Bet. 2000/01:UU8

Utrikesutskottets betänkande

2000/01:UU08

Ett ramavtal om åtgärder för att underlätta

omstrukturering och drift av den europeiska

försvarsindustrin

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

UU8

Sammanfattning

Utrikesutskottet behandlar i betänkandet regeringens

proposition 2000/01:49 avseende ett ramavtal mellan

Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige

och Tyskland om åtgärder för att underlätta

omstrukturering och drift av den europeiska

försvarsindustrin.

I betänkandet välkomnar utskottet den

försvarsindustriella förändringsprocess som inletts

i Europa. Utskottet framhåller att

försvarsindustrins internationalisering är en

förutsättning för att industrikapacitet skall kunna

bevaras i Sverige och för att säkra den svenska

försvarsmaktens materielförsörjning med bibehållande

av vår traditionella militära alliansfrihet och

säkerhetspolitiska handlingsfrihet.

Utskottets slutsats är att av såväl

säkerhetspolitiska som försvars- och

industripolitiska skäl är det av stort värde att

Sverige deltar i den omstrukturering som måste äga

rum i Europa och föreslår att riksdagen godkänner

ramavtalet om åtgärder för att underlätta

omstrukturering och drift av den europeiska

försvarsindustrin.

Försvarsutskottet har till utrikesutskottet

överlämnat ett yttrande i ärendet.

Reservationer har på olika punkter i betänkandet

avlämnats av Vänsterpartiet, Folkpartiet och

Miljöpartiet.

Propositionen

2000/01:49 vari yrkas att riksdagen godkänner

ramavtalet mellan Frankrike, Italien, Spanien,

Storbritannien, Sverige och Tyskland om åtgärder för

att underlätta omstrukturering och drift av den

europeiska försvarsindustrin.

Motionerna

2000/01:U6 av Berit Jóhannesson m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

verka för att de svenska riktlinjerna för export av

krigsmateriel skall utgöra grunden för upprättande

av landlistor över godkända exportdestinationer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

offentliggöra landlistorna över godkända

exportdestinationer efter att de antagits av

samtliga arbetsländer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att exporten av

gemensamt producerad försvarsmateriel till

slutgiltigt destinationsland skall redovisas i

regeringens årliga skrivelse till riksdagen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Exportkontrollrådet har rätt att utvärdera de vita

listorna innan det tas några slutgiltiga beslut om

exportdestinationer och att Exportkontrollrådets

beslut därvid skall vara bindande.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

upprätta ett system där Exportkontrollrådet alltid

granskar landlistorna en gång till när produktionen

är klar och innan försvarsmateriel börjar

exporteras.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Exportkontrollrådet har rätt att när som helst

efterlysa omprövningar av landlistorna.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

vara undantaget leveranstvång till samarbetspartner

i den händelse någon av dem hamnar i konflikt eller

krig.

2000/01:U7 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen avslår regeringens proposition

2000/01:49 Ett ramavtal om åtgärder för att

underlätta omstrukturering och drift av den

europeiska försvarsindustrin.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall ha

som mål att samtliga samarbetsländer skall anpassa

sina riktlinjer för krigsmaterielexport till det

eller de länder som har mest restriktiva riktlinjer,

såsom Sverige.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

offentliggöra landlistorna över godkända

exportdestinationer.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

redovisa leveranser av gemensamt producerad materiel

i den årliga rapporten om vapenexport, oberoende av

från vilket land slutprodukten exporteras.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Exportkontrollrådet alltid skall utvärdera

landlistorna innan det tas några slutgiltiga beslut

om exportdestinationer och därefter ge de svenska

förhandlarna ett mandat över vilka länder som

kan/inte kan godkännas som exportdestinationer.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

upprätta ett omprövningssystem för

exportdestinationer på landlistor, där

Exportkontrollrådet alltid skall utvärdera listor

innan aktuellt krigsmateriel exporteras.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Exportkontrollrådet alltid skall kunna påkalla

omprövningar av landlistor även efter att

krigsmateriel börjat exporteras.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

verka för att samarbetsländerna kommer överens om

att man fryser exporten till de länder som omprövas

medan omprövningen pågår.

2000/01:U8 av Runar Patriksson och Eva Flyborg (fp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om europeisk och

transatlantisk försvarsmateriell samverkan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en fortsatt

restriktiv syn på export av svensk försvarsmateriel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hantering av

tillstånd till försvarsmaterielexport, där svenska

produkter ingår till väsentlig del.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen tar

initiativ till att förmå främst medlemsstaterna inom

EU att bedriva en mer restriktiv

försvarsmaterielexportpolitik.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen inom

ramavtalet tar initiativ till att förmå de

deltagande staterna att bedriva en mer restriktiv

försvarsmaterielexportpolitik.

Ärendets beredning

Utrikesutskottet har erbjudit försvarsutskottet

möjlighet att yttra sig över regeringens proposition

jämte de motioner som inkommit med anledning av

propositionen. Försvarsutskottet har till

utrikesutskottet överlämnat yttrande 2000/01:FöU3y.

I betänkandet refereras eller citeras

försvarsutskottets överväganden.

Utskottet

Propositionen

I propositionen framhåller regeringen att

förutsättningarna för den europeiska

försvarsindustrin har förändrats i grunden under det

senaste årtiondet. En ny säkerhetspolitisk karta har

ritats. Inom försvarsindustrin har

utvecklingskostnaderna för nya system höjts kraftigt

i takt med att den alltmer har utvecklats till en

högteknologisk sektor. Samtidigt har de europeiska

staterna under 1990-talet minskat sina

försvarsutgifter avsevärt. Anslagen för

materielanskaffning, forskning och utveckling har

minskat. Detta har lett till ett mindre effektivt

resursutnyttjande och bevarande av viss

överkapacitet. Regeringen menar att det har funnits

ett starkt tryck att omstrukturera och rationalisera

försvarsindustrin och att öka den internationella

samverkan för att göra materielförsörjningen mera

rationell.

Regeringen konstaterar att

försvarsindustriföretagen i Europa har inlett en

industriell konsolidering vilken även medfört

omfattande förändringar i den svenska

försvarsindustrins ägarstruktur. Regeringen har

ställt sig bakom dessa förändringar då de förbättrar

förutsättningarna att bibehålla prioriterad

försvarsindustriell förmåga i Sverige och bidrar

till ett ömsesidigt industriellt beroende som ökar

försörjningstryggheten i kristider.

Regeringen redovisar vidare som sin uppfattning att

målet under det kalla kriget, att ha en inhemsk

oberoende försvarsindustri som utvecklar och

tillverkar utpräglat svenska lösningar, inte längre

är vare sig möjlig att uppnå eller önskvärt med

hänsyn till Sveriges intressen och försvarets behov

i det nya säkerhetspolitiska läget.

Regeringen understryker att Sveriges militära

alliansfrihet består samtidigt som det ligger i

landets säkerhetspolitiska intresse att samverka med

andra länder om gemensam säkerhetsfrämjande

verksamhet och krishantering. Sådan samverkan kan

behöva ske även med militära medel, framhåller

regeringen i propositionen.

Regeringen finner att det är naturligt att samverka

också inom området materielförsörjning med länder

med vilka Sverige i övrigt har ett nära

säkerhetssamarbete.

Regeringen framhåller vidare i propositionen att

ökat europeiskt samarbete behövs för att bevara en

konkurrenskraftig försvarsindustri i Europa.

Regeringen menar att en livskraftig europeisk

industri dessutom har möjlighet att samarbeta med

amerikanska företag på lika villkor och därmed

utveckla den transatlantiska länken.

Regeringen konstaterar i propositionen att det är

ett vitalt säkerhetspolitiskt intresse för ett

militärt alliansfritt land som Sverige att omvärlden

har tilltro till vår anpassningsförmåga. En hög

leveranssäkerhet är av största betydelse, framhåller

regeringen.

Vad gäller exportkontrollområdet menar regeringen

att varje enskilt industrisamarbete kommer att

fordra ett nära samspel mellan berörda regeringar.

Detta samspel är så utformat att Sveriges nationella

inflytande över exporten kommer att kunna

bibehållas, framhåller regeringen. På projektnivå

skall Sverige, med de svenska riktlinjerna som

grund, tillsammans med övriga berörda parter avgöra

hur olika nationella avvägningar skall samverka i en

gemensam expertbedömning uttryckt som en landlista

för projektet. Regeringen betonar att härvidlag

bildar EU:s sedan några år tillämpade uppförandekod

för vapenexport en viktig gemensam utgångspunkt för

bedömningen av enskilda destinationsländer.

Regeringen anser att kostnader som ramavtalet kan

medföra för olika myndigheter under Utrikes- och

Försvarsdepartementen skall rymmas inom de beslutade

ramarna för de femte och sjätte utgiftsområdena.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

ramavtalet mellan de avtalsslutande parterna om

åtgärder för att underlätta omstrukturering och

drift av den europeiska försvarsindustrin.

Motionerna

I kommittémotion 2000/01:U6 (v) yrkande 1

konstateras att parterna i ramavtalet skall beakta

kriterierna i EU:s uppförandekod för

krigsmaterielexport vid utarbetandet av landlistor

över godkända mottagarländer av export. Motionärerna

menar emellertid att denna kod tolkas olika i olika

länder. Detta kan komma att innebära att Sverige

behöver anpassa sin exportpolitik till övriga

länder, menar motionärerna. De yrkar därför att

Sverige bör verka för att de svenska riktlinjerna

för export av krigsmateriel skall utgöra grunden för

upprättande av landlistor över godkända

exportdestinationer.

Vidare framhålls i motionen att det finns en risk

för minskad öppenhet i hanteringen av

krigsmaterielexporten. Därför anser Vänsterpartiet

(yrkande 2) att Sverige bör offentliggöra

landlistorna över godkända mottagarländer för export

efter att de antagits av samtliga samarbetsländer.

Motionärerna anför att det finns frågetecken kring

hur export av krigsmateriel som producerats

gemensamt under ramavtalet skall redovisas i

ländernas årliga rapporter om krigsmaterielexport.

Motionärerna befarar att i den svenska skrivelsen

kommer endast utförsel av krigsmateriel till

samarbetspartner att redovisas, inte till vilket

land eller vilka länder som den slutliga produkten

exporteras. Vänsterpartiet menar därför i yrkande 3

att exporten av gemensamt producerad

försvarsmateriel till slutligt destinationsland

skall redovisas i regeringens årliga skrivelse till

riksdagen.

I motionen konstateras att i Sverige finns en

parlamentariskt sammansatt kommitté,

Exportkontrollrådet, vars synpunkter inhämtas vid

särskilt känsliga beslut om utfärdande av

exportlicenser. Motionärerna anför att Sverige är

unikt på så sätt att parlamentariker ges möjlighet

att påverka utfärdandet av exportlicenser men menar

att det finns en risk att Exportkontrollrådets

inflytande kommer att begränsas vad gäller projekt

som ingås under ramavtalet. Därför menar

motionärerna i yrkande 4 att Exportkontrollrådet

skall ha rätt att utvärdera landlistorna innan det

tas några slutgiltiga beslut om exportdestinationer

och att Exportkontrollrådets beslut därvid skall

vara bindande.

Om en konflikt inträffar efter det att export

beviljats kommer det enligt motionärernas mening att

bli svårt att stryka länder från landlistan när de

en gång godkänts. Det finns ingen procedur för

omprövning eller granskning av listorna inbyggd i

avtalet anför motionärerna och menar att detta

medför att tillståndsbeviljningen inte alltid blir

anpassad till de verkliga förhållandena i

mottagarlandet vid exporttillfället. Motionärerna

menar att konflikter kan växa fram mycket hastigt

och resultera i krig med förluster av människoliv. I

yrkande 5 anförs därför att Sverige bör upprätta ett

system där Exportkontrollrådet alltid granskar

landslisorna en gång till när produktionen är klar

och innan försvarsmateriel börjar exporteras.

