Bet. 2001/02:AU10

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2001/02:AU10

Ett system för individuell kompetensutveckling

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet proposition

2001/02:175 Ett system för individuell

kompetensutveckling jämte två motioner som väckts

med anledning av propositionen. En av dessa är en

gemensam partimotion av Moderaterna,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet där

de presenterar sitt förslag till system för

individuell kompetensutveckling. I betänkandet

behandlas också motioner från den allmänna

motionstiden som rör frågor om kompetensutveckling.

Utskottet biträder regeringens förslag som innebär

i huvudsak följande.

Riksdagen skall godkänna riktlinjer för ett system

för individuell kompetensutveckling. En utgångspunkt

för systemet skall vara att individen deltar med

eget sparande på kompetenssparkonto. Den

kompetensutveckling som systemet skall stimulera ges

en vid definition. Den enskilde individen bör ges

möjlighet att med vissa begränsningar göra

skattemässigt avdragsgilla insättningar på

kompetenssparkonton. En stimulans för arbetsgivare

att göra inbetalningar på en anställds

kompetenssparkonto skall införas. Räntan på

kompetenssparkonton beskattas som vanlig

kapitalinkomst. Inledningsvis förvaltas

kompetenssparkonton av en statlig myndighet. Uttag

från kompetenssparkonto beskattas som inkomst av

tjänst. Vid uttag i anslutning till

kompetensutveckling bör det ges en stimulans i form

av en kompetenspremie vars storlek bl.a. beror på

längden på kompetensutvecklingen. Premien bör ges i

form av en skattereduktion.

Regeringen anser att systemet bör träda i kraft

den 1 juli 2003. Under hösten 2002 avser regeringen

att återkomma till riksdagen med förslag till den

lagstiftning som behövs.

Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och

Folkpartiet reserverar sig till förmån för den

gemensamma motionen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avslag på propositionen

Riksdagen avslår motion 2001/02:A8 yrkandena 1

och 2 (m).

2. Utgångspunkter m.m. för ett system för

individuell kompetensutveckling

Riksdagen godkänner regeringens förslag till

riktlinjer för ett system för individuell

kompetensutveckling såvitt avser systemets

utgångspunkter och syfte, val av sparmodell,

avsättningsmöjligheter m.m. och förvaltning av

medel på kompetenssparkonto. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:175 i motsvarande

delar samt avslår motionerna 2001/02:A9 yrkandena

1-4 (m, kd, c, fp), 2001/02:A204 yrkande 6 (kd),

2001/02:A223 (m), 2001/02:A229 yrkande 12 (fp),

2001/02:A295 (s), 2001/02:A367 yrkande 21 (kd),

2001/02:Sf395 yrkande 2 (fp), 2001/02:So637

yrkande 6 (fp), 2001/02:N263 yrkande 3 (c) och

2001/02:N315 yrkande 8 (m).

Reservation (m, kd, c, fp)

3. Riktlinjer i övrigt för ett system för

individuell kompetensutveckling

Riksdagen godkänner regeringens förslag i övrigt

till riktlinjer för ett system för individuell

kompetensutveckling. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:175 i de delar som inte omfattas

av vad utskottet föreslagit ovan.

Stockholm den 28 maj 2002

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-

Erik Österberg (s), Hans Andersson (v), Mikael

Odenberg (m), Björn Kaaling (s), Stefan Attefall

(kd), Kent Olsson (m), Laila Bjurling (s), Patrik

Norinder (m), Kristina Zakrisson (s), Camilla Sköld

Jansson (v), Henrik Westman (m), Barbro Feltzing

(mp), Elver Jonsson (fp), Anders Karlsson (s),

Cinnika Beiming (s), Magnus Jacobsson (kd) och Agne

Hansson (c).

2001/02

AU10

Redogörelse för ärendet

Efter en överenskommelse med Vänsterpartiet och

Miljöpartiet föreslog regeringen i

budgetpropositionen för 2000 (prop. 1999/2000:1) att

det skulle avsättas medel för att stimulera

individuell kompetensutveckling. Enligt förslaget

skulle det avsättas 1,35 miljarder kronor för år

2000 och därefter 1,15 miljarder kronor årligen.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens

förslag (prop. 2000/01:1, bet. 2000/01:FiU11, rskr.

2000/01:41). Med anledning av detta

ställningstagande beslutade regeringen den 20

december 1999 att tillkalla en särskild utredare som

fick i uppdrag att lämna förslag till hur avsatta

medel för individuell kompetensutveckling

effektivast skulle disponeras (Dir. 1999:106).

Utredningen, som tog namnet IKS (individuellt

kompetenssparande), lämnade i maj 2000 ett

delbetänkande, Individuellt kompetenssparande - en

stimulans för det livslånga lärandet (SOU 2000:51).

Den 15 december 2000 överlämnade utredningen sitt

slutbetänkande, Individuellt kompetenssparande, IKS

- med start 2002 (SOU 2000:119). Betänkandena har

remissbehandlats.

Den 27 mars 2002 beslutade regeringen att inhämta

Lagrådets yttrande över ett förslag om ett antal

lagbestämmelser för ett system avseende sparande för

individuell kompetensutveckling. Förslaget var inte

fullständigt, utan i lagrådsremissen framhölls att

det skulle erfordras kompletterande bestämmelser i

många hänseenden. Regeringen avsåg att under hösten

2002 återkomma med förslag i en rad olika frågor

till riksdagen.

I sitt yttrande riktade Lagrådet stark kritik mot

metoden att dela upp en och samma lagreform i två

separata lagstiftningsärenden och ansåg att samtliga

lagbestämmelser borde granskas och bli föremål för

riksdagens beslut i ett sammanhang. Lagrådet ansåg

också att den föreslagna tidpunkten för

ikraftträdande, den 1 januari 2003, borde

senareläggas. Enligt Lagrådet borde lagstiftningen i

varje fall inte träda i kraft före den 1 juli 2003.

Regeringen har med anledning av Lagrådets kritik

valt att förelägga riksdagen ett förslag som innebär

att riksdagen i detta skede endast skall ta

ställning till grunderna i systemet. Regeringen

avser att återkomma med en kompletterande

proposition hösten 2002, där systemet närmare

utvecklas och ett fullständigt lagförslag

presenteras. Regeringen delar Lagrådets uppfattning

att lagbestämmelserna inte bör träda i kraft förrän

den 1 juli 2003. Enligt regeringen kommer detta inte

att påverka tidsplanen för införandet av systemet.

Med anledning av propositionen har det väckts två

motioner. I en flerpartimotion lägger Moderaterna,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

fram ett gemensamt förslag för ett system för

individuell kompetensutveckling.

I betänkandet behandlar utskottet också ett antal

motioner från den allmänna motionstiden som tar upp

frågor om kompetensutveckling.

Utbildningsutskottet har avgett ett yttrande som

framgår av bilaga 2.

Under ärendets beredning har utskottet mottagit en

skrivelse från Svenska Bankföreningen.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ställer sig bakom regeringens

förslag till riktlinjer för ett nytt system

för individuell kompetensutveckling.

Jämför reservation (m, kd, c, fp).

Propositionen

Som framgår av redogörelsen ovan föreslår regeringen

att riksdagen endast skall godkänna riktlinjer för

ett nytt system för individuell kompetensutveckling.

I riktlinjerna ingår utgångspunkterna för och syftet

med systemet enligt avsnitt 3.1 i propositionen. Det

ingår också vissa grundläggande bedömningar som

återfinns i olika avsnitt i propositionen. Dessa är

val av sparmodell (avsnitt 4.1),

avsättningsmöjligheter m.m. (avsnitt 4.2),

förvaltning av medel på kompetenssparkonto (avsnitt

4.3), utformning av och villkor för kompetenspremien

(avsnitt 5), systemets förhållande till andra system

(avsnitt 6.1), principer för organisationen (avsnitt

7) samt informationsinsatser, uppföljning och

utvärdering (avsnitt 10).

