Bet. 2001/02:AU5

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2001/02:AU5

Arbetsmarknadspolitiska frågor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas drygt 120

motionsyrkanden från den allmänna motionstiden

hösten 2001 som tar upp olika

arbetsmarknadsrelaterade frågor som

arbetsförmedlingsverksamhet, arbetsmarknadspolitiska

program, arbetslöshetsförsäkring och särskilda

grupper på arbetsmarknaden. I betänkandet behandlas

också delar av Riksdagens revisorers förslag

angående svenskundervisning för invandrare och

invandrares arbetsmarknad, 2000/01:RR12, med

följdmotioner. Förslagen avser prioriteringen av

utomnordiska medborgare inom arbetsmarknadspolitiken

och möjligheten att erbjuda utbildning i svenska

inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.

Utskottet föreslår att riksdagen gör två

tillkännagivanden till regeringen.

Det första avser Riksdagens revisorers förslag om

en översyn av prioriteringen inom

arbetsmarknadspolitiken avseende de utomnordiska

medborgarna. Utskottet anser att regeringen eller

den myndighet regeringen bestämmer noggrant skall

överväga vilka begrepp som är relevanta att använda

när det gäller personer med utländsk bakgrund.

Det andra förslaget om ett tillkännagivande

innebär att det bör införas ytterligare insatser

inom ramen för det arbetsmarknadspolitiska

programmet aktivitetsgaranti i syfte att stödja och

hjälpa vissa grupper som står långt utanför den

reguljära arbetsmarknaden.

I övrigt avstyrks samtliga motioner. Även

Riksdagens revisorers förslag om utökad möjlighet

till svenskundervisning avstyrks med motiveringen

att frågan övervägs inom Regeringskansliet.

Totalt har företrädarna för Moderaterna,

Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet,

Folkpartiet och Miljöpartiet avgivit 45

reservationer och sju särskilda yttranden i ärendet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Arbetshandikappades integritet

Riksdagen avslår motion 2001/02:A278 yrkandena

1 och 2.

Reservation 1 (m)

2. Arbetsmarknadspolitiska program för

arbetshandikappade m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A239,

2001/02:A257, 2001/02:A269, 2001/02:A278

yrkandena 3-7, 2001/02:A367 yrkande 17 och

2001/02:A370.

Reservation 2 (m)

Reservation 3 (kd)

3. Arbetsmarknaden för äldre

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A204

yrkande 2, 2001/02:A240, 2001/02:A334,

2001/02:A367 yrkande 7 i denna del, 2001/02:A389

yrkande 18, 2001/02:A391 yrkande 8 och

2001/02:So630 yrkande 1.

Reservation 4 (m)

Reservation 5 (kd)

Reservation 6 (c, fp)

4. Diskriminering av äldre

Riksdagen avslår motion 2001/02:A367 yrkande 7

i denna del.

5. Ungdomsprogram m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A208,

2001/02:A308, 2001/02:A356, 2001/02:A389 yrkande

19 och 2001/02:Kr425 yrkande 5.

Reservation 7 (m)

6. Ungdomars arbetslöshetsförsäkring

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr425 yrkande

4.

Reservation 8 (m)

7. Unga förtidspensionerade

Riksdagen avslår motion 2001/02:K284 yrkande 7.

Reservation 9 (c)

8. Ungdomsarbetsförmedlingar

Riksdagen avslår motion 2001/02:A202.

9. Riksdagens revisorers förslag om

prioriteringar inom

arbetsmarknadspolitiken

Riksdagen dels, med delvis bifall till

Riksdagens revisorers förslag 2000/01:RR12

yrkande 2, som sin mening ger regeringen

tillkänna vad utskottet anfört om prioriteringar

inom arbetsmarknadspolitiken, dels avslår motion

2000/01:Ub40 yrkande 2.

10. AMS statistik

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ub38

yrkandena 5 och 6 samt 2001/02:A250 yrkandena

1-3.

Reservation 10 (fp)

11. Invandrarkvinnors arbetsmarknad

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A317

yrkande 3 och 2001/02:Sf399 yrkande 34.

Reservation 11 (v)

Reservation 12 (kd)

12. Invandrares sysselsättningsgrad

Riksdagen avslår motion 2001/02:A317 yrkande 1.

13. Invandrares företagande

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A389

yrkande 20 i denna del och 2001/02:Sf400 yrkande

5.

14. Introduktion av invandrare

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf255 yrkande

10.

Reservation 13 (c)

15. Riksdagens revisorers förslag om

svenskundervisning för invandrare m.m.

Riksdagen avslår dels Riksdagens revisorers

förslag 2000/01:RR12 yrkande 3, dels motionerna

2000/01:Ub39 yrkandena 4 och 6, 2000/01:Ub40

yrkande 3, 2001/02:A284, 2001/02:A389 yrkande 20

i denna del, 2001/02:Sf333 yrkande 4,

2001/02:Sf399 yrkande 32 i denna del,

2001/02:N315 yrkande 10 samt 2001/02:N319 yrkande

6.

Reservation 14 (m, c, fp)

Reservation 15 (kd)

16. Krav för att stå till arbetsmarknadens

förfogande

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf399

yrkande 32 i denna del och 2000/01:Ub39 yrkande

5.

Reservation 16 (kd)

17. Lokala initiativ

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ub38

yrkande 7, 2001/02:A226 yrkande 7 och

2001/02:Sf334 yrkande 3.

Reservation 17 (m, kd, c, fp)

18. Diskriminering

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A319

yrkande 2 och 2001/02:Sf399 yrkande 36.

Reservation 18 (m, kd)

19. Förändringar av programstrukturen

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A367

yrkande 10 och 2001/02:A389 yrkande 4.

Reservation 19 (m) - motiv.

Reservation 20 (kd)

20. Krav på kollektivavtal

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A289 och

2001/02:A296.

Reservation 21 (m) - motiv.

21. Utbetalning av aktivitetsstöd

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A351 och

2001/02:A359.

Reservation 22 (m) - motiv.

22. Kvalitetsaspekter på

arbetsmarknadsutbildningen

Riksdagen avslår motion 2001/02:A389 yrkande

14.

Reservation 23 (m, fp)

23. Arbetsmarknadsutbildningens mål

Riksdagen avslår motion 2001/02:A299.

24. Lärlingsutbildning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A367

yrkande 11 och 2001/02:Ub429 yrkande 2.

Reservation 24 (m, kd)

25. Företagsanpassat arbetsmarknadsstöd

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A321 och

2001/02:A386.

Reservation 25 (mp)

26. Aktivitetsgaranti

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A259

yrkande 5, 2001/02:A353, 2001/02:A367 yrkande 4,

2001/02:A389 yrkande 15 och 2001/02:Sf395

yrkandena 11 i denna del och 13.

Reservation 26 (m) - motiv.

Reservation 27 (kd)

Reservation 28 (c, fp)

27. Ytterligare insatser inom

aktivitetsgarantin

Riksdagen dels tillkännager för regeringen som

sin mening vad utskottet anfört om ytterligare

insatser inom aktivitetsgarantin, dels avslår

motionerna 2001/02:A214, 2001/02:A258,

2001/02:A268, 2001/02:A277, 2001/02:A312,

2001/02:A344 och 2001/02:A367 yrkande 5.

Reservation 29 (kd)

28. Ersättning i aktivitetsgarantin

Riksdagen avslår motion 2001/02:A293.

29. Konkurrenssituationen vid stöd till

start av näringsverksamhet

Riksdagen avslår motion 2001/02:A367 yrkande

15.

Reservation 30 (kd)

30. Stöd till start av näringsverksamhet

för personer som inte är arbetslösa

Riksdagen avslår motion 2001/02:N365 yrkande 1.

Reservation 31 (mp)

31. Utvärdering av datortek

Riksdagen avslår motion 2001/02:A367 yrkande

14.

Reservation 32 (kd)

32. Friårsförsöket

Riksdagen avslår motion 2001/02:A322.

33. Trädgårds- och jordbruksnäring

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ340

yrkande 4 och 2001/02:MJ341 yrkande 7.

Reservation 33 (c)

34. Kulturarbetare

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Kr227

yrkandena 1 och 13 samt 2001/02:Kr419 yrkande 30.

35. Flyttningsbidrag

Riksdagen avslår motion 2001/02:A300.

36. Arbetsförmedlingsverksamhet m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A313,

2001/02:A367 yrkande 3, 2001/02:A384 yrkande 3,

2001/02:A389 yrkande 9 och 2001/02:Sf395 yrkande

11 i denna del.

Reservation 34 (m, kd, c, fp)

37. Arbetslivscentrum

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub552 yrkande

7.

Reservation 35 (c, fp)

38. Resursfördelningsmodell

Riksdagen avslår motion 2001/02:A259 yrkande 2.

Reservation 36 (c, fp)

39. Arbetsmarknadsnämnder

Riksdagen avslår motion 2001/02:A387.

40. Nordisk arbetsmarknad

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A282,

2001/02:A380 samt 2001/02:A390 yrkandena 3 och 4.

Reservation 37 (m)

41. Införande av en allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring

Riksdagen avslår motion 2001/02:A219 yrkande 6.

Reservation 38 (m, kd, c, fp)

42. Tillsynen över arbetslöshetskassorna

m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:A251 yrkande 8.

Reservation 39 (m, kd, c, fp)

43. Deltidsarbetslöshet m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A251

yrkande 3, 2001/02:A314 yrkande 6 och

2001/02:A317 yrkande 2.

Reservation 40 (v)

Reservation 41 (kd)

44. Tillämpning av deltidsreglerna

Riksdagen avslår motion 2001/02:A285.

45. Avvisande av erbjudande

Riksdagen avslår motion 2001/02:A221.

46. Inlämnande av kassakort

Riksdagen avslår motion 2001/02:A275.

47. Förtroendevaldas ersättningsrätt

Riksdagen avslår motion 2001/02:A320.

48. Vårdbidrag

Riksdagen avslår motion 2001/02:A263.

49. Studerandes ersättningsrätt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A251

yrkande 4, 2001/02:A363, 2001/02:A364 och

2001/02:Ub552 yrkande 2.

Reservation 42 (kd, c)

50. Företagarnas ersättningsrätt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A211

yrkande 22, 2001/02:A212 yrkande 11, 2001/02:A251

yrkandena 6 och 7 samt 2001/02:N314 yrkande 6.

Reservation 43 (m, kd, c, fp)

51. Samernas ersättningsrätt

Riksdagen avslår motion 2001/02:A213.

Reservation 44 (mp)

52. Bemanningsföretag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A225,

2001/02:A251 yrkande 5 och 2001/02:A368 yrkandena

1-5.

Reservation 45 (m, kd)

Stockholm den 21 mars 2002

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-

Erik Österberg (s), Hans Andersson (v), Margareta

Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling

(s), Martin Nilsson (s), Stefan Attefall (kd), Kent

Olsson (m), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m),

Sonja Fransson (s), Camilla Sköld Jansson (v), Maria

Larsson (kd), Henrik Westman (m), Barbro Feltzing

(mp), Elver Jonsson (fp) och Anders Karlsson (s).

2001/02

AU5

Redogörelse för ärendet

Utskottet behandlade hösten 2001 olika frågor om

arbetsmarknadspolitik i budgetbetänkande

2001/02:AU1. Förutom budgetpropositionen 2001/02:1

och med anledning av denna väckta motioner

behandlades även ett antal motioner som väckts under

den allmänna motionstiden. Betänkandet avsåg i

huvudsak strikt budgetrelaterade frågor.

Detta betänkande tar upp kvarvarande motioner om

olika arbetsmarknadsrelaterade frågor om

arbetsmarknadspolitiska program,

arbetslöshetsförsäkring och särskilda grupper på

arbetsmarknaden. I betänkandet behandlas också delar

av Riksdagens revisorers förslag angående

svenskundervisning för invandrare och invandrares

arbetsmarknad, 2000/01:RR12, och motioner som väckts

med anledning av dessa förslag.

I ett inledande avsnitt behandlar utskottet frågor

som rör olika grupper på arbetsmarknaden. I

anslutning till detta behandlas förslaget från

Riksdagens revisorer. Andra frågor som tas upp är

arbetsförmedlingsverksamhet och

arbetsmarknadspolitiska program. Avslutningsvis

behandlas ett antal motioner som gäller

arbetslöshetsförsäkringen.

Den övervägande delen av motionerna har väckts

under innevarande riksmöte. De motioner som är från

föregående riksmöte hänför sig till förslaget från

Riksdagens revisorer. De sistnämnda motionerna

refereras i det följande med angivande av årtal

(2000/01) medan de förstnämnda refereras utan årtal

(2001/02).

Utskottets överväganden

1. Särskilda grupper

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal

motionsförslag som rör äldre, ungdomar,

arbetshandikappade och invandrare. Utskottet

behandlar också Riksdagens revisorers förslag

2000/01:RR12 om att se över prioriteringen av

utomnordiska medborgare inom

arbetsmarknadspolitiken (yrk. 2) och att

utbildning i svenska i högre grad skall kunna

erbjudas inom ramen för

arbetsmarknadspolitiken (yrk. 3) jämte

motioner. Med anledning av förstnämnda

förslag föreslår utskottet ett

tillkännagivande med innebörden att

regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer noggrant skall överväga vilka

begrepp som är relevanta att använda när det

gäller personer med utländsk bakgrund. Det

andra förslaget avstyrks med motiveringen att

frågan övervägs inom Regeringskansliet.

Samtliga motioner avstyrks.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (m), 3 (kd),

4 (m), 5 (kd), 6 (c, fp), 7 (m), 8 (m), 9

(c), 10 (fp), 11 (v), 12 (kd), 13 (c), 14 (m,

c, fp), 15 (kd), 16 (kd), 17 (m, kd, c, fp)

och 18 (m, kd).

Allmänt

Under den allmänna motionstiden väcktes ett antal

motioner om olika grupper på arbetsmarknaden som

äldre, ungdomar, arbetshandikappade och invandrare.

Gemensamt för tre av dessa grupper - äldre,

arbetshandikappade och invandrare - är att de

oavsett konjunkturläge är överrepresenterade i fråga

om arbetslöshet och har svårt att få ett arbete på

den reguljära arbetsmarknaden. Ungdomar drabbas

erfarenhetsmässigt framför allt när konjunkturläget

försämras.

Det finns även andra grupper som bör

uppmärksammas, däribland de deltidsarbetslösa.

Utskottet återkommer till den frågan under avsnittet

Arbetslöshetsförsäkring.

Motioner

Arbetshandikappade

I kommittémotion A278 utvecklar Moderaterna sin syn

när det gäller arbetshandikappade. Det nuvarande

stödet fungerar inte tillfredsställande. Det har så

omfattande brister att möjligheterna till

förbättringar inom ramen för befintligt system är

begränsade.

Moderaterna anser att det är en självklarhet att

personer med funktionshinder har olika behov och

önskemål. Den enskilde individen måste bemötas med

respekt och ges möjlighet att välja. Personens

integritet får inte kränkas i samband med beslut om

stöd (yrk. 1 och 2).

Bestämmelser om vem som kan anses vara

arbetshandikappad och därmed i behov av stöd måste

göras tydligare. Den som inte har något

arbetshandikapp skall inte heller komma i fråga för

anställning inom verksamheter som exempelvis Samhall

AB (yrk. 3).

De arbetshandikappades rehabilitering och

möjligheter till arbete inom den reguljära

arbetsmarknaden måste stärkas (yrk. 4).

Incitamenten måste stärkas genom ekonomisk

belöning för varje genomförd rehabilitering av en

arbetshandikappad och för varje nyanställning av en

arbetshandikappad på den reguljära arbetsmarknaden

(yrk. 5).

Stöden till de arbetshandikappade bör

kontinuerligt utvärderas och redovisas offentligt.

De övergripande målsättningarna måste förtydligas

för att motverka målkonflikter (yrk. 6).

Stöden måste utformas så att det görs tydlig

åtskillnad mellan kommersiell och icke kommersiell

verksamhet. Samhall AB bör inte konkurrera med

privat verksamhet (yrk. 7).

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A367 att en

sänkning av lönebidraget inte bör ske om det vid en

omförhandling av lönebidragsnivån finns risk för

uppsägning (yrk. 17).

Flera motioner behandlar frågor som rör Samhall AB.

Marianne Jönsson (s) anser i motion A239 att

huvuduppgiften vid översynen av Samhall AB bör vara

att säkerställa de arbetshandikappades arbeten men

också att analysera följderna av att många

arbetshandikappade blir utan arbete på grund av för

höga krav på effektivitet och resultat.

Agneta Ringman och Margareta Sandgren (s) anser i

motion A269 att Samhall AB:s verksamhet inte bör

minska i omfattning.

Raimo Pärssinen och Per-Olof Svensson (s) hävdar i

motion A370 att ägarnas förväntningar om att

verksamheten i Samhall AB skall bedrivas med ökad

effektivitet och bättre resursutnyttjande kan

medföra svårigheter att uppfylla de

arbetsmarknadspolitiska kraven.

I motion A257 anser Barbro Feltzing och Kerstin-

Maria Stalin (mp) att det bör utformas ett system

som innebär att lönebidraget kopplas till lämplig

nivå av prisbasbeloppet.

Äldre

I kommittémotion A391 behandlar Moderaterna de äldre

arbetslösas möjlighet till yrkesutbildning. Enligt

Moderaterna måste det skapas en möjlighet för äldre

arbetslösa att genomgå kortare och mer specifika

yrkesutbildningar. Sådana utbildningar skulle kunna

arrangeras av yrkeshögskolor eller inom ramen för en

företagsinriktad lärlingsutbildning (yrk. 8).

Kristdemokraterna hävdar i kommittémotion A367 (yrk.

7) att många äldre tvingas att lämna arbetslivet

tidigare än de själva vill. Bara var fjärde svensk

arbetar till 65 års ålder och den faktiska

pensionsåldern är 59 år. Många äldre upplever att

den arbetslivserfarenhet och de kunskaper som de har

förvärvat under sina yrkesverksamma år tas till vara

i mycket liten utsträckning. Det finns också mycket

som tyder på att arbetsgivare inte vill anställda

äldre arbetskraft. Partiet anser att det är viktigt

att man på olika sätt tar till vara de äldres

kompetens och erfarenheter. Det tar tid innan de

yngre fått motsvarande erfarenheter. Partiet anser

att det bör skapas möjligheter för de äldre att

delta längre i arbetslivet. Kristdemokraterna

föreslår att diskrimineringslagarna på

arbetsmarknadsområdet utökas till att också omfatta

förbud mot diskriminering av denna grupp. Partiet

föreslår också en informationskampanj om den stora

betydelsen av äldre i arbetslivet.

Sistnämnda yrkande framställs av Kristdemokraterna

även i kommittémotion A204 (yrk. 2).

Folkpartiet pekar i partimotion A389 på att

arbetslösa som fyllt 50 år har betydligt svårare att

komma in på arbetsmarknaden än vad yngre har. Detta

gäller särskilt äldre kvinnor. Enligt partiet är

många arbetsgivare tveksamma till att anställa äldre

arbetslösa trots att dessa har lång erfarenhet och

hög kompetens. De äldre arbetstagarna stannar också

kvar längre hos sin arbetsgivare än de yngre.

