna 2000/01:U652 (m, v, kd, c, fp, mp) och

2000/01:U657 (fp) yrkandena 10 och 11 kan besvaras.

I enlighet med Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser

beviljar Sverige med stöd av bl.a. lagen om

immunitet och privilegier i vissa fall utländska

diplomatiska beskickningar i Sverige immunitet och

privilegier. Sverige och Taiwan har inte upprättat

diplomatiska förbindelser, och Taiwan kan således

inte ha en diplomatisk beskickning i Sverige. Med

nuvarande lagstiftning är det därför omöjligt att

tillmötesgå kravet på skattebefrielse för Taiwans

handelskontor i Stockholm. I motionen hänvisas till

att personalen vid det svenska Exportrådskontoret i

Taipei åtnjuter skattebefrielse. Sverige tillämpar

dock inte reciprocitetsprincipen för behandlingen av

utländsk representation. Det är således inte heller

möjligt att av reciprocitetsskäl bevilja

Taiwankontoret skattebefrielse.

Utskottet avstyrker motion 2000/01:U657 (fp) yrkande

5 samt anser motion 2000/01:U608 (m) yrkande 2

besvarad med vad utskottet anfört.

Utskottet konstaterar att eftersom Sverige inte har

mellanstatliga förbindelser med Taiwan kan inte

något dubbelbeskattningsavtal ingås. Ett

dubbelbeskattningsavtal har nyligen förnyats mellan

Kina och Sverige. Det avtalet gäller inte Taiwan då

det förutsätter att staten i fråga (i detta fall

Kina) har fullständig kontroll över territoriet där

beskattningen skall äga rum.

Det finns stater, t.ex. Australien och Nya Zeeland,

som utan att ingå folkrättsligt bindande avtal har

uppnått arrangemang med taiwanesiska motparter för

att undvika dubbelbeskattning. Hittills har dock

inget EU-land gjort detta. Regeringen arbetar med

frågan att finna en praktisk och tekniskt

tillfredsställande lösning på de problem som

dubbelbeskattning och kapitalflykt innebär och

följer noga utvecklingen. Diskussioner förs av

Sverige (och EU-länderna) med Taiwan om ett

dubbelbeskattningsavtal som, när det kommer till

stånd, sluts med "ekonomin" eller "tullområdet"

Taiwan.

Med detta anser utskottet motion 2000/01:U608 (m)

yrkande 3 besvarad.

Det har skett en genomgripande förändring i

demokratisk riktning i Taiwan under de senaste åren.

Alla politiska ledare i Taiwan är numera utsedda i

fria demokratiska val.

Utskottet ser positivt på denna utveckling och har

vid flera tillfällen uttryckt sitt stöd för den

demokratiska utvecklingen på Taiwan. Även om det

finns restriktioner i det officiella umgänget med

Taiwan, förekommer breda kontakter och utbyte i både

riktningarna. Ett väl utbyggt kontaktnät med Taiwan

stärker förutsättningarna att stå som ett

demokratiskt föredöme i hela regionen, särskilt i

förhållande till Folkrepubliken Kina. Det kinesiska

inre kabinettet (State Council) har tidigare

deklarerat att om Taiwans myndigheter vägrar gå med

på förhandlingar om återförening tvingas den

kinesiska ledningen vidta alla tänkbara åtgärder

inklusive bruk av maktmedel.

Utskottet tar generellt avstånd från militära hot

som påtryckningsmedel och har ovan konstaterat att

den svenska regeringen vid flera tillfället starkt

reagerat mot att Folkrepubliken Kina använt militära

hot som påtryckningsmedel i konflikten med Taiwan.

Regeringens inställning är att Taiwans framtida

status är en fråga som måste lösas på fredlig väg av

de berörda parterna. En framtida lösning kan bara

komma till stånd i former som tar hänsyn till den

demokratiska utvecklingen i Taiwan.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna 2000/01:U611 (m) yrkande 1, 2000/01:U625

(m) och 2000/01:U657 (fp) yrkande 1 kan besvaras.

I flerpartimotion 2000/01:U652 (m, v, kd, c, fp, mp)

väcks frågan om Taiwans medlemskap i

Världshälsoorganisationen WHO.

Utskottet kan konstatera att Europaparlamentet

antagit en resolution gällande Taiwans roll i

internationella organisationer, som uppmanade

Europeiska rådet och dess medlemsländer att stödja

Taiwans försök att säkra en bättre representation i

internationella organisationer inom områden såsom

mänskliga rättigheter, arbetsrätt, ekonomi, miljö

samt utvecklingssamarbete. Taiwan har ansökt om

observatörskap i WHO men hittills inte blivit

accepterad. Taiwans observatörskap skulle kunna

gynna hälsosituationen i regionen.

Med detta anser utskottet att motion 2000/01:U652

(m, v, kd, c, fp, mp) kan besvaras.

Utskottet anser att Exportrådets kontor i Taiwan är

en viktig stödjepunkt för svenska intressen på olika

områden. Exportrådet ser med jämna mellanrum och i

nära samråd med Utrikesdepartementet över kontorets

verksamhetsinriktning och resursbehov. Någon form av

EU-representation i Taipei har diskuterats i EU-

kretsen men etablering är för närvarande inte

aktuell, bl.a. med hänsyn till budgetrestriktioner.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U657 (fp) yrkandena 6 och 7 kan besvaras.

Utskottet konstaterar att Sverige som EU-medlem

följer en gemensam EU-linje när det gäller utbytet

med officiella företrädare på Taiwan. Under

ordförandeskapet ansvarar Sverige för hela unionens

intressen. Utskottet menar att en förändring av

hittillsvarande Taiwanpolitik skulle få starka

negativa återverkningar inte bara för Sverige utan

även för unionen som helhet och försvåra

möjligheterna att engagera Folkrepubliken Kina i det

internationella samarbetet.

Därmed avstyrker utskottet motion 2000/01:U657 (fp) yrkande 8.

Utskottet konstaterar att Taiwan som tullområde kommer att bli

medlem av WTO i samband med att Folkrepubliken Kina

upptagits som medlem. Båda medlemskapen kommer att

vara betydelsefulla för det internationella

samarbetet liksom det kommande samarbetet mellan

Taiwan och Folkrepubliken Kina.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U657 (fp) yrkande 9 kan besvaras.

26. Östtimor

Bakgrund

Den utbredda och djupa fattigdomen är fortfarande

ett av Asiens allvarligaste problem. Den ekonomiska

krisen har påskyndat ekonomiska och politiska

reformer med effekter på demokratin. Detta gäller

t.ex. Indonesien, där krisen var en bidragande

faktor till maktskiftet i maj 1998, vilket sedan

ledde fram till att fria val av nytt parlament och

ny president kunde hållas sommaren och hösten 1999.

Östtimors frigörelseprocess har direkt koppling till

denna utveckling. Våldet och de grova MR-övergreppen

under de sista månaderna som indonesisk provins

följdes av de första stegen mot självständighet.

Under 2000 har EU beslutat att förlänga

förordningen för humanitär och annan hjälp till

grupper som tvingats lämna sina hem på grund av de

händelser som inneburit hot mot deras säkerhet.

Sverige har välkomnat kommissionens planer på att

utarbeta nya landstrategier för

utvecklingssamarbetet med länderna i Asien. Det

svenska biståndet till Östtimor syftar till att

stärka förutsättningarna för tillkomsten av en stat

byggd på demokrati, respekt för de mänskliga

rättigheterna och en fungerande och öppen

förvaltning.

Amnesty anser att den omröstning i Östtimor under

FN:s överinseende som ledde fram till att Indonesien

avsade sig sina anspråk på territoriet präglades av

systematiska och omfattande kränkningar av de

mänskliga rättigheterna, bl.a. utomrättsliga

avrättningar, våldtäkter och tvångsförflyttningar.

Östtimor avskaffade dödsstraffet för alla brott

1999.

Motionerna

Folkpartiet framhåller i motion 2000/01:U633 (fp)

yrkande 4 att Indonesiens ockupation av Östtimor

avslutades sedan den rådgivande folkförsamlingen i

Indonesien i november 1999 godkände folkomröstningen

om självständighet. Folkomröstningen följdes av en

våg av terror, och stora delar av befolkningen

tvangs på flykt. Behovet av internationellt stöd

till Östtimor för återuppbyggnad och uppbyggnad av

en självständig statsbildning är mycket stort. De

indonesiska myndigheterna och säkerhetsstyrkorna

tycks oförmögna eller rentav ovilliga att hindra

milisens framfart. Regeringen i Jakarta har ett

oavvisligt ansvar för att avväpna milisen i västra

Timor, för att skydda flyktinglägren och den

internationella personalen. I yrkande 5 understryks

vikten av att övergångsarbetet i Östtimor genomförs

under full insyn och medverkan från den

östtimoresiska befolkningen och att övergångstiden

till full kontroll från östtimoresiska myndigheter

blir så kort som möjligt utan att processen

riskeras. Vidare anförs i yrkande 6 att Sverige i FN

bör se till att övergreppen på Östtimor får en

rättslig prövning. I yrkande 7 krävs att Sverige

inom ramen för EU måste utöva starka påtryckningar

på regeringen i Indonesien för att stoppa

övergreppen mot befolkningen i Aceh och för att

områdets framtid skall kunna avgöras i fredliga och

folkrättsligt acceptabla former. Motionärerna

framhåller i yrkande 8 att västra Papua annekterades

av indonesisk militär 1969. Västra Papua har ett mer

eller mindre öppet stöd från lokal indonesisk polis

och militär. Sverige måste inom ramen för EU utöva

starka påtryckningar på regeringen i Indonesien för

att stoppa övergreppen mot befolkningen i västra

Papua och för att områdets framtid skall kunna

avgöras i fredliga och folkrättsligt acceptabla

former. Vidare konstateras att väpnade övergrepp och

sammanstötningar mellan de kristna och muslimska

folkgrupperna har krävt flera tusen liv på ögruppen

Moluckerna sedan oroligheterna började. Motionärerna

hävdar i yrkande 9 att situationen på Moluckerna

kräver internationell uppmärksamhet och bör ingå i

de krav som ställs på de indonesiska myndigheterna

att återställa fredliga förhållanden under full

respekt för mänskliga fri- och rättigheter.

I flerpartimotion 2000/01:U646 (mp, v, c) anförs att

utvecklingen i Östtimor efter folkomröstningen 1999

har kommit att präglas av våld. Sanningen om vilka

som låg bakom våldet måste komma fram för att en

rättsstat skall kunna upprättas i Östtimor samt för

att Östtimor och Indonesien skall kunna fortsätta

den försoning som inletts. Motionärerna menar i

yrkande 1 att Sverige har en skyldighet att agera

för försoning, rättvisa och sanning i Östtimor.

