Bet. 2000/01:UU9

Utrikesutskottets betänkande

2000/01:UU09

Utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa

Innehåll

1. Sammanfattning

2. Propositionen

3. Motionerna

4. Utskottet

Hemställan

Reservationer

2000/01

UU9

1. Sammanfattning

Utrikesutskottet behandlar i föreliggande betänkande

regeringens proposition 2000/01:119 Europa i

omvandling - Sveriges utvecklingssamarbete med

Central- och Östeuropa.

Tre motioner har väckts med anledning av

propositionen, vilka behandlas i betänkandet.

Därutöver behandlas ett motionsyrkande från allmänna

motionstiden 1999/2000.

Utskottet tillstyrker propositionens tre yrkanden

och besvarar eller avstyrker samtliga

motionsyrkanden. På enskilda delar av betänkandet

har reservationer och ett särskilt yttrande

avlämnats av Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna.

Den politiska utvecklingen under hösten 1989 med

Berlinmurens fall och den åtföljande politiska och

ekonomiska omvandlingsprocessen i Central- och

Östeuropa har medfört att den europeiska politiska

kartan på ett oåterkalleligt sätt har ritats om. I

ljuset av den politiska utvecklingen under slutet av

1980-talet i dessa länder och i synnerhet i Baltikum

initierade regeringen hösten 1989 det första svenska

samarbetsprogrammet med länder i Central- och

Östeuropa. Tyngdpunkten lades på kunskapsutveckling.

Åren 1991, 1995 och 1998 antogs nya samarbetsprogram

som innebar att det svenska utvecklingssamarbetet

med länder i Central- och Östeuropa utökades i

väsentlig utsträckning. Det fjärde

samarbetsprogrammet löper ut den 31 december 2001.

Föreliggande proposition utgör regeringens förslag

på inriktning av det femte samarbetsprogrammet med

Central- och Östeuropa avseende perioden 2002-2003.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat

att integrationen av länderna i Central- och

Östeuropa med europeiska politiska och ekonomiska

strukturer är ett övergripande mål för unionens

medlemsländer och för Sverige. Sverige stöder aktivt

EU:s östutvidgning och kan genom

utvecklingssamarbetet underlätta för framtida EU-

medlemskap för de länder som så önskar och att

länder som ej söker medlemskap i EU knyts närmare

den europeiska integrationen.

Utskottet menar att det alltjämt är viktigt att de

central- och östeuropeiska staterna i mån av behov

får internationellt stöd för att fullfölja

övergången till demokrati och marknadsekonomi.

Utskottet vill understryka vikten av att de länder

som inte nu är aktuella för EU-medlemskap så långt

som möjligt engageras i ett omfattande och nära

samarbete med EU och med unionens medlemsländer. Vid

utformningen av Sveriges stöd till Central- och

Östeuropa är det särskilt viktigt att de nya

samarbetsformerna med Ryssland, Ukraina och övriga

länder i f.d. Sovjetunionen utformas med detta i

åtanke. Därigenom minskas risken för att nya

skiljelinjer skapas i Europa. Utskottet vill även i

sammanhanget peka på vikten av att en stark och

stabil nordeuropeisk region, karakteriserad av ett

fördjupat regionalt samarbete, kan utvecklas i en

fruktbar samverkan med andra delar av Europa och

världen.

Att förebygga konflikter, inte minst i närområdet,

har varit och förblir en av de viktigaste

uppgifterna för svensk utrikes- och

säkerhetspolitik. Enligt utskottets uppfattning är

utvidgningen av EU en mycket betydelsefull komponent

i byggandet av en genuin, allomfattande europeisk

säkerhetsordning.

Regeringen föreslår i propositionen att det

övergripande målet skall vara att främja en hållbar

utveckling, fördjupad integration och partnerskap i

Östersjöområdet och dess omgivningar utifrån behoven

i samarbetsländerna och med utnyttjande av den

svenska resursbasen.

Regeringen föreslår vidare i propositionen att

samarbetets huvudområden skall vara:

gemensam säkerhet,

demokratins fördjupning,

ekonomisk omvandling,

social trygghet,

miljö,

utbildning och forskning.

Regeringen föreslår därmed att två nya huvudområden

införs i utvecklingssamarbetet, nämligen social

trygghet samt utbildning och forskning.

Regeringen föreslår vidare i propositionens avsnitt

5 att utvecklingssamarbetet med Central- och

Östeuropa skall styras av tre riktlinjer:

att främja EU-anpassningen i kandidatländerna

samt, vad avser Ryssland, Ukraina och

Vitryssland, att främja systemförändringar och

integration i europeiska samarbetsstrukturer,

att främja relationerna med Sverige,

att låta ett jämställdhetsperspektiv prägla

samarbetet.

Utskottet finner att regeringens framställning vad

gäller det övergripande målet för samarbetet,

samarbetets huvudområden samt riktlinjerna för

samarbetet är välbalanserad och relevant.

I propositionen föreslår regeringen vidare att

riksdagen godkänner att samarbetet huvudsakligen

skall vara inriktat på Estland, Lettland, Litauen,

Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Utskottet stöder

regeringens förslag.

Utskottet menar att en mycket oroande utveckling

under senare år är handel med kvinnor och barn

(människohandel eller trafficking). Denna har

utvecklats till att bli en av världens snabbast

växande kriminella verksamheter, där inte minst

länder i Central- och Östeuropa är hårt drabbade.

Eftersom kvinnor och barn från länderna i Central-

och Östeuropa är särskilt drabbade av denna

människoovärdiga och kriminella verksamhet menar

utskottet att kampen mot människohandel bör lyftas

fram och ges en framskjuten plats i

utvecklingssamarbetet med länderna i Central- och

Östeuropa. Utskottet utgår från att så sker och

menar att regeringen i en kommande redovisning till

riksdagen bör redogöra för de aktiviteter på området

som genomförs eller planeras för att minska

människohandeln och för att hjälpa dess offer. Av

redovisningen bör även framgå under vilket av

samarbetets huvudområden denna verksamhet bedrivs

samt huruvida den ingår i någon av riktlinjerna för

samarbetet.

Utskottet noterar att den långsiktiga nivå för

utvecklingssamarbetet för Central- och Östeuropa som

regeringen anger i vårpropositionen år 2001 för år

2004 (400 miljoner kronor) ligger under den

nuvarande nivån och den nivå som kommer att gälla

under den kommande samarbetsperioden 2002-2003

(sammanlagt 1,5 miljarder kronor).

Utskottet menar att dessa nivåer bör betraktas som

ett golv för biståndet, en lägsta möjliga nivå.

Utskottet utgår från att regeringen, när det

föreligger bättre information om det ekonomiska

läget i Sverige för år 2004 och framåt, har en

beredskap att ompröva den indikativa nivån för år

2004 och då öka omfattningen i utvecklingssamarbetet

med Central- och Östeuropa utöver den långsiktiga

nivå som anges i vårpropositionen år 2001.

Utskottet finner att det partinära

stödet är värdefullt när det gäller

att utveckla det civila samhället,

partiväsendet och demokratin i

mottagarländerna. Det bör enligt

utskottets mening bestå. Utskottet

har inte funnit att det existerar

några planer på att detta stöd

skulle minska eller upphöra.

2. Propositionen

2000/01:119 vari yrkas

1. att riksdagen godkänner ett nytt program för

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa för

perioden 2002-2003,

2. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår

om det övergripande målet för utvecklingssamarbetet

med Central- och Östeuropa (avsnitt 3), samarbetets

huvudområden (avsnitt 4) och riktlinjerna för

samarbetet (avsnitt 5),

3. att riksdagen godkänner att

samarbetet huvudsakligen skall vara

inriktat på Estland, Lettland,

Litauen, Ryssland, Ukraina och

Vitryssland (avsnitt 6).

3. Motionerna

3.1 Följdmotioner

2000/01:U17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

Sverige stöder Estlands, Lettlands och Litauens

medlemskap i Nato.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s kvarvarande

restriktioner och antidumpningsåtgärder mot Central-

och Östeuropa bör avskaffas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att handeln inte får

återregleras mellan EU:s kandidatländer om

kandidatländerna blir EU-medlemmar vid skilda

tidpunkter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Polens och

Litauens öppna handel med Kaliningrad bör kunna

fortsätta när de blir EU-medlemmar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s yttre

gränsskydd skall utformas med hänsyn tagen till att

människors traditionella kontakter, handel och

rörlighet inte får inskränkas på ett orimligt sätt.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de svenska

stödinsatserna måste utformas i perspektiv av EU-

integrationen av Central- och Östeuropa.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om administrationen av

stödet till Central- och Östeuropa.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att främja

utvecklingen av goda sociala skydd.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att svenskt

östbistånd skall stödja smittskyddsarbete, särskilt

tbc och hiv/aids.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barnperspektivet

bör genomsyra såväl EU:s som det svenska öststödet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Baltic Ring-

projektet.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inte använda

stödet till Central- och Östeuropa för att smita

undan Sveriges åtaganden under Kyotoprotokollet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den svenska

regeringens ansvar att kritisera kränkningar av

mänskliga fri- och rättigheter i Ryssland.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att fortsätta

säkerhetsstödet till Estland, Lettland och Litauen

även efter det att de har blivit EU-medlemmar.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa den

s.k. Östersjömiljarden.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inriktningen i

övrigt av stödet till Central- och Östeuropa.

2000/01:U18 av Karl-Göran Biörsmark och Elver

Jonsson (fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en tidtabell för

enskilda länders medlemskap i EU snarast bör

fastslås.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att omformulera de

mål som regeringen beskriver i propositionen så att

det tydligt framgår att målet att skapa en

demokratisk kultur är avgörande för möjligheten att

uppnå de övriga målen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

återkomma till riksdagen med klarare och mer

utförliga motiv till varför östbiståndet kommer att

skäras ned kraftigt fr.o.m. år 2004.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

återkomma till riksdagen med en utförlig redogörelse

för vilka konkreta resultat som uppnåtts inom ramen

för det migrationspolitiska samarbetet med Central-

och Östeuropa.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i högre grad

uppmärksamma respekten för de mänskliga

rättigheterna inom ramen för utvecklingssamarbetet

med Central- och Östeuropa.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om dödsstraffets

avskaffande.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om minoriteters

rättigheter.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om funktionshindrades

rättigheter.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om människohandel och

kvinnors rättigheter.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barns rättigheter.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om homosexuellas

rättigheter.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om situationen i

fängelser.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de projekt som

bedrivs inom ramen för de partinära stöden bör

fortsätta att vara oberoende av Sidas projekt.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

förbättra miljön i länderna i Central- och

Östeuropa.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förbättra

kärnsäkerheten i länderna i Central- och Östeuropa.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de s.k.

Östersjömiljarderna.

2000/01:U19 av Jan Erik Ågren m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att respekten för de

mänskliga rättigheterna görs till ett övergripande

mål och antas som riktlinjer för samarbetet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ökade insatser

görs speciellt riktade mot barnens situation i Öst-

och Centraleuropa.

3.2 Motion från allmänna motionstiden

1999/2000

1999/2000:U221 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari

yrkas

12. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att regeringen

i grannlandssamarbetet och inom EU

verkar för ett förebyggande arbete

mot ungdomskriminaliteten, för ett

rättssystem som ger större

möjlighet till rehabilitering av

unga brottslingar och för att en

handlingsplan antas i detta syfte.

4. Utskottet

4.1 Propositionen

Propositionens avsnitt 3 - Fördjupad integration och

hållbar utveckling i Östersjöområdet

I proposition 2000/01:119 lämnar regeringen förslag

till riksdagen att ett nytt program för

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa för

perioden 2002-2003 skall godkännas. Regeringen menar

att det övergripande målet skall vara att främja en

hållbar utveckling, fördjupad integration och

partnerskap i Östersjöområdet och dess omgivningar

utifrån behoven i samarbetsländerna och med

utnyttjande av den svenska resursbasen.

Regeringen framhåller vidare i propositionen att

programmen bör övergå i ett permanent anslag år

2004. Vid medlemskap i Europeiska unionen bör

utvecklingssamarbetet med kandidatländerna fasas ut.

Utfasningstakten bör enligt regeringen bedömas bl.a.

utifrån beräknad tidpunkt för medlemskap,

samarbetsländernas behov och absorptionsförmåga samt

svensk kompetens och svenskt intresse.

Vidare framhålls att relationerna till länderna i

Central- och Östeuropa är en högt prioriterad fråga

för regeringen. Sveriges samarbetet med Central- och

Östeuropa syftar till att öka stabiliteten och

stärka säkerheten och välståndet i Europa i

allmänhet och i vårt eget närområde i synnerhet.

Regeringen framhåller att målet att förverkliga

visionen om Östersjöområdet som Europas mest

dynamiska tillväxtregion är också en utgångspunkt

för regeringens strävan att utveckla och fördjupa

samarbetet runt Östersjön.

Regeringen understryker i propositionen att

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa nu

går in i en ny fas, präglad av det förestående

medlemskapet i EU för Estland, Lettland, Litauen och

Polen, där de politiska förändringarna och den

ekonomiska utvecklingen har gått fort. Reformarbetet

har av kandidatländerna drivits målmedvetet och

stabilt och EU-anpassningen har inneburit en stark

drivkraft för utvecklingen. I Ryssland och Ukraina

har reformprocessen däremot präglats av osäkerhet

och tagit längre tid, framhåller regeringen och

konstaterar att i Vitryssland har reformtakten varit

beklagligt låg.

Propositionens avsnitt 4 - Samarbetets huvudområden

Regeringen föreslår i propositionen att samarbetets

huvudområden skall vara:

gemensam säkerhet,

demokratins fördjupning,

ekonomisk omvandling,

social trygghet,

miljö,

utbildning och forskning.

Regeringen föreslår därmed att två nya huvudområden

införs i utvecklingssamarbetet, nämligen social

trygghet samt utbildning och forskning.

Regeringen framhåller i propositionen att närmare

mål under de sex huvudområdena skall preciseras i

regleringsbrevet och för de olika samarbetsländerna

i de landstrategier som skall fastställas av

regeringen. Vidare skall samarbetet inom de sex

huvudområdena styras av de tre riktlinjer som anges

i avsnitt 5. Samarbetet skall vidare koordineras med

andra aktörer för att förstärka de svenska

insatserna, säkerställa kostnadseffektivitet och

undvika överlappning. Den nya strukturen skall bidra

till ökad tydlighet och mätbara mål i samarbetet,

framhåller regeringen.

I skrivelsens avsnitt 4.1-4.6 redogörs för de olika

huvudområdena.

Propositionens avsnitt 5 - Riktlinjer för samarbetet

Regeringen föreslår i denna del att

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa

skall styras av tre riktlinjer:

att främja EU-anpassningen i kandidatländerna,

samt vad avser Ryssland, Ukraina och

Vitryssland, att främja systemförändringar och

integration i europeiska samarbetsstrukturer,

att främja relationerna med Sverige,

att låta ett jämställdhetsperspektiv prägla

samarbetet.

Regeringen framhåller i propositionen att

riktlinjerna skall vara vägledande för vilka

insatser som skall genomföras inom varje huvudområde

med utgångspunkt i det övergripande målet för

samarbetet. Regeringen föreslår att

jämställdhetsperspektivet skall vara en riktlinje

för utvecklingssamarbetet i enlighet med tidigare

program och i enlighet med ambitionen att öka

genomslagskraften på jämställdhetsområdet.

De av regeringen föreslagna riktlinjerna beskrivs

närmare i skrivelsen.

Propositionens avsnitt 6 - Samarbetets geografiska

omfattning

Regeringen föreslår att Sveriges

utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa

skall inriktas på Estland, Lettland, Litauen,

Ryssland, Ukraina och Vitryssland.

Regeringen framhåller vidare att

utvecklingssamarbetet med Polen i det närmaste har

fasats ut. Utvecklingssamarbetet med Ryssland bör ha

fortsatt hög prioritet, ambitionsnivån bör vara

fortsatt hög vad gäller Ukraina och insatserna kan

breddas i Vitryssland. Regeringen menar även att

geografisk koncentration bör eftersträvas vad gäller

Ryssland och Ukraina. Komplexiteten i samarbetet med

dessa länder ökar också i takt med att en ökad andel

av samarbetet riktar in sig på dessa länder.

Samarbetet med de enskilda länder beskrivs

utförligt i skrivelsen.

Samarbetets kanaler, instrument och genomförande

(avsnitten 7-10 i skrivelsen)

Kanaler för det svenska utvecklingssamarbetet med

Central- och Östeuropa är Sida, Svenska institutet,

Stiftelsen Östekonomiska Institutet, Swedfund

International AB, regionala och lokala aktörer inom

ramen för vänortssamarbete, enskilda organisationer

och svenskt näringsliv.

Regeringen framhåller i skrivelsen att de kanaler

som finns för utvecklingssamarbetet med Central- och

Östeuropa fungerar väl och kompletterar varandra.

Samordningen av insatserna bör fortsatt ske inom

Utrikesdepartementet och huvuddelen av samarbetet

bör kanaliseras genom Sida.

Regeringen framhåller vidare att landstrategierna i

högre grad bör differentieras och tydligare spegla

förhållandena i de olika länderna. Myndigheter,

enskilda organisationer, näringslivet och andra

aktörer bör delta på ett tidigt stadium i processen.

I skrivelsen noterar regeringen att genomförandet

av utvecklingssamarbetet har underlättats och fått

en bred förankring genom att det skett på många

nivåer i samhället, såväl på central som regional

nivå, genom myndigheter, enskilda organisationer och

näringslivet. Regeringen menar att detta breda

engagemang är betydelsefullt för ett framgångsrikt

utvecklingssamarbete och för övergången till ett

reguljärt grannlandssamarbete.

Sverige förfogar över flera olika instrument för

att genomföra insatser i Central- och Östeuropa

såsom medel för investeringar och riskkapital,

tekniskt samarbete och kunskapsöverföring, garantier

för finansiellt stöd samt exportkreditgarantier.

Regeringen framhåller i skrivelsen att

utvecklingssamarbetet liksom hittills bör inriktas

huvudsakligen på kunskapsöverföring, som kan

kompletteras med andra instrument för att insatserna

skall uppnå så goda resultat som möjligt. Stöd för

investeringar bör kunna göras såväl på miljö och

energiområdet som inom den sociala sektorn.

Regeringen menar även att de särskilda

exportkreditgarantierna bör finnas kvar men bedömer

att någon ytterligare avsättning för förlusttäckning

för närvarande inte är aktuell.

I skrivelsen betonas att det svenska stödet bör

samordnas med stödet från EU och utgöra ett

komplement till detta. Sverige bör aktivt delta i

policyformuleringen och verka för ökad effektivitet.