Folkpartiet är motståndare till alla förslag som

innebär att äldre arbetskraft skall pensioneras

eller "generationsväxlas" från arbetsmarknaden i

förtid (yrk. 18)

I partimotion So630 anser Folkpartiet att det

behövs en nationell handlingsplan för att undanröja

de hinder som finns på arbetsmarknaden för äldres

möjligheter att arbeta (yrk. 1).

Catharina Hagen (m) anser i motion A240 att det

finns behov av att se över och ändra de regler som

motverkar arbetslinjen för äldre.

Krister Örnfjäder m.fl. (s) betonar i motion A334

att det krävs en attitydförändring när det gäller

äldre. Det behövs olika insatser för att förbättra

situationen för arbetslösa över 50 år.

Ungdomar

Moderaterna anser i kommittémotion Kr425 att kampen

mot ungdomsarbetslösheten måste ha högsta prioritet.

Ungdomsarbetslösheten har sin grund i ett dåligt

företagsklimat, vilket enligt Moderaterna måste

åtgärdas genom skattesänkningar, regelförenklingar,

konkurrensförbättringar m.m.

För att kunna minska ungdomsarbetslösheten måste

enligt Moderaterna därutöver en rad andra åtgärder

vidtas. Den nuvarande utformningen av

arbetslöshetsförsäkringen ger dåliga incitament till

landets arbetslösa att ge sig ut på arbetsmarknaden.

Försäkringen bör därför förändras så att den inte

blir en form av evig medborgarlön för den som en

gång lyckats få tillträde till arbetsmarknaden. Den

bör också utformas så att den uppmuntrar arbetslösa

att ta deltidsarbeten och korttidsanställningar

(yrk. 4).

Vidare anser Moderaterna att

arbetsmarknadspolitiken bör koncentreras på två

åtgärder, dels en lärlingsutbildning som skall

erbjudas alla arbetslösa ungdomar mellan 20 och 25

år, dels en arbetsmarknadsutbildning som är inriktad

på specifika yrkesområden med definierade

kompletteringar av de arbetslösas kompetens (yrk.

5).

I partimotion K284 slår Centerpartiet fast att alla

människor måste ges möjlighet att finna ett arbete.

Detta skall även gälla funktionshindrade ungdomar

som i dag i stor utsträckning förtidspensionerats.

Genom pensionering berövas den enskilde möjligheten

att finna en egen försörjning (yrk. 7).

Enligt Folkpartiets uppfattning i partimotion A389

(yrk. 19) måste de arbetsmarknadspolitiska insatser

som finns för ungdomar sättas in mycket snabbt för

att ungdomarna skall kunna få eller behålla kontakt

med arbetslivet.

Magnus Jacobsson och Amanda Agestav (kd) föreslår i

motion A202 att det införs en försöksverksamhet med

ungdomsarbetsförmedlingar. Verksamheten vid dessa

förmedlingar skall vara inriktad på vidareutbildning

och platsförmedling och ha ett uttalat mål att

hjälpa idérika ungdomar att starta egen verksamhet.

Inger Lundberg m.fl. (s) anser i motion A208 att

riksdagen bör initiera en analys av ungdomars

villkor på arbetsmarknaden.

Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) anser i motion

A308 att man måste utforma regelverk och tilldela

resurser så att kommuner, arbetsförmedlingar,

socialtjänst, försäkringskassor och övriga

myndigheter kan samverka för att ge arbetslösa

ungdomar bättre möjligheter.

I motion A356 föreslår Birgitta Ahlqvist och Lars U

Granberg (s) att de kommunala ungdomsprogrammen

utvecklas, exempelvis genom olika former av

företagsförlagd utbildning.

Invandrare

Moderaterna föreslår i kommittémotion Sf334 att

regeringen ges i uppdrag att överväga möjligheten

att stärka det lokala ansvaret för de arbetslösas

situation. En arbetsgaranti bör införas. Den bör

kunna administreras av kommunerna. Kommunerna bör

vara skyldiga att inom en viss minimitid erbjuda

varje arbetssökande ett arbete (yrk. 3).

I motion N315 föreslår Moderaterna att invandrare

skall ges möjlighet att komplettera sina tidigare

kunskaper t.ex. i språk eller inom sitt yrke (yrk.

10).

Enligt Vänsterpartiets uppfattning i partimotion

A317 skall en höjning av sysselsättningsgraden bland

invandrade personer vara en central del av

arbetsmarknadspolitiken (yrk. 1). Den grupp som är

mest utsatt är kvinnor med utländsk härkomst.

Partiet föreslår därför att det tillsätts en

utredning som skall utarbeta ett samlat

handlingsprogram för att öka möjligheterna för dessa

kvinnor att komma in på arbetsmarknaden (yrk. 3).

Även Kristdemokraterna påpekar i kommittémotion

Sf399 att sysselsättningsgraden bland

invandrarkvinnor är mycket låg. Enligt partiet är

det viktigt att man tar till vara den kompetens som

finns i denna grupp. Partiet anser därför att det

behövs särskilda insatser för att inventera

invandrarkvinnors kompetens (yrk. 34).

Kristdemokraterna påpekar också att en

undersökning av Studieförbundet näringsliv och

samhälle visar att många invandrare har negativa

upplevelser av kontakterna med arbetsförmedlingarna.

De har fått bristande eller felaktig information,

och i vissa fall förekommer direkt diskriminering.

Partiet anser att det samarbete som Ombudsmannen mot

etnisk diskriminering (DO) har med AMS i syfte att

säkerställa att det inte förekommer etnisk

diskriminering bland arbetsförmedlarna bör

utvärderas (yrk. 36).

Centerpartiet konstaterar i partimotion A226 att

arbetslösheten bland invandrare är fyra gånger högre

än bland svenska medborgare. Undersökningar visar

att även personer med utländsk härkomst och med hög

akademisk examen har stora svårigheter att komma in

i det svenska arbetslivet. Det beror enligt partiet

på stelbent arbetsmarknadspolitik och

diskriminerande strukturer. Partiet anser att det är

oerhört viktigt för personer med utländsk bakgrund

att det lokala samarbetet mellan arbetsförmedling,

försäkringskassa och kommun fungerar

tillfredsställande. Det är därför nödvändigt med en

utökad samordning, samverkan och individualisering

av arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå (yrk. 7).

I partimotion Sf255 anser Centerpartiet att

flyktingars kunskaper måste inventeras på ett

tidigare stadium så att de snabbare kan påbörja

kompletterande utbildningar (yrk. 10).

Folkpartiet framhåller i kommittémotion A389 att

invandrare är en mycket utsatt grupp med hög

arbetslöshet. Trots att många av dem har akademisk

utbildning får de oftast inte arbete inom sitt

yrkesområde. För att komma till rätta med detta

krävs att det svenska samhället slutar att betrakta

invandrare som ett problem utan i stället ser dem

som en tillgång. Arbetsförmedlingar och arbetsgivare

bör göra gemensamma ansträngningar för att förmå

fler arbetsgivare att anställa invandrare. Det krävs

också att man förbättrar företagsamheten. Partiet

vill också att man stoppar rundgången mellan sfi och

arbetsförmedling (yrk. 20).

I partimotion Sf400 hävdar Folkpartiet att det

krävs en strategi för arbete genom företagande för

att få fler invandrare i arbete. Partiet hänvisar

till att det krävs att man förbättrar

företagsklimatet, t.ex. genom lägre skatter på

investeringar och arbete, förenklad självdeklaration

för företagare, F-skattsedel åt alla och starta-

eget-paket på alla skattekontor (yrk. 5).

Paavo Vallius och Nikos Papadopoulos (s) anser i

motion A284 att arbetsmarknadsutbildningen måste

förändras så att invandrare med adekvat utbildning

men med bristande kunskaper i svenska språket får en

för honom eller henne relevant utbildning.

I motion A319 förordar Anna Åkerhielm och Karin

Enström (m) att det tillsätts en utredning som skall

studera hur invandrare bemöts av arbetsförmedlingen

och i förekommande fall föreslå förbättringar (yrk.

2).

Margareta Cederfelt m.fl. (m) anser, i motion N319,

att man skall underlätta integrationen genom att

lagstiftningsvägen ge invandrare tillträde till

arbetsmarknaden (yrk. 6).

I motion Sf333 anser Per Bill m.fl. (m) att man

måste arbeta mer aktivt och på individnivå för att

så snabbt som möjligt verifiera invandrarnas

kunskaper och möjliggöra för dem att snabbt

komplettera eventuella brister så att de kan komma

ut på arbetsmarknaden så fort som möjligt (yrk. 4).

Förslag från Riksdagens revisorer 2000/01:RR12

Riksdagens revisorer har granskat

svenskundervisningen för invandrare (sfi) och

invandrarnas arbetsmarknad. Bakgrunden till

granskningen var bl.a. att revisorerna i tidigare

rapporter uppmärksammat dessa områden och att det

fanns tecken på att problem kvarstod. Syftet med

granskningen var bl.a. att få en bild av hur

undervisningen i svenska för invandrare fungerar

samt orsaker till och effekter av att en stor andel

av invandrarna inte når upp till godkänt betyg i

sfi. En andra del av granskningen inriktades på

integrationen av invandrare på den svenska

arbetsmarknaden. Förändringarna av arbetslösheten

för invandrare under 1990-talet och hur

Arbetsmarknadsverket lyckats med sitt uppdrag att

prioritera utomnordiska medborgare studerades.

Revisorernas övervägande och förslag har

redovisats i rapporten (2000/01:3) Språk och arbete

- svenskundervisning för invandrare och invandrarnas

arbetsmarknad. Rapporten har efter remissbehandling

resulterat i det nu aktuella förslaget. Av

revisorernas totalt fyra förslag har två remitterats

till arbetsmarknadsutskottet för beredning (yrk. 2

och 3).

Det första förslaget rör prioriteringen av

"utomnordiska medborgare".

I rapporten visar revisorerna att deltagandet i

arbetsmarknadspolitiska program skiljer sig åt

mellan olika utomnordiska grupper och att de

invandrare som förvärvat svenskt medborgarskap är

underrepresenterade i arbetsmarknadspolitiska

program trots att deras arbetsmarknadssituation är

påtagligt sämre än infödda svenskars.

I sitt förslag konstaterar revisorerna bl.a.

följande.

Arbetsmarknadspolitiken skall speciellt prioritera

grupper med svag ställning på arbetsmarknaden (prop.

1995/96:222). Till dessa grupper räknas bl.a.

utomnordiska medborgare. Förekomsten och

användningen av begreppet utomnordiska medborgare

styr arbetsmarknadspolitiken oavsett om man kan tala

om ett mål eller en prioritering. Användningen av

begreppet i samband med regeringens och AMS

redovisning av statistik över arbetslöshet,

deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

är inte ändamålsenlig. Den grupp som omfattas av

begreppet är alltför heterogen för att

prioriteringen skall vara meningsfull.

Revisorerna noterar att AMS i sitt remissvar över

rapporten delar revisorernas uppfattning att det

finns nackdelar med kategoriseringen "utomnordiska

medborgare". AMS har också pekat på att man har

inlett ett arbete med att förändra de operativa

handläggningssystemen inom Arbetsmarknadsverket.

Revisorerna framhåller vikten av att fördjupade

analyser av arbetsmarknadsstatistiken, såsom den som

gjorts i revisorernas granskning, genomförs

regelbundet.

Enligt revisorerna finns det mot bakgrund av vad

som framkommit av rapporten och från

remissinstanserna skäl att ompröva prioriteringen av

"utomnordiska medborgare".

Revisorerna föreslår därför att prioriteringen av

utomnordiska medborgare inom arbetsmarknadspolitiken

ses över eftersom begreppet är för brett (yrk. 2).

Det andra förslaget rör arbetsmarknadspolitiska

program och språkutbildning.

Det som framkommit i granskningen visar tydligt

enligt revisorerna att det behövs ökade möjligheter

att kombinera arbetsmarknadspolitiska program med

undervisning i svenska. Revisorerna pekar bl.a. på

att många arbetsförmedlare menar att de inte kan

erbjuda arbete eller ett arbetsmarknadspolitiskt

program till de sökande på grund av bristande

språkkunskaper, vilket tyder på ett behov av utökade

möjligheter att kombinera sådana program med

språkundervisning.

Revisorerna föreslår därför att regeringen tar

initiativ till att utbildning i svenska i ökad grad

kan erbjudas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken

(yrk. 3).

Motioner väckta med anledning av RRV:s förslag

Moderaterna anser i kommittémotion 2000/01:Ub40 att

det bör tillsättas en utredning för att se över

prioriteringen av utomnordiska medborgare inom

arbetsmarknadspolitiken (yrk. 2). Moderaterna

tillstyrker också förslaget att utbildning i svenska

i ökad utsträckning skall kunna erbjudas inom ramen

för en förändrad och moderniserad

arbetsmarknadspolitik. Här bör olika modeller kunna

prövas där såväl privata som kommunala alternativ

kan komma i fråga (yrk. 3).

Även Kristdemokraterna tillstyrker i kommittémotion

2000/01:Ub39 förslaget som innebär att sfi skall

kunna samordnas med arbetsmarknadspolitiska program.

Svenskundervisning kombinerad med en praktikplats

eller ett arbete skulle inte enbart främja

språkinlärningen utan även underlätta det fortsatta

steget ut på arbetsmarknaden. Det är viktigt att

arbetspraktiken i första hand sker inom den bransch

eller det yrke där personen tidigare arbetat (yrk.

4).

Eftersom syftet med sfi bl.a. är att underlätta

inträdet på arbetsmarknaden är det enligt

Kristdemokraterna orimligt att man måste ha

genomgått sfi för att anses stå till

arbetsmarknadens förfogande (yrk. 5).

För att ytterligare underlätta för utländska

yrkesarbetare att komma in på den svenska

arbetsmarknaden skulle språkundervisningen kunna

inriktas mot specifika yrkesgrupper.

Kristdemokraterna föreslår därför att det görs en

översyn av möjligheten att ge olika yrkesgrupper en

riktad språkundervisning (yrk. 6).

I kommittémotion Sf399 (yrk. 32) framställer

Kristdemokraterna motsvarande krav som återfinns i

ovanstående motions yrkanden 4 och 5.

Folkpartiet hävdar i motion 2000/01:Ub38 att

statistiken från AMS vid flera tillfällen har vållat

kritiska diskussioner och att denna statistik är

allt annat än realistisk. Partiet anser därför att

det är nödvändigt med en total revidering av

kriterier och strukturer för denna statistik (yrk.

5).

Partiet vill också att man inför en ny form av

statistik som innebär att man tar yrkeslivets krav

och inte medborgarskap som grundläggande enhet. I

denna statistik bör ingå uppgifter såsom

datakunskaper, språkkunskaper och yrkeserfarenheter

(yrk. 6).

Folkpartiet anser avslutningsvis att man skall

förnya relationerna mellan de arbetslösa och AMS

personal. Platsen för en sådan förnyelse skulle

kunna vara aktivitetscentrum drivna på entreprenad

av de arbetslösa själva (yrk. 7).

Ana Maria Narti (fp) anser i motion A250 att det

behövs en heltäckande arbetslöshetsstatistik som

också redovisar grupper som under lång tid helt står

utanför arbetskraften (yrk. 1). AMS metoder för

dokumentation och beräkningar om och kring

arbetslöshet, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och

program måste förbättras (yrk. 2). Man måste även

förbättra den statistik som rör långvarigt

arbetslösa som blir långvarigt sjukskrivna (yrk. 3).

Utskottets ställningstagande

Allmänt

I ett yttrande till finansutskottet (yttr.

2001/02:AU1y) hösten 2001 framhöll utskottet att

händelserna i USA den 11 september 2001 och därefter

hade ökat osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen

och med den utvecklingen på arbetsmarknaden. Enligt

utskottets mening var det av största vikt att det

fanns en beredskap för att på olika sätt möta en

sviktande arbetsmarknad.

Utskottet kan nu konstatera att de farhågor som

funnits efter USA-händelserna om en kraftig

avmattning i konjunkturen inte har besannats. Trots

ökade varsel framför allt inom industrin har

arbetsmarknaden inte utvecklats på det negativa sätt

som många befarade. Utskottet vill betona att läget

fortfarande är svårbedömt även om det finns tecken

på en ljusning.

Av AMS månadsstatistik för februari 2002 framgår

att arbetslösheten fortsätter att minska. Även i

februari var det ett starkt inflöde av nya platser.

Hela 52 000 nya platser anmäldes till

förmedlingarna. En tredjedel av dem skrevs in av

arbetsgivarna själva via Internettjänsten Annonsera

Direkt, som har ökat stort i betydelse sedan

lanseringen för ett år sedan.

I slutet av februari var 180 000 personer

inskrivna som arbetslösa vid landets

arbetsförmedlingar. Det är en minskning med 4 000

personer jämfört med för ett år sedan. Drygt 29 000

ungdomar i åldersgruppen 18-24 år var inskrivna som

arbetslösa i februari. Det är en ökning med 4 000

sedan februari förra året. För de mest utsatta

grupperna är arbetsmarknaden dock bättre än för ett

år sedan. Arbetslösheten har fortsatt att minska för

personer över 55 år, med 6 500 personer till 32 500

totalt. Även för utomnordiska medborgare och

arbetshandikappade noteras en lägre arbetslöshet i

dag. Vid slutet av månaden hade 43 000 personer

varit inskrivna i mer än två år, vilket är en

nedgång med en femtedel på ett år.

Under februari månad varslades sammanlagt 5 200

personer om uppsägning, vilket är en ökning med 1

600 personer jämfört med februari förra året.

Tillverkningsindustrin stod tillsammans med

uppdrags- och IT-sektorn för närmare hälften av

samtliga inkomna varsel om uppsägning under månaden.

De tre storstadslänen stod för drygt hälften av alla

varsel, men medan varslen ökade kraftigt i

Stockholms län jämfört med februari 2001, minskade

de i Västra Götalands län och var i stort sett

oförändrade i Skåne län.

SCB:s AKU-undersökningar för februari 2002 visar

att den sysselsättningsminskning som noterades förra

månaden har fortsatt.

I februari i år var 175 000 personer arbetslösa,

motsvarande 4,0 % av arbetskraften. Antalet

deltagare i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska program har under samma

period minskat med ca 3 000 och uppgick i februari

till 125 000 personer. Sammanlagt var 305 000

personer arbetslösa eller sysselsatta i program i

slutet av februari.

Även om arbetslösheten inte ökat på det sätt som

många befarat innebär den demografiska utvecklingen

i kombination med ökade krav på arbetskraften en

risk för allt större brist på arbetskraft inom både

näringslivet och den offentliga sektorn. Till detta

kommer de mycket stora regionala skillnaderna som

innebär fortsatt mycket höga arbetslöshetsnivåer i

vissa delar av landet.

Problemen för de utsatta grupperna kvarstår också.

Trots vissa förändringar i positiv riktning är

arbetslösheten inom dessa grupper fortfarande

oacceptabelt hög. Det finns därför anledning att

vidta ytterligare åtgärder för att underlätta deras

inträde på arbetsmarknaden. Enligt utskottets

uppfattning är det orimligt att stora grupper står

utanför arbetslivet. Inte minst med tanke på en

hotande brist på arbetskraft måste alla

ansträngningar göras för att fler skall få fotfäste

på arbetsmarknaden. Alla resurser måste tas till

vara.