Sverige bör även verka föra att en opartisk

internationell domstol upprättas för att ställa

förövare inom den indonesiska militären och den pro-

indonesiska milisen inför rätta för övergrepp som

begåtts mot Östtimors befolkning (yrkande 2). Den

olösta flyktingfrågan visar att Indonesiens

regering, trots många löften, varit oförmögen att

lösa problemet, vilket tyder på att regeringen har

bristfällig kontroll över militären. Motionärerna

menar i yrkande 3 att Sverige måste ställa krav på

Indonesiens regering för att lösa flyktingfrågan och

respektera Östtimors självständighet.

Utskottets överväganden

Motionerna 2000/01:U646 (mp, v, c) yrkandena 1 och 2

samt 2000/2001:U633 (fp) yrkandena 5 och 6 betonar

behovet av att övergångsarbetet i Östtimor genomförs

under full insyn, att en fungerande rättsstat kommer

till stånd och att förövare som gjort sig skyldiga

till övergrepp mot Östtimors befolkning ställs inför

rätta.

Utskottet kan inledningsvis notera att Sverige och

EU i både multi- och bilaterala sammanhang verkar

för demokratiska reformer i Indonesien och att

fredliga lösningar på landets regionala konflikter

kan komma till stånd.

EU:s allmänna råd antog i mars 2000 rådslutsatser

med målsättningar i denna riktning. EU uttalade vid

ett ministermöte i juni 2000 sitt stöd för ett

starkt, enat och demokratiskt Indonesien och sitt

stöd till Indonesiens territoriella integritet. I en

gemensam deklaration uttalade EU sitt stöd till

Indonesiens demokratiska reformer och fredliga

lösningar på regionala konflikter, vilket har varit

ett genomgående budskap i kontakterna med

indonesiska företrädare.

Utskottet konstaterar att det östtimoresiska

ledarskapet, liksom FN, står inför stora och svåra

utmaningar. Bristen på både på kvalificerad och

utbildad personal är akut. Även bristen på

samhälleliga institutioner, som behövs för

utvecklingen av landet är mycket allvarlig och

kanske ett av de största hoten mot en demokratisk

utveckling. Sverige har ett intresse av en positiv

utveckling i Östtimor, vilket bl.a. markerades av

biståndsministerns besök i både Östtimor och västra

Timor år 2000. Sverige bistod under år 2000

Indonesien med 38 miljoner kronor. I landstrategin

2000-2004 för Sveriges bilaterala biståndssamarbete

med Indonesien anges stöd till demokratiska

reformer, med särskilt fokus på MR, som ett av två

mål. Vid givarmötet för Östtimor i december 2000

underströk Sverige vikten av gott samhällsstyre och

välkomnade planerna på en övergång till

självständighet vid slutet av 2001, vilket

förutsatte att tillräckliga förberedelser görs.

Förberedelserna för processer inför nationella

domstolar i Östtimor och Indonesien är i gång. De

första åtalen har väckts och Indonesien har inrättat

en särskild domstol som har behörighet att med

retroaktiv verkan behandla grova MR-brott, dvs. även

MR-brott som begicks före domstolens inrättande kan

prövas. Indonesien har ensidigt åtagit sig att

lagföra de ansvariga för MR-övergreppen i Östtimor.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna

2000/01:U646 (mp, v, c) yrkandena 1 och 2 samt

2000/2001:U633 (fp) yrkandena 5 och 6 kan besvaras.

Sverige har vid ett flertal tillfällen framfört sin oro för

situationen i västra Timor till den indonesiska

regeringen samt krävt att Indonesien löser

flyktingkrisen, återställer säkerheten, avväpnar och

upplöser milisen samt tillser att de skyldiga till

Atambua-morden ställs inför rätta.

Även EU har vid ett flertal tillfällen framfört att

Indonesien måste återställa säkerheten och lösa

flyktingkrisen i västra Timor.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna

2000/01:U633 (fp) yrkande 4 och 2000/01:U646 (mp, v,

c) yrkande 3 kan besvaras.

I motion 2000/01:U633 (fp) betonar motionärerna även

att Sverige inom ramen för EU bör sätta press på

regeringen i Indonesien för att stoppa övergreppen

mot befolkningen i både Aceh (yrkande 7) och i

västra Papua (yrkande 8) samt att indonesiska

myndigheterna respekterar mänskliga rättigheter på

Moluckerna (yrkande 9).

EU uttryckte i januari 2000 djup oro över

utvecklingen i bl.a. Aceh och på Moluckerna

samtidigt som man bekräftade stödet för ett starkt,

enat och demokratiskt Indonesien. EU uttalade sitt

stöd till en fredlig lösning på konflikten i Aceh

och välkomnade att rättsliga prövningar av brott mot

mänskliga rättigheter i Aceh inletts.

I flera sammanhang har EU framfört sin oro för

utvecklingen i Moluckerna och givit sitt stöd till

en fredlig lösning på konflikten. Detta budskap förs

därutöver kontinuerligt fram i regelbundna kontakter

med myndighetsrepresentanter och på politisk nivå,

bilateralt såväl som inom ramarna för EU.

I oktober 2000 genomförde EU en mission till

Moluckerna, i vilken svenska representanter deltog,

för att träffa parterna och utvärdera läget samt för

att bedöma hur EU:s stöd borde utformas.

EU har under 2000 ett flertal gånger uttalat sitt

stöd för en fredlig lösning på konflikten i Irian

Jaya/västra Papua. Budskapet framförs i regelbundna

kontakter med myndighetsrepresentanter och på

politisk nivå, bilateralt och inom ramarna för EU.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U633 (fp) yrkandena 7-9 kan besvaras.

27 Afrika - allmänt

Bakgrund

Under senare år har stora ekonomiska och politiska

förändringar ägt rum i Afrika. Demokratin har

förstärkts i många länder. Det svenska biståndet

till Afrika har sina rötter i missionen under 1800-

talet. När avkoloniseringen tog sin början under

1960-talet växte även det svenska statliga

biståndet. De flesta länder i Afrika får i dag någon

typ av bistånd från Sverige. Med 13 länder i Afrika

har Sverige långsiktigt, bilateralt samarbete. De

flesta hör till de allra fattigaste länderna i

världen. En dryg tredjedel av Sidas biståndsbudget

går till Afrika. Till det kommer omfattande svenskt

bistånd via FN, Världsbanken och andra

internationella utvecklingsorgan.

Genom riksdagsbeslut 1997 utformades grunderna för

en ny Afrikapolitik. Ett ökat stöd planeras för att

främja Afrikas ekonomiska utveckling genom

produktion och handel. I utvecklingssamarbetet

arbetar Sida för att upprätta partnerskapsrelationer

där initiativet till, och ansvaret för, olika

utvecklingsprogram i högre grad skall ligga på

länderna själva.

Väpnade konflikter inom och mellan stater präglar

alltjämt den afrikanska kontinenten. Men det finns

också ljusare inslag i Afrikabilden som ofta kommer

i skymundan. Demokratiska val har under 1990-talet

genomförts i ett stort antal afrikanska länder.

Många afrikanska stater har också blivit öppnare och

olika samhällsgrupper har fått stora möjligheter att

uttrycka sina intressen och ambitioner på ett friare

sätt än tidigare. Den demokratiska basen är svag,

men en grund varifrån demokrati och respekt för

mänskliga rättigheter kan vidareutvecklas och

konsolideras har lagts på många håll.

Motionen

Kristdemokraterna framhåller i motion 2000/01:U630

(kd) att positivt bistånd för att hävda de mänskliga

rättigheterna bör riktas just till de länder där de

mänskliga rättigheterna kränks. Generellt är det

viktigt att engagera det civila samhället och att

samverka med svenska och internationella företag i

arbetet med att främja de mänskliga rättigheterna. I

yrkande 1 betonas behovet av att främja MR-

situationen i Afrika.

Utskottets överväganden

Utskottet noterar att regeringen i mars 1998 för

riksdagen presenterade en ny regionstrategi för

Afrika ("Afrika i förändring. En förnyad svensk

Afrikapolitik inför 2000-talet", skr. 1997/98:122).

Den förnyade Afrikapolitik som därmed aktualiserats

har som övergripande mål att stödja afrikanskt ledda

förändringsprocesser, utveckla ett mer jämbördigt

samarbete - ett partnerskap - mellan Sverige och

afrikanska länder och stärka det långsiktiga utbytet

mellan Sverige och Afrika. De mål och riktlinjer som

anges i Afrikaskrivelsen följs upp i de

landstrategier som utarbetas för samarbetet med

huvudmottagarländerna för svenskt bistånd. Särskild

vikt läggs vid fattigdomsbekämpning samt att

satsningen på demokrati och mänskliga rättigheter

genomsyrar allt utvecklingssamarbete med regionen.

Uppmärksamhet ägnas därvid genomförandet av de

internationella rättighetskonventionerna för bl.a.

barns och kvinnors rättigheter.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U630 (kd) yrkande 1 kan besvaras.

28 Kongostaterna

Bakgrund

Republiken Kongo-Brazzaville har under 1990-talet

varit ett av Afrikas mest konfliktdrabbade länder

med tre inbördeskrig som sönderslagit begynnande

demokratisering och utvecklingsprocesser. Regionala

motsättningar mellan norr och söder samt inom den

politiska eliten gällande politisk makt och

kontrollen över oljetillgångarna utgör konfliktens

grundorsaker. Det senaste kriget 1998-99 tvingade

över 1/3 av landets invånare på flykt, och humanitär

hjälp kunde endast bristfälligt nå ut till de svårt

undernärda och fysiskt och psykiskt lidande

flyktingarna. Säkerhetssituationen har dock

förbättrats. De flesta flyktingarna har kunnat

återvända och nås av humanitär hjälp. Sverige har

under 1999 bidragit med humanitär hjälp till

flyktingar via internationella Röda Korset, Svenska

Missionsrådet samt Diakonia. På svenskt initiativ

har konflikten i landet förts upp på dagordningen

för EU-samarbetet och med stöd från Sida och

Utrikesdepartementet har en arbetsgrupp bestående av

bl.a. Svenska Missionsförbundet och

Broderskapsrörelsen arbetat för fredsfrämjande i

Republiken Kongo.

Området kring de stora sjöarna i centrala Afrika

präglas alltsedan folkmordet i Rwanda 1994 av

instabilitet, etniskt färgade motsättningar och

svåra ekonomiska, sociala och politiska problem. I

augusti 1998 inleddes ett rebell-uppror i östra

Demokratiska Republiken Kongo, DRK, med stöd av

grannländerna Rwanda och Uganda. På den kongolesiska

regeringens sida ingrep Zimbabwe, Angola, Namibia

och tillfälligt också Tchad med en regional militär

storkonflikt som följd. Konflikten har förorsakat

den redan drabbade regionen ytterligare instabilitet

och lidande.

Under stora delar av 1990-talet har konflikter

präglat flera delar av Afrika och medfört stor

förstörelse och omfattande mänskliga umbäranden.