I yrkande 6 anförs även att Exportkontrollrådet

skall ha rätt att när som helst efterlysa

omprövningar av landlistorna.

Motionärerna konstaterar att i ramavtalet åtar sig

parterna att söka åstadkomma en obehindrad

överföring av försvarsmaterial mellan sig. Avtalet

innehåller även åtaganden om leveranssäkerhet mellan

de avtalsslutande parterna. I motionen anförs att om

ett samarbetsland blir angripet blir Sverige

leveransskyldigt, om samarbetsprojekt finns, när det

gäller vissa typer av krigsmateriel. Eftersom

Sverige är det enda land av parterna som inte är med

i Nato skulle en sådan situation innebära ett avsteg

från den svenska neutralitetspolitiken, menar

motionärerna. Vänsterpartiet anser därför i yrkande

7 att Sverige skall vara undantaget från

leveranstvång till samarbetspartner som befinner sig

i konflikt eller krig.

Miljöpartiet yrkar i partimotion 2000/01:U7 yrkande

1 att riksdagen avslår regeringens proposition om

att anta ramavtalet. Motionärerna menar att den

proposition som regeringen lagt fram ökat

Miljöpartiets oro för att svensk vapenexportpolitik

kommer att liberaliseras med följden att svenskt

krigsmateriel i större utsträckning än tidigare

hamnar i krigförande länder och i diktaturer.

I samma motion yrkande 2 anförs att Sverige skall

ha som mål att samtliga samarbetsländer skall

anpassa sina riktlinjer för krigsmaterielexport till

det eller de länder som har mest restriktiva

riktlinjer, såsom Sverige. Miljöpartiet anser att

den största risken med avtalet är att den svenska

vapenexportpolitiken kommer att luckras upp och att

länder som tidigare aldrig varit godkända för export

kommer att öppnas eftersom övriga länder enligt

motionärerna har en mer liberal politik på området.

I yrkande 3 begärs att Sverige skall offentliggöra

landlistorna över godkända exportdestinationer.

Motionärerna befarar att insyn och öppenhet inom

politikområdet kommer att försämras och menar att

det inte finns något explicit i avtalet om att

landlistorna skulle vara hemliga. De menar att

riksdagen utan att bryta mot avtalstexten skulle

kunna besluta om att listorna skall offentliggöras.

I yrkande 4 anförs att Sverige skall redovisa

leveranser av gemensamt producerad materiel i den

årliga rapporten om vapenexport, oberoende av från

vilket land slutprodukten exporteras. Det finns en

risk, menar motionärerna, att enbart leveranser av

de svenska komponenterna till samarbetsländerna

redovisas i regeringens årliga skrivelse till

riksdagen. Det skulle medföra att slutlig export av

den gemensamt producerade produkten endast redovisas

i det land varifrån den färdiga produkten

exporteras.

Motionärerna menar i yrkande 5 att

Exportkontrollrådet alltid skall utvärdera

landlistorna innan det tas några slutgiltiga beslut

om exportdestinationer och därefter ge de svenska

förhandlarna ett mandat över vilka länder som kan

respektive inte kan godkännas som

exportdestinationer. I motionen anförs i yrkande 6

att Sverige skall upprätta ett omprövningssystem för

exportdestinationer, där Exportkontrollrådet alltid

skall utvärdera listor innan aktuellt krigsmateriel

exporteras. I yrkande 7 anförs att

Exportkontrollrådet alltid skall kunna påkalla

omprövningar av landlistor även efter det att

krigsmateriel börjat exporteras.

Sverige bör vidare verka för att samarbetsländerna

kommer överens om att man fryser exporten till de

länder som omprövas medan omprövningen pågår, anför

motionärerna i yrkande 8.

I kommittémotion 2000/01:U8 (fp) yrkande 1 begärs

ett riksdagens tillkännagivande av vad som i

motionen anförs om transatlantisk försvarsmateriell

samverkan. Motionärerna menar att även om den

svenska försvarsindustrin håller på att

omstruktureras till att i hög utsträckning bli en

del av en europeisk industri får denna utveckling

inte stå i motsatsställning till att svensk

försvarsindustri på egen hand också framgent kan

finna samarbetspartner inom amerikansk

försvarsindustri.

I yrkande 2 anser motionärerna att en fortsatt

restriktiv syn på export av svensk försvarsmateriel

bör råda. Folkpartiet menar att de svenska

restriktiva reglerna skall gälla även inom ramen för

det nu ingångna ramavtalet och anför att detta bör

gälla alla exportprojekt där svenska komponenter

ingår till väsentlig del.

Vad gäller hanteringen av tillstånd till

försvarsmaterielexport menar motionärerna i yrkande

3 att den svenska Exportkontrollnämnden alltid skall

ges möjlighet att komma in så tidigt i hanteringen

av ärenden med svenska komponenter att den kan få

ett reellt inflytande över bl.a. urvalet av länder.

Motionärerna vill även att andra stater ansluter

sig till en så restriktiv hållning som möjligt i

överensstämmelse med de svenska reglerna och

kriterierna. I yrkande 4 anförs att regeringen bör

ta initiativ till att förmå främst medlemsstaterna

inom EU att bedriva en mer restriktiv

försvarsmaterielpolitik, och i yrkande 5 anförs att

regeringen inom ramavtalet bör ta initiativ till att

förmå de avtalsslutande staterna att bedriva en mer

restriktiv försvarsmaterielpolitik.

Utskottets överväganden

Utrikesutskottet vill inledningsvis framhålla att

försvarsindustrins internationalisering är en

förutsättning för att Sverige skall kunna bibehålla

industrikapacitet i landet och säkra försvarsmaktens

materielförsörjning på den militära alliansfrihetens

grund. Avtalet ger också de bästa förutsättningarna

för en ekonomiskt sund försvarsindustri, vilket är

av vikt för att säkra en effektiv användning av

försvarets resurser för materielanskaffning.

Utskottet menar vidare att ramavtalssamarbetet

kommer att underlätta och påskynda avvecklingen av

den betydande överkapacitet som föreligger i

europeisk försvarsindustri. Eftersom överkapaciteten

har en exportdrivande effekt bedömer utskottet detta

som ett viktigt positivt resultat av processen.

Utskottet vill vidare anföra att om Sverige inte

inleder ett närmare samarbete med viktigare

producentländer i Europa kommer kontrollen över

försvarsindustrins verksamhet på sikt att urholkas.

Produktionen av nästa generation materiel kan komma

att förläggas till de länder som har den mest

tilltalande exportsynen ur industrins perspektiv. En

konkurrenssituation kan då uppstå mellan olika

länder, med en press nedåt på exportkontrollkraven

som möjlig följd.

Utskottet vill understryka att det avtal som nu har

slutits mellan de sex ramavtalsparterna

neutraliserar exportkontrollen som

lokaliseringspåverkande faktor och ger dessutom goda

förutsättningar för en ansvarsfull

exportkontrollpolitik, som inte kommer att vara

utpräglat nationell till sin karaktär. Ramavtalet

förväntas på sikt omfatta en betydande del av den

samlade exporten från EU. Enligt utskottets

bedömning får Sverige genom sitt deltagande en insyn

i - och möjlighet att påverka - exporten från Europa

på ett sätt som aldrig tidigare har varit möjligt.

Vidare konstaterar utskottet att den nationella

exportkontrollen bibehålls för de produkter som

svensk försvarsindustri hittills utvecklat och

marknadsfört på export. Ramavtalet avser i första

hand framtida produkter, dvs. utvecklingen av nästa

generation försvarsmateriel till den svenska

försvars-

makten.

Utrikesutskottet ser som en förutsättning att

avtalet är förenligt med nu gällande svenska

exportkontrollregelverk och att kontrollen av de

produkter som läggs under ramavtalet kommer att

utövas genom det svenska regelverket.

Försvarsutskottet anför i sitt yttrande

2000/01:FöU3y bl.a. följande med anledning av

regeringens proposition:

Försvarsutskottet har vid flera tillfällen under de

senaste åren haft anledning att behandla frågor som

rört den svenska försvarsindustrins omstrukturering

och internationalisering. Utskottet delade således i

maj 1999, i den s.k. kontrollstationen, regeringens

bedömning att den framtida industriella förmågan i

väsentlig omfattning kommer att behöva baseras på

ömsesidiga industriella beroenden och på ett ökat

mellanstatligt samarbete (bet. 1998/99:FöU5 s. 62).

Utskottet återkom till frågan under våren 2000 och

framhöll då att det, liksom regeringen, ansåg att en

internationellt väl integrerad försvarsindustri

bidrar till att säkerställa en oberoende och för

våra behov anpassad materielförsörjning. Svensk

försvarsindustris framtida möjligheter bygger på att

den har en internationellt intressant kompetens och

att den kan utveckla och producera ömsesidigt

efterfrågade materielsystem och komponenter.

Utskottet sade sig vidare dela regeringens bedömning

att mellanstatlig samverkan och ömsesidiga beroenden

ytterligare behöver utvecklas för att uppnå

tillräcklig säkerhet i den framtida materiel- och

kompetensförsörjningen. Svenskt deltagande i

internationell samutveckling borde främst ske i

system som ingår i det svenska försvarets behov

eller där sådan utveckling bidrar till att viktiga

kompetensområden kan vidmakthållas inom landet. Den

svenska försvarsindustrin bör, sade utskottet,

aktivt delta i såväl nationell som internationell

omstrukturering. Vidare sades stödet till svensk

försvarsindustris exportansträngningar ha fortsatt

stor betydelse (bet. 1999/2000:FöU2 s. 176).

Utskottet har vid tre tillfällen - i juni 1998 samt

i maj och oktober 1999 -av representanter för

Regeringskansliet orienterats om det pågående

arbetet med det nu aktuella ramavtalet för att

underlätta omstruktureringen av europeisk

försvarsindustri. Härutöver har också utrikes- och

näringsutskotten orienterats. Försvarsministern har

lämnat information i kammaren.

Regeringen anför i proposition 2000/01:49 att en

säker materielförsörjning är nödvändig för att

upprätthålla trovärdigheten för Försvarsmaktens

förmåga att kunna anpassas till nya hot och risker.

Utskottet ansluter sig till den bedömningen.

Utskottet delar även regeringens bedömning att det

är både önskvärt och nödvändigt att våra

materielförsörjningsbehov tryggas genom

internationellt samarbete med dem som vi i övrigt

har ett nära säkerhetssamarbete med. Internationellt

samarbete och utveckling av ömsesidiga beroenden är

nämligen förutsättningar för att vi skall kunna

behålla försvarsindustriell kompetens inom

nyckelområden och kunna säkra Försvars-

maktens materielförsörjning med behållen

trovärdighet för vår säkerhetspolitiska linje.

Utskottet konstaterar att regeringen i

propositionen (s. 29) uppger att hänsyn tagits till

Sveriges säkerhetspolitiska linje i förhandlingarna

om det nu aktuella ramavtalet.

Utskottet konstaterar vidare att regeringen betonar

(s. 30) att förhandlingsresultatet på det

exportpolitiska området är fullt ut förenligt med

det svenska regelverket och att all utförsel från

Sverige skall ske på grundval av licenser som

utfärdas i enlighet med svensk lag under den grad av

offentlig insyn som råder i dag. Ett viktigt moment

inför utfärdandet av sådana licenser är att Sverige

infordrar slutanvändaråtaganden som svarar mot

licensernas omfattning.

Utskottet konstaterar slutligen att regeringen

särskilt framhåller (s. 35) att reglerna för

utrikessekretess, försvarssekretess och kommersiell

sekretess (2 kap. 1 och 2 §§ samt 8 kap.

sekretesslagen 1980:100) är tillräckliga för att

Sverige skall kunna uppfylla ramavtalets krav på

sekretess.

