Bet. 2000/01:UU2

Utrikesutskottets betänkande

2000/01:UU02

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

UU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens budgetförslag avseende utgifts-

område 7 Internationellt bistånd samt motioner väckta under den allmänna

motionstiden 2000/01, vilka hänför sig till biståndets nivå i

förhållande till BNI, fördelningen av anslag samt biståndets inriktning.

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till nivå för

biståndsramen i relation till beräknad BNI för 2001. Ett antal

motionsyrkanden rörande krav på en snabbare återgång till

enprocentsmålet och planer för att åter uppnå detta avstyrks med

motiveringen att utskottet inte finner det ändamålsenligt med bestämda

planer för en återgång till enprocentsnivån. Utskottet menar att det

svenska biståndet skall nå en procent av BNI och att i takt med ökat

statsfinansiellt utrymme bör stegen mot enprocentsmålet påskyndas.

Ambitionen är att målet skall nås så snart som möjligt, helst inom fem

år. Den exakta tidpunkten måste dock vägas mot den framtida ekonomiska

utvecklingen i Sverige.

Utskottet noterar att många av de frågor som väcks i motionerna kommer

att behandlas av den utvecklingspolitiska kommittén.

Propositionens förslag till fördelning mellan anslagen inom

utgiftsområde 7 Internationellt bistånd tillstyrks av utskottet. Vidare

tillstyrks proposi-tionens förslag till utfästelser och åtaganden inom

det multi- och bilaterala utvecklingssamarbetet. I betänkandet

tillstyrker utskottet vidare att regeringen bemyndigas att ikläda staten

betalningsansvar i form av statlig garantigivning inom det

internationella utvecklingssamarbetet.

Propositionens yrkanden om bemyndiganden att ikläda staten betalnings-

ansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i

Central- och Östeuropa och för exportkreditgarantigivning för vissa

länder i Central- och Östeuropa tillstyrks av utskottet. Även ett

yrkande att göra utfästelser inom anslaget Samarbete med Central- och

Östeuropa som innebär förpliktelse efter budgetåret 2001 tillstyrks av

utskottet.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag. Samtliga

motionsyrkanden besvaras eller avstyrks.

I ärendet finns 22 reservationer och 21 särskilda yttranden.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 2000/01:1, volym 4, utgiftsområde 7

att riksdagen

1. fastställer biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete

till 0,73 procent av vid budgeteringstillfället beräknad

bruttonationalinkomst (BNI) för 2001,

2. bemyndigar regeringen att för verksamhet inom reservationsanslaget

8:1 Biståndsverksamhet under år 2001 göra ekonomiska utfästelser och

åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter efter

år 2001 om högst 28511000000 kronor (avsnitt 3.8.1 Bemyndigande om

ekonomiska förpliktelser),

3. bemyndigar regeringen att för verksamhet inom reservationsanslaget

8:1 Biståndsverksamhet under år 2001 ikläda staten betalningsansvar i

form av garantier till ett belopp inklusive tidigare ställda garantier

om högst 12000000000 kronor (avsnitt 3.8.1 Bemyndigande om ekonomiska

förpliktelser),

4. bemyndigar regeringen att för verksamhet inom reservationsanslaget

9:1 Samarbete med Central- och Östeuropa under år 2001 göra ekonomiska

utfästelser och åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför

utgifter under åren 2002-2004 om högst 860000000 kronor (avsnitt 4.8.1

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser),

5. bemyndigar regeringen att för verksamhet inom reservationsanslaget

9:2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt

stöd och exportkreditgarantier under år 2001 ikläda staten

betalningsansvar i form av garantier för finansiellt stöd till länder i

Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 150000000 kronor

(avsnitt 4.8.2 Regeringens överväganden),

6. för budgetåret 2001 anvisar anslagen under utgiftsområde 7

Internationellt bistånd enligt följande uppställning:

Anslagsbelopp

Tusental kronor

Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp

8:1 Biståndsverksamhet reservationsanslag 13603884

8:2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)

ramanslag 451213

8:3 Nordiska Afrikainstitutet ramanslag 10914

9:1 Samarbete med Central- och Östeuropa reservationsanslag 865 000

9:2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt

stöd och exportkreditgarantier

reservationsanslag

35000

Summa 14966011

Motioner väckta under allmänna motionstiden 2000/01

2000/01:K398 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om EU:s utvecklingspolitik.

2000/01:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

14. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001 anslagen under utgiftsområde 7

Internationellt bistånd enligt uppställningen i bilaga 2.

2000/01:Fi216 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en översyn av möjligheten att införa avgifter på

utnyttjandet av exempelvis internationella luft- och sjöleder och fisket

i oceanerna.

2000/01:Fi217 av Mariann Ytterberg och Barbro Hietala Nordlund (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten av att införa

avgifter på utnyttjandet av exempelvis internationella luft- och

sjöleder och fisket i oceanerna.

2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bistånd till utvecklingsländer där homosexuellas, bisexuellas

och transpersoners rättigheter kränks.

2000/01:L459 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Sveriges bilaterala biståndsarbete.

2000/01:U201 av Birgitta Sellén (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ett blivande freds-centrum med tillhörande

myndighet placeras i anslutning till Sidas verksamhet i Ådalen.

2000/01:U202 av tredje vice talman Rose-Marie Frebran m.fl. (kd, c, fp,

mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en

effektivare användning av de resurser Sverige avsätter för minröjning.

2000/01:U203 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att den bör ge Sida i uppdrag att förbereda ett biståndsprojekt rörande

energiförsörjningen i Armenien.

2000/01:U206 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att demokrati skall vara det överordnade bland målen för

utvecklingssamarbetet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en starkare inriktning på stöd till hela program snarare än

till projekt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nödvändigheten av konditionalitet i biståndsgivningen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en utförlig definition av demokratibistånd och vad

ett sådant bistånd innebär mera konkret.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett åtgärdsprogram för demokratibiståndet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att i de fall bistånd skall bedrivas i diktaturstater,

totalitära stater eller stater som ej tillåter flerpartisystem skall det

ske via enskilda organisationer.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att undvika bilaterala biståndsengagemang i länder vars

regimer inte strävar efter demokratisering.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stöd till uppbyggande av demokratiska institutioner, såsom

politiska aktörer, lokalt självstyre, parlament, rättsväsende och

politiska regelsystem, bör ha hög prioritet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stödet till partinära organisationer skall permanentas och

ökas.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att informationstekniken bör bli ett viktigt inslag i svenskt

demokratibistånd.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen varje år bör ta fram en särskild rapport över

läget i våra mottagarländer beträffande demokrati och mänskliga

rättigheter.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i utvecklingssamarbetet bättre uppmärksammar och

ställer högre krav på grundläggande rättigheter för bi- och homosexuella

och könsöverskridande.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att de bistånd som främjar fria massmedier, inte minst

tidningar och radiostationer, bör utvecklas.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att handelns betydelse som utvecklingsmotor måste betonas

starkare.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att mer kraftfullt stödja ekonomiska reformer i de nya

demokratierna.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om miljöbistånd.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vattenfrämjande åtgärder.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att satsningar på frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa

bör föras in i de bilaterala förhandlingarna.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att barnen måste ges särskild uppmärksamhet i

biståndspolitiken.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om hälsoproblemen i u-länderna.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att svenskt biståndsarbete bör göra kraftfulla insatser dels

för att förebygga att kvinnor och flickor utsätts för könsstympning,

dels för att skapa vård och rehabiliteringsresurser för de utsatta.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett genusperspektiv och att arbetet inom biståndet med att öka

jämställdheten mellan kvinnor och män bör intensifieras.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stödja SHIA i dess arbete med att stärka funktionshindrade

människors delaktighet och rättigheter.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om betydelsen av enskilda organisationers biståndsarbete.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om samspelet mellan bistånds- och flyktingpolitiken.

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att de mänskliga rättigheterna måste bli en viktig del inom

EU:s utvecklingspolitik.

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att EU:s utvecklingspolitik måste präglas av en större närvaro

i de länder man samarbetar med.

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att huvuddelen av EU:s biståndssamarbete bör omfattas av

närhetsprincipen.

36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att verka för ett avskaffande av kvoterna inom tekoområdet.

40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att EU:s bistånd i ökad utsträckning sker i form av

programstöd i stället för projektstöd.

. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att verka för att EU:s medlemsländer i sina nationella

budgetar fullföljer FN:s rekommendation om att minst 0,7 % av BNI skall

avsättas till bistånd.

43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bistånd till Östeuropa.

44. Riksdagen anvisar till anslag 8:1 Biståndsverksamhet för budgetåret

2001 1 700 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller

således 15304 miljoner kronor.

45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om den totala biståndsökningen till 0,81, 0,85 respektive 0,88 %

av BNI för åren 2001, 2002 och 2003.

46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om återgång till enprocentsmålet inom en femårsperiod.

47. Riksdagen avslår regeringens förslag till riksdagsbeslut i

motsvarande delar, bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och

åtaganden som förordas i motionen beträffande multi- och bilateralt

utvecklingssamarbete enligt tabell 1 och tabell 2.

2000/01:U207 av Sten Tolgfors (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att det svenska biståndet bör inriktas på bekämpandet

av hiv/aids.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om vilka insatser Sverige kan göra inom biståndet för

att bekämpa hivspridning och lindra effekterna av aids.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att svenskt bistånd för hiv/aids-bekämpning med

fördel kan kanaliseras genom frivilligorganisationerna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om vikten av att stärka kvinnans ställning för att

bekämpa spridningen av hiv.

2000/01:U208 av Monica Green m.fl. (s) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inriktningen för ett särskilt

barnbiståndsmål.

2000/01:U210 av Anne-Katrine Dunker och Cristina Husmark Pehrsson (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

förnyat svenskt bistånd.

2000/01:U211 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen

bör ställa sig bakom kraven på kraftfulla skuldavskrivningar till de

fattiga länderna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att särskilt uppmärksamma insatser till stöd till

funktionshindrade kvinnor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen

föreslås ta initiativ till bildande av ett institut för globala

genusfrågor.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs

om partnerskapsförhållande och karaktären av en form av global

regionalpolitik.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

jämställdhets-perspektivet när det gäller Sveriges internationella

utvecklingssamarbete bör få en förstärkt plats i arbetet inte bara på

varje delområde av politiken utan ges en förstärkt plats i ett

helhetsperspektiv och behandlas som ett politikområde i sig.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sveriges

internationella utvecklingssamarbete och de partnerskapsförhållanden som

utvecklas inom detta bör få karaktär av en global regionalpolitik.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige

aktivt bör medverka till att IT-tekniken kommer de fattigaste till del

såväl genom det bilaterala som det multilaterala utvecklingssamarbetet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de företag

som deltar i Sveriges internationella utvecklingssamarbete skall åta sig

att följa de regler som gäller för arbetsvillkor, arbetstid,

arbetarskydd, anställningstrygghet m.m.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det svenska

katastrofbiståndet bör finansieras genom uppbyggnaden av en särskild

fond, så att framtida miljö- och naturkatastrofer inte påverkar annat

planerat bistånd.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen

i internationella sammanhang bör ta upp frågan om ett s.k. early

warning-system och i ekonomiskt avseende medverka till uppbyggnaden av

ett sådant.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska

regeringen bör ställa hårdare villkor för det svenska biståndet när det

gäller länder vilka samtidigt som de söker bistånd bygger upp en

militärapparat.

2000/01:U212 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till

regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt

bistånd enligt uppställning (tusental kr): Anslag 8:1

Biståndsverksamhet; Regeringens förslag; 13 024 803; Anslagsförändring;

+700 000, Anslag 8:2 Sida; 422 318; Anslagsförändring; -28 895, Summa

för utgiftsområdet; Regeringens förslag; 14966000; Anslagsförändring;

+700 000.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i motionen om ökning av anslagen inom anslagsposten 1.1 Multilateralt

biståndsarbete.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i motionen om ökning av anslagen inom anslagsposten 1.2 Bilateralt

utvecklingssamarbete.

2000/01:U213 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att ständigt följa upp det åtagande som gjorts i det

globala handlingsprogrammet Agenda 21.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av demokrati och mänskliga rättigheter som

förutsättningar för ekonomisk och social utveckling.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inrikta biståndet på att utveckla mottagarländernas

styrelseskick och stimulera god samhällsstyrning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för hållbar ekonomisk tillväxt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att använda svenskt bistånd i tele- och kommunikationsteknik

för att minska klyftorna mellan fattiga och rika och förstärka

effekterna av biståndet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av fortsatt bistånd till stärkande av barns och

kvinnors rättigheter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av folkrörelsernas och de enskilda organisationernas

roll i biståndsarbetet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inrikta biståndet på stöd till miljömässigt hållbara

jordbruk som kan garantera den nationella livsmedelsförsörjningen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att låta ändamålen bli den avgörande faktorn vid biståndets

utformning.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige under det svenska ordförandeskapet i EU bör verka

för införandet av ett gemensamt biståndsmål inom EU.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att återupprätta biståndsmålet på en procent av BNI i en

snabbare och jämnare takt.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökade svenska resurser till skuldavskrivning.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att all sanering av ett lands ekonomi måste utgå ifrån FN-

stadgans grundvärden.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av ökade investeringar i utvecklingsländernas sociala

och ekonomiska infrastruktur.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av ett transparent internationellt ekonomiskt

beslutsfattande med deltagande av alla berörda parter för att

internationella utvecklingsansträngningar skall lyckas.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att de internationella institutionerna måste omvandlas till

effektiva instrument för implementering av strategier för mänsklig och

social utveckling.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förhandlingar om framtida låneprogram i högre grad måste

väga in faktorer som de politiska och sociala strukturernas bärkraft,

uppbyggnaden av demokratiska institutioner och rättsstaten.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att närmare utreda förutsättningarna för en nordisk Afrikafond

för att stärka kapitalförsörjningen i Afrika.

2000/01:U214 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen beslutar om budgetförändringar

avseende utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt följande

(tusental kr): 8:1 Biståndsverksamhet; År 2001; 14966011; Förändring; -

965 785, A Traditionellt; År 2001; 13 603 884; Förändring; -2 416 000, B

Fredsfrämjande verksamhet; Förändring; +1150215, C Samarbete med

Central- och Östeuropa; År 2001; 865000; Förändring; +300 000.

2000/01:U216 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det övergripande målet för biståndet är att höja de

fattigas levnadsnivå och hävda människovärdet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att lägga till de biståndspolitiska målen att främja respekten

för mänskliga rättigheter och verka säkerhetsfrämjande och

konfliktförebyggande.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att anta nya riktlinjer för mänskliga rättigheter och

utveckling.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en ökad användning av positiva verkningsmedel för att främja

mänskliga rättigheter i ett utvecklingsperspektiv.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett ökat humanitärt bistånd via frivilligorganisationer vid

väpnade konflikter.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inom demokratibiståndet bättre utnyttja de svenska

politiska partiernas kompetens.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att främja en ekonomisk tillväxt och utveckling för

de allra fattigaste länderna.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige som ledande IT-nation har ett särskilt ansvar för

ökade satsningar för IT-biståndet.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om social utveckling i utvecklingsländerna.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att intensifiera samarbetet mellan regeringar, internationella

organisationer och näringslivet för att öka hälsoforskningen mot de

fattigas sjukdomar.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att arbeta fram en explicit målsättning för att hindra

spridningen av hiv/aids.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om satsningarna i det internationella samfundet för

skuldavskrivningar för de allra fattigaste länderna.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att sätta upp mål för att minska andelen människor som saknar

tillgång till rent vatten och bra sanitära möjligheter.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett bistånd för ökad säkerhet.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör inta en mer offensiv hållning i det

internationella samarbetet för en ökad samordning av det humanitära

biståndet.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökat samråd med de enskilda organisationerna.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett bättre samarbete med näringslivet för ökat bistånd och

investeringar i utvecklingsländer.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om oberoende utvärderingar av det svenska biståndet.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om återföringen av vunna erfarenheter i kommande

verksamhetsplanering.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en snabbare återgång till enprocentsmålet.

26. Riksdagen beslutar om underindelningen av anslag 1.2 Bilateralt

utvecklingssamarbete i enlighet med vad som anförs i motionen (tabell

4).

27. Riksdagen anvisar med följande förändringar i förhållande till

regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt

bistånd enligt uppställning: Anslag UO7 (tusental kr); 8:1

Biståndsverksamhet; Regeringen; 13 603 884; Kristdemokraterna; +600 000,

Totalsumma för UO7; Regeringen; 16 295 000; Kristdemokraterna; +600 000.

2000/01:U217 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att se över huruvida en gemensam myndighet för global

utveckling kan inrättas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förbättra koordineringen och den internationella

samordningen för humanitära insatser vid naturkatastrofer och

konflikter.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en ökad grön solidaritet med utvecklingsländerna.

2000/01:U304 av Christel Anderberg och Inger René (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att avveckla Sveriges bilaterala bistånd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att lägga ned Sida.

2000/01:U404 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om EU:s ansvar för återuppbyggnad på Balkan.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall gå i spetsen för att mobilisera finansiella

resurser till Ryssland för att utveckla civila företag där

kärnvapenkunnandet kan nyttjas.

2000/01:U410 av Amanda Agestav m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inrätta ett gemensamt fredscentrum i

Sverige.

2000/01:U503 av Marianne Andersson m.fl. (c, v, kd, mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Sveriges möjligheter att främja frivilligorganisationer i

Aseanländerna.

2000/01:U509 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om administrationen av stödet till Central- och Östeuropa.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om inriktningen i övrigt av stödet till Central- och Östeuropa.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att svenskt östbistånd bör ha en tydlig inriktning på

smittskyddsarbete, där särskilt tbc- och hiv/aids-problematiken

uppmärksammas.

2000/01:U602 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stödet till Eritrea återupptas inom

ramen för det svenska biståndet.

2000/01:U612 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige

inriktar en del av sitt framtida biståndsarbete på den ekonomiska och

administrativa återuppbyggnaden av Somalia.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det svenska

biståndet i ett första skede inriktar sig på desarmering av de minor som

efter kriget finns spridda över stora områden i Somalia.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige som

ordförandeland i EU bör verka för att EU inriktar en del av sitt bistånd

på återuppbyggnad av Somalia.

2000/01:U614 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att integrera könsperspektiv och konsekvensanalys ur

jämställdhetsperspektiv på samtliga satsningar och projekt i Sveriges

utvecklingssamarbete.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att mainstreaming ges fortsatt och ökad betydelse i det

internationella utvecklingssamarbetet.

2000/01:U616 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

4. Riksdagen begär att regeringen i sitt flyktingbistånd beaktar stödet

till de frivilligorganisationer som verkar i grannländerna till

Afghanistan.

2000/01:U617 av Lena Sandlin-Hedman och Anders Ygeman (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs beträffande kampen mot

världsfattigdomen.

2000/01:U620 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att biståndet skall främja en snabb utrotning av fattigdomen

som övergripande mål.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att rättsstaten, respekt för mänskliga rättigheter, demokrati

och marknadsekonomi är centrala målsättningar i samarbetet med

biståndsländerna.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att bistånd skall vara resultatinriktat.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utveckling av läkemedel för tropiska sjukdomar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige måste värna frihandeln genom att inom EU och WTO

ständigt arbeta för lägre tullar och avskaffande av handelshinder.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att avskaffa systemet med landramar till förmån för avtal, med

strikta villkor vad gäller korruption, effektivitet och

demokratiutveckling.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att bistånd inte skall ges till regimer som för anfallskrig.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skuldavskrivningar inte får ske på ett sådant sätt att

misshushållning och korruption främjas.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att frigjorda resurser från skuldavskrivningar i första hand

skall användas till grundläggande utbildning och hälsovård.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att frivilligorganisationerna bör få en utökad roll i

biståndet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utformningen av biståndet bör ske i u-landsmiljö.

2000/01:U621 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att svenskt bistånd ej bör ges till regimer som grovt och

systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna.

2000/01:U623 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om korruptionsbekämpning.

2000/01:U629 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om biståndet till Kuba.

2000/01:U630 av Margareta Viklund m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stärkandet av kvinnors ställning skall integreras i

biståndsarbetet.

2000/01:U631 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Eritrea bör

ges katastrofhjälp för att klara sin akuta folkförsörjning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Eritrea även

erhåller ett mer långsiktigt stöd till återuppbyggnad.

2000/01:U632 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om stöd till svenska frivilligorganisationer, vilka stöder den

burmesiska oppositionen, som arbetar under mycket svåra förhållanden,

och de krafter som verkar för demokratisk utveckling i Burma.

2000/01:U633 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bilateralt och inom ramen för EU:s biståndspolitik

verkar för ett kraftfullt bistånd till Östtimors uppbyggnad.

2000/01:U645 av Carina Hägg (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att noga följa problemet med oseriösa

minröjningsföretag.

2000/01:U647 av Birgitta Ahlqvist m.fl. (s) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om information till allmänheten om säkerhet

vid atomkraftolycka.

2000/01:U650 av Sonja Fransson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att den svenska handikapprörelsens erfarenheter av

utvecklingssamarbete tas till vara.

2000/01:U655 av Murad Artin (v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen begär att regeringen inom ramen för det

svenska internationella utvecklingssamarbetet undersöker möjligheterna

till ett projekt för förbättrad energiförsörjning med sol- och vindkraft

i norra Irak/Irakiska Kurdistan.

2000/01:U658 av Elver Jonsson (fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om synen på demokratins roll i fattigdomsbekämpningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall se arbetet för fria val, flerpartisystem och

parlamentarism som en huvuduppgift inom utvecklingsbiståndet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utformningen av stödet till det civila samhället.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att minska u-ländernas skuldbörda.

2000/01:U660 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett demokratibistånd till Armenien, med särskild inriktning på

att öka kvinnornas politiska engagemang och inflytande på

samhällsutvecklingen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ekonomiskt bistånd för att stimulera Armeniens ekonomiska

utveckling.

2000/01:U703 av Margareta Viklund (kd) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bistånd för att assyrierna skall kunna återuppbygga sina byar

och institutioner.

2000/01:U705 av Elver Jonsson och Runar Patriksson (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att verka för en ekonomisk och demokratisk utveckling i

enklaven Kaliningrad.

2000/01:Kr345 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

48. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om idrottsbistånd.

2000/01:N328 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att införa tull- och kvotfritt inträde för de minst utvecklade

ländernas (MUL-ländernas) export till i-landsmarknader.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om fattiga länders näringslivsutveckling.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att öka u-ländernas kapacitet att delta i WTO genom utökat

tekniskt bistånd.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett WTO-avtal som ger utvecklingsländerna bättre

förutsättningar att utveckla den nationella livsmedelsförsörjningen.

2000/01:N384 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Internationella valutafonden (IMF).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Världsbanken.

2000/01:A811 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om jämställdhet och bistånd.

Internationellt utvecklingssamarbete

Verksamheten under politikområdet

Propositionen (avsnitten 2 och 3.1-3.4)

Utgiftsområdet Internationellt bistånd omfattar politikområdena

Internationellt utvecklingssamarbete respektive Samarbete med Central-

och Östeuropa. Förvaltningsmyndigheter inom utgiftsområdet är Styrelsen

för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) och Nordiska

Afrikainstitutet (NAI).

Inledningsvis erinras i propositionen att det övergripande målet för det

svenska utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens

levnadsnivå. De sex av riksdagen fastlagda biståndspolitiska målen - att

bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och

politisk självständighet, demokratisk samhällsutveckling, framsynt

hushållning med naturresurser och omsorg om miljön samt jämställdhet

mellan kvinnor och män - samverkar för att bidra till det övergripande

målet.

I propositionen konstateras att ambitionen är att Sverige åter skall

uppnå enprocentsmålet för biståndsramen när de statsfinansiella

förutsättningarna för detta föreligger. Biståndsramen år 2001 beräknas

till 15695 miljoner kronor, vilket motsvarar 0,73 % av prognostiserad

bruttonationalinkomst (BNI) för år 2001. För år 2002 höjs ramen till

0,74 % och år 2003 till 0,81 % av BNI.

För 2001 uppgår avräkningen för asylkostnader till 617 miljoner kronor

vilket är en höjning med 29 miljoner kronor i förhållande till

regeringens ekonomiska vårproposition. Höjningen hänför sig främst till

en beräknad ökning av antalet flyktingar från västra Balkan. Från

biståndsramen avräknas vidare kostnader för det svenska bidraget till

den del av EG:s gemensamma bistånd som finansieras över Europeiska

kommissionens reguljära budget. För 2001 uppgår avräkningen till 732

miljoner kronor, vilket beräknats som biståndets andel av den totala EG-

budgeten multiplicerat med Sveriges medlemsavgift.

Kampen mot fattigdomen står i dag högst på den internationella

utvecklingsagendan. 1990-talets stora FN-konferenser inspirerade

givarsamfundet till strategin Shaping the 21st Century: the Contribution

of Development Cooperation, som har fattigdomsbekämpning som

övergripande mål. Fattigdomsbekämpning är i hög grad en fråga om att

utmana rådande maktstrukturer och egenintressen. Delaktighet och

kontroll över resurser är nyckelbegrepp för att ge enskilda människor,

inte minst kvinnor, möjlighet att påverka sina liv och ta sig ur sin

fattigdom. Ofta är det männen som i kraft av traditioner och gällande

värderingar tar makten över resurserna. Demokratisering är ett sätt att

sprida makten på fler händer på alla nivåer även inom familjen. Att föra

in ett rättighetsperspektiv i strävandena att minska fattigdomen innebär

att lyfta upp principen om allas lika rätt och värde.

Demokrati är både ett mål och ett medel i utvecklingssamarbetet. Det är

ett värde i sig att människor får inflytande över sitt eget liv genom de

politiska systemen. Det är ett medel därför att det bidrar till

spridning av makt och resurser på ett sätt som gör att allas intressen

kan komma till uttryck.

Fattigdom bekämpas bäst när varaktiga förutsättningar skapas för

människor att själva ta sig ur sin fattigdom. Det grundläggande ansvaret

ligger hos länderna och deras egna befolkningar. Viljan och förmågan att

föra en politik som bekämpar fattigdom bl.a. genom att föra en sund

makroekonomisk politik är avgörande. Utvecklingssamarbetet har främst en

katalytisk roll - genom att påverka den nationella politiken inom ramen

för ett partnerskap. I fokus står främst frågor som god

samhällsstyrning, mänskliga rättigheter, miljöhänsyn och främjande av

jämställdhet. Respekt för mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstat

och god samhällsstyrning utgör också den gemensamma värdegrunden i det

nya avtal som undertecknades i juni mellan EU och de s.k. AVS-länderna i

Afrika, Västindien och Stilla havet (Cotonou-avtalet).

Under de närmaste åren kommer nationella fattigdomsstrategier att

utarbetas i många länder. En av drivkrafterna är den tydliga länken

mellan skuldlättnad och fattigdomsbekämpning i det utvidgade initiativet

för skuldlättnader för de fattigaste länderna, det s.k. HIPC-initiativet

(Heavily Indebted Poor Countries Initiative). Sverige har aktivt arbetat

för den förstärkta fattigdomsinriktningen inom HIPC-initiativet och

kommer att nära följa och utvärdera processerna i de viktigaste

samarbetsländerna.

Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete genom Sida omfattar i först

hand långsiktigt samarbete med och betydande finansiella

resursöverföringar till en kärna av samarbetsländer. 1999 hade Sida ett

sådant långsiktigt samarbete med 37 länder. Att utveckla ett partnerskap

med dessa ställer krav på fördjupad dialog och ett breddat angreppssätt

som också omfattar andra aktörer än regeringar och nya arbetsformer.

Den snabba utvecklingen inom informations- och kommunikationsteknikens

(IT) område har väsentligt underlättat förutsättningarna för

kommunikation och kunskapsöverföring. Den nya tekniken medför många

möjligheter för u-länder att utvecklas och minska fattigdomen. Sverige

bör, som ett föregångsland inom IT-området, verka för att ytterligare

satsningar kommer till stånd. IT-verksamheten lämpar sig väl för ett

nära samarbete mellan offentlig och privat sektor och ansträngningar bör

därför göras för att engagera svenskt näringsliv i de fattiga ländernas

IT-utveckling.

Globaliseringen bidrar även till att transnationella utmaningar som

miljö, säkerhet och hiv/aids blir mer påtagliga. Det internationella

samarbetet har ett ansvar att komma fram till regler och

överenskommelser som underlättar för u-länderna att ta del i globala

åtgärder för att lösa problemen. Ett långsiktigt åtagande i kombination

med nationella program bör vara ledstjärnan för Sverige och andra

givarländer.

Det finns en växande insikt om utvecklingsprocessernas komplexitet och

om att globaliseringen ställer nya krav på samsyn och samstämmighet

mellan olika politikområden både på nationell och internationell nivå.

Denna fråga står i fokus för den parlamentariska kommitté som tillsatts

för att utreda Sveriges politik för global utveckling. Kommittén

påbörjade sitt arbete under våren 2000 och skall i slutet av 2001 lämna

ett samlat förslag till hur politiken bör utformas inom relevanta

områden utifrån det övergripande målet om fattigdomsbekämpning och de

nya förutsättningar som globaliseringen skapar.

Under år 2001 planeras ett mellanstatligt högnivåmöte om

utvecklingsfinansiering - Financing for Development - i syfte att samlas

kring frågan hur olika finansieringskällor, inhemska, privata och

offentliga, tillsammans kan verka för att nå de internationella

utvecklingsmålen. Sverige är mycket aktivt engagerat i den pågående

förberedelseprocessen tillsammans med andra medlemsländer, FN,

Världsbanken, IMF, WTO, enskilda organisationer och den privata sektorn.

EG:s utvecklingssamarbete är en integrerad del av unionens samlade

externa politik och skall komplettera medlemsstaternas egna

biståndsinsatser. Sverige har som medlemsstat ett delat ansvar för hur

sammanlagt ca 8,5 miljarder euro (ca 70 miljarder kronor) fördelas varje

år från EG:s biståndsbudget och Europeiska utvecklingsfonden. Sveriges

andel av kostnaderna är ca en miljard kronor per år.

Motionerna

Folkpartiet anser i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 1 att demokratins

idéer måste spridas över världen och att demokrati skall vara det

överordnade bland målen för utvecklingssamarbetet. Folkpartiet menar

vidare i yrkande 2 att biståndets hela inriktning bör ändras till en

starkare inriktning på stöd till hela program snarare än projekt. I

yrkande 40 krävs en liknande förändring vad gäller inriktningen av EU:s

bistånd. Förutsättningen för bredare programstöd är att Sverige som

givare känner ett rimligt mått av förtroende för mottagarlandets

politik. Folkpartiet menar i yrkande 3 att det med nödvändighet bör

finnas ett betydande inslag av villkor i biståndsgivningen. Bistånd som

bygger på partnerskap får aldrig leda till att Sverige behandlar

korrupta eller odemokratiska regimer som jämbördiga partner.

I yrkande 9 understryks vikten av att kunna ge bistånd till uppbyggnad

av politiska partier och partinära organisationer. Sedan några år pågår

en försöksverksamhet som nu har utvärderats. Motionärerna menar att

utvärderingen tydligt visar att denna sorts bistånd haft mycket positiva

effekter och därför bör permanentas.

Vidare i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 20 understryks att betoningen

av yttrande- och organisationsfrihet samt kampen mot tortyr och

dödsstraff är en grundläggande del av vår biståndspolitik. Stöd till

flerpartisystemet skall vara entydigt. Det bistånd som främjar fria

massmedier, inte minst tidningar och radiostationer, bör utvecklas.

Motionärerna menar vidare i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 21 att fri

handel och en fungerande marknadsekonomi bäst skapar de resurser som är

nödvändiga för utveckling. Ett huvudmål för svensk u-landspolitik skall

därför vara att verka för en integrering av de fattiga länderna i en

världsekonomi där frihandel och företagsinvesteringar utgör de centrala

drivkrafterna för utveckling. Handelns betydelse som utvecklingsmotor

måste betonas starkare och, i yrkande 22, anförs att svensk u-

landspolitik mer kraftfullt skall stödja ekonomiska reformer i de nya

demokratierna.

FN:s barnkonvention omfattar de flesta av världens länder och barn.

Trots detta utsätts barn för grymheter och orättvis behandling i många

länder. I motion 2000/01:U208 (s) krävs en sammanhållen policy för

barnfrågor i det internationella utvecklingssamarbetet med målen att

utveckla ett systematiskt barn- och barnrättsperspektiv i det

internationella utvecklingssamarbetet och att införa ytterligare ett

biståndsmål där barnen sätts i fokus och att det ges jämbördig prioritet

med andra existerande biståndsmål.

I motion 2000/01:U210 (m) anser motionärerna att svenskt bistånd behöver

reformeras och konkurrensutsättas. Detta för att skapa konkurrens inte

bara mellan offentliga och privata organisationer utan också mellan

dessa och de frivilliga organisationerna.

Motionärerna bakom motion 2000/01:U211 (v) menar att vi måste se världen

utifrån ett globalt perspektiv och diskutera problemen i termer av

global rättvisa när det gäller välstånd och makt. Skall man uppnå global

rättvisa och genomföra en global regionalpolitik måste rimligen båda

parterna samarbeta på lika villkor. Ingen kan se sig som givare eller

mottagare. Båda sidor måste uppfatta sig själva och varandra som

likvärdiga. Enligt yrkande 4 liksom i yrkande 6 handlar det inte om

givare och mottagare, utan om ett partnerskapsförhållande byggt på

samarbete och ömsesidighet.

I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 2 understryks vikten av demokrati och

mänskliga rättigheter som förutsättningar för ekonomisk och social

utveckling. Demokrati gör godtycke och diskriminering i alla former

oacceptablet. Brister när det gäller rättssäkerhet och respekt för

mänskliga rättigheter drabbar fattiga kvinnor och män i särskilt hög

grad eftersom de saknar makt och inflytande i samhället. För att säkra

demokrati och mänskliga rättigheter i ett land krävs ett fungerande

rättssystem som anger spelreglerna i samhället. I yrkande 3 konstateras

att om mottagarländerna skall kunna styra och kontrollera sin egen

utveckling måste biståndet användas för att bygga upp administrativa och

politiska system centralt och lokalt. Biståndet måste därför inriktas på

att utveckla mottagarländernas styrelseskick och stimulera god

samhällsstyrning (good governance). God samhällsstyrning och demokrati

är förutsättningar för den stabilitet som är nödvändig för utveckling.

I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 10 konstaterar Centerpartiet att

landprogrammen haft en för dominerande roll i Sveriges bilaterala

bistånd. Den envisa fokuseringen på landramar och stat-till-stat-

samarbete har direkt eller indirekt blivit ett stöd till auktoritära och

korrumperade regimer, tungrodda och ineffektiva byråkratier och till

stora olönsamma statliga företag. Sidas verksamhet har de senaste åren

utvecklats i en klart positiv riktning. Mycket återstår dock att göra.

Det är dags för Sverige att överge traditionen att låta ländervalet

styra biståndet och i stället låta ändamålen bli den avgörande faktorn

vid biståndets utformning.

I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 1 konstaterar Kristdemokraterna att

det övergripande målet för svenskt bistånd bör vara att höja de fattigas

levnadsnivå och att hävda människovärdet. I yrkande 2 vill motionärerna

att som biståndspolitiskt mål även lägga till att främja respekten för

mänskliga rättigheter och säkerhetsfrämjande och konfliktförebyggande

åtgärder. I yrkande 4 krävs nya riktlinjer för mänskliga rättigheter och

utveckling. Motionärerna konstaterar vidare att ett bra och effektivt

utvecklingssamarbete kräver en helhetssyn på ekonomi, handel, bistånd

och miljö. Det internationella biståndet måste vara en komponent i en

sammanhållen utrikespolitik för mänskliga rättigheter till stöd för de

fattiga ländernas utveckling. Bistånd är ett viktigt politikområde för

att främja mänskliga rättigheter i ett utvecklings-perspektiv (yrkande

5).

I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 8 konstaterar Kristdemokraterna att

biståndets effektivitet är direkt avhängigt den demokratiska

utvecklingen i mottagarländerna. Det är därför en absolut nödvändighet

att en del av biståndet ges som ett riktat demokratistöd i syfte att

utveckla och stärka demokratin. Ett effektivt sätt att bidra till att

skapa ett demokratiskt synsätt och en demokratisk tradition med

biståndsmedel är att kanalisera mer finansiella resurser genom svenska

enskilda organisationer till motsvarande organisationer i

mottagarländerna. De svenska riksdagspartierna har under en femårig

försöksverksamhet haft möjlighet att kanalisera biståndsmedel till

systerpartier i utvecklingsländer i avsikt att främja och stärka

demokratin. Kristdemokraterna anser att det är oerhört viktigt att denna

verksamhet fortsätter. Att bygga upp en demokrati med ett

flerpartisystem kräver politisk erfarenhet och kompetens från

traditionella och stabila demokratier. I yrkande 9 konstateras att det

är viktigt att se de oerhörda kontrasterna mellan den fattiga och den

rika världen. Det är därför angeläget att främja ekonomisk tillväxt och

utveckling i de fattigaste länderna.

I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 19 konstaterar Kristdemokraterna att

naturkatastrofer och konflikter under senare år med stor tydlighet har

visat behovet av en väsentligt stärkt beredskap för stora humanitära

kriser. Det är främst brister i koordinering och samordning, samt

bristen på finansiella resurser att användas omedelbart, som är de stora

problemen. Diskussionen om en bättre samordning har förts i omgångar

sedan 1960-talet. Kristdemokraterna anser att Sverige bör inta en mer

offensiv hållning i det internationella världssamfundet för att

åstadkomma ett genombrott vad gäller behovet av bättre internationell

samordning.

I motion 2000/01:N328 (c) yrkande 7 kräver Centerpartiet att

marknadstillträdet för u-länder, särskilt de minst utvecklade, måste

öka. Att införa tull- och kvotfritt tillträde för MUL-länders export

till i-ländernas marknader vore ett steg i rätt riktning. Detta skulle

inte drabba i-länderna märkbart eftersom MUL-andelen bara är 0,5 % av

världshandeln. I yrkande 8 krävs att de fattiga länderna måste få

chansen att bygga upp en mer mångsidig industriproduktion. Olika

stödåtgärder måste underlätta framtidsinriktade industrisatsningar utan

att leda till utländsk kontroll av deras näringsliv. Vidare krävs i

yrkande 13 att genom WTO skapa rättvisa spelregler i det internationella

handelssy-stemet, regler som möjliggör för länder att delta i

världshandeln på lika villkor. U-ländernas kapacitet att delta i WTO

måste stärkas genom utökat tekniskt bistånd.

Utskottet

Utskottets överväganden

Flera yrkanden, motionerna U206 (fp) yrkandena 1, 2 och 40, U208 (s),

U210 (m), U213 (c) yrkande 10 samt U216 (kd) yrkandena 1, 2 och 4 rör

allmänna frågor om utvecklingssamarbetets mål och utformning.

Utskottet konstaterar att de frågor som väcks i motionerna kommer att

behandlas i den pågående parlamentariska utredningen om Sveriges politik

för global utveckling (dir. 1999:80). Det övergripande biståndspolitiska

målet om fattigdomsbekämpning står fast. Utredningens uppdrag är bl.a.

att se över de befintliga utvecklingspolitiska målen i ljuset av den

policyutveckling som skett de senaste åren och att föreslå åtgärder som

bättre harmonierar med behoven i en förändrad värld. Översynen är också

motiverad av faktiska policyförändringar i svensk utvecklingspolitik,

liksom förändringar av arbetssätt och organisation. Utredningen skall

dels skapa en "syntes" av regeringsskrivelser och andra policydokument

under 1990-talet, dels analysera hur Sveriges politik på området kan

vidareutvecklas. Det är bl.a. utredningens uppgift att analysera

huruvida erfarenheterna från Central- och Östeuropa äger giltighet för

övrig utvecklingspolitik. Direktiven anger åtta - ej inbördes

rangordnade - "strategiska uppgifter" för kommitténs arbete. De

prioriterade sakområdena är 1) ökad samstämmighet mellan olika

politikområden, 2) utvecklingssamarbetets roll för att förebygga och

hantera konflikter, 3) mänskliga, inklusive barnens, rättigheter och

respekten för internationell humanitär rätt, 4) partnerskapets

konsekvenser för bi- och multilateralt samarbete, 5) konsekvenserna av

de åtaganden som Sverige gjort i OECD:s biståndspolitiska strategi,

såsom uttryckt i dokumentet Shaping the 21st Century, 6) möjligheterna

att förena kunskaps-, kapacitets- och institutionsutveckling med kraven

på reformer för ekonomisk modernisering och "levande" demokrati, 7) hur

Sverige kan främja EU:s politik vad gäller global utveckling och 8) hur

svensk politik kan öka u-ländernas förutsättningar att delta i

världshandeln.

Utskottet menar att den breda ansats och noggranna genomlysning av

bistånds- och utvecklingspolitiken som biståndsutredningen kommer att

genomföra gör att de frågor som väckts i motionerna kommer att behandlas

av utredningen, och att det därför vore fel att föregripa de slutsatser

som utredningen kommer att presentera eller att föreslå några större

policyförändringar i detta skede.

Därmed anses motionerna U206 (fp) yrkandena 1, 2 och 40, U208 (s) samt

U216 (kd) yrkandena 1, 2 och 4 besvarade.

I motion U210 (m) krävs att svenskt bistånd bör konkurrensutsättas.

Centerpartiet kritiserar i motion U213 (c) yrkande 10 fokuseringen på

"stat-till-stat samarbete" och val av mottagarländer och vill överge att

ländervalet styr biståndet för att i stället låta ändamålen bli den

avgörande faktorn vid biståndets utformning.

Stat-till-stat-samarbetet dominerar inom biståndet. Det gäller främst

att stödja utveckling i enskilda länder, där folkvalda regeringar

formulerar politiken och gör prioriteringarna. Ett enskilt land är

alltjämt den främsta motparten, och kanalen, för svenskt statligt

bistånd. Utformningen av biståndet skall ställas i relation till landets

prioriteringar, Sveriges målsättningar och internationella åtaganden. I

vissa fall kan andra kanaler än statsapparaten anses mer ändamålsenliga

för att genomföra enskilda biståndsinsatser. Biståndet utformas

därigenom utifrån ändamålen men inom ramen för enskilda länders politik.

Det landdestinerade biståndet kompletteras med bistånd via

internationella, regionala och enskilda organisationer där insatser kan

genomföras i enskilda länder som ej är föremål för långsiktigt svenskt

avtalsbundet utvecklingssamarbete.

För svensk biståndspolitik och biståndsplanering har arbetet med

landramar fungerat tillfredsställande och spelat en viktig roll

parallellt med senare års betoning av partnerskapsarbetet. Den framtida

betydelsen av dessa instrument kommer dock att ses över av den

biståndspolitiska utredningen.

I biståndet finns redan en konkurrensutsättning - dels mellan den

statliga och den privata sektorn, dels en betydande konkurrens inom

varje projekt. De projekt som beviljas stöd innehåller normalt flera

komponenter som höjer effektiviteten i biståndet. Utöver utrustning

ingår vanligtvis även kompetensöverföring i form av teknisk assistans

och ledning med sikte på att introducera ny teknik, alternativt

förbättra befintlig, effektivisera system och stöd till att förbättra

organisation. Öppen konkurrens på projektnivå mellan statliga och

privata organisationer eller företag, liksom av enskilda organisationer,

rymmer ett stort antal komplexa frågor som rör både effektivitet och

partnerskap.

Utskottet förutsätter att frågor som rör stat-till-stat-samarbetet och

biståndets konkurrensutsättning kommer att behandlas av den

utvecklingspolitiska kommittén.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U210 (m) och U213 (c) yrkande

10 besvarade.

I motion U211 (v) yrkandena 4 och 6 uppmärksammas frågorna om

partnerskapsförhållande i biståndsarbetet.

Utskottet menar att samarbete och ömsesidighet bör prägla ett

utvecklingssamarbete präglat av partnerskapstanken. Ett ökat partnerskap

inom biståndet innebär att tonvikten flyttas från ett givarcentrerat

synsätt till ett samarbete präglat av ökat lokalt ägande av

utvecklingsprocessen. Biståndsgivarna måste förhålla sig till

samarbetsländernas egna prioriteringar och utvecklingsplanering för att

effektivt kunna bekämpa fattigdomen. På givarsidan bör detta ta sig i

uttryck i ökad samordning och harmonisering av procedurerna för

biståndsgivningen. Sverige verkar aktivt för detta inom bl.a. OECD:s

utvecklingskommitté DAC.

Därmed anses motion U211 (v) yrkandena 4 och 6 besvarad.

I motion U216 (kd) yrkande 9 understryks det angelägna i att främja

ekonomisk tillväxt och utveckling.

Utskottet delar motionärernas syn på att extrem fattigdom är ett av de

största hindren för en social rättvisa och ekonomisk utveckling och att

stora ekonomiska klyftor alltför ofta leder till konflikter och krig.

Fattigdomsbekämpningen handlar om att främja den ekonomiska utvecklingen

för de allra fattigaste. Det handlar om att förbättra hälsovården,

säkerheten och utbildningsnivån och att främja en hållbar ekologisk

utveckling.

För att verkligen minska fattigdomen och uppnå en bred ekonomisk

tillväxt i utvecklingsländerna krävs att globaliseringens positiva

effekter även kommer dessa länder till del. De länder som mest

framgångsrikt har integrerats i den globala ekonomin, bl.a. tack vare

investeringar från utlandet, har mest effektivt kunnat bekämpa

fattigdomen. Utskottet menar att en god utvecklingspolitik bl.a. innebär

att verka för en lättnad på handelshinder och stöd till företag i

utvecklingsländerna för att klara den internationella konkurrensen.

Därmed anses motion U216 (kd) yrkande 9 besvarad.

I motion U206 (fp) yrkande 21 framhåller Folkpartiet betydelsen av

internationell handel. Sverige bör verka för att utvecklingsländerna

integreras i en världsekonomi driven av frihandel och

företagsinvesteringar. I yrkande 22 efterlyses också ett mer kraftfullt

svenskt stöd för ekonomiska reformer i de nya demokratierna. Centern

argumenterar i motion N328 (c) yrkande 7 för bättre villkor för MUL-

ländernas export och i yrkande 8 för fattiga länders

närigslivsutveckling. I yrkande 13 i samma motion krävs förändringar av

WTO:s regelverk samt ett utökat tekniskt bistånd i syfte att stärka u-

ländernas position i frihandelsorganisationen.

Utskottet har, vad gäller frihandel och utvecklingsländer, i olika

sammanhang (bl.a. i bet. 1998/99:UU2 Internationellt bistånd, i bet.

1998/99:UU12 Utrikeshandel och internationella investeringar samt i bet.

1999/2000:UU2 Internationellt bistånd) understrukit betydelsen av att de

fattiga länderna ges möjlighet att finna avsättning för sina

exportprodukter.

Utskottet konstaterar att behovet av ekonomiska reformprogram i de

fattiga och skulddrabbade länderna fortfarande är omfattande. Regeringen

ger fortsatt hög prioritet åt stöd till ekonomiska reformer och

skuldlättnadsåtgärder och ökar posten i budgeten för år 2001, från 665

miljoner kronor till 700 miljoner kronor. Under 1999 tog regeringen fram

"Riktlinjer för stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad". I

riktlinjerna lyfts även fram, utöver behovet av en god ekonomisk

utveckling, behovet av god samhällsstyrning i övrigt, inklusive respekt

för de mänskliga rättigheterna och demokrati.

Under året har regeringen beslutat att lämna 1 000 miljoner kronor i

stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader samt även fattat beslut

om att lämna ytterligare ett bidrag om 320 miljoner kronor till

Världsbankens och IMF:s skuldlättnadsinitiativ, det s.k. HIPC-

initiativet (Heavily Indebted Poor Countries).

Utskottet konstaterar vidare att Sverige, sedan sitt inträde i EU,

arbetat målmedvetet för en avreglering av EU:s handelshinder gentemot u-

länder. Särskild vikt lägger Sverige vid marknadstillträde för minst

utvecklade länder -MUL. I dag ges alla MUL-länder kvot- och tullfritt

tillträde till EU:s marknad för i stort sett alla produkter.

Sveriges multilaterala handelsrelaterade tekniska bistånd till u-länder

via WTO, ITC och UNCTAD är av stor betydelse för mottagarländerna. Till

de tre nämnda organisationerna fogas nu ett center för rättshjälp till

u-länder i WTO-tvister (ACWL). Dess betydelse ökar på grund av behovet

av bättre integrering av u-länderna i handelssystemet, högre

förhandlingskapacitet i WTO, stöd för tillträdande länder i WTO samt

implementering av existerande WTO-regler. Utskottet ser det som

angeläget att utvecklingsländer kan delta i världshandeln på lika

villkor.

I syfte att hjälpa de fattigaste länderna att utveckla sitt eget

näringsliv och att locka till sig utländska företags investeringar

stöder Sverige sedan flera år företagsutveckling i flera fattiga länder.

Sida har i uppdrag att arbeta för att stärka förutsättningarna för ett

konkurrenskraftigt näringsliv i samarbetsländerna och höja deras förmåga

till produktion och export av miljöanpassade produkter.

Swedfund International AB har som affärsidé att delta i investeringar

samt utveckla och sälja projektfinansieringstjänster bl.a. annat i

samverkan med svenska företag som arbetar i eller vill arbeta i u-länder

samt i Central- och Östeuropa. Syftet är även att

investeringsverksamheten skall bidra till att främja en hållbar

utveckling, överföring av kunnande och en god miljö för att på detta vis

bekämpa fattigdom.

Utskottet konstaterar att regeringen förklarat att den även

fortsättningsvis, i synnerhet inom ramen för EU, kommer att verka för

ökad frihandel gentemot övriga världen. Utskottet understyker i detta

sammanhang vikten av att u-länderna integreras och kan delta i den

globala ekonomin.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U206 (fp) yrkandena 21 och 22

samt N328 (c) yrkandena 7, 8 och 13 besvarade.

I motion U216 (kd) yrkande 5 understryks att främjandet av mänskliga

rättigheter är ett viktigt politikområde.

Utskottet konstaterar att i skrivelsen 1997/98:76 Demokrati och

mänskliga rättigheter i svenskt utvecklingssamarbete kan man utläsa en

bred syn på demokratibegreppet. Denna omfattar demokratins institutioner

och procedurer. Den omfattar också dess formella byggstenar, respekten

för de mänskliga rättigheterna och det centrala i en demokratis kultur

som främjar tolerans, dialog, mångfald och en vilja till kompromisser.

Arbetet med att följa upp och förverkliga intentionerna i skrivelse

1997/98:76 har varit intensivt de senaste två åren. Liksom motionärerna

menar utskottet att biståndet är ett viktig instrument för att främja

demokrati och mänskliga rättigheter i utvecklingsländerna.

Med vad som ovan anförts anses motion U216 (kd) yrkande 5 besvarad.

I motion U216 (kd) yrkande 19 krävs bättre internationell samordning vid

humanitära kriser.

Utskottet konstaterar att den humanitära verksamheten samordnas av IASC

(Inter Agency Standing Committee) där relevanta FN-organ deltar och

organisationer som ICRC har observatörsstatus. IASC leds av FN:s

samordnare för humanitära frågor (Emergency Relief Coordinator) som

tillika är chef för OCHA, FN:s kontor för humanitär samordning. OCHA

inrättades som en del av generalsekreterarens reformpaket för att bl.a.

stärka samordningen av FN:s humanitära verksamhet. OCHA ansvarar för den

humanitära samordningen både centralt (genom IASC) och i fält, där

vanligtvis en s.k. humanitarian coordinator utses. Vid vissa humanitära

katastrofer utses en s.k. lead agency för den humanitära samordningen,

som t.ex. UNHCR var i Kosovo.

