Bet. 2001/02:AU2

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2001/02:AU2

Offentliganställdas bisysslor

Sammanfattning

I detta betänkande ställer sig utskottet bakom ett

förslag av regeringen om förändringar av reglerna

som rör offentliganställdas bisysslor. Förslaget,

som presenteras i proposition 2000/01:147

Offentliganställdas bisysslor, innebär att

kontrollsystemet för s.k. förtroendeskadliga

bisysslor skärps genom nya bestämmelser i lagen

(1994:260) om offentlig anställning. Förändringarna

innebär i korthet följande.

Arbetsgivaren skall på lämpligt sätt informera

arbetstagarna om vilka slags förhållanden som kan

göra en offentliganställds bisyssla otillåten. En

offent-liganställd blir skyldig att på begäran lämna

uppgifter om sina bisysslor. En arbetsgivare skall

besluta att en arbetstagare som har eller avser att

åta sig en förtroendeskadlig bisyssla skall upphöra

med eller inte åta sig bisysslan. Ordinarie domare,

myndighetschefer och direktörer för allmänna

försäkringskassor skall på eget initiativ till

arbetsgivaren anmäla vilka typer av bisysslor de

har.

Förslaget innebär också att regleringen av

förtroendeskadliga bisysslor i ovan nämnda lag blir

tillämplig även på arbetstagare i kommuner,

landsting och kommunalförbund.

Förändringarna föreslås träda i kraft den 1

januari 2002.

I ärendet har det väckts två motioner av

Kristdemokraterna respektive Miljöpartiet. Båda

motionerna rör domares rätt att inneha bisysslor.

Kristdemokraterna föreslår att det införs ett förbud

för justitieråd och regeringsråd i Högsta domstolen

respektive Regeringsrätten att ha uppdrag som

skiljeman. Miljöpartiet anser att det bör införas

ett förbud för domare att åta sig styrelseuppdrag

och skiljemannauppdrag.

Utskottet, som delar regeringens uppfattning att

det inte bör införas något förbud för domare att åta

sig sådana uppdrag, avstyrker motionerna.

Kristdemokraterna och Miljöpartiet följer upp sina

motioner i reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Nya bisyssloregler

Riksdagen antar regeringens förslag enligt

bilaga 2 till lag om ändring i lagen (1994:260)

om offentlig anställning. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2000/01:147.

2. Domares bisysslor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A1 och

2001/02:A2.

Reservation 1 (kd)

Reservation 2 (mp)

Stockholm den 15 november 2001

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-

Erik Österberg (s), Hans Andersson (v), Margareta

Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Martin Nilsson

(s), Stefan Attefall (kd), Laila Bjurling (s),

Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Maria

Larsson (kd), Henrik Westman (m), Barbro Feltzing

(mp), Elver Jonsson (fp), Anders Karlsson (s), Anna

Kinberg (m), Cinnika Beiming (s) och Carlinge

Wisberg (v).

2001/02

AU2

Redogörelse för ärendet

I detta ärende behandlas regeringens förslag i

proposition 2000/01:147 Offentliganställdas

bisysslor och två motioner som väckts med anledning

av propositionen. Förslagen i propositionen grundar

sig på en utredning som tillsattes den 17 september

1998 (dir. 1998:79). Utredningen, som antog namnet

Bisyssleutredningen, presenterade sitt förslag i

september 2000 i betänkandet Offentligt anställdas

bisysslor (SOU 2000:80). I betänkandet föreslog

utredningen att det bör införas ett nytt

kontrollsystem vad gäller s.k. förtroendeskadliga

bisysslor och att regleringen, dvs. vissa

bestämmelser i lagen (1994:260 ) om offentlig

anställning (LOA), även skall gälla för arbetstagare

i kommun och landsting.

Utskottets överväganden

Föreslagna förändringar av

bisysslereglerna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till ändring av LOA som

bl.a. innebär att kontrollsystemet för s.k.

förtroendeskadliga bisysslor skärps och att

regleringen även blir tillämplig för

arbetstagare inom kommuner, landsting och

kommunalförbund.

Bakgrund

Med bisyssla avses varje anställning, uppdrag eller

annan verksamhet som en anställd har vid sidan av

sin huvudanställning. Skötsel av egna och familjens

privata angelägenheter räknas inte som bisyssla.

Offentligt anställda hos staten, kommunerna,

landstingen och de allmänna försäkringskassorna får

inte ha bisysslor som kan rubba förtroendet för

deras opartiskhet (förtroendeskadliga bisysslor).