De delar av propositionen som riksdagen har att ta

ställning till kan i korthet beskrivas på följande

sätt.

I propositionen konstateras att de medel som

hittills har avsatts för kompetensutveckling vid

utgången av 2002 kommer att uppgå till 3,65

miljarder kronor inklusive avsättningen för år 2002.

Regeringen betonar att det system som föreslås skall

vara ett komplement till befintliga system inom

utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken till gagn

för utvecklingen av arbetslivet i vid mening. Enligt

regeringen är det angeläget att komplettera vad som

görs inom dessa politikområden genom att ge enskilda

individer möjlighet att efter sina behov utveckla

den egna kompetensen. Regeringen anser att viktiga

utgångspunkter skall vara följande:

· Individen deltar med eget sparande på

kompetenssparkonto.

·

· Den kompetensutveckling som systemet stimulerar

ges en vid definition.

·

· Systemet är förenligt med en väl fungerande

kapitalmarknad och med EG:s regler.

·

· Stimulanserna koncentreras till

kompetensutvecklingstillfället och är

tillräckligt stora för att individer med

begränsade möjligheter att spara skall finna

systemet attraktivt.

·

· Arbetsgivare ges möjlighet att bidra till

uppbyggnaden av kompetenssparkonton.

·

· Stimulanserna finansieras genom de

energiskattehöjningar som skett som en del av den

gröna skatteväxling som inleddes år 2000.

·

När det gäller val av sparmodell är det regeringens

uppfattning att man bör använda sig av en s.k. öppen

modell, vilket innebär att individerna har möjlighet

att disponera kontomedlen fritt utan straffavgifter.

Regeringen anser därför att sparmodellen bör

utformas så att fysiska personer ges möjlighet att

med skattemässig verkan göra insättningar på

kompetenssparkonto som de kan disponera fritt.

Avkastning på behållning på kompetenssparkonto

beskattas som personlig kapitalinkomst, dvs. 30 % av

avkastningen. De insatta medlen på kontot får

disponeras utan några sanktioner. Regeringen anser

inte att sparade kompetensmedel skall kunna

omvandlas till pension.

Enligt regeringen bör avsättningsmöjligheterna

utformas så att en fysisk person får göra avdrag vid

inkomstbeskattningen för insättningar på

kompetenssparkonto med maximalt 25 % av ett

inkomstbasbelopp per år. Insättningar på

kompetenssparkonto bör kunna ske t.o.m. det

inkomstår kontohavaren fyller 60 år.

Arbetsgivarna skall ges möjlighet att förstärka

systemet genom insättning på en anställds

kompetenssparkonto. Arbetsgivare som gör en sådan

insättning bör få en skattelättnad som motsvarar en

nedsättning med 10 procentenheter av

arbetsgivaravgifterna på det insatta beloppet.

Uttag från kompetenssparkonto bör kunna göras utan

åldersgräns för kontohavaren och beskattas som

tjänsteinkomst. Behållning på kompetenssparkonto bör

tas upp till beskattning med början det år

kontohavaren fyller 61 år och avslutas det år

kontohavaren fyller 64 år. Vid dödsfall bör

kontobehållningen tas upp till beskattning i

dödsboet.

De grundläggande skattereglerna för insättning på

och uttag från kompetenssparkonto bör kompletteras

med följdändringar i annan lagstiftning. Regeringen

avser att återkomma i dessa frågor.

För att möjliggöra en snabb introduktion av

systemet bör sparandet inledningsvis ske genom

inlåning på konton som förvaltas av en statlig

myndighet. Vilken myndighet som är lämplig som

kontoförvaltare bör utredas i särskild ordning.

Regeringen anser dock att man bör överväga

möjligheten att låta individen spara i olika

institut, exempelvis banker och försäkringsbolag.

Regeringen skall återkomma med en analys av denna

fråga, bl.a. när det gäller de EG-rättsliga aspekter

som då aktualiseras.

Räntan på kompetenssparkonto bör sättas så att

nivån blir väl avvägd samtidigt som riskerna för den

enskilde minimeras.

När en person tar ut medel i syfte att genomgå

kompetensutveckling skall en särskild

kompetenspremie utgå. Den maximala premien skall

uppgå till 25 % av ett inkomstbasbelopp per

kalenderår. Full premie bör utgå vid ett års

heltidsstudier, dvs. 200 studiedagar. Vid lägre

antal studiedagar reduceras den maximala premien

proportionellt. Ingen premie bör utgå vid

kompetensutveckling som understiger fem dagar.

Storleken på premien bör inte överstiga 50 % av det

belopp som tas ut från kontot under kalenderåret.

Oberoende av antalet utbildningsdagar bör dock ett

fast belopp med 1 000 kr utges under förutsättning

att minst 5 000 kr tas ut från kontot. Det fasta

beloppet bör utges högst vart tredje år.

Kompetenspremie bör utgå tidigast för året efter det

att individen fyllt 25 år. Möjligheten till särskild

skattejämkning så att kompetenspremien tillfaller

individen under utbildningstiden bör undersökas.

Avgränsningen av vad som skall anses vara tillåten

kompetensutveckling bör utgå från att

kompetensutveckling skall ges en så vid definition

som möjligt. Systemet skall vara så administrativt

enkelt och överblickbart som möjligt. Subventionen i

systemet gör det emellertid angeläget att avgränsa

den kompetensutveckling som kan berättiga till

kompetenspremier. Det är viktigt att de

utbildningar, kurser, praktikplatser och annan

kompetensutveckling som erbjuds är seriösa och

håller god kvalitet. Inledningsvis bör systemet

därför omfatta utbildningar, kurser och praktik som

anordnas inom de offentliga utbildningsväsendena för

barn och ungdom respektive vuxna, universitet och

högskolor, folkbildning, kvalificerad

yrkesutbildning samt kompletterande utbildningar som

står under statlig tillsyn. Därutöver bör sådan

utländsk utbildning ingå för vilken Centrala

studiestödsnämnden får bevilja studiestöd.

Regeringen anser att det är ytterst angeläget att

systemet snabbt får en fungerande organisation som

kan inkludera även andra anordnare av utbildning och

kompetensutveckling. Regeringen avser därför att

återkomma med förslag om övriga

kompetensutvecklingsanordnares medverkan och hur

prövning och godkännande av dessa anordnare skall

hanteras.

Enligt regeringen kommer införandet av

individuellt kompetenssparande att kräva tydliga och

väl planerade informationsinsatser från statens

sida. Regeringen skall under hösten 2002 återkomma

med kompletterande förslag avseende organisationen,

där även frågor som rör information kommer att

beaktas.

SCB bör få ansvar för den löpande uppföljningen av

kompetenssparandet. För utvärdering och djupare

analyser av kompetenssparandets effekter bör

lämpliga myndigheter få i uppdrag att genomföra

samordnade utvärderingar på nationell nivå.

Fristående forskningsprojekt där kompetenssparandet

studeras och utvärderas bör också stimuleras.

Regeringen avser att löpande redovisa de

offentlig-finansiella effekterna av systemet i

kommande budgetpropositioner och ekonomiska

vårpropositioner.

Motioner

Med anledning av propositionen har det väckts två

motioner, A8 och A9.

I den gemensamma motionen A9 presenterar

Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och

Folkpartiet sitt förslag om hur ett system för

individuell kompetensutveckling bör utformas.

Motionen behandlar vissa av de frågor som

aktualiserats i propositionen. Övriga frågor, som

inte berörs särskilt i motionen, anser partierna

inte behöver bli föremål för riksdagsbeslut i vår.

Enligt motionärerna kan beslut i dessa delar fattas

först när riksdagen behandlar ett fullständigt

förslag som även innehåller lagförslag.

Inledningsvis framför partierna kritik mot

regeringens sätt att handlägga frågan om individuell

kompetensutveckling. De hänvisar till att de

nödvändiga reformerna gång på gång har skjutits på

framtiden, trots att riksdagen under flera år har

avsatt budgetmedel för ändamålet och trots att

utredningen om kompetenssparande presenterat sitt

slutbetänkande år 2000.