Sverige har varit drivande i kontakter med OCHA, både i informella

konstellationer såsom givargruppen Friends of OCHA och i det s.k.

humanitära segmentet inom ECOSOC. Under år 2000 bidrog Sverige, utöver

reguljärt bidrag till OCHA på 8 miljoner kronor, med 5 miljoner kronor

till en särskild fond för fältsamordning.

Därmed anses motion U216 (kd) yrkande 19 besvarad.

I motion U206 (fp) yrkande 9 understryks vikten av att kunna ge bistånd

till uppbyggnad av politiska partier. Även motion U216 (kd) yrkande 8

tar upp frågan om de politiska partiernas demokratistöd.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att utnyttja

svenska politikers kompetens för demokratiinsatserna inom

utvecklingssamarbetet.

Stödet genom svenska partianknutna organisationer till

demokratiuppbyggnad i u-länder och i länder i Central- och Östeuropa är

en viktig del i Sveriges samlade ansträngningar att genom

utvecklingssamarbetet bidra till demokratisering. Den utvärdering som

gjorts på uppdrag av Sida visar att stödet haft positiva effekter för

utvecklingen av politiska partier i öst och syd. Samtidigt pekar

utredarna på behov av bättre och mer transparenta redovisningsrutiner,

ökad samordning mellan de partinära organisationerna samt betydelsen av

att tydliggöra stödformens roll i förhållande till övrigt svenskt

demokratibistånd.

Utskottet har inhämtat att regeringen anser att ett fastare regelverk

kring de partianknutna organisationerna samt ett tydliggörande av

samordningsfördelarna måste föregå ett beslut om att permanenta och höja

stödet. För att ge tid till konsultationer mellan de berörda

organisationerna, Sida och departementet avser regeringen att förlänga

de nuvarande riktlinjerna för stödet genom de partianknutna

organisationerna ett år. Efter en sådan dialog kommer nya riktlinjer att

beslutas hösten 2001, i syfte att de skall träda i kraft i januari 2002.

Därmed anses motionerna U206 (fp) yrkande 9 och U216 (kd) yrkande 8

besvarade.

Ett flertal yrkanden gäller frågor som i olika avseenden rör demokrati

och mänskliga fri- och rättigheter som övergripande mål i svenskt

utvecklingssamarbete. I några diskuteras även det ovan behandlade

partinära stödet. I motion U206 (fp) yrkande 20 krävs en utveckling av

det bistånd som främjar fria massmedier samt yttrande- och

organisationsfrihet. I yrkande 3 anförs vidare att utvecklingssamarbetet

bör vara villkorat vad gäller graden av demokrati och

korruptionsbenägenhet i mottagarlandet. Centerpartiet konstaterar i

motion U213 (c) yrkande 2 att demokrati och mänskliga rättigheter är

förutsättningar för ekonomisk och social utveckling och betonar i

yrkande 3 vikten av ett fungerande rättsväsende och gott styrelseskick.

Vad som framförs i motionerna om stöd till massmedier och en ökad

betoning på rättsstatens betydelse för utveckling ligger, enligt

utskottets mening, i allt väsentligt i linje med svensk politik på

området. En ökad uppmärksamhet riktas i det svenska

utvecklingssamarbetet mot stärkandet av rättsväsendet och andra

demokratibärande strukturer.

Stöd till medier i bred bemärkelse är sedan länge en del av Sidas

verksamhet. Nuvarande policy lyfter särskilt fram mediernas betydelse

för mångfald i debatten och därmed rollen som stöd för demokratisering.

Vad gäller bistånd behäftat med villkor, konstaterar utskottet att

sådant har haft relativt liten betydelse som påtryckningsmedel för att

införa och hålla fast vid ekonomiska och andra reformer. Partnerskapet

mellan Sverige och samarbetsländerna påverkas dock i hög grad av hur de

senare hanterar den ekonomiska reformprocessen och hur de försöker

begränsa korruptionen.

Stöd till framväxten av ett demokratiskt samhälle har, i olika former,

länge varit ett biståndsmål. Under 1990-talet har frågan lyfts fram som

en av hörnpelarna i svensk biståndspolitik. Genom biståndet främjar

Sverige demokratisering i samarbetsländerna, stöder demokratiska

rörelser och bidrar till ökad respekt för de konventionsbundna mänskliga

rättigheterna.

Utskottet menar att god samhällsstyrning är en central komponent i

främjandet av demokrati och rättsstat. Genom åren har ett betydande

kunnande byggts upp inom Sida avseende stöd till effektiva förvaltningar

i demokratins tjänst. De senaste årens betoning på demokrati och

mänskliga rättigheter har tillfört en kvalitativ dimension till detta

kunnande som har påverkat metoder och målformuleringar, snarare än

insatstyper. Utvecklingssamarbetet måste vila på en värdebaserad och

tydlig politisk dialog för att uppnå förändringar som främjar

demokratisering och mänskliga rättigheter.

Därmed anses motionerna U206 (fp) yrkandena 3 och 20 samt U213 (c)

yrkandena 2 och 3 besvarade.

Biståndsramen samt avräkningarna från denna

Propositionen (avsnitt 3.1 s. 11-12)

Politikområdet Internationellt utvecklingssamarbete består av

Biståndsverksamhet och förvaltningsanslagen för Sida respektive Nordiska

Afrikainstitutet. Politikområdets resurser beräknas utifrån

biståndsramen. Från biståndsramen görs avräkningar för kostnader, vilka

klassificeras som bistånd, inom andra utgiftsområden.

I propositionens yrkande 1 begär regeringen att biståndsramen för

internationellt utvecklingssamarbete fastställs till 0,73 % av vid

budgeteringstillfället beräknad bruttonationalinkomst (BNI) för 2001.

Biståndsramen för 2001 uppgår till 14 966 miljoner kronor, dvs. 0,73 %

av beräknad BNI.

Avräkningarna från biståndsramen minskar år 2001 i förhållande till

föregående år. Avseende avräkningen för kostnader för asylsökande från

utvecklingsländer beror minskningen på att det år 2000 tillkom särskilda

kostnader för mottagande av flyktingar från Kosovo. För 2001 uppgår

avräkningen för asylkostnader till 617 miljoner kronor, vilket är en

höjning med 29 miljoner kronor i förhållande till regeringens ekonomiska

vårproposition på grund av en beräknad ökning av antalet flyktingar från

västra Balkan. Ett av skälen till denna ökning av antalet flyktingar är

Sveriges fulla anslutning till Schengen-avtalet. Från biståndsramen

avräknas vidare kostnader för det svenska bidraget till den del av EG:s

gemensamma bistånd som finansieras över den Europeiska kommissionens

reguljära budget. För 2001 uppgår avräkningen till 732 miljoner kronor,

vilket beräknats som biståndets andel av den totala EG-budgeten

multiplicerat med Sveriges medlemsavgift. Avräkningen för administrativa

kostnader m.m. består främst av Utrikesdepartementets administration av

utvecklingssamarbetet samt den del av FN-bidrag som utbetalas från andra

utgiftsområden och som klassificeras som bistånd. Avräkningsbeloppet har

år 2001 minskat till 280 miljoner kronor, vilket förklaras av att FN-

bidragen minskat något och att vissa övriga biståndskostnader inte

längre är aktuella.

Motionerna

Folkpartiet kräver i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 45 en ökning av

det totala biståndet till 0,81, 0,85 respektive 0,88 % av BNI för åren

2001, 2002 och 2003. Vidare i yrkande 46 krävs en återgång till

enprocentsmålet inom en femårsperiod.

Centerpartiet kräver i motion 2000/01:U213 (c) yrkande 13 en snabbare

och jämnare återgång till enprocentsmålet än den regeringen har

föreslagit.

I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 25 konstaterar Kristdemokraterna att

Sverige under många år har haft en hög biståndsprofil och framstått som

ett föredöme för andra länder. Kristdemokraternas strävan och

målsättning är att Sverige återtar sin plats som en av världens främsta

biståndsgivare och de föreslår att biståndsramen för de kommande tre

åren skall höjas med totalt 3,4 miljarder kronor jämfört med regeringens

förslag. Kristdemokraterna föreslår en femårsplan mot enprocentsnivån,

och når nästa år 0,76 % av BNI för att sedan de två följande åren uppnå

0,78 % respektive 0,90 %.

Folkpartiet kräver i motion 2000/01:Fi211 (fp) yrkande 14 en återgång

till enprocentsmålet. Motionärerna anser att målet för biståndet som

andel av BNI bör återställas och föreslår 1,7 miljarder kronor mer än

regeringen för år 2001. Åren därefter ökar anslaget så att målet om 1 %

av BNI kan nås inom en femårsperiod.

Utskottets överväganden

I motion U206 (fp) yrkandena 45 och 46 krävs en ökning av biståndsramen

för att kunna genomföra en återgång till enprocentsmålet inom en

femårsperiod. I motion U213 (c) yrkande 13 krävs att Sverige skall ta på

sig sin del av ansvaret för de globala problemens lösning och därför

snabbare återta enprocentsmålet för biståndet. Även i motion U216 (kd)

yrkande 25 liksom i Fi211 (fp) yrkande 14 (delvis) kräver motionärerna

att Sverige bör återgå till målet att det samlade biståndet skall uppgå

till 1 % av BNI genom högre medelstilldelning.

Utskottet anser att förslagen i propositionen är lämpliga och väl

avvägda och tillstyrker därför regeringens förslag att för budgetåret

2001 fastställa biståndsramen till 0,73 % av vid budgeteringstillfället

beräknad BNI (proposition 2000/01:1, volym 4, yrkande 1).

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare, senast i betänkande

1999/2000:UU2, framhållit att kunskapen om och stödet för

enprocentsmålet är väl befäst i riksdagen och i den allmänna opinionen.

Samtidigt är återgången till enprocentsnivån också en viktig

symbolfråga, varför utskottet, även av det skälet, ansett att det bör

prioriteras. Utskottet har vid flera tillfällen, bl.a. i ovan nämnda

betänkande, välkomnat att en återgång nu inletts.

Utskottet har också tidigare tagit ställning till förslag om mer eller

mindre detaljerade planer för hur enprocentsmålet åter skall uppnås.

Utskottet har därvid uttalat att bestämda planer för en återgång till

enprocentsnivån inte förefaller ändamålsenliga.

Utskottet menar att det svenska biståndet skall nå 1 % av BNI, och i

takt med ökat statsfinansiellt utrymme bör stegen mot enprocentsmålet

påskyndas. Ambitionen är att målet skall nås så snart som möjligt, helst

inom fem år. Den exakta tidpunkten måste dock vägas mot den framtida

ekonomiska utvecklingen i Sverige.

Utskottet välkomnar därför också att regeringen i propositionen

förutskickar att biståndsnivån skall höjas till 0,74 % år 2002 och 0,81

% år 2003, i enlighet med beslut i anslutning till

vårbudgetpropositionen.

I konsekvens med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna

U206 (fp) yrkandena 45 och 46, U213 (c) yrkande 13, U216 (kd) yrkande 25

samt Fi211 (fp) yrkande 14 (delvis).

Fördelningen inom utgiftsområdet

Propositionen (avsnitt 1 s. 7)

För budgetåret 2001 föreslår regeringen i budgetpropositionen yrkande 6

att anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd fördels

enligt följande uppställning:

Anslagsbelopp

(Tusental kronor)

Anslag

Anslagstyp Anslagsbelopp

8:1 Biståndsverksamhet reservations-anslag 13603884

8:2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)

ramanslag 451213

8:3 Nordiska Afrikainstitutet ramanslag 10914

9:1 Samarbete med Central- och Östeuropa reservations-anslag 865000

9:2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt

stöd och exportkreditgarantier

reservations-anslag

35000

Summa 14966011

Motionerna

I nedanstående motioner yrkas ändrade anslag som leder till minskning

eller ökning av ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Av

bilaga 1 (Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 7

Internationellt bistånd för budgetåret 2000) framgår partiernas förslag

till ändrad anslagstilldelning.

I Moderata samlingspartiets kommittémotion 2000/01:U214 (m) (delvis)

yrkas att anslaget för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd minskas

med 965 785 000 kr.

I yrkandet föreslås vidare att utgiftsområdet tillförs anslaget 5:7

Fredsfrämjande verksamhet från utgiftsområde 5 omfattande 149 453 000 kr

samt anslaget 6:2 Fredsfrämjande truppinsatser från utgiftsområde 6

omfattande 1000762000 kr. Detta skulle medföra att anslaget tillförs 1

150 215 000 kr. Medlen skall enligt motionärerna läggas under anslaget

8:1 Biståndsverksamhet.

Motionärerna vill även att anslagsposten 9:1 Samarbete med Central- och

Östeuropa tillförs anslagsposten 8:1 Biståndsverksamhet, vilket således

skulle medföra en sammanslagning av de två anslagen. Samtidigt yrkas en

ökning av anslaget Samarbete med Central- och Östeuropa med 300 000 000

kr.

I motionen yrkas vidare att anslaget 8:1 Biståndsverksamhet minskas med

2 416 000 kr.

I Kristdemokraternas partimotion 2000/01:U216 (kd) yrkande 27 föreslås

att anslaget för utgiftsområde 7 ökas med 600 000 000 kr. Biståndsramen

utökas med motsvarande summa och skall enligt motionärerna uppgå till

16295000000 kr.

I Centerpartiets kommittémotion 2000/01:U212 (c) yrkande 1 föreslås att

anslaget för utgiftsområde 7 ökas med 700 000 000 kr. Anslaget 8:2 Sida

föreslås minskat med 28 895 000 kr.

I Folkpartiets partimotion 2000/01:Fi211 (fp) yrkande 14 föreslås att

anslaget för utgiftsområde 7 ökas med 1 700 000 000 kr. Motsvarande

yrkande finns även i partimotion 2000/01:U206 (fp) yrkandena 44 samt 47

(delvis).

Utskottets överväganden

Flera motioner, U206 (fp) yrkandena 44 och 47 (delvis), U214 (m)

(delvis), U216 (kd) yrkande 27, U212 (c) yrkande 1 samt Fi211 (fp)

yrkande 14 (delvis) rör ändrade anslag inom utgiftsområde 7. Regeringen

föreslår i budgetpropositionen för 2001 en utgiftsram för utgiftsområde

7. Riksdagen har sedermera fattat beslut med samma innebörd och

fastställt utgiftsramen (bet. 2000/01:FiU1).

Utskottet vill inledningsvis framhålla det nära samband som råder mellan

biståndsramen och de medel som anvisas inom utgiftsområde 7. Den

återgång till enprocentsnivån som inletts och som utskottet välkomnat i

det föregående förutsätter ökningar inom utgiftsområdet, främst av

anslaget 8:1, på sätt som föreslås i propositionen. Eftersom det i

motion U214 (m) (delvis) framförda förslaget skulle få en motsatt

effekt, med innebörden att det av FN rekommenderade 0,7-procentsmålet

skulle underskridas, måste motionen i konsekvens härmed avstyrkas. Vad

gäller övriga här aktuella motionsyrkanden förutsätter de en återgång

till enprocentsnivån i en takt som det statsfinansiella läget för

närvarande inte tillåter.

Utskottet finner mot bakgrund av dessa överväganden att den av

regeringen föreslagna fördelningen mellan anslagen inom utgiftsområde 7

synes vara väl avvägd, varför regeringens yrkande 6 tillstyrks.

Därmed avstyrks motionerna U214 (m) (delvis), U216 (kd) yrkande 27, U212

(c) yrkande 1, Fi211 (fp) yrkande 14 (delvis) samt U206 (fp) yrkandena

44 och 47 (delvis).

Multilateralt utvecklingssamarbete

Propositionen (avsnitt 3.5 s. 19-36)

Multilateralt utvecklingssamarbete omfattar FN:s ekonomiska och sociala

verksamhet, internationella finansieringsinstitutioner och fonder,

övrigt multilateralt samarbete respektive Europeiska utvecklingsfonden.

Fördelningen under anslagsposten Multilateralt utvecklingssamarbete

Tusental kronor

Budget 2000 Beräknat 2001

1 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet 1827500 1954000

2 Internationella finansi-eringsinstitutioner 1260000 1350000

3 Övrigt multilateralt samarbete 171500 413000

4 Europeiska utvecklingsfonden 118000 250000

Summa 3377000 3967000

Regeringens prioriteringar

Kampen mot fattigdomen står i fokus i det multilaterala

utvecklingssamarbetet. Regeringen har under året verkat för ett

samordnat agerande mellan de olika multilaterala organisationerna.

Samarbetet mellan olika aktörer har utvecklats under året, såväl på

högkvartersnivå som på landnivå. Särskilt påtagligt är det ökade

samarbetet mellan FN och Världsbanken.

Frågan om skuldlättnader blev mycket uppmärksammad under 1999. Vid

Världsbankens och IMF:s årsmöten beslutade man också att

skuldlättnaderna mer direkt skulle användas för att bekämpa fattigdom.

Regeringen har välkomnat den ändrade inriktningen av bankernas

verksamhet och har på olika sätt bidragit till utarbetandet av

strategier för arbete med frågor såsom fattigdomsbekämpning, miljö,

gender, det civila samhällets deltagande och god samhällsstyrning.

Genom Sveriges medlemskap i EU har vi möjligheter att påverka en

betydande del av världens bistånd. Europeiska gemenskapen (EG) är

världens femte största finansiär av biståndssamarbete. Medlemskapet

innebär också att vi kan påverka det biståndspolitiska tänkandet i en

grupp länder som tillsammans svarar för mer än hälften av världens

offentliga bistånd.

FN:s ekonomiska och sociala verksamhet

Sverige är en betydande biståndsgivare till FN:s humanitära verksamhet.

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och FN:s livsmedelsprogram (WFP) är de

mest tongivande aktörerna inom FN-systemet. Både UNDP och Världsbanken

har tagit sig an större ansvar för insatser i samband med naturkata-

strofer och länder i kris. FN:s barnfond, Unicef, har en allt viktigare

roll på det humanitära området i enlighet med intentionerna i

konventionen om barnets rättigheter.

I de flesta organisationerna tillhör Sverige de största bidragsgivarna

med årsbidrag motsvarande 4-10 % av den totala frivilligfinansierade

budgeten. Därtill kommer medel som utbetalas via Sida till specifika

projekt, s.k. multibistöd. Under år 1999 fördelade Sida 1,4 miljarder

kronor till olika FN-organ.

Basbudgetstöd till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet 1997-2000 samt

beräknat för 2001

Tusental kronor

Årsbidrag 1997 Årsbidrag 1998 Årsbidrag 1999 Årsbidrag 2000

Årsbidrag 2001

FN:s utvecklingsprogram, UNDP 460 000 470 000 490 000 500

000

530000

FN:s kapitalutvecklingsfond, UNCDF 40 000 42 000 42 000 42 000 50000

FN:s barnfond, Unicef 283 000 250 000 265 000 280 000 297000

FN:s kvinnofond, UNIFEM1 5 000 5 000 8 000 10 000 14000

FN:s befolkningsfond, UNFPA 116 000 125 000 140 000 145 000

160000

FN:s världslivsmedelsprogram, WFP 200 000 180 000 180 000 195

000

210000

FN:s flyktingkommissarie, UNHCR2 248 500 260 000 270 000 370

000

392000

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar, UNRWA 135 000 145 000

150 000

160 000

160000

Multilateral handelsrelaterad biståndsverksamhet 5 000 8 000 12 000 25

000 30000

Narkotikainsatser genom FN-systemet (UNDCP, WHO/PSA) 40 000 45 000 47

000 45 500

50500

FN:s boende och bebyggelsecenter, Habitat3 5 000 5 000 5 000 5 000 7000

UNAIDS 35 000 37 000 37 000 37 000 47000

FN:s industriutvecklingsorganisation, UNIDO4 8 000 8 000 8 000 13 000

6500

Summa 1580500 1580000 1654000 1827500 1954000

1 T.o.m. 1999 finansierades bidragen till UNIFEM över delpost 3, Övriga

multilaterala insatser.

2 Fr.o.m. 2000 flyttades 100 mkr i stöd till UNHCR från den bilaterala

anslagsposten till basbudgetstödet.

3 T.o.m. 1999 finansierades bidragen till Habitat över delpost 3, Övriga

multilaterala insatser.

4 Det totala bidraget 2001 uppgår till 9 mkr då en ingående reservation

utnyttjas.

Motionerna

I nedanstående motioner yrkas ändrade anslag som leder till minskning

eller ökning av ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Av

bilaga 1 framgår partiernas förslag till ändringar vad gäller

anslagstilldelning, anslagsposter och indikativa ramar.

Folkpartiet kräver i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 32 en bättre

samordning av bistånds- och flyktingpolitiken för att förebygga

och/eller undanröja orsaker till flykt och påtvingad migration. Detta

skall vara ett viktigt inslag i Sveriges internationella agerande såväl

bilateralt som multilateralt främst genom kraftfullt stöd via olika FN-

organisationer.

Även i partimotion 2000/01:U206 (fp) yrkande 47 (delvis) föreslås

förändringar avseende fördelning på olika ändamål vad gäller

basbudgetstöd till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet år 2001 samt

vad gäller anslagsposten Övrigt multilateralt samarbete. Förslagen

framgår av tabellerna 2 och 4 i bilaga 1.

I Centerpartiets kommittémotion 2000/01:U212 (c) yrkande 2 föreslås

förändringar avseende basbudgetstöd till FN:s ekonomiska och sociala

verksamhet år 2001. Förslaget återfinns i tabell 2 i bilaga 1.

I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 20 konstaterar Centerpartiet att FN är

den organisation där fattiga och rika stater finns representerade och

att FN måste få ansvar för det totala förändringsarbetet. De

internationella institutionerna måste omvandlas till effektiva

instrument för implementering av strategier för mänsklig och social

utveckling. Ansträngningarna att förbättra det rådande finansiella

systemet i syfte att förhindra nya kriser, skapa bättre mekanismer för

krishantering och göra det mer ändamålsenligt för att främja handel och

utveckling är angelägna.

Moderata samlingspartiets förslag till ändringar i anlagsposter inom det

multilaterala utvecklingssamarbetet framgår av motion 2000/01:U214 (m)

(delvis) och redovisas i tabellerna 2 och 3 i bilaga 1.

I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 14 konstaterar Kristdemokraterna att

två tredjedelar av världens 33 miljoner hivsmittade bor i de fattigaste

länderna. Rika länder kan i viss mån kontrollera epidemin genom olika

mediciner som emellertid är alldeles för dyra för de fattiga.

Vaccinforskningen inom detta område koncentreras helt på de specifika

problemen i USA och Europa, och inte på de tropiska förhållandena i

Afrika. Sverige måste tillsammans med övriga länder i EU och i FN arbeta

fram en klar strategi för att hindra spridningen av hiv/aids.

Information om sjukdomen måste spridas mer effektivt i framför allt de

värst drabbade regionerna.

I motion 2000/01:Fi216 (s) yrkande 2 liksom i motion 2000/01:Fi217 (s)

yrkande 2 framförs, med hänvisning till den s.k. Carlsson-Ramphal-

rapporten från 1995, att regeringen bör ta initiativ till en översyn av

möjligheterna att avgiftsbelägga internationella luft- och sjöleder samt

fisket i världshaven. Avgifterna föreslås bidra till finansieringen av

FN:s konfliktbyggande verksamhet.

Utskottets överväganden

Regeringens preliminära fördelning under anslagsnivå beträffande det

multilaterala biståndet har presenterats i tabellform i

budgetpropositionen och framgår av bilaga till betänkandet (bilaga 1,

tabellerna 2-4).

Regeringens förslag bygger på den ram som fastställdes av riksdagen i

vårpropositionen med justering på grund av ökad avräkning för

flyktingkostnader och ändrad BNI-prognos.

Utskottet har inget att invända mot den av regeringen föreslagna

fördelningen. I konsekvens härmed och till följd av tidigare

ställningstaganden rörande utgiftsområde 7 och fördelningen på anslag

inom utgiftsområdet avstyrks de förslag till ändrad fördelning som

framförs i motionerna U206 (fp) yrkande 47 (delvis), U212 (c) yrkande 2

samt U214 (m) (delvis).

I motion U206 (fp) yrkande 32 krävs en bättre samordning av bistånds-

och flyktingpolitiken.

Utskottet konstaterar att Sverige är en av de tre största bidragsgivarna

till FN:s flyktingkommissariat, UNHCR. Regeringen har i årets

budgetproposition, med hänvisning till den vikt som läggs vid

organisationens verksamhet till skydd och stöd för flyktingar,

föreslagit en höjning av bidraget med 22 miljoner kronor, till 392

miljoner kronor.

Sverige spelar en aktiv roll i UNHCR:s styrelse och verkar där bl.a. för

att organisationen vidareutvecklar sin kapacitet att ge skydd åt

flyktingar och andra hjälpbehövande som omfattas av organisationens

skyddsmandat. Målsättningen är att uppnå varaktiga lösningar på

flyktingproblem, i första hand genom frivillig återvandring under säkra

förhållanden.

I december 1998 inrättade Allmänna rådet inom EU en högnivågrupp för

asyl och migration i syfte att ena medlemsstaterna kring en

"pelaröverskridande strategi". Fokus ligger på ett integrerat arbetssätt

och ett helhetsperspektiv där kopplingen mellan utrikes-, bistånds- och

migrationspolitiska åtgärder stärks. Sverige har aktivt drivit linjen om

ett ökat samspel mellan bistånds- och flyktingfrågor. Handlingsplaner

för olika länder och områden har antagits och håller på att genomföras

för Irak, Somalia, Sri Lanka, Afghanistan, Marocko och Albanien med

närområde. Regeringen arbetar via olika politikområden inklusive

biståndspolitiken för att motverka orsakerna till flykt och påtvingad

migration.

Med vad som ovan anförts anses motion U206 (fp) yrkande 32 besvarad.

I motion U213 (c) yrkande 20 krävs att de internationella

institutionerna måste omvandlas till effektiva instrument för

implementering av strategier för mänsklig och social utveckling.

Utskottet konstaterar att Sverige genom ordförandeskapet i EU våren 2001

kommer att få en särskild roll inom FN:s ekonomiska och sociala

verksamhet. Sverige kommer också att få en viktig uppgift att föra EU:s

talan i FN:s funktionella kommissioner som t.ex. kommissionen för

hållbar utveckling, kvinnokommissionen, befolkningskommissionen, sociala

utvecklingskommissionen samt narkotikakommissionen.

Utvecklingsbankernas verksamhet har förändrats för att tydligare

adressera de breda utvecklingsfrågorna med fattigdomsbekämpning som

övergripande mål och en starkare betoning på bl.a. miljö, jämställdhet

och sociala faktorer. Likaså har bankerna börjat betona angelägenheten

av en demokratisk samhällsutveckling byggd på god samhällsstyrning och

effektiv statsförvaltning. Sverige har varit pådrivande i detta arbete,

inte minst när det gäller kamp mot korruption. Förändringarna har väckt

en diskussion om vilken roll bankerna skall ha i det internationella

samfundet och hur arbetsfördelningen skall vara mellan IMF,

Världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna och FN.

Med vad som ovan anförts anses motion U213 (c) yrkande 20 besvarad.

I motion U216 (kd) yrkande 14 kräver motionärerna en explicit

målsättning för att hindra spridningen av hiv/aids.

Utskottet konstaterar att hiv- och aidsbekämpning redan i början av

1980-talet blev ett prioriterat område i det svenska

utvecklingssamarbetet. Fram till 1999 hade Sverige fördelat omkring 1,2

miljarder kronor till program och projekt relaterade till hiv- och

aidsbekämpning. I stor utsträckning har anslagen använts för stöd till

olika organisationer inom FN-systemet och internationella

frivilligorganisationer.

I början av 1999 antog regeringen en strategi för hiv och aids i svenskt

internationellt utvecklingssamarbete (Investing for future generations)

som utarbetats av Sida. De övergripande målen är att minska spridningen

av hiv och att mildra konsekvenserna av aids. En av hörnstenarna i den

svenska strategin är utbildning och upplysning kring frågor som berör

hiv/aids.

För att utöka det internationella arbetet för att bekämpa epidemin var

Sverige en av de stater som aktivt arbetade för tillkomsten av UNAIDS.

Sverige arbetar aktivt för att EG-kommissionens arbete med hiv/aids-

problematiken skall komplettera det som görs av andra internationella

organisationer. Intentionen är bl.a. att hiv/aids-frågor skall

integreras i kommissionens andra utvecklingsprojekt.

Med vad som ovan anförts anses motion U216 (kd) yrkande 14 besvarad.

I motionerna Fi216 (s) yrkande 2 och Fi217 (s) yrkande 2 föreslås en

avgiftsbeläggning av internationella luft- och sjöleder samt av fisket i

världshaven. Avgifterna skall bidra till finansieringen av FN:s

konfliktbyggande verksamhet.

Utskottet har i betänkande 1999/2000:UU2 uttryckt uppfattningen att

förslag om kompletterande finansieringskällor för FN, däribland

internationell transaktionsskatt och skatt på internationellt flyg, är

väl värda att studera. Finansutskottet (bet. 1997/98:FiU1) har vid flera

tillfällen konstaterat att svårigheterna med att nå effektiva

internationella överenskommelser gör att transaktionsskatter inte verkar

vara en framkomlig väg. Utskottet menar dock att det är viktigt att

överväga förslagen i de aktuella yrkandena när formerna för att

säkerställa finansieringen av FN:s verksamhet prövas.

Med vad som ovan anförts anses motionerna Fi216 (s) yrkande 2 och Fi217

(s) yrkande 2 besvarade.

Internationella finansieringsinstitutionerna

Tabellen nedan visar budgetbehoven för 2001, dvs. förväntade dragningar

i de fall medel inte budgeterats tidigare, samt en jämförelse med

budgetåret 2000.

Tusental kronor

Budget 2000 Beräknat 2001

Världsbanksgruppen 870000 1010000

Regionala utvecklingsbanker 180000 210000

Övriga utvecklingsbanker och fonder 210000 130000

Summa 1 260000 1350000

Världsbanksgruppen

Världsbanksgruppen består av den Internationella återuppbyggnads- och

utvecklingsbanken (IBRD), den Internationella utvecklingsfonden (IDA),

det Internationella finansieringsbolaget (IFC), det Multilaterala

investeringsgarantiorganet (MIGA) och det Internationella centret för

biläggande av inve-steringstvister (ICSID). Sveriges bidrag till

Världsbanksgruppen under budgetåret 2001 avser IDA.

Världsbanksgruppen är den i särklass största enskilda källan för

offentligt utvecklingsbistånd och lån till utvecklings- och östländer.

Under verksamhetsåret 1999 lånade IBRD ut ca 22 miljarder US-dollar och

IDA ca 7 miljarder US-dollar.

Världsbankens arbete med World Development Report 2000/01, som har

fattigdom som huvudtema och den omfattande intervjuundersökningen Voices

of the Poor har gett viktiga bidrag till ett nytt tänkande kring

fattigdomsbekämpning.

Förhandlingar om den trettonde påfyllnaden av IDA-fonden beräknas

påbörjas i början av 2001. Under dessa förhandlingar får Sverige

möjlighet att på ett samlat sätt föra fram sina prioriteringar vad

gäller riktlinjer för bankens utlåning till de fattigaste länderna.

Sverige bidrog med 2,4 miljarder kronor i den tolfte IDA-påfyllnaden.

Afrikanska utvecklingsbanken

De åtgärder som vidtagits för att stärka Afrikanska utvecklingsbanken

(AfDB) sedan krisen i början av 1990-talet har skapat de nödvändiga

förutsättningarna för att bankens verksamhet skall bli mer effektiv och

tydligare inriktad på att stödja de regionala medlemsländernas kamp mot

fattigdomen.

Den femte höjningen av bankens kapital, som slutligen kunde antas under

våren 1999, borgar för att bankens finansiella ställning kan hållas

stark. Sverige bidrar med ca 11 miljoner kronor årligen i åtta år och

lämnar statsgarantier för ett kapital om 1,3 miljarder kronor.

Asiatiska utvecklingsbanken

Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) har under det gångna året fortsatt

utvecklingen mot en komplett utvecklingsbank. Verksamheten, som i

tilltagande utsträckning inriktats på att åtgärda de ekonomiska och

sociala effekterna av Asienkrisen, har alltmer präglats av en tydlig

fattigdomsinriktning.

AsDB:s insatser med anledning av den finansiella krisen har tärt på

bankens finansiella resurser. Upplånings- och utlåningsutrymmena

förutses vara uttömda före 2002, vilket väntas leda till en

tidigareläggning av bankens femte kapitalökning. Nya

påfyllnadsförhandlingar, de åttonde i ordningen, för Asiatiska

utvecklingsfonden (AsDF) påbörjades i oktober 1999 och kommer sannolikt

att kunna avslutas före utgången av år 2000.

Interamerikanska utvecklingsbanken

Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) är i dag regionens största

multilaterala långivare. Banken har på senare år ytterligare stärkt sin

fattigdoms-profil, bl.a. genom en ökad utlåning till de fattigaste

länderna i regionen och en större andel socialt inriktade projekt.

Under de två senaste åren har Sverige tillsammans med de nordiska

länderna varit drivande i diskussionen om bankens framtida roll i

regionen, där vi betonat vikten av att fattigdomsbekämpning lyfts fram

som den övergripande målsättningen för IDB:s verksamhet. Sverige har

också aktivt drivit på bankens arbete med god samhällsstyrning och

jämställdhet. Bankens verksamhet präglades under 1999 av

efterverkningarna av de senaste årens finansiella oro och

naturkatastrofer. Sverige har sedan 1998 förhandlat om medlemskap i

Interamerican Investment Corporation (IIC), en till IDB-gruppen knuten

organisation, vilken stöder utvecklingen av små och medelstora privata

företag.

Övriga utvecklingsbanker och -fonder

Internationella valutafonden (IMF) har skapat ett särskilt stöd till

reformering av de fattigaste ländernas ekonomier, Poverty Reduction and

Growth Facility (PRGF). Mjuka lån lämnas som stöd till ekonomiska

reformer inom ramen för genomförandet av de fattigdomsstrategier, s.k.

PRSP (Poverty Reduction Strategy Papers), som länderna utarbetar. Detta

sker i nära samarbete med Världsbanken.

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) har ett mycket tydligt

fokus på fattigdomsbekämpning genom sin inriktning på fördelaktiga lån

och projekt för att förbättra levnadsförhållandena för

landsbygdsbefolkningen i de fattigaste länderna. Sverige kommer även

fortsättningsvis i IFAD att verka för att ytterligare förankra

prioriterade mål i fondens verksamhet och för att förbättra samarbetet

och arbetsfördelningen mellan de Rombaserade FN-organen verksamma på

jordbruksutvecklingsområdet.

Fonden för kapacitetsuppbyggnad i Afrika (ACBF) arbetar i huvudsak med

att stärka utvecklingsländers kapacitet att utarbeta och genomföra

makroekonomisk politik. Under 1999 fattades beslut om att bredda

mandatet till att även omfatta insatser för att stärka kapaciteten inom

den offentliga sektorn. Inledningsvis skall ACBF koncentrera sig på

områden som offentlig redovisning, statistisk analys och liknande, men

verksamheten kommer successivt att omfatta ett bredare område.

Nordiska utvecklingsfonden (NDF) ger fördelaktiga lån motsvarande IDA-

villkor till främst låginkomstländer. Lånen, som finansieras genom

bidrag från de nordiska länderna, ges till projekt som är av nordiskt

intresse och som främjar ekonomisk och social utveckling. NDF ger

krediter endast i samfinansiering med andra finansiärer -

utvecklingsbanker och nordiska biståndsorgan.

NORSAD-fonden är ett samarbete mellan de nordiska länderna Danmark,

Finland, Norge och Sverige samt medlemsländerna i Southern African

Development Community (SADC). Fonden har som syfte att bidra till

ekonomisk utveckling i SADC-länderna främst med lån till s.k. joint

ventures. De nordiska länderna beslutade i fjol om en förlängning av

fondens mandat till utgången av mars 2003 och om en kapitalpåfyllnad om

150 miljoner danska kronor. Sveriges bidrag under en treårsperiod uppgår

till 66 miljoner svenska kronor.

Motionerna

I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 21 menar Centerpartiet att öppenheten

inom Världsbanken och IMF måste öka. Överenskommelser måste i framtiden

publiceras för att alla skall kunna se att det finns en vilja att

respektera FN-stadgans grundläggande värden. Samarbete med andra goda

krafter behöver ökas. Diskussionerna med låneländer behöver än tydligare

värdera också den sociala och miljömässiga sidan av infrastrukturprojekt

eller ekonomisk sanering. I förhandlingar om framtida låneprogram måste

bankerna i högre grad väga in faktorer som de politiska och sociala

strukturernas bärkraft, uppbyggnaden av demokratiska institutioner och

rättsstaten.

I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 15 konstaterar Kristdemokraterna att

skuldbördan för många utvecklingsländer utgör ett enormt problem som

kraftigt begränsar och ibland omöjliggör utvecklingen i dessa länder.

För att de mest skuldsatta länderna skall ta sig ur skuldkrisen krävs en

konsekvent ekonomisk politik som kan främja utveckling och tillväxt.

Detta kräver i sin tur att de länder som genomför ekonomiska reformer

stöds i sina ansträngningar genom ökade resursflöden och skuldlättnader.

I motion 2000/01:U617 (s) framhålls att även Världsbanken konstaterar

att den politik som drivits de senaste åren misslyckats. Medelinkomsten

i de rikaste 20 länderna är 37 gånger så stor som medelinkomsten i de 20

fattigaste - ett gap som dubblerats under de senaste 40 åren.

Motionärerna menar att analysen och målsättningarna i bankens rapport är

lovande, men att innehållet inte är nytt. Motionärerna menar vidare att

röster nu höjs för att sätta ekonomin i folkets tjänst, i stället för

att placera hela samhällen i tjänst hos en ekonomisk modell som

misslyckats i mer än 20 år.

I motionen krävs en uppslutning kring Jubel 2000 med krav på en

avskrivning av de fattiga ländernas skulder. Vidare krävs att IMF och

Världsbanken slutar ställa krav på liberalisering av ekonomierna för att

få nya lån och att Bretton Woods-institutionerna underställs FN:s

generalförsamling. Motionärerna kräver en höjning av biståndet till 2 %

av BNI och att Sverige inom EU och FN kräver genomförandet av en s.k.

Tobinskatt på internationella valutatransaktioner samt att alla

medlemsländer i WTO skall följa ILO:s överenskommelser om arbetares

rättigheter.

I motion 2000/01:N384 (mp) menar motionärerna att de internationella

organisationerna som genom sin verksamhet skapar spelreglerna för

internationella relationer behöver reformeras för att stärka

globaliseringens positiva effekter. I yrkande 1 efterlyser motionärerna

ett mer kraftfullt agerande från svensk sida för att IMF skall avskriva

fattiga länders skulder. I yrkande 2 framhålls att Världsbanken och

övriga institutioner inom Bretton-Woods-systemet bör tillåta ökad insyn

i sin verksamhet och bredda sitt kunnande att omfatta mer kunskaper om

ekologi, u-länder och ursprungsbefolkningar.

Utskottets överväganden

Flera motioner, U213 (c) yrkande 21, U216 (kd) yrkande 15, U617 (s) samt

N384 (mp) yrkandena 1 och 2 tar upp frågor om en rättvisare

världsordning, skuldavskrivningar och Världsbankens roll i förhållande

till de skuldtyngda utvecklingsländerna.

Utskottet konstaterar att Världsbanksgruppens centrala uppgift är att

främja ekonomisk och social tillväxt i utvecklingsländerna. Endast

utvecklingsländer kan låna från banken, som sedan den startade 1945 har

lånat ut över 350 miljarder dollar (i löpande priser). Banken är en

global institution som ägs av sina medlemmar. Storleken på ett lands

andel avgörs av landets ekonomiska storlek i relation till

världsekonomin. Tillsammans har de största industriländerna (G7-

länderna) runt 45 % av aktieandelarna. USA har största aktiedelen på ca

17 %, vilket ger USA vetorätt mot förändringar av bankens stadgar då 85

% av aktierna behövs för en ändring. De flesta beslut fattas dock som

majoritetsbeslut. Utvecklingsländerna har tillsammans ungefär hälften av

rösterna i banken.

Bankens exekutivstyrelse består av styrelsemedlemmar som representerar

alla medlemsländer. I exekutivstyrelsen diskuteras och beslutas om

bankens policy och agerande. Banken föredrar att fatta beslut i

samstämmighet, och röstning förekommer sällan. Bankens styrelse består

av 24 medlemsländer varav USA, Tyskland, Japan, Frankrike och

Storbritannien är ständiga medlemmar. Sverige har tillsammans med de

övriga nordiska länderna och Baltikum en representant i styrelsen.

Styrelseposten cirkulerar mellan länderna. Världsbanksgruppen består av

fem organisationer.

IBRD The International Bank for Reconstruction and Development.

IDA The International Development Association.

IFC The International Finance Corporation.

MIGA The Multilateral Investment Guarantee Agency.

ICSID The International Centre for Settlement of Investment Disputes.

IBRD är världsbanksgruppens främsta låneorganisation. IBRD lånar ut till

utvecklingsländer med relativt god ekonomi. Lånen används till

utvecklings-projekt som t.ex. vägbyggen, skolor och sjukhus.

Låneperioden är 15-20 år med en amorteringsfri period på ungefär 5 år.

IBRD ägs av sina 179 medlemsländer. Varje land har rösträtt baserad på

landets aktiedel, som i sin tur är baserad på landets ekonomiska styrka.

IDA grundades 1960 för att förse de fattigaste utvecklingsländerna med

bistånd på förmånliga villkor. IDA-lån ges i huvudsak till länder som

har en BNP per capita på 800 dollar eller lägre. Lånen är räntefria men

en mindre serviceavgift tas ut. Låneperioden är mellan 35 och 40 år, med

en amorteringsfri period på 10 år. IDA:s resurser kommer från bidrag

från regeringar, vinst från IBRD och återbetalningar på tidigare IDA-

lån. IDA har 168 medlemsländer. Ett land måste först vara medlem i IBRD

för att kunna få medlemskap i IDA.

IFC grundades 1956 för att hjälpa och ge styrka till den privata sektorn

i utvecklingsländer. IFC ger lån till den privata sektorn, medan IBRD

och IDA lånar ut till regeringar och myndigheter. IFC hjälper den

privata sektorn genom att tillhandahålla långtidslån, rimliga

investeringar och riskhantering. IFC har sin egen verkställande stab men

utnyttjar bankens service och administration. IFC-lån och finansieringar

har marknadsränta, vilken varierar i olika länder och projekt.

Låneperioden är 3 till 13 år med en amorteringsfri period på 8 år. IFC

lånar 80 % av sina pengar från allmänna fondutdelningar och privata

placeringar över den internationella finansmarknaden och 20 % lånas från

IBRD. IFC ägs av 174 medlemsländer.

MIGA grundades 1988 för att hjälpa utvecklingsländer att dra till sig

utländska investerare. Organisationen förser investerare med

investeringsgarantier mot icke kommersiella risker som expropriation och

krig. MIGA förser också regeringar med råd om förbättringar för att

främja klimatet för utländska investerare. MIGA har 149 medlemsländer.

ICSID grundades 1966 för att gynna tilltagande strömmar av

internationella investeringar genom att tillhandahålla hjälp för medling

och skiljedom i tvister och motsättningar mellan regeringar och

investerare. ICSID-verksamhet omfattar rådgivning, forskning, och

publikationer. ICSID har 131 medlemsländer.

Utskottet konstaterar att den organisatoriska uppbyggnaden av och

kunskapsbasen i Bretton-Woods-institutionerna i allt väsentligt kan möta

de uppgifter som institutionerna ålagts. I framtiden kommer all

långivning till de fattigaste länderna från IMF och Världsbanken att

grunda sig på s.k. Poverty Reduction Strategy Papers, framtagna av de

låntagande länderna, vilket regeringen anser ger möjlighet till större

ägarskap och mer fokuserade insatser för att bekämpa fattigdom. Den

policyutveckling som Världsbanken bidragit till i årets World

Development Report - attacking poverty kommer att få betydelse för den

framtida inriktningen av bankens verksamhet. De politiska och sociala

dimensionerna av fattigdom uppmärksammas mycket tydligt och utgör

grundpelare för arbetet med att bekämpa fattigdom.

Utskottet delar synen på att skuldbördan utgör ett avgörande

utvecklingshinder i många av de fattigaste länderna. Sedan mitten av

1980-talet har Sverige också hört till de mest aktiva aktörerna på

skuldområdet. Sverige välkomnade 1996 varmt det s.k. HIPC-initiativet

(Heavily Indebted Poor Countries) som ett första viktigt steg mot en

lösning av skuldkrisen i de fattiga länderna. Under hösten 1999 fattades

beslut om att förstärka HIPC-initiativet mot bredare, djupare och

snabbare skuldlättnader. Utskottet ser detta som ett uttryck för den

ökade samsyn som nu existerar för att ge de fattiga och skuldtyngda

länderna substantiella skuldlättnader. Tyvärr kan det konstateras att

flera givarländer inte lever upp till sina åtaganden om bidrag.

Regeringen har under året även fattat beslut om att lämna 1 000 miljoner

kronor i stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader. För första

gången fattades även beslut om att lämna ett flerårigt budgetstöd till

tre länder (Bolivia, Moçambique och Tanzania).

Sverige kan, bl.a. genom olika organisationer, spela en betydande roll i

arbetet för en rättvisare världsordning. Enskilda organisationer i både

nord och syd har visat ett konstruktivt engagemang för opinionsbildning

när det gäller de fattigaste ländernas skuldsättning. Arbetet har bl.a.

resulterat i kampanjen Jubel 2000, som bedrivs i ett dussintal

industriländer och ett trettiotal utvecklingsländer. Enskilda

organisationer kommer att ha en fortsatt viktig roll för att öka det

folkliga deltagandet i de fattiga länderna vid formulering av program

för ekonomiska reformer och fattigdomsbekämpning.

Världsbanken har också systematiskt vinnlagt sig om att i olika

sammanhang utveckla kontakterna med nationella parlamentariker.

Utskottet menar vidare att det internationella samarbetet i

Världshandelsorganistationen (WTO) är av stor vikt, inte minst

samarbetet med andra organisationer som t.ex. internationella

arbetsorganisationen, ILO. Ett samarbete som ytterst syftar till att

förbättra levnadsvillkoren för människor världen över. Utskottets

bedömning är att multilaterala regler särskilt gynnar mindre och

ekonomiskt svagare länder. Utskottet menar vidare att enprocentsmålet

för biståndet ligger fast.

Med detta anses motionerna U213 (c) yrkande 21, U216 (kd) yrkande 15,

U617 (s) samt N384 (mp) yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet

anfört.

Övrigt multilateralt samarbete

Propositionen (s. 29-31)

Under delposten Övrigt multilateralt samarbete finansieras Multilaterala

miljöinsatser, Multilaterala konfliktförebyggande insatser, Särskilda

multilaterala insatser för jämställdhet och barn och Övriga

multilaterala insatser.

Multilaterala miljöinsatser

I allt högre grad fokuserar de multilaterala organisationerna på att

genomföra visionen om hållbar utveckling i den konkreta verksamheten.

Världsbanken har under de senaste åren utarbetat riktlinjer för hållbar

utveckling inom särskilda områden.

Inom miljöområdet kommer Sveriges ordförandeskap i EU att prägla

förberedelserna inför nästa års möte med FN:s kommission för hållbar

utveckling (CSD). Energifrågorna ges en framskjuten plats liksom frågor

som rör atmosfären och transporter. Regeringen verkar för att

energifrågornas betydelse inom ramen för utvecklingssamarbetet skall få

ökad betydelse. Av särskild vikt är att underlätta för u-länderna att

delta i det globala energisamarbetet.

Motionerna

I motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 23 konstateras att insatser för en

ekologiskt hållbar utveckling är en mycket angelägen del av biståndet.

Gemensamt för alla miljöhot är att de alltid beskär friheten och minskar

framtida generationers livschanser. Miljöproblemen varierar kraftigt

mellan olika länder och regioner. I den rika delen av världen är det

största hotet en kraftig överkonsumtion av naturresurser medan bristen

på t.ex. mat och färskvatten är de dominerande problemen i u-länderna.

Vänsterpartiet konstaterar i motion 2000/01:U211 (v) att flera länder i

världen under senare år har drabbats av omfattande naturkatastrofer. De

som drabbas är de fattiga länderna, länder där levnadsstandarden är låg,

bostäderna bräckliga och infrastrukturen svag. I yrkande 9 krävs att det

svenska katastrofbiståndet finansieras genom uppbyggnaden av en särskild

fond, så att inte framtida miljö- och naturkatastrofer påverkar annat

planerat bistånd. Sverige bör i internationella sammanhang ta upp frågan

om ett s.k. early warning-system (yrkande 10) och medverka ekonomiskt

till uppbyggnaden av ett sådant system.

I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 1 anser Centerpartiet att det är

utomordentligt viktigt att ständigt följa upp det åtagande som gjordes i

det globala handlingsprogrammet Agenda 21, som antogs vid FN:s

miljökonferens i Rio de Janeiro 1992. I yrkande 8 konstaterar

Centerpartiet att än större vikt måste läggas vid stöd till ett

miljömässigt hållbart jordbruk som kan garantera den nationella

livsmedelsförsörjningen. Även i motion 2000/01:N328 (c) yrkande 16 krävs

att Sverige verkar för ett WTO-avtal som ger utvecklingsländerna bättre

förutsättningar att utveckla den nationella livsmedelsförsörjningen.

I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 17 konstaterar Kristdemokraterna att

det internationella miljöarbetet kräver snabba och politiska

förändringar. Bristande tillgång till vatten är en allt större

konfliktorsak, och en av de mest akuta utmaningarna är att en miljard

människor i dag saknar tillgång till rent dricksvatten. Samtidigt saknar

halva världsbefolkningen goda sanitära möjligheter. Detta orsakar

ungefär 80 % av alla sjukdomar i utvecklingsländerna. Sverige måste,

inom EU och FN, sätta upp mål för att minska andelen människor som

saknar tillgång till rent vatten och goda sanitära förhållanden.

I motion 2000/01:U217 (kd) yrkande 6 konstaterar Kristdemokraterna att

det finns ett stort behov av att förbättra den internationella

samordningen av humanitära insatser. Forskningen kring naturkatastrofer

och deras orsaker bör intensifieras. Sverige bör verka för en ökad

global samordning för humanitära insatser vid naturkatastrofer och

konflikter. I yrkande 11 konstateras att det i u-länderna ofta saknas

kapacitet och kompetens för att självständigt analysera och bedöma

miljösituationen. I samband med Riokonferensen om hållbar utveckling

utlovades extra bistånd till u-länderna för att klara av att

miljöanpassa ekonomierna och att leva upp till de krav som olika globala

miljökonventioner ställer.

Utskottets överväganden

I motion U206 (fp) yrkande 23 understryks att insatser för en ekologiskt

hållbar utveckling är en mycket angelägen del av biståndet. Även i

motion U216 (kd) yrkande 17 krävs att mål sätts upp för att minska

andelen människor som saknar rent vatten och sanitära möjligheter. I

motion U217 (kd) yrkande 11 konstateras att utvecklingsländerna ofta

saknar kapacitet att själva analysera och bedöma miljösituationen. I

motion U213 (c) yrkande 1 understryks betydelsen av att följa upp

åtaganden knutna till handlingsprogrammet Agenda 21 och i yrkande 8

krävs att mer vikt läggs vid miljömässigt hållbart jordbruk. I N328 (c)

yrkande 16 betonas vikten av att utveckla den nationella

livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländerna.