Arbetsgivaren kan också förbjuda arbetstagaren att

ha bisysslor som inverkar hindrande på arbetet

(arbetshindrande bisysslor) eller som innebär att

arbetstagaren konkurrerar med myndighetens

verksamhet (konkurrensbisysslor). En och samma

bisyssla kan hänföras till flera kategorier.

I den nu gällande regleringen av bisysslor är det

endast förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor som

är lagfäst genom den allmänna bestämmelsen i 7 §

LOA. Den gäller för övrigt bara för statsanställda

och anställda vid de allmänna försäkringskassorna.

Förutom denna reglering gäller för dessa

arbetstagare att s.k. arbetshindrande bisysslor och

konkurrensbisysslor regleras i kollektivavtal.

För arbetstagare i kommuner och landsting regleras

samtliga tre kategorier av otillåtna bisysslor i

kollektivavtal.

Propositionen

Regeringen anser att det inte finns behov av att

ändra den nuvarande allmänna bestämmelsen 7 § LOA om

förbud mot förtroendeskadliga bisysslor. Däremot

anser regeringen att det finns skäl att införa en

lagreglering för arbetstagare anställda vid

kommuner, landsting och kommunalförbund när det

gäller förtroendeskadliga bisysslor. Regeringen

föreslår därför att ovanstående bestämmelse även

skall bli tillämplig för dessa grupper av

arbetstagare. När det gäller de övriga kategorierna

av bisysslor, arbetshindrande bisysslor och

konkurrensbisysslor, finns det enligt regeringen

inte skäl att införa någon lagreglering, utan dessa

bör även i fortsättningen regleras i kollektivavtal.

Regeringen anser att kontrollsystemet för

förtroendeskadliga bisysslor bör skärpas,

förtydligas och göras mer öppet. För att åstadkomma

detta föreslås i huvudsak följande.

Arbetsgivaren skall på lämpligt sätt informera de

anställda om vilka slags förhållanden som kan göra

en bisyssla otillåten enligt 7 § LOA. Den offent-

liganställde skall på arbetsgivarens begäran lämna

de uppgifter som behövs för att arbetsgivaren skall

kunna bedöma tillåtligheten av arbetstagarens

bisysslor.

En arbetsgivare som får reda på att en

offentliganställd har eller avser att åta sig en

förtroendeskadlig bisyssla skall genom ett särskilt

beslut förbjuda bisysslan. Beslutet skall vara

skriftligt och innehålla en motivering.

Bestämmelserna om förhandling i 11-14 §§ lagen

(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall

inte tillämpas när det gäller sådana beslut.

Beslutet kan överprövas slutligt i Arbetsdomstolen.

Ovanstående regler föreslås också bli gällande i

fråga om arbetstagare hos kommuner, landsting och

kommunalförbund.

Ordinarie domare, myndighetschefer och direktörer

för allmänna försäkringskassor skall på eget

initiativ till arbetsgivaren anmäla vilka typer av

bisysslor de har.

De ovan angivna förslagen föranleder ändrade och

nya bestämmelser i LOA.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1

januari 2002.

Utskottets ställningstagande

Som inledningsvis konstaterats har det väckts två

motioner med anledning av propositionen. Dessa

motioner tar bara upp frågan om domares bisysslor,

vilket utskottet återkommer till nedan.

Utskottet godtar regeringens förslag och förordar

att riksdagen antar de

lagändringar som framgår av bilaga 2 till

betänkandet.

Domares bisysslor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motioner av

Kristdemokraterna respektive Miljöpartiet om

förbud för domare att ha vissa bisysslor.

Jämför reservationerna 1 (kd) och 2 (mp).

Propositionen

Enligt LOA gäller för domare samma generella

bisyssleregler som för andra statsanställda. För

domare finns det dock särskilda regler i annan

lagstiftning som innebär att de inte får ha vissa

uppdrag, t.ex. förvaltare eller förlikningsman i

konkurs. Enligt rättegångsbalken och lagen om

allmänna förvaltningsdomstolar får inte justitieråd

och regeringsråd inneha eller utöva något annat

ämbete.

Gränsen mellan en tillåten respektive otillåten

bisyssla är i första hand en fråga för den enskilde

domaren. För att få vägledning kan domaren vända sig

till Tjänsteförslagsnämnden för Domstolsväsendet.

Nämndens praxis kan grovt beskrivas på så sätt att

skiljelinjen mellan det tillåtna och otillåtna har

dragits mellan uppdrag i vinstdrivande och icke

vinstdrivande verksamheter. Praxis är inte generell,

utan omständigheterna i det enskilda fallet har

varit avgörande.

