Bet. 2001/02:AU3

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2001/02:AU3

Jämställdhet m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas drygt 150 förslag från

allmänna motionstiden riksmötena 2000/01 och 2001/02

som rör jämställdhetsfrågor, diskrimineringsfrågor i

övrigt och mångfaldsfrågor. Motionerna innefattar en

rad olika förslag bl.a. om mål och inriktning för

jämställdhetspolitiken, möjligheterna att förena

barn och förvärvsarbete, konkurrensutsättning av den

offentliga sektorn, jämställdhetslagen,

mångfaldsplaner, utvidgning av diskriminerings-

lagstiftningen, frågan om sammanhållen lagstiftning

mot diskriminering och sammanslagning av

ombudsmännen samt frågan om forum i

diskrimineringsmål.

Samtliga motioner avstyrks, däribland flera med

hänvisning till en nyligen beslutad utredning om en

sammanhållen diskrimineringslagstiftning.

Totalt har Moderaterna, Vänsterpartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet och

Miljöpartiet avgivit 28 reservationer och ett antal

särskilda yttranden i ärendet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Mål och inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A719,

2000/01:A806 yrkande 1, 2000/01:A808 yrkande 1,

2000/01:A810 yrkandena 1 och 2, 2000/01:So545

yrkandena 1 och 2, 2001/02:A209 yrkandena 1, 2 och

4, 2001/02:A228 yrkande 1, 2001/02:A229 yrkandena

1-5, 6 i denna del och 28, 2001/02:A271,

2001/02:A314 yrkande 1, 2001/02:A393 yrkande 1 samt

2001/02:Ub431 yrkande 2.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (kd, c, fp)

2. Barn och förvärvsarbete

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A803,

2000/01:A806 yrkande 2, 2000/01:A808 yrkande 8,

2000/01:A811 yrkande 6, 2001/02:A201,

2001/02:A211 yrkandena 7 och 19, 2001/02:A246

yrkande 3, 2001/02:A259 yrkande 7, 2001/02:A265

yrkande 1, 2001/02:A366, 2001/02:A392 yrkande 2

samt 2001/02:Sf392 yrkande 16.

Reservation 3 (m)

Reservation 4 (kd)

Reservation 5 (mp)

3. Arbetsgivares ekonomiska stöd till

föräldraledighet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A279 och

2001/02:Sf222 yrkande 3.

4. Papparollen

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A811

yrkande 4 samt 2001/02:A393 yrkandena 4 och 5.

Reservation 6 (kd)

5. Mansrollen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A808

yrkandena 11 och 37, 2000/01:So450 yrkande 13

samt 2001/02:A393 yrkandena 7-9.

6. Könsroller - kvinnans ställning

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A720,

2000/01:A808 yrkande 35 och 2001/02:A244 yrkande

2.

7. 3 R-metoden

Riksdagen avslår motion 2000/01:A808 yrkande 7.

Reservation 7 (mp)

8. Jämställdhetsmärkning

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A808

yrkandena 2, 21 och 22, 2000/01:A811 yrkande 7,

2001/02:A211 yrkande 15 samt 2001/02:A324 yrkande

2.

Reservation 8 (kd)

9. Konkurrensutsättning av offentlig

verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A806

yrkande 9, 2000/01:A812 yrkande 1, 2001/02:A209

yrkande 3, 2001/02:A211 yrkande 5, 2001/02:A212

yrkande 6, 2001/02:A228 yrkande 7 och

2001/02:So637 yrkande 7.

Reservation 9 (m, kd, c, fp)

10. Uppvärdering av kvinnodominerade yrken

i den offentliga sektorn

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A809

yrkande 4, 2000/01:A811 yrkande 5, 2000/01:A812

yrkande 2, 2001/02:A212 yrkande 3, 2001/02:A229

yrkande 14 i denna del och 2001/02:A324 yrkande

1.

Reservation 10 (kd, c)

Reservation 11 (fp)

11. Kvinnligt ledarskap

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A211

yrkande 2 och 2001/02:A229 yrkande 14 i denna

del.

Reservation 12 (kd)

Reservation 13 (fp)

12. Meritvärdering

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A811 yrkande 3

och 2001/02:A211 yrkande 21.

Reservation 14 (kd)

13. Positiv särbehandling m.m.

Riksdagen avslår motion 2000/01:A808 yrkande 6.

14. Motivering av regeringsbeslut

Riksdagen avslår motion 2001/02:A243 yrkande 3.

15. Ledarskap inom statliga myndigheter

Riksdagen avslår motion 2000/01:A721.

16. Utredningar, uppdrag till myndigheter

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A812

yrkande 6, 2001/02:A357, 2001/02:A358 och

2001/02:A379.

17. Individuella och marknadsanpassade

löner

Riksdagen avslår motion 2000/01:A806 yrkande

10.

Reservation 15 (m)

18. Arbetsvärdering

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:So545

yrkande 18, 2001/02:A211 yrkande 13 och

2001/02:A229 yrkande 6 i denna del.

Reservation 16 (c, fp)

19. Lönediskriminering

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A222

yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:A303.

20. Utvärdering av jämställdhetslagen

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A806

yrkande 11, 2001/02:A211 yrkande 6 samt

2001/02:A243 yrkandena 1 och 2.

Reservation 17 (m)

Reservation 18 (kd)

21. Tillämpningsområde m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A801,

2000/01:A802 yrkandena 1 och 2 samt 2000/01:So450

yrkande 17.

22. Jämställdhetsplaner

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A804

yrkandena 1 och 2 samt 2000/01:A809 yrkande 3.

Reservation 19 (c, fp)

23. Tillsyn och sanktioner

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A808

yrkandena 3 och 4 samt 2001/02:A205 yrkandena 1

och 2.

24. Lagändringar till skydd för

föräldralediga m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A211

yrkandena 8 och 9, 2001/02:A227 yrkande 1,

2001/02:A367 yrkande 25 i denna del och

2001/02:A392 yrkande 4.

Reservation 20 (kd, c)

Reservation 21 (mp)

25. Mångfaldsplaner m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A717

yrkandena 1 och 2, 2000/01:K397 yrkande 11,

2001/02:A317 yrkandena 5-7, 2001/02:A388 yrkande

7 samt 2001/02:Ju237 yrkande 26.

Reservation 22 (c, fp)

26. Talerätt

Riksdagen avslår motion 2001/02:A317 yrkande 4.

Reservation 23 (v)

27. Rättegångskostnader

Riksdagen avslår motion 2001/02:A317 yrkande 8.

28. Informationsinsatser

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A718,

2001/02:A235 och 2001/02:A329.

29. Åldersdiskriminering m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A805,

2000/01:So456 yrkande 11, 2001/02:A204 yrkande 1,

2001/02:A227 yrkandena 2 och 4, 2001/02:A256

yrkandena 1 och 2, 2001/02:A259 yrkande 6,

2001/02:A376 samt 2001/02:So630 yrkande 2.

Reservation 24 (kd, c, fp)

30. Diskrimineringslagstiftning för

värnpliktiga och elever

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju724

yrkande 19, 2001/02:A388 yrkande 6 och

2001/02:L371 yrkande 37.

31. Diskrimineringslagstiftning för

transpersoner m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju724

yrkande 6, 2000/01:L441 yrkande 4, 2001/02:A388

yrkande 1 samt 2001/02:L371 yrkandena 12 och 13.

32. Förebyggande av trakasserier på grund

av sexuell läggning

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:L459

yrkande 13 och 2001/02:L367 yrkande 11.

33. Sanktionssystem

Riksdagen avslår motion 2001/02:A231.

34. Sammanhållen lagstiftning mot

diskriminering m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:L459

yrkande 12, 2001/02:A367 yrkande 25 i denna del,

2001/02:A388 yrkande 8, 2001/02:L367 yrkande 10

och 2001/02:Sf399 yrkande 35.

Reservation 25 (kd)

35. Forum i diskrimineringsmål

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A807,

2000/01:A808 yrkandena 9 och 10, 2001/02:A229

yrkandena 7 och 8, 2001/02:A241, 2001/02:A259

yrkande 8, 2001/02:A265 yrkande 2, 2001/02:A349

yrkande 6 samt 2001/02:A350.

Reservation 26 (m)

Reservation 27 (c)

Reservation 28 (fp)

Stockholm den 21 februari 2002

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-

Erik Österberg (s), Hans Andersson (v), Margareta

Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling

(s), Martin Nilsson (s), Stefan Attefall (kd), Kent

Olsson (m), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m),

Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson (s), Maria

Larsson (kd), Barbro Feltzing (mp), Elver Jonsson

(fp), Anna Kinberg (m) och Carlinge Wisberg (v).

2001/02

AU3

Redogörelse för ärendet

I detta ärende behandlar arbetsmarknadsutskottet

vissa frågor om jämställdhet samt diskriminerings-

och mångfaldsfrågor i övrigt. Därvid behandlas

motioner som väckts under den allmänna motionstiden

hösten 2000 respektive under samma period hösten

2001. De förstnämnda motionerna refereras i det

följande med angivande av årtal (2000/01) medan de

sistnämnda refereras utan årtal (2001/02).

Betänkandet är uppdelat i två huvuddelar,

Jämställdhetsfrågor respektive Diskriminerings- och

mångfaldsfrågor i övrigt, även om frågorna många

gånger sammanfaller.

Under beredningen av detta betänkande har

arbetsmarknadsutskottet inhämtat upplysningar från

Jämställdhetsombudsmannen och generaldirektören vid

Medlingsinstitutet, i båda fallen med medarbetare.

Utskottets överväganden

JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR

Mål och inriktning

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet en rad

motionsförslag om mål och inriktning av

jämställdhetspolitiken. Utskottet avstyrker

samtliga motioner. Utskottet betonar

samtidigt att jämställdhetsintegrering eller

mainstreaming är en förutsättning för att

komma till rätta med ett antal strukturella

problem som hindrar måluppfyllelse på

jämställdhetsområdet. Jämför reservationerna

1 (m) och 2 (kd, c, fp).

Motioner

Moderaterna betonar i motionerna 2000/01:A806 (yrk.

1) och A228 (yrk. 1) att politikernas roll måste

vara att inspirera och skapa möjligheter till fritt

val för den enskilde och för familjer, inte att

dirigera. Det måste bli möjligt att räcka till i

vardagen.

Familjepolitiken skall läggas om så att den skapar

förutsättningar för individer och familjer att välja

sina egna lösningar. Den främsta formen av oberoende

är att kunna leva på sin lön; därför behövs en

skattereform. Den som betalar skatt borde inte

behöva vara beroende av bidrag.

En förutsättning för jämställdhet är att det finns

alternativa former av barnomsorg. Om kvinnor skall

kunna bli fullt ut konkurrenskraftiga på

arbetsmarknaden krävs också individuella, flexibla

arbetstider och individuella, flexibla

barnomsorgstider. Mot den bakgrunden motsätter sig

Moderaterna maxtaxa i barnomsorgen.

Vänsterpartiet anser i motion A271 att

målsättningarna för jämställdhetspolitiken måste

förändras i feministisk riktning och att

könsmaktsordningen, alltså den ordning som innebär

att kvinnor underordnas män, utmanas. Den svenska

jämställdhetspolitiken har inte på något avgörande

sätt förmått motverka rådande maktstrukturer.

Trots jämställdhetspolitikens ambitiösa

målsättningar visar utvärderingar på fortsatt

ojämlikhet och en djup klyfta mellan mål och

verklighet. Jämställdhet måste handla om mer än att

lyfta fram kvinnor eller ge dem samma rättigheter

som män. Det är dags att utmana mäns makt och

privilegier. Därför krävs att mäns intresse som

grupp ställs mot kvinnors gemensamma intressen.

Hållningen måste förändras så att medvetenheten om

könsmotsättningarna ökar möjligheterna för kvinnors

kollektiva erfarenheter att få utrymme på den

politiska arenan.

Kvinnor och män återfinns på olika arbetsmarknader

där kvinnors arbetsmarknad är väsentligt smalare,

med lägre löner och sämre möjligheter till

kompetensutveckling och befordringsgång, konstaterar

Vänsterpartiet i motion A314 (yrk. 1) och betonar

nödvändigheten av en kraftfull, samordnad strategi

för att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden.

En sådan strategi måste innefatta

arbetsmarknadspolitiken och andra politikområden,

departement och myndigheter. Regeringen bör få i

uppdrag att ta fram ett samlat

departementsövergripande program för hur arbetet med

att kunna bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden

skall kunna intensifieras och effektiviseras.

Också Centerpartiet förespråkar i motion

2000/01:So545 (yrk. 1 och 2) insatser för att

intensifiera arbetet med att utveckla ett

könsneutralt arbetsliv. Endast genom att se

könsmönstren och synliggöra utgångspunkterna för

olika strukturer kan förändringar genomföras så att

individerna får lika möjligheter att vara olika och

att göra sina val. Regeringen bör redovisa för

riksdagen hur arbetet med ett könsneutralt arbetsliv

fortskrider.

Inom offentlig verksamhet har arbetsgivarna ett

ansvar för rationaliseringar, ökade krav och minskad

delaktighet bland de anställda. Samtidigt har staten

enligt Centerpartiet ett särskilt ansvar för att se

över normer och bilda en ny skola för arbetslivets

utveckling.

Folkpartiet poängterar i motion A229 (yrk. 1-5, 6 i

denna del och 28) vikten av att angripa de

bakomliggande orsakerna till den bristande

jämställdheten. Den liberala jämställdhetspolitiken

syftar till att varje person, kvinna som man, skall

ha likvärdiga chanser att forma sitt liv som hon

eller han själv vill och till att göra upp med

traditioner som låser fast individer i förlegade

könsroller.

En huvudfråga på jämställdhetsområdet är kampen mot

könsrelaterade löneklyftor och lönediskriminering.

Ett sexpunktsprogram föreslås för att avskaffa dessa

företeelser (yrk. 1-3 och 5):

· En plan för att i kommande avtalsrörelser höja

lönerna för underbetalda kvinnogrupper inom den

offentliga sektorn.

·

· Borttagande av monopol inom yrkesområden där

flertalet kvinnor är verksamma, dvs. vård, omsorg

och skola.

·

· En storsatsning på fler småföretag och särskilda

åtgärder för att främja kvinnligt företagande.

·

· Sänkt skatt på hushållstjänster.

·

· Ytterligare stimulanser för att pappor skall

utnyttja en större del av föräldraledigheten.

·

· En översyn av Arbetsdomstolens roll i

lönediskrimineringsmål.

·

I motionen pekar Folkpartiet också på behovet av

fler män inom kvinnodominerade sektorer och av

bättre lönestatistik (yrk. 4 och 6 delvis).

Folkpartiet betonar i motionen att

invandrarkvinnornas situation måste stärkas eftersom

merparten invandrarkvinnor återfinns längst ned i

hierarkin på arbetsmarknaden. Jämställdhetsarbetet

har hittills i stor utsträckning missat denna stora

grupp som lever i isolering och maktlöshet. En

förutsättning för att över huvud taget delta i

samhället är att man behärskar språket och för att

kunna delta i svenskundervisning krävs barntillsyn.

I ett mångkulturellt samhälle respekterar vi

varandras tro och traditioner. Det förekommer dock i

vissa invandrargrupper att kvinnor behandlas på ett

sätt som strider mot svensk lagstiftning och

internationell rätt, exempelvis när unga kvinnors

rörelsefrihet begränsas eller när de förföljs av den

egna familjen därför att de inte följer familjens

förväntningar om val av livspartner och

umgängesformer. I sådana fall får det enligt

Folkpartiet inte råda någon som helst tvekan om att

alla former av skyddsåtgärder från samhällets sida

skall vidtas (yrk. 28).

Miljöpartiet pekar i motion 2000/01:A808 (yrk. 1) på

att långt ifrån alla förslag som lagts fram i

Kvinnomaktutredningens betänkande (SOU 1998:6) Ty

makten är din ... har genomförts. Regeringen bör

beakta förslagen till åtgärder och återkomma till

riksdagen i frågan.

Jämställdhet är i allra högsta grad också en

mansfråga, konstaterar Miljöpartiet i motion A393

(yrk. 1). Mäns våld mot kvinnor är inte bara en

kvinnofråga utan även en mansfråga och en

samhällsfråga.

Motionsförslag från Kristdemokraterna om

övergripande jämställdhetsfrågor har tidigare under

riksmötet tagits upp i betänkande 2001/02:AU1

Utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv i

anslutning till att utskottet behandlade politikens

allmänna inriktning.

Carina Hägg (s) konstaterar i motion 2000/01:A719

att Sverige numera är ett mångkulturellt land och

att det är nödvändigt att ta hänsyn till den

religionsfrihet som råder men menar att man också

måste ha målsättningen att de

jämställdhetssträvanden som gäller i det svenska

samhället också skall innefatta trossamfunden.

Christina Axelsson m.fl. (s) poängterar i motion

2000/01:A810 (yrk. 1 och 2) att

arbetsmarknadslagstiftningen kraftfullt skall slå

fast kvinnors och mäns lika värde, villkor och

behandling på arbetsmarknaden. Åtgärder måste vidtas

för att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden.

I motion Ub431 (yrk. 2) pläderar Christina Axelsson

m.fl. (s) för att regeringen i sina kontakter med

arbetsmarknadens parter starkt bör betona en

fortsatt utveckling av jämställdhetsarbetet och att

regeringen och parterna gemensamt sätter upp mål för

jämställdhetsarbetet.

Sten Tolgfors och Catharina Elmsäter-Svärd (båda m)

lägger i motion A209 (yrk. 1, 2 och 4) fram förslag

om grundprinciper för en ny jämställdhetspolitik och

avvisar därvid regeringens beskrivning av kvinnan

som svag, utsatt och hjälplös. Motionärerna vill i

stället beskriva kvinnor som välutbildade,

ambitiösa, viljestarka och älskade samt tar avstånd

från regeringens kollektiva skuldbeläggande av män.

Bakgrund

Det övergripande målet för svensk

jämställdhetspolitik är att kvinnor och män skall ha

samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom

alla väsentliga områden i livet. Målet uttalas i

regeringsförklaringen. Jämställdhetsarbetet skall

vara en del av det ordinarie politiska och

verkställande arbetet. Varje departement ansvarar

för uppföljning och utvärdering av

jämställdhetsarbetet. Inom Regeringskansliet finns

en särskild jämställdhetsenhet som sorterar under

jämställdhetsministern och som har en samordnande,

rådgivande och pådrivande roll gentemot

departementen.

Regeringen har nyligen i skrivelsen 2001/02:83 En

nationell handlingsplan för de mänskliga

rättigheterna, som för närvarande bereds i

konstitutionsutskottet, lämnat övergripande

information om internationell och nationell

reglering och förhållanden när det gäller

diskrimineringsfrågor inklusive jämställdhetsfrågor.

Ett avsnitt i skrivelsen behandlar jämställdhet

mellan kvinnor och män m.m.

När det gäller mål och inriktning av

jämställdhetsarbetet kan det finnas anledning att

redovisa förslag som kring årsskiftet lämnades av en

arbetsgrupp för metodutveckling i

jämställdhetsarbetet. I rapporten Ändrad ordning -

Strategisk utveckling för jämställdhet (Ds 2001:64)

återfinns följande förslag till strategiska åtgärder

på jämställdhetsområdet:

· Ett samlat grepp bör tas för att stärka

arbetsformerna för jämställdhetsfrågorna i

Regeringskansliet. En strategi för

jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet bör

utarbetas och inriktas på styrning, kunskap och

kompetensutveckling, stödstruktur och

metodutveckling. Arbetet bör ske i samarbete

mellan departementen.

·

· En samlad översyn bör göras av olika formella

styrformer såsom förordningar och riktlinjer i

Regeringskansliet. En jämställdhetsförordning,

liknande den som finns på integrationsområdet,

bör övervägas.

·

· Regeringen bör överväga hur

institutionaliseringen på jämställdhetsområdet

skall stärkas. Förslaget från Jämställdhetsrådet

för transport och IT (SOU 2001:44) om att inrätta

en ny myndighet kan användas som förebild. Roll

och uppgifter för en eventuell myndighet bör

emellertid utredas närmare.

·

· Regeringen bör överväga hur

jämställdhetsfrågorna, tillsammans med övriga

sociala frågor, kan få en starkare ställning inom

arbetet med hållbar utveckling genom att

ledningssystemen utvecklas så att den sociala

dimensionen integreras.

·

· Dialogen med näringslivet bör fortsätta och

tidigare konferenser om jämställdhet för

lönsamhet och utveckling utvärderas.

·

Ett arbete enligt vissa av förslagen har redan

påbörjats inom Regeringskansliet.

Medlingsinstitutet har den 19 februari 2002 avlämnat

sin första årsrapport, Avtalsrörelsen och

lönebildningen. Av rapporten framgår att enligt den

officiella lönestatistiken för år 2000 var

kvinnornas genomsnittliga lön 82 % av männens,

vilket också kan uttryckas så att kvinnorna tjänar

18 % mindre än männen eller att männen tjänar 22 %

mer än kvinnorna. Denna relativa löneskillnad har

enligt Medlingsinstitutet varit i stort sett

oförändrad sedan 1994.

I rapporten konstateras att kvinnornas

genomsnittliga lön år 2000 var 82 % av männens.

Detta mått på löneskillnaden avser hela

arbetsmarknaden. Denna siffra ger enligt institutet

inte någon rättvisande bild av löneskillnaderna, och

framför allt kan dessa inte enbart förklaras med

könstillhörigheten.

I årsrapporten för Medlingsinstitutet ett

resonemang om vilka slutsatser som kan dras utifrån

lönestatistiken. Säger den något om det föreligger

osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män i

jämställdhetslagens mening? Frågan är enligt

institutet relativt enkel att besvara. Den

officiella lönestatistiken redovisas för sektorer på

arbetsmarknaden och ger inget besked om

förhållandena hos enskilda arbetsgivare. Däremot

visar den att det föreligger löneskillnader mellan

kvinnor och män. Män har i allmänhet högre lön än

kvinnor, även inom samma sektor och

yrkesgruppsbeteckning. Det råder dock osäkerhet när

det gäller att uppskatta hur stor del av

löneskillnaderna som kan förklaras enbart med

könstillhörighet. Det torde dock enligt

Medlingsinstitutet stå klart att det föreligger

skillnader mellan mäns och kvinnors löner som inte

fullt ut kan förklaras av i statistiken ingående

objektiva faktorer.

Utskottets ställningstagande

Hur jämställdhetsperspektivet skall införlivas med

alla politikområden, alltså jämställdhetsintegrering

eller mainstreaming, är en fråga som utskottet

uppehållit sig vid i flera tidigare betänkanden. Det

är utskottets övertygelse att

jämställdhetsintegrering är en förutsättning för att

man skall kunna komma till rätta med en rad

strukturella problem som i dag hindrar

måluppfyllelse på jämställdhetsområdet.

Vänsterpartiet tar upp strukturella frågor i

motionerna A271 och A314 och pläderar där för en

förändring av målsättningarna för

jämställdhetspolitiken i feministisk riktning och

för en samordnad strategi, innefattande flera

politik-områden, för att bryta könssegregeringen.

Utskottet vill betona att jämställdhetspolitiken

tagit avgörande steg mot ett mer jämställt samhälle,

men kan instämma i Vänsterpartiets analys, att många

icke jämställda strukturer kvarstår.

Jämställdhetspolitiken utvecklas dock kontinuerligt

och i det arbetet har fortsatt utveckling av den

feministiska analysen och metoder för ökad samverkan

mellan olika politikområden sin givna plats. Såväl

framsteg som kvarstående problem på

jämställdhetsområdet har redovisats i ett antal

propositioner och regeringsskrivelser, senast i

skrivelse 1999/2000:24 Jämställdhetspolitiken inför

2000-talet respektive i proposition 1999/2000:143

Ändringar i jämställdhetslagen m.m. (bet.

1999/2000:AU6 och bet. 2000/01:AU3).

En annat dokument som enligt utskottets mening ger

en god överblick över vilka åtgärder som vidtagits

för att stärka jämställdhetspolitiken är Sveriges

handlingsplan för sysselsättning inom ramen för EU-

samarbetet. I den senaste handlingsplanen från maj

2001 redovisar regeringen politikens inriktning,

resultatuppföljning och nya initiativ i form av

konkreta insatser under var och en av de fyra

pelarna i EU:s sysselsättningsriktlinjer. Den fjärde

pelaren är inriktad särskilt på jämställdhetsfrågor

och rubriceras Att stärka jämställdhetspolitiken.

Jämställdhetsfrågorna integreras dock även i övriga

pelare.

Förutom de jämställdhetsinsatser som redovisas i

ovannämnda dokument vill utskottet också peka på de

satsningar som gjorts och planeras de närmaste åren

inom välfärdssektorn. Dessa insatser kan bidra till

att höja statusen och förbättra arbetsvillkoren för

stora delar av den kvinnodominerade arbetsmarknaden.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

A271 (v) och A314 yrkande 1 (v).

Också Centerpartiet tar i motion 2000/01:So545 upp

vikten av ett intensifierat arbete för att

åstadkomma ett könsneutralt arbetsliv och betonar

att regeringen bör redovisa hur detta fortskrider.

Som framgått ovan gör regeringen i olika sammanhang

sådana redovisningar. Just i år kommer regeringen

därutöver att till EG-kommissionen särskilt redovisa

sex nationella utvärderingar av EU:s

sysselsättningssamarbete. En av utvärderingarna har

genomförts av Institutet för arbetsmarknadspolitisk

utvärdering, Ifau, under rubriken Främja

jämställdhet mellan kvinnor och män på

arbetsmarknaden. Utskottet anser med hänvisning till

vad som anförts ovan att motion 2000/01:So545

yrkandena 1 och 2 (c) bör avslås av riksdagen.

Utskottet delar Folkpartiets uppfattning i motion

A229 om vikten av att angripa de bakomliggande

orsakerna till bristande jämställdhet och instämmer

i att en avgörande fråga på jämställdhetsområdet är

kampen mot könsrelaterade löneskillnader och

lönediskriminering. Det är just av detta skäl som

regeringen och riksdagen starkt betonar vikten av

jämställdhetsintegrering på olika samhällsområden

inklusive i departementens och myndigheternas

verksamhet. Det är också av detta skäl som

jämställdhetslagen skärpts från den 1 januari 2001,

något som utskottet återkommer närmare till senare i

betänkandet.

Utskottet instämmer också i Folkpartiets

uppfattning i motion A229 att samhället måste ge ett

starkt skydd åt utsatta flickor och kvinnor i

patriarkala familjer. Ett åtgärdsprogram rörande

insatser för utsatta flickor i patriarkala familjer

har i dagarna lagts fram av regeringen

(pressmeddelande från Näringsdepartementet 2002-02-

14).

Folkpartiet föreslår i sin motion ett

sexpunktsprogram för jämställdhet. När det gäller

några av punkterna återkommer utskottet också senare

i betänkandet till förslag med samma eller liknande

innebörd. Det gäller bl.a. motionsförslag om att

förändra kvinnolöner inom offentlig sektor, att ta

bort vad som partiet benämner monopol inom offentlig

sektor, stimulanser för pappaledighet och översyn av

Arbetsdomstolens roll i lönediskrimineringsmål.

Ett par av Folkpartiets förslagspunkter tas inte

upp i andra sammanhang i betänkandet. Därför vill

utskottet beträffande främjande av småföretag och

kvinnligt företagande här peka på att Nutek bedriver

ett arbete med denna inriktning. Motionsförslag om

sänkt skatt på hushållstjänster har avstyrkts av

utskottet vid flera tillfällen, senast i betänkande

2001/02:AU1. Med det anförda och med hänvisning till

utskottets ställningstagande i andra sammanhang i

detta betänkande avstyrks motion A229 yrkandena 1-5,

6 i denna del och 28 (fp).