Steg mot en lösning av den centralafrikanska

konflikten med Demokratiska Republiken Kongo i

centrum har visserligen tagits genom Lusakaavtalet

som undertecknades i juni 1999, men någon slutlig

fredsöverenskommelse har inte kommit till stånd.

Amnesty framhåller att regeringsstyrkor, milis och

väpnade oppositionsgrupper i Kongo-Brazzaville

begått omfattande brott mot de mänskliga

rättigheterna i samband med de alltjämt pågående

striderna. Obeväpnade civila har avrättats och många

fall av egenmäktigt gripande och fängslande har

rapporterats. Personer som gripits av politiska

eller andra skäl har kvarhållits under lång tid utan

rättslig prövning. Regeringskritiker, däribland

människorättsaktivister och journalister, har

trakasserats.

Kriget i Kongo-Kinshasa bröt ut i augusti 1998 och

åtminstone åtta länders krigsmakter är inblandade i

konflikten. Flera hundra tusen människor har flytt

till grannländer och man uppskattar att det finns

minst en miljon internflyktingar.

Motionerna

I flerpartimotion 2000/01:U606 (kd, s, m, v, c, fp,

mp) framhålls att för Republiken Kongo (Kongo-

Brazzaville) har 1990-talet inneburit en period av

stora omvälvningar. Sverige är en av de största

bidragsgivarna till FN-systemet och dess insatser i

Kongo-Brazzaville. Genom i första hand Svenska

Missionsförbundet, Evangeliska Kyrkan i Kongo och

Sida förmedlas stöd som kommer befolkningen till

godo i olika former.

Förutom att ge fortsatt stöd under

återuppbyggnadsfasen i Kongo-Brazzaville bör den

svenska regeringen, främst genom de kanaler som EU

och FN erbjuder, verka för att den rådande freden

stabiliseras och motverka att stridigheterna

återupptas (yrkande 1). En annan förutsättning för

bestående fred är att de utländska, ekonomiska

intressen som påverkar utvecklingen i landet

kartläggs (yrkande 2).

I motion 2000/01:U658 (fp) framhålls att efter flera

dystra decennier försöker nu många länder i Afrika

sätta upp nya utvecklingsmål. Den

demokratiseringsvåg som sköljt över kontinenten kan

dock inte förväntas leda till fullfjädrade

demokratier över en natt. Nästan parallellt med

Sydafrikas första demokratiska val år 1994 startade

katastroferna i dåvarande Zaire, Sierra Leone och

Rwanda. Trots ständiga medlarförsök pågår

fortfarande stridigheter och våldshandlingar i

Kongo-Kinshasa, Kongo-Brazzaville, Sierra Leone och

Rwanda. Krigen har kommit att påverka stora delar av

den övriga kontinenten. De väpnade konflikterna har

medfört enorma lidanden för civilbefolkningen i

dessa länder. Upprepade rapporter om kränkningar av

de mänskliga rättigheterna har presenterats. Vad som

krävs är att de stridande parterna måste komma till

förhandling. Sverige måste i högre utsträckning

verka för att Lusakaavtalet fullföljs. Sverige har

som land och nation med erfarenhet och tradition ett

mycket stort ansvar, och Sverige bör, enligt yrkande

5, prioritera den krisartade situationen i

Kongostaterna.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att fred är förutsättningen

för hållbar utveckling. Detta gäller såväl Kongo-

Kinshasa som Kongo-Brazzaville.

År 1999 skrev parterna på ett fredsavtal i

konflikten i Kongo-Brazzaville. Utskottet menar att

det finns positiva tecken som tyder på att freden

kan vara bestående och att grunden för en process

mot demokrati och utveckling har lagts. Utskottet

har inhämtat att EU aktivt verkar för att freden

skall bestå och att utvecklingen mot demokrati skall

få fart. Utskottet förutsätter att de i

flerpartimotionen omnämnda kartläggningarna av olika

intressen genomförs av EU, i den utsträckning som

erfordras för att en hållbar utveckling skall

uppnås. En nationell dialog skall nu inledas och en

tidtabell för återgång till demokrati finns. Mycket

kvarstår dock att önska, inte minst behövs en

varaktig lösning på frågan om fördelningen av makt

och resurser.

Konflikten i Demokratiska Republiken Kongo (DRK)

inbegriper ett flertal länder och hotar fred,

säkerhet och utveckling i hela regionen. Efter

mordet på president Kabila är det politiska läget

oklart. Sverige avser att under det svenska EU-

ordförandeskapet ytterligare lyfta fram krisen i DRK

för att söka bidra till en fredlig lösning. Ökad

internationell samordning är viktig (bl.a. dialog

EU-USA), liksom det embargo mot vapenförsäljning

till parterna i konflikten, som nu diskuteras inom

EU.

Genomförandet av det eldupphöravtal (Lusakaavtalet)

som undertecknats av de stridande parterna utgör en

grund och en förutsättning för arbetet att nå fred.

Sverige, liksom EU, stödjer genomförandet av

Lusakaavtalet. Sverige har bidragit med två personer

till MONUC, FN:s observatörsstyrka. Fler kan bli

aktuella när styrkan, enligt säkerhetsrådets beslut,

utvidgas. Sverige har också bidragit till den

partssammansatta militära övervakningskommission som

inrättades efter avtalets undertecknande. Inom ramen

för EU-samarbetet har Sverige medverkat till ett

beslut om att stödja kommissionen med 1,2 miljoner

euro. Inom ramen för medlemskapet i EU bidrar

Sverige också till EU:s fortsatta biståndssamarbete

med DRK, inriktat på främst hälsa, återuppbyggnad av

vägar och förstärkning av rättsväsendet.

Sverige kommer att bilateralt samt inom ramen för

EU-samarbetet och i FN fortsätta att stödja

ansträngningarna att nå en fredlig lösning på

konflikten. På biståndssidan kommer Sverige, i syfte

att minska lidandet för de mest utsatta i

konflikten, att fortsätta stödja det humanitära

arbetet, främst genom FN-systemet och

internationella enskilda organisationer. Det arbete

som bedrivs av svenska samfund och andra enskilda

organisationer, på bl.a. undervisnings- och

hälsoområdet, kommer också att fortsätta erhålla

stöd.

Med detta anser utskottet att motionerna

2000/01:U606 (kd, s, m, v, c, fp, mp) yrkandena 1

och 2 samt 2000/01:U658 (fp) yrkande 5 kan besvaras.

29 Somalia

Motionen

I motion 2000/01:U612 (v) yrkande 4 konstateras att

sedan president Siad Barre i Somalia störtades har

olika försök att skapa fred gjorts samtidigt som

inbördeskriget pågått. Inte mindre än 13

fredskonferenser har anordnats av grannländerna. En

av dem som från Somaliland deltog i Artakonferensen,

Garaad Abshir Salaah, ställdes inför rätta och

dömdes till sju års fängelse för högförräderi. Detta

betraktas av de flesta som en konstruerad anklagelse

och ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Vänsterpartiet anser att den svenska regeringen via

FN och EU bör kräva Abshir Saalahs frigivning.

Utskottets överväganden

Utskottet har inhämtat att enligt den information

den svenska regeringen erhållit från tillförlitliga

källor i Somaliland i norra Somalia frigavs Abshir

Salaah under hösten år 2000. Vidare skall allmän

amnesti ha utgått till deltagarna i fredskonferensen

i Arta, det s.k. Djiboutiinitiativet.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U612 (v) yrkande 4 kan besvaras.

30 Etiopien och Eritrea

Bakgrund

Konflikten mellan Etiopien och Eritrea har inte fått

någon lösning trots medlingsansträngningar från OAU

(Afrikanska enhetsorganisationen) med stöd från FN

och EU. Sverige har beslutat att försöka behålla ett

konstruktivt samarbete med Etiopien och Eritrea,

såvida inte kriget utvidgas. Utskottet har tidigare

(bet. 1999/2000:UU11) behandlat situationen i

Etiopien och Eritrea.

Någon egentlig demokratisering har ännu inte ägt

rum i Eritrea. Regeringspartiet, Peoples Front for

Democracy and Justice (PFDJ), är alltjämt det enda

existerande politiska partiet.

Amnesty noterar att fortsatta kriget mellan

Etiopien och Eritrea har båda parter anklagat

varandra för kränkningar av de mänskliga

rättigheterna. Det var svårt att få oberoende

bekräftelser på många av anklagelserna. Etiopien

grep och utvisade eritreaner under mycket svåra

förhållanden. Kriget krävde ett stort antal offer

och mängder av människor blev internflyktingar.

Etiopien mötte även väpnad opposition inom landet

och det kom många rapporter om att regeringstyrkor

gjort sig skyldiga till brott mot de mänskliga

rättigheterna.

Motionen

Vänsterpartiet konstaterar att det under flera år

rått krigstillstånd mellan Etiopien och Eritrea. Det

område som tvisten gäller beboddes av eritreaner och

administrerades av eritreanska myndigheter när

Etiopien gjorde anspråk på området. Eritrea och

Etiopien beskyller varandra för brott mot de

mänskliga rättigheterna. Enligt de senaste

beräkningar som gjorts uppgår antalet deporterade

eritreaner till 88 000. Ungefär 1 500 eritreaner som

hölls som fångar i militärläger fördes över till

Didessalägret i närheten av Dire Dawa i juni 2000.

En del av dem är barn under 18 år. Några av fångarna

har redan dött i lägret. Fångarna utväxlas eller

deporteras inte till Eritrea. Etiopien låter dem

inte lämna lägret på annat sätt än genom att de tas

emot av tredje land. För att lösa detta problem kan

det visa sig nödvändigt med en evakuering till

länder utanför regionen. Motionärerna framhåller i

motion 2000/01:U631 (v) yrkande 3 att om UNHCR gör

en sådan framställning bör Sverige agera positivt så

att dessa flyktingar tillfälligt kan tas emot i

Sverige.

Utskottets överväganden

Utskottet har inhämtat att genomförandet av

fredsavtalet pågår och att FN:s fredsbevarande trupp

finns på plats. Förslag om nya vallagar är under

utarbetande. Utskottet anser det som angeläget att

Sverige framhåller vikten av att flera partier får

delta i valet.

Frigivning och utväxling har skett av både

krigsfångar och civila som hållits fängslade i

respektive land. I konflikten mellan Etiopien och

Eritrea anklagar båda parter varandra för

kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Etiopien

grep och utvisade eritreaner under mycket svåra

förhållanden. Fängslade eritreaner i fångläget

Didessa har fått möjlighet att repatrieras till

hemlandet. Didessa beräknas stänga inom kort.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U631 (v) yrkande 3 kan besvaras.

31 Latinamerika - allmänt

Bakgrund

Det svenska biståndssamarbetet med Latinamerika

skiljer sig från samarbetet med Afrika och Asien då

merparten av de latinamerikanska länderna omfattas

av regionala anslag som fördelas efter behov och

svenska prioriteringar. En stor del av det svenska

stödet kanaliseras genom enskilda organisationer och

FN:s biståndsorgan. De största mottagarländerna av

svenskt bilateralt bistånd är Bolivia, Colombia, El

Salvador, Guatemala, Honduras, Peru och Nicaragua.