Enligt partierna är det viktigt att Sverige

återfår sin forna ställning i toppen av den s.k.

välståndsligan. Dagens situation är bekymmersam. I

många kommuner är en tredjedel av den arbetsföra

befolkningen antingen arbetslös, föremål för någon

arbetsmarknadspolitisk insats eller

förtidspensionerad.

Arbetslivet genomgår en snabb förändring.

Globalisering och teknikintensifiering leder till

ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Det blir allt

vanligare att en person har varit anställd hos flera

olika arbetsgivare och att man växlar mellan

utbildning och arbete. Utbildningen är en färskvara,

och många gamla yrken är på tillbakagång samtidigt

som nya tillkommer.

Det är viktigt att man understöder det livslånga

lärandet och ökar människors möjligheter att

förkovra sig och utvecklas. Utbildning och kompetens

är nyckelord för framtidens arbetsmarknad. Därför

skall ett system införas för sparande till

kompetensutveckling. Systemet skall vara

individuellt och frivilligt. Kompetenssparande

främjar möjligheterna för individen att utbilda sig

vidare. När kompetensen stärks ökar den enskildes

trygghet på arbetsmarknaden liksom benägenheten att

pröva utmaningar i arbetslivet. Ökade möjligheter

till kompetenssparande är därför en viktig komponent

i en strategi för långsiktig tillväxt.

Kompetenssparande är inte bara positivt ur ett

individperspektiv. Sådant sparande bidrar till

kompetenshöjning och därmed till att begränsa

arbetslösheten. Landets förmåga att stå emot

ekonomiska kriser förstärks (yrk. 1).

Systemet skall bygga på en möjlighet för fysiska

personer att med skattemässig verkan göra

insättningar på individuella kompetenssparkonton.

Det skall inte bara gälla för anställda, utan det är

också viktigt att egenföretagare ges möjlighet att

kompetensspara.

Medlen på kompetenssparkontot är individens egna

och skall kunna användas till sådan

kompetensutveckling som den enskilde själv

bestämmer. Kompetensutveckling bör ges en vid

definition. Om sparmedlen inte kommer till

användning för kompetensutveckling bör de kunna

användas för att förstärka pensionen (yrk. 2).

Den föreslagna avdragsrätten är otillräcklig för

att nå reformens syfte. Avdragsrätten bör gälla för

insättningar upp till ett prisbasbelopp per år.

För låginkomsttagare bör det införas någon form av

extra skattekredit eller bidrag.

Arbetsgivarnas medverkan är viktig för att stödja

och utveckla individernas kontinuerliga

vidareutbildning. Det är angeläget att få deras

medverkan bl.a. därför att kapitalet i systemet då

kan byggas upp i en snabbare takt. I syfte att

stimulera arbetsgivare att bidra till den anställdes

egna utbildningssparande bör det införas en rätt

till avdrag för sociala avgifter vid avsättningar

till den anställdes kompetenssparkonto (yrk. 3).

Partierna avvisar förslaget att medlen skall

förvaltas av en myndighet. I stället anser de att

medlen bör förvaltas av banker och andra finansiella

institut. Kostnaderna minskar eftersom det redan

finns en "infrastruktur". Det är viktigt att

kompetenssparandet blir attraktivt genom att det

råder stor valfrihet för spararna vad gäller både

olika typer av sparande och sparinstitut.

Avkastningen skall inte beskattas som

kapitalinkomst. I stället skall avkastningen

beskattas på samma sätt som gäller för det

individuella pensionssparandet. Det innebär att

avkastningen bör beskattas med 15 % (yrk. 4).

Carl Erik Hedlund och Catharina Hagen (m) anser i

motion A8 (yrk. 1 och 2) att det föreslagna systemet

är tungt och byråkratiskt samt att det har dålig

träffsäkerhet. Enligt motionärerna är systemet bl.a.

lätt att manipulera och det ger ingen stimulans till

arbetsgivarna. De föreslår därför att propositionen

avslås. Enligt motionärerna finns det redan i dag

framgångsrika system för hur kompetenssparande kan

se ut och man bör i stället använda sig av dessa.

I flera motioner från allmänna motionstiden framförs

krav på införande av kompetenskonton.

Moderaterna förordar i partimotion N315 (yrk. 8) att

det införs individuella kompetenskonton. I

kommittémotion A223 anser Moderaterna att man bör

pröva möjligheten att införa ett individuellt

utbildningssparande.

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A367 (yrk.

21) att ett utbildningskonto bör inrättas för att

främja ett lärande under hela livet. Ett liknande

krav framställer Kristdemokraterna i kommittémotion

A204 (yrk. 6).

Centerpartiet föreslår i partimotion N263 (yrk. 3)

att det införs ett individuellt kompetenskonto.

I tre partimotioner, A229 (yrk. 12), Sf395 (yrk. 2)

och So637 (yrk. 6), föreslår Folkpartiet att det

införs individuella kompetenskonton.

I motion A295 av Hans Stenberg och Göran Norlander

(s) föreslås att nuvarande regler ändras för att

möjliggöra stöd för kompetensutveckling för

ensamföretagare.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera att

den snabba utvecklingen i arbets- och samhällslivet

och den demografiska utvecklingen kommer att ställa

ökade krav på kompetensutveckling.

Kunskapssamhällets utmaningar ställer högre krav på

kompetens.

Både nationellt och internationellt finns en

utbredd samstämmighet kring dagens

utvecklingstrender i samhälls- och arbetslivet, som

innebär att det krävs en kontinuerlig uppgradering

och utveckling av kompetensen. De kvalificerade

arbetena har kommit att utgöra en allt större andel

av arbetena på arbetsmarknaden. Detta innebär att

det på en arbetsmarknad som präglas av teknologisk

utveckling, rationaliseringar och internationell

konkurrens kan den kunskap som individen förvärvat i

unga år snabbt bli otillräcklig eller föråldrad.

Vidare ökar kraven i takt med att

informationsmängden ökar och den nya tekniken blir

en naturlig del av vardagen.

Som regeringen påpekar har kompetensutveckling

stor betydelse för samhällets, företagens och den

enskildes utveckling. En högre kunskapsnivå

förknippas med ökad produktivitet och tillväxt. Den

ekonomiska betydelsen av utbildning och

kompetensutveckling kompletteras av förbättrade

anställnings- och arbetsförhållanden i en bred

bemärkelse. Kompetensutvecklingen kan ge individen

möjlighet att utveckla sin yrkesmässiga identitet,

vilket i förlängningen skapar förutsättningar att

finna nya och mer stimulerande arbetsuppgifter. Till

detta kommer förhållandet att arbetsplatsernas

organisation förändras alltmer. Hierarkiska

organisationsmodeller ersätts av plattare

organisationer. Denna utveckling ställer krav på de

anställdas flexibilitet och kompetens.

Ett ökat inslag av kompetensutveckling i

arbetslivet är som regeringen påpekar ofta av

avgörande betydelse för svenska företags möjligheter

att hävda sig i en allt starkare internationell

konkurrens. Den svenska exportindustrin utgörs till

stor del av företag som tillverkar högteknologiska

produkter och därför har stora krav på kontinuerlig

utveckling av sina arbetstagare. Det är viktigt att

företag snabbt kan förändra sina produktionssystem

och utbudet av varor och tjänster för att kunna möta

de krav kunderna ställer.

Utskottet vill i detta sammanhang poängtera att

det finns behov av kompetensutveckling även inom

andra sektorer i samhället för att möta framtida

krav på förändringar. Detta gäller särskilt inom

tjänstesektorn och inte minst inom vård, skola och

omsorg. Det finns också stora behov av ökad

kompetens inom småföretagen.