Till skillnad från Moderaterna i motionerna

2000/01:A806 och A228 ser inte utskottet

skattesänkningar som någon självklar väg till ökad

jämställdhet. I stället vill utskottet varna för de

negativa fördelningseffekter som skulle kunna uppstå

till följd av kraftigt sänkta skatter. Ett exempel

är de av LO-ekonomerna nyligen publicerade

beräkningarna kring konsekvenserna av ett

avskaffande av den s.k. värnskatten. Enligt

utskottets mening finns det således litet som talar

för att jämställdheten ökar genom sänkta skatter och

transfereringar.

När det däremot gäller uppfattningen att

individuella och flexibla arbetstider kan stärka

jämställdheten, kan utskottet instämma i

Moderaternas syn. Förutsättningen är dock enligt

utskottet att den enskilda individens rätt att styra

över sin arbetstid stärks. Det pågående arbetet inom

Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler

(Knas, dir. 2000:97) bör dock avvaktas.

En förutsättning för jämställdhet är enligt

Moderaterna att det finns alternativa former av

barnomsorg. På denna punkt vill utskottet påpeka att

olika reformer på förskoleområdet som genomförts av

regeringen har ökat föräldrarnas möjligheter att

efterfråga den barnomsorg de önskar.

Motionerna 2000/01:A806 yrkande 1 (m) och A228

yrkande 1 (m) avstyrks av utskottet.

Miljöpartiet har också tidigare lagt fram förslag

med samma innebörd som framförs i motion

2000/01:A808 där partiet anser att regeringen skall

beakta förslagen från Kvinnomaktutredningen och

återkomma till riksdagen om detta. Ett sådant

förslag avstyrktes senast i betänkandet

1999/2000:AU6. Utskottet vill samtidigt erinra om

att regeringen i skrivelse 1999/2000:24

Jämställdhetspolitiken inför 2000-talet redovisade

vilka åtgärder som vidtagits eller planerades med

anledning av förslagen i slutbetänkandet från

Kvinnomaktutredningen.

Att jämställdhet inte endast är en kvinnofråga

utan också en mansfråga är en uppfattning som förs

fram i Miljöpartiets motion A393 och som det enligt

utskottet finns all anledning att instämma i. Likaså

delar utskottet uppfattningen att kvinnovåld inte

endast är en kvinnofråga utan också en mansfråga och

ett samhällsproblem. Utskottet är emellertid inte

berett att föreslå något tillkännagivande på denna

punkt utan avstyrker motionerna 2000/01:A808 yrkande

1 (mp) och A393 yrkande 1 (mp).

Utskottet delar i princip de uppfattningar om

vikten av jämställdhetsarbete som framförs i de

enskilda motionerna 2000/01:A810 och Ub431 och

hänvisar till de åtgärder för att bryta den

könssegregerade arbetsmarknaden och för att

förstärka partssamarbetet som redovisas i detta

betänkande.

Det finns också anledning att instämma i vad som

anförs i den enskilda motionen 2000/01:A810 om

vikten av att de jämställdhetssträvanden som kommer

till uttryck i det svenska samhället också ger

avtryck i trossamfunden. Det är viktigt med

opinionsbildande verksamhet samtidigt som det också

är väsentligt att den avgörande kraften för

förändring kommer inifrån samfundet självt.

Enligt utskottets uppfattning är det en förenklad

syn på könsskillnader som kommer till uttryck i den

enskilda motionen A209 (m). Att enbart förklara

strukturella skillnader med olikheter i individers

beteende leder till fel slutsatser. Utskottet godtar

inte heller motionärernas påstående att regeringen

skulle se kvinnan som svag, utsatt och hjälplös. I

stället är det enligt utskottet så att en politik

som frigör människor från invanda könsstrukturer kan

öka friheten för både kvinnor och män.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker

utskottet motionerna 2000/01:A719 (s), 2000/01:A810

yrkandena 1 och 2 (s), A209 yrkandena 1, 2 och 4 (m)

samt Ub431 yrkande 2 (s).

Barn och förvärvsarbete

Utskottets förslag i korthet

Ett antal motioner om möjligheterna att

kombinera barn och förvärvsarbete behandlas i

avsnittet. Utskottet delar i flera avseenden

de uppfattningar som framförs i motionerna

men avstyrker samtliga motioner. Jämför

reservationerna 3 (m), 4 (kd) och 5 (mp).

Motioner

Föräldraledighet m.m.

Ett flertal motioner behandlar olika aspekter på ett

barnvänligt arbetsliv, exempelvis möjligheterna till

föräldraledighet och pappaledighet, skyddet på

arbetsmarknaden för gravida, föräldralediga och

småbarnsföräldrar liksom löneutvecklingen för dessa

grupper.

Motioner där det uttryckligen krävs lagändringar

för att åstadkomma ett barnvänligt arbetsliv

behandlas i ett senare avsnitt i betänkandet.

Moderaterna betonar i motion 2000/01:A806 (yrk. 2)

individens möjligheter att förena yrkes- och

familjeliv. Politikens uppgift är att skapa

möjligheter och mångfald så att vuxna själva kan

utforma sina liv på det sätt som var och en, ensam

eller som del av ett hushåll, själv önskar. Bland

annat krävs alternativa former av barnomsorg,

flexibla arbetstider och skattereduktion för

hushållsnära tjänster.

Kristdemokraterna anser i motionerna 2000/01:A811

(yrk. 6) och A246 (yrk. 3) att en förutsättning för

att både kvinnor och män skall ha möjlighet att

utvecklas i sin yrkesroll och samtidigt kunna

fungera i föräldrarollen är ett barnvänligt

arbetsliv där det ses som en kompetensutveckling och

en viktig samhällsuppgift att vårda och fostra sina

barn.

Partiet menar i den aktuella motionen liksom i

motionerna Sf392 (yrk. 16) och A211 (yrk. 7) att

politiker, arbetsgivare och fackföreningar

tillsammans måste utforma ett mer barnvänligt

arbetsliv. Regeringen bör som inledning till ett mer

långsiktigt arbete ta initiativ till en nationell

kampanj på området. De ekonomiska villkoren för att

ta hand om barn måste vara gynnsamma.

I motion A211 (yrk. 19) pläderar Kristdemokraterna

för en kartläggning av regionala skillnader i uttag

av pappaledighet i syfte att undanröja hinder mot en

ökning av uttagen av sådan ledighet. Partiet vill

inte lagstifta om att pappor skall ta ut mer

föräldraledighet utan vill i stället stimulera en

sådan förändring.

Behovet av en fördjupad uppföljning av den

lagstiftning som påverkar möjligheten till ett

barnvänligt arbetsliv tas upp av Centerpartiet i

motion A259 (yrk. 7). Partiet menar att

möjligheterna att kombinera föräldraskap och arbete

måste förbättras. Detta är nödvändigt för att möta

framtidens arbetskraftsbehov liksom för att minska

pressen på många barnfamiljer.

Åtgärder bör enligt Miljöpartiet i motion A392 (yrk.

2) vidtas för att ändra attityder när det gäller män

och föräldraskap. Samtidigt konstaterar partiet att

det är svårt att påverka attityder exempelvis om vem

som skall vårda sjuka barn respektive arbeta deltid

under barnens förskoleår.

Miljöpartiet vill i motion 2000/01:A808 (yrk. 8)

få till stånd generella rutiner så att

föräldralediga automatiskt omfattas av

lönerevisioner. Därmed kan man förebygga

lönediskriminering, menar partiet, som också påpekar

att även arbetsmarknadens parter har ett ansvar i

sammanhanget.

Carina Hägg (s) begär i motion 2000/01:A803 en

översyn av gravida kvinnors skydd på

arbetsmarknaden. Motionären menar att den ökade

förekomsten av tidsbegränsade anställningar kan

försvaga gravida kvinnors ställning på

arbetsmarknaden.

Krister Örnfjäder (s) begär i motion A366 en översyn

av jämställdheten på arbetsmarknaden och

föräldraförsäkringens regler.

Patrik Norinder (m) finner det enligt motion A265

(yrk. 1) helt oacceptabelt att diskrimineringen av

småbarnsföräldrar i arbetslivet ökar. För att

arbetsmarknaden skall bli mer jämställd krävs att

offentliga och privata arbetsgivare tar ett ökat

ansvar för småbarnsföräldrar.

Magnus Jacobsson och Amanda Agestav (båda kd) tar i

motion A201 upp unga kvinnors situation på

arbetsmarknaden och menar att synen på föräldraskap

måste förändras genom opinionsbildning så att män

och kvinnor skall kunna ta ut föräldraledighet utan

att ha dåligt samvete och så att barnafödandet ökar.

Ulla-Britt Hagström (kd) vill i motion A279 att en

uppföljning skall göras av hur pappors uttag av

föräldraledighet påverkas av om deras arbetsgivare

stimulerar pappaledighet genom hel eller delvis

utfyllnad av ersättningen enligt

föräldraförsäkringen.

Sten Tolgfors (m) uttrycker i motion Sf222 (yrk. 3)

sin positiva syn på att företag drygar ut

föräldraförsäkringen för sina anställda så att

pappor och mammor kan ha råd att vara hemma med sina

barn. Motionären kritiserar en negativ inställning

från vissa fackförbund mot att arbetsgivare

kompletterar den statliga föräldraförsäkringen.

Bakgrund

Utskottet har i ett antal tidigare sammanhang,

senast i betänkande 2000/01:AU9, poängterat att

möjligheterna att kombinera föräldraskap och

förvärvsarbete måste förbättras. Efter förslag från

utskottet i nyssnämnda betänkande har riksdagen

gjort ett tillkännagivande till regeringen att det

finns starka skäl att överväga om det finns behov av

att förstärka skyddet för arbetstagare som väljer

att utnyttja sin rätt till ledighet i samband med

föräldraskap. Utskottet ansåg att i första hand

förändringar i föräldraledighetslagen och lagen om

anställningsskydd borde övervägas.

Regeringen har efter riksdagens ställningstagande

uppdragit åt Arbetslivsinstitutet att överväga om

det finns behov av att förstärka skyddet för de

arbetstagare som väljer att utnyttja sin rätt till

ledighet i samband med föräldraskap (tilläggsuppdrag

i fråga om översyn av vissa arbetsrättsliga frågor

2001-10-04). I första hand bör förändringar i

föräldraledighetslagen och anställningsskyddslagen

övervägas. Arbetslivsinstitutets uppdrag skall vara

slutfört den 31 oktober 2002.

En analys av vilka faktorer som påverkar

barnafödandet har nyligen utförts av en arbetsgrupp

inom Regeringskansliet. I rapporten Barnafödandet i

fokus - Från befolkningspolitik till ett barnvänligt

samhälle (Ds 2001:57) sammanfattas faktorer som

enligt svensk och utländsk forskning påverkar

barnafödandet. Några faktorer av särskilt intresse

på arbetsmarknadsområdet är

· att fruktsamheten är högre i länder där

barnafödande och förvärvsarbete kan kombineras,

·

· att jämställdhet är viktig för barnafödandet. Det

finns brister i jämställdheten, och en stark

indikation på detta är att barnafödande har en

påtagligt negativ inverkan på hur kvinnors

inkomster utvecklas,

·

· att tecken finns på att toleransen mot

barnafödande och mot barn har minskat på den

svenska arbetsmarknaden och att intoleransen i

första hand drabbar kvinnor,

·

· att den kraftiga ökningen av tillfälliga arbeten

har medfört negativa effekter på barnafödandet.

·

När det gäller uttag av föräldrapenningdagar har

männens andel av de utbetalade dagarna ökat från 8,6

% år 1992 till 13,8 % år 2001. Männens andel av de

personer som tagit ut föräldrapenningdagar ökade

under samma period från 26,9 % till 39,9 %. I

diagrammet nedan redovisas länsvis fördelade

uppgifter om männens andel av föräldrapenningdagar.

I fråga om tillfällig föräldrapenning (vård av

barn, 10 pappadagar, LSS-kontaktdagar och

kontaktdagar för 6-11-åringar) var männens andel av

antalet uttagna dagar 42,7 % år 2001. Största delen

av dagarna med tillfällig föräldrapenning används

för vård av barn. Männens andel av uttagna dagar

minskade successivt under 1990-talet men har år 2001

nått upp till samma nivå som år 1991. Andelen män

som tar ut pappadagar har minskat från 82 % år 1992

till 75 % år 2001.

---------------------------------------

Männens andel av uttagna

föräldrapenningdagar

--------------------------------------

2001 2000

--------------------------------------

Samtliga län 13,8 12,4

--------------------------------------

Stockholms län 14,1 12

--------------------------------------

Uppsala län 15,4 14,8

--------------------------------------

Södermanlands län 14,3 12,8

--------------------------------------

Östergötlands län 14 11,7

--------------------------------------

Jönköpings län 12,4 11,4

--------------------------------------

Kronobergs län 13,1 12,3

--------------------------------------

Kalmar län 12,9 11,7

--------------------------------------

Gotlands län 15,4 13,6

--------------------------------------

Blekinge län 13,6 12,1

--------------------------------------

Skåne län 12,5 11,3

--------------------------------------

Hallands län 13 11,7

--------------------------------------

Västra Götalands län 13,5 12,4

--------------------------------------

Värmlands län 13,4 13,2

--------------------------------------

Örebro län 15,1 14,7

--------------------------------------

Västmanlands län 14,2 13,4

--------------------------------------

Dalarnas län 14,8 14

--------------------------------------

Gävleborgs län 14,1 12,7

--------------------------------------

Västernorrlands län 13,5 12,9

--------------------------------------

Jämtlands län 15,7 13,5

--------------------------------------

Västerbottens län 17,4 15,3

--------------------------------------

Norrbottens län 14,3 12,9

--------------------------------------

Källa: Försäkringskassan i Västerbottens län/RFV

Också preliminära resultat från studien Arbete och familj - en

studie av företagskultur och faderskap

(projektansvariga: professor Philip Hwang,

psykologiska institutionen, Göteborgs universitet

och professor Linda Haas, University of

Indianapolis, Indiana, USA) är av intresse i detta

sammanhang.

Studien visar bl.a. att män i vad som i studien

benämns personalinriktade företag tog ut mer

pappaledighet än män i produktionsinriktade företag,

att män tog ut mer föräldraledighet i företag med

större andel kvinnor bland de anställda och att ju

mer positiva arbetskamrater och arbetsledare var,

desto mer föräldraledighet tog män ut.

De företag som ingått i studien har delats in i

fyra grupper: de som var uttalat positiva till

pappaledighet, de som var positiva när företaget

hade något att tjäna på det, de som hade ett

neutralt förhållningssätt och slutligen de som hade

en traditionell syn på pappaledighet. Utskottet vill

här särskilt peka på några av de faktorer som enligt

den aktuella studien kännetecknar företag som är

uttalat positiva till pappaledighet:

· Pappor informeras om sin rätt att vara

föräldralediga och uppmuntras av företaget att

vara det.

·

· Företaget försöker hitta lösningar så att alla

kategorier anställda kan kombinera arbete och

familj - även de högsta cheferna kan vara

föräldralediga.

·

· Företaget har en långsiktig planering och ser

småbarnstiden som en begränsad men viktig del av

en anställds liv.

·

· Det finns en uttalad inställning att familjen är

en viktig del i den anställdes liv och att

familjeliv och arbete måste kunna kombineras.

·

· Företaget har vidtagit formella eller informella

åtgärder för att underlätta för föräldrar att

kombinera arbete och familj, t.ex. flextid,

jämställdhetsprogram och policy om pappaledighet.

·

· Företaget kan se att det finns fördelar med att

anställda är pappalediga, det ger andra anställda

möjligheter att pröva nya arbetsuppgifter en tid.

·

I den aktuella studien Arbete och familj har i en

första delundersökning enkätsvar inhämtats från

personalchefer och fackordförande i Sveriges 250

största företag, i en andra del har personalchefer

och grupper av anställda intervjuats. I en tredje

och pågående del görs en enkätstudie bland 350

anställda män vid sex stora företag. I en fjärde del

har en enkätundersökning och telefonintervju gjorts

med företrädare för fackliga organisationer i de

företag som medverkat i övriga delar av studien.

Resultaten av den sistnämnda delen visar på ett

relativt lågt intresse från de fackliga

organisationernas sida när det gäller att verka för

att manliga anställda lättare skall kunna kombinera

arbete och familj.

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har

en viktig roll när det gäller att verka för att fler

män skall ta ut fler föräldrapenningdagar. Det gör

man bl.a. genom allmänna informationsträffar,

personlig rådgivning till blivande föräldrar,

pappakampanjer, särskilda brev till pappor, utökat

samarbete med barnmorskor och andra

attitydpåverkande insatser.

I ett särskilt projekt har man i

försäkringskassorna i tre län - Kronoberg,

Västerbotten och Jönköping - studerat vilka faktorer

som påverkar mäns uttag av föräldrapenning.

Resultaten visar att det är fler faktorer än

ekonomin som styr hur föräldrarna delar på

ledigheten, bl.a. inställningen hos informatörerna

när det gäller föräldraledighet.

Informatörerna, dvs. personalen vid

försäkringskassan och barnmorskorna, är alltså

viktiga i sammanhanget. I det av de undersökta länen

där den största andelen föräldrar delade på

ledigheten, Västerbotten, var också informatörerna

mest positiva till delad föräldraledighet. En

slutsats i projektet är att attitydpåverkande

insatser måste utgå från dels föräldrarnas

inställning, dels de faktorer som i praktiken styr

deras beslut om uppdelning av föräldraledigheten.

Projektet redovisas i rapporten Båda blir bäst -

Attityden till delad föräldraledighet (RFV Redovisar

2000:1).

I detta avsnitt med bakgrundsinformation finns

också anledning att nämna att det i den fjärde

pelaren i EU:s sysselsättningsriktlinjer för 2002,

IV Stärka jämställdhetspolitiken, ingår bl.a.

insatser för att underlätta att kombinera arbete och

familj. Där sägs att medlemsstaterna och

arbetsmarknadens parter skall utarbeta, genomföra

och främja en familjevänlig politik, fastställa

nationella mål för hur omsorg för barn och andra

närstående skall byggas ut och undanröja hinder för

återinträde på arbetsmarknaden för dem som gjort

uppehåll i yrkesverksamhet.

Utskottets ställningstagande

Arbetsmarknadsutskottet har ovan under rubriken

Bakgrund redovisat några exempel på aktuella

undersökningar, analyser och informationsinsatser

som sammantaget pekar på att det behövs insatser på

en rad olika områden och av ett flertal olika

aktörer för att påverka attityder till och

underlätta kombinationen barn och förvärvsarbete

samt för att bidra till jämställdhet i fråga om

föräldraansvaret.

Utskottet har därvid bl.a. redogjort för några

faktorer som enligt en studie kännetecknar företag

som är uttalat positiva till pappaledighet. Företag

med liknande inställning till kombination av barn

och arbetsliv kan enligt utskottets mening ses som

föredömen på en modern och flexibel arbetsmarknad.

Långt ifrån alla företag har dock en positiv

inställning till föräldraledighet. Enligt JämO har

antalet anmälningar om misstänkt diskriminering i

samband med graviditet och föräldraskap ökat markant

under senare år.

Utskottet ser allvarligt på detta och andra tecken

på försämrade möjligheter att kombinera arbete och

barn. Ett starkt skäl till utskottets oro är

naturligtvis de påfrestningar som den enskilda

föräldern eller familjen utsätts för. Men också i

ett vidare sammanhang är en utveckling av detta slag

negativ. Risken är påtaglig att arbetsmarknadens

funktionssätt försämras och att arbetskraftsutbudet

minskar. Detta kan bli följden om alltfler får en

svagare anknytning till arbetsmarknaden till följd

av en restriktiv hållning bland arbetsgivare till

ledighet för föräldraskap och graviditet. Än

allvarligare är långsiktiga demografiska effekter av

allvarlig karaktär till följd av minskat

barnafödande.

Mot bakgrund av de svårigheter som finns med att

kombinera barn och förvärvsarbete ser utskottet

positivt på att regeringen givit JämO ett särskilt

uppdrag i dessa frågor. I regleringsbrevet för 2002

sägs att ombudsmannen skall beakta ärenden som rör

anmälningar gällande osakliga uppsägningar och

diskriminering vid anställning av gravida kvinnor

och föräldralediga kvinnor och män samt ärenden som

gäller försämrade anställningsvillkor på osaklig

grund för gravida kvinnor och föräldralediga kvinnor

och män. JämO skall redovisa och kommentera

resultatet till regeringen.

Utskottet vill i detta sammanhang något beröra

vikten av attitydpåverkande insatser riktade såväl

till föräldrar och blivande föräldrar som till

arbetsgivare. Här har Riksförsäkringsverket och

försäkringskassorna en nyckelroll när det gäller att

verka för att antalet män som tar ut

föräldrapenningdagar ökar och att männen också tar

ut en större andel av dagarna. Men också

arbetsgivare och fackliga organisationer borde kunna

ge stöd till sina anställda respektive medlemmar i

strävandena att kombinera arbete och familj.

Arbetsmarknadsparternas ansvar i sammanhanget är,

som framgått ovan, också något som poängteras i EU:s

sysselsättningsriktlinjer.

Moderaterna kräver i motion 2000/01:A806 insatser

för att främja individens möjligheter att förena

yrkes- och familjeliv och pekar på att detta bl.a.

kräver alternativa former av barnomsorg. Utskottet

vill, som framförts ovan, betona att regeringen

genomfört ett antal reformer på förskoleområdet som

ökar föräldrarnas möjligheter att efterfråga den

barnomsorg de önskar.

När det gäller Kristdemokraternas förslag i

motionerna A211 och Sf392 om en nationell kampanj

för ett barnvänligt arbetsliv vill utskottet här

lyfta fram tidningen Det nya livet som utarbetats

inom Regeringskansliet och som sprids till blivande

och nyblivna föräldrar. Tidningen kom ut med ett

nytt nummer i januari i år. Det nya numret sätter

papporna i fokus och uppmanar dem att ta vara på sin

del av föräldraledigheten. Tidskriften informerar om

vilka rättigheter som föräldrar har och belyser den

pågående diskussionen om att förena familj och

förvärvsarbete.

Av bakgrundsinformationen till detta avsnitt

framgår att det redan finns regionalt fördelad

statistik över uttag av pappaledighet, något som

Kristdemokraterna efterfrågar i motion A211.

Som framgått delar utskottet i flera avseenden de

uppfattningar som kommer till uttryck i motionerna

2000/01:A803 (s), 2000/01:A806 yrkande 2 (m),

2000/01:A808 yrkande 8 (mp), 2000/01:A811 yrkande 6

(kd), A201 (kd), A211 yrkandena 7 och 19 (kd), A246

yrkande 3 (kd), A259 yrkande 7 (c), A265 yrkande 1

(m), A366 (s), A392 yrkande 2 (mp) och Sf392

yrkande 16 (kd) om vikten av ett barnvänligt

arbetsliv och om informationsinsatser kring denna

fråga. Med hänvisning till det utrednings- och

översynsarbete som pågår är dock utskottet för

närvarande inte berett att föreslå något nytt

tillkännagivande om föräldraskap och förvärvsarbete.

Utskottet avstyrker därför motionerna i den mån de

inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet

anfört.

Utskottet har ovan redovisat några av de kännetecken

som enligt en undersökning finns hos företag som är

uttalat positiva till pappaledighet. Ett annat

uttryck för en positiv inställning från

arbetsgivarens sida till att anställda är

föräldralediga är att arbetsgivaren ger ekonomisk

stimulans till sådan ledighet genom någon form av

utfyllnad av ersättningen enligt

föräldraförsäkringen, en fråga som tas upp i

motionerna A279 (kd) och Sf222 (m).

Enligt vad utskottet har erfarit i samband med att

JämO lämnade upplysningar till utskottet har

ombudsmannen gjort visst kartläggningsarbete när det

gäller förekomsten av ekonomiska incitament från

arbetsgivare för föräldraledighet. Företeelsen tycks

vara vanligast i större företag och ses som särskilt

positiv för arbetstagare som har lönenivåer som

ligger strax ovanför föräldraförsäkringens övre

inkomstgräns.

Även om utskottet med intresse skulle ta del av

ytterligare undersökningar kring denna fråga kan det

konstateras att det redan genomförts ett arbete som

ligger i linje med vad som föreslås i motion A279

(kd). Motionen avstyrks därmed. Också motion Sf222

yrkande 3 (m) avstyrks med hänvisning till vad

utskottet anfört i frågan.

Rollen som pappa, man, förälder

eller kvinna respektive könsrollen

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet behandlar utskottet ett antal

motioner om rollen som pappa, man eller

förälder, om ungdomars bild av könsroller och

om synen på kvinnans ställning. Samtliga

motioner avstyrks. Jämför reservation 6 (kd).

Motioner

Flera motioner tar upp olika frågor som rör

mansrollen respektive rollen som pappa/förälder.

Kristdemokraterna behandlar i motion 2000/01:A811

(yrk. 4) ett antal frågor om män och jämställdhet.

Partiet anser att varje blivande far skall erbjudas

pappautbildning som en del i en föräldrautbildning

och betonar vikten av att pappor stimuleras att ta

ut så mycket föräldraledighet som möjligt.

Kristdemokraternas förslag om

barnomsorgskonto/vårdnadsbidrag skulle ge föräldrar

ökade möjligheter att ta tjänstledighet eller

förkorta arbetstiden under barnets tre första år.

Familjerådgivningen bör vara väl utbyggd och

kostnadsfri, och ett stödprogram bör utformas för

att stärka pappor att behålla kontakten med sina

barn efter en skilsmässa.

Miljöpartiet pekar i motion A393 (yrk. 4 och 5) på

betydelsen av att pappor får stöd för att ta sig

igenom en skilsmässoprocess. Barn har behov av att

ha män som närvarande förebilder.

En tvärpolitisk utredning bör enligt partiets

motioner 2000/01:A808 (yrk. 37) och 2000/01:So450

(yrk. 13) få i uppdrag att analysera den nya

mansrollen och ta ställning till hur erfarenheterna

från utredningsarbetet skall föras ut. Regeringen

bör ta initiativ i FN till en världskonferens om

mansrollen.

Forskning och olika handlingsprogram måste enligt

Miljöpartiet i motion A393 (yrk. 7-9) inriktas på

att män utövar våld mot barn, kvinnor och andra män.

Det behövs en bred diskussion på alla samhällsnivåer

för att förändra detta. Fler män måste aktivt ta

avstånd från andra mäns våldsamma beteende (yrk. 7).

Professionella mansjourer måste stödjas och

utvecklas i hela landet, och kommuner och landsting

måste uppmuntra till detta (yrk. 8 och 9).

I motion 2000/01:A808 (yrk. 11) begär Miljöpartiet

konsekvensanalyser av eventuella skillnader i utfall

för kvinnor och män när det gäller nedskärningar i

vår gemensamma välfärd.

Ungdomars bild av könsroller tas upp av

Miljöpartiet i motion 2000/01:A808 (yrk. 35) där

partiet förespråkar en utredning av hur media

påverkar bilden av kvinnan. Partiet vill stödja

könsrollsprojekt inom medierna, t.ex.

veckotidningar, radio och television.

Synen på kvinnans ställning behandlas i två enskilda

motioner.

Ulla Wester och Elisebeht Markström (båda s) betonar

i motion 2000/01:A720 behovet av att förstärka och

påskynda pågående arbete för "likavärdering" av mäns

och kvinnors ställning på arbetsmarknaden, bl.a. i

anslutning till den reform för utökad rätt till

kompetenshöjning som förbereds.