Den latinamerikanska regionen uppvisar stora

skillnader avseende ländernas demokrati- och MR-

situation. Generellt sett pågår en utveckling mot en

demokratisk samhällsstyrning, men fortfarande

återstår betydande problem och brister, t.ex. saknar

många länder en reell demokratisk kultur. Den

fattigdom som en stor del av befolkningen lever i

utgör ett av de främsta hindren för konsolidering av

demokratin. Fattiga människor, särskilt

ursprungsbefolkning, kvinnor och barn, är speciellt

utsatta vad gäller de mänskliga rättigheterna. Men

det finns också positiva undantag, t.ex. Uruguay

och Costa Rica, som båda kan uppvisa väl utvecklade

demokratiska system.

Motionen

I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 4 uppmärksammas

situationen i Latinamerika. Demokratins stärkande i

Latinamerika utgör ett stort hopp för stärkandet av

de mänskliga rättigheterna. Institutionellt stöd bör

vara prioriterat i utvecklingssamarbete med

Latinamerika. I internationella forum bör Sverige

verka för att narkotikaindustrin, som i många

latinamerikanska länder är roten till våld och MR-

förbrytelser, bekämpas i största möjliga

utsträckning.

Relationerna till genuint odemokratiska regimer,

som den på Kuba, måste präglas av mycket bestämda

uppmaningar till demokratiska reformer. I Colombia

fortsätter inbördes strider mellan gerillan FARC och

statsmakten, och på båda håll begås illdåd, bl.a.

mord, försvinnanden och våldsamma bortföranden av

lokalbefolkningen, i stor skala.

Utskottets överväganden

Motionären i motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 4 vill

att stöd till demokratiska institutioner skall

prioriteras i utvecklingssamarbetet med olika länder

i Latinamerika.

Utskottet noterar att utvecklingssamarbetet med

Latinamerika i dag svarar för ungefär 10 % av

Sveriges bilaterala biståndsbudget. Tyngdpunkten

läggs på frågor om främjande av mänskliga

rättigheter och demokrati.

Även samarbetet med enskilda organisationer, vilket

i stor utsträckning fokuserat på mänskliga

rättigheter, folkligt deltagande samt demokrati, har

historiskt sett haft en framskjuten roll i

Latinamerika. I den av Sida föreslagna nya strategin

för utvecklingssamarbetet med Centralamerika och

Karibien, som inom kort skall bli föremål för

regeringsbeslut, har demokrati- och

rättighetsfrågorna fått en särskild belysning och

givits stor uppmärksamhet.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U630 (kd) yrkande 4 kan besvaras.

32 Kuba

Bakgrund

De insatser som Sida finansierar inom ramen för

utvecklingssamarbetet med Kuba följer 1995 års

regeringsbeslut och syftar till att främja öppenhet

och förändringar som möjliggör demokratiska

reformer, respekt för mänskliga rättigheter och

övergång till marknadsekonomi. Utbildning och

erfarenhetsutbyte som främjar kunskap och insikt om

utvecklingen i andra länder har därför kommit att

utgöra en väsentlig del av biståndet till Kuba.

Kostnaderna för utvecklingssamarbetet gällande Kuba

beräknades till ca 11 miljoner kronor för år 2000.

Mer än hälften av detta belopp används för

utbildning i modern nationalekonomi. Biståndet

omfattar också t.ex. ekumeniskt besöksutbyte samt

seminarier om bl.a. mänskliga rättigheter.

I Kuba är läget beträffande respekten för de

mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna

fortsatt mycket allvarligt med omfattande övergrepp

mot medborgerliga och politiska rättigheter. Antalet

avrättningar uppskattades 1999 till mellan 20 och

30. FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna

har kritiserat Kuba för att ha brutit mot de

mänskliga rättigheterna och krävde att regeringen

skulle respektera de grundläggande friheterna.

Amnesty rapporterar att hundratals politiska

fångar, däribland flera samvetsfångar, satt

fängslade i Kuba år 2000. Flertalet av dem hade

dömts efter bristfälliga rättegångar. Amnesty

konstaterar även att utredningar om brott mot de

mänskliga rättigheterna försvåras av restriktioner

som införts av regeringen.

Motionen

Folkpartiet framhåller i motion 2000/01:U629 (fp)

att den kubanska regimen kontinuerligt har förlorat

i legitimitet de senaste åren. Sedan 1990-talets

början finns det i Kuba en organiserad

demokratirörelse som omfattar politiska partier,

människorättsorganisationer, oberoende

fackföreningar och journalister. Motionärerna kräver

i yrkande 1 att den svenska regeringen uppmärksammar

demokratirörelsen i Kuba och rörelsens behov av

kontakter med utlandet, legitimitet och därmed skydd

gentemot sin egen regim. Den svenska regeringen bör

se och erkänna detta behov. Utrikesministern bör

snarast besöka Kuba för att öppet träffa företrädare

för såväl regimen som för demokratirörelsen. I

yrkande 2 framhålls att Amnesty International i år

rapporterar om hur den kubanska regimen konsekvent

kränker de mänskliga rättigheterna och att det är

viktigt att Sverige stöder de oberoende journalister

som finns i Kuba. Den svenska regeringen bör också i

högre grad uppmärksamma de politiska fångarna och

den bristande respekten för de mänskliga

rättigheterna i Kuba (yrkande 3). Vidare framhålls

att rättegångarna i Kuba enligt internationella

normer är mycket bristfälliga. Många som står

åtalade i brottmål har inte tillgång till juridiska

ombud. I yrkande 4 krävs att den svenska regeringen

uttalar sin oro över den tilltagande användningen av

dödsstraffet på Kuba samt vädjar till den kubanska

regimen att den omgående inför ett moratorium på

verkställandet av dödsstraff.

Sverige bör, i rollen som ordförande i EU våren

2001, arbeta för att Kubafrågan hamnar högt upp på

den gemensamma utrikes- och biståndspolitiska

agendan. Motionärerna menar i yrkande 6 att Sverige

bör driva på så att EU agerar samfällt och agerar

för en förbättring av de mänskliga rättigheterna i

Kuba. Inom ramen för EU-samarbetet bör Sverige verka

för att unionen uttalar öppet stöd till Kubas

demokratirörelse samt i kontakterna med den kubanska

regimen ställer hårdare krav på genomförande av

demokratiska reformer.

Utskottets överväganden

I motion 2000/01:U629 (fp) betonas vikten av ett

aktivt arbete för att förbättra MR-situationen på

Kuba, bl.a. genom att stödja demokratirörelsen,

oberoende journalister och politiska fångar

(yrkandena 1-3).

Utskottet noterar i detta sammanhang att Kubas

myndigheter inte respekterar åsikts-, yttrande- och

föreningsfrihet. Endast regimtrogna

massorganisationer är tillåtna och inga oberoende

grupper eller andra partier än kommunistpartiet har,

trots försök, beviljats legal status av

myndigheterna. Det är även oroande att förföljelse

av av de oliktänkande fortfarande förekommer.

Sverige fäster stor vikt vid demokratirörelsen i

Kuba och den svenska regeringens företrädare har

kontakt med såväl myndigheter som organisationer och

enskilda. Utskottet vill peka på det nödvändiga i

att dessa kontakter vidareutvecklas på lämpligt

sätt.

Enligt den kubanska konstitutionen får endast

staten och kommunistpartiet äga massmedier. Det

finns dock en grupp oberoende journalister i Kuba

som under svåra förhållanden bedriver journalistiskt

arbete. Även denna grupp av oliktänkande är utsatt

för förföljelse. Sverige driver ett kontinuerligt

arbete för att främja mänskliga fri- och

rättigheter, såsom yttrande- och pressfrihet. Detta

sker i dialog med olika delar av det kubanska

samhället. De svenska protesterna mot de allvarliga

bristerna i medborgerliga rättigheter i Kuba

uppmärksammades särskilt i augusti 2000, då tre

svenska journalister frihetsberövades av kubanska

myndigheter.

Sverige hävdar i olika sammanhang att respekt för

medborgerliga och politiska rättigheter tillhör alla

länders internationella förpliktelser. Beträffande

Kuba ställde sig Sverige som medförslagsställare

till den resolution som behandlar mänskliga

rättigheter i Kuba och som antogs av FN:s kommission

för mänskliga rättigheter i april 2000.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U629 (fp) yrkandena 1-3 kan besvaras.

Motionärerna betonar i yrkande 6 vikten av att

Sverige via EU verkar för att MR-situationen på Kuba

uppmärksammas.

Genom medlemskapet i EU agerar Sverige gemensamt

med övriga EU-länder i flera internationella

organisationer, bl.a. i FN. I mars 2000

uppmärksammade EU det systematiska förnekandet av

medborgerliga och politiska rättigheter och

grundläggande friheter i Kuba. EU uppmanade bl.a. de

kubanska myndigheterna att vidta kraftfulla åtgärder

för att garantera yttrande-, åsikts-, förenings- och

församlingsfrihet för Kubas befolkning. Vidare

beklagade man djupt politiskt föranledda

frihetsberövanden och beslut om husarrest samt det

fortsatta förtrycket av oliktänkande och politiska

motståndare i landet. Den kubanska regeringen

uppmuntrades i detta sammanhang att göra en fredlig

övergång till pluralistisk demokrati och ett

flerpartisystem möjlig. EU noterade med intresse

vidtagna steg för att i viss utsträckning garantera

religionsfrihet samt uppmanade Kuba att tillträda

FN:s konventioner om mänskliga rättigheter.

EU:s gemensamma ståndpunkt om Kuba, som förlängdes

senast i juni 2000, understryker ytterligare den

vikt som Sverige och EU lägger vid att Kuba

respekterar de mänskliga fri- och rättigheterna.

Kuba kommer under Sveriges ordförandeskap att vara

ett av de prioriterade länderna i Latinamerika och

Karibien för den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U629 (fp) yrkande 6 kan besvaras.

I samma motion betonar Folkpartiet nödvändigheten av

en fungerande rättsstat och uttrycker oro

beträffande det tilltagande användandet av

dödsstraffet på Kuba (yrkande 4).

Den svenska regeringen beslutade i oktober 1995 att

Sida genom internationella och svenska institutioner

och organisationer får stödja initiativ i Kuba som

bidrar till att skapa förutsättningar för ekonomisk

och politisk system-öppning och som främjar

demokratiska reformer och respekten för mänskliga

rättigheter. Att främja en fungerande rättsstat är

en del av detta övergripande arbete.