När det gäller skiljemannauppdrag har det

utvecklats en praxis som innebär att domare utan

risk för att bisysslan betraktas som

förtroendeskadlig kan åta sig uppdrag som skiljeman

utsedd av annan än enskild part.

Enligt Bisyssleutredningens bedömning är det inte

motiverat att införa några nya speciella

bisyssleregler för domare. Däremot framförde

utredningen uppfattningen att dagens regler innebär

att skiljemannauppdrag inte kan anses förenliga med

7 § LOA.

Regeringen ansluter sig inte till sistnämnda

bedömning. Enligt regeringens uppfattning behövs det

inte några nya särskilda regler för domares

bisysslor. Som skäl för sitt ställningstagande anför

regeringen bl.a. följande.

Regeringen konstaterar att de höga krav på

saklighet och opartiskhet som allmänt sett bör kunna

ställas på den offentliga verksamheten inte minst

gäller beträffande domstolarna och deras anställda,

framför allt domare. Enligt regeringen präglas det

svenska domstolsväsendet alltmer av det

internationella samarbetet. Det är därför av

grundläggande betydelse att det svenska

domstolsväsendet och dess domare också med ett

internationellt perspektiv upprätthåller högt

ställda krav på oberoende, obundenhet,

självständighet och opartiskhet. Regeringen anser

också att domare måste ha möjlighet till ett

privatliv och möjlighet att delta i olika delar av

samhällslivet. Enligt regeringens uppfattning är det

viktigt att domarna inte isoleras från samhället i

övrigt.

När det gäller domares rätt att inneha uppdrag som

skiljemän erinrar regeringen om att ett uttryckligt

förbud för justitieråden och regeringsråden att ha

uppdrag som skiljeman gällde under åren 1926-1970. I

samband med att förbudet hävdes konstaterades att

det saknades skäl att befara att ett enhetligt

system skulle leda till att förtroendet för

domarkåren eller domstolarna minskades.

Regeringen konstaterar att Bisyssleutredningen i

hög grad hade grundat sin bedömning på frågan om

allmänhetens förtroende och att utredningen hade

framhållit att det var svårt att göra några säkra

uttalanden om allmänhetens uppfattning om just

skiljemannauppdrag jämfört med andra bisysslor.

Enligt regeringens uppfattning grundas den debatt

som förs om skiljemannauppdrag på framför allt tre

omständigheter, nämligen att ersättningen ofta är

hög i förhållande till domarlönen, att förfarandet

är omgärdat av sekretess och att skiljedomen kan

komma att klandras vid den domstol där skiljedomaren

tjänstgör.

Vad det gäller den sistnämnda omständigheten pekar

regeringen på det faktum att det genom gällande

jävsregler finns ett effektivt hinder mot att ett

mål handläggs av en domare som tidigare varit

inblandad i saken som skiljeman. När det sedan

gäller den omständigheten att skiljemannauppdragen

är omgärdade av sekretess konstaterar regeringen att

detta är en följd av att parterna valt att lösa

tvisten genom skiljeförfarande och att detta

knappast i sig kan återverka förtroendeskadligt på

domstolarna.

Den omständigheten att en del domare kan få höga

arvoden för sina skiljemannauppdrag förklaras enligt

regeringen främst med att dessa arvoden generellt

ligger på samma höga nivå som arvodena för andra

kvalificerade affärsjuridiska tjänster utförda av

välrenommerade advokater och att det råder en stark

efterfrågan inom näringslivet. Enligt regeringen kan

inte det förhållandet att ett uppdrag är högt men

skäligt avlönat medföra att uppdraget är

förtroendeskadligt. Regeringen pekar även på det

faktum att det övervägande antalet kommersiella

tvister i dag avgörs genom skiljeförfarande. Enligt

regeringen är det viktigt att domare har en hög

kompetens inom detta område.

Regeringen anser att det inte finns skäl att ändra

den fasta praxis på området som gällt under lång tid

och som innebär att domare utan risk för

förtroendeskada normalt kan åta sig uppdrag som

skiljeman utsedd av annan än enskild part.

Regeringens uppfattning är i stället att det

effektivaste sättet att motverka att det uppkommer

situationer där förtroendeskadlighet kan

aktualiseras är att ha verkningsfulla jävsregler och

ett utvecklat kontrollsystem.