Sverige har i ett internationellt perspektiv ett

högt deltagande i personalutbildning. Statistiken

visar dock att olika grupper på arbetsmarknaden inte

får lika stor del av dessa satsningar. Lägre

utbildade deltar i mindre utsträckning än högre

utbildade, och yngre liksom äldre deltar i mindre

utsträckning än medelålders. Personalutbildning

genomförs i mindre omfattning i små företag än i

större. Statistiken visar också att

personalutbildning snarare koncentreras till

tillsvidareanställda än till personer med

tidsbegränsade anställningar. Inte heller

deltidsarbetande deltar i lika stor utsträckning som

heltidsarbetande. Trots kvinnors väldokumenterade

större benägenhet att studera innebär detta

sammantaget att kvinnor missgynnas i fördelningen av

dagens verksamhetsrelaterade utbildning. Utskottet

vill betona vikten av att personalutbildning eller

verksamhetsrelaterad utbildning förstärks och blir

mer jämlikt fördelad. Detta måste ses som en mycket

viktig investering för framtiden till gagn för såväl

individerna som för verksamheterna och Sveriges

ekonomi.

Staten har också ett intresse av ökad

kompetensutveckling. Genom att öka omfattningen av

kompetensutvecklingen underlättas rörlighet och

strukturomvandling. Den anställdes anställbarhet

stärks, och därigenom minskar risken för utslagning.

Risken för uppsägningar minskar också. Staten har

även ett fördelningspolitiskt intresse för

utbildning och kompetensutveckling liksom ett

intresse av att bryta den könssegregerade

arbetsmarknaden.

För att möta dessa krav på ökad utbildning och

kompetensutveckling är det viktigt att olika

åtgärder vidtas som kan ge effekter på både kort och

lång sikt. Utskottet vill i detta sammanhang

framhålla de omfattande satsningar som sker inom

ramen för den reguljära utbildningen. Under våren

2001 beslutade riksdagen om en strategi för

utvecklingen av vuxnas lärande på grundskole- och

gymnasienivå där individualisering och flexibilitet

skall möjliggöra studier på olika stadier och inom

olika ämnesområden. Det s.k. kunskapslyftet har

pågått sedan 1997 och är en unik satsning på

vuxenutbildning som under en femårsperiod når en

bred målgrupp och ger ca 800 000 vuxna möjlighet att

komplettera sin tidigare utbildning. Ett nytt riktat

statsbidrag till kommunernas utbildning för vuxna

och folkhögskolan införs för perioden 2003-2005.

Statsbidraget innebär att staten åtar sig

finansieringen av ca 47 000 årsstudieplatser i

kommunerna och 7 000 platser inom folkhögskolan. Den

1 januari 2002 infördes en kvalificerad

yrkesutbildning. Det är en reguljär utbildningsform

på eftergymnasial nivå med stark

arbetslivsanknytning. Mellan åren 1997 och 2003

byggs högskolan ut med ca 100 000 nya platser.

Utskottet vill också framhålla de satsningar som

gjorts inom arbetsmarknadspolitiken och då främst

arbetsmarknadsutbildningen för individer som är

eller riskerar att bli arbetslösa. Inom ramen för

arbetsmarknadspolitiken finns det möjlighet för

arbetsgivare att få statligt stöd för utbildning av

anställda. Till detta kommer de stöd som ges till

personalutbildning. Staten medverkar i arbetet för

utveckling av mänskliga resurser i arbetslivet genom

Växtkraft mål 3 inom EU:s strukturfonder. Företag

och förvaltningar kan inom ramen för denna

verksamhet få ersättning för motsvarande 20 % av

bruttolönen för den tid de anställda deltar i

kompetensutveckling. Vidare finns det en möjlighet

för arbetsgivare att dra av sina kostnader för

kompetensutveckling om utbildningen är

verksamhetsrelaterad.

Syftet med ett system för individuell

kompetensutveckling är att stärka individens

ställning på arbetsmarknaden och att öka

förutsättningarna för personlig utveckling. Det är

endast ett komplement till redan befintliga system

inom utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Det

är enligt utskottets uppfattning viktigt att de

befintliga systemen utvecklas och förbättras.

Utskottet vill understryka att huvudansvaret för

kompetensutvecklingen inom arbetslivet ligger på

arbetsgivarna. Parterna på arbetsmarknaden har dock

ett gemensamt ansvar för att kompetensutveckling

kommer till stånd genom kollektivavtal och andra

initiativ. Utskottet skulle därför välkomna att

ytterligare former av kollektivavtalsreglerade

system för kompetensutveckling kommer till stånd.

Som påpekats ovan kan ett system för stimulans av

individuellt kompetenssparande ytterligare bidra

till den enskildes möjlighet till

kompetensutveckling. Detta gäller särskilt i ett

längre perspektiv.

Utskottet kan konstatera att det råder en bred

politisk enighet om att det är värdefullt att införa

någon form av kompetenssparande. Som framgår av

propositionen har särskilda medel avsatts i budgeten

för detta ändamål. Enligt utskottets uppfattning är

det angeläget att så snart som möjligt komma i gång

med ett system för kompetenssparande. Det är därför

viktigt att man slår fast riktlinjerna för hur ett

sådant system skall se ut. Utskottet har ingen

invändning mot att i detta skede endast behandla mer

övergripande frågor för att regeringen sedan under

hösten skall kunna lägga fram ett fullständigt

förslag. Enligt utskottets uppfattning bör denna

ordning inte heller leda till någon försening av

reformen. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom

det krav som framförs i motion A8 yrkandena 1 och 2

(m) som bl.a. innebär att propositionen bör avslås.

Motionen bör därför avslås.

Utskottet övergår nu till att behandla frågor om

riktlinjer för systemet och kommer då också in på de

invändningar som framförs i motion A9.

Inledningsvis kan konstateras att det av

regeringen föreslagna systemet innebär att både

anställda och företagare kommer att omfattas. Enligt

utskottet är det angeläget att systemet genom sina

delkomponenter blir attraktivt för breda grupper av

befolkningen och att systemet i faktisk funktion får

ett tillfredsställande fördelningspolitiskt utfall.

Behovet av återkommande utbildning och

kompetensutveckling är stort, oavsett tidigare

utbildningsbakgrund. Systemet måste också vara

enkelt och överblickbart.

Den sparmodell som regeringen har valt är en s.k.

öppen modell som innebär att fysiska personer ges

möjlighet att disponera kontomedlen fritt. Enligt

utskottets mening innebär den valda modellen att

systemet blir flexibelt samtidigt som riskerna för

inlåsning undviks. Genom att den enskilde får en

kompetenspremie vid kompetensutveckling innebär den

valda modellen också att tyngdpunkten kommer att

ligga på kompetensutveckling och inte på sparandet.

Utskottet har därför ingen invändning mot den av

regeringen förordade sparmodellen.

När det gäller frågan om avsättningsmöjligheterna

och arbetsgivarnas medverkan i systemet vill

utskottet anföra följande.

I flerpartimotionen hävdas att regeringens förslag

i fråga om den maximala avsättningen är

otillräckligt för att nå reformens syfte. Utskottet

kan konstatera att en hög avdragsrätt, exempelvis

ett inkomstbasbelopp, innebär att endast personer

med höga inkomster skulle ha möjlighet att spara så

mycket som denna ram skulle medge. Genom att, som

föreslås i motionen, samtidigt tillåta att sparmedel

som inte använts för kompetensutveckling får

användas för att förstärka pensionen skulle

begränsningen som gäller för avdragsrätten vid

pensionssparande kringgås.

Även den i propositionen aviserade öppna

sparmodellen kan få vissa skatteeffekter. En sådan

modell innebär att det kommer att finnas vissa

möjligheter att omfördela inkomster mellan olika år,

och därmed kan den enskilde tillgodogöra sig det

skattemässiga värde som ligger i skillnaden mellan

den marginalskatt som gäller det år inbetalning sker

och den som gäller för utbetalningsåret. Utskottet

delar regeringens uppfattning att

avsättningsmöjligheterna bör begränsas för att

reducera effekterna av detta. Den i propositionen

valda avdragsrätten kommer enligt utskottets

uppfattning att leda till ett tillfredsställande

utfall.