Bristen på information från de kubanska

myndigheterna gör det svårt att med säkerhet

fastställa antalet dödsstraffsdomar och

avrättningar. Med anledning av uppgifterna år 1999

om att antalet avrättningar på Kuba ökat publicerade

EU i juni 1999 en förklaring i vilken EU djupt

beklagade detta faktum samt uppmanade Kuba att

ansluta sig till den internationella konventionen om

medborgerliga rättigheter och politiska rättigheter,

vari artikel 6 behandlar tillämpning av dödsstraff.

Sverige har på bilateral basis protesterat mot

tillämpningen av dödsstraffet och uppmanat Kuba att

införa ett moratorium för verkställigheten av

dödsdomar. Sverige avser att följa upp utvecklingen

i denna fråga och kommer att verka för ett gemensamt

agerande av EU.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U629 (fp) yrkande 4 kan besvaras.

33 Colombia

Bakgrund

Sedan flera decennier präglas situationen i Colombia

av våld, till följd av interna väpnade konflikter

mellan landets gerillarörelser, paramilitära grupper

och armén. President Andrés Pastrana, som tillträdde

sitt ämbete i augusti 1998, placerade fredssträvande

högt på sin politiska agenda. Fredsförhandlingar

mellan regeringen och den största

gerillaorganisationen, FARC, kunde inledas i januari

2000. Allvarliga brott mot de mänskliga

rättigheterna och internationell humanitär rätt

förekommer. Civilbefolkningen, särskilt kvinnor och

barn, har drabbats hårt av konflikten. Mord, tortyr,

kidnappningar och framtvingad intern landsflykt är

vanligt. Antalet internflyktingar beräknas till

drygt 1,3 miljoner.

Amnesty konstaterar i sin senaste årsrapport att

situationen i landet beträffande de mänskliga

rättigheterna förvärrats. Det rapporteras även att

de paramilitära styrkorna ofta tillgriper tortyr.

Colombias regering undertecknade 1999

Interamerikanska konventionen för att förhindra och

bestraffa tortyr. Amnesty kritiserar dock den

colombianska regeringen för att ha lagt in sitt veto

mot ett lagförslag som skulle innebära bättre

överensstämmelse mellan landets lagstiftning och

internationella normer.

Motionerna

Vänsterpartiet framhåller i motion 1999/2000:U21 (v)

att brotten mot de mänskliga rättigheterna i

Colombia är omfattande och att politiska mord

tillhör ordningen för dagen. Den mest grundläggande

mänskliga rättigheten respekteras inte. Det MR-

kontor som FN upprättat i Colombia utgör ett

betydelsefullt och nyskapande verktyg för att främja

MR-arbetet i landet. Motionärerna menar emellertid,

i yrkande 5, att FN bör utse en speciell MR-

rapportör för Colombia.

I flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp) talas om att

straffriheten är ett av de största hoten mot

respekten för de mänskliga rättigheterna. Som

exempel nämns Colombia där armén, paramilitära

grupper och väpnade oppositionsgrupper fortsätter

att begå massakrer. Liksom tidigare lämnade

tusentals familjer sina hem på grund av de grymheter

som begås under konflikten. Dessa brott och

grymheter sker utan att brottslingarna behöver

riskera något straff. Motionärerna kräver i yrkande

12 (delvis) att Sverige måste verka för att de

paramilitära grupperna i Colombia upplöses och att

straffriheten för brott mot mänskliga rättigheter i

Colombia upphör.

I flerpartimotion 2000/01:U653 (v, s, m, kd, c, fp,

mp) framhålls att det i Colombia råder en väpnad

kamp som skördat 100 000-tals offer. Regelrätta

stridigheter förekommer i olika delar av landet

mellan armén och gerilla. Respekten för de mänskliga

rättigheterna och demokratins institutioner är svag.

Paramilitära grupper begår massakrer och allvarliga

övergrepp mot civilbefolkningen. Brott mot

internationell humanitär rätt förekommer också från

gerillarörelser och militärer. Den s.k. Plan

Colombia har utarbetats av den colombianska

regeringen tillsammans med USA med sikte på att

utrota cocaodlingen. Kritiken mot planen är

omfattande inom och utom landet på grund av att 80 %

av de 1,3 miljarder dollar som USA lovat ställa upp

med går till militär upprustning och kemiska

besprutningar.

Sverige stöder olika biståndsprojekt men har också

tagit initiativ till fredssamtal. Motionärerna

föreslår ett ökat svenskt engagemang i

fredsförhandlingarna och i kontaktskapande

aktiviteter. Sverige bör inom EU verka för att EU

utarbetar alternativa program för stöd till

Colombia, program som inte ställer sig bakom planer

för militär upprustning eller kemiska besprutningar.

Sverige bör utarbeta en strategi för bilateralt

arbete med Colombia men också inom ramen för det

svenska ordförandeskapet i EU liksom i FN-arbetet

verka för insatser till stöd för mänskliga

rättigheter, demokrati och fredsförhandlingar.

Utskottets överväganden

Motionärerna bakom flerpartimotion 2000/01:U653 (v,

s, m, kd, c, fp, mp) efterlyser en strategi för

svenskt engagemang i fredsprocessen i Colombia. Även

i flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp)

nämns situationen i Colombia som ett exempel på

straffrihetens skadeverkningar. Motionärerna kräver

att Sverige måste verka för att de paramilitära

grupperna i Colombia upplöses och att straffriheten

för brott mot mänskliga rättigheter i Colombia

upphör (yrkande 12, delvis).

Utskottet konstaterar att Sverige sedan flera år

verkar för att stödja fredsförhandlingarna i

Colombia. Den väpnade konflikten, i vilken flera

aktörer deltar, innebär upprepade och oacceptabla

övergrepp mot framför allt landets civilbefolkning.

Sverige anser att en politisk förhandlingslösning är

det enda som kan lägga grunden för en genuint

fredlig utveckling och därmed full respekt för de

mänskliga rättigheterna.

Sverige har aktivt deltagit i arbetet till stöd för

fredsförhandlingarna, bl.a. genom att den svenska

regeringen år 2000 inbjöd båda parterna för samtal i

Stockholm. Parterna har uppmanats att prioritera

delavtal om mänskliga rättigheter och internationell

humanitär rätt, och regeringen har krävt av parterna

att man undviker våldsamheter eller på andra sätt

bryter mot de mänskliga rättigheterna.

I egenskap av ordförande gjorde Sverige på

Europeiska unionens vägnar den 19 januari 2001 ett

uttalande till förmån för fredsprocessen i Colombia.

I uttalandet uppmanades bl.a. gerillagruppen FARC

att återgå till förhandlingsbordet och den

colombianska regeringen att vidta nödvändiga

åtgärder för att komma till rätta med de

paramilitära gruppernas aktiviteter. Vidare uppmanar

EU regelbundet alla parter att upphöra med våldet

samt respektera de mänskliga rättigheterna och

uppfylla vad den internationella humanitära rätten

kräver av parter i väpnad konflikt.

Utskottet har med stort intresse följt utvecklingen

i Colombia och samtalade i januari 2001 med

president Pastrana under dennes besök i Stockholm.

Presidenten informerade då utskottet om sina möten

med gerillan. Utskottet har noterat att nya

fredssamtal sedan dess inletts i Colombia. En

internationell delegation, vari även Sverige deltar,

har fört samtal med bl.a. FARC-gerillan.

Under de senaste åren har Sverige bidragit med

olika insatser till stöd för offren för konflikten i

Colombia. Stödet ges såväl bilateralt, särskilt via

enskilda respektive näringslivsorganisationer, som

genom EU och FN-systemet. Under hösten 2000

presenterade regeringen en skrivelse (skr. 2000/01:2

"Att förebygga väpnade konflikter"), vari framgår

att situationen i Colombia prioriteras i det arbete

som utförs i den latinamerikanska regionen.

Utrikesdepartementet utarbetade i slutet av året

övergripande mål och en strategi för det svenska

agerandet gällande Colombia. Det strategiska

ramverket innehåller bl.a. satsningar på att bidra

till ökade ansträngningar inom t.ex. EU och FN,

vidareutveckling av kontakerna med berörda aktörer

samt främjande och stöd för humanitära

biståndsinsatser i Colombia.

Den svenska regeringen har inte uttalat stöd för

den aktuella Plan Colombia. Enligt svensk mening

innehåller planen stöd till viktiga områden som

alternativ utveckling, reformer inom rättsväsendet

och mänskliga rättigheter, men de militära delarna

av planen har kritiserats. Plan Colombia har inte

tagits fram i samarbete med det civila samhället,

varför man från Sveriges och EU:s sida har valt att

tala om stöd till fredsprocessen och det civila

samhället.

Då narkotikatrafik har stor inverkan på situationen

i regionen vill utskottet betona att kampen mot

narkotikahandel och smuggling är en ytterst

angelägen uppgift för det internationella samfundet

och kräver ett aktivt engagemang från bl.a. FN.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna

2000/01:U653 (v, s, m, kd, c, fp, mp) och

2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 12 (delvis)

kan besvaras.

Beträffande Vänsterpartiets önskan i motion 1999/2000:U21 om

att FN utser en speciell MR-rapportör för Colombia

(yrkande 5) noterar utskottet att frågan har

diskuterats upprepade gånger i FN-sammanhang. Efter

övervägande valde FN att upprätta ett kontor i

Bogotá, med uppgift att regelbundet rapportera om

MR-situationen och hjälpa de aktörer som finns på

plats. Fördelen med ett kontor är bl.a. att man

ständigt finns närvarande och kan föra en direkt

dialog. Att därutöver utse en rapportör med liknande

mandat ansågs i diskussionen kunna undergräva

kontorets funktion och ställning samt riskera

dubbelarbete och oklar rapporteringsstruktur.

Kontoret rapporterar till FN:s högkommissarie för

mänskliga rättigheter och Kommissionen för mänskliga

rättigheter.

Utskottet välkomnar kontorets upprättande och

understryker att kontorets arbete måste kunna

genomföras i enlighet med mandatet. Sverige har

helhjärtat stött verksamheten och utskottet vill

betona att även andra EU-länder måste leva upp till

sina åtaganden och ge kontoret erforderligt stöd i

sitt arbete.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

1999/2000:U21 (v) yrkande 5 kan besvaras.

33 Förenta staterna

Bakgrund

Den amerikanska författningen ger ett omfattande

skydd åt de mänskliga rättigheterna. Statliga

institutioner, självständiga domstolar, enskilda

organisationer och fria medier försvarar individers

och olika minoriteters rättigheter varför

situationen beträffande mänskliga rättigheter i USA

i allmänna termer kan beskrivas som god. Den kritik

som framförs berör främst bristen på efterlevnad av

internationella normer och deras införlivande i

nationell lagstiftning. Tillämpningen av dödsstraff

är den enskilt mest angelägna frågan. Efter ett

moratorium återinfördes dödsstraffet 1976. Sedan

dess har 598 människor avrättats. I vissa delstater

tillämpas dödsstraff även på minderåriga och mentalt

handikappade. Bruket av dödsstraff har på senare tid

blivit föremål för en omfattande politisk debatt och

mediegranskning.

