Bet. 2000/01:UU7

Utrikesutskottets betänkande

2000/01:UU07

Barns situation i ett internationellt perspektiv

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

2000/01

UU7

Sammanfattning

Utrikesutskottet har återkommande behandlat frågor

rörande barns rättigheter. I detta betänkande

behandlas en rad motioner som rör barns situation i

ett internationellt perspektiv.

Utskottet ställer sig bakom den av regeringen förda

politiken på barnområdet i de fall som aktualiseras

av motionerna. Arbetet för att främja respekten för

barn och arbetet för att uppfylla kraven i

barnkonventionen bör enligt utskottet även

fortsättningsvis utgöra en viktig och integrerad del

i svensk utrikes- och biståndspolitik.

Utskottet konstaterar att ett tilläggsprotokoll

till barnkonventionen angående förbud mot

barnsoldater har antagits. Protokollet, som

förhandlades fram under svenskt ordförandeskap,

förbjuder deltagande i väpnad konflikt och

tvångsrekrytering av personer under 18 år. Utskottet

konstaterar att tilläggsprotokollet riktar sig både

till regeringar och till gerillarörelser och andra

väpnade grupper. Utskottet menar att Sveriges

agerande i förhandlingarna om tilläggsprotokollet i

sig innebär en kraftfull uppmaning till FN:s

medlemsstater att också ansluta sig till det. Vidare

framhåller utskottet att det är angeläget att en

svensk ratificering äger rum utan onödigt dröjsmål.

En viktig uppgift är också att invända mot

konventionsstridiga reservationer. Ett aktivt

agerande från svensk sida ligger helt i linje med

vad utskottet tidigare uttalat.

Ett nytt internationellt toppmöte om barn äger rum

hösten år 2001 i FN. Världens regeringar samlas för

att granska hur barntoppmötets mål från år 1990 har

uppfyllts. Även om viktiga förbättringar har

uppnåtts står det klart att förnyade åtaganden är

nödvändiga. Utskottet konstaterar att fokus vid

barntoppmötet 1990 låg på frågor som rörde bl.a.

utbildning, hälsovård och sanitära frågor. I dagens

problemspektrum intar de mera renodlat sociala

frågorna en mer framträdande plats. Enligt

utskottets uppfattning vore det av värde om det

internationella samfundet kunde bidra till att

stärka barnets ställning också i dessa avseenden.

Utskottet besvarar samtliga motionsyrkanden.

Motionerna

1999/2000:U221 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige i WHO

och Unicef och i samarbete med berörda länder verkar

för att barnen får den rätt till grundläggande

hälso- och sjukvård som barnkonventionen

förutsätter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige i WHO

och Unicef verkar för att heltäckande

vaccinationsprogram genomförs och följs upp,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU och

WHO bör driva frågan om breda informationsinsatser

riktade till barn och ungdomar i forna

Sovjetunionen, Öst- och Centraleuropa i samarbete

med de berörda länderna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen i EU,

WHO och UNAIDS skall verka för en handlingsplan för

att hejda den explosionsartade hiv/aids-spridningen

i en del länder i området,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige i Unicef

och WHO bör verka för att de barn som drabbats av

skador och sjukdom till följd av kärnvapenproven i

Kazakstan och kärnkraftsolyckan i Tjernobyl får

adekvat sjukvård och hjälp till ett så drägligt liv

som möjligt,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen i

grannlandssamarbetet, i EU och i Unicef verkar för

barnens rätt till grundskoleutbildning enligt

barnkonventionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige i

grannlandssamarbetet, i EU och i Unicef verkar för

att barn med fysiskt eller psykiskt handikapp inte

diskrimineras,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att regeringen

i samarbetsländerna och i Unicef bör verka för att

barnens rätt till sina föräldrar respekteras i

barnkonventionens anda,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige,

med utgångspunkt i barnkonventionen, för en dialog

om ländernas ansvar för att verka för barnets

rättigheter men också om Sveriges och det

internationella samfundets skyldighet och vilja att

bistå dem för att på alla sätt söka förverkliga

barnets rättigheter,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att regeringen

i EU:s ministerråd tar med barnens behov i fokus,

initiativ till en så konkret handlingsplan, att den

leder till handling,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att regeringen

tillsammans med de länder som vi skall samarbeta med

utarbetar en handlingsplan för hur barnens

rättigheter enligt barnkonventionen systematiskt kan

tillgodoses och hur vi kan bistå dem i detta arbete.

1999/2000:U627 av Carina Hägg och Marianne Jönsson

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

översyn för att ge bättre kunskap om bortförande av

barn och ungdomar i samband med väpnade aktiviteter.

1999/2000:U637 av Birgitta Ahlqvist m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

intensifiera arbetet mot barnarbete.

1999/2000:U642 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att brott mot

barnkonventionens artikel 38 skall behandlas under

den internationella brottmålsdomstolens

jurisdiktion.

1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari

yrkas

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om handeln med

kvinnor och barn i Östeuropa.

1999/2000:So481 av Inger Davidson och Rosita

Runegrund (kd) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att en

konkret handlingsplan tas fram när det gäller

målsättningen att motverka kommersiell sexuell

exploatering av barn i andra länder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om information till

personal vid utlandsmyndigheter.

2000/01:U206 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att aktivt bidra i

arbetet för att stötta barns och ungdomars

rättigheter.

2000/01:U209 av Cristina Husmark Pehrsson och Anne-

Katrine Dunker (m) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening att vid bistånd till

Guatemala tillse att arbetet med att införliva FN:s

barnkonvention intensifieras från svensk sida i

syfte att denna skall genomsyra landets lagar.

2000/01:U404 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i alla

internationella sammanhang skall verka för att

stoppa handeln med kvinnor och barn, stödja offren

och införa hårdare sanktioner mot dem som handlar

med kvinnor och barn.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

verka för ett totalförbud för barnsoldater.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

verka mot barnarbete.

2000/01:U509 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barnperspektivet

bör genomsyra såväl EU- som det svenska öststödet.

2000/01:U630 av Margareta Viklund m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka EU:s

engagemang för barnens rättigheter i världen.

2000/01:U635 av andre vice talman Eva Zetterberg

m.fl. (v, kd, c, fp, mp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige ratificerar tilläggsprotokollet

till konventionen om barnets rättigheter som innebär

förbud mot barnsoldater och barns inblandning i

väpnade konflikter.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige i internationella forum agerar

kraftfullt för att förmå andra medlemsstater i FN

att ansluta sig till tilläggsprotokollet till

konventionen om barnets rättigheter.

2000/01:U659 av Monica Green m.fl. (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att intensifiera arbetet mot

barnarbete.

2000/01:U801 av Liselotte Wågö (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen under det svenska

ordförandeskapet lyfter fram barnrättsfrågorna i

EU:s kandidatländer.

2000/01:U802 av Monica Green m.fl. (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att beakta

barnperspektivet inom det fortsatta

Östersjösamarbetet.

2000/01:Sf274 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i

internationella sammanhang sätta press på arbetet i

FN med att höja minimiåldern till 18 år för

rekrytering av barn i krig.

Utskottet

Barnkonventionen

Ett nytt internationellt toppmöte om barn äger rum

hösten år 2001 i FN:s generalförsamling. Världens

regeringar samlas för att granska hur barntoppmötets

mål från år 1990 har uppfyllts. Även om viktiga

förbättringar har uppnåtts står det klart att

förnyade åtaganden är nödvändiga. Hiv/aids och

väpnade konflikter har ökat kraftigt under 1990-

talet och har skoningslöst drabbat barn och unga. 15

miljoner barn beräknas vara föräldralösa på grund av

aids år 2000. 300 000 barn tvingas vara

barnsoldater. Cirka 130 miljoner barn, mest flickor,

går inte i skolan. Minst 250 miljoner barn mellan 5

och 14 år är barnarbetare. En ny global agenda för

barn måste därför formuleras.

Den första internationella överenskommelsen om

barnets rättigheter antogs av Nationernas förbund år

1924 under namnet Genèvedeklarationen om barnets

rättigheter. Med Genèvedeklarationen som förebild

påbörjades efter andra världskriget FN:s arbete med

en ny deklaration om barnets rättigheter.

Deklarationen antogs av generalförsamlingen år 1959.

I den erkändes barnets rätt till ett namn och en

nationalitet. Detta var första gången medborgerliga

och politiska rättigheter nämndes i samband med

barn. FN:s deklaration om barnets rättigheter är

inte ett juridiskt bindande instrument och saknar

därmed kontrollmekanismer för verkställighet.