Margareta Viklund och Ulla-Britt Hagström (båda kd)

föreslår i motion A244 (yrk. 2) att en statlig

utredning skall tillsättas för att ta fram en

handlingsplan för att öka kvinnors status och värde

i arbetsliv och samhälle.

Utskottets ställningstagande

När det gäller Kristdemokraternas förslag i motion

2000/01:A811 om pappautbildning och vikten av att

stimulera föräldrautbildning vill utskottet hänvisa

till vad som anförts ovan, bl.a. om tidskriften Det

nya livet som sprids till blivande och nyblivna

föräldrar.

Utskottet kan också konstatera att

föräldrautbildning redan finns på flera håll i

landet. Landstingsförbundet har under det senaste

året medverkat till att utveckla formerna för

pappautbildningar. En utvärdering har gjorts av

försöksverksamhet vid 44 mödravårdscentraler på

olika håll i landet. Utvärderingen presenteras i

informationsskriften Pappautbildning? Vad ska det

vara bra för? som givits ut av dåvarande

Arbetsmarknadsdepartementet. Flera konferenser om

pappautbildning har vidare genomförts.

Regeringen har också beviljat ekonomiskt stöd till

Landstingsförbundet för ett nu pågående projekt med

två resurspersoner som skall stå till förfogande för

de landsting och regioner som planerar att införa

pappautbildning. Detta projekt pågår för närvarande.

Självfallet kan utskottet instämma i Miljöpartiets

uppfattning i motion A393 att barn har behov av nära

manliga förebilder, men finner ingen anledning för

riksdagen att rikta ett tillkännagivande till

regeringen med denna innebörd.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker

utskottet motionerna 2000/01:A811 yrkande 4 (kd) och

A393 yrkandena 4 och 5 (mp).

När det gäller Miljöpartiets förslag i motionerna

2000/01:A808 och 2000/01:So450 om att Sverige bör ta

initiativ till en FN-konferens om mansrollen kan

utskottet konstatera att FN:s Kvinnokommission,

efter förslag från bl.a. Sverige, beslutat att mäns

och pojkars roll när det gäller att uppnå

jämställdhet skall utgöra ett av två teman vid

Kvinnokommissionens reguljära möte 2004.

I fråga om förslaget om en tvärpolitisk utredning

om mansrollen, som också förs fram i de nyssnämnda

motionerna, vill utskottet peka på att regeringen

tagit initiativ till ett tvåårigt projekt om män och

jämställdhet i syfte att öka kunskaperna om vilka

hinder som finns och vilka ytterligare insatser som

behövs för att öka mäns deltagande i

jämställdhetsarbetet. En slutrapport från projektet

beräknas bli publicerad inom kort. Till projektet

har en referensgrupp varit knuten. I gruppen har

bl.a. ingått företrädare för riksdagspartierna och

representanter för LO, TCO och företag. I avvaktan

på slutrapporten från projektet är utskottet inte

berett att ta ställning till behovet av en

tvärpolitisk utredning.

Mäns våld mot barn, kvinnor och andra män som tas

upp av Miljöpartiet i motion A393 har uppmärksammats

i en rad sammanhang på senare år. Flera lagändringar

och andra åtgärder har genomförts. Det gäller

exempelvis ändringar i brottsbalken rörande

kvinnofrid och s.k. grov fridskränkning som omfattar

barn och andra närstående personer. Likaså har en ny

lag införts som förbjuder köp av sexuella tjänster

och jämställdhetslagen skärpts när det gäller

sexuella trakasserier i arbetslivet.

Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning i den

aktuella motionen att det behövs en bred diskussion

i samhället om mäns våld. Det är också av den

anledningen som regeringen har inrättat Nationellt

råd för kvinnofrid som skall vara ett forum för

utbyte av erfarenheter och idéer med företrädare för

organisationer och forskare som arbetar med frågor

rörande kvinnovåld.

I budgetpropositionen för 2002 under politikområde

Socialtjänstpolitik (utg.omr. 9) har regeringen

redovisat Socialstyrelsens uppdrag att leda ett

utvecklingsarbete i frågor om våld mot kvinnor.

Regeringsuppdraget har lämnats med anledning av

kvinnofridsreformen 1997 (prop. 1997/98:55).

Inom ramen för uppdraget har Socialstyrelsen

utarbetat utbildningsmaterial för socialtjänsten

respektive hälso- och sjukvården. I syfte att få

till stånd en fastare samverkan på myndighetsnivå i

frågor som rör kvinnovåld har Socialstyrelsen tagit

initiativ till nationell myndighetssamverkan för

kvinnofrid. Initiativet avser att skapa bättre

möjligheter att följa, integrera, styra och leda de

samlade myndighetsinsatserna som vidtas utifrån

givna regeringsuppdrag och kvinnofridsreformen. Som

ett led i myndighetssamverkan har initiativ tagits

till ett gemensamt informations- och resurscenter på

Internet, en s.k. portal.

Socialstyrelsen har också tagit initiativ till två

metodutvecklingsprojekt inom socialtjänsten. Det ena

rör familjerättens arbete och det andra

socialtjänstens roll och organisation. Flera läns-

styrelser deltar i länsövergripande samverkans-

grupper med polis, landsting, kommuner och

frivilligorganisationer för att utveckla det före-

byggande arbetet. I Socialstyrelsens uppdrag ingår

också att samla kunskap om prostitutionens

omfattning och utveckling, att sammanställa kunskap

om de sociala insatserna som bedrivs på lokal nivå

samt att ge stöd till utveckling och förbättring av

insatserna.

Av redovisningen i budgetpropositionen framgår att

kvinnojourer och andra organisationer som arbetar

för att motverka våld mot kvinnor får ett årligt

stöd för sin verksamhet. Merparten går till

kvinnojourernas två riksorganisationer och en mindre

del till mansjourer och andra mansorganisationer som

arbetar för att motverka våld mot kvinnor.

Regeringen har lämnat ekonomiska bidrag till

mansorganisationer som arbetar för att motverka våld

mot kvinnor, bl.a. Manliga Nätverket - för

manlighet, mot mäns övergrepp och Svenska White

Ribbon-rörelsen.

I motion 2000/01:A808 reser Miljöpartiet krav på

konsekvensanalyser för kvinnor respektive män när

det gäller välfärdsutveckling. Ett omfattande arbete

i syfte att belysa välfärdsutvecklingen har

bedrivits av Kommittén Välfärdsbokslut (dir. 1999:7)

som på en rad områden belyst utvecklingen, också

genom könsuppdelade analyser. I kommitténs

slutbetänkande Välfärdsbokslut för 1990-talet (SOU

2001:79) summeras och analyseras det omfattande

utredningsarbetet.

Som framgått i betänkandets inledande del pågår nu

arbetet med att utforma en strategi för

jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet.

Samtliga departement skall innefattas i arbetet.

Här kan också nämnas att det i 15 §

kommittéförordningen (1998:1474) anges att om

förslagen i ett utredningsbetänkande har betydelse

för jämställdheten mellan kvinnor och män skall

konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet.

Mot bakgrund av vad som anförts avstyrker

utskottet motionerna 2000/01:A808 yrkandena 11 och

37 (mp), 2000/01:So450 yrkande 13 (mp) samt A393

yrkandena 7-9 (mp).

Kvinnobilden i medierna tas som framgått upp i

Miljöpartiets motion 2000/01:A808. Utskottet har i

tidigare sammanhang behandlat motionsförslag i denna

fråga (bet. 1997/98:AU10 och bet. 1998/99:AU6) och

har då redovisat ett antal aktiviteter med den

inriktning som partiet efterlyser. Utskottet anser

att motion 2000/01:A808 yrkande 35 (mp) bör avslås

av riksdagen.

På en rad områden pågår verksamhet som syftar till

jämställdhetsintegrering och till att stärka

kvinnors ställning i arbetsliv och samhälle, något

som tas upp också i motionerna 2000/01:A720 och

A244. I detta betänkande redovisas ett antal

exempel på utredningsarbete och aktiviteter med

denna inriktning.

När det gäller den reform för utökad rätt till

kompetenshöjning i arbetslivet som berörs i den

förstnämnda motionen förutsätter utskottet att den

proposition om individuell kompetensutveckling som

för närvarande förbereds inom Regeringskansliet

också kommer att innefatta en analys av mäns och

kvinnors skilda förutsättningar på arbetsmarknaden.

Utskottet avstyrker motionerna 2000/01:A720 (s) och

A244 yrkande 2 (kd).

Utveckling och spridning av metoder

för att uppnå jämställdhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i avsnittet motioner om

utveckling och spridning av metoder för att

uppnå jämställdhet. Alla motionsförslag

avstyrks. Jämför reservationerna 7 (mp) och 8

(kd).

Bakgrund

På Näringsdepartementets hemsida under adressen

http://naring.regeringen.se/fragor/jamstalldhet/metodutveckling/index.htm

redovisas uppgifter om metodutvecklingen på

jämställdhetsområdet. Där beskrivs utvecklingen av

jämställdhetsintegrering, gender mainstreaming, ett

arbetssätt som har påverkat formerna för

jämställdhetsarbetet under 1990-talet och som kommer

att göra det framöver.

Näringsdepartementet konstaterar på hemsidan att

det inte finns en enda metod för att arbeta med

jämställdhetsintegrering utan att metoderna måste

anpassas till verksamhetens karaktär. Därför finns

det i dag en stor efterfrågan på nya arbetssätt och

metoder för jämställdhetsintegrering som utgår från

olika sorters verksamhet.

Regeringen har medverkat till metodutvecklingen

bl.a. genom att stödja Kommunförbundets arbete med

jämställdhetsintegrering (JämKom-projektet) och

Arbetsgruppen för metodutveckling i

jämställdhetsarbetet. Arbetsgruppen har avlämnat

rapporten (Ds 2001:64) Ändrad ordning - Strategisk

utveckling för jämställdhet som redovisas närmare i

betänkandets inledande avsnitt och även givit ut

metodhandboken Gör det jämt - att integrera

jämställdhet i utvecklingen. Den sistnämnda boken

innehåller ett urval av i Sverige väl beprövade

metoder och modeller för jämställdhetsintegrering.

Motioner

Några motioner tar upp utveckling och spridning av

metoder för att främja jämställdhet.

3 R-metoden

Miljöpartiet vill enligt motion 2000/01:A808 (yrk.

7) att regeringen skall uppmuntra och stödja

genomförande av den s.k. 3 R-metoden inom alla

statliga myndigheter och utredningar så att

jämställdhetsperspektivet skall beaktas på alla

samhällsområden.

Jämställdhetsmärkning

Vänsterpartiet förespråkar i motion A324 (yrk. 2)

ett statligt initiativ för att ta fram en

jämställdhetsmärkning av arbetsplatser för att göra

det möjligt för främst stat, kommuner och landsting

att ställa krav på jämställdhetsinsatser i samband

med offentlig upphandling.

Enligt Kristdemokraterna i motionerna 2000/01:A811

(yrk. 7) och A211 (yrk. 15) kan

jämställdhetsmärkning vara ett sätt att motverka den

könsuppdelade arbetsmarknaden. Genom ett

kvalitetskriterium för jämställdhet som kan

utvärderas och användas i marknadsföring skulle det

vara möjligt att ställa vissa krav på t.ex.

jämställdhet i bolagsstyrelser, företagsledning och

produktion. Den pågående utredningen om

jämställdhetsmärkning bör få i tilläggsuppdrag att

beakta ett företags personal- respektive

föräldrapolicy som ett kriterium för

jämställdhetsmärkning.

Också Miljöpartiet förespråkar i motion 2000/01:A808

(yrk. 2, 21 och 22) tilläggsdirektiv till

utredningen om jämställdhetsmärkning så att denna

även får i uppdrag att pröva möjligheterna att

jämställdhetsmärka företag och reklam. Det är

positivt att en utredning om jämställdhetsmärkning

av varor och tjänster har tillsatts och viktigt att

utredningen lägger fram förslag till konkreta

åtgärder.

Utskottets ställningstagande

Utskottet stöder Miljöpartiets uppfattning i motion

2000/01:A808 om att jämställdhetsperspektivet skall

beaktas på alla samhällsområden. Utskottet är

däremot inte berett att rekommendera någon enskild

metod, exempelvis 3R-metoden. Skälen till detta har

utskottet tidigare redovisat i betänkandena

1998/99:AU6 och 1999/2000:AU6.

I regeringsförklaringen hösten 1997 slog

statsministern fast att ett jämställdhetsperspektiv

skall genomsyra alla delar av regeringens politik. I

den inledande delen av detta betänkande ges en

översikt över det arbete som pågår inom

Regeringskansliet och som syftar till att ett

jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alla

politikområden. Pågående arbete med

jämställdhetsintegrering sammanfattas också i ett

faktablad på Näringsdepartements hemsida med

rubriken Integrering av ett jämställdhetsperspektiv

i alla politikområden - gender mainstreaming.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker

utskottet motion 2000/01:A808 yrkande 7 (mp).

Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av

produkter och tjänster, Frija, (dir. 1999:13)

avlämnade i januari 2001 delbetänkandet Reglerna

kring och inställningen till frivillig

jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster (SOU

2001:9). Enligt uppgift väntas utredningen

presentera ett slutbetänkande i månadsskiftet

mars/april 2002. Utskottet vill inte föregripa

utredningsresultatet och avstyrker därför motionerna

2000/01:A808 yrkandena 2, 21 och 22 (mp),

2000/01:A811 yrkande 7 (kd), A211 yrkande 15 (kd)

samt A324 yrkande 2 (v).

Konkurrensutsättning, meriter,

kvotering m.m.

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet behandlar utskottet förslag om

konkurrensutsättning av den offentliga

sektorn, tjänstetillsättning och

meritvärdering samt allmänna aspekter på

frågor om löneskillnader och

lönediskriminering. Utskottet avstyrker

samtliga motioner. Jämför reservationerna 9

(m, kd, c, fp), 10 (kd, c), 11 (fp), 12 (kd),

13 (fp) och 14 (kd).

I detta avsnitt tar utskottet upp olika frågor som

gäller kvinnor och män på arbetsmarknaden. De gäller

bl.a. frågor om konkurrensutsättning av den

offentliga sektorn, tjänstetillsättning och

meritvärdering. Ett stort antal motioner tar upp

olika aspekter på löneskillnader och

lönediskriminering. Utskottet tar i detta avsnitt

upp mera allmänna aspekter på frågan.

I nästa avsnitt behandlas frågor med anknytning

till jämställdhetslagen och andra spörsmål som har

beröring med lagstiftningen.

Konkurrensutsättning av den offentliga sektorn

Motioner

Moderaterna förespråkar i motion A228 (yrk. 7)

avregleringar inom vården för att minska den

politiska kontrollen över arbetsplatser där

företrädesvis kvinnor arbetar. Den offentliga

sektorn har blivit en kvinnofälla. Moderaterna vill

att det skall vara möjligt att starta och driva egna

företag inom vård och omsorg samt att sjukhus och

vårdinrättningar skall kunna drivas av privata

bolag. Både kvinnor och män skulle gynnas på en

verklig, flexibel arbetsmarknad. Motsvarande

tankegångar förs även fram i motion 2000/01:A806

(yrk. 9).

Också Kristdemokraterna anser i motion A211 (yrk. 5)

att ökad konkurrensutsättning av verksamheter inom

offentlig sektor, exempelvis äldreomsorg och

sjukvård, skulle utveckla den traditionellt

kvinnliga delen av arbetsmarknaden.

Även Centerpartiet betonar, i motion A212 (yrk. 6),

vikten av konkurrens inom exempelvis vårdsektorn

eftersom detta skulle leda till att alternativa

arbetsmarknader skapades och att en rättvisare

lönesättning kom till stånd.

Att den offentliga sektorns monopol måste brytas

anser också Folkpartiet i motionerna 2000/01:A812

(yrk. 1) och So637 (yrk. 7). I den förstnämnda

motionen deklarerar partiet att en av de viktigaste

jämställdhetsambitionerna är att reformera den

offentliga sektorn. De offentliga de facto-monopolen

måste brytas, och fler arbetsgivare skall i

konkurrens kunna utföra offentligt finansierade

tjänster. På det sättet förbättras arbetsmarknadens

funktionssätt och lönenivåerna i kvinnodominerade

yrken kan höjas.

Sten Tolgfors och Catharina Elmsäter-Svärd (båda m)

menar i motion A209 (yrk. 3) att fler karriärvägar

skapas i traditionella kvinnoyrken när den

offentliga sektorn öppnas för alternativa

driftsformer.

Utskottets ställningstagande

Under en följd av år har utskottet behandlat

likartade motioner av Moderaterna,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet om

ökad konkurrensutsättning av den offentliga sektorn

som en metod att komma till rätta med de

löneskillnader som finns mellan kvinnor och män.

Senast skedde detta i budgetbetänkande 2001/02:AU1.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning. I

ett internationellt perspektiv är det uppenbart att

den offentliga sektorn starkt bidrar till att öka

jämställdheten mellan kvinnor och män. Det beror

inte minst på att där omvandlas oavlönat

omsorgsarbete till avlönat yrkesarbete, vilket ger

ökade möjligheter till ekonomiskt oberoende för

många kvinnor. Det är alltså inte förekomsten av

offentliga monopol som är förklaringen till att

kvinnor lönediskrimineras. Liksom tidigare finns det

dessutom anledning att påpeka att en ökande andel av

tjänsterna inom den offentliga sektorn upphandlas

och att sektorn i stor utsträckning utgörs av flera,

sinsemellan olika och ofta konkurrerande

arbetsgivare.

Utskottet kan inte finna några belägg för att

avregleringar och privatiseringar allmänt sett

skulle minska löneskillnaderna. Även i den privata

tjänstesektorn förekommer kvinnligt dominerade

låglöneyrken. Löneskillnaderna kan alltså knappast

förklaras med i vilken regi - offentlig eller privat

- som en viss verksamhet drivs, vilket tycks

föresväva motionärerna.

Rätten till lika lön för lika och likvärdigt

arbete är, som utskottet framhöll i det betänkande,

2000/01:AU3, där skärpningarna av jämställdhetslagen

behandlades, inte i första hand en fråga om

konkurrens. Utskottet återkommer nedan till de

lagändringar som genomfördes från den 1 januari

2001.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet

att motionerna 2000/01:A806 yrkande 9 (m),

2000/01:A812 yrkande 1 (fp), A209 yrkande 3 (m),

A211 yrkande 5 (kd), A212 yrkande 6 (c), A228

yrkande 7 (m) och So637 yrkande 7 (fp) bör avslås av

riksdagen.

Uppvärdering av kvinnodominerade yrken i den

offentliga sektorn

Motioner

Vänsterpartiet vill enligt motion A324 (yrk. 1) att

det skall tillsättas en utredning som analyserar den

gemensamma sektorns förhållande till

könsmaktordningen, med särskilt fokus på

löneskillnader mellan kvinnor och män. I uppdraget

bör ingå att utreda den gemensamma sektorns

långsiktiga möjligheter att bryta könssegregeringen,

stärka kvinnors möjligheter att förvärvsarbeta och

att utvecklas från en låglönesektor till en sektor

som är föregångare när det gäller jämlika villkor.

I motion 2000/01:A811 (yrk. 5) konstaterar

Kristdemokraterna att statliga myndigheter enligt

regeringen skall arbeta aktivt med

jämställdhetsfrågor och lönefrågor. Samtidigt

noterar Kristdemokraterna att lönerna i

Regeringskansliet är synnerligen ojämlika. Partiet

menar att statliga arbetsgivare borde utgöra en

förebild för ett jämställt arbetsliv.

Centerpartiet betonar i motionerna 2000/01:A809

(yrk. 4) och A212 (yrk. 3) vikten av att s.k. mjuka

yrken uppvärderas. På det sättet kan rekryteringen

till dessa yrken underlättas och välfärden säkras.

Regeringen bör utforma en långsiktig plan för

uppvärdering av yrkena.

Enligt Folkpartiet i motion A229 (yrk. 14 i denna

del) bör det i en plan för att höja lönerna i den

offentliga sektorn ingå att man uppmärksammar

kvinnor vid tillsättning av högre tjänster. I motion

2000/01:A812 (yrk. 2) förespråkar partiet att staten

tillsammans med Landstingsförbundet och Svenska

Kommunförbundet utformar en flerårsplan för att lösa

strukturproblemet med kvinnodominerade yrken i

offentlig sektor som är sämre betalda än jämförbara

yrken i privat sektor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet menar att Vänsterpartiet i motion A324 tar

upp en central frågeställning om den gemensamma

sektorns långsiktiga möjligheter att bryta

könssegregeringen och bidra till minskade

löneskillnader. Enligt utskottets mening är det inte

i första hand kunskaper som saknas utan snarare

resurser för att höja sektorns status.

Utskottet instämmer i Kristdemokraternas åsikt i

motion 2000/01:A811 att det är viktigt att statliga

myndigheter arbetar mera aktivt med jämställdhets-

och lönefrågor. Det är också något som kommer till

uttryck i arbetet med strategisk utveckling för

jämställdhet som utskottet redovisat ovan.

Jämställdhetslagens bestämmelser om lönekartläggning

och upprättande av handlingsplaner för jämställda

löner gäller även statliga arbetsgivare, alltså även

Regeringskansliet. I sammanhanget kan noteras att

JämO enligt regleringsbrevet för 2002 skall redovisa

och kommentera arbetsgivares tillämpning av de nya

lagreglerna.

Det syfte som ligger bakom förslaget om planer för

uppvärdering av kvinnodominerade yrken m.m. som förs

fram av Centerpartiet och Folkpartiet bör åtminstone

till viss del kunna uppfyllas genom det praktiska

arbete som skall ske ute på arbetsplatserna med

kartläggning och analys av löneskillnader och

upprättande av planer för jämställda löner enligt de

nya reglerna i jämställdhetslagen. Reglerna har bara

varit i kraft drygt ett år, varför man bör avvakta

de praktiska erfarenheterna ytterligare.

Utskottet avstyrker motionerna 2000/01:A809

yrkande 4 (c), 2000/01:A811 yrkande 5 (kd),

2000/01:A812 yrkande 2 (fp), A212 yrkande 3 (c),

A229 yrkande 14 i denna del (fp) och A324 yrkande 1

(v).

Tillsättning av tjänster, chefsbefattningar och

meritvärdering

I detta avsnitt behandlas motioner som är inriktade

på tjänstetillsättningar och meritvärdering inom den

offentliga sektorn.

Motioner

Kristdemokraterna anser i motion A211 att regeringen

bör ges i uppdrag att kartlägga de faktorer som kan

hämma kvinnor att ta ett ledningsansvar så att dessa

faktorer kan elimineras (yrk. 2). I samma motion

(yrk. 21), liksom i motion 2000/01:A811 (yrk. 3),

pläderar partiet för att hemarbete och anhörigvård

skall få ett meritvärde på arbetsmarknaden. Sverige

bör ta initiativ till internationella

överenskommelser om att hemarbete skall ingå i eller

komplettera BNP-måttet. Utöver att värderas

meritmässigt bör anhörigvård generera pensionspoäng.

I motion A229 (yrk. 14 i denna del) tar Folkpartiet

upp frågan om kvinnors chefsbefattningar. Partiet

betonar vikten av att fler kvinnor stimuleras att

bli småföretagare liksom att kvinnor, däribland

kvinnliga s.k. mellanchefer, uppmärksammas när man

diskuterar tillsättning av högre befattningar.

Miljöpartiet förespråkar i motion 2000/01:A808 (yrk.

6) kvotering genom positiv särbehandling av

underrepresenterat kön när tjänster tillsätts inom

myndigheter, statliga verk och bolag.

Ulla Wester (s) pekar i motion 2000/01:A721 på

behovet av förändrat ledarskap hos statliga

myndigheter i syfte att öka jämställdheten.

Margareta Wiklund (kd) anser i motion A243 (yrk. 3)

att motiven till regeringens beslut i

tillsättningsärenden bör redovisas för den som inte

fått en sökt tjänst. Därigenom kan s.k. boys network

motverkas.

Utskottets ställningstagande

De ovan refererade motionerna är inriktade på att

främja kvinnligt ledarskap och på meritvärdering.

Utskottet delar Folkpartiets uppfattning i motion

A229 om att mellanchefer måste uppmärksammas när

högre tjänster skall tillsättas. Utskottet kan också

dela Kristdemokraternas uppfattning i motion A211

att det finns anledning att kartlägga de faktorer

som håller tillbaka kvinnor från att ta ett

ledningsansvar. Denna fråga skulle kunna behöva

studeras närmare. Utskottet ser dock ingen anledning

att i detta sammanhang precisera hur detta skulle

kunna ske, utan utgår från att regeringen överväger

frågan vidare.

Utskottet avstyrker motionerna A211 yrkande 2 (kd)

och A229 yrkande 14 i denna del (fp).

Kristdemokraternas förslag i motionerna A211 och

2000/01:A811 om att hemarbete, anhörigvård och

uppdrag som fosterföräldrar skall få meritvärde

ligger enligt utskottets mening utanför vad

riksdagen bör besluta om. Vilka yrkeserfarenheter

och erfarenheter i övrigt som skall beaktas och hur

de skall bedömas i förhållande till andra meriter

måste vara en sak för arbetsgivaren och parterna att

bestämma. De uppställda kraven måste godtas så länge

som de inte direkt eller indirekt leder till

könsdiskriminering.

Utskottet avstyrker därför motionerna 2000/01:A811

yrkande 3 (kd) och A211 yrkande 21 (kd).

Med anledning av Miljöpartiets förslag om positiv

särbehandling av underrepresenterat kön vid

tillsättning av tjänster inom den statliga sektorn

vill utskottet anföra följande. Enligt såväl den

tidigare som den nuvarande jämställdhetslagen är det

möjligt med positiv särbehandling vid anställning om

det sker "som ett led i strävanden att främja

jämställdhet i arbetslivet". Jämställdhetslagen

skiljer sig i detta hänseende från 1999 års

antidiskrimineringslagar som inte innehåller några

regler om positiv särbehandling. Även EG-rätten ger

medlemsländerna möjlighet att införa regler om

positiv särbehandling. Att lagstiftningen under

vissa förutsättningar medger positiv särbehandling

på grund av kön innebär emellertid inte att det kan

förordas som en generell metod. Positiv

särbehandling kan innebära att någon annan särbe-

handlas negativt på grund av sitt kön. Enligt

utskottets mening måste det ankomma på de berörda

parterna att avgöra om metoden är befogad, t.ex.

inom en starkt könssegregerad del av

arbetsmarknaden. I sammanhanget kan påpekas att det

i uppdraget för utredningen En sammanhållen

diskrimineringslagstiftning ingår att överväga

behovet av bestämmelser om positiv särbehandling på

grund av etnisk tillhörighet.

Utskottet avstyrker motion 2000/01:A808 yrkande 6

(mp).

Med anledning av kravet i motion A243 om motivering

av regeringsbeslut i tillsättningsärenden vill

utskottet anföra följande. De anställningsbeslut som

fattas på regeringsnivå avser höga tjänster som

verkschefer, landshövdingar, justitieråd m.m. och

tjänster som överdirektörer och liknande, dvs.

tjänster som inte föregås av något

ansökningsförfarande. Det finns alltså inte några

egentliga motkandidater. Enligt gängse principer

behöver regeringen inte motivera sina beslut. Vid

dessa utnämningar är det dock inte ovanligt att

regeringen genom det berörda statsrådet faktiskt

motiverar utnämningen i pressmeddelanden och

liknande. Regeringen tillsätter också vissa domar-

och professorsanställningar. Vid dessa

tjänstetillsättningar föregås utnämningen i

allmänhet av ett formaliserat, offentligt förfarande

där de sökandes meriter granskas och bedöms.