Utskottet vill framhålla att de grupper som nämnts

ovan inte är klart avgränsade i förhållande till

varandra eller till övriga grupper på

arbetsmarknaden. Det finns personer som har en

särskilt svår situation på grund av en kombination

av problem. Det förhållandet att de stått utanför

den reguljära arbetsmarknaden under lång tid kan

ytterligare försvåra för dem att få arbete.

Innan utskottet kommer in på de motioner som avser

särskilda grupper på arbetsmarknaden finns det skäl

att peka på några av de initiativ som tagits för att

stärka den regionala utvecklingen. Som exempel kan

nämnas att det har inrättats två delegationer,

Inlandsdelegationen och Bergslagsdelegationen.

Inlandsdelegationen skall medverka till att i

dialog med centrala, regionala och lokala aktörer

långsiktigt stärka en hållbar regional utveckling

inom de mest utsatta lokala arbetsmarknadsregionerna

i norra Sveriges inland. Delegationens uppdrag skall

redovisas löpande och vara avslutat senast den 31

december 2004 (dir. 2002:15).

Bergslagsdelegationen har motsvarande uppdrag för

delar av Bergslagen, Dalsland och Värmland (dir.

2002:16).

AMS har, som ett led i att öka sysselsättningen i

Tornedalen, beslutat att Länsarbetsnämnden i

Norrbottens län skall utarbeta ett särskilt projekt

i syfte att visa hur regionens stora

arbetsmarknadspolitiska utmaningar skall hanteras.

Projektet skall pågå under perioden 2002-2004. AMS

kommer att tillsätta en särskild kontaktgrupp som

skall stödja genomförandet och medverka till att

länsarbetsnämnden fortlöpande får sina förslag om

ändrade regelsystem, resurser m.m. prövade av AMS

och i förekommande fall av regeringen. Projektet

förutsätter en bred samverkan med regionala

intressenter såsom exempelvis arbetsmarknadens

parter och de regionala högskolorna.

Arbetshandikappade

Utskottet delar Moderaternas syn att personer med

funktionshinder skall behandlas med respekt och att

man måste se till individens speciella behov och

önskemål. Det är självklart att dessa personer,

liksom andra i samhället, skall få ett korrekt

bemötande i sina kontakter med myndigheter och andra

officiella organ och att deras integritet inte får

kränkas i samband med olika former av

beslutsfattande. Enligt utskottets mening är det

viktigt att detta efterlevs i den praktiska

hanteringen. I sammanhanget kan utskottet upplysa om

det uppdrag som Statens institut för särskilt

utbildningsstöd (Sisus) har sedan den 1 juli 2000.

Sisus skall enligt uppdraget, som bl.a. grundar sig

på förslagen i Bemötandeutredningen, verka för ökad

kompetens om bemötande av personer med

funktionshinder. Utskottet anser därför att det inte

finns skäl att göra några särskilda uttalanden i

enlighet med vad som föreslagits i motion A278

yrkandena 1 och 2 (m). Motionen avstyrks därför.

Arbetshandikappade har, som tidigare påpekats,

trots den positiva ekonomiska utvecklingen

fortfarande svårt att komma in på den reguljära

arbetsmarknaden. Utskottet har vid flera tillfällen

under senare år pekat på de särskilda behov av stöd

och insatser som denna grupp har. Det har också

vidtagits flera åtgärder för att underlätta deras

inträde på arbetsmarknaden. I många fall kan man

genom olika former av hjälpmedel underlätta för

dessa personer att fungera i ett arbete. Trots dessa

hjälpmedel får många inte chansen. Dessvärre kan det

inte uteslutas att en del av svårigheterna att komma

in på arbetsmarknaden kan förklaras av en negativ

och fördomsfull inställning på olika håll i

samhället. Det förekommer diskriminerande beteenden

hos arbetsgivare. Varje individ skall ha rätt att

bedömas efter sina personliga egenskaper och

förutsättningar och inte efter schablonuppfattningar

om personer som tillhör en viss grupp. Detta är

bakgrunden till lagen (1999:132) om förbud mot

diskriminering i arbetslivet av personer med

funktionshinder.

Det krävs dock ytterligare åtgärder.

Arbetsförmedlingarna har en viktig uppgift, framför

allt genom att informera arbetsgivarna om vilken

kompetens en arbetshandikappad kan ha och vilka

möjligheter till ekonomiskt stöd och hjälpmedel som

kan erbjudas vid anställning av en person med

funktionshinder.

Utskottet vill dock betona vikten av att det görs

andra insatser som underlättar för den

arbetshandikappade att få ett arbete. Det kan krävas

olika former av utbildnings- och

rehabiliteringsinsatser. Det är också viktigt att

det finns olika arbeten som förbereder den

arbetshandikappade för arbeten inom det reguljära

arbetslivet.

I flera motioner framförs synpunkter på de

insatser som finns i dag när det gäller

arbetshandikappade. Utskottet vill erinra om att

regeringen i budgetproposition 2001/02:1 aviserade

att det skulle genomföras en omfattade översyn av

hur arbetsmarknaden för arbetshandikappade skulle

kunna stärkas.

Regeringen har i dagarna beslutat om att tillsätta

två särskilda utredare.

Den ena utredarens uppdrag är att pröva om statens

styrning och inriktningen av Samhall AB är

ändamålsenlig. Utredaren skall vid behov lämna

förslag till åtgärder som förbättrar styrningen så

att högre grad av ändamålsenlighet och effektivitet

uppnås.

Av utredningsdirektiven (dir. 2002:34) framgår att

utredaren skall:

· analysera resultatet av Samhalls verksamhet i

förhållande till regeringens mål och krav på

verksamheten,

·

· pröva Samhalls arbetsmarknadspolitiska uppdrag

och vid behov lämna förslag till ändringar,

·

· pröva ändamålsenligheten med nuvarande

finansieringsmodell och vid behov lämna förslag

till alternativ modell,

·

· se över nuvarande rekryteringsprocess för

anställning i Samhall,

·

· föreslå alternativa insatser som kan kompensera

en eventuell minskning av arbetstillfällen vid

Samhall, samt

·

· utvärdera Samhalls nuvarande associationsform och

analysera om utgångspunkterna i proposition

1991/92:91 om ombildning av Samhall till

aktiebolag fortfarande är giltiga.

·

Den andra utredaren skall analysera de

arbetsmarknadspolitiska programmen anställning med

lönebidrag, skyddat arbete hos offentliga

arbetsgivare (OSA) och särskilt stöd vid start av

näringsverksamhet. Enligt direktiven (dir. 2002:22)

skall utredaren bl.a. göra följande.

· Pröva effektiviteten i nuvarande program

relaterat till dagens arbetsmarknad för

arbetshandikappade.

·

· Analysera det flexibla lönebidragets och OSA:s

effekter i förhållande till målen för

verksamheten och vid behov föreslå förändringar i

utformningen av programmen.

·

· Pröva ändamålsenligheten i nuvarande

finansieringsmodeller och vid behov föreslå

alternativ.

·

· Föreslå åtgärder för att öka övergångarna från

anställning med lönebidrag till anställning utan

subvention.

·

· Bedöma och redovisa för- och nackdelar med att

medge lönebidrag för redan anställda som efter

sjukdom eller skada fått nedsatt arbetsförmåga.

·

· Undersöka möjlighet och lämplighet av ett bidrag

till s.k. sociala arbetskooperativ inom ramen för

de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Eventuell

konkurrenssnedvridning och

undanträngningseffekter skall belysas.

·

· Föreslå hur regler och ersättningar till

allmännyttiga organisationer kan utformas så att

arbetshandikappade skall kunna beredas

meningsfulla arbetsuppgifter.

·

· Pröva behovet av fortsatt särskilt stöd vid start

av näringsverksamhet inom ramen för

arbetsmarknadspolitiken.

·

· Vid bedömningar och förslag skall allmännyttan

särredovisas och ungdomarnas situation särskilt

beaktas.

·

Utskottet kan konstatera att det genom dessa

utredningsuppdrag kommer att genomföras en bred

översyn av i princip samtliga de

arbetsmarknadspolitiska program och insatser som

riktas till arbetshandikappade. Enligt utskottet är

dessa uppdrag angelägna, och utskottet välkomnar

därför de nu tillsatta utredningarna.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på att det

också pågår andra angelägna projekt som kan bidra

till att förbättra de arbetshandikappades ställning.

I regeringens elvapunktsprogram som presenterades i

budgetproposition 2001/02:1 finns särskilda åtgärder

för att åstadkomma en snabb återgång till arbete vid

ohälsa som bl.a. rör rehabilitering. Som ett led i

detta arbete har regeringen bl.a. gett

Riksförsäkringsverket (RFV) och AMS i uppdrag att

fördela totalt 50 miljoner kronor till

försäkringskassan och arbetsförmedlingen i fem olika

län för att förnya metoderna för arbetslivsinriktad

rehabilitering. De aktuella länen är Blekinge län,

Norrbottens län, Västmanlands län, Västra Götalands

län och Östergötlands län.

Utskottet vill också peka på den möjlighet som

finns för de personer som har haft förtidspension

eller sjukbidrag i minst ett år att pröva på att

arbeta utan att förlora rätten till pension eller

sjukbidrag. Inom AMV pågår flera olika projekt som

riktar sig till unga handikappade.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla följande.

De nu berörda utredningarna har tillsatts efter

uttalanden av utskottet i budgetbetänkandet hösten

2000. I det sammanhanget uttalade sig utskottet

också om nivån på lönebidragen. Utskottet gjorde

bedömningen att dagens begränsning till 13 700 kr

per månad inverkar menligt på möjligheterna att

skapa lönebidragsanställningar och dessutom har

fördelningspolitiskt negativa effekter. Den högsta

lönebidragsnivån är fortfarande densamma. Utskottet

har inte ändrat uppfattning utan utgår från att

regeringen positivt prövar möjligheterna att justera

nivån.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker

utskottet motionerna A239 (s), A257 (mp), A269, (s)

A278 yrkandena 3-7 (m), A367 yrkande 17 (kd) och

A370 (s).

Äldre

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som

kommer till uttryck i flera olika motioner om

behovet av att utnyttja den äldre arbetskraften.

Precis som påpekas är äldre oftast mycket erfarna

och lojala medarbetare och borde därför vara en

värdefull resurs för arbetsgivarna. Enligt

utskottets uppfattning hushållar man inte med denna

arbetskraft, vilket leder till att många äldre är

arbetslösa. Som utskottet framförde i det av

riksdagen godkända betänkandet AU3 återstår det en

hel del att göra för att äldres kunskaper och

erfarenheter till fullo skall tas till vara. Detta

är också något som framhålls i EU:s

sysselsättningsriktlinjer. Med en framtida brist på

arbetskraft blir det helt avgörande att även de

äldre har sin plats på arbetsmarknaden. Det kommer

att bli nödvändigt att anpassa arbetslivet så att

fler kan stanna kvar högre upp i åldrarna. Här har

arbetsgivarna ett stort ansvar. Man bör också verka

för en förändring av den negativa attityd som finns

i delar av samhället mot att anställa äldre

arbetskraft. Utskottet återkommer i det följande

till frågan om diskriminering av äldre på

arbetsmarknaden.

Utskottet kan konstatera att regeringen den 2

oktober 2001 har beslutat om att genomföra projektet

Seniorgruppen. En arbetsgrupp har tillsatts inom

Regeringskansliet, och syftet är att se över olika

frågor som rör äldre. Arbetsgruppen skall kartlägga

vilka utredningar och annat material som tagits fram

av myndigheter och organisationer i Sverige och de

övriga nordiska länderna angående äldres situation

på arbetsmarknaden. Arbetsgruppen skall särskilt

kartlägga erfarenheter från de nordiska länderna vad

gäller samarbetet mellan arbetsmarknadens parter och

mellan organisationer och myndigheter för att

underlätta för äldre att stanna kvar i arbetslivet.

Arbetsgruppen skall vidare undersöka om

författningar och kollektivavtal innehåller

bestämmelser som kan betraktas som hinder för

arbetsgivare att anställa och behålla äldre

arbetskraft samt för äldre att vara kvar på

arbetsmarknaden. Arbetsgruppen skall vid behov

föreslå ändringar i författningar. Arbetet skall

genomföras i nära samarbete med arbetsmarknadens

parter. Projektet skall avslutas den 31 mars 2002.

I regeringsbeslutet hänvisas till den

parlamentariska utredningen Senior 2005 som

tillsattes av regeringen 1998 (dir. 1998:109). Den

har till uppgift att skapa förutsättningar för en

långsiktig utveckling av äldrepolitiken. Den skall

bl.a. belysa äldres delaktighet i arbetslivet och

möjlighet att fortsätta ett aktivt yrkesliv.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 maj 2003.

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp frågan om

kompetensutveckling. Ett viktigt moment för att de

äldre inte skall slås ut från arbetsmarknaden är att

de upprätthåller sin kompetens och vid behov ges

möjlighet till kompletterande utbildning som svarar

mot kraven i ett föränderligt arbetsliv. Ansvaret

för detta ligger i första hand på arbetsgivarna. Det

är också viktigt att de som har blivit arbetslösa

bereds olika former av utbildning. Här finns ett

problem när det gäller finansieringen. För det

första kan många äldre känna tveksamhet när det

gäller att finansiera studier genom olika former av

lån. För det andra är det nuvarande

studiestödssystemet utformat på ett sådant sätt att

äldre inte kan få studiemedel. Enligt utskottets

uppfattning bör man därför överväga om det inte

skall vara möjligt att inom ramen för

arbetsmarknadsutbildning ge förberedande utbildning

på grundskole- och gymnasienivå inom det reguljära

utbildningsväsendet.

Utskottet vill också erinra om den betydelse

aktivitetsgarantin har haft för denna grupp. Inom

ramen för detta program finns det möjlighet att

sätta in olika individuella insatser som tar hänsyn

till den enskildes behov. Det finns dock vissa

problem med programmet som särskilt rör äldre

arbetslösa. Utskottet återkommer till denna fråga

under avsnittet Arbetsmarknadspolitiska program m.m.

Sammanfattningsvis anser utskottet att man bör

avvakta resultatet av i första hand projektgruppens

arbete. Utskottet är därför inte berett att föreslå

några tillkännagivanden med anledning av vad som

anförts i motionerna A204 yrkande 2 (kd), A240 (m),

A334 (s), A367 yrkande 7 i denna del (kd), A389

yrkande 18 (fp), A391 yrkande 8 (m) och So630

yrkande 1 (fp). Motionerna bör därför avslås i den

mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad

utskottet anfört.

När det gäller frågan om diskriminering av äldre

på arbetsmarknaden har utskottet nyligen tagit

ställning till denna fråga i betänkande 2001/02:AU3

Jämställdhet m.m. I sitt ställningstagande

konstaterar utskottet att det återstår en hel del

att göra för att äldres kunskaper och erfarenheter

till fullo skall tas till vara där. Detta är också

en fråga som framhålls i EU:s

sysselsättningsriktlinjer där det inom den s.k.

första pelaren anges att medlemsstaterna skall

utarbeta en politik för aktivt åldrande. Utskottet

noterar att Statskontoret i sin utvärdering av EU:s

sysselsättningsstrategi och utformningen av den

nationella politiken (januari 2002) konstaterar att

riktlinjen om aktivt åldrande inte har fått något

större genomslag i den svenska politiken.

Utskottet pekar i betänkandet på att frågan om

åldersdiskriminering skall behandlas av utredningen

En sammanhållen diskrimineringslagstiftning. I

uppdraget ingår att lämna förslag till hur

bestämmelserna om åldersdiskriminering i direktivet

om likabehandling i arbetslivet skall genomföras i

Sverige. Detta EG-direktiv (rådets direktiv

2000/78/EG av den 27 november 2000) behandlar

arbetslivsområdet i vid mening och omfattar

diskrimineringsgrunderna religion eller övertygelse,

funktionshinder, ålder och sexuell läggning.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet

motion A367 yrkande 7 i denna del (kd).

Ungdomar

Arbetslöshetens omfattning bland ungdomar beror till

stor del på konjunkturläget. Arbetslösheten ökar när

konjunkturen viker. Erfarenhetsmässigt blir

återhämtningen för ungdomar större vid en uppgång i

konjunkturen än för andra grupper arbetslösa. Under

hösten har det skett en ökning av arbetslösheten

bland ungdomarna. Ökningen är oroande även om den

inte varit så kraftig som många befarade.

Ett stort problem bland arbetslösa ungdomar är att

många inte har tillräcklig utbildning för de arbeten

som erbjuds. Stora grupper saknar gymnasiekompetens

och andra behöver kompletterande utbildningar. Till

detta kommer att många ungdomar saknar

arbetslivserfarenhet.

Enligt utskottets mening är det därför av yttersta

vikt att ungdomar utan förankring på arbetsmarknaden

får den utbildning som krävs i dagens och framtidens

arbetsliv.

I budgetpropositionen pekar regeringen på den

kritik som riktats mot ungdomsgarantin i

Statskontorets utredning "Särskilda

ungdomsåtgärder". Statskontoret föreslår i första

hand att ungdomsgarantin avvecklas och att ansvaret

flyttas från kommunerna till arbetsförmedlingarna. I

andra hand föreslås att ungdomsgarantin finns kvar

men i modifierad form. Statskontoret påtalar som en

allvarlig brist att ungdomarna som deltar i

programmet har för lite kontakt med

arbetsförmedlingen. Vidare framhålls att

redovisningen av kommunernas kostnader för

ungdomsgarantin är otillfredsställande. Regeringen

aviserar att den avser att ompröva behovet av både

ungdomsgarantin och kommunala ungdomsprogram under

nästa år. Intentionen är att programmen skall

avvecklas den 1 januari 2003. Frågan avgörs slutligt

mot bakgrund av innehållet i Gymnasiekommitténs

förslag. Denna kommitté är parlamentariskt

sammansatt och skall utreda och lämna förslag till

en framtida utformning av gymnasieskolans

studievägsutbud (dir. 2000:35). Enligt vad utskottet

erfarit har översynen av ungdomsprogrammen inletts

inom Regeringskansliet. Med tanke på ökningen av

ungdomsarbetslösheten bör enligt utskottets mening

försiktighet iakttas inför en eventuell förändring

av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för

ungdomsgrupperna.

Ett krav som framställs av Moderaterna är att

ungdomar bör erbjudas en lärlingsutbildning.

Utskottet kan notera att regeringen genom

tilläggsdirektiv har gett Gymnasiekommittén i

uppdrag att föreslå hur samverkan mellan skola och

arbetsliv kan utvecklas samt hur ett ökat inslag av

lärande i arbetslivet i gymnasieskolan bör utformas

(dir. 2001:8). Utredningen skall redovisa sitt

uppdrag i dess helhet senast december 2002.

Utskottet kan också notera att regeringen har

beslutat om försöksverksamhet benämnd Lärande i

arbete. Verksamheten regleras i förordningen

(2000:690) om försöksverksamhet med lärande i

arbete. Den trädde i kraft den 15 september 2000 och

gäller för utbildning som påbörjas före den 1 juli

2003.