Motioner

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A1 att det

inte är acceptabelt att de allra högsta domarna,

dvs. justitieråden och regeringsråden, tillåts att

ha uppdrag som skiljemän. Förtroendet för domstolens

arbete kan påverkas negativt. Partiet föreslår

därför att det införs ett förbud för dessa domare

att inneha sådana uppdrag.

I kommittémotion A2 anser Miljöpartiet att reglerna

för domares bisysslor bör ändras. Enligt partiet

måste det ställas höga krav på saklighet och

opartiskhet på domstolarna i en rättsstat. Detta är

överordnat eventuella fördelar med nuvarande system.

Det får inte förekomma någon misstanke om

partiskhet, utan förtroendet för domstolarna måste

vara orubbat och motsvara högt ställda krav på

oberoende. Enligt partiet är styrelseuppdrag och

skiljemannauppdrag sådana uppdrag där risken för

förtroendeskada är särskilt stor. Partiet föreslår

därför att det införs ett förbud för domare att åta

sig dessa uppdrag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens syn vad gäller domares

rätt att inneha bisysslor. Den praxis som utvecklats

är enligt utskottets uppfattning acceptabel vad

gäller domares rätt att ta både skiljemannauppdrag

och styrelseuppdrag. Den nuvarande allmänt hållna

regleringen ger möjligheter att beakta

förutsättningarna och omständigheterna i det

enskilda fallet.

I likhet med regeringen anser utskottet att det

effektivaste sättet att förhindra situationer där

förtroendeskadlighet kan aktualiseras är att ha

verkningsfulla jävsregler och ett utvecklat

kontrollsystem.

Enligt Bisyssleutredningen beror de problem som

finns på vissa håll inte på bestämmelserna i sak

utan på att det finns vissa brister i fråga om

information om bisysslebestämmelserna och kontrollen

av att de efterlevs. Enligt utskottets uppfattning

är det därför viktigt att kontrollsystemet skärps,

bl.a. genom att det som ett moment i systemet införs

en obligatorisk anmälningsskyldighet för de

ordinarie domarna, chefer för myndigheter som lyder

omedelbart under regeringen och direktörer för

allmänna försäkringskassor.

Utskottet vill peka på den risk som finns att

bisysslorna blir omfattande och att de därigenom

inkräktar på det ordinarie domararbetet. Utskottet

ansluter sig till vad som sägs i propositionen om

att det ankommer på arbetsgivaren att ingripa mot en

domare som på grund av alltför mycket bisysslor

hindras att utöva sin domaranställning redan innan

det gått så långt att bisysslorna och det därav

följande arbetshindret hunnit utvecklas till något

förtroendeskadligt. Det är dock viktigt att betona

att både arbetsgivaren och den enskilde domaren har

ett ansvar för att bisysslorna inte inverkar menligt

på den ordinarie verksamheten.

Utskottet ser positivt på att regeringen i samband

med att de föreslagna ändringarna träder i kraft

kommer att genomföra en informationssatsning för att

ytterligare förstärka reglernas genomslag i den

praktiska tillämpningen. Enligt utskottets

uppfattning finns det skäl att följa utvecklingen

när det gäller bisysslorna. Utskottet noterar därför

med tillfredsställelse att regeringen har för avsikt

att efter några år följa upp tillämpningen av

regleringen av de offentliganställdas bisysslor.

Med hänsyn till det ovan anförda ansluter sig

utskottet till regeringens bedömning att det inte

behövs någon ändrad reglering av vilka bisysslor

domare får ha. Utskottet avstyrker därför motionerna

A1 (kd) och A2 (mp).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Domares bisysslor (punkt 2) (kd)

av Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med ett förslag som innebär att det införs

ett förbud för justitieråd och regeringsråd att

inneha uppdrag som skiljeman. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:A1 och avslår motion

2001/02:A2.

Ställningstagande

Vi vill betona vikten av att domstolsväsendet alltid

upprätthåller de fundamentala principerna om

obundenhet, oberoende, självständighet och

opartiskhet. Ingenting får äventyra allmänhetens

förtroende för domstolens arbete. Vi kan notera att

det i andra länder finns ett förbud mot att domare

åtar sig uppdrag vid sidan av sin ordinarie tjänst.