Arbetet med barnkonventionen påbörjades år 1978 då

ett initiativ togs till att, med deklarationen som

utgångspunkt, skapa ett juridiskt bindande

instrument - en konvention för barnets rättigheter.

Det fanns en önskan om att konventionen skulle antas

i samband med FN:s internationella barnår 1979, men

det första utkastet visade sig vara alltför

bristfälligt. Arbetet med konventionstexten pågick

under en tioårsperiod i en arbetsgrupp inom FN:s

kommission för de mänskliga rättigheterna. I den

deltog även representanter för enskilda

organisationer. Barnkonventionen trädde i kraft i

september 1990 i och med att tjugo stater

ratificerat konventionstexten. Sveriges

representanter spelade en framträdande roll i

utarbetandet av konventionen. I dag har alla länder,

utom USA och Somalia, anslutit sig till den.

Konventionens budskap är att barn skall respekteras

och den bygger på fyra grundläggande principer:

- förbud mot diskriminering,

- barnets bästa i främsta rummet,

- rätten till liv och utveckling,

- rätten att få komma till tals - och bli lyssnad

till.

Konventionens synsätt är att barn är unika

individer, med egna rättigheter och behov och med

kompetens och kunskap utifrån sina egna

förutsättningar, som måste tas till vara. Sverige

har inte, som en del andra länder, valt att ge

barnkonventionen ställning som lag. I stället skall

relevant lagstiftning anpassas till konventionens

krav. En viktig anledning till detta är att

barnkonventionen har en dynamisk karaktär. Sverige

är hittills det enda land som har antagit en

strategi för hur man nationellt skall arbeta för att

förverkliga barnkonventionen.

En kommitté med Unicef som sekretariat svarar för

förberedelsearbetet inför barntoppmötet. I denna

egenskap har Unicef identifierat behov av framsteg

på tre områden: att säkerställa välbefinnande för de

yngsta barnen, att garantera att alla barn får en

god grundutbildning samt att ge alla ungdomar

möjlighet att utvecklas till medkännande och

produktiva medborgare. Unicef har vidare lanserat en

global rörelse för barn, Global Movement for

Children, för att mobilisera såväl det civila

samhället, inklusive enskilda organisationer, som

den privata sektorn. Sverige ger hög prioritet åt

det särskilda mötet och bidrar aktivt till

förberedelsearbetet. Sverige avser vidare stödja ett

aktivt deltagande av det samlade FN-systemet,

inklusive Bretton Woods-institutionerna, i

utarbetandet av förnyade åtaganden för barn och

barnets rättigheter under 2000-talets första

årtionde. Sverige lägger vikt vid att även unga

personer ingår i delegationerna vid barntoppmötet.

Ett nytt internationellt partnerskap har bildats i

form av det Globala Vaccininitiativet (GAVI), vari

WHO och Unicef ingår liksom bilaterala givare och

privata intressen. Syftet är att genom stöd till u-

länder vaccinera fler barn mot de vanligaste

barnsjukdomarna och på det viset rädda livet på

uppskattningsvis tre miljoner barn per år. Enligt

vad utskottet inhämtat avser regeringen att stödja

detta initiativ.

Det svenska arbetet

Utskottet konstaterar att på statsministerns

initiativ har regerings- och statscheferna i de sex

ursprungliga initiativtagarländerna (Egypten,

Mexiko, Mali, Kanada, Pakistan och Sverige) till

barntoppmötet år 1990 utsett personliga

representanter, för att spela en aktiv roll i

uppföljningen av barntoppmötet i FN:s

generalförsamlings extra möte år 2001 (UNGASS 2001)

och i arbetet med en ny global agenda för barn.

Syftet med mötet är att utvärdera det arbete som

gjorts och att utarbeta en ny agenda för de kommande

tio åren.

Riksdagen antog enhälligt den 26 mars 1999

regeringens proposition 1997/98:182 Strategi för att

förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i

Sverige. Socialdepartementet har huvudansvaret för

barnkonventionens nationella uppföljning och

efterlevande i Sverige och i delar av det europeiska

samarbetet. Barnkonventionens rättigheter berör alla

samhällssektorer, vilket gör att landsting, kommuner

och myndigheter skall genomföra barnkonventionen i

sina verksamheter. Allt flera landsting och kommuner

har utbildning för politiker och personal kring

barnkonventionen.

1996 genomfördes den s.k. Stockholmskongressen om

sexuell exploatering av barn. Detta möte följs upp i

Yokohama i december 2001. Justitiedepartementet

arbetar aktivt med aktuella anpassningar och

utveckling av såväl nationella som internationella

regelverk och deltar i det internationella arbetet i

frågor om handel med barn och kvinnor.

Utrikesdepartementet ansvarar för barnfrågor i ett

biståndspolitiskt perspektiv och för frågorna från

ett mellanstatligt regel- och rättsperspektiv. I det

operativa arbetet, riktat framför allt mot

utvecklingsländer och central- och Östeuropa, har

Sida och enskilda organisationer som Rädda Barnen en

särskild roll.

Alltsedan Sverige ratificerade FN:s konvention om

barnets rättigheter efter ett beslut i riksdagen den

21 juni har ett noggrant och systematiskt arbete

bedrivits dels för att sprida och öka kunskapen om

den, dels för att anpassa lagstiftningen till de

krav konventionen ställer. Bland annat har

socialtjänstlagen, föräldrabalken, lagen om adoption

och utlänningslagen tillförts ett uttalat

barnperspektiv. Riksdagen har i betänkandet

2000/01:SoU:7 behandlat regeringens skrivelse

1999/2000:137 Barn - här och nu - Redogörelse för

barnpolitiken i Sverige med utgångspunkt i FN:s

konvention om barnets rättigheter.

Utrikesutskottet har återkommande behandlat frågor

som rör barns och kvinnors rättigheter, både i

samband med beredningen av yrkanden om MR-

situationen i olika stater och i biståndssammanhang.

Ett flertal av de synpunkter som utskottet därvid

framfört kom också att ingå i det svenska bidraget

vid utarbetandet av EU:s s.k. stadga rörande

mänskliga rättigheter, som proklamerades vid

toppmötet i Nice 2000.

Utrikesdepartementet har ansvar för att ett

barnperspektiv finns med i utformningen,

genomförandet och uppföljningen av det svenska

biståndet. Departementet har en central roll i det

internationella konventionsarbetet på området. En

viktig uppgift härvidlag är att invända mot

konventionsstridiga reservationer. Detta aktiva

agerande från svensk sida ligger helt i linje med

vad utskottet tidigare uttalat. Utskottet menar att

barnets bästa och ett barnrättsperspektiv skall

genomsyra det svenska internationella

utvecklingssamarbetet. Fattigdom, vanstyre och

korruption är alltför ofta orsaker till barns

lidande. I linje med riksdagens uppdrag (bet.

1996/97:UU15) har regeringen beslutat att ett barn-

och barnrättsperspektiv skall tydliggöras i det

internationella utvecklingssamarbetet, såväl

multilateralt som bilateralt, och en översyn av

barnfrågorna skall genomföras.

Inom Utrikesdepartementet pågår sedan 1998 en

översyn av barnfrågor i det internationella

utvecklingssamarbetet med målet att utforma en

sammanhållen policy för barnfrågor och att utveckla

ett systematiskt barnrättsperspektiv i det

internationella utvecklingssamarbetet utifrån FN:s

konvention om barnets rättigheter, resultaten från

FN-konferenserna och de svenska biståndsmålen.

Målet är bland annat att utforma en sammanhållen

policy för barnfrågor och att utveckla ett

systematiskt barn- och barnrättsperspektiv i det

internationella utvecklingssamarbetet. Arbetet

bedrivs på kort, medellång och lång sikt i tre

delvis parallella faser fram till hösten år 2001 då

FN:s generalförsamling håller en specialsession

kring uppföljningen av barntoppmötet. Översynen

kommer att redovisas i en skrivelse till riksdagen.

Inom ramen för den pågående översynen utarbetas

strategier inom särskilt angelägna områden som

barnarbete, kommersiell sexuell exploatering av

barn, barn på institutioner, barn och hiv/aids, barn

i väpnade konflikter samt barn med funktionshinder.

Sedan skrivelserna Demokrati och mänskliga

rättigheter i Sveriges internationella

utvecklingssamarbete (skr. 1997/98:76) samt

Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (skr.

1997/98:89) presenterades våren 1998 har ett

omfattande uppföljningsarbete bedrivits. Barnets

rättigheter har som ett särskilt prioriterat område

aktivt integrerats i såväl utbildnings- som

metodsatsningar.