Utskottet har tidigare konstaterat att ohållbara produktions- och

konsumtionsmönster förekommer både i rika och fattiga samhällen. Inom

FN:s kommission för hållbar utveckling, CSD, (Commission for Sustainable

Development) verkar Sverige aktivt för att dessa obalanser belyses.

Fattigdomsbekämpning och arbetet för hållbar utveckling är ofta två

sidor av samma verksamhet. Sverige verkar också aktivt för

implementering av de tre miljökonventionerna från Rio avseende klimat,

bekämpning av ökenspridning och främjande av biologisk mångfald. Sida

har ett omfattande biståndsprogram för främjande av hållbar utveckling

och utför miljökonsekvensbedömningar av alla insatser. Sidas bistånd är

också inriktat på miljövårdslagstiftning. Sverige verkar även för beslut

om att hela EU:s utvecklingssamarbete skall genomsyras av omsorg om

hållbar utveckling.

Utskottet konstaterar att det handlingsprogram som Sida antog år 1996

och som tillstyrkts av regeringen och riksdagen (skr. 1996/97:2 Sveriges

internationella samarbete för hållbar utveckling) är vägledande för

Sveriges arbete för hållbar utveckling. Huvudinriktningen är att

integrera de sociala, ekologiska, ekonomiska och kulturella aspekterna i

alla politikområden. Denna skrivelse tar upp både insatser inom Sverige

och inom utvecklingssamarbetet för att följa upp åtagandena från FN:s

konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro, 1992, inklusive

Agenda 21.

Arbetet att förverkliga de internationella miljökonventionerna kräver

nya former och metoder för såväl det multilaterala som det bilaterala

utvecklingssamarbetet. Metoderna bör leda till ett ökat samarbete med

mottagarna i syfte att bredda kunskapen om de krav som konventionerna

ställer. Utskottet konstaterar att genom Sida ges stöd till en mängd

olika insatser som syftar till miljömässigt hållbart jordbruk. Stöd ges

också t.ex. till jordbruksforskning genom det multilaterala systemet (de

s.k. CGIAR-instituten) och genom nationella

jordbruksforskningsinstitutioner.

Den Globala Miljöfonden (GEF) inrättades som ett direkt resultat av FN:s

konferens om miljö och utveckling (UNCED) 1992. Under perioden juli

1999-juni 2000 godkändes GEF-insatser motsvarande ett belopp av 280

miljoner US-dollar. Dessa medel kompletterades med utlåning från

Världsbanksgruppen liksom samfinansiering från andra källor. Insatserna

avsåg främst biologisk mångfald, främjande av effektiv energianvändning

och förnyelsebar energi.

Stöd till hållbar utveckling och omsorg om miljön utgör ett genomgående

tema i de svenska insatserna inom ramen för utvecklingssamarbetet.

Uppbyggnad av institutionellt kunnande spelar därvidlag en viktig roll.

Miljökonsekvensbedömningar ingår som en del i Sveriges samtliga

bilaterala insatser.

Därmed anses motionerna U206 (fp) yrkande 23, U216 (kd) yrkande 17, U213

(c) yrkandena 1 och 8, U217 (kd) yrkande 11 samt N328 (c) yrkande 16

besvarade med vad utskottet anfört.

I motion U211 (v) yrkande 9 krävs att det särskilda katastrofbiståndet

framgent bör finansieras av en för ändamålet avsedd fond, samt i yrkande

10 att Sverige bör verka för ett early warning-system. I motion U217

(kd) yrkande 6 krävs att den internationella samordningen av humanitära

insatser måste förbättras.

Utskottet menar att det svenska humanitära biståndets mål bl.a. är att

värna människoliv och lindra de humanitära följderna av väpnade

konflikter och naturkatastrofer, vilket kräver flexibilitet att med kort

varsel ställa resurser till förfogande. Motionärerna pekar på att det är

ett faktiskt problem att få medlen att räcka till vid oförutsedda

händelser som omfattande naturkatastrofer. Avsättning till en speciell

fond för katastrofer för att klara denna uppgift möter dock svårigheter

givet nuvarande budgetprocess med utgiftsramar och de gränser detta

sätter för utgifterna. Denna process utvärderas för närvarande av en

särskild kommitté. Därutöver ses det humanitära biståndet över av den

utvecklingspolitiska kommittén.

Beträffande varningssystem konstaterar utskottet att det redan i dag

finns etablerade early warning-system för naturkatastrofer inom WMO

(Världsmeteorologiska organisationen) och FN:s miljöprogram (UNEP).

Sverige stöder dessa organisationers arbete med system för "tidig

varning". Den humanitära verksamheten samordnas av IASC (Inter Agency

Standing Committee) där relevanta FN-organ deltar och organisationer som

ICRC har observatörsstatus. IASC leds av FN:s samordnare för humanitära

frågor (Emergency Relief Coordinator) som tillika är chef för OCHA, FN:s

kontor för samordning av humanitärt bistånd.

OCHA samordnar de s.k. konsoliderade appellerna (CAP) som utgör

finansieringsgrunden för FN:s samordnade verksamhet i komplexa

humanitära kriser. Sverige är genom Sida en stor bidragsgivare till CAP.

1 % av Sidas bidrag till CAP kanaliseras till OCHA:s fältsamordning för

den humanitära verksamheten. Sverige har i internationella sammanhang

förespråkat att fler givare ger regelmässigt stöd till OCHA:s

fältsamordning.

Strategier för snabb och effektiv hantering vid naturkatstrofer har även

utarbetats bl.a. inom FN:s livsmedelsprogram, WFP, och FN:s

utvecklingsprogram, UNDP, (Emergency Response Divison, Disaster

Reduction and Recovery Programme, DRRP).

Utskottet konstaterar att Sverige verkat såväl för analys av

erfarenheter, koppling till utvecklingsinsatser för att minska effekten

av naturkatastrofer på särskilt sårbara områden, som för att stärka

samarbete mellan FN och forskarvärlden. Sverige har varit ett av de mer

pådrivande länderna när det gäller samordning av internationella

insatser i akuta situationer. Det gäller såväl avseende principer för

internationellt agerande i politiskt känsliga situationer som

beträffande mer operationell samordning.

Utskottet menar att det är centralt för svensk biståndspolitik att

förebygga, hantera och finna hållbara lösningar på katastrofer. DAC har

tagit fram riktlinjer som blivit vägledande också för svenskt

metodarbete.

Det humanitära biståndet syftar till att lindra det lidande som orsakas

inte minst av krig och konflikter, men därutöver även att på lokal nivå

bidra till att skapa förutsättningar för utkomst och ett drägligt liv,

även under osäkra förhållanden. Det långsiktiga bilaterala

utvecklingssamarbetet är inriktat på att undanröja såväl ekonomiska som

sociala och politiska grundorsaker till krig, konflikter och andra

katastrofer. Akuta insatser följs av konfliktförebyggande,

rehabiliterande och återuppbyggande insatser. Utskottet menar att det,

inför kommande katastrofer, inte nog går att understyrka vikten av att

dra lärdom av tidigare erfarenheter.

Med avslag på motion U211 (v) yrkande 9 anser utskottet motionerna U211

(v) yrkande 10 samt U217 (kd) yrkande 6 vara besvarade.

Multilaterala konfliktförebyggande insatser

Svensk medverkan i och finansiering av FN-beslutade fredsoperationer och

fredsbyggande verksamhet är betydande. Kravet på FN:s ingripande har

överstigit organisationens förmåga att möta alltmer komplexa behov i

situationer av bräcklig fred, brutna fredsavtal och framtvingande

åtgärder enligt FN-stadgans kapitel 7. Erfarenheterna från Balkan,

Afrika och Östtimor visar på behovet av tidigt planerade och samordnade

insatser där militära, civila, humanitära och fredsfrämjande

utvecklingsinsatser samverkar.

Insikten om att konfliktförebyggande måste genomsyra FN:s hela

verksamhetsfält har, bl.a. med svensk aktiv tillskyndan, stärkts.

Sverige har genom ett handlingsprogram för konfliktförebyggande stärkt

samordningen av analysarbetet kring dessa och andra aspekter på dagens

konfliktskeenden.

Motionerna

I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 18 konstaterar Kristdemokraterna att

det i det fredsuppbyggande arbetet behövs ett brett spektrum av olika

biståndsinsatser. Det är speciellt viktigt med insatser för förståelse

och försoning mellan tidigare stridande folkgrupper. En viktig del av

det konfliktförebyggande arbetet är även att skipa rättvisa och ställa

krigsförbrytare inför rätta. För att öka säkerheten för människor i

efterkrigsområden eller i sönderfallna stater med utspridd

krigsmateriel, bör ett ökat bistånd riktas mot att öka kapaciteten för

minröjning och effektivisera insamlingen av handeldvapen.

Utskottets överväganden

Kristdemokraterna betonar i U216 (kd) yrkande 18 att det behövs ett

brett spektrum av insatser för att bygga fred, bl.a. är det viktigt att

ställa krigsförbrytare inför rätta.

Utskottet delar i huvudsak motionärernas syn och konstaterar att det

samarbete som syftar till att främja stärkt demokrati och

demokratisering har stor betydelse som konfliktförebyggande och

säkerhetsskapande insatser, inte minst eftersom demokrati kan ses som

ett strukturerat sätt att hantera konflikter utan att tillgripa våld.

Centrala frågor är därför konfliktförebyggande åtgärder, humanitära och

försoningsfrämjande insatser och återuppbyggnad. Utvecklingspolitiken

bygger på solidaritet, hävdar människovärdet och syftar till

internationell rättvisa, vilket även innebär att krigsförbrytare ställs

inför rätta.

Insatser för att främja rättsstaten ligger inom ramen för stödet till

förvaltningssektorn och ett arbete bedrivs för närvarande inom Sida för

att i samarbetet med den svenska rättssektorns institutioner öka

kapaciteten att bidra till framväxten av en stark rättsstat i Sveriges

samarbetsländer.

Vad gäller minröjning konstaterar utskottet att svenska insatser i allt

väsentligt sker inom ramen för det humanitära biståndet. Stöd utgår i

första hand till de mest drabbade länderna och främst till de länder som

saknar egen ekonomisk kapacitet att angripa problemen. Vid beredningen

av stöd tas särskild hänsyn till behovet av att stödja myndigheterna i

landet med att själva skapa administrativ uppbyggnad och annan

kompetensuppbyggnad. Stödet samordnas med andra humanitära insatser samt

ses i ljuset av det allmänna utvecklingsarbete som sker i landet i

fråga. Som en följd av detta kanaliseras merparten av det svenska stödet

via multilaterala organisationer.

Med vad som ovan anförts anses motion U216 (kd) yrkande 18 besvarad.

Särskilda multilaterala insatser: jämställdhet

Utöver bidrag till FN:s kvinnofond (UNIFEM) om 10 miljoner kronor

användes år 2000 reservationsmedel för fortsatta insatser av

pilotkaraktär för att stärka jämställdhetssträvandena inom det

multilaterala utvecklingssamarbetet.

Bidrag har också utgått till Afrikanska utvecklingsbanken och Asiatiska

utvecklingsbanken för att höja kompetens och medvetenhet om kvinnors och

mäns olika villkor som utgångspunkt för analys och operativ verksamhet.

Medlen har syftat till att under en begränsad tidsperiod bistå

organisationer bl.a. med att utveckla handlingsplaner för jämställdhet i

utvecklingssamarbetet. Grundtanken är att organisationerna på sikt

själva skall ta ett klart och tydligt ansvar för att i sin verksamhet

uppmärksamma kvinnor och män på lika villkor.

Motionerna

Det svenska biståndet bör främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och

män. Biståndet bör genomsyras av ett genusperspektiv. I motion

2000/01:U206 (fp) yrkande 29 krävs att alla biståndsinsatser skall bygga

på en förståelse av mäns och kvinnors olikartade behov, tillgång till

resurser och inflytande i varje specifik situation. Vidare, i yrkande

30, konstateras att uppskattningsvis 10 % av världens befolkning har ett

funktionshinder. De flesta av dessa människor bor i utvecklingsländer

och i Öst- och Centraleuropa. Funktionshindrade människor tillhör de

fattigaste bland de fattiga och lever mycket utsatt. Att vara fattig och

funktionshindrad innebär inte enbart avsaknad av nödvändiga resurser för

det dagliga uppehället, utbildning och hälsovård, det innebär att inte

bli sedd som fullvärdig medborgare vad gäller delaktighet i sitt lands

politiska, sociala, kulturella och ekonomiska liv. Motionärerna anser

att det är mycket viktigt att stödja SHIA - Svenska

Handikapporganisationers Internationella Biståndsförening - i dess

arbete med att utveckla och fördjupa samarbetet med systerorganisationer

runt om i världen. Även i motion 2000/01:U650 (s) yrkande 3 konstateras

att funktionshindrade människors värdighet och rättigheter är ett

globalt ansvar, och därför är det viktigt att detta även avspeglas i det

svenska utvecklingssamarbetet och att den svenska handikapprörelsens

erfarenheter av utvecklingssamarbete tas till vara.

Vänsterpartiet menar i motion 2000/01:U211 (v) att det skall finnas ett

jämställdhetsperspektiv i alla delar av Sveriges internationella

utvecklingssamarbete. I yrkande 5 krävs att jämställdhetsaspekten tas

upp när svensk politik diskuteras i internationellt utvecklingssamarbete

både i bi- och multilaterala sammanhang. Jämställdhetsperspektivet bör

få en förstärkt plats och behandlas som ett politikområde i sig. Vidare

krävs i yrkande 8 att företag som deltar i Sveriges internationella

utvecklingsarbete måste uppmanas att arbeta långsiktigt med införande av

likartade regler som reglerar arbetsmarknaden i Sverige.

I motion 2000/01:U614 (v) yrkande 1 konstaterar Vänsterpartiet att

Sverige i sitt fortsatta utvecklingssamarbete i större utsträckning

måste ta med kvinnornas situation. Nyckelaspekter i detta arbete bör

vara att skapa förutsättningar för utbildning av flickor och pojkar, att

satsa på åtgärder som syftar till familjeplanering, att stödja kvinnors

rätt till kroppslig integritet och frihet från sexualiserat våld samt

att höja kvinnans ställning via rätt till betalt arbete. Det är viktigt

att Sverige i alla internationella sammanhang lyfter fram

könsperspektivet och kvinnors rättigheter. I yrkande 2 framhålls att det

också är angeläget att stärka könsperspektivet i Sveriges

utvecklingssamarbete. Området är nytt och komplicerat. Det är därför av

stor vikt att fortlöpande dra lärdomar av det praktiska arbete som görs.

I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 10 anser Kristdemokraterna att

jämställdhet, mänskliga rättigheter och demokrati ligger mycket nära

varandra. Den omfattande diskrimineringen av kvinnor är inte bara ett

hälsoproblem utan i många fattiga länder även ett hinder för ekonomisk

utveckling. I arbetet för mänskliga rättigheter och demokrati måste

således också frågan om jämställdhet ingå och integreras som en viktig

del av biståndsarbetet.

I motion 2000/01:A811 (kd) yrkande 15 understryks att det inte går att

behandla frågan om mänskliga rättigheter utan att speciellt lyfta fram

kvinnors situation. De grupper i u-länderna som främst drabbas av

fattigdom, sjukdom och tidig död är kvinnor och barn. Diskriminering av

kvinnor försvårar arbetet med fattigdomsbekämpning. Att främja

jämställdhet mellan könen och att förbättra kvinnors villkor är både mål

och medel för att utrota fattigdom, stärka demokratin och öka respekten

för de mänskliga rättigheterna.

Utskottets överväganden

Ett flertal motioner, U206 (fp) yrkande 29, U211 (v) yrkande 5, U614 (v)

yrkandena 1 och 2, U630 (kd) yrkande 10 samt A811 (kd) yrkande 15, rör

frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män.

Utskottet konstaterar att efter riksdagens beslut 1996 om att

jämställdhet skall vara ett särskilt mål för utvecklingssamarbetet och

efter antagandet i Peking 1995 av FN:s handlingsplan för jämställdhet

har ett intensivt arbete bedrivits, både i Sverige och internationellt

för att utveckla metoder så att allt utvecklingssamarbete skall utformas

så att det inriktas både på kvinnors och mäns behov. Detta innebär att

regeringen på sikt räknar med att uppnå det syfte motionärerna föreslår

- en fördelning av utvecklingssamarbetet som på lika villkor gynnar

kvinnor och män.

Både Utrikesdepartementet och Sida har utarbetat handlingsplaner och

handböcker för att uppmärksamma kvinnors och mäns olika behov och

villkor i satsningar på fattigdomsbekämpning, demokrati, mänskliga

rättigheter och hållbar utveckling. Samma ambition återspeglas bl.a. i

regeringens skrivelser till riksdagen om de fattigas rätt, om

partnerskap med Afrika och om mänskliga rättigheter och demokrati.

Utskottet menar att jämställdhetsmålet i det svenska

utvecklingssamarbetet syftar till att se både kvinnor och män som

fullvärdiga aktörer och mottagare i biståndet och att utgå från både

kvinnors och mäns lika behov och villkor i samtliga faser; planering,

implementering och utvärdering av biståndet. Jämställdhet ses inte bara

som ett mål utan också som ett medel för att bekämpa fattigdom bland

både kvinnor och män, stärka demokratin och öka respekten för de

mänskliga rättigheterna.

Sverige arbetar aktivt med att främja jämställdhet och kvinnors

åtnjutande av MR inom biståndet, både bilateralt, med våra

samarbetsländer, och multilateralt, genom bl.a. EU, FN, OECD/DAC och

utvecklingsbankerna. Detta arbete syftar till att främja

implementeringen av handlingsplanen från Peking och konventionen för

avskaffandet av diskriminering mot kvinnor, CEDAW, vad gäller kvinnor

och beslutsfattande, kvinnors ekonomiska ställning, kvinnors ställning

och rättigheter inom familjen och våld mot kvinnor. UD och Sida har

gemensamt tagit fram en handbok om konventionen. Handboken innehåller en

sammanställning av drygt 50 landprofiler, vilket gör den till ett

viktigt verktyg för främjandet av jämställdhet i den bilaterala dialogen

med Sveriges samarbetsländer. I profilerna återges bl.a. vilka

konventioner ett land ratificerat, vilka reservationer som gjorts,

huruvida inrapportering skett och vilka rekommendationer kommittén gett.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U206 (fp) yrkande

29, U211 (v) yrkande 5, U614 (v) yrkandena 1 och 2, U630 (kd) yrkande 10

och A811 (kd) yrkande 15 vara besvarade.

I motion U211 (v) yrkande 8 krävs att företag som medverkar i svenskt

utvecklingssamarbete bör uppmanas att på längre sikt arbeta för att

införa liknande regler som på den svenska arbetsmarknaden.

Utskottet konstaterar att Sverige har ratificerat de konventioner

angående arbete som tagits fram inom ILO och även implementerat dem i

lagstiftningen. Ett företag som inom svensk jurisdiktion bryter mot

dessa regler gör sig skyldigt till lagbrott. Vad gäller engagemang av

svenska företag i andra länder uppmuntras de att följa samma regler som

i Sverige.

Sverige har nyligen tillsammans med de andra OECD-länderna godkänt nya

riktlinjer för multinationella företag. Dessa riktlinjer gäller även för

hur dessa företag agerar utanför OECD-området. För att övervaka

företagen finns det i varje land en nationell kontaktpunkt bestående av

representanter för staten, näringslivet och fackföreningarna.

Med vad som ovan anförts anses motion U211 (v) yrkande 8 besvarad.

Två yrkanden gäller funktionhindrades, inklusive förståndshandikappade

personers rättigheter. Folkpartiet betonar i motion U206 (fp) yrkande 30

vikten av att stödja Svenska Handikapporganisationers Internationella

Biståndsförening (SHIA) i arbetet med att utveckla och fördjupa

samarbetet med systerorganisationer runt om i världen. Motion U650 (s)

yrkande 3 understryker vikten av att funktionshindrades rättigheter

avspeglas i det svenska utvecklingssamarbetet och att den svenska

handikapprörelsens erfarenheter från sådant arbete tas till vara.

Utskottet konstaterar att rätten till delaktighet, inflytande och

jämlika villkor för personer med funktionshinder sedan länge är en

viktig fråga i det svenska utvecklingssamarbetet.

Utskottet konstaterar vidare att handikapporganisationerna lämnat

viktiga bidrag genom att föra in frågan om funktionshinder i

utvecklingssamarbetet och att motverka marginalisering och

diskriminering av personer med funktionshinder. Utrikesdepartementet

samarbetar aktivt med Svenska Handi-kapporganisationers Internationella

Biståndsförening, SHIA, som har ett s.k. ramavtal med Sida.

Genom Sida pågår därutöver många viktiga aktiviteter för att förbättra

livsvillkoren och delaktigheten för personer med funktionshinder. Sida

har som övergripande mål att handikappaspekter skall beaktas och

integreras i relevant biståndsplanering och utvecklingssamarbete och

därmed bidra till att förverkliga de rättigheter som bl.a. fastställts i

FN:s standardregler och i konventionen om barnets rättigheter. Sverige

har även bidragit med ett omfattande utredningsarbete av en speciell

rapportör i handikappfrågor. Inom ramen för detta arbete utarbetas

strategier som skall bidra till att stärka de mänskliga rättigheterna

och därmed ge människor med funktionshinder större möjlighet att delta

på lika villkor i samhällslivet.

Med vad ovan anförts anses motionerna U206 (fp) yrkande 30 och U650 (s)

yrkande 3 vara besvarade.

Särskilda multilaterala insatser: barn

Inom Utrikesdepartementet pågår sedan 1998 en översyn av barnfrågor i

det internationella utvecklingssamarbetet med målet att utforma en

sammanhållen policy för barnfrågor och att utveckla ett systematiskt

barnrättsperspektiv i det internationella utvecklingssamarbetet utifrån

FN:s konvention om barnets rättigheter, FN-konferenserna och de svenska

biståndsmålen. Inom ramen för den pågående översynen utarbetas

strategier inom särskilt angelägna områden som barnarbete, kommersiell

sexuell exploatering av barn, barn på institutioner, barn och hiv/aids,

barn i väpnade konflikter samt barn med funktionshinder.

Särskilda medel har anvisats för multilaterala insatser för att

stimulera ett barnrättsperspektiv i FN:s fonder och program m.fl.

multilaterala aktörer. Beslut om stöd har fattats avseende bl.a.

barnarbete, sexuell exploatering av barn och barn på institution.

Regeringen har beslutat att uppdra åt Sida att bereda och företrädesvis

genom internationella organisationer genomföra biståndsinsatser för

särskilt utsatta barn.

År 2001 genomför FN:s generalförsamling ett särskilt möte kring

uppföljningen av målen från barntoppmötet år 1990 (UNGASS 2001). En

förberedande kommitté med Unicef som sekretariat svarar för

förberedelsearbetet.

Motionen

I motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 26 konstateras att barnen är mycket

utsatta för lidanden. Miljontals barn dör varje år på grund av brist på

behandling. Barnen måste ges en särskild uppmärksamhet i

biståndspolitiken.

Utskottets överväganden

Utskottet har inhämtat att en översyn av barnfrågor i det

internationella utvecklingssamarbetet, Barnprojektet, påbörjades inom

Utrikesdepartementet år 1998, med målet att utforma en sammanhållen

policy för barnfrågor och att utveckla ett systematiskt barn- och

barnrättsperspektiv i det internationella utvecklingssamarbetet. Arbetet

bedrivs utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter, FN-konferenserna

och de biståndspolitiska målen.

Inom Sida pågår också ett arbete för att integrera ett

barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet. 1998 påbörjades ett

utbildningsprogram om barnkonventionen för alla Sidas anställda, vilket

syftar till att hänsynen till barns rättigheter skall genomsyra allt

utvecklingssamarbete. Under 1999 har Sida utarbetat ett positionspapper

"Barnets rättigheter i bilateralt utvecklingssamarbete". I detta anges

riktlinjerna för barnrättsarbetet och konsekvenserna av ett

barnrättsperspektiv för Sidas policy vad gäller landanalyser,

landstrategier, projektbedömningar och konsekvenserna av ett

barnrättighetsper-spektiv i Sidas olika sektorer.

Med vad som ovan anförts anses motion U206 (fp) yrkande 26 besvarad.

Övriga multilaterala insatser

Årsbidrag till organisationer inom och utom FN-systemet finansieras från

denna post. Därtill kommer fördjupningsstudier med extern expertis,

analyser, seminarier och andra aktiviteter som främjar internationell

samverkan och utveckling t.ex. insatser till stöd för uppföljning av FN-

konferenser.

Sverige bidrar under år 2000 med 8 miljoner kronor till FN:s kontor för

samordning av humanitärt bistånd, OCHA, och med 5 miljoner kronor till

en särskild fond för fältsamordning. Fonden har tillkommit på svenskt

initiativ för att ge OCHA möjlighet att snabbt och flexibelt sätta upp

erforderlig samordningskapacitet.

International IDEA (Internationella institutet för demokrati och fria

val) är en mellanstatlig organisation som bildades 1995 på svenskt

initiativ. IDEA är en internationell mötesplats för medlemmarna, för

närvarande 19 länder och fem internationella enskilda organisationer.

Gemensamt arbetar dessa för att stödja en demokratisk utveckling i bred

bemärkelse, inklusive fria val. IDEA:s verksamhet är inriktad på såväl

normativt arbete som kapacitetsutveckling och tillämpad forskning.

Institutet har på kort tid etablerat sig och är i dag en välrenommerad

organisation, vars tjänster efterfrågas på många håll i världen.

ICRC (Internationella Rödakorskommittén) har genomfört en reformering av

såväl verksamhetsbudget och program som ledning av organisationen

syftande till större öppenhet och effektivitet. Organisationen bygger

sin verksamhet på de fyra Genèvekonventionerna, jämte tilläggsprotokoll,

om den humanitära rätten i väpnade konflikter. En särskilt viktig del av

ICRC:s verksamhet är att värna om genomförandet av och sprida kunskap om

den internationella humanitära rätten.

I november 1999 antogs en handlingsplan som utgör grunden för

medlemsstaternas och rödakorsrörelsens åtaganden under de kommande åren.

Mot bakgrund av den vikt Sverige lägger vid ökade kunskaper och bättre

genomförande av den internationella humanitära rätten beräknas en mindre

ökning av det svenska bidraget till ICRC:s centrala verksamhet avseende

den humanitära rättens efterlevnad. Stöd till ICRC:s fältverksamhet

bereds av Sida i samråd med regeringen.

Bidraget till IOM (Internationella migrationskommittén) utgår enligt en

i förväg fastställd skala. Det svenska bidraget minskar något under 2001

på grund av att IOM får tre nya medlemmar.

Generalförsamlingen genomför en rad särskilda extramöten för att följa

upp 1990-talets stora världskonferenser. Sverige har på olika sätt gett

stöd till FN:s arbete för att få en bättre överblick av effekterna av

konferenserna liksom för att garantera en aktiv medverkan från de minst

utvecklade länderna inför extramötena om befolkning, jämställdhet och

sociala frågor. Liknande stöd kommer att ges inför uppföljningsmötet av

barntoppmötet och extramötet om boende- och stadsutvecklingsfrågorna

samt inför världskonferenserna om de minst utvecklade länderna och

utvecklingsfinansiering.

EU:s gemensamma utvecklingssamarbete

Propositionen (avsnitt 3.5 s. 33-36)

EU är en av världens största finansiärer av utvecklingssamarbete.

Tillsammans svarar gemenskapen och medlemsstaterna för ca 60 % av

världssamfundets offentliga bistånd. Ungefär två tredjedelar av EG-

biståndet finansieras över den reguljära budgeten, vilken fastställs av

Europaparlamentet. Ungefär en tredjedel finansierar medlemsstaterna dels

via europeiska utvecklingsfonden, EUF, i huvudsak till de s.k. AVS-

länderna i Afrika, Västindien och Stilla Havet, dels med ca 7 % genom

lån från Europeiska investeringsbanken.

År 1999 presenterade kommissionen resultaten av den övergripande

utvärdering av EG:s utvecklingssamarbete som initierades av

medlemsstaterna 1995. Utvärderingen pekade på allvarliga brister i såväl

planering, beslutsprocess, genomförande, uppföljning som

utvärderingsverksamhet. Samtidigt konstaterades att kommissionen lider

av underbemanning på biståndsområdet. Utvecklingsrådet gav kommissionen

i uppdrag att utarbeta ett program över de åtgärder som krävdes för att

komma till rätta med de problem utvärderingen pekade på.

Gemenskapens utvecklingssamarbete kännetecknas i dag av låg

effektivitet. Detta tar sig bl.a. uttryck i långa beredningstider,

förseningar i verkställighet, låg uthållighet efter avslutat stöd samt

svag samverkan med partnerlandets myndigheter och med andra

biståndsgivare. Användningen av fattigdoms-, jämställdhets- och

problemanalyser är sporadisk. Utvärderingar görs, men resultaten

återförs inte i tillräcklig utsträckning till verksamhetsplaneringen.

Ordförandeskapet 2001

Ett EU som är öppet mot omvärlden och präglas av internationell

solidaritet kommer att vara en ledstjärna under det svenska

ordförandeskapet. Ordföranden i Utvecklingsrådet, biståndsministern, har

ett brett uppdrag som bl.a. innebär att ansvara för att formulera EU-

gemensamma ståndpunkter och att företräda EU i internationella

organisationer och i tredje land.

En övergripande svensk målsättning är att bidra till ökad effektivitet

och kvalitet i gemenskapens bistånd och stödja EU att kunna axla en roll

som en pålitlig och solidarisk del av det internationella

utvecklingssamfundet.

AVS-samarbetet

I juni undertecknades det nya partnerskapsavtalet - det s.k. Cotonou-

avtalet - mellan Europeiska gemenskapen, medlemsstaterna och de 71 AVS-

länderna (länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet inom

Lomésamarbetet). Avtalet kommer att ersätta Lomékonventionen, som

reglerat samarbetet under de senaste 25 åren.

Målet har för båda parter varit att åstadkomma ett genuint partnerskap

baserat på lokalt ägarskap och ömsesidiga åtaganden.

Fattigdomsbekämpning skall utgöra det övergripande målet för samarbetet.

Ett brett deltagande skall eftersträvas, som också skall omfatta det

civila samhället och den privata sektorn.

Biståndet skall fördelas på basis av både behov och uppnådda resultat.

Landsstrategier skall utgöra basen i planeringen av

utvecklingssamarbetet. Biståndet är uppdelat på ett samlat anslag för

gåvobistånd och en särskild investeringsfacilitet för stöd till

näringslivsutveckling. Den nionde europeiska utvecklingsfonden, EUF 9,

kommer att beräknas till 13,8 miljarder euro, vilket tillsammans med

outnyttjade medel från tidigare år skall täcka perioden 2000-2007.

Sveriges bidrag beräknas till 377 miljoner euro. Hela avtalet löper på

tjugo år med möjlighet till revidering vart femte år.

MEDA

Inom den s.k. Barcelonaprocessen förs en politisk, ekonomisk och

kulturell dialog som syftar till att öka stabiliteten och främja

samarbetet i Medelhavsregionen. Genom MEDA (The Euro-Mediterranean

Partnership Programme) skall gemenskapen stödja 12 länder runt

Medelhavet i deras ekonomiska utveckling och bidra till att de står

bättre rustade att möta konkurrensen från den europeiska industrin när

ett planerat frihandelsområde införs år 2010.

Samarbetets omfattning har ökat markant under 1990-talet. För perioden

1995-1999 har ca fem miljarder euro avsatts för stöd till dels ekonomisk

anpassning och integration, dels mer traditionellt utvecklingssamarbete.

ALA

Samarbetet med Asien och Latinamerika (ALA) har under senare år breddats

till att omfatta både bistånd och ekonomiskt samarbete. Tyngdpunkten

ligger på de fattigaste länderna och de fattigaste delarna av

befolkningen samt på regioner och länder med betydande kommersiell

potential. Den finansiella ramen för perioden 1996-2000 beräknas till

fem miljarder euro. Av detta går ca 60 % till Asien och 40 % till

Latinamerika.

OBNOVA/CARDS

Efter 1990-talets krig och konflikter är västra Balkan ett viktigt

område för EG:s utvecklingssamarbete. Insatserna, som knyter an till

Stabilitetspakten för sydöstra Europa och stabiliserings- och

associationsprocessen, skall bl.a. bidra till förutsättningar för fred

och stabilitet i regionen samt hjälpa länderna att integreras i de

europeiska strukturerna.

Gemenskapens utvecklingssamarbete på västra Balkan har hittills skett

inom ramen för två olika program: Obnova och Phare. Under år 2000

förväntas beslut om en ny förordning som skall ersätta båda dessa

program och i fortsättningen styra EG:s insatser i regionen. Under

perioden 1991-1999 uppgick insatserna ur gemenskapsbudgeten till totalt

4,5 miljarder euro. Det största stödet ges för närvarande till Kosovo

och Bosnien-Hercegovina. Utöver stödet till Kosovo kan betydande belopp

också frigöras för den nya demokratin i Förbundsrepubliken Jugoslavien

(FRJ).

Livsmedelsbistånd och livsmedelssäkerhet

EG:s program för livsmedelsbistånd och livsmedelssäkerhet syftar till

att främja livsmedelssäkerheten i de fattigaste länderna. Programmet är

i storleksordningen 500 miljoner euro. Nära hälften av resurserna

används för att stödja livsmedelssäkerheten i AVS-länderna. FN:s

livsmedelsprogram (WFP) och enskilda organisationer är viktiga

samarbetspartner. En omfattande utvärdering av programmet har gjorts,

och en förändring av nuvarande förordning kan bli aktuell under det

svenska ordförandeskapet.

ECHO

Gemenskapens humanitära bistånd uppgick 1999 till ungefär 800 miljoner

euro vilket gör EU:s humanitära bistånd, kanaliserat via ECHO (European

Community Humanitarian Office), till en av världens största enskilda

finansiärer av humanitärt bistånd.

Parallellt med den övergripande översynen av EG:s utvecklingssamarbete

har en särskild utvärdering genomförts av verksamheten inom ECHO under

åren 1996-1999. Utvärderingen uppmärksammar särskilt brister i

koordinering inom kommissionen och med andra humanitära aktörer. Vid

Utvecklingsrådet i maj 2000 antogs rekommendationer om hur kommissionen

bör åtgärda identifierade brister. I rekommendationerna uppmanas ECHO

bl.a. att tydliggöra sitt mandat att stärka samarbetet med FN och

internationella rödakorsrörelsen.

Konfliktförebyggande

Under senare år har EU anlagt ett bredare synsätt på konflikt- och

säkerhetsfrågor med ökat fokus på såväl förebyggande av väpnade

konflikter som civil och militär krishantering. Vid ministermötet i

Helsingfors i december 1999 antog EU nya riktlinjer för utvecklingen av

den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Sverige var då

tillsammans med Storbritannien en av de drivande krafterna bakom

beslutet att upprätta en icke-militär mekanism för krishantering, för

att kunna samordna och effektivisera de olika civila medel och resurser

som står till unionens förfogande.

I den nya Civilkommittén, som upprättats på svenskt initiativ, skapas en

möjlighet att ta ett brett grepp om EU:s bidrag till konflikt- och

krisförebyggande insatser. Arbetet inkluderar såväl förstapelarfrågor

(utvecklingssamarbetet och det humanitära biståndet) som

andrapelarfrågor (utrikespolitiken). En prioriterad uppgift kommer att

vara att stärka unionens samlade kapacitet för civil krishantering där

utvecklingssamarbetet ingår som ett viktigt bidrag.

Motionerna

Utskottet konstaterar att genom inträde i EU har Sverige fått en god

möjlighet att påverka en av de allra största biståndsgivarna i världen.

EU-samarbetet erbjuder stora möjligheter att åstadkomma konkreta

resultat vad gäller globalt utvecklingssamarbete. Stödet till länderna i

Central- och Östeuropa är mycket viktigt. De nya demokratierna i Europas

närhet behöver betydande stöd samtidigt som behovet fortfarande är stort

i andra världsdelar. Folkpartiet anser i motion 2000/01:U206 (fp)

yrkande 33 att stödet till mänskliga rättigheter måste bli en viktig del

av EU:s biståndspolitik. Europa har ett ansvar för att minska klyftorna

mellan rika och fattiga. EU bör fördjupa sitt samarbete med länder i

Asien, Afrika och Latinamerika för att främja en demokratisk utveckling.

EU:s utvecklingspolitik måste också präglas av högre kompetens och av en

större närvaro i samarbetsländerna (yrkande 34). Huvuddelen av

biståndssamarbetet bör dock även i framtiden omfattas av

närhetsprincipen och beslutas och administreras av de enskilda

medlemsländerna själva (yrkande 35). I juni i år undertecknades det nya

partnerskapsavtalet, det s.k. Cotonouavtalet, mellan EU, medlemsstaterna

och de 71 AVS-länderna. Trots EU:s handelsavtal med AVS-länderna, som

ger dem tullfrihet på många varor, tillämpar EU handelshinder för teko-

och jordbruksprodukter. Enligt motionärerna bör Sverige (yrkande 36)

verka för att EU driver på så att världens tekokvoter försvinner samt

går ett steg längre och snarast möjligt avskaffar kvoterna inom teko-

området. Folkpartiet anser i yrkande 41 att Sverige inom EU, såsom i

alla andra internationella sammanhang, bör verka för att medlemsländerna

i sina nationella budgetar fullföljer FN:s rekommendation om att minst

0,7 % av BNI skall avsättas till bistånd.

I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 12 konstaterar Centerpartiet att EU är

en av världens största biståndsgivare och EU:s medlemsländer svarar

tillsammans för ca 60 % av OECD-ländernas samlade utvecklingssamarbete.

Drygt 5 % av det svenska biståndet kanaliseras via EU och de

övergripande målen för EU:s utvecklingssamarbete stämmer väl överens med

svenska målsättningar. En stor del av resurserna används dock inte och

de som används går ofta till ineffektiva projekt som kan ha negativ

effekt för mottagarländerna. Många givarländer har dragit ner sina

biståndsanslag; exempelvis anslår världens sju rikaste industriländer

(G7) i genomsnitt endast 0,19 % av BNP till bistånd. Sverige bör under

sitt ordförandeskap i EU verka för införandet av ett gemensamt

biståndsmål inom EU.

I motion 2000/01:K398 (fp) yrkande 17 konstateras att den viktigaste

utvecklingshjälpen är frihandel och att Europa bör gå i spetsen i kampen

för global frihandel. Huvuddelen av biståndssamarbetet bör dock även i

framtiden omfattas av närhetsprincipen och beslutas och administreras av

de enskilda medlemsländerna själva. Sverige bör inom EU verka för att

medlemsländerna i sina nationella budgetar fullföljer FN:s

rekommendation om att minst 0,7 % av BNI skall avsättas till bistånd.

Folkpartiet anser även att kontoret som hanterar EU:s katastrofbistånd,

ECHO, bör läggas i Sverige.

Utskottets överväganden

I motion U206 (fp) yrkande 33 krävs att mänskliga rättighetsfrågorna

skall bli en viktig del av EU:s biståndspolitik och vidare krävs en

större närvaro i samarbetsländerna (yrkande 34). I yrkande 35 krävs att

biståndet i högre grad bör administreras av länderna själva. Även i

motion K398 (fp) yrkande 17 (delvis) krävs att biståndssamarbetet bör

omfattas av närhetsprincipen.

Utskottet har inhämtat att EU:s närvaro i samarbetsländerna ökat

väsentligt de senaste åren. Kommissionen representeras av uppemot 130

diplomatiska beskickningar i tredje land och vid internationella

organisationer. Merparten av dessa finns i samarbetsländerna i Afrika,

Asien och Latinamerika.

I reformerna av EG:s utvecklingsarbete, som för närvarande pågår, ingår

som en viktig del delegering av ansvaret för administrationen av EG-

biståndet. Delegeringen av ansvar skall följas av en motsvarande

förstärkning av delegationerna, både när det gäller personalantal och

kompetens. De administrativa reformerna är strikt sett en intern

angelägenhet för kommissionen men Sverige anser att reformerna är

grundläggande för en höjning av effektiviteten i biståndet.

Relativt sett har andelen av EU-ländernas bistånd som distribueras via

de gemensamma kanalerna ökat under senare år. Detta beror framför allt

på att nationella budgetåtstramningar har lett till stagnation eller

t.o.m. nedskärningar även på biståndsområdet samtidigt som EG-biståndet

har vuxit kraftigt. Utskottet konstaterar också att de mänskliga

rättighetsfrågorna blivit en allt viktigare del av EU:s biståndspolitik.

Successivt kommer samarbetsländerna att alltmer ta över ansvaret för

samarbetet. Närhetsprincipen kommer att dominera biståndet även i

framtiden.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U206 (fp) yrkandena

33, 34 och 35 samt K398 (fp) yrkande 17 (delvis) besvarade med vad

utskottet anfört.

I motion U206 (fp) yrkande 41 krävs att EU-länderna uppfyller FN:s

rekommendation om biståndets storlek. Liknande yrkande framförs i motion

U213 (c) yrkande 12 och i motion K398 (fp) yrkande 17 (delvis).

Utskottet konstaterar att den huvudsakliga diskussionen om biståndsmål i

form av procent av BNI förs i OECD/DAC, där samtliga EU-medlemsstater är

medlemmar. Sverige driver kontinuerligt frågan om vikten av att alla

medlemmar fullföljer FN:s rekommendation om att minst 0,7 % av BNI skall

avsättas till bistånd.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U206 (fp) yrkande

41, U213 (c) yrkande 12 och K398 (fp) yrkande 17 (delvis) besvarade med

vad utskottet anfört.

Enligt motion U206 (fp) yrkande 36 bör Sverige verka för att avskaffa

kvoterna inom teko-området och i motion K398 (fp) yrkande 17 (delvis)

framförs att Sverige skall verka för en global frihandel.

Generellt strävar Sverige efter lika behandling av alla länder som

befinner sig på samma utvecklingsnivå. Det betyder exempelvis att vi

välkomnar att EU i princip ger samma preferenser på handelsområdet för

de minst utvecklade länderna (MUL) inom AVS-regionen som till MUL-länder

som inte tillhör AVS.

Utskottet menar att ökad handel är ett viktigt instrument för snabbare

ekonomisk utveckling. EU kan framför allt bidra till att stimulera en

sådan utveckling genom ökad frihandel på jordbruksområdet inom ramen för

WTO:s pågående jordbruksförhandling och reformering av den gemensamma

jordbrukspolitiken.

Sverige verkar därför för en reformering av EU:s gemensamma

jordbrukspolitik i syfte att reducera de subventioner som snedvrider

världsmarknadspriser och försvårar konkurrens från de fattigaste

länderna. Sverige har sedan sitt inträde i EU arbetat målmedvetet för en

avreglering av EU:s handelshinder gentemot u-länder. I detta sammanhang

bör också nämnas att Sverige och EU arbetar för att även andra länder

skall utöka marknadstillträdet för MUL:s export, särskilt för de

produkter som MUL har kapacitet att exportera, vilket ofta är

jordbruksprodukter.

Vad gäller tekoprodukter har EU i dag inga kvantitativa begränsningar

(kvoter) för import från AVS-länderna eller MUL utanför AVS-regionerna.

Som EU-medlem har Sverige sedan den 1 januari 1995 tillämpat unionens

tekopolitik med begränsningar mot drygt 20 länder och övervakning mot

ytterligare ett tjugotal. Arrangemangen omfattar både textil- och

konfektionsvaror.

Sverige driver konsekvent linjen att snarast möjligt få bort de

begränsningar som finns på teko-området.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U206 (fp) yrkande 36

och K398 (fp) yrkande 17 (delvis) besvarade.

Bilateralt utvecklingssamarbete

Propositionen (avsnitt 3.5 s. 37-53)

Regeringen konstaterar att det bilaterala utvecklingssamarbetet genom

Sida omfattar cirka två tredjedelar av det svenska biståndet till ett

hundratal länder genom ett stort antal kanaler. För länder med vilka

Sverige har mer omfattande eller komplext samarbete styrs detta genom

landstrategier som utarbetas gemensamt av Utrikesdepartementet och Sida.

För att integrera det svenska samarbetet så långt som möjligt i

samarbetslandets egna utvecklingsansträngningar och samordna insatserna

med andra givares bistånd, läggs ökad vikt vid att koppla de svenska

landstrategierna till de strategier som utvecklas i samarbetslandet

självt och även till de strategier som andra ledande givare, som

Världsbanken och FN, utvecklar i samarbete med landets regering och

civila samhälle.

Biståndet får också en allt viktigare roll som katalysator för ökade

privata kapitalflöden, både nationellt och internationellt. I många

länder finns förutsättningar för att gradvis minska

biståndsfinansieringen till förmån för inhemska och utländska privata

resurser.

Av Sidas utbetalningar 1999 var den geografiska fördelningen: Afrika

35%, Asien 19 %, Latinamerika 16 % och Europa/Centralasien 14 %. Av

verksamhetsgrenarna gick den största andelen, 17 %, till humanitärt

bistånd medan 16 % gick till sociala sektorer, 13 % till mänskliga

rättigheter och demokratisk samhällsstyrning och 12 % till

infrastruktur, näringsliv och urban utveckling.

För att kontinuerligt förbättra utvecklingssamarbetet krävs ökad

återföring och kunskapsutveckling inom utvärderingsverksamheten samt

bättre utnyttjande av forsknings- och utredningsresultat. Expertgruppen

för utvecklingsfrågor (EGDI) som tillsattes av regeringen 1995 spelar

här en viktig roll genom extern rådgivning och kontakter med

forskarsamhället. En översyn av utvärderingsverksamheten inom biståndet

beräknas redovisas i budgetpropositionen för år 2002.

Bilateralt utvecklingssamarbete fördelat på världsdelar och

verksamhetsgrenar

Tusental kronor

Budget 2000 Beräknat 2001

1. Afrika 1850000 2330000

2. Asien 1000000 1415000

3. Latinamerika 620000 785000

4. Europa 450000 705000

Särskilda utvecklingsprogram 1070000 -

5. Globala utvecklingsprogram - 1162000

6. U-krediter 450000 430000

Forskningssamarbete 570000 -

7. Enskilda organisationer 880000 890000

8. Humanitärt bistånd och konfliktförebyggande 1000000 1077000

9. Ekonomiska reformer 665000 700000

10. Information 50000 50000

Summa 8605000 9544000

(Anslagsstrukturen har omarbetats något för att i högre utsträckning

integrera det bistånd som Sida handhar i respektive region. Detta

innebär att regionposterna inte är jämförbara med föregående års

siffror. Anslagsstrukturen för 2001 har ändrats jämfört med innevarande

år: delposten 5 Särskilda utvecklingsprogram samt delposten 7

Forskningssamarbete har avskaffats. Insatser under dessa poster som kan

land- eller regionfördelas överförs till regionposterna. Under en ny

delpost 5 Globala utvecklingsprogram finansieras forskning och andra

insatser inom olika ämnesområden som inte avser ett visst land eller

viss region.)

Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet ökar år 2001 med

939 miljoner kronor till 9544 miljoner kronor. Vid fördelningen av medel

har reservationer på respektive delpost beaktats.

Medelsfördelning mellan de olika delposterna framgår av tabellen ovan.

Sida, som disponerar merparten av anvisade medel under anslagsposten,

har rätt att omfördela mellan delposter.

Delposten 1 Afrika omfattar dels landramar för programländer, dels medel

för regionalt samarbete och övriga insatser.

Delposten 2 Asien omfattar dels landramar för programländer, dels medel

för regionalt samarbete och övriga insatser.

Delposten 3 Latinamerika omfattar samarbetet med Central- och Sydamerika

inklusive Nicaragua och Bolivia.

Delposten 4 Europa omfattar insatser på västra Balkan och stöd till

vissa länder i Kaukasus och Centralasien.

Delposten 5 Globala utvecklingsprogram omfattar globala program,

metodutveckling, rekrytering och utbildning av fältpersonal,

internationella kurser samt utvärderingsverksamhet och internrevision.

Delposten 6 U-krediter omfattar subventioner av u-krediter.

Biståndskrediter finansieras under regionposterna.

Delposten 7 Enskilda organisationer utgör stöd till bistånd som

genomförs av svenska folkrörelser och enskilda organisationer.

Delposten 8 Humanitärt bistånd används för att lindra följderna av

väpnade konflikter för civilbefolkningen, stöd till tidig återuppbyggnad

och konfliktförebyggande samt insatser för offer för naturkatastrofer.

Delposten 9 Ekonomiska reformer används för betalningsbalansstöd och

skuldlättnad, främst inom ramen för internationellt samordnande

skuldinitiativ, till fattiga och skuldtyngda länder som genomför

ekonomiska reformprogram.

Delposten 10 Information beräknas till 50 miljoner kronor för att ge ett

fortsatt utrymme för en ökad satsning på information om och

opinionsbildning kring utvecklingssamarbetet.

I tabellen nedan anges gällande och indikativa årliga ramar i länder med

vilka Sverige har samarbetsavtal. Därutöver tillkommer insatser som

finansieras såväl under regionposterna som under andra delposter, t.ex.

inom näringsliv, demokrati, forskning, humanitärt bistånd och stöd till

ekonomiska reformer.

Gällande och indikativa ramar i samarbetsavtal

Tusental kronor

2000 2001

Afrika Angola 80000 75000

Eritrea 20000 1 -

Etiopien 130000 2 -

Guinea-Bissau 5000 -

Kenya 65000 65000

MoVambique 300000 320000

Namibia 65000 65000

Sydafrika 200000 200000

Tanzania 260000 290000

Uganda 150000 150000

Zimbabwe 110000 -

Asien Bangladesh 140000 140000

Kambodja 100000 100000

Laos 100000 100000

Sri Lanka 60000 60000

Vietnam 200000 220000

Västbanken/Gaza 120000 120000

1 I regeringsbeslut i december 1999 sänktes landramen till 10 miljoner

kronor.

2 I regeringsbeslut i december 1999 sänktes landramen till 70 miljoner

kronor.

Utöver ramarna tillkommer insatser som finansieras under regionposter

eller andra delposter.

Motionerna

Medelstilldelning, prioriteringar och anslagsstruktur

I nedanstående motioner yrkas ändrade anslag som leder till minskning

eller ökning av ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Av

bilaga 1 framgår partiernas förslag till ändringar vad gäller

anslagstilldelning, anslagsposter och indikativa ramar.

I Moderata samlingspartiets motion 2000/01:U214 (m) (delvis) föreslås

förändringar av indikativa ramar vad gäller vissa mottagarländer samt

att ett antal nya poster införes i det bilaterala utvecklingssamarbetet.

Partiets förslag till fördelning framgår av tabell 5 i bilaga 1.

I Kristdemokraternas motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 26 yrkas att

anslagsposten 1.2 Bilateralt samarbete ändras enligt vad som framgår av

tabell 5 i bilaga 1.

Även i Centerpartiets kommittémotion 2000/01:U212 (c) yrkande 3 föreslås

förändringar inom anslagsposten 1.2 Bilateralt samarbete, vilka

redovisas i tabell 5 i bilaga 1.

De förändringar i det bilaterala utvecklingssamarbetet som föreslås i

Folkpartiets partimotion 2000/01:U206 (fp) yrkande 47 (delvis) återfinns

i bilaga 1, tabellerna 5 och 6.

Utskottets överväganden

I motionerna U214 (m) (delvis), U216 (kd) yrkande 26, U212 (c) yrkande 3

och U206 (fp) yrkande 47 (delvis) föreslås från budgetpropositionen

avvikande medelsfördelning vad avser anslagen, anslagsposterna och

landramarna för det bilaterala utvecklingssamarbetet. Motionärernas

alternativa förslag framgår av tabellerna 3 och 4. I motion U214 (m)

(delvis) krävs att ett antal nya poster införs.