Utskottet har svårt att se att ett krav på

motivering av dessa beslut skulle vara det bästa

sättet att säkra att utnämningarna grundas på den

enskildes lämplighet för uppdraget.

Motion A243 yrkande 3 (kd) avstyrks.

Vad slutligen gäller motion 2000/01:A721 (s) om

behovet av förändrat ledarskap hos statliga

myndigheter, vill utskottet peka på det arbete för

strategisk utveckling för jämställdhet som pågår

inom Regeringskansliet och myndigheter och som

redovisats tidigare i betänkandet.

Motionen avstyrks.

Utredningar, uppdrag till myndigheter m.m.

Motioner

Folkpartiet förordar i motion 2000/01:A812 (yrk. 6)

att en ytterligare statlig utredning tillsätts med

uppgift att följa utvecklingen i fråga om

löneskillnader mellan män och kvinnor för att den

eventuellt skall komma med förslag till ytterligare

åtgärder. Partiet framhåller att ekonomiska

styrmedel ofta är mer effektiva än reglering. I

utredningsuppdraget bör ingå att analysera

jämställdhetsplanernas betydelse i lönebildningen.

Berit Andnor m.fl. (s) tar i motion A358 upp frågan

om lönediskriminering på arbetsmarknaden och

konstaterar att JämO har förlorat mål i

Arbetsdomstolen. Marknadskrafterna har fått avgöra

om principen om lika lön för likvärdigt arbete skall

gälla. Motionärerna vill bl.a. att regeringen skall

undersöka om det går att stärka Medlingsinstitutets

roll i lönebildningen och samarbetet med JämO när

det gäller osakliga löneskillnader mellan kvinnor

och män. Motsvarande motionsförslag har lagts fram

av Birgitta Ahlqvist och Carina Hägg (båda s) i

motion A357 och av Anita Jönsson och Morgan

Johansson (båda s) i motion A379.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av dessa motioner vill utskottet peka

på att Medlingsinstitutet i regleringsbrevet för

budgetåret 2002 har fått i uppdrag att vid sina

överläggningar med arbetsmarknadens parter om

kommande och pågående avtalsförhandlingar fästa

uppmärksamhet på vikten av att de centrala

kollektivavtalen konstrueras så att de främjar de

lokala parternas arbete med att åstadkomma

jämställda löner. Uppdraget skall avrapporteras i

oktober 2002. Institutet skall analysera närmare på

vilket sätt de centrala förbundsparterna har

reglerat förutsättningarna för de lokala parterna

att genomföra jämställdhetslagens krav i träffade

kollektivavtal.

I såväl Medlingsinstitutets som JämO:s

regleringsbrev för 2002 anges det att myndigheterna

skall samråda inför insamlandet av underlag för

uppdraget. Av det senare framgår dessutom att

ombudsmannen skall redovisa och kommentera

tillgängliga metoder för könsneutral lönesättning

och för lönekartläggning.

Som framgått tidigare ingår det i

Medlingsinstitutets generella uppdrag att inhämta,

sammanställa och tolka statistik som är av betydelse

för lönebildningen och att analysera

löneutvecklingen från ett jämställdhetsperspektiv.

Institutet skall även följa frågan om diskriminering

i lönesättningen på andra grunder än kön.

I sammanhanget kan också nämnas att frågan om

könsneutral lönesättning står i fokus även inom EU-

samarbetet. Arbete pågår för att utforma indikatorer

för att mäta löneskillnader mellan kvinnor och män

som skall kunna användas för jämförelser över tiden

och mellan medlemsstaterna.

I den mån de inte kan anses tillgodosedda genom

det anförda avstyrks motionerna 2000/01:A812

yrkande 6 (fp), A357 (s), A358 (s) och A379 (s).

Jämställdhetslagen m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet motioner

som rör jämställdhetslagen och andra frågor

med anknytning till jämställdhet och

föräldraledighet. Samtliga motioner avstyrks.

Jämför reservationerna 15 (m), 16 (c, fp), 17

(m), 18 (kd), 19 (c, fp), 20 (kd, c) och 21

(mp).

I avsnittet behandlas dels frågor med anknytning

till ovannämnda ändringar i jämställdhetslagen, dels

övriga frågor som rör jämställdhetslagen. Även vissa

andra frågor som har beröringspunkter med

jämställdhetsfrågor och föräldraledighet berörs.

Bakgrund

Jämställdhetslagen skärptes med verkan fr.o.m. den 1

januari 2001 efter förslag i proposition

1999/2000:143. Lagens diskrimineringsförbud

samordnades med övrig lagstiftning mot

diskriminering i arbetslivet när det gäller

skyddsnivå, terminologi och struktur.

Diskrimineringsförbudet utvidgades till att omfatta

arbetssökande under hela anställningsförfarandet och

skall gälla även om inte något anställningsbeslut

fattats. De tidigare presumtionsreglerna avskaffades

liksom de bevisregler som innebar att arbetsgivarens

syfte kunde få betydelse vid prövningen. De ersattes

av en enhetlig bevisregel enligt EG:s

bevisbördedirektiv.

En definition av begreppet likvärdigt arbete

fördes in i lagen. Bedömningen skall göras efter

kriterier såsom kunskap och färdigheter, ansvar och

ansträngning.

Det infördes en ny bestämmelse om s.k.

lönekartläggning. Syftet skall vara att upptäcka,

åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och

andra arbetsvillkor. Arbetsgivaren skall varje år

kartlägga och analysera bestämmelser och praxis om

löner och andra anställningsvillkor liksom

löneskillnader mellan kvinnor och män som utför

arbete som är att betrakta som lika eller

likvärdigt. Arbetsgivaren skall bedöma om de

löneskillnader som förekommer har direkt eller

indirekt samband med kön.

Resultatet av kartläggningen och analysen skall

varje år redovisas i en handlingsplan för jämställda

löner. I planen skall arbetsgivaren ange vilka

lönejusteringar och andra åtgärder som behövs för

att uppnå lika lön för lika och likvärdigt arbete.

Planen skall innehålla en kostnadsberäkning och ange

inom vilken tid lönejusteringarna skall vara

genomförda. Skyldigheten att upprätta en plan gäller

inte arbetsgivare som vid senaste kalenderårsskifte

sysselsatte färre än tio arbetstagare.

Det anges i lagen att arbetsgivare och

arbetstagare skall samverka för jämställdhet i

arbetslivet samt främja lika möjligheter till

löneutveckling för kvinnor och män. För att

kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisationer

skall kunna samverka med arbetsgivaren vid

kartläggning och analys och vid upprättandet av

handlingsplanen har de rätt att av arbetsgivaren få

den information som de behöver för ändamålet.

Tystnadsplikt gäller för information om lön eller

andra förhållanden som rör en enskild arbetstagare.

Lagändringarna innebar också att

Jämställdhetsombudsmannen kan få tillträde till

arbetsplatser för att kunna göra undersökningar av

betydelse för ombudsmannens tillsyn enligt lagen.

En central arbetstagarorganisation i förhållande

till vilken arbetsgivaren är bunden av

kollektivavtal ges rätt att i vissa fall göra

framställning om vitesföreläggande inför

Jämställdhetsnämnden. Ett sådant föreläggande skall

även kunna riktas mot staten som arbetsgivare.

Arbetsvärdering, lönekartläggning m.m.

Motioner

Moderaterna kritiserar lagändringarna i sin motion

2000/01:A806 (yrk. 10). Lagändringarna leder enligt

partiet till krav på arbetsvärdering och

löneanalyser vilka medför merarbete och kostnader

för såväl offentliga som privata arbetsgivare utan

att stå i proportion till de små resultat som

eventuellt kan uppnås. I motionen, som hänvisar till

den kritik som Moderaterna framförde när

propositionen lades fram, framförs att en

medarbetares lön skall återspegla hennes

arbetsinsatser, kompetens, engagemang och resultat i

arbetet. Att man genom arbetsvärdering skulle kunna

anvisa några objektiva faktorer som skulle kunna

ligga till grund för lönesättningen är en myt som

borde avlivas en gång för alla, anser Moderaterna,

som menar att värdet av ett arbete till syvende och

sist är vad någon är beredd att betala för det, och

föreslår ett tillkännagivande om individuella och

marknadsanpassade löner.

Kristdemokraterna anser i motion A211 (yrk. 13) att

Jämställdhetsombudsmannen bör ges i uppdrag att i

samarbete med arbetsmarknadens parter finna ett

arbetsvärderingsinstrument som kan ge så objektiv

vägledning som möjligt i strävandena att uppnå lika

lön för lika arbete.

Folkpartiet betonar i motion A229 (yrk. 6 i denna

del) behovet av bättre lönestatistik och modeller

för arbetsvärdering. Genom sådana verktyg kan

diskriminerande löneskillnader synliggöras.

Centerpartiet efterlyser i motion 2000/01:So545

(yrk. 18) ett arbetsvärderingssystem som inte

försvårar för småföretagare och som tar sikte på att

säkra principen lika lön för likvärdigt arbete.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tar först upp Moderaternas synpunkter i

motion 2000/01:A806 yrkande 10 om individuella och

marknadsanpassade löner. Liksom när utskottet

behandlade partiets yrkande om avslag på

propositionen med ändringar i jämställdhetslagen

hösten 2000 (bet. 2000/01:AU3 s. 13) kan utskottet

konstatera att Moderaterna tycks ifrågasätta det

faktum att det finns oförklarade löneskillnader

mellan kvinnor och män. Utskottet ansåg i nämnda

betänkande att det torde stå utom allt rimligt

tvivel att det alltjämt finns oförklarade

löneskillnader. För utskottets vidkommande ledde

detta till övertygelsen att det behövs en stark

jämställdhetslag för att bekämpa existerande

löneskillnader.

Att enbart hänvisa till att ett arbete har det

värde som någon vill betala för det är liktydigt med

att öppna för godtycke. Det skulle innebära att man

ger upp ambitioner att finna metoder att åstadkomma

en mer genomtänkt och rättvis lönebildning. Det

skulle också innebära att man friskriver parterna

från deras ansvar på detta område.

Moderaterna har också fel i sin beskrivning av de

nya reglerna. Det är inte fråga om att införa

faktorbaserade system med en detaljerad genomgång av

de anställdas arbetsuppgifter, och det är inte

heller nödvändigt att göra en systematisk

arbetsvärdering. Lagens definition av likvärdigt

arbete är tänkt att vara en allmänt avfattad

vägledning och exemplifiering. Det är själva

arbetet, dess krav och natur, som skall värderas.

Reglerna utesluter på intet sätt att man vid

lönesättningen därutöver tar hänsyn till den

enskildes arbetsinsatser, kompetens, engagemang,

resultat i arbetet m.m.

Utskottet avstyrker motion 2000/01:A806 yrkande 10

(m).

Inom ramen för JämO:s arbete med projektet Lönelots

pågår ett omfattande arbete med metodutveckling,

utbildning och opinionsbildning. Projektet

innefattar lönebildningen i dess helhet med metoder

både för arbetsvärdering och för bedömning av

individens kvalifikationer, eftersom praktiskt taget

hela arbetsmarknaden tillämpar individuell

lönesättning. På JämO:s hemsida, www.jamombud.se,

under rubriken Lönelots går det att ladda ned eller

beställa en rad rapporter och en handbok om

arbetsvärdering. En av rapporterna innehåller

exempelvis en översikt och beskrivning av ett

tjugotal system för arbetsvärdering i Sverige.

När det gäller behovet av bättre lönestatistik som

berörs i Folkpartiets motion A229 vill utskottet

erinra om att Medlingsinstitutet enligt sin

instruktion (SFS 2000:258) har till uppdrag att

inhämta, sammanställa och tolka statistik som är av

betydelse för lönebildningen. Institutet skall

enligt instruktionen även analysera löneutvecklingen

från ett jämställdhetsperspektiv och följa frågan om

diskriminering i lönesättningen på andra grunder än

kön.

I sammanhanget kan också nämnas att det av JämO:s

regleringsbrev för 2002 framgår att ombudsmannen

skall redovisa och kommentera hur arbetet med att

sprida metoder att motverka könsdiskriminering

inklusive lönediskriminering fortskrider.

Ombudsmannen skall därvid ange vilka prestationer

som har utförts, insatsernas inriktning och

omfattning samt på vilket sätt insatserna genomförts

och vilka effekter arbetet givit.

Utskottet vill för sin del uttrycka tveksamhet

till möjligheterna att utforma ett enda system för

arbetsvärdering som skall kunna tillämpas i alla

former av verksamhet. Målet måste i stället vara att

alla löneförhandlingar skall vara jämställda

processer utan att för den skull se likadana ut

överallt. Med hänvisning till vad som anförts och

till JämO:s insatser när det gäller arbetsvärdering

avstyrker utskottet motionerna 2000/01:So545 yrkande

18 (c), A211 yrkande 13 (kd) och A229 yrkande 6 i

denna del (fp).

Lönediskriminering

Motioner

Murad Artin (v) efterlyser i motion A303 en ändring

av jämställdhetslagen så att den förstärks och inte

kan sättas ur spel med hänvisning till marknaden

eller kollektivavtal.

Ulla-Britt Hagström (kd) kräver i motion A222 (yrk.

1 och 2) att en uppföljning görs av vilka principer

som gäller för Arbetsdomstolen i förhållande till

EG-domstolen. Motionären anser vidare att

jämställdhetslagens konsekvenser måste utvärderas

med anledning av sju i motionen angivna domar i

lönediskrimineringsmål i Arbetsdomstolen.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av dessa motioner, som får antas syfta

på arbetsgivares möjlighet i en

lönediskrimineringstvist att åberopa motbevisning

när arbeten befunnits likvärdiga, vill utskottet

anföra följande. Att arbetsgivaren skall kunna

hänvisa till att löneskillnaderna i ett sådant fall

inte har något samband med kön förutsätts enligt

både EG-rätten och den svenska lagstiftningen.

Frågan är närmast vilket krav som bör ställas på

arbetsgivarens bevisning i detta avseende.

Diskrimineringsförbudet i sin nya utformning har

inte varit i kraft mer än drygt ett år. Enligt

utskottets mening är det för tidigt att redan nu dra

bestämda slutsatser samtidigt som utskottet kan

konstatera att det finns anledning att uppmärksamt

följa den fortsatta utvecklingen.

Utskottet kan dock peka på att huvuduppgifterna

för den parlamentariska kommittén En sammanhållen

diskrimineringslagstiftning (dir. 2002:11) redovisas

nedan. I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att, när det

gäller diskriminering på grund av könstillhörighet,

göra en bedömning av om ytterligare åtgärder är

nödvändiga eller lämpliga med hänsyn till EG:s

likabehandlingsdirektiv 76/207/EEG samt direktiven

79/7/EEG och 86/613/EEG. Kommittén skall också följa

det arbete som pågår inom EU med att se över

likabehandlingsdirektivet.

I sammanhanget finns även skäl att erinra om det

uppdrag till Medlingsinstitutet som närmare

redovisats ovan. Uppdraget innebär i korthet att

Medlingsinstitutet i regleringsbrevet för budgetåret

2002 har fått i uppdrag att vid sina överläggningar

med arbetsmarknadens parter medverka till att främja

jämställda löner.

Motionerna A222 yrkandena 1 och 2 (kd) samt A303

(v) avstyrks med hänvisning till det anförda.

Utvärdering m.m.

Motioner

Moderaterna kräver i motion 2000/01:A806 (yrk. 11)

en utvärdering av de ovan berörda lagändringarna ett

år efter det att lagändringen trätt i kraft.

Även Kristdemokraterna begär i motion A211 (yrk. 6)

en utvärdering av jämställdhetslagens betydelse och

funktion. I motionen pekar man på att orättfärdiga

löneskillnader kvarstår trots den skärpning av

jämställdhetslagen som genomfördes 2000. Partiet

menar att det i första hand åligger arbetsmarknadens

parter att i löneförhandlingar och genom

kollektivavtal beakta likalöneprincipen liksom att

parterna har ett ansvar för att

jämställdhetsplanerna blir verkningsfulla

instrument. En utvärdering bör göras av dessa planer

liksom av "lagstiftningens kontra eldsjälarnas"

betydelse.

Margareta Viklund (kd) begär i motion A243 (yrk. 1

och 2) en översyn av lagar och förordningar som

utgör grunden för framgångsrika

jämställdhetsinsatser inom arbetslivet. Motionären

menar vidare att JämO:s roll bör ses över för att

verksamheten i Arbetsdomstolen rörande

diskrimineringsärenden skall bli framgångsrik.

Utskottets ställningstagande

I de nu berörda motionerna ställs krav på

utvärdering eller översyn av jämställdhetslagen och

andra författningar av betydelse för jämställdheten

i arbetslivet. Utskottet anser att alltför kort tid

har förflutit sedan den skärpta jämställdhetslagen

trädde i kraft för att det skall vara meningsfullt

att utvärdera lagen. Till detta kommer att ett

omfattande utredningsarbete nu kommer att sättas i

gång i den parlamentariska kommitté som skall

överväga en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning. Med denna motivering

avstyrks motionerna 2000/01:A806 yrkande 11 (m),

A243 yrkandena 1 och 2 (kd) samt A211 yrkande 6

(kd).

Jämställdhetslagens tillämpningsområde

m.m.

Motioner

I motion 2000/01:So450 (yrk. 17) förespråkar

Miljöpartiet en utredning om att utvidga

jämställdhetslagens tillämpningsområde så att den

omfattar högskolor och universitet. Högskolan kan

betraktas som en arbetsplats inte bara för dem som

är anställda där utan också för dem som studerar

där.

Gunnar Axén (m) begär i motion 2000/01:A801 utan

närmare motivering att jämställdhetslagen avskaffas.

Ulf Melin och Nils Fredrik Aurelius (båda m) anser i

motion 2000/01:A802 (yrk. 1 och 2) att frågor om

löneskillnader på grund av kön inte bör ingå i

jämställdhetslagstiftningen.

Utskottets ställningstagande

När det gäller Miljöpartiets motion om

jämställdhetslagens tillämpningsområde kan utskottet

konstatera att en ny lag om likabehandling av

studenter i högskolan träder i kraft den 1 mars

2002. Syftet med lagen är att inom högskoleområdet

främja lika rättigheter för studenter och sökande

och att motverka diskriminering på grund av

könstillhörighet, etnisk tillhörighet, sexuell

läggning och funktionshinder. I den mån motion

2000/01:So450 yrkande 17 (mp) inte kan anses

tillgodosedd genom den nya lagens tillkomst avstyrks

motionen av utskottet.

Även motionerna 2000/01:A801 (m) och 2000/01:A802

yrkandena 1 och 2 (m) avstyrks av utskottet. Den

förstnämnda motionen saknar motivering och bör redan

av den anledningen avslås. I fråga om den andra

motionen anser utskottet till skillnad från

motionärerna att frågor om löneskillnader på grund

av kön bör regleras i jämställdhetslagen.

Jämställdhetsplaner

Motioner

Centerpartiet behandlar i motion 2000/01:A809 (yrk.

3) jämställdhetsplaner. Partiet menar att de

offentliga institutionernas jämställdhetsplaner bör

vara utformade på ett sådant sätt att de uppsatta

målen kan utläsas och resultaten kan mätas.

Jämställdhetsplanerna bör genomgå en

jämställdhetsrevision för att deras betydelse

tydligare skall framgå. I planerna bör rekrytering

av kvinnliga arbetsledare och chefer betonas

ytterligare.

I motion 2000/01:A804 (yrk. 1 och 2) kräver Ulla-

Britt Hagström (kd) en bättre uppföljning av

jämställdhetsplanerna inom IT-branschen och föreslår

stimulansåtgärder för att få in fler kvinnor i denna

bransch.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det ligger mycket i

Centerpartiets förslag i motion 2000/01:A809 om att

jämställdhetsplaner bör vara utformade på ett sådant

sätt att målen tydligt framgår och resultaten kan

mätas. Också förslagen om att jämställdhetsplanerna

skall genomgå jämställdhetsrevision och att

rekrytering av kvinnor till arbetsledande

befattningar skall betonas i dessa finner utskottet

intressant. De största bristerna i de

jämställdhetsplaner som JämO granskade i en

genomgång inom revisionsbranschen 2000 var just att

planerna saknade mätbara mål och konkreta åtgärder

och att de inte utvärderades. Utskottet utgår från

att regeringen framöver noga följer utvecklingen och

granskningen av jämställdhetsplaner. De aktuella

frågeställningarna kan också komma att övervägas i

anslutning till den beredning som pågår inom

Regeringskansliet av rapporten Ändrad ordning -

Strategisk utveckling för jämställdhet (Ds 2001:64)

som redovisats ovan.

Uppföljning av jämställdhetsplanerna inom IT-

branschen tas upp i motion 2000/01:A804. Sommaren

2000 publicerade JämO en granskning av 22 IT-

företags jämställdhetsplaner. Ombudsmannen kunde då

konstatera att endast 1 av dessa företag hade en

jämställdhetsplan som uppfyllde jämställdhetslagens

krav. Utskottet delar motionärens uppfattning att

det finns anledning att noga följa utvecklingen i

branschen framöver men är inte berett att föreslå

några särskilda stimulansåtgärder för att få in fler

kvinnor i branschen. I sammanhanget kan erinras om

att Arbetsmarknadsverket enligt förordningen

(2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten har till uppgift att motverka en

könsuppdelad arbetsmarknad och på andra sätt bidra

till ökad jämställdhet mellan kvinnor och män samt

till ökad mångfald i arbetslivet.

Motionerna 2000/01:A804 yrkandena 1 och 2 (kd)

samt 2000/01:A809 yrkande 3 (c) avstyrks i den mån

de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet

anfört.

Tillsyn och sanktioner

Motioner

Tillsynsansvaret för jämställdhetslagen tas upp av

Miljöpartiet i motion 2000/01:A808 (yrk. 3 och 4)

där man kräver att en utredning skall tillsättas om

vilket tillsynsansvar länets jämställdhetsexperter

skall ha. Länsexperterna bör utgöra komplement till

JämO på det regionala planet. När det gäller

sanktioner i jämställdhetslagen anser Miljöpartiet

att arbetsgivare som inte aktivt vidtar vissa

åtgärder för att främja jämställdheten bör kunna

föreläggas vite. Möjligheten till vitesföreläggande

om jämställdhetsplanerna inte genomförs bör vidare

utredas.

Ulla-Britt Hagström (kd) förordar i motion A205

(yrk. 1 och 2) att ansvarsfördelningen när det

gäller jämställdhetsfrågor mellan direktvalda

regionala parlament och länsstyrelsen tydligt

redovisas samt att länens erfarenheter av

jämställdhetsarbetet samordnas av JämO.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tar först upp Miljöpartiets krav i motion

A808 om att arbetsgivare som inte genomför

jämställdhetsplanen skall kunna föreläggas vite och

vill anföra följande.

Diskrimineringsförbuden i jämställdhetslagen har

kompletterats med regler om aktiva åtgärder. Dessa

regler ålägger arbetsgivare att bedriva ett

målinriktat arbete för att aktivt främja

jämställdhet i arbetslivet. I lagens 4-11 §§

konkretiseras vad dessa skyldigheter består i.

Lagändringarna som trädde i kraft den 1 januari 2001

innebar att de aktiva åtgärderna kompletterades med

skyldigheten att göra en lönekartläggning och att

upprätta en handlingsplan för jämställda löner.

Utöver dessa konkreta åtgärder skall arbetsgivaren

årligen upprätta en jämställdhetsplan, som skall

innehålla en översikt över de konkreta åtgärder som

behövs på arbetsplatsen. Den skall också innehålla

en redovisning av handlingsplanen för jämställda

löner och av hur de planerade åtgärderna i övrigt

har genomförts. Ett kollektivavtal befriar inte

arbetsgivaren från skyldigheten att iaktta dessa

regler.

En arbetsgivare som inte följer dessa regler kan

vid vite föreläggas att fullgöra sina skyldigheter.

Att inte genomföra en upprättad jämställdhetsplan

kan givetvis innebära att någon av de konkreta

skyldigheterna åsidosätts, vilket i sin tur kan

föranleda ett vitesföreläggande.

I promemorian Tillsynsansvar över

jämställdhetslagen - en uppgift för länsstyrelserna?

(Ds 2001:37), som har utarbetats inom

Näringsdepartementet, har vissa ändringar

föreslagits i jämställdhetslagens regler om tillsyn

över lagens föreskrifter om aktiva åtgärder. I

promemorian föreslås bl.a. att länsstyrelserna skall

få tillsynsansvar i sina län över att lagens regler

om aktiva åtgärder efterlevs. Promemorian har

remissbehandlats och är nu föremål för beredning

inom Regeringskansliet.

Det är av avgörande betydelse för

diskrimineringslagstiftningens effektivitet att det

finns en ändamålsenlig tillsyn över efterlevnaden av

lagstiftningen. JämO:s, DO:s, HO:s och HomO:s

verksamhet styrs i stor utsträckning av

diskrimineringslagstiftningens utformning och

omfattning. Enligt direktiven till

Diskrimineringsutredningen 2001 ingår i uppdraget

att se över och lägga förslag även när det gäller

tillsynen över lagstiftningen med anledning av de

två EG-direktiven mot diskriminering. Det är enligt

regeringens mening naturligt att nu, i samband med

att diskrimineringslagstiftningen ses över, även se

över ombudsmännens uppgifter och ansvarsområden.

Kommittén En sammanhållen

diskrimineringslagstiftning (dir. 2002:11) skall,

mot bakgrund av dess ställningstaganden i fråga om

utformningen av en framtida

diskrimineringslagstiftning, lämna förslag på hur

tillsynen över efterlevnaden av en sådan

lagstiftning skall utformas. Den skall därvid se

över ombudsmännens uppgifter och ansvarsområden.

Som nedan framgår av redovisningen av uppdraget

för kommittén har denna till uppgift bl.a. att

överväga om regler om aktiva åtgärder bör införas i

arbetslivet för andra diskrimineringsgrunder än kön

och etnisk tillhörighet och att överväga om regler

om aktiva åtgärder bör införas på andra

samhällsområden.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

2000/01:A808 yrkandena 3 och 4 (mp) samt A205

yrkandena 1 och 2 (kd).

Skydd för föräldralediga m.m.

Motioner

I motion A367 (yrk. 25 i denna del) betonar

Kristdemokraterna vikten av att stödja såväl mäns

som kvinnors möjlighet att bilda familj och att

förena familjeliv och karriär. Partiet kräver en

skärpning av lagen så att den ger skydd åt

föräldralediga personer mot diskriminering.

I motionerna A211 (yrk. 8) och A227 (yrk. 1) tar

Kristdemokraterna upp 5 § jämställdhetslagen som

skall uppmuntra och underlätta föräldraledighet.

Partiet anser att lagen måste skärpas så att den

blir ett användbart skydd mot diskriminering under

föräldraledighet.

Semesterersättning till föräldralediga tas upp av

partiet i motion A211 (yrk. 9). Partiet menar att

anställning av personer som kan förväntas vara eller

bli föräldrar motverkas av att arbetsgivaren skall

betala semesterersättning både till en anställd som

är föräldraledig och till dennes vikarie. Därför bör

semesterersättning till föräldraledig finansieras

via arbetsgivaravgiften och utbetalas via

försäkringskassan.

I motion A392 (yrk. 4) kräver Miljöpartiet en

heltäckande lagstiftning som skyddar den som är

föräldraledig från att halka efter i

löneutvecklingen eller mista sitt arbete och

efterlyser ett förslag om hur situationen för

föräldralediga på arbetsmarknaden skall kunna

stärkas.