Kvinnors och barns rättigheter är två viktiga

dimensioner av det rättighetsbaserade

utvecklingssamarbetet. Att stärka kvinnors

rättigheter och möjligheter är ett effektivt sätt

att bekämpa fattigdom. Att främja kvinnors

rättigheter är också ett mycket viktig sätt att

skapa goda möjligheter för barnen. Barnkonventionen

är den enda konvention om mänskliga rättigheter som

alla Sveriges samarbetsländer har ratificerat. Den

och FN:s kvinnokonvention utgör viktiga plattformar

för samarbete. Barns skolgång, försvar av barnets

rättigheter och deras möjlighet att aktivt påverka

sin tillvaro kan skapa möjligheter för resten av

familjen att resa sig ur fattigdom.

Det svenska bilaterala undervisningsstödet

fokuseras på att förbättra utbildningens kvalitet i

samarbetsländerna, huvudsakligen inom basutbildning

där lärarfortbildnings- och läromedelsinsatser samt

skolbyggnadsprogram ges fortsatt stöd. Målet är att

skapa förutsättningar för utbildningsreformer som

garanterar alla barns rätt att gå i skola av god

kvalitet - med fokus på lika möjligheter för flickor

och pojkar, fattiga och funktionshindrade barn,

främjande av läskunnighet för såväl barn och

ungdomar som vuxna och utvecklande av hållbara

system för finansiering och skolförvaltning.

Motionerna

Kristdemokraterna konstaterar att barns hälsa

drastiskt har försämrats i många länder. I det forna

Sovjetunionen och länderna i Öst- och Centraleuropa

bor en halv miljard människor. Omkring 150 miljoner

av dessa är barn, som i stor utsträckning växer upp

i en övergångsperiod präglad av politisk osäkerhet

och en social och ekonomisk kris. Bristande

näringstillförsel, ohälsosam livsstil, våld inom

familjen, miljöföroreningar och smittsamma sjukdomar

har medverkat till detta. I motion 1999/2000:U221

(kd) yrkande 1 krävs att Sverige, via WHO och

Unicef och i samarbete med de berörda länderna,

verkar för att barnen får den rätt till

grundläggande hälso- och sjukvård som

barnkonventionen förutsätter. I yrkande 2

konstateras att gamla smittsamma sjukdomar som

återuppstår är en stor fara både för berörda länder

och för omvärlden. Risken för spridning med

flyktingströmmar är stor. Vaccinationsprogrammen har

börjat fungera igen men är inte heltäckande. Sverige

bör via WHO och Unicef verka för att heltäckande

vaccinationsprogram genomförs och följs upp.

Alkohol-, tobaks- och drogmissbruket ökar kraftigt

och i yrkande 3 krävs att Sverige i EU och WHO, i

samarbete med de berörda länderna, stimulerar till

breda informationsinsatser riktade till barn och

ungdom i det forna Sovjetunionen och övriga Öst- och

Centraleuropa. Ett ökat drogmissbruk, bristande

blodkontroll och få förebyggande program gör också

att hiv/aids snabbt sprider sig. Motionärerna kräver

i yrkande 6 att Sverige i EU, WHO och UNAIDS skall

verka för att utarbeta en handlingsplan i syfte att

hejda den explosionsartade spridningen av hiv/aids.

Miljöförstöringen i det forna Sovjetunionen och i

Öst- och Centraleuropa är omfattande och för med sig

allvarliga konsekvenser speciellt för barns hälsa.

De allvarligaste problemen är dels det radioaktiva

nedfallet från de kärnvapenprov, först ovan och

sedan under jord, som pågick i fyra årtionden i

Kazakstan, dels Tjernobylolyckan 1986 i Ukraina. I

yrkande 7 krävs att Sverige, via Unicef och WHO,

verkar för att de barn som drabbats av radioaktivt

nedfall till följd av kärnvapenproven i Kazakstan

och Tjernobylolyckan får adekvat sjukvård och hjälp

till ett så drägligt liv som möjligt.

Motionärerna konstaterar vidare att även om

utbildningssystemet under sovjettiden var ensidigt

och läroböckerna med tiden blev omoderna så fick

alla barn en grundläggande skolgång. Numera kan

föräldrar inte längre lita på att skolsystemet ger

deras barn den utveckling de behöver och måste

därför ofta betala för den undervisning som tidigare

var gratis. I yrkande 9 krävs att den svenska

regeringen i grannlandssamarbetet och i EU och

Unicef bör föra en dialog om barnens rätt till

gratis grundskoleutbildning enligt barnkonventionen

och, i yrkande 10, att Sverige verkar för att barn

med fysiskt eller psykiskt handikapp inte

diskrimineras.

Enligt motionärerna har Unicef beräknat att det

finns en miljon barn på institution i Öst- och

Centraleuropa och i det forna Sovjetunionen. I

Ryssland antas det finnas 120 000 barn på statliga

institutioner, i Ukraina 43 000 och i Vitryssland 7

500. Ett av problemen, förutom den undermåliga vård

barnen får, är att de ofta förlorar all kontakt med

sina föräldrar och får stora svårigheter att anpassa

sig till ett liv ute i samhället. I yrkande 11 krävs

att Sverige, via Unicef, verkar för att barnens rätt

till sina föräldrar respekteras i barnkonventionens

anda. Kristdemokraterna menar att när många barn far

illa under lång tid så finns risk för själva

demokratins långsiktiga utveckling. Motionärerna

föreslår i yrkande 15 att regeringen för en dialog

med berörda länder om hur Sverige och det

internationella samfundet skall kunna bistå berörda

länder i arbetet med att förverkliga barnens

rättigheter. Vidare krävs i yrkande 16 att svenska

regeringen i EU:s ministerråd tar initiativ till att

en handlingsplan utarbetas med barnens behov i

fokus. Planen bör vara konkret utarbetad på ett sätt

som leder till snar handling. I yrkande 17 krävs att

regeringen tillsammans med de länder som vi skall

samarbeta med utarbetar en handlingsplan för hur

barnens rättigheter enligt barnkonventionen

systematiskt skall kunna tillgodoses och hur vi kan

bistå dem i detta arbete.

I motion 1999/2000:U627 (s) framhålls att barn förs

bort som ett led i värvning för militära

aktiviteter. Sverige har under lång tid aktivt

deltagit i det arbete som pågår inom FN och på andra

håll för att stärka barnens rättigheter i samband

med väpnade konflikter. Emellertid riktar sig FN:s

konvention om barns rättigheter till stater och är

därför inte direkt tillämpliga på olika väpnade

grupper. Det är en uppgift för svensk polis och

åklagare att utreda om det har begåtts något brott i

samband med bortförande av barn. I dag saknas dock

kunskap om omfattningen och om hur man kan förebygga

och förhindra bortförande av barn från Sverige.

Motionärerna kräver därför en översyn för att ge

bättre kunskap om omfattningen och omständigheterna

kring bortförande av barn och ungdomar i samband med

väpnade konflikter.

I motion 1999/2000:U637 (s) framhålls att det i dag

finns uppskattningsvis 250 millioner

heltidsarbetande barn mellan 5 och 14 år. Miljontals

barn tvingas arbeta under oacceptabla förhållanden i

direkt farliga yrken och 20 % av världens barn går

inte i skolan. Barnarbete är ett hot mot hållbar

utveckling och strider mot barnkonventionen.

Motionärerna menar att Sverige bör intensifiera

sitt arbete mot barnarbete och att särskilda medel

bör avsättas inom biståndsramen för att verka mot

barnarbete. I biståndssamarbetet bör krav ställas på

mottagarländerna att försöka hindra förekomsten av

barnarbete.

I motion 1999/2000:U642 (s) framhålls att under

utarbetandet av 1989 års barnkonvention fördes

diskussioner om att inga barn under 18 år skulle

tillåtas att rekryteras till väpnade styrkor. För

övervakning av barnkonventionens efterlevnad finns

en särskild granskningskommitté, Kommittén för

barnets rättigheter, som består av tio experter. De

stater som har anslutit sig till konventionen skall

vart femte år rapportera till kommittén om de

åtgärder de har vidtagit för att uppfylla sina

åtaganden enligt konventionen.

Motionärerna kräver att brott mot barnkonventionens

artikel 38 skall behandlas under den internationella

brottmålsdomstolens jurisdiktion.