Regeringen framhåller även att de regionala

organisationerna i Östersjöområdet och i

Barentsregionen är viktiga instrument för att

fördjupa samarbetet i regionen. Samordning och

samverkan med de mellanstatliga regionala

organisationerna bör eftersträvas. Även fortsatt

samordning och samverkan med de internationella

finansiella organisationerna bör ske.

4.2 Motionerna

Biståndets mål och omfattning

I motion U18 (fp) framhålls att demokrati och

marknadsekonomi inte kan uppnås oberoende av

varandra i de central- och östeuropeiska länderna.

Vidare anförs att fred och säkerhet är direkt

beroende av demokratins öde i olika länder.

Motionärerna menar därför i yrkande 2 att riksdagen

bör formulera om de mål för östsamarbetet som

regeringen beskriver i propositionen så att det

tydligt framgår att målet om att skapa en

demokratisk kultur är avgörande för möjligheterna

att uppnå de övriga målen.

I samma motion konstateras att regeringen i

propositionen föreslår att det hittills

tidsbegränsade samarbetet med Central- och Östeuropa

bör övergå i ett permanent anslag från och med år

2004. Motionärerna menar att det visserligen är bra

att anslaget blir permanent men finner att det är

oklart varför anslaget enligt 2001 års ekonomiska

vårproposition skall minskas på sikt. I yrkande 3

anförs därför att regeringen bör återkomma med

klarare och mer utförliga motiv till varför

östbiståndet kommer att skäras ner kraftigt från och

med år 2004.

Biståndets inriktning

I motion U17 (m) framhåller motionärerna att de nya

demokratierna kring Östersjön och i övriga Central-

och Östeuropa måste börja betraktas på samma sätt

som Sverige betraktar västliga grannländer. Bistånd

är inte det naturliga tillståndet utan handlar om

stöd under en övergångsperiod. Motionärerna menar

därför i yrkande 16 att handel, investeringar

politisk samverkan och utbyten på alla områden är

det långsiktigt naturliga, precis som med Sveriges

västliga grannländer.

Det bistånd som förmedlas via enskilda

organisationer och folkrörelser har stor betydelse

för att stärka det civila samhället i

mottagarländerna konstaterar motionärerna bakom

motion U18 (fp) och menar att en större del av

biståndet bör förmedlas genom enskilda

organisationer. De vill rikta särskild uppmärksamhet

på det bistånd som går genom partinära

organisationer. I yrkande 13 anförs att de projekt

som bedrivs inom ramen för de partinära stöden bör

fortsätta vara oberoende av Sidas projekt.

Administrationen av biståndet

I motion U17 (m) anförs att stödet till Central- och

Östeuropa är av väsentligt annan karaktär än det

stöd till utvecklingsländer som Sida annars har att

verkställa. Motionärerna menar att länderna i

Central- och Östeuropa inte är underutvecklade utan

felutvecklade och med en stor potential för

framtiden. De anför i motionens yrkande 7 att det

därför är olämpligt att stödet fortsätter att

kanaliseras via Sida och att det bör överföras till

UD och hanteras där i fortsättningen.

Handel och yttre gränskontroll

I motion U17 (m) yrkande 2 konstateras att

Östersjöregionen är en av de regioner som vuxit

snabbast i världen de senaste åren och att flera av

länderna har haft en god ekonomisk utveckling.

Motionärerna framhåller att de nya

marknadsekonomierna är beroende av goda villkor för

marknadstillträde och menar att EU:s återstående

handelshinder, särskilt vad gäller jordbruks- och

tekoprodukter samt stål, därför snarast bör

avvecklas. Även antidumpingsåtgärder måste

avskaffas, understryker motionärerna.

I yrkande 3 i samma motion konstateras att de tre

baltiska staterna sedan januari 1996 har ömsesidiga

frihandelsavtal och att de även gäller

jordbruksprodukter. Motionärerna menar att det är

viktigt att det regionala samarbetet mellan länderna

fortsätter att fördjupas och att om något av

kandidatländerna blir medlem i EU senare än andra

får det inte innebära att handeln återregleras.

Vidare konstateras att det ryska Kaliningradområdet

gränsar till kandidatländerna Polen och Litauen. I

motionen framhålls att det är viktigt att samarbetet

utvecklas mellan Kaliningrad och Litauen respektive

Polen. I yrkande 4 anförs att Polens och Litauens

öppna handel med Kaliningrad bör kunna fortsätta när

de blir EU-medlemmar.

I motionen framhålls vidare att samtidigt som EU:s

yttre gränsskydd byggs upp för nya medlemsländer

måste hänsyn tas till människors traditionella

kontakter. Ett helt Europa byggs inte minst genom

vardagliga kontakter och utbyte mellan människor. I

yrkande 5 framhålls därför att EU:s yttre gränsskydd

skall utformas med hänsyn tagen till att människors

traditionella kontakter, handel och rörlighet inte

får inskränkas på ett orimligt sätt.

Sociala och smittskyddsfrågor

I motion U17 (m) menar motionärerna att de kommunistiska

sociala systemen var undermåliga och att effekter av

detta märks än i dag. Motionärerna framhåller att de

länder som snabbast har lämnat de socialistiska

systemen har mindre sociala problem än länder som

inte reformerats alls eller reformerats i mindre

utsträckning. I yrkande 8 anförs att utvecklingen av

goda sociala skydd bör främjas.

Vidare konstateras i samma motion att problematiken

kring hiv/aids i Ryssland och delar av Östeuropa är

ett lika dolt som allvarligt problem. Vidare har det

kommit många rapporter om hur resistenta stammar av

TBC sprids, inte minst i undermåliga och överfulla

ryska fängelser. Orsakerna är desamma i båda fallen

menar motionärerna, fattigdom och brister i

sjukvården. Därför menar motionärerna i yrkande 9

att svenskt utvecklingsbistånd till Central- och

Östeuropa bör ha en tydlig inriktning på att stödja

smittskyddsarbete, särskilt vad gäller hiv/aids och

TBC.

Barnens situation

I motion U17 (m) menar motionärerna att inga problem är

djupare och mer ödesdigra än situationen för barns

uppväxt. I Central- och Östeuropa står många barn

vid sidan av samhället och lever i en tillvaro som

präglas av fattigdom, bristande skolgång och

kriminalitet. En sådan utveckling hotar demokratins

utveckling, menar motionärerna och anför att Sverige

i Östsamarbetet, i bilaterala kontakter och inom

ramen för EU bör verka för att utsatta barn får gå i

skolan och ges del av det välstånd som växer fram

samt främja lagstiftning som ger skydd för utsatta

barn. I yrkande 10 anförs därför att

barnperspektivet bör genomsyra såväl EU:s som

Sveriges stöd till utvecklingen i Central- och

Östeuropa.

Motionären bakom motion 1999/2000:U221 (kd) yrkande

12 anför att regeringen i grannlandssamarbetet och

inom EU verkar för ett förebyggande arbete mot

ungdomskriminaliteten, för ett rättssystem som ger

större möjlighet till rehabilitering av unga

brottslingar och för att en handlingsplan antas i

detta syfte.

Även i motion U19 (kd) uppmärksammar

kristdemokraterna barnens situation i Central- och

Östeuropa. Motionärerna framhåller att om inte ökade

insatser görs snarast inom ramen för såväl

multilaterala samarbeten, t.ex. genom EU och FN, som

inom ramen för bilaterala samarbeten slår

utvecklingen inte enbart tillbaka i länderna i

Central- och Östeuropa utan hotar även säkerheten

och utvecklingen i övriga Europa. I motionens

yrkande 2 anförs därför att ökade insatser bör göras

som skall vara speciellt riktade mot barnens

situation i Central- och Östeuropa.

Mänskliga rättigheter

Motionärerna bakom motion U17 (m) framhåller att det är av

central betydelse att västvärldens samarbete med

Ryssland utvecklas och intensifieras. Det ligger i

både Rysslands och i Sveriges intresse att så sker.

Samtidigt menar motionärerna att de politiska kraven

på Ryssland måste vara tydliga. Kränkningar av de

mänskliga fri- och rättigheterna är fortfarande

vanligt förekommande och för detta har den ryska

regeringen ett eget ansvar. Motionärerna menar i

yrkande 13 att den svenska regeringens kritik av

kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna

inte skall vara mildare än den som förs fram från

Europarådet och OSSE.

I motion U18 (fp) yrkande 5 anförs att respekten för

de mänskliga rättigheterna i högre grad bör

uppmärksammas inom ramen för utvecklingssamarbetet

med Central- och Östeuropa. Detta gäller avskaffande

av dödsstraffet (yrkande 6), minoriteters

rättigheter (yrkande 7), funktionshindrades

rättigheter (yrkande 8), människohandel och kvinnors

rättigheter (yrkande 9), barnens rättigheter

(yrkande 10), homosexuellas rättigheter (yrkande 11)

och situationen i fängelser (yrkande 12).

I motion U19 (kd) framhålls att mänskliga

rättigheter och demokrati är såväl mål som medel för

hållbar social utveckling. Motionärerna menar att

detta ständigt bör lyftas fram i olika bi- och

multilaterala utvecklingssamarbeten och anför i

yrkande 1 att respekten för de mänskliga

rättigheterna förs till ett övergripande mål och

antas som riktlinjer för samarbetet.

Miljöfrågor och kärnsäkerhet

I motion U17 (m) yrkande 11 anförs vikten av att upprätta en

gemensam elmarknad kring Östersjön genom att elnäten

binds samman. Projektet Baltic Ring innebär att det

nordiska elnätet byggs samman med de baltiska

ländernas över Finska viken och via Polen.

Motionärerna menar att på det viset kan miljömässigt

skadlig elproduktion ersättas med renare el och det

ger även en tryggare elförsörjning.

I propositionen behandlar regeringen omställningen

av energisystemen i Central- och Östeuropa och

motionärerna noterar att regeringen framhåller att i

tillämpliga fall bör insatserna utformas så att

minskning i utsläpp av växthusgaser skall kunna

tillgodoräknas Sverige i enlighet med

klimatkonventionens och Kyotoprotokollets s.k.

flexibla mekanismer. Detta är orimligt menar

motionärerna och ger Sveriges bistånd ett felaktigt

fokus. De anför i yrkande 12 i samma motion att

Sverige inte bör använda stödet till Central- och

Östeuropa för att smita undan Sveriges åtaganden

under Kyotoprotokollet.

I motion U18 (fp) yrkande 14 anförs att regeringen

bör verka för att åtgärder vidtas för att förbättra

miljön i länderna i Central- och Östeuropa.

Motionärerna konstaterar att viktiga steg har tagis

av Östersjöstaterna för att minska utsläppen av

miljöföroreningar men att många och svåra problem

återstår att lösa. De menar även att EU är och

kommer att vara ett mycket viktigt instrument för

att lösa de gränsöverskridande miljöproblemen.

I samma folkpartimotion konstateras att den

bristande säkerheten i kärnkraftverken i många av

länderna i Central- och Östeuropa är ett allvarligt

miljöhot mot den europeiska kontinenten.

Motionärerna menar att ett mål måste var att främja

energihushållning och effektivare energidistribution

så att det totala energianvändandet kan hållas

tillbaka. I yrkande 15 anförs att regeringen bör

göra större insatser för att förbättra

kärnsäkerheten i Ryssland och övriga Central- och

Östeuropa.

Motionärerna framhåller vidare i samma motion,

yrkande 16, att av de medel som finns tillgängliga

inom ramen för Östersjömiljarderna bör insatser

göras för att öka säkerheten för kärnkraften i

Sveriges närområde i Central- och Östeuropa.

Det säkerhetsfrämjande biståndet

I motion U17 (m) konstateras att de tre baltiska länderna

önskar vinna medlemskap i Nato och det anförs att

det ligger i Sverige intresse att de lyckas.

Motionärerna vill därför i yrkande 1 framhålla

vikten av att Sverige stöder Estlands, Lettlands och

Litauens medlemskap i Nato.

I yrkande 14 i samma motion anförs att det svenska

suveränitetsstödet till Estland, Lettland och

Litauen bör fortsätta. I byggandet av både

demokratiska försvarsmakter och civil säkerhet kan

de nordiska länderna spela en viktig roll i

regionens utveckling.

Motionärerna bakom motion U18 (fp) noterar att

regeringen i propositionen lyfter fram asyl- och

migrationspolitisk kompetens samt gränsbevakning och

insatser för stärkt yttre gränskontroll som viktiga

områden för säkerhetsfrämjande stöd. Motionärerna

menar att det finns anledning att i ett större

sammanhang ställa frågan vad ett ökat samarbete på

det migrationspolitiska området egentligen syftar

till. De menar att svenska biståndspengar inte skall

användas som ett medel för att försöka hindra att

människor på flykt tar sig till Sverige. I yrkande 4

anförs därför att regeringen bör återkomma till

riksdagen med en utförlig redogörelse för vilka

konkreta resultat som uppnåtts inom ramen för det

migrationspolitiska samarbetet med Central- och

Östeuropa.

Sveriges östbistånd och EU

Motionärerna bakom kommittémotion U18 (fp) menar att EU:s

viktigaste uppgift under de närmaste åren är

utvidgningen österut. Senast år 2003 måste unionen

vara redo att ta emot de första kandidatländerna

menar motionärerna och anser i yrkande 1 att en

tidtabell för enskilda länders medlemskap bör

fastslås.

I motion U17 (m) anförs att det svenska stödet måste

fungera som ett komplement främst till EU:s insatser

för att stödja demokratins, rättsstatens och

marknadsekonomins utveckling i kandidatländerna,

samt ländernas förmåga att hantera EU:s gemensamma

regelverk, inte minst på miljöområdet. Motionärerna

menar i yrkande 6 att de svenska stödinsatserna

måste utformas i perspektiv av EU-integrationen av

Central- och Östeuropa.

Östersjömiljarderna

I motion U17 (m) framförs ett antal kritiska synpunkter på

Östersjömiljarderna. Bland annat framhålls att det

har funnits brister i kontrollen och uppföljningen

av projekten och att det har saknats en enhetlig

rapportering. Brister har även rapporterats vad

gäller ekonomisk redovisning och återbetalning av

outnyttjade medel. I motionens yrkande 15 anförs att

Östersjömiljarderna bör avskaffas.

4.3 Utskottets överväganden

Inledning

Den politiska utvecklingen under hösten 1989 med

Berlinmurens fall och den åtföljande politiska och

ekonomiska omvandlingsprocessen i Central- och

Östeuropa har medfört att den europeiska politiska

kartan på ett oåterkalleligt sätt har ritats om.

Omvandlingen har på ett mer konkret plan medfört att

Sverige har kunnat återuppta mänskliga, kulturella

och ekonomiska kontakter samt handelskontakter med

Estland, Lettland och Litauen, förbindelser som av

politiska skäl hade varit avbrutna under lång tid.

Den har även medfört att länderna i Central- och

Östeuropa har sökt och lyckats med att utveckla sina

förbindelser med EU och dess medlemsländer. Framtida

utvidgningar av EU kommer att medföra att många av

länderna i Central- och Östeuropa tar det definitiva

steget in i den större familjen av europeiska stater

inom ramen för EU.

I ljuset av den politiska utvecklingen under slutet

av 1980-talet i dessa länder och i synnerhet i

Baltikum initierade regeringen hösten 1989 det

första svenska samarbetsprogrammet med länder i

Central- och Östeuropa. Tyngdpunkten lades på

kunskapsutveckling. Åren 1991, 1995 och 1998 antogs

nya samarbetsprogram som innebar att det svenska

utvecklingssamarbetet med länder i Central- och

Östeuropa utökades i väsentlig utsträckning. Det

fjärde samarbetsprogrammet löper ut den 31 december

2001.

Övergripande frågor

Föreliggande proposition utgör regeringens förslag

på inriktning av det femte samarbetsprogrammet med

Central- och Östeuropa avseende perioden 2002-2003.

I propositionens yrkande 1 föreslår regeringen att

riksdagen godkänner ett nytt program för

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa för

denna period.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat

att integrationen av länderna i Central- och

Östeuropa med europeiska politiska och ekonomiska

strukturer är ett övergripande mål för unionens

medlemsländer och för Sverige. Sverige stöder aktivt

EU:s östutvidgning och kan genom

utvecklingssamarbetet underlätta för framtida EU-

medlemskap för de länder som så önskar och att

länder som ej söker medlemskap i EU knyts närmare

den europeiska integrationen.

Utskottet menar att det alltjämt är viktigt att de

central- och östeuropeiska staterna i mån av behov

får internationellt stöd för att fullfölja

övergången till demokrati och marknadsekonomi.

Liksom under den innevarande programperioden måste

den nästkommande utgå från de förutsättningar som

ett kommande EU-medlemskap innebär för vissa länder.

Efter en första fas av stöd till i synnerhet de

baltiska staternas frigörelse och den andra fasen av

stöd till uppbyggnad av de demokratiska och

marknadsekonomiska samhälls-institutionerna i

Central- och Östeuropa, befinner sig samarbetet i en

fas av bredare Europaintegration och förestående EU-

medlemskap för vissa länder. Utskottet finner att

det svenska utvecklingssamarbetet med Central- och

Östeuropa är utformat i det perspektivet och

välkomnar att regeringen menar att samarbetet även i

fortsättningen skall präglas av detta.

Utskottet vill understryka vikten av att de länder

som inte nu är aktuella för EU-medlemskap så långt

som möjligt engageras i ett omfattande och nära

samarbete med EU och med unionens medlemsländer. Vid

utformningen av Sveriges stöd till Central- och

Östeuropa är det särskilt viktigt att de nya

samarbetsformerna med Ryssland, Ukraina och övriga

f.d. länder i Sovjetunionen utformas med detta i

åtanke. Därigenom minskas risken för att nya

skiljelinjer skapas i Europa. Utskottet finner det

därför positivt att regeringen i propositionen

framhåller att Rysslands och Ukrainas fortsatta

integration i europeiska samarbetsstrukturer är

högprioriterat. Regeringen bedömer att

ambitionsnivån för samarbetet med Ryssland bör öka

under den kommande perioden med hänsyn till

Rysslands stora betydelse för Europas stabilitet och

vikten av att strategiskt stödja reformpolitiken.

Ökad stabilitet och ökat välstånd i Ryssland är ett

starkt svenskt och europeiskt intresse. Utskottet

delar dessa bedömningar.

Utskottet vill även i sammanhanget peka på vikten

av att en stark och stabil nordeuropeisk region,

karakteriserad av ett fördjupat regionalt samarbete,

kan utvecklas i en fruktbar samverkan med andra

delar av Europa och världen. Utskottet menar att det

regionala samarbetet bör ses i ett större,

europeiskt perspektiv. En sådan samverkan kan få

mycket stor betydelse, både för Sverige som enskild

nation och för det regionala och europeiska

samarbetet i stort. Utskottet välkomnar därför

regeringens strävan att förverkliga visionen om

Östersjöområdet som Europas mest dynamiska

tillväxtregion och att detta är en utgångspunkt för

Sveriges strävan att utveckla och fördjupa

samarbetet runt Östersjön.