Syftet med verksamheten är att vidga möjligheterna

till samverkan mellan gymnasieskolan och

arbetslivet. Den skall utgöra en alternativ väg för

att uppnå de mål som gäller för ett nationellt eller

specialutformat program och innebär att minst 30

veckor av en treårig gymnasieutbildning genomförs på

en arbetsplats. Elevens lärande inom denna

utbildning utgår från de arbetsuppgifter som

förekommer på arbetsplatsen. Både skolor med kommun

eller landsting som huvudman och fristående skolor

kan delta i försöksverksamheten. Antalet platser är

begränsat till 2 000. För varje deltagande elev ges

ett statsbidrag om 15 000 kr som främst är avsett

att användas som ekonomisk ersättning till

arbetsplatserna.

Det finns också möjlighet till olika former av

lärlingsutbildningar inom ramen för de

arbetsmarknadspolitiska programmen. Utskottet

återkommer till dessa under avsnittet

Arbetsmarknadsutbildning.

Utskott kan notera att AMS har avsatt drygt 3

miljoner kronor till Länsarbetsnämnden i Skåne för

två projekt. Det ena projektet riktar sig till

långtidsarbetslösa ungdomar. Projektet syftar till

att bryta den snabbt växande långtidsarbetslösheten

bland unga i Malmö genom att utveckla en speciellt

anpassad aktivitetsgaranti för ungdomar.

Enligt utskottets uppfattning finns det skäl att

avvakta resultaten av de utredningar och

försöksverksamheter som pågår. Utskottet, som alltså

inte vill föregripa resultatet av dessa, avstyrker

motionerna A208 (s), A308 (s), A356 (s), A389

yrkande 19 (fp) och Kr425 yrkande 5 (m) i den mån de

inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet har

anfört.

När det sedan gäller Moderaternas krav på att

reformera arbetslöshetsförsäkringen delar utskottet

inte denna uppfattning. Enligt utskottets mening är

den nuvarande utformningen av

arbetslöshetsförsäkringen väl avvägd och den innebär

att den enskilde får en möjlighet till omställning.

Det är viktigt att den sökande känner en ekonomisk

trygghet i den mycket utsatta situation som det

innebär att vara arbetslös. Med de nya reglerna

motverkas den s.k. rundgången och arbetslinjen

stärks. En person som inte längre omfattas av

arbetslöshetsförsäkringen men som står till

arbetsmarknadens förfogande kan få sin försörjning

inom ramen för aktivitetsgarantin. Med hänsyn till

det anförda avstyrker utskottet motion Kr425 yrkande

4 (m). Utskottet kommer att behandla ytterligare

motioner om arbetslöshetsförsäkringen nedan.

I fråga om Centerpartiets förslag om att personer

som i unga år har blivit förtidspensionerade skall

kunna komma tillbaka till arbetslivet vill utskottet

peka på den möjlighet som finns för personer som har

haft förtidspension att i minst ett år pröva på att

arbeta utan att förlora rätten till pension eller

sjukbidrag. Utskottet avstyrker motion K284 yrkande

7 (c).

Avslutningsvis vill utskottet beröra frågan om att

införa ett försök med ungdomsförmedlingar. Utskottet

kan konstatera att det tidigare på några håll har

funnits ungdomsförmedlingar. De har numera inlemmats

i den ordinarie arbetsförmedlingsverksamheten.

I dag organiserar länen arbetet med ungdomar på

olika sätt. På en del arbetsförmedlingar finns

ungdomsgrupper och ''''''''''''''''ungdomsförmedlare'''''''''''''''' som arbetar

enbart med målgruppen ungdomar i åldern 18-24 år.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion A202 (kd).

Invandrare - Riksdagens revisorers förslag

Utskottet vill inledningsvis beröra den fråga som

tas upp av Riksdagens revisorer om hur

prioriteringarna inom arbetsmarknadspolitiken bör

utformas. Revisorernas kritik grundar sig på det

förhållandet att den nuvarande beteckningen

utomnordiska medborgare är alltför brett och

omfattar en heterogen grupp.

Utskottet har förståelse för kritiken. Enligt

utskottets uppfattning är det alltför vanligt att

man utgår från en schabloniserad bild när man talar

om personer med utländsk bakgrund. Dessa personer

kan ha helt olika utbildningsbakgrund och

yrkeserfarenhet. En del kanske inte har några större

problem att komma in på arbetsmarknaden, andra kan

på grund av olika omständigheter ha mycket svårt att

få ett reguljärt arbete. Det behöver inte

nödvändigtvis bero på bristande kunskaper utan kan

ha sin grund i fördomar i det omgivande samhället.

Utskottet kan konstatera att begrepp som

invandrare, utomnordisk medborgare, personer med

utländsk bakgrund m.m. förekommer i den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten exempelvis i

regleringsbrev, återapporteringskrav, olika

författningar och statistik. Det kan också noteras

att man i vissa författningar använder begrepp av

detta slag med syftet att ge utrymme för de

arbetsmarknadspolitiska prioriteringarna.

I det fall att man behöver någon definition för

att kunna göra prioriteringar måste man finna

begrepp som är arbetsmarknadspolitiskt relevanta.

Enligt utskottets uppfattning kan det därför finnas

skäl att se över de begrepp som används i dag inom

arbetsmarknadspolitiken för de kategorier personer

som det är fråga om här. Ett begrepp som utomnordisk

medborgare omfattar inte en person som har förvärvat

svenskt medborgarskap men som kanske har minst lika

stora problem som en person utan svenskt

medborgarskap.

Utskottet utgår därför från att regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer noggrant

överväger vilka begrepp som är relevanta att använda

i detta sammanhang.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av

Revisorernas förslag i denna del ger regeringen till

känna vad utskottet anfört. Motion 2000/01:Ub40

yrkande 2 (m) avstyrks i den mån den inte

tillgodosetts genom det anförda.

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp

Folkpartiets förslag om förändrad statistik. Enligt

utskottets uppfattning bör statistiken utformas

efter de behov som finns exempelvis när det gäller

avrapporteringar och uppföljningar. Inom AMS bedrivs

ett omfattande undersöknings- och utvecklingsarbete.

Förutom vecko- och månadsstatistik skall underlag

för olika avrapporteringar tas fram. AMS genomför

också olika former av sökundersökningar där

arbetssökande och personer som tidigare varit

arbetslösa men fått arbete får svara på olika

frågor. Det sker en fortlöpande utveckling på AMS

inom detta område. Utskottet utgår från att AMS gör

de justeringar som är nödvändiga för att svara upp

till regeringens krav och prioriteringar. Utskottet,

som redan konstaterat att det kan finnas skäl att se

över olika begrepp, utgår från att AMS kommer att

anpassa statistiken efter de nya krav som kan komma.

Med hänsyn till det anförda finns det enligt

utskottets mening inte skäl att göra något

tillkännagivande i enlighet med vad som anförts i

motionerna A250 yrkandena 1-3 (fp) och 2000/01:Ub38

yrkandena 5 och 6 (fp). De bör därför avslås.

Kristdemokraterna pekar som nämnts på behovet av

att öka invandrarkvinnors sysselsättningsgrad medan

Vänsterpartiet efterlyser en utredning som skall

utarbeta ett handlingsprogram för detta ändamål.

Utskottet har ingen annan uppfattning när det gäller

behovet av att höja sysselsättningsgraden och känner

sympati för förslaget om ett handlingsprogram.

Enligt utskottets uppfattning bör man dock, innan

man överväger ett sådant handlingsprogram, analysera

de slutsatser som dragits i IFAU:s forskningsrapport

Vem ska hjälpa vem? En kritisk analys av

arbetsmarknadspolitiska insatser riktade till

kvinnor med invandrarbakgrund (2000:9). Som framgår

av titeln har en studie gjorts av invandrarkvinnors

erfarenheter av deltagande i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Enligt utskottets uppfattning är det

viktigt att regeringen följer utvecklingen för denna

grupp och vidtar de åtgärder kan anses befogade. Med

hänsyn till det anförda avstyrker utskottet

motionerna A317 yrkande 3 (v) och Sf399 yrkande 34

(kd).

När det sedan gäller gruppen invandrare i stort

vill utskottet hänvisa till IFAU:s forskningsrapport

Invandrare på 1990-talets arbetsmarknad (2001:7). I

rapporten redovisas en studie av hur

förvärvsinkomster och sysselsättning utvecklades för

invandrare och svenskfödda under 1990-talet. Av

rapporten framgår bl.a. att utrikes födda personer i

genomsnitt har lägre årsinkomst än en svenskfödd av

samma kön, i samma ålder och med motsvarande

utbildningsnivå. Det finns dock stora skillnader

inom gruppen utrikes födda. Personer från de

nordiska länderna hade 1998 i genomsnitt 90 % av

inkomsten hos jämförbara svenskfödda. För individer

från övriga västvärlden var denna siffra knappt 80

%, och bland invandrare från resten av världen var

den lägre än 50 %.

En förklaring till inkomstskillnaderna är

sysselsättningsgraden bland invandrare. Nordiska

invandrare som förvärvsarbetar har likartade löner

som infödda svenskar. Skillnaden i genomsnittlig

årsinkomst förklaras av att en lägre andel i gruppen

är sysselsatt. Detta är också den viktigaste faktorn

för andra grupper av utrikes födda. För personer

från länder utanför västvärlden spelar dock

löneskillnaderna en betydande roll. Heltidsarbetande

personer i denna grupp har i genomsnitt 12 % lägre

månadslön än jämförbara infödda svenskar.

En slutsats man kan dra av rapporten är att det är

väsentligt att sysselsättningsgraden hos

invandrargrupper höjs. En annan slutsats är att

invandrarnas problem när det gäller sysselsättning

skiljer sig mycket åt. Utskottet delar alltså

Vänsterpartiets uppfattning om att det är väsentligt

att sysselsättningsgraden bland invandrare ökar. För

att åstadkomma detta krävs olika former av åtgärder.

Utskottet kommer att beröra en del av dem i det

följande. Med hänsyn till frågans centrala betydelse

vill utskottet betona att det är mycket angeläget

att denna fråga följs upp och att insatser görs.

Detta är också något som regeringen själv betonat i

budgetpropositionen. Med hänsyn till det anförda

anser utskottet inte att något tillkännagivande är

påkallat i enlighet med vad som anförs i motion A317

yrkande 1 (v). Motionen avstyrks i den mån den inte

kan anses tillgodosedd genom det anförda.

Utskottet inleder med att ta upp frågan om

företagande. Folkpartiet efterlyser åtgärder för att

förbättra företagandet och på så sätt öka

sysselsättningen bland invandrare. Utskottet vill

erinra om att det har vidtagits en rad åtgärder för

att öka företagandet. Förutom de mer generella

insatserna har särskilda åtgärder satts in för att

stimulera invandrares företagande, bl.a. har

särskilda medel avsatts för ändamålet. Invandrare

tillhör också de grupper som kan få en förlängd

anvisningstid vid stöd till start av

näringsverksamhet. Utskottet avstyrker därför med

hänvisning till vad som anförts motionerna A389

yrkande 20 i denna del (fp) och Sf400 yrkande 5

(fp).

Som Centerpartiet framhåller i motionen Sf255 är

det viktigt att en nyanländ flykting så snart som

möjligt får en bra introduktion så att han eller hon

lättare kan integreras i det svenska samhället. - I

syfte att underlätta introduktionen för flyktingar

och andra invandrare har det träffats en

överenskommelse mellan AMS, Integrationsverket,

Skolverket och Svenska Kommunförbundet om att

samarbeta i dessa frågor. Samarbetet innebär bl.a.

att Migrationsverket, när en asylsökande fått

uppehållstillstånd, i samråd med Arbetsförmedlingen

skall göra en första bedömning av om personen i

fråga kan få arbete direkt. Denna bedömning skall

ske före kommunplaceringen. Redan under tiden då

prövning av frågan om uppehållstillstånd pågår blir

arbetsförmedlingen involverad i Migrationsverkets

kartläggning av utbildningsbakgrund och

arbetserfarenhet.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare som

skall göra en översyn av mottagande av och

introduktion för flyktingar. Översynen skall även

omfatta systemet för statlig ersättning till

kommunerna för flyktingmottagandet och i relevanta

delar mottagandet av asylsökande (dir. 2001:87).

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31

mars 2003.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet

motion Sf255 yrkande 10 (c) i den mån den inte kan

anses tillgodosedd genom vad utskottet anfört.

Ett vanligt problem för många invandrare är att de

trots akademisk examen inom yrken där det råder

arbetskraftsbrist inte får något arbete. Detta kan

bl.a. bero på att de behöver kompletterande

utbildning eller på att det kan vara svårt att

översätta deras betyg eller examina till svenska

förhållanden.

När det gäller behovet av kompletterande

utbildning kan utskottet konstatera att regeringen

för perioden 2001-2003 har avsatt 100 miljoner

kronor årligen för riktade insatser för att öka

sysselsättningen bland invandrare. Av dessa medel

får AMS under 2002 använda 70 miljoner för

kompletterande utbildning inom olika bristyrken för

personer med utländsk högskoleutbildning.

Utskottet vill också peka på att det för

budgetåret 2002 under anslaget 25:73 Särskilda

utgifter inom universitet och högskolor m.m. har

avsatts 10 miljoner kronor som skall användas till

kompletteringsutbildningar inom universitet och

högskola för invandrare med utländsk akademisk

utbildning. Regeringen har också gett Statens

skolverk i uppdrag att i samråd med Högskoleverket

och Svenska Kommunförbundet undersöka de praktiska

möjligheterna att ge högutbildade invandrare sfi i

högskolemiljö.

Frågor som rör validering av utländska betyg och

examina har nyligen varit föremål för utredning. Den

s.k. Valideringsutredningen har bl.a. haft i uppdrag

att organisera och leda tre pilotprojekt i syfte att

utveckla modeller och metoder för validering av

utländsk yrkeskompetens på bl.a. gymnasial nivå och

att lämna förslag hur dessa modeller och metoder

skall tillämpas.

I slutbetänkandet SOU 2001:78 Validering av vuxnas

kunskap och kompetens förslås bl.a. ett nationellt

system för validering av vuxnas kunskap och

kompetens. Förslaget bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Utskottet vill också erinra om att det inom

Högskoleverket finns en avdelning som har till

uppgift att bedöma högre utländsk utbildning.

För att hjälpa invandrare att öka sina möjligheter

på arbetsmarknaden krävs oftast undervisning i det

svenska språket och någon form av arbetspraktik. I

likhet med vad flera av motionärerna framhåller är

utskottet av den uppfattningen att det mest

verkningsfulla är att man kombinerar dessa

möjligheter. Utskottet vill erinra om att det redan

i dag finns vissa möjligheter att anordna

kombinerade insatser som innehåller

svenskundervisning och arbetspraktik. Av 30 §

förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska

program framgår att det finns viss möjlighet att

anordna svenskundervisning inom ramen för

arbetsmarknadsutbildning. Däremot får utbildningen

inte bestå av undervisning enligt förordningen

(1994:895) om svenskundervisning för invandrare

(sfi).

Riksdagens revisorer föreslår att det införs en

ökad möjlighet att inom ramen för

arbetsmarknadsutbildningen erbjuda utbildning i

svenska. Utskottet instämmer i detta. En sådan

förändring skulle kunna förbättra möjligheterna för

många invandrare att få ett reguljärt arbete. Det

skulle också bidra till att de

arbetsmarknadspolitiska programmen blev mer

flexibla. Enligt vad utskottet har erfarit pågår för

närvarande ett arbete inom Regeringskansliet om att

införa en möjlighet att anordna sfi inom ramen för

arbetsmarknadsutbildningen. Något tillkännagivande i

enlighet med revisorernas förslag kan därför inte

anses påkallat.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker

utskottet Riksdagens revisorers förslag yrkande 3

samt motionerna A284 (s), Ub39 yrkande 4 och 6 (kd),

Ub40 yrkande 3 (m), Sf399 yrkande 32 i denna del

(kd), N319 yrkande 6 (m), Sf333 yrkande 4 (m), N315

yrkande 10 (m), A389 yrkande 20 (fp) i denna del, i

den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad

utskottet anfört.

När det sedan gäller Kristdemokraternas

uppfattning att sfi inte bör vara ett krav för att

anses stå till arbetsmarknadens förfogande kan

utskottet konstatera att det finns vissa

arbetsförmedlingar som ställer upp ett sådant krav.

Enligt utskottets uppfattning bör man inte ställa

upp generella regler utan se till bakgrund och

förutsättningar i det enskilda fallet att komma ut

på arbetsmarknaden. Med hänsyn till det anförda

avstyrker utskottet motionerna Sf399 yrkande 32 i

denna del (kd) och Ub39 yrkande 5 (kd) i den mån de

inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet

anfört.

I flera motioner betonas det lokala ansvaret för

förmedlingsverksamheten. Utskottet vill med

anledning av dessa motioner betona att

utgångspunkten är det nationella uppdraget som

uttrycks genom målen i den statliga

arbetsmarknadspolitiken. I den praktiska

utformningen är dock decentralisering och lokal

anpassning av verksamheten ledstjärnor.

När det gäller de nu aktuella frågorna vill

utskottet hänvisa till den s.k. Storstadssatsningen.

Inom ramen för denna har lokala utvecklingsavtal

tecknats mellan staten och sju kommuner i

storstadsregionerna. Kommuner som omfattas av lokala

utvecklingsavtal kan träffa avtal med

länsarbetsnämnden och försäkringskassan om lokal

samverkan med utvecklingsprogram för arbetslösa i de

stadsdelar som de lokala utvecklingsavtalen avser.

Utskottet vill också peka på att riksdagen på

förslag av regeringen under större delen av 1990-

talet tilldelat AMV medel för tillfälliga

personalförstärkningar. För budgetåret 2002

beslutades att denna tilldelning, som sedan

budgetåret 2000 uppgått till 700 miljoner kronor,

skulle vara permanent. Under innevarande budgetår

skall 100 miljoner kronor av dessa medel användas i

storstadsregionerna för att stärka ställningen på

arbetsmarknaden för personer med utländsk bakgrund.

65 miljoner kronor skall användas på motsvarande

sätt i övriga delar av landet. Genom

arbetsmarknadsutskottets uppföljning av de

tillfälliga medlen för personalförstärkningar har

det framkommit att personalförstärkningen i

storstadsregionerna år 2001 haft följande

omfattning: I Stockholms län ca 90 tjänster,

Göteborg ca 80 tjänster och Malmö ca 60 tjänster.

Enligt uppföljningen har merparten av

resurstillskottet till Storstadsregionerna använts

till de arbetsförmedlingar som berörs av den s.k.

storstadssatsningen.

Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker

utskottet motionerna A226 yrkande 7 (c),

2000/01:Ub38 yrkande 7 (fp) och Sf334 yrkande 3 (m).