I Sverige har också en debatt förekommit där flera

ifrågasatt om det är lämpligt att högre domare åtar

sig skiljemannauppdrag. Tre frågor har tagits upp i

debatten: jävssituationen om en skiljedom klandras

vid domarens ordinarie domstol, omständigheten att

skiljedomen är omgärdad av sekretess, samt den ofta

mycket höga ersättningen för skiljemannauppdraget,

vilket kan leda till en prioritering av detta

uppdrag framför den ordinarie tjänsten. Den sista

frågan framstår enligt vår uppfattning som särskilt

besvärande med hänvisning till Domstolsverkets

budgetunderlag för 2002-2004. I underlaget

konstateras att Regeringsrättens volym av

balanserade mål alltjämt är för stor för att

situationen skall anses som godtagbar. Dessutom

konstateras att åldersstrukturen i målbalansen

behöver förbättras kraftigt.

Flera instanser har tagit ställning i denna fråga.

Bisyssleutredningen (SOU 2000:80) ansåg att det inte

är motiverat att införa ett generellt bisyssleförbud

för domare men framhöll samtidigt att

skiljemannauppdrag inte kan anses förenliga med 7 §

LOA. I sina remissvar delar JO och JK utredningens

åsikt. Med hänsyn till det höga krav på saklighet

och opartiskhet som måste ställas på domstolarna i

en rättsstat menar JO att eventuella fördelar med

det nuvarande systemet får stå tillbaka för

intresset att inte på detta sätt rubba förtroendet

för dem.

Enligt vår uppfattning är det inte acceptabelt att

de allra högsta domarna, d.v.s. justitieråden och

regeringsråden i Högsta domstolen respektive

Regeringsrätten, tillåts ha uppdrag som skiljemän.

Förtroendet för domstolens arbete kan påverkas

negativt. Ett förbud bör därför införas som omfattar

dessa domare, liknande det som fanns före 1970.

Med hänsyn till det ovan framförda anser vi att

motion A1 (kd) bör bifallas. Motion A2 (mp) bör

avslås i den mån den inte kan anses tillgodosedd

genom vad som anförts.

2. Domares bisysslor (punkt 2) (mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med ett förslag som innebär att det införs

ett förbud för domare att åta sig styrelseuppdrag

och skiljemannauppdrag. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:A2 och avslår motion 2001/02:A1.

Ställningstagande

I Bisyssleutredningens betänkande uttalas att

skiljemannauppdrag och styrelseuppdrag i

vinstdrivande bolag, med få undantag, inte kan anses

förenliga med 7 § LOA. Remissinstanserna JO och JK

delar utredningens bedömning att domare inte bör få

åta sig skiljemannauppdrag. Den tolkning som

utredningen gjort av lagen är tydligen inte en

generell och allmänt accepterad tolkning eftersom

det förekommer att domare ändå åtar sig sådana

uppdrag. Jag anser att det måste ställas höga krav

på saklighet och opartiskhet hos domstolarna i en

rättsstat. Detta krav är överordnat eventuella

fördelar med nuvarande system. Det får inte finnas

misstanke om partiskhet, utan förtroendet för

domstolarna måste vara orubbat och motsvara högt

ställda krav på oberoende, obundenhet och

självständighet. Det höga arvodet för

skiljemannauppdrag kan leda till misstankar om att

domaren inte lägger ned tillräcklig tid i sitt

ordinarie arbete i domstolen. Arvodena betalas av

parterna, vilket kan skapa ett beroendeförhållande

till den eller de parter som betalar ersättningen

eller mera allmänt till näringslivet vars

tvistelösning domaren arbetar med. Sekretessen vid

skiljeförfarandet förhindrar dessutom insyn.

Styrelseuppdrag och skiljemannauppdrag är områden

där risken för förtroendeskada är särskilt stor.

Enligt min uppfattning bör det därför införas en

lagreglering som innebär ett förbud för domare att

åta sig skiljemannauppdrag och styrelseuppdrag.

Med hänsyn till det anförda bör motion A2 (mp)

bifallas. Motion A1 (kd) bör avslås i den mån den

inte kan anses tillgodosedd genom vad som anförts.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2000/01:147 vari yrkas att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1994:260) om offentlig anställning.

Följdmotioner

2001/02:A1 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas

att riksdagen beslutar införa ett förbud för

justitieråd och regeringsråd i Högsta domstolen

respektive Regeringsrätten att ha uppdrag som

skiljeman.