Att förebygga konflikter, inte minst i närområdet,

har varit och förblir en av de viktigaste

uppgifterna för svensk utrikes- och

säkerhetspolitik. Enligt utskottets uppfattning är

utvidgningen av EU en mycket betydelsefull komponent

i byggandet av en genuin, allomfattande europeisk

säkerhetsordning. Utskottet noterar med

tillfredsställelse att regeringen i propositionen

framhåller att Sveriges samarbete med Central- och

Östeuropa syftar till att öka stabiliteten och

stärka säkerheten och välståndet i Europa i

allmänhet och i vårt eget närområde i synnerhet.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens

yrkande 1 gällande ett nytt samarbetsprogram med

Central- och Östeuropa för åren 2002 och 2003.

I propositionens yrkande 2 föreslår regeringen att

riksdagen godkänner regeringens förslag om det

övergripande målet för utvecklingssamarbetet med

Central- och Östeuropa (avsnitt 3 i propositionen),

samarbetets huvudområden (avsnitt 4 i propositionen)

och riktlinjerna för samarbetet (avsnitt 5 i

propositionen).

Regeringen föreslår i propositionens avsnitt 3 att

det övergripande målet skall vara att främja en

hållbar utveckling, fördjupad integration och

partnerskap i Östersjöområdet och dess omgivningar

utifrån behoven i samarbetsländerna och med

utnyttjande av den svenska resursbasen.

Regeringen föreslår i avsnitt 4 i propositionen att

samarbetets huvudområden skall vara:

gemensam säkerhet,

demokratins fördjupning,

ekonomisk omvandling,

social trygghet,

miljö,

utbildning och forskning.

Regeringen föreslår därmed att två nya huvudområden

införs i utvecklingssamarbetet, nämligen social

trygghet samt utbildning och forskning.

Regeringen föreslår vidare i propositionens avsnitt

5 att utvecklingssamarbetet med Central- och

Östeuropa skall styras av tre riktlinjer:

att främja EU-anpassningen i kandidatländerna

samt, vad avser Ryssland, Ukraina och

Vitryssland, att främja systemförändringar och

integration i europeiska samarbetsstrukturer,

att främja relationerna med Sverige,

att låta ett jämställdhetsperspektiv prägla

samarbetet.

I motion U18 (fp) framhålls i yrkande 2 att

riksdagen bör formulera om de mål för östsamarbetet

som regeringen beskriver i propositionen så att det

tydligt framgår att målet om att skapa en

demokratisk kultur är avgörande för möjligheterna

att uppnå de övriga målen.

I motion U19 (kd) framhålls att mänskliga

rättigheter och demokrati är såväl mål som medel för

hållbar social utveckling. Motionärerna menar att

detta ständigt bör lyftas fram i olika bi- och

multilaterala utvecklingssamarbeten och anför i

yrkande 1 att respekten för de mänskliga

rättigheterna förs till ett övergripande mål och

antas som riktlinjer för samarbetet.

Utskottet menar att demokratiska samhällssystem är

en förutsättning för stabilitet och säkerhet.

Demokrati skall ses som en process på såväl

nationell, regional som lokal nivå, vilken bärs upp

av stabila demokratiska och rättsliga institutioner

och respekt för de grundläggande fri- och

rättigheterna samt ges ett innehåll med hjälp av ett

fungerande civilt samhälle med aktivt folkligt

deltagande.

Utskottet kan vidare konstatera att den

demokratiska utvecklingen i Central- och Östeuropa i

allt väsentligt fortsätter i positiv riktning. I

flera länder är demokratin på väg att konsolideras

med flera genomförda demokratiska val och ett

relativt stabilt partisystem. Det finns dock

fortfarande mycket att göra för att stärka

förtroendet för demokratin och för att bidra till

att ett aktivt folkligt deltagande blir normen i

samarbetsländerna. Det civila samhället är

fortfarande i vissa länder outvecklat.

Motionärerna bakom motion U18 yrkande 2 menar att

skapandet av en demokratisk kultur är avgörande för

möjligheterna att uppnå de andra målen.

Utskottet kan konstatera att ett av samarbetets

huvudområden är demokratins fördjupning. Utskottet

noterar att regeringen inte har gjort någon

prioriteringsordning mellan huvudområdena och menar

således att de alla kan bidra till att uppfylla det

övergripande målet för samarbetet: att främja en

hållbar utveckling, fördjupad integration och

partnerskap i Östersjöområdet och dess omgivningar,

utifrån behoven i samarbetsländerna och med

utnyttjande av den svenska resursbasen. Utskottet

delar denna uppfattning.

Utskottet vill framhålla att ett fördjupande av

demokratin, liksom att säkerställa en hållbar

ekonomisk omvandling, utgör de ursprungliga

hörnstenarna i samarbetet. Utskottet menar att

insatserna bör fokusera på att bidra till att stärka

demokratiska strukturer, främja en demokratisk

kultur och ett aktivt medborgerligt deltagande genom

stöd till utveckling av ett väl fungerande

rättssamhälle, ett starkt civilt samhälle och

samarbete på lokal och regional nivå. Utskottet

finner att biståndet är utformat med den

inriktningen.

Vidare vill utskottet framhålla att samarbetets

huvudområden - vilka redovisats ovan - förutsätter

varandra och är ömsesidigt samverkande. Demokratiska

samhällssystem är en förutsättning för ekonomisk och

social stabilitet samt för både inre och yttre

säkerhet i samarbetsländerna. Samtidigt bidrar en

ekonomiskt, social och miljömässigt hållbar

utveckling i länderna till att de demokratiska

strukturerna förstärks och konsolideras. Utskottet

menar således att förstärkt demokrati på samma gång

är mål och medel i samarbetet med länderna i

Central- och Östeuropa. Det bör emellertid enligt

utskottets uppfattning inte överordnas övriga

centrala samarbetsområden.

Utskottet konstaterar att utvecklingssamarbetet med

Central- och Östeuropa i stor utsträckning

genomsyras av en strävan att främja respekten för de

mänskliga rättigheterna. Detta är särskilt tydligt i

föreliggande proposition vad gäller de huvudområden

som rör demokratins fördjupning och social trygghet

liksom riktlinjen att allt samarbete skall präglas

av ett jämställdhets-perspektiv.

Som exempel på samarbetsområden där ett

rättighetsperspektiv spelar en avgörande roll kan

nämnas det språk- och integrationsfrämjande stödet

till Estland och Lettland vars syfte är att

underlätta för de rysktalande icke-medborgarna att

få lettiskt respektive estniskt medborgarskap samt

påskynda deras integrering. Vidare lyfts det civila

samhällets betydelse för en verklig demokratisering

och människors möjlighet att uttrycka sig fritt fram

i propositionen. Slutligen ges särskild

uppmärksamhet i utvecklingssamarbetet åt grupper i

samhället vars förmåga att utnyttja sina rättigheter

är försvagade, såsom institutionaliserade barn,

misshandlade kvinnor, funktionshindrade samt offer

för sexuell exploatering genom exempelvis

människohandel.

Utskottet vill framhålla att en ökad respekt för de

mänskliga rättigheterna utgör ett grundläggande

motiv för samarbetet. Utskottet finner att biståndet

är utformat med den inriktningen.

Utskottet vill vidare framhålla att samarbetets

huvudområden - vilka redovisats ovan - förutsätter

varandra och är ömsesidigt samverkande. Respekt för

de mänskliga rättihgeterna och de demokratiska fri-

och rättigheterna är förutsättningar för ekonomisk

och social stabilitet och för både inre och yttre

säkerhet i samarbetsländerna. Samtidigt bidrar en

ekonomiskt, social och miljömässigt hållbar

utveckling i länderna till att respekten för de

mänskliga rättigheterna förstärks och konsolideras.

Utskottet menar således att ökad respekt för de

mänskliga rättigheterna på samma gång är både mål

och medel i samarbetet med länderna i Central- och

Östeuropa. Det bör emellertid enligt utskottets

uppfattning inte överordnas övriga centrala

samarbetsområden.

Utskottet finner att regeringens framställning vad

gäller det övergripande målet för samarbetet,

samarbetets huvudområden samt riktlinjerna för

samarbetet är välbalanserad och relevant.

Därmed tillstyrker utskottet propositionens yrkande

2 och avstyrker motionerna U18 (fp) yrkande 2 och

U19 (kd) yrkande 1.

I propositionens yrkande 3 föreslår regeringen att

riksdagen godkänner att samarbetet huvudsakligen

skall vara inriktat på Estland, Lettland, Litauen,

Ryssland, Ukraina och Vitryssland.

Utvecklingssamarbetet med Ryssland bör alltjämt ha

hög prioritet, ambitionsnivån bör vara fortsatt hög

vad gäller Ukraina och insatserna kan breddas i

Vitryssland framhåller regeringen. Regeringen menar

även att geografisk koncentration bör eftersträvas

vad gäller Ryssland och Ukraina. Kom-plexiteten i

samarbetet med dessa länder ökar också i takt med

att en ökad andel av samarbetet riktar in sig på

dessa länder.

Utskottet stöder regeringens förslag och tillstyrker

därmed propositionens yrkande 3.

Utskottet menar att en mycket oroande utveckling

under senare år är handel med kvinnor och barn

(människohandel eller trafficking). Denna har

utvecklats till att bli en av världens snabbast

växande kriminella verksamheter, där inte minst

länder i Central- och Östeuropa är hårt drabbade.

Enligt de uppskattningar som har gjorts förs

årligen hundratusentals människor in i EU mot sin

vilja för att utnyttjas inom bl.a. sexindustrin och

som gratis arbetskraft. Bakom denna handel ligger

ofta välorganiserade kriminella ligor. Hittills har

det tyvärr noterats få framgångar i försöken att

stävja ligornas handel med kvinnor och barn. Flera

EU-länder har påbörjat bilateralt samarbete för att

med gemensamma insatser försöka hindra

människosmugglarnas aktiviteter. En diskussion pågår

om att ge den gemensamma europeiska kriminalpolisen,

Europol, en större roll i kampen mot människohandel.

Även på det globala planet inom FN har problemet

fått nödvändig uppmärksamhet. Utskottet kan

konstatera att under år 2000 antogs, med aktiv

svensk medverkan, flera viktiga instrument för att

förhindra handel med människor. I FN antogs ett

tillägg till konventionen om organiserad

brottslighet, ett protokoll för att förhindra,

förbjuda och straffa handel med människor, i

synnerhet vad gäller kvinnor och barn.

Eftersom kvinnor och barn från länderna i Central-

och Östeuropa är särskilt drabbade av denna

människoovärdiga och kriminella verksamhet menar

utskottet att kampen mot människohandel bör lyftas

fram och ges en framskjuten plats i

utvecklingssamarbetet med länderna i Central- och

Östeuropa. Utskottet utgår från att så sker och

menar att regeringen i en kommande redovisning till

riksdagen bör redogöra för de aktiviteter på området

som genomförs eller planeras för att minska

människohandeln och för att hjälpa dess offer. Av

redovisningen bör även framgå under vilket av

samarbetets huvudområden denna verksamhet bedrivs

samt huruvida den ingår i någon av riktlinjerna för

samarbetet.

Biståndets långsiktiga omfattning och inriktning

I motion U18 (fp) yrkande 3 anförs att regeringen

bör återkomma med klarare och mer utförliga motiv

till varför östbiståndet kommer att skäras ner

kraftigt från och med år 2004.

I motion U17 (m) framhåller motionärerna i yrkande

16 att handel, investeringar, politisk samverkan och

utbyte på alla områden är det långsiktigt naturliga,

precis som med Sveriges västliga grannländer.

Regeringen föreslår i propositionen att samarbetet

med de länder som kommer att bli medlemmar i EU

skall fasas ut. Regeringen anför att parallellt med

utvecklingssamarbetet har handel,

direktinvesteringar och kontakter expanderat mycket

kraftigt utan statens tillskyndan eller finansiering

och grannlandssamarbetet är redan livligt. Vidare

menar regeringen att finansiering i ökad

utsträckning bör länkas över EU för de länder som

blir medlemmar. Regeringen framhåller att takten i

utfasningen bör bestämmas av beräknad tidpunkt för

medlemskap, ländernas behov, efterfrågan och

absorptionsförmåga samt svensk kompetens och svenskt

intresse.

Utskottet vill framhålla att det bilaterala

utvecklingssamarbetet med de baltiska länderna skall

stödja dessa länders EU-integration. Det bilaterala

stödet samordnas med stödet från EU och skall utgöra

ett komplement till detta. Kunskapsöverföring utgör

huvuddelen av det svenska stödet. Detta kan i vissa

fall kompletteras med andra instrument för att uppnå

så goda resultat som möjligt.

Utskottet noterar att den långsiktiga nivå för

utvecklingssamarbetet för Central- och Östeuropa som

regeringen anger i vårpropositionen år 2001 för år

2004 (400 miljoner kronor) ligger under den

nuvarande nivån och den nivå som kommer att gälla

under den kommande samarbetsperioden 2002-2003

(sammanlagt 1,5 miljarder kronor).

Utskottet menar att regeringens argument i första

hand kan ha relevans för de länder som kommer att

bli medlemmar i EU på medellång sikt. Vidare vill

utskottet anföra att för dessa länder kommer

tonvikten i förbindelserna att allt mindre läggas på

statsstött utvecklingssamarbete och alltmer övergå i

reguljärt grannlandssamarbete, dvs. samarbete utan

särskilt statligt stöd. Det ligger i sakens natur

att biståndet är en hjälp till självhjälp och att

det kan avvecklas för de länder som uppnår en

godtagbar samhällelig utvecklingsnivå och som blir

medlemmar i EU.

Utskottet vill dock framhålla att flera av de

länder som ingår i samarbetet inte är aktuella för

medlemskap inom EU. Det gäller Ryssland, Vitryssland

och Ukraina där utskottet kan konstatera att behoven

är stora och kommer att så förbli under överskådlig

framtid. Det finns en ökande medvetenhet om de stora

behoven i Ryssland, Ukraina och Vitryssland.

Utskottet har förståelse för att regeringen i sin

långsiktsplanering måste ange nivåer för

utvecklingssamarbetet. Utskottet menar emellertid

att dessa nivåer bör betraktas som ett golv för

biståndet, en lägsta möjliga nivå. Utskottet utgår

från att regeringen, när det föreligger bättre

information om det ekonomiska läget i Sverige för år

2004 och framåt, har en beredskap att ompröva den

indikativa nivån för år 2004 och då öka omfattningen

i utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa

utöver den långsiktiga nivå som anges i

vårpropositionen år 2001.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna U18 (fp) yrkande 3 och U17 (m) yrkande 16

kan besvaras.

Partinära bistånd

Det bistånd som förmedlas via enskilda

organisationer och folkrörelser har stor betydelse

för att stärka det civila samhället i

mottagarländerna konstaterar motionärerna bakom

motion U18 (fp) och menar i yrkande 13 att de

projekt som bedrivs inom ramen för de partinära

stöden bör fortsätta att vara oberoende av Sidas

projekt.

Regeringen konstaterar i propositionen att sedan år

1995 har bidrag getts via Sida till politiska

partier eller partianknutna organisationer i Sverige

som i sin tur ger stöd till sina

systerorganisationer i Central- och Östeuropa.

Insatserna syftar till långsiktig demokratisk

uppbyggnad av ett pluralistiskt partisystem med

hithörande intresseorganisationer. Tonvikten ligger

på kunskaps- och institutionsutveckling, och

aktiviteterna har i huvudsak bestått av

policyutveckling samt organisations- och

kampanjarbete. Politiska partier är de viktigaste

mottagarna av stödet, men en tendens kan märkas att

andelen kvinno- och ungdomsförbund samt oberoende

organisationer har ökat på senare år. Värdet av

stödet har förutom de rent demokratifrämjande

aspekterna varit uppbyggnaden av kontaktnät mellan

organisationerna.

Regeringen anför att det är av stor vikt att detta

samarbete koordineras med övrigt demokratifrämjande

stöd som finansieras över anslaget. Vidare anför

regeringen att särskilda satsningar bör göras i

länder där partisystemet är förhållandevis

outvecklat. Utskottet delar dessa bedömningar.

Utskottet noterar att en utvärdering av det

partinära stödet genomfördes år 2000. En av de

rekommendationer som görs i rapporten är att det bör

ske en ökad uppföljning av hur medel för partinära

stöd används och att en transparent redovisning i

efterhand kan göras över hur medlem används.

Utskottet har däremot inte kunnat finna uppgifter om

att någon inskränkning vad gäller partiernas

förfogande över medlen, som motionärerna antyder,

skulle vara aktuell.

Utskottet finner att det partinära stödet är

värdefullt när det gäller att utveckla det civila

samhället, partiväsendet och demokratin i

mottagarländerna. Det bör enligt utskottets mening

bestå. Utskottet har inte funnit att det existerar

några planer på att detta stöd skulle minska eller

upphöra.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U18 (fp) yrkande 13 kan besvaras.

Administrationen av biståndet

I motion U17 (m) framhålls att stödet till Central-

och Östeuropa är av väsentligt annan karaktär än det

stöd till utvecklingsländer som Sida annars har att

verkställa. Motionärerna anför i motionens yrkande 7

att det är olämpligt att stödet fortsätter att

kanaliseras via Sida och att det bör överföras till

UD och hanteras där i fortsättningen.

Utskottet har tidigare behandlat likartade

yrkanden. I bet. 1996/97:UU16 framhöll utskottet

följande:

Ansvaret för genomförande av samarbetsinsatserna i

Central- och Östeuropa var tidigare fördelat på ett

stort antal myndigheter. Utskottet vill med

anledning av motion U813 (m) yrkande 3 anföra att

sammanslagningen av biståndsmyndigheterna, som

genomfördes i juli 1995, syftade till att förbättra

överblicken och underlätta samordningen av såväl

utvecklingsbiståndets som östsamarbetets olika

delar. Samtidigt som båda huvudområdena lades under

samma myndighet, markerades östsamarbetets specifika

karaktär genom att en särskild avdelning för

Central- och Östeuropa inrättades. På grundval av

denna nya verksorganisation av samarbetet med

Central- och Östeuropa skapades bättre

förutsättningar för att anpassa verksamheten till

ändrade förutsättningar.