I motion 2000/01:U6 (v) yrkande 1 yrkas att Sverige

bör verka för att de svenska riktlinjerna för export

av krigsmateriel skall utgöra grunden för

upprättande av landlistor över godkända

exportdestinationer. I motion 2000/01:U7 (mp)

yrkande 2 anförs att Sverige skall ha som mål att

samtliga samarbetsländer skall anpassa sina

riktlinjer för krigsmaterielexport till det eller de

länder som har mest restriktiva riktlinjer, såsom

Sverige. I motion 2000/01:U8 (fp) yrkande 2 begärs

ett riksdagens tillkännagivande om vad som i

motionen anförts om en fortsatt restriktiv syn på

export av svensk försvarsmateriel. I samma motion

yrkande 5 anförs att regeringen inom ramavtalet bör

ta initiativ till att förmå de deltagande staterna

att bedriva en mer restriktiv

försvarsmaterielexportpolitik.

Försvarsutskottet framhåller i sitt yttrande

2000/01:FöU3y att ramavtalet ger utrymme för en

fortsatt restriktiv syn på export av svensk

försvarsmateriel.

Utrikesutskottet vill inledningsvis i denna del

påminna om det svenska regelverket på området. Dessa

riktlinjer för krigsmaterielexport och annan

utlandssamverkan enligt krigsmateriellagen, som

utskottet ställt sig bakom i sitt betänkande

1992/93:UU1 Krigsmaterielexport (prop. 1991/92:174,

rskr. 1992/93:61), innehåller tre kriterier som

måste vara uppfyllda för att tillstånd till utförsel

av krigsmateriel skall vara möjlig.

Utförsel skall för det första inte beviljas om det

skulle strida mot internationell överenskommelse som

Sverige har biträtt, mot beslut av FN:s säkerhetsråd

eller mot folkrättsliga regler om export från

neutral stat under krig. Dessa punkter utgör

ovillkorliga hinder för export om de skulle

föreligga.

För det andra bör utförsel ej lämnas om det avser

stat där omfattande och grova kränkningar av

mänskliga rättigheter förekommer.

Det tredje kriteriet är att utförseltillstånd ej

bör beviljas om det avser stat som befinner sig i

väpnad konflikt med annan stat, stat som är

invecklad i internationell konflikt som kan befaras

leda till väpnad konflikt eller stat som har inre

väpnande oroligheter.

Vidare stipuleras i riktlinjerna för tillämpning av

krigsmateriellagen att tillstånd endast får avse

stat, statlig myndighet eller av staten auktoriserad

mottagare. Vid utförsel av materiel bör ett

slutanvändarintyg eller ett intyg om egen

tillverkning (bearbetningsintyg) föreligga. En stat

som trots åtagande gentemot den svenska regeringen

har tillåtit eller underlåtit att förhindra

vidareexport av svensk krigsmateriel skall i princip

inte komma i fråga som mottagare av sådan material

från Sverige så länge omständigheterna kvarstår.

När det gäller avtal med utländsk part om gemensam

utveckling eller tillverkning av krigsmateriel skall

tillståndsbedömningen utgå från de angivna

grundläggande kriterierna. Utförsel till

samarbetslandet, som följer av avtalet, bör enligt

riktlinjerna medges om inte ovillkorligt hinder

uppstår.

Utrikesutskottets bedömning är att de svenska

riktlinjerna ej behöver ändras till följd av

ramavtalet. Utskottet menar således att de svenska

reglerna även fortsättningsvis skall gälla och

konstaterar att detta även ingår i avtalet.

Utskottet bedömer vidare att de svenska riktlinjerna

kommer att kunna tillämpas fullt ut på

samarbetsprojekten under ramavtalet.

Utskottet kan även i denna del konstatera att

Sverige genom samarbetet inom ramavtalet kommer att

få insyn i och möjlighet att påverka betydligt

större exportvolymer än de som i dag går ifrån

Sverige. Utskottet menar att den möjligheten bör

tillvaratas för att göra Sveriges syn på export

gällande i så hög utsträckning som möjligt.

Utskottet vill framhålla att förhandlingarna kring

landlistor i första hand erbjuder tillfällen för

sådan påverkan, men utskottet menar även att

möjligheter att föra mer principiella diskussioner

om förhållningssätt visavi en problematisk region

eller destination bör tas till vara inom samarbetets

ram.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna U6 (v) yrkande 1, U7 (mp) yrkande 2 samt

U8 (fp) yrkandena 2 och 5 kan besvaras.

I motion U8 (fp) anförs vidare i yrkande 4 att

regeringen bör ta initiativ till att förmå främst

medlemsstaterna inom EU att bedriva en mer

restriktiv försvarsmaterielpolitik.

Utrikesutskottet noterar att

exportkontrollbedömningar enligt ramavtalet skall

beakta kriterierna i EU:s uppförandekod. Dessa ger

uttryck för en restriktiv grundsyn menar utskottet.

Varje land vars industri deltar i ett projekt har en

vetorätt då listor med exportdestinationer för

produkten upprättas eller ses över. Detta ger enligt

utskottets bedömning goda förutsättningar för

Sverige att vidmakthålla en restriktiv syn när

riktlinjerna anger att så bör ske, dvs. i projekt

med stort svenskt innehåll.

Utrikesutskottet konstaterar att intresset för

ramavtalet är stort bland övriga medlemsstater i EU.

Möjligheten av en senare utvidgning av

deltagarkretsen i ramavtalet, och ett mer

samstämmigt agerande av ramavtalets parter i den

löpande diskussionen om exportkontrollpolitik med

andra EU-medlemmar inom ramen för EU:s

uppförandekod, ger enligt utskottets mening goda

förutsättningar att påverka även medlemsstater

utanför ramavtalet i riktning mot större

restriktivitet.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U8 (fp) yrkande 4 kan besvaras.

I motionerna U6 (v) yrkande 2 och U7 (mp) yrkande 3

anförs att Sverige bör offentliggöra landlistorna

över godkända mottagarländer för export efter att de

antagits av samtliga samarbetsländer.

Utrikesutskottet konstaterar att landlistor av det

slag som det här är fråga om förekommer sedan

tidigare i exportkontrollen, t.ex. i samband med

licensavtal. Sådana listor omfattas i regel av

kommersiell sekretess och utrikessekretess och är ej

offentliga handlingar. De listor som upprättas inom

ramavtalet kommer att bedömas på samma grunder som

dagens listor, dvs. enligt de allmänt gällande

bestämmelserna i sekretesslagen (SFS 1980:100).

Utskottet anser att det i sammanhanget är viktigt

att understryka att den kompletterande

öppenhetsåtgärd som Exportkontrollrådets fulla insyn

i licensärenden utgör även kommer att gälla

exportprövningar under ramavtalet.

Utskottet vill vidare framhålla att riktlinjen på

området bör vara så stor offentlighet som möjligt

med respekt för vad som parterna i ramavtalet

överenskommer.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet

motionerna 2000/01:U6 (v) yrkande 2 och U7 (mp)

yrkande 3.

Vänsterpartiet menar i motion U6 (v) yrkande 3 att

exporten av gemensamt producerad försvarsmateriel

till slutgiltigt destinationsland skall redovisas i

regeringens årliga skrivelse till riksdagen.

Miljöpartiet framför ett liknande yrkande i motion

U7 (mp) yrkande 4 och menar att Sverige skall

redovisa leveranser av gemensamt producerad materiel

i den årliga rapporten om vapenexport, oberoende av

från vilket land slutprodukten exporteras.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det ej

är lämpligt att offentliggöra information om ett

samarbetsprojekt när annat berört land inom

projektet ej gör detta. På detta område skulle det

vara att föredra att en samsyn råder mellan

samarbetsländerna, och utskottet ser därför positivt

på att regeringen avser att ta initiativ till en

diskussion med övriga ramavtalsparter för att se om

förutsättningar föreligger för en samordnad

rapportering av ramavtalsprojekt i de olika

offentliga nationella rapporterna.

Utskottet har vidare erfarit att regeringen kommer

att verka för en meningsfull statistikredovisning på

europeisk nivå. Utskottet ser positivt på

regeringens ansträngningar härvidlag.

I övrigt anser utskottet att de svenska reglerna på

området skall gälla. Utskottet menar därvid att den

årliga skrivelsen till riksdagen i framtiden bör

innehålla en del som redovisar samarbetsprojekten

under ramavtalet.

Utrikesutskottet har vidare inhämtat att export

från Sverige kommer att redovisas av regeringen som

hittills i den årliga riksdagsskrivelsen, som då

även kommer att täcka den export som sker på

grundval av ramavtalet.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna U6 (v) yrkande 3 och U7 (mp) yrkande 4

kan besvaras.

I motion U6 (v) yrkande 4 menar motionärerna att

Exportkontrollrådet skall ha rätt att utvärdera

landlistorna innan det tas några slutgiltiga beslut

om exportdestinationer och att Exportkontrollrådets

beslut därvid skall vara bindande. I motion U7 (mp)

yrkande 5 anförs att Exportkontrollrådet alltid

skall utvärdera landlistorna innan det tas några

slutgiltiga beslut om exportdestinationer och

därefter ge de svenska förhandlarna ett mandat över

vilka länder som kan/inte kan godkännas som

exportdestinationer. Vad gäller hanteringen av

tillstånd till försvarsmaterielexport menar

motionärerna bakom motion U8 (fp) yrkande 3 att den

svenska Exportkontrollnämnden alltid skall ges

möjlighet att komma in så tidigt i hanteringen av

ärenden med svenska komponenter att den kan få ett

reellt inflytande över bl.a. urvalet av länder.

Det är utskottets mening att en oförändrad

tillämpning av det svenska regelverket fordrar att

Exportkontrollrådet hörs innan en landlista

förhandlas och att rådets utlåtande utgör en viktig

grund för den svenska förhandlingsinstruktionen.

Exportkontrollrådet fattar i dag inga bindande

beslut. Det kommer även i fortsättningen att ha en

rådgivande karaktär, men, liksom hittills, i

praktiken ett mycket starkt inflytande över enskilda

ärenden, Utskottet utgår från att regeringens

strävan förblir att bibehålla ett brett

partipolitiskt stöd för den förda exportpolitiken

samt att Exportkontrollrådet fortsätter att verka på

samma sätt som tidigare.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet

motionerna U6 (v) yrkande 4 och U7 (mp) yrkande 5.

Utskottet anser att motion U8 (fp) yrkande 3 kan

besvaras med vad utskottet anfört.

I motion U6 (v) yrkande 5 anförs att

Exportkontrollrådet alltid skall granska

landlistorna en gång till när produktionen är klar

och innan försvarsmateriel börjar exporteras. Ett

liknande krav framförs i motion U7 (mp) yrkande 6

där motionärerna anför att Sverige skall upprätta

ett omprövningssystem för exportdestinationer,

enligt vilket Exportkontrollrådet alltid skall

utvärdera listor innan aktuellt krigsmateriel

exporteras.

Utrikesutskottet kan konstatera att de rutiner och

procedurer som används i det svenska regelverket

stämmer väl överens med ramavtalets bestämmelser.

Liksom vid prövningen av svenska ärenden kan

Exportkontrollrådet återkomma till ett tidigare

behandlat ärende, i det här fallet en landlista, om

förutsättningarna för den ursprungliga prövningen

ändrats på ett betydelsefullt sätt.

Utskottet noterar vidare att det i det svenska

regelverket betraktas som olämpligt att regelmässigt

överpröva tidigare lämnade förhandsbesked i ett

slutskede, då export precis skall äga rum. En

förändrad slutsats i detta skede kan ge upphov till

stor förtroendeskada både för Sverige som nation och

för den berörda industrin. Strävan är i stället att

uppmärksamma förändringar så tidigt som möjligt och

att i samband därmed genomföra en förnyad prövning

om skäl föreligger. Utskottet finner en sådan

ordning tillfredsställande och menar att det är

tillräckligt med ett grundläggande beslut.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet

motionerna U6 (v) yrkande 5 och U7 (mp) yrkande 6.