Utskottets ställningstagande

5 § jämställdhetslagen ingår bland bestämmelserna om

aktiva åtgärder och innebär att arbetsgivaren skall

underlätta för både kvinnliga och manliga

arbetstagare att förena förvärvsarbete och

föräldraskap. Till sin karaktär är regeln

framåtsyftande. Den jämställdhetsplan som enligt 13

§ samma lag skall upprättas varje år skall innehålla

en översikt över de åtgärder som kan behövas bl.a. i

detta hänseende.

Enligt förarbetena till bestämmelsen (prop.

1990/91:113 s. 68 f.f.) är det inte bara fråga om

att stimulera och underlätta för män att utnyttja

sin ledighet utan också att se över

arbetsorganisation och arbetstider m.m. Regler om

arbetstagares rätt till ledighet finns i

föräldraledighetslagen. 5 § jämställdhetslagen

grundar i princip inte några rättigheter för den

enskilde. En arbetsgivare som inte uppfyller regeln

kan vitesföreläggas på talan av JämO eller en

kollektivavtalsbunden central

arbetstagarorganisation. Skulle en arbetsgivare inte

uppfylla sina åtaganden enligt ett kollektivavtal

som träffats i sådana frågor som avses i 5 § kan

arbetsgivaren bli skyldig att på vanligt sätt betala

skadestånd till motparten.

Det skydd för kvinnor och män som är

föräldralediga eller avser att utnyttja sin rätt

till ledighet tillgodoses i första hand genom

föräldraledighetslagen, som också innehåller regler

om anställningsskydd och skydd mot försämrade

anställningsvillkor. Även lagen om anställningsskydd

kan åberopas i vissa fall, liksom

jämställdhetslagens diskrimineringsförbud i den mån

det är fråga om handlande som har samband med den

drabbades könstillhörighet.

I sammanhanget vill utskottet också hänvisa till

det regeringsuppdrag som lämnats till

Arbetslivsinstitutet och som redovisats ovan (se

avsnittet Barn och förvärvsarbete). Efter förslag

från arbetsmarknadsutskottet har riksdagen riktat

ett tillkännagivande till regeringen som i sin tur

givit Arbetslivsinstitutet ett utredningsuppdrag.

Institutet skall överväga om det finns behov av att

förstärka skyddet för de arbetstagare som väljer att

utnyttja sin rätt till ledighet i samband med

föräldraskap.

Med hänvisning till det anförda avstyrks

motionerna A211 yrkandena 8 och 9 (kd), A227 yrkande

1 (kd), A367 yrkande 25 i denna del (kd) och A392

yrkande 4 (mp).

DISKRIMINERINGSFRÅGOR I ÖVRIGT OCH

MÅNGFALDSFRÅGOR

Bakgrund

Utskottet redovisar inledningsvis viss

bakgrundsinformation kring mänskliga rättigheter

samt diskriminerings- och mångfaldsfrågor innan

utskottet övergår till att behandla ett antal

motionsyrkanden om ändringar i

diskrimineringslagstiftningen, skydd mot

diskriminering för ytterligare grupper och på nya

områden, sammanhållen lagstiftning mot

diskriminering och sammanslagning av ombudsmännen

samt vissa övriga frågor.

Regeringen har nyligen i en skrivelse till

riksdagen redovisat en treårig nationell

handlingsplan för de mänskliga rättigheterna (skr.

2001/02:83 En nationell handlingsplan för de

mänskliga rättigheterna). Genom handlingsplanen

skall enligt regeringen grunden läggas för ett mer

samlat synsätt på mänskliga rättigheter i Sverige.

I skrivelsen redovisar regeringen bakgrunden till

och syftet med handlingsplanen, vad som i detta

sammanhang avses med de mänskliga rättigheterna,

svenska förpliktelser på området och regeringens

långsiktiga mål avseende arbetet med de mänskliga

rättigheterna på nationell nivå. Därefter redogörs

för olika aktörers roll i arbetet med de mänskliga

rättigheterna på nationell nivå.

Här kan nämnas att det i skrivelsen redovisas ett

antal uppgifter som har direkta beröringspunkter med

de frågor som behandlas i detta utskottsbetänkande.

Så redovisas exempelvis huvuduppgifterna för

Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot

etnisk diskriminering (DO), Handikappombudsmannen

(HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av

sexuell läggning (HomO) som har till uppgift att

motverka diskriminering på olika grunder. Likaså

redogörs för insatser för att främja jämställdhet

mellan kvinnor och män samt för att motverka rasism,

främlingsfientlighet och etnisk diskriminering

liksom diskriminering på grund av funktionshinder

respektive sexuell läggning m.m.

I skrivelsen redogör regeringen för vissa

prioriterade frågor på området och anger bl.a. att

den har för avsikt att

· stärka den institutionella kompetensen inom

Regeringskansliet,

·

· med jämna mellanrum återkomma till riksdagen för

att redovisa arbetet med mänskliga rättigheter på

nationell nivå,

·

· överväga möjligheterna att på lämpligt sätt

ytterligare uppmärksamma vissa myndigheter på

deras ansvar för mänskliga rättigheter,

·

· ge ett antal myndigheter i uppdrag att utbilda

sin personal om de mänskliga rättigheterna samt

·

· låta ta fram material om mänskliga rättigheter.

·

I skrivelsen betonas också att arbetsgivare och

fackliga organisationer i egenskap av centrala

aktörer i samhällslivet har en betydelsefull roll

när det gäller att främja och skydda olika mänskliga

rättigheter. Vidare behandlas i skrivelsen en

informationsstrategi samt uppföljning och

utvärdering av handlingsplanen.

Regeringen utfärdade den 31 januari 2002 direktiv

till en parlamentarisk kommitté under benämningen

(dir. 2002:11) En sammanhållen

diskrimineringslagstiftning. I kommitténs uppdrag

ingår sammanfattningsvis att:

· överväga en gemensam lagstiftning mot

diskriminering som omfattar alla eller flertalet

diskrimineringsgrunder och samhällsområden,

·

· överväga om skydd mot missgynnande av personer

med funktionshinder på grund av bristande

tillgänglighet bör införas på andra

samhällsområden än i arbetslivet och högskolan,

·

· överväga om ett skydd mot diskriminering av alla

s.k. transpersoner bör införas,

·

· överväga om regler om aktiva åtgärder bör införas

i arbetslivet för andra diskrimineringsgrunder än

kön och etnisk tillhörighet,

·

· överväga om regler om aktiva åtgärder bör införas

på utbildningsområdet när det gäller andra

utbildningsformer än högskoleutbildning, för dem

som fullgör värnplikt eller civilplikt samt på

andra samhällsområden,

·

· överväga om regler om positiv särbehandling på

grund av etnisk tillhörighet bör införas i

arbetslivet,

·

· överväga om det, mot bakgrund av vad kommittén i

övrigt kommer fram till, finns skäl att ersätta

straffbestämmelsen om olaga diskriminering i

16 kap. 9 § brottsbalken med någon annan typ av

reglering,

·

· överväga om och i så fall i vilken utsträckning

det är möjligt att utmönstra termen ras ur de

författningar där den förekommer,

·

· behandla termen sexuell läggning i lagstiftningen

och överväga om detta begrepp bör ersätta

termerna homosexualitet och homosexuell läggning

i författningar där detta kan bli aktuellt,

·

· se över ansvarsområden och uppgifter för

Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot

etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och

Ombudsmannen mot diskriminering på grund av

sexuell läggning,

·

· överväga en samordning eller sammanslagning av

några av eller samtliga dessa ombudsmän samt om

den eller de framtida ombudsmannainstitutioner

som föreslås skall vara underställda regeringen

eller riksdagen,

·

1) överväga behovet av något eller några särskilda

organ med de uppgifter som Jämställdhetsnämnden

och Nämnden mot diskriminering har i dag och i

vilka former en sådan verksamhet i så fall

skall bedrivas, och

2)

· överväga hur domstolsprocessen i

diskrimineringsmål skall utformas.

·

Kommittén skall lämna de förslag till

författningsändringar och andra åtgärder som

uppdraget kan ge anledning till. Den skall redovisa

sitt uppdrag senast den 1 december 2004.

I denna bakgrundsinformation rörande

diskrimineringsfrågor kan också nämnas att det i

EU:s sysselsättningsriktlinjer för 2002 ingår att

motverka diskriminering och främja social

integration genom möjligheter till sysselsättning.

Varje medlemsstat skall bl.a. identifiera och

motverka alla former av diskriminering när det

gäller tillgång till arbetsmarknaden eller allmän

och yrkesinriktad utbildning.

Slutligen kan nämnas att ett handlingsprogram mot

diskriminering (2001-2006) har antagits av

ministerrådet. Programmet syftar bl.a. till att

hjälpa medlemsstaterna att utveckla strategier och

praxis i kampen mot diskriminering.

A Ändringar i

diskrimineringslagstiftningen m.m.

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet behandlas motionsförslag om bl.a.

mångfaldsplaner och handlingsplaner i övrigt,

talerätt för fackliga organisationer,

rättegångskostnader och informationsinsatser

om diskrimineringslagstiftningen. Utskottet

avstyrker samtliga motioner. Jämför

reservationerna 22 (c, fp) och 23 (v).

Motioner

Mångfaldsplaner m.m.

Vänsterpartiet anser i motion A317 (yrk. 5-7) att

lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i

arbetslivet bör ändras så att myndigheter ges en

lagstadgad möjlighet att i mångfaldsplaner kunna

ange positiv likabehandling som ett mål för

myndighetens rekrytering (yrk. 7). Vidare föreslår

partiet att tvärkulturell kompetens och

flerspråkighet skall räknas som merit vid offentliga

anställningar (yrk. 5) liksom lagstiftning där det

ställs krav på att kommuner, landsting och större

privata arbetsgivare skall upprätta mångfaldsplaner

(yrk. 6).

Centerpartiet poängterar i motion 2000/01:K397 (yrk.

11) att mångfaldsplaner bör användas som instrument

för att öka trycket på arbetsgivare att undvika

diskriminering.

Också i motion Ju237 (yrk. 26) tar Centerpartiet

upp arbetet för mångfald och menar att offentliga

arbetsgivare bör vara föredömen på området,

exempelvis vid nyrekrytering. Företag bör se över

sina rutiner och ta bort sådana hinder som medför

att minoriteter diskrimineras.

Eva Arvidsson m.fl. (s) betonar i motion

2000/01:A717 (yrk. 1 och 2) betydelsen av ett

fungerande mångfaldsarbete. Motionärerna anser att

lagstiftningen behöver förtydligas för att

uppföljningen skall bli bättre och pekar på vikten

av mångfalds- och integrationsplaner inom kommuner,

landsting, myndigheter och företag.

Handlingsplaner i övrigt m.m.

Magda Ayoub (kd) anser i motion A388 (yrk. 7) att

det bör införas ett obligatoriskt krav på att den

som omfattas av diskrimineringslagstiftningen

årligen skall upprätta en handlingsplan mot

diskriminering, trakasserier och mobbning.

Talerätt för fackliga organisationer

Vänsterpartiet välkomnar i motion A317 (yrk. 4) det

utredningsarbete som pågår om samordning av

diskrimineringslagstiftningen. Partiet vidhåller

sitt tidigare framförda krav om att fackliga

organisationer som har kollektivavtal med en

arbetsgivare genom en ändring i lagen om åtgärder

mot etnisk diskriminering i arbetslivet skall få

talerätt i Nämnden mot diskriminering utan att gå

via DO.

Rättegångskostnader

I motion A317 (yrk. 8) tar Vänsterpartiet upp frågan

om rättegångskostnader i diskrimineringsmål. För den

som inte är medlem i en facklig organisation eller

saknar stöd från en sådan eller från DO måste risken

att få stå för motpartens rättegångskostnader starkt

minska benägenheten att föra ett

diskrimineringsärende till rättslig process, anser

partiet. Reglerna om kvittning av

rättegångskostnader i lagen (1974:371) om

rättegången i arbetstvister har alltför begränsad

räckvidd. En utredning bör överväga hur reglerna om

ansvar för rättegångskostnader i diskrimineringsmål

bör ändras för att lösa det angivna problemet.

Informationsinsatser

I tre enskilda motioner från socialdemokrater

förespråkas informationsinsatser kring

diskrimineringslagstiftningen. Enligt motion

2000/01:A718 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) och

motion A329 av Elisebeht Markström m.fl. (s) bör

sådana insatser göras kring de fyra

diskrimineringslagarna. Insatserna bör enligt den

förstnämnda motionen också innefatta respektive

ombudsmans roll. Nikos Papadopoulos och Paavo

Vallius (båda s) förespråkar i motion A235

informationsinsatser om lagen om åtgärder mot etnisk

diskriminering i arbetslivet och dess tillämpning.

Utskottets ställningstagande

I motionerna A317 från Vänsterpartiet, 2000/01:K397

och Ju237 från Centerpartiet och i den enskilda

motionen 2000/01:A717 behandlas frågor om

mångfaldsplaner och handlingsplaner i övrigt.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten

av mångfaldsarbete men hänvisar till att frågan

kommer att behandlas av den nya utredningen En

sammanhållen diskrimineringslagstiftning.

Enligt direktiven skall den parlamentariskt

sammansatta utredningen, som framgått under rubriken

Bakgrund ovan, överväga om bestämmelser om aktiva

åtgärder bör införas i arbetslivet beträffande andra

diskrimineringsgrunder än könstillhörighet och

etnisk tillhörighet. Kommittén skall även undersöka

om det finns behov av att införa bestämmelser om

aktiva åtgärder på andra samhällsområden. Vidare

skall kommittén överväga behovet av samt för- och

nackdelar med att införa bestämmelser som tillåter

positiv särbehandling i arbetslivet på grund av

etnisk tillhörighet vilket utgör ett led i

strävanden att främja etnisk mångfald.

När det gäller den sistnämnda frågan om positiv

särbehandling på grund av etnisk tillhörighet

betonar regeringen i utredningsdirektiven att det är

nödvändigt av såväl individuella som

samhällsekonomiska och demografiska skäl att bättre

ta till vara all den kompetens som finns hos

personer som har en annan etnisk tillhörighet än

svensk. I dag riskerar emellertid en arbetsgivare

som t.ex. vill kalla en sökande som tillhör en

underrepresenterad grupp till anställningsintervju

att göra sig skyldig till diskriminering om det

finns sökande med annan etnisk tillhörighet som har

lika eller bättre kvalifikationer. Samtidigt innebär

positiv särbehandling ett avsteg från principen om

likabehandling. Bestämmelser som tillåter sådan

särbehandling bör enligt direktiven endast användas

när intresset av att främja möjligheterna för en

viss grupp är starkare än intresset av att alla

skall behandlas lika. När det gäller etnisk mångfald

är detta intresse enligt regeringens mening så

starkt att det är befogat att överväga om det finns

skäl att införa bestämmelser som tillåter

särbehandling som utgör ett led i strävanden att

främja etnisk mångfald.

Enligt lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering

i arbetslivet skall alla arbetsgivare bedriva ett

målinriktat arbete för att främja etnisk mångfald i

arbetslivet. DO ger i skriften Råd till arbetsgivare

för arbete för etnisk mångfald en praktiskt

vägledning för hur detta skall gå till.

Regeringen gav hösten 1999 statliga myndigheter

som lyder direkt under regeringen i uppdrag att

upprätta handlingsplaner för att främja etnisk

mångfald bland sina anställda (regeringsbeslut 1999-

10-07). Handlingsplanerna skall även avse

myndighetens regionala organisation i de fall det

finns en sådan. Handlingsplanen kan, om det bedöms

lämpligt, samordnas med myndighetens

jämställdhetsplan.

Myndigheterna har vidare fått i uppdrag av

regeringen att redovisa sin kompetensförsörjning

(regeringsbeslut 2001-08-30). Till uppdraget finns

fogat riktlinjer för redovisning av myndigheternas

kompetensförsörjning där också frågan om aktiva

åtgärder för att främja etnisk mångfald tas upp. I

riktlinjerna erinras om att regeringen vid ett

flertal tillfällen har påpekat att myndigheterna bör

beakta den kvalitets- och kompetenshöjning som kan

uppnås genom ökad etnisk och kulturell mångfald

bland de anställda samt att det är en viktig

demokratifråga att statsförvaltningens personal

återspeglar den arbetsföra befolkningens etniska

sammansättning.

Myndigheterna skall mot denna bakgrund i sin

redovisning av kompetensförsörjningen även ange

vilka åtgärder som vidtagits eller planeras att

vidtagas för att främja den etniska och kulturella

mångfalden bland personalen. Myndigheternas

redovisningar av kompetensförsörjningen skall vara

regeringen till handa senast den 22 februari 2002.

Också när det gäller Vänsterpartiets förslag i

motion A317 om att tvärkulturell kompetens och

flerspråkighet skall räknas som merit vid offentliga

anställningar vill utskottet hänvisa till de ovan

redovisade uppdragen till statliga myndigheter att

utarbeta handlingsplaner för att främja etnisk

mångfald och att redovisa sin kompetensförsörjning.

Det måste förutsättas att detta arbete leder till

att myndigheterna bättre lyfter fram och belyser den

kompetens som redan finns inom organisationen

respektive behövs i framtiden, bl.a. när det gäller

tvärkulturell kompetens och flerspråkighet.

Med hänvisning till vad som anförts ovan om det

förestående utredningsarbetet avstyrks motionerna

2000/01:A717 yrkandena 1 och 2 (s), 2000/01:K397

yrkande 11 (c), A317 yrkandena 5-7 (v), A388 yrkande

7 (kd) samt Ju237 yrkande 26 (c).

När det gäller Vänsterpartiets förslag i motion A317

(yrk. 4) om talerätt för fackliga organisationer i

Nämnden mot diskriminering kan utskottet konstatera

följande. Efter förslag i den förutnämnda

propositionen 1999/2000:143 Ändringar i

jämställdhetslagen m.m. gäller numera att en central

kollektivavtalsbunden arbetstagarorganisation har

rätt att göra en framställning hos Nämnden mot

diskriminering om vitesföreläggande mot en

arbetsgivare som inte följer föreskrifterna om

aktiva åtgärder. Lagändringen trädde i kraft den

1 januari 2001 och innebär en motsvarande ordning

som för vitesförelägganden enligt

jämställdhetslagen. Talerätten är subsidiär i

förhållande till DO (Ombudsmannen mot etnisk

diskriminering). Skälet till detta är att

tillsynsansvaret i första hand ligger på

ombudsmannen. Det har ansetts att ombudsmannen

oberoende av den fackliga organisationens

inställning skall kunna fullfölja ett krav om aktiva

åtgärder.

Motion A317 yrkande 4 (v) avstyrks av utskottet.

Beträffande frågan om fördelningen av

rättegångskostnaderna i diskrimineringsmål som tas

upp i samma motion, A317 (yrk. 8), är följande att

säga. För sådana rättegångskostnader gäller

motsvarande regler som i övriga arbetstvister. Som

huvudregel enligt lagen om rättegången i

arbetstvister gäller att den som förlorat målet

skall ersätta motpartens rättegångskostnader. Det är

dock möjligt att göra undantag från denna princip om

tappande parts ansvar "om den part som förlorat

målet hade skälig anledning att få tvisten prövad".

I det fallet kan kostnaderna kvittas, så att vardera

parten bär sina rättegångskostnader. En enskild som

biträds av sin organisation eller av någon av

ombudsmännen drabbas inte av några

rättegångskostnader. Utskottet anser att det vore

olyckligt om reglerna om rättegångskostnader

faktiskt avhöll enskilda diskriminerade personer

från att väcka en befogad talan. Såvitt utskottet

känner till finns ingen närmare belysning av denna

fråga. Utskottet vill påpeka att den nya

diskrimineringsutredningen har möjlighet att ta upp

frågor inom ramen för uppdraget som aktualiseras

under utredningsarbetet.

Motion A317 yrkande 8 (v) avstyrks av utskottet.

I likhet med förslagsställarna i motionerna

2000/01:A718, A235 och A329, alla (s), vill

utskottet betona vikten av informationsinsatser

kring diskrimineringslagstiftningen. Av

instruktionen för respektive ombudsman framgår också

att vederbörande inom sitt ansvarsområde har ansvar

för information och rådgivning. Utskottet erinrar

också om att Ombudsmannen mot diskriminering på

grund av sexuell läggning fick en

anslagsförstärkning på 2 miljoner kronor från

budgetåret 2000 med motiveringen att ombudsmannens

uppgifter också innefattar diskriminering i

samhällslivet, inte endast arbetslivet.

Även framgent är det väsentligt att betona vikten

av informationsinsatser när det gäller

diskrimineringslagstiftningen. Utskottet har noterat

att ett nytillskott när det gäller Internetbaserad

information är en gemensam hemsida,

www.antidiskriminering.nu som JämO, HomO, DO och HO

står bakom. Utskottet är övertygat om att den kan

vara ett bra komplement till respektive ombudsmans

egen hemsida. När det gäller informationsinsatser

vill utskottet framhålla att även arbetsmarknadens

parter har ett ansvar för att sprida kännedom om

diskrimineringslagstiftningen.

Motionerna 2000/01:A718 (s), A235 (s) och A329 (s)

avstyrks av utskottet i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med vad utskottet anfört.

Utskottet vill i detta sammanhang betona att också

arbetsförmedlingarna har en nyckelroll när det

gäller åtgärder för att motverka diskriminering. Det

är därför med tillfredsställelse som utskottet

noterar att regeringen uppdragit åt

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) att vidta åtgärder för

att motverka diskriminering i arbetsförmedlingarnas

verksamhet (regeringsbeslut 2002-01-17, dnr.

N2002/558/A).

Åtgärderna skall i första hand ta sikte på

diskriminering på grund av etnisk tillhörighet,

sexuell läggning och funktionshinder, men kan även

omfatta diskriminering på grund av kön respektive

ålder. Enligt utskottet pekar regeringen i uppdraget

på en rad viktiga uppgifter för AMS och

Arbetsmarknadsverket. Det gäller exempelvis att

arbetsförmedlare skall ha tillfredsställande

kunskaper om mekanismerna bakom diskriminering och

om regelverk rörande diskriminering, att AMS skall

se till att det inte förekommer att

arbetsförmedlingar tillmötesgår uppmaningar till

diskriminering från arbetsgivare som efterfrågar

förmedlingens tjänster och att det inte förekommer

att arbetssökande nekas inskrivning på

arbetsförmedlingen på grund av bristande kunskaper i

svenska.

Alla arbetssökande oavsett kön,

etnisk tillhörighet, sexuell

läggning, funktionshinder respektive

ålder skall erbjudas effektiv och

likvärdig service av

arbetsförmedlingen. Strävan att

utveckla och anpassa förmedlingens

service till den enskilda sökandens

behov skall även i fortsättningen ha

hög prioritet.

B Skydd mot diskriminering för

ytterligare grupper och på nya

områden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i avsnittet motioner om

skydd mot diskriminering för ytterligare

grupper, däribland bl.a. äldre, värnpliktiga

och elever samt s.k. transpersoner. Även

motioner om skydd mot diskriminering på nya

områden behandlas i avsnittet. Utskottet

avstyrker samtliga motioner med hänvisning

till en förestående utredning. Jämför

reservation 24 (kd, c, fp).

Motioner

Kristdemokraterna förespråkar i motionerna A204

(yrk. 1) och A227 (yrk. 2) att

diskrimineringslagstiftningen utökas till att även

omfatta förbud mot diskriminering av äldre. Partiet

pekar på att ett EG-direktiv om likabehandling på

grund av ålder förbereds och att flera EU-

medlemsstater redan har förbud mot

åldersdiskriminering.

I motion A227 (yrk. 4) kräver Kristdemokraterna

att frågan om förstärkt lagstiftning mot

diskriminering på grund av sexuell identitet skall

behandlas i en utredning om en samlad

diskrimineringslagstiftning. I utredningsarbetet bör

övervägas behovet av att komplettera den nuvarande

lagen med en uttrycklig skyldighet för arbetsgivare

att aktivt förebygga att arbetssökande och

arbetstagare drabbas av diskriminering eller

trakasserier på grund av sexuell läggning. Vidare

bör utredningen behandla frågan om att vidga

diskrimineringsförbudet till att omfatta även

missgynnande som "har samband med sexuell läggning",

i stället för som i dag missgynnande som "har

samband med den missgynnades egen sexuella

läggning".

Centerpartiet tar i motion A259 (yrk. 6) upp frågan

om åldersdiskriminering och anför att det enligt EG-

lagstiftningen inte får förekomma sådan

diskriminering. Partiet begär därför att regeringen

skall återkomma med förslag om hur EG-rätten på

området skall införas i svensk lagstiftning.

Folkpartiet anser i motionerna So630 (yrk. 2) och

2000/01:So456 (yrk. 11) att det behövs lagstiftning

mot diskriminering av äldre. I den sistnämnda

motionen pekar partiet på den amerikanska lagen mot

åldersdiskriminering i arbetslivet som en tänkbar

förebild.

När det gäller sexuella trakasserier uttrycker

Folkpartiet i motionerna 2000/01:L459 (yrk. 13) och

L367 (yrk. 11) uppfattningen att arbetsgivaren skall

ha en lagstadgad skyldighet att förebygga

trakasserier på grund av sexuell läggning. Några

sanktioner mot den arbetsgivare som åsidosätter ett

sådant åliggande bör dock inte införas. Däremot

skall arbetsgivarens förebyggande insatser kunna

vägas in vid bedömning av påföljd vid konstaterade

fall av trakasserier.

I fempartimotion 2000/01:Ju724 (yrk. 6) av Tasso

Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp) kräver

motionärerna att den svenska lagstiftningen snarast

anpassas så att den på alla punkter ger det skydd

för transsexuella som kommer till uttryck i en

rekommendation respektive en resolution som antagits

av Europaparlamentet och som närmare anges i

motionen. Detta krav framförs även i fempartimotion

L371 (yrk. 13) av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c,

fp, mp).

I den sistnämnda motionen (yrk. 12) förespråkar

motionärerna vidare att lagen mot diskriminering i

arbetslivet på grund av sexuell läggning skall vara

tillämplig även på s.k. transpersoner. Frågan om

transpersoner tas upp även i fempartimotion

2000/01:L441 (yrk. 4) av Tasso Stafilidis m.fl. (v,

s, c, fp, mp) där motionärerna anser att regeringen

bör få i uppdrag att utreda om jämställdhetslagens

diskrimineringsförbud uttryckligen skall gälla även

förbud mot diskriminering på grund av upplevd

könstillhörighet.

I fempartimotion 2000/01:Ju724 (yrk. 19) pläderas

också för en lagändring så att lagen mot

diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell

läggning även omfattar värnpliktiga, skolpliktiga

och vuxenstuderande. Motsvarande förslag tas även

upp i fempartimotion L371 (yrk. 37) av Tasso

Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp).

Det finns enligt Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl

(båda s) i motion A231 ett behov av att

sanktionsmöjligheter liknande de som finns i

diskrimineringslagarna införs för de fall då

kränkande särbehandling äger rum men

diskrimineringslagarna inte är tillämpliga.

I motion A376 poängterar Eva Arvidsson m.fl. (s) att

attityderna mot äldre i samhället och på

arbetsmarknaden måste förändras. De äldre behövs i

arbetslivet med sin kompetens och erfarenhet.

Magda Ayoub (kd) tar i motion A388 upp frågan om

diskriminering av elever och studenter och menar att

en lagreglering motsvarande den som finns i övrig

diskrimineringslagstiftning bör införas för dessa

grupper med samma övervakningsmyndighet (yrk. 6).