Frågor om arbetsförmedlares bemötande av

invandrare tas som framgått upp i motionerna A319

yrkande 2 (m) och Sf399 yrkande 36 (kd). Utskottet

kan konstatera att regeringen har uppmärksammat

denna fråga och uppdragit åt Arbetsmarknadsstyrelsen

(AMS) att vidta åtgärder för att motverka

diskriminering i arbetsförmedlingarnas verksamhet

(regeringsbeslut 2002-01-17, dnr N2002/558/A).

Genomförandet av uppdraget skall bl.a. i relevanta

delar samordnas med pågående aktiviteter inom ramen

för AMS utbildningssamarbete med Ombudsmannen mot

etnisk diskriminering (DO). Motionerna bör med

hänvisning till detta arbete avslås.

2. Arbetsmarknadspolitiska program

m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet en rad

motionsförslag som i huvudsak rör de

arbetsmarknadspolitiska programmen. Utskottet

avstyrker samtliga motioner. I samband med

behandlingen av programmet aktivitetsgarantin

föreslår utskottet ett tillkännagivande med

innebörden att bör det finnas ytterligare

insatser inom ramen för aktivitetsgarantin

som kan vidtas för att stödja och hjälpa

vissa grupper.

Jämför reservationerna 19 (m), 20 (kd), 21

(m), 22 (m), 23 (m, fp), 24 (m, kd), 25 (mp),

26 (m), 27 (kd), 28 (c, fp), 29 (kd), 30

(kd), 31 (mp), 32 (kd) och 33 (c).

Allmänna frågor

Inledning

Innan utskottet går in på behandlingen av de olika

motionsförslagen vill utskottet visa hur den

nuvarande programstrukturen ser ut. Som framgår av

nedanstående uppställning finns det för närvarande

nio arbetsmarknadspolitiska program som kan bestå

av olika insatser.

---------------------------------------------------

Arbetsmarknadspolitiska program

---------------------------------------------------

1. Arbetsmarknadsutbildning

---------------------------------------------------

2. Arbetspraktik

---------------------------------------------------

3. Stöd till start av näringsverksamhet

---------------------------------------------------

4. Aktivitetsgaranti

---------------------------------------------------

5. Ungdomsinsatser

---------------------------------------------------

Kommunala program för ungdomar

---------------------------------------------------

Ungdomsgaranti för ungdomar 20-24 år

---------------------------------------------------

Interpraktik

---------------------------------------------------

6. Förberedande insatser

---------------------------------------------------

Arbetslivsinriktad rehabilitering

---------------------------------------------------

Aktiviteter inom vägledning och platsförmedling

---------------------------------------------------

Datortek

---------------------------------------------------

Förberedande eller orienterande utbildningar

---------------------------------------------------

7. Projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning

---------------------------------------------------

8. Anställningsstöd

---------------------------------------------------

Allmänt anställningsstöd

---------------------------------------------------

Förstärkt anställningsstöd (2-årsinskrivna)

---------------------------------------------------

Särskilt anställningsstöd (personer över 57 år)

---------------------------------------------------

Förstärkt anställningsstöd (4-årsinskrivna)

---------------------------------------------------

9. Särskilda insatser för personer med

arbetshandikapp

---------------------------------------------------

Lönebidrag

---------------------------------------------------

Skyddat arbete hos Samhall

---------------------------------------------------

OSA (Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare)

---------------------------------------------------

SIUS (Särskilt introduktions- och

uppföljningsstöd)

---------------------------------------------------

Särskilt stöd vid start av näringsverksamhet

---------------------------------------------------

Stöd till personligt biträde

---------------------------------------------------

Stöd till hjälpmedel på arbetsplatsen

---------------------------------------------------

Det finns ytterligare former av

arbetsmarknadspolitiska insatser, exempelvis

flyttningsbidrag, stöd till utbildning av anställda

och medel för s.k. brytprojekt. En ny

arbetsmarknadspolitisk insats som infördes den 1

februari i år är det s.k. friårsförsöket.

Motioner

I flera motioner behandlas olika allmänna frågor som

rör arbetsmarknadspolitiska program och insatser.

I kommittémotion A367 påpekar Kristdemokraterna att

det finns ett 20-tal olika arbetsmarknadspolitiska

program, och att vart och ett av dessa har ett eget

regelverk. För att kunna frigöra resurser från

arbetsgivare, arbetssökande och arbetsförmedlingar

krävs att regelsystemen kring de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förenklas och att

antalet åtgärder minskas.

Kristdemokraterna anser att antalet programtyper

bör reduceras. Härigenom förenklas administrationen

och systemet blir mer anpassat till efterfrågan

bland arbetsgivarna. Det öppnar också möjligheter

att forma programtyperna efter varje persons

individuella förutsättningar. Kristdemokraterna

föreslår att man reducerar antalet programtyper till

tre: aktivitetsstöd, anställningsstöd och

projektstöd (yrk. 10).

Folkpartiet anser i kommittémotion A389 att lokala

projekt utifrån individens förutsättningar måste

uppmuntras och stödjas. Dessa behöver inte vara

begränsade till sådana som arbetsförmedlingen och

Lernia bedriver (yrk. 4).

I två motioner framförs krav på kollektivavtal som

förutsättning för arbetsmarknadspolitiska insatser.

Raimo Pärssinen och Per-Olof Svensson (s) anser i

motion A289 att man skall kräva av företag som vill

anställa med anställningsstöd att de tecknar

kollektivavtal med följande

arbetsmarknadsförsäkringar.

Ett liknande krav framställs i motion A296 av Hans

Stenberg och Susanne Eberstein (s).

Frågan om vilken myndighet eller organisation som

skall betala ut s.k. aktivitetsstöd behandlas i två

motioner.

Lars U Granberg (s) föreslår i motion A351 att de

fackliga organisationerna skall sköta administration

och utbetalning av ersättning till dem som deltar i

aktivitetsgarantin.

I motion A359 föreslår Jan Björkman och Christer

Skoog (s) att aktivitetsstöd skall betalas ut av

arbetslöshetskassorna i stället för av

försäkringskassorna.

Utskottets ställningstagande

De arbetsmarknadspolitiska programmen, som tidigare

benämndes åtgärder, har under de senaste tre åren

varit föremål för omfattande förändringar. Enligt

utskottets uppfattning har detta inneburit en klar

förbättring i förhållande till vad som gällde

tidigare. Regelverket har fått en bättre struktur

och de enskilda programmens inplacering i

programstrukturen framstår som logisk.

Utskottet kan till viss del ansluta sig till

Kristdemokraternas kritik att antalet program

fortfarande är stort. Det är viktigt att det

ständigt pågår en översyn av insatserna för att så

långt som möjligt förenkla dessa. Enligt utskottet

är det dock inget självändamål att minska antalet

program. Problemen på arbetsmarknaden är komplexa.

Programmen måste därför utformas så att de medger

flexibilitet och att de kan tillgodose de varierande

enskilda behov som kan finnas av stöd och insatser.

Huvudsaken är att insatserna utformas så att de på

det mest verkningsfulla sättet kan bidra till att

arbetslösa kan återvända till den reguljära

arbetsmarknaden. Den nuvarande programstrukturen

innebär att det finns ett brett spektrum av insatser

som väl kan tillgodose den enskildes behov. Genom

programmet Projekt med arbetsmarknadspolitisk

inriktning finns det också möjlighet att genomföra

insatser som inte kan anordnas inom ramen för de

övriga programmen.

Med hänvisning till det ovan anförda anser inte

utskottet att det finns skäl att göra något

tillkännagivande med anledning av vad som anförts i

motionerna A367 yrkande 10 (kd) och A389 yrkande 4

(fp). Motionerna avstyrks därför.

När det sedan gäller motionskraven på

kollektivavtal för att bevilja olika former av stöd

känner utskottet sympati för dessa. I nuvarande

reglering uppställs inte några krav på att

arbetsgivaren skall vara bunden av kollektivavtal

för att kunna beviljas anställningsstöd. Däremot

anges i 8 § förordningen (1997:1275) om

anställningsstöd att anställningsstöd skall lämnas

endast under förutsättning att det i anställningen

lämnas lön och andra anställningsförmåner enligt

kollektivavtal eller anställningsförmåner som är

likvärdiga med förmåner enligt kollektivavtal i

branschen. En motsvarande reglering finns i 8 §

förordningen (2000:630) om särskilda insatser för

personer med arbetshandikapp.

Ett av skälen till att det inte finns något

absolut krav på kollektivavtal är att vissa delar av

arbetsmarknaden skulle uteslutas. Som exempel kan

nämnas att kollektivavtal inte används inom delar av

IT-sektorn. Eftersom det är angeläget att kunna

utnyttja alla sektorer av arbetsmarknaden för att

bereda den enskilde en så effektiv lösning som

möjligt bör det inte införas ett uttryckligt krav på

kollektivavtal. Utskottet anser dock att det är

angeläget att personer som anställs med olika former

av anställningsstöd får ett fullgott

försäkringsskydd som motsvarar det som följer av

kollektivavtal. Enligt utskottets mening bör de ovan

beskrivna reglerna innebära en garanti för att så

blir fallet. Utskottet vill i detta sammanhang peka

på att det i 10 § Arbetsmarknadsstyrelsens allmänna

råd (AMSFS 2001:4) om tillämpningen av förordningen

(1997:1275) om anställningsstöd föreskrivs att

arbetsförmedlingen i samband med ett beslut om

anställningsstöd bör försäkra sig om att bidrag

endast utgår till seriös verksamhet. Förmedlingen

bör vidare inför ett bidragsbeslut övertyga sig om

att stödet kommer att användas på föreskrivet sätt.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker

utskottet motionerna A289 (s) och A296 (s).

Utskottet övergår nu till frågan om vilken

myndighet eller organisation som skall sköta

administrationen och utbetalningen av de s.k.

aktivitetsstöden. För närvarande sköts denna uppgift

av försäkringskassorna. Enligt utskottets mening

finns dock starka skäl att överföra uppgiften till

arbetslöshetskassorna. Enligt vad utskottet erfarit

pågår överväganden av detta slag inom

Regeringskansliet. Utskottet utgår från att ett

sådant förslag är att vänta, men finner inte skäl

att nu ta ställning till den närmare utformningen av

förslaget. Utskottet avstyrker motionerna A351 (s)

och A359 (s).

Arbetsmarknadsutbildning

Motioner

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A367 (yrk.

11) och Ub429 (yrk. 2) att det finns behov av

lärlingsutbildning som en arbetsmarknadspolitisk

åtgärd. Enligt partiet skall utbildningen ge den

enskilde en gedigen kompetens som leder till arbete,

antingen genom anställning eller genom att ett eget

företag startas. Lärlingsutbildningen bör ske i nära

samråd med det lokala näringslivet. Den skall vara

mycket individinriktad och kunna pågå under olika

lång tid.

I kommittémotion A389 slår Folkpartiet fast att

arbetsmarknadsutbildningen tidigare varit anpassad

efter gårdagens problem. En klar förbättring har

dock skett under senare år då man försökt anpassa

utbildningen efter den enskildes behov och kraven på

dagens arbetsmarknad. Enligt partiet bör

arbetsmarknadsutbildningen inriktas på en mindre

volym och en högre kvalitet. Partiet poängterar

vikten av att det finns andra anordnare utanför det

statliga Lernias verksamhetsområde och att den

enskilde får större inflytande över hur utbildningen

läggs upp (yrk. 14).

I motion A299 tar Marie Granlund och Britt-Marie

Lindkvist (s) upp problemen kring den målformulering

som gäller för arbetsmarknadsutbildningen. Det finns

enligt motionärerna en risk för att man undantar

personer som bedöms ha sämre chanser att hitta

arbete efter avslutad utbildning. Motionärerna

föreslår därför att AMS får i uppdrag att

kontinuerligt redovisa hur alla deltagare i

arbetsmarknadsutbildningen fördelas efter bl.a. kön,

födelseland, grundutbildning och funktionshinder.

Ann-Kristine Johansson och Helena Zakariasén (s)

anser i motion A321 att utbildningsinsatser är ett

sätt att överbrygga svackor i konjunkturen och

därmed undvika uppsägningar och permitteringar.

Enligt motionärerna bör det i större utsträckning än

i dag vara möjligt att ge stöd till små och

medelstora företag för utbildning i dessa

situationer. För att passa dessa företag bör den

spärr för stöd på högst 25 % för "företagsspecifik"

utbildning tas bort.

I motion A386 framför Ingegerd Saarinen (mp) ett

liknande förslag. Motionären föreslår att man inför

en form av företagsanpassat arbetsmarknadsstöd.

Förslaget tar sikte på företag där arbetstillfällena

varierar till följd av säsongsväxlingar. I stället

för att tvinga ut arbetstagare i arbetslöshet kunde

arbetsmarknadsmedel omdisponeras till utbildning i

de fall arbetsmarknadens parter är överens om saken.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning har

arbetsmarknadsutbildningen en viktig funktion för

att öka anställbarheten hos de arbetslösa. Genom

utbildningen ges den enskilde en ökad kompetens.

Arbetsmarknadsutbildningen är också ett mycket

viktigt medel för att underlätta omställning på

arbetsmarknaden och för att motverka s.k.

flaskhalsar. För att kunna fylla dessa viktiga

funktioner krävs att utbildningarna är av hög

kvalitet och att de i stor utsträckning är

yrkesinriktade.

Av AMS årsredovisning för 2001 framgår att under

detta år befann sig i genomsnitt 15 000 deltagare i

arbetsmarknadsutbildning varje månad. Det är en

minskning jämfört med året innan då antalet uppgick

till i genomsnitt 19 000 deltagare. Samtidigt har

antalet deltagare i förberedande utbildning ökat

något, från 12 000 till drygt 13 000 deltagare.

Enligt AMS kan förändringen härledas till att många

förberedande utbildningar upphandlats och

"specialdesignats" för personer som deltar i

aktivitetsgarantin.

Under sommaren 2000 presenterades en rapport av

Utredningen om arbetsmarknadsutbildningens

effektivitet och organisation. Förslagen i rapporten

En effektivare arbetsmarknadsutbildning (Ds 2000:38)

går bl.a. ut på att arbetsmarknadsutbildningen skall

vara specifikt yrkesinriktad, kortare i tid, mer

träffsäker för att möta behov hos företagen och mer

flexibel för att passa fler som är i behov av

utbildning.

I september 2000 gav regeringen genom ett särskilt

regeringsbeslut AMS i uppdrag att öka kvaliteten och

träffsäkerheten i arbetsmarknadsutbildningen i

enlighet med de förslag som lämnats i den nyssnämnda

utredningen.

AMS har den 24 oktober 2001 lämnat en slutrapport

där man redogör för hur uppdraget har genomförts.

I rapportens sammanfattning gör AMS följande

uttalanden.

"Efter ett års utvecklingsarbete kan följande

konstateras:

· Sammantaget har både kvalitet och träffsäkerhet

ökat. Det är dock en relativt liten ökning i

förhållande till det utvecklingsarbete som

initierats och det arbete som bedrivits. En

förklaring till att inte större

resultatförbättringar nåtts är sannolikt att

kvaliteten är relativt stabil i

arbetsmarknadsutbildningen och är svår att öka

ytterligare och att resultatutvecklingen vad

gäller placering i arbete sammanfallit med en

minskad arbetskraftsefterfrågan under 2001, mest

påtagligt efter sommaren.

·

· Utvecklingsarbetet har haft ett starkt fokus på

behovsanalysen. Länen förefaller ha ett bra grepp

om marknadens behov, men kopplingen till utbudet

av presumtiva deltagare behöver utvecklas

ytterligare.

·

· Upphandlingsverksamheten har förstärkts och

förbättrats genom resursförstärkningar inom

länen, fortbildningar och stödmaterial samt

kontinuerliga kontakter mellan länen och AMS.

·

· Samverkan mellan länen kring behovsanalys och

upphandling har intensifierats, men kan utvecklas

ytterligare.

·

1. Möjligheterna till uppföljning av

utbildningsinsatser har förbättrats ytterligare,

och en modernisering av den nationella

kvalitetsuppföljningen utökar möjligheterna att

studera bedömningar om utbildningens kvalitet.

2.

· Det fortsatta utvecklingsarbetet behöver

bedrivas med fokus på att tillförsäkra att

arbetsmarknadsutbildningen motverkar

flaskhalsar och bristyrken.

Arbetsmarknadsutbildningen har minskat i

omfattning och behöver öka för att

utbildningsformen inte skall bli så marginell

i omfattning att den saknar inflytande på

arbetsmarknaden. En viktig del i

rekryteringsarbetet är att öka inflödet i

arbetsmarknadsutbildning från förberedande

utbildning."

·

Rapporten utgör ett underlag i det fortsatta arbetet

inom Regeringskansliet avseende

arbetsmarknadsutbildningen. I det arbetet övervägs,

som tidigare påpekats, att i högre grad än i dag

låta arbetslösa med utländsk bakgrund läsa sfi inom

ramen för arbetsmarknadsutbildning.

Enligt utskottet är det viktigt att det ovan

beskrivna arbetet fortsätter så att

arbetsmarknadsutbildningen utvecklas på ett sådant

sätt att det ytterligare förstärker de enskildas

möjligheter att få ett reguljärt arbete. Man måste

även fortsättningsvis satsa på högkvalitativa

yrkesutbildningar inom bristyrken. De framtida

behoven på arbetsmarknaden ställer krav på en större

omfattning av arbetsmarknadsutbildningen.

Folkpartiet pekar på att det borde finnas andra

anordnare av arbetsmarknadsutbildning än Lernia.

Enligt vad utskottet har inhämtat har utvecklingen

under 1990-talet varit sådan att Lernias andel har

minskat samtidigt som andelen privata anordnare har

ökat. I början av 1990-talet hade Lernia ca 40 % av

samtliga deltagare i arbetsmarknadsutbildningen.

Motsvarande andel för privata anordnare var 15 %. I

slutet av 1990-talet hade Lernia ca 20 % av

deltagarna och de privata organisationerna över 50

%. Utvecklingen de senaste åren är att Lernias andel

fortsätter att krympa samtidigt som de privata

anordnarnas andel ökar.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet

att det inte finns skäl att göra några särskilda

uttalanden i denna fråga, utöver vad som redan

redovisats, med anledning av de synpunkter som förts

fram i motion A389 yrkande 14 (fp). Motionen

avstyrks.

I detta sammanhang vill utskottet beröra den

målkonflikt som tas upp i motion A299. Regeringen

har liksom tidigare år för 2002 satt upp som mål att

andelen som skall ha fått arbete inom 90 dagar efter

avslutad yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning

skall uppgå till minst 70 %. Målet uppnåddes inte

under 2001, då andelen i genomsnitt uppgick till 59

%. Utskottet har förståelse för de farhågor som förs

fram i motionen om att det finns en risk att man i

första hand försöker placera personer i sådana

utbildningar som ger snabbast resultat. Enligt

utskottet måste man väga dessa farhågor mot en hög

ambitionsnivå. Det uppställda målet innebär att det

ställs höga krav på att utbildningarna har hög

kvalitet och att de i första hand inriktas på de

områden där arbetslösa har lättast att få arbete.