Kristdemokraterna framhåller i motion 1999/2000:A804

(kd) att det är viktigt att få stopp på hela

könshandeln och att all könshandel skall

kriminaliseras. Den snabbt accelererande handeln med

fattiga kvinnor och barn, i dag allt oftare från

Östeuropa, som av brottssyndikaten luras in i

prostitution i Västeuropas storstäder är slavhandel

i modern tid. Den internationella sexhandeln är lika

välorganiserad som knarkhandeln, men billigare och

mindre riskfylld för de brottslingar som organiserar

och driver handeln. Motionärerna anser i yrkande 27

att det arbete som redan kommit i gång inom EU måste

utvecklas och förstärkas. Det handlar om att ge

kvinnorna och barnen skydd, medicin, psykiatrisk

hjälp och tillfälliga uppehållstillstånd. Men det

gäller också att på olika sätt förbättra EU-

samarbetet mot brottsligorna, bland annat genom att

skapa ett juridiskt ramverk som kan fungera för de

olika nationernas samarbete över gränserna.

Kristdemokraterna framhåller i motion

1999/2000:So481 (kd) att vid den första

världskongressen mot kommersiell sexuell

exploatering av barn (KSEB) 1996, antog 122

regeringar enhälligt en aktionsplan, som skulle

utgöra grunden för det fortsatta arbetet mot

kommersiell sexuell exploatering av barn. Den

svenska handlingsplanen offentliggjordes i juli

1998. Motionärerna framhåller att den har fått

kritik bl.a. för att vara dåligt underbyggd och

allmänt hållen samt i stora stycken sakna tidsramar,

konkreta förslag och mål. Mot denna bakgrund begär

motionärerna, i yrkande 2, att en konkret

handlingsplan tas fram för att motverka kommersiell

sexuell exploatering av barn i andra länder. I

yrkande 4 krävs att en handlingsplan antas för att

regelmässigt utbilda personal vid

utlandsmyndigheterna och upplysa personalen om

vikten att bistå den nationella åklagarmyndigheten

med information om svenska lagar och svenskt

samarbete.

Folkpartiet framhåller att demokrati och respekt för mänskl

I november 1989 antog FN:s generalförsamling

konventionen om barns rättigheter.

Den har i dag ratificerats av i stort

sett alla regeringar. I samhällsutvecklingen mot

demokrati och för mänskliga rättigheter är barn och

ungdomar viktiga bärare av värderingar och visioner.

Varje generation måste vinnas för demokratiska

värden. I motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 18

understryks vikten av att stötta barns och ungdomars

rättigheter och att detta arbete måste ges särskild

uppmärksamhet i biståndspolitiken.

I motion 2000/01:U209 (m) konstateras att

Guatemala är ett

land med drygt tio miljoner invånare varav tre

fjärdedelar lever i fattigdom. Invånarna består till

60 % av mayaindianer och analfabetismen är speciellt

stor i denna grupp. Barn är speciellt utsatta.

Motionärerna understryker vikten av att i Sveriges

bistånd till Guatemala tillse att arbetet med att

införliva FN:s barnkonvention intensifieras för att

denna skall genomsyra landets lagar.

I motion 2000/01:U404 (c) yrkande 10 krävs att

Sverige i alla internationella sammanhang skall

verka för att stoppa handeln med kvinnor och barn,

stödja offren och införa hårdare sanktioner mot dem

som handlar med kvinnor och barn. Motionärerna

konstaterar att det i dag finns omkring 300 000 barn

i världen som är soldater och medverkar i krig. En

del är inte äldre än åtta år. Även om minimiåldern

för barn som kan rekryteras till soldater höjts från

15 till 18 år, återstår mycket att göra. I u-

länderna arbetar ca 250 miljoner barn i åldern 5-14

år. Många barn är inte i skolan och ett av fem

arbetar med mycket riskfyllda arbeten. I yrkande 11

krävs att Sverige verkar för ett totalförbud för

barnsoldater. Motionärerna anser vidare, i yrkande

12, att skadligt barnarbete i princip skall vara

förbjudet och för att komma tillrätta med detta

krävs förbättrade utbildningsmöjligheter och

ekonomiska möjligheter. När företag ertappas med att

utnyttja barnarbetare måste tydliga krav ställas på

att de tar ett socialt och ekonomiskt ansvar för

barnen då dessa arbeten avvecklas.

Moderaterna framför i motion 2000/01:U509 (m) att

inget problem är djupare och mer ödesdigert än

situationen för barns uppväxt. Genom det

kommunistiska, totalitära systemets sönderfall har

den tidigare hemlighållna fattigdomen synliggjorts.

I de länder som fortfarande sitter fast i gamla

strukturer har den också fördjupats. Antalet

gatubarn och barn som inte får sin grundläggande

utbildning tillgodosedd är stort. I St

Petersburgsområdet uppskattas antalet gatubarn till

ca 50 000. Motionärerna menar i yrkande 12 att

Sverige i bilaterala kontakter och inom ramen för EU

bör verka för att utsatta barn i Östeuropa får del

av det välstånd som växer fram.

Kristdemokraterna framhåller i motion 2000/01:U630

(kd) att Sverige i öststödet, i bilaterala kontakter

och inom ramen för EU bör verka för att utsatta barn

i Östeuropa får del av det välstånd som växer fram

och att lagstiftning som ger skydd för utsatta barn

kommer till stånd i de nya demokratierna i Central-

och Östeuropa. Det är barnen som i störst

utsträckning fått bära konsekvenserna av samhällens

och länders sönderfall, liksom effekterna av

miljöförstöringen. Motionärerna föreslår i yrkande 9

att Sverige i EU:s ministerråd tar initiativ till

att en handlingsplan utarbetas med barnens behov i

fokus. Olika länder bör ta ansvar för ett bilateralt

samarbete med de länder som ligger naturligast till

för respektive land. Andra initiativ kan vara av så

övergripande karaktär och ha en sådan omfattning att

EU gemensamt bör driva dessa frågors lösning i

internationella forum.

I flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp) framh

att FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989

är den FN-konvention som fått störst gensvar hos

medlemsstaterna. Konventionen har haft stor

betydelse för att höja skyddet och öka respekten för

barns rättigheter. Den 25 maj år 2000 antog FN:s

generalförsamling ett tilläggsprotokoll till

konventionen om barnets rättigheter som sätter

åldersgränsen till 18 år för deltagande i en väpnad

konflikt. I dag har mer än 50 stater undertecknat

protokollet, däribland Sverige. För att protokollet

skall träda i kraft krävs tio ratifikationer.

Tilläggsprotokollet till konventionen om barnets

rättigheter är ett positivt led i utvecklingen av

ett förbud mot barnsoldater. Motionärerna anser i

yrkande 8 att Sverige bör ratificera

tilläggsprotokollet till konventionen om barnets

rättigheter angående barns inblandning i väpnade

konflikter samt agera kraftfullt för att förmå andra

medlemsstater i FN att ansluta sig till protokollet

(yrkande 9).

I motion 2000/01:U659 (s) framhålls att i de länder

där skadligt barnarbete förekommer i stor skala är

vuxenarbetslösheten mycket hög. Undersökningar visar

att det nyrekryteras 80 000 barn per dag i

arbetslivet. Antalet arbetande barn i Indien

uppskattas till ca 55 miljoner. Motionärerna menar

att Sverige bör gå i täten för att bekämpa skadligt

barnarbete och dessa ambitioner bör avspeglas i

utformningen av det svenska biståndssamarbetet.

I motion 2000/01:U801 (m) understryks vikten av att

det svenska ordförandeskapet lyfter fram

barnrättsfrågorna i EU:s kandidatländer. FN:s

kommitté för barnens rättigheter har hittills

granskat sex av tio länder i Öst- och Centraleuropa

som inlett förhandlingar med EU. I flera av länderna

är diskriminering av barn som tillhör

minoritetsgrupper, särskilt romska barn, mycket

omfattande. Detta sker på olika sätt. Barn får inte

rätt till utbildning, barn ges inte möjlighet att

fullfölja sin skolgång. En för tidigt avslutad

skolgång är alltför ofta en biljett in i

kriminalitet och prostitution. I flera länder är

många grupper av barn statslösa och förhindras

därigenom att få del av sina rättigheter. Sverige

bör därför lyfta fram barnrättsfrågorna under det

svenska ordförandeskapet.

I motion 2000/01:U802 (s) framhålls behovet av att

beakta barnperspektivet inom det fortsatta

Östersjösamarbetet.

Den sociala situationen för många barn i Polen, de

baltiska staterna och i övriga delar av det som

tidigare utgjorde Sovjetunionen är på många håll

katastrofal. I detta område finns barn som uthärdar

tillvaron genom att använda olika former av droger.