Amnesty rapporterar även om polisbrutalitet,

dödsfall och misshandel i fängelser och häkten.

Vidare kritiserar Amnesty behandlingen av

asylsökande. Organisationen understryker att

myndigheter på lokal, delstatlig och federal nivå

måste vidta åtgärder beträffande ett stort antal

frågor rörande mänskliga rättigheter. Amnesty kräver

att den amerikanska regeringen ratificerar

internationella människorättsfördrag.

Motionerna

I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 5 uppmärksammas

situationen i USA. Sverige bör uppmana USA att

stödja FN-fördraget om en ny internationell

brottmålsdomstol. Sverige måste också fortsätta att

i lämpliga forum uppmana USA att avskaffa

dödsstraffet.

I motion 2000/01:U642 (mp) framhålls att den

pågående tvångsförflyttningen av navajo- (även

benämnda dineh) och hopifamiljer i Arizonas

nordöstra del är en fortsättning på århundraden av

förtryck av Amerikas ursprungsfolk. Brott mot de

mänskliga rättigheterna och mot ursprungsfolkens

rättigheter begås dagligen. Miljön är svårt sargad

till följd av exploatering av uran och kol. För

människor och djur, som bebor området, har det fått

ödesdigra konsekvenser. Indianernas religion är

oupplösligt knuten till marken de är födda på. USA

följer inte FN:s deklarationer om de mänskliga

rättigheterna och biologisk mångfald. I motionen

krävs att Sverige därför snarast bör ta initiativ

till att föra upp frågan om tvångsförflyttningarna

från Big Mountain på FN:s agenda och i bilaterala

samtal med den amerikanska regeringen. Dessutom bör

regeringen lyfta fram frågan inom EU för att få ett

bredare stöd och en större tyngd bakom kravet på

indianernas rätt till sin mark, sin traditionella

försörjning och sin kultur.

Utskottets överväganden

I motion 2000/01:U630 (kd) betonas behovet av att

främja de mänskliga rättigheterna i USA (yrkande 5).

Motionärerna vill bl.a. att Sverige dels uppmanar

USA att stödja FN-fördraget om en ny internationell

brottmålsdomstol, dels uppmanar USA att avskaffa

dödsstraffet. Utskottet har inhämtat att president

Clinton strax före sin avgång den 31 december 2000

undertecknade USA:s anslutning till stadgan för den

internationella brottmålsdomstolen. För att USA:s

medlemskap skall bli juridiskt bindande erfordras nu

ratificering, vilket kräver godkännande av senaten

med två tredjedels majoritet.

Arbetet mot dödsstraffet är en prioriterad fråga

för EU:s gemensamma utrikespolitik inom området

mänskliga rättigheter och även profilfråga i

Sveriges bilaterala kontakter med andra länder.

Utskottet utgår från att dialogen med USA i denna

fråga fortsätter och att Sverige och EU i lämpliga

forum uppmanar USA att avskaffa dödsstraffet.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion

2000/01:U630 (kd) yrkande 5 kan besvaras.

Motion 2000/01:U642 (mp) handlar om

tvångsförflyttningarna av navajo- (dineh) och

hopifamiljer från Arizonas nordöstra del.

USA:s kongress beslöt år 1974 att lösa konflikten

mellan de två folken genom att anta en lag som gav

hopifolket rätten till den omtvistade marken

samtidigt som dinehfolket fick 25 år på sig att

flytta, dvs. före den 1 februari 2000. Under åren

har 13 000 medlemmar av dinehstammen flyttats till

andra områden. Enligt de federala myndigheterna har

dinehindianerna därigenom erhållit avsevärt bättre

levnadsförhållanden. Emellertid har omkring 3 000

dinehindianer motsatt sig omflyttning. Deras krav

att få bo kvar har prövats vid upprepade tillfällen

i domstol och av den federala kongressen, som år

1996 antog ännu en lag som ålade dinehfolket att

antingen arrendera ut sina mark till hopifolket

eller att flytta därifrån. Frågan om

dinehindianernas situation har tagits upp i FN:s

arbete för de mänskliga rättigheterna.

Sverige arbetar för att personer som tillhör

urbefolkningar och nationella eller etniska,

språkliga och religiösa minoriteter i alla länder

ges möjlighet att på lika villkor med

majoritetsbefolkningen effektivt åtnjuta alla de

mänskliga rättigheterna. Grupper som strävar efter

att behålla sin särart bör få möjlighet till det. En

rad internationella instrument behandlar denna

fråga, bl.a. konventionen om de medborgerliga och

politiska rättigheterna, som USA har anslutit sig

till. Utskottet förutsätter att regeringen

fortsätter att verka för att dessa rättigheter

respekteras av alla. Sverige stödjer även

initiativet att inom FN:s ram etablera ett permanent

forum för urbefolkningsfrågor och anser att en

etablering av ett dylikt forum skulle utgöra ett

viktigt redskap i dialogen mellan

urbefolkningsgrupper och stater.

Med vad ovan anförts anser utskottet att

motion 2000/01:U642 (mp) kan besvaras.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kränkningar av de

mänskliga rättigheterna

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206

yrkandena 12 och 14 besvarad med vad utskottet anfört,

2. beträffande minoriteters rätt till

utveckling

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U415

yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört,

3. beträffande stöd för folkligt

engagemang i mellanmänskliga kontakter

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U510

yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört,

4. beträffande skydd mot diskriminering

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U601 besvarad

med vad utskottet anfört,

5. beträffande stöd till parlamentariskt

och civilt utbyte i krisländer

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U619 besvarad

med vad utskottet anfört,

6. beträffande en redovisning av läget

beträffande de mänskliga rättigheterna i

biståndsländer

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U621

yrkandena 4 och 6 besvarad med vad utskottet anfört,

7. beträffande stärkning av efterlevnaden

av FN:s deklaration om de mänskliga

rättigheterna

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U635

yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört,

8. beträffande ratificering av

tilläggsprotokoll om ekonomiska, sociala och

kulturella rättigheter

att riksdagen förklarar motion 2000/01:K399

yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört,

9. beträffande ett svenskt FN-initiativ om

djurens rättigheter

att riksdagen avslår motion 2000/01:MJ544 yrkande

11,

res. 1 (mp)

10. beträffande dödsstraffets

avskaffande

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206

yrkande 15, 2000/01:U404 yrkande 13 samt

2000/01:U630 yrkande 8 besvarade med vad utskottet

anfört,

11. beträffande kvinnors och mäns

rättigheter

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U635

yrkandena 10

och 11, 2000/01:A812 yrkande 26 samt

2000/01:U604 yrkande 1 besvarade med vad

utskottet anfört,

12. beträffande förekomsten av

hedersmord

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U622

yrkandena 1, 2

och 4 besvarad med vad utskottet anfört,

13. beträffande människohandel och

stärkandet av jämställdhets-perspektivet

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U604

yrkandena 2 och

3 besvarad med vad utskottet anfört,

14. beträffande kränkningar av kvinnors

rättigheter

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206

yrkande 17

besvarad med vad utskottet anfört,

15. beträffande bekämpande av kvinnlig

könsstympning

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U630

yrkande 11

besvarad med vad utskottet anfört,

16. beträffande kvinnor och media

att riksdagen förklarar motion 2000/01:Kr701

yrkande 40

besvarad med vad utskottet anfört,

17. beträffande betydelsen av rättsstatens

utveckling

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206

yrkande 19

besvarad med vad utskottet anfört,

18. beträffande metoder för att skydda och

främja de mänskliga rättigheterna

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U216

yrkande 3

besvarad med vad utskottet anfört,

19. beträffande den internationella

brottmålsdomstolen

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U635

yrkande 12 i

berörd del besvarad med vad utskottet anfört,

20. beträffande rätten till facklig

organisering

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U215 besvarad

med vad

utskottet anfört,

21. beträffande stöd till

demokratirörelser med hjälp av

informationstekniken

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U644 besvarad

med vad

utskottet anfört,

22. beträffande värnandet om homo- och

bisexuellas rättigheter

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U630

yrkande 12,

2000/01:U661 yrkande 1 samt 2000/01:L459 yrkande

21 besvarade med vad utskottet anfört,

23. beträffande FN:s konvention om

mänskliga rättigheter och diskriminering på

grund av sexuell läggning

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:U404

yrkande 9 och

2000/01:U661 yrkande 16,

res. 2 (v, c, fp, mp)

24. beträffande Sveriges agerande i

internationella organisationer för de

homosexuellas rättigheter

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U661

yrkandena 17-19

besvarad med vad utskottet anfört,

25. beträffande Sveriges agerande i EU för

HBT-personers rättigheter

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U661

yrkande 7

besvarad med vad utskottet anfört,

26. beträffande diskriminering av

funktionshindrade

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U639 och

2000/01:U650 yrkandena 1 och 2 besvarade med vad

utskottet anfört,

27. beträffande FN-organens arbete med att

bekämpa spridningen av hiv/aids

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U613

yrkandena 1-4

besvarad med vad utskottet anfört,

28. beträffande behovet av mediciner samt

information och utbildning i hiv/aids-frågor

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U613

yrkandena 5-7

besvarad med vad utskottet anfört,

29. beträffande legosoldater

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U409 besvarad

med vad

utskottet anfört,

30. beträffande arbetet mot tortyr

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U630

yrkande 7

samt 2000/01:U635 yrkande 2 besvarade med vad

utskottet anfört,

31. beträffande enskilda MR-fall i

Moldavien, Israel och Somalia

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U610

yrkandena 1

och 2, 2000/01:U612 yrkande 4 samt 2000/01:U702

yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet

anfört,

32. beträffande förhållandena på Cypern

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U405

yrkandena 1 och

2 besvarad med vad utskottet anfört,

33. beträffande situationen för

minoriteter i Turkiet

att riksdagen förklarar motionerna

2000/01:U618 samt

2000/01:U648 besvarade med vad utskottet anfört,

34. beträffande samarbetet med Turkiet

att riksdagen med avslag på motion 2000/01:U641

yrkande 3

förklarar motionerna 2000/01:U641 yrkande 1 samt

2000/01:U649 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 3 (mp)

35. beträffande situationen för assyrier,

syrianer, kaldéer och armenier

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U628

yrkande 1

besvarad med vad utskottet anfört,

36. beträffande den historiska synen på

assyrier, syrianer, kaldéer och armenier

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U628

yrkande 3

besvarad med vad utskottet anfört,

res. 4 (v, mp)