Utskottet anser att det finns anledning att med

jämna mellanrum ompröva målet så att det inte får

oönskade effekter. Med det nuvarande målet finns det

t.ex. risk för att personer inte kommer i fråga för

arbetsmarknadsutbildning trots att de med hjälp av

denna skulle kunna få ett arbete på lite längre

sikt. Målet kan inverka menligt såväl på den

enskildes möjligheter till arbete som på

arbetsmarknadens funktionssätt.

När det sedan gäller kravet på att AMS

kontinuerligt skall redovisa hur

arbetsmarknadsutbildningen fördelas mellan olika

grupper vill utskottet hänvisa till att sådana

undersökningar görs i viss utsträckning. I sina

kvartalsrapporter till regeringen redovisar AMS

bl.a. fördelningen av utbildning efter kön.

Sammanfattningsvis anser utskottet att det inte

finns skäl att göra något tillkännagivande med

anledning av vad som framförts i motionen. Motion

A299 (s) bör därför avslås.

När det sedan gäller kravet på att införa en

lärlingsutbildning vill utskottet bl.a. hänvisa till

den pågående Gymnasieutredningen och den

försöksverksamhet om lärande i arbetslivet som

redogjorts för under avsnittet Särskilda grupper.

Utskottet vill också framhålla att 30 % av

arbetsmarknadsutbildningen sker genom praktik på

arbetsplatserna. Nästan samtliga län använder sig av

praktikinriktade utbildningsmetoder som exempelvis

lärlingsutbildning och annan företagsförlagd

utbildning. Utskottet avstyrker därför motionerna

A367 yrkande 11 (kd) och Ub429 yrkande 2 (kd).

Motionerna A321 och A386 har gemensamma

beröringspunkter. Förslagen går ut på att använda

sig av arbetsmarknadsmedel för utbildning så att

företag skall slippa säga upp eller permittera

arbetstagare på grund av arbetsbrist vid tillfälliga

nedgångar i verksamheten.

Enligt utskottets uppfattning måste, med hänsyn

till konkurrensneutraliteten, stor restriktivitet

gälla när det handlar om att med

arbetslöshetsförsäkringens eller de

arbetsmarknadspolitiska insatsernas hjälp jämna ut

tillfälliga nedgångar i företagens verksamhet. Som

påpekas i motion A321 finns det en sådan möjlighet

inom ramen för den arbetsmarknadspolitiska insatsen

Stöd till utbildning av anställda. Den regleras i

förordningen (2001:626) om stöd till utbildning av

anställda. Av förordningen framgår att stöd får

lämnas om utbildningen genomförs för att stärka

anställdas möjligheter. Om utbildningen är inriktad

i huvudsak på den verksamhet arbetsgivaren bedriver

eller avser att bedriva, s.k. företagsspecifik

utbildning, får stöd lämnas med högst 25 procent av

kostnaderna. I en av motionerna föreslås att denna

begränsning tas bort. Bestämmelsen är emellertid

utformad i enlighet med EU-direktivet om

företagsutbildning.

Med hänsyn till det anförda bör motionerna A321

(s) och A386 (mp) avslås.

Aktivitetsgarantin

Bakgrund

Med aktivitetsgarantin avses individuellt anpassade

arbetsmarknadspolitiska aktiviteter för den som är

eller riskerar att bli långtidsinskriven som

arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen.

Heltidsaktivitet inom ramen för aktivitetsgarantin

bör erbjudas inom 27 månader efter arbetslöshetens

inträde.

Den som anvisats aktivitetsgarantin deltar i

organiserade jobbsökaraktiviteter hos

arbetsförmedlingen, aktiviteter som anordnas i

samverkan mellan Arbetsmarknadsverket och andra

aktörer och i de övriga arbetsmarknadspolitiska

insatser som Arbetsmarknadsverket förfogar över.

Aktivitetsgarantin vänder sig till personer som är

20 år eller äldre, och som är eller riskerar att bli

långtidsinskrivna, dvs. personer som varit inskrivna

hos arbetsförmedlingen i minst 24 månader.

Den som deltar i aktivitetsgarantin får

aktivitetsstöd som motsvarar ersättningen från

arbetslöshetsförsäkringen. Om deltagarna erbjuds

anställning som delvis finansieras med

anställningsstöd får de lön från arbetsgivaren. För

arbetshandikappade kan det finnas möjligheter till

andra stödformer, t.ex. lönebidrag.

Motioner

Kristdemokraterna påpekar i kommittémotion A367 att

det, för att undvika långtidsarbetslöshet, är

nödvändigt att på ett tidigt stadium sätta in

relevanta åtgärder för att stödja den arbetslöse att

snabbt få rätt utbildning, praktik eller hjälp på

annat sätt. Det krävs enligt partiet en rad åtgärder

för att bryta långtidsarbetslöshet, såsom

individuella handlingsplaner, kompetenshöjning och

tydliga krav på arbetssökande m.m. (yrk. 4).

Kristdemokraterna påpekar också att det bland de

långtidsinskrivna finns många som inte är

"anställbara" på grund av språkproblem, handikapp,

sociala problem m.m. Partiet föreslår därför att det

för dessa grupper införs aktiviteter inom ramen för

s.k. övergångsarbetsmarknader. Detta bör kunna ske i

kommunal regi eller inom föreningar (yrk. 5).

Centerpartiet hävdar i partimotion A259 att många

äldre arbetslösa uppfattar aktivitetsgarantin som

kränkande och meningslös. Aktivitetsgarantin bör

därför tidsbegränsas till två år. Man bör i stället

införa en möjlighet för arbetslösa över 60 år att

erhålla anställning med lönebidrag (yrk. 5).

Enligt Folkpartiet är den enskildes inflytande över

verksamheten inom aktivitetsgarantin omdiskuterad.

Partiet föreslår därför i kommittémotion A389 att

programmet skall göras om från grunden (yrk. 15).

I partimotion Sf395 föreslås att friska

långtidsarbetslösa bör garanteras ett arbete. Den

uppgiften bör upphandlas från privata

bemanningsföretag. Även i övrigt bör privata aktörer

ges ett långt större utrymme på

arbetsförmedlingsområdet (yrk. 11 i denna del och

13).

I flera enskilda motioner framförs krav på olika

former av övergångsarbetsmarknader.

Barbro Feltzing (mp) föreslår i motion A258 att det

införs s.k. övergångsarbeten i form av s.k. gröna

jobb.

Christer Skoog (s) hävdar i motion A268 att det

finns behov av övergångsarbeten för arbetssökande

som inte bedöms kunna komma tillbaka till den

reguljära arbetsmarknaden.

Även Lilian Virgin (s) anser i motion A344 att det

bör införas övergångsarbeten. Hon föreslår att det

införs en försöksverksamhet på Gotland.

Christina Axelsson och Sylvia Lindgren (s) påpekar i

motion A214 att vissa deltagare i aktivitetsgarantin

inte får något arbete på den reguljära

arbetsmarknaden. Motionärerna föreslår därför att

det införs en form av förstärkt aktivitetsgaranti.

Ett liknande förslag framförs i motion A312 av

Lisbeth Staaf-Igelström och Lennart Axelsson (s). De

anser att det är viktigt att man tar tillvara den

äldre arbetskraftens erfarenheter och kunskaper. För

att kunna göra det föreslås att det bl.a. införs

någon form av förstärkt aktivitetsgaranti.

Enligt Agneta Lundberg och Göran Norlander (s) är

det viktigt att deltagandet i aktivitetsgarantin

inte upplevs som betungande. Därför anser de i

motion A293 att ersättningssystemet bör ses över med

målsättningen att den enskilde skall kompenseras för

de ökade kostnader som uppstår.

Ana Maria Narti (fp) efterfrågar i motion A353 en

undersökning angående bristen på samarbete mellan

arbetsförmedlingarna och invandrarnas organisationer

när det gäller aktivitetsgarantin.

Alf Eriksson och Ann-Kristine Johansson (s) anser i

motion A277 att reglerna bör utformas så att det är

möjligt att genomföra naturvårdsarbeten inom ramen

för arbetsmarknadspolitiska insatser.

Utskottets ställningstagande

När det gäller synen på långtidsarbetslöshet har

utskottet ingen annan uppfattning än den som

Kristdemokraterna redogör för i sin motion A367. För

att komma tillrätta med problemet krävs en rad

åtgärder och det är viktigt att man så tidigt som

möjligt identifierar de behov av stöd och insatser

som den enskilde har. I denna process har de

individuella handlingsplanerna stor betydelse. Med

en väl utformad handlingsplan som tillkommit i

samråd med den enskilde underlättas sökprocessen.

Förmedlaren och arbetssökanden kan lättare se vilka

åtgärder som behövs för att sökanden skall kunna få

ett arbete. Vid utarbetandet av planen kan det också

framkomma att utsikterna till arbete är dåliga, och

att den sökande därmed kanske kommer att vara

arbetslös under en längre period. Vad som är den

lämpligaste åtgärden måste bedömas från fall till

fall.

Det finns enligt utskottet starka skäl att betona

vikten av att prioritera grupper som riskerar att

bli långtidsarbetslösa eller långtidsinskrivna. Man

kan konstatera att bland de långtidsinskrivna är de

äldre överrepresenterade och andelen

arbetshandikappade är fortsatt hög. Utskottet kan i

sammanhanget notera att det i regleringsbrevet för

AMV:s verksamhet för 2002 finns ett mål som innebär

att antalet långtidsinskrivna skall uppgå till högst

42 000 i genomsnitt per månad.

Ett program som har stor betydelse för de

långtidsinskrivna är den ovan beskrivna

aktivitetsgarantin. Programmet infördes i syfte att

förbättra de långtidsinskrivnas möjligheter att

komma tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden.

Arbetslinjen stärktes samtidigt som rundgången

mellan åtgärder och öppen arbetslöshet motverkades.

Den påbörjades i augusti 2000 och har därefter ökat

snabbt i volym. Under 2001 deltog närmare 32 000

personer i olika program inom ramen för

aktivitetsgarantin. Under samma period har

4 900 personer fått ett arbete eller påbörjat en

reguljär utbildning. För äldre arbetslösa har det

inom ramen för aktivitetsgarantin införts ett s.k.

särskilt anställningsstöd. Det får lämnas vid

anställning av den som fyllt 57 år. Stödet får

lämnas under högst 24 månader.

Utskottet delar inte den åsikt som Folkpartiet för

fram om att aktivitetsgarantin bör reformeras.

Programmet har funnits i drygt ett och ett halvt år.

Det är för tidigt att dra slutsatsen att det bör

göras några större förändringar. Tvärtom anser

utskottet att programmets tillkomst har inneburit

att det numera finns ett verkningsfullt medel för

att hjälpa dem som befinner sig i den svåraste

situationen på arbetsmarknaden att komma tillbaka

till reguljärt arbete. Med de möjligheter till olika

insatser som finns inom programmet kan man

tillgodose de behov som den enskilde har. Genom

deltagande i programmet stärks den enskilde och blir

bättre rustad för framtiden. Utskottet vill också

erinra om att en viktig grundtanke med

aktivitetsgarantin är att den skall utformas i nära

samverkan med stat, kommuner, företag och

arbetsmarknadens parter. Avsikten är att man inom

ramen för aktivitetsgarantin också skall kunna

använda sig av bemanningsföretag. Utskottet anser

också att det är viktigt att samverkan sker med

föreningslivet; inte minst gäller detta olika

invandrarorganisationer där engagemang och stora

kunskaper kan tas till vara. Detta är enligt

utskottets uppfattning i första hand en fråga för de

lokala aktörerna.

Utskottet delar inte Centerpartiets uppfattning

att deltagande i programmet bör tidsbegränsas. Det

finns grupper av arbetslösa där det krävs mer

omfattande åtgärder för att de skall kunna komma

tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden. Att

sätta upp tidsgränser skulle kunna begränsa

möjligheterna att utarbeta relevanta program för

dessa arbetslösa. Däremot kan utskottet ha

förståelse för att vissa äldre arbetslösa efter en

längre tids arbetslöshet och deltagande i olika

program som inte leder vidare till arbete kan bli

negativt inställda. Detta måste mötas genom att

utveckla och förstärka aktivitetsgarantin.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet

motionerna A259 yrkande 5 (c), A353 (fp), A367

yrkande 4 (kd), A389 yrkande 15 (fp) och Sf395

yrkandena 11 i denna del och 13 (fp).

I flera motioner framförs förslag på att införa

s.k. övergångsarbeten eller en förstärkt

aktivitetsgaranti. Utskottet kan konstatera att det

inom en relativt snar framtid kommer att uppstå

arbetskraftsbrist. Inom många viktiga sektorer på

arbetsmarknaden kommer efterfrågan på arbetskraft

att bli större än utbudet. I denna situation kommer

alla arbetsföra att behövas. Aktivitetsgarantin

kommer utifrån detta perspektiv att spela en allt

viktigare roll för att inför framtiden stärka och

rusta personer som i dag har svårt att komma in på

den reguljära arbetsmarknaden.

Även i en situation med arbetskraftsbrist kan det

inte uteslutas att det fortfarande finns grupper som

står mycket långt utanför den reguljära

arbetsmarknaden, exempelvis vissa äldre arbetslösa

och personer som aldrig har fått något fotfäste på

arbetsmarknaden. Enligt utskottets mening bör det

finnas ytterligare insatser, inom ramen för

aktivitetsgarantin, som kan vidtas för att stödja

och hjälpa dessa grupper.

Vid utformningen av dessa insatser bör man ta

tillvara de erfarenheter som finns inom den

kommunala sektorn av bl.a. OTA och lokalt genomförda

sysselsättningsprojekt. Även OSA bör kunna tjäna som

förebild för dessa åtgärder. En annan lösning kan

vara meningsfulla sysselsättningar, t.ex. inom

miljö- och naturvård, som subventioneras genom någon

form av anställningsstöd.

Vad utskottet har anfört om ytterligare insatser

inom aktivitetsgarantin bör ges regeringen till

känna. Motionerna A214 (s), A258 (mp), A268 (s),

A277 (s), A312 (s), A344 (s) och A367 yrkande 5 (kd)

avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda

genom vad utskottet anfört.

Avslutningsvis behandlar utskottet förslaget om

att införa någon form av extra ersättning för dem

som deltar i aktivitetsgarantin. Utskottet vill

betona att arbete inom aktivitetsgarantin sker med

lön som ersättning. Utskottet har förståelse för

kravet att personer som inte har en anställning får

extra ersättning utöver aktivitetsstödet men anser

att det måste ställas mot andra kostnader för

arbetsmarknadspolitiken, något som får prövas i

kommande budgetprocess. Enligt utskottets

uppfattning är det angeläget att säkerställa

kvaliteten på de nuvarande insatserna, vilket skulle

öka möjligheterna för den enskilde att få arbete.

Utskottet är därför inte berett att nu tillstyrka de

krav som framställs i motion A293 (s). Den bör

därför avslås.

Stöd till start av näringsverksamhet

Bakgrund

Syftet med stöd till start av näringsverksamhet är

att ge företrädesvis arbetslösa, som inte kan få ett

arbete och som har förutsättningar för att starta

egen verksamhet, bidrag till försörjningen under

inledningsskedet av verksamheten. Stödet får lämnas

till den som är arbetslös eller riskerar att bli

arbetslös och är arbetssökande vid

arbetsförmedlingen från den dag han eller hon fyller

20 år. Stöd kan också ges till personer som inte är

arbetslösa om de är bosatta inom ett stödområde.

Stödet lämnas endast till den som bedöms ha goda

förutsättningar att driva företag och om

verksamheten bedöms få en tillfredsställande

lönsamhet och ge varaktig sysselsättning. Vidare får

stödet inte snedvrida konkurrensförutsättningarna

för annan verksamhet. Stöd lämnas normalt under

högst sex månader. Bara om det finns särskilda skäl

får stödet förlängas. Ersättningen lämnas i form av

aktivitetsstöd.

Motioner

Kristdemokraterna understryker i kommittémotion A367

den risk som Riksdagens revisorer påpekar, nämligen

att stödformen kan bidra till att ordinarie

arbetstillfällen trängs undan. När man beslutar om

denna stödinsats måste det stå helt klart att det

inte finns risk för att konkurrensen snedvrids (yrk.

15).

Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) anser i motion N365 att

man bör utreda effekterna av att även de som inte är

arbetslösa får stöd till start av näringsverksamhet

(yrk. 1). Om man skall fortsätta med denna stödform

måste den också ges till dem som inte är arbetslösa.

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågan om konkurrenssnedvridning kan

utskottet konstatera att det av 4 § förordningen

(2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten framgår att stöd till start av

näringsverksamhet inte får snedvrida

konkurrensförutsättningarna för en annan verksamhet.

I AMS allmänna råd för tillämpningen av förordningen

(2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program

hänvisas till denna bestämmelse.

Reglerna innebär således att man vid prövningen av

stödet skall ta hänsyn till risken för

konkurrenssnedvridning. Utskottet utgår från att

arbetsförmedlingen iakttar dessa regler när man tar

ställning till en ansökan om stöd. Med hänsyn till

det anförda avstyrker utskottet motion A367 yrkande

15 (kd).

Vad sedan gäller förslaget om att utreda

effekterna av att även ge dem som inte är arbetslösa

möjlighet att omfattas av programmet Stöd till start

av näringsverksamhet vill utskottet anföra följande:

Utgångspunkten för arbetsmarknadspolitiken är att

program eller insatser i första hand måste vända sig

till den som har förlorat sitt arbete och behöver

dessa samhälleliga insatser för att kunna återkomma

till den reguljära arbetsmarknaden eller på annat

sätt klara sin försörjning. De samhälleliga

resurserna är begränsade och bör därför i första

hand användas för dem som har svårast situation på

arbetsmarknaden. Ett alltför generöst system skulle

dessutom kunna leda till att stödformen ger

undanträngningseffekter. Utskottet vill påpeka att

stöd kan ges till personer som inte är arbetslösa,

om de är bosatta inom ett stödområde.

Utskottet avstyrker därför motion N365 yrkande 1

(mp).

Datortek

Bakgrund

Datortek är en förberedande insats som består av

träning i grundläggande datakunskaper som varvas med

en aktivitetsdel där inriktningen är

jobbsökaraktiviteter och projektarbetsmetodik.

Programmet syftar till att stärka den enskildes

möjligheter att få eller behålla ett arbete.

Motion

Kristdemokraterna anser i motion A367 (yrk. 14) att

Statskontoret bör få i uppdrag att göra en studie av

datorteksverksamheten för att skapa ett säkrare

underlag för den fortsatta verksamheten för

datorteken. Partiet anser också att alla arbetslösa

utan dataerfarenhet bör erbjudas en grundläggande

datautbildning som skall leda fram till ett s.k.

datakörkort.

Utskottets ställningstagande

När det gäller kravet på att alla arbetslösa bör

erbjudas en grundläggande datautbildning som skall

leda fram till ett datakörkort anser utskottet att

utgångspunkten måste vara individens behov. Mycket

talar för att det i de flesta fall är lämpligt med

en nivå som ett s.k. datakörkort innebär. Enligt

utskottets uppfattning bör det vara

arbetsförmedlaren som i dialog med den arbetssökande

fastställer lämpliga insatser.