Genom att enligt regeringens modell begränsa

avdragsrätten till 25 % av ett inkomstbasbelopp är

det inte heller nödvändigt med någon begränsning av

hur stor behållningen på kompetenssparkontot skall

få vara.

Utskottet kan också konstatera att

flerpartimotionens förslag inte ryms inom det

finansiella utrymme som riksdagen har fastställt för

reformen.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte

ställa sig bakom den invändning som framförts i

flerpartimotionen när det gäller den maximala

avsättningen.

Det är enligt utskottets mening viktigt att betona

att syftet med medlen är att de skall användas för

kompetensutveckling, inte som ett led i

skatteplanering. Utskottet delar därför inte

uppfattningen att de medel som finns på

kompetenssparkontot bör kunna användas för att

förstärka pensionen.

I likhet med regeringen anser utskottet att

arbetsgivarnas medverkan kan bidra till att systemet

får stor uppslutning och därigenom kan omfatta breda

grupper av befolkningen. För att skapa ett intresse

hos arbetsgivarna att bidra till uppbyggnaden av den

anställdes kompetenssparmedel finns det anledning

att införa någon form av skattelättnad. Utskottet

delar regeringens bedömning att detta bör ske genom

en nedsättning motsvarande 10 procentenheter av

arbetsgivaravgifterna på det insatta beloppet.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att

regeringen i propositionen pekat på att en sådan

nedsättning av arbetsgivaravgifterna eller en

motsvarande skattelättnad som är knuten till

inbetalningar till en anställds kompetenssparkonto

aktualiserar en rad frågor som kräver en närmare

analys. Regeringen pekar bl.a. på att det är

angeläget att välja en lösning som så lite som

möjligt rubbar sambandet mellan avgifter och

förmåner i socialförsäkringssystemet. En annan fråga

är hur reglerna i dessa delar måste utformas så att

de i vissa hänseenden inte kommer i konflikt med EG-

rätten. Av det anförda följer att utskottet inte kan

biträda kravet i flerpartimotionen i fråga om avdrag

för sociala avgifter.

Vad sedan gäller frågan om förvaltningen av

kontona delar utskottet regeringens bedömning. För

att möjliggöra en snabb introduktion av systemet bör

sparandet inledningsvis ske genom inlåning på konton

som förvaltas av en statlig myndighet.

Utskottet vill i likhet med regeringen framhålla

behovet av att det inför introduktionen av systemet

med individuellt kompetensparande genomförs tydliga

och väl planerade informationsinsatser. Staten bör

ha huvudansvaret för dessa insatser. Enligt

utskottets uppfattning har dock de centrala och

lokala parterna på arbetsmarknaden en viktigt

funktion när det gäller att informera om det nya

systemet, inte minst för att få med de lågutbildade

och låginkomsttagarna. Det är också viktig att det i

ett tidigt skede genomförs en aktiv uppföljning av

systemet så att syftet med reformen uppnås.

Utskottet kan också konstatera att

utbildningsutskottet - från sina utgångspunkter - i

yttrandet föreslagit att regeringens förslag till

riktlinjer bör tillstyrkas. I likhet med

utbildningsutskottet vill arbetsmarknadsutskottet

lyfta fram regeringens uttalande om att det inte

heller i fortsättningen kommer att vara möjligt för

enskilda fysiska personer att köpa en

utbildningsplats i högskolan.

Arbetsmarknadsutskottet delar också

utbildningsutskottets uppfattning att det är viktigt

att motsvarande även fortsättningsvis gäller inom

kommunal vuxenutbildning.

Sammanfattningsvis ställer sig

arbetsmarknadsutskottet bakom regeringens förslag

till riktlinjer. Utskottet anser alltså att

riksdagen bör godkänna dessa riktlinjer, vilka

framgår av bilaga 1. Av detta följer att motionerna

A9 yrkandena 1-4 (m, kd, c, fp), A204 yrkande 6

(kd), A223 (m), A229 yrkande 12 (fp), A295 (s), A367

yrkande 21 (kd), Sf395 yrkande 2 (fp), So637 yrkande

6 (fp), N315 yrkande 8 (m) och N263 yrkande 3 (c)

bör avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda

genom vad som anförts.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservation. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

Utgångspunkter m.m. för ett system för

individuell kompetensutveckling (punkt 2) (m,

kd, c, fp)

av Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent

Olsson (m), Patrik Norinder (m), Henrik Westman (m),

Elver Jonsson (fp), Magnus Jacobsson (kd) och Agne

Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner förslag till riktlinjer för ett

system för individuell kompetensutveckling såvitt

avser systemets utgångspunkter och syfte, val av

sparmodell, avsättningsmöjligheter m.m. och

förvaltning av medel på kompetenssparkonto enligt

vad som framförs under Ställningstagande i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:A9 yrkandena 1-4 (m, kd, c, fp) och avslår

dels proposition 2001/02:175 i motsvarande delar,

dels motionerna 2001/02:A204 yrkande 6 (kd),

2001/02:A223 (m), 2001/02:A229 yrkande 12 (fp),

2001/02:A295 (s), 2001/02:A367 yrkande 21 (kd),

2001/02:Sf395 yrkande 2 (fp), 2001/02:So637 yrkande

6 (fp), 2001/02:N263 yrkande 3 (c) och 2001/02:N315

yrkande 8 (m).

Ställningstagande

Inledning

Kompetensutveckling är en fråga som har strategisk betydelse.

Trots detta har regeringen misskött frågan under en

längre tid. Nödvändiga reformer har gång på gång

skjutits på framtiden. Redan år 2000 var en

utredning om individuellt kompetenssparande klar

(SOU 2000:119). Länge var det oklart om regeringen

över huvud taget skulle orka med att åstadkomma den

aviserade propositionen. Till sist kom en

proposition. Den innehåller dock inga lagförslag

utan endast knapphändiga riktlinjer. Därmed har den

viktiga reform som införandet av kompetenssparande

innebär ännu en gång skjutits på en osäker framtid.

Om regeringen hade agerat så att ett system med

individuellt kompetenssparande hade kunnat införas

under 2002 så hade förutsättningar funnits för att

en väsentlig del av de 36 miljarder kronor som under

året återbetalas från SPP till svenska företag hade

kunnat avsättas till kompetenssparande via lokala

överenskommelser. Vi anser därför att regeringen

förtjänar stark kritik för hela sin handläggning av

frågan om individuell kompetensutveckling.

I motion A9 lägger vi fram ett gemensamt förslag

till riktlinjer för ett system för individuell

kompetensutveckling. Vi vill i detta sammanhang

påpeka att SACO och TCO i ett gemensamt

pressmeddelande från den 9 maj i år uppmanat till en

gemensam blocköverskridande uppgörelse om

kompetenssparandet. SACO och TCO anser att

ledamöterna från Miljöpartiet, Vänsterpartiet och

Socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet bör

läsa den borgerliga motionen om individuellt

kompetenssparande. Enligt organisationerna är

motionens förslag klart bättre än det som finns i

propositionen. Vi beklagar att majoriteten i

arbetsmarknadsutskottet inte har visat öppenhet att

diskutera förändringar i regeringens förslag.

Systemets utgångspunkter och syfte

Enligt vår uppfattning är det viktigt att Sverige återfår sin

forna ställning i toppen av den s.k. välståndsligan.

Det är nödvändigt om vi skall kunna skapa det goda

samhället där alla har ett arbete och där sjuka,

gamla och behövande får den vård och omsorg som de

behöver.

I många kommuner är en tredjedel av den arbetsföra

befolkningen arbetslös, deltagande i någon

arbetsmarknadspolitisk insats eller

förtidspensionerad. Särskilt prekär är situationen i

de delar av landet som traditionellt styrts av

Socialdemokraterna under lång tid. Där har enskilda

initiativ, konkurrens med den offentliga sektorn och

entreprenörsanda sällan eller aldrig uppmuntrats.

Arbetslivet genomgår en snabb förändring.

Globalisering och teknikintensifiering leder till

ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Inom det privata

näringslivet omsätts 25-30 % av alla

arbetstillfällen varje år. Det blir allt vanligare

att personer är anställda hos flera olika

arbetsgivare och att personer växlar mellan

utbildning och arbete.