Motionären förespråkar vidare ett skydd mot

diskriminering av transpersoner (yrk. 1).

Kia Andreasson m.fl. (mp) föreslår i motion

2000/01:A805 tilläggsdirektiv till

diskrimineringsutredningen om ett förbud mot

könsdiskriminering utanför arbetslivet.

Barbro Feltzing och Gunnar Goude (båda mp)

förespråkar i motion A256 (yrk. 1 och 2) i första

hand lagstiftning mot åldersdiskriminering på

arbetsmarknaden och i andra hand utarbetande av en

uppförandekod i syfte att motverka

åldersdiskriminering.

Utskottets ställningstagande

Flera av de motionsförslag som rör skydd mot

diskriminering för ytterligare grupper avser

åldersdiskriminering, diskriminering av äldre

respektive äldres situation på arbetsmarknaden. Dit

hör förslag från Kristdemokraterna, Centerpartiet,

Folkpartiet samt två enskilda motioner.

När det gäller diskriminering av äldre på

arbetsmarknaden anser utskottet att det återstår en

hel del att göra för att äldres kunskaper och

erfarenheter till fullo skall tas till vara där.

Detta är också en fråga som framhålls i EU:s

sysselsättningsriktlinjer där det inom den s.k.

första pelaren anges att medlemsstaterna skall

utarbeta en politik för aktivt åldrande. Utskottet

har noterat att Statskontoret i sin utvärdering av

EU:s sysselsättningsstrategi och utformningen av den

nationella politiken (januari 2002) konstaterar att

riktlinjen om aktivt åldrande inte har fått något

större genomslag i den svenska politiken.

Frågan om åldersdiskriminering skall behandlas av

utredningen En sammanhållen

diskrimineringslagstiftning. I uppdraget ingår att

lämna förslag till hur bestämmelserna om

åldersdiskriminering i direktivet om likabehandling

i arbetslivet skall genomföras i Sverige. Detta EG-

direktiv (rådets direktiv 2000/78/EG av den 27

november 2000) behandlar arbetslivsområdet i vid

mening och omfattar diskrimineringsgrunderna

religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder

och sexuell läggning.

I utredningsarbetet om en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning skall kommittén (dir.

2002:11) överväga möjligheterna till en gemensam

lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla

eller flertalet diskrimineringsgrunder och

samhällsområden. Det innebär att även frågan om ett

förbud mot könsdiskriminering utanför arbetslivet

kan övervägas i utredningsarbetet som skall vara

slutfört senast den 1 december 2004. Förslag om att

utreda ett sådant förbud förs som nämnts fram i

motion 2000/01:A805 (mp).

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker

utskottet motionerna 2000/01:A805 (mp),

2000/01:So456 yrkande 11 (fp), A204 yrkande 1 (kd),

A227 yrkandena 2 och 4 (kd), A256 yrkandena 1 och 2

(mp), A259 yrkande 6 (c), A376 (s) samt So630

yrkande 2 (fp).

I fempartimotionerna 2000/01:Ju724 och L371 samt i

den enskilda motionen A388 förespråkas en utökning

av diskrimineringslagstiftningen så att denna även

omfattar diskriminering av värnpliktiga och elever.

I det omfattande uppdraget för kommittén En

sammanhållen diskrimineringslagstiftning ingår att

överväga om det bör införas bestämmelser om aktiva

åtgärder i arbetslivet beträffande andra

diskrimineringsgrunder än könstillhörighet och

etnisk tillhörighet. Kommittén skall vidare överväga

om bestämmelser om aktiva åtgärder bör införas på

utbildningsområdet när det gäller andra

utbildningsformer än högskoleutbildning samt för de

totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt eller

civilplikt. Kommittén skall även undersöka om det

finns behov av att införa bestämmelser om aktiva

åtgärder på andra samhällsområden.

Utskottet kan i detta sammanhang nämna att ett

flertal myndigheter i sina regleringsbrev för

budgetåret 2002 fått särskilda återrapporteringskrav

när det gäller homofobiska, rasistiska eller

främlingsfientliga yttringar eller brott. Så har

exempelvis Skolverket fått i uppdrag att i nästa

årsredovisning redogöra för verkets insatser mot

främlingsfientlighet och rasism, etniskt och

sexuellt relaterad mobbning samt homofobi liksom hur

dessa frågor uppmärksammas i kompetensutvecklingen

av rektorer och ledare för förskoleverksamhet.

Mot bakgrund av vad som anförts om

utredningsarbete m.m. rörande en utökning av

diskrimineringslagstiftningen till att omfatta

diskriminering av värnpliktiga och/eller elever

avstyrker utskottet motionerna 2000/01:Ju724 yrkande

19 (v, s, c, fp, mp), A388 yrkande 6 (kd) och L371

yrkande 37 (v, s, c, fp, mp).

En annan fråga som tas upp i ett antal motioner

och som behandlas i uppdraget till utredningen En

sammanhållen diskrimineringslagstiftning gäller

transpersoner. Kommittén skall kartlägga och

analysera behovet av och formerna för en reglering

av ett förbud mot diskriminering av alla

transpersoner samt belysa fördelar och problem med

att införa en sådan reglering. Kommittén skall

vidare ta ställning till vilken personkrets som

skall omfattas av ett eventuellt förbud och hur ett

sådant förbud lämpligen kan avgränsas och

sanktioneras samt hur det skall förhålla sig till

förbudet mot könsdiskriminering. En annan uppgift

för utredningen blir att överväga om någon myndighet

skall ha till uppgift att särskilt ta till vara

transpersoners rättigheter. Kommittén skall också

överväga om en eventuell lagstiftning mot

diskriminering av transpersoner skall ingå i en

gemensam diskrimineringslagstiftning.

Utskottet utgår från att underlaget för kommitténs

ställningstagande kommer att innefatta en genomgång

av och eventuellt ställningstagande till bl.a.

relevanta resolutioner och rekommendationer från

Europaparlamentet, en fråga som tas upp i

fempartimotionerna 2000/01:Ju724 och L371.

Med hänvisning till det kommande utredningsarbetet

avstyrker utskottet motionerna 2000/01:Ju724 yrkande

6 (v, s, c, fp, mp), 2000/01:L441 yrkande 4 (v, s,

c, fp, mp), A388 yrkande 1 (kd) samt L371 yrkandena

12 och 13 (v, s, c, fp, mp).

Med anledning av Folkpartiets krav i motionerna

2000/01:L459 och L367 om att arbetsgivaren skall ha

lagstadgad skyldighet att förebygga trakasserier på

grund av sexuell läggning vill utskottet erinra om

att det ovan i betänkandet har framgått att

utredningen En sammanhållen

diskrimineringslagstiftning skall överväga huruvida

bestämmelser om aktiva åtgärder bör införas i

arbetslivet beträffande andra diskrimineringsgrunder

än könstillhörighet och etnisk tillhörighet. Med

hänvisning till detta utredningsuppdrag avstyrks

motionerna 2000/01:L459 yrkande 13 (fp) och L367

yrkande 11 (fp).

Som framgått pekar motionärerna i motion A231 på

ett behov av att sanktionsmöjligheter liknande dem

som finns i diskrimineringslagarna införs för de

fall då kränkande särbehandling äger rum men

diskrimineringslagarna inte är tillämpliga.

Förbud mot diskriminering utanför arbetslivet som

är förenade med sanktioner finns i den

straffrättsliga bestämmelsen olaga diskriminering i

16 kap. 9 § brottsbalken. Denna regel riktar sig mot

diskriminering som utförs bl.a. av näringsidkare,

personer som är anställda hos näringsidkare eller i

allmän tjänst eller innehar allmänt uppdrag samt

anordnare m.fl. av allmänna sammankomster och

offentliga tillställningar. Bestämmelsen omfattar

diskriminering på grund av ras, hudfärg, nationellt

eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller

homosexuell läggning.

Av direktiven till den förestående utredningen En

sammanhållen diskrimineringslagstiftning framgår att

denna skall överväga om det, mot bakgrund av vad

kommittén i övrigt kommer fram till, finns skäl att

ersätta den ovannämnda straffbestämmelsen om olaga

diskriminering i brottsbalken med någon annan typ av

reglering. Med hänvisning till utredningsuppdraget

avstyrks motion A231 (s).

C Sammanhållen lagstiftning mot

diskriminering och sammanslagning av

ombudsmännen

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet behandlas motioner om

sammanhållen lagstiftning mot diskriminering

och sammanslagning av

Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot

etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen

och Ombudsmannen mot diskriminering på grund

av sexuell läggning. Samtliga motioner

avstyrks med hänvisning till en förestående

utredning. Jämför reservation 25 (kd).

Motioner

Kristdemokraterna påpekar i motion Sf399 (yrk. 35)

att riksdagen efter förslag från partiet beslutat

begära en utredning om sammanslagning av vad som

partiet benämner rättighetsombudsmännen. Partiet

delar till fullo synen att diskriminering inte bara

innebär övergrepp mot en människa utan också utgör

ett ekonomiskt problem i och med att den leder till

att människors potential inte tas till vara.

Kristdemokraterna uttrycker i motion A367 (yrk. 25

i denna del) sin positiva inställning till att en

utredning skall studera möjligheterna till en

generell lagstiftning mot diskriminering som

omfattar alla eller flertalet samhällsområden och

diskrimineringsgrunder. Partiet påtalar också att

det finns ett behov av ett samlat ombudsmannaämbete

med riksdagen som huvudman och gärna med den

officiella titeln Rättighetsombudsman. Detta skulle

leda till en väsentlig förenkling jämfört med dagens

system.

Folkpartiet vill enligt motionerna 2000/01:L459

(yrk. 12) och L367 (yrk. 10) stärka skyddet mot

diskriminering och förespråkar en sammanhållen

lagstiftning mot diskriminering. Partiet vill vidare

slå ihop vissa ombudsmannainstitutioner till en

gemensam myndighet och anser att en framtida

ombudsman skall ha samma mandat att motarbeta

diskriminering, oavsett diskrimineringsgrund.

I ett motionsyrkande från Moderaterna som behandlats

i betänkandet 2001/02:AU1 Utgiftsområdena 13

Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv föreslogs att de fyra

ombudsmännen Handikappombudsmannen,

Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot

diskriminering på grund av sexuell läggning och

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering skulle slås

samman, att anslagen till respektive ombudsman borde

utgå och att ett nytt anslag under utgiftsområde 14

borde införas. Yrkandet avslogs av riksdagen.

Magda Ayoub (kd) förespråkar i motion A388 (yrk. 8)

sammanslagning av diskrimineringslagarna till en ny

lag som dessutom skulle innefatta diskriminering på

grund av sexuell identitet och gälla även för elever

och studenter inom förskolan, skolan, högskolan och

inom frivilliga skolformer.

Utskottets ställningstagande

En parlamentarisk kommitté (dir. 2002:11) har som

framgått tillkallats med uppdrag att överväga en

lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla

eller flertalet diskrimineringsgrunder och

samhällsområden. Kommittén skall också se över

ansvarsområden och uppgifter för

Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk

diskriminering, Handikappombudsmannen och Ombuds-

mannen mot diskriminering på grund av sexuell

läggning. I utredningsuppdraget ingår vidare bl.a.

att överväga en samordning eller sammanslagning av

några av eller samtliga dessa ombudsmän samt om den

eller de framtida ombudsmannainstitutioner som

föreslås skall vara underställda regeringen eller

riksdagen.

Utredningsuppdraget omfattar därmed i väsentliga

delar de frågor som tas upp i motionerna

2000/01:L459 yrkande 12 (fp), A367 yrkande 25 i

denna del (kd), A388 yrkande 8 (kd), L367 yrkande 10

(fp) och Sf399 yrkande 35 (kd). Eftersom utskottet

inte är berett att föregripa utredningsarbetet

avstyrks motionsförslagen.

VISSA ÖVRIGA FRÅGOR

Forum i diskrimineringsmål

Utskottets förslag i korthet

Motionsförslag om forum i diskriminerings-

och jämställdhetsmål behandlas i avsnittet.

Utskottet avstyrker samtliga motioner. Jämför

reservationerna 26 (m), 27 (c) och 28 (fp).

Bakgrund

Enligt lagarna mot diskriminering i arbetslivet

prövas mål om diskriminering enligt lagen (1974:371)

om rättegången i arbetstvister. Om en ombudsman

eller en arbetstagarorganisation för talan för en

enskild arbetstagare eller arbetssökande prövas

målet av Arbetsdomstolen (AD) som första och enda

instans. Om den enskilde själv för sin talan prövas

målet i stället i tingsrätt. Tingsrättens dom kan

överklagas till AD. Vid avgörandet av mål i AD

deltar normalt sju ledamöter - en ordförande och en

vice ordförande som båda skall vara jurister, en

ledamot som skall ha särskild insikt i förhållandena

på arbetsmarknaden, två ledamöter som representerar

arbetstagarintressen samt två ledamöter som

representerar arbetsgivarintressen.

Motioner

I avsnittet behandlas ett flertal motioner om

Arbetsdomstolen som forum i diskriminerings-

respektive jämställdhetsmål och ett yrkande om att

avskaffa domstolen.

I den arbetsrättsliga motionen A349 (yrk. 6) menar

Moderaterna att det finns risk för att

partsdomstolar såsom Arbetsdomstolen kan prioritera

organisationernas bästa på bekostnad av den

enskilde. Denna risk bör elimineras genom att

Arbetsdomstolen avskaffas.

I ett motionsyrkande från partiet som behandlats i

betänkandet 2001/02:AU1 Utgiftsområdena 13

Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv föreslogs att

Arbetsdomstolen skulle läggas ned och anslaget till

domstolens verksamhet utgå. Yrkandet avslogs av

riksdagen.

Vänsterpartiet anser i motion A241 att en utredning

bör tillsättas för att studera konsekvenserna av att

lagen om rättegången i arbetstvister ändras så att

mål enligt jämställdhetslagen och övriga lagar

rörande diskriminering på arbetsmarknaden prövas av

allmänna domstolar.

I motionen ifrågasätts om Arbetsdomstolens

rättstillämpning står i överensstämmelse med EG-

rättens krav. Partiet menar i motionen att

diskrimineringsmålen med stöd av såväl

jämställdhetslagen som övriga

antidiskrimineringslagar främst kan anses avse

mänskliga rättigheter avseende en eller flera

individer eller ett kollektiv. Målen är inte

särskilt starkt präglade av relationerna mellan

arbetsmarknadens parter. Till detta kommer att

viktiga delar av den nationella lagstiftningen mot

diskriminering genomförs genom EG-direktiv och

internationella konventioner. Mot denna bakgrund och

eftersom det kan råda tveksamhet om Arbetsdomstolens

opartiskhet i diskrimineringsmålen, finns det enligt

Vänsterpartiet starka skäl att överväga om de

aktuella målen skulle behandlas i allmänna

domstolar.

Också i Vänsterpartiets motion 2000/01:A807

betonas att diskrimineringsmålen handlar om

grundläggande mänskliga rättigheter. Där anförs att

patriarkatets inflytande inom domstolsväsendet även

påverkar domslut. Arbetsdomstolens verksamhet, så

som denna kommer till uttryck i exempelvis

sammansättning, språkbruk och lagtolkning, bör

utredas från ett könsperspektiv.

Utredningsresultatet kan sedan ligga till grund för

en handlingsplan för att uppnå könsneutralitet i

domstolens arbete.

Centerpartiet finner det i motion A259 (yrk. 8)

oacceptabelt att arbetsgivare diskriminerar

föräldrar, och då framför allt kvinnor, med de

fackliga organisationernas goda minne. Det bör i

framtiden finnas möjligheter att pröva

löneskillnader och lönediskriminering i allmän

domstol i stället för som i dag i Arbetsdomstolen,

anser partiet. Förslaget motiveras med att domstolen

är ett partssammansatt organ som har stort intresse

av att försvara ingångna avtal. När behandlingen

sker i allmän domstol kommer prövningen att ske på

juridisk grund och möjligheterna till rättvisa

jämförelser ökar, hävdar Centerpartiet.

Folkpartiet anser i motion A229 (yrk. 7 och 8) att

Arbetsdomstolens roll i lönediskrimineringsmål måste

ses över. Det faktum att JämO i flera fall förlorat

mål där kan ha många orsaker, men det är

principiellt tveksamt att en partssammansatt domstol

dömer i lönediskrimineringsärenden eftersom fackliga

organisationer och arbetsgivare har slutit berörda

kollektivavtal. Därmed har de ett gemensamt

intresse, att försvara de avtal som resulterar i

befintlig lönestruktur. Folkpartiet drar slutsatsen

att jämställdhetslagen bör ses över och att

rättegångar i diskrimineringstvister bör handläggas

av allmänna domstolar i stället för av

Arbetsdomstolen.

I motion A350 förespråkar även Miljöpartiet en

överflyttning av diskrimineringsmål från

Arbetsdomstolen till allmän domstol. Domar i sådana

mål kan därmed överprövas i högre instans. I likhet

med Vänsterpartiet anser Miljöpartiet att

diskrimineringsmål är mål om mänskliga rättigheter.

Den domstol som dömer i mål rörande mänskliga

rättigheter måste stå fri från partsintressen,

vilket inte är fallet med Arbetsdomstolen.

I motion 2000/01:A808 (yrk. 9 och 10) som härrör

från förra riksmötet tar Miljöpartiet upp frågan om

diskrimineringslagarna även fortsättningsvis skall

vara arbetsrättsliga lagar och om tvister rörande

lagarna skall prövas i Arbetsdomstolen. Partiet

anser att detta bör utredas (yrk. 10).

I motionen ifrågasätts vidare uppfattningen att

kollektivavtal i sig utesluter könsdiskriminering,

uppfattningen från fackligt håll att

förhandlingsresultat inte skall kunna ifrågasättas

och inställningen att det är viktigare att avtalen

ligger fast än att åtgärda lönediskriminering.

Partiets slutsats är att åtgärder bör vidtas så att

kollektivavtalen inte kommer i konflikt med EG-

rätten, vilken inte ger kollektivavtalen

tolkningsföreträde (yrk. 9).

Patrik Norinder (m) hävdar i motion A265 (yrk. 2)

att Arbetsdomstolen i egenskap av specialdomstol är

en omodern företeelse och att den därför bör läggas

ned.

Utskottets ställningstagande

En av uppgifterna för kommittén En sammanhållen

diskrimineringslagstiftning (dir. 2002:11) som

tillkallats i dagarna är att överväga hur

domstolsprocessen i diskrimineringsmål skall

utformas. Detta är en fråga som direkt eller

indirekt tas upp i flertalet av de motionsyrkanden

som behandlas i detta avsnitt. Frågan har också

varit föremål för en intensiv debatt, särskilt på

senare tid. Inläggen i debatten, inte minst från

arbetsrättsjurister, har visat på frågans

komplexitet.

Också i direktiven till den nya utredningen kommer

enligt utskottet den mångfasetterade problematiken

till uttryck. I direktiven konstateras att det från

tid till annan har förts en debatt om

domstolsprocessen i diskrimineringsmål, framför allt

i fråga om lönediskrimineringsmål, där det har

framförts kritik mot att diskrimineringsmål avgörs

av en domstol där arbetsmarknadens parter utgör

majoritet. Ett förslag som har diskuterats är att

diskrimineringsmål borde avgöras i AD i en annan

sammansättning, där arbetsmarknadens parter inte har

majoritet. Det har även framförts att sådana mål

borde prövas av allmän domstol.

Enligt den nyligen antagna lagen (2001:1286) om

likabehandling av studenter i högskolan skall mål om

skadestånd enligt den lagen handläggas av allmän

domstol. Genom direktivet om likabehandling oavsett

ras eller etniskt ursprung ställs krav på en

lagstiftning mot diskriminering på andra

samhällsområden än arbetslivet och högskoleområdet.

Det finns därför enligt utredningsdirektiven skäl

att överväga om en motsvarande lagstiftning skall

införas även när det gäller andra

diskrimineringsgrunder.

Mål om diskriminering som gäller andra

samhällsområden har inte någon anknytning till

arbetslivet och det är därför enligt

kommittédirektiven naturligt att de prövas i annan

ordning än vad som gäller för mål om diskriminering

i arbetslivet i dag. I samband med att

lagstiftningen mot diskriminering ses över finns det

därför enligt direktiven skäl att även se över om

utformningen av domstolsprocessen i mål om

diskriminering i arbetslivet bör ändras.

Med hänvisning till att en utredning skall

överväga hur frågan om hur domstolsprocessen i

diskrimineringsmål skall utformas avstyrker

utskottet motionerna 2000/01:A807 (v), 2000/01:A808

yrkandena 9 och 10 (mp), A229 yrkandena 7 och 8

(fp), A241 (v), A259 yrkande 8 (c), A265 yrkande 2

(m), A349 yrkande 6 (m) samt A350 (mp).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Mål och inriktning (punkt 1) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 1. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:A806 yrkande 1, 2001/02:A209 yrkandena 1, 2

och 4 och 2001/02:A228 yrkande 1 samt avslår

motionerna 2000/01:A719, 2000/01:A808 yrkande 1,

2000/01:A810 yrkandena 1 och 2, 2000/01:So545

yrkandena 1 och 2, 2001/02:A229 yrkandena 1-5, 6 i

denna del och 28, 2001/02:A271, 2001/02:A314 yrkande

1, 2001/02:A393 yrkande 1 och 2001/02:Ub431 yrkande

2.

Ställningstagande

Den självklara utgångspunkten för

jämställdhetspolitiken måste vara att varje människa

har lika värde och därför skall ha samma

rättigheter, skyldigheter och möjligheter.

Utgångspunkten i individens frihet har betydelse för

synen på jämställdhet. Det måste finnas utrymme för

kvinnor och män att bryta könsstereotypa mönster för

att leva som de själva tycker att det passar dem

bäst.

När det gäller familjen och yrkeslivet måste

politikernas roll vara att inspirera och skapa

möjligheter till fritt val, inte att dirigera.

Politiken skall varken tvinga en kvinna att vara

yrkesarbetande förälder eller att vara hemma med

sina barn. Det är den enskilda individen och

familjen som skall avgöra vad som passar dem bäst.

För att uppnå detta krävs en politisk förändring

som bl.a. innefattar ekonomisk frihet, personlig

frihet, yrkesmässig frihet, frihet för familjen samt

kvinnofrid. Skattereformer måste till så att man kan

leva på sin lön, arbetstiderna måste vara

individuella och flexibla, möjligheterna att starta

och driva företag inom vård och omsorg måste

förbättras och arbetsmarknaden måste öppnas för dem

som arbetar inom den offentliga sektorn. Det måste

införas frihet i barnomsorgen genom ett

barnomsorgskonto, omfattande alla barn, som ger

föräldrarna möjlighet att välja sin barnomsorg. Det

är oacceptabelt att kvinnor i vårt samhälle inte kan

känna trygghet. Lagstiftningen måste utformas så att

kvinnors trygghet ökar.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motionerna 2000/01:A806 yrkande 1

(m), A228 yrkande 1 (m) samt A209 yrkandena 1, 2 och

4 (m) bör tillkännage för regeringen som sin mening

vad vi har anfört om mål och inriktning beträffande

jämställdhetsfrågor. Motionerna 2000/01:A719 (s),

2000/01:A808 yrkande 1 (mp), 2000/01:A810 yrkandena

1 och 2 (s), 2000/01:So545 yrkandena 1 och 2 (c),

A229 yrkandena 1-5, 6 i denna del och 28 (fp), A271

(v), A314 yrkande 1 (v), A393 yrkande 1 (mp) samt

Ub431 yrkande 2 (s) bör avslås.

2. Mål och inriktning (punkt 1) (kd, c, fp)

av Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd),

Maria Larsson (kd) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:So545 yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:A229

yrkandena 1-5, 6 i denna del och 28 samt avslår

motionerna 2000/01:A719, 2000/01:A806 yrkande 1,

2000/01:A808 yrkande 1, 2000/01:A810 yrkandena 1 och

2, 2001/02:A209 yrkandena 1, 2 och 4, 2001/02:A228

yrkande 1, 2001/02:A271, 2001/02:A314 yrkande 1,

2001/02:A393 yrkande 1 och 2001/02:Ub431 yrkande 2.

Ställningstagande

Jämställdhetspolitiken skall syfta till ett samhälle

där varje person, kvinna som man, har likvärdiga

chanser att forma sitt liv som hon eller han själv

vill. En huvudfråga för jämställdheten är kampen mot

könsrelaterade löneklyftor och lönediskriminering.

Vi förespråkar ett antal åtgärder för att avskaffa

orättvisa löneskillnader och för att bryta

lönediskrimineringen:

· Regeringen bör intensifiera sitt arbete för att

söka utveckla ett könsneutralt arbetsliv i den

offentliga sektorn.

·

· En plan bör utarbetas för att höja lönerna för

underbetalda kvinnogrupper i den offentliga

sektorn under kommande avtalsrörelser.

·

1) Avskaffande av monopol inom yrkesområden där

flertalet kvinnor är verksamma - inom vård,

omsorg och skola.

2)

· En kraftfull satsning på fler småföretag och

särskilda åtgärder för att främja kvinnligt

företagande.

·

· Sänkt skatt på hushållstjänster.

·

· Stimulansåtgärder för att pappor skall utnyttja

en större del av föräldraförsäkringen.

·

· En översyn av Arbetsdomstolens roll i

lönediskrimineringsmål.

·

Med utgångspunkt från ovanstående är det angeläget

att regeringen återkommer till riksdagen och

redovisar hur arbetet med ett könsneutralt arbetsliv

fortskrider.

Monopolsituationen inom den offentliga sektorn

håller lönerna nere. Genom att avskaffa monopolen

och få till stånd konkurrens mellan arbetsgivare kan

lönenivåerna inom kvinnodominerade yrken höjas.

Därför bör all öppenvård konkurrensutsättas. Vidare

bör dagens regelverk om F-skattsedel ändras så att

sjuksköterskor, dagbarnvårdare, sjukgymnaster m.fl.

inte hindras från att starta eget, möjligheterna att

öppna och driva friskolor ökas och etableringsfrihet

införs i barnomsorgen.

Bland andra åtgärder för att avskaffa orättvisa

löneskillnader och bryta lönediskrimineringen kan

nämnas utarbetande av bättre lönestatistik och fler

män inom kvinnodominerade sektorer på

arbetsmarknaden. Ytterligare en viktig fråga på

jämställdhetsområdet är att stärka

invandrarkvinnornas situation på arbetsmarknaden.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motionerna 2000/01:So545 yrkandena

1 och 2 (c) samt A229 yrkandena 1-5, 6 i denna del

och 28 (fp) bör tillkännage för regeringen som sin

mening vad vi har anfört om mål och inriktning

beträffande jämställdhetsfrågor. Motionerna

2000/01:A719 (s), 2000/01:A806 yrkande 1 (m),

2000/01:A808 yrkande 1 (mp), 2000/01:A810 yrkandena

1 och 2 (s), A209 yrkandena 1, 2 och 4 (m), A228

yrkande 1 (m), A271 (v), A314 yrkande 1 (v), A393

yrkande 1 (mp) samt Ub431 yrkande 2 (s) bör avslås.

3. Barn och förvärvsarbete (punkt 2) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 3. Riksdagen bifaller därmed motion

2000/01:A806 yrkande 2 samt avslår motionerna

2000/01:A803, 2000/01:A808 yrkande 8, 2000/01:A811

yrkande 6, 2001/02:A201, 2001/02:A211 yrkandena 7

och 19, 2001/02:A246 yrkande 3, 2001/02:A259 yrkande

7, 2001/02:A265 yrkande 1, 2001/02:A366,

2001/02:A392 yrkande 2 och 2001/02:Sf392 yrkande 16.