Utskottet kan vad gäller frågan om en översyn

konstatera att en sådan har genomförts av

Statskontoret under 2001. Statskontorets uppdrag var

att följa upp effekterna av de förändringar av

datortek/aktivitetscenter som trädde i kraft den 1

januari 2000. Uppdraget har redovisats i rapporten

Datortek/aktivitetscentra - En uppföljning (2001:30)

som överlämnades till regeringen den 18 december

2001. I rapporten slår Statskontoret fast att

datorteksverksamheten håller en högre kvalitet i dag

än för några år sedan. Deltagarnas inställning till

åtgärden har förbättrats. Antalet

datortek/aktivitetscenter har minskat med 10 % sedan

föregående år. Enligt Statskontoret bör åtgärden

huvudsakligen användas för vad som kan betecknas som

kärnverksamhet, dvs. arbetslösa som inte alls eller

i mycket liten omfattning använt sig av eller kommit

i kontakt med den nya informationstekniken i

tidigare verksamhet och som har behov av datortekens

andra aktiviteter. Statskontoret anser inte att

datortek skall konkurrera med marknaden om

målgrupper som ligger utanför statens eller

kommunens åtaganden. Enligt Statskontorets

uppfattning finns det skäl att pröva om hela eller

delar av datorteksverksamheten kan upphandlas.

Enligt vad utskottet har erfarit bereds denna

rapport för närvarande inom Regeringskansliet.

Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker

utskottet motion A367 yrkande 14 (kd).

Friår

Bakgrund

Under tiden den 1 februari 2002 - december 2004 har

det införts en försöksverksamhet med s.k. friår.

Syftet med friåret är att den som har en anställning

skall kunna ta ledigt från denna för personlig

utveckling eller kompetensutveckling. Under

ledigheten skall en arbetslös person inskriven på

Arbetsförmedlingen anställas av arbetsgivaren.

I försöksverksamheten ingår 12 kommuner: Botkyrka,

Gällivare, Göteborg, Hultsfred, Hällefors,

Katrineholm, Landskrona, Lund, Piteå, Strömsund,

Västerås och Åmål.

För att friåret skall kunna anvisas den som vill

vara ledig skall det finnas en överenskommelse

mellan arbetstagaren och arbetsgivaren om

ledigheten. Arbetstagaren skall ha varit anställd

hos arbetsgivaren under de senaste två åren och ha

sin huvudsakliga arbetsplats i någon av de tolv

kommunerna. Arbetsgivaren skall i samråd med

arbetsförmedlingen anställa en person som är

arbetslös och anmäld på arbetsförmedlingen som

vikarie för den friårsledige eller för annan

arbetstagare som vikarierar för den ledige. Den som

anställs skall ha minst samma sysselsättningsgrad

som den friårsledige.

Anvisningen skall gälla under minst tre månader.

Längsta anvisningstid är tolv månader. Under friåret

har den friårsledige 85 % av den ersättning som han

eller hon skulle ha haft vid arbetslöshet.

Friårsförsöket regleras i förordningen (2001:1300)

om friåret.

Motion

I motion A322 anser Tuve Skånberg och Holger

Gustafsson (båda kd) att man bör utreda möjligheten

att införa ett sabbatsår.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att man med friårsförsöket

infört en sådan arbetsmarknadspolitisk insats som

förordas i motionen A322 (kd). Motionen kan därmed

anses tillgodosedd. Något tillkännagivande kan inte

anses påkallat, varför motionen avstyrks.

Diverse frågor

Motioner

I kommittémotion Kr227 hävdar Moderaterna att dagens

arbetsmarknadspolitik utgör ett hinder för

utvecklingen eftersom den inte i tillräckligt hög

grad tar hänsyn till kulturskaparnas särskilda

villkor. Moderaterna föreslår att man omfördelar

resurser från arbetsmarknadsåtgärderna till

konstnärsgrupperna, t.ex. genom att införa en s.k.

tredje anställningsform (yrk. 1). Enligt Moderaterna

innebär de nuvarande reglerna att det är svårt för

kulturarbetare att få del av arbetsmarknadsstöd

(yrk. 13).

Folkpartiet anser i kommittémotion Kr419 att man bör

överflytta en del av de medel som går till AMS och

arbetslöshetskassorna till kulturfonder (yrk. 30).

Kristdemokraterna anser i kommittémotion MJ340 (yrk.

4) att det bör tillsättas en utredning som skall se

över trädgårdsnäringens arbetskraftsbehov.

I motion MJ341 anser Gunnel Wallin (c) att AMV bör

beakta det arbetskraftsbehov som råder inom

jordbruksnäringen (yrk. 7).

I motion A300 föreslår Birgitta Sellén och Åke

Sandström (c) att det skall vara möjligt för

"hemvändare" att få flyttningsbidrag.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis kommer utskottet att behandla de

motioner som rör trädgårds- och jordbruksnäringens

arbetskraftsbehov.

Utskottet kan konstatera att det har skett vissa

förändringar när det gäller möjligheten att anställa

arbetskraft från andra länder. Från och med februari

2001 har länsarbetsnämnderna möjlighet att bevilja

arbetstillstånd för säsongsanställd arbetskraft med

högst tre månader under tiden den 1 april till den 1

november, dvs. under en period av sju månader.

Dessförinnan kunde sådana tillstånd beviljas under

tiden den 15 maj till den 15 oktober.

Enligt vad utskottet erfarit finns det en

informell grupp som diskuterar olika frågor som rör

näringen, däribland arbetskraftsbehovet. Gruppen

består av företrädare för AMS, Migrationsverket,

Trädgårdsnäringens riksförbund, Grönsaksodlarnas

riksförbund, Skogs- och lantarbetsgivarförbundet och

LO.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte

finns skäl att föreslå några tillkännagivanden i

enlighet med vad som anförts i motionerna MJ340

yrkande 4 (kd) och MJ341 yrkande 7 (c). Motionerna

bör därför avslås i den mån de inte kan anses

tillgodosedda genom vad utskottet anfört.

Utskottet övergår nu till att behandla de motioner

som tar upp kulturarbetares villkor. Utskottet är

medvetet om kulturarbetarnas särskilda förhållanden.

I likhet med andra arbetslösa har kulturarbetarna

möjlighet att delta i olika arbetsmarknadspolitiska

program. Inom ramen för dessa program anordnas

sådana insatser som är utformade efter deras behov.

Det finns också särskilda kulturarbetsförmedlingar.

Sådana finns i fem län: Stockholms, Skåne, Västra

Götalands, Örebro och Västerbottens län. Dessa

förmedlingar har ett regionalt ansvar för flera län

och har koppling till regionala kulturarbetsnämnder.

AMS har i syfte att få en mer sammanhållen

organisation över hela landet tillsatt en utredare

som skall se över organisationen. Översynen skall ge

underlag för förändringar av förmedlingarnas

styrning, ledning och organisation. Den ska också

redovisa hur samarbetet och gränsdragningen till

annan förmedlingsverksamhet skall organiseras.

När det gäller arbetslöshetsförsäkringen vill

utskottet erinra om att hänsyn tas till

kulturarbetarnas särskilda situation. Utskottet vill

också erinra om att det vid AMS finns en särskild

kulturarbetsdelegation som är ett rådgivande organ

till generaldirektören för AMS. Utskottet vill också

påpeka att det sedan några år tillbaka finns en

verksamhet som benämns Teateralliansen. Syftet med

verksamheten är att bereda skådespelare anställning

så att de under perioder då de inte har något

engagemang har försörjning i form av lön.

Utskottet är inte heller berett att ställa sig

bakom förslagen om att föra över en del medel från

AMS till kultursektorn. Enligt utskottet är det dock

angeläget att det finns resurser inom ramen för den

ordinarie arbetsmarknadspolitiken för att stärka

kulturarbetarnas ställning på arbetsmarknaden.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna Kr227 yrkandena 1 och 13 (m)

samt Kr419 yrkande 30 (fp).

Avslutningsvis behandlar utskottet förslaget om

flyttningsbidrag för "hemvändare". Utskottet vill i

denna del anföra följande:

Utskottet vill inledningsvis betona att det är

viktigt att det finns instrument som stimulerar

geografisk rörlighet. Härigenom underlättas

matchningen på arbetsmarknaden. Enligt nuvarande

regler finns det möjlighet att få s.k.

flyttningsbidrag. Bidraget ges till den som är eller

riskerar att bli arbetslös. Det innebär att den

arbetslöse bl.a. kan få ekonomiskt stöd för att

pendla. Hösten 2001 föreslog regeringen i

proposition 2001/02:4 En politik för tillväxt och

livskraft en försöksverksamhet med utökat

pendlingsbidrag. Riksdagen ställde sig bakom

förslaget (bet. 2001/02:AU1, rskr. 2001/02:115). I

propositionen aviserades att det skulle tillsättas

en utredning med uppdrag att göra en översyn av de

rörlighetsstimulerande medlen inom näringspolitiken.

Enligt vad utskottet har erfarit håller man inom

Regeringskansliet på att utarbeta direktiv till

denna utredning.

Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet

avstyrker utskottet motion A300 (c).

3. Arbetsförmedlingsverksamhet m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet frågor om

arbetsförmedlingsverksamhet m.m. Samtliga

motioner avstyrks.

Jämför reservationerna 34 (m, kd, c, fp), 35

(c, fp), 36 (c, fp) och 37 (m).

Motioner

Moderaterna föreslår i kommittémotion A384 att det

införs en individuell och effektiv arbetsförmedling.

Förmedlingen skall vara kostnadsfri för den som är

arbetslös. Andra aktörer än staten som kan förmedla

arbeten bättre eller lika bra som staten skall ges

möjlighet att i fri konkurrens göra detta. Lokala

arbetsförmedlingar kan avknoppas från AMS.

Rekryteringsföretagen kan hjälpa nya grupper av

arbetssökande. Specialistförmedlingar kan växa fram.

Bemanningsföretagen kan vidga sina verksamhetsfält.

Man bör också pröva att ersätta arbetsförmedlingen

efter uppnådda resultat (yrk. 3).

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A367 att

det är angeläget att stora ansträngningar görs för

att få ut mer svårförmedlade personer i det

reguljära arbetslivet. För detta krävs att alla

arbetssökande efter maximalt 100 dagar får en tydlig

individuell handlingsplan. Alla som är inskrivna vid

förmedlingarna måste ha en tät kontakt med en

förmedlare. Försöken med bemanningsföretag måste

utvecklas. På det sättet avlastas den statliga

arbetsförmedlingen. AMS bör också medverka till att

utveckla den privata arbetsförmedlingsverksamheten.

Det är angeläget att det utvecklas belöningssystem

inom arbetsförmedlingarna (yrk. 3).

I partimotion A259 föreslår Centerpartiet att de

regionala och lokala delarna av AMV tilldelas ett

utökat ansvar med tillhörande resurser. Fördelningen

inom AMV bör utgå från dels antalet arbetslösa, dels

den genomsnittliga längden av sökandenas tid i

arbetslöshet, dels ett antal individuella faktorer,

exempelvis utbildningsnivå. Fördelningen skall

tillhöra huvuduppgiften för chefsmyndigheten inom

AMV. Chefsmyndigheten skall däremot inte göra sig

till tolk för vilka arbetssätt som bäst lämpar sig i

olika delar av landet (yrk. 2).

Centerpartiet föreslår i kommittémotion Ub552 ett

initiativ som innebär att regeringen skall stödja

utvecklandet av arbetslivscenter där

högskolestuderande får tillgång till företagsnätverk

och arbetslivsrådgivning under studietiden (yrk. 7).

Enligt Folkpartiet är platsförmedlingens viktigaste

uppgift den s.k. matchningen. Partiet föreslår i

kommittémotion A389 en reformering av

platsförmedlingsverksamheten som syftar till att

stärka den arbetslöse och den enskilde

platsförmedlarens roll i arbetssökningsprocessen.

Arbetsförmedlingen måste få konkurrens från andra

aktörer, t.ex. privata arbetsförmedlingar,

branschvisa arbetsförmedlingar, privata

utbildningsföretag och bemanningsföretag. Den

statliga arbetsförmedlingens roll i det nya

informationssamhället måste ses över så att den

passar ett modernt flexibelt informationssamhälle

(yrk. 9).

I partimotion Sf395 föreslår Folkpartiet att man i

högre grad än vad som görs i dag använder sig av

privata arbetsförmedlingar och bemanningsföretag

inom arbetsförmedlingsområdet (yrk. 11 i denna del).

Christina Husmark Pehrsson och Ewa Thalén Finné (m)

anser i motion A313 att man skall avveckla dagens

arbetsförmedling och utveckla fler och fristående

arbetsförmedlingar.

I motion A387 efterlyser Laila Bäck (s) ett

förtydligande från regeringen om vilka rättigheter

och skyldigheter som den lokala

arbetsförmedlingsnämnden har så att det lokala

inflytandet tas tillvara på ett bättre sätt.

Tre motioner tar sikte på olika problem som kan

uppstå när en person söker arbete i ett annat

nordiskt land.

I motion A282 påpekar Marie Engström (v) vikten av

att underlätta för medborgare i Sverige och Norge

att kunna arbeta i det andra landet. Enligt

motionären finns det fortfarande olika hinder som

bl.a. rör frågor inom skatte-, tull- och

socialförsäkringsområdet. Hon föreslår därför att

det utarbetas konkreta förslag som motverkar dessa

hinder. Vidare föreslås att det upprättas ett s.k.

Norgekontor i Värmland där information från olika

myndigheter samlas.

Även Torgny Danielsson m.fl. (s) framhåller i motion

A380 att det kan uppstå en rad problem för den

enskilde när han eller hon väljer att arbeta i ett

annat land. De pekar på att det har byggts upp en

arbetsförmedlingsverksamhet, AF Inre Skandinavia,

som ligger i "Morokulien" på gränsen mellan Sverige

och Norge. I Sverige betraktas AF Inre Skandinavia

som en lokal resurs som skall finansieras av

länsarbetsnämnden i Värmland. I Norge betraktas den

som en nationell angelägenhet. Motionärerna föreslår

därför att denna arbetsförmedling skall ges status

som en nationell resurs.

Ewa Thalén Finné m.fl. (m) framhåller i motion A390

(yrk. 3 och 4) att det övergripande syftet med

Öresundsregionen är att skapa en stark och

funktionell region med hög tillväxt och stor

beredskap att konkurrera med andra europeiska

regioner. För att lyckas med det krävs att den

svenska och danska delen av regionhalvorna i allt

högre grad integreras. Avgörande för en integration

är att lagar och regler inom alla områden blir enkla

och tydliga. På arbetsmarknaden bör man få enkla och

lätthanterliga regler så att föräldraledighet,

pensionssystem, semesterregler m.m. är anpassade

till en gemensam arbetsmarknad. Motionärerna pekar

bl.a. på att utformningen av

arbetslöshetsförsäkringen och

arbetsförmedlingssystemen utgör hinder för den fria

rörligheten mellan länderna.

Utskottets ställningstagande

Utgångspunkten är att arbetsmarknadspolitiken har en

viktig roll inom den ekonomiska politiken. De olika

regionerna är beroende av varandra och av den

nationella ekonomiska tillväxten. Den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten måste dock

utformas så att man även beaktar lokala

förutsättningar, vilket återspeglas i AMV:s

organisation.

I utskottets budgetbetänkande hösten 2001

konstaterades att arbetsmarknadspolitiken de senaste

fem åren lagts om mot en tydligare tillväxtfrämjande

inriktning. Samtidigt har insatserna för dem som har

svårast att få ett arbete stärkts. De

arbetsmarknadspolitiska insatserna måste inriktas på

kärnuppgifterna, exempelvis matchning.

Förutsättningarna för tillväxt och sysselsättning

ser olika ut i olika delar av landet. Människors

utbildning och kompetens, utbud och efterfrågan på

arbete, närhet till infrastruktur och marknader,

tillgång till riskkapital och social service,

företagsstrukturer och traditioner av företagande är

sådant som kan skilja väsentligt mellan olika

regioner. En viktig utgångspunkt för att kunna ta

till vara dessa skillnader på ett strategiskt sätt

är att politiken kan anpassas till lokala och

regionala förhållanden. Politiken måste också

stimulera samverkan och samarbete mellan olika

sektorer och aktörer för att de åtgärder som

genomförs skall vara så välinriktade och effektiva

som möjligt.

Utskottet konstaterar att det är angeläget att det

finns en regional organisation som både säkerställer

den nationella politiken och har möjlighet att göra

prioriteringar utifrån lokala och regionala

förutsättningar.

Enligt utskottets mening har den nuvarande

organisationen förutsättningar att uppfylla de krav

som angivits ovan.

Utskottet delar Kristdemokraternas syn på behovet

av individuella handlingsplaner. Enligt utskottets

uppfattning bidrar handlingsplanerna till att

förbättra sökprocessen och underlättar därmed för

den arbetssökande att få arbete. För att

handlingsplanen skall vara effektiv måste den utgå

från individens behov och upprättas i samråd mellan

arbetsförmedlare och arbetssökande. Av 6 §

förordningen (2000:628) om den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten framgår att det

finns ett krav på att länsarbetsnämnden i samråd med

den arbetssökande skall upprätta en individuell

handlingsplan inom tre månader från det att den

enskilde anmäler sig som arbetssökande hos den

offentliga arbetsförmedlingen.

Från flera partier framförs krav på fler privata

specialförmedlingar och belöningssystem. Utskottet

har vid ett flertal tillfällen prövat liknande

yrkanden. Senast utskottet behandlade frågan var i

budgetbetänkandet 2000/01:AU1 i vilket hänvisades

till betänkandet 1999/2000:AU7. I sistnämnda

betänkande anförde utskottet bl.a. följande:

Utskottet kan konstatera att lagstiftningen medger

privata specialförmedlingar. Tillkomsten av sådana

förmedlingar måste därmed vara avhängig av om

marknaden efterfrågar sådana tjänster och om det

finns någon som är beredd att utföra tjänsterna.

Av de motioner där förslag förs fram om

belöningssystem för framgångsrika

arbetsförmedlingar respektive arbetsförmedlare

framgår inte på något sätt hur sådana system är

tänkta att fungera. Utskottet kan för sin del se en

rad problem kring sådana belöningssystem. Hur kan

man undvika att förmedlingar/förmedlare endast

väljer ut de förmedlingsuppdrag som är lätta att

klara av? Är inte riskerna överhängande att

svårplacerad arbetskraft får stå utan eller får

sämre service från förmedlingens sida? Hur skulle

man kunna väga in den lokala

arbetsmarknadssituationen i ett sådant

belöningssystem? Det är några exempel på frågor som

måste ställas.

Med hänvisning till vad som anförts förordar

utskottet att riksdagen avslår motionerna.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna

fråga.

I flera motioner framhålls att man i större

utsträckning bör använda sig av bemanningsföretag.

Utskottet vill påpeka att bemanningsföretag redan i

dag används inom förmedlingsverksamheten. Enligt

utskottets uppfattning kan bemanningsföretagen ha en

kompletterande funktion inom denna verksamhet. Det

bör dock i första hand vara myndigheterna inom AMV

som skall avgöra i vilken omfattning dessa företag

bör anlitas inom deras verksamhet. Utskottet vill i

detta sammanhang erinra om den arbetsgrupp som

tillsatts inom Regeringskansliet för att se över

olika frågor som rör bemanningsföretagens

verksamhet. Utskottet återkommer till denna fråga

under avsnittet Arbetslöshetsförsäkring.