Det har också, i vissa länder, förekommit sexhandel

med barn. Dessa barn är ofta bortglömda och

övergivna av samhället. Med barnkonventionen i

beaktande, och med vetskap om de eländiga

förhållanden som många barn lever under menar

motionärerna att det är viktigt att Sverige i sitt

fortsatta samarbete inom Östersjöregionen agerar på

ett långsiktigt och målmedvetet sätt och arbetar för

att förbättra den sociala situationen för barnen i

området.

I motion 2000/01:Sf274 (mp) framhålls att artikel 38

i barnkonventionen stadgar att inget barn får

användas för direkt deltagande i väpnade konflikter.

Ingen får värva barn som soldater till väpnade

konflikter. Rädda Barnen går ett steg längre då de

menar att barnsoldater är alla ungdomar under 18 år

vilka direkt eller indirekt deltar i en väpnad

konflikt. Barnsoldater är även de ungdomar under 18

år som rekryterats till ett lands krigsmakt eller

till en icke-statlig militärorganisation, även om

landet i fråga befinner sig i fred.

Motionärerna menar i yrkande 19 att Sverige i

internationella sammanhang måste sätta press på

arbetet i FN med att höja minimiåldern till 18 år

för rekrytering av barn i krig.

Utskottets överväganden

Barnsoldater och barn i väpnade konflikter

Flera motioner, 1999/2000:U627 (s), 1999/2000:U642

(s), 2000/01:U404 (c) yrkande 11, 2000/01:U635 (v,

kd, c, fp, mp) yrkandena 8 och 9 samt 2000/01:Sf274

(mp) yrkande 19, uppmärksammar frågorna om

barnsoldater och barn i väpnade konflikter samt

arbetet med upprättandet av den internationella

brottmålsdomstolen (ICC).

Utskottet konstaterar att i stadgan för

internationella brottmålsdomstolen anges att det

skall anses som en krigsförbrytelse att rekrytera

och använda barn under femton år i väpnade

konflikter. Huvuddragen i brottmålsdomstolens

artikel 8 [§ 2e (vii)] överensstämmer med

barnkonventionens artikel 38.

Stadgan för internationella brottmålsdomstolen

antogs efter långa förhandlingar i juli 1998. För

att den skall träda i kraft krävs att minst 60

stater ratificerat den. I Sverige pågår för

närvarande lagändringar för att möjliggöra en svensk

ratificering.

Under våren 2000 antogs ett tilläggsprotokoll till

barnkonventionen angående förbud mot barnsoldater.

Protokollet, som förhandlades fram under svenskt

ordförandeskap, förbjuder deltagande i väpnad

konflikt och tvångsrekrytering av personer under 18

år. Beträffande frivillig rekrytering stadgar

protokollet att staterna skall höja gränsen från 15

år (vilket stadgas i barnkonventionen) och samtidigt

lämna en bindande deklaration om vilken åldersgräns

som kommer att tillämpas. Utskottet konstaterar att

tilläggsprotokollet riktar sig både till regeringar

och till gerillarörelser och andra väpnade grupper.

Utskottet menar att Sveriges agerande i

förhandlingarna om tilläggsprotokollet i sig innebär

en kraftfull uppmaning till FN:s medlemsstater att

också ansluta sig till det. Utskottet framhåller att

det är angeläget att en svensk ratificering äger rum

utan onödigt dröjsmål.

Utskottet har inhämtat att det inte är aktuellt att

förhandla fram något nytt protokoll beträffande

åldersgränsen. Sverige och flera andra länder

arbetar nu för att protokollet skall ratificeras av

så många länder som möjligt och att fördragsslutande

parterna lämnar en bindande deklaration som anger 18

år som gräns för rekrytering. Under arbetet med

barnresolutionen i FN:s generalförsamling 2000

arbetade Sverige för en paragraf med denna

inriktning. Sverige avser att i utkastet till

barnresolutionen vid årets kommission för mänskliga

rättigheter (MRK) föreslå en operativ paragraf där

en så hög åldergräns som möjligt för rekrytering

uppmuntras.

Utskottet konstaterar vidare att på regeringens

uppdrag pågår en översyn av barnfrågor i det

internationella samarbetet. Barn i väpnade

konflikter är ett av ämnesområdena. Översynen tjänar

flera syften, bland annat att öka kunskapen att

identifiera preventiva åtgärder i insatser för barn

i fredsprocesser. Inom ramen för det svenska

ordförandeskapet i EU arrangeras i Norrköping i mars

2001 ett expertseminarium om barn i krig och på

flykt. Barnrätts-perspektivet kommer här att vara

ett viktigt inslag. Syftet med seminariet är att ta

ett helhetsgrepp på frågan om barnets rättigheter i

väpnade konflikter. Dessutom skall samordningen inom

migration, utvecklingssamarbete och humanitärt

bistånd diskuteras.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna 1999/2000:U627 (s), 1999/2000:U642 (s),

2000/01:U404 (c) yrkande 11, 2000/01:U635 (v, kd, c,

fp, mp) yrkandena 8 och 9 samt 2000/01:Sf274 (mp)

yrkande 19 kan besvaras.

Kommersiell sexuell exploatering av barn

Vid den första världskongressen mot kommersiell

sexuell exploatering av barn (KSEB), 1996, antog 122

regeringar enhälligt en aktionsplan, som skulle

utgöra grunden för det fortsatta arbetet mot

kommersiell sexuell exploatering av barn. Enligt

aktionsplanen skall de deltagande ländernas

regeringar skyndsamt stärka omfattande,

sektorsövergripande och integrerade strategier och

metoder så att det senast år 2000 finns nationella

program för åtgärder, som utvecklar barnets

rättigheter och som är inriktade på att minska det

antal barn som kan bli utsatt för kommersiell

sexuell exploatering.

I motion 1999/2000:So481 (kd) yrkandena 2 och 4

krävs att en konkret handlingsplan tas fram för att

motverka kommersiell sexuell exploatering av barn

och att en handlingsplan antas för att regelmässigt

utbilda personal vid utlandsmyndigheterna om vikten

att bistå den nationella åklagarmyndigheten med

information om svenska lagar och svenskt samarbete.

Utskottet konstaterar att Utrikesdepartementet för

närvarande utarbetar en strategi mot kommersiell

sexuell exploatering av barn vilken är avsedd att

tillämpas i samarbetet med traditionella

utvecklingsländer och staterna i Central- och

Östeuropa. Strategin tar bland annat upp

problembeskrivning, behovet av förstärkt

lagstiftning, kunskapsspridning, utbildning,

rehabilitering och integrering. Inom ramen för det

s.k. Barnprojektet utarbetas svenska strategier för

ett antal prioriterade områden. En av dessa rör

åtgärder mot sexuell exploatering av barn. Utskottet

har inhämtat att regeringen avser att redovisa det

samlade arbete i en skrivelse till riksdagen under

2001.

Arbetet inom EU med att stärka samordningen på

lagstiftningsområdet mellan medlemsstaterna pågår

kontinuerligt. Här spelar Sverige som ordförandeland

i EU en framträdande roll. Kommissionen har tagit

fram två förslag till rambeslut, ett om handel med

människor och ett om barnpornografi och sexuell

exploatering av barn. Under det svenska

ordförandeskapet kommer dessa frågor att behandlas i

rådsarbetsgruppen för materiell straffrätt. För

Sverige är frågan om människohandel ett prioriterat

område under ordförandeskapet och finns på

dagordningen för det informella rådet för rättsliga

och inrikes frågor. Frågan kommer kontinuerligt att

tas upp med kandidatländerna under ordförandeskapet.

Sverige är även aktivt inom andra internationella

forum där människohandel tas upp. I Europarådet och

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

(OSSE) pågår en diskussion om problem och åtgärder.

Inom OSSE verkade Sverige aktivt under toppmötet i

Istanbul 1999 och under ministerrådsmötet i Wien

2000 för att utarbeta och anta ett dokument där OSSE

åtar sig att aktivt förebygga och bekämpa

människohandel. Sverige deltar i förberedelserna

till den andra världskongressen mot sexuell

exploatering av barn som äger rum i december 2001 i

Japan. Detta är en direkt uppföljning av

Stockholmskongressen 1996 på samma tema. Sverige

verkar för att resultaten från världskongressen

bland annat genomförs i Unicef:s landprogram.

Sida stöder ett antal regionala och nationella

nätverk i Asien i arbetet med uppföljningen av

världskongressen mot sexuell exploatering av barn.