I motionerna U6 (v) yrkande 6 och U7 (mp) yrkande

7 anförs att Exportkontrollrådet alltid skall

kunna påkalla omprövningar av landlistor även

efter att krigsmateriel börjat exporteras.

I denna del konstaterar utrikesutskottet att varje

land, enligt ramavtalets artikel 13.3.b, har rätt

att begära en omprövning när man bedömer att

omständigheterna motiverar det. Avtalets formulering

om "endast vid betydande förändringar." återspeglar

en praxis som tillämpas generellt, även i Sverige.

Vid försvarsmaterielexport, som präglas av

långsiktighet och har starka säkerhetspolitiska

implikationer för mottagaren, strävar exporterande

land normalt efter att inte reagera alltför hastigt

på en begynnande negativ förändring i ett

mottagarland. Man vill vara säker på att

förändringen inte är av tillfällig art. På samma

sätt reagerar man inte förhastat på en förbättring,

utan avvaktar med export ganska länge för att vara

säker på att det är fråga om en varaktig

förbättring. Utrikesutskottet finner denna ordning

tillfyllest.

Utrikesutskottet menar dock att regeringen bör

utnyttja ramavtalets bestämmelser för att begära

omprövning när omständigheterna motiverar det.

Utskottet vill understryka att Exportkontrollrådet

har en roll att spela även i sådana sammanhang.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna U6 (v) yrkande 6 och U7 (mp) yrkande 7

kan besvaras.

Motionärerna bakom motion U7 (mp) yrkande 8 menar

att Sverige skall verka för att samarbetsländerna

kommer överens om att exporten till aktuellt

mottagarland fryses medan en omprövning pågår.

Utrikesutskottet kan konstatera vad gäller denna

fråga att ramavtalet ger en möjlighet (jfr artikel

13.3.b) för varje part som deltar i ett program

eller projekt att påkalla ett moratorium för export

av den aktuella produkten till en ifrågasatt

destination så länge som konsultationer pågår.

Utskottet utgår från att regeringen kommer att

utnyttja denna möjlighet för att export som bedöms

olämplig inte skall komma till stånd under en

konsultationsfas.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U7 (mp) yrkande 8 kan besvaras.

Motionärerna bakom motion U6 (v) yrkande 7 menar att

Sverige skall vara undantaget leveranstvång till

samarbetspartner i den händelse någon av dem hamnar

i konflikt eller krig.

Utrikesutskottet vill framhålla att regeringen har

haft som målsättning för Sverige att genom

ramavtalet förstärka förutsättningarna för fortsatta

leveranser till vårt eget land om vi skulle hamna i

konflikt eller krig. Utrikesutskottet ser positivt

på detta. Utskottet menar att avtalet väsentligt

förbättrar förutsättningarna för att trygga

materielförsörjningen, såväl i fredstid som i

nödläge, kris eller krig. Utskottet menar att en

säker materielförsörjning är nödvändig för att

upprätthålla trovärdigheten för Försvarsmaktens

förmåga att kunna anpassas till nya hot och risker

som kan uppstå. Utskottet vill understryka att det

för ett militärt alliansfritt land som Sverige är

ett vitalt säkerhetspolitiskt intresse att omvärlden

har tilltro till landets anpassningsförmåga och

därmed till Sveriges förmåga att med egna militära

resurser försvara landet.

Utskottet noterar att regeringen i propositionen

framhåller att det i förhandlingarna har tagits

hänsyn till Sveriges säkerhetspolitiska linje, såsom

den har definierats av riksdagen. Enligt vad

regeringen redovisar i propositionen har parterna

enats om att utforma avtalet så att Sverige, om vi

så skulle välja, kan förklara sig neutralt och

avböja förslag om åtgärder som skulle strida mot en

sådan förklaring.

Utrikesutskottet kan således konstatera att

ramavtalet inte uppställer några hinder för Sverige

att ensidigt utfärda en neutralitetsförklaring.

Sverige är under sådana omständigheter fritt att

avböja sådana åtgärder som skulle strida mot

Haagkonventionernas bestämmelser om neutral stats

skyldigheter i krig.

Dessa bestämmelser utesluter enbart aktuell stat

från att leverera försvarsmateriel ur egna förråd

till krigförande parter medan andra rättssubjekt

däremot kan göra detta. Därmed utesluts inte

industrileveranser. Dessa kan dock inte fortsätta om

en situation uppstår där en avtalspart blir föremål

för sanktionsbeslut fattat av FN:s säkerhetsråd.

Det är utskottets bedömning att leveranser från

svensk industri till samarbetsland som befinner sig

i konflikt och som inte är föremål för

internationellt sanktionsbeslut inte står i strid

med den svenska lagstiftningens och riktlinjernas

särskilda bestämmelser vid samarbetsavtal. Enligt

dessa särskilda bestämmelser bör utförsel till ett

samarbetsland medges om inte ovillkorliga hinder

uppstår. Enligt riktlinjerna utgör ovillkorliga

hinder bl.a. att utförsel eller utlandssamverkan

enligt krigsmateriellagen skulle strida mot beslut

av FN:s säkerhetsråd.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U6 (v) yrkande 7 kan besvaras.

I motion U8 (fp) yrkande 1 menar motionärerna att

även om den svenska försvarsindustrin håller på att

omstruktureras till att i hög utsträckning bli en

del av en europeisk industri får denna utveckling

inte stå i motsatsställning till att svensk

försvarsindustri på egen hand också framgent kan

finna samarbetspartner inom amerikansk

försvarsindustri.

Försvarsutskottet menar i sitt yttrande

2000/01:FöU3y att det framförhandlade ramavtalet ger

utrymme för en livskraftig europeisk

försvarsindustri som kan samarbeta med amerikanska

företag på lika villkor och därmed utveckla den

transatlantiska länken.

Utrikesutskottet kan inledningsvis i denna del

konstatera att inget i ramavtalet begränsar svensk

industri att endast söka samarbete med de andra

avtalsparternas industri.

Utskottet noterar även att regeringen tydligt har

angivit sin inställning till transatlantiskt

samarbete i tidigare sammanhang. I propositionen

Totalförsvar i förnyelse (prop. 1996/97:4)

konstateras att regeringen ansluter sig till den

bedömning som Försvarsberedningen framförde i sitt

betänkande (Ds 1996:51) om att Sverige borde ingå i

WEAG. Regeringen framförde vidare i samma

proposition att materielförsörjningen i allt högre

utsträckning bör ske i nära samarbete med andra

europeiska länder och med USA. I propositionen

Förändrad omvärld - omdanat försvar (prop.

1998/99:74) informerade regeringen om att Sverige

hösten 1997 blev observatör i WEAG.

Regeringen framförde även i samma proposition att

Frankrike, Storbritannien, Tyskland och USA när det

gäller samarbetet inom huvuddelen av våra inhemska

teknologiområden intar en särställning. Vidare

betonades i propositionen att det europeiska

samarbetet bör bedrivas så att det inte inverkar

menligt på de transatlantiska relationerna.

I propositionen Det nya försvaret (1999/2000:30)

informerar regeringen om att ett arbete bedrivs inom

WEAG som syftar till att medge observatörer

medlemskap. Förutsättningarna för detta arbete styrs

i det längre perspektivet av den övergripande

processen att förbättra krishanteringsförmågan i EU

genom att överföra vissa funktioner från VEU,

däribland samarbetet på försvarsmaterielområdet.

Regeringen konstaterar vidare i denna proposition

att komplexiteten och omfattningen av

materielförsörjningen till det svenska försvaret

ställer krav på tekniköverföring från övriga Europa

och USA.

Regeringens beslut att ansöka om medlemskap i WEAG

föregicks under våren 2000 av dels information av

försvarsministern i utrikesutskottet och

försvarsutskottet, dels information från regeringen

i kammaren.

I föreliggande proposition, 2000/01:49 (s. 6),

anför regeringen bl.a. följande:

Ökat europeiskt samarbete behövs för att bevara en

konkurrenskraftig försvarsindustri i Europa. Detta

har betydelse för vår säkerhetspolitiska

handlingsfrihet. Alternativet är ett ensidigt

beroende av import från framförallt USA. En

livskraftig europeisk industri har däremot möjlighet

att samarbeta med amerikanska företag på lika

villkor och därmed utveckla den transatlantiska

länken.

Utrikesutskottet delar dessa bedömningar.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U8 (fp) yrkande 1 kan besvaras.

I motion U7 (mp) yrkande 1 anförs att riksdagen bör

avslå regeringens proposition 2000/01:49 om

ramavtalet mellan Frankrike, Italien, Spanien,

Storbritannien, Sverige och Tyskland om åtgärder för

att underlätta omstrukturering och drift av den

europeiska försvarsindustrin.

Försvarsutskottet anför följande i sitt yttrande

2000/01:FöU3y:

Utskottet anser att det av regeringen presenterade

ramavtalet är följdriktigt med hänsyn till aktuella

ställningstaganden och uttalanden av riksdagen i

frågan om svensk försvarsindustris omstrukturering

och internationalisering. Riksdagen har successivt

informerats om arbetet med avtalet i

sexnationsgruppen. Utskottet förordar därför att

riksdagen godkänner ramavtalet och samtidigt avslår

motion U7 (mp) förslag 1, som förordar avslag på

propositionen.

Utrikesutskottet delar försvarsutskottets bedömning

och välkomnar den försvarsindustriella

förändringsprocess som inletts i Europa. Det är

utskottets mening att försvarsindustrins

internationalisering är en förutsättning för att

industrikapacitet skall kunna bevaras i Sverige och

säkra den svenska försvarsmaktens

materielförsörjning med bibehållande av vår

traditionella militära alliansfrihet. Utskottet vill

även framhålla att internationellt samarbete ger

goda förutsättningar för en ekonomiskt effektiv

försvarsindustri, vilket inte minst är viktigt för

att tillse att försvarets resurser räcker så långt

som möjligt. Det är vidare utskottets bedömning att

europeiskt försvarsindustrisamarbete kommer att

underlättas och påskynda avvecklingen av den

exportdrivande överkapacitet som i dag föreligger i

europeisk försvarsindustri. Utskottet manar att av

såväl säkerhetspolitiska som försvars- och

industripolitiska skäl är det följaktligen av stort

värde att Sverige deltar i den omstrukturering som

måste äga rum i Europa.

Utrikesutskottet avstyrker därmed motion U7 (mp)

yrkande 1 samt tillstyrker propositionens yrkande om

godkännande av ramavtalet mellan Frankrike, Italien,

Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland om

åtgärder för att underlätta omstrukturering och

drift av den europeiska försvarsindustrin.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Sveriges politik vad gäller

krigsmaterielexport

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U6

res. 1 (fp)

2. beträffande EU:s politik vad gäller

krigsmaterielexport

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U8

3. beträffande offentliggörande av

landlistor

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:U6 yrkande

res. 2 (v, fp, mp)

4. beträffande redovisning av export

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U6 yr

5. beträffande Exportkontrollrådets

granskning

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:U6 yrkande 4 oc

6. beträffande omprövning av

Exportkontrollrådet

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:U6 yrkande

res. 3 (v, mp)

7. beträffande omprövning av landlistor

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U6

8. beträffande frysning av export under

omprövning

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U7 yrkande 8 besvarad me

9. beträffande leveranstvång

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U6 yrkande 7 besvarad me

10. beträffande transatlantiskt

samarbete

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U8 yrkande 1

res. 4 (fp)

11. beträffande ramavtal mellan Frankrike,

Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige och

Tyskland om åtgärder för att underlätta

omstrukturering och drift av den europeiska

försvarsindustrin

att riksdagen med avslag på motion 2000/01:U7 yrkande 1 och me

res. 5 (v, mp)

Stockholm den 20 mars 2001

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola

Furubjelke (s), Göran Lennmarker

(m), Berndt Ekholm (s), Lars Ohly

(v), Holger Gustafsson (kd), Bertil

Persson (m), Carina Hägg (s),

Liselotte Wågö (m), Agneta Brendt

(s), Marianne Jönsson (s), Murad

Artin (v), Jan Erik Ågren (kd),

Marianne Samuelsson (mp), Marianne

Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark

(fp), Birgitta Ahlqvist (s) och

Karin Enström (m).