I motionen hävdas att samarbetet med Central- och

Östeuropa bättre bör integreras i UD. Den nyligen

genomförda, mycket genomgripande omorganisationen av

Utrikesdepartementet syftar till en integrering inte

bara av olika samarbetsinsatser i samma del av

världen utan av alla aspekter på Sveriges relationer

med en viss grupp av länder. Sålunda ligger nu

ansvaret för handläggningen av de utrikespolitiska

och ekonomiska förbindelserna med de central- och

östeuropeiska länderna på samma enhet som bereder

ärenden inom östsamarbetet. Detta innebär att

möjligheterna till effektiv styrning och nödvändig

samordning avsevärt förbättrats.

Vidare vill utskottet framhålla att i svensk

förvaltningstradition görs en åtskillnad mellan

regeringens och de verkställande organens

arbetsuppgifter. Framtagande av policyunderlag och

budgetberedning hör hemma i Regeringskansliet, medan

de verkställande funktionerna ligger på

självständiga myndigheter. Därmed avstyrker

utskottet motion U813 (m) yrkande 3.

I budgetbetäkandet för innevarande riksmöte, bet.

2000/01:UU2, framhöll utskottet med andledning av

ett liknande yrkande följande:

Utskottet konstaterar att Utrikesdepartementet och

Sida har huvudansvaret för utvecklingssamarbetet med

Central- och Östeuropa, och de har bland annat till

uppgift att bereda regeringens beslut om

medelsfördelningen mellan olika organisationer som i

sin tur ansvarar för planering och implementering av

samarbetsinsatserna.

Utskottet menar att insatserna bör hanteras av

särskilda myndigheter, som Sida och Svenska

institutet, på det sätt och med den omfattning som i

dag sker. Utrikesdepartementets uppgift är att

utarbeta en policy och följa upp de mål som

riksdagen beslutat om.

Med vad som ovan anförts avstyrks motion U509 (m)

yrkande 8.

Utskottet ser ingen anledning att ändra dessa

bedömningar och avstyrker därmed motion U17 (m)

yrkande 7.

Handel och yttre gränskontroll

I motion U17 (m) yrkande 2 framhåller motionärerna

att de nya marknads-ekonomierna är beroende av goda

villkor för marknadstillträde och menar att EU:s

återstående handelshinder, särskilt vad gäller

jordbruks- och tekoprodukter samt stål, därför

snarast bör avvecklas. Även antidumpningsåtgärder

måste avskaffas, understryker motionärerna.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att de

restriktioner i EU:s handel med kandidatländerna som

regleras i Europaavtalen gradvis håller på att

avvecklas för att säkerställa en infasning till

medlemskap. Avvecklingen sker asymmetriskt, dvs.

kandidatländernas skyddstullar är högre än EU:s.

Utskottet noterar att för handel med

industriprodukter - med undantag av textilier, kol

och stålprodukter - avskaffades i princip tullar och

kvoter när avtalen trädde i kraft. I vissa fall

tillämpar avtalet en tioårig övergångsperiod, men

därefter råder frihandel. För Estland gäller

frihandel direkt. För Lettland gäller en fyraårig

övergångsperiod från avtalets ikraftträdande. För

Slovenien och för Litauen gäller en sexårig

övergångsperiod från avtalets ikraftträdande.

För jordbruksprodukter gäller däremot inte

frihandel, noterar utskottet vidare. Parterna ger

varandra koncessioner - tullsänkningar eller

förmånskvoter - för ett antal produkter. Dessa

produkter specificeras i varulistor i bilagor och

protokoll till avtalen. Dessa listor är asymmetriskt

utformade för att ge kandidatländerna möjlighet att

exportera sina jordbruksprodukter till EU.

Utskottet kan dock konstatera att trots detta har

kandidatländernas import från EU ökat betydligt mer

än exporten. Förhandlingar om nya koncessioner för

handeln med jordbruksprodukter respektive bearbetade

jordbruksprodukter, fisk samt vin och sprit sker

successivt. De varor som är aktuella listas i

speciella tilläggsprotokoll till avtalet. Dessa

listor omförhandlades senast under år 2000, enligt

vad utskottet inhämtat. I kommissionens

förhandlingsmandat framhölls det önskvärda i att nå

en rättvis jämvikt mellan exportintressen i EU

respektive kandidatländerna för att uppnå en bättre

balans i handeln mellan dessa. Enligt vad utskottet

inhämtat pågår under andra kvartalet 2001

fiskeförhandlingar om nya koncessioner.

Utskottet konstaterar att Europaavtalen är

kompatibla med WTO. I Europaavtalen finns regler om

att inga tullar eller kvoter får nyintroduceras

eller givna förmåner försämras.

Vad gäller antidumpning tillämpar EU strafftullar

på olika varor gentemot de nya marknadsekonomierna.

Utskottet finner att regeringen verkar aktivt mot

att tillämpa sådana åtgärder men enär rådet fattar

beslut med enkel majoritet i dessa frågor har

Sverige begränsade möjligheter att påverka

slutresultatet.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U17 (m) yrkande 2 kan besvaras.

I yrkande 3 menar motionärerna att om något av

kandidatländerna blir medlem i EU senare än andra

får det inte innebära att handeln återregleras.

Utskottet konstaterar att den största delen av

handeln mellan EU och kandidatländerna i dag är fri

i enlighet med Europaavtalen. Någon omfattande

återreglering kan det således inte bli fråga om.

Skulle det visa sig att t.ex. Tjeckien och

Slovakien inte blir medlemmar vid samma tidpunkt kan

en diskussion om övergångsåtgärder bli aktuell.

Utskottet har dock inhämtat att det är regeringens

ståndpunkt att en intern återreglering

kandidatländer emellan i görligaste mån skall

undvikas under den övergångsperiod detta blir

aktuellt.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U17 (m) yrkande 3 kan besvaras.

I yrkande 4 i samma motion anförs att Polens och

Litauens öppna handel med Kaliningrad bör kunna

fortsätta när de blir EU-medlemmar.

Utskottet vill framhålla att det är ett svenskt

intresse att Litauen och Polen så snart som möjligt

blir medlemmar i EU. Det kan de endast bli genom att

anta EU:s regelverk, inklusive de delar som rör

relationerna med Ryssland och Kaliningradområdet.

Utskottet konstaterar att den gemensamma

handelspolitiken innebär att nya medlemsländer måste

ansluta sig till de avtal med tredje land som EU

har.

Utskottet finner att regeringen bl.a. av detta skäl

arbetar för att inom ramen för EU:s

Rysslandsrelationer se över hela unionens relationer

med Kaliningrad. Detta arbete pågår för närvarande

inom ramen för EU:s partnerskaps- och samarbetsavtal

med Ryssland och syftar bl.a. till att underlätta

att mänskliga och kommersiella kontakter med

Kaliningrad så långt det är möjligt bibehålls även

efter det att Polen och Litauen träder in i unionen.

Avtalet syftar på sikt till att etablera ett

frihandelsområde mellan EU och Ryska Federationen.

Utskottet välkomnar detta arbete.

Utskottet menar att vad gäller handeln innebär

Polens och Litauens EU-inträde ökade möjligheter för

Kaliningrad snarare än ökade problem. Eftersom EU i

dag tillämpar lägre MGN-tullar (Mest Gynnad Nation)

gentemot Ryssland än vad Polen och Litauen gör

kommer villkoren för rysk export (inklusive från

Kaliningrad) att förbättras efter dessa länders EU-

inträde.

Utskottet är dock medvetet om att de Schengenregler

för personers rörlighet som Litauen och Polen måste

anpassa sig till vid ett medlemskap i EU är

problematiska för de boende i Kaliningrad. Det är

därför betydelsefullt, menar utskottet, att inom

ramen för EU:s regelverk finna en lösning för

viseringsfrågan som innebär minsta möjliga avbräck i

de väl etablerade kontakterna över gränserna. Detta

är viktigt inte minst för att säkra att Kaliningrad

kan dra nytta av de positiva effekter som EU:s

utvidgning kommer att föra med sig för regionen.

Utskottet menar att det är av vikt att frågan

uppmärksammas av EU:s medlemsländer och av unionens

institutioner samt att konstruktiva lösningar på det

potentiella problemet uppnås.

Utskottet vill i sammanhanget även framhålla att

regeringen nyligen fattat beslut om att öppna ett

svenskt generalkonsulat i Kaliningrad, vilket medför

en bevakning i området.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U17 (m) yrkande 4 kan besvaras.

I motionen framhålls vidare i yrkande 5 att EU:s

yttre gränsskydd skall utformas med hänsyn tagen

till att människors traditionella kontakter, handel

och rörlighet inte får inskränkas på ett orimligt

sätt.

Utskottet konstaterar att dagens kandidatländer

ställs inför relativt hårda krav att anta EU:s

regelverk med avseende på relationer med tredje

land. Bland annat höjs gränsbevakningen österut och

visumregimer med grannländerna måste harmoniseras

med EU:s regelverk. Samtidigt har flera av de

aktuella länderna intensiva förbindelser österut,

och i flera fall är den statsbärande nationella

gruppen spridd även öster om landets gränser (t.ex.

etniska polacker bosatta i dagens Ukraina).

Utskottet vill framhålla att Sverige inom ramen för

utvidgningsprocessen har betonat vikten av samarbete

och integration även med de östeuropeiska länder som

i dag inte är aktuella som kandidatländer. Detta

återspeglas även av det faktum att Sveriges

bilaterala utvecklingssamarbete - förutom till

kandidatländerna - även i stor utsträckning går till

Ryssland, Vitryssland och Ukraina.

Utskottet vill även framhålla att Sverige verkar

aktivt i EU-samarbetet för att det skall vara

möjligt att inom ramen för EU:s gällande regelverk

underlätta de mänskliga och kommersiella kontakterna

mellan kandidatländerna och deras grannar i öst. Ett

konkret exempel på detta kan vara att utfärda

viseringar gällande för upprepade besök för

medborgare från t.ex. Ukraina till Polen.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U17 (m) yrkande 5 kan besvaras.

Sociala frågor och smittskyddsfrågor

I motion U17 (m) yrkande 8 anförs att utvecklingen

av goda sociala skydd bör främjas. I yrkande 9 i

samma motion menar motionärerna att svenskt

utvecklingsbistånd till Central- och Östeuropa bör

ha en tydlig inriktning på att stödja

smittskyddsarbete, särskilt vad gäller hiv/aids och

TBC.

Utskottet konstaterar att i föreliggande

proposition framhålls att en god utveckling på det

sociala området är nödvändig för att skapa

legitimitet för reformprocessen och för anpassningen

till EU i samarbetsländerna och att satsningen på

det sociala området därför bör fortsätta. Stödet bör

även fortsättningsvis koncentreras till områden som

bistår ländernas egna strävanden till reformering av

hälso- och sjukvård och social omsorg, med tonvikt

på kunskapsöverföring och systemförändring.

Utskottet kan vidare konstatera att bland annat på

socialtjänstområdet har Sverige en unik kompetens

som är efterfrågad i samarbetsländerna. Nya

initiativ har under det gångna året tagits av Sida

för att i utvecklingssamarbetet öka inriktningen på

hjälp till utsatta barn i bland annat Ukraina,

Ryssland och Lettland. Resultaten av projekten

bekräftar de svenska erfarenheternas relevans.

Utskottet har inhämtat att omfattande

samverkansprojekt har genomförts av Sida i samarbete

med Världsbanken. Projekten har bland annat rört

hälsosektorns omstrukturering och pensionssystemets

omläggning i Lettland samt motsvarande

omstrukturering av hälsosektorn respektive

uppbyggnaden av en modern socialförvaltning och

socialtjänst på kommunal nivå i Litauen.

Även den allvarliga smittskyddssituationen i

samarbetsländerna i Central- och Östeuropa

uppmärksammas av regeringen i propositionen.

Regeringen framhåller att särskilda insatser bör

göras på detta område, inte minst av förebyggande

art. Inom folkhälsoområdet är preventiva insatser

såsom sexualupplysning av särskild vikt. Utskottet

välkomnar dessa ställningstaganden från regeringens

sida.

Utskottet har erfarit att denna typ av insatser

redan genomförs i Estland och Ryssland, och

internationella kurser med temat reproduktiv hälsa

genomförs varje år med deltagare från hela regionen.

Satsningar sker också inom ramen för

Östersjöstaternas råd där en särskild aktionsgrupp

har lagt fram ett handlingsprogram och fortsätter

att samordna insatser för kontroll av smittsamma

sjukdomar i regionen. Insatser görs även genom ett

nordiskt-baltiskt projekt som syftar till att stärka

de nationella tuberkulosprogrammen.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U17 (m) yrkandena 8 och 9 kan besvaras.

Barnens situation

Ett flertal motioner behandlar barns och ungdomars

situation i Central- och Östeuropa.

Motionären bakom motion U221 (kd) yrkande 12 anför

att regeringen i grannlandssamarbetet och inom EU

bör verka för ett förebyggande arbete mot

ungdomskriminaliteten, för ett rättssystem som ger

större möjlighet till rehabilitering av unga

brottslingar och för att en handlingsplan antas i

detta syfte. I motion U17 (m) yrkande 10 anförs att

barnperspektivet bör genomsyra såväl EU:s som

Sveriges stöd till utvecklingen i Central- och

Östeuropa. I motion U18 (fp) yrkande 10 anförs att

respekten för de mänskliga rättigheterna, även

barnens rättigheter, i högre grad bör uppmärksammas

inom ramen för utvecklingssamarbetet med Central-

och Östeuropa. Även i motion U19 (kd) yrkande 2

anförs att ökade insatser bör göras som skall vara

speciellt riktade mot barnens situation i Central-

och Östeuropa.

Utskottet kan inledningsvis i denna del konstatera

att utvidgningen är en högt prioriterad fråga för

Sverige. Sverige har som föresats att öka takten i

förhandlingarna, så också vad gäller kapitel 24 om

rättsliga och inrikes frågor. Detta utan att för den

skull göra avkall på kraven på kvalitativa

rättsstatssamhällen där även ungdomars rätt tas till

vara i kandidatländerna.

Utskottet vill framhålla att rättsväsendet i mångt

och mycket utgör det nav kring vilket en stor del av

EU-samarbetet kretsar. Saknas väl fungerande

rättssystem, kan kandidatländerna inte heller

förväntas uppfylla andra centrala delar av EU:s

gemensamma regelverk. Av det skälet kan resultatet

av förhandlingarna vad gäller rättsväsendet få

långtgående konsekvenser för hela

utvidgningsprocessen. På så sätt kommer även

ungdomars situation i fokus i förhandlingarna och

krav på åtgärder kommer att riktas till

kandidatländerna under förhandlingens gång.

Rättsväsendenas ineffektivitet och allmänhetens

låga förtroende för domstolarnas arbete i

kandidatländerna är synnerligen bekymmersamt, menar

utskottet. Omfattande och grundläggande förändringar

behöver komma till stånd på rättsväsendets område i

alla kandidatländer. Detta gäller bland annat

behandlingen av ungdomsbrottslingarna.

Utskottet noterar att Sverige sedan ett par år

tillbaka ger bistånd till de baltiska länderna på

området. Sveriges insatser härvidlag kan dock endast

ses som ett stöd till de reformer som måste

genomföras av balterna själva. Det är därför

viktigt, menar utskottet, att understryka att de

baltiska länderna och övriga kandidatländer själva

måste avsätta tillräckliga resurser för att komma

till rätta med bristerna. Icke desto mindre menar

utskottet att även framdeles bör Sverige prioritera

samarbetet med de baltiska länderna på det rättsliga

och inrikes området.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att

barnkonventionen utgör basen för regeringens arbete

för barnens rättigheter såväl nationellt som

internationellt. År 1998 påbörjades inom UD en

översyn av barnfrågor i det internationella

utvecklingssamarbetet, Barnprojektet. Målet är att

utforma en sammanhållen policy för barnfrågor och

att utveckla ett systematiskt barn- och

barnrättsperspektiv i det internationella

utvecklingssamarbetet. Arbetet bedrivs på kort,

medellång och lång sikt fram till hösten år 2001 då

FN:s generalförsamling håller en specialsession

kring uppföljningen av barntoppmötet - UNGASS 2001.

Översynen kommer, enligt vad utskottet erfarit, att

redovisas i en skrivelse till riksdagen och har

bland annat resulterat i särskilda

utbildningssatsningar på kompetens- och

metodutveckling i utrikesförvaltningen sedan 1999.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att det

inom EU pågår ett mångfacetterat arbete kring

barnets rättigheter. Kommissionen arbetar med flera

studier om barnets situation, bland annat om

barnsoldater och sexuell exploatering av barn.

Förslag har kommit om att inrätta en särskild

"barnansvarig" för att följa upp barnkonventionen.

Frankrike och Italien har fört fram att Unicef-

stödda Innocentoinstitutet kunde bilda ett

europeiskt samordningscentrum för bland annat

barnfrågor.

Utskottet kan vidare konstatera att regeringen inom

ramen för EU-ordförandeskapet uppmärksammar barnets

rättigheter. Regeringen har ställt sig positiv till

utformandet av en strategi för barnens rättigheter

inom EU. Utskottet välkomnar detta initiativ.

Utskottet har uppmärksammat att barnens situation

har försämrats i samarbetsländerna i Central- och

Östeuropa. Åtgärder för att förbättra barnens

situation bör därför höra till de högst prioriterade

insatserna på det sociala området i samarbetet med

regionen.

Utskottet anser det även vara av yttersta vikt att

Sverige bidrar till skapandet av trygga

uppväxtförhållanden för barnen i vårt närområde.

Sverige har också kunnande och relevant erfarenhet

av frågor som rör barnens situation. Stöd bör i

första hand inriktas på övergripande system- och

organisationsutveckling.

Utskottet har inhämtat att ett flertal insatser med

specifik inriktning på barn har genomförts. Ett

barnrättsperspektiv har använts i

projektförberedande arbete i Lettland och Ryssland.

Främjande av barnens rättigheter återfinns också som

en del i insatser generellt inriktade på utveckling

av socialtjänst och utbildning i socialt arbete. Som

exempel medverkar en svensk socialhögskola i ett

metodutvecklingsarbete inom socialtjänsten, bland

annat med fokus på barn och ungdomar, i S:t

Petersburg. Även Lettland och Estland har tagit del

av liknande insatser. Vidare står angivet i

landstrategierna för de baltiska länderna att

insatser för att förbättra situationen för barn och

ungdomar bör genomföras med utgångspunkt i FN:s

konvention om barnets rättigheter. Det omfattande

vänortssamarbetet och frivilliga organisationers

arbete utgör också viktiga kanaler för insatser för

barn och ungdomar.

Det är även viktigt att framhålla att många

insatser på det sociala området har en avgörande

betydelse för barnens situation utan att vara direkt

riktade mot barn. Utveckling av

socialförsäkringssystem och hälsovård, förebyggande

åtgärder mot TBC och andra smittsamma sjukdomar samt

insatser mot alkoholism och drogmissbruk är exempel

på sådana insatser.