Ställningstagande

Politiken måste utformas så att det blir möjligt att

räcka till i vardagen. Familjepolitiken måste läggas

om så att den skapar förutsättningar för enskilda

individer och familjer att bli fria och oberoende

och att välja sina egna lösningar. En

skattereduktion på hushållsnära tjänster ger

familjer bättre möjligheter att själva forma sina

liv.

Alternativa möjligheter till barnomsorg är en

förutsättning för jämställdhet. I stället för

maxtaxa bör en barnomsorgspeng införas som skall

utges med lika belopp för alla barn oavsett

föräldrarnas val av barnomsorgsform. Vidare krävs

individuella, flexibla arbetstider respektive

barnomsorgstider för att kvinnor skall bli fullt ut

konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motion 2000/01:A806 yrkande 2 (m)

bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi

har anfört om barn och förvärvsarbete. Motionerna

2000/01:A803 (s), 2000/01:A808 yrkande 8 (mp),

2000/01:A811 yrkande 6 (kd), A201 (kd), A211

yrkandena 7 och 19 (kd), A246 yrkande 3 (kd), A259

yrkande 7 (c), A265 yrkande 1 (m), A366 (s), A392

yrkande 2 (mp) och Sf392 yrkande 16 (kd) bör

avslås.

4. Barn och förvärvsarbete (punkt 2) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:A811 yrkande 6, 2001/02:A201, 2001/02:A211

yrkandena 7 och 19, 2001/02:A246 yrkande 3 och

2001/02:Sf392 yrkande 16 samt avslår motionerna

2000/01:A803, 2000/01:A806 yrkande 2, 2000/01:A808

yrkande 8, 2001/02:A259 yrkande 7, 2001/02:A265

yrkande 1, 2001/02:A366 och 2001/02:A392 yrkande 2.

Ställningstagande

En förutsättning för att både kvinnor och män skall

ha möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll och

samtidigt kunna fungera i den viktiga

föräldrarollen, är att vi kan skapa ett barnvänligt

arbetsliv. I en sådan arbetsmiljö ses det både för

män och kvinnor som kompetenshöjande och som en

viktig samhällsuppgift att vårda och fostra sina

barn. Arbetstiderna måste göras mer flexibla så att

arbetslivet går att förena med familjeliv.

Distansarbete måste möjliggöras. Likaså måste de

ekonomiska villkoren för att ta hand om barn vara

gynnsamma. Det innefattar en generös

föräldraförsäkring, rätt till tre års tjänstledighet

vid föräldraskap samt införande av ett

barnomsorgskonto så att föräldrarna får valfrihet

att välja den barnomsorgsform de anser bäst.

Dessutom måste det givetvis finnas tillgång till god

barnomsorg.

Staten och kommunerna bör tillsammans med de

fackliga organisationerna ta sin opinionsbildande

roll på allvar för att förändra synen på

föräldraledighet. Det skulle exempelvis kunna göras

genom en nationell kampanj för ett barnvänligt

arbetsliv.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motionerna 2000/01:A811 yrkande 6

(kd), A201 (kd), A211 yrkandena 7 och 19 (kd), A246

yrkande 3 (kd) samt Sf392 yrkande 16 (kd) bör

tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har

anfört om barn och förvärvsarbete. Motionerna

2000/01:A803 (s), 2000/01:A806 yrkande 2 (m),

2000/01:A808 yrkande 8 (mp), A259 yrkande 7 (c),

A265 yrkande 1 (m), A366 (s) samt A392 yrkande 2

(mp) bör avslås i den mån de inte kan anses

tillgodosedda av vad som anförts.

5. Barn och förvärvsarbete (punkt 2) (mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 5. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:A808 yrkande 8 och 2001/02:A392 yrkande 2

samt avslår motionerna 2000/01:A803, 2000/01:A806

yrkande 2, 2000/01:A811 yrkande 6, 2001/02:A201,

2001/02:A211 yrkandena 7 och 19, 2001/02:A246

yrkande 3, 2001/02:A259 yrkande 7, 2001/02:A265

yrkande 1, 2001/02:A366 och 2001/02:Sf392 yrkande

16.

Ställningstagande

Det är viktigt att åtgärda problemet med att kvinnor

halkar efter i löneutvecklingen i samband med

barnafödande. Den obalans som då uppstår kan sedan

vara svår att korrigera. Arbetsmarknadens parter bör

ansvara för att en generell rutin skapas så att

föräldralediga automatiskt omfattas av

lönerevisioner och att lönediskriminering därigenom

kan förebyggas. En översyn bör omgående göras av

denna fråga.

Med hänsyn till det anförda anser jag att

riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:A808

yrkande 8 (mp) och A392 yrkande 2 (mp) bör

tillkännage för regeringen som sin mening vad jag

har anfört om barn och förvärvsarbete. Motionerna

2000/01:A803 (s), 2000/01:A806 yrkande 2 (m),

2000/01:A811 yrkande 6 (kd), A201 (kd), A211

yrkandena 7 och 19 (kd), A246 yrkande 3 (kd), A259

yrkande 7 (c), A265 yrkande 1 (m), A366 (s) och

Sf392 yrkande 16 (kd) bör avslås i den mån de inte

kan anses tillgodosedda med vad som anförts.

6. Papparollen (punkt 4) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motion

2000/01:A811 yrkande 4 samt avslår motion

2001/02:A393 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Pappor har en mycket viktig roll i sina barns liv.

Varje blivande far skall, oavsett bostadsort,

erbjudas pappautbildning som en del i en

föräldrautbildning. För barnets utveckling är det

viktigt att stimulera pappan att ta ut så mycket

föräldraledighet som möjligt. Det är dock viktigt

att mamman och pappan själva kan besluta om hur de

skall fördela sådan ledighet. Genom införande av ett

barnomsorgskonto eller vårdnadsbidrag ökar

valfriheten för familjer i och med att de får ökade

möjligheter att välja att vistas mer tillsammans med

barnen.

Ett stödprogram bör skapas för att stärka pappor

att i samband med skilsmässa upprätthålla kontakten

med sina barn. En försöksverksamhet bör initieras i

några kommuner.

Med hänsyn till det anförda anser vi att

riksdagen med anledning av motion 2000/01:A811

yrkande 4 (kd) bör tillkännage för regeringen som

sin mening vad vi har anfört om papparollen. Motion

A393 yrkandena 4 och 5 (mp) bör avslås i den mån den

inte kan anses tillgodosedd med vad som anförts.

7. 3 R-metoden (punkt 7) (mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 7. Riksdagen bifaller därmed motion

2000/01:A808 yrkande 7.

Ställningstagande

Jämställdhetsperspektivet bör ingå i alla beslut och

vid utformningen av alla verksamheter på i stort

sett alla samhällsområden. Kommunförbundet har tagit

fram en metod för "jämtegrering", 3 R-metoden, där

R:en står för representation, resurser och realia.

Regeringen bör få i uppdrag att uppmuntra och stödja

tillämpningen av denna metod inom alla statliga

myndigheter och utredningar.

Med hänsyn till det anförda anser jag att

riksdagen med anledning av motion 2000/01:A808

yrkande 7 (mp) bör tillkännage för regeringen som

sin mening vad jag har anfört om 3 R-metoden.

8. Jämställdhetsmärkning (punkt 8) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 8. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:A811 yrkande 7 och 2001/02:A211 yrkande 15

samt avslår motionerna 2000/01:A808 yrkandena 2, 21

och 22 samt 2001/02:A324 yrkande 2.

Ställningstagande

Uppdraget för den utredning om jämställdhetsmärkning

som nu arbetar borde innefatta frågan om hur

föräldrapolicyn utformas. Utredningen bör ges

tilläggsdirektiv att beakta personalpolicy och

policy vid föräldraledighet som ett kriterium för

jämställdhetsmärkning.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motionerna 2000/01:A811 yrkande 7

(kd) och A211 yrkande 15 (kd) bör tillkännage för

regeringen som sin mening vad vi har anfört om

jämställdhetsmärkning. Motionerna 2000/01:A808

yrkandena 2, 21 och 22 (mp) samt A324 yrkande 2 (v)

bör avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda

med vad som anförts.

9. Konkurrensutsättning av offentlig verksamhet

(punkt 9)

(m, kd, c, fp)

av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),

Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m), Maria Larsson (kd), Elver Jonsson

(fp) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:A806 yrkande 9, 2000/01:A812 yrkande 1,

2001/02:A209 yrkande 3, 2001/02:A211 yrkande 5,

2001/02:A212 yrkande 6, 2001/02:A228 yrkande 7 och

2001/02:So637 yrkande 7.

Ställningstagande

I dag arbetar många kvinnor inom den offentliga

sektorn med dess monopol och saknar möjlighet att

där förverkliga sina idéer. Detta motverkar

jämställdhet och utgör ett gigantiskt resursslöseri.

En av de viktigaste jämställdhetsåtgärderna är att

reformera den offentliga sektorn. Genom ökad

konkurrensutsättning av verksamheter inom offentlig

sektor, t.ex. äldreomsorg och sjukvård, kan den

traditionellt kvinnliga arbetsmarknaden utvecklas.

Det skulle leda till framväxt av alternativa

arbetsmarknader där en rättvisare lönesättning kunde

komma till stånd för de anställda.

Det måste vara möjligt att starta och driva egna

företag inom vård och omsorg och låta sjukhus och

vårdinrättningar drivas av privata bolag. Sådana

reformer skulle gynna både kvinnor och män och skapa

frihet på en verklig, flexibel arbetsmarknad. Med

fler aktörer uppstår konkurrens om bra personal,

vilket tvingar fram högre löner.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motionerna 2000/01:A806 yrkande 9

(m), 2000/01:A812 yrkande 1 (fp), A209 yrkande 3

(m), A211 yrkande 5 (kd), A212 yrkande 6 (c), A228

yrkande 7 (m) och So637 yrkande 7 (fp) bör

tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har

anfört om konkurrensutsättning av offentlig

verksamhet.

10.Uppvärdering av kvinnodominerade yrken i den

offentliga sektorn (punkt 10) (kd, c)

av Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd)

och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:A809 yrkande 4, 2000/01:A811 yrkande 5 och

2001/02:A212 yrkande 3 samt avslår motionerna

2000/01:A812 yrkande 2, 2001/02:A229 yrkande 14 i

denna del och 2001/02:A324 yrkande 1.

Ställningstagande

Inom den offentliga sektorn återfinns flertalet

yrken inom vård, skola och omsorg. Samtidigt som det

sker en ökning av arbetskraftsbehovet inom dessa

yrken, minskar antalet sökande till de aktuella

yrkesutbildningarna. Detta kan leda till allvarlig

arbetskraftsbrist på områdena inom några år.

Personalen inom vård, skola och omsorg är hårt

ansatt av de besparingar som har genomförts, vilket

försämrar attityderna till yrkena. I förlängningen

leder det till rekryteringssvårigheter.

Det är mot denna bakgrund angeläget att de s.k.

mjuka yrkena uppvärderas. Regeringen bör ta

initiativ till en långsiktig plan med denna

inriktning. Planen bör innefatta åtgärder för att

höja löneläget för kvinnodominerade yrken inom

offentlig sektor och där det krävs längre

utbildning.

Det finns i sammanhanget också anledning att

betona att statliga arbetsgivare bör utgöra

förebilder för ett jämställt arbetsliv.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motionerna 2000/01:A809 yrkande 4

(c), 2000/01:A811 yrkande 5 (kd) och A212 yrkande 3

(c) bör tillkännage för regeringen som sin mening

vad vi har anfört om uppvärdering av

kvinnodominerade yrken i den offentliga sektorn.

Motionerna 2000/01:A812 yrkande 2 (fp), A229 yrkande

14 i denna del (fp) och A324 yrkande 1 (v) bör

avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda med

vad utskottet anfört.

11.Uppvärdering av kvinnodominerade yrken i den

offentliga sektorn (punkt 10) (fp)

av Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 11. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:A812 yrkande 2 och 2001/02:A229 yrkande 14 i

denna del samt avslår motionerna 2000/01:A809

yrkande 4, 2000/01:A811 yrkande 5, 2001/02:A212

yrkande 3 och 2001/02:A324 yrkande 1.

Ställningstagande

Det kvinnliga ledarskapet inom den offentliga

sektorn måste uppvärderas. I en rad traditionella

kvinnoyrken i sektorn, exempelvis bland vårdyrkena,

finns det många kvinnliga chefer på mellannivå. I

vissa fall skulle benämningarna på sådana

mellanchefer kunna bytas ut i syfte att tydliggöra

och uppvärdera ledarskapet. Det gäller exempelvis

hemtjänstassistent, som är en chefsbefattning inom

hemtjänsten, och som kunde benämnas hemtjänstchef.

Det är vidare angeläget att rekrytera kvinnliga

mellanchefer till högre befattningar. Kvinnor måste

synliggöras och uppmärksammas när högre befattningar

skall tillsättas. Detta bör ingå i en plan för att

höja lönerna i den offentliga sektorn.

Med hänsyn till det anförda anser jag att

riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:A812

yrkande 2 (fp) och A229 yrkande 14 i denna del (fp)

bör tillkännage för regeringen som sin mening vad

jag har anfört om uppvärdering av kvinnodominerade

yrken i den offentliga sektorn. Motionerna

2000/01:A809 yrkande 4 (c), 2000/01:A811 yrkande 5

(kd), A212 yrkande 3 (c) och A324 yrkande 1 (v) bör

avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda med

vad som anförts.

12. Kvinnligt ledarskap (punkt 11) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 12. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A211 yrkande 2 och avslår motion

2001/02:A229 yrkande 14 i denna del.

Ställningstagande

I FN:s nyligen redovisade rapport om situationen på

jämställdhetsområdet i olika länder har Sverige

bl.a. fått kritik för att det finns så få kvinnor på

höga poster inom såväl offentlig som privat

verksamhet. Regeringen bör få i uppdrag att

kartlägga de faktorer som hämmar kvinnor att ta på

sig ledningsansvar.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motion A211 yrkande 2 (kd) bör

tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har

anfört om kvinnligt ledarskap. Motion A229 yrkande

14 i denna del (fp) bör avslås i den mån den inte

kan anses tillgodosedd med vad som anförts.

13.Kvinnligt ledarskap (punkt 11) (fp)

av Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 13. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A229 yrkande 14 i denna del och avslår

motion 2001/02:A211 yrkande 2.

Ställningstagande

Sverige har fått internationell kritik för den låga

andelen kvinnliga chefer i näringslivet. Om fler

kvinnor fick chansen att starta och driva företag

skulle förebilderna bli fler och dessutom skulle

fler kvinnor kunna rekryteras till högre poster inom

näringslivet. Det är viktigt att kvinnor stimuleras

att bli småföretagare.

Med hänsyn till det anförda anser jag att

riksdagen med anledning av motion A229 yrkande 14 i

denna del (fp) bör tillkännage för regeringen som

sin mening vad jag har anfört om kvinnligt

ledarskap. Motion A211 yrkande 2 (kd) bör avslås i

den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad som

anförts.

14.Meritvärdering (punkt 12) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 14. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:A811 yrkande 3 och 2001/02:A211 yrkande 21.

Ställningstagande

Hemarbete måste få ett meritvärde på

arbetsmarknaden. Hemarbete ställer stora krav på

organisation, simultankapacitet och ekonomisk

planering. Hemarbete med barn måste betraktas som

den viktiga samhällsinsats det faktiskt är. Statusen

för hemarbete måste höjas om män skall lockas att ta

ett större ansvar för detta. Sverige bör ta

initiativ till internationella överenskommelser som

gör att hemarbete kan ingå i eller komplettera BNP-

måttet.

Också synen på anhörigvård måste förändras så att

detta genererar pensionspoäng eller värderas

meritmässigt. Uppgiften som fosterförälder bör

vidare betraktas som förvärvsarbete.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motionerna 2000/01:A811 yrkande 3

(kd) och A211 yrkande 21 (kd) bör tillkännage för

regeringen som sin mening vad vi har anfört om

meritvärdering.

15.Individuella och marknadsanpassade löner

(punkt 17) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 15. Riksdagen bifaller därmed motion

2000/01:A806 yrkande 10.

Ställningstagande

En medarbetares lön skall återspegla hennes

arbetsinsatser, kompetens, engagemang och resultat i

arbetet. Det är en myt att det genom arbetsvärdering

skulle vara möjligt för lagstiftaren, en domstol

eller JämO att ange några objektiva faktorer som

skulle ligga till grund för lönesättningen. Till

syvende och sist utgörs värdet av ett arbete av vad

någon är beredd att betala för det.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motion 2000/01:A806 yrkande 10 (m)

bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi

har anfört om individuella och marknadsanpassade

löner.

16.Arbetsvärdering (punkt 18) (c, fp)

av Margareta Andersson (c) och Elver Jonsson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 16. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:So545 yrkande 18 och 2001/02:A229 yrkande 6

i denna del samt avslår motion 2001/02:A211 yrkande

13.

Ställningstagande

Det är inte acceptabelt att män och kvinnor har

olika lön för likvärdigt arbete. För att bryta

lönediskrimineringen behövs ändamålsenliga metoder

såsom bättre modeller för arbetsvärdering. Därigenom

kan diskriminerande löneskillnader synliggöras.

Formerna för arbetsvärderingssystem måste prövas

och anpassas till svenska förhållanden med sikte på

att säkra principen om lika lön för likvärdigt

arbete. Det är vidare viktigt att ett

arbetsvärderingssystem inte försvårar för

småföretagare.

Med hänsyn till vad som anförts anser vi att

riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So545

yrkande 18 (c) och A229 yrkande 6 i denna del (fp)

bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi

har anfört om arbetsvärdering. Motion A211 yrkande

13 (kd) bör avslås i den mån den inte kan anses

tillgodosedd med vad utskottet anfört.

17.Utvärdering av jämställdhetslagen m.m.

(punkt 20) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 17. Riksdagen bifaller därmed motion

2000/01:A806 yrkande 11 och avslår motionerna

2001/02:A211 yrkande 6 samt 2001/02:A243 yrkandena 1

och 2.

Ställningstagande

De ändringar av jämställdhetslagen som genomfördes

från den 1 januari 2001 bör omgående utvärderas.

Detta är motiverat bl.a. med hänsyn till den massiva

kritik som framfördes mot proposition 1999/2000:143,

vilken låg till grund för lagändringen.

Att döma av tidigare erfarenheter av

arbetsvärdering torde det gå att konstatera att

kraven på arbetsvärdering och löneanalyser medför

merarbete och kostnader för såväl offentliga som

privata arbetsgivare vilka inte står i någon rimlig

proportion till de små resultat som eventuellt kan

uppnås till följd av lagstiftningen.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motion 2000/01:A806 yrkande 11 (m)

bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi

har anfört om utvärdering av jämställdhetslagen.

Motionerna A243 yrkandena 1 och 2 (kd) samt A211

yrkande 6 (kd) bör avslås i den mån de inte kan

anses tillgodosedda med vad som anförts.

18.Utvärdering av jämställdhetslagen m.m.

(punkt 20) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 18. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A211 yrkande 6 samt avslår motionerna

2000/01:A806 yrkande 11 och 2001/02:A243 yrkandena 1

och 2.

Ställningstagande

Trots skärpningen av jämställdhetslagen 2000

kvarstår orättfärdiga löneskillnader på

arbetsmarknaden. I första hand åligger det

arbetsmarknadens parter att i löneförhandlingar och

genom kollektivavtal beakta likalöneprincipen för

lika och likvärdigt arbete. Parterna har också ett

ansvar för att jämställdhetsplanerna blir

verkningsfulla instrument.

Det är angeläget att utvärdera vilken betydelse

och funktion jämställdhetslagen och

jämställdhetsplanerna har i arbetet för

jämställdhet. Därvid bör lagstiftningens kontra

eldsjälarnas betydelse för framgång särskilt

belysas.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motion A211 yrkande 6 (kd) bör

tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har

anfört om utvärdering av jämställdhetslagen.

Motionerna 2000/01:A806 yrkande 11 (m) samt A243

yrkandena 1 och 2 (kd) bör avslås i den mån de inte

kan anses tillgodosedda med vad som anförts.

19.Jämställdhetsplaner (punkt 22) (c, fp)

av Margareta Andersson (c) och Elver Jonsson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 19. Riksdagen bifaller därmed motion

2000/01:A809 yrkande 3 och avslår motion

2000/01:A804 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Offentliga arbetsgivare har ett stort ansvar när det

gäller att motverka dagens bristande jämställdhet

och måste föregå med gott exempel på

jämställdhetsområdet. De offentliga institutionernas

jämställdhetsplaner bör vara utformade så att

uppsatta mål tydligt kan utläsas och resultaten

mätas. I syfte att betona jämställdhetsplanernas

betydelse bör de genomgå en jämställdhetsrevision.

Målsättningen bör vara att ytterligare accentuera

arbetet med att rekrytera kvinnliga arbetsledare.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motion 2000/01:A809 yrkande 3 (c)

bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi

har anfört om jämställdhetsplaner. Motion

2000/01:A804 yrkandena 1 och 2 (kd) bör avslås.

20.Lagändringar till skydd för föräldralediga

m.m. (punkt 24) (kd, c)

av Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd)

och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 20. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:A211 yrkandena 8 och 9, 2001/02:A227 yrkande

1 och 2001/02:A367 yrkande 25 i denna del samt

avslår motion 2001/02:A392 yrkande 4.

Ställningstagande

Alla former av hinder eller diskriminering som män

eller kvinnor utsätts för under tiden under eller

efter föräldraledighet måste tydligt bekämpas. I 5§

jämställdhetslagen stadgas att arbetsgivare skall

uppmuntra föräldraledighet och underlätta den.

Eftersom det är en generell bestämmelse utan

sanktionsmöjlighet i förhållande till den enskilde

och det saknas prejudicerande avgöranden, blir

bestämmelsen tämligen uddlös. Lagstiftningen måste

skärpas så att den ger ett användbart skydd mot

diskriminering för kvinnor och män under

föräldraledighet.

Arbetsgivare ådras en extra kostnad för en

anställd som är föräldraledig genom skyldigheten att

betala semesterersättning såväl till den

föräldralediga som till vikarien. Detta motverkar

anställning av personer i åldersgrupper där

föräldraskap är troligt. Därför anser vi att

semesterersättning till föräldraledig bör

finansieras via arbetsgivaravgiften och utbetalas

via försäkringskassan.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motionerna A211 yrkandena 8 och 9

(kd), A227 yrkande 1 (kd) samt A367 yrkande 25 i

denna del (kd) bör tillkännage för regeringen som

sin mening vad vi har anfört om lagändringar till

skydd för föräldralediga. Motion A392 yrkande 4 (mp)

bör avslås i den mån den inte kan anses tillgodosedd

med vad som anförts.

21.Lagändringar till skydd för föräldralediga

m.m. (punkt 24) (mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 21. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A392 yrkande 4 samt avslår motionerna

2001/02:A211 yrkandena 8 och 9, 2001/02:A227 yrkande

1 och 2001/02:A367 yrkande 25 i denna del.

Ställningstagande

Den som är föräldraledig skall inte halka efter i

löneutvecklingen eller mista sitt arbete. Det behövs

en heltäckande lagstiftning som skyddar

föräldralediga mot detta. En utredning bör utarbeta

förslag om hur skyddet för föräldralediga på

arbetsmarknaden skall stärkas.

Med hänsyn till det anförda anser jag att

riksdagen med anledning av motion A392 yrkande 4

(mp) bör tillkännage för regeringen som sin mening

vad jag har anfört om lagändringar till skydd för

föräldralediga. Motionerna A211 yrkandena 8 och 9

(kd), A227 yrkande 1 (kd) samt A367 yrkande 25 i

denna del (kd) bör avslås.

22.Mångfaldsplaner m.m. (punkt 25) (c, fp)

av Margareta Andersson (c) och Elver Jonsson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 22. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:K397 yrkande 11 och 2001/02:Ju237 yrkande 26

samt avslår motionerna 2000/01:A717 yrkandena 1 och

2, 2001/02:A317 yrkandena 5-7 och 2001/02:A388

yrkande 7.

Ställningstagande

Attitydförändringar måste till för att möta

problemen med diskriminering. I det opinionsbildande

arbetet har offentliga arbetsgivare ett särskilt

ansvar för att förverkliga statens intentioner för

integrationsarbetet och för att vara föredömen för

andra arbetsgivare. Under 1999 var nästan var fjärde

anmälan om etnisk diskriminering riktad mot

offentliga arbetsgivare. För att ändra på

situationen bör mångfaldsplaner användas som

instrument i syfte att också öka trycket på andra

arbetsgivare att undvika diskriminering.

Arbetsgivare bör se över sina rutiner och ta bort

inbyggda hinder som leder till diskriminering.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motionerna 2000/01:K397 yrkande 11

(c) och Ju237 yrkande 26 (c) bör tillkännage för

regeringen som sin mening vad vi har anfört om

mångfaldsplaner m.m. Motionerna 2000/01:A717

yrkandena 1 och 2 (s), A317 yrkandena 5-7 (v) och

A388 yrkande 7 (kd) bör avslås.

23.Talerätt (punkt 26) (v)

av Hans Andersson (v) och Carlinge Wisberg (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 23. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A317 yrkande 4.

Ställningstagande

Lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i

arbetslivet trädde i kraft den

1 maj 1999. Redan när lagförslaget presenterades

krävde Vänsterpartiet att fackliga organisationer

som har kollektivavtal med en arbetsgivare skulle få

talerätt i Nämnden mot diskriminering, detta för att

underlätta och stimulera en aktiv hållning hos de

fackliga organisationerna i ärenden som rör etnisk

diskriminering.

Vänsterpartiets förslag på denna punkt bifölls

inte, och en facklig organisation som vill stödja en

medlem i ett ärende måste gå via DO. Lagen om

åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet bör

ändras på det sätt Vänsterpartiet förordade redan

vid lagens tillkomst så att facklig organisation ges

talerätt i nämnden.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motion A317 yrkande 4 (v) bör

tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har

anfört.

24.Åldersdiskriminering m.m. (punkt 29) (kd, c,

fp)

av Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd),

Maria Larsson (kd) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 24. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:So456 yrkande 11, 2001/02:A204 yrkande 1,

2001/02:A227 yrkandena 2 och 4, 2001/02:A259 yrkande

6 och 2001/02:So630 yrkande 2 samt avslår motionerna

2000/01:A805, 2001/02:A256 yrkandena 1 och 2 samt

2001/02:A376.

Ställningstagande

Många äldre tvingas lämna arbetslivet tidigare än de

själva önskar. Det är viktigt att skapa goda

förutsättningar för att fler skall kunna stanna kvar

längre i arbetslivet, först och främst därför att de

själva så önskar, men också därför att det av

demografiska skäl finns och kommer att finnas ett

stort behov av deras kompetens och insatser.

De äldre är inte en homogen grupp utan måste

betraktas som enskilda individer. Ålder är inte en

avgörande faktor för människors kapacitet på

arbetsplatsen. Äldres erfarenhet och förvärvade

kompetens medför yrkesskicklighet. Lojaliteten och

engagemanget skapar stabilitet på arbetsplatsen.

Den tendens till åldersdiskriminering som finns i

dag måste brytas. Därför bör

diskrimineringslagstiftningen så snart som möjligt

utökas till att omfatta förbud mot diskriminering av

äldre.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motionerna 2000/01:So456 yrkande 11

(fp), A204 yrkande 1 (kd), A227 yrkandena 2 och 4

(kd), A259 yrkande 6 (c) samt So630 yrkande 2 (fp)

bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi

har anfört om åldersdiskriminering. Motionerna

2000/01:A805 (mp), A256 yrkandena 1 och 2 (mp) samt

A376 (s) bör avslås.