Utskottet anser att regeringens förslag till fördelning mellan olika

delposter inom det bilaterala utvecklingssamarbetet för budgetåret 2001

är väl avvägt. Utskottet vill också hävda att den valda

anslagsstrukturen, inom anslaget för det bilaterala

utvecklingssamarbetet, är ändamålsenlig.

Utskottet menar att i och med att det totala anslaget till

internationellt utvecklingssamarbete kraftigt ökar under kommande år så

kommer möjlig-heterna att anvisa högre anslag till enskilda

organisationers verksamhet att förbättras, vilket utskottet ser som

angeläget.

I konsekvens med detta ställningstagande och till följd av tidigare

ställningstaganden rörande utgiftsramen och fördelningen inom utgifts-

området avstyrks de förslag om en alternativ fördelning och

anslagsstruktur inom det bilaterala utvecklingssamarbetet som framförs i

motionerna U214 (m) (delvis), U216 (kd) yrkande 26, U212 (c) yrkande 3

och U206 (fp) yrkande 47 (delvis).

I proposition 2000/01:1 yrkande 3 förelås att riksdagen bemyndigar

regeringen att ikläda staten betalningsansvar till ett belopp om 12

miljarder kronor för garantigivning.

Genom sådan kreditgivning ikläder regeringen staten potentiella

ekonomiska förpliktelser. Enligt utskottets uppfattning bör ändamålen

med sådana garantier vara tydligt angivna. Under senare år har

regeringen regelmässigt, liksom i år, begärt bemyndiganden att lämna

garantier upp till 12 miljarder kronor, vilket är ett betydande belopp.

Mot bakgrund härav är det önskvärt att det underlag som presenteras

inför riksdagens beslut i hithörande frågor får viss fyllighet.

Utskottet tillstyrker med det anförda proposition 2000/01:1 yrkande 3.

Verksamhetsgrenar

Demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter

Propositionen ( s. 39)

Målet för utvecklingssamarbetet avseende demokrati och mänskliga

rättigheter är att bidra till en demokratisk samhällsstyrning och en

ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Demokratimålet bidrar till

det övergripande fattigdomsmålet genom att tillföra den politiska

dimensionen.

Utvecklingssamarbetet inom området skall användas till att stärka en

demokratisk samhällsstyrning och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Det innebär bland annat ett förvaltningsstöd som stärker och

effektiviserar den statliga förvaltningen i Sveriges samarbetsländer.

Utvecklingssamarbetet inriktas också på rättsväsende i bred bemärkelse

och kan även användas för att främja fria, självständiga, pluralistiska

och granskande medier. Tillsammans med olika delar av det civila

samhället, framför allt vissa enskilda organisationer, utgör de kanaler

för andra röster och frågor och utgör egna demokratiska mötesplatser i

samhället. Demokratistöd måste omfatta en förståelse för hela den

demokratiska processen.

Motionerna

Folkpartiet menar i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 4 att det krävs en

djupare analys av skillnaden mellan demokrati och frågor som berör

mänskliga rättigheter i största allmänhet. Det fortsatta anlysarbetet

bör mynna ut i en definition av demokratibistånd och vad ett sådant

bistånd innebär konkret. Motionärerna konstaterar att svenskt

demokratibistånd i dag i hög grad är koncentrerat till vad som kallas

bistånd för demokrati och menar att denna tyngdpunkt bör förskjutas till

ett mera balanserat stöd till olika delar av en fungerande demokrati. I

yrkande 5 krävs att ett åtgärdsprogram för demokrati utformas.

Biståndsdialogen måste vara ett kraftfullt instrument för att främja

demokrati och mänskliga rättigheter. Budskapet skall vara entydigt även

till länder där Sverige har starka exportintressen. Det måste stå klart

för mottagarländerna att biståndets omfattning och inriktning kan

påverkas av hur demokratifrågan hanteras. Om demokratibistånd skall

bedrivas i diktaturstater, totalitära stater eller stater som ej

tillåter flerpartisystem skall biståndet ske genom enskilda

organisationer (yrkande 6). Sverige bör undvika bilaterala

biståndsengagemang i länder vars regimer inte strävar efter

demokratisering (yrkande 7). Även i motion 2000/01:U621 (m) yrkande 5

krävs att bistånd inte får utbetalas till statsmakter som grovt och

systematiskt kränker mänskliga rättigheter och utövar förtryck mot sina

medborgare.

Vidare i 2000/01:U206 (fp) yrkande 8 att stöd till uppbyggandet av

demokratiska institutioner, lokalt självstyre, parlament, rättsväsende

och politiska regelsystem bör ha hög prioritet. Hit hör också ett

allmänt idé- och kunskapsutbyte om demokratin som styrelseform.

Informationstekniken kan vara användbar i strävan att fredligt sprida

demokratiska rättigheter till fler människor och bör bli ett viktigt

inslag i svenskt demokratibistånd (yrkande 10). Vidare bör, enligt

yrkande 11, regeringen i en särskild rapport - eller på annat lämpligt

sätt - varje år för riksdagen redovisa läget beträffande demokrati och

mänskliga rättigheter i Sveriges mottagarländer.

Folkpartiet menar i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 16 att i många

svenska mottagarländer motarbetas, förtalas och kränks personer för sin

sexuella läggning. I kraven om mänskliga fri- och rättigheter för

fortsatt bilateralt samarbete måste Sverige bättre uppmärksamma och

ställa högre krav på grundläggande rättigheter för bi- och homosexuella

och könsöverskridande personer.

I motion 2000/01:U658 (fp) yrkande 1 konstateras att all svensk

biståndspolitik måste genomsyras av att demokrati är det enda

styrelseskick värdigt människor att leva i. En demokratisering är också

helt avgörande för om Afrika skall ha en chans att häva sig upp ur

fattigdomen. Det är endast i ett demokratiskt system som de fattigaste

har en möjlighet att göra sin röst hörd, få inflytande över sitt lands

utveckling, fördelning av resurser och fattigdomsbekämpning. I yrkande 2

krävs att Sverige skall se arbetet för fria val, flerpartisystem och

parlamentarism som en huvuduppgift inom utvecklingsbiståndet.

I motion 2000/01:U660 (v) yrkande 3 konstaterar Vänsterpartiet att

Armeniens politiska liv är svagt utvecklat och att demokratiska

traditioner saknas, samtidigt som det finns en klar vilja till

demokratisering i landet. Armenien borde därför vara lämpligt för

svenskt eller nordiskt demokratibistånd, med särskild inriktning på att

öka kvinnornas politiska engagemang och inflytande över

samhällsutvecklingen. I yrkande 4 konstateras att den ekonomiska

tillväxten 1999 var 5,5 % vilket väcker ett visst hopp. Motionären menar

att ett demokratibistånd och biståndsprojekt med ekonomisk inriktning

skulle vara lämpligt bl.a. med hänsyn till den ringa förekomsten av

korruption i landet.

Folkpartiet anser i motion 2000/01:L459 (fp) yrkande 22 att Sverige i

sitt bilaterala biståndssamarbete måste uppmärksamma och ställa krav på

grundläggande fri- och rättigheter för homo- och bisexuella personer.

I flerpartimotion 2000/01:Ju724 (v, s, c, fp, mp) yrkande 27 understryks

vikten av att svenska institutioner med ansvar för att stödja

kulturaktiviteter i andra länder även använder detta verktyg i

biståndsarbetet för att öka demokratiseringen och respekten för de

mänskliga rättigheterna i länder där homo- och bisexuellas samt

transpersoners rättigheter kränks.

Utskottets överväganden

I motion U206 (fp) yrkande 4 krävs en tydligare definition av frågor som

berör skillnaden mellan demokrati och mänskliga rättigheter och i

yrkande 5 att ett åtgärdsprogram för demokrati utformas. Vidare krävs i

yrkande 11 en redovisning av läget beträffande demokrati och frågorna om

mänskliga rättigheter i mottagarländerna.

Utskottet har kunnat konstatera att i "Årsboken över Sveriges

internationella utvecklingssamarbete 1999" presenterades översiktligt

situationen i alla samarbetsländer avseende demokrati och mänskliga

rättigheter. Detta har upprepats i årets årsbok som presenterades i

samband med budgetpropositionen. Regeringen har för avsikt att i

huvudsak bibehålla denna form av rapportering till riksdagen.

I skrivelsen 1997/98:76 om Demokrati och mänskliga rättigheter i svenskt

utvecklingssamarbete kan man utläsa en bred syn på demokratibegreppet.

Arbetet med att följa upp och förverkliga intentionerna i denna

skrivelse och att utarbeta ett åtgärdsprogram har pågått kontinuerligt

de senaste två åren och kommer att behandlas vidare i den

parlamentariska kommittén för en global utvecklingspolitik.

Med detta anser utskottet motion U206 (fp) yrkandena 4, 5 och 11

besvarad.

I motion U206 (fp) yrkande 6 krävs att demokratibiståndet under vissa

omständigheter enbart skall kanaliseras genom enskilda organisationer

och, i yrkande 7, att Sverige bör undvika att ge bilateralt bistånd till

odemokratiska regimer. Vidare krävs i motion U621 (m) yrkande 5 att

bistånd inte får utbetalas till statsmakter som utövar förtryck mot sina

medborgare.

Utskottet menar att utvecklingssamarbete kan bedrivas genom en mångfald

kanaler och instrument. Bistånd genom enskilda organisationer är såväl

en kanal som en biståndsform med ett betydande egenvärde. Det uppgår

redan i dag till en knapp tredjedel av vårt bilaterala

utvecklingssamarbete.

Utskottet konstaterar att Sveriges utrikespolitik och

utvecklingssamarbete utgår ifrån att demokratisering bygger på och

bidrar till respekten för de mänskliga rättigheterna. Sverige kan inte

överge de människor som drabbas av diktatur, våld och förtryck.

Utvecklingssamarbetet bör bestå av en kombination av politisk dialog,

insatser direkt inriktade på demokrati och mänskliga rättigheter och

demokrati- eller rättighetsfrämjande inslag i övriga biståndsinsatser.

Utifrån analys av ett land kan helheten i ett biståndsprogram bidra till

demokratisering. Samarbete med enskilda organisationer i

samarbetsländerna eller i länder i förändring är självklara inslag i

dessa strävanden. Påverkansformerna har också olika grad av öppenhet, i

vissa fall utgör den politiska dialogen mellan regeringsföreträdare den

mest lämpliga formen. Utskottet ser därför inte värdet i att binda sig

för en enda form av utvecklingssamarbete i dessa fall.

Med vad ovan anförts avstyrks motionerna U206 (fp) yrkandena 6 och 7

samt U621 (m) yrkande 5.

I motion U206 (fp) yrkande 8 krävs stöd till uppbyggandet av

demokratiska institutioner. Liknande krav ställs i U658 (fp) yrkande 1

som understryker demokratins roll i fattigdomsbekämpningen och, i

yrkande 2, att demokratibiståndet är en huvuduppgift för det svenska

biståndssamarbetet.

Utskottet delar motionärens syn på demokrati som det politiska system

som bäst främjar en utveckling som kommer alla till godo. De senaste

årens definition och tolkning av vad fattigdom är inkluderar frågor som,

utöver materiell nöd, handlar om makten över det egna livet,

handlingsförmåga och fysisk säkerhet. Demokratibegreppet är bredare än

bara formella institutioner och procedurer och inkluderar respekt för de

mänskliga rättigheterna samt en demokratisk kultur präglad av

inklusivitet, tolerans, vilja till dialog och kompromisser samt respekt

för minoriteter.

Demokrati relaterar till den politiska dimensionen av

utvecklingssträvandena och kännetecknas av fria val och flerpartisystem.

Lösningarna varierar med ett lands historia och kultur men eventuella

variationer från ett västeuropeiskt mönster behöver inte göra dem mindre

demokratiska.

Utskottet menar också att stödet genom svenska partianknutna

organisationer till demokratiuppbyggnad i u-länder och i länder i

Central- och Östeuropa är en viktig del i Sveriges samlade

ansträngningar att genom utvecklingssamarbetet bidra till

demokratisering.

Med det ovan anförda anser utskottet motionerna U206 (fp )yrkande 8 samt

U658 (fp) yrkandena 1 och 2 besvarade.

I flera motioner, U206 (fp) yrkande 16, L459 (fp) yrkande 22 och Ju724

(v, s, c, fp, mp) yrkande 27, understryks vikten av att Sverige i sitt

bilaterala biståndssamarbete måste uppmärksamma och ställa krav på

grundläggande fri- och rättigheter för homo- och bisexuella personer.

Utskottet är av den bestämda uppfattningen att diskriminering och

bestraffning av människor enbart på grund av deras sexuella läggning

står i strid med den grundläggande principen om alla människors lika

värde och rättigheter.

Frågorna om mänskliga rättigheter uppmärksammas i dialogen med Sveriges

samarbetspartner inom utvecklingssamarbetet. I vissa länder förekommer

fortfarande övergrepp från statsmakternas sida. Utskottet menar att det

svenska förhållningssättet till dessa länder, inklusive formerna för

utvecklingssamarbetet, måste anpassas därefter. Insatser med syfte att

främja demokrati och mänskliga rättigheter kan vara viktiga bidrag till

utveckling också i de länder där rättigheterna kränks och inriktas på

strategiska insatser för stöd till verksamheter eller grupper som verkar

för främjandet av mänskliga rättigheter. Sådana insatser kan också ske

inom ramen för "stat-till-stat"-samarbetet, t.ex. stöd vid utformningen

av lagar eller insatser som stärker rättsväsendet och

ombudsmannainstitutioner.

Sverige deltar aktivt i arbetet på internationell nivå med att på lika

villkor uppmärksamma de homo-, bi- och transsexuellas (HBT-personer)

situation. Sverige har bl.a. givit bistånd till utvecklingsländer med få

eller inga rättigheter för HBT-personer, i syfta att stärka deras

mänskliga fri- och rättigheter. Medel har anslagits för studier,

seminarier och publikationer. Utskottet menar att det är viktigt att

Sverige behåller en hög ambitionsnivå och fortsatt hög kompetens inom

detta område.

Med det ovan anförda anser utskottet motionerna U206 (fp) yrkande 16,

L459 (fp) yrkande 22 och Ju724 (v, s, c, fp, mp) yrkande 27 besvarade.

I motion U206 (fp) yrkande 10 krävs att informationstekniken bör bli ett

viktigt inslag i svenskt bistånd.

Utskottet menar att informationstekniken är ett mycket viktigt

instrument för demokratiutveckling och fattigdomsbekämpning. Utredningen

för svensk global utvecklingspolitik (GLOBKOM) arbetar speciellt med hur

IT kan bistå utvecklingsländerna och formerna för hur svensk IT-industri

kan komma att ingå som en viktig del i det framtida biståndet.

Med det ovan anförda anser utskottet motion U206 (fp) yrkande 10

besvarad.

I motion U660 (v) yrkandena 3 och 4 krävs svenskt demokratibistånd till

Armenien för att öka kvinnors engagemang och deltagande i

samhällsutvecklingen och för att stimulera ekonomisk utveckling.

Utskottet konstaterar att den svenska verksamheten i södra Kaukasus

regleras i särskilda riktlinjer. Prioritet ges till stöd för

demokratiska och ekonomiska reformprocesser, insatser för mänskliga

rättigheter samt insatser inom miljösektorn och den sociala sektorn.

För verksamhetsåret 2000 förfogas över totalt 68 miljoner kronor för

Moldavien, södra Kaukasus (Armenien, Azerbajdzjan, Georgien) och

Centralasien (Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan,

Uzbekistan). Budgetutrymmet för år 2001 förutses öka något. År l999

allokerades ca 15,5 miljoner kronor till samarbetsprojekt med Armenien.

För närvarande pågår insatser inom sektorerna lokalt självstyre,

utbildning av socialarbetare med inriktning på omvårdnad av barn,

utvecklande av en armenisk arbetsmarknadspolitik, samt upprättande av

fastighetsregister och finansiell statistik. Därtill ingår landet i två

regionala projekt med inriktning på civil luftfart och statistik.

Det svenska biståndet till Armenien expanderar långsamt och är inriktat

på demokratisk omvandling och social uppbyggnad. De projekt som pågår

har arbetats fram efter begäran av och i samråd med Armenien. Det

demokratibistånd som hittills finansierats av Sverige har inte haft

någon specifik könspolitisk inriktning. Utskottet menar, beträffande den

demokratiska utvecklingen i Armenien, att det vore önskvärt om

demokratiinsatserna i framtiden tydligt behandlade jämställdheten mellan

kvinnor och män.

Med det ovan anförda anser utskottet motion U660 (v) yrkandena 3 och 4

besvarad.

Sociala sektorer - (propositionen s. 40)

Utvecklingssamarbetet inom de sociala sektorerna bör även

fortsättningsvis inriktas på att stödja reformprocesser med

målsättningen att åstadkomma hälso- och sjukvård av god kvalitet för

alla. Med denna inriktning följer en anpassning av arbetssätt främst

genom övergång från projektstöd till sektorprogramstöd.

Under året har en policy och handledning för sektorprogramstöd tagits

fram med erfarenheter från hälso- och undervisningssektorn.

Undervisningsstödet fokuseras på att förbättra utbildningens kvalitet i

samarbetsländerna, huvudsakligen inom basutbildning där

lärarfortbildnings- och läromedelsinsatser samt skolbyggnadsprogram ges

fortsatt stöd. För hälsobiståndet har en verksamhetsinriktning för

1999-2001 tagits fram under 1999. Hälsobiståndets innehåll fokuseras på

tre områden: hälsoreformer, främst hälsosystems- och läkemedelsfrågor,

sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, särskilt hiv/aids-

relaterade frågor samt folkhälsofrågor som berör sambanden mellan hälsa,

utveckling och minskad fattigdom.

Aidsepidemin kommer även i fortsättningen att påverka de flesta sektorer

till vilka Sverige ger bistånd. I vissa länder lever upp till 25 % av

den vuxna befolkningen med hiv och aids. Biståndet kan genom olika

sektorer bidra till att förebygga hiv samt stärka olika sektorers

förmåga att bemöta effekterna av aids. Etableringen av ett

hiv/aidskontor för Afrika söder om Sahara har påbörjats.

Motionerna

Folkpartiet konstaterar i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 25 att

Sverige har goda kunskaper i frågor som rör sexuell och reproduktiv

hälsa. Vårt bilaterala arbete beträffande befolkningsfrågan går dock att

förbättra. Det är angeläget att satsningar på frågor som rör sexuell och

reproduktiv hälsa medvetet förs in i de bilaterala förhandlingarna så

att konkreta projekt kan sättas i gång i programländerna. Vidare krävs i

yrkande 27 att arbetet med att förebygga ohälsa och bekämpa sjukdomar är

en viktig uppgift för biståndet och kräver ökade hälsoinsatser, främst

riktade mot barn, kvinnor och människor som drabbats av

infektionssjukdomarna och i yrkande 28 att svenskt bistånd måste göra

kraftfulla insatser dels för att förebygga att kvinnor och flickor

utsätts för könsstympning, dels för att skapa vård- och

rehabiliteringsresurser för de utsatta.

I motion 2000/01:U207 (m) yrkande 1 krävs att det svenska biståndet

måste kraftsamla för att möta det allvarliga hot som hiv/aids-epidemin

utgör. Sverige kan göra betydelsefulla insatser för att hindra

hivspridning och lindra effekterna för dem som drabbats av aids. Det

handlar om att stödja lokalt anpassade informationskampanjer, stödja

sjukvårdens beredskap och möjligheter att utföra hivtester och hjälpa

aidspatienter, finansiera tester och mediciner, stödja forskning, stödja

barnhem för barn som förlorat föräldrar i aids, stödja projekt som

stärker kvinnans ställning. I yrkande 2 konstateras att hiv-smittan

fortfarande orsakar lidande för miljontals människor över hela världen

men särskilt i de fattigaste länderna och bland de fattigaste

människorna. Detta gör det angeläget för oss alla att fortsätta att

stödja kampen mot hiv/aids. Vikten av att det svenska biståndet har en

kraftfull inriktning på att bekämpa hiv/aids kan inte nog understrykas.

Vidare konstateras i yrkande 3 att de mest framgångsrika insatserna ofta

görs av frivilligorganisationer som kyrkor, Röda korset och Läkare utan

gränser. Sannolikt skulle effekten av det svenska biståndet öka

ytterligare om en större del av resurserna ställdes till dessa och

liknande organisationers förfogande för informationsinsatser med god

lokal förankring.

Att smittas av hiv ger inte bara medicinska problem. De som infekteras

får också ofta betala ett högt socialt pris. Särskilt kvinnor i u-

länderna drabbas. En väg att bekämpa hivspridningen är att stärka

kvinnans ställning och möjlighet till självbestämmande (yrkande 4).

I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 12 konstaterar Kristdemokraterna att

även om ekonomisk tillväxt är en nödvändig förutsättning för att minska

fattigdomen och inkomstskillnaderna, så är det inte tillräckligt. En

integrering i den globala ekonomin för utvecklingsländerna måste

åtföljas av en effektiv socialpolitik, bättre utbildning för alla,

bättre hälsovård och mat åt alla människor.

Utskottets överväganden

I motion U206 (fp) yrkande 25 anses att det är angeläget att satsningar

på frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa förs in i de bilaterala

biståndsförhandlingarna. Vidare krävs i yrkande 27 satsningar på

förebyggande hälsoinsatser och i yrkande 28 att svenskt bistånd måste

göra kraftfulla insatser dels för att förebygga att kvinnor och flickor

utsätts för könsstympning, dels för att skapa vård- och

rehabiliteringsresurser för de utsatta.

Utskottet konstaterar att i Sveriges stöd inom hälsosektorn till

programländerna utgör området Sexuell och reproduktiv hälsa och

rättigheter en stor del i ett flertal av dessa länder. Sexuell och

reproduktiv hälsa och rättigheter är ett av de områden som prioriterats

av Sverige. Andra är hälsosystemutveckling och folkhälsa. I sexuell och

reproduktiv hälsa och rättigheter ingår stöd till sex delområden;

rättigheter och jämställdhet inklusive stöd mot våld mot kvinnor och

barn, mödrars och spädbarns hälsa, sexualkunskap, preventivmedel,

aborter, hiv/aids och andra könssjukdomar.

En genomgång av ett av delområdena, hiv/aids vari ingår stöd till

sexualkunskap och ungdomar, visar att Sida har avtalade insatser för 350

miljoner kronor perioden 1999-2001, varav 250 miljoner kronor avser

Afrika. År 1999 utbetalades ca 90 miljoner kronor och stödet beräknas

öka till 110 miljoner kronor år 2000.

Den nya synen på dessa frågor är att frågor om sexuell och reproduktiv

hälsa i hög grad också handlar om frågor om rättigheter och jämställdhet

i ett bredare perspektiv. I den traditionella befolkningsfrågan ingår

både sexuell och reproduktiv hälsa, rättigheter och hälsostöd som en del

i ett socio-ekonomiskt utvecklingsperspektiv. Detsamma gäller för

hiv/aids som inte enbart är en hälsofråga utan som också är en bredare

utvecklingsfråga.

Utskottet konstaterar vidare att regeringen i sin fattigdomspolicy har

lyft fram de sociala frågorna i utvecklingssamarbetet. Detta har t.ex.

skett i uppföljningen av FN:s sociala toppmöte 1995 i Köpenhamn, som

manifesterade sig i det särskilda mötet med FN:s generalförsamling i

Genève i juni 2000. Det har vidare tagits upp i de utvecklingsmål som

FN:s millennieförsamling i september 2000 bekräftade.

Angående hälsans roll för jordens fattiga pågår med svenskt stöd och

deltagande ett kvalificerat utredningsarbete i WHO:s makroekonomiska

kommission. Världsbankens studie "Voices of the poor" har givit

vittnesmål om hur avgörande hälsan är för försörjning och överlevnad.

WHO fortsätter sitt arbete mot smittsamma sjukdomar i breda globala

kampanjer, liksom sitt folkhälsoinspirerade antirökningsinitiativ.

Sverige är en av de största givarna av frivilliga bidrag till WHO. Under

1999 utbetalade Sida 112 miljoner kronor till WHO och 69 miljoner kronor

till PAHO, WHO:s regionala organisation i Latinamerika.

Sverige stöder insatser mot kvinnlig könsstympning via WHO och UNICEF,

bl.a. i Eritrea där riktat stöd utgår med ca en miljon kronor för en

kampanj mot könsstympning genom de nationella kvinno- respektive

ungdoms-organisationerna, samt via en internationell enskild

organisation, Rainbo, med 2 miljoner kronor över två år, 1999-2000.

Rainbo verkar dels som påtryckargrupp, dels dokumenterar organisationen

utvecklingen samt stöder ungdoms- och kvinnogrupper och nätverk i Afrika

som kämpar mot kvinnlig könsstympning och kvinnoförtryck, speciellt inom

området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Sida överväger

även att gå in med ett stöd till bekämpning av kvinnlig könsstympning i

Västafrika. Sida stöder dessutom ett stort antal nätverk som engagerat

sig i frågan. De flesta har tillkommit som resultat av kurser som

hållits i Sverige och i u-länderna med Sidastöd.

Utvecklingen med nätverksbyggande är lovande för en positiv utveckling i

framtiden, främst genom stöd till pådrivande verksamhet från

organisationer på gräsrotsnivå mot regeringsnivå och genom att dessa

organisationer kan utbyta erfarenheter med varandra interregionalt och

globalt. I denna process används den svenska resursbasen och svenska

institutioner mycket effektivt.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U206 (fp) yrkandena 25,

27 och 28 besvarad.

I motion U207 (m) yrkande 1 krävs att svenskt bistånd måste kraftsamla

inför hiv/aids-spridingen och vidare krävs, i yrkande 2, stöd till den

fortsatta kampen mot hiv/aids. Frivilligorganisationernas viktiga roll

tas upp i yrkande 3 och i yrkande 4 vikten av att stärka kvinnans

ställning.

Utskottet menar att hiv- och aidsbekämpning har varit prioriterade

områden i det svenska internationella utvecklingssamarbetet sedan början

av 1980-talet. En strategi för hiv och aids i svenskt internationellt

utvecklingssamarbete (Investing for Future Generations: Sweden's

International Response to HIV/AIDS) har utarbetats av Sida. I stor

utsträckning har pengarna använts för stöd till FN-systemet och

internationella frivilligorganisationer. För att utöka det

internationella arbetet för att bekämpa epidemin var Sverige ett av de

länder som aktivt arbetade för etableringen av UNAIDS. I dag är Sverige

en av de största biståndsgivarna både vad gäller ekonomiska medel och

aktivt engagemang i FN:s arbete för att bekämpa hiv/aidsspridning.

Den svenska hiv/aidsstrategin är avsedd att vara ett verktyg för

personal inom svenskt utvecklingssamarbete och utgör en gemensam grund

för att identifiera, planera och bedöma insatser. De övergripande målen

är att minska spridningen av hiv och att mildra konsekvenserna av aids.

Som ett led i uppföljningen av hiv/aidsstrategin pågår för närvarande en

kapacitetsförstärkning av Sidas hiv/aidsinsatser i Afrika i form av ett

hiv/aidssekretariat vid ambassaden i Harare, Zimbabwe.

En stor del av det svenska biståndet för att bekämpa hiv/aids

kanaliseras genom UNAIDS. De nordiska länderna är tillsammans de näst

största biståndsgivarna till UNAIDS. UNAIDS har sju medfinansiärer:

UNDP, UNESCO, UNICEF, UNFPA, WHO, Världsbanken och UNDCP. Samtliga

aktiviteter vad gäller hiv/aids hos nämnda FN-organ samordnas nu genom

UNAIDS och får därmed en bred och "multisektoriell" ansats.

Sverige anser att enskilda organisationer har en viktig funktion att

fylla som ett komplement till det arbete som görs av FN och regionala

organ som t.ex. EU när det gäller prevention och omvårdnad. Sverige

anser att enskilda organisationer som arbetar med relaterade frågor

också bör integrera hiv/aidsproblematiken i sitt arbete.

Från svensk sida anses det vara viktigt att problemet angrips på alla

nivåer; globalt, regionalt, nationellt och lokalt med tanke på frågans

komplexitet. Därmed bör olika aktörer, t.ex. multinationella och

regionala organisationer, regeringar och enskilda organisationer vara

inblandade i arbetet med att bekämpa spridningen av hiv.

Utskottet menar att Sverige har uppmärksammat att ett viktigt led i att

förebygga hivspridningen är att stärka kvinnors ställning. Det är

nödvändigt med ett genderperspektiv i bekämpningen av hiv/aidsepidemin

bl.a. genom att ge stöd till kvinnors förmåga att fatta beslut som rör

den reproduktiva hälsan. Detta fastslogs vid såväl FN:s

befolkningskonferens i Kairo 1994 som vid FN:s fjärde kvinnokonferens i

Peking 1995. Sverige anser att kvinnors tillgång till information om

hiv, möjlighet till hivtestning och möjligheten att undvika oönskade

graviditeter är av stor vikt för att förebygga spridning av hiv. Sverige

stöttar UNICEF och UNFPA som har projekt som är direkt relaterade till

kvinnor och hiv/aids.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U207 (m) yrkandena 1-4

besvarad.

I motion U216 (kd) yrkande 12 kräver Kristdemokraterna effektiv

socialpolitik, bättre utbildning för alla, bättre hälsovård och mat åt

alla människor.

Genom ett aktivt svenskt medlemskap i en rad internationella finansiella

institutioner och organisationer kan Sverige verka för att få genomslag

för svenska prioriteringar i deras verksamhet. Regeringen avser att

fortsätta att verka för att få genomslag för svenska prioriteringar i de

multilaterala organen. Det gäller t.ex. ökade satsningar på det sociala

området. Detta gäller även EU:s program där Sverige också skall

fortsätta att verka bl.a. för att social trygghet skall beaktas i alla

relevanta sammanhang i EU:s östsamarbete.

Utskottet delar motionärernas syn att insatser krävs för att förbättra

barns sociala och ekonomiska situation i utvecklingsländerna och i de

nya demokratierna i Central- och Östeuropa. Att stödja en socialt

hållbar utveckling hör till de övergripande målen för det svenska

samarbetet. I ett längre perspektiv krävs stabil ekonomisk tillväxt samt

en aktiv fördelnings- och socialpolitik.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U216 (kd) yrkande 12

besvarad.

Infrastruktur, näringsliv och urban utveckling - (propositionen s. 41)

Infrastruktur, näringsliv och urban utveckling är särskilt viktiga

områden för att uppnå målsättningen om hållbar utveckling. Målet är att

bidra till uppbyggnaden av en miljömässigt och ekonomiskt bärkraftig

infrastruktur med speciell tyngdpunkt på transport-, kommunikations- och

energiinfrastruktur samt urban infrastruktur.

Sida blir alltmer en dialogpartner i policyfrågor och finansiär av

kompetens- och institutionsutveckling från att tidigare ha varit

projektfinansiär. Trots detta har stora infrastruktursatsningar

genomförts i samband med katastrofer som Mitch och konflikten i Kosovo.

Nya finansieringsformer har prövats bl.a. i form av en kreditfond för

landsbygdselektrifiering samt kombinationer av mjuka krediter och gåvor.

Urban utveckling är ett förhållandevis nytt biståndsområde som har ökat

i omfattning de senaste åren. Ett strategiarbete för urbana transporter

har genomförts och beredning har inletts bl.a. i de katastrofdrabbade

länderna i Centralamerika.

Energifrågornas betydelse för utvecklingssamarbetet understryks av det

faktum att två miljarder människor saknar tillgång till modern energi.

Den tekniska utvecklingen i fråga om nya energislag och produktions- och

distributionsformer skapar dock nya möjligheter.

Arbetet inom den finansiella sektorn koncentreras till grundläggande

ram- och regelverk, finansiella marknader och institutioner, finansiell

krishantering och riskkapitaltillförsel. Mikrofinansiering, som under de

senaste åren vuxit fram som ett viktigt verktyg för att höja

levnadsstandarden för fattiga grupper, är ett annat prioriterat område.

Motionerna

Vänsterpartiet menar i motion 2000/01:U211 (v) att inom det

internationella samarbetet kommer informationsteknik, IT, att spela en

allt större roll. Fortsatt satsning på IT-relaterad forskning är

angelägen, men lika självklart är det att användningen av IT bör komma

samtliga delar av utvecklingsbiståndet till godo. I yrkande 7 krävs att

Sverige aktivt medverkar till att IT kommer de fattigaste, dvs. i stor

utsträckning kvinnor, till del genom såväl det bilaterala som det

multilaterala utvecklingssamarbetet.

I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 5 konstaterar Centerpartiet att genom

förstärkt infrastruktur och ökat tekniskt stöd till IT-användning kan

u-länder och transitionsekonomier förbättra sin konkurrenskraft på den

internationella marknaden. För att göra den globala IT-revolutionen

verkligt global krävs att fler får tillgång till grundläggande

infrastruktur som tele- och datakommunikationer. IT är ett slagkraftigt

verktyg för ekonomisk och social utveckling och en snabb väg till

kunskapsbaserad tillväxt.

I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 11 konstaterar Kristdemokraterna att

en viktig del av fattigdomsbekämpningen i globaliseringens tider bör

vara det ökade inslaget av direkt IT-bistånd. Fattigdom och tillgång

till den nya informationstekniken kan inte ställas mot varandra. Sverige

har som en av världens ledande IT-nationer ett givet ansvar för att

bidra till upprättandet av sådana nätverk och gemensamma satsningar.

I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 21 konstaterar Kristdemokraterna att

en av konsekvenserna av det svenska biståndet är återflödet i form av

kapital till svenskt näringsliv genom uppdrag. Detta återflöde är till

stor del beroende av den internationella konkurrensförmågan hos svenska

företag, och därmed blir samarbetet mellan biståndsverksamhet och

näringsliv allt viktigare.

Utskottets överväganden

Flera motioner, U211 (v) yrkande 7, U213 (c) yrkande 5 och U216 (kd)

yrkande 11 argumenterar för en ökad satsning på IT inom biståndet och i

motion U216 yrkande 21 krävs ökat samarbete mellan bistånd och

näringsliv.

Utskottet konstaterar att IT blir ett allt viktigare instrument i

fattigdomsbekämpningen. Den utveckling som skett inom IT de senaste åren

har medfört förbättrade möjligheter för många ekonomier. Fördelarna har

dock först och främst kommit västvärlden till godo. Det är en prioritet

att arbeta för att minska de klyftor som finns mellan utvecklingsländer

och i-länder vad gäller IT.

Den nya teknologin kan också användas för att mer effektivt bekämpa

fattigdom och främja utveckling. UD/Sida tog under 1999 fram en rapport

(IT in Swedish Development Cooperation) som sedan legat till grund för

Sidas strategi för IT i biståndet. Strategin går ut på att IT skall

integreras i biståndets alla delar. Varje ämnesområde skall utarbeta en

strategi/analys för hur man skall arbeta med IT. Inom forskningsområdet

har Sida redan ett omfattande samarbete med flera afrikanska universitet

för att bygga upp IT-kapacitet. Sida arbetar även aktivt för att

engagera sig i internationellt samarbete vad gäller IT genom t.ex.

InfoDev, Bellanet, Världsbanken, UNDP och EU.

Utskottet menar att svenskt näringsliv är konkurrenskraftigt nog för att

i ökad utsträckning delta i den internationella resursmobiliseringen för

utvecklingsländerna och konkurrera i internationella upphandlingar. UD:s

projektexportsekretariat (PES) skapades bl.a. med detta som

utgångspunkt. Sverige arbetar aktivt inom OECD/DAC för en avbindning av

biståndet till de fattigaste länderna, vilket också borde öka

möjligheterna för svenskt näringsliv att konkurrera.

Samarbete med näringslivet har redan kommit till stånd i samband med

många av de projekt som Sida är involverat i, både på bilateral och

multilateral nivå. Näringslivsfrågorna kommer också att lyftas fram av

den utvecklingspolitska utredningen, GLOBKOM.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U211 (v) yrkande 7,

U213 (c) yrkande 5 samt U216 (kd) yrkandena 11 och 21 besvarade.

Naturbruk - (propositionen s. 41)

Målet för arbetet inom verksamhetsgrenen naturbruk är att skapa

förutsättningar för bättre levnadsvillkor och ökade inkomster för främst

den fattiga landsbygdsbefolkningen genom ett långsiktigt, bärkraftigt

och produktivt nyttjande av förnyelsebara naturresurser.

En uthållig och förbättrad användning av naturresurser är både en

miljöfråga och en fattigdomsfråga. Uthållig markanvändning medför inte

bara ökad produktion och därmed ökad tillväxt utan också minskad

erosion, minskade risker för översvämningar och torkkatastrofer,

förbättrad vattenkvalitet och minskad avskogning, inklusive

förbättringar för bevarande av viktiga naturområden.

Prioritet bör ges till breda insatser för landsbygdsutveckling där jord-

eller skogsbruksinsatser ingår som komponenter. Naturresursfrågorna

berör ofta flera länder, och stödet till regionala insatser har därför

ytterligare ökat. Regionala initiativ och insatser förekommer i södra

Afrika, kring Victoriasjön, i Sydostasien och i Centralamerika.

Vattenresursförvaltning och markanvändning i ett brett perspektiv ges

hög prioritet i arbetet med en långsiktigt hållbar utveckling. Skog och

avskogningsproblematiken ges särskild uppmärksamhet. Verksamheten

inriktas på att öka långsiktig livsmedelssäkerhet, bl.a. genom att

stödja bevarandet och underlätta nyttjandet av växtgenetiska resurser

för bl.a. växtförädling.

Motionen

Folkpartiet konstaterar i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 24 att

eftersom vatten är en förutsättning för vår existens är det viktigt att

se till att det inte sinar, slösas bort eller förorenas. Förorenat

vatten är ett mycket stort hälsoproblem som ofta leder till

sjukdomstillstånd med dödlig utgång. Sida har under flera decennier

arbetat för att förbättra kunskapen om vatten och höja den hygieniska

standarden. Men fortfarande behövs stora insatser till miljöbistånd för

bland annat vattenfrämjande åtgärder.

Utskottets övervägande

Utskottet konstaterar att vattenfrågorna fått en alltmer framskjuten

plats i utvecklingssamarbetet. Mängden sötvatten på jorden är begränsad

och efterfrågan ökar på grund av befolkningsökning, industrialisering,

förbättrad levnadsstandard och urbanisering. Man räknar i dag med att en

femtedel av världens befolkning inte har tillgång till rent

dricksvatten. Vid det andra Världsvattenforumet som hölls i Haag i

början av år 2000 lyftes världens vattenproblem fram, liksom förslag om

hur de skulle kunna lösas. Det är viktigt att de föreslagna åtgärderna

kan genomföras i dialog med u-länderna och att öka insatserna på

området.

FN:s generalsekreterare pekade i sin rapport till Millennieförsamlingen

på de framsteg som gjorts sedan miljökonferensen i Stockholm 1972.

Åtagandena har dock varit för få, för små och för sena.

Generalsekreterarens förhoppning är att grunden för nya åtaganden skall

kunna läggas vid tioårsöversynen av Riokonferensen år 2002.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U206 (fp) yrkande 24

besvarad.

Ekonomiska reformer - (propositionen s. 42)

Målet för verksamhetsgrenen är att stödja länder som genomför ekonomiska

reformprogram syftande till ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling.

Stödet skall utgöra ett incitament till fortsatta reformer och anpassas

till specifika behov och förutsättningar i enskilda länder.

Många av de länder som erhåller svenskt stöd har genomfört reformprogram

i mer än ett årtionde. Resultaten är överlag positiva vad gäller

makroekonomisk stabilitet och tillväxt. För att uppnå hållbara

förbättringar krävs dock att reformprocessen fördjupas och mer inriktas

på strukturella och institutionella reformer.

Stödet till ekonomiska reformer koncentreras till fattiga länder med

svår skuldsituation, som genomför ekonomiska reformprogram med tydlig

inriktning på fattigdomsbekämpning. Stödet ges främst till länder med

vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete och ges i

samordning med IMF, Världsbanken och andra givare. Regeringen har under

1999 antagit riktlinjer för betalningsbalansstödet. Riktlinjerna innebär

att stödet i högre grad kan underlätta de ekonomiska reformprocesserna

och öka möjligheterna för samarbetsländerna att fullgöra sina

förpliktelser gentemot de multilaterala institutionerna.

Under våren 2000 har de första stegen tagits för att påbörja en process

mot ett långsiktigt helhetsgrepp om finansieringen av HIPC-initiativet

med en rimlig fördelning av bördan mellan givarna. Mot denna bakgrund

beslutade regeringen i juni 2000 att lämna ytterligare bidrag till HIPC-

initiativets skuldlättnadsfond om 320 miljoner kronor.

Från Sverige lämnas bidrag i form av stöd till den s.k. HIPC Trust Fund,

som skall finansiera skuldlättnader till Världsbanken och de regionala

utvecklingsbankerna eller som kompensation för vissa av de kostnader som

uppstår i samband med skuldavskrivningar inom Parisklubben. Utöver detta

kan bidrag lämnas till IMF:s andel av skuldlättnader under HIPC-

initiativet.

Motionerna

I motion 2000/01:U211 (v) yrkande 1 konstateras att ett av de främsta

hindren för att fattigdomsbekämpningen skall få någon effekt är i dag

den enorma skuldbörda som många länder brottas med. De saknar

möjligheter att betala sin skulder och följaktligen måste HIPC-

initiativet utvidgas. För att förändra de fattigas situation i världen

har den s.k. Tobinskatten diskuterats, vilken innebär att man beskattar

spekulativa transaktioner på valutamarknaden. En sådan skatt på 0,05 %

skulle kunna ge mer än 100 miljarder dollar per år, vilka skulle kunna

användas för att råda bot på världsfattigdomen.

I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 4 konstaterar Centerpartiet att

förbättrade statsfinanser, effektivare statsförvaltning, fungerande

regelsystem och fördelningsmekanismer, ökad rättssäkerhet och

decentraliserad samhällsmakt genererar långsiktigt verkande effekter. En

sund makro- och mikroekonomisk politik samt en strävan att upprätta goda

institutioner och ett regelverk som befrämjar demokrati, öppenhet och

effektivitet är därför nödvändiga förutsättningar för att en hållbar

ekonomisk tillväxt skall kunna skapas.

I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 14 konstaterar Centerpartiet att

Afrikas skuldbörda till väst i dag uppgår till oerhörda 350 miljarder

dollar. Av världens totala investeringar de senaste två åren gick en

procent till Afrika. Centerpartiet välkomnar Världsbankens och

Internationella valutafondens (IMF) gemensamma initiativ, det s.k. HIPC-

initiativet (Heavily Indebted Poor Countries) som syftar till att skriva

av lån och därmed minska de fattigaste och mest skuldtyngda ländernas

räntebörda. HIPC-initiativet är dock otillräckligt. Ökade svenska

resurser på detta område skulle skapa större trovärdighet i arbetet med

att få till stånd globala beslut om substantiella avskrivningar av de

fattiga ländernas skulder. I yrkande 16 konstaterar Centerpartiet att

under senare år har man försökt att modifiera

strukturanpassningsprogrammen med ökade sociala hänsyn. Världsbanken

arbetar mer med s.k. mjuka lån. De medför, genom krav på

marknadsanpassning och offentlig åtstramning, stora påfrestningar för de

fattiga länderna som ställs inför dem. All sanering av ett lands ekonomi

måste utgå ifrån de grundvärden som finns i FN-stadgan; nämligen respekt

för mänskliga rättigheter, rättsstaten, demokrati samt ekonomisk och

social utveckling. Det innebär att både Världsbanken och IMF skall ha en

uttalad skyldighet att beakta dessa värden i förhandlingar och

avtalsslut med de stater som lånar pengar.

I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 17 framhåller Centerpartiet att

utgångspunkten måste vara både att fördela de tillgångar som finns och

att skapa en sund tillväxt. Stora investeringar i utvecklingsländernas

sociala och ekonomiska infrastruktur behövs. Utländska

direktinvesteringar i de minst utvecklade länderna (MUL-länderna) är ett

viktigt inslag i dessa länders utvecklingsansträngningar eftersom

relativt små förändringar i handels- och investeringsresurserna

genererar mycket mer resurser för utveckling än några förutsebara

ökningar i det offentliga biståndet.

I 2000/01:U213 (c) yrkande 19 framhålls att de utvecklingsstrategier som

förespråkats av de multilaterala finansieringsinstitutionerna har sina

begränsningar, och det internationella samfundet måste se över dessa och

ta mer hänsyn till utvecklingens sociala, mänskliga och miljömässiga

dimensioner. Ett transparent internationellt ekonomiskt beslutsfattande

med deltagande av alla berörda parter inklusive näringsliv,

frivilligorganisationer och den akademiska världen är en förutsättning

för att internationella utvecklingsansträngningar skall lyckas.

I motion 2000/01:U623 (m) yrkande 8 framhålls att en korrumperad och

inkompetent statsmakt ofta utgör det mest påtagliga hindret för ett

lands välståndsutveckling. I de länder där regeringen utgör det största

hindret för det egna folkets utveckling och en genuin vilja att

genomföra reformer saknas, bör i möjligaste mån biståndet kanaliseras

genom ideella organisationer. Bistånd från Sverige och EU skall inte ges

till korrumperade statsmakter som hindrar sina folks utveckling.

I motion 2000/01:U658 (fp) yrkande 4 konstateras att så länge

skuldbördorna hänger över utvecklingsekonomierna kan lite göras för att

få ordentlig fart på ekonomierna. Den ekonomiska tillväxt som länderna

tidigare haft och där också de enskilda per capita-inkomsterna steg, har

brutits under 1980- och 90-talen. I dag går merparten av det

internationella biståndet åt till att amortera skulder. I Afrika används

fyra gånger mer resurser till skuldåterbetalningar och räntor än till

hälso- och sjukvård. För att förändra den ekonomiska situationen behövs

skuldlättnader. Det är mycket betydelsefullt att Sverige engagerar sig i

en samlad aktion för att minska u-ländernas skuldbörda.

Utskottets överväganden

I motion U211 (v) yrkande 1 konstateras att ett av de främsta hindren

för fattigdomsbekämpningen är den enorma skuldbörda som många länder

brottas med. I U213 (c) yrkande 4 understryks vikten en sund makro- och

mikroekonomisk politik för en hållbar ekonomisk tillväxt och i yrkande

16 att all sanering av ett lands ekonomi måste utgå ifrån de grundvärden

som finns i FN-stadgan. I yrkande 14 krävs avskrivning av lån för att

därmed minska de fattigaste och mest skuldtyngda ländernas räntebörda

och i yrkande 17 understryks behovet av ökade investeringar i

utvecklingsländernas sociala och ekonomiska infrastruktur och i yrkande

19 framhålls kraven på ett transparent internationellt ekonomiskt

beslutsfattande. I motion U658 (fp) yrkande 4 understryks att så länge

skuldbördorna finns kan lite göras för att få ordentlig fart på

ekonomierna.

Utskottet har tidigare konstaterat att skuldbördan utgör ett avgörande

utvecklingshinder i många av de fattigaste länderna. Sedan mitten av

1980-talet har Sverige också hört till de mest aktiva aktörerna på

skuldsaneringsområdet. Sverige välkomnade 1996 det s.k. HIPC-initiativet

(Heavily Indebted Poor Countries) som ett första viktigt steg mot en

lösning av skuldkrisen i de fattiga länderna. Under hösten 1999 fattades

beslut om att förstärka HIPC-initiativet mot bredare, djupare och

snabbare skuldlättnader. Det är samtidigt viktigt att påpeka att när det

gäller beslut och prioriteringar vid en sanering av ett lands ekonomi så

ligger huvudansvaret på landet självt - Världsbanken och IMF har en

stödjande och rådgivande roll, tillsammans med andra aktörer verksamma i

landet.

Ett avgörande villkor för att fattiga och skuldtyngda länder skall kunna

komma i fråga för skuldlättnader under HIPC-initiativet är att landet

under en rad år genomfört IMF-övervakade ekonomiska reformprogram. Inom

HIPC-initiativet finns också specifika krav på att landet skall bygga

upp en kapacitet på skuldhanteringsområdet. Med förstärkningen av HIPC-

initiativet 1999 beslöts även att ett krav för skuldlättnad var att

länderna själva formulerade tydliga fattigdomsstrategier, s.k. Poverty

Reduction Strategy Papers (PRSP). Syftet med dessa strategier är att

visa hur det enskilda landet skall använda frigjorda medel för att

effektivt bekämpa fattigdom. Det nationella ägandeskapet över dessa

fattigdomsstrategier väntas bidra till att resurserna från HIPC-

initiativet kommer att användas på ett effektivt sätt.

Regeringen har under året även fattat beslut om att lämna 1 000 miljoner

kronor i stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad. För första

gången fattades även beslut om att lämna ett flerårigt budgetstöd till

tre länder (Bolivia, Moçambique och Tanzania). För att visa den vikt

regeringen fäster vid att stödja fattiga länder med en tydlig

fattigdomsprofil som bedriver en sund ekonomisk politik har

anslagsposten förstärkts från 665 miljoner kronor till 700 miljoner

kronor för budgetåret 2001.

Utskottet delar synen på att utländska direktinvesteringar är ett

viktigt inslag i utvecklingsländers utvecklingsansträngningar. Dels för

att själva resurs-överföringen ofta är mångdubbelt större än

biståndsflödena, dels för att investeringarna för med sig så mycket mer

än kapital, såsom kunskap om organisation, produktion och marknader -

dvs. tekniköverföring som kan bidra till att kapital på sikt genereras i

de länder som tar emot investeringarna.

Som påvisas i UNCTAD:s World Investment Report för år 2000 är flödena

till MUL-länderna jämförelsevis mycket små. En orsak till detta är den

relativa bristen på företagsvänlig miljö. I den ingår såväl

makroekonomisk stabilitet som en god social och ekonomisk infrastruktur.

I regeringens skrivelse De fattigas rätt - vårt gemensamma ansvar (skr.

1996/97:169) framhålls betydelsen av såväl de ekonomisk-politiska

åtgärderna som det sociala kapitalet. I skrivelsen framhävs också

biståndets roll som komplement till och katalysator för privata

kapitalflöden.

Sverige medverkar aktivt i det förberedande arbetet inför toppmötet om

miljö och utveckling år 2002 och kommer under det första halvåret 2001

att ha en nyckelposition i dessa förberedelser som EU:s ordförande.

Regeringen fäster också stor vikt vid att EU våren 2001 skall kunna anta

en strategi för hållbar utveckling som ett regionalt bidrag till

toppmötet 2002 och del i ett världsomspännande nationellt Agenda 21-

arbete.

Utskottet anser att det internationella samfundet måste verka för att se

över de multilaterala finansieringsinstitutionerna för att de skall ta

större hänsyn till utvecklingens sociala, mänskliga och miljömässiga

dimensioner. Sverige har länge, tillsammans med likasinnade länder,

verkat aktivt för att sociala och miljömässiga hänsyn tas in i de

internationella institutionernas arbete. Ett transparent beslutsfattande

är också nödvändigt för att de totala utvecklingsansträngningarna skall

lyckas.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U211 (v) yrkande 1, U213 (c)

yrkandena 4, 14, 16, 17 och 19 samt U658 (fp) yrkande 4 besvarade.

I motion U623 (m) yrkande 8 krävs att biståndet till länder som är

korrumperade kanaliseras genom ideella organisationer.