Utskottet finner sammanfattningsvis att det är en

stor bredd på de direkta insatser som görs för att

förbättra situationen för barn och ungdomar. Därtill

kommer de positiva indirekta effekter som följer av

förbättrade sociala insatser, förstärkta insatser

inom utbildningsväsendet och till följd av det

regelverk som måste antas inför ett lands medlemskap

i EU.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna 1999/2000:U221 (kd) yrkande 12, U17 (m)

yrkande 10, U18 (fp) yrkande 10 samt U19 (kd)

yrkande 2 kan besvaras.

Mänskliga rättigheter

Motionärerna bakom motion U17 (m) menar i yrkande 13

att den svenska regeringens kritik av kränkningar av

de mänskliga fri- och rättigheterna inte skall vara

mildare än den som förs fram från Europarådet och

OSSE.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att

utrikesförvaltningen noga följer utvecklingen

beträffande mänskliga fri- och rättigheter i

Ryssland. Detta sker bl.a. genom nära kontakter med

frivilligorganisationer verksamma i Ryssland. Det

sker också genom att särskilt bevaka utvecklingen i

enskilda fall av principiell betydelse. Syftet med

den kontinuerliga bevakningen är att söka skaffa en

heltäckande bild av situationen, som underlag för

Sveriges agerande såväl bilateralt i förhållande

till Ryssland som inom ramen för relationerna EU -

Ryssland samt inom internationella organisationer

som Europarådet, OSSE och FN.

Utskottet noterar att på senare tid har från svensk

sida även funnits anledning att i dialogen med ryska

företrädare uttrycka oro över läget för oberoende

medier i Ryssland, liksom för det civila samhället

generellt.

Vidare vill utskottet framhålla att Sverige bidrar

konkret till att stärka det civila samhället i

Ryssland, bl.a. genom stöd till fortbildning av

ryska journalister och bidrag till svenska

frivilligorganisationers samarbete med ryska parter.

Utskottet vill även framhålla att Sveriges agerande

inom EU, i synnerhet under det svenska

ordförandeskapshalvåret, bl.a. har vägletts av en

strävan att nå enighet inom unionen om en samsyn och

ett gemensamt agerande gentemot Ryssland, i första

hand i syfte att fördjupa relationerna mellan EU och

Ryssland.

EU:s Rysslandspolitik kan dock inte enbart präglas

av samarbete, menar utskottet. Det måste även finnas

en beredskap till kritik av Ryssland när sådan är

befogad. Därför finner utskottet det positivt att

uppriktighet och tydlighet i dialogen har varit

viktiga nyckelord för det svenska EU-

ordförandeskapet. Detta gäller inte minst

situationen beträffande de mänskliga fri- och

rättigheterna i Ryssland.

Utskottet noterar att bilateralt har Sverige främst

agerat genom att ta upp situationen beträffande

mänskliga fri- och rättigheter i den fortlöpande

dialogen med Ryssland. Detta har i synnerhet gällt -

och gäller alltjämt - läget i Tjetjenien. Utskottet

välkomnar detta eftersom läget där fortfarande är

mycket allvarligt och enär rapporter från området

inger oro vad gäller respekten för de mänskliga

rättigheterna.

Utskottet noterar att bl.a. på svenskt initiativ

har sålunda Allmänna rådet vid olika tillfällen

antagit slutsatser där tydlig kritik uttalats mot

Ryssland för hanteringen av Tjetjenien-konflikten.

Sverige har också medverkat till en lång rad EU-

uttalanden i olika internationella forum - bl.a.

OSSE och Europarådet - om främst Tjetjenien. Såväl

år 2000 som under 2001 som EU-ordförande, har

Sverige spelat en aktiv roll i behandlingen av

Tjetjenien-frågan i FN:s kommission för mänskliga

rättigheter. Beträffande läget för oberoende medier

har EU agerat tydligt, bl.a. i uttalanden vid två

tillfällen under det svenska ordförandeskapet men

också direkt till ryska företrädare vid kontakter på

ministernivå mellan EU-ordförandeskapet och

Ryssland.

Utskottet menar att det har varit av stort värde

att EU:s medlemsstater har kunnat agera gemensamt i

frågan om Tjetjenien, liksom i övrigt beträffande

situationen för de mänskliga fri- och rättigheterna

i Ryssland. EU:s politiska tyngd medför att unionens

synpunkter och kritik har större möjligheter att

vinna gehör och påverka Ryssland, än om samma

budskap enbart hade framförts från enskilda

medlemsstater.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U17 (m) yrkande 13 kan besvaras.

I motion U18 (fp) yrkande 5 anförs att respekten för

de mänskliga rättigheterna i högre grad bör

uppmärksammas inom ramen för utvecklingssamarbetet

med Central- och Östeuropa. Detta gäller avskaffande

av dödsstraffet (yrkande 6), minoriteters

rättigheter (yrkande 7), funktionshindrades

rättigheter (yrkande 8), människohandel och kvinnors

rättigheter (yrkande 9), homosexuellas rättigheter

(yrkande 11) och situationen i fängelser (yrkande

12).

Utskottet vill inledningsvis framhålla att

kandidatländernas anslutningsprocess till EU utgör

ett centralt instrument i arbetet med mänskliga

rättigheter. För att uppnå medlemskap i EU måste

kandidatländerna uppfylla bl.a. kriterier för

upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna.

Kandidatländernas framsteg i denna process

utvärderas årligen av kommissionen avseende

uppfyllnaden av de s.k. politiska

Köpenhamnskriterierna. Dessa inkluderar bl.a.

respekten för de mänskliga rättigheterna för alla

medborgare, även för nationella minoriteter.

Såväl den ekonomiska tillväxten i kandidatländerna

som en framtida EU-anslutning och vägen dit innebär

också allt större möjligheter till förbättringar vad

gäller att öka respekten för de mänskliga

rättigheterna. Således utgör unionens

utvidgningsprocess en mycket viktig del i att

förbättra förhållandena.

Utskottet vill vidare framhålla att

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa i

hög utsträckning genomsyras av en strävan att främja

respekten för de mänskliga rättigheterna. Detta kan

märkas inom samarbetsområden såsom rättssamarbetet,

riktlinjen att allt samarbete skall präglas av ett

jämställdhetsperspektiv, ny fokusering på

problematiken kring människohandel, i synnerhet

handel med kvinnor och barn, fokusering på barn på

institution med mera.

Vad gäller yrkande 6 om avskaffande av dödsstraffet

vill utskottet erinra om att denna fråga har

behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen,

senast i bet. 2000/01:UU10. Utskottet framhållet där

att det ser med oro på det faktum att det

fortfarande förekommer dödsstraff i flera länder och

fortsätter:

Avskaffande av dödsstraffet är en prioriterad

uppgift för Sverige i arbetet med att främja och öka

respekten för de mänskliga rättigheterna, och det

har även upphöjts till en angelägen fråga under det

svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen. EU

har intagit en ledande roll i kampen för

dödsstraffets avskaffande. Allmänna rådet antog i

juni 1998 riktlinjer för agerande gentemot tredje

land och i enlighet med riktlinjerna sker i dag ökad

samordning inom EU i dessa frågor.

Utskottet konstaterar att det svenska arbetet för

ett avskaffande av dödsstraffet bedrivs i flera

internationella organisationer, såsom FN,

Europarådet och OSSE. På EU:s initiativ har FN:s

kommission för de mänskliga rättigheterna under en

följd av år antagit resolutioner om dödsstraffet,

senast resolution 2000/65. I resolutionen uppmanas

de stater som fortfarande tillämpar dödsstraff att

införa ett moratorium. Utskottet har inhämtat att

Sverige, i egenskap av EU-ordförande, under våren

2001 avser att lägga fram en ny resolution mot

dödsstraffet i kommissionen för de mänskliga

rättigheterna. Inom ramen för Europarådet lade

Sverige nyligen fram ett förslag om ett nytt

tilläggsprotokoll till Europakonventionen om de

mänskliga rättigheterna, detta för att vidga

skrivningen i protokoll 6 som i nuvarande lydelse

endast avser förbud mot dödsstraff i fredstid.

Utskottet kan konstatera att det svenska EU-

ordförandeskapet var framgångsrikt och att FN:s

kommission för de mänskliga rättigheterna antog en

resolution mot dödsstraffet vid sessionen första

halvåret 2001. Viktiga punkter i resolutionen är att

dödsstraff ej skall utdömas vad gäller personer

under 18 år och ej heller när det gäller psykiskt

funktionshindrade personer.

I motionen anförs att påtryckningar bör göras för

att avskaffa dödsstraffet i Vitryssland.

Utskottet konstaterar att antalet stater som

avskaffar dödsstraffet eller begränsar dess

tillämpning växer hela tiden. Denna trend har varit

särskilt stark i Central- och Östeuropa där

Vitryssland nu är det enda land som verkställer

avrättningar. Utskottet har erfarit att regeringen

aktivt arbetar med att förmå stater som verkställer

avrättningar att som ett första steg inrätta ett

moratorium för att på sikt avskaffa dödsstraffet

helt. Mycket av arbetet samordnas numera inom EU i

enlighet med de riktlinjer för agerande mot

dödsstraffet gentemot tredje land som antogs av EU:s

Allmänna råd i juni 1998. Arbetet mot dödsstraffet i

Vitryssland bedrivs främst i internationella forum,

i FN och i Organisationen för Säkerhet och Samarbete

i Europa (OSSE).

I yrkande 7 framhålls minoriteters rättigheter.

Utskottet konstaterar att en viktig del av

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa är

att främja respekt för minoriteters rättigheter.

Diskriminering och fördomar drabbar fortfarande i

hög grad romer i Slovakien, Ungern, Rumänien,

Bulgarien och Tjeckien. Romerna har mycket lägre

levnadsstandard och en oproportionerligt hög andel

arbetslösa och analfabeter. Tillgång till

utbildning, sysselsättning och offentliga tjänster

hindras ofta. Det finns vissa tecken på systematisk

segregering, till exempel genom att man ibland

felaktigt skickar romska barn till särskolor.

Utskottet menar att romernas situation i Central-

och Östeuropa är bekymmersam. Utskottet noterar

därför med tillfredsställelse att Sverige gör en rad

insatser, båda bilateralt och genom EU, för att

förbättra romernas levnadsvillkor. I propositionen

om Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och

Östeuropa, identifieras Polen, Ryssland, Ukraina,

Vitryssland samt de baltiska länderna som

prioriterade för Sveriges arbete. Av dessa länder är

det bara Polen som har en nämnvärd andel av

befolkningen som är romer. Utskottet konstaterar

emellertid att i Polens fall är antalet romer

blygsamt i förhållande till situationen i Rumänien,

Bulgarien, Ungern, Slovakien och Tjeckien.

Utskottet vill framhålla att Sverige, genom EU,

bidrar till en betydlig insats för romerna. Åren

1999 och 2000 allokerades 10 millioner euro

respektive 13 millioner euro till roma-relaterade

projekt i Central- och Östeuropa genom PHARE-

programmet. För 2001 antas denna summa bli ännu

högre. Sverige genomför också ett kontinuerligt

arbete på den politiska nivån i Sveriges förhållande

till kandidatländerna. Det görs även punktinsatser

bland annat i form av seminarier och stöd till

utgivning av böcker.

I yrkande 8 anförs att funktionshindrades

situation, särskilt de som lever på institution, bör

uppmärksammas i högre grad inom ramen för

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.

Utskottet kan inledningsvis i denna del konstatera

att stöd till särskilt utsatta grupper i samhället,

såsom funktionshindrade, misshandlade kvinnor,

institutionaliserade barn samt kvinnor och barn som

utsatts för sexuell exploatering, ges uppmärksamhet

i föreliggande proposition.

Utskottet har erfarit att Sida genomför en rad

insatser till förmån för funktionshindrade. Här kan

nämnas ett projekt i Litauen där en svensk

socialhögskola deltar för att utveckla en modell för

kommunbaserat socialt arbete för att minska antalet

personer med fysiska eller mentala funktionshinder

som är hänvisade till ett liv på institution. Sida

stöder även institutet Early Intervention Institute

(EII) i S:t Petersburg som arbetar med att förbättra

vården av barn i åldern 0-4 år med psykosociala och

funktionella handikapp. Hittills har 20 polikliniker

och barnsjukhus i S:t Petersburg haft personal under

utbildning vid EII. Utbildnings- och

socialministerierna vill utveckla verksamheten som

en nationell modell för det förebyggande arbetet och

som ett alternativ till institutionsvården. Ett

magisterprogram med inriktning mot

handikappförebyggande åtgärder har vidare utvecklats

i samarbete med universitetet i Karlstad.

En väg mot att förbättra funktionshindrade

personers situation i hela Europa är EU-

utvidgningen. Därigenom måste kandidatländerna

uppfylla kriterier för upprätthållandet av de

mänskliga rättigheterna. Den ekonomiska tillväxten i

kandidatländerna ger också allt större möjligheter

till förbättringar.

Att förhandla om medlemskap innebär att

kandidatländerna förklarar sig villiga att anta EG:s

hela regelverk. Därmed accepterar kandidatländerna

också de bestämmelser som reglerar handikappfrågor

inom EG.

När det gäller funktionshindrade personers

situation regleras detta generellt sett i

Romfördragets artikel 13. Inom ramen för den inre

marknaden finns även direktiv där funktionshindrade

berörs. EU har i sina gemensamma positioner

beträffande kapitel 13 (socialpolitik) betonat

vikten att kandidatländerna tar över EG-regelverket

och har uppmanat dem att bekämpa diskriminering på

dessa områden samt att leverera information till

unionen om de åtgärder som vidtas.

När kandidatländerna förklarar att de accepterar

regelverket innefattar det att de även skall

införliva och tillämpa allt som ingår i regelverket

när de blir medlemmar. I synnerhet under senare tid

har betoning också lagts på övervakningen av att

kandidatländerna lever upp till sina åtaganden.

I yrkande 9 i motionen anförs att Sverige inom

ramen för utvecklingssamarbetet med Central- och

Östeuropa i högre grad bör uppmärksamma problemet

med människohandel, i synnerhet handel med kvinnor.

Utskottet har tidigare i detta betänkande redogjort

för sin principiella syn vad gäller människohandel,

särskilt vad gäller kvinnor och barn. Utskottet

menar att det är viktigt att ökade ansträngningar

för att komma till rätta med problematiken kring

människohandel i Central- och Östeuropa görs inom

alla områden: lagstiftning, migrationssamarbete, det

sociala området, jämställdhet och ekonomisk

utveckling. Utskottet finner att detta perspektiv

präglar också regeringens politik mot människohandel

i Central- och Östeuropa.

Utskottet har inhämtat att ett flertal direkta

åtgärder med den inriktning motionärerna efterfrågar

har vidtagits. Som exempel kan nämnas det stöd som

under ett flertal år har givits till Stiftelsen

Kvinnoforums nätverksaktiviteter mot handel med

kvinnor och barn i Östersjöregionen.

Östersjöstaternas råd har vidare skapat en

expertgrupp mot människohandel som leds av Sverige.

Denna grupp arbetar inom ramen för aktionsgruppen

mot organiserad brottslighet i Östersjöstaternas råd

och har till uppgift att förbättra

informationsutbytet mellan de berörda länderna.

Människohandel har även utsetts till en prioriterad

fråga under det svenska ordförandeskapet i EU. Ett

flertal EU-relaterade aktiviteter har förekommit

under våren 2001. Människohandel fanns exempelvis

med på agendan vid det informella rådsmötet för

rättsliga och inrikes frågor i Stockholm i februari

2001. Prioritet har även givits till förhandlingar

om kommissionens förslag till rambeslut om

straffrättsliga åtgärder mot människohandel. Frågan

har också förts fram vid ett flertal tillfällen med

kandidatländerna, exempelvis på rådsmötet om

rättsliga och inrikes frågor i mars.

Utskottet noterar att Sverige är aktivt inom

internationella forum där människohandel tas upp. I

december 2000 undertecknades FN-konventionen om

organiserad brottslighet, med tilläggsprotokoll om

människohandel. Sverige spelade en aktiv roll under

förhandlingarna om bl.a. definitionen av

människohandel som företeelse, vilket slutade med

att en förhållandevis vid definition antogs.

Utskottet vill även framhålla att Organisationen

för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) i sin

verksamhet i Central- och Östeuropa också har

uppmärksammat problemet under senare år. Vidare

noterar utskottet att Sverige under OSSE:s toppmöte

i Istanbul 1999 och ministerrådsmötet i Wien 2000

aktivt verkade för att ett dokument där OSSE åtar

sig att förebygga och bekämpa människohandel skulle

antas, vilket också gjordes i Wien. Detta har enligt

vad utskottet erfarit följts upp med ökad aktivitet

av OSSE:s demokratiinstitut ODIHR som driver projekt

mot människohandel, med särskilt fokus på

förebyggande åtgärder, i stora delar av Central- och

Östeuropa.

Yrkande 11 i samma motion behandlar de

homosexuellas rättigheter i Central- och Östeuropa.

Utskottet vill framhålla att frågan om de sexuella

minoriteternas situation är en viktig del av de

politiska Köpenhamnskriterierna för medlemskap i EU.

Grunden för kandidatländernas åtaganden utgörs av

artikel 13 i Romfördraget. I EU:s stadga om

grundläggande rättigheter, proklamerad vid toppmötet

i Nice i december förra året, fastslås bl.a. att det

inte är tillåtet att diskriminera människor på grund

av deras sexuella läggning.

Utskottet konstaterar att EU i

utvidgningsförhandlingarna har betonat att alla

människors lika värde och rättigheter är en viktig

del av de politiska kriterierna och uppmanat

kandidatländerna att vidta åtgärder för att bl.a.

bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning.

Kommissionen har i sina översynsrapporter, bl.a.

avseende Rumänien, konstaterat att vissa framsteg

gjorts men framhållit att fortsatta ansträngningar

är nödvändiga.

Enligt vad utskottet erfarit har ett lagförslag om

avkriminalisering antagits av det rumänska

parlamentets deputeradekammare under år 2000.

Ärendet ligger under 2001 för behandling i senaten.

Vidare har utskottet inhämtat att frågan togs upp

under statsministerns överläggningar med sin

rumänske kollega i Stockholm i april 2001. Den

rumänske premiärministern uttalade då sitt stöd för

en anpassning till EU:s miniminivå. Enligt uppgift

avser senaten att besluta om en avkriminalisering

före utgången av maj månad 2001. Utskottet utgår

från att regeringen fortsatt kommer att följa att

Rumänien och övriga kandidatländer lever upp till

sina åtaganden härvidlag.

I motionens yrkande 12 anförs att Sverige inom

ramen för utvecklingssamarbetet med Central- och

Östeuropa bör verka för förbättrade

fängelseförhållanden.