Utbildning blir alltmer en färskvara, och många

gamla yrken är på tillbakagång samtidigt som nya

tillkommer. Länder som vill hävda sig i den

internationella konkurrensen måste anpassa sina

utbildningssystem till denna utveckling.

Enligt vår uppfattning är det viktigt att man

understöder det livslånga lärandet och ökar

människors möjligheter att förkovra sig och

utvecklas. Utbildning och kompetens är nyckelord för

framtidens arbetsmarknad. Därför anser vi att det

skall införas ett system för sparande till

kompetensutveckling. Systemet skall vara

individuellt och frivilligt.

Individuellt kompetenssparande främjar

möjligheterna för individen att utbilda sig vidare.

När kompetensen stärks ökar den enskildes trygghet

på arbetsmarknaden liksom benägenheten att pröva

utmaningar i arbetslivet. Ökade möjligheter till

kompetenssparande är därför en viktig komponent i en

strategi för långsiktig tillväxt.

Kompetenssparande är inte bara positivt ur ett

individperspektiv. Sådant sparande bidrar till

kompetenshöjning och därmed till att begränsa

arbetslösheten. Landets förmåga att stå emot

ekonomiska kriser stärks.

Val av sparmodell

Vi anser att systemet skall bygga på en möjlighet för fysiska

personer att med skattemässig verkan göra

insättningar på individuella kompetenssparkonton.

Det skall inte bara gälla för anställda, utan det är

också viktigt att egenföretagare ges möjlighet att

kompetensspara.

Avkastningen på sparandet skall inte beskattas som

kapitalinkomst. I stället bör den skattemässiga

behandlingen likställas med vad som gäller för det

individuella pensionssparandet (IPS). Det innebär

för närvarande att avkastningen beskattas med 15 %

avkastningsskatt i stället för med 30 %

kapitalinkomstskatt.

Medlen på kompetenssparkontot är individens egna

och skall kunna användas till sådan

kompetensutveckling som den enskilde själv

bestämmer. Kompetensutveckling bör ges en vid

definition. Om sparmedlen inte kommer till

användning för kompetensutveckling bör de kunna

användas för att förstärka pensionen.

Avsättningsmöjligheter m.m.

Vi föreslår en ordning där varje individ ges möjlighet att göra

avdrag vid inkomstbeskattningen för insättningar på

ett individuellt kompetenssparkonto. Avdragsrätten

bör gälla för insättningar upp till ett

prisbasbelopp per år.

Regeringens förslag om en maximal årlig avsättning

på endast en fjärdedels prisbasbelopp är helt

otillräckligt för att nå reformens syfte. I

propositionen motiveras detta med att personer med

höga inkomster har möjlighet att spara i större

utsträckning. Enligt vår mening bör

låginkomsttagarnas mer begränsade handlingsutrymme

dock inte föranleda beloppsgränser som gör hela

reformen meningslös. I stället förordar vi någon

form av extra skattekredit eller bidrag till

låginkomsttagare som börjar kompetensspara. Sänkta

skatter för i första hand låg- och

medelinkomsttagare skulle också öka deras

självbestämmande. Det ökade ekonomiska utrymmet

skulle exempelvis kunna användas till ett riktat

sparande såsom kompetenssparande.

Enligt vår uppfattning är arbetsgivarnas medverkan

viktig för att stödja och utveckla individernas

kontinuerliga vidareutbildning. För det enskilda

företaget är det av avgörande betydelse för dess

överlevnad att ge anställda kontinuerlig utbildning.

Denna typ av mer verksamhetsrelaterad

kompetensutveckling är ett naturligt led i

företagens vardag.

Det är angeläget att få deras medverkan bl.a.

därför att kapitalet i systemet då kan byggas upp i

en snabbare takt. Redan i dag tar företagen ett

betydande ansvar för de anställdas

kompetensutveckling. Här är det emellertid ofta

fråga om en mer direkt verksamhetsrelaterad

personalutbildning där företaget också har ett

avgörande inflytande. Det är inte lika självklart

med en aktiv arbetsgivarmedverkan i ett

kompetenssparande där medlen helt disponeras av den

enskilde.

För att stimulera arbetsgivare att bidra till den

anställdes egna utbildningssparande anser vi att det

bör införas en rätt till avdrag för sociala avgifter

vid avsättningar till den anställdes

kompetenssparkonto. Detta kan jämföras med de

villkor som gäller för arbetsgivares avsättningar

till pensionssparande för anställda.

Förvaltning av medel på kompetenssparkonto m.m.

Vi avvisar regeringens förslag om att sparandet skall ske hos

en statlig myndighet i stället för - såsom föreslogs

i IKS-utredningens betänkande - hos banker och andra

finansiella institut. Regeringen hävdar dels att det

finns problem i förhållande till EG-rätten, dels att

det går fortare om man väljer en myndighetslösning i

stället för en marknadslösning.

Den begränsade EG-rättsliga analys som regeringen

presenterar visar att det finns osäkerhet om

förenligheten med EG-rätten både vad beträffar en

marknadslösning och vad beträffar en

myndighetslösning. Frågan måste analyseras vidare

men det finns naturligtvis inget skäl att välja den

modell som långsiktigt blir sämst för spararna genom

att ingen konkurrens över huvud taget tillåts

förekomma.

Det är vidare helt orimligt att tro att

utnyttjandet av en myndighet skulle innebära en

snabbare introduktion av det individuella

kompetenssparandet än om man utnyttjar den

befintliga infrastrukturen hos banker och andra

finansiella institut. Erfarenheterna från den nya

Premiepensionsmyndigheten talar sitt tydliga språk

och illustrerar hur lång tid det kan ta och hur

kostsamt det kan bli att etablera en

myndighetslösning.

Kostnaderna för att bygga upp en

sparandeförvaltning inom ramen för en statlig

myndighet är mycket stora i jämförelse med

kostnaderna för att använda dagens infrastruktur,

som försäkringsbolag, banker, värdepappersbolag etc.

Genom att nyttja redan befintliga strukturer

stimuleras också marknadsföringen av

kompetenssparandet i och med att de olika aktörerna

har ett företagsekonomiskt intresse av att göra

systemet känt bland löntagare och arbetsgivare.

Statens kostnader kan därmed hållas nere. Även den

effekten går förlorad när sparandet sker inom ramen

för en statlig myndighet.

Det är viktigt att det individuella

kompetenssparandet blir attraktivt i förhållande

till andra sparformer. Därför är det viktigt att det

råder stor valfrihet för spararna både vad avser

olika typer av sparande och vad avser olika

sparinstitut. Konkurrens och valfrihet måste vara

vägledande även för denna sparform.

Övriga frågor

De övriga frågor som aktualiseras i regeringens proposition

behöver enligt vår uppfattning inte bli föremål för

riksdagsbeslut under våren. Beslut i dessa delar

fattas när riksdagen behandlar ett fullständigt

förslag som även innehåller lagförslag.

Sammanfattande bedömning

Med hänsyn till det ovan anförda anser vi att utskottet bör

föreslå att riksdagen med bifall till motion A9

yrkandena 1-4 (m, kd, c, fp) och med avslag på

propositionen i motsvarande delar godkänner

motionens förslag till riktlinjer för ett system för

individuell kompetensutveckling såvitt avser

systemets utgångspunkter och syfte, val av

sparmodell, avsättningsmöjligheter m.m. och

förvaltning av medel på kompetenssparkonto m.m.

Motionerna A204 yrkande 6 (kd), A223 (m), A229

yrkande 12 (fp), A367 yrkande 21 (kd), Sf395 yrkande

2 (fp), So637 yrkande 6 (fp), N263 yrkande 3 (c) och

N315 yrkande 8 (m) avstyrks i den mån de inte kan

anses tillgodosedda genom vad som anförts. Motion

A295 (s) avstyrks.