Reservationer

1. Sveriges politik vad gäller

krigsmaterielexport (mom. 1)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utrikesutskottets bedömning" och slutar

med "kan besvaras" bort ha följande lydelse:

Utskottet menar att det finns en uppenbar risk att

ett institutionaliserat europeiskt

försvarsmaterielsamarbete kommer att medföra att

svensk exportpolitik i praktiken anpassas till

mindre restriktiv praxis i andra samarbetsländer,

även om detta inte är något formellt krav inom

ramavtalet. Utskottet anser att regeringen har en

benägenhet att i olika sammanhang med hjälp av

europeiskt samarbete glida in i en praxis, som

skulle vara svår att försvara på hemmaplan. Det nu

föreslagna samarbetet bör enligt utskottets

uppfattning därför knytas till en fortsatt

restriktiv syn på export av svensk försvarsmateriel

samt till att den svenska regeringen verkar för att

denna syn får genomslag också hos övriga i

ramavtalet deltagande stater.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion U8

(fp) yrkandena 2 och 5. Motionerna U6 (v) yrkande 1

och U7 (mp) yrkande 2 kan besvaras med vad utskottet

anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande Sveriges politik vad gäller

krigsmaterielexport

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:U8 yrkandena 2

och 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört samt förklarar motionerna

2000/01:U6 yrkande 1 och 2000/01:U7 yrkande 2

besvarade med vad utskottet anfört,

2. Offentliggörande av landlistor (mom. 3)

Lars Ohly, Murad Artin (båda v), Karl-Göran

Biörsmark (fp) och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utrikesutskottet konstaterar" och på s.

11 slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Utskottet menar att i det förslag till ramavtal som

regeringen föreslår föreligger en allvarlig brist på

öppenhet. Det står enligt utskottets mening i strid

med både den svenska regeringens intention att öka

öppenheten i Sverige och inom EU och med

intentionerna bakom EU:s uppförandekod för

krigsmaterielexport. Att förhandlingar om landlistor

sker i hemlighet kan komma att leda till att insynen

och granskningen av vilken politik Sverige för när

det gäller handeln med krigsmateriel försvåras eller

förhindras, menar utskottet.

Utskottet menar därför att landlistorna över

godkända exportdestinationer bör offentliggöras

efter det att de antagits av samtliga

samarbetsländer.

Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet

motionerna 2000/01:U6 (v) yrkande 2 och 2000/01:U7

(mp) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande offentliggörande av landlistor

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:U6 yrkande 2

och 2000/01:U7 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Omprövning av Exportkontrollrådet

(mom. 6)

Lars Ohly, Murad Artin (båda v) och Marianne

Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utrikes-utskottet kan" och slutar med

"yrkande 6" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det i det föreslagna

ramavtalet inte finns någon inbyggd procedur för

omprövning eller förnyad granskning av landlistorna.

Detta medför att beviljandet av tillstånd inte

alltid blir anpassat till de verkliga förhållandena

i mottagarlandet vid exporttillfället. Vid

exporttillfället kan det visa sig att en landlista

är inaktuell, menar utskottet.

Utskottet noterar att avtalet slår fast att ett

land får strykas från den vita listan "endast vid

betydande förändringar av dess interna förhållanden,

t.ex. fullt inbördeskrig eller en allvarlig

försämring av läget för de mänskliga rättigheterna".

Man räknar med att det kan ta upp till tre månader

att besluta om att ta bort ett land från listan.

Utskottet menar att det behövs en snabbare procedur

som ger utrymme för snabbare reaktioner på

uppflammande konflikter och försämringar av

situationen när det gäller demokrati och de

mänskliga rättigheterna. Konflikterna kan blomma upp

mycket hastigt och krig med stora förluster av

människoliv kan vara en realitet på betydligt

kortare tid än tre månader, menar utskottet.

Utskottet anser därför att Sverige bör upprätta ett

system där Exportkontrollrådet alltid granskar

landlistorna ytterligare en gång när produktionen är

klar och innan försvarsmateriel exporteras.

Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet

motionerna 2000/01:U6 (v) yrkande 5 och 2000/01:U7

(mp) yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande omprövning av

Exportkontrollrådet

att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:U6 yrkande 5

och 2000/01:U7 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Transatlantiskt samarbete (mom. 10)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Utrikesutskottet kan" och på s. 15

slutar med "kan besvaras" bort ha följande lydelse:

Utskottet välkomnar det framlagda ramavtalet för

att underlätta omstrukturering och drift av den

europeiska försvarsindustrin. Utskottet konstaterar

att det är så att inget i ramavtalet formellt

begränsar svensk industri från att söka samarbete

med försvarsindustri utanför kretsen av

avtalsslutande stater.

Utskottet vill dock framföra sin oro över att

ramavtalet på många håll i Europa uppfattas som en

del av en strävan att upprätta ett mer jämbördigt

förhållande mellan den europeiska och den

amerikanska försvarsindustrin. Utskottets

uppfattning är att det inte föreligger något

motsatsförhållande och att det inte ligger i svenskt

intresse att medverka till att förstärka den synen.

Regeringen bör därför i olika sammanhang, inom ramen

för det europeiska samarbetet, klargöra den svenska

ståndpunkten i detta avseende.

Utskottet vill framhålla att svensk

försvarsindustri är i starkt behov av ett ökat

samarbete såväl med europeisk som med amerikansk

försvarsindustri. Det är endast samarbetets innehåll

och förutsättningarna i det enskilda fallet som

skall avgöra valet av samarbetspartner.

Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet

motion U8 (fp) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande transatlantiskt samarbete

att riksdagen med anledning av motion 2000/01:U8 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Ramavtal mellan Frankrike, Italien,

Spanien, Storbritannien, Sverige och

Tyskland om åtgärder för att underlätta

omstrukturering och drift av den europeiska

försvarsindustrin (mom. 11)

Lars Ohly, Murad Artin (båda v) och Marianne

Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Utrikesutskottet delar" och på s. 16

slutar med "försvarsindustrin" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar inte regeringens och

försvarsutskottets bedömning vad gäller ramavtalet

och avstyrker därmed regeringens förslag i

proposition 2000/01:49 om godkännande av avtalet.

Med vad som anförts avstyrker utskottet

propositionens förslag om godkännande av ramavtalet

mellan Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien,

Sverige och Tyskland om åtgärder för att underlätta

omstrukturering och drift av den europeiska

försvarsindustrin och tillstyrker motion U7 (mp)

yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande ramavtal mellan Frankrike,

Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige och

Tyskland om åtgärder för att underlätta

omstrukturering och drift av den europeiska

försvarsindustrin

att riksdagen med avslag på propositionens

2000/01:49 förslag och med

anledning av motion 2000/01:U7

yrkande 1 inte godkänner ramavtalet

mellan Frankrike, Italien, Spanien,

Storbritannien, Sverige och

Tyskland om åtgärder för att

underlätta omstrukturering och

drift av den europeiska

försvarsindustrin.

Särskilda yttranden

1. Sveriges politik vad gäller

krigsmaterielexport (mom. 1)

Lars Ohly, Murad Artin (båda v) och Marianne

Samuelsson (mp) anför:

Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser att det finns

en stor risk att Exportkontrollrådets inflytande

kommer att minska vad avser projekt som ingås under

det föreslagna ramavtalet. De landlistor som skall

upprättas skall visserligen i särskilt känsliga fall

uppvisas för Exportkontrollrådet, men det finns

ingen garanti för att Exportkontrollrådets beslut

kommer att gälla. Dessutom är det en bedömningsfråga

vad som avses med "särskilt känsliga fall". Risken

är därför stor att regeringen bortser från

Exportkontrollrådets beslut och inte tar upp det

till omförhandlingar om den redan upprättade

landlistan.

2. EU:s politik vad gäller

krigsmaterielexport (mom. 2)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:

Den svenska regeringen bör inom ramen för EU verka

för att frågor rörande export av krigsmateriel

anpassas till den restriktiva praxis som gäller i

Sverige.

3. Redovisning av export (mom. 4)

Lars Ohly, Murad Artin (båda v), Karl-Göran

Biörsmark (fp) och Marianne Samuelsson (mp) anför:

Vänsterpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet anser

att risken är stor för att redovisningen av export

av materiel som producerats gemensamt - och som

borde redovisas i ländernas årliga rapporter om

krigsmaterielexport - kommer att försämras. Det

svårt att se hur denna konkret skall gå till.

Sannolikt kommer endast utförsel av krigsmateriel

till respektive samarbetsländer att redovisas, men

inte till vilket land den färdiga produkten har

exporterats. Det blir således svårt för allmänheten

att i regeringens årliga skrivelse till riksdagen om

krigsmaterielexporten se vilka

slutdestinationsländer som den gemensamt producerade

materielen exporterats till.

Regeringens årliga skrivelse till riksdagen är

redan i nuläget mycket begränsad och innehåller inte

alls lika mycket information som vissa andra

samarbetsländers årliga rapporter till sina

respektive parlament. En begränsad rapportering av

export av krigsmateriel producerade, som

ramavtalsprojekt skulle bli ännu ett steg mot ökad

slutenhet.

Vänsterpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet menar

därför att exporten av gemensamt producerad

försvarsmateriel till slutgiltigt destinationsland

skall redovisas i regeringens årliga skrivelse till

riksdagen.

4. Exportkontrollrådets granskning (mom. 5)

Lars Ohly, Murad Artin (båda v) och Marianne

Samuelsson (mp) anför:

Export av krigsmateriel är alltid problematisk, och

politiskt mycket känslig. Det politiska organ som

har att hantera dessa frågor på ett konkret plan och

i detalj är Exportkontrollrådet. Därför anser

Vänsterpartiet och Miljöpartiet att

Exportkontrollrådet skall ha rätt att utvärdera de

vita listorna innan det fattas några slutgiltiga

beslut om exportdestinationer. Vi anser även att

Exportkontrollrådets beslut därvid skall vara

bindande.

5. Exportkontrollrådets granskning (mom. 5)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:

Det finns en klar risk att den fortsatta hanteringen

av frågor inom ramen för samarbetet kring

ramavtalet, inte minst på grund av de stora

ekonomiska och även utrikespolitiska intressen som

berörs, kan komma att förskjuta tyngdpunkten i den

formella hanteringen av tillståndsfrågor utanför de

ramar som uppställs i ramavtalet. Det är därför

mycket angeläget att det från svensk sida allt

framgent framhålls nödvändigheten av att

Exportkontrollrådet för svensk del alltid ges

möjlighet att komma in så tidigt att ett reellt

inflytande över hanteringen kan säkerställas.

6. Omprövning av landlistor (mom. 7)

Lars Ohly, Murad Artin (båda v) och Marianne

Samuelsson (mp) anför:

Vi har under senare tid kunnat se hur konflikter

hastigt - och t.o.m. oväntat - blossat upp och

övergått i krig. I sådana situationer är det

uppenbart att regering och riksdag måste reagera

snabbare och mer flexibelt. Det kan hända att beslut

fattade om krigsmaterielexport måste ändras lika

snabbt. Att snabbt ändra bedömning då konflikter

övervunnits eller läget i fråga om mänskliga

rättigheter förbättrats är inte av samma

angelägenhetsgrad. Av denna anledning anser

Vänsterpartiet och Miljöpartiet att

Exportkontrollrådet bör ha rätt att vid tidpunkt som

rådet själv beslutar efterlysa omprövningar av

landlistorna.

7. Frysning av export under omprövning

(mom. 8)

Marianne Samuelsson (mp) anför:

Sverige bör verka för att samarbetsländerna kommer

överens om att man fryser exporten till de länder

som omprövas medan omprövningen pågår.