Utskottet vill inledningsvis i denna del framhålla

att utvecklingssamarbetet inom rättsområdet är en av

huvudkomponenterna inom det demokratifrämjande

stödet i samarbetet med Central- och Östeuropa och

anses vara mycket framgångsrikt.

Kriminalvårdsstyrelsen har med hjälp av finansiering

från Sida utvecklat ett samarbete med de tre

baltiska staterna där fokus ligger på kvaliteten på

fängelsevården och alternativa strafformer.

Samarbetet visar på goda resultat. Litauen har bl.a.

fått en lagstiftning om behandling av unga

kriminella vilken är anpassad till FN:s konvention

om barns rättigheter. Eftersom ungdomarna ofta

erhåller dålig vård och utbildning på anstalterna,

är det svårt att återintegrera dem i samhället. I

april år 2000 var därför tolv personer från

litauiska utbildningsministeriet i Stockholm för att

se hur Sverige arbetar med kriminellt belastade

ungdomar. Programmet innehöll en bred provkarta på

olika insatser från slutenvård till öppna former.

Särskilda verksamheter för flickor ingick också.

Särskilt intresse väckte relationerna mellan

ungdomarna och personalen och den positiva

människosyn som präglade arbetet.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U18 (fp) yrkandena 5-9, 11 och 12 kan besvaras.

Miljöfrågor och kärnsäkerhet

I motion U17 (m) yrkande 11 anförs vikten av att

upprätta en gemensam elmarknad kring Östersjön genom

att elnäten binds samman genom Baltic Ring-

projektet.

I riksdagens energipolitiska beslut år 1997 (prop.

1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:212)

angavs riktlinjer för en minskad klimatpåverkan från

energisektorn. Sverige borde, som medlem i EU, verka

för en gemensam klimatpolitik, effektiva styrmedel

och samverkan med andra länder genom s.k. gemensamt

genomförande. Energipolitiskt motiverade

internationella klimatinsatser ingår som en viktig

del i strategin för minskad klimatpåverkan från

energisektorn. Insatserna skall huvudsakligen

inriktas på bilateralt och multilateralt samarbete

inom ramen för klimatkonventionen.

Utskottet konstaterar att det i 1997 års

energipolitiska riksdagsbeslut också anges att det

är av stort svenskt intresse att minska riskerna med

kärnkraften i Baltikum och Östeuropa samt att

utveckla ett energisystem kring Östersjön som är

säkert, väl dimensionerat och ekologiskt uthålligt.

Vidare framhålls att Sverige aktivt skall verka för

en integrering av de nationella energisystemen i

Norden och Östersjöregionen.

Det s.k. Baltic Ring-projektet, dvs. en framtida

sammankoppling av elnäten i länderna runt Östersjön,

bedrivs i samarbete mellan elföretagen i regionen.

Utskottet har inhämtat att en kontinuerlig dialog om

projektet förs mellan industrin och berörda

regeringar, bl.a. inom ramen för det nordiska

samarbetet och inom det mellanstatliga

energisamarbetet i Östersjöregionen.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion U17

(m) yrkande 11 kan besvaras.

I motion U17 (m) anförs i yrkande 12 att Sverige

inte bör använda stödet till Central- och Östeuropa

för att smita undan sina åtaganden under

Kyotoprotokollet.

Utskottet har nyligen i sitt betänkande

2000/01:UU11 bl.a. behandlat frågor kring

Kyotoprotokollet, åtgärder för att minska utsläpp av

växthusgaser och handel med utsläppsrättigheter.

Utskottet konstaterade därvid att arbetet med

klimatförändring utgör en angelägen utmaning som är

länkad till den ekonomiska globaliseringen. Den

höjda temperaturen i atmosfären får bl.a. till följd

att glaciärer smälter, havsnivån stiger och

ökenspridningen förvärras. FN:s klimatpanel, IPCC,

värderar information och rapporter om klimatfrågor

från över 2000 forskare från hela världen och anser

det vara vetenskapligt fastlagt att klimatet kommer

att förändras utöver naturliga variationer på grund

av människans stora utsläpp av växthusgaser, främst

koldioxid, som bidrar till uppvärmningen av

atmosfären. Uträkningar gjorda av IPCC har visat att

utsläppen av koldioxid skulle behöva minska globalt

med 60 % för att stabiliseras till 1985 års nivå (ca

18 miljarder ton koldioxid per år). Utskottet

noterar att det föreligger ett stort behov av

forskning på området då kunskapen om

klimatrelaterade samband fortfarande är begränsad.

Den svenska klimatkommittén avlämnade under våren

2000 sitt betänkande Förslag till svensk

klimatstrategi (SOU 2000:23), vari man arbetar med

målet att till år 2050 ha minskat utsläppen med 50 %

jämfört med nivån 1990. Kommittén föreslog att

Sverige skulle minska sina utsläpp av växthusgaser

med 2 % fram till tidsperioden 2008-2012 jämfört med

1990. Riksdagen fastställde 1993 (bet.

1992/93:JoU19) att utsläppen av koldioxid från

fossila källor skulle stabiliseras år 2000 på 1990

års nivå för att därefter minska. Enligt den senast

tillgängliga statistiken låg de totala utsläppen av

växthusgaser i Sverige år 1999 mycket nära 1990 års

nivå. Ytterligare beräkningar kommer att redovisas i

den tredje nationalrapporten om klimatförändring,

som nu är under framtagande.

Klimatkonventionen syftar till att stabilisera den

globala koncentrationen av växthusgaser till en

ofarlig nivå och i Kyotoprotokollet (1997) har de

industrialiserade länderna gjort åtaganden om att

gemensamt åstadkomma utsläppsminskningar på

sammanlagt 5 % fram till tidsperioden 2008-2012.

Dock tillämpas en bördefördelning, varför åtagandet

är -8 % för EU, -7 % för USA och -6 % för Japan.

EU:s andel fördelas i sin tur inbördes, varvid

Sverige tillskrivits +4 %. Statsministern och

miljöministern har dock uttalat stöd för

Klimatkommitténs förslag på -2 % och en proposition

om Klimatkommitténs föreslagna målsättning väntas

hösten 2001. Utskottet konstaterar att Sverige hör

till de pådrivande industrialiserade länderna i

förhandlingarna om utsläppsminskningar.

Konventionens sjätte partsmöte (s.k. COP6) i Haag i

november 2000 handlade om vilka regler och

mekanismer som skall gälla då åtagandena skall

förverkligas. Dock bröt förhandlingarna samman på

grund av oenighet kring bl.a. handel med

utsläppsrättigheter, system för tidig förvarning och

tillgodoräknande av s.k. sänkor.

Förhandlingsrundan skall återupptas (s.k. COP6 bis)

i Bonn i juli 2001, och det är utskottets mening att

Kyotoprotokollet kan ratificeras först när parterna

kommit överens om vilka spelregler som skall gälla

för dess implementering. Det är därför av stor vikt

att de fortsatta klimatförhandlingarna når framgång,

framhöll utskottet i betänkande UU11.

Utskottet uppehöll sig i betänkandet även kring

frågan om handel med utsläppsrättigheter och

konstaterade att det inom ramen för det nordiska

ministerrådet och Baltic Sea Region Energy

Cooperation (BASREC) redan pågår ett

integrationsarbete på miljöområdet. Arbetet går

bl.a. ut på att utveckla planerna på ett

försöksområde (s.k. testing ground) för de flexibla

mekanismerna i Östersjöområdet. Dessa mekanismer,

som instiftades genom Kyotoprotokollet, är

instrument med vars hjälp länder kan tillgodoräkna

sig de utsläppsminskningar som görs i andra länder,

bl.a. genom handel med utsläppsrättigheter och genom

olika projekt. Den grundläggande tanken bakom

försöksområdet är både att främja energisamarbetet

i regionen och att tillse att Kyotoprotokollets

åtaganden uppnås. Försöksområdet kan därmed ses som

en åtgärd med flera positiva effekter.

Utskottet ser ingen anledning att ändra sina

tidigare bedömningar med anledning av motion U17 (m)

yrkande 12. Utskottet konstaterar att Sverige är på

god väg att klara tidigare mål, att klimatkommittén

har föreslagit ett långsiktigt mål som utgör en

högre ambitionsnivå för svensk del än vad som

framförhandlats inom EU samt att Kyotoprotokollet

tillåter att ett land tillgodoräknar sig de

utsläppsminskningar som görs i andra länder, bl.a.

genom handel med utsläppsrättigheter och genom olika

projekt. Utskottet konstaterar att den sammanlagda

effekten när det gäller att minska utsläpp av

växthusgaser blir positiv.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U17 (m) yrkande 12 kan besvaras.

I motion U18 (fp) yrkande 14 anförs att regeringen

bör verka för att åtgärder vidtas för att förbättra

miljön i länderna i Central- och Östeuropa.

Utskottet konstaterar att enligt föreliggande

proposition är målet för Sveriges miljöinsatser i

regionen att bevara, skydda och förbättra miljön,

särskilt i och omkring Östersjön, och stödja en

hållbar utveckling. Viktiga utgångspunkter är

Helsingforskommissionen (HELCOM), Åtgärdsprogram för

Östersjön och Agenda 21 för Östersjöområdet, Baltic

21, vilket antogs vid Östersjöstaternas råds

ministermöte år 1998.

Vad gäller regeringens politik noterar utskottet

att den syftar till att intensifiera samarbetet

kring Östersjön, verka för snabbt EU-medlemskap för

kandidatländerna i Östersjöområdet, ökade insatser

för kärnsäkerhet i närområdet och hårdare krav på

jordbruket liksom reformering av CAP.

Utskottet finner att den politik som gäller på

området ligger i linje med vad motionärerna

förespråkar och finner att motion U18 (fp) yrkande

14 kan anses vara besvarad med vad utskottet anfört.

I motion U18 (fp) yrkande 15 anförs att regeringen

bör göra större insatser för att förbättra

kärnsäkerheten i Ryssland och övriga Central- och

Östeuropa. I samma motion framhåller motionärerna i

yrkande 16 att av de medel som finns tillgängliga

inom ramen för Östersjömiljarderna bör insatser

göras för att öka säkerheten för kärnkraften i

Sveriges närområde i Central- och Östeuropa.

Utskottet kan konstatera att regeringen i

föreliggande proposition även lagt fram förslag om

det fortsatta biståndet på kärnsäkerhetsområdet.

Regeringen framhåller att enligt dess bedömning är

det väsentligt att verka för att kärnkraftverken i

Sveriges omgivning har en hög säkerhet och att

fortsatta insatser behövs för att minska risken för

olyckor. Utskottet delar dessa uppfattningar.

Utskottet kan vidare konstatera att Sverige under

en tioårsperiod har satsat totalt ca 500 miljoner

kronor via Statens kärnkraftinspektion (SKI) och

Statens strålskyddsinstitut (SSI) i bilateralt stöd

till Öst- och Centraleuropa på det kärntekniska

området. Förutom arbete med att förbättra säkerheten

vid kärnkraftverk drivs även projekt angående använt

kärnbränsle och radioaktivt avfall. Den största

satsningen har skett med avseende på kärnkraftverket

Ignalina i Litauen, men satsningarna i Ryssland har

under senare år ökat och omfattar för närvarande

cirka en fjärdedel av biståndet för ökad

kärnsäkerhet.

Utskottet noterar att vid sidan av de framgångsrika

bilaterala insatserna genom SKI och SSI bidrar

Sverige även till internationella insatser såsom

Europeiska utvecklingsbankens (EBRD) fonder för

kärnsäkerhet. Dessa är kärnsäkerhetsfonden (NSA) som

bidrar till säkerhetshöjande insatser vid

kärnkraftverk i Central- och Östeuropa,

Tjernobylfonden (CSF) som har till uppgift att bygga

en sarkofag över den havererade reaktorn samt fonden

för avveckling av kärnkraftverket i Ignalina i

Litauen (IDSF).

Utskottet menar dock att stödet från väst inte

utgör lösning på problemen då oerhört stora resurser

behövs och Ryssland måste ta ansvaret själv.

Emellertid kan västerländsk teknologi vara till stor

hjälp. Utskottet noterar att avsaknaden av ett

fungerande juridiskt ramverk är och har varit ett

stort hinder för biståndet till Ryssland på det

nukleära området.

Utskottet kan konstatera att Sverige tillsammans

med tolv andra stater, däribland den Ryska

federationen, undertecknade en deklaration vid

Barentsrådets utrikesministermöte i Bodö den 5 mars

1999. I denna deklarerar de undertecknande staterna

sin vilja att förhandla fram ett multilateralt

ramavtal för underlätta biståndsinsatser på det

nukleära området i Ryssland. Avtalet förväntas få

namnet A Multilateral Nuclear Environmental

Programme in the Russian Federation - MNEPR. Syftet

med avtalet är att reglera frågor om bl.a.

atomansvar skatter, tullar och samt juridisk status

för utländsk personal engagerad i insatser på det

nukleära området i Ryssland. Ett undertecknande av

MNEPR-avtalet skulle innebära tillskapandet av en

juridisk plattform för arbete med kärnavfall,

utbränt kärnbränsle och säkerhet vid kärnreaktorer i

Ryssland. Utskottet har inhämtat att i arbetet med

avtalet har framsteg gjorts och noterar med

tillfredsställelse att vid toppmötet EU-Ryssland den

17 maj år 2001 gjordes ett gemensamt uttalande där

ambitionen fastlades att avtalet skall vara

undertecknat senast den 1 juli år 2001.

Det arbete som bedrivs inom CEG (Contact Expert

Group for Radioactive Waste in the Russian

Federation), avseende en rysk strategi för

omhändertagande av radioaktivt avfall och utbränt

kärnbränsle, och MNEPR-avtalet utgör grundbultarna i

arbetet med att attrahera och möjliggöra

internationellt miljöbistånd på det nukleära området

i Ryssland.

Utskottet noterar vidare att ett antal

internationella finansinstitutioner vid ett möte i

mars år 2001 har diskuterat möjligheterna att

finansiera bl.a. miljöinvesteringar i nordvästra

Ryssland och därvid tillsammans med Europeiska

kommissionen tagit initiativ till bildandet av ett

miljöpartnerskap inom ramen för den nordliga

dimensionen.

Utskottet finner att Sverige gör vad som är möjligt

för ökad kärnsäkerhet inom ramen för det reguljära

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa och

ser därför inget behov för att medel ur

Östersjömiljard 2 används för detta syfte.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion

U18 (fp) yrkandena 15 och 16.

Det säkerhetsfrämjande biståndet

I motion U17 (m) framhåller motionärerna i yrkande 1

vikten av att Sverige stödjer Estlands, Lettlands

och Litauens medlemskap i Nato.

Utskottet har nyligen behandlat liknande yrkanden i

betänkande 2000/01:UU4 och framhöll därvid följande:

Utskottet konstaterar att i den nya europeiska

säkerhetsordning som håller på att formas har EU,

OSSE och Nato viktiga roller att spela. Dessa

organisationer, Europarådet samt regionala och

bilaterala samverkansformer bildar tillsammans ett

nätverk av mångfacetterat och intensivt samarbete

som sträcker sig över hela den europeiska

kontinenten. Utvidgningen av EU innebär att vi

fortsätter att bygga säkerhet genom samarbete.

Sverige har givit sitt helhjärtade stöd till de

baltiska ländernas strävanden att bli medlemmar i

EU. Att EU har inlett medlemskapsförhandlingar med

de baltiska länderna stärker säkerheten i

Östersjöområdet. Sverige är också aktivt bilateralt

och genom Östersjöstaternas råd för att på olika

sätt stärka de baltiska staterna. I detta ingår stöd

till de baltiska ländernas ansträngningar att bygga

upp grundläggande totalförsvarsstrukturer under

demokratisk kontroll.

Samtliga de tre baltiska staterna eftersträvar

också medlemskap i Nato. Vid toppmötet i Washington

1999 bekräftade Nato att det stod öppet för

medlemskap för kandidatländerna. Individuella

"Membership Action Plans" utgör verktyg för de

baltiska länderna samt övriga kandidatländer i deras

strävan efter Natomedlemskap. Det amerikanska stödet

för de baltiska staternas strävan mot medlemskap

manifesterades i den amerikansk-baltiska chartan som

undertecknades 1998.

Ryssland har uttalat stöd för de baltiska ländernas

ambitioner att bli medlemmar i EU, men motsätter sig

baltiskt Natomedlemskap. Utskottet vill understryka

att den grundläggande OSSE-principen om alla staters

rätt att själva välja säkerhetspolitisk väg

självklart är giltig också för de baltiska länderna.

Som utskottet tidigare konstaterat är dock frågan om

medlemskap i Nato en angelägenhet för Atlantpaktens

medlemmar och ansökarländerna.

Utskottet har inte förändrat sina bedömningar och

avstyrker därmed motion U17 (m) yrkande 1.

I yrkande 14 i samma motion anförs att det svenska

suveränitetsstödet till Estland, Lettland och

Litauen bör fortsätta även efter det att dessa

länder blivit medlemmar i EU.

Utskottet vill framhålla att det säkerhetsfrämjande

stödet är av stor betydelse för svensk

Östersjöpolitik och för den gemensamma säkerheten i

regionen, såväl på det militära som på det civila

området.

Utskottet konstaterar att sedan början av 1990-

talet uppgår det svenska säkerhetsfrämjande stödet

kanaliserat via Utrikesdepartementet till ca 500

miljoner kronor. Sverige har givit ett omfattande

stöd till de nationella försvarsmakterna i Estland,

Lettland och Litauen. Sverige stöder multinationella

projekt i form av den baltiska bataljonen BALTBAT,

den marina sjöstyrkan BALTRON samt den baltiska

försvarshögskolan Baltdefcol. Därutöver ges ett

omfattande bilateralt stöd i form av

utbildningsinsatser för de baltiska försvarsmakterna

och materielstöd i samband härmed. En betydande del

av stödet ges på det civila området, inom bl.a.

tull, polis, kustbevakning, räddningstjänst,

migration.

Utskottet finner det naturligt att när Estland,

Lettland, Litauen och Polen blir EU-medlemmar kommer

stödet delvis att fasas ut. För vissa sektorer som

omfattas av det säkerhetsfrämjande stödet är

kopplingen till EU-medlemskap överlag mindre än på

andra samarbetsområden, samtidigt som dessa insatser

kan bedömas vara av stor betydelse för svensk

säkerhet, menar utskottet emellertid. Detta gäller

inte minst på totalförsvarsområdet där det finns ett

mer långsiktigt behov av stöd.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U17 (m) yrkande 14 kan besvaras.