En central tanke i utvecklingssamarbetet är att korruption i sig är en

hämmande faktor för utveckling och fattigdomsbekämpning. Det är ett

moraliskt, legalt och etiskt problem i partnerskapssamarbetet och

drabbar de fattigaste hårdast. Korruption innebär att samhällsresurser

tas från områden som inte kan generera egna intäkter, t.ex. skola och

hälsovård. Människor som inte kan finansiera detta på privat väg

utestängs därmed från dessa tjänster. Genom utvecklingssamarbetet kan

arbetet för att stävja korruption främjas dels genom stöd som bidrar

till öppnare samhällen med starka granskande institutioner, t.ex.

antikorruptionsmyndigheter, rättsväsende och fria medier, dels genom

stöd till arbetet med internationell normutveckling, t.ex. det arbete

som organisationen Transparency International bedriver, och slutligen

genom rutiner i den bilaterala biståndsadministration som minimerar

risken för korruption och slöseri av biståndsmedel. I länder där risken

för korruption är särskilt påtaglig påverkas formerna för och

inriktningen på arbetet, t.ex. genom att undvika budgetstöd och genom

hårdare krav på revision.

Utskottet delar motionärernas syn på att det vore önskvärt med regler

mot korruption i WTO. I regeringens skrivelse till riksdagen Öppen

handel - rättvisa spelregler (skr. 1998/99:59), konstateras att

korruptionen utgör ett allvarligt handelshinder i många länder - inte

minst i utvecklingsländerna. Bistånd bör på ett kreativt sätt kombineras

med en politisk dialog och genom kopplingar mellan bilateralt och

multilateralt agerande men inte, som motionen föreslår, utesluta ett

stat-till-stat-samarbete under svåra förhållanden vad gäller t.ex.

demokrati, mänskliga rättigheter och korruption.

Med vad ovan anförts avstyrks motion U623 (m) yrkande 8.

Forskningssamarbete - (propositionen s. 43)

Målet med forskningssamarbetet är att stärka utvecklingsländernas

forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad forskning. Detta sker

genom stöd till forskningssamarbete med och mellan utvecklingsländer,

stöd till internationell forskning med inriktning på utvecklingsländer

och u-landsrelaterade problem, samt till u-landsforskning i Sverige.

En ny policy för stöd till forskning om hiv/aids har antagits av Sidas

forskningsnämnd. Ett nytt forskningsnätverk om malaria har etablerats

och ett nytt omfattande forskningsprogram om bioteknik påbörjats. Syftet

är att stärka forskningskapaciteten i ett antal afrikanska länder i att

använda modern bioteknik och att förbättra berörda länders beredskap att

delta i internationella förhandlingar kring bioresurser.

Motionen

I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 13 konstaterar Kristdemokraterna att

över 700 miljoner människor lever i svårt skuldsatta länder, där en

kombination av extrem fattigdom och svåra finansiella problem skapar

speciellt svåra lidanden. De svåra förhållandena i dessa länder ökar

dramatiskt och beräknas omfatta omkring 1,5 miljarder människor år 2030.

Den globala hälsoforskningen inriktas i allt större utsträckning på

problemen i de rika länderna. Miljontals liv skulle kunna räddas om

hälsoforskningen även fokuserades på de fattiga ländernas sjukdomar samt

om samarbetet mellan regeringar, internationella organisationer och

näringslivet ökade för att främja detta.

Utskottets övervägande

Allmänt kan konstateras att andelen av världens forskning som läggs ned

på utveckling av läkemedel för tropiska sjukdomar är mycket liten.

Anledningen till detta, anses det, är att det inte finns en tillräckligt

stor marknad för sådana läkemedel, på grund av den fattiga befolkningens

dåliga köpkraft. Det har lanserats förslag som innebär att FN-organen

måste spela en mycket större roll och att de internationella

patentsystemen, som ofta förhindrar att forskningsresultaten kan komma

fattiga människor till godo, bör ses över. Det har även väckts förslag

om en fond som garanterar en framtida marknad för vaccin mot tropiska

sjukdomar - främst malaria, aids och tuberkulos.

Utskottet har inhämtat att Sverige bedriver omfattande bilateralt

samarbete med bl.a. Vietnam, Etiopien, Tanzania, Moçambique och

Nicaragua. Huvudmålet är att bygga upp en forskningskapacitet i

länderna. Liknande stöd till Uganda är under beredning.

Regionalt i östra och södra Afrika stöds ett nätverk för forskning och

reproduktiv hälsa. Ett forskningscenter för ändamålet kommer att

etableras i Zimbabwe. Ett antal internationella forskningsprogram stöds

genom WHO avseende tropikmedicin och reproduktiv hälsa.

Med vad ovan anförts anses motion U216 (kd) yrkande 13 besvarad.

Humanitärt bistånd och konfliktförebyggande verksamhet - (propositionen

s. 44)

Det humanitära biståndets mål är att värna människoliv och lindra de

humanitära följderna av väpnade konflikter och naturkatastrofer. I denna

strävan har det humanitära biståndet blivit alltmer långsiktigt till sin

karaktär.

Det respektlösa våldet mot civilbefolkning och även hjälparbetare, som i

strid mot internationell rätt präglar många av dagens konflikter,

ställer särskilda krav på de humanitära hjälporganisationernas

erfarenhet och kompetens. FN:s strategiska samordning i fält bör i detta

syfte vidareutvecklas. Erfarenheterna från Kosovokrisen visar på en

tendens till ökad bidragsgivning vid sidan om FN-systemet, vilket

undergräver den nödvändiga samordningen. Förtroendet för FN:s roll och

ansvar på det humanitära området bör stärkas. På motsvarande sätt bör

ICRC:s centrala humanitära ansvar ges ökad vikt. Enskilda organisationer

bör också medverka i den strategiska samordningen som FN ansvarar för.

Ett barnrättsperspektiv skall systematiskt tillämpas när det gäller

minderårigas utsatthet. Sida har tagit fram riktlinjer för beaktande av

barns och kvinnors utsatta situation i det humanitära biståndet. EU:s

kontor för humanitära bistånd (ECHO) har lyft fram de äldres särskilda

behov och flera FN-organ har antagit strategier för barn-,

jämställdhets- och äldreperspektiv i sin humanitära verksamhet.

Det humanitära biståndet tillhör Sidas största verksamhetsområden.

Huvuddelen av biståndet under 1999 kanaliserades via enskilda

organisationer och FN-organ. Denna trend beräknas fortsätta, samtidigt

som också det reguljära svenska stödet till vissa FN-organisationer som

UNHCR och delvis också WFP och ICRC avser humanitära insatser inom ramen

för den s.k. CAP-processen.

Motionerna

I motion 2000/01:U202 (kd, c, fp, mp) krävs en effektivare användning av

de resurser som Sverige avsätter för att få bort de minor som lemlästar

eller dödar en människa var tjugonde minut.

Vänsterpartiet konstaterar i motion 2000/01:U211 (v) att frågan om

demokrati kommer upp i praktiskt taget alla diskussioner om bistånd.

Inte sällan förs kravet fram att Sverige endast skall ge bistånd till

länder som har ett fungerande demokratiskt system. Motionärerna menar i

yrkande 12 att fattiga länders inköp av krigsmateriel borde kringgärdas

av mer strikta villkor. Den svenska regeringen bör ställa hårdare

villkor för det svenska biståndet till länder som samtidigt bygger upp

en militärapparat.

I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 7 konstaterar Kristdemokraterna att

de grövsta brotten mot de mänskliga rättigheterna ofta sker vid väpnade

konflikter och att det därför är nödvändigt med ett omfattande

internationellt bistånd som kan värna människoliv och lindra de

humanitära följderna av väpnade konflikter. Biståndet bör så långt som

möjligt gå via frivilligorganisationer som bättre når fram till de

behövande.

I motion 2000/01:U645 (s) konstateras att vissa företag som bedriver

minröjning gör avkall på säkerheten. Företagen rekryterar outbildad

personal som arbetar under extremt farliga förhållanden. Man prioriterar

snabbhet före säkerhet. Svenska insatser på minröjningsområdet sker inom

klart definierade ramar och Sverige ger, via SWEDEC, (Swedish EOD and

demining centre) stöd till en omfattande utbildning av minröjare. De

nordiska länderna har utarbetat en certifiering för minröjare och

ammunitionsröjare. Problemet med oseriösa minröjningsföretag måste

uppmärksammas.

Utskottets överväganden

Ett antal motioner, U202 (kd, c, fp, mp), U211 (v) yrkande 12, U216 (kd)

yrkande 7 och U645 (s) tar upp frågan om bistånd i relation till väpnade

konflikter, vapeninköp och minröjning.

Utskottet kan konstatera att det genomförs ett omfattande arbete för att

uppnå ett minförbud samt för att röja de minor och oexploderade

ammunitionseffekter som finns efter olika krig. De samlade

internationella resurser som avsatts för minröjning har stegvis ökats.

Trots den positiva utvecklingen återstår dock mycket arbete. Oberoende

av vilka metoder som utvecklas kommer arbetet att ta decennier i

anspråk. Sedan många år pågår ett omfattande arbete för att hitta nya,

snabbare och effektivare minröjningsmetoder, ett arbete som har visat

sig svårt. Generellt gäller dock att det inte finns några enkla

universalmetoder eller snabba lösningar.

Oberoende av val av metod och teknik kommer det långsiktiga,

lågintensiva arbetet som på sikt kommer att prägla minröjning att kräva

en nationell förmåga att hantera problem förknippade med detta arbete.

Minröjning i drabbade länder genomförs inte bara av humanitära

organisationer och företag från givarländer, utan även av inhemskt

uppbyggda organisationer. I många av dessa länder stöder FN uppbyggnad

av nationella lokala eller regionala minröjningsorganisationer genom

s.k. MAC:s (Mine Action Centres). I detta sammanhang är det självklart

att de minröjningsinsatser som genomförs görs av seriösa organisationer

och företag och att de oseriösa företagen uppmärksammas. På lång sikt

säkras en positiv utveckling sannolikt bäst genom att de mindrabbade

länderna tar nationellt ansvar.

Utskottet delar motionärernas syn på det delvis motsägelsefulla i att ge

stöd till länder som samtidigt bygger upp sin militärapparat. Samtidigt

måste varje suverän nations rätt till sitt eget försvar respekteras.

Information av detta slag blir synlig i kvalitativa analyser av

statsbudgeten och bör föranleda en politisk dialog om prioriteringar och

ansvar för landets utvecklingssträvanden. Beslut om svenskt samarbete

bör följaktligen vara väl underbyggt också i detta avseende. Det är

därför viktigt att stödja lokalt förankrad konflikthantering och

försoningsarbete.

Utskottet konstaterar att alltmer av det humanitära biståndet vid

väpnade konflikter går via frivilligorganisationer. Förutom

Anslagsposten A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete delposten 8 Enskilda

organisationer kanaliseras huvuddelen av det humanitära bistånd som

hanteras via enskilda organisationer och FN. Under 1999 gav Sida drygt

730 miljoner kronor i stöd till enskilda organisationers humanitära

arbete både i konflikter och med anledning av naturkatastrofer. Detta

skall jämföras med det bidrag på 430 miljoner kronor som Sida under

samma år gav till FN för humanitära insatser.

Med vad ovan anförts anses motionerna U202 (kd, c, fp, mp), U211 (v)

yrkande 12, U216 (kd) yrkande 7 och U645 (s) besvarade.

Stöd till enskilda organisationers utvecklingssamarbete - (propositionen

s. 45)

Ett starkt civilt samhälle som ges möjlighet till delta i

beslutsprocesser är fundamentalt för hållbar demokratisk och ekonomisk

utveckling. En god samverkan mellan det civila samhället och staten är

viktig om långsiktiga resultat i utvecklingssamarbetet skall kunna

uppnås.

Svenska enskilda organisationer har en tydlig förankring i Sverige.

Folkrörelsetraditionen fyller en viktig funktion i stärkandet av det

civila samhället i samarbetsländerna. De enskilda organisationerna har

också en viktig roll för information och opinionsbildning kring

utvecklingsfrågor.

Delposten för stöd till enskilda organisationer omfattar endast medel

för insatser som initieras och planeras av de enskilda organisationerna

själva. Därutöver beslutar Sida om insatser där organisationerna anlitas

som genomförare. Tabellen nedan visar den totala volymen som går via

enskilda organisationer.

Utvecklingssamarbete genom enskilda organisationer

Miljoner kronor

1998 1999

Svenska enskilda organisationer 1542 1494

Lokala och internationella enskilda organisationer 855 1059

Summa 2397 2553

Målet med stödet till enskilda organisationers utvecklingssamarbete är

att främja utveckling av ett livskraftigt och demokratiskt civilt

samhälle och stärka de lokala samarbetsorganisationerna i

utvecklingsländerna.

För att underlätta för de svenska enskilda organisationerna att söka

bidrag från EU och för att utveckla policyn om det civila samhällets

roll i utvecklingsansträngningarna har Sverige under året bidragit till

bildandet av en verkställighetskommitté för utvecklingssamarbete genom

europeiska enskilda organisationer. Sverige har också aktivt bidragit

till att nya och enklare riktlinjer för EU:s samarbete med enskilda

organisationer har utarbetats.

Sidas arbete med att utarbeta kriterier för urval av ramorganisationer

skall, efter konsultationer med berörda intressenter, avslutas 2001.

Sida bör stimulera erfarenhetsutbyte mellan svenska och internationella

organisationer om metod- och policyutveckling vad gäller

resursmobilisering och kapacitetsutveckling.

Motionerna

Folkpartiet konstaterar i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 31 att de

senaste årens budgetnedskärningar drabbat många enskilda organisationer

hårt och har påverkat kvaliteten av biståndet. Motionärerna föreslår en

höjning av bidraget till enskilda organisationers biståndsarbete.

I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 7 framhåller Centerpartiet att utan

ett starkt civilt samhälle kan aldrig en långsiktig stabil demokratisk

utveckling uppnås. Folkrörelserna och de enskilda organisationerna

spelar enligt deras uppfattning en oerhört viktig roll i det

sammanhanget.

I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 20 anser Kristdemokraterna att de

enskilda organisationerna utgör en ytterst viktig del av det bilaterala

biståndsarbetet. Deras arbete på lokalnivå ger dem en unik position som

måste utnyttjas på ett bättre sätt i det svenska utvecklingssamarbetet.

Det rör såväl samråd kring landstrategier som möjligheterna att bygga

upp starka civila samhällen.

I motion 2000/01:U616 (v) yrkande 4 konstaterar Vänsterpartiet att i

Afghanistan har talibanerna erövrat merparten av landet. Till följd

härav är 100000-tals människor på flykt undan talibanerna och detta har

skapat en ström av flyktingar till grannländerna. Detta ställer stora

krav på de frivillig-organisationer som arbetar bland flyktingar i

Afghanistans grannländer och dessa måste ges allt stöd.

I motion 2000/01:U658 (fp) yrkande 3 konstaterar Folkpartiet att många

svenska enskilda organisationer verkar som förmedlare av svenskt bistånd

och stöd till det civila samhället. Organisationerna måste stå så starka

att de inte är beroende av en person eller en liten grupp av människor.

För detta krävs ett professionellt och målinriktat arbete med inriktning

på strategiskt tänkande och organisationsuppbyggnad.

Utskottets överväganden

I motion U206 (fp) yrkande 31 föreslås en höjning av bidraget till

enskilda organisationers biståndsarbete och i motion U213 (c) yrkande 7

framhålls vikten av folkrörelsernas och de enskilda organisationernas

roll. I motion U216 (kd) yrkande 20 krävs ett ökat samråd med enskilda

organisationer i det svenska utvecklingssamarbetet och vidare, i motion

U616 (v) yrkande 4, uppmärksammas frivilligorganisationer som arbetar

bland flyktingar i Afghanistans grannländer. Även i motion U658 (fp)

yrkande 3 uppmärksammas stödet till det civila samhället.

Utskottet konstaterar att de enskilda organisationerna spelar en central

roll i utvecklingssamarbetet. 1999 svarade de för en dryg femtedel av

det totala biståndet. Svenskt utvecklingssamarbete är beroende av de

enskilda organisationerna både som aktörer i samarbetet och som

dialogpartner. Inom ramen för den utvecklingspolitiska utredningen

kommer det civila samhället och de enskilda organisationernas roll i

utvecklingssamarbetet att genomlysas.

Utskottet delar uppfattningen att det civila samhället och de enskilda

organisationernas kunskaper, erfarenheter och kompetens är värdefull i

planering och genomförande av insatser inom utvecklingssamarbetet. Ett

nära samråd sker kontinuerligt med dessa, såväl på det civila samhällets

som på organisationernas egna initiativ. Möjligheterna till ökat stöd

till de enskilda organisationerna är också goda i och med ökningen av

biståndsanslaget de kommande åren.

Sverige deltar aktivt i Afghanistan Support Group (ASG). ASG är en

sammanslutning av de 15 största givarländerna samt EG-kommissionen.

Dessutom deltar FN-organisationer, Internationella Röda korsrörelsen

ochenskilda organisationer. I syfte att följa utvecklingen på såväl de

politiska som humanitära områdena samt att följa upp

Afghanistanbiståndet avlägger Sida- och UD-representanter regelbundna

besök i Afghanistan och dess grannländer.

Sveriges humanitära bistånd till Afghanistan uppgår till ca 100 miljoner

kr/år. Biståndet kanaliseras via FN-systemet, Röda korsrörelsen och

enskilda organisationer. Biståndet används för att stödja insatser inne

i Afghanistan, men även för afghanska flyktingar i grannländerna,

framför allt i Pakistan och Iran. Till de enskilda organisationer som

stöds, och som får större bidrag, hör Svenska Afghanistankommittén och

Rädda Barnen.

Med det ovan anförda anser utskottet motionerna U206 (fp) yrkande 31,

U213 (c) yrkande 7, U216 (kd) yrkande 20, U616 (v) yrkande 4 samt U658

(fp) yrkande 3 besvarade.

Information, rekrytering och resursbasutveckling - (propositionen s. 46)

Målet för informationsverksamheten är att öka stödet hos svenska folket

för långsiktigt utvecklingssamarbete samt öka kunskapen och intresset

för utvecklingsfrågor. Informationen bör också främja en debatt om dessa

frågor.

Tilltron till biståndets möjligheter att skapa en långsiktig utveckling

har minskat. Detta kan möjligen förklaras av bristande kunskap om

utvecklingsländernas potential - bilden av u-världen är ofta alltför

ensidigt negativ, präglad av elände och hopplöshet. Det kan också

förklaras av bristande kunskap om utvecklingssamarbetets inriktning.

Det är betydelsefullt att informationen om det multilaterala

utvecklingssamarbetet förbättras. Detta gäller inte minst Europeiska

unionens utvecklingssamarbete. Det är också viktigt att ge

folkrörelserna bättre förutsättningar att verka på såväl den europeiska

som den multilaterala debattarenan.

Målet för verksamheten inom rekrytering och resursbasutveckling är att

utvidga, utbilda och öka utnyttjande av den svenska resursbasen i det

bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet samt att öka andelen

kvalificerad svensk personal i prioriterade internationella

organisationer. Vidare skall utveckling av resursbas och utnyttjande av

svensk expertis på området demokrati och mänskliga rättigheter ges hög

prioritet.

Satsningen på kompetens- och kapacitetsutveckling har också resulterat i

det nya utbytesprogrammet kallat Linnaeus-Palme-programmet. Programmet

möjliggör en stipendie- och utbytesverksamhet för studenter och lärare

vid svenska universitet och högskolor samt motsvarande institutioner i

utvecklingsländer.

Samarbete med länder och regioner

Afrika (propositionen avsnitt 3.5 s. 47-52)

Inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet fortsätter Sverige

att bidra till att motverka orsakerna och riskerna för konflikter.

Sverige ger stöd till afrikanska regionala och subregionala

organisationer för att stärka deras förmåga att förebygga och hantera

konflikter. Väpnade konflikter inom och mellan stater präglar alltjämt

stora delar av Afrika. Det gäller bl.a. i Demokratiska republiken Kongo,

Angola, Sierra Leone, Sudan, Somalia och mellan Etiopien och Eritrea.

Dessa konflikter medför förstörelse och mänskligt lidande. De försvårar

utveckling och långsiktigt utvecklingssamarbete.

Det finns dock ljusare inslag i Afrikabilden. Demokratiska val har under

1990-talet genomförts i flera afrikanska länder. Trots inrikespolitiska

problem och konflikter fortsätter demokratiseringen i Nigeria. I Senegal

har presidentval och maktväxling ägt rum under fredliga former. I

Zimbabwe har, trots många problem och övergrepp, ett starkt

oppositionsparti tagit säte i parlamentet. Många afrikanska länder har

blivit öppnare och olika grupper i samhället har fått möjlighet att

uttrycka sina intressen och ambitioner på ett friare sätt än tidigare.

För att den utbredda fattigdomen skall kunna minskas krävs en betydligt

högre tillväxttakt med en sådan inriktning att den kommer de fattigare

grupperna till godo. Stödet till ekonomiska reformer och skuldlättnader

och individuella landprogram måste utformas så att de bidrar till en

väsentligt ökad tillväxttakt. Biståndet måste utformas så att det bidrar

till att samarbetsländerna i ökad utsträckning kan mobilisera egna

resurser för sin utveckling. Detta är en förutsättning för en på sikt

hållbar ekonomisk utveckling.

Regionalt samarbete är centralt för att främja politisk stabilitet och

ekonomisk utveckling. Regeringen antog våren 1999 riktlinjer för svenskt

stöd till regionalt samarbete i Afrika söder om Sahara under perioden

1999-2000. Ett fördjupat strategiarbete skall genomföras utifrån de

erfarenheter som inhämtas under perioden.

Utvecklingssamarbetet med Västafrika utökas nu successivt i enlighet med

de riktlinjer för ett ökat samarbete med Västafrika som regeringen antog

våren 1999. Utöver fortsatt stöd till Guinea-Bissau förbereds samarbete

med Mali och Burkina Faso, två av världens allra fattigaste länder.

Insatserna i dessa båda länder avser områden som demokrati, mänskliga

rättigheter, miljö och tillväxtinriktad fattigdomsbekämpning. En

särskild strategi för Stora sjöregionen (Burundi, Rwanda och

Demokratiska republiken Kongo) har därför utarbetats för perioden

2000-2001. Grundtanken är att Sverige önskar fördjupa sitt engagemang i

regionen i den mån den politiska utvecklingen tillåter.

Samarbetet med Sydafrika illustrerar hur traditionellt

utvecklingssamarbete gradvis kan övergå till ett bredare partnerskap. En

bilateral kommission har upprättats i syfte att underlätta denna

övergång.

Utvecklingen i Zimbabwe är oroande och inget nytt samarbetsavtal med

Zimbabwe har slutits. Inriktningen och omfattningen av samarbetet med

Zimbabwe kommer att bestämmas av den politiska utvecklingen i landet.

Med hänsyn till de stora reservationerna i utvecklingssamarbetet med

både Etiopien och Eritrea och med beaktande av den osäkerhet som

konflikten alltjämt utgjorde för det fortsatta samarbetet har regeringen

beslutat att sänka landramarna till de bägge länderna. Det är en central

uppgift att bistå parterna i att finna en politisk lösning och

återuppbygga förtroendet mellan länderna.

Motionerna

I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 23 anser Centerpartiet att Sverige i

utvecklingssamarbetet med de afrikanska samarbetsländerna bör lyfta fram

nödvändigheten av en mer ändamålsenlig jordbrukspolitik. Erfarenheterna

från framgångsrika länder understryker behoven av satsningar på

jordbruket. Den ojämna fördelningen av jordbruksmarken är på många håll

i Afrika det största strukturella hindret för utveckling. Brukningsrätt

kan inte ersätta den trygghet och långsiktighet som kännetecknar

ägandeformen. Stöd till jordreformer bör sålunda spela en framträdande

roll i det svenska biståndet. Jordreformer måste ske med respekt för den

enskilda äganderätten. För att stärka kapitalförsörjningen i Afrika

anser Centerpartiet att förutsättningarna för en nordisk Afrikafond bör

utredas. Detta skall ses som ett komplement till ordinarie

biståndsverksamhet.

I motion 2000/01:U612 (v) yrkande 1 konstaterar Vänsterpartiet att

situationen i Somalia efter tio års krig är på väg att ljusna, men att

mycket arbete återstår när det gäller att bygga upp en fungerande

statsmakt. Ett bistånd till Somalias återuppbyggnad skulle ligga väl i

linje med Sveriges politik att stödja länder i Afrika och särskilt de

fattigaste länderna. I yrkande 2 framhålls att det svenska biståndet i

ett första skede bör inrikta sig på desarmering av de minor som efter

kriget finns spridda över stora områden i Somalia. I yrkande 3 framhålls

att EU:s bistånd är starkt koncentrerat till Nordafrika och inte på de

fattigaste länderna i Afrika. Det vore därför av betydelse om Sverige

som ordförandeland inom EU kunde driva på organisationen att öka sitt

stöd i olika former till Somalia.

I motion 2000/01:U620 (m) yrkande 1 framhåller Moderaterna att

erfarenheter från de snabbväxande länderna i Asien som på kort tid

avvecklat fattigdomen visar hur viktig tidsaspekten är i biståndet. Ett

kraftfullt initialt bistånd som ger en god start, men som trappas ned

inom en bestämd tid, är att föredra framför nuvarande ordning. Biståndet

till Afrika skall ha som övergripande mål att främja en snabb utrotning

av fattigdomen. I yrkande 2 understryks att genom upprättandet av en

afrikansk motsvarighet till Europarådet kan arbetet för mänskliga

rättigheter underlättas. Det är viktigt att det i Afrika skapas

kraftfulla samarbetsorganisationer som stöder och hjälper de enskilda

länderna att utveckla och hålla fast vid mänskliga rättigheter,

demokrati och utvecklingen av marknadsekonomin.

I motion 2000/01:U620 (m) yrkande 5 framhålls att den utvecklingspolitik

som har förts i huvuddelen av Afrika inte varit särskilt framgångsrik

ens under fredliga förhållanden. Att från Europas sida fortsätta med

biståndsprogram som har pågått i uppåt 30-40 år och som hittills gett

mycket magert resultat är inte rimlig politik. Biståndet måste därför

bli mer resultatinriktat. Vidare i, yrkande 6, framhålls att sjukdom och

ohälsa är ett dominerande problem som både är en orsak till och ett

resultat av underutvecklingen. Ett stort problem är att få fram

effektiva och billiga mediciner mot tropiska sjukdomar men det är inte

ekonomiskt lönsamt att satsa forsknings- och utvecklingspengar på

sjukdomar som nästan bara förekommer i världens fattigaste länder. En

lösning på detta problem kan vara en modell där EU lovar att köpa ett

effektivt malariavaccin till Afrikas 25 miljoner nyfödda varje år om ett

effektivt vaccin utvecklas. De mottagande länderna kan tillfrågas om att

ta en del av kostnaden, men inget land eller organisation ger några

anslag förrän ett effektivt vaccin verkligen existerar.

Läkemedelsindustrin skulle stå för forskning och utveckling och för

risken av misslyckade projekt

I motion 2000/01:U620 (m) yrkande 7 framhålls att en första långsiktig

åtgärd är att i verklig mening ge möjlighet för Afrikas länder att fritt

få exportera varor och tjänster till de utvecklade länderna. Europeiska

Unionen och övriga i-länder bör undanröja sina handelshinder, inte minst

vad gäller jordbruksvaror. Sverige bör genom EU driva frågan om

avskaffade tullar och handelshinder gentemot u-länderna i WTO. Därmed

skapas förutsättningar för sunda handelsförhållanden, vilket är en god

grund för en både snabb och långsiktig välståndsökning. I yrkande 8

framhåller motionärerna att en del av problemen med bistånd till

korrumperade eller misskötta länder kan avhjälpas genom att kanalisera

biståndet till andra parter än regimerna. Därför bör en ökad andel av

biståndet gå till frivilligorganisationer. Bistånd som inte främjar

utvecklingen bör avvecklas.

Systemet med landramar bör avskaffas till förmån för avtal, med strikta

villkor vad gäller korruption, effektivitet och demokratiutveckling. I

yrkande 9 konstateras att, förutom etablerandet av institutioner som

främjar fred och mänskliga rättigheter, kan freden underlättas genom att

de biståndsströmmar som går från västvärlden till de afrikanska länderna

omdirigeras. En grundläggande regel måste vara att inget stöd skall ges

till statsmakter som för anfallskrig. I yrkande 10 framhålls att den

orimliga skuldbelastningen inte sällan är ett resultat av vanstyre och

korruption. EU bör kunna ta ett särskilt ansvar för att finansiera en

skuldavskrivning i Afrika i samverkan med övriga i-länder. Det viktiga

med skuldavskrivningarna är att de sker på ett sådant sätt att de

faktiskt främjar utvecklingen och inte göder korruption och vanstyre.

Vidare i, yrkande 11, krävs att skuldavskrivningar till ett u-lands

statsmakt skall förknippas med mycket bestämda villkor att de medel som

frigörs i form av uteblivna ränte- och amorteringskostnader direkt

skall användas för satsningar på nyckelområden som grundläggande

utbildning och hälsovård. I motion 2000/01:U620 (m) yrkande 12 krävs att

frivilligorganisationerna bör få en utökad roll i biståndet.

I motion 2000/01:U620 (m) yrkande 13 konstateras att bistånd ofta ges

med utgångspunkt i givarlandets perspektiv. Motionärerna menar att det

inte är rimligt att utvecklingsfunktionen på Sida är förlagd till

Sverige, med dess stora mentala avstånd till ett u-lands verklighet. För

att verkligen förstå utvecklingens villkor och problem bör man leva så

nära dess problem och möjligheter som låter sig göras. Därför bör Sidas

utvecklingsfunktion finnas i södra Afrika, förslagsvis i Moçambique.

Ekonomiska och administrativa funktioner kan dock väl finnas kvar i

Sverige.

I motion 2000/01:U631 (v) yrkande 1 konstaterar Vänsterpartiet att

kriget mellan Etiopien och Eritrea i grunden är en gränstvist och att

söka lösa en sådan med vapenmakt tillhör en förgången tid. Eritrea

behöver all hjälp för att klara folkets försörjning. Det är på Eritreas

område som kriget förts, och där har förödelsen varit som störst. Därför

anser Vänsterpartiet att Eritrea snarast bör beviljas katastrofhjälp för

att klara den akuta folkförsörjningen och, i yrkande 2, att landet också

erhåller mer långsiktig hjälp för återuppbyggnaden. Även motion

2000/01:U602 (kd) behandlar situationen i Eritrea och kräver att

biståndet återupptas.

Utskottets överväganden

Motionerna U213 (c) yrkande 23, U612 (v) yrkandena 1-3, U620 (m)

yrkandena 1, 2 och 5-13, U631 (v) yrkandena 1 och 2 samt U602 (kd)

behandlar alla situationen i Afrika och det svenska biståndet till

Afrika.

Utskottet instämmer i motionärernas syn på jordbrukssektorns viktiga

roll från försörjningssynpunkt, för såväl föda som de kontanta inkomster

som produktionen kan ge.

Vad gäller förslaget om nordiska fonder för finansiering vill utskottet

peka på existerande sådana, såsom NIB (Nordiska Investeringsbanken), NDF

(Nordic Development Fund) och NORSAD. Även inom ramen för det svenska

biståndet finns instrument som till exempel Swedfund.

Utskottet menar att privat kapital söker sig i mindre utsträckning till

Afrika, jämfört med till exempel många regioner i Asien. Inom

biståndssamarbetet stöds bl.a. processer som syftar till en mer

tillväxtfrämjande politik med tydlig fattigdomsinriktning. Den

utvecklingsmiljö som det svenska biståndet ger stöd till sammanfaller

härvidlag till viss del med den miljö som drar till sig privata

kapitalflöden.

Genom att på detta sätt arbeta både med att bidra till att skapa en

miljö för investeringar - som därmed kan dra till sig kapitalflöden -

och genom finansieringsinstrument stärks kapitalförsörjningen i Afrika.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U213 (c) yrkande 23.

Sverige ger ett omfattande humanitärt bistånd till Somalia. 1999

beslutades om ett treårigt stöd om 20 miljoner kronor per år för

återuppbyggnaden i landet. Utgångspunkten för biståndet till Somalia är

nationell försoning och stabilitet, återupprättandet av Somalias enhet

och territoriella integritet. Detta utgör inget hinder för att stödja

insatser i de områden där initiativ tagits eller tas för att bygga upp

regionala administrationer. Återuppbyggnadsinsatser i södra Somalia har

hittills inte varit möjliga på grund av det instabila läget och

frånvaron av regional administration. Stödet, som hanteras av Sida,

kanaliseras i första hand genom FN-organ och svenska enskilda

organisationer.

En fredskonferens genomfördes under våren och sommaren 2000 och ledde

fram till att en övergångsledning utsågs. Denna övergångsledning står

inför stora utmaningar, framför allt som företrädarna för de

självutnämnda administrationerna i Puntland och Somaliland hittills valt

att ställa sig utanför fredsprocessen.

Svenskt agerande i Somalia sker framför allt inom ramen för en gemensam

EU-politik. Implicit ställer EU både dialog och mer långsiktigt

utvecklingssamarbete för återuppbyggnad i utsikt under förutsättning att

parterna för konstruktiva samtal för att återupprätta fred och nationell

enighet. Av särskild vikt är stödet till återuppbyggnadsprogrammet och

minröjningsprogammet.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U612 (v) yrkandena 1-3

besvarad.

Utskottet har inhämtat att Sverige ger ett omfattande stöd till

humanitära insatser i Eritrea. Hittills i år har Sverige beslutat om

39,7 miljoner kronor i humanitärt bistånd till Eritrea. Av dessa medel

utgör 13 miljoner kronor bidrag till UNHCR:s program för Eritrea.

Eritrea erhåller långsiktigt bistånd från Sverige. I december 1999

halverades landramarna till både Eritrea och Etiopien, dels på grund av

den osäkerhet konflikten innebar för det fortsatta

utvecklingssamarbetet, dels på grund av stora reservationer. De nya

landramarna för år 2000 fastställdes till 10 miljoner kronor för Eritrea

och 70 miljoner kronor för Etiopien. Gällande samarbetsavtal med Eritrea

löper ut den 31 december 2000.

Med anledning av de förnyade striderna från den 12 maj 2000 fastslogs

att inga nya åtaganden tills vidare skulle göras för

utvecklingssamarbete med Eritrea eller Etiopien. Detta gäller även nya

åtaganden inom ramen för pågående program. Först när FN:s fredsbevarande

styrka finns på plats, de etiopiska trupperna dragits tillbaka, en

buffertzon upprättats samt att fredssamtalen återupptagits och gjort

konkreta framsteg torde det kunna bli aktuellt att frångå denna

inriktning.

Den 18 juni undertecknades en överenskommelse om eld upphör, vilken

hittills har respekterats av både Eritrea och Etiopien. Med hänvisning

härtill beslutades i september att avtal som förfaller inom ramen för

det svenska utvecklingssamarbetet skall kunna förlängas utan tillförsel

av nya medel. Nya åtaganden är dock fortsättningsvis beroende av

genomförandet av överenskommelsen om eld upphör och visad reell

fredsvilja.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U631 (v) yrkandena 1

och 2 samt U602 (kd) besvarade.

Utskottet konstaterar att svårigheten att få fram effektiva och billiga

mediciner mot tropiska sjukdomar blivit alltmer akut för

utvecklingsländerna. Åtskilligt arbete pågår för att försöka lösa denna

fråga, och en rad olika initiativ har tagits. Regeringen har i

budgetpropositionen uttalat sitt stöd för GAVI, det globala

vaccininitiativet från WHO och Unicef i samarbete med Bill Gates-

stiftelsen. Detta syftar till att barn skall vaccineras mot de

vanligaste barnsjukdomarna. Gates har donerat 750 miljoner dollar och

Norge l miljard norska kronor för vaccinering och forskning.

Ännu ett initiativ togs helt nyligen av EG-kommissionen i ett meddelande

till ministerrådet och Europaparlamentet om accelererade insatser

riktade mot omfattande smittsamma sjukdomar (hiv/aids, malaria och

tuberkulos) inom ramen för arbetet att minska fattigdomen. Att få fram

vacciner och läkemedel för utvecklingsländernas behov är för närvarande

av största vikt. Men problemen är vidare än så. Sjukvårdssystem och

infrastruktur behöver utvecklas och en helhetssyn i ländernas

utvecklingsstrategier åstadkommas. Inte minst accentueras detta av

hiv/aids med dess enorma hot mot befolkningarna världen över.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U620 (m) yrkande 6

besvarad.

Utskottet kan konstatera att Sverige i ett internationellt perspektiv

har genomfört en långtgående decentralisering och delegering av

beslutsfattande till de integrerade biståndsambassaderna. En stor del av

förberedelse- och genomförandearbetet sker redan i fält i enskilda

länder. Flera olika regionala kontor med specialinriktning finns också

etablerade i den svenska biståndsorganisationen, senast med upprättandet

av ett regionalt hiv/aidskontor i Harare. Det är dock olämpligt att

flytta ut hela funktioner från Sida till ett enskilt land. Det skulle

troligen vara till förfång för det globala samarbetet med andra länder

och organisationer.

Därmed avstyrker utskottet motion U620 (m) yrkande 13.

Utskottet menar att nedanstående yrkanden i Moderata samlingspartiets

motion om Afrika tar upp frågor som inte är specifika för Afrika utan

även gäller för utvecklingsländer i andra delar av världen.

I motion U620 (m) yrkande 1 krävs att biståndet skall främja en snabb

utrotning av fattigdomen som övergripande mål.

Utskottet menar att det svenska biståndet har som övergripande mål att

minska fattigdomen, vilket slogs fast redan i prop. 1962:100 och

påföljande riksdagsbeslut. Det internationella samfundet har dessutom

antagit (OECD, Shaping the 21st Century, 1996) ett konkret mål att

halvera andelen av den extremt fattiga befolkningen - dvs. den med en

inkomst under en eller två dollar om dagen - till år 2015.

I uppdraget till den parlamentariska utredningen för en global

utvecklingspolitik ingår att se över målbilden för utvecklingssamarbetet

samt att föreslå åtgärder för en ökad samstämmighet mellan

politikområdena.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U620 (m) yrkande 1

besvarad.

Utskottet delar vidare motionärernas uppfattning, i yrkande 2, om att

rättsstaten, respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och

marknadsekonomi är väsentliga delar i utvecklingssamarbetet. Regeringens

syn på dessa frågor och hur de förhåller sig i relation till det

övergripande målet att höja de fattiga folkens levnadsnivå utvecklas i

skrivelserna "De fattigas rätt - vårt gemensamma ansvar" (1996/97:169),

"Demokrati och mänskliga rättigheter i Sveriges utvecklingssamarbete"

(1997/98:76) samt "Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik"

(1997/98:89), vilka samtliga riksdagsbehandlats.

Utskottet menar att det krävs försiktighet med att föreslå upprättandet

av panafrikanska organisationer efter europeiskt mönster. Behoven kan i

vissa fall täckas genom att stärka existerande organisationer som OAU

och UNECA.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U620 (m) yrkande 2

besvarad.

Utskottet har inhämtat att UD och Sida har intensifierat arbetet med

mål- och resultatstyrning i biståndet. En gemensam arbetsgrupp lade i

juni i år fram en rapport över det fortsatta arbetet. Rapporten föreslår

nya riktlinjer beträffande strukturen på Sidas budgetanslag samt en

klassificering av Sidas verksamheter i sektorer och biståndsformer.

Rapporten föreslår att utvärderingar skall utnyttjas flitigare i syfte

att bedöma hur Sidas verksamhet påverkar det övergripande målet att

minska fattigdomen. Rapportens slutsatser reflekteras i årets

budgetproposition och kommer att utgöra bas för kommande regleringsbrev.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U620 (m) yrkande 5

besvarad.

Utskottet menar att utvecklingsländerna måste ges möjlighet att fritt få

exportera varor och tjänster till de utvecklade länderna. Europeiska

Unionen och övriga i-länder bör verka för att undanröja sina

handelshinder, inte minst för jordbruksvaror. Sverige bör genom EU i WTO

driva frågan om avskaffade tullar och handelshinder gentemot u-länderna.

Därmed skapas förutsättningar för sunda handelsförhållanden, vilket är

en god grund för en både snabb och långsiktig välståndsökning

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U620 (m) yrkande 7

besvarad.

Utskottet konstaterar att biståndet är mångfacetterat vad gäller

anslagsfördelning och avtalsformer. En huvudgrupp av samarbetsländer (ca

20 st) kännetecknas av långsiktiga samarbetsavtal byggda på svenska

landstrategier för stödet till länderna i fråga. För dessa länder anges

det landramar för biståndets omfattning i samarbetsavtalen. Annat

samarbete grundas på svenska landstrategier eller positionspapper men

resulterar inte i samarbetsavtal. I en ytterligare grupp länder utgörs

verksamheten framförallt av insatser inom områdena demokrati, mänskliga

rättigheter, humanitärt bistånd och verksamhet som utförs av enskilda

organisationer. För dessa länder finns vare sig landstrategier eller

samarbetsavtal.

För svensk biståndspolitik och biståndsplanering har arbetet med

landramar fungerat tillfredsställande och spelat en viktig roll

parallellt med senare års betoning på partnerskapsarbetet. Den framtida

betydelsen av dessa instrument kommer att ses över av den

biståndspolitiska utredningen.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U620 (m) yrkande 8

besvarad.

Utskottet anser att utvecklingssamarbete med länder som för anfallskrig

är svårt att motivera och ansluter sig till motionärerna i så måtto att

huvudregeln bör vara att bistånd inte skall utgå i sådana fall. Det kan

emellertid konstateras att allt utvecklingssamarbete inte går till

regimer eller genom statliga kanaler.

Humanitärt bistånd, även stat-till-stat, som syftar till att stödja

nödlidande i katastrofer och konflikter samt till att avhjälpa

omedelbara nödsituationer - även när det gäller länder i krig - måste

accepteras.

Därmed avstyrker utskottet motion U620 (m) yrkande 9.

Utskottet anser att skuldavskrivning måste ske på ett sådan sätt att det

främjar utveckling och därmed fattigdomsbekämpning. Skuldavskrivningar

sker inom ramen för reformprogram övervakade av IMF och Världsbanken och

dessa kommer att fortsätta även efter det att länderna genomgått HIPC-

processen. Dessa reformprogram har blivit alltmer inriktade på

regeringens ansvarstagande, öppenhet och bekämpning av korruption.

Med förstärkning av HIPC-initiativet 1999 beslöts även att ett krav för

skuldlättnader var att länderna själva formulerade tydliga

fattigdomsstrategier, s.k. PRSP (Poverty Reduction Strategy Paper).

Detta krav är ett uttryck för den ökade internationella samsyn som finns

kring hur arbetet med att bekämpa fattigdom kan göras effektivare genom

ett närmare samspel och en bättre arbetsfördelning mellan de olika

utvecklingsaktörerna och det fattiga landet. En förutsättning för att nå

framgång med de nya strategierna är att de fattiga länderna själva

känner ett starkt politiskt ägarskap och att strategierna har en lokal

förankring med ett nära samarbete med det civila samhället, folkvalda

institutioner, bilaterala givare och relevanta internationella

finansiella institutioner. Tankegångarna bakom lanseringen av PRSP vilar

på en ökad förståelse av betydelsen av lokalt ägarskap och behoven av en

ökad givarsamordning där det är det fattiga landet självt som i ett

partnerskap tar ansvar för sin egen utveckling.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U620 (m) yrkandena 10

och 11 besvarade.

Utskottet konstaterar att det svenska stödet genom enskilda

organisationer, vilket är en grundpelare i Sveriges stöd till demokrati

och respekt för mänskliga rättigheter, är omfattande och väl känt.

Utskottet konstaterar vidare att en internationellt sett mycket stor

andel av det svenska biståndet går genom folkrörelser och enskilda

organisationer.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U620 (m) yrkande 12

besvarad.

Asien (propositionen s. 48)

I Asien finns närmare tre fjärdedelar av världens fattiga. Samtidigt

finns där några av världens rikaste länder. Den finansiella krisen

1997-1998 avbröt en lång period av snabb ekonomisk tillväxt i ett antal

länder i regionen. Krisen visade hur sårbara länder är i en alltmer

globaliserad ekonomi och avslöjade bristfälliga institutioner och

strukturella svagheter, som det kommer att ta flera år att rätta till.

Även om återhämtningen är på god väg i regionen har krisen inneburit att

många utsatta människor åter hamnat under fattigdomsstrecket.

Demokratin har gjort framsteg i Asien, t.ex. i Sydkorea, Thailand,

Taiwan och Indonesien. Den kinesiska reformpolitiken har inneburit en

dramatisk minskning av landets fattigdom och ett vidgat personligt

handlingsutrymme. Landets brister när det gäller mänskliga rättigheter

är emellertid fortfarande betydande. Detta gäller även ett antal andra

asiatiska länder.

Den svenska Asienstrategin kommer under de kommande åren att utgöra ett

viktigt styrinstrument för samarbetet med regionen. Strategin fokuserar

på tre områden - utbyggt miljösamarbete, demokrati och mänskliga

rättigheter med stöd till reformprocesser och institutionsuppbyggnad

samt breddade och mer jämbördiga ömsesidiga kontakter.

I samarbetet med Sydasien ligger tonvikten på fattigdomsbekämpning och

jämställdhet. I Sri Lanka, där det allvarligaste utvecklingshindret är

den interna väpnade konflikten, inriktas samarbetet på insatser för att

främja fred, demokrati och ekonomisk utveckling. I samarbetsländerna i

Sydostasien dominerar stöd till reformprocesser och insatser för att

främja uppbyggnad av institutioner. Östtimor inledde under 1999 sin väg

mot självständighet, och det svenska biståndet till området syftar till

att stärka förutsättningarna för tillkomsten av en stat byggd på

demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och en fungerande och

öppen förvaltning. Med de mer utvecklade länderna i Öst- och Sydostasien

inriktas samarbetet på kunskapsöverföring.

Sverige är en framträdande givare av humanitärt bistånd till Asien.

Viktiga mottagare under det senaste året har varit nödlidande i

Afghanistan, Östtimor och Nordkorea. Den humanitära och ekonomiska

situationen i Nordkorea är fortfarande allvarlig, och internationellt

stöd kommer att behövas även det kommande året. Det är en viktig uppgift

att följa upp Sveriges och EU:s bistånd till detta land och öka kraven

på insyn.

Det svenska biståndet till Bangladesh inom landsbygdsprogrammet har

åstadkommit goda resultat. Många kvinnor har involverats i

sysselsättningsskapande åtgärder, och landlösa har fått tillgång till

krediter. Stödet till primärskolan i Kambodja via Unicef har medfört att

fler byar har fått tillgång till undervisning av högre kvalitet.

Avsaknaden av lokala motparter och konflikten i Afghanistan har

förhindrat utvecklingssamarbete vid sidan av den humanitära hjälpen. I

Laos har brister i administrationen och den instabila ekonomin gjort att

biståndsprojekt försenats. I Filippinerna har det varit svårt för

mottagande organisationer att få fram tillräckliga medel för de lokala

kostnaderna i biståndsprojekt.

Motionerna

I motion 2000/01:U503 (c, v, kd, mp) yrkande 3 framhåller motionärerna

att Sverige med sina folkrörelsetraditioner bör kunna ge ett positivt

bidrag till samhällsutvecklingen i Asien genom stöd till

frivilligorganisationernas arbete i Asean-länderna.

I motion 2000/01:U632 (fp) yrkande 3 konstaterar Folkpartiet att det är

angeläget att omvärldens uppmärksamhet på förhållandena i Burma inte

försvagas. EU bör fortsätta att utöva starkast möjliga påtryckningar på

regimen i Burma, så att den tvingas erkänna resultatet från det fria

parlamentsvalet 1990. Sverige bör söka kanaler för att stödja den

burmesiska oppositionen, som arbetar under mycket svåra förhållanden,

och främja de krafter som verkar för en demokratisk utveckling. Svenska

frivilligorganisationer kan här göra värdefulla insatser.

I motion 2000/01:U633 (fp) yrkande 3 framhåller Folkpartiet att det är

viktigt att Sverige under sitt ordförandeskap i EU verkar för att

Indonesien förmås att påbörja en demokratisk utveckling av landet och

genomföra fredliga lösningar av landets många inre konflikter. Sverige

bör bilateralt och inom ramen för EU:s biståndspolitik verka för ett

kraftfullt bistånd till Östtimors uppbyggnad.

I motion 2000/01:U655 (v) konstateras att norra Irak/Irakiska Kurdistan

i dag lider av brist på vatten. Till stor del beror detta på att de

vattendrag som genomkorsar landet kontrolleras och regleras av

grannländerna. Turkiet planerar dessutom stora dammbyggen, som, om de

genomförs, kommer att skapa ännu större vattenbrist och ett ännu

starkare beroendeförhållande än i dag. Vattenbristen är av den arten att

den skapar stora problem för

kraftförsörjningen. Kurdistan är väl lämpat för utbyggnad av andra

förnyelsebara energikällor som sol- och vindkraft. Genom en utbyggnad av

dessa energikällor skulle Kurdistan förbättra både sin energiförsörjning

och förstärka sitt politiska oberoende. Från svensk sida bör övervägas

möjligheterna till stöd till ett projekt för förbättrad

energiförsörjning i norra Irak/Irakiska Kurdistan inom det svenska

utvecklingssamarbetets ram.

I motion 2000/01:U703 (kd) yrkande 4 konstaterar Kristdemokraterna att

assyrierna i Irak, vid sidan av kurder, araber och turkmener, är en del

av det irakiska folket. Det assyriska folket har fått mycket lite hjälp

från omvärlden. Det behöver politiskt stöd för att få sin etniska och

kulturella identitet erkänd. Det behöver också hjälp med att

återuppbygga byar och sociala institutioner för att kunna leva i

hemlandet i respekt och frihet.

Utskottets överväganden

Motionerna U503 (c, v, kd, mp) yrkande 3, U632 (fp) yrkande 3, U633 (fp)

yrkande 3, U655 (v) samt U703 (kd) yrkande 4 behandlar situationen i

Asien eller olika aspekter av det svenska biståndet till Asien.

Utskottet konstaterar att en stor del av det svenska stödet till

utvecklingssamarbetet i Asien går via de enskilda organisationernas

arbete.

Utskottet har inhämtat att svenska frivilligorganisationer stöder den

burmesiska oppositionen som arbetar under mycket svåra förhållanden.

Sverige stöder de krafter som verkar för en demokratisk utveckling i

Burma, bl.a. genom bidrag till enskilda organisationer, t.ex. Olof Palme

Centret och World View. Vidare stöds, via den regionala organisationen

FORUM-ASIA, initiativ för att intensifiera dialogen om Burma inom

Aseanländerna.

Sverige stöder Östtimors strävan efter självständighet och att bli en

egen stat. Regeringen lämnade ett betydande katastrofstöd till Östtimor

efter våldet hösten 1999. Därefter har svenskt bistånd gått till det

inledda återuppbyggnadsarbetet. Sverige bidrar med bl.a. 10 poliser och

40 miljoner kronor till den FN-ledda administrationen, UNTAET. Stödet

syftar till att ge FN resurser att bygga upp en förvaltning för ett

framtida självständigt Östtimor. Sverige stöder också

försoningsprocessen mellan östtimoreserna genom det arbete som bedrivs

av Institutionen för freds- och konfliktforskning i Östtimor på detta

område med stöd av Sida.

Utformningen av Sveriges mer långsiktiga stöd till Östtimor beror på den

fortsatta utvecklingen och på östtimoresernas egna önskemål. Först nu

börjar konturerna framträda för hur ett framtida självständigt Östtimor

kommer att se ut.