37. beträffande assyriernas situation

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U703

yrkandena 1-3

och 5 besvarad med vad utskottet anfört,

38. beträffande förhållandena i

Mellanöstern

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U630

yrkande 3

besvarad med vad utskottet anfört,

39. beträffande antisemitisk propaganda

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U607 besvarad

med vad

utskottet anfört,

40. beträffande situationen i Palestina

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U615

yrkandena 1-6

besvarad med vad utskottet anfört,

41. beträffande förhållandena i

Västsahara

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U21

yrkande 6

samt 2000/01:U627 yrkandena 1 och 2 besvarade

med vad utskottet anfört,

42. beträffande flygförbudszonerna i

Irak

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U406

yrkande 1

besvarad med vad utskottet anfört,

res. 5 (m, fp)

43. beträffande förhållandena i Irak

att riksdagen med avslag på motion 2000/01:U634

yrkande 2

förklarar motionerna 2000/01:U406 yrkandena 2-4

samt 2000/01:U634 yrkande 1 besvarade med vad

utskottet anfört,

res. 6 (v)

44. beträffande kurdernas situation i

norra Irak

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U406

yrkande 6

samt 2000/01:U634 yrkandena 3 och 5 besvarade

med vad utskottet anfört,

45. beträffande behovet av internationella

ad hoc-domstolar

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U634

yrkande 4

besvarad med vad utskottet anfört,

46. beträffande sanktionerna mot Irak

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U703

yrkande 6

besvarad med vad utskottet anfört,

47. beträffande förhållandena i Iran

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U636

yrkandena 2-4

besvarad med vad utskottet anfört,

48. beträffande FN:s närvaro i Iran

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U636

yrkande 5

besvarad med vad utskottet anfört,

49. beträffande den kritiska dialogen med

Iran

att riksdagen förklarar motionerna

2000/01:U605 samt

2000/01:U636 yrkandena 1, 6, 8 och 9 besvarade

med vad utskottet anfört,

50. beträffande förhållandena i Asien

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U630

yrkande 2

besvarad med vad utskottet anfört,

51. beträffande förhållandena i södra

Kaukasus och Centralasien

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U660 yrkandena 1 och

5 besvarad med vad utskottet anfört,

52. beträffande förhållandena i

Afghanistan

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U616

yrkande 3

besvarad med vad utskottet anfört,

53. beträffande förhållandena i Indien och

Pakistan

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U651 samt

2000/01:K339 besvarade med vad utskottet anfört,

54. beträffande förhållandena i Burma

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U632 yrkande 2

besvarad med vad utskottet anfört,

55. beträffande förhållandena i

Folkrepubliken Kina

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U657 yrkandena

2-4 samt 2000/01:U611 yrkandena 2 och 3

besvarade med vad utskottet anfört,

56. beträffande förhållandena mellan

Folkrepubliken Kina och Taiwan

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U611 yrkandena 5

och 6 samt 2000/01:U624 i berörd del besvarade

med vad utskottet anfört,

57. beträffande utvecklingen av en svensk

Kinastrategi

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U611 yrkande 7

besvarad med vad utskottet anfört,

58. beträffande kinesisk

kärnvapenupprustning

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U611 yrkande 4

besvarad med vad utskottet anfört,

59. beträffande demokratiseringen i

Folkrepubliken Kina

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U626 besvarad med vad

utskottet anfört,

60. beträffande förhållandena i Tibet och

Sinkiang

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U603,

2000/01:U624 i berörd del samt 2000/01:U657

yrkande 13 besvarade med vad utskottet anfört,

61. beträffande förhållandena i Hongkong

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U657 yrkande 12

besvarad med vad utskottet anfört,

62. beträffande Taiwans medlemskap i FN

och dess underorgan

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U608 yrkande 1

samt 2000/01:U657 yrkandena 10 och 11 besvarade

med vad utskottet anfört,

res. 7 (fp)

63. beträffande skattebefrielse för

Taiwans representationskontor i Stockholm

att riksdagen med avslag på motion 2000/01:U657

yrkande 5 förklarar motion 2000/01:U608 yrkande

2 besvarad med vad utskottet anfört,

res. 8 (m, c, fp)

64. beträffande dubbelbeskattningsavtal

med Taiwan

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U608 yrkande 3

besvarad med vad utskottet anfört,

65. beträffande den demokratiska

utvecklingen i Taiwan och de militära hoten från

Folkrepubliken Kina

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U611 yrkande 1,

2000/01:U625 samt 2000/01:U657 yrkande 1

besvarade med vad utskottet anfört,

66. beträffande Taiwans medlemskap i WHO

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U652 besvarad med vad

utskottet anfört,

67. beträffande Sveriges och EU:s

representation i Taiwan

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U657 yrkandena 6 och

7 besvarad med vad utskottet anfört,

res. 9 (c, fp)

68. beträffande det officiella utbytet med

Taiwan

att riksdagen avslår motion 2000/01:U657 yrkande 8,

res. 10 (c, fp, mp)

69. beträffande tullområdet Taiwans

medlemskap i WTO

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U657 yrkande 9

besvarad med vad utskottet anfört,

70. beträffande förhållandena i Östtimor

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U646 yrkandena 1

och 2 samt 2000/01:U633 yrkandena 5 och 6

besvarade med vad utskottet anfört,

71. beträffande flyktingsituationen i

Östtimor

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U633 yrkande 4

samt 2000/01:U646 yrkande 3 besvarade med vad

utskottet anfört,

72. beträffande EU:s politik gentemot

Indonesien

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U633 yrkandena 7-9

besvarad med vad utskottet anfört,

73. beträffande förhållandena i Afrika

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U630 yrkande 1

besvarad med vad utskottet anfört,

74. beträffande förhållandena i

Kongostaterna

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U606 yrkandena 1

och 2 samt 2000/01:U658 yrkande 5 besvarade med

vad utskottet anfört,

75. beträffande förhållandena i Etiopien

och Eritrea

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U631 yrkande 3

besvarad med vad utskottet anfört,

76. beträffande förhållandena i

Latinamerika

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U630 yrkande 4

besvarad med vad utskottet anfört,

77. beträffande utvecklingen i Kuba

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U629 yrkandena 1-3

besvarad med vad utskottet anfört,

78. beträffande EU:s politik gentemot

Kuba

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U629 yrkande 6

besvarad med vad utskottet anfört,

79. beträffande rättsstaten i Kuba

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U629 yrkande 4

besvarad med vad utskottet anfört,

80. beträffande fredsprocessen i

Colombia

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U635 yrkande 12 i

berörd del samt 2000/01:U653 besvarade med vad

utskottet anfört,

81. beträffande FN-rapporteringen om

utvecklingen i Colombia

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U21 yrkande 5

besvarad med vad utskottet anfört,

82. beträffande dödsstraffet i Förenta

staterna

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U630 yrkande 5

besvarad med vad utskottet anfört,

83. beträffande förhållandena för

indianbefolkningen i Arizona

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U642 besvarad med vad

utskottet anfört.

Stockholm den 20 mars 2001

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola

Furubjelke (s), Göran Lennmarker

(m), Berndt Ekholm (s), Holger

Gustafsson (kd), Bertil Persson

(m), Carina Hägg (s), Liselotte

Wågö (m), Agneta Brendt (s),

Marianne Jönsson (s), Murad Artin

(v), Jan Erik Ågren (kd), Sten

Tolgfors (m), Marianne Samuelsson

(mp), Marianne Andersson (c), Karl-

Göran Biörsmark (fp), Birgitta

Ahlqvist (s) och Eva Zetterberg

(v).

Reservationer

1. Ett svenskt FN-initiativ om djurens

rättigheter (mom. 9)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Utskottet menar att" och slutar med

"(mp) yrkande 11" bort ha följande lydelse:

Utskottet menar att Sverige, internationellt och

inom EU, måste verka för djurens rätt till rimliga

livsvillkor. Frågan om djurens rättigheter är inte

längre enbart en nationell angelägenhet. Det är

därför angeläget att arbeta gemensamt på

internationell nivå för att förbättra djurens

villkor. Regeringen bör därför ta initiativ till en

FN-konferens och en FN-deklaration om djurens

rättigheter.

Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet motion

2000/01:MJ544 yrkande 11.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande ett svenskt FN-initiativ om

djurens rättigheter

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:MJ544

yrkande 11 som sin mening ger regeringen

tillkänna vad utskottet anfört,

2. FN:s konvention om mänskliga rättigheter

och diskriminering på grund av sexuell

läggning (mom. 23)

Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v), Marianne

Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp) och

Marianne Samuelsson (mp), anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Dock kan homo- och bisexuellas" och

slutar med "21, kan besvaras." bort ha följande

lydelse:

Att i dessa sammanhang hänvisa till att principen

om icke-diskriminering även värnar om homo- och

bisexuellas rättigheter anser utskottet inte vara

tillräckligt. Sverige bör vara pådrivande i FN för

att öka respekten för homosexuellas mänskliga

rättigheter. Det är i detta sammanhang viktigt att

Sverige arbetar för att också FN:s konvention om

mänskliga rättigheter utsträcks till att gälla

förföljelse på grund av sexuell läggning och

könsidentitet.

Därmed tillstyrker utskottet motionerna

2000/01:U404 (c) yrkande 9 och 2000/01:U661 (fp)

yrkande 16 och anser att motionerna 2000/01:U630

(kd) yrkande 12, 2000/01:U661 (fp) yrkande 1 samt

2000/01:L459 (fp) yrkande 21 kan besvaras.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha

följande lydelse:

23. beträffande FN:s konvention om mänskliga

rättigheter och diskriminering på grund av

sexuell läggning

att riksdagen med anledning av motionerna

2000/01:U404 yrkande 9 och 2000/01:U661

yrkande 16 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

3. Samarbetet med Turkiet (mom. 34)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49

börjar med "Den strategi som" och slutar med

"fortsätta denna dialog." bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar att regeringens arbete innebär

en bred dialog med Turkiet som innefattar mänskliga

rättigheter, migrations- och asylpolitik,

handelsfrågor, konsulära och säkerhetspolitiska

frågor. Då situationen i Turkiet är komplex och

innehåller många ingredienser vill utskottet betona

vikten av att en tydlig strategi styr det svenska

agerandet gentemot Turkiet. Utskottet menar att även

ett särskilt sändebud för mänskliga rättigheter bör

utses som del av denna strategi.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50

börjar med "Med vad som" och slutar med "kan

besvaras." bort ha följande lydelse:

Därmed tillstyrker utskottet motion 2000/01:U641

(c, m, v, kd, mp, fp) yrkande 3 och anser att

motionerna 2000/01:U641 (c, m, v, kd, mp, fp)

yrkande 1 och 2000/01:U649 (s) kan besvaras.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha

följande lydelse:

34. beträffande samarbetet med Turkiet

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U641

yrkande 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört samt

förklarar motionerna 2000/01:U641 yrkande 1

samt 2000/01:U649 besvarade med vad

utskottet anfört,

4. Den historiska synen på assyrier,

syrianer, kaldéer och armenier (mom. 36)

Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne

Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51

börjar med "Utskottet anser vidare" och på s. 52

slutar med "3 kan besvaras." bort ha följande

lydelse:

Utskottet har tidigare ansett det vara angeläget

och nödvändigt med en officiell redovisning och ett

erkännande av folkmordet på armenierna. Som en del

av detta folkmord, som genomfördes av det ottomanska

riket under dess upplösningsperiod, drabbades i lika

mån även assyrier/syrianer och kaldéer.