25.Sammanhållen lagstiftning mot diskriminering

m.m. (punkt 34) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 25. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:A367 yrkande 25 i denna del, 2001/02:A388

yrkande 8 och 2001/02:Sf399 yrkande 35 samt avslår

motionerna 2000/01:L459 yrkande 12 och 2001/02:L367

yrkande 10.

Ställningstagande

Diskriminering i arbetslivet är ett allvarligt

problem. Diskriminering är inte bara ett övergrepp

mot en människa utan också ett ekonomiskt problem.

På grund av diskriminering får inte personer med

stor potential komma till sin fulla rätt.

Lagstiftning utgör ett viktigt medel för att

motverka diskriminering och trakasserier.

Det är positivt att en utredning skall studera

möjligheterna att införa en generell lagstiftning

mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet

diskrimineringsgrunder. Det finns också behov av ett

samlat ombudsmannaämbete med riksdagen som huvudman,

gärna benämnt Rättighetsombudsmannen. Ett sådant

samlat ombudsmannaämbete skulle innebära en

väsentlig förenkling för medborgarna.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motionerna A367 yrkande 25 i denna

del (kd), A388 yrkande 8 (kd) och Sf399 yrkande 35

(kd) bör tillkännage för regeringen som sin mening

vad vi har anfört om sammanhållen lagstiftning mot

diskriminering, m.m. Motionerna 2000/01:L459 yrkande

12 (fp) och L367 yrkande 10 (fp) bör avslås i den

mån de inte kan anses tillgodosedda med vad som

anförts.

26.Forum i diskrimineringsmål (punkt 35) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 26. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:A265 yrkande 2 och 2001/02:A349 yrkande 6

samt avslår motionerna 2000/01:A807, 2000/01:A808

yrkandena 9 och 10, 2001/02:A229 yrkandena 7 och 8,

2001/02:A241, 2001/02:A259 yrkande 8 och

2001/02:A350.

Ställningstagande

En fri arbetsmarknad med fria avtal kräver verklig

rättssäkerhet med skydd mot oskäliga avtalsvillkor.

Ingångna avtal skall respekteras och avtalsbrott

skall kunna prövas av opartiska instanser. Det finns

en risk för att partsdomstolar som exempelvis

Arbetsdomstolen kan prioritera organisationernas

bästa framför den enskildes. Den risken bör tas bort

genom att Arbetsdomstolen avskaffas. I stället bör

domstolsavgöranden i ärenden som gäller uppgörelser

på arbetsmarknaden träffas i allmän domstol.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motionerna A265 yrkande 2 (m) och

A349 yrkande 6 (m) bör tillkännage för regeringen

som sin mening vad vi har anfört om forum i

diskrimineringsmål. Motionerna 2000/01:A807 (v),

2000/01:A808 yrkandena 9 och 10 (mp), A229 yrkandena

7 och 8 (fp), A241 (v), A259 yrkande 8 (c) samt

A350 (mp) bör avslås i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med vad som anförts.

27. Forum i diskrimineringsmål (punkt 35)

(c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 35

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 27. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A259 yrkande 8 samt avslår motionerna

2000/01:A807, 2000/01:A808 yrkandena 9 och 10,

2001/02:A229 yrkandena 7 och 8, 2001/02:A241,

2001/02:A265 yrkande 2, 2001/02:A349 yrkande 6 och

2001/02:A350.

Ställningstagande

Domstolsprövning i fråga om löneskillnader och

lönediskriminering bör i framtiden ske i allmän

domstol och inte, som i dag, i Arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen är ett partssammansatt organ där

intresset av att försvara ingångna avtal är stort.

Genom att föra över prövningen till allmän domstol

kommer prövningen att ske på juridisk grund, vilket

ökar möjligheterna till rättvis jämförelse.

Med hänsyn till det anförda anser jag att

riksdagen med anledning av motion A259 yrkande 8 (c)

bör tillkännage för regeringen som sin mening vad

jag har anfört om forum i diskrimineringsmål.

Motionerna 2000/01:A807 (v), 2000/01:A808 yrkandena

9 och 10 (mp), A229 yrkandena 7 och 8 (fp), A241

(v), A265 yrkande 2 (m), A349 yrkande 6 (m) samt

A350 (mp) bör avslås i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med vad som anförts.

28.Forum i diskrimineringsmål (punkt 35) (fp)

av Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 35

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 28. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A229 yrkandena 7 och 8 samt avslår

motionerna 2000/01:A807, 2000/01:A808 yrkandena 9

och 10, 2001/02:A241, 2001/02:A259 yrkande 8,

2001/02:A265 yrkande 2, 2001/02:A349 yrkande 6 och

2001/02:A350.

Ställningstagande

Arbetsdomstolens roll i lönediskrimineringsmål måste

ses över. Det faktum att JämO förlorat flera mål kan

ha många orsaker, men det måste ses som principiellt

tveksamt att en partssammansatt domstol dömer i

lönediskrimineringsmål. Det är fackföreningar och

arbetsgivarorganisationer som slutit berörda avtal.

Därmed har de ett gemensamt intresse av att försvara

de avtal som resulterar i gällande lönestruktur.

Slutsatsen blir att jämställdhetslagen bör ses över

och att rättegångar i sådana frågor bör handläggas

av allmänna domstolar i stället för av

Arbetsdomstolen.

Med hänsyn till det anförda anser jag att

riksdagen med anledning av motion A229 yrkandena 7

och 8 (fp) bör tillkännage för regeringen som sin

mening vad jag har anfört om forum i

diskrimineringsmål. Motionerna 2000/01:A807 (v),

2000/01:A808 yrkandena 9 och 10 (mp), A241 (v), A259

yrkande 8 (c), A265 yrkande 2 (m), A349 yrkande 6

(m) samt A350 (mp) bör avslås i den mån de inte kan

anses tillgodosedda med vad som anförts.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Positiv särbehandling m.m. (punkt 13) (mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Från Miljöpartiets sida anser vi att kvotering genom

positiv särbehandling vid lika meriter av

underrepresenterat kön skall användas vid

tillsättning av tjänster inom myndigheter, statliga

verk och bolag.

Utredningar, uppdrag till myndigheter m.m.

(punkt 16) (fp)

av Elver Jonsson (fp).

Starka krafter i form av nedärvda mönster och

traditionella synsätt motverkar insatser mot

löneskillnader och lönediskriminering. Från

Folkpartiets sida förordar vi att ännu en statlig

utredning tillsätts med uppgift att följa

utvecklingen och överväga förslag till ytterligare

åtgärder, bl.a. när det gäller ekonomiska styrmedel

i stället för reglering. En annan fråga som bör

analyseras i utredningsarbetet är

jämställdhetsplanernas betydelse i lönebildningen.

Mycket tyder på att dessa planer inte fått den

positiva effekt på lönebildningen som man skulle

önska. Kvinnors kunnande och erfarenhet är lågt

värderad i det svenska näringslivet. Också denna

fråga bör ses över av en utredning om löneskillnader

och lönediskriminering.

Åldersdiskriminering m.m. (punkt 29) (mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Det har blivit allt vanligare med diskriminering av

äldre arbetssökande i samband med nyanställningar.

Likaså kan åldersdiskriminering av redan anställda

förekomma.

Genom att sätta upp åldersgränser vid

nyanställning begränsar arbetsgivarna sitt urval,

vilket kan ha negativa effekter på arbetsmarknadens

funktionssätt. Om diskriminering förekommer på

arbetsplatsen leder det till att arbetstagarna blir

sämre motiverade. Detta kan i sin tur leda till ökad

personalomsättning och fler sjukskrivningar, vilket

påverkar produktiviteten negativt. Att anställa

äldre kan innebära ökad stabilitet och bättre

resursallokering. En stor åldersspridning i ett

företag innebär att arbetsstyrkan har varierad

kompetens och skilda erfarenheter.

Det är dags att motverka diskriminering av äldre.

I första hand bör en lagstiftning mot

åldersdiskriminering införas, i andra hand kan en

uppförandekod enligt brittisk modell övervägas.

Sammanhållen lagstiftning mot diskriminering

m.m. (punkt 34) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och

Anna Kinberg (m).

Vi anser att nuvarande diskrimineringslagstiftning

är svåröverskådlig. Den bör ersättas av en så

enhetlig och generell lagstiftning som möjligt om

mänskliga rättigheter. För arbetsmarknaden är det

helt nödvändigt med en samordning av lagstiftningen

om den skall kunna tillämpas på ett vettigt sätt.

Med dagens utformning har en redan dessförinnan

komplicerad arbetsrättslagstiftning blivit ännu mer

svåröverblickbar och medfört att trösklarna för

anställning har höjts än mer, särskilt i små

företag.

Utöver en förändrad lagstiftning förespråkar vi

också en sammanläggning av de fyra

ombudsmannamyndigheterna JämO, DO, HO och HomO.

Sammanhållen lagstiftning mot diskriminering

m.m. (punkt 34) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

För både företagare, enskilda arbetstagare och

fackföreningar innebär dagens ordning med fyra olika

men likartade lagar mot diskriminering i arbetslivet

onödigt krångel och svåröverblickbarhet. Dessa

synpunkter framförde vi från Kristdemokraternas sida

redan i samband med beslutet om en ny lagstiftning

mot diskriminering i arbetslivet 1999. Vi ser därför

positivt på att frågan om en sammanslagning av

lagstiftningen och ombudsmannainstitutionerna nu

skall utredas.

Sammanhållen lagstiftning mot diskriminering

m.m. (punkt 34) (c)

av Margareta Andersson (c).

Jag anser att det är av största vikt att motverka

diskriminering. Eftersom

diskrimineringslagstiftningen är ett viktigt medel

att motverka diskriminering är det väsentligt att

denna är tydlig och lättöverskådlig. Så är inte

fallet med dagens lagstiftning på området, vilket vi

från Centerpartiets sida framförde redan när den nya

lagstiftningen beslutades 1999.

Vi vidhåller vår uppfattning att alla bestämmelser

om diskrimineringsförbud bör sammanföras till en

lag. Det bör också övervägas om jämställdhetslagen

skall inarbetas i en lag av denna karaktär. Vi anser

vidare att de olika ombudsmannainstitutionerna skall

kunna föras samman till en myndighet under

riksdagen.

Sammanhållen lagstiftning mot diskriminering

m.m. (punkt 34) (fp)

av Elver Jonsson (fp).

Det är synnerligen viktigt att på olika sätt

motverka diskriminering. Från Folkpartiets sida

stödde vi tillkomsten av lagstiftningen mot

diskriminering i arbetslivet 1999. De nya lagarna

utgör ett stort steg framåt samtidigt som påtagliga

brister kvarstår. Lagstiftningen har splittrats upp

på flera olika lagar, en för varje form av

diskriminering. Detta är olyckligt eftersom

uppsplittringen gör lagstiftningen svåröverskådlig

och försvårar den praktiska tillämpningen i

arbetslivet. Folkpartiet anser att dagens olika

diskrimineringslagar bör samordnas till en gemensam

lagstiftning.

Vi anser också att en sammanslagning av vissa

ombudsmannainstitutioner till en gemensam myndighet

vore en viktig åtgärd för att samordna insatserna

mot diskriminering.

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01

2000/01:K397 av Lennart Daléus m.fl. (c):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mångfaldsplaner

för att undvika diskriminering.

2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, mp,

s, c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om anpassning av

svensk lagstiftning till Europaparlamentets

rekommendation och resolution.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att värnpliktiga,

skolpliktiga och vuxenstuderande bör inkluderas i

den nuvarande lagen om diskriminering på grund av

sexuell läggning i arbetslivet.

2000/01:L441 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, s,

mp, c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

jämställdhetslagens diskrimineringsförbud och

diskriminering på grund av upplevd

könstillhörighet.

2000/01:L459 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en sammanhållen

lagstiftning mot diskriminering.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om arbetsgivares

skyldighet att förebygga trakasserier.

2000/01:So450 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en tvärpolitisk

utredning för att analysera den nya mansrollen.

17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring om att jämställdhetslagen

även bör omfatta studenter.

2000/01:So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om diskriminering av

äldre.

2000/01:So545 av Lena Ek m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att intensifiera

arbetet för att utveckla ett könsneutralt

arbetsliv.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag med en redogörelse för hur arbetet med ett

könsneutralt arbetsliv fortskrider.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett

arbetsvärderingssystem inte försvårar för

småföretagare.

2000/01:A717 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av

mångfalds- och integrationsplaner inom kommuner,

landsting, myndigheter och företag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av

fungerande och återkommande uppföljningssystem för

mångfaldsarbetet.

2000/01:A718 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en offensiv

informationsinsats i syfte att synliggöra de fyra

diskrimineringslagarna och respektive ombudsmans

roll.

2000/01:A719 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om jämställdhet inom

trossamfunden.

2000/01:A720 av Ulla Wester och Elisebeht Markström

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att ytterligare

förstärka och påskynda pågående arbete som syftar

till att uppnå en "likavärdering" av mäns och

kvinnors ställning på arbetsmarknaden.

2000/01:A721 av Ulla Wester (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av förändrat

ledarskap hos de statliga myndigheterna i syfte att

öka jämställdhet och jämlikhet.

2000/01:A801 av Gunnar Axén (m):

Riksdagen beslutar att avskaffa jämställdhetslagen

(1991:433).

2000/01:A802 av Ulf Melin och Nils Fredrik Aurelius

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att frågor rörande

löneskillnader på grund av kön ej bör inlemmas i

lagstiftningen.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i jämställdhetslagen så att

frågor rörande löneskillnader på grund av kön

borttages från lagstiftningen.

2000/01:A803 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av gravida

kvinnors skydd på arbetsmarknaden.

2000/01:A804 av Ulla-Britt Hagström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

stimulansåtgärder för att få fler kvinnor till IT-

branschen måste vidtas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en bättre

uppföljning av jämställdhetsplanen i IT-branschen

måste initieras.

2000/01:A805 av Kia Andreasson m.fl. (mp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett

tilläggsdirektiv till diskrimineringsutredningen om

ett förbud mot könsdiskriminering utanför

arbetslivet i enlighet med FN:s kvinnokonvention.

2000/01:A806 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den allmänna

inriktningen av jämställdhetspolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om individens

möjligheter att förena yrkes- och familjeliv.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa den

offentliga sektorns monopol inom kvinnodominerade

sektorer i förvärvslivet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om individuella och

marknadsanpassade löner.

11. Riksdagen begär hos regeringen en utvärdering av

de ändringar i jämställdhetslagen m.m. som

föranleds av bifall till proposition

1999/2000:143.

2000/01:A807 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utredning ur

könsperspektiv av Arbetsdomstolens arbete.

2000/01:A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder grundade

på Kvinnomaktutredningens slutbetänkande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tilläggsdirektiv i

utredningen om jämställdhetsmärkning.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning gällande vad länets

jämställdhetsexperter skall ha för tillsynsansvar,

jämte JämO, för jämställdhetslagen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjlighet till

vitesföreläggande.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kvotering av

underrepresenterat kön vid tillsättning av

tjänster inom myndigheter och statliga verk.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om 3 R-metoden.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utredning av

generella rutiner för föräldralediga vid

lönerevisioner.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder så att

kollektivavtalen inte kommer i konflikt med EG-

rätten.

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att tvister angående

diskrimineringslagarna skall prövas i

Arbetsdomstolen.

11. Riksdagen begär att regeringen utreder

förekomsten av eventuella skillnader i utfall för

kvinnor och män vid nedskärningar i den offentliga

sektorn.

21. Riksdagen begär att regeringen enligt vad i

motionen anförs lägger fram förslag om

jämställdhetsmärkning av företag.

22. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om tilläggsdirektiv till utredningen om

jämställdhetsmärkning enligt vad som framförs i

motionen.

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning om

hur medierna påverkar ungdomars bild av könsroller

liksom manligt och kvinnligt.

37. Riksdagen begär att regeringen enligt vad som

framförs i motionen tillsätter en tvärpolitisk

utredning för att analysera den nya mansrollen.

2000/01:A809 av Margareta Andersson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

jämställdhetsplaner och jämställdhetsrevision.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en långsiktig plan

för uppvärdering av kvinnodominerade yrken.

2000/01:A810 av Christina Axelsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

arbetsmarknadslagstiftningen kraftfullt skall slå

fast kvinnors och mäns lika värde, villkor och

behandling på arbetsmarknaden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det måste

vidtas åtgärder för att bryta den könssegregerade

arbetsmarknaden.

2000/01:A811 av Maria Larsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hemarbete och

anhörigvård.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om män och

jämställdhet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statliga

arbetsgivare som förebild för ett jämställt

arbetsliv.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett barnvänligt

arbetsliv.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

jämställdhetsmärkning.

2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avskaffandet av de

facto-monopolen inom den offentliga sektorn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en flerårsplan för

att höja löneläget för kvinnodominerade

yrkesgrupper med längre utbildning inom offentlig

sektor.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillsättandet av

en ny lönediskrimineringsutredning.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02

2001/02:Ju237 av Agne Hansson m.fl. (c):

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att företag bör se

över sina rutiner och ta bort inbyggda hinder som

leder till diskriminering gentemot minoriteter.

2001/02:L367 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en sammanhållen

lagstiftning mot diskriminering.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om arbetsgivares

skyldighet att förebygga trakasserier.

2001/02:L371 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp,

mp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att HomOL även

skall vara tillämplig på transpersoner.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Europaparlamentets "Recommendation 1117 (1989) On

the condition of transsexuals" och "Resolution on

discrimination against transsexuals", liksom EG-

domstolens dom i mål C-13/94, skall införlivas i

svensk lagstiftning.

37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att HomOL:s

bestämmelser om diskriminering på grund av sexuell

läggning i arbetslivet även skall vara tillämpliga

för dem som är värnpliktiga och skolpliktiga samt

vuxenstuderande.

2001/02:Sf222 av Sten Tolgfors (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om det positiva i

att företag drygar ut föräldraförsäkringen för

sina anställda så att berörda pappor och mammor

kan ha råd att vara hemma med sina barn.

2001/02:Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en nationell

kampanj för ett barnvänligt arbetsliv.

2001/02:Sf399 av Magda Ayoub m.fl. (kd):

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om etnisk

diskriminering i arbetslivet.

2001/02:So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagstiftning mot

diskriminering av äldre.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om brytandet av

monopol inom den offentliga sektorn.

2001/02:Ub431 av Christina Axelsson m.fl. (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs för att öka

jämställdheten i arbetslivet.

2001/02:A201 av Magnus Jacobsson och Amanda Agestav

(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om unga kvinnors situation

på arbetsmarknaden.

2001/02:A204 av Maria Larsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av förbud

mot diskriminering av äldre i arbetslivet.

2001/02:A205 av Ulla-Britt Hagström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

ansvarsfördelningen mellan direktvalda regionala

parlament och länsstyrelsen tydliggörs i

jämställdhetsfrågorna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att erfarenheter

av jämställdhetsarbetet mellan de olika länen

samordnas av JämO.

2001/02:A209 av Sten Tolgfors och Catharina

Elmsäter-Svärd (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

grundprinciperna för en ny jämställdhetspolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

regeringens beskrivning av kvinnan som svag,

utsatt och hjälplös måste avvisas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att den

offentliga sektorn måste öppnas för alternativa

driftsformer för att skapa fler karriärvägar i de

traditionella kvinnoyrkena.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

regeringens kollektiva skuldbeläggande av män

måste avvisas.

2001/02:A211 av Maria Larsson m.fl. (kd):

2. Riksdagen begär att regeringen med anledning av

FN:s rapport om jämställdhetsläget i Sverige

kartlägger de faktorer som kan hämma kvinnor att

ta ett ledningsansvar, i enlighet med vad som

anförs i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ökad

konkurrensutsättning inom offentlig sektor,

särskilt inom vård- och omsorgssektorn, för att

främja kvinnors arbetsmarknad.

6. Riksdagen begär att regeringen utvärderar

jämställdhetslagens betydelse och funktion, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att initiera en

nationell kampanj för ett barnvänligt arbetsliv.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett

förslag till ändring i 5 § jämställdhetslagen, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

semesterersättning till föräldraledig bör betalas

via försäkringskassa.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att JämO bör

ges i uppdrag att i samarbete med arbetsmarknadens

parter hitta ett väl fungerande

arbetsvärderingsinstrument.

15. Riksdagen begär att regeringen ger

tilläggsdirektiv till utredningen för

jämställdhetsmärkning, i enlighet med vad som

anförs i motionen.

19. Riksdagen begär att regeringen gör en

kartläggning av regionala skillnader av uttag av

pappaledighet med inriktning på att undanröja

hinder för ett ökat uttag, i enlighet med vad som

anförs i motionen.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om vikten av att

utvärdera hemarbete och anhörigvård.

2001/02:A212 av Agne Hansson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en långsiktig

plan för uppvärdering av kvinnodominerade yrken.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om alternativa

arbetsmarknaders betydelse för en rättvis

lönesättning.

2001/02:A222 av Ulla-Britt Hagström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en uppföljning

görs om vilka principer som gäller för den svenska

Arbetsdomstolen i förhållande till EG-domstolen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kontinuerligt

utvärdera den svenska jämställdhetslagens

konsekvenser med anledning av de domar som angetts

i motionen.

2001/02:A227 av Magnus Jacobsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av 5 § jämställdhetslagen i

syfte att motverka diskriminering av

föräldralediga i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av förbud

mot diskriminering av äldre i arbetslivet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förstärkt lag mot

diskriminering på grund av sexuell identitet.

2001/02:A228 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den allmänna

inriktningen i jämställdhetspolitiken.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om privata alternativ

i vården.

2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet att

angripa de bakomliggande orsakerna till den

bristande jämställdheten i Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs att monopolen

inom vård, utbildning och omsorg måste brytas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om konkreta åtgärder

för att bryta de offentliga monopolen inom vård,

skola och omsorg.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av

fler män inom de kvinnodominerade sektorerna.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

lönediskrimineringen måste brytas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av

bättre lönestatistik och bättre modeller för

arbetsvärdering.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

Arbetsdomstolens handläggning av

lönediskrimineringsmål.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om partssammansatta

domstolar.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om kvinnors

chefsbefattningar.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att stärka

invandrarkvinnornas situation.

2001/02:A231 av Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av

sanktionsmöjligheter för kränkande särbehandling i

arbetslivet.

2001/02:A235 av Nikos Papadopoulos och Paavo Vallius

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om informationsinsatser om

lagen mot etnisk diskriminering i arbetslivet och

tillämpning av den.

2001/02:A241 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning angående konsekvenserna av sådan ändring i

lagen om rättegången i arbetstvister enligt vad i

motionen anförs.

2001/02:A243 av Margareta Viklund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de lagar och

förordningar som är grunden för ett framgångsrikt

jämställdhetsarbete inom arbetslivets såväl

offentliga som privata sektorer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att JämO:s roll

ses över.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skälen till

regeringens beslut i tillsättningsärenden

tydliggörs för den/de som inte fick en sökt

tjänst.

2001/02:A244 av Margareta Viklund och Ulla-Britt

Hagström (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en statlig

utredning skall tillsättas med uppdrag att arbeta

fram en handlingsplan för att öka kvinnors status

och värde i arbetsliv och samhälle.

2001/02:A246 av Maria Larsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett barnvänligt

arbetsliv.

2001/02:A256 av Barbro Feltzing och Gunnar Goude

(mp):

1. Riksdagen beslutar införa en lag mot

åldersdiskriminering på den svenska

arbetsmarknaden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utarbeta en

uppförandekod om ovanstående hemställanspunkt inte

vinner gehör.

2001/02:A259 av Agne Hansson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

återkomma med förslag till hur EU:s

diskrimineringslagstiftning gällande arbetslivet

kan implementeras i svensk lagstiftning inom alla

områden som rör det svenska arbetslivet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

ta initiativ till att göra en fördjupad

uppföljning av den lagstiftning som reglerar

möjligheten till ett barnvänligt arbetsliv.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att föra över

prövningen av löneskillnader mellan kvinnor och

män till allmän domstol.

2001/02:A265 av Patrik Norinder (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om diskriminering av

småbarnsföräldrar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nedläggning av

Arbetsdomstolen.

2001/02:A271 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att målsättningar för jämställdhetspolitiken

förändras i feministisk riktning i enlighet med vad

i motionen anförs om feministisk strategi för att

utmana könsmaktsordningen.

2001/02:A279 av Ulla-Britt Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att en uppföljning görs om hur de arbetsgivare som

stimulerar pappaledigt genom förbättrade ekonomiska

villkor påverkar pappors uttag av föräldraledigt.

2001/02:A303 av Murad Artin (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av jämställdhetslagen så att denna

förstärks i enlighet med motionens anda.

2001/02:A314 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett

samlat departements-övergripande program om hur

arbetet med att bryta könssegregeringen på

arbetsmarknaden skall kunna intensifieras.

2001/02:A317 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av lagen mot etnisk

diskriminering i arbetslivet, så att facklig

organisation ges talerätt till Nämnden mot

diskriminering.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att tvärkulturell kompetens liksom

flerspråkighet skall räknas som merit vid alla

offentliga anställningar.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring som innebär att kommuner,

landsting och större privata arbetsgivare åläggs

att upprätta mångfaldsplaner.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av lagen om etnisk

diskriminering så att myndigheter ges möjlighet

att i sina mångfaldsplaner ange positiv

likabehandling som ett mål för myndighetens

rekryteringsbehov.

8. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning som ser över hur reglerna för ansvaret

för rättegångskostnader i diskrimineringsmål kan

ändras i syfte att undanröja risken att

kostnadsansvaret utgör en processavhållande

faktor.

2001/02:A324 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

utredning om lönenivåerna i den offentliga

sektorn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en statlig

jämställdhetsmärkning.

2001/02:A329 av Elisebeht Markström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en offensiv

informationsinsats om diskrimineringslagarna.

2001/02:A349 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

6. Riksdagen beslutar att avskaffa Arbetsdomstolen i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:A350 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att diskrimineringsmål

skall flyttas från Arbetsdomstolen till allmän

domstol och dess beslut kunna överprövas i högre

rätt.

2001/02:A357 av Birgitta Ahlqvist och Carina Hägg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lönediskriminering.

2001/02:A358 av Berit Andnor m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder mot löneskillnader

på grund av kön.

2001/02:A366 av Krister Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av

jämställdhetsförhållanden på arbetsmarknaden och

reglerna i samband med föräldraförsäkringen.

2001/02:A367 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om diskriminering i

arbetslivet.

2001/02:A376 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om diskriminering av äldre.

2001/02:A379 av Anita Jönsson och Morgan Johansson

(s):

Riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad

i motionen anförs om åtgärder mot löneskillnader på

grund av kön.

2001/02:A388 av Magda Ayoub (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skydd mot

diskriminering av transpersoner.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

diskrimineringslagstiftningens omfattning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en obligatorisk

handlingsplan mot diskriminering och mobbning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en sammanslagning

av lagstiftningen gällande diskriminering i

arbetslivet.

2001/02:A392 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs angående

attitydförändringar vad det gäller män och

föräldraskap.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till sådan lagändring som i motionen

anförs om föräldralediga och löneutveckling.

2001/02:A393 av Lars Ångström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att jämställdhet i allra högsta grad också

är en mansfråga.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barns behov av

nära manliga förebilder.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om skilsmässor.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ta avstånd

från de våldsamma männens beteenden.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behov av

professionella mansjourer.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att uppmuntra

kommuner och landsting att initiera mansjourer.