Motionärerna bakom motion U18 (fp) anför i yrkande 4

att regeringen bör återkomma till riksdagen med en

utförlig redogörelse för vilka konkreta resultat som

uppnåtts inom ramen för det migrationspolitiska

samarbetet med Central- och Östeuropa.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att Sverige

tillsammans med övriga nordiska länder och med UNHCR

sedan början av 1990-talet har samarbetat med de

baltiska länderna för att hjälpa till att bygga upp

migrationspolitiska rättsordningar. Detta arbete har

slagit väl ut, vilket resulterat i att länderna i

dag är säkra asylländer och att de är med på

Schengens viseringsfria lista.

Sveriges samarbete med dessa länder inriktas bl.a.

på att hjälpa länderna i deras anpassning till de

krav som ställs på ansökarländerna i Central- och

Östeuropa inför ett förestående EU-medlemskap. Det

är av stor betydelse att Sverige har ett fungerande

bilateralt förvaltningsbistånd för att kunna bistå

länderna med den expertis som finns i landet liksom

att Sverige i allt större utsträckning deltar i

gemenskapsfinansierat förvaltningsbistånd till

ansökarländerna. Utskottet kan vidare konstatera att

Sverige också har försökt påverka EU:s samarbete och

förvaltningsbistånd mot en större inriktning på stöd

till uppbyggandet av myndigheter som kan erbjuda

säker asylprövning.

Utskottet har inhämtat att Utrikesdepartementet och

Migrationsverket kontinuerligt följer utvecklingen i

ansökarländerna vad avser framsteg och anpassningar

till EG-regelverket och de krav som skall

tillgodoses inför en anslutning. På det sättet kan

det befintliga bilaterala samarbetet utnyttjas och

dubbelarbete i förhållande till gemenskapsstödet

undvikas.

Utskottet har erfarit att det bilateralt har varit

viktigt att Sverige fortsätter att samarbeta med

närområdet utanför EU, med Ryssland, Vitryssland och

Ukraina. Inom detta arbete är det viktigt både med

ett svenskt och ett EU-perspektiv. Sverige har

vidareutvecklat EU:s gemensamma politik och

samarbete gentemot dessa länder på området för asyl-

och migrationspolitik. Utskottet välkomnar detta.

Utskottet vill framhålla att Sverige, i egenskap av

ordförandeland, inbjöd till gemensamt möte mellan

EU:s och ansökarländernas ministrar med ansvar för

rättsliga och inrikes frågor i anslutning till

ministerrådsmötet i mars år 2001. Vid mötet

behandlades frågan om hur EU-ländernas samarbete med

kandidatländerna på det rättsliga området och i

frågor om asyl och migration kan förbättras

ytterligare.

Vid mötet konstaterades att många ansökarländer har

kommit långt i arbetet med att anpassa sitt

regelverk till EU:s normer, och vid samma möte

meddelades att flera länder helt nyligen har antagit

nya lagar om asyl och invandring som bl.a. ligger i

linje med internationell flyktingrätt och EU:s

normer.

Dessa framsteg är glädjande samtidigt som det

kvarstår en del vad gäller inte minst tillämpningen.

Därför är det viktigt att nuvarande medlemsstater

kan stärka det operativa samarbetet mellan EU och

ansökarländerna ytterligare. Det rådde stor enighet

på mötet om att fortsätta och fördjupa samarbetet om

såväl skyddsfrågor som motverkande av olaglig

invandring med hjälp av människosmugglare.

Utskottet har vidare erfarit att som ordförande

lyfte Sverige fram vikten av att komplettera en

fungerande gränskontroll med förebyggande insatser -

framför allt uppbyggnaden av rättssäkra system för

asyl och invandring i ordnade former. Båda behövs,

menar utskottet. I en fungerande gränskontroll ingår

även att ha en öppenhet för personer som vill söka

asyl. Precis som EU-länderna, skall ansökarländerna

självklart ta ansvar för asylsökande och flyktingar.

Utskottet har inhämtat att Sverige liksom många

andra medlemsstater vid mötet tog upp vikten av

kompetensuppbyggnad i dessa frågor hos myndigheter

och experter i ansökarländerna. Här kan EU-länderna

bidra genom kunskapsöverföring och

erfarenhetsutbyte. Sveriges förvaltningsbistånd har

i stor utsträckning haft denna inriktning.

Vidare har utskottet erfarit att Migrationsverket

har genomfört ett seminarium dels i syfte att lägga

grunden för samarbete mellan organ och myndigheter

med ansvar för migrationsfrågor, dels för att

identifiera områden för detta samarbete. I maj 2001

anordnade Migrationsverket tillsammans med UNHCR ett

möte i Söderköping i Sverige för högre tjänstemän

från migrations- och gränsbevakningsmyndigheterna i

Litauen, Ukraina, Polen och Vitryssland. Med vid

mötet var även representanter från UD, Europeiska

kommissionen och IOM. Enligt vad utskottet inhämtat

utgjorde detta möte ett gemensamt förebyggande

initiativ för att stärka och öka samarbetet om asyl

och migration mellan länder som snart kommer att

tillhöra EU eller vara grannländer till EU. Vid

mötet diskuterades och togs fram rekommendationer

angående mottagandevillkor för asylsökande och

olaglig invandring, harmonisering av

migrationspolitiska åtgärder, förbättring av rutiner

för gränskontrollen, principen säkert tredje land

samt återtagandeavtal. Mötet enades om att det

behövdes en aktiv, öppen och bred diskussion mellan

länderna samt utökat informationsutbyte,

erfarenhetsutbyte och samarbete. Länderna underströk

igen vikten av att Genèvekonventionen förblir den

grundläggande utgångspunkten för asylrätten och

välkomnade att Vitryssland nu anslutit sig till

densamma. Länderna betonade också vikten av en

humanitär ansats vid gränsbevakning och att

grundläggande krav för att detta skall kunna

upprätthållas respekteras. Mötet kommer enligt vad

utskottet erfarit att följas upp med ett möte på

expertnivå.

Dialog och samarbete med Ryska federationen har

också varit en prioritet för det svenska

ordförandeskapet, enligt vad utskottet erfarit.

Sverige och Ryssland har enats kring fortsatt

bilateralt samarbete på migrationsområdet, och

förhandlingar med Ryssland har ägt rum angående en

viseringsöverenskommelse. Viseringsregimen mellan

Sverige och Ryssland bygger på ett avtal från år

1988. Ryssland är intresserat av att utveckla

viseringssamarbetet med Sverige. Inom ramen för EU-

samarbete har Sverige i egenskap av ordförandeland

inbjudit Ryssland till ett EU-möte på hög

tjänstemannanivå i juni för att diskutera fördjupat

samarbete på migrationsområdet där bl.a.

viseringsfrågor kommer att vara på agendan.

Vidare konstaterar utskottet att regeringens

ambition är att samarbeta med en lång rad

ansökarländer inom detta sakområde. Därför har både

det bilaterala stödet och Sveriges deltagande i

gemenskapsfinansierat stöd till ansökarländerna

intensifierats. Sverige har påbörjat ett

gemenskapsfinansierat s.k. twinning-projekt med

Ungern som omfattar uppbyggnad av asylmottagandet,

integration av flyktingar, Dublinkonventionen, ID-

frågor och fingeravtryckssystem samt

dokumentationshantering inklusive

länderdokumentation.

Det bilaterala förvaltningsstödet till Rumänien och

Bulgarien har följt en trestegsplan: 1. kontaktbesök

från Migrationsverket i samarbetslandet i fråga, 2.

tjänstemän i nyckelfunktioner inbjuds till

myndigheterna i Sverige och 3. ett

utbildningsseminarium anordnas i samarbetslandet.

I samband med ett kontaktbesök i Rumänien gjordes

också ett besök i Bulgarien i samma syfte, dvs. att

utröna förutsättningar för bilateralt samarbete på

migrationsområdet. Som en följd av detta besök har

ett samarbete inletts och en bulgarisk delegation

har besökt Sverige. Ett seminarium kring asyl och

mottagningsfrågor har också genomförts.

Vad gäller Rumänien har utskottet inhämtat att

Sverige tillsammans med Danmark deltar i ett

gemenskapsfinasierat projekt inom Odysseus-

programmet för Rumänien. Projektet går ut på att

skapa en övergripande nationell åtgärdsplan för

mottagande av asylsökande och flyktingar i Rumänien.

Avsikten är att en sådan plan även skall kunna

användas i andra ansökarländer. Inom ramen för

projektet har ett utbyte ägt rum på expertnivå

mellan Sverige och Rumänien.

Som framgår av denna redovisning är ledstjärnor för

både det svenska stödet och EU:s stöd att nya lagar

och bestämmelser i samarbetsländerna skall ligga i

linje med internationell flyktingrätt och EU:s

normer, att Genèvekonventionen förblir den

grundläggande utgångspunkten för asylrätten samt att

gränsbevakningen präglas av en humanitär ansats.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U18 (fp) yrkande 4 kan besvaras.

Sveriges östbistånd och EU

Motionärerna bakom kommittémotion U18 (fp) anser i

yrkande 1 att en tidtabell för enskilda länders

medlemskap bör fastslås.

Sverige driver aktivt frågan om en precisering av

tidtabellen för den fortsatta EU-

utvidgningsprocessen. Vid sina möten i Helsingfors

och Nice har Europeiska rådet framhållit att unionen

skall vara redo, genom att genomföra interna

reformer, att välkomna nya medlemsländer från slutet

av 2002. I Nice uttryckte Europeiska rådet även en

förhoppning om att de nya medlemsstater som är klara

för medlemskap skall kunna delta i nästa val till

Europaparlamentet vilket äger rum år 2004.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer Europeiska

rådet vid sitt möte i Göteborg i juni år 2001 att

utvärdera de framsteg som gjorts i förhandlingarna

under våren för att kunna lämna nödvändiga

riktlinjer för processens framgångsrika slutförande.

Detta skulle kunna leda till en konkretisering av

tidtabellen, menar utskottet.

Utskottet konstaterar att förhandlingar med

kandidatländerna pågår och att framsteg har gjorts

under det svenska ordförandeskapet första halvåret

2001. Till och med början av maj månad hade det

svenska ordförandeskapet öppnat 30 nya kapitel i

förhandlingarna och stängt 25, däribland det viktiga

miljökapitlet med Slovenien som kommer att tjäna som

modell även för förhandlingsuppgörelser med andra

kandidatländer inom miljöområdet. Vidare vill

utskottet framhålla att mycket av takten i

utvidgningsprocessens framskridande beror på

kandidatländernas arbete med att inkorporera

gällande EU-bestämmelser inom sin egen lagstiftning

och att finna former för tillämpningen av dessa.

Därför beror framstegen i hög grad på arbetstakten

internt i de olika kandidatländerna.

Utskottet menar att med tanke på det arbete som

återstår både i förhandlingarna och när det gäller

inkorporering av EG:s gällande regelverk kan någon

precisering av tidtabellen land för land inte vara

aktuell på detta stadium.

Med vad utskottet ovan anfört anser utskottet att motion U18

(fp) yrkande 1 kan besvaras.

I motion U17 (m) menar motionärerna i yrkande 6 att

de svenska stödinsatserna måste utformas i

perspektiv av EU-integrationen av Central- och

Östeuropa.

Utskottet vill framhålla att EU-utvidgningen är en

högt prioriterad fråga och utvecklingssamarbetet

skall, enligt föreliggande proposition, bidra till

att underlätta den processen. Utskottet noterar med

tillfredsställelse regeringens ambition att

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa

skall stödja samarbetsländernas EU-integration samt

att denna ambition har haft en starkt styrande roll

i utvecklingssamarbetet. Utskottet vill framhålla

att insatser som främjar EU-anpassningen prioriteras

i samarbetet och att tonvikten ligger på sådana

insatser som bidrar till att länderna uppfyller EG:s

regelverk.

Utskottet utgår från att utvecklingssamarbetet även

fortsättningsvis i huvudsak inriktas på sådana

insatser som främjar EU-anpassningen.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

U17 (m) yrkande 6 kan besvaras.

Östersjömiljarderna

I motion U17 (m) yrkande 15 anförs att

Östersjömiljarderna bör avskaffas.

Utskottet noterar inledningsvis att riksdagen

beslutade 1996 om den nu aktuella s.k. första

Östersjömiljarden (prop. 1995/96:222, bet.

1995/96:FiU15). Beslutet innebar att 200 miljoner

kronor per år under en femårsperiod skulle avsättas

för Östersjösamarbetet. Anslaget, B2 Samarbete och

utveckling inom Östersjöområdet, ställdes, i och med

beslutet, till regeringens disposition. Syftet med

den första Östersjömiljarden var att stärka tillväxt

och sysselsättning genom att anvisa medel bl.a. inom

områdena livsmedel, energisystem, kunskapsutbyte,

infrastruktur och miljö.

Den andra Östersjömiljarden aviserades i 1998 års

ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150). I

budgetförslaget för år 1999 föreslogs därefter att

en miljard kronor skulle tillföras under fem år,

till näringslivsinriktade insatser i

Östersjöregionen. Medel skulle beviljas ett år i

taget under de fem åren, varav 150 miljoner kronor

för år 1999. Riksdagen beslutade i enlighet med

propositionens förslag att anvisa 150 miljoner

kronor för budgetåret 1999 på ett ramanslag benämnt

E5 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen (bet.

1998/99:NU1).

Huvudansvaret för hantering av Östersjömiljarderna

låg till att börja med i Statsrådsberedningen, men

det fördes i december 1997 över till dåvarande

Närings- och handelsdepartementet. Under hösten 1998

flyttades ansvaret till UD, enheten för

exportfrämjande och den inre marknaden, och därefter

till enheten för Central- och Östeuropa. Inom den

senare enheten upprättades under hösten 1999 ett

Östersjömiljardsekretariat med ansvar för

uppföljning och avslutning av den första

Östersjömiljarden, men också för hantering av den

andra Östersjömiljarden.

I slutet av 1998 tillkallade regeringen en särskild

kommitté, Kommittén för ekonomiskt samarbete i

Östersjöregionen (Östersjöberedningen), med brett

deltagande från det svenska näringslivet. Kommittén

föreslog i sitt betänkande (SOU 1999:125) hur

Östersjömiljard 2 skulle utnyttjas samt vilka

kriterier som skulle gälla för fördelningen av

medel. Hanteringen av anslaget har på detta sätt

utformats i skenet av erfarenheterna från den första

miljarden och har en bred förankring hos berörda

intressenter.

Utskottet har inhämtat att i enlighet med

Östersjöberedningens intentioner (SOU 1999:125)

uppdras som regel åt statliga myndigheter och organ

att bedöma projektansökningar och att med delegerade

medel fördela stöd till projekt.

Utskottet vill vidare framhålla att en lägesrapport

lämnades till riksdagen i skrivelsen 1999/2000:7

Ekonomisk utveckling och samarbete i

Östersjöregionen i september 2000 (bet.

1999/2000:UU6, rskr. 1999/2000:82).

I enlighet med regleringsbrevet lämnades i november

år 2000 även en lägesrapport till näringsutskottet

av statssekreterare Sven-Erik Söder som grundades på

direktiv för avrapportering till riksdagen.

Näringsutskottet behandlade bl.a. dessa frågor i

sitt betänkande 2000/02:NU1. Näringsutskottet

framhöll därvid bl.a. följande:

Utskottet behandlade hösten 1999 i ett yttrande till

finansutskottet över förslag i tilläggsbudgeten för

år 1999 frågan om verksamheten inom ramen för de

s.k. Östersjömiljarderna (prop. 1999/2000: NU1y).

Detta skedde mot bakgrund av en kartläggning som

riksdagens utredningstjänst gjort på uppdrag av

utskottet. Den aktuella verksamheten präglas, enligt

utskottets mening, såväl av solidaritet med

Östersjöländerna som av ett intresse att främja

företagsamhet och sysselsättning i Sverige.

Utskottet ser verksamheten som en del av de svenska

insatserna för att stödja utvecklingen mot ett

demokratiskt system och mot marknadsekonomi i de

berörda länderna. Enligt uppgift har företrädare för

det svenska näringslivet varit mycket positiva till

insatserna.

Utskottet välkomnar den rapport över pågående

projekt som statssekreterare Sven-Erik Söder,

Utrikesdepartementet, har lämnat till utskottet. I

det nyssnämnda yttrandet underströk utskottet vikten

av att en grundlig utvärdering görs av den

hittillsvarande verksamheten och att en sådan

utvärdering bör avse såväl en sedvanlig utvärdering

projekt för projekt som en utvärdering av

arbetsmetoden som sådan. Det sistnämnda kan ske

först när programmet är avslutat och bör lämpligen

utföras av en extern utvärderare. Beträffande den

löpande uppföljningen av de olika projekten anser

utskottet att det är en praktisk och ändamålsenlig

ordning att företrädare för Utrikesdepartementet

redovisar en sådan till utskottet årligen, så som nu

har gjorts.

Utrikesutskottet noterar att näringsutskottet

efterlyser grundliga utvärderingar. Utrikesutskottet

delar denna uppfattning och menar liksom

näringsutskottet att sådana bör ske i samband med

att projekten och programmen är avslutade.

Konstitutionsutskottet har i sitt

granskningsbetänkande 2000/01:KU20 behandlat vissa

frågor kring hanteringen i Regeringskansliet av

Östersjömiljard 1. Konstitutionsutskottet noterar

att ett flertal granskningar tidigare har genomförts

av riksdagen samt av Riksdagens revisorer, och

utskottet redovisar följande ställningstagande i

betänkandet:

Flera granskningar vad gäller Östersjömiljard 1 har

tidigare genomförts, bl.a. av utskottet och av

Riksdagens revisorer. Analyser av ärendets hantering

har även gjorts inom Utrikesdepartementet. I samband

med dessa granskningar har problem bl.a. vad gäller

mål, upphandling och dokumentation uppmärksammats.

Dessa brister i hanteringen får anses väl kända. Av

utfrågningen med handelsminister Leif Pagrotsky samt

av de i Regeringskansliet upprättade promemoriorna

framgår att bristerna fortlöpande har korrigerats.

Kritik kan uttalas mot den tidigare handläggningen.

Enligt utskottets mening bör stor kraft läggas vid

att förebygga sådana brister som påvisats

beträffande handhavandet av Östersjömiljard 1.

Vidare anser utskottet att flera av de problem som

påvisats i samband med hanteringen av

Östersjömiljard 1 kan förutsättas hänga samman med

att verksamheten hanterats av Regeringskansliet,

vars organisation inte i första hand är konstruerad

för sådan hantering. Som utskottet redovisar i

granskningsärendet om fördelning av stöd till lokala

investeringsprogram har skilda undersökningar av

beslutsprocesser i dylika ärenden visat på vissa

brister i administrationen. En stor mängd ärenden

ställer krav på administrativa resurser som normalt

inte finns i Regeringskansliet.

Riksdagens revisorer har utarbetat en rapport som

handlar om regeringens anslag till egen disposition

(2000:7). Rapporten kan om den överlämnas till

riksdagen bli föremål för konstitutionsutskottets

ställningstaganden.