Sverige bistår även med finansiering av projekt på

Balkan. Projekten syftar till förebyggande och

bekämpning av människohandel och repatriering av

offren. Andra organisationer, t.ex. ECPAT (End child

prostitution, child pornography and trafficking in

children for sexual purposes), arbetar för att

förändra attityder och väcka debatt och opinion mot

barnsexhandeln. Organisationen bildades i Thailand

1990 av en grupp socialarbetare som en reaktion mot

den snabbt växande turistindustrin som inriktats på

sexuell exploatering av barn.

Utskottet konstaterar att Utrikesdepartementet inom

ramen för gällande handlingsplan varje år

uppmärksammar utlandsmyndigheterna på vikten av att

de följer frågan om sexuell exploatering av barn

både i den årliga MR-rapporteringen och det

konsulära arbetet. Departementet har också

tillställt samtliga utlandsmyndigheter information

om rättsläget och kravet på efterlevnad av reglerna

mot sexuell exploatering av barn. Rekommendationer

har även gått ut om hur frågor om barnsexhandel bör

hanteras, bl.a. i de fall svenska medborgare

misstänks för sexualbrott mot barn. Information

riktad till turister som besöker länder där

barnprostitution förekommer är en angelägen uppgift.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

1999/2000:So481 (kd) yrkandena 2 och 4 kan besvaras.

Barnfrågorna i de internationella organisationernas

arbete

I motion 1999/2000:U221 (kd) yrkandena 1, 2, 6, 10

och 15-17, behandlas barn i de internationella

organisationernas arbete.

Utskottet konstaterar att det inom EU för

närvarande pågår flera processer kring barnets

rättigheter. Kommissionen arbetar med flera studier

om barnets situation. Sverige har som ambition att

driva dessa frågor i ett europeiskt perspektiv under

ordförandeskapet. Förslag har inkommit att inrätta

en särskild barnansvarig för att följa upp

barnkonventionen. Frankrike och Italien har i detta

sammanhang fört fram att det Unicefstödda Innocento-

institutet kunde bilda ett europeiskt

samordningscentrum för barnfrågor.

Enligt vad utskottet inhämtat ställer regeringen

sig positiv till utformandet av en strategi för

barnets rättigheter inom EU. Innan arbetet med en

strategi påbörjas behöver man dock slå fast vad som

hittills har gjorts inom området. Det franska

ordförandeskapet initierade ett initiativ med årliga

barnministermöten och detta kommer att följas upp av

den svenska regeringen.

Sverige ger stöd till genomförandet av

barnkonventionen bl.a. genom omfattande bidrag till

FN:s barnfond Unicef, som har en viktig roll när det

gäller att verka för att FN:s medlemsländer

uppfyller sina åtaganden enligt konventionen. Fonden

arbetar bl.a. med att mobilisera politisk vilja och

materiella resurser hos samarbetsländerna för att

bygga upp deras egen kapacitet att tillgodose

barnets behov och säkerställa barnets rättigheter. I

arbetet med att stödja utvecklingen av

handlingsplaner är det viktigt att understryka det

nationella ansvaret. Omvärlden kan vara med och

stödja utarbetandet av sådana planer. Men om

planerna skall bli långsiktigt hållbara och

verkningsfulla bör de göras upp av ländernas egna

myndigheter.

Sverige verkar för att WHO uppmärksammar barns och

ungdomars hälsa och utveckling inom olika program

under verksamhetsåren 2001-2003. WHO har under lång

tid framgångsrikt arbetat med barns hälsa. Arbetet

har i stor utsträckning koncentrerats till att

bekämpa barnsjukdomar. Viktiga barn- och

ungdomsfrågor sett från social, medicinska och

folkhälsopolitiska aspekter har dock inte

uppmärksammats i den utsträckning som vore önskvärt.

Från svensk sida understryks vikten av att

fattigdomsbekämpningen ges en klar barn- och

ungdomsprofil och att alla barn skall få det stöd

som föreskrivs i barnkonventionen.

Enligt UNAIDS senaste rapport från december 2000

ökar hiv/aids mycket snabbt i Ryssland. Vid slutet

av 1999 uppgick antalet personer som levde med hiv

och aids i Östeuropa och nuvarande Ryssland och

delar av Central-asien till 420 000. En konservativ

uppskattning visar att de ett år senare uppgår till

700 000. Enligt UNAIDS fångar den ryska statistiken

bara upp en bråkdel av fallen.

Utskottet har inhämtat att ett nordiskt samarbete

pågår sedan 1998 mellan departement, myndigheter och

organisationer i syfte att stärka handikappfrågans

betydelse inom utvecklingssamarbetet, såväl

bilateralt som multilateralt. Utskottet konstaterar

vidare att Sida stöder barn med handikapp genom

insatser för att utveckla alternativ till

institutionsvård i Litauen och Ryssland. I

landstrategierna för de baltiska länderna står

angivet att insatser för att förbättra situationen

för barn och ungdomar bör genomföras med

utgångspunkt i barnkonventionen. Det omfattande

vänortssamarbetet och frivilligorganisationernas

arbete är också viktiga kanaler, inte minst genom

informationsinsatserna.

Sida har vidare finansierat Smittskyddsinstitutets

medverkan i utvecklingen av Världsbankens

tuberkulos/hivprojekt. Svensk expertis har en

ledande roll i planeringen av bevakningssystem i

Ryssland. Sverige har även en ledande roll i ett

nordiskt/baltiskt projekt som syftar till att stärka

de nationella tuberkulosprogrammen i de baltiska

staterna.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

1999/2000:U221 (kd) yrkandena 1, 2, 6, 10 och 15-17

kan besvaras.

Barnfrågor i östsamarbetet och i Östersjösamarbetet

I motionerna 1999/2000:U221 (kd) yrkandena 3 och 7,

2000/01:U509 (m) yrkande 12 och 2000/01:U802 (s)

behandlas barnfrågor i östsamarbetet och i

Östersjösamarbetet.

Utskottet konstaterar att situationen för många

barn i de flesta länder i Öst- och Centraleuropa och

nuvarande Ryssland och delar av Centralasien är

mycket svår. Den ekonomiska omställningen och den

demokratiseringsprocess som genomförts under det

senaste decenniet har inte i tillräcklig grad

åtföljts av uppbyggandet av nya sociala skyddsnät,

och detta har särskilt drabbat barnen. Barns hälsa

har drastiskt försämrats i de flesta länder i

regionen. Bristande näringstillförsel, ohälsosam

livsstil, våld inom familjen, miljöföroreningar och

smittsamma sjukdomar har medverkat till detta. Brist

på grundläggande hälsovård, vaccinationsprogram och

rent vatten har också haft mycket negativa effekter.

Var hundrade vuxen människa i världen mellan 15 och

49 år är smittad av hiv. Totalt rör det sig om 30

miljoner människor, enligt siffror från

Världshälsoorganisationen. Sverige har i EU och WHO

stött informationsinsatser riktade till barn och

ungdom i Öst och Centraleuropa, nuvarande Ryssland

och delar av Centralasien i samarbete med de berörda

länderna. I Östersjöområdet har Sverige givit stöd

till förebyggande och rehabiliterande insatser när

det gäller det ökade bruket av tobak, alkohol och

narkotika. Sverige har också bidragit till att i EU

och WHO verka för en handlingsplan för att hejda den

explosionsartade hiv/aidsspridningen i området. I

Östeuropa beräknas det finnas 700 000 människor som

är hivsmittade. Hittills har problemet mest funnits

bland sprutnarkomaner men epidemin är på väg in i

andra grupper i samhället. Särskilt dramatisk är

ökningen i Ryssland, där antalet hiv-smittade nu

tros vara 300 000 jämfört med omkring 130 000 för

ett år sedan. Statistiskt räknar man med sex

smittade för varje person som testas hiv-positiva i

Ryssland. I hela Östeuropa och Centralasien är det

Ukraina som har den högsta andelen hivsmittade.

Såväl inom EU-samarbetet som i det bilaterala

Östbiståndet har barnperspektivet en framträdande

roll. Utskottet konstatera således att den svenska

regeringen i EU och i internationella forum har

verkat för att miljösamarbetet med berörda länder

intensifieras i syfte att bl.a. förbättra barnens

hälsa. Sverige har via Unicef och WHO verkat för att

de barn som drabbats av radioaktivt nedfall som

följd av kärnvapenproven i Kazakstan och Tjernobyl-

olyckan fått hjälp till ett så drägligt liv som

möjligt.