Av det totala bilaterala biståndet till norra Irak på 51 miljoner kronor

ger Sverige ett årligt bistånd på 20 miljoner kronor till den svenska

enskilda organisationen Qandil. Huvuddelen av detta bidrag går till

återuppbyggnad av bostäder, skolor och kliniker samt till sanitets- och

vattenprojekt i norra Irak. Det svenska biståndet är generellt och

kommer hela norra Iraks befolkning till godo. Assyrierna, som en av

flera befolkningsgrupper i norra Irak, erhåller således genom det

svenska biståndet hjälp med att bygga upp sina byar. Sverige ger även

stöd till Mines Advisory Group, MAG, i norra Irak. MAG:s insatser går

dels ut på att medvetandegöra befolkningen om riskerna med minor och hur

man kan undvika dem, dels rent tekniskt förstörande av minor. Dessa

insatser gynnar alla befolkningsgrupper i norra Irak. Förslag om

konkreta projekt - som t.ex. energiprojekt i norra Irak - ligger inom

Sidas beslutsområde.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U503 (c, v, kd, mp)

yrkande 3, U632 (fp) yrkande 3, U633 (fp) yrkande 3, U655 (v) och U703

(kd) yrkande 4 besvarade.

Mellanöstern och Nordafrika (propositionen s. 49)

Det svenska bilaterala biståndet är - Västbanken/Gaza undantaget - litet

i Medelhavsregionen. Huvuddelen utgörs av humanitärt bistånd, bidrag

till enskilda organisationer, tekniskt samarbete, krediter samt

finansiering av internationella kurser.

De övergripande målen för svenskt utvecklingssamarbete med Västbanken

och Gaza är att stärka fredsprocessen, bl.a. genom stöd för socialt och

ekonomiskt förbättrade förhållanden för det palestinska folket, samt att

bidra till uppbyggandet av en demokratisk palestinsk stat.

Riktlinjer för utvecklingssamarbetet med Västbanken och Gaza antogs i

december 1997 (för åren 1998-2000).

Latinamerika

Demokratin i Latinamerika utsätts i dag för stora utmaningar.

Rättssystemen är outvecklade i flera länder. Allmänhetens förtroende för

de demokratiska institutionerna är lågt. Korruptionen är ofta utbredd,

och narkotikahandel och ökat våld underminerar utvecklingen i vissa

länder. Fattigdomen och den ojämna inkomstfördelningen är de främsta

hindren för konsolidering av demokratin.

Den ekonomiska utvecklingen har under slutet av 1990-talet starkt

påverkats av de globala kriserna och sjunkande världsmarknasdspriser. År

1999 var det första året i Latinamerika då ekonomin totalt sett krympte

sedan 1980-talet. Även om den ekonomiska tillväxten var positiv under

1990-talet som helhet, var den otillräcklig i förhållande till

befolkningstillväxten. Under 1900-talets två sista decennier ökade

fattigdomen i Latinamerika.

Det svenska stödet till Latinamerika går främst genom multilaterala

organ och genom enskilda organisationer. Endast en mindre del av det

svenska utvecklingssamarbetet med Latinamerika sker bilateralt.

I Centralamerika pågår återuppbyggnaden efter orkanen Mitch i främst

Honduras, men även Nicaragua och i viss mån Guatemala och El Salvador.

Sverige har en viktig roll i uppföljningen av Stockholmsdeklarationen

som utgör en gemensam plattform för det svenska och internationella

utvecklingssamarbetet i regionen.

I samarbetet med Kuba ligger tonvikten på erfarenhetsutbyte mellan

institutioner och organisationer för att främja reformer, demokratisk

samhällsutveckling och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Regionstrategin för Sydamerika och landstrategin för Bolivia är

inriktade på fattigdomsbekämpning samt stöd till demokrati och mänskliga

rättigheter. Sverige stöder aktivt fredsprocessen i Colombia och avser

fortsättningsvis att göra detta, bl.a. genom att erbjuda en mötesplats

för parterna i konflikten och genom utvecklingssamarbetet stärka de

mänskliga rättigheterna, främja konfliktförebyggande, ge stöd till

internflyktingar och bidra till stärkandet av det civila samhället.

Motionen

I motion 2000/01:U629 (fp) yrkande 5 kräver Folkpartiet att eventuellt

samarbete för att stärka de demokratiska krafterna i Kuba sker genom

enskilda organisationer. Motionärerna säger däremot bestämt nej till

alla former av bilateralt samarbete med Kuba.

Utskottets övervägande

Utskottet konstaterar att Sida genom internationella och svenska

institutioner och organisationer får stödja initiativ i Kuba som bidrar

till att skapa förutsättningar för ekonomisk och politisk systemöppning

och som främjar demokratiska reformer och respekten för mänskliga

rättigheter.

Som bakgrund till beslutet hänvisas till Allmänna rådets beslut den 2

oktober 1995 att inleda en sonderande dialog med Kuba i syfte att främja

en fredlig övergång till demokrati och ekonomisk öppenhet. Mot bl.a.

denna bakgrund ansåg regeringen att det borde finnas en viss begränsad

möjlighet att ge stöd till Kuba.

Kostnaderna för utvecklingssamarbetet med Kuba beräknas år 2000 uppgå

till ca 11 miljoner kronor. Mer än hälften av detta belopp används för

utbildning i modern makro- och mikroekonomi inklusive marknadsekonomi

samt affärsbanksverksamhet. Biståndet omfattar också t.ex. ekumeniskt

besöksutbyte samt seminarier om mänskliga rättigheter och ekonomisk

policy och dialog. Utöver de internationella kurserna genomförs

biståndsinsatserna av svenska eller enskilda organisationer utanför

Kuba. Strävan är att fler svenska enskilda organisationer skall engagera

sig i projekt i Kuba. Sida har inte ingått avtal med någon kubansk

myndighet angående någon av de insatser som utvecklingssamarbetet med

Kuba avser. Regeringen anser dock att det är angeläget för utvecklingen

på sikt att ny kunskap och insikt om förhållanden utanför Kuba når inte

minst personer inom myndigheter, statliga företag och organisationer.

Det bör främja öppenhet och förändringar som möjliggör demokratiska

reformer, respekt för mänskliga rättigheter och övergång till

marknadsekonomi.

Utskottet menar att utvecklingssamarbetet gällande Kuba skall behålla

den nuvarande inriktningen och ungefär samma omfattning under de

närmaste åren.

Därmed avstyrker utskottet motion U629 (fp) yrkande 5.

Europa (propositionen s. 51)

Västra Balkan

Den demokratiska utvecklingen till trots så är situationen i västra

Balkan-regionen fortsatt spänd. Etniska motsättningar, våld och

kriminalitet präglar alltjämt delar av området, i synnerhet

Förbundsrepubliken Jugoslavien, inklusive Kosovo. Samtidigt skymtar en

viss ljusning i främst Kroatien och Makedonien, som uppfyllt kriterierna

för förhandlingar om stabiliserings- och associationsavtal med EU och

gradvis närmare inlemmas i det europeiska samarbetet.

De svenska insatserna i området präglas av regionalt inriktade insatser

för fred, stabilitet och integration av regionen i det europeiska

samarbetet. Omfattande åtaganden har gjorts från svensk sida för

rekonstruktionen av Kosovo. Sverige stöder FN:s administration UNMIK och

bidrar med en bataljon till KFOR samt civilpoliser. Sida har givit stöd

till bland annat upprustning av elnät, kraftverk och järnväg,

minröjning, hälsovård och återuppbyggnad av bostäder och skolor. Under

vintern 1999/2000 riktades betydande humanitära insatser i Serbien och

Montenegro till de cirka 700000 serbiska flyktingarna från Kosovo,

Bosnien och Kroatien.

Svenskt bistånd till Bosnien innefattar bland annat stöd till

flyktingåtervändande, främst genom s.k. integrerade områdesprogram,

privatiseringsprocessen samt uppbyggnad av administration och

förvaltning. De svenska militära insatserna i Bosnien-Hercegovina har

under året minskat då SFOR-bataljonen avvecklats till förmån för en

mindre insats för civilt-militärt samarbete.

Den politiska utvecklingen i Kroatien under år 2000 är positiv.

Insatserna för demokrati och mänskliga rättigheter fortsätter. I

Makedonien utgår stöd till demokrati och mänskliga rättigheter inom

ramen för det regionala stödet. I Albanien stöder Sverige bl.a.

institutionsuppbyggnad inom åklagarväsendet och förbättring av

hälsovården. Jordbruk, förvaltning, hälsa och miljö har identifierats

som områden för särskilt behov av framtida stöd.

Motionen

I motion 2000/01:U404 (c) yrkande 23 anser Centerpartiet att det kommer

att krävas omfattande insatser för försoning, integration och

återuppbyggnad på Balkan, för att få samhällena att fungera. EU bör

spela en framträdande roll i återuppbyggnadsarbetet och ha beredskap för

att vidta nödvändiga åtgärder.

Utskottets överväganden

EU:s politik mot länderna på västra Balkan innehåller olika komponenter;

men två av de viktigaste är stabiliserings- och associeringsavtal (SA-

avtal) och biståndet. SA-avtal, som bland annat innehåller omfattande

handelsliberaliseringar, samarbete och politisk dialog, förhandlas med

Makedonien och Kroatien. För Bosnien-Hercegovina har en förhandlingsväg

stakats ut. Även för Albanien och FRJ har diskussionerna om ett SA-avtal

inletts.

EU:s gemensamma stöd till dessa länder har hittills kanaliserats genom

två biståndsprogram: Phare (även Centraleuropa) och Obnova (endast

västra Balkan). Kommissionen har presenterat ett förslag på ny

förordning som under perioden 2000-2006 skall styra EU:s insatser på

västra Balkan.

Därmed anses motion U404 (c) yrkande 23 besvarad.

Södra Kaukasus och Centralasien

Länderna i södra Kaukasus (Armenien, Azerbajdzjan, Georgien) och

Centralasien (Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan,

Uzbekistan) har sedan självständigheten drabbats hårt av ekonomisk

tillbakagång. Flera av länderna har dock en stor utvecklingspotential

särskilt vad gäller energitillgångar, och en långsam återhämtning sker.

Stödinsatserna som tidigare i huvudsak varit av humanitärt slag har

ändrat karaktär och bedrivs nu i form av ett mer långsiktigt

utvecklingssamarbete.

I Centralasien inriktas insatserna på miljö- och hälsosektorn och på

reformering av den offentliga sektorn. Samarbete sker huvudsakligen med

Kirgizistan, Kazakstan och Uzbekistan. Liksom tidigare läggs fortsatt

tonvikt på samarbetet med Moldavien inom det särskilda OSS-programmet.

Motionen

Vänsterpartiet konstaterar i motion 2000/01:U203 (v) att det finns

svenska företag som är tekniskt skickliga på att utveckla förnyelsebara

energikällor och kräver att Sida får i uppdrag att förbereda ett

biståndsprojekt till stöd för Armeniens utveckling av förnyelsebara

energikällor.

Utskottets övervägande

Utskottet konstaterar att Sverige inte har något utvecklingsprojekt i

Armenien med inriktning på stängningen av kärnkraftsanläggningen i

Medzamor. År l999 allokerades ca 15,5 miljoner kronor till

samarbetsprojekt med Armenien. För närvarande pågår insatser inom

sektorerna lokalt självstyre, utbildning av socialarbetare med

inriktning på omvårdnad av barn, utvecklande av en armenisk

arbetsmarknadspolitik samt upprättande av fastighetsregister och

finansiell statistik. Därtill ingår landet i två regionala projekt med

inriktning på civil luftfart och statistik.

För verksamhetsåret 2000 förfogas totalt över 68 miljoner kronor för

Moldavien, södra Kaukasus (Armenien, Azerbajdzjan, Georgien) och

Centralasien (Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan,

Uzbekistan). Budgetutrymmet för år 2001 kan komma att öka något. Mot

denna bakgrund förutses samarbetet med Armenien att konsolideras och

utvecklas.

EU har via TACIS (Technical Assistant to Commonwealth of Independent

States) sedan l99l totalt fördelat ca 80 miljoner euro. Vid sidan av det

nationella programmet får Armenien stöd genom de regionala och

horisontella TACIS-programmen, bl.a. Inogateprogrammet (Interstate Oil

and Gas Transport to Europe) för gas och olja och Traceca (Transport

Corridor Europe, Caucasus, Central Asia). En stor del av detta stöd

faller inom områdena kärnsäkerhet och energi. Syftet är att få till

stånd en tidig nedläggning av kärnkraftverket i Medzamor genom att få

fram alternativa energikällor.

Mot bakgrund av de relativt begränsade medel som står till förfogande

för svenska insatser i Armenien bör en fortsatt satsning på demokratisk

omvandling och social uppbyggnad enligt uppdragna riktlinjer och

pågående projekt vara vägledande. Utskottet menar att frågan om

stängningen av kärnkraftsverket i Medzamor och de därmed sammanhängande

kraven på alternativ energiförsörjning i huvudsak bör hanteras gemensamt

av EU:s medlemsstater inom ramen för det gemensamma biståndet. Utskottet

menar att det är angeläget att frågan från svensk sida fortsättningsvis

uppmärksammas.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U203 (v) besvarad.

Turkiet

Turkiet erhöll status som kandidatland vid Europeiska rådets möte i

Helsingfors i december 1999. Samtidigt kvarstår omfattande kränkningar

av de mänskliga rättigheterna liksom sociala och ekonomiska klyftor

mellan olika befolkningsgrupper och regioner.

Den övergripande målsättningen med det svenska utvecklingssamarbetet med

Turkiet bör vara att underlätta Turkiets EU-anpassning med tonvikt på

mänskliga rättigheter och demokrati, asyl- och migrationspolitik och

socio-ekonomisk utveckling av sydöstra Turkiet. Det svenska stödet skall

utgöra ett komplement till EU:s och andra internationella organs stöd.

Sida kommer att få i uppdrag att lämna förslag till en landstrategi för

Turkiet. Under 1999 bidrog Sverige med bilateralt stöd för att stödja

offren för den stora jordbävningen i augusti.

Övrigt

Propositionen (avsnitt 3.5 s. 52)

Från anslagsposten Övrigt finansieras gäststipendie- och

utbytesverksamhet genom Svenska institutet, stöd till vissa

organisationer, utredningsverksamhet, Svenska institutet i Alexandria

samt kapitaltillskott till Swedfund International AB.

Fördelningen under anslagsposten Övrigt är följande:

Tusental kronor

Budget 2000 Beräkn. 2001

1 Gäststipendie- och utbytesverksamhet genom Svenska institutet 11000

11000

2 Utredningar m.m. 18000 32000

3 Övriga insatser 39304 39884

4 Svenska institutet i Alexandria 10000 10000

Summa 78304 92884

Svenska institutet

Verksamheten omfattar framför allt gäststipendieprogram för högre

studier och forskning i Sverige för sökande från utvecklingsländer samt

person- och erfarenhetsutbyte med utvecklingsländer.

Utredningar

Från delposten finansieras bl.a. utredningar, seminarier, konferenser

och information.

Svenska institutet i Alexandria

Beslutet om att inrätta institutet fattades i september 1998 efter

utredningen Ett svenskt institut i Alexandria (Ds 1998:28). Institutets

verksamhet är inriktad på aktiviteter som konferenser, seminarier,

föreläsningar och publikationer samt stöd till forskning och stipendier.

Institutet skall, inom ramen för målen för internationellt

utvecklingssamarbete, utgöra en mötesplats för att främja ökande

kontakter mellan Sverige och övriga länder i Europa samt länder i

Mellanöstern och Nordafrika.

Swedfund

Swedfund International AB bidrar till utveckling av bärkraftiga företag

i u-länder och länder i Central- och Östeuropa genom

riskkapitalsatsningar i form av aktier eller lån, främst i samverkan med

svenskt näringsliv i s.k. joint ventures. Under senare år har Swedfund

också i växande grad gått in i riskkapital- och investeringsfonder,

särskilt i Afrika söder om Sahara.

Övriga insatser

Från delposten finansieras bl.a. det svenska bidraget till den nordiskt

samfinansierade verksamheten vid Nordiska Afrikainstitutet, bidrag till

stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond och bidrag till United World

College (UWC) för kostnader för elever från utvecklingsländer.

Resultatbedömning

Propositionen (avsnitt 3.6 s. 53-60)

Regeringen avser framöver att med vissa intervaller göra utvärderingar

av effekterna av svenskt bistånd, som kan avse ett eller flera av målen

eller avgränsas till en region eller ett land alternativt en sektor. I

samband med regleringsbreven för 2001 beräknas en sådan beställning

kunna göras.

Nedan redovisas exempel på hur regeringen och Sida arbetar för att uppnå

effektmålen för utvecklingssamarbetet. I Sveriges internationella

utvecklingssamarbete, Årsbok 2000 lämnas en mer utförlig redogörelse

fördelad på mål, länder och verksamhetsgrenar.

Höja de fattiga folkens levnadsnivå

Fattigdomsbekämpning står i dag högst på den internationella

utvecklings-agendan. En utgångspunkt är den strategi, Shaping the 21st

Century - the Contribution of Development Cooperation, som tagits fram

inom OECD:s biståndskommitté DAC och bygger på 1990-talets stora FN-

konferenser. Sverige har aktivt medverkat i detta centrala och viktiga

arbete. Strategin har fattigdomsbekämpning som övergripande mål, vilket

operationaliserats i ett antal mätbara mål.

Resurstillväxt

Sverige har under det gångna året bidragit till att frågan om

tillväxtens innehåll fått en alltmer framskjuten plats på den

internationella dagordningen bl.a. inom DAC och i Special Programme of

Assistance for Africa (SPA), som koordineras av Världsbanken. För att

främja makroekonomisk balans och ekonomiska strukturförändringar och

därmed resurstillväxt ger Sverige stöd till bl.a. ekonomiska reformer,

förvaltning och till utbyggnad av fysisk infrastruktur.

Ett gott styrelseskick och en transparent offentlig förvaltning är av

central betydelse för ett lands tillväxt. Bilateralt har svenskt stöd

främst gått till att stärka den offentliga finansiella förvaltningen i

samarbetsländerna. En viktig faktor för resurstillväxt är utveckling av

en väl fungerande marknadsekonomi. Sida stöder reformering/privatisering

av offentlig affärsdrivande verksamhet, borttagande av hinder för

företagande och åtgärder för att främja konkurrens, bl.a. genom stöd

till kompetensutveckling, affärsutveckling och kapitalförsörjning för

det privata näringslivet.

Ekonomisk och politisk självständighet

I många av de svenska samarbetsländerna utgör skuldbördan ett hinder för

en självständig ekonomisk och social politik. Sverige har aktivt

bidragit till ökade skuldlättnader för de fattigaste länderna, bl.a. med

bidrag till det utvidgade skuldinitiativet Heavily Indebted Poor

Countries Initiative (HIPC). En stor del av stödet till ekonomiska

reformer ges i form av stöd till skuldlättnader.

Forskning är av stor betydelse för att länder skall kunna ta ansvar för

sin utvecklingsprocess och hantera sitt beroende av omvärlden, t.ex.

genom stöd till inhemskt analysarbete, kvalificerad kompetens och

kompetensförsörjning. Genom Sidas särskilda satsning på kunskap och

kompetens har en expansion av forskningssamarbetet inletts. Den största

ökningen har avsett Afrika.

Ekonomisk och social utjämning

En jämnare fördelning av inkomster och tillgångar samt en mer jämlik

fördelning inom hushåll är viktigt för en långsiktigt hållbar utveckling

i samarbetsländerna. Stöd till sociala sektorer utgör en betydande del

av Sidas verksamhet, främst till utbildning och hälsovård, som är

centrala för att bidra till socio-ekonomisk utjämning.

Stöd till landsbygdsutveckling i Asien, Latinamerika och Afrika bidrar

till att förbättra levnadsvillkoren för fattiga på landsbygden. Ett

exempel är jordbruksrådgivning för att förbättra odlingsmetoder och

utsäde. Kvinnornas situation på landsbygden ges särskild uppmärksamhet

då kvinnor i allt högre grad är ensamförsörjare i de fattigaste

hushållen på landsbygden.

Demokratisk samhällsutveckling

För att främja och stärka demokratin utgår stöd till såväl statliga

strukturer och institutioner som framväxten av ett civilt samhälle. Det

traditionella förvaltningsstödet håller successivt på att integreras med

demokrati och mänskliga rättigheter. I flera samarbetsländer finns

integrerade program för demokratisk samhällsstyrning, där samarbetet

fokuseras på samspelet mellan det civila samhället och staten och

alltmer koncentreras till statliga institutioner som bidrar till ett

demokratiskt samhälle och ökat folkligt deltagande.

I Unicef är ett förstärkt rättighetsperspektiv utifrån barnkonventionen,

kapacitetsuppbyggnad och långsiktighet i utvecklingsarbetet samt utsatta

barns villkor och rättigheter svenska profilfrågor. Barnets utsatthet i

väpnade konflikter har särskilt uppmärksammats av de humanitära

organisationerna. UNHCR har en särskild samordnare med uppgift att verka

för ett tydligare barnrättsperspektiv i organisationens flyktingprogram.

Framsynt hushållning med naturresuser och omsorg om miljön

Sidas handlingsprogram för hållbar utveckling har under 1999 reviderats

inför tvåårsperioden 2000-2001. Nya riktlinjer för

miljökonsekvensbedömning (MKB) och utbildningsinsatser har bidragit till

att miljöaspekter integrerats bättre i Sidas verksamhet.

Integrering av miljöhänsyn i landstrategier har fått ökad uppmärksamhet.

För samtliga prioriterade ämnesområden finns någon form av miljöpolicy.

Under 1999 utarbetades miljöpolicy för vattenresurser, jordbruk,

skogsbruk, landsbygdsutveckling, urbana transporter, handel och miljö.

Under året har en metodhandbok utarbetats för beredning av insatser inom

naturbruksområdet. Sida har också bidragit till EU-arbetet genom

projektet Biodiversity in Development Projects.

Jämställdhet mellan kvinnor och män

Utvecklingssamarbetet inriktas på att stärka kvinnors sociala,

ekonomiska och politiska rättigheter som ett led i att bekämpa

fattigdom, fördjupa demokrati samt främja en hållbar utveckling. Sverige

bedriver ett aktivt arbete med att såväl multilateralt som bilateralt

synliggöra kvinnors och mäns olika villkor som utgångspunkt för analys

och åtgärder i all utvecklingsplanering.

I länder där jämställdhet finns med som ett viktigt mål för samarbetet

och där ambassaderna har särskild genderkompetens har jämställdhet ett

mycket starkt genomslag. I Bangladesh, Indien, Sydafrika och Tanzania

har 75-95 % av utbetalda medel gått till projekt som har jämställdhet

som huvud- eller delsyfte.

Sverige har i dialog med Världsbanken poängterat behovet av att

tydligare uppmärksamma kvinnor i analys och åtgärder för att bekämpa

fattigdom, bl.a. i den översyn som inletts om IDA:s kreditgivning.

Såväl inom Världsbanken som i Afrikanska utvecklingsbanken pågår

utarbetande av genderstrategier.

Motionerna

I motion 2000/01:U211 (v) yrkande 2 konstateras att det är kvinnorna som

konkret utför det tunga arbetet i den fattiga delen av världen. Är en

kvinna drabbad av funktionshinder, som begränsar hennes arbetsförmåga

eller hindrar henne helt från att utföra arbete, befinner hon sig i en

oerhört svår situation. Därför krävs särskilda insatser till stöd för

funktionshindrade kvinnor. Motionärerna menar att det i dag är allmänt

vedertaget att det skall finnas ett jämställdhetsperspektiv när det

gäller Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Trots att

jämställdhetsfrågorna varit prioriterade under lång tid så har inte

något institut för globala genusstudier bildats. Motionärerna föreslår

därför i motion 2000/01:U211 (v) yrkande 3 att Sverige verkar för

bildandet av ett institut för globala genusfrågor.

I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 6 konstaterar Centerpartiet att ökad

jämställdhet är avgörande för att kvinnor skall kunna kontrollera sin

reproduktiva förmåga. Tillgång till information och god sexuell och

reproduktiv hälsovård är av utomordentligt stor betydelse. Genom att

satsa på bättre tillgång till skolundervisning för flickor och unga

kvinnor och tillgång till god reproduktiv hälsovård kan barn- och

mödradödligheten minska, antalet barn bli färre och barnen friskare,

vilket bidrar till en hållbar samhällsutveckling. Sverige bör i sitt

nationella och internationella biståndsarbete uppmärksamma kvinnornas

och barnens situation och behovet av fortsatt bistånd till genomförandet

och skyddet av barns och kvinnors rättigheter.

Utskottets överväganden

Utskottet menar att rätten till delaktighet, inflytande och jämlika

villkor för personer med funktionshinder, såväl kvinnor som män, sedan

länge är en viktig fråga i det svenska utvecklingssamarbetet. Sverige

initierade och deltog mycket aktivt i utarbetandet av FN:s

standardregler på handikappområdet, vilka i dag utgör ett praktiskt

verktyg för genomförandet av FN:s och medlemsstaternas handikapprogram.

Inom FN har en särskild rapportör för handikappfrågor utsetts, Bengt

Lindqvist (Sverige), vars uppgift är att övervaka genomförandet av

standardreglerna i det internationella utvecklingssamarbetet.

Utskottet menar att de funktionshindrades situation har uppmärksammats i

det svenska utvecklingssamarbetet. Mycket återstår dock att göra, inte

minst vad gäller funktionshindrade kvinnors situation. Genom Sida pågår

många viktiga aktiviteter för att förbättra livsvillkoren och

delaktigheten för personer med funktionshinder. Sida har som

övergripande mål att handikapp-aspekter skall beaktas och integreras i

relevant biståndsplanering och utvecklingssamarbete och därmed bidra

till att förverkliga de rättigheter som bl.a. fastställs i FN:s

standardregler.

En nordisk konferens på temat personer med funktionshinder i

utvecklingssamarbetet arrangeras i Köpenhamn i november 2000.

Konferensen är resultatet av ett samarbete mellan de nordiska

utrikesdepartementen och handikapporganisationerna i de nordiska

länderna. Syftet är att få till stånd ett erfarenhetsutbyte som

resulterar i identifieringen av viktiga principer och metoder för att

bättre beakta situationen för funktionshindrade inom

utvecklingssamarbetet. Inför konferensen har bl.a. en rapport om kvinnor

och barn med funktionshinder tagits fram.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet motion U211 (v) yrkande

2 besvarad.

Utskottet konstaterar att Sverige konsekvent under många år har

uppmärksammat kvinnors villkor i internationellt utvecklingssamarbete.

Detta internationella arbete har starka rötter i de erfarenheter som

gjorts och görs i Sverige på olika nivåer, t.ex. inom politiska partier,

enskilda organisationer, på olika myndigheter och i forskarvärlden.

Svenskt kunnande vad gäller könsuppdelad statistik är t.ex.

världsledande och ger SCB möjlighet att sälja tjänster över hela jorden.

Sverige har också stort kunnande när det gäller insatser för att minska

våld mot kvinnor och synliggöra kvinnors och mäns olika roller i

ekonomiska sammanhang, såsom gjordes i bl.a. kvinnomaktutredningen i

slutet av 1990-talet.

Utrikesdepartementet har sedan flera år haft ett särskilt anslag för att

möjliggöra stöd till metodutveckling för internationellt

jämställdhetsarbete, främst via stöd till internationella

organisationer, men också i form av anordnande av seminarier i Sverige.

Detta kunnande finns samlat på ett stort antal institutioner i Sverige

och utnyttjas effektivt i det internationella biståndsarbetet. Utskottet

menar att det för närvarande inte finns skäl att skapa ett institut med

den föreslagna inrikt-ningen.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion U211 (v) yrkande 3.

Utskottet delar motionärens åsikt att ökad jämställdhet är avgörande för

att kvinnor skall kunna kontrollera sin reproduktiva förmåga. Tillgång

till information och god sexuell och reproduktiv hälsovård är av

utomordentligt stor betydelse. Genom att satsa på bättre tillgång till

skolundervisning för flickor och unga kvinnor och god reproduktiv

hälsovård kan barn- och mödradödligheten minska, antalet barn bli färre

och barnen friskare, vilket bidrar till en hållbar samhällsutveckling.

Sverige bör även fortsättningsvis i sitt nationella och internationella

biståndsarbete uppmärksamma kvinnornas och barnens situation och behovet

av fortsatt bistånd till genomförandet och skyddet av barns och kvinnors

rättigheter.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U213 (c) yrkande 6

besvarad.

Utvärderingsverksamheten vid Sida

Propositionen (avsnitt 3.6. s. 57)

Det bilaterala utvecklingssamarbetet utvärderas inom Sida, dels av

Sekretariatet för utvärdering och intern revision (UTV) som är direkt

underställt Sidas styrelse, dels av olika avdelningar och av de

integrerade ambassaderna. Från och med 1999 har Sida infört systematiska

ställningstaganden till utvärderingar och revisionsinsatser, s.k.

management response. Ett antal studier har genomförts:

Effekterna av programstöd

Sekretariatet för utvärdering och intern revision har slutfört en

utvärdering av svenskt programbistånd. Studiens syfte var att granska

programstödets effekter avseende tillväxt och inkomstfördelning,

policydialog samt genomförande av politiska och ekonomiska reformer.

Studien konstaterar att möjligheten för givare att påverka genom formell

konditionalitet är begränsad. I stället är det oftast de inhemska

prioriteringarna som är avgörande för utfallet av politiska och

ekonomiska reformer.

Utvärdering av forskningssamarbetet mellan Sverige och Uruguay

Under perioden 1986-1995 gavs stöd till samarbete mellan

forskningsinstitutioner i Sverige och Uruguay genom SAREC. Ett tiotal

forskningsprojekt inom medicin, jordbruk, teknologi och ekonomi fick ett

sammanlagt stöd om ca 45 miljoner kronor.

Utvärderingen konstaterar att värdefulla forskningsresultat åstadkommits

inom flera projekt och att projekten som regel haft betydande effekter

för uppbyggnaden av forskningskapacitet i Uruguay.

Utvärdering om krediter och miljö

Hösten 1997 inledde UTV en utvärdering av hur miljöaspekter beaktas i

Sidas kreditfinansierade projekt. Studien visar att miljömedvetandet och

miljökunnandet under de senaste åren ökat markant. Studien visar att det

inte klart framgår hur Sida har hanterat den miljöinformation som

samlats in och konstaterar att den insamlade miljöinformationen sällan

följs upp under genomförandefasen.

Studie avseende effekterna av utvärdering av enskilda organisationer

1994 genomförde SIDA en omfattande utvärdering av utvecklingssamarbetet

genom svenska enskilda organisationer, den s.k. Proxyutvärderingen

(Development by Proxy - An evaluation of the development impact of

government support to Swedish NGO:s). Ett av de huvudsakliga resultaten

var att de flesta av de enskilda organisationerna lyckades bra med att

uppnå mål på projektnivå men att resultaten vad gäller långsiktig

utveckling var mindre goda.

Studier av utvärderingsinstrumentet

Två studier om utvärderingsinstrumentet har genomförts. Dessa fann att

utvärderingarna som initierades av Sida ofta saknade ett genomtänkt och

tydligt syfte överenskommet med berörda intressenter. Studien är

särskilt kritisk beträffande distributionen av utvärderingsrapporter,

som normalt sänds till en begränsad krets, i huvudsak inom Sida.

Övriga utvärderingar

Utöver ovan beskrivna utvärderingar har Sidas avdelningar genomfört 32

utvärderingar under 1999. Flertalet av dessa är projektnära och utgör i

första hand ett lärande för överväganden om fortsatt stöd eller för

bedömningar om förändringar i ansats och genomförande. För 1999 kan

konstateras att utvärderingar i det traditionella landramsbiståndet är

klart underrepresenterade och att flera av de största samarbetsländerna

inte uppvisar någon utvärdering under året.

Redovisningen visar att såväl det övergripande fattigdomsmålet som de

sex biståndsmålen spelar en framskjuten roll i utformningen av

bilaterala insatser liksom i Sveriges agerande i det multilaterala

samarbetet. En betydande metodutveckling har skett för att integrera

aspekter som rör flera mål i projekt och program och stärka effekterna

vad gäller fattigdomsminskning genom ett bredare angreppssätt.

Motionen

I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 23 konstaterar Kristdemokraterna det

beklagliga i att det oberoende sekretariatet för analys och utvärdering

av det svenska utvecklingsbiståndet (SAU) som instiftades under

fyrpartiregeringen, lagts ned. Detta har fått till följd att Sida

återigen utvärderar denna del av sin egen verksamhet. Riksdagens

revisorer riktar i sin granskning av utvecklingssamarbetet (1998/99:RR2)

allvarlig kritik mot olika delar av styrningen, genomförandet,

samordningen och uppföljningen av biståndet. Kristdemokraterna menar att

det finns behov av ytterligare en utvärderingsnivå för att, med hjälp av

oberoende beslutsunderlag, bedöma och redovisa resultat av

utvecklingssamarbetet. Vidare, i yrkande 24, understryks vikten av att

de utvärderingar som har genomförts följs upp till nästa

implementeringsfas. I nuläget görs det en mängd bra och viktiga

utvärderingar, med goda förslag till förbättringar. Kristdemokraterna

menar att man bör se över hur befintliga utvärderingars rekommendationer

återförs in i arbetet.

Utskottets överväganden

I och med bildandet av det nya Sida förstärktes utvärderingskapaciteten

genom skapandet av ett sekretariat för utvärdering och intern revision

(UTV). Detta sekretariat har en självständig ställning och är direkt

underställt Sidas styrelse. Utskottet menar att UTV är väsentligt som

ett instrument för styrelsen i dess ledning av verksamheten, för att

förse utomstående intressenter, främst regeringen, med information.

Enligt utskottets bedömning är det väsentligt att Sida besitter egen

kvalificerad utvärderingskapacitet. Utskottet noterar i sammanhanget att

större delen av den utvärdering som bedrivs inom Sida genomförs av

externa, fristående utvärderare.

Expertgruppen för utvecklingsfrågor (EGDI) har till uppgift att ta fram

oberoende studier med hög akademisk standard av utvecklings- och

biståndsfrågor, är ett organ inom Regeringskansliet och har sin

sekretariatsfunktion placerad inom UD. Expertgruppen ingår i

kommittéväsendet (UD 1995:E) och tillkallades enligt regeringens

bemyndigande den 7 september 1995 i syfte att bidra till en ökad

förståelse för utvecklingsfrågor i ett globalt sammanhang och att öka

förutsättningarna för att effekterna av utvecklingssamarbetet skall få

önskat genomslag. Verksamheten leds inte av regeringen utan av en

styrelse, vilken till inemot hälften består av utländska experter samt i

övrigt av representanter för UD och Sida. Syftet med verksamheten är att

resultaten skall kunna användas för att effektivisera det svenska

utvecklingssamarbetet. EGDI har en policyskapande uppgift och tar

initiativ till studier om utvecklingssamarbetet i stort.

I betänkande 1999/2000:UU2 gav riksdagen regeringen i uppdrag att se

över formerna för hur den utvärderingsverksamhet som finns utanför

biståndsförvaltningen kan stärkas och bl.a. också beakta de intressen

som finns utanför myndigheterna. Riksdagen menade att översynen bör

fokuseras på möjligheten att stärka EGDI:s utvärderande funktion.

Oberoende utvärderingar görs också kontinuerligt av olika

internationella organisationer. Exempel på dessa är DAC

(landexaminationer och s.k. best practices) samt Världsbanken.

Vid en bedömning av revisorernas förslag om en översyn av formerna för

en stärkt utvärderingsfunktion menade utskottet att såväl ekonomiska som

organisatoriska överväganden måste göras. När det gäller organisatorisk

inplacering får utskottet inledningsvis konstatera att den förebild som

motionsvis nämns, nämligen Sekretariatet för analys och utvärdering av

det svenska utvecklingsbiståndet (SAU), inte fått internationell

efterföljd utan att andra modeller valts för biståndsutvärdering. Ett

skäl till detta kan vara att små enheter utanför de normala strukturerna

riskerar att få bristande genomslag och gehör. EGDI har redan i dag ett

antal fördelar som förtjänar att beaktas. Härvid kan bl.a. nämnas att

modellen med en självständig styrelse som uppdragsgivare ger en

fristående och oberoende ställning samtidigt som placeringen av EGDI:s

sekretariat i Utrikesdepartementet ger närhet till linjeorganisationen

på tjänstemannanivå och motverkar en möjlig marginalisering. Det stora

inslaget i styrelsen av internationella forskare förstärker EGDI:s

integritet samt borgar för stora kontaktytor och öppenhet för

internationella impulser.

Sida har under 1999 genomfört en studie om användbarheten av

utvärderingar. Slutsatsen av denna studie är bl.a. att Sida beslutat att

alla utvärderingar skall dokumenteras i en verksamhetsplan för att

återföra vunna erfarenheter till de operationella enheterna på Sida

liksom till ambassaderna i de berörda länderna.

Med hänvisning till vad som ovan anförts och med avstyrkande av motion

U216 (kd) yrkande 23 anser utskottet motion U216 (kd) yrkande 24

besvarad.

Budgetförslag

Propositionen (avsnitt 3.8 s. 60)

Anslaget 8:1 Biståndsverksamhet består av tre anslagsposter:

Multilateralt utvecklingssamarbete, Bilateralt utvecklingssamarbete och

Övrigt.

Utfall på anslaget 1999 var 11166 miljoner kronor, vilket var 434

miljoner kronor högre än tilldelade medel. Anslagsutnyttjandet utöver

budget förklaras av att reservationer från tidigare år tagits i anspråk.

Biståndet hade en utgiftsbegränsning 1999 vilken beräknas ha inneburit

senareläggningar av bidrag och planerade projekt m.m. på ca 2,9

miljarder kronor. Även för åren 2000-2002 kommer utgiftsbegränsningar

att påverka utvecklingssamarbetet, dessa beräknas till ca 1,7 miljarder

kronor utöver tilldelade medel för vardera åren 2000 och 2001 respektive

ca 1,6 miljarder kronor för 2002.

Anslagsutveckling

Tusental kronor

1999 Utfall 11165541 Reservation 5229344

2000 Anslag 12060304 Utgifts- prognos 13666000

2001 Förslag 13603884

2002 Beräknat 14477531

2003 Beräknat 16782002

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Propositionen (s. 62)

Utrikesutskottet har i betänkande (1999/2000:UU2) givit regeringen till

känna att en översyn av det nuvarande systemet med bemyndiganden inom

biståndet bör göras. I översynen bör också formerna för förbättrad

information till riksdagen om dessa frågor studeras. En översyn av

systemet med bemyndiganden har inletts.

För det multilaterala utvecklingssamarbetet beräknas nya förpliktelser

ingås år 2001 till ett belopp om 2850 miljoner kronor. Det rör sig

framför allt om en förutsedd ny påfyllnad av den internationella

utvecklingsfonden (IDA) till vilket kommer en påfyllnad av den asiatiska

utvecklingsfonden. De multilaterala förpliktelserna vid utgången av 2001

beräknas uppgå till 8511 miljoner kronor. Knappt 60 % av dessa utgörs av

utfästelser till IDA. Andra stora förpliktelser vid utgången av 2001 är

utfästelser till Nordiska utvecklingsfonden och Afrikanska

utvecklingsfonden. Någon särskild buffert för t.ex.

växelkursförändringar begärs inte för den multilaterala

bemyndiganderamen då sådant ryms inom den totala bemyndiganderamen.

Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser inom det multilaterala

utvecklingssamarbetet

Miljoner kronor

1999 utfall 2000 prognos 2001 beräknat 2002 beräknat 2003- be-

räknat

Utestående förpliktelser vid årets början 5728 7865 7608 - -

Nya förpliktelser 3564 1400 2850 - -

Infriade förpliktelser* 1427 1657 1947 1735 6776

Utestående förpliktelser vid årets slut 7865 7608 8511 - -

Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 7865 7608 8511 - -

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser

Inom det bilaterala utvecklingssamarbetet används för närvarande

multiplikatorer för beräkning av bemyndiganderamen. Riksdagen har

bemyndigat regeringen att ikläda staten förpliktelser som tillsammans

med tidigare gjorda, utestående utfästelser motsvarar högst fem gånger

landramen på årsbasis för det landramsfinansierade samarbetet med

programländer för vilka regeringen fastställt landstrategier eller

motsvarande. För övriga landprogram och andra verksamheter får

utfästelseramen uppgå till högst tre gånger 2001 års medelstilldelning.

Den totala bilaterala bemyndiganderamen i enlighet med ovanstående

beräkningssätt skulle uppgå till 30 315 miljoner kronor för 2001.

Regeringen bedömer dock att en bilateral ram om 20 000 miljoner kronor

ger bibehållen flexibilitet för de enskilda posterna.

Inför budgetpropositionen år 2002 bedömer regeringen att

multiplikatorerna kan avskaffas och att bemyndiganderamen kan baseras på

de faktiska förpliktelser som beräknas ingås.

Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser inom det bilaterala

utvecklingssamarbetet.

Miljoner kronor

1999 utfall 2000 prognos 2001 beräknat 2002 beräknat 2003 -

beräknat

Utestående förpliktelser vid årets början 6181 8070 8770 - -

Nya förpliktelser 9530 10200 10075 - -

Infriade förpliktelser* 7641 9500 10075 6490 2280

Utestående förpliktelser vid årets slut 8070 8770 8770 - -

Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 24083 27690 20000 - -

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser

Sammanlagt för anslaget 8:1 Biståndsverksamhet, multi- och bilateralt

utvecklingssamarbete, uppgår således den föreslagna bemyndiganderamen

till 28511 miljoner kronor.

Utskottets överväganden

Regeringen begär i yrkande 2 bemyndigande att göra utfästelser och

åtaganden under anslag 8.1 Biståndsverksamhet uppgående till 28 511

miljoner kronor, inklusive redan ingångna förpliktelser.

För det multilaterala utvecklingssamarbetet begärs bemyndigande att få

ikläda staten förpliktelser som tillsammans med tidigare gjorda

utfästelser uppgår till 8 511 miljoner kronor.

Vidare föreslås vad gäller det bilaterala utvecklingssamarbetet

bemyndigande för regeringen att göra utfästelser och åtaganden

motsvarande högst 20000 miljoner kronor. Beräkningsgrunden är att

förpliktelserna tillsammans med sådana som tidigare gjorts får uppgå

till högst fem gånger landramen för det landfinansierade samarbetet med

länder för vilka regeringen fastställt landstrategier eller motsvarande.

För övriga landprogram och andra verksamheter får utfästelseramen uppgå

till högst tre gånger medelstilldelningen för år 2000.

Utskottet noterar att en redovisning av bemyndiganderamen för ekonomiska

förpliktelser görs i propositionen. Sammanställningen ger en överblick

över förpliktelser och begärda bemyndiganden. Ett bemyndigande kan

betyda att anslag så småningom måste anvisas. Utskottet vill framhålla

att beslut om omfattningen av och ändamålet med ett bemyndigande således

bör prövas lika noga som anslagsbeslut. Inför ställningstagande om

bemyndiganden inom biståndet har därför utskottet i princip samma behov

av information om beräkningsgrunderna som det har vid ställningstagande

till regeringens anslagsförslag.

Utskottet noterar att regeringen i propositionen aviserar en översyn av

bemyndigandefrågorna.

Utskottet anser att riksdagen bör lämna bemyndigande för de utfästelser

och åtaganden som förordas av regeringen. Propositionens yrkande 2

tillstyrks därmed.

Biståndsförvaltning

Propositionen (avsnitt 3.8.2 s. 64)

I Sidas budgetunderlag för 2001 visar myndigheten på olika sätt hur

biståndet har utökats och fördjupats. Sida bedömer att denna trend

kommer att fortsätta åren framöver. Biståndsvolymen kommer också

fortsatt att öka. Det utökade biståndet är konsekvenser av regeringens

prioriteringar avseende dels nya länder, dels ökade och fördjupade

ambitioner inom områden som t.ex. demokrati och mänskliga rättigheter

samt handel.

Anslagsutveckling - Sida

Tusental kronor

1999 Utfall 4492361 Anslags- sparande 43000

2000 Anslag 415844 Utgifts- prognos 456000

2001 Förslag 451213

2002 Beräknat 4808562

2003 Beräknat 4912733

1 Avser utfall på A2.1 (1999) Biståndsförvaltning

2 Motsvarar 471213 i 2001 års prisnivå

3 Motsvarar 471213 i 2001 års prisnivå

De treåriga samarbetsavtalen med Danmark, Finland och Norge förnyades

fr.o.m. 1999 och därmed höjdes också de nordiska anslagen till Nordiska

Afrikainstitutet (NAI). De höjda anslagen underlättar för NAI att

genomföra de åtgärder som program- och forskningsrådet rekommenderat,

dvs. ett utökat gästforskarprogram och en ökad satsning på s.k.

policyrelaterade aktiviteter.

Omvärldens intresse för forskningen som NAI bedriver ökar stadigt,

vilket märks genom att nordiska biståndsmyndigheter i ökande

utsträckning söker samarbete med institutets forskare på olika områden

och genom att antalet ansökningar om att få publikationer utgivna genom

NAI ökar.

Anslagsutveckling - Nordiska Afrikainstitutet

Tusental kronor

1999 Utfall 9922 1 Anslags-sparande 2563

2000 Anslag 10761 Utgiftsprognos 13000

2001 Förslag 10914

2002 Beräknat 11135 2

2003 Beräknat 11374 3

1 Avser utfall på A2.2 (1999) Biståndsförvaltning

2 Motsvarar 10914 i 2001 års prisnivå

3 Motsvarar 10914 i 2001 års prisnivå

Motionerna

Centerpartiet kräver i motion 2000/01:U201 (c) att ett blivande

fredscentrum med tillhörande myndighet placeras i anslutning till Sidas

verksamhet i Ådalen.

Kristdemokraterna anser i motion 2000/01:U217 (kd) yrkande 3 att det

nationellt, inom den svenska utrikespolitiken och utrikesförvaltningen,

finns behov av ökad politisk och organisatorisk samordning. Inom den

svenska handels-, miljö- och biståndspolitiken måste en bättre

samordning ske. En översyn bör göras för att se om myndigheter som Sida,

Kommerskollegium m.fl. kan samarbeta eller slås ihop i en gemensam

myndighet för global utveckling.

I motion 2000/01:U304 (m) yrkande 1 kräver motionärerna att Sverige bör

avveckla sitt bilaterala bistånd och att Sida bör läggas ned (yrkande

2). Härigenom inbesparas 450 miljoner kronor i administrationskostnader

som i stället kan användas till multinationellt bistånd.

I motion 2000/01:U410 (kd) föreslår Kristdemokraterna ökad samordning i

reformerna av Sveriges krishanteringsförmåga. Motionärerna föreslår

inrättandet av ett internationellt fredscentrum i Sverige för en

effektivare samordning av såväl insatser som förberedelser inför olika

internationella hjälpinsatser.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att internationell fredsfrämjande verksamhet blir

en allt viktigare del i svensk utrikespolitik. Vad gäller inrättandet av

ett internationellt fredscentrum i Sverige kan utskottet konstatera att

regeringen i augusti 2000 tagit emot utredningen Att verka för fred -

ett gemensamt fredscentrum i Sverige (SOU 2000:74).

Utskottet konstaterar att utredningen nu har remitterats till

myndigheter och organisationer verksamma inom området internationell

fredsfrämjande verksamhet och regeringen skall efter remissbehandlingen

ta ställning till utredningens förslag och då även lokaliseringen av ett

eventuellt fredscentrum.

Med vad som ovan anförts och med avslag på motion U201 (c) anses motion

U410 (kd) besvarade.

Utskottet anser att en sammanslagning av de svenska myndigheter som har

ansvaret för bistånd och biståndsförvaltning inte är rationell eller

önskvärd.

Med detta avstyrker utskottet motion U217 (kd) yrkande 3.

Utskottet konstaterar att Sveriges bistånd kanaliseras till ungefär två

tredjedelar i form av bilateralt bistånd. Detta bygger på ett nära

samarbete mellan det svenska samhället, staten och kommuner, enskilda

organisationer universitet och högskolor, näringsliv och dess motparter

i olika u-länder. Att lägga ner Sida och omdirigera resurserna till

multilaterala organisationer främst FN skulle få långtgående

konsekvenser för detta samarbete, som i sig utgör basen för Sveriges

biståndsengagemang.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U304 (m) yrkandena 1

och 2.

Politikområdet Samarbete med Central- och Östeuropa

Propositionen (avsnitt 4 s. 67-81)

Politikområdet Samarbete med Central- och Östeuropa består av

utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa, som främst bedrivs

genom Sida och Svenska institutet, samt avsättning för förlustrisker vad

avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier.

Målen för samarbetet med Central- och Östeuropa är för treårsperioden

1999-2001:

- att främja en säkerhetsgemenskap,

- att fördjupa demokratins kultur,

- att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,

- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.

Allt utvecklingssamarbete skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv.

Relationen till länderna i Central- och Östeuropa är en högt prioriterad

fråga för regeringen och samarbetet med dessa länder är ett viktigt

instrument både för att främja utvecklingen i länderna och för

relationerna med Sverige. Att verka för en utvidgning av EU, fördjupade

relationer till Ryssland och Ukraina, för vilka EU har antagit särskilda

samarbetsstrategier, demokratiseringen av Vitryssland samt ett

intensifierat Östersjösamarbete är centrala element i regeringens

politik. Landstrategier för samarbetet med de prioriterade länderna

under perioden 1999-2001 har beslutats av regeringen år 1999.

Regeringen kommer i vårpropositionen år 2001 att lämna förslag på

inriktning av samarbetet efter 2001.

Samarbetets huvudområden

Att främja en säkerhetsgemenskap

Samarbetet är i första hand inriktat på insatser i Estland, Lettland och

Litauen men omfattar även vissa projekt i Ryssland, Ukraina och Polen.

Samarbetet med Ryssland, inklusive Kaliningrad är under utveckling.

Insatserna avser stöd till:

säkerhetspolitisk kompetens,

demokratiskt totalförsvar,

fredsfrämjande insatser,

gränsbevakning, stärkt yttre gränskontroll och tullsamarbete,

kampen mot internationell och organiserad brottslighet,

asyl- och migrationspolitisk kompetens,

beredskap mot olyckor och katastrofer,

icke-spridning och förstöring av massförstörelsevapen,

motverka skadliga miljöeffekter av militär verksamhet.

Att fördjupa demokratins kultur

Den demokratiska processen i Central- och Östeuropa fortsätter med vissa

undantag att utvecklas positivt. Den formella grunden för demokrati är i

huvudsak lagd. I allmänhet finns en önskan att utveckla och stärka

demokratin samt att leva upp till de åtaganden som anslutning till

internationella konventioner om mänskliga rättigheter innebär.

Att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling

Insatserna syftar till att stödja en ekonomisk omvandling som är socialt

hållbar. Samarbetsländerna har på kort tid övergått från planekonomi

till marknadsekonomi. Omfattande strukturomvandlingar har inletts. En

rad utmaningar kvarstår nu för att befästa den ekonomiska

strukturförändringen, främja ett gott företagsklimat med allmän

rättssäkerhet, utveckla effektiva institutioner och förutsägbara regler

och säkerställa en god social nivå och skydd för de svaga grupperna i

samhället.

Att stödja en miljömässigt hållbar utveckling

Miljöområdet har prioriterats av regeringen för det fortsatta arbetet

med den nordliga dimensionen. Viktiga utgångspunkter för det svenska

miljöstödet är Åtgärdsprogrammet för Östersjön och Agenda 21 för

Östersjöområdet - Baltic 21. För kandidatländerna skall det svenska

stödet inriktas på de krav som ställs inför dessa länders kommande EU-

medlemskap.

Jämställdhet

Det svenska utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa har också

till uppgift att underlätta genomförandet av handlingsplanen från FN:s

kvinnokonferens i Peking och därigenom se till att kvinnor och män i

samarbetsländerna får samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.

Vid planering av alla typer av insatser skall hänsyn tas till hur dessa

påverkar kvinnor respektive män ur ett jämställdhetsperspektiv.