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:175 Ett system för individuell

kompetensutveckling föreslår regeringen att

riksdagen godkänner förslaget till riktlinjer för

ett system för individuell kompetensutveckling

(sammanfattade i avsnitt 3.1) såvitt avser systemets

utgångspunkter och syfte (avsnitt 3.1), val av spar-

modell (avsnitt 4.1), avsättningsmöjligheter m.m.

(avsnitt 4.2), förvaltning av medel på

kompetenssparkonto (avsnitt 4.3), utformning av och

villkoren för kompetenspremien (avsnitt 5),

systemets förhållande till andra system (avsnitt

6.1), principer för organisationen (avsnitt 7) och

informationsinsatser, uppföljning och utvärdering

(avsnitt 10).

Följdmotioner

2001/02:A8 av Carl Erik Hedlund och Catharina Hagen

(m):

1. Riksdagen beslutar att avslå propositionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om alternativa vägar

att öka kompetensnivån i landet.

2001/02:A9 av Mikael Odenberg m.fl. (m, kd, c, fp):

1. Riksdagen beslutar godkänna motionens förslag

till riktlinjer för ett system för individuell

kompetensutveckling såvitt avser systemets

utgångspunkter och syfte.

2. Riksdagen beslutar godkänna motionens förslag

till riktlinjer för ett system för individuell

kompetensutveckling såvitt avser val av

sparmodell.

3. Riksdagen beslutar godkänna motionens förslag

till riktlinjer för ett system för individuell

kompetensutveckling såvitt avser

avsättningsmöjligheter m.m.

4. Riksdagen beslutar godkänna motionens förslag

till riktlinjer för ett system för individuell

kompetensutveckling såvitt avser förvaltning av

medel på kompetenssparkonto m.m.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:Sf395 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kompetenskonton.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad egenmakt i

arbetslivet genom tillskapandet av individuella

kompetenskonton.

2001/02:N263 av Agne Hansson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i

motionen anförs om utformningen och införandet av

individuella kompetenskonton.

2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kontinuerlig

kompetensutveckling.

2001/02:A204 av Maria Larsson m.fl. (kd):

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till utbildningskonto.

2001/02:A223 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om betydelsen av att pröva

möjligheten att införa ett individuellt

utbildningssparande.

2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om kompetenskonton.

2001/02:A295 av Hans Stenberg och Göran Norlander

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av ändrade regler

för att möjliggöra stöd för kompetensutveckling för

ensamföretagare.

2001/02:A367 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införandet av

utbildningskonto för att främja kompetenshöjning i

arbetslivet.

bilaga 2

Utbildningsutskottets yttrande

2001/02:UbU5y

Ett system för individuell

kompetensutveckling

Till arbetsmarknadsutskottet

Utbildningsutskottet har den 25 april 2002 beslutat

att avge yttrande till arbetsmarknadsutskottet över

proposition 2001/02:175 Ett system för individuell

kompetensutveckling jämte eventuella motioner.

Med anledning av propositionen har väckts

motionerna 2001/02:A8 (m) och 2001/02:A9 (m, kd, c,

fp).

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen

godkänner riktlinjer för ett nytt system för

stimulans av individuell kompetensutveckling.

Systemet innebär att den enskilda individen ges

möjlighet att med vissa begränsningar göra

skattemässigt avdragsgilla insättningar på

kompetenssparkonton. En stimulans för arbetsgivare

att göra inbetalningar på en anställds

kompetenssparkonto skall införas. Räntan på

kompetenssparkonton skall beskattas som vanlig

kapitalinkomst. Inledningsvis förvaltas

kompetenssparkontona av en statlig myndighet. Uttag

från kompetenssparkonton beskattas som

tjänsteinkomst. Vid uttag i anslutning till

kompetensutveckling ges en stimulans i form av en

kompetenspremie vars storlek bl.a. beror på längden

på kompetensutvecklingen. Den kompetensutveckling

som systemet skall stimulera skall ges en vid

definition. Kompetenspremien ges i form av en

skattereduktion.

De riktlinjer som riksdagen föreslås godkänna

omfattar utgångspunkter för och syftet med systemet

samt vidare grundläggande bedömningar i fråga om val

av sparmodell, avsättningsmöjligheter m.m.,

förvaltning av medel på kompetenssparkonto,

utformning av och villkor för en kompetenspremie,

systemets förhållande till andra system, principer

för organisationen och informationsinsatser,

uppföljning och utvärdering.

Det nya systemet för individuell

kompetensutveckling bör enligt propositionen träda i

kraft den 1 juli 2003. Regeringen avser att under

hösten 2002 återkomma till riksdagen med förslag

till den lagstiftning som behövs.

I det följande återges vissa av regeringens

grundläggande bedömningar som till en del bemöts i

motionsförslag.

Beträffande val av sparmodell bör enligt

regeringens bedömning fysiska personer ges möjlighet

att med skattemässig verkan göra insättningar som de

kan disponera fritt på kompetenssparkonto. Räntan på

kontot bör beskattas fullt ut som personlig

kapitalinkomst. De insatta medlen på kontot får

disponeras utan sanktioner.

I fråga om avsättningsmöjligheter m.m. bedömer

regeringen att en fysisk person bör få göra avdrag

vid inkomstbeskattningen för insättningar på

kompetenssparkonto med maximalt 25 % av ett

inkomstbasbelopp per år. Insättningar på

kompetenssparkonto bör kunna ske t.o.m. det

inkomstår kontohavaren fyller 60 år. För

arbetsgivare som gör insättning på en anställds

kompetenssparkonto bör en skattelättnad medges som

motsvarar en nedsättning med 10 procentenheter av

arbetsgivaravgifterna på det insatta beloppet, dock

inte på ett högre belopp än vad som är avdragsgillt

för den anställde. Motsvarande skattelättnad bör

medges enskilda näringsidkare och fysiska personer

som är delägare i handelsbolag.

För att möjliggöra en snabb introduktion av

systemet bör sparandet enligt regeringens bedömning

inledningsvis ske genom inlåning på konton som

förvaltas av en statlig myndighet. Vilken myndighet

som är lämplig som kontoförvaltare bör utredas i

särskild ordning. Fortsättningsvis kan dock

övervägas möjligheter till sparande i olika

institut, exempelvis banker och försäkringsbolag.

Regeringen återkommer med en analys av denna fråga,

bl.a. när det gäller de EG-rättsliga aspekter som då

aktualiseras.

Med godkänd kompetensutveckling avses

utbildningar, kurser och praktik som anordnas inom

de offentliga utbildningsväsendena för barn och

ungdom respektive vuxna, universitet och högskolor,

folkbildning, kvalificerad yrkesutbildning samt

kompletterande utbildningar som står under statlig

tillsyn. Därutöver ingår utländsk utbildning för

vilken Centrala studiestödsnämnden får bevilja

studiestöd. Regeringen avser att återkomma med

förslag om övriga kompetensutvecklingsanordnares

medverkan och hur prövning och godkännande av dessa

anordnare skall hanteras.

Regeringen betonar i propositionen att systemet

för individuell kompetensutveckling skall vara ett

frivilligt, generellt system som inte skall ersätta

andra offentliga åtaganden inom exempelvis

utbildnings- eller arbetsmarknadspolitiken utan ses

som ett komplement till dessa.

Motioner

Avslag på propositionen begärs i motion 2001/02:A8

(m) yrkande 1. Avslags-yrkandet motiveras bl.a. med

att den ekonomiska och praktiska insatsen för de

föreslagna kompetenssparkontona inte står i

proportion till de förväntade effekterna. Enligt

motionärerna motverkar vårt skatte- och

bidragssystem strävanden att genom högre kompetens

höja sin lönenivå. De anser att det är bättre att

genom generella regeländringar öka effekten av höjd

kompetens än att bygga upp komplicerade regelverk

(yrk. 2).

I motion 2001/02:A9 (m, kd, c, fp) föreslås att

riksdagen skall godkänna motionens förslag till

riktlinjer för ett system för individuell

kompetensutveckling. I motionen framhålls i fråga om

systemets utgångspunkter och syfte (yrk. 1) att

utbildning och kompetens är nyckelorden för

framtidens arbetsmarknad. Därför skall ett system

införas för sparande till kompetensutveckling.