Sverige stöder, EU:s biståndsprogram till det forna

Sovjetunionen, Tacis, för att bl.a. stärka

kärnsäkerheten i Kazakstan. Via Tacis och EBRD har

även betydande ansträngningar gjorts för att finna

alternativa energikällor. Genom ett parallellt stöd

till den sociala sektorn i Ukraina bidrar Sverige

till att mildra de sociala effekterna av

kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna 1999/2000:U221 (kd) yrkandena 3 och 7,

2000/01:U509 (m) yrkande 12 och 2000/01:U802 (s) kan

besvaras.

Barns rätt till föräldrar och skola

I motion 1999/2000:U221 (kd) yrkandena 9 och 11

behandlas barns rätt till föräldrar och skola.

Utskottet menar att skolan inte bara innebär

kunskapsutveckling utan också i sig är ett socialt

skyddsnät, som kompletterar familjen. I Central- och

Östeuropa är arbetslöshet, fattigdom och missbruk

problem som i hög grad drabbar barnen. I flera av

länderna i regionen tas många barn om hand av

institutioner och de får ofta svårt att anpassa sig

till samhället när de lämnar institutionen. En grupp

barn som lätt hamnar utanför skolsystemet, även om

deras föräldrar och de själva gör allt för att de

skall få gå i skolan, är handikappade barn.

Sverige har under senare år haft en framträdande

roll genom att FN:s specielle rapportör för

handikappfrågor har rapporterat om och lyft fram

frågorna kring funktionshindrades mänskliga

rättigheter och även aktivt verkat för att FN:s

standardregler utarbetats. Vid FN:s MR-kommissions

möte år 2000 antogs resolutioner om handikappades

rättigheter. Även högkommissarien för mänskliga

rättigheter har krävt klarlägganden om vad som krävs

för att stärka funktionshindrades möjligheter att

åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Få länder och

handikapporganisationer rapporterar om kränkningar,

och för att kunna bryta tystnaden är det därför

viktigt att fördjupa kunskapen om mänskliga

rättigheter och människor med funktionshinder.

Utskottet konstaterar att utbildningssystemet i

synnerhet i Central- och Östeuropa har utvecklats

mycket negativt under det senaste decenniet. På

många ställen har skolorna stängts av ekonomiska

skäl. Det gäller inte minst i krigshärjade områden.

I andra länder som t.ex. Kroatien, Georgien och

Kazakstan har budgetnedskärningarna varit stora och

omfattande. Föräldrar kan inte längre lita på att

skolsystemet ger deras barn den utbildning de

behöver. Familjer måste i många fall betala för den

undervisning som tidigare var gratis. Fattiga

familjer får allt svårare att skicka sina barn till

både förskola och skola.

Den svenska regeringen har i grannlandssamarbetet,

i Nordiska rådet, i EU och Unicef fört en dialog om

barnens rätt till gratis grundskoleutbildning enligt

barnkonventionen. Betydelsen av detta är, enligt

utskottets mening, mycket stort för demokratins

långsiktiga utveckling. Våren 1997 etablerades en

parlamentarisk arbetsgrupp under Nordiska rådet.

Gruppens arbetsuppgifter är att sprida information

om barnens situation i de nordiska närområdena

(Baltikum och nordvästra Ryssland) och att

framställa rekommendationer för nordiska initiativ

inom området. Nordiska rådet antog 1997 en

rekommendation där Nordiska ministerrådet uppmanades

att utarbeta en översiktsrapport över vad som görs

och en handlingsplan för att förbättra barns och

ungas situation i närområdet. Översiktsrapporten

innehåller upplysningar från de nordiska länderna om

hur det bi- och multilaterala biståndet stöder en

social utveckling med tonvikt på barn och unga i

närområdet.

Utskottet konstaterar att Unicef beräknat att det

finns en miljon barn på institutioner i Öst- och

Centraleuropa, nuvarande Ryssland och delar av

Centralasien, inte sällan för att föräldrarna inte

anser sig kunna ta hand om barnen eller att

myndigheterna anser dem olämpliga. Fysiskt och

mentalt handikappade barn har det mycket svårt i

dessa länder. Ett av de stora problemen med

institutionsbarnen är att de ofta helt förlorar all

kontakt med sina föräldrar och får stora svårigheter

att anpassas till ett liv ute i samhället. Sverige

ger stöd till Unicef för arbetet med att verka för

att barnens rätt till sina föräldrar respekteras i

barnkonventionens anda.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

1999/2000:U221 (kd) yrkandena 9 och 11 kan besvaras.

Beträffande barns rätt till skola vill utskottet därutöver

framhålla att det fäster stor vikt vid utbildningens

kvalitet. Inte sällan kan brister härvidlag

konstateras och detta är en punkt där målen från

barntoppmötet 1990 inte uppnåtts. Enligt utskottets

uppfattning finns det anledning att överväga på

vilket sätt man skall kunna nå dessa mål.

Barn i EU och i kandidatländerna

I motionerna 2000/01:U630 yrkande 9 (kd) och

2000/01:U801 (m) behandlas barnens situation i EU

och i kandidatländerna.

Utskottet konstaterar att det svenska

ordförandeskapet betonat vikten av att EU har en

samlad strategi mot människohandel. En strategi

skall innehålla såväl lagstiftningsåtgärder och

polissamarbete, som finansiering av projekt mot

kvinno- och barnhandel, och samarbete med länder som

inte är medlemmar i EU. Kandidatländerna kommer att

bjudas in till en diskussion om åtgärder mot

människohandel. Sverige arbetar för att EU får en

gemensam definition av människohandel och gemensamma

straffsatser. Barnfrågor är också i vissa fall

aktuella i EU:s pågående utvidgningsförhandlingar.

I det pågående arbetet med en vitbok om

ungdomspolitiken och ungdomars levnadssituation i

Europa i dag arbetar Sverige aktivt för att betona

vikten av ungdomars inflytande inom unionen och

ungdomars egna initiativ i sin utveckling.

Utskottet har inhämtat att Sverige kommer att

arbeta för att EU skall ha en framträdande roll vid

de konferenser och möten som FN arrangerar under

2001. Konferenserna har alla ett gemensamt syfte:

att motverka fattigdom och att bygga upp strukturer

och partnerskap för en långsiktig ekonomisk

utveckling som gynnar fattiga kvinnor, män och barn.

Utskottet har ovan konstaterat att för närvarande

pågår både nationellt och internationellt

förberedelserna för uppföljningen av barntoppmötet.

Sverige avser att ha en aktiv dialog och möten med

kandidatländerna under denna förberedelseprocess.

Detsamma gäller inför diskussionerna vid

Kommissionen för mänskliga rättigheter (MRK) kring

årets resolution om barnets rättigheter.

Utskottet konstaterar att sedan FN:s sociala

toppmöte i Köpenhamn 1995 har fattigdomsbekämpning

blivit en allt mer uttalad målsättning för

organisationens verksamhet. EU:s s.k.

Köpenhamnskriterier, som antogs 1993, ligger till

grund för utvidgningsdialogen inom EU. Situationen i

varje enskilt land får avgöra vilka frågor som

behöver uppmärksammas. I några fall har det ställts

direkta krav på att situationen för barn, t.ex. på

institutioner, måste förbättras.

I samarbete med enskilda organisationer genomförs

viktiga insatser på nationell, regional och global

nivå vad gäller fattigdomsbekämpning. Sverige bidrar

också till uppföljningen av FN:s världskonferenser

genom stöd till de fackorgan som inom FN ansvarar

för respektive konferens.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna 2000/01:U630 (kd) yrkande 9 och

2000/01:U801 (m) kan besvaras.

Handel med kvinnor och barn

I motionerna 1999/2000:A804 yrkande 27 (kd) och

2000/01:U404 (c) yrkande 10 behandlas handeln med

kvinnor och barn.

Utskottet kan konstatera att under 2000 antogs

flera viktiga instrument för att förhindra handel

med människor. Sverige deltog aktivt i dessa

förhandlingar. I FN antogs ett tillägg till

Konventionen om organiserad brottslighet, ett

protokoll för att hindra, förbjuda och straffa

handel med människor, särskilt gällande kvinnor och

barn. Utskottet menar att det är särskilt välkommet

att det nu finns en definition på människohandel,

som kommer att underlätta att definiera brott och

vidta åtgärder mot de personer som begår brotten.