Samarbetsländerna

De prioriterade länderna i utvecklingssamarbetet med Central- och

Östeuropa är Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina. I

Ryssland skall de nordvästra regionerna inklusive Kaliningrad

prioriteras, även om insatser även förekommer i andra regioner och på

federal nivå. Särskild beredskap finns att intensifiera samarbetet med

Vitryssland när de politiska förutsättningarna för detta föreligger.

Huvuddelen av det bilaterala utvecklingssamarbetet sker med de

prioriterade länderna. Insatser kan även förekomma i övriga länder men i

mycket begränsad omfattning.

Estland

Estland har drivit reformprocessen målmedvetet och i snabb takt och är

nu ett av de länder i Central- och Östeuropa som nått längst i sin

ekonomiska omvandling. Den estniska ekonomin har visat en stadig

tillväxt på i snitt över 4 % sedan 1995. EU-medlemskap och medlemskap i

Nato är högt prioriterat på den utrikespolitiska dagordningen. Estland

påbörjade förhandlingarna om EU-medlemskap i den första vågen av länder

1998 och blev medlem i WTO 1999.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Estland inleddes 1990. Under 1999

fattades beslut om insatser för drygt 26 miljoner kronor, vilket är en

minskning med 20 miljoner kronor jämfört med 1998. Stöd för Estlands EU-

integration är det övergripande syftet med insatserna.

Lettland

Lettland har gjort stora framsteg i sin ekonomiska omvandlingsprocess

och har i flera år sett en stark tillväxt i ekonomin. Integrationen med

EU är ett högt prioriterat mål. Medlemskap i EU och i Nato utgör de

främsta utrikespolitiska prioriteringarna. I december 1999 inbjöds

landet att starta förhandlingar om EU-medlemskap. Lettland blev medlem i

WTO i februari 1999.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Lettland inleddes 1990. Under 1999

beslutades om insatser på ca 60 miljoner kronor, vilket är en minskning

med 18 miljoner kronor jämfört med 1998. Det övergripande syftet med

insatserna är att stödja Lettlands integration i EU.

Litauen

Litauen har gjort stora framsteg i omvandlingsprocessen. Privatiseringen

är långt framskriden. Medlemskap i EU och Nato utgör de högsta

prioriteringarna i Litauens utrikespolitik och landet inbjöds i december

1999 att inleda förhandlingar om EU-medlemskap. Litauen har ännu inte

blivit medlem i WTO, men förväntas kunna bli det inom kort.

Litauen är det land i Central- och Östeuropa som fått den näst största

andelen av svenskt stöd. Sedan det tog sin början 1990 till och med 1999

uppgår det till drygt 800 miljoner kronor. Stödet domineras av insatser

för att förbättra säkerheten vid kärnkraftverket Ignalina. Under 1999

beslutades om insatser uppgående till ca 34 miljoner kronor, vilket är

en minskning med 4 miljoner kronor jämfört med 1998.

Polen

Polen är en av de övergångsekonomier som nått längst i sin

omvandlingsprocess. Tillväxten har varit stabil på en hög nivå under

åtta år. Landet har kommit långt i sin EU-anpassning även om utmaningar

fortfarande kvarstår. Omfattande reformer har genomförts av

pensionssystemet samt hälso- och sjukvård. Genomgripande förändringar av

den regionala administrationen har gjorts. Omstrukturering av den tunga

industrin (kol och stål) och jordbruket återstår dock. Omfattande

insatser krävs för att åstadkomma en förbättrad miljösituation.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Polen har i hög grad fokuserat på

insatser på miljöområdet. Insatser för att utveckla offentlig

förvaltning har dock kommit alltmer i fokus under senare år.

Utvecklingssamarbetet med Polen fasas nu emellertid gradvis ut för att

övergå i reguljärt grannlandssamarbete. Insatser för att stödja EU-

integrationen skall fortgå tills landet blivit medlem i EU. Under 1999

beslutades om insatser på ca 63 miljoner kronor, vilket är en ökning med

7 miljoner kronor jämfört med 1998.

Ryssland

Huvuddelen av det svenska utvecklingssamarbetet med Ryssland sker på

regional och lokal nivå, framför allt i nordvästra Ryssland. Insatser

sker även i andra regioner och på federal nivå. Ett viktigt syfte är att

knyta Ryssland närmare till övriga Europa och underlätta Rysslands

deltagande i europeiska och regionala samarbetsstrukturer. Under 1999

fattades beslut om insatser om drygt 337 miljoner kronor, vilket är en

ökning med 108 miljoner kronor jämfört med 1998.

Ukraina

Ukraina hör sedan 1999 till de prioriterade samarbetsländerna för det

svenska utvecklingssamarbetet. Beslut om insatser för ca 66 miljoner

kronor fattades under 1999, vilket är en minskning med 10 miljoner

kronor jämfört med 1998. Insatser har gjorts avseende

fastighetsregister, statistik, kommunalt självstyre och utbildning av

socialarbetare samt inom miljöområdet. Stödet skall även

fortsättningsvis inriktas på kunskapsöverföring och

institutionsutveckling.

Diagram 1. Stödet 1989-99 fördelat på länder

Regionalt samarbete

Östersjösamarbetet har konsoliderats och en enhetlig paraplystruktur för

det mellanstatliga samarbetet har etablerats under året inom ramen för

Östersjöstaternas råd. En ny energifunktion har lokaliserats till det

internationella sekretariatet i Stockholm. Vid regeringschefernas möte i

Kolding lades grunden för ett regionalt samarbete på IT-området och för

att bekämpa smittsamma sjukdomar.

Barentssamarbetet konkretiseras och inriktas mer på lokalt förankrade

initiativ. Prioritet ges åt arbete för att förbättra förutsättningarna

för näringslivssatsningar och lokal utveckling. Andra sektorer som

berörs är energibesparing och energieffektivisering, samarbete mellan

regionens tullmyndigheter och skogssamarbete.

Inom det arktiska samarbetet genomförs avancerad klimatforskning och

omfattande studier med kartläggning av andra miljöförändringar. Under

det amerikanska ordförandeskapet har arbete inletts för att utforma en

gemensam syn på hållbar utveckling i de arktiska områdena.

EU:s Interreg-program spelar en viktig roll genom att stödja

gränsöverskridande. Svenska aktörer kan delta i ett flertal mindre

Interreg-program i närområdet.

Det EU-relaterade utvecklingssamarbetet

Sverige verkar aktivt för att underlätta anpassningsprocessen i de tio

EU-kandidatländerna Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Tjeckien,

Slovakien, Rumänien, Bulgarien och Slovenien. Detta är en viktig del av

den svenska utvidgningspolitiken. I enlighet med regeringens proposition

1997/98:70 utgörs en stor del av utvecklingssamarbetet med Estland,

Lettland, Litauen och Polen följaktligen av kunskapsöverföring och

institutions-uppbyggnad med relevans för ländernas framtida medlemskap i

EU. Ett särskilt svenskt program för EU-integrationsstöd till samtliga

kandidatländer hanteras av Utrikesdepartementet. Hittills har 19

miljoner kronor anslagits till detta stödprogram.

Andra insatser inom politikområdet

Viktiga insatser görs också i de länder i Central- och Östeuropa som

enligt OECD:s biståndsorgan, DAC, klassificeras som utvecklingsländer.

Det rör sig om områden i f.d. Sovjetunionen (Moldavien, Kaukasus och

Centralasien) och f.d. Jugoslavien samt Albanien. Dessa insatser

finansieras inom utgiftsområde 7, politikområde Internationellt

utvecklingssamarbete och behandlas där.

För att främja tillväxt och sysselsättning i Sverige genom

näringslivsinriktade insatser i Östersjöregionen har tidigare en miljard

kronor avsatts i den så kallade Östersjömiljarden. Ytterligare en

miljard kronor har beslutats av riksdagen för femårsperioden 1999-2003.

Medlen skall användas för näringslivssatsningar och omfatta stöd till

såväl företagsetableringar som projektexport och marknadssatsningar samt

stöd till angelägna miljö- och energisatsningar. Insatserna, som

samordnas med och kompletterar utvecklingssamarbetet med

Östersjöländerna, finansieras inom politikområde Utrikeshandel, export-

och investeringsfrämjande och behandlas under utgiftsområde 24.

Anslagsöversikt för Samarbetet med Central- och Östeuropa

Tusental kronor

Anvisat 2000 Beräknat 2001

9:1 Samarbete med Central- och Östeuropa

9:1.1 Samarbete med Central- och Östeuropa genom Sida 531000 610000

9:1.2 Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska institutet

54000

54000

9:1.3 Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet 4636 4636

9:1.4 Övriga bidrag till samarbetet med Central- och Östeuropa 135364

196364

Summa anslag 9:1 725000 865000

9:2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt

stöd och exportkreditgarantier

25000

35000

Summa anslag B 750000 900000

Ett program för samarbetet med Central- och Östeuropa har beslutats av

riksdagen för perioden 1999-2001 som totalt omfattar 2 400 miljoner

kronor. Anslaget 9:1 Samarbete med Central- och Östeuropa omfattar

anslagsposterna Samarbete med Central- och Östeuropa genom Sida,

Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska institutet, Bidrag

till Stiftelsen Öst-ekonomiska Institutet samt Övriga bidrag till

samarbetet med Central- och Östeuropa.

Eftersom samarbetet med Central- och Östeuropa är ett treårigt program

som temporärt ingår i myndigheternas verksamhet belastas anslaget 9:1

med vissa förvaltningsutgifter. Utfallet 1999 var 29,5 miljoner kronor.

Budgeten för 2000 är 36,2 miljoner kronor. För 2001 avses högst 44,8

miljoner kronor avdelas för förvaltningsutgifter. Av anslaget beräknar

regeringen anslå 610 miljoner kronor till Sida, 54 miljoner till Svenska

institutet, 4,6 miljoner kronor till Östekonomiska Institutet och 196,4

miljoner kronor till Övriga bidrag till samarbetet med Central- och

Östeuropa.

Motionerna

I motion 2000/01:U404 (c) yrkande 25 konstateras att Rysslands starkt

nedsatta konventionella militära förmåga bl.a. tycks ha kompenserats med

en vidgad roll för kärnvapnen. Det är angeläget att finna civil eller

militärt fredlig användning för den ryska militära kunskapen. Sverige

skulle kunna gå i spetsen för att mobilisera internationella finansiella

resurser till Ryssland, för att utveckla civila företag där kunnandet

kunde nyttjas för t.ex. nedrustning och demobilisering av kärnvapen.

I motion 2000/01:U705 (fp) yrkande 2 konstaterar Folkpartiet att

Kaliningrad hamnat i en utsatt och isolerad position. Kaliningrads

strategiska ställning är viktig för utveckling av den säkerhetspolitiska

stabiliteten i södra Östersjön. Motionärerna menar att det är viktigt

att verka för en ekonomisk och demokratisk utveckling i enklaven

Kaliningrad.

I motion 2000/01:Kr345 (kd) yrkande 48 konstaterar Kristdemokraterna att

Sverige bör sträva efter ett väl utbyggt internationellt idrottsutbyte

för både ledare och aktiva på bredd och på elitnivå. Genom kulturella

och idrottsliga kontakter kan förståelse och kunskap om andra folk och

kulturer öka, till gagn för avspänning och samförstånd. Under 1998

avslutas ett Sida-samarbete med särskild tyngdpunkt på de baltiska

staterna som handlar om att bygga upp och utveckla östeuropeiska

idrottsrörelser. Motionärerna menar att detta arbete bör fortsätta och

vidareutvecklas.

Utskottets överväganden

I motion U404 (c) yrkande 25 menar motionärerna att Sverige bör gå i

spetsen för att mobilisera finansiella resurser till Ryssland för att

utveckla civila företag där kärnvapenkunnandet kan utnyttjas.

Utskottet konstaterar att det massiva programmet för forskning och

framställning av massförstörelsevapen i det forna Sovjetunionen har

lämnat ett arv efter sig bestående av bl.a. en enorm kunskapsbas hos de

forskare och tekniker som var verksamma i programmen.

1992 togs initiativet till ett samarbete mellan de stater inom OSS som

hade berörts av sovjetiska massförstörelsevapenprogram samt intresserade

stater i väst. Samarbetet sker inom ramen för organisationen

International Science & Technology Center (ISTC) som är baserad i

Moskva. Syftet med samarbetet är att de f.d. vapenforskarna, som

besitter avancerad expertis inom ett flertal vetenskapliga och tekniska

områden, skall verka i samarbete med forskningsinstitut eller företag i

väst inom projekt som har civil inriktning, t.ex. inom områdena miljö,

energi eller forskning om vaccin.

Sverige var fram till 1997 en av parterna till ISTC och bidrog med

sammanlagt ca 4 miljoner US dollar. Sedan 1997 ingår Sveriges

finansiering i EU:s bidrag.

Utskottet menar att ISTC är en bra fungerande organisation som väl

uppfyller sitt huvudsyfte och som ger andra positiva effekter för de

medverkande parterna. Sverige avser att verka för ett fortsatt bidrag

till ISTC från EU.

Med ovan anförda anses motion U 404 (c) yrkande 25 vara besvarad.

I motion U705 (fp) yrkande 2 framhålls vikten av stöd till enklaven

Kaliningrad.

Utskottet konstaterar att sedan Sovjetunionens upplösning är Kaliningrad

en enklav, geografiskt avskild från övriga Ryssland. Kaliningrad har

fortfarande en viktig militärstrategisk betydelse för Ryssland.

Örlogsstaden Baltisjk i regionen är sålunda fortsatt hemmahamn för den

ryska Östersjömarinen.

Beträffande de bilaterala svensk-ryska förbindelserna kan konstateras

att ett relativt välutvecklat vänortssamarbete mellan södra Sverige och

Kaliningrad har växt fram under senare år. Detta samarbete omfattar

kontakter på såväl kommun- som regionnivå. Sverige bedriver också ett

betydande utvecklingssamarbete i Kaliningrad, främst genom Sida men

också genom Svenska institutet. Sida har sedan 1995 finansierat ett

fyrtiotal projekt inom områden som förvaltningsreformer och

miljöåtgärder. Det bedrivs även ett viktigt samarbete mellan

Rikspolisstyrelsen och polismyndigheten i Kaliningrad.

Det regionala samarbetet som Sverige stöder syftar bland annat till att

skapa förutsättningar för Kaliningrad att kunna inta en naturlig plats i

det nätverk av regionala kontakter runt Östersjön som nu håller på att

växa fram.

Med vad som ovan anförts anses motion U705 (fp) yrkande 2 vara besvarad.

I motion Kr345 (kd) yrkande 48 argumenteras för svenskt bistånd till

medverkan i östeuropeiska idrottsrörelser.

Utskottet konstaterar att folkrörelsers betydelse för att stärka

demokratin på gräsrotsnivå är omvittnad. I de nya demokratierna i

Östeuropa är det viktigt att enskilda organisationer ges uppmuntran att

utvecklas. I detta sammanhang spelar idrotten en viktig roll. Sida har

därför givit direkt stöd via Riksidrottsförbundet till verksamhet i

Baltikum i syfte att bygga upp och stärka dessa länders idrottsrörelser.

Sida bidrar också genom Forum Syd med stöd till idrottsorganisationer i

tredje världen och i Östeuropa.

Med vad som ovan anförts anses motion Kr345 (kd) yrkande 48 vara

besvarad.

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Budgetåret 2001 är det sista året i det treåriga programmet för Central-

och Östeuropa. Regeringen bedömer dock att samarbetet kommer att

fortsätta och preliminärt har 600 miljoner kronor beräknats för år 2002

och 900 miljoner kronor år 2003. För att verksamheten inte avsevärt

skall påverkas negativt under år 2001 föreslås att bemyndigande ges att

under 2001 göra ekonomiska åtaganden om högst 860 miljoner kronor för

insatser i Central- och Östeuropa under åren 2002-2004.

Samarbetet med Central- och Östeuropa genom Sida

Regeringen bedömer att de insatser som görs via Sida är av stort värde

för samarbetsländerna och att de bidrar till en utveckling mot normalt

grannlandssamarbete. Regeringen beräknar att anslå 610 miljoner kronor

till Sida för budgetåret 2001.

Samarbetet med Central- och Östeuropa genom Svenska institutet

Svenska institutets insatser för en fördjupning av demokratins kultur i

samarbetsländerna har varit ändamålsenlig. Regeringen beräknar därför

anslå 54 miljoner kronor till Svenska institutets verksamhet i Central-

och Östeuropa för budgetåret 2001.

Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet

Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades 1989 gemensamt av staten

och näringslivet. Institutets syfte är att främja kunnandet i Sverige om

de ekonomiska förhållandena i Östeuropa. Genom avtal åtar sig staten att

lämna årliga bidrag till Östekonomiska Institutet. Under 1999 tecknades

ett nytt femårigt avtal där staten förbinder sig att under perioden

årligen lämna 4,6 miljoner kronor i bidrag. För budgetåret 2001 beräknas

statens bidrag uppgå till 4,6 miljoner kronor.

Övriga bidrag till samarbetet med Central- och Östeuropa

I denna anslagspost ingår bl.a. medel för samarbete och stöd på det

kärntekniska området, medel för multilateralt stöd samt medel för

säkerhetsfrämjande insatser.

Utgifter för administrativa kostnader i utrikesförvaltningen täcks av

medel från denna anslagspost. I anslagsposten ingår även medel till

handelshögskolan i Riga och juristhögskolan i Riga.

Vad gäller säkerhetsfrämjande insatser skall regeringen framgent bereda

och besluta om följande insatser i den mån de är av särskild utrikes-

och säkerhetspolitisk vikt:

stöd till säkerhetspolitisk kompetens,

fredsfrämjande insatser,

demokratiskt totalförsvar,

gränsbevakning,

bekämpning av internationell och organiserad brottslighet,

ickespridning och förstöring av massförstörelsevapen.

Regeringen beräknar att anslå 196,4 miljoner kronor till Övriga bidrag

till samarbetet med Central- och Östeuropa för budgetåret 2001.

Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd

och exportkreditgarantier

Länderna i Central- och Östeuropa har behov av finansiellt stöd för att

påskynda reformprocessen. Detta kan bland annat avse

betalningsbalansstöd eller exportkreditgarantier till vissa länder i

Central- och Östeuropa. Medel avsätts för att täcka eventuella

skadeförluster.

Sverige har under perioden 1991/92-1994/95 utfäst betalningsbalansstöd

till elva länder. Vid utgången av år 2000 har fem länder återbetalat

sina lån. Den totala utestående skulden till Sverige uppgår då till 1295

miljoner kronor. För eventuella skadeförluster skall 10 %, i något fall

15 %, av den utestående skulden avsättas. Det sammanlagda behovet av

avsättningar under år 2001 uppgår till 145 miljoner kronor. Hittills har

179 miljoner kronor avsatts för eventuella skadeförluster. Skillnaden på

34 miljoner kronor beror på återbetalda lån.

Exportkreditgarantiramen

Regeringen har inrättat en exportkreditgarantiram på 2,5 miljarder

kronor för de baltiska länderna och Ryssland. Affärer med Kazakstan,

Ukraina och Vitryssland har även inkluderats vid kredittider över ett år

i samfinansiering med internationella finansieringsinstitutioner. Syftet

med ramen är att bidra till att utveckla näringsliv och infrastruktur i

berörda länder samt att bidra till ett varaktigt samarbete mellan de

berörda länderna och svenska företag. Regeringen har sedan 1993 avsatt

431 miljoner kronor för eventuella skadeförluster vilket belopp belastat

anslaget för utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa.

Budgetåret 1999 godkände riksdagen en höjning av ramen från 2,0 till 2,5

miljarder mot bakgrund av den utvärdering som genomfördes under år 1998.

Med hänsyn till den ekonomiska krisen i Ryssland har dock denna höjda

ram tills vidare inte ställts till EKN:s förfogande. För att förhindra

skadeförluster bör en restriktiv hållning intas till utnyttjande av

ramen på Ryssland till dess att den ekonomiska situationen har

stabiliserats.

Med anledning av höjningen av ramen med 500 miljoner kronor skall en

avsättning för skadeförluster ske med 100 miljoner kronor under en

treårsperiod. För 1999 avsattes 6 miljoner kronor och för 2000 avsattes

25 miljoner kronor. På anslaget finns också 34 miljoner kronor som

tidigare avsatts för finansiellt stöd. Regeringen föreslår att 35

miljoner kronor avsätts för budgetåret 2001. Därmed har de beräknade 100

miljoner kronorna avsatts. Av de hittills gjorda avsättningarna på 431

miljoner kronor har 37 miljoner kronor utbetalats till EKN för

skadeförluster.

Regeringen föreslår att den bemyndigas ikläda staten betalningsansvar i

form av statsgarantier för exportkreditgivning för vissa länder i

Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 150 000 000 kr.

Motionerna

Sveriges samarbete med länderna i Central- och Östeuropa handlar, enligt

Folkpartiet i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 43, inte om samma saker

som samarbetet med länderna i tredje världen. Det viktigaste i

samarbetet med länderna i Öst- och Centraleuropa är att de så

fullständigt som möjligt kommer med i det demokratiska Europas olika

institutioner och integreras i det normala ekonomiska utbytet mellan

olika europeiska länder.

I motion 2000/01:U647 (s) konstateras att miljösituationen på Kolahalvön

är katastrofal. Inget annat land i världen har så många

kärnkraftsreaktorer samlade på så liten yta. Sverige ligger endast 40-50

mil från området. Sverige har beredskap mot olyckor och katastrofer, men

oftast är de inte kända för allmänheten. I detta fall är det däremot

mycket viktigt att invånarna som bor närmast området får information och

kunskap om säkerhet vid en eventuell atomkraftolycka. I likhet med vad

som gjorts i Norge föreslår motionärerna att en folder ges ut.

I motion 2000/01:U509 (m) yrkande 8 framhåller Moderaterna att stödet

till Central- och Östeuropa bör föras över till Utrikesdepartementet

eftersom det är av annan karaktär än det bistånd som Sida hanterar. I

yrkande 9 föreslås att det svenska stödet måste fungera som ett

komplement främst till det som kanaliseras via EU med inriktning på att

stödja demokratins, rättsstatens och marknadsekonomins utveckling i

kandidatländerna, samt ländernas förmåga att hantera EU:s gemensamma

regelverk. I yrkande 11 konstateras att problematiken kring hiv/aids i

Ryssland och delar av Östeuropa är ett lika dolt som allvarligt problem.

Orsakerna är till stora delar de samma som för TBC, fattigdom och

brister i sjukvården. Svenskt östbistånd bör ha en tydlig inriktning på

smittskyddsarbetet. Särskilt TBC- och hiv/aids-problematiken bör

uppmärksammas.

Utskottets överväganden

I motion U206 (fp) yrkande 43 framhålls vikten av att inlemma länderna i

Öst- och Centraleuropa i det demokratiska Europa.

Utskottet konstaterar att det övergripande målet för det svenska

bilaterala samarbetet med kandidatländerna är att stödja dessa länders

integration i Europa. Det bilaterala stödet har samtidigt en viktig roll

som komplement till EU-stödet. Detta gäller i synnerhet stödet på det

sociala området. Regeringen har i särpropositionen för

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa betonat att samarbete

på det sociala området skall utökas, bland annat genom insatser som

stöder ländernas egna strävanden till reformering av hälso- och sjukvård

samt social omsorg.

I februari 2000 hölls en expertkonferens som föreslog ett mellanstatligt

regionalt samarbete för att motverka den allvarliga ökningen av

smittsamma sjukdomar, såsom TBC och hiv/aids i regionen. Vid

Östersjötoppmötet i Kolding i april 2000 bekräftades allvaret i

hälsosituationen genom att regeringscheferna tillsatte en aktionsgrupp

av personliga representanter för att utarbeta en plan för att få

kontroll över situationen.

Med vad som ovan anförts anses motion U206 (fp) yrkande 43 vara

besvarad.

Motion U647 (s) menar att informationen till allmänheten om säkerheten

vid en atomkraftsolycka på Kolahalvön behöver stärkas genom utgivningen

av en folder.

Utskottet delar motionärernas oro vad gäller miljösituationen på

Kolahalvön. Regeringen har emellertid inte fått information från

länsstyrelserna om något informationsbehov. Sverige bidrar både genom

bilaterala och internationella organisationer till att höja säkerheten

vid kärntekniska anläggningar i Sveriges närhet för att därigenom minska

riskerna för kärnkraftsolyckor. Arbetet sker med bidrag till bl.a.

Kärnsäkerhetsfonden, NSA, som administreras av Europeiska

utvecklingsbanken EBRD. De bilaterala insatserna sker framförallt genom

SKI och SSI. Dessutom finns en internationell arbetsgrupp kallad Contact

Expert Group (CEG) som kartlägger behovet och prioriterar insatser för

att omhänderta använt kärnbränsle och radioaktivt avfall i nordvästra

Ryssland.

I sin skrivelse 1998/99:33 sammanfattade regeringen sin bedömning av

beredskapsläget mot nedfall av radioaktiva ämnen. I denna skrivelse

refereras till proposition (prop. 1996/97:11) där regeringen dragit

slutsatsen att beredskapen mot olyckor i svenska och utländska

kärntekniska anläggningar, mot bakgrund av tidigare utförda åtgärder, är

tillfredsställande. Regeringen avser att under hösten behandla området

nedfall av radioaktiva ämnen i sin skrivelse om svåra påfrestningar på

samhället i fred. Utskottet förutsätter att regeringen, i detta eller

annat sammanhang, överväger hur informationen till allmänheten, om

säkerheten i händelse av eventuell atomkraftsolycka lämpligen sprids.

Därvid kan också de i motionen omnämnda norska erfarenheterna bli

prövade.

Med vad som ovan anförts anses motion U647 (s) vara besvarad.

I motion U509 (m) yrkande 8 föreslås att handläggningen av det svenska

stödet till Central- och Östeuropa överförs till Utrikesdepartementet.

Utskottet konstaterar att Utrikesdepartementet och Sida har

huvudansvaret för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa, och

de har bland annat till uppgift att bereda regeringens beslut om

medelsfördelningen mellan olika organisationer som i sin tur ansvarar

för planering och implementering av samarbetsinsatserna.

Utskottet menar att insatserna bör hanteras av särskilda myndigheter,

som Sida och Svenska institutet, på det sätt och med den omfattning som

i dag sker. Utrikesdepartementets uppgift är att utarbeta en policy och

följa upp de mål som riksdagen beslutat om.

Med vad som ovan anförts avstyrks motion U509 (m) yrkande 8.

I motion U509 (m) yrkande 9 föreslås att det svenska stödet till

Central- och Östeuropa främst måste fungera som ett komplement till det

stöd som kanaliseras via EU samt vara inriktat på demokratifrågor,

rättsstaten och makroekonomiska frågor.

Utskottet konstaterar att riktlinjerna för det nuvarande treåriga

programmet för samarbetet med Central- och Östeuropa 1999-2001

beslutades av riksdagen 1998 och baserades på regeringens proposition

1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete. Dessutom har mer

konkreta strategier tagits fram för utvecklingssamarbetet med länderna i

det prioriterade samarbetsområdet. Samarbetet fokuseras på att främja en

säkerhetsgemenskap, fördjupa demokratins kultur, stödja en socialt

hållbar ekonomisk omvandling och på att främja en miljömässigt hållbar

utveckling. Förutom de baltiska länderna och Polen prioriteras Ryssland

(de nordvästra regionerna inklusive Kaliningrad) och Ukraina. Stödet

till de baltiska länderna har minskat under senare år medan stödet till

Ryssland har ökat.

En utredning har tillsatts för att utvärdera hittillsvarande samarbete

samt lämna förslag beträffande inriktningen på insatser efter 2001. En

särskild proposition om samarbetets inriktning, behov, mål och

omfattning kommer att lämnas våren 2001.

Med vad som ovan anförts anses motion U509 (m) yrkande 9 vara besvarad.

I motion U509 (m) yrkande 11 hävdas att svenskt östbistånd bör ha en

tydlig inriktning på smittskyddsarbete, särskilt TBC- och hiv/aids-

problematiken.

Utskottet har inhämtat att Sverige betonat att samarbete på det sociala

området skall utökas, bland annat genom insatser som stöder ländernas

egna strävanden till reformering av hälso- och sjukvård och social

omsorg. Samarbetet på det sociala området har i enlighet med regeringens

avsikter ökat under senare år. Hälsoreformer och smittskydd har ägnats

ökad uppmärksamhet.

Sverige var vidare initiativtagare till det samarbete om kontroll av

smittsamma sjukdomar som pågår inom Östersjöstaternas råd (CBSS).

Med vad som ovan anförts anses motion U509 (m) yrkande 11 vara besvarad.

I propositionen 2000/01:1 yrkande 4 föreslås att riksdagen bemyndigar

regeringen att ikläda staten betalningsansvar till ett belopp om 860 000

000 för garantigivning.

Utskottet tillstyrker proposition 2000/01:1 yrkande 4.

Utskottet finner det viktigt att exportkreditgarantier kan lämnas till

vissa länder i Central- och Östeuropa samt även att det är värdefullt

att visst finansiellt stöd kan ges till länder som söker internationell

finansiering av projekt. Propositionens yrkande 5 tillstyrks därmed.

Hemställan

Utskottet hemställer

Verksamheten

1. beträffande en översyn av utvecklingssamarbetets mål och

utformning

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkandena 1, 2 och 40,

2000/01:U208 samt 2000/01:U216 yrkandena 1, 2 och 4 besvarade med vad

utskottet anfört,

res. 1 (kd)

res. 2 (fp)

2. beträffande biståndets utformning

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U210 och 2000/01:U213

yrkande 10 besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande partnerskapet i biståndet

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U211 yrkandena 4 och 6 besvarad

med vad utskottet anfört,

4. beträffande främjande av ekonomisk tillväxt och utveckling

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U216 yrkande 9 besvarad med vad

utskottet anfört,

5. beträffande utvecklingsländernas integration i världshandeln

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkandena 21 och 22

samt 2000/01:N328 yrkandena 7, 8 och 13 besvarade med vad utskottet

anfört,

6. beträffande främjande av demokrati och mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U216 yrkande 5 besvarad med vad

utskottet anfört,

7. beträffande internationell samordning vid humanitära kriser

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U216 yrkande 19 besvarad med

vad utskottet anfört,

8. beträffande politiska partiers demokratistöd

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 9 och

2000/01:U216 yrkande 8 besvarade med vad utskottet anfört,

9. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter som övergripande

biståndsmål

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkandena 3 och 20

samt 2000/01:U213 yrkandena 2 och 3 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 3 (c, fp)

10. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i proposition 2000/01:1, volym

4, utgiftsområde 7, avslår motionerna 2000/01:U206 yrkandena 45 och 46,

2000/01:U213 yrkande 13, 2000/01:U216 yrkande 25 samt 2000/01:Fi211

yrkande 14 i berörd del,

res. 4 (kd)

res. 5 (c)

res. 6 (fp)

Anslag och utfästelser

11. beträffande anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt

bistånd för budgetåret 2001

att riksdagen med bifall till proposition 2000/01:1, volym 4,

utgiftsområde 7, yrkandena 3 och 6 och med avslag på motionerna

2000/01:U206 yrkandena 44 och 47, 2000/01:U212 yrkandena 1-3,

2000/01:U214, 2000/01:U216 yrkandena 26 och 27 samt 2000/01:Fi211

yrkande 14 i berörd del för budgetåret 2001 under utgiftsområde 7

Internationellt bistånd anvisar anslag, med de anslagsvillkor som

framgår av detta betänkande, enligt utskottets förslag i bilaga 1 till

betänkandet,

Medelstilldelning och prioriteringar i bilateralt utvecklingssamarbete

12. beträffande samordningen av bistånds- och flyktingpolitiken

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206 yrkande 32 besvarad med

vad utskottet anfört,

13. beträffande effektiva internationella organisationer

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U213 yrkande 20 besvarad med

vad utskottet anfört,

14. beträffande spridningen av hiv/aids

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U216 yrkande 14 besvarad med

vad utskottet anfört,

15. beträffande avgifter för att finansiera FN:s

konfliktförebyggande verksamhet

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:Fi216 yrkande 2 och

2000/01:Fi217 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,

16. beträffande en rättvisare världsordning, skuldavskrivningar och

Världsbankens roll

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U213 yrkande 21,

2000/01:U216 yrkande 15, 2000/01:U617 samt 2000/01:N384 yrkandena 1 och

2 besvarade med vad utskottet anfört,

17. beträffande ekologiskt hållbar utveckling

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 23,

2000/01:U216 yrkande 17, 2000/01:U213 yrkandena 1 och 8, 2000/01:U217

yrkande 11 samt 2000/01:N328 yrkande 16 besvarade med vad utskottet

anfört,

18. beträffande särskilda katastrofinsatser

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U211 yrkandena 9 och 10

samt 2000/01:U217 yrkande 6 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 7 (v, mp)

19. beträffande försoningsfrämjande åtgärder och lagföring av

krigsförbrytare

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U216 yrkande 18 besvarad med

vad utskottet anfört,

20. beträffande jämställdhet mellan kvinnor och män

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 29,

2000/01:U211 yrkande 5, 2000/01:U614 yrkandena 1 och 2, 2000/01:U630

yrkande 10 och 2000/01:A811 yrkande 15 besvarade med vad utskottet

anfört,

21. beträffande svenska företag och arbetsmarknadslagstiftning i

samarbetsländerna

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U211 yrkande 8 besvarad med vad

utskottet anfört,

22. beträffande funktionshindrades rättigheter

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 30 och

2000/01:U650 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,

23. beträffande barnrättsperspektiv i biståndet

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206 yrkande 26 besvarad med

vad utskottet anfört,

24. beträffande inriktningen på EU:s gemensamma bistånd

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkandena 33-35 samt

2000/01:K398 yrkande 17 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,

25. beträffande storleken på EU:s bistånd

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 41,

2000/01:U213 yrkande 12 samt 2000/01:K398 yrkande 17 i berörd del

besvarade med vad utskottet anfört,

26. beträffande frihandel och kvoter inom teko-området

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 36 och

2000/01:K398 yrkande 17 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,

Bilateralt utvecklingssamarbete

27. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter i

utvecklingssamarbetet

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206 yrkandena 4, 5 och 11

besvarad med vad utskottet anfört,

28. beträffande kanaler för demokratibistånd

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:U206 yrkandena 6 och 7 samt

2000/01:U621 yrkande 5,

res. 8 (m)

res. 9 (fp)

29. beträffande demokratiska institutioner och

fattigdomsbekämpning

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 8 samt

2000/01:U658 yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet anfört,

30. beträffande fri- och rättigheter för homo- och bisexuella

personer

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 16,

2000/01:L459 yrkande 22 och 2000/01:Ju724 yrkande 27 besvarade med vad

utskottet anfört,

31. beträffande informationsteknologi som inslag i svenskt bistånd

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206 yrkande 10 besvarad med

vad utskottet anfört,

32. beträffande demokratibistånd till Armenien

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U660 yrkandena 3 och 4 besvarad

med vad utskottet anfört,

33. beträffande sexuell och reproduktiv hälsa

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206 yrkandena 25, 27 och 28

besvarad med vad utskottet anfört,

34. beträffande kampen mot hiv/aids

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U207 yrkandena 1-4 besvarad med

vad utskottet anfört,

35. beträffande effektiv socialpolitik

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U216 yrkande 12 besvarad med

vad utskottet anfört,

36. beträffande bistånd och näringsliv

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U211 yrkande 7,

2000/01:U213 yrkande 5 samt 2000/01:U216 yrkandena 11 och 21 besvarade

med vad utskottet anfört,

37. beträffande vattenfrämjande åtgärder i u-länder

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206 yrkande 24 besvarad med

vad utskottet anfört,

38. beträffande u-ländernas skuldbörda

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U211 yrkande 1,

2000/01:U213 yrkandena 4, 14, 16, 17 och 19 samt 2000/01:U658 yrkande 4

besvarade med vad utskottet anfört,

res. 10 (c)

39. beträffande korruptionsbekämpning och bistånd genom enskilda

organisationer

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U623 yrkande 8 besvarad med vad

utskottet anfört,

res. 11 (m)

40. beträffande hälsoforskning

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U216 yrkande 13 besvarad med

vad utskottet anfört,

41. beträffande väpnade konflikter, vapeninköp och minröjning

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U202, 2000/01:U211 yrkande

12, 2000/01:U216 yrkande 7 och 2000/01:U645 besvarade med vad utskottet

anfört,

42. beträffande enskilda organisationers roll i biståndet

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 31,

2000/01:U213 yrkande 7, 2000/01:U216 yrkande 20, 2000/01:U616 yrkande 4

samt 2000/01:U658 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,

Afrika

43. beträffande en nordisk Afrikafond

att riksdagen avslår motion 2000/01:U213 yrkande 23,

res. 12 (c)

44. beträffande biståndet till Somalia

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U612 yrkandena 1-3 besvarad med

vad utskottet anfört,

45. beträffande biståndet till Etiopien och Eritrea

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U602 samt 2000/01:U631

yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet anfört,

46. beträffande läkemedelsutveckling avseende tropiska sjukdomar

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U620 yrkande 6 besvarad med vad

utskottet anfört,

47. beträffande decentralisering av biståndets administration

att riksdagen avslår motion 2000/01:U620 yrkande 13,

res. 13 (m)

Övriga regioner och länder

48. beträffande fattigdomsbekämpning som övergripande mål i

biståndet

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U620 yrkande 1 besvarad med vad

utskottet anfört,

49. beträffande respekten för rättsstaten

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U620 yrkande 2 besvarad med vad

utskottet anfört,

50. beträffande resultatinriktat bistånd

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U620 yrkande 5 besvarad med vad

utskottet anfört,

51. beträffande utvecklingsländernas handelsmöjligheter

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U620 yrkande 7 besvarad med vad

utskottet anfört,

res. 14 (m)

52. beträffande landramar i utvecklingssamarbetet

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U620 yrkande 8 besvarad med vad

utskottet anfört,

res. 15 (m)

53. beträffande bistånd till länder med korrumperade regimer

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U620 yrkande 9 besvarad med vad

utskottet anfört,

res. 16 (m)

54. beträffande skuldavskrivningar

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U620 yrkandena 10 och 11

besvarad med vad utskottet anfört,

55. beträffande enskilda organisationers roll i

biståndsplaneringen

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U620 yrkande 12 besvarad med

vad utskottet anfört,

56. beträffande enskilda organisationers och FN:s roll i biståndet

till Asien

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U503 yrkande 3,

2000/01:U632 yrkande 3, 2000/01:U633 yrkande 3, 2000/01:U655 och

2000/01:U703 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,

57. beträffande bistånd till Kuba

att riksdagen avslår motion 2000/01:U629 yrkande 5,

res. 17 (m, kd, c, fp)

58. beträffande återuppbyggnadsarbetet på västra Balkan

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U404 yrkande 23 besvarad med

vad utskottet anfört,

59. beträffande bistånd till Armenien

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U203 besvarad med vad utskottet

anfört,

60. beträffande funktionshindrades situation

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U211 yrkande 2 besvarad med vad

utskottet anfört,

61. beträffande bildandet av ett institut för genusfrågor

att riksdagen avslår motion 2000/01:U211 yrkande 3,

res. 18 (v)

62. beträffande kvinnors tillgång till sexuell och reproduktiv

hälsovård

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U213 yrkande 6 besvarad med vad

utskottet anfört,

63. beträffande formerna för en utvärderingsfunktion

att riksdagen med avslag på motion 2000/01:U216 yrkande 23 förklarar

motion 2000/01:U216 yrkande 24 besvarad med vad utskottet anfört,

res. 19 (m, kd, c, fp)

Utfästelser inom anslaget 8:1

64. beträffande utfästelser under budgetåret 2001

att riksdagen bifaller yrkande 2 i proposition 2000/01:1, volym 4,

utgiftsområde 7,

65. beträffande placering av ett fredscentrum

att riksdagen med avslag på motion 2000/01:U201 förklarar motion

2000/01:U410 besvarad med vad utskottet anfört,

res. 20 (c)

66. beträffande sammanslagning av svenska biståndsmyndigheter

att riksdagen avslår motion 2000/01:U217 yrkande 3,

res. 21 (kd)

67. beträffande nedläggning av Sida

att riksdagen avslår motion 2000/01:U304 yrkandena 1 och 2,

Central- och Östeuropa

68. beträffande nedrustning och demobilisering av kärnvapen i

Ryssland

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U404 yrkande 25 besvarad med

vad utskottet anfört,

69. beträffande stöd till enklaven Kaliningrad

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U705 yrkande 2 besvarad med vad

utskottet anfört,

70. beträffande stöd till idrottsrörelser i utvecklingsländer och

Östeuropa

att riksdagen förklarar motion 2000/01:Kr345 yrkande 48 besvarad med

vad utskottet anfört,

71. beträffande integreringen i Europas demokratiska institutioner

av Central- och Östeuropa

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206 yrkande 43 besvarad med

vad utskottet anfört,

72. beträffande miljösituationen på Kolahalvön

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U647 besvarad med vad utskottet

anfört,

73. beträffande kanaliseringen av svenskt bistånd till Central- och

Östeuropa

att riksdagen avslår motion 2000/01:U509 yrkande 8,

res. 22 (m)

74. beträffande inriktningen av svenskt bistånd till Central- och

Östeuropa

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U509 yrkande 9 besvarad med vad

utskottet anfört,

75. beträffande inriktningen på smittskyddsarbete i svenskt bistånd

till Central- och Östeuropa

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U509 yrkande 11 besvarad med

vad utskottet anfört,

76. beträffande utfästelser under budgetåret 2001 för Central- och

Östeuropa

att riksdagen bifaller yrkande 4 i proposition 2000/01:1, volym 4,

utgiftsområde 7,

77. beträffande avsättning för förlustrisker och exportgarantier

att riksdagen bifaller yrkande 5 i proposition 2000/01:1, volym 4,

utgiftsområde 7.

Stockholm den 21 november 2000

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Sören Lekberg (s), Lars

Ohly (v), Holger Gustafsson (kd), Bertil Persson (m), Carina Hägg (s),

Liselotte Wågö (m), Agneta Brendt (s), Marianne Jönsson (s), Murad Artin

(v), Sten Tolgfors (m), Marianne Samuelsson (mp), Marianne Andersson

(c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Ahlqvist (s), Karin Enström (m)

och Rosita Runegrund (kd).

Reservationer

1. En översyn av utvecklingssamarbetets mål och utformning (mom.1)

Holger Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. på s. 20 börjar med

"Utskottet menar att" och slutar med " i detta skede." bort ha följande

lydelse:

Det övergripande målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbete

är att höja de fattigas levnadsnivå. De sex av riksdagen fastlagda

delmålen, att bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning,

ekonomisk och politisk självständighet, demokratisk samhällsutveckling,

en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön samt

jämställdhet mellan kvinnor och män, samverkar för att bidra till det

övergripande målet. Kristdemokraterna håller i princip med om dessa

målsättningar men vill lägga till det övergripande målet att höja de

fattigas levnadsnivå och hävda människovärdet, samt som

biståndspolitiskt mål även att främja respekten för de mänskliga

rättigheterna och att verka för säkerhetsfrämjande och

konfliktförebyggande åtgärder.

Vi har alla ett gemensamt ansvar för varandra. Det är den insikten, den

visionen, som engagerar hundratusentals människor i vårt land att göra

betydelsefulla insatser för systrar och bröder i de fattiga länderna.

För kyrkor, folkrörelser, organisationer och en mängd ideella föreningar

är solidaritetstanken en självklarhet.

Människovärdet är universellt och kan därför inte relativeras av

geografiska gränser. Oberoende av faktorer som ras, kön, ålder, religion

osv. har varje människa ett och samma värde. Det är allas ansvar och

plikt att verka för att trygga människovärdet i alla delar av världen.

Ett av de verktyg som används för att uppnå detta mål är det

internationella biståndet. Mänskliga rättigheter är såväl ett mål som

ett medel inom utvecklingssamarbetet. Genom ökad delaktighet i

samhället, starkare civila samhällen och större spridning av makt och

resurser främjas förutsättningarna för en positiv ekonomisk, social och

hållbar utveckling, liksom en mer jämlik fördelning. Åsiktsfrihet och

ett öppet samhälle är medel för att motverka korruption, något som

drabbar de fattigaste hårdast.

Därmed tillstyrks motion U216 (kd) yrkande 1. Motionerna U206 (fp)

yrkandena 1, 2 och 40 och U216 (kd) yrkandena 2 och 4 anses besvarade

med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande en översyn av utvecklingssamarbetets mål och utformning

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U216 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar

motionerna 2000/01:U206 yrkandena 1, 2 och 40, 2000/01:U208 och

2000/01:U216 yrkandena 2 och 4 besvarade med vad utskottet anfört,

2. En översyn av utvecklingssamarbetets mål och utformning (mom.1)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar "Utskottet

menar att" och slutar med " i detta skede." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att demokratimålet skall vara det överordnade bland

målen för utvecklingssamarbetet. Utgångspunkten är att varje människa

har rätt att leva ett liv i fred och frihet. Därför är demokrati det

enda styrelseskick som är människan värdigt. Demokrati medför positiva

effekter som gynnar utvecklingen i landet. Makthavare som vill bli

omvalda har ett intresse av att genomföra samhälleliga förändringar. En

positiv demokratisk och ekonomisk utveckling i u-länderna och det gamla

östblocket ligger i hög grad i Sveriges intresse. Miljöförstöring kan

motverkas och världsekonomin stimuleras. Påtvingade

befolkningsomflyttningar kan långsiktigt motverkas. Krigsriskerna

minskar. Och sist men inte minst: den enskilda människan kan åtnjuta

större möjligheter att påverka sin livssituation. I ett läge där många

människor runt om i världen fortfarande plågas av diktatur och

statsterrorism kan få uppgifter vara viktigare än att sprida demokratins

idéer över världen.

Utskottet menar att demokrati och respekt för mänskliga rättigheter

också har ett egenvärde. De är alltså inte endast ett medel att skapa

utveckling utan en förutsättning för och en del av själva

utvecklingsbegreppet. Det handlar om att skapa anständiga samhällssystem

utan förtryck. Sådana system är i längden utvecklingsbefrämjande också i

ekonomisk mening.

I dag är fattigdomsbekämpning det övergripande målet för svensk

biståndspolitik. Utskottet menar dock att det är uppenbart att det inte

är resurs-

överföringar som skapar utveckling, inte heller är det

resursöverföringar som de fattiga upplever som sitt mest alarmerande

problem. Då Världsbanken gått ut och frågat 60 000 fattiga i

"Consultations with the poor" om vad de upplever som sin största brist

säger de att det de främst vill prioritera är insatser mot fysisk

ohälsa, laglöshet, brist på jämställdhet mellan könen samt bristen på

förtroende för institutioner. Utskottet menar att detta är en

förskjutning av fattigdomsdefinitionen, som fått genomslag i

institutioner som IMF:s och Världsbankens användning av begreppet. Vad

man då menar med fattigdomsbekämpning är företeelser som utmärker en

liberal demokrati. Utveckling sker när människor har verktygen i sina

egna händer. Detta är vad som utmärker en demokrati och därför skall

demokrati vara det överordnade bland målen för utvecklingssamarbetet.

Därmed tillstyrker utskottet motion U206 (fp) yrkande 1. Motionerna U206

(fp) yrkandena 2 och 40, U208 (s) och U216 (kd) yrkandena 1, 2 och 4

anses besvarade med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande en översyn av utvecklingssamarbetets mål och utformning

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U206 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar

motionerna 2000/01:U206 yrkandena 2 och 40, 2000/01:U208 och

2000/01:U216 yrkandena 1, 2 och 4 besvarade med vad utskottet anfört,

3. Demokrati och mänskliga rättigheter som övergripande biståndsmål

(mom.9)

Marianne Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar

med."Utskottet menar att" och slutar med "och mänskliga rättigheter."

bort ha följande lydelse:

Utskottet menar att följderna av att mottagarländer med svaga

förvaltningar "bombarderas" med tusentals projekt innebär stora

påfrestningar för mottagarlandets förvaltning. Formerna för överföring

av biståndsresurser skall därför vara enkla och administrativt klara.

Utskottet framhåller att det talar för en starkare inriktning på stöd

till hela program eller processer snarare än projekt - i kombination med

tydliga krav på politikens innehåll. Det kräver också ökad

internationell givarsamordning.

Förutsättningen för sådant bredare stöd är, enligt utskottets

uppfattning, att Sverige som givare känner ett rimligt mått av

förtroende för den politik som förs - den ekonomiska politiken i stort

eller politiken inom den berörda sektorn. Här måste det alltså med

nödvändighet finnas ett betydande inslag av villkor, s.k.

konditionalitet, i biståndsgivningen. Enligt utskottets mening är

kravlöshet förödande i all hjälpverksamhet. Utskottet vill vidare betona

att den nya politik som bygger på partnerskap aldrig får leda till att

Sverige behandlar korrupta eller odemokratiska regimer som jämbördiga

partner. Detta ger en legitimitet åt makthavare som inte skall stödjas

utifrån.

Därmed tillstyrks motion U206 (fp) yrkande 3. Motionerna U206 (fp)

yrkande 20 samt U213 (c) yrkandena 2 och 3 anses besvarade med vad

utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter som övergripande

biståndsmål

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U206 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar

motionerna 2000/01:U206 yrkande 20 samt 2000/01:U213 yrkandena 2 och 3

besvarade med vad utskottet anfört,

4. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom.10)

Holger Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med.

"Utskottet har vid" och slutar med "i anslutning till vårpropositionen"

bort ha följande lydelse:

Det svenska biståndet har sedan början av 1960-talet präglats av en

generös inställning. Enprocentsmålet har, sedan en enig riksdag

beslutade om det 1968, varit en grundbult i biståndet. Beslutet om 1 %

av BNI till biståndet var tänkt att garantera långsiktighet och undvika

att biståndet gjordes beroende av tillfälliga fluktuationer i statens

finanser. Under goda år höjdes biståndet i pengar räknat, för att minska

när det gick sämre för Sverige. Detta kunde ske oberoende av växlingar

vid regeringsmakten.

Det förtjänar att påpekas att biståndet endast vid två tillfällen nått

upp till 1% av BNI, nämligen 1982 samt 1992, då Alf Svensson var

biståndsminister. Att notera är att Sverige vid bägge dessa tillfällen

leddes av borgerliga regeringar.

Sedan regeringsskiftet 1994 har regeringen med stöd av Moderata

samlingspartiet och Centerpartiet kraftigt skurit ned biståndet från 0,9

% till en nivå runt 0,7 %. För åren 2001-2002 föreslår regeringen, med

hjälp av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, mycket blygsamma successiva

höjningar till 0,74 % år 2002. Med denna takt skulle det ta 30 år för

att åter nå enprocentsnivån. Den uttalade ambitionen att återupprätta

enprocentsmålet är, enligt utskottets mening, därför inte trovärdig.

Regeringen föreslår denna låga biståndsnivå i en tid då den ena

katastrofen avlöst den andra i olika delar av världen. Orkaner,

översvämningar, jordbävningar och förödande krig har nödvändiggjort

stora biståndsinsatser. Samtidigt finns stora behov av långsiktigt stöd

för utveckling av demokrati och mänskliga rättigheter. Behovet av

skuldavskrivningar är akut, samtidigt som regeringen indirekt låter de

fattigaste vara med och betala saneringen av Sveriges statsskuld.

Utskottet vänder sig mot denna politik.

Utskottet anser att den låga biståndsnivån 0,7 % aldrig borde ha

accepterats. Ambitionen att åter nå upp till 1 % av BNI måste nu bli

trovärdig, något som regeringens förslag inte innebär. Regeringen

skriver i årets budgetproposition att ambitionen är att uppnå

enprocentsmålet när de statsfinansiella förutsättningarna för detta

föreligger. Regeringen poängterar ofta att det går bra för Sverige och

att den svenska ekonomin är god och detta ökar visserligen biståndet

något. Utskottet vill dock gå längre för att möta de enorma behoven.