Systemet skall vara individuellt och frivilligt.

Ökade möjligheter till kompetenssparande är en

viktig komponent i en strategi för långsiktig

tillväxt i Sverige.

Beträffande val av sparmodell betonas i

flerpartimotionen (yrk. 2) att sy-stemet bör gälla

inte bara för anställda utan också för

egenföretagare. Kompetenssparandet bör skattemässigt

likställas med det individuella pensionssparandet.

Det innebär att avkastningen på sparandet beskattas

med 15 % avkastningsskatt i stället för med 30 %

kapitalinkomstskatt, vilket regeringen föreslagit.

Om sparmedlen inte kommer till användning för

kompetensutveckling skall de kunna användas för att

förstärka pensionen.

Såvitt avser avsättningsmöjligheter föreslås i

flerpartimotionen en ordning där varje individ ges

möjlighet att göra avdrag vid inkomstbeskattningen

för insättningar på ett individuellt kompetenskonto

på upp till ett prisbasbelopp per år (yrk. 3).

Regeringens förslag om en maximal årlig avsättning

på endast en fjärdedels prisbasbelopp är enligt

motionärerna helt otillräckligt för att nå reformens

syfte. För att stimulera arbetsgivare att bidra till

den anställdes egna utbildningssparande bör det

införas en rätt till avdrag för sociala avgifter vid

avsättningar till den anställdes kompetenssparkonto.

Slutligen avvisas i flerpartimotionen regeringens

förslag om att sparandet skall ske hos en statlig

myndighet i stället för hos banker och andra

finansiella institut (yrk. 4). Motionärerna

framhåller att kostnaderna för att bygga upp en

sparandeförvaltning inom en statlig myndighet är

stora i jämförelse med kostnaden för att använda

dagens infrastruktur.

Utbildningsutskottets bedömning

Riksdagen har genom förevarande proposition att ta

ställning till huvuddragen i ett nytt system för

individuell kompetensutveckling som avses träda i

kraft den 1 juli 2003. Regeringen skall enligt vad

som anges i propositionen återkomma till riksdagen

under hösten 2002 med förslag till lagreglering.

Utbildningsutskottet anser utifrån sina

utgångspunkter att arbetsmarknadsutskottet bör

tillstyrka regeringens förslag till riktlinjer och

därmed avstyrka motionerna 2001/02:A8 och

2001/02:A9. Med anledning av den senare motionen

vill utskottet påpeka att systemet inte utestänger

någon fysisk person från möjligheter till

kompetenssparande, således inte heller

egenföretagare.

I propositionen lämnar regeringen en utförlig

redovisning för sina bedömningar i olika frågor.

Utskottet konstaterar att de bedömningar som

redovisas väl ansluter till de mål och den

nationella strategi för vuxnas lärande som

presenterades i propositionen Vuxnas lärande (prop.

2000/01:72) samt till propositionen Den öppna

högskolan (prop. 2001/02:15), vilka utskottet och

riksdagen till alla delar ställde sig bakom (bet.

2000/01:UbU15 resp. 2001/02:UbU4). Till följd av

riksdagens ställningstaganden till dessa

propositioner byggs nu en kommunal infrastruktur för

vuxnas lärande upp, och högskolan får en stärkt roll

i det livslånga lärandet. Detta innebär ökat stöd

och ökade utbildningsmöjligheter för personer som

deltar i systemet för individuell

kompetensutveckling.

Särskilt vill utbildningsutskottet stryka under vad

som anförs i nu förevarande proposition om att det

är viktigt att värna om det offentliga åtagandet och

principen om avgiftsfrihet för reguljär utbildning

vid införandet av ett system för individuell

kompetensutveckling. Utskottet vill också lyfta fram

regeringens uttalande om att det inte heller i

fortsättningen kommer att vara möjligt för enskilda

fysiska personer att köpa en utbildningsplats i

högskolan. Enligt utskottet är det riktigt att

motsvarande även fortsättningsvis gäller inom

kommunal vuxenutbildning.

Stockholm den 23 maj 2002

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan

Björkman (s), Britt-Marie Danestig (v), Beatrice Ask

(m), Eva Johansson (s), Yvonne Andersson (kd), Tomas

Högström (m), Majléne Westerlund Panke (s), Per Bill

(m), Tomas Eneroth (s), Lennart Gustavsson (v),

Erling Wälivaara (kd), Gunnar Goude (mp), Sofia

Jonsson (c), Agneta Lundberg (s), Anders Sjölund

(m), Nils-Erik Söderqvist (s) och Yvonne Ångström

(fp).

Avvikande mening

Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Tomas

Högström (m), Per Bill (m), Erling Wälivaara (kd),

Sofia Jonsson (c), Anders Sjölund (m) och Yvonne

Ångström (fp) anför:

Vi anser att regeringen förtjänar stark kritik för

hela sin handläggning av frågan om individuell

kompetensutveckling. Propositionen innehåller inga

som helst lagförslag, utan endast knapphändiga

riktlinjer för den viktiga reform som därmed ännu en

gång skjuts på en osäker framtid. I motion

2001/02:A9 lägger Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

fram ett gemensamt förslag till riktlinjer för ett

system för individuell kompetensutveckling.

Utbildning och kompetens är nyckelorden för

framtidens arbetsmarknad. Därför skall ett system

införas för sparande till kompetensutveckling.

Systemet skall vara individuellt och frivilligt.

Ökade möjligheter till individuellt

kompetenssparande är en viktig komponent i en

strategi för långsiktig tillväxt i Sverige.

Kompetenssparkontomodellen är inte bara positiv ur

ett individperspektiv. För staten är den ett sätt

att bidra till kompetenshöjning och därmed till att

begränsa arbetslösheten.

Avkastningen på sparandet skall inte beskattas som

kapitalinkomst, vilket regeringen föreslår. Vi menar

att sparandet skattemässigt bör likställas med det

individuella pensionssparandet. Det innebär att

avkastningen beskattas med 15 % avkastningsskatt i

stället för med 30 % kapitalinkomstskatt. Om

sparmedlen inte kommer till användning för

kompetensutveckling anser vi, i motsats till

regeringen, att de vid arbetslivets slut skall kunna

användas för att förstärka pensionen.

Regeringens förslag om en maximal årlig avsättning

på endast en fjärdedels prisbasbelopp är enligt vår

uppfattning helt otillräckligt för att nå reformens

syfte. Vi föreslår en ordning där varje individ ges

möjlighet att göra avdrag vid inkomstbeskattningen

för insättningar på ett individuellt

kompetenssparkonto på upp till ett helt

prisbasbelopp per år. För att stimulera arbetsgivare

att bidra till den anställdes egna

utbildningssparande bör det införas en rätt till

avdrag för sociala avgifter vid avsättningar till

den anställdes kompetenssparkonto att jämföras med

de villkor som gäller för arbetsgivares avsättningar

till pensionssparande för anställda.

Vi avvisar regeringens förslag om att sparandet

skall ske hos en statlig myndighet i stället för hos

banker och andra finansiella institut. Kostnaderna

för att bygga upp en sparandeförvaltning inom en

statlig myndighet är mycket stora i jämförelse med

kostnaden för att använda dagens infrastruktur -

försäkringsbolag, banker, värdepappersbolag etc.

Konkurrens och valfrihet måste vara vägledande även

för denna sparform.

Enligt vår mening bör arbetsmarknadsutskottet

föreslå att riksdagen med bifall till motion

2001/02:A9 godkänner motionens förslag till

riktlinjer för ett system för individuell

kompetensutveckling, såvitt avser systemets

utgångspunkter och syfte, val av sparmodell,

avsättningsmöjligheter m.m. och förvaltning av medel

på kompetenssparkonto m.m. Därmed bör riksdagen

avslå regeringens förslag i motsvarande delar och

motion 2001/02:A8.