Ett beslut om stärkande av insatser för att bekämpa

människohandel antogs av OSSE:s ministerråds möte i

november 2000. Statens primära ansvar betonas liksom

nödvändigheten att angripa problemen på ett

integrerat och samordnat sätt. Inom EU pågår ett

arbete för att stärka brottsoffrens ställning. I

detta arbete är barn utpekade som en särskilt viktig

grupp och det är Sveriges ambition att under det

svenska ordförandeskapet verka för att barnens

utsatta situation särskilt uppmärksammas. För att

förbättra flickors situation stöder Sida åtgärder i

en rad länder som syftar till att öka andelen

flickor som får tillgång till grundskoleutbildning.

Sverige verkar också inom ramen för det

internationella utvecklingssamarbetet för förbättrad

information till flickor om sexuell och reproduktiv

hälsa.

Utskottet har inhämtat att Sexualbrottskommittén i

sitt betänkande kommer att föreslå att det införs

särskilda bestämmelser om straffansvar för

människohandel för sexuella ändamål och för handel

med barn för sexuella ändamål. Dessa kommer att

utformas i nära anslutning till en nyligen inom FN

beslutad konvention om gränsöverskridande och

organiserad brottslighet och ett tilläggsprotokoll

om människohandel. Vid ett möte i Stockholm mellan

EU:s justitie- och inrikesministrar enades man om

att snabbt driva fram en samlad strategi mot

människohandel. En sådan strategi skall innehålla

såväl lagstiftningsåtgärder och polissamarbete, som

finansiering av projekt mot kvinnohandel och

samarbete med länder som inte är medlemmar i EU.

Kandidatländerna kommer att bjudas in till en

diskussion om åtgärder mot människohandel.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna 1999/2000:A804 (kd) yrkande 27 och

2000/01:U404 (c) yrkande 10 kan besvaras.

Barns och ungdomars rättigheter i det

internationella arbetet

I motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 18 behandlas

barns och ungdomars rättigheter.

Utskottet konstaterar att Sverige fortsätter att

arbeta aktivt med den strategi som antogs 1999 och

som syftar till att genomföra barnkonventionen i

alla dess delar. Viktiga inslag i detta arbete,

utöver det nationella arbetet, är att verka för ett

tydligt barnperspektiv i biståndsarbetet och annat

internationellt solidaritetsarbete. Sedan 1996 finns

ett barnnätverk inom Sida bestående av handläggare

på de olika enheterna. Sida har även utarbetat ett

positionspapper "Barnets rättigheter i bilateralt

utvecklingssamarbete". I dag utgör barnets rätt ett

viktigt element i både det bilaterala och det

multilaterala samarbetet.

Som en av initiativtagarna till barntoppmötet

fortsätter Sverige att spela en aktiv roll i

förberedelsearbetet inför uppföljningen av

barntoppmötet i september 2001. Prioriterade frågor

i detta arbete är de fyra grundprinciperna i

barnkonventionen.

Därmed anser utskottet att motion 2000/01:U206 (fp)

yrkande 18 kan besvaras.

Utskottet konstatera vidare att Guatemala

visserligen ratificerat FN:s barnkonvention men inte

lyckats få den omsatt i landets inhemska lagar.

Det svenska biståndssamarbetet i Guatemala är

inriktat på att stödja genomförandet av

fredsavtalen, vilka undertecknades i december 1996.

En stor del av det svenska biståndet kanaliseras

genom UNDP och FN:s särskilda fredsmission Minugua

och utgår från de prioriteringar som fastställs i

fredsprocessen. I fredsavtalen uppmärksammas

speciellt barnens situation och vikten av dessa

frågor lyfts fram och att barnkonventionen kommer

att genomsyra landets lagar.

Därmed anser utskottet att motion 2000/01:U209 (m)

kan besvaras.

Skadligt barnarbete

Frågan om barnarbete tas upp i motionerna

1999/2000:U637 (s), 2000/01:U404 (c) yrkande 12 och

2000/01:U659 (s).

Utskottet kan konstatera att Sverige aktivt driver

det internationella arbetet kring skadligt

barnarbete. Barnarbetsfrågan uppmärksammas särskilt

i den översyn av barnfrågor i det internationella

utvecklingssamarbetet som håller på att utarbetas.

Frågan om utsatta barn ingår som ett mål från

barntoppmötet 1990 och finns med i det svenska

arbetet inför uppföljningen i FN:s generalförsamling

2001. Arbetet med ratificering av ILO-konventionen

om de värsta formerna av barnarbete pågår. Vissa

former av befintlig lagstiftning måste ändras innan

en ratificering kan ske.

Enligt ILO finns det ca 250 miljoner barn i åldern

5-14 år som arbetar i Asien, Afrika och

Latinamerika. Siffrorna inkluderar inte

hushållsarbete i det egna hemmet, vilket gör att

många flickors arbetsinsatser inte räknas in i

statistiken. Majoriteten av världens barnarbetare -

ca 70 % - finns inom jordbruket. De flesta av dem

arbetar tillsammans med sina familjer på små

familjejordbruk. Flickor som arbetar i

hushållssektorn tillhör de barnarbetare som far mest

illa. Många arbetar upp till 15 timmar per dag,

ibland får de ingen lön utan endast mat och husrum,

och misshandel och sexuella övergrepp är vanliga.

Utskottet konstaterar vidare att regeringen arbetar

inom alla relevanta organisationer för konkreta

förbättringar för de miljontals barn som utför för

dem själva skadligt arbete. Sverige deltar aktivt

både i det normativa arbetet och i operationella

insatser mot skadligt barnarbete. Ett exempel är det

internationella Barnarbetsprojektet som är ett

samarbete mellan Världsbanken, ILO och Unicef.

Programmets mål är att skapa insatser som anpassas

efter varje lands behov. Sverige samfinansierar

detta projekt med några stora

biståndsorganisationer. Även svenska multinationella

företag har i flera fall utarbetat och antagit en

konkret politik mot skadligt barnarbete.

Därmed anser utskottet att motionerna 1999/2000:U637

(s), 2000/01:U404 (c) yrkande 12 och 2000/01:U659

(s) kan besvaras.

Avslutande synpunkter

Fokus vid barntoppmötet 1990 låg på frågor rörande

bl.a. utbildning, hälsovård och sanitära frågor. I

dagens problemspektrum, som i stor utsträckning

avspeglas i ovan behandlande motioner, intar de mera

renodlat sociala frågorna en mer framträdande plats.

Enligt utskottets uppfattning vore det av värde om

det internationella samfundet kunde bidra till att

stärka barnets ställning också i dessa avseenden.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande barnsoldater och barn i

väpnade konflikter

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U627,

1999/2000:U642, 2000/01:U404 yrkande 11,

2000/01:U635 yrkandena 8 och 9 samt

2000/01:Sf274 yrkande 19 besvarade med vad

utskottet anfört,

2. beträffande kommersiell sexuell

exploatering av barn

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:So481 yrkandena 2

och 4 besvarad med vad utskottet anfört,

3. beträffande barnfrågorna i de

internationella organisationernas arbete

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U221 yrkandena 1,

2, 6, 10 samt 15-17 besvarad med vad utskottet

anfört,

4. beträffande barnfrågor i östsamarbetet

och i Östersjösamarbetet

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U221

3 och 7, 2000/01:U509 yrkande 12 och

2000/01:U802 besvarade med vad utskottet anfört,

5. beträffande barns rätt till föräldrar

och skola

att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U221

vad utskottet anfört,

6. beträffande barn i EU och i

kandidatländerna

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U630 yrkande 9

och 2000/01:U801 besvarade med vad utskottet

anfört,

7. beträffande handel med kvinnor och

barn

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:A804 yrkande 27

och 2000/01:U404 yrkande 10 besvarade med vad

utskottet anfört,

8. beträffande barns och ungdomars

rättigheter i det internationella samarbetet

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206

yrkande 18 besvarad med vad utskottet anfört,

9. beträffande barns rättigheter i

Guatemala

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U209

besvarad med vad utskottet anfört,

10. beträffande skadligt barnarbete

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U637,

2000/01:U404 yrkande 12 samt 2000/01:U659 besvarade

med vad utskottet anfört.

Stockholm den 22 februari 2001

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s),

Sören Lekberg (s), Berndt Ekholm (s), Holger

Gustafsson (kd), Bertil Persson (m), Liselotte Wågö

(m), Agneta Brendt (s), Marianne Jönsson (s), Murad

Artin (v), Sten Tolgfors (m), Marianne Samuelsson

(mp), Marianne Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark

(fp), Birgitta Ahlqvist (s), Karin Enström (m), Eva

Zetterberg (v) och Rosita Runegrund (kd).