Motionsledes har Kristdemokraterna under flera år föreslagit en plan för

att nå enprocentsmålet i början av det nya millenniet. Utskottet anser

att en sådan plan nu bör upprättas.

Vad som ovan anförts om biståndsramen och enprocentsmålet bör ges

regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U216 (kd) yrkande 25. Motionerna U206 (fp)

yrkandena 45 och 46, U213 (c) yrkande 13 samt Fi211 (fp) yrkande 14 i

berörd del anses besvarade med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U216 yrkande 25 och med

anledning av yrkande 1 i proposition 2000/01:1, volym 4, utgiftsområde

7, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt

förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkandena 45 och 46, 2000/01:U213

yrkande 13 samt 2000/01:Fi211 yrkande 14 i berörd del besvarade med vad

utskottet anfört,

5. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom.10)

Marianne Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med

"Utskottet har vid" och slutar med "i anslutning till vårpropositionen"

bort ha följande lydelse:

För att uppnå en utveckling som är politiskt, ekonomiskt, socialt och

miljömässigt hållbar krävs åtgärder inom alla samhällssektorer.

Biståndspolitiken måste ges en sådan strukturell inriktning att

människorna i mottagarländerna får ökade förutsättningar att långsiktigt

kunna lösa fattig-domsproblemen. Detta kan bara förverkligas inom en

stabil ram för utveckling, bestående av fred och säkerhet, ekonomisk

tillväxt, god styrelse, starka institutioner och kontinuerlig utveckling

av mänsklig kapacitet.

Den länk som ofta saknas i arbetet med fattigdomsbekämpning är ett

effektivt självstyre. Det svenska biståndet bör därför göra möjligt för

biståndsmottagarna att själva driva arbetet och utforma egna

fattigdomsbekämpningsprogram, att själva bygga upp och utveckla sina

länder. Biståndet måste göra det möjligt för fattiga kvinnor och män att

medverka i utvecklingsprocesser och förbättra sin förmåga att försörja

sig och ta sig ur sin fattigdom. Utan ett starkt civilt samhälle kan

aldrig en långsiktigt stabil demokratisk utveckling uppnås.

Folkrörelserna och de enskilda organisationerna spelar en oerhört viktig

roll i det sammanhanget.

Det handlar emellertid inte bara om att bättre utnyttja och samordna

befintliga resurser. Det behövs även mer pengar. Det offentliga

biståndet till de minst utvecklade länderna har minskat till den lägsta

nivån på 20 år. Många givarländer har dragit ner sina biståndsanslag;

exempelvis anslår världens sju rikaste industriländer (G7) i genomsnitt

endast 0,19 % av BNP till bistånd. Sveriges agerande som föregångare på

det här området lämnar mycket i övrigt att önska.

Det internationella utvecklingssamarbetet hör till vårt lands

viktigaste och mest konkreta utrikespolitiska verksamheter. Det är en

självklarhet att Sverige skall ta på sig sin del av ansvaret också för

de globala problemens lösning. Utskottet anser att det är angeläget att

biståndsmålet på 1 % av BNI återupprättas i en betydligt snabbare och

jämnare takt än vad som för närvarande sker. Att uppfylla

enprocentsmålet är mycket viktigt för Sveriges anseende i det

internationella samfundet.

Vad som ovan sagts om att återupprätta biståndsmålet på 1 % av BNI bör

ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U213 (c) yrkande 13. Motionerna U216 (kd)

yrkande 25, U206 (fp) yrkandena 45 och 46 samt Fi211 (fp) yrkande 14 i

berörd del anses besvarade med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U213 yrkande 13 och med

anledning av yrkande 1 i proposition 2000/01:1, volym 4, utgiftsområde

7, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt

förklarar motionerna 2000/01:U216 yrkande 25, 2000/01:U206 yrkandena 45

och 46 samt 2000/01:Fi211yrkande 14 i berörd del besvarade med vad

utskottet anfört,

6. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom.10)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med

"Utskottet har vid" och slutar med "i anslutning till vårpropositionen"

bort ha följande lydelse:

De socialdemokratiska regeringarna har sedan 1994 skurit i det svenska

biståndet mer än någon tidigare regering gjort. Stödpartierna

Vänsterpartiet och Miljöpartiet har inte förmått att nämnvärt förändra

den bilden. De förbättringar som drivits igenom har senare stoppats av

begränsningsbelopp som regeringen utfärdat. Det har skapat en svår

situation för främst Sida men även för enskilda organisationer. Det enda

påtagliga resultatet är att det i budgeten utlovas en substantiell

höjning om tre år, alltså efter nästa val. "Gärna solidaritet, men inte

nu", är parollen.

Utskottet anser det vara viktigt att fastslå att regeringens

nedskärningar inom biståndspolitiken inte har kunnat motiveras med

uteblivna resultat. Tvärtom, biståndet har i hög grad gett positiva

resultat. Investeringar i "mänskligt kapital" har exempelvis ofta varit

mycket framgångsrika. Biståndet har främjat läskunnighet, försett

människor med rent vatten, lärt dem vikten av hygien och gett dem

tillgång till en fungerande hälso- och sjukvård. Stödet till

diktaturernas offer i Latinamerika och södra Afrika har inte bara varit

humanitärt motiverat utan har också förbättrat förutsättningarna för den

demokratisering som nu pågår. De som hävdar att bistånd är onödigt

saknar grund för sitt påstående.

Utskottet motsätter sig den nedprioritering av biståndet som skett de

senaste åren. Utskottet kan heller inte acceptera att biståndet, enligt

regeringens förslag, endast skall uppgå till 0,73, 0,74 respektive 0,81

% av BNI för åren 2001, 2002 samt 2003. Behoven av demokratiska och

ekonomiska reformer och katastrofhjälp i tredje världen är omedelbara. I

dag föreligger dessutom de statsfinansiella förutsättningarna för att

höja ambitionen och påskynda återställandet av enprocentsmålet.

Utskottet menar att en successiv och konsekvent höjning med början år

2001 vore att föredra framför den plötsliga ökning som regeringen

föreslår om tre år. Biståndsarbetet blir ryckigt när man ena dagen inför

begränsningar på biståndsanslaget och andra dagen utlovar plötsliga

höjningar. Detta försvårar planeringen för de organisationer som arbetar

med bistånd. Utskottet menar att det kommer att gå ut över biståndets

kvalitet och förstöra de enskilda organisationernas relationer med sina

samarbetspartner i utvecklingsländerna.

I ljuset av Sveriges ekonomiska utveckling och behovet av att säkra att

fler människor får del av globaliseringens fördelar, anser utskottet att

biståndsnivån framöver måste höjas i en helt annan takt än vad

regeringen föreslår. Vägen mot det av riksdagen fastställda

enprocentsmålet måste vara trovärdig. Så är inte fallet med regeringens

förslag. Folkpartiet har motionsledes presenterat en plan för en

återgång till enprocentsmålet inom en femårsperiod. Förslaget innebär

att allokeringar på 0,81%, 0,85% och 0,88% av BNI görs för åren 2001,

2002 och 2003, vilket motsvarar en ökning av biståndet med 1 700, 2 400

respektive 1 700 miljoner kronor utöver regeringens förslag för

respektive år, eller sammanlagt 5 800 miljoner kronor för åren

2001-2003. Utskottet ställer sig bakom en plan med en sådan inriktning.

Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U206 (fp) yrkandena 45 och 46. Motionerna U216

(kd) yrkande 25, U213 (c) yrkande 13 samt Fi211 (fp) yrkande 14 i berörd

del anses besvarade med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:U206 yrkandena 45 och 46

samt av yrkande 1 i proposition 2000/01:1, volym 4, utgiftsområde 7, som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar

motionerna 2000/01:U216 yrkande 25, 2000/01:U213 yrkande 13 samt

2000/01:Fi211 yrkande 14 i berörd del besvarade med vad utskottet

anfört,

7. Särskilda katastrofinsatser (mom.18)

Lars Ohly, Murad Artin (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med "Det

humanitära biståndet" och slutar med "av tidigare erfarenheter" bort ha

följande lydelse:

Under senare år har flera länder i världen drabbats av omfattande

naturkatastrofer. De som drabbas är de fattiga länderna där

levnadsstandarden är låg, bostäderna bräckliga och tillfälliga och

infrastrukturen svag. Översvämningar, stormar och skyfall har inneburit

oerhörda umbäranden för befolkningen.

Organisationen Christian Aid har genomfört en omfattande fallstudie av

hur miljö- och naturkatastrofen Mitch drabbade Honduras: In debt to

disaster - What happened to Honduras after Hurricane Mitch. Studien

behandlar både de bakomliggande orsakerna till denna katastrof och

presenterar förslag till åtgärder. Den visar med stor tydlighet att

sådana naturkatastrofer inte är olyckshändelser orsakade av naturens

nyckfullhet, utan att andra än de drabbade bär ansvaret för vad som

sker.

I rapporten från Christian Aid föreslås en rad åtgärder för att skapa

ett varningssystem för annalkande naturkatastrofer, ökat stöd till

byggandet av säkra hamnar och mycket annat. Utskottet yrkar att Sverige

i internationella sammanhang bör ta upp frågan om ett s.k. early

warning-system och medverka ekonomiskt till uppbyggnaden av ett sådant.

Det svenska biståndet är vidare, påpekar utskottet, utformat så att det

övriga biståndet drabbas när stora katastrofer inträffar. Därför bör i

stället en fond för katastrofbistånd byggas upp. Detta bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Motion U211 (v) yrkande 9 tillstyrks därmed. Motionerna U211 (v) yrkande

10 och U217 (kd) yrkande 6 anses besvarade med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande särskilda katastrofinsatser

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U211 yrkande 9 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar

motionerna 2000/01:U211 yrkande 10 samt 2000/01:U217 yrkande 6 besvarade

med vad utskottet anfört,

8. Kanaler för demokratibistånd (mom.28)

Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Sten Tolgfors (m) och Karin

Enström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar med "Utifrån

analys av" och slutar med "i dessa fall" bort ha följande lydelse:

Utskottet yrkar att bistånd inte får utbetalas till statsmakter som

grovt och systematiskt kränker mänskliga rättigheter och utövar förtryck

mot sina medborgare. Allvarlig korruption skall också utesluta bistånd.

Ingen långsiktig och reell utveckling är möjlig utan någon grad av

demokrati och respekt för människors rättigheter. I de länder som tar

emot ett betydande svenskt bistånd har Sverige ett särskilt ansvar för

att respekten för mänskliga rättigheter och demokrati stärks och att

etablerade regler och principer efterlevs.

Hittills har Sveriges agerande varit för svagt. Bistånd har alltför ofta

utbetalats utan några direkta krav på att utvecklingen skall gå i

riktning mot demokrati med ökad respekt för mänskliga rättigheter. Även

statsmakter som i decennier har förtryckt sitt folk har kunnat räkna med

svenskt bistånd.

Sverige måste nu på ett mycket aktivare och tydligare sätt ställa krav

och driva på utvecklingen mot demokrati och respekt för mänskliga

rättigheter. Utskottet anser således att inslaget av villkor bör öka i

det bilaterala biståndet vad gäller dessa två frågor.

Därmed tillstyrks motion 621 (m) yrkande 5. Motionerna U206 (fp)

yrkandena 6 och 7 anses besvarade med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande kanaler för demokratibistånd

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U621 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar

motion 2000/01:U206 yrkandena 6 och 7 besvarad med vad utskottet anfört,

9. Kanaler för demokratibistånd (mom.28)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar med "Utifrån

analys av" och slutar med "i dessa fall" bort ha följande lydelse:

Utskottet menar att biståndsdialogen måste vara ett kraftfullt

instrument för att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Därför

skall budskapet vara entydigt även till länder där vi har starka

exportintressen, såsom Kina.

Om demokratibistånd skall bedrivas i diktaturstater, totalitära stater

eller stater som ej tillåter flerpartisystem anser utskottet att

biståndet skall ske genom enskilda organisationer. Det måste stå klart

för mottagarländerna att biståndets omfattning och inriktning kan

påverkas av hur demokratifrågan hanteras. I detta avseende skall

inslaget av villkor i biståndsgivningen öka. Utskottet menar vidare att

Sverige bör undvika bilaterala biståndsengagemang i länder vars regimer

inte strävar efter demokratisering.

Därmed tillstyrks motion U206 (fp) yrkandena 6 och 7. Motionen U621 (m)

yrkande 5 anses besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande kanaler för demokratibistånd

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U206 yrkandena 6 och 7 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar

motion 2000/01:U621 yrkande 5 besvarad med vad utskottet anfört,

10. U-ländernas skuldbörda (mom.38)

Marianne Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med

"Utskottet anser att" och på s. 77 slutar med

"utvecklingsansträngningarna skall lyckas." bort ha följande lydelse:

Många u-länders förvaltningar fungerar dåligt. Länderna har ofta tagit

över kolonialtidens stela byråkratier eller själva byggt upp

överdimensionerade och centraliserade förvaltningar. Samtidigt utvecklas

flera länder från plan-ekonomi till marknadsorienterade samhällen. En

nödvändig, men inte tillräcklig, förutsättning för att minska

fattigdomen är ekonomisk tillväxt. Det är självklart att den ekonomiska

tillväxten också måste vara miljömässigt hållbar för att ge varaktiga

effekter för fattigdomsminskning.

Förbättrade statsfinanser, effektivare statsförvaltning, fungerande

regelsystem och fördelningsmekanismer, ökad rättssäkerhet och

decentraliserad samhällsmakt genererar långsiktigt verkande effekter. En

sund makro- och mikroekonomisk politik samt en strävan att upprätta väl

fungerande institutioner och ett regelverk som befrämjar demokrati,

laglighet, öppenhet och effektivitet är nödvändiga förutsättningar för

en hållbar ekonomisk tillväxt.

Statens möjligheter till resursplanering och högre inkomster ger större

möjlighet att satsa på fördelningspolitiska åtgärder och kan uppnås

genom exempelvis effektivare indrivning av skatter och avgifter,

förbättrad kapacitet vad gäller budgetarbete, redovisning och revision

samt genom mindre svinn och korruption. Att bidra till att etablera och

utveckla fungerande samhällsinstitutioner, som exempelvis bank- och

rättsväsende, skattesystem m.m. och stödja demokratisk utveckling och

ekonomiska reformer samt stärka insatserna mot korruption är därför

avgörande. Korruption leder till misshushållning med knappa resurser och

drabbar därmed alla.

De fattiga ländernas skuldbörda förhindrar vidare alla möjligheter till

utveckling. Enbart Afrikas skuldbörda till väst uppgår i dag till

oerhörda 350 miljarder dollar. Av världens totala investeringar de

senaste två åren gick en procent till Afrika. Så länge huvuddelen av ett

lands exportinkomster går till att betala en enorm skuldbörda, kan ingen

utveckling åstadkommas.

Utskottet välkomnar Världsbankens och Internationella valutafondens

(IMF) gemensamma initiativ, det s.k. HIPC-initiativet (Heavily Indebted

Poor Countries) som syftar till att skriva av lån och därmed minska de

fattigaste och mest skuldtyngda ländernas räntebörda. Det är bra att man

bestämt sig för att blåsa nytt liv i skuldfrågan och satt upp ett antal

delmål till år 2015. Ett av målen är att halvera fattigdomen.

Centerpartiet anser att det är bra som ett steg på vägen men vill

understryka att det övergripande målet alltjämt måste vara att utrota

fattigdomen.

HIPC-initiativet är dock otillräckligt. Ökade svenska resurser på detta

område skulle ge regeringen större trovärdighet i arbetet att få till

stånd globala beslut om substantiella avskrivningar av de fattiga

ländernas skulder.

Världsbanken och IMF tog under 1980-talet ledningen i den nya

utvecklingspolitik som kom att benämnas strukturanpassning. I

saneringsöverenskommelser med fattiga länder som var beroende av stora

lån från Världsbanken togs i många år bara strikt nationalekonomiska

hänsyn. IMF ställde stora krav på att länderna skulle genomföra

strukturanpassningsprogram för att få ytterligare lån. Övriga givare

anslöt sig som regel till dessa villkor. Programmen innebar att ekonomin

skulle liberaliseras. [Statliga monopol skulle bort, statliga företag

konkurrensutsättas och gärna privatiseras. Icke lönsamma företag skulle

läggas ned, statliga subventioner av t.ex. livsmedel skulle tas bort

liksom prisregleringar. Övervärderade valutor skulle skrivas ned,

statsbudgeten skulle bringas i balans och budgetunderskott skäras bort

genom besparingar.] Demokratiska problem, kränkningar av mänskliga

rättigheter diskuterades inte, och de överenskommelser som Världsbanken

och IMF gjorde hölls länge strikt hemliga. Många enskilda organisationer

har protesterat mot detta arbetssätt.

Under senare år har man försökt modifiera strukturanpassningsprogrammen

genom ökade sociala hänsyn. Världsbanken arbetar också mer med s.k.

mjuka lån. Fortfarande skapar emellertid kraven på marknadsanpassning

och åtstramning stora påfrestningar för de fattiga länder som ställs

inför dem. Förhandlingsklimatet mellan banken eller valutafonden och

lånekunden har förändrats. Sociala förhållanden, demokrati och mänskliga

rättigheter diskuteras nu regelmässigt. Vissa avtal med några länder har

publicerats och båda institutionerna har inlett diskussioner och möten

med frivilliga organisationer. De opinionsbildare som i flera år arbetat

seriöst för att förändra institutionernas arbetssätt har således till

stor del lyckats.

Mycket återstår dock att göra. Utskottet anser det inte rimligt att

svältdrabbade länder skall använda stora delar av sitt bistånd till

ränta och amortering på skulder. All sanering av ett lands ekonomi måste

utgå ifrån de grundvärden som finns i FN-stadgan, nämligen respekt för

mänskliga rättigheter, rättsstaten, demokrati och ekonomisk och social

utveckling. Det innebär att både Världsbanken och IMF skall ha en

uttalad skyldighet att beakta dessa värden i förhandlingar och

avtalsslut med de stater som lånar pengar.

De fattiga staternas ekonomi måste växa för att de skall kunna bli

stabila, demokratiska och skapa sig en plats i världsekonomin. Privata

investeringar överskuggar med bred marginal biståndet. Denna trend

kommer säkerligen att fortsätta i takt med förbättrade kommunikationer,

och möjligheten att förlägga produktion var som helst i världen blir

därmed större. Därför behövs stora investeringar i utvecklingsländernas

sociala och ekonomiska infrastruktur.

Utländska direktinvesteringar i de minst utvecklade länderna (MUL-

länderna) är ett viktigt inslag i dessa länders

utvecklingsansträngningar eftersom relativt små förändringar i handels-

och investeringsresurserna genererar mycket mer resurser för utveckling

än några förutsebara ökningar i det offentliga biståndet.

De utvecklingsstrategier som förespråkats av de multilaterala

finansieringsinstitutionerna har begränsningar. Det internationella

samfundet måste se över dessa och ta mer hänsyn till utvecklingens

sociala, mänskliga och miljömässiga dimensioner. Ett transparent

internationellt ekonomiskt beslutsfattande med deltagande av alla

berörda parter inklusive näringsliv, fri-villigorganisationer och den

akademiska världen är en förutsättning för att internationella

utvecklingsansträngningar skall lyckas. Detta bör ges regeringen till

känna.

Därmed tillstyrks motion U213 (c) yrkandena 14, 16, 17 och 19.

Motionerna U211 (v) yrkande 1, U213 (c) yrkande 4 och U658 (fp) yrkande

4 anses besvarade med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande u-ländernas skuldbörda

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:U213 yrkandena 14, 16, 17

och 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och

förklarar motionerna 2000/01:U211 yrkande 1, 2000/01:U213 yrkande 4 och

2000/01:U658 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,

11. Korruptionsbekämpning och bistånd genom enskilda organisationer

(mom.39)

Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Sten Tolgfors (m) och Karin

Enström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med "Bistånd

bör på" och slutar med "rättigheter och korruption." bort ha följande

lydelse:

Korruption utgör ett avsevärt hinder för såväl det internationella som

det inhemska handelsutbytet. En korrumperad och inkompetent statsmakt

utgör ofta det påtagligaste hindret för ett lands välståndsutveckling.

Det är därför angeläget att bl.a. inom ramen för WTO anta etiska regler

för att bekämpa korruption. Genom korruptionsbekämpning, en bättre

fungerande marknad, ett ökat konkurrenstryck och en renodling av

statsmaktens övervakande funktion förbättras villkoren, framför allt för

de små företag som har svårt att verka i ett korrumperat system.

Korruption undergräver också internationella regler om

konkurrensneutralitet, vilket försvårar strävan till regionalt

samarbete. Regler till skydd mot deponering av farligt avfall kringgås

inte sällan av korrupta förvaltningar. Korruption utgör också ett hot

mot hälsa och miljö.

Frågan om korruption är inte bara kopplad till den internationella

handeln. Den berör också det mer traditionella biståndet.

Biståndsgivarna har ett ansvar att inte hålla korrumperade regimer under

armarna. I de länder där regeringen utgör det största hindret för det

egna folkets utveckling, och en genuin vilja att genomföra reformer

saknas, bör i möjligaste mån biståndet i stället kanaliseras genom

ideella organisationer. Erfarenheten visar att bistånd till en

utvecklingsfientlig regering gör ett land fattigare. Bistånd från

Sverige och EU skall inte ges till korrumperade statsmakter som hindrar

sina folks utveckling.

Motion U623 (m) yrkande 8 tillstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande korruptionsbekämpning och bistånd genom enskilda

organisationer

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U623 yrkande 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. En nordisk Afrikafond (mom.43)

Marianne Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med "Genom

att på" och slutar med "kapitalförsörjningen i Afrika." bort ha följande

lydelse:

Utskottet menar att det är angeläget att den ekonomiska politiken

utformas för att främja tillväxt, och att det finns tillgång till

investeringskapital. Under första hälften av detta århundrade får Afrika

dubbelt så många munnar att mätta, och även i resten av världen kommer

produktionsresurserna för livsmedel att vara ansträngda. Målsättningen

bör vara att Afrika skall kunna försörja kontinentens invånare med

baslivsmedel även på lång sikt. Det finns bedömningar som pekar på att

produktionsökningen av livsmedel årligen kan bli dubbelt så stor som

befolkningstillväxten om politiken sköts rätt. Därmed finns

förutsättningar för självförsörjning.

En fungerande livsmedelsförsörjning, ökad handel och ökade

exportmöjligheter ger upphov till varaktiga inkomstkällor som tjänar som

underlag för fortsatt utveckling. För att stärka kapitalförsörjningen i

Afrika anser utskottet att förutsättningarna för en nordisk Afrikafond

bör utredas. Detta skall ses som ett komplement till ordinarie

biståndsverksamhet. Vad som ovan sagts om att närmare utreda

förutsättningarna för en nordisk Afrikafond för att stärka

kapitalförsörjningen i Afrika bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U213 (c) yrkande 23.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande en nordisk Afrikafond

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U213 yrkande 23 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Decentralisering av biståndets administration (mom.47)

Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Sten Tolgfors (m) och Karin

Enström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 89 börjar med "Det är

dock" och slutar med "länder och organisationer" bort ha följande

lydelse:

För att möjliggöra en kraftfull satsning på fattigdomsutrotningen i

Afrika bör den centrala utvecklingsfunktionen för biståndet förläggas

till Afrika, medan Sidas centrala administration även fortsättningsvis

bör vara förlagd till Sverige.

Därmed tillstyrker utskottet motion U620 (m) yrkande 13.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande decentralisering av biståndets administration

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U620 yrkande 13 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Utvecklingsländernas handelsmöjligheter (mom.51)

Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Sten Tolgfors (m) och Karin

Enström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med

"Utskottet menar att" och slutar med "och långsiktig välståndsökning."

bort ha följande lydelse:

Bilden av Afrika präglas i stor utsträckning av krig, fattigdom och

svält. Visserligen finns det länder och områden i Afrika där det råder

fredliga förhållanden, där utvecklingen snabbt går framåt och där det

finns ett visst välstånd, men i huvudsak är bilden riktig. Afrika har

omfattande och svåra problem.

Även utifrån mycket hopplösa utgångspunkter går det emellertid att få

till stånd en snabb utveckling. Det kan inte vara rimligt att länder i

decennium efter decennium skall fortsätta ha en förödande låg

levnadsstandard. Den första långsiktiga åtgärden är, anser utskottet,

att i verklig mening låta Afrikas länder fritt få exportera sina varor

och tjänster till de utvecklade länderna. Europeiska unionen och övriga

i-länder skall undanröja sina handelshinder, inte minst vad gäller

jordbruksvaror. Sverige bör, menar utskottet, genom EU i WTO driva

frågan om avskaffade tullar och handelshinder gentemot u-länderna.

Därmed läggs en långsiktig grund för sunda handelsförhållanden, vilket

är en god grund för en både snabb och långsiktig välståndsökning

Därmed tillstyrker utskottet motion U620 (m) yrkande 7.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande utvecklingsländernas handelsmöjligheter

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U620 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Landramar i utvecklingssamarbetet (mom.52)

Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Sten Tolgfors (m) och Karin

Enström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 börjar med "För

svensk biståndspolitik" och slutar med "av den biståndspolitiska

utredningen." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det nuvarande systemet med landramar bör avskaffas

till förmån för ett avtalsbundet samarbete. I avtalen bör ingå strikta

villkor vad gäller korruption, redovisning och effektivitet. Bistånd som

i praktiken gynnar korruption får inte förekomma. Biståndet måste vidare

vara effektivt. Utgiftsmål - där måluppfyllelsen består i att anslagna

medel utbetalats - leder sällan till detta. Det gäller nu att i stället

skapa effektivitetsmål med minskat antal fattiga, ökat antal flickor som

fått grundläggande utbildning, ökat antal hushåll som fått rent vatten

etc.

Därmed tillstyrker utskottet motion U620 (m) yrkande 8.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande landramar i utvecklingssamarbetet

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U620 yrkande 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Bistånd till länder med korrumperade regimer (mom.53)

Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Sten Tolgfors (m) och Karin

Enström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 börjar med

"Utskottet anser att" och slutar med " - måste accepteras." bort ha

följande lydelse:

En tredjedel av Afrikas länder befinner sig nu i krigstillstånd som

berör närmare 40 % av kontinentens befolkning. Krigen och oroligheterna

föröder mänskligt liv och försvårar eller omöjliggör normal utveckling.

En stor del av de krigförande staternas resurser ägnas åt

krigsansträngningar.

Ett första steg för att skapa förutsättningar för ett ökat välstånd i

regionen måste därför vara att få stopp på de pågående krigen. FN måste

omedelbart prioritera fredsfrämjande insatser i Afrika. Det är

obegripligt att säkerhetsrådet, med sitt ansvar för internationell fred

och säkerhet, under flera år förhållit sig så passivt till de afrikanska

krigen. Redan FN:s skandalösa uppträdande i samband med folkmordet i

Rwanda har fått Afrikas folk att misströsta om FN. Säkerhetsrådets

fortsatta oförmåga att agera kan inte accepteras. Det internationella

bistånd som går till Afrika bör naturligtvis främst inriktas på att

undanröja det mest fundamentala hindret mot utveckling på hela

kontinenten, nämligen krigen.

Att få stopp på krigen och möjliggöra samtal mellan de krigförande

parterna har första prioritet, men det räcker inte. En organisation för

att förebygga framtida konflikter måste också etableras. Sverige bör

inom EU och i FN ta initiativ till en afrikansk freds- och

säkerhetsordning.

Utskottet anser vidare att Sverige bör avsluta allt bilateralt bistånd

till statsmakter som är involverade i anfallskrig. Svenska

biståndsresurser får inte - direkt eller indirekt - kunna användas för

krigföring. Ett sådant villkor för bistånd skulle också utgöra en viktig

signal till krigförande regimer och höja kostnaden för att föra krig.

Därmed tillstyrker utskottet motion U620 (m) yrkande 9.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande bistånd till länder med korrumperade regimer

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U620 yrkande 9 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Bistånd till Kuba (mom.57)

Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Sten Tolgfors (m), Karin Enström

(m), Holger Gustafsson (kd), Rosita Runegrund (kd), Marianne Andersson

(c) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 96 börjar med

"Utskottet menar att" och slutar med "de närmaste åren." bort ha

följande lydelse:

Amnesty International rapporterar i år om hur den kubanska regimen

konsekvent kränker de mänskliga rättigheterna. Dissidenter, däribland

journalister, politiska motståndare och människorättsförsvarare, utsätts

för grova trakasserier och berövas tillfälligt friheten. Hundratals

människor sitter fängslade för politiska brott. Dessa personer utsätts

ofta för grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Många medborgare

utsätts för andra former av hot och trakasserier; bl.a. vägras de att

återvända till Kuba om de lämnar landet.

Förtrycket i Kuba är målmedvetet, systematiskt och sofistikerat. Den

enskildes mänskliga rättigheter kränks dagligen. Rätten till yttrande-

och för-eningsfrihet är i det närmaste obefintlig.

Regeringen har medgett bistånd till Kuba för att på så vis försöka

påskynda ekonomiska och politiska reformer samt för att främja respekten

för mänskliga rättigheter. Även om små steg kan skönjas vad gäller vissa

mycket begränsade ekonomiska reformer i Kuba finns inga motsvarande

tecken på framsteg på det politiska planet eller vad gäller respekt för

mänskliga rättigheter. De demokratiskt sinnade krafterna i Kuba - som

befinner sig i opposition mot det nuvarande förtrycket - bör förmedlas

bistånd. Sverige bör göra vad vi kan för att stödja dessa krafter.

En förutsättning för att bistånd till Kuba skall komma i fråga är dock

att det inte förmedlas via statliga organ utan enbart genom enskilda

organisationer. Utskottet motsätter sig alla former av bilateralt

samarbete med Kuba. Den utfasning av det statliga biståndet till Kuba

som den borgerliga regeringen påbörjade borde ha fullföljts. Det ger

felaktiga signaler när nu regeringen ger bilateralt stöd till Kuba, med

kubanska myndigheter som motpart.

Därmed tillstyrker utskottet motion U629 (fp) yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande bistånd till Kuba

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U629 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Bildandet av ett institut för genusfrågor (mom.61)

Lars Ohly (v) och Murad Artin (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 104 börjar med

"Utrikesdepartementet har sedan" och slutar med "den föreslagna

inriktningen." bort ha följande lydelse:

Det är i dag allmänt vedertaget att det skall finnas ett

jämställdhetsper-spektiv i Sveriges internationella

utvecklingssamarbete. Jämställdhetsaspekten, förklaras det, skall finnas

med i alla delar när vi talar om internationellt utvecklingssamarbete

(s.k. mainstreaming). Man har likafullt kunnat iaktta att

jämställdhetsaspekten i praktiken förbigås. Mainstreaming till trots

tenderar jämställdhetsproblematiken att osynliggöras.

Av detta torde man kunna sluta sig till att jämställdhetsaspekten måste

tas upp både när man diskuterar vår politik för internationellt

utvecklingssamarbete i bi- och multilaterala sammanhang samt i politiska

diskussioner på alla nivåer.

Biståndsorganet Sida stödjer i dag ett centrum för miljöekonomi i

Göteborg och Wallenberginstitutet för mänskliga rättigheter. Miljöfrågor

och frågor rörande mänskliga rättigheter är frågor som under de två

senaste decennierna vuxit i betydelse på ett internationellt plan, men

det har även jämställdhetsfrågorna. Något institut för globala

genusstudier har emellertid inte bildats. Det räcker ingalunda med att

hänvisa till Wallenberginstitutet, där man tar upp frågor om mänskliga

rättigheter.

Ett institut för globala genusfrågor skulle kunna bygga upp ett

forskningssamarbete och fungera som en svensk bas för konsultuppdrag åt

Sida. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motion U211 (v) yrkande 3 tillstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:

61. beträffande bildandet av ett institut för genusfrågor

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U211 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Formerna för en utvärderingsfunktion (mom.63)

Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Sten Tolgfors (m), Karin Enström

(m), Holger Gustafsson (kd), Rosita Runegrund (kd), Marianne Andersson

(c) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 107 börjar med "Vid en

bedömning" och slutar med "de berörda länderna." bort ha följande

lydelse:

Även om Sidas utvärderingsenhet har stärkts och Expertgruppen för

utvecklingsfrågor, EGDI, tillsatts, kan detta enligt utskottets mening

inte ersätta ett självständigt och oberoende utvärderingsinstitut

liknande Sekretariatet för analys och utvärdering av det svenska

utvecklingsbiståndet (SAU). Utskottet anser det vara beklagligt att det

oberoende Sekretariatet för analys och utvärdering av det svenska

biståndet, som inrättades under fyrpartiregeringen, lades ned. Detta

innebär att Sida åter utvärderar denna del av sin egen verksamhet.

Att Sida löpande genomför utvärderingar av projekt och program är en

normal och viktig del av verksamheten. Detta ersätter dock inte behovet

av en oberoende analys och utvärdering av Sidas verksamhet. Riksdagens

revisorer pekar i förslag 1998/99:RR9 på behovet av att stärka

utvärderingsfunktionen i det svenska biståndet. Revisorerna understryker

vidare behovet av att regeringen återför resultatet från genomförda

utvärderingar till riksdagen.

Enligt utskottets mening är en extern oberoende analys och utvärdering

av det svenska biståndet angelägen för att det skall vara ställt utom

allt tvivel att biståndsresurserna hanteras på ett effektivt och

oklanderligt sätt och för att man skall kunna försäkra sig om att det

svenska biståndet svarar mot högt ställda kvalitetskrav.

Vad utskottet anfört ovan bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U216 (kd) yrkande 23. Motion U216 (kd) yrkande

24 anses besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:

63. beträffande formerna för en utvärderingsfunktion

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U216 yrkande 23 ger

regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar motion

2000/01:U216 yrkande 24 besvarad med vad utskottet anfört,

20. Placering av ett fredscentrum (mom.65)

Marianne Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 112 börjar med

"Utskottet konstaterar att" och slutar med "ett eventuellt

fredscentrum." bort ha följande lydelse:

Att verka för fred - ett gemensamt fredscentrum i Sverige är en

utredning som på regeringens uppdrag har utförts av en särskild

utredare. I utredningen föreslås att den statliga rekryteringen till

internationell konflikthantering, som i dag äger rum vid Försvarsmakten,

Statens räddningsverk, Rikspolisstyrelsen och Sida, i fortsättningen bör

förläggas till samma plats. Utredaren föreslår också att det vid ett

fredscentrum bildas en ny myndighet med en samordnande funktion i

rekryteringsfrågor.

Utskottet anser att detta fredscentrum tillsammans med en ny myndighet

bör placeras vid Sida-SANDÖ eller i direkt anslutning till deras

verksamhet. Under hösten 2000 skall beslut fattas av regeringen om att

etablera ett nytt idé- och utbildningsinstitut, som initierats av Sida.

Detta skall drivas i nära samarbete med frivilligorganisationerna. Den

verksamheten föreslås placeras i Ådalen.

Sollefteå och Härnösand var två orter i Ådalen som berördes av

försvarsbeslutet i mars 2000, det mest omfattande försvarsbeslutet i

modern tid. I anslutning till 2000 års försvarsbeslut utlovades

kompensation till vissa orter som berördes negativt av beslutet. Med

tanke på detta anser utskottet att det är av stor vikt att denna

utfästelse fullföljs. Därför bör regeringen placera ett kommande

fredscentrum i anslutning till Sida:s kommande idé- och

utvecklingsinstitut i Ådalen.

Motion U201 (c) tillstyrks därmed. Motion U410 (kd) anses besvarad med

vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:

65. beträffande placering av ett fredscentrum

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U201 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar motion

2000/01:U410 besvarad med vad utskottet anfört,

21. Sammanslagning av svenska biståndsmyndigheter (mom.66)

Holger Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 112 börjar med

"Utskottet konstaterar att" och slutar med "rationell eller önskvärd."

bort ha följande lydelse:

På det nationella planet, inom den svenska utrikespolitiken och

utrikesförvaltningen, finns enligt utskottets mening ett behov av ökad

politisk och organisatorisk samordning. Inom den svenska handels-,

miljö- och biståndspolitiken måste verksamheten samordnas bättre.

Alltför ofta tar vi med ena handen (handel) och ger med den andra

(bistånd). Regeringen bör som ett led i detta även se över om berörda

myndigheter som Sida, Kommerskollegium m.fl. kan samarbeta bättre eller

slås ihop i en gemensam myndighet för t.ex. "Global

(ekonomisk/social/ekologisk) utveckling".

Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U217 (kd) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse:

66. beträffande sammanslagning av svenska biståndsmyndigheter

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U217 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Kanaliseringen av svenskt bistånd till Central- och Östeuropa

(mom.73)

Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Sten Tolgfors (m) och Karin

Enström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 112 börjar med

"Utskottet konstaterar att"och slutar med "för Sveriges

biståndsengagemang." bort ha följande lydelse:

Stödet till Central- och Östeuropa går i dag via Sida. Men detta stöd är

väsentligen av annan karaktär än det stöd till de utvecklingsländer som

Sida annars hanterar.

Länderna i Central- och Östeuropa är inte underutvecklade, utan

felutvecklade, med stor potential för framtiden. Det är därför olämpligt

att stödet fortsätter att gå via Sida, som i första hand har kompetens

för andra typer av program. Stödet till Öst- och Centraleuropa bör

naturligen överföras till UD.

Därmed tillstyrks motion U509 (m) yrkande 8.

dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:

73. beträffande kanaliseringen av svenskt bistånd till Central- och

Östeuropa

att riksdagen med bifall till motion 2000/2001:U509 yrkande 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Biståndets utformning (mom. 2)

Marianne Andersson (c) anför:

Centerpartiet har länge kritiserat den dominerande roll landprogrammen

haft i Sveriges bilaterala bistånd. Den envisa fokuseringen på landramar

och stat-till-stat-samarbete har direkt eller indirekt blivit ett stöd

till auktoritära och korrumperade regimer, tungrodda och ineffektiva

byråkratier och stora olönsamma statliga företag. Resultatet har i flera

fall blivit allmänt snedvridna och ineffektiva ekonomier.

Centerpartiet kan notera att vår syn på biståndspolitiken de senaste

åren vunnit ökat gehör och bredare acceptans. Det är med

tillfredsställelse vi noterar att regeringen närmar sig en mer

behovsfokuserad biståndspolitik, om än i alltför långsam takt och i

otillräcklig omfattning. Vi kan också konstatera att Sidas verksamhet de

senaste åren utvecklats i en klart positiv riktning. Mycket återstår

dock att göra.

Det är dags för Sverige att överge traditionen att låta ländervalet

styra biståndet och i stället låta ändamålen bli den avgörande faktorn

vid biståndets utformning.

2. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 10)

Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och Karin Enström (alla m)

anför:

Bistånd måste vara strategifokuserat. Utbetalningsmål som 0,7-

procentsmål eller enprocentsmål innebär dessvärre att målen uppfyllts

redan när checken överlämnats.

Vi anser att den övergripande strategin skall vara att utrota

fattigdomen i världen. Denna strategi skall översättas till operativa

målsättningar, och sedan skall organisationen inrättas efter strategin

och rapporteringssystemen ändras. Strategin skall göras till varje

medarbetares dagliga arbete och till en pågående process som alla måste

förstå.

3. Anslag och utfästelser under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

för budgetåret 2001 (mom. 11)

Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och Karin Enström (alla m)

anför:

Moderata samlingspartiet menar att det svenska biståndet skall

· fokusera på fattigdomsbekämpning i Afrika söder om Sahara,

· till fullo uppfylla Sveriges delansvar för katastrofbistånd i alla

världsdelar,

· erbjuda demokratistöd, förutom i Afrika, även i Latinamerika och

Asien,

· snabbt skriva av skulderna till länder med genuint demokratisk och

reformvänlig regering,

· förstärka satsningen på fredsfrämjande insatser,

· främja global frihandel.

Moderaterna anser att följande anslagsposter bör avskaffas eller

ersättas under anslaget 8:1 Biståndsverksamhet:

Ekonomiska reformer bör ersättas av och utökas med en ny anslagspost

Skuldlättnader i Afrika. Information bör avskaffas som enskild

anslagspost och i stället utgöra en integrerad del av respektive anslag.

Yrkandet inkluderar även en kraftfull satsning och fokusering på

samarbetet med Afrika, där aidskatastrofen är enorm och fattigdomen

fortfarande ökar. Behoven är mycket stora i fråga om konflikthantering,

skuldlättnader (se ovan), mänskliga rättigheter, demokrati,

rättssamhälle, utbildning, hälsa, jämställdhet och ökade satsningar på

enskilda organisationer och trelandssamarbete. Samtidigt förespråkar

Moderata samlingspartiet en minskning av biståndsmedlen till Asien och

Latinamerika som båda är inne i en period av mycket snabb eller god

tillväxt.

Förslag till riksdagsbeslut: Riksdagen beslutar om budgetförändringar

avseende utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt följande:

2001 Förändring

8:1 Biståndsverksamhet 14 966 011 - 965 785

A Traditionellt 13 603 884 - 2 416 000

B Fredsfrämjande verksamhet + 1 150 215

C Samarbete med Central- och Östeuropa 865 000 + 300 000

4. Anslag och utfästelser under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

för budgetåret 2001 (mom. 11)

Holger Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anför:

I tabellerna 1 och 2 redovisar Kristdemokraterna sitt kostnadsförslag

till anslag för år 2001 och till utgiftsområde 7 som helhet. Anslagen

för biståndsförvaltning, Nordiska Afrikainstitutet och kostnaderna för

garantier, överensstämmer med regeringens förslag.

Beträffande anslaget biståndsverksamheten för år 2001 är utskottets ram

600 miljoner kronor högre än regeringens. Vår ökningstakt är även högre

än regeringens, då vi ökar med 800 miljoner kronor år 2002 och med 2 000

miljoner kronor år 2003.

Tabell 1: Anslagsbelopp Utgiftsområde 7

ANSLAG (tusental kronor) Regeringen Kristdemokraterna

8:1 Biståndsverksamhet 13 603 884 (+ 600 000) 14 203 884

8:2 Sida 451 213 451 213

8:3 Nordiska Afrikainstitutet 10 914 10 914

9:1 Samarbete Central- och Östeuropa 865 000 865 000

9:2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt

stöd och exportkreditgarantier

35 000

35 000

Summa 14 966 011 (+ 600 000) 15 566 011

Tabell 2: Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 7

Totalt för utgifts- område 7 2001 2002 2003

Regeringen 15 695 16 598 18 946

Kristdemokraterna (+ 600) (+ 800) (+ 2 000)

Summa 16 295 17 398 20 946

Utskottet ser med tillfredsställelse att regeringen har ökat sina

ambitioner inom det multilaterala utvecklingssamarbetet. Förra året

krävdes ökade satsningar för världens barn (i Unicef), miljöinsatser,

konfliktförebyggande insatser och jämställdhetsinsatser. Det är

tillfredsställande att regeringen i det närmaste har tillgodosett

utskottets krav inom det multilaterala utvecklingssamarbetet. Dessutom

har ambitionerna ökat för samarbetet med Öst- och Centraleuropa, vilket

utskottet även krävde förra året. Däremot har regeringen knappast ökat

satsningarna nämnvärt i viktiga delar av det bilaterala

utvecklingssamarbetet. Kristdemokraterna yrkar därför att regeringen

satsar 600 miljoner kronor mer än regeringen för 2001 i bilaterala

områden.

Kristdemokraterna anser att kraftigt ökade medel bör anslås till

ekonomiska reformer, där skuldavskrivningar ingår. Här vill partiet

tillskjuta ytterligare 350 miljoner kronor för att Sverige skall föregå

med ett gott exempel och leda den internationella opinionen. Därutöver

bör humanitärt bistånd och enskilda organisationer prioriteras. Det

senaste året har ett flertal katastrofer i vår omvärld visat på

betydelsen av förbättrade förberedelser av det humanitära biståndet. 100

miljoner kronor utöver regeringens budget bör därför anslås. De enskilda

organisationernas betydelse i biståndsarbetet kan heller inte nog

betonas. Här bör anslås ett belopp på 150 miljoner kronor över

regeringens budget. Mycket talar för att dessa organisationer drar det

tyngsta lasset och har en nyckelroll för ett effektivt bistånd.

Kristdemokraterna föreslår inga ändringar gentemot regeringen vad gäller

landramarna för länder i Afrika, Asien, Latinamerika och Europa.

Bilateralt utvecklingssamarbete 2001 (tusental kronor)

Regeringen Kristdemokraterna

Afrika 2 330 000 2 330 000

Asien 1 415 000 1 415 000

Latinamerika 785 000 785 000

Europa 705 000 705 000

Globala utvecklings- program 1 162 000 1 162 000

Krediter för utveckling 430 000 430 000

Enskilda organisationer 890 000 (+ 150 000) 1 040 000

Humanitärt bistånd 1 077 000 (+ 100 000) 1 177 000

Ekonomiska reformer 700 000 (+ 350 000) 1 050 000

Information 50 000 50 000

Totalt 9 544 000 (+ 600 000) 10 144 000

5 Anslag och utfästelser under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

för budgetåret 2001 (mom. 11)

Marianne Andersson (c) anför:

Centerpartiet delar inte regeringens och Sidas uppfattning att

förändringarna i det svenska utvecklingssamarbetet motiverar att

myndighetens förvaltningsanslag skall öka och omfördelar medel inom

utgiftsområdet från anslaget Sida till anslaget Biståndsverksamhet.

Under anslagsposten 1.1. Multilateralt utvecklingssamarbete i

budgetpropositionen föreslår Centerpartiet en ökning i förhållande till

regeringens förslag med 200 miljoner kronor fördelat på följande sätt:

FN:s utvecklingsprogram UNDP föreslås ökas med 50 miljoner kronor.

FN:s barnfond Unicef föreslås ökas med 30 miljoner kronor.

FN:s kvinnofond Unifem föreslås ökas med 30 miljoner kronor.

Multilateral handelsrelaterad biståndsverksamhet föreslås ökas med 20

miljoner kronor.

UNAIDS föreslås ökas med 70 miljoner kronor.

Under anslagsposten 1:2. Bilateralt utvecklingssamarbete föreslår

Centerpartiet en ökning i förhållande till regeringens förslag med 500

miljoner kronor, fördelat på följande sätt:

Afrika föreslås en ökning i förhållande till regeringens förslag med 150

miljoner kronor.

Enskilda organisationer föreslås en ökning i förhållande till

regeringens förslag med 50 miljoner kronor.

Humanitärt bistånd och konfliktförebyggande åtgärder föreslås en ökning

i förhållande till regeringens förslag med 50 miljoner kronor.

Globala utvecklingsprogram föreslås en ökning i förhållande till

regeringens förslag med 50 miljoner kronor.

Ekonomiska reformer föreslås i förhållande till regeringens förslag en

ökning med 200 miljoner kronor.

6. Anslag och utfästelser under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

för budgetåret 2001 (mom. 11)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:

Folkpartiet liberalerna har i motioner föreslagit en alternativ budget

för år 2001. Vårt budgetförslag innebär i sina huvuddrag sänkta skatter

för ökat företagande och en långsiktig och uthållig tillväxt, samt en

mera rättvis skattepolitik för bl.a. barnfamiljer, med utgiftsökningar

när det gäller vård och omsorg men även för utbildning, forskning,

bistånd, miljö och rättssäkerhet (för en utförligare redovisning se

reservation nr 15 i bet. 2000/01:FiU1). För utgiftsområde 7 föreslog vi

1 700 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Vårt förslag till

utgiftsram har emellertid avslagits av riksdagen i budgetprocessens

första steg, och vi är nu förhindrade att fullfölja våra

anslagsyrkanden.

Folkpartiet liberalerna avvisar utskottsmajoritetens förslag att nivån

på det svenska biståndet endast skall uppgå till 0,73 % av BNI, vilket

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställt sig bakom. Vi

kan ej heller acceptera de omfattande besparingar på biståndet som de

socialdemokratiska regeringarna gjort sedan 1994. Folkpartiet

liberalerna håller fast vid att enprocentsmålet för det totala svenska

biståndet skall vara något mer än vackra ord. För oss är det ett

moraliskt grundat åtagande mot de fattiga länderna som åter bör

uppfyllas snarast möjligt. I en situation med enorma behov av

katastrofhjälp och omfattande behov av bistånd till stöd för

demokratiska och ekonomiska reformprocesser är det inte svårt att se

angelägna ändamål för u-hjälp. Enligt Folkpartiet liberalerna bör vägen

mot enprocentsmålet anträdas omedelbart. Folkpartiet liberalerna anslår

därför i sitt budgetalternativ ytterligare 1 700 miljoner kronor till

anslaget 8:1 Biståndsverksamhet utöver regeringens och

utskottsmajoritetens förslag.

De ytterligare 1 700 miljoner kronor som Folkpartiet liberalerna tillför

biståndet fördelas enligt följande.

1. Multilateralt utvecklingssamarbete + 480 miljoner kronor

De internationella biståndsorganisationerna befinner sig i omvandling

och brottas med stora ekonomiska bekymmer. Utvecklingen i världen gör

att nya hot, såsom exempelvis miljö- och naturkatastrofer, konflikter

inom i stället för mellan länder har uppstått och många nya problem

skall hanteras. Speciellt konflikthantering har under de senaste åren

varit ett område där det fordras ett radikalt omtänkande. Att de flesta

väpnade konflikter nu är interna ställer ökade krav på ett effektivt

konfliktförebyggande bistånd.

UNDP + 40 miljoner kronor

FN:s utvecklingsprogram UNDP spelar en central roll inom FN:s

utvecklingsverksamhet. Vi föreslår att för UNDP anslås ytterligare 40

miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

Unicef + 30 miljoner kronor

Barnen måste ges en särskild uppmärksamhet i biståndspolitiken. Sverige

måste aktivt bidra i arbetet för att stötta barns och ungdomars

rättigheter. Med tanke på den angelägna verksamhet för barnen i u-länder

som Unicef bedriver föreslår vi ett anslag på 327 miljoner kronor,

vilket är 30 miljoner kronor utöver regeringens förslag.

UNFPA + 40 miljoner kronor

Folkpartiet liberalerna har under lång tid pläderat för att

befolkningsfrågan skall få en mer framskjuten plats inom det svenska

biståndet. I dag står u-länderna för en mycket hög andel av kostnaderna

för de projekt som rör frågor om sexuell och reproduktiv hälsa. För att

nå ut till alla par i barnafödande ålder måste bidragen från den rika

världen fördubblas. För bl.a. detta satsar vi 40 miljoner kronor mer än

det utskottsmajoriteten beslutat till FN:s befolkningsfond UNFPA.

WFP + 20 miljoner kronor

FN:s världslivsmedelsprogram, WFP, spelar en viktig roll för länder med

akuta försörjningsproblem. Folkpartiet liberalerna föreslår att WFP

anslås 20 miljoner kronor utöver regeringens förslag.

UNHCR + 30 miljoner kronor

UNHCR spelar en mycket viktig roll i arbetet med att hjälpa flyktingar

runt om i världen. Dessvärre är det en organisation som har svårt att få

de reguljära resurser som arbetet kräver. Katastroferna och

flyktingsituationen i världen innebär en kraftig ökning av UNHCR:s

arbetsuppgifter. Folkpartiet liberalerna föreslår därför att ytterligare

30 miljoner kronor utöver regeringens förslag tillförs UNHCR.

Totalbeloppet för UNHCR för budgetåret 2001 blir då 422 miljoner kronor.

UNRWA + 20 miljoner kronor

Stöd till FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar är viktigt för

freden och stabiliteten i Mellanöstern. Folkpartiet liberalerna anslår