Granskningen föranleder inte något uttalande i

övrigt från utskottets sida.

Utrikesutskottet kan för sin del konstatera att

Östersjömiljard 1 är i allt väsentligt intecknad. De

positiva effekterna av verksamheten är omvittnade av

många och projekten har överlag rönt betydande

uppskattning. Rutinerna för hantering av anslaget

har efterhand förbättrats.

Riktlinjer för Östersjömiljard 2 har tagits fram

gemensamt inom Regeringskansliet och har bidragit

till att gränserna blivit tydligare mellan

utvecklingssamarbetet och Östersjömiljard 2.

Utskottet menar att de båda anslagen har

kompletterat varandra i betydande grad och stor vikt

fästs vid ett samordnat agerande mellan de två

verksamheterna.

Utskottet vill framhålla att samrådsmöten

kontinuerligt hålls mellan

Östersjömiljardsekretariatet, Sida och övriga

myndigheter och organ som har uppdrag inom ramen för

anslaget. Inom ramen för de respektive uppdragen

finns vidare referensgrupper där berörda

intressenter ingår. Utformning av nya instrument

sker i samordning och samverkan med berörda

departement och myndigheter.

Utrikesutskottet menar att Östersjömiljarderna i

allt väsentligt fyller sina syften och att det inte

finns anledning att i förtid låta dessa särskilda

program upphöra.

Med vad ovan anförts avstyrker utskottet motion U17

(m) yrkande 15.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ett nytt program för

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa

för perioden 2002-2003

att riksdagen med bifall till propositionens yrkande 1

godkänner ett nytt program för

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa

för perioden 2002-2003,

2. beträffande det övergripande målet för

utvecklingssamarbetet, samarbetets huvudområden

och riktlinjerna för samarbetet

att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:U18 yrkande 2

och 2000/01:U19 yrkande 1 och med bifall till

propositionens yrkande 2 godkänner regeringens

förslag om det övergripande målet för

utvecklingssamarbetet med Central- och

Östeuropa, samarbetets huvudområden och

riktlinjerna för samarbetet,

res. 1 (kd)

res. 2 (fp)

3. beträffande länderfördelningen av

samarbetet

att riksdagen med bifall till propositionens yrkande 3

godkänner regeringens förslag om att samarbetet

huvudsakligen skall vara inriktat på Estland,

Lettland, Litauen, Ryssland, Ukraina och

Vitryssland,

4. beträffande biståndets långsiktiga

omfattning och inriktning

att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U18 yrkande 3 och

2000/01:U17 yrkande 16 besvarade med vad

utskottet anfört,

5. beträffande det partinära biståndet

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U18 yrkande 13

besvarad med vad utskottet anfört,

6. beträffande administrationen av

biståndet

att riksdagen avslår motion 2000/01:U17 yrkande 7,

res. 3 (m)

7. beträffande marknadstillträde för de

nya ekonomierna

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 2

besvarad med vad utskottet anfört,

8. beträffande handel mellan grannländer

och EU-medlemskap

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 3

besvarad med vad utskottet anfört,

9. beträffande Litauens och Polens handel

med Kaliningrad vid EU-medlemskap

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 4

besvarad med vad utskottet anfört,

10. beträffande EU:s yttre gränsskydd

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 5

besvarad med vad utskottet anfört,

11. beträffande sociala frågor och

smittskyddsfrågor

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkandena 8 och 9

besvarad med vad utskottet anfört,

12. beträffande barnens situation i

mottagarländerna

att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U221 yrkande

12, 2000/01:U17 yrkande 10, 2000/01:U18 yrkande

10 samt 2000/01:U19 yrkande 2 besvarade med vad

utskottet anfört,

13. beträffande kritik av kränkningar av

de mänskliga fri- och rättigheterna i Ryssland

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 13

besvarad med vad utskottet anfört,

14. beträffande respekten för de mänskliga

rättigheterna i utvecklingssamarbetet med

Central- och Östeuropa

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U18 yrkandena 5-9, 11

och 12 besvarad med vad utskottet anfört,

15. beträffande en gemensam elmarknad

kring Östersjön

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 11

besvarad med vad utskottet anfört,

16. beträffande utvecklingssamarbetet med

Central- och Östeuropa och Kyotoprotokollet

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 12

besvarad med vad utskottet anfört,

res. 4 (m, fp) - motiv.

17. beträffande miljöfrågorna i

utvecklingssamarbetet med Central- och

Östeuropa

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U18 yrkande 14

besvarad med vad utskottet anfört,

18. beträffande åtgärder för att höja

säkerheten beträffande kärnkraften i Central-

och Östeuropa

att riksdagen avslår motion 2000/01:U18 yrkandena 15 och 16,

res. 5 (fp)

19. beträffande Sverige och Estlands,

Lettlands respektive Litauens

medlemskapsansökningar till Nato

att riksdagen avslår motion 2000/01:U17 yrkande 1,

res. 6 (m, fp)

20. beträffande det svenska

suveränitetsstödet till Estland, Lettland och

Litauen

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 14

besvarad med vad utskottet anfört,

21. beträffande det migrationspolitiska

samarbetet med Central- och Östeuropa

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U18 yrkande 4

besvarad med vad utskottet anfört,

22. beträffande en tidtabell för enskilda

länders medlemskap i EU

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U18 yrkande 1

besvarad med vad utskottet anfört,

23. beträffande ett EU-perspektiv i det

svenska stödets utformning

att riksdagen förklarar motion 2000/01:U17 yrkande 6

besvarad med vad utskottet anfört,

24. beträffande avskaffande av

Östersjömiljarderna

att riksdagen avslår motion 2000/01:U17 yrkande 15.

res. 7 (m)

Stockholm den 31 maj 2001

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola

Furubjelke (s), Sören Lekberg (s),

Berndt Ekholm (s), Lars Ohly (v),

Holger Gustafsson (kd), Bertil

Persson (m), Carina Hägg (s),

Liselotte Wågö (m), Marianne

Jönsson (s), Murad Artin (v), Sten

Tolgfors (m), Marianne Samuelsson

(mp), Karl-Göran Biörsmark (fp),

Birgitta Ahlqvist (s), Karin

Enström (m), Agne Hansson (c) och

Rosita Runegrund (kd).

Reservationer

1. Det övergripande målet för

utvecklingssamarbetet, samarbetets

huvudområden och riktlinjerna för

samarbetet (mom. 2)

Holger Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Utskottet menar" och på s. 17 slutar med

"yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att då regeringen presenterar

sina förslag till övergripande mål och riktlinjer

för samarbetet handlar det om att främja en hållbar

utveckling, en fördjupad integration i

Östersjöområdet och EU liksom att främja

relationerna med Sverige. Vidare markeras vikten av

att låta ett jämställdhetsperspektiv prägla

samarbetet.

Utskottet välkomnar dessa markeringar men vill

lyfta fram det som enligt utskottets mening bör

ligga till grund för Sveriges totala

utvecklingssamarbete och internationella bistånd.

Utskottet menar att dessa bör vara att höja

levnadsnivån i partnerländerna samt att främja de

mänskliga rättigheterna och en demokratisk

samhällstradition.

Utskottet vill understryka att mänskliga

rättigheter och demokrati är såväl ett mål som ett

medel för en hållbar social utveckling. Detta bör

enligt utskottets mening ständigt lyftas fram i

olika multi- och bilaterala utvecklingssamarbeten.

Även om arbetet med mänskliga rättigheter

visserligen utgör en delkomponent i östbiståndets

olika huvudområden, menar utskottet att respekten

för de mänskliga rättigheterna skall göras till ett

övergripande mål och antas som riktlinje för

biståndssamarbetet med länderna i Central- och

Östeuropa.

Med vad ovan anförts samt med anledning av propositionens

yrkande 2 och motion U18 (fp) yrkande 2 tillstyrker

utskottet motion U19 (kd) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande det övergripande målet för

utvecklingssamarbetet, samarbetets huvudområden

och riktlinjerna för samarbetet

att riksdagen med anledning av propositionens yrkande 2 och

motion 2000/01:U18 yrkande 2 samt med bifall

till motion 2000/01:U19 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Det övergripande målet för

utvecklingssamarbetet, samarbetets

huvudområden och riktlinjerna för

samarbetet (mom. 2)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Utskottet menar" och på s. 17 slutar med

"yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar i stor utsträckning regeringens

bedömning av hur det fortsatta samarbetet med

Central- och Östeuropa bör utvecklas men menar att

det övergripande målet för samarbetet bör

omformuleras. Demokrati bör enligt utskottets mening

utgöra det övergripande målet för Sveriges

internationella utvecklingssamarbete både vad avser

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa och

vad gäller länderna i tredje världen.

Utgångspunkten är enligt utskottets mening att

varje människa har rätt att leva ett liv i fred och

frihet. Därför är demokrati det enda styrelseskick

som är människan värdigt. Demokrati medför positiva

effekter som gynnar utvecklingen i landet.

Makthavare som vill bli omvalda har ett intresse av

att genomföra samhälleliga förändringar. En positiv

demokratisk och ekonomisk utveckling i det gamla

östblocket ligger i hög grad i Sveriges intresse.

Miljöförstöring kan motverkas och världsekonomin

stimuleras. Påtvingade befolkningsomflyttningar kan

långsiktigt motverkas. Krigsriskerna minskar. Och

sist men inte minst: den enskilda människan kan

åtnjuta större möjligheter att påverka sin

livssituation. I ett läge där många människor runt

om i världen fortfarande plågas av diktatur och

statsterrorism kan få uppgifter vara viktigare än

att sprida demokratins idéer över världen.

Utskottet menar att demokrati och respekt för

mänskliga rättigheter också har ett egenvärde. De är

alltså inte endast ett medel att skapa utveckling

utan en förutsättning för, och en del av, själva

utvecklingsbegreppet. Det handlar om att skapa

anständiga samhällssystem utan förtryck. Sådana

system är i längden utvecklingsbefrämjande också i

ekonomisk mening.

Enligt utskottets uppfattning bör därför riksdagen

formulera om de mål för östsamarbetet som regeringen

beskriver i propositionen så att det tydligt framgår

att målet om att skapa en demokratisk kultur är

avgörande för möjligheterna att uppnå de övriga.

Med vad ovan anförts samt med anledning av

propositionens yrkande 2 och motion U19 (kd) yrkande

1 tillstyrker utskottet motion U18 (fp) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande det övergripande målet för

utvecklingssamarbetet, samarbetets huvudområden

och riktlinjerna för samarbetet

att riksdagen med anledning av propositionens

yrkande 2 och motion 2000/01:U19 yrkande 1

samt med bifall till motion 2000/01:U18

yrkande 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

3. Administrationen av biståndet (mom. 6)

Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och

Karin Enström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Utskottet har" och på s. 21 slutar med

"yrkande 7" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att Sida är ansvarigt för

verkställandet av det svenska utvecklingsstödet till

Central- och Östeuropa.

Enligt utskottets mening är stödet av väsentligt

annan karaktär än det stöd till de utvecklingsländer

som Sida annars hanterar. Länderna i Central- och

Östeuropa är inte underutvecklade, utan

felutvecklade, med stor potential för framtiden. Det

är därför olämpligt, menar utskottet, att stödet

fortsätter att gå via Sida.

Enligt utskottets uppfattning bör således stödet

till Öst- och Centraleuropa överföras till UD. Detta

bör ges regeringen till känna.

Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet motion

U17 (m) yrkande 7.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande administrationen av biståndet

att riksdagen med bifall till motion U17 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

4. Utvecklingssamarbetet med Central- och

Östeuropa och Kyotoprotokollet (mom. 16,

motiveringen)

Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och

Karin Enström (alla m) och Karl-Göran Biörsmark (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33

börjar med "Utskottet har" och på s. 34 slutar med

"blir positiv" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att EU-kommissionen i sin

grönbok redovisar att koldioxidutsläppen inom EU

kommer att öka med minst 5,2 % under åren 1990-

2010. Om Sverige och Tyskland skulle genomföra sin

planerade kärnkraftsavveckling kommer

koldioxidutsläppen att öka med 16 %. Utskottet menar

att detta är ytterst alarmerande siffror.

Utskottet vill framhålla att även om det för år

1999 redovisas låga ökningar sammanhänger detta med

att den ekonomiska tillväxten i stort sett stått

stilla detta år, och det kan därför inte tolkas som

något trendbrott. Utskottet anser att fromma

målsättningar i befintliga svenska mångårsplaner får

behandlas med yttersta försiktighet.

Situationen på klimatområdet är allvarlig,

menar utskottet. Det är därför ytterst

angeläget att Sverige - i enlighet med

motion U17 yrkande 12 - inte använder

stödet till Central- och Östeuropa som en

möjlighet att begränsa sina egna

ansträngningar när det gäller att uppnå

Kyotoprotokollets intentioner.

5. Åtgärder för att höja säkerheten beträffande

kärnkraften i Central- och Östeuropa

(mom. 18)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med "Utskottet kan konstatera" och på s. 36

slutar med "yrkandena 15 och 16" bort ha följande

lydelse:

Utskottet är starkt kritiskt mot regeringens

hantering av Östersjömiljarderna. Utskottet

konstaterar att kritik även har framkommit i den

granskning som genomförts av Riksdagens revisorer.

Projekt, som drivits inom ramen för

Östersjömiljarderna, har bl.a. gått in på Sidas

område och skapat ett onödigt dubbelarbete.

Utskottet menar att den bristande säkerheten i

kärnkraftverken i många av länderna utgör ett

allvarligt miljöhot mot hela vår kontinent.

Utskottet menar därför att det var ett felaktigt

beslut att i förtid stänga av reaktorn Barsebäck 1

och vill understryka att reaktorn åter bör startas

upp. Det finns behov för säkra kärnkraftsreaktorer i

en allt mer internationellt integrerad

energimarknad.

Ett delmål måste också vara att främja

energihushållning och effektivare energidistribution

så att det totala energianvändandet kan hållas

tillbaka.

Enligt utskottets uppfattning främjas kärnsäkerhet

av politisk stabilitet, rättssäkerhet, öppen

opinionsbildning och ekonomisk utveckling i de

regioner där kärnkraftverken finns.

Det finns även ett stort behov av direkta åtgärder

för att höja säkerheten vid befintliga anläggningar,

menar utskottet. Utskottet vill därför understryka

behovet av att additionella medel därför avsätts för

åtgärder som höjer kärnsäkerheten i Östeuropa.

Utskottets slutsats är att med de medel som finns

tillgängliga inom Östersjömiljard 2 bör insatser

göras för att förbättra säkerheten kring den

verkligt farliga kärnkraften i vårt närområde, den i

länderna i Central- och Östeuropa.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion U18 (fp)

yrkandena 15 och 16.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande åtgärder för att höja

säkerheten beträffande kärnkraften i Central-

och Östeuropa

att riksdagen med bifall till motion U18 yrkandena

15 och 16 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

6. Sverige och Estlands, Lettlands

respektive Litauens medlemskapsansökningar

till Nato (mom. 19)

Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och

Karin Enström (alla m) och Karl-Göran Biörsmark (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Utskottet har" och på s. 37 slutar med

"yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inledningsvis konstatera att de

baltiska länderna alla önskar vinna medlemskap i

Nato. Utskottet menar att det är av grundläggande

betydelse att de baltiska länderna blir medlemmar i

både EU och Nato för att uppnå varaktig trygghet i

Östersjöområdet. Det är utskottets mening att vi

själva lever tryggare med tryggare grannar.

Utskottet vill framhålla att Sveriges militära stöd

till dessa länder är av stor betydelse, men det

krävs också att regeringen gör en tydlig politisk

markering om vikten av Natomedlemskap för de

baltiska länderna. Det uttryckliga stöd till

Natomedlemskap som statsministern uttalade i

Baltikum måste fullföljas, menar utskottet.

Vidare vill utskottet betona att den dag samtliga

nordiska och baltiska länder delar samma

säkerhetsordning kommer byggande av gemensamma

lösningar liksom samarbete att underlättas.

Enligt utskottets mening förtjänar Estlands,

Lettlands och Litauens strävan att bli Nato-

medlemmar Sveriges fulla stöd. Därmed skapas

möjlighet för dessa länder att komma med i en

europeisk säkerhetsordnings alla delar.

Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet motion

U17 (m) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande Sverige och Estlands,

Lettlands respektive Litauens

medlemskapsansökningar till Nato

att riksdagen med bifall till motion U17 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

7. Avskaffande av Östersjömiljarderna

(mom. 24)

Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och

Karin Enström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.

41 börjar med "Utskottet noterar" och på s. 44

slutar med "yrkande 15" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar inledningsvis att de s.k.

Östersjömiljarderna hanteras helt vid sidan av det

övriga östbiståndet. Utskottet finner inte detta

acceptabelt. Utskottet menar när det gäller

östsamarbetet att Östersjömiljarderna innebär en

uppsplittring av det totala samarbetet. Det leder

till brister i samordning mellan

utvecklingssamarbetets olika delar och till att det

totala stödet till Central- och Östeuropa förlorar i

effektivitet och försämras.

Det är dessutom felaktigt, menar utskottet, att

stödja projekt i andra länder för att öka

sysselsättningen i Sverige. När bidrag utgår endast

till svenska företag kan det inte anses vara ett

stöd till andra länder. Det skapar i stället

konkurrenssnedvridningar och motverkar strävan att

åstadkomma en rationell resursanvändning.

Utskottet noterar att flera granskningar vad gäller

Östersjömiljard 1 tidigare har genomförts, bl.a. av

konstitutionsutskottet och av Riksdagens revisorer.

Analyser av ärendets hantering har även gjorts inom

Utrikesdepartementet. I samband med dessa

granskningar har problem bl.a. vad gäller mål,

upphandling och dokumentation uppmärksammats.

Utskottet menar att anslaget Näringslivsutveckling

i Östersjöregionen bör avskaffas.

Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet

motion U17 (m) yrkande 15.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha

följande lydelse:

24. beträffande avskaffande av

Östersjömiljarderna

att riksdagen med bifall till motion U17 yrkande 15 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Särskilt yttrande

Det svenska suveränitetsstödet till

Estland, Lettland och Litauen (mom. 20)

Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och

Karin Enström (alla m) anför:

Det svenska suveränitetsstödet till Estland,

Lettland och Litauen bör fortsätta. Det är en

uppgift som inte hanteras inom ramen för EU:s

förmedlemskapsstrategi eller stödprogram. I både

byggande av demokratiska försvarsmakter och civil

säkerhet kan de nordiska länderna spela en viktig

roll i regionens utveckling.

Detta stöd bör inte automatiskt avvecklas när de

baltiska staterna blir EU-medlemmar, utan fortgå så

länge behovet kan bedömas kvarstå.

Innehållsförteckning