8. Leveranstvång (mom. 9)

Lars Ohly, Murad Artin (båda v) och Marianne

Samuelsson (mp) anför:

I ramavtalet åtar sig parterna att försöka

åstadkomma en obehindrad överföring av

försvarsmateriel mellan sig. Avtalet innehåller

åtaganden om leveranssäkerhet mellan parterna.

Parterna åtar sig att - om en part begär

försvarsmateriel i händelse av nödläge, kris eller

väpnad konflikt - samråda i syfte att från egna

förråd tillhandahålla försvarsmateriel, antingen mot

ersättning eller utan ersättning.

Detta är ytterligare ett tecken på regeringens

otydlighet om den svenska alliansfriheten och

neutralitetspolitiken. I avtalet talas det om

leveranser av krigsmateriel till samarbetsländerna i

den händelse något av dem dras in i en väpnad

konflikt eller krig. Vänsterpartiet och Miljöpartiet

ser detta som ett avsteg från de svenska principerna

för krigsmaterielexport.

Eftersom ramavtalet omfattar Sverige och fem

Natoländer innebär det att Sverige genom

leveransskyldigheten knyts närmare Nato.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser därför att

Sverige skall ha ett undantag från leveranstvånget

till samarbetsländer som befinner sig i konflikt

eller krig.

Försvarsutskottets yttrande

2000/01:FöU3y

Ramavtal om åtgärder för att underlätta

omstrukturering och drift av den europeiska

försvarsindustrin

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett försvarsutskottet

tillfälle att yttra sig över regeringens proposition

2000/01:49 Ett ramavtal om åtgärder för att

underlätta omstrukturering och drift av den

europeiska försvarsindustrin, jämte tillhörande

motioner.

Regeringen

Bakgrund

Regeringen anför att försvarsministrarna i

Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige

och Tyskland den 6 juli 1998 undertecknade en

gemensam avsiktsförklaring om åtgärder för att

underlätta omstrukturering av europeisk

försvarsindustri. Enligt avsiktsförklaringen fick en

exekutivkommitté, med en representant för vart och

ett av länderna, ansvar för att förhandla och lägga

fram förslag om internationella instrument inom

området.

Regeringen anför vidare att den i prop.

1999/2000:30 Det nya försvaret redovisade

arbetsläget i förhandlingarna och då bedömde att en

överenskommelse torde bli av en sådan karaktär att

den borde underställas riksdagen för godkännande.

Den nämnda exekutivkommittén beslutade den 9 april

2000 och den 11 juli 2000 om förslag till ett

ramavtal om åtgärder för att underlätta

omstrukturering och drift av den europeiska

försvarsindustrin. Regeringen beslutade den 20 juli

2000 att avtalet skulle undertecknas. Avtalet

undertecknades den 27 juli 2000.

I sin bakgrundsteckning av ärendet anför regeringen

bl.a. följande.

Förutsättningarna för den europeiska

försvarsindustrin har förändrats i grunden under det

senaste årtiondet. En ny säkerhetspolitisk karta har

ritats. Det föreligger inte längre något hot om en

väst-östlig konfrontation. Tyngdpunkten för de

europeiska försvarsmakterna förskjuts alltmer mot

internationell samverkan och krishantering.

Tillsammans utvecklar medlemsstaterna i den

europeiska unionen en gemensam utrikes- och

säkerhetspolitik, och som en del av denna en militär

krishanteringsförmåga. Försvarsmakterna i tidigare

Warszawapaktländer, Natoländer och militärt

alliansfria stater samverkar sedan flera år inom

ramen för Partnerskap för fred, PFF, och i

fredsfrämjande operationer på Balkan.

Inom försvarsindustrin har utvecklingskostnaderna

för nya system höjts kraftigt i takt med att den

alltmer har utvecklats till en högteknologisk

sektor.

Gränsdragningen mellan militär och civil industri

har blivit mer otydlig än tidigare. Utveckling och

produktion inom civil industri bedrivs i dag i stor

utsträckning över nationella gränser.

Samtidigt har de europeiska staterna under 1990-

talet minskat sina försvarsutgifter avsevärt.

Anslagen för materielanskaffning, forskning och

utveckling har minskat. Detta har resulterat i

överkapacitet och stora rationaliseringar inom

försvarsindustrin.

Sammanfattningsvis, säger regeringen, har det

funnits ett starkt tryck på att omstrukturera och

rationalisera försvarsindustrin och på att öka den

internationella samverkan för att göra

materielförsörjningen mera rationell.

Under de allra senaste åren har

försvarsindustriföretagen i Europa inlett en

industriell konsolidering. Tre dominerande

försvarsindustriföretag har skapats, nämligen

British Aerospace Systems (BAe), European

Aeronautics, Defence and Space Company (EADS) samt

Thales.

Utvecklingen har även medfört omfattande

förändringar i den svenska försvarsindustrins

ägarstruktur. Saab AB har nyligen förvärvat Celsius

AB. Det engelska företaget Alvis Group Plc har

förvärvat Hägglunds Vehicle AB. Det tyska företaget

Howaltswerke Deutsche Werft AG har förvärvat Kockums

AB. Det amerikanska företaget United Defense har

förvärvat Bofors Weapon Systems AB. Regeringen har

ställt sig bakom dessa förändringar då de förbättrar

förutsättningarna att bibehålla prioriterad

försvarsindustriell förmåga i Sverige och bidrar

till ett ömsesidigt industriellt beroende som ökar

försörjningstryggheten i kristider.

Regeringen anser att det tidigare målet, under

kalla kriget, att ha en inhemsk oberoende

försvarsindustri inte längre är vare sig möjligt att

uppnå eller önskvärt med hänsyn till Sveriges

intressen och försvarets behov i det nya

säkerhetspolitiska läget. Däremot, säger regeringen,

ligger det i vårt säkerhetspolitiska intresse att

samverka med andra länder om gemensam

säkerhetsfrämjande verksamhet och krishantering. Det

är således naturligt att samverka inom området

materielförsörjning med länder med vilka vi i övrigt

har ett nära säkerhetssamarbete.

Ökat europeiskt samarbete behövs också för att

bevara en konkurrenskraftig försvarsindustri i

Europa. Detta har betydelse för vår

säkerhetspolitiska handlingsfrihet. Alternativet är

ett ensidigt beroende av import från framförallt

USA.

Regeringen betonar vidare att det i dagens

föränderliga värld behövs stor flexibilitet i

materielförsörjningen så att den kan vara en

integrerad del av Försvarsmaktens anpassningsförmåga

inför nya hot och risker. Regeringen konstaterar att

det är ett vitalt säkerhetspolitiskt intresse för

ett militärt alliansfritt land som Sverige att

omvärlden har tilltro till vår anpassningsförmåga.

En hög leveranssäkerhet är följaktligen av största

betydelse.

Ett framgångsrikt internationellt

försvarsmaterielsamarbete och en tryggad

materielförsörjning förutsätter, enligt regeringen,

att de deltagande länderna harmoniserar sina krav på

militär utrustning. Till grund för en sådan

harmonisering bör ligga en gemensam analysprocess

för att skapa en gemensam syn på operativa behov.

Ökad interoperabilitet sägs också vara av stor

betydelse för att olika länders förband skall kunna

samverka i internationella fredsfrämjande insatser.

Med utgångspunkt i gemensamma materielkrav kan

forskning och utveckling i högre grad ske gemensamt.

Ett internationellt samarbete skulle kunna leda till

ett mera effektivt utnyttjande av de begränsade

resurserna för försvarsindustriell forskning och

utveckling.

På exportkontrollområdet kommer varje enskilt

industrisamarbete att fordra ett nära samspel mellan

berörda regeringar. Detta samspel, hävdar

regeringen, är så utformat att vårt nationella

inflytande över exporten kommer att kunna behållas.

Ett effektivt försvarsindustrisamarbete kräver

också ett flertal andra arrangemang, bl.a. åtgärder

för att säkerställa skyddet av sekretessbelagda

uppgifter.

Sammanfattningsvis välkomnar regeringen den

försvarsindustriella förändringsprocess som inletts

i Europa. Försvarsindustrins internationalisering

sägs vara en förutsättning för att vi skall kunna

bevara industrikapacitet i Sverige och säkra vår

försvarsmakts materielförsörjning med bibehållande

av vår traditionella militära alliansfrihet. Av

såväl säkerhetspolitiska som försvars- och

industripolitiska skäl är det följaktligen av stort

värde att Sverige deltar i den omstrukturering som

måste äga rum i Europa.

Ramavtalet

Ramavtalet består av en ingress och nio avsnitt:

· Ingress.

·

· Syfte, definitioner och allmän organisation.

Omfattar artiklarna 1-3.

·

· Leveranssäkerhet. Omfattar artiklarna 4-11.

·

· Förfaranden vid överföring och export. Omfattar

artiklarna 12-18.

·

· Säkerhetsskydd för sekretessbelagd information.

Omfattar artiklarna 19-27.

·

· Försvarsrelaterad forskning och teknologi.

Omfattar artiklarna 28-36.

·

· Behandling av teknisk information. Omfattar

artiklarna 37-44.

·

· Harmonisering av militära krav. Omfattar

artiklarna 45-49.

·

· Skydd av kommersiellt känslig information.

Omfattar artiklarna 50-54.

·

· Slutbestämmelser. Omfattar artiklarna 55-60.

·

I propositionen förklarar och kommenterar regeringen

de olika artiklarnas innebörd.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

ramavtalet mellan Frankrike, Italien, Spanien,

Storbritannien, Sverige och Tyskland om åtgärder för

att underlätta omstrukturering och drift av den

europeiska försvarsindustrin.

I sin motivering för förslaget anför regeringen

bl.a.

Regeringen har vid flera tidigare tillfällen, bl.a.

i prop. 1999/2000:30 Det nya försvaret, för

riksdagen framhållit den stora betydelsen av ökat

internationellt samarbete för den framtida

materielförsörjningen till det svenska försvaret.

Regeringen anser att det avtal som förhandlats fram

överensstämmer väl med denna inriktning. Det ger i

första hand en grund för omstrukturering och

samverkan mellan de sex länderna och industrierna i

dem. Det ger i andra hand en grund för att utvidga

samverkan till att omfatta andra europeiska länder

och industrierna i dem. Regeringen anser vidare att

avtalet gynnar Sveriges förutsättningar att bevara

och utveckla den transatlantiska länken.

När det gäller frågan om leveranssäkerhet bedömer

regeringen att avtalet väsentligt förbättrar

förutsättningarna för att trygga

materielförsörjningen, såväl i fredstid som i

nödläge, kris eller krig.

Regeringen anser att det är både önskvärt och

nödvändigt att våra materielförsörjningsbehov

tryggas genom internationellt samarbete med länder

med vilka vi i övrigt har ett nära

säkerhetssamarbete. Internationellt samarbete och

utvecklandet av ömsesidiga beroenden är

förutsättningar för att vi skall kunna bibehålla

försvarsindustriell kompetens på strategiska

nyckelområden och kunna säkra vår försvarsmakts

materielförsörjning med bibehållen trovärdighet för

vår säkerhetspolitiska linje.

Avtalet sägs avsevärt underlätta tillskapandet av

sådana ömsesidiga beroenden och ger därmed

förbättrade möjligheter för Sverige att kunna

anskaffa nödvändig försvarsmateriel även i ett läge

som kräver snabb resursuppbyggnad. Avtalet

innehåller dessutom åtaganden om leveranssäkerhet

som är avsedda att trygga materielförsörjning även i

händelse av höjd internationell spänning och ökad

efterfrågan på strategiskt viktiga produkter.

I förhandlingarna sägs hänsyn ha tagits till

Sveriges säkerhetspolitiska linje, såsom den har

definierats av riksdagen.

Regeringen uppehåller sig i sin motivering ingående

vid förfaranden vid överföring och export.