Utskottet anser att ju större öppenhet Turkiet

visar beträffande sitt förflutna, även när det

gäller behandlingen av dessa minoriteter, desto mer

bidrar det till att stärka Turkiets demokratiska

identitet och trovärdighet. Det är viktigt att det

genomförs förutsättningslös, oberoende

internationell forskning om det folkmord som

drabbade minoriteterna i det ottomanska riket. Den

turkiska regeringen har, liksom alla regeringar,

ett ansvar att uppmuntra och underlätta historisk

forskning och ge friast möjliga tillgång till sina

historiska arkiv.

Därmed tillstyrker utskottet motion 2000/01:U628

(v, m, kd, c, fp, mp) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha

följande lydelse:

36. beträffande den historiska synen på

assyrier, syrianer, kaldéer och armenier

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U628

yrkande 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

5. Flygförbudszonerna i Irak (mom. 42)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö,

Sten Tolgfors (alla m) och Karl-Göran Biörsmark (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62

börjar med "Utskottet menar att" och slutar med

"yrkande 1 besvarad." bort ha följande lydelse:

Kurderna i Irak har levt under krig i mer än tre

decennier, med undantag för vissa korta perioder.

Sedan Baathpartiets maktövertagande 1968 har krig

varit ett starkt element i regeringens kurdpolitik.

Teoretiskt liknar folkmordet på kurderna

judeförintelsen, vars huvudsakliga begrepp uttrycks

i följande nyckelord: definition-koncentration

(eller gripande)-likvidering.

Organisationens (Human Rights Watch/Middle East)

slutsats är att den övertygande kan bevisa att

Saddam Husseins regering avsiktligt, genom massmord,

syftade till att tillintetgöra delar av Iraks

kurdiska minoritet, att kurderna, just i egenskap av

kurder, var måltavla i en kampanj kallad Anfal och

att Saddam Husseins regim gjort sig skyldig till

krigs- och utrotningsbrott (ur Utrikesdepartementets

Kurdfrågan (MENA-projektet Delstudie 15, 2000).

Flygförbudszonerna i Irak kom till efter Gulfkriget

för att skydda civilpersoner från kränkningar av de

mänskliga rättigheterna från den irakiska

regeringens sida, samt för att hindra militär

aktivitet i norra respektive södra Irak. Den norra

zonen är ett skydd och en förutsättning för den

kurdiska befolkningens säkerhet.

Om skyddszonen i norra Irak skulle upphöra står mer

än 4 miljoner kurder inför en akut risk för

folkmord. Förutsättningen för att upprätthålla

skyddszonen är att amerikanska och brittiska

stridsflyg kan förhindra regimen att utnyttja

luftrummet. Detta kräver i sin tur att piloterna

erbjuds skydd. Det bästa vore om FN:s säkerhetsråd

kunde ge mandat för skyddet. Denna beklagansvärda

brist på mandat får dock inte innebära att skyddet

upphör. FN:s medlemsstater måste respektera både FN-

stadgan och FN:s folkmordskonvention.

Bristen på mandat får aldrig bli en ursäkt för att

möjliggöra folkmord.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U406 (v)

yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha

följande lydelse:

42. beträffande flygförbudszonerna i Irak

att riksdagen avslår motion 2000/01:U406 yrkande 1,

6. Förhållandena i Irak (mom. 43)

Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62

börjar med "Utskottet konstaterar att" och slutar

med "bakgrund särskilt angelägen." bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att de sanktioner som FN:s

säkerhetsråd riktat mot Irak inte har haft avsedd

effekt. Den effekt som FN antog att sanktionerna

skulle ha var att dessa skulle påverka den irakiska

regeringen att tillåta FN:s vapeninspektörer att

undersöka förekomsten av resterande

massförstörelsevapen i Irak. Genom sanktionerna

skulle regimen känna sig försvagad. Regimen skulle

uppleva sig som hotad av sanktionerna, varefter den

skulle falla till föga och tillåta nya inspektioner.

Denna effekt har uteblivit. De som fått bära bördan

av sanktionerna har inte varit regimen utan folket

som drabbats av hungersnöd, sjukdomar, medicinbrist,

förorenade vattendrag m.m. FN-organet Unicef har

fastslagit att 1,5 miljoner människor dött till

följd av sanktionerna, varav en halv miljon varit

barn. I stället för medgörlighet har FN:s sanktioner

mötts av ett allt halstarrigare motstånd. Man har

hamnat i ett låst läge. Denna låsning har förvärrats

genom USA:s och Storbritanniens folkrättsvidriga

bombningar av såväl militära mål som civil

infrastruktur, vilka går utanför det rättmätiga

uppdraget att upprätthålla flygförbudszonerna i

norra Irak till skydd för den kurdiska befolkningen

och i söder till skydd för den shiamuslimska

minoriteten. Sverige bör därför i FN arbeta för att

sanktionerna hävs eller ges en sådan inriktning att

de drabbar regimen och inte miljoner oskyldiga

civila,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63

börjar med "och anser att motionerna" och slutar med

"1 kan besvaras." bort ha följande lydelse:

och tillstyrker motion 2000/01:U406 (v) yrkande 2

samt anser att motionerna 2000/01:U406 (v)

yrkandena 3 och 4 och 2000/01:U634 (c, m, v, kd, fp,

mp) yrkande 1 kan besvaras.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha

följande lydelse:

43. beträffande förhållandena i Irak

att riksdagen med avslag på motion 2000/01:U634

yrkande 2 och med bifall till motion

2000/01:U406 yrkande 2 som sin mening ger

regering till känna vad utskottet anfört

samt förklarar motionerna 2000/01:U406

yrkandena 3 och 4 och 2000/01:U634 yrkande

1 besvarade med vad utskottet anfört,

7. Taiwans medlemskap i FN och dess

underorgan (mom. 62)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84

börjar med "Utskottet konstaterar att nya" och

slutar med "11 kan besvaras." bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser det ej vara acceptabelt att en

stabil demokratisk statsbildning som Taiwan ställs

utanför världssamfundets samarbetsorgan. Taiwan bör

därför välkomnas i FN:s gemenskap om landet önskar

söka medlemskap. Inom ramen för den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU bör Sverige

verka för att det demokratiska Taiwan ges plats i FN

vid sidan av Folkrepubliken Kina till dess att

folken i Kina och Taiwan i demokratiska val kan ta

ställning till sin eventuella gemensamma framtid.

Detsamma gäller även frågan om Taiwans

representation i FN:s olika underorgan, vars

medlemskår inte endast består av erkända

statsbildningar.

Därmed tillstyrker utskottet motion 2000/01:U657

(fp) yrkandena 10 och 11.

dels att utskottets hemställan under 62 bort ha

följande lydelse:

62. beträffande Taiwans medlemskap i FN och

dess underorgan

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:U657

yrkandena 10 och 11 som sin mening ger

regeringen tillkänna vad utskottet anfört

samt förklarar motion 2000/01:U608 yrkande

1 besvarad med vad utskottet anfört,

8. Skattebefrielse för Taiwans

representationskontor i Stockholm (mom. 63)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö,

Sten Tolgfors (alla m), Marianne Andersson (c) och

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84

börjar med "I enlighet med" och slutar med "vad

utskottet anfört." bort ha följande lydelse:

För att bredda och utveckla förbindelserna med det

demokratiska Taiwan anser utskottet att Sverige bör

ge Taiwans representationskontor i Stockholm

skattebefrielse och diplomatisk status. Detta skulle

vara reciprokt till den status som Exportrådets

kontor i Taipei åtnjuter.

Därmed tillstyrker utskottet motionerna

2000/01:U657 (fp) yrkande 5 samt 2000/01:U608 (m)

yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 63 bort ha

följande lydelse:

63. beträffande skattebefrielse för Taiwans

representationskontor i Stockholm

att riksdagen med anledning av motionerna

2000/01:U657 yrkande 5 och 2000/01:U608

yrkande 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

9. Sveriges och EU:s representation i

Taiwan (mom. 67)

Marianne Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85

börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "7

kan besvaras." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den svenska representationen i

Taipei bör förstärkas, då representationen har visat

sig vara ytterst värdefull för att tillvarata de

omfattande svenska intressena i Taiwan. Vidare anser

utskottet att Sverige aktivt bör medverka till att

EU upprättar ett informationskontor i Taipei.

Med detta tillstyrker utskottet motion 2000/01:U657

(fp) yrkandena 6 och 7.

dels att utskottets hemställan under 67 bort ha

följande lydelse:

67. beträffande Sveriges och EU:s

representation i Taiwan

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:U657

yrkandena 6 och 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Det officiella utbytet med Taiwan

(mom. 68)

Marianne Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp)

och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85

börjar med "Utskottet konstaterar att som" och

slutar med "(fp) yrkande 8." bort ha följande

lydelse:

Sverige bör behandla besökande medborgare från

Taiwan på samma sätt som besökare från andra

viseringspliktiga länder. Att som nu skett vägra

visering för taiwanesiska medborgare i ledande

ställning är oacceptabelt. Invånare från

demokratiska stater får aldrig vägras inresa i

Sverige av politiska etikettskäl.

Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet motion

2000/01:U657 (fp) yrkande 8.

dels att utskottets hemställan under 68 bort ha

följande lydelse:

68. beträffande det officiella utbytet med

Taiwan

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U657 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Den historiska synen på assyrier,

syrianer, kaldéer och armenier (mom. 36)

Holger Gustafsson, Jan Erik Ågren (båda kd),

Marianne Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp)

anför:

Det är viktigt att det genomförs en

förutsättningslös och oberoende internationell

forskning om de folkmord som drabbade minoriteterna

i det ottomanska riket. Den turkiska regeringen har,

liksom alla regeringar, ett ansvar att uppmuntra och

underlätta historisk forskning samt fritt tillträde

till historiska arkiv.

Vi kristdemokrater menar att det är viktigt för

Turkiets anpassning till EU att visa stor öppenhet

när det gäller klarläggande av händelser av stor

vikt i landets tidigare historia.

Ger ovan nämnda forskning belägg för misstankarna

om folkmord även på assyrier/syrianer liksom kaldéer

måste detta också erkännas av Sverige och

världssamfundet.

2. Förhållandena i Iran (mom. 47)

Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anför:

Den iranska regimen begår en stor mängd brott mot

mänskliga rättigheter. Dessa har en synnerligen

konkret innebörd för många människor. De avrättas,

stenas, torteras, lönnmördas och fängslas i

tusental. Till de drabbade hör också offrens

familjer, släktingar och vänner. Läget i Iran har

kontinuerligt försämrats under det senaste året och

inget tyder på någon förbättring - tvärtom.