2001/02:A2 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas

att riksdagen beslutar om ändring av regleringen av

vilka bisysslor domare får ha genom att införa

förbud för domare att åta sig styrelseuppdrag och

skiljemannauppdrag.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:260) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:260) om

offentlig anställning

dels att 2, 3, 38 och 42 §§ skall ha följande

lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya

paragrafer, 7 a-7 d §§, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

2 §[1]

-----------------------------------------------------

Följande föreskrifter i lagen gäller också

arbetstagare hos kommuner, landsting och

kommunalförbund, nämligen

-----------------------------------------------------

7-7 c §§ om bisysslor,

-----------------------------------------------------

23-29 §§ om

arbetskonflikter,

-----------------------------------------------------

38 § om interimistiskt

beslut,

-----------------------------------------------------

42 § första stycket om 42 § första och andra

vissa undantag från lagen styckena om vissa

(1976:580) om undantag från lagen

medbestämmande i (1976:580) om

arbetslivet. medbestämmande i

arbetslivet.

-----------------------------------------------------

Föreskrifterna i 30 § om periodiska

hälsoundersökningar gäller också arbetstagare hos

kommuner och landsting.

-----------------------------------------------------

3 §[2]

-----------------------------------------------------

Lagen gäller inte

1. statsråden,

2. riksdagens ombudsmän,

3. arbetstagare som är lokalanställda av svenska

staten utomlands och som inte är svenska medborgare,

4. arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete

eller skyddat arbete.

-----------------------------------------------------

För justitiekanslern, För justitiekanslern,

justitieråden och justitieråden och

regeringsråden gäller regeringsråden gäller

bara 4 § om bara 4 § om

bedömningsgrunder vid bedömningsgrunder vid

anställning, 7 § om anställning, 7-7 d §§ om

bisysslor och 23-29 §§ om bisysslor, 23-29 §§ om

arbetskonflikter. arbetskonflikter, 38 § om

interimistiskt beslut och

42 § andra stycket om

vissa undantag från lagen

(1976:580) om

medbestämmande i

arbetslivet.

-----------------------------------------------------

7 a §

-----------------------------------------------------

Arbetsgivaren skall på

lämpligt sätt informera

arbetstagarna om vilka

slags förhållanden som

kan göra en bisyssla

otillåten enligt 7 §.

-----------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1999:311

[2]: Senaste lydelse 1999:311

-----------------------------------------------------

7 b §

-----------------------------------------------------

En arbetstagare skall på

arbetsgivarens begäran

lämna de uppgifter som

behövs för att

arbetsgivaren skall kunna

bedöma arbetstagarens

bisysslor.

-----------------------------------------------------

7 c §

-----------------------------------------------------

En arbetsgivare skall

besluta att en

arbetstagare som har

eller avser att åta sig

en bisyssla som inte är

förenlig med 7 § skall

upphöra med eller inte

åta sig bisysslan.

Beslutet skall vara

skriftligt och innehålla

en motivering.

-----------------------------------------------------

7 d §

-----------------------------------------------------

Ordinarie domare, chefer

för myndigheter som lyder

omedelbart under

regeringen och direktörer

för allmänna

försäkringskassor skall

på eget initiativ till

arbetsgivaren anmäla

vilka typer av bisysslor

de har.

-----------------------------------------------------

38 §

-----------------------------------------------------

I en tvist om ett beslut I en tvist om ett beslut

enligt 31 eller 36 § får enligt 7 c, 31 eller 36 §

domstolen för tiden fram får domstolen för tiden

till dess att det finns fram till dess att det

ett lagakraftägande finns ett lagakraftägande

avgörande bestämma att avgörande bestämma att

beslutet tills vidare beslutet tills vidare

inte skall gälla. inte skall gälla.

-----------------------------------------------------

42 §

-----------------------------------------------------

Föreskrifterna i 2, 21 och 22 §§ lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas i

anställningsförhållanden som avses i denna lag.

-----------------------------------------------------

Föreskrifterna i 11-14 §§ Föreskrifterna i 11-14

lagen om medbestämmande i §§ lagen om

arbetslivet skall inte medbestämmande i

tillämpas, när det gäller arbetslivet skall inte

beslut om disciplinansvar tillämpas, när det gäller

enligt 14 §, åtals- beslut om att en

arbetstagare skall

anmälan enligt 22 § eller upphöra med eller inte

skiljande från åta sig bisyssla enligt 7

arbetsuppgifter enligt 31 c §, disciplinansvar

§. enligt 14 §, åtalsanmälan

enligt 22 § eller

skiljande från

arbetsuppgifter enligt

31 §.

-----------------------------------------------------

För arbetstagare som avses i 1 § skall också

föreskrifter i andra författningar än lagar

tillämpas, även om föreskrifterna avviker från lagen

(1982:80) om anställningsskydd.

-----------------------------------------------------

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.