Reglerna i avtalet om förfaranden vid överföring

och export sägs syfta dels till att underlätta

överföring mellan parterna av sådana komponenter,

delsystem och färdiga produkter som tas fram i

gränsöverskridande industrisamarbete, dels till att

bringa under likformig kontroll all export till

icke-part av samarbetsprodukter eller dessas

komponenter och delsystem, oavsett från vilken av

parterna exporten verkställs.

Avtalet, hävdar regeringen, förbättrar parternas

möjligheter att mellan sig överföra försvarsmateriel

och försvarsmaterieltjänster. Det underlättar

därigenom industriell omstrukturering. Industrins

effektivitet och internationella konkurrenskraft

främjas, samtidigt som avvecklingen av överkapacitet

påskyndas. Vidare bidrar avtalet till att

säkerställa att export av utrustning som framställts

i ömsesidigt samarbete handhas på ett ansvarigt sätt

och med respekt för deltagande staters

internationella skyldigheter och åtaganden på

exportkontrollområdet, särskilt kriterierna i EU:s

uppförandekod.

En utgångspunkt sägs således ha varit att all

fysisk utförsel av krigsmateriel från respektive

part skall kontrolleras genom redan etablerade

nationella regelverk.

En annan utgångspunkt har varit att de överenskomna

export-kontrollreglerna kan ge viktiga bidrag till

den leveranssäkerhet som avtalet syftar till att

främja, genom att möjliggöra friare överföring av

materiel mellan parterna. Parterna har av denna

anledning varit överens om att avtalet bör ha en

sådan verkan att överföringen av samarbetsprodukter

till en annan part behandlas lika oavsett om den

mottagande parten är direkt delaktig i

industrisamarbetet kring produkten eller inte. En

viktig förutsättning för denna likabehandling av

samtliga parter är att de parter som inte är direkt

delaktiga i ett industrisamarbete förbundit sig att

inte vidareexportera materielen till en icke-part

utan de deltagande parternas samtycke.

Enligt regeringen innebär den valda lösningen med

överenskomna landlistor att förutsättningarna för

export till icke-part blir desamma, oavsett var

produktionen förläggs. Det innebär att samarbetande

industriföretag får samma besked i exportfrågor

oavsett var de väljer att förlägga olika

delverksamheter.

Det är regeringens bedömning att

förhandlingsresultatet på det exportpolitiska

området fullt ut är förenligt med det svenska

regelverket. De landlistor som fastställs projektvis

utgör förhandsbesked enligt det svenska regelverket.

Förslag till landlistor kommer att underställas det

parlamentariskt sammansatta Exportkontrollrådet för

bedömning. All utförsel av materiel från Sverige

sker på grundval av licenser som utfärdas i enlighet

med svensk lag. Eftersom befintliga procedurer

används för att hantera export från samarbetsprojekt

kommer den grad av offentlig insyn i den förda

politiken som råder i dag att gälla även dessa.

Vad gäller leveranssäkerheten innehåller

ramavtalets artikel 6 en förpliktelse för parterna

att inte lägga hinder i vägen för leveranser från

berörda samarbeten till övriga signatärländer. Denna

utfästelse är av stor vikt för det svenska

försvarets materielförsörjning i tider av kris eller

konflikt. De svenska riktlinjerna för

krigsmaterielexport lämnar utrymme att medge

utförsel från Sverige även till ett land som

befinner sig i kris eller krig, om denna utförsel är

förknippad med samarbetsavtal, och är av vikt för

att säkra det svenska försvarets behov, och faller

under ett ingånget internationellt avtal.

Regeringen bedömer att den typ av projektlicens som

föreskrivs i avtalets artikel 12 är förenlig med

nuvarande svenska regelverk. Lagen (1992:1300) om

krigsmateriel föreskriver (6 §) att krigsmateriel

inte får föras ut ur landet utan tillstånd. Ett

viktigt moment inför utfärdandet av sådana licenser

är att Sverige infordrar slutanvändaråtaganden som

svarar mot licensernas omfattning. Det är således

väl förenligt med gällande svenska regelverk att i

enlighet med förpliktelserna i ramavtalet utfärda

licenser som avser all utförsel som sammanhänger med

ett noga specificerat projekt.

Artikel 13 föreskriver bruket av listor över

tillåtna exportdestinationer som instrumentet för en

likformig exportkontroll hos alla de sex parterna.

Landlistor används redan i den svenska

krigsmaterielexportkontrollen i samband med

licensavtal för att ge en utländsk part

tillverkningsrätt, liksom i samband med avtal mellan

svensk och utländsk part om samarbete om

tillverkning och marknadsföring. Det finns i dessa

sammanhang ett naturligt behov att i förväg reglera

senare export till tredje land, på samma vis som

parterna i det nu aktuella avtalet avser att i

förväg ge industrin tydliga anvisningar om

exportmöjligheterna för en produkt.

Det förutsätts att listan över tillåtna

exportdestinationer upprättas på ett tidigt stadium

av ett projekt, för att ge deltagande

industriföretag vägledning för sin verksamhet.

I artikel 13 fastslås att skyddet av parternas

försvarsintressen utgör en av de faktorer som skall

beaktas vid fastställandet av tillåtna

exportdestinationer. Detta motsvaras i det svenska

regelverket av skrivningen i lagens 1 §, andra

stycket, som uttryckligen anger att

försvarsintressen skall beaktas i samband med

ärendets prövning.

I artikel 13 ges vidare tydliga anvisningar om att

ansvaret för att utfärda en exportlicens åvilar den

part inom vars jurisdiktion exportkontraktet faller.

Detta gör det möjligt för samverkande industrier att

inom ramen för ett projekt bestämma att

slutsammansättningen av en produkt skall ske i ett

land, men att en partner i ett annat deltagande land

ändå kan fungera som avtalsslutande part gentemot en

viss exportkund. Eftersom överenskomna exportregler

bygger på tillämpningen av hittillsvarande,

territoriellt bundna nationella

exportkontrollregelverk medför den valda lösningen

att den fysiska exporten av en samarbetsprodukt

måste verkställas från det land som beviljat

utförseltillståndet, även om det innebär att den

färdiga produkten först måste överföras "internt"

från den part där slutsammansättning sker, till den

part som utfärdar utförseltillståndet.

Artikel 14 berör samarbetsprojekt som initieras av

försvarsindustrin. Redan i 1988 års utförsellag

infördes tillståndsplikt för utveckling av

krigsmateriel för annans räkning. Som villkor för

tillstånd krävdes att verksamheten skulle främja en

teknisk utveckling som kunde nyttiggöras för den

svenska försvarskraften. Den praxis som utvecklats

sedan 1988 innebär att även projekt som i första

hand innebär utveckling för annans räkning medges,

om det kan visas att den bidrar till tryggandet av

en långsiktigare svensk materielförsörjning.

Det existerande svenska regelverket innehåller en

stark presumtion för att slutanvändaråtagande alltid

skall inhämtas (jfr prop. 1991/92:174, s. 73). Den

inriktning som kommer till uttryck i ramavtalets

artikel 16 moment 2 bedömer regeringen vara väl

förenlig med rådande svenska regelverk.

Sammanfattningsvis har regeringen funnit att den

överenskommelse som nåtts på exportkontrollområdet i

alla delar är förenlig med lagen (1992:1300) om

krigsmateriel och övriga delar av det svenska

regelverket för exportkontroll.

När det gäller övriga sakområden anför regeringen att det

ingångna avtalet förbättrar parternas möjligheter

att anpassa förfarandena för säkerhetsklarering,

överföring av sekretessbelagd information samt

besök, i syfte att underlätta det industriella

samarbetet utan att försvaga skyddet av

sekretessbelagda uppgifter.

All sekretessbelagd information som utväxlas mellan

parterna eller deras försvarsindustrier med stöd av

avtalet skall sålunda hanteras i enlighet med

parternas nationella lagar och förordningar samt

bestämmelserna i avtalet om säkerhetsskydd för

sekretessbelagd information och bilagan till

avtalet. Reglerna om utrikessekretess,

försvarssekretess och kommersiell sekretess (2 kap.

1 och 2 §§ samt 8 kap. sekretesslagen) är

tillräckliga för att Sverige skall kunna uppfylla

avtalets krav på sekretess.

Genom avtalet förenklas, säger regeringen,

överföring av teknisk information, harmoniseras de

nationella villkoren för behandling av teknisk

information samt minskas restriktionerna för

delgivning och nyttjande av teknisk information.

Motionerna

Vänsterpartiet är kritiskt till regeringens agerande

i den aktuella frågan. I kommittémotion U6 av Berit

Jóhannesson m.fl. (v) har motionärerna sålunda svårt

att förstå varför Sverige skall delta i åtgärder som

har till syfte att underlätta omstrukturering och

drift av den europeiska försvarsindustrin när export

av krigsmateriel enligt svensk lag är förbjuden och

att all export sker som undantag från denna

huvudregel. Vänsterpartiet vill i stället verka för

nedrustning och för att all svensk export av

krigsmateriel successivt skall upphöra.

Motionärerna anför att Vänsterpartiet menar att

riktlinjerna för den restriktiva svenska

krigsmaterielexporten har tolkats på ett allt för

elastiskt sätt och att därför export skett till

länder som rimligen inte borde blivit godkända.

Motionärerna anser det uppenbart att Sverige, med

det av regeringen föreslagna avtalet, kommer att

tvingas mildra sin politik för krigsmaterielexporten

och anpassa sig till övriga länders mer liberala

förhållningssätt. Det aktuella avtalet sägs sålunda

lämna rum för olika tolkningar och leda till minskad

öppenhet och stora svårigheter att stoppa redan

inledda exporter.

Mot den bakgrunden framför motionärerna en rad

förslag som gäller tillämpningen av det föreslagna

avtalet. Sverige bör sålunda verka för att de

svenska riktlinjerna för export av krigsmateriel

skall utgöra grunden för att upprätta landlistor

över godkända exportdestinationer (förslag 1).

Sverige bör offentliggöra dessa landlistor efter det

att de antagits av samarbetsländerna (förslag 2).

Exporten av gemensamt producerad försvarsmateriel

till slutligt destinationsland föreslås redovisas i

regeringens årliga skrivelse till riksdagen (förslag

3).

Motionärerna föreslår vidare att

Exportkontrollrådet skall ha rätt att utvärdera de

s.k. vita listorna innan det fattas några slutliga

beslut om exportdestinationer och att

Exportkontrollrådets beslut därvid skall vara

bindande (förslag 4). Sverige bör också upprätta ett

system där Exportkontrollrådet alltid granskar

landlistorna en gång till när produktionen är klar

och innan försvarsmateriel börjar exporteras

(förslag 5). Likaledes föreslås att

Exportkontrollrådet skall ha rätt att när som helst

efterlysa omprövningar av landlistorna (förslag 6).

Slutligen kritiserar motionärerna den del av

avtalet som rör leveranser av krigsmateriel till

samarbetsländerna i den händelse någon av dem dras

in i en väpnad konflikt. Denna del sägs vara ett

klart och tydligt avsteg från den svenska

neutralitetspolitiken. Motionärerna föreslår därför

att Sverige skall vara undantaget leveranstvång till

samarbetspartner som befinner sig i konflikt eller

krig (förslag 7).

I Miljöpartiets partimotion U7 av Matz Hammarström

m.fl. (mp) framförs likartade farhågor. Det nu

föreliggande ramavtalet sägs öka Miljöpartiets oro

för att svensk vapenexportpolicy kommer att

liberaliseras med följd att svensk krigsmateriel i

större utsträckning hamnar i krigförande länder och

diktaturer. Motionärerna betonar behovet av öppenhet

kring vapenexporten och hävdar att avtalet försvårar

allmänhetens insyn och parlamentarisk kontroll.

Vidare anser motionärerna att avtalet får stora

konsekvenser för Sveriges trovärdighet som

alliansfritt land. Miljöpartiet föreslår därför att

riksdagen skall avslå regeringens proposition att

anta ramavtalet (förslag 1).

För det fall att riksdagen ändå skulle anta

ramavtalet är det enligt motionärerna viktigt att

restriktiviteten med vapenhandeln behålls och att

riskerna för minskad öppenhet reduceras. I motionen

framförs därför sju förslag rörande tillämpningen av

ramavtalet. Till sin innebörd överensstämmer dessa

förslag med vad Vänsterpartiet framfört i sin

kommittémotion U6 (v).

Miljöpartiet föreslår sålunda att Sverige skall ha

som mål att samtliga samarbetsländer skall anpassa

sina riktlinjer för krigsmaterielexport till det

eller de länder som har mest restriktiva riktlinjer

såsom Sverige (förslag 2) samt att Sverige skall

offentliggöra landlistorna över godkända

exportdestinationer (förslag 3).

Motionärerna föreslår vidare att Sverige skall

redovisa leveranser av gemensamt producerad materiel

i den årliga rapporten om vapenexport (förslag 4).

Exportkontrollrådet bör alltid utvärdera landlistorna innan

slutliga beslut om exportdestinationer och därefter

ge de svenska förhandlarna ett mandat över vilka

länder som kan eller inte kan godkännas (förslag 5).

Exportkontrollrådet bör vidare alltid kunna påkalla

omprövning av landlistor, även efter att

krigsmateriel börjat exporteras (förslag 7).

Slutligen föreslås i motionen att Sverige skall

upprätta ett omprövningssystem för

exportdestinationer på landlistor (förslag 6) samt

att Sverige skall verka för att samarbetsländerna

kommer överens om att man fryser exporten till de

länder som omprövas medan omprövningen pågår

(förslag 8).

Folkpartiet liberalerna anför i kommittémotion U8 av

Runar Patriksson och Eva Flyborg (fp) att den tid är

ute då svenskt försvar var tillräckligt underlag för

en allsidig inhemsk försvarsindustri. I såväl

Sverige som i betydligt större nationer tvingas

försvarsindustrin till strukturförändringar.

Folkpartiet bejakar denna process. Motionärerna

välkomnar därför det samarbete som nu etableras med

det föreliggande ramavtalet. Samarbetet får, säger

motionärerna, dock inte stå i motsatsställning till

att svensk försvarsindustri på egen hand också

framgent kan finna samarbetspartner inom amerikansk

försvarsindustri. Riksdagen bör därför för

regeringen betona betydelsen av europeisk och

transatlantisk försvarsmateriell samverkan (förslag

1).

Motionärerna anser att synen på export av svensk

försvarsmateriel fortfarande bör vara restriktiv

(förslag 2). En viktig del i tillståndsgivningen bör

därför vara att Exportkreditnämnden alltid ges

möjlighet att tidigt komma in i hanteringen i

ärenden så att den får ett reellt inflytande över

länderlistan (förslag 3).

Motionärerna anser vidare att Sverige inom ramen

för ramavtalets samarbete bör verka för att övriga

samarbetspartner ansluter sig till en så restriktiv

hållning som möjligt i överensstämmelse med de

svenska reglerna (förslag 5). Sverige bör också

verka för detta gentemot medlemsstaterna i EU

(förslag 4).

Försvarsutskottets överväganden

Försvarsutskottet har vid flera tillfällen under de

senaste åren haft anledning att behandla frågor som

rört den svenska försvarsindustrins omstrukturering

och internationalisering. Utskottet delade således i

maj 1999, i den s.k. kontrollstationen, regeringens

bedömning att den framtida industriella förmågan i

väsentlig omfattning kommer att behöva baseras på

ömsesidiga industriella beroenden och på ett ökat

mellanstatligt samarbete (bet. 1998/99:FöU5 s. 62).

Utskottet återkom till frågan under våren 2000 och

framhöll då att det, liksom regeringen, ansåg att en

internationellt väl integrerad försvarsindustri

bidrar till att säkerställa en oberoende och för

våra behov anpassad materielförsörjning. Svensk

försvarsindustris framtida möjligheter bygger på att

den har en internationellt intressant kompetens och

att den kan utveckla och producera ömsesidigt

efterfrågade materielsystem och komponenter.

Utskottet sade sig vidare dela regeringens bedömning

att mellanstatlig samverkan och ömsesidiga beroenden

ytterligare behöver utvecklas för att uppnå

tillräcklig säkerhet i den framtida materiel- och

kompetensförsörjningen. Svenskt deltagande i

internationell samutveckling borde främst ske i

system som ingår i det svenska försvarets behov

eller där sådan utveckling bidrar till att viktiga

kompetensområden kan vidmakthållas inom landet. Den

svenska försvarsindustrin bör, sade utskottet,

aktivt delta i såväl nationell som internationell

omstrukturering. Vidare sades stödet till svensk

försvarsindustris exportansträngningar ha fortsatt

stor betydelse (bet. 1999/2000:FöU2 s. 176).

Utskottet har vid tre tillfällen - i juni 1998 samt

i maj och oktober 1999 -av representanter för

Regeringskansliet orienterats om det pågående

arbetet med det nu aktuella ramavtalet för att

underlätta omstruktureringen av europeisk

försvarsindustri. Härutöver har också utrikes- och

näringsutskotten orienterats. Försvarsministern har

lämnat information i kammaren.

Regeringen anför i proposition 2000/01:49 att en

säker materielförsörjning är nödvändig för att

upprätthålla trovärdigheten för Försvarsmaktens

förmåga att kunna anpassas till nya hot och risker.

Utskottet ansluter sig till den bedömningen.

Utskottet delar även regeringens bedömning att det

är både önskvärt och nödvändigt att våra

materielförsörjningsbehov tryggas genom

internationellt samarbete med dem som vi i övrigt

har ett nära säkerhetssamarbete med. Internationellt

samarbete och utveckling av ömsesidiga beroenden är

nämligen förutsättningar för att vi skall kunna

behålla försvarsindustriell kompetens inom

nyckelområden och kunna säkra Försvarsmaktens

materielförsörjning med behållen trovärdighet för

vår säkerhetspolitiska linje.

Utskottet konstaterar att regeringen i

propositionen (s. 29) uppger att hänsyn tagits till

Sveriges säkerhetspolitiska linje i förhandlingarna

om det nu aktuella ramavtalet.

Utskottet konstaterar vidare att regeringen betonar

(s. 30) att förhandlingsresultatet på det

exportpolitiska området är fullt ut förenligt med

det svenska regelverket och att all utförsel från

Sverige skall ske på grundval av licenser som

utfärdas i enlighet med svensk lag under den grad av

offentlig insyn som råder i dag. Ett viktigt moment

inför utfärdandet av sådana licenser är att Sverige

infordrar slutanvändaråtaganden som svarar mot

licensernas omfattning.

Utskottet konstaterar slutligen att regeringen

särskilt framhåller (s. 35) att reglerna för

utrikessekretess, försvarssekretess och kommersiell

sekretess (2 kap. 1 och 2 §§ samt 8 kap.

sekretesslagen 1980:100) är tillräckliga för att

Sverige skall kunna uppfylla ramavtalets krav på

sekretess.

Utskottet anser att det av regeringen presenterade

ramavtalet är följdriktigt med hänsyn till aktuella

ställningstaganden och uttalanden av riksdagen i

frågan om svensk försvarsindustris omstrukturering

och internationalisering. Riksdagen har successivt

informerats om arbetet med avtalet i

sexnationsgruppen. Utskottet förordar därför att

riksdagen godkänner ramavtalet och samtidigt avslår

motion U7 (mp) förslag 1, som förordar avslag på

propositionen.

I motion U8 (fp) (förslag 1) påtalas behovet av en

fortsatt europeisk och transatlantisk

försvarsmateriell samverkan. Utskottet anser att det

framförhandlade ramavtalet ger utrymme för en

livskraftig europeisk försvarsindustri som kan

samarbeta med amerikanska företag på lika villkor

och därmed utveckla den transatlantiska länken,

vilket också regeringen framhåller i propositionen.

Utskottet anser vidare att ramavtalet ger utrymme

för en fortsatt restriktiv syn på export av svensk

försvarsmateriel, vilket motion U8 (fp) förslag 2

betonar behov av.

Utskottet konstaterar att övriga motionsförslag rör

tillämpningen av det föreslagna ramavtalet och

avstår från att framföra synpunkter på dessa

förslag.

Stockholm den 8 mars 2001

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Henrik Landerholm (m),

Tone Tingsgård (s), Christer Skoog

(s), Karin Wegestål (s), Stig

Sandström (v), Olle Lindström (m),

Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s),

Håkan Juholt (s), Berit Jóhannesson

(v), Margareta Viklund (kd), Lars

Ångström (mp), Erik Arthur Egervärn

(c), Runar Patriksson (fp), Björn

Leivik (m), Berndt Sköldestig (s)

och Amanda Agestav (kd).

Avvikande meningar

1. Berit Jóhannesson (v), Stig Sandström (v) och

Lars Ångström (mp) anför:

Försvarsutskottets majoritet påtalar, som

regeringen, att avtalet är fullt förenligt med det

svenska regelverket och att all utförsel från

Sverige skall ske på grundval av licenser som

utfärdas i enlighet med svensk lag under den grad av

offentlig insyn som råder i dag. Vänsterpartiet och

Miljöpartiet delar inte denna syn. Vi påtalar i

stället riskerna för att avtalet kommer att urgröpa

de svenska exportreglerna, som är relativt

restriktiva, för att få till stånd en samsyn på de

s.k. landlistorna. Dessa listor skall enligt avtalet

beakta kriterierna i EU:s uppförandekod för

krigsmaterielexport (Code of Conduct). Koden har

skrivits under av EU:s samtliga medlemsländer. Trots

detta exporterar länder som skrivit under avtalet

krigsmateriel till bland annat Turkiet, Kina och Sri

Lanka. Eftersom reglerna tolkas olika i skilda

länder blir det ett starkt tryck på Sverige att

också sänka kontrollen av exporten till en lägre

nivå.

Likaså har de svenska reglerna ett relativt förbud

att exportera till krigförande länder. Med

leveranssäkerhet i avtalet menas att om någon av de

avtalsslutande länderna kommer i konflikt skall de

garanteras materiel. Detta strider mot våra

nuvarande regler, men också mot den svenska

neutralitetspolitiken.

Vi delar inte heller uppfattningen att den

offentliga insynen genom avtalet garanteras. Vi har

därför föreslagit ett flertal åtgärder som skulle

öka den offentliga insynen.

2. Runar Patriksson (fp) anför:

Folkpartiet välkomnar det framlagda ramavtalet för

att underlätta omstrukturering och drift av den

europeiska försvarsindustrin. Vi är emellertid

bekymrade över två förhållanden, som inte undanröjs

av föreliggande proposition.

Dels uppfattas ramavtalet på många håll som en del

av en strävan att upprätta ett mer jämbördigt

förhållande mellan den europeiska och den

amerikanska försvarsindustrin. Vår uppfattning är

att det inte föreligger något motsatsförhållande och

att det inte ligger i svenskt intresse att medverka

till att förstärka den synen. Svensk

försvarsindustri har ett starkt behov av ökat

samarbete såväl med svensk som med amerikansk

försvarsindustri. Det är endast samarbetets innehåll

och förutsättningar i det enskilda fallet, som skall

avgöra valet av samarbetspartner.

Dels finns det en uppenbar risk att ett

institutionaliserat europeiskt

försvarsmaterielsamarbete kommer att medföra att

svensk exportpolitik anpassas till mindre restriktiv

praxis i andra samarbetsländer. Den svenska

regeringen har en benägenhet att med hjälp av

europeiskt samarbete glida in i en praxis, som

skulle vara svår att försvara på hemmaplan. Det nu

föreslagna samarbetet bör därför knytas till en

fortsatt restriktiv syn på export av svensk

försvarsmateriel.