Folkpartiet framför krav på att det görs en

översyn i syfte att förändra arbetsförmedlingens

organisation så att den passar ett modernt flexibelt

informationssamhälle. Enligt utskottets mening pågår

redan en stark utveckling i denna riktning. AMS har

de senaste åren genomfört en rad åtgärder i syfte

att utnyttja den nya IT-tekniken. Som exempel kan

nämnas den s.k. Platsbanken. Det är en

Internettjänst för lediga arbeten. I Platsbanken kan

arbetsgivare annonsera sina tjänster och

arbetssökande kan hitta alla arbeten som anmälts

till förmedlingen. Tjänsten hade ca 550 000 besökare

varje månad under våren 2002. Ett annat exempel är

det s.k. AMS infocenter. Till infocentret kan

allmänheten ringa och få allmän information om

arbetsförmedlingens service och Internettjänster,

arbetslöshetsförsäkringen, arbetsmarknaden samt

yrken och studier.

Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker

utskottet motionerna A313 (m), A367 yrkande 3 (kd),

A384 yrkande 3 (m), A389 yrkande 9 (fp) och Sf395

yrkande 11 i denna del (fp).

När det sedan gäller Centerpartiets krav på stöd

till utvecklande av s.k. arbetslivscenter vill

utskottet påpeka att det inom ramen för AMV:s

verksamhet finns utrymme att starta sådana projekt.

Ett exempel är en s.k. kundarbetsplats vid Högskolan

i Gävle som har till syfte att förbättra

möjligheterna för högskolans studenter att hitta

arbete i Gävle och Gävleborg. I detta projekt ingår

bl.a. arbetsförmedlingen i Gävle.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion Ub552 yrkande 7 (c).

Utskottet övergår nu till Centerpartiets förslag

om en ny resursfördelningsmodell. Utskottet kan

konstatera att ett liknande yrkande behandlades i

budgetbetänkandet 2001/02:AU1, där det lämnas en

redogörelse för den fördelningsmodell som används

inom AMV. Fördelningen av resurserna till respektive

län sker efter en fördelningsnyckel som AMS centralt

upprättat. Varje enskild länsarbetsnämnd har sedan

en egen fördelningsnyckel som anpassats till de

lokala förhållandena. I utskottets ställningstagande

framhölls att det är angeläget att AMS fortlöpande

omprövar de resursfördelningsmodeller som tillämpas

inom verket. Det åligger verket att fördela anslagna

medel på ett sådant sätt att de riktlinjer och mål

för arbetsmarknadspolitiken som ställs upp av

riksdagen och regeringen beaktas. Utskottets

slutsats blev att frågan om fördelningsmodellens

operativa utformning inte bör avgöras av riksdagen

utan enligt nuvarande decentraliserade modell. De

behandlade motionerna avstyrktes.

Utskottet har ingen annan uppfattning i dag.

Motion A259 yrkande 2 bör därför avslås.

När det sedan gäller det krav på förtydligande av

de lokala arbetsmarknadsnämndernas rättigheter och

skyldigheter som framställs i motion A387 kan

utskottet konstatera att motionärens förslag är

generella och allmänt hållna. Utskottet vill peka på

att dessa nämnders verksamhet regleras i

förordningen (2001:623) med instruktion för

Arbetsmarknadsverket. Av 36 § i förordningen framgår

att arbetsmarknadsnämnden är ett samarbetsorgan med

uppgift att medverka till att den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten inom ramen för

den statliga arbetsmarknadspolitiken utformas

utifrån lokala förutsättningar och behov. I 38 § i

samma förordning föreskrivs att

arbetsmarknadsnämnden särskilt skall

· medverka till att målen för den nationella

arbetsmarknadspolitiken uppnås,

·

· medverka till att finna former och skapa utrymme

för aktivitetsgarantin,

·

· ansvara för kvaliteten i ungdomsinsatserna,

·

· skapa samsyn mellan olika aktörer för att främja

att varje individs arbetsförmåga tas till vara så

att det blir möjligt för den enskilde att

försörja sig genom eget arbete och

·

· mobilisera det lokala arbetsmarknadsutbudet.

·

Enligt utskottets uppfattning finns det mot bakgrund

av det som anförts ovan inte skäl att föreslå något

tillkännagivande i enlighet med förslaget i

motionen. Motion A387 (s) bör därför avslås.

Avslutningsvis vill utskottet beröra de motioner

som rör den nordiska arbetsmarknaden. Motionerna tar

sikte på förhållandena mellan Sverige och Danmark

respektive Sverige och Norge. Utskottet kan

konstatera att det finns en rad problem som uppstår

när någon väljer att arbeta eller bo i ett annat

nordiskt land. Enligt utskottets uppfattning är det

angeläget att så långt som möjligt ta bort de hinder

mot ökat utbyte av arbetskraft som dessa problem

innebär.

Utskottet kan notera att det har inletts dialoger

mellan de berörda länderna om hur man skall lösa

dessa problem.

När det gäller förhållandet Sverige-Danmark finns

det en arbetsgrupp bestående av företrädare för de

båda ländernas regeringskanslier som diskuterar

dessa frågor.

När det sedan gäller förhållandet Sverige-Norge

pågår kontakter mellan de båda länderna bl.a. på

ministernivå. Utskottet anser att det är viktigt att

gränshindren elimineras och att resurser byggs upp

för samordnad information. Inom Regeringskansliet

övervägs också att ta initiativ till att inrätta ett

informationskontor vid gränsen mellan Sverige och

Norge där medborgarna skall kunna få hjälp med olika

frågor som kan uppstå när man väljer att arbeta i

ett annat land. Utskottet utgår från att man inom

detta arbete beaktar de erfarenheter som finns från

bl.a. AF Inre Skandinavia.

Med hänvisning till det ovan anförda anser

utskottet inte att det är nödvändigt att föreslå

något tillkännagivande med anledning av vad som

anförts i motionerna A282 (s), A380 (s) och A390

yrkandena 3 och 4 (m). Motionerna bör därför avslås.

4. Arbetslöshetsförsäkring

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet motioner

som rör arbetslöshetsförsäkringen, däribland

frågan om att införa en allmän och

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,

kvalificeringsregler och företagares

ersättningsrätt. Utskottet behandlar också

motioner som tar upp frågor om

bemanningsföretag. Samtliga motioner

avstyrks.

Jämför reservationerna 38 (m, kd, c, fp), 39

(m, kd, c, fp), 40 (v), 41 (kd), 42 (kd, c),

43 (m, kd, c, fp), 44 (mp) och 45 (m, kd).

Allmänna frågor

Bakgrund

Arbetslöshetsförsäkringen omfattar både arbetstagare

och företagare och regleras i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring (ALF). Den består av en

grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring.

För att vara berättigad till ersättning från

inkomstbortfallsförsäkringen skall den arbetslöse ha

varit medlem i en arbetslöshetskassa i minst tolv

månader (medlemsvillkor). Vidare krävs att den

arbetslöse under en bestämd period utfört en viss

mängd förvärvsarbete (arbetsvillkor) och att han

eller hon bl.a. är aktivt arbetssökande

(grundvillkor).

Arbetslösa som uppfyller arbets- och

grundvillkoren men inte medlemsvillkoret har rätt

till ersättning från grundförsäkringen. Sådan

ersättning kan även lämnas till den som i stället

för arbetsvillkoret uppfyller ett s.k.

studerandevillkor.

Arbetslöshetsersättning utges under längst 300

ersättningsdagar oavsett den arbetslöses ålder. En

ersättningsperiod kan dock bli förlängd med högst

300 dagar utan att den arbetssökande behöver

uppfylla ett nytt arbetsvillkor. Under de första 100

ersättningsdagarna har den arbetssökande rätt att

begränsa sitt arbetssökande till lämpliga arbeten

inom sitt yrke och till närområdet. Ersättningen

från arbetslöshetsförsäkringen lämnas i form av

dagpenning, dvs. ett per dag beräknat belopp. När

det gäller inkomstbortfallsförsäkringen lämnas

dagpenning med 80 % av den försäkrades tidigare

dagsförtjänst, dock lägst 270 kr. De första 100

dagarna i en ersättningsperiod lämnas s.k. förhöjd

dagpenning. Den högsta dagpenningen är då 680 kr per

dag. Därefter är den högsta dagpenningen 580 kr per

dag. För arbetslösa som endast har grundförsäkring

lämnas ett s.k. grundbelopp med 270 kr per dag.

Ändringarna som genomfördes hösten 2000 var en

fortsättning på det förändringsarbete som hade

påbörjats samma vår när riksdagen antog regeringens

proposition Förnyad arbetsmarknadspolitik för

delaktighet och tillväxt (prop. 1999/2000:98) och

som bl.a. ledde till att det arbetsmarknadspolitiska

programmet aktivitetsgaranti infördes i hela landet

fr.o.m. den 1 augusti 2000.

Utskottet har, som tidigare påpekats, även i

samband med behandlingen av budgetpropositionen

2001/02:1 hösten 2001 tagit ställning till ett antal

motioner som rör arbetslöshetsförsäkringen och dess

finansiering. Det kan noteras att det i detta

sammanhang behandlades krav från Kristdemokraterna,

Centerpartiet och Folkpartiet om att införa en

allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Utskottet kommer i det följande att behandla de

kvarvarande motionerna från den allmänna

motionstiden som tar upp frågor rörande

arbetslöshetsförsäkringen.

Motioner

Moderaterna föreslår i kommittémotion A219 att det

införs en allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring som innebär att ersättning

endast skall kunna lämnas under en ersättningsperiod

om 300 dagar. Det skall inte vara möjligt att

kvalificera sig till en ny ersättningsperiod på

något annat sätt än genom reguljärt arbete. För att

åstadkomma ett bättre försäkringsmässigt samband

föreslås en utökad egenfinansiering (yrk. 6).

I kommittémotion A251 föreslår Kristdemokraterna att

regeringen bör utreda alternativa organisations- och

tillsynsmodeller samt konsekvenserna av att förändra

relationerna mellan de fackliga organisationerna och

arbetslöshetskassorna (yrk. 8).

Utskottets ställningstagande

Arbetslöshetsförsäkringens uppgift är att ersätta

den enskilde för inkomstförlust vid arbetslöshet

under en omställningsperiod fram till ett nytt

arbete. Det samhälleliga stödet till

arbetslöshetsförsäkringen syftar bl.a. till att

stärka arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken. Med

det förstås att den arbetslöse så fort som möjligt

skall kunna övergå i reguljärt arbete.

Arbetslöshetsförsäkringen har alltid varit avsedd

att vara en omställningsförsäkring. Den får inte bli

en permanent försörjningsinrättning, varken på

heltid eller som kontinuerlig inkomstutfyllnad under

längre perioder. Den skall inte heller användas för

att subventionera olika branscher, eftersom det kan

leda till att det uppstår oacceptabla snedvridningar

i konkurrensförhållandena mellan företag.

Försäkringen bör inte heller användas för att

finansiera verksamheter, som i och för sig kan

framstå som angelägna, men som samhället i övrigt

inte prioriterar att finansiera.

De förändringar som genomfördes hösten 2000

innebär att försäkringens grundstruktur bibehållits

samtidigt som arbetslinjen har stärkts. Kravet på

att aktivt söka lämpligt arbete har också

förtydligats. Arbetslöshetsförsäkringen har blivit

rättvisare samtidigt som legitimiteten stärkts.

Förändringarna har också inneburit att den s.k.

rundgången mellan åtgärder och öppen arbetslöshet

har motverkats då det inte längre är möjligt att

kvalificera sig för nya ersättningsperioder genom

deltagande i arbetsmarknadspolitiska program eller

insatser. I stället skall de som är eller riskerar

att bli långtidsarbetslösa få erbjudande om en

heltidsaktivitet inom ramen för aktivitetsgarantin.

Härigenom riktas stora insatser mot den enskilde för

att få honom eller henne tillbaka till reguljärt

arbete.

En kritik som riktas mot nuvarande system är att

det administreras av arbetslöshetskassor som har

nära anknytning till olika intresseorganisationer,

vilket enligt kritikerna bl.a. lett till att många

personer kommit att stå utanför

arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet ansluter sig

inte till denna kritik. Enligt utskottets mening har

sambandet mellan arbetslöshetskassorna och de

fackliga organisationerna inneburit ett starkt

fackligt engagemang i utvecklingen av

arbetslöshetsförsäkringen. De fackliga

organisationernas inflytande över

arbetslöshetskassorna har inneburit att nödvändiga

strukturomvandlingar inom arbetsmarknaden har

underlättats. Rationaliseringar har kunnat

accepteras eftersom den ekonomiska tryggheten för

arbetstagarna har varit säkrad. Bildandet av ALFA-

kassan har också lett till att de grupper som valt

att stå utanför de fackligt anknutna

arbetslöshetskassorna getts en möjlighet att

omfattas av inkomstbortfallsförsäkringen. Med denna

möjlighet kan arbetslöshetsförsäkringen numera anses

vara en allmän försäkring. Enligt utskottets

bedömning finns det därför inget skäl att ändra den

nuvarande administrationen och omforma försäkringen

till ett rent statligt system.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om ett av

Justitieombudsmannen den 7 december 2000 fattat

beslut (JO 780-2000). Enligt beslutet finns det inte

något lagstöd för ett överlämnande från

arbetslöshetskassorna till fackförbunden av

beslutsfattande i och handläggning av ärenden

rörande arbetslöshetsförsäkring eller av ärenden

rörande medlemskap i kassorna. I den mån

överlämnanden har skett har det enligt JO stått i

strid med regeringsformen 11 kap. 6 §. AMS har

påbörjat ett arbete med att se över vilka

arbetslöshetskassor som behöver förändra sin

verksamhet med anledning av JO:s beslut.

Med hänsyn till det anförda finns det enligt

utskottet ingen anledning att initiera någon

utredning om konsekvenserna av att bryta kopplingen

mellan de fackliga organisationerna och

arbetslöshetskassorna.

När det sedan gäller frågan om en översyn av

tillsynsverksamheten kan utskottet konstatera att

ett sådant arbete har genomförts av en

tjänstemannagrupp inom Näringsdepartementet. Gruppen

har redovisat sitt arbete i departementspromemorian

Tillsynen över arbetslöshetsförsäkringen (Ds.

2001:75). I promemorian föreslås att tillsynen över

alla delar av arbetslöshetsförsäkringen hålls samman

hos en från berörda parter fristående myndighet. En

proposition kommer att överlämnas till riksdagen de

närmaste dagarna.

Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker

utskottet förslaget som framförs i motion A219

yrkande 6 (m). Utskottet föreslår också att motion

A251 yrkande 8 (kd) avslås.

Inträdesvillkor m.m.

Bakgrund

Som framgår av den inledande redogörelsen måste den

arbetslöse uppfylla vissa villkor för att ha rätt

till arbetslöshetsersättning. För att erhålla

ersättning från inkomstbortfallsförsäkringen krävs

att den arbetslöse uppfyller ett medlemsvillkor och

ett arbetsvillkor.

För att erhålla medlemskap i en arbetslöshetskassa

krävs att sökanden under en sammanhängande period av

fem veckor under minst fyra veckor har

förvärvsarbetat i minst 17 timmar per vecka och

fortfarande arbetar i minst denna omfattning.

Arbetsvillkoret innebär att den enskilde skall ha

utfört en viss mängd förvärvsarbete. Enligt

huvudregeln krävs att den arbetslöse under en ramtid

av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens

inträde skall ha förvärvsarbetat under minst sex

månader. Endast månad då förvärvsarbete har utförts

under minst 70 timmar får räknas in. Det finns också

ett alternativt arbetsvillkor som innebär att

sökanden skall ha förvärvsarbetat i minst 450 timmar

under en sammanhängande tid av sex kalendermånader

och utfört arbetet under minst 45 timmar under var

och en av dessa månader inom ramtiden på tolv

månader. Som kvalificerande förvärvsarbete räknas

även anställning med lönebidrag, skyddat arbete hos

offentliga arbetsgivare, anställning inom Samhall AB

och anställningar som arbetsgivaren finansierat med

anställningsstöd. Stödformen särskilt

anställningsstöd räknas däremot inte som

kvalificerande förvärvsarbete.

Utöver dessa villkor måste den arbetslöse även

uppfylla vissa grundvillkor. Det innebär att

sökanden bl.a. måste vara aktivt arbetssökande, vara

beredd att anta lämpligt arbete och att medverka

till att en individuell handlingsplan upprättas.

Motioner

Vänsterpartiet hävdar i partimotion A314 att det kan

vara svårt för deltidsarbetande och för dem som har

olika tillfälliga anställningar att uppfylla kraven

för att bli medlem i en arbetslöshetskassa och

arbetsvillkoret. Eftersom det är kvinnor som har

högst andel av både deltidsanställningar och

tillfälliga anställningar anser partiet att det är

tveksamt om reglerna för arbetslöshetsersättning är

könsneutrala. Vänsterpartiet föreslår därför att

regeringen får i uppdrag att närmare kartlägga

effekterna av villkoren för att bli berättigad till

arbetslöshetsersättning (yrk. 6).

Samma synpunkter framför Vänsterpartiet i

partimotion A317 (yrk. 2) med det tillägget att man

även bör se över utformningen av

arbetslöshetsförsäkringen och dess konsekvenser för

invandrare.

Kristdemokraterna förordar i kommittémotion A251

(yrk. 3) en annan utformning av arbetsvillkoret.

Dagens kvalifikationskrav för grundbeloppet bör

ändras. Rätten till ersättning skall utgå från att

man skall arbeta ett antal timmar under en ramtid av

ett år. Enligt partiet bör man också överväga

lämpligheten av att ha olika kvalifikationsvillkor

för grundbeloppet och för den inkomstrelaterade

ersättningen. Partiet föreslår också att

medlemsvillkoret tas bort, som en följd av förslaget

om införande av en obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring.

I motion A221 föreslår Lars Björkman och Jeppe

Johnsson (m) att reglerna i

arbetslöshetsförsäkringen skärps. Om en arbetslös

tackar nej till ett säsongsarbete, utan att ha

medicinska skäl för detta, skall han eller hon

stängas av.

Bengt Silfverstrand (s) hänvisar i motion A275 till

att det tidigare fanns en bestämmelse som innebar

att ett kassakort skulle ha inkommit till

vederbörande arbetslöshetskassa inom åtta veckor

efter det att kassakortets sista dag ifyllts för att

ersättning skulle utbetalas. Denna regel slopades i

början av 1990-talet. Eftersom det numera inte finns

någon begränsningsregel förekommer det att en del

kassakort skickas in till arbetslöshetskassan långt

efter arbetslöshetsperiodens utgång. Motionären

föreslår därför att den tidigare åttaveckorsregeln

återinförs.

I motion A285 hävdar Carina Ohlsson och Monica Green

(s) att deltidsarbetslösa i vissa fall kan förlora

sin ersättningsrätt om de tar ett arbete med högre

sysselsättningsgrad.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning bör rätten till

arbetslöshetsersättning bygga på en fast förankring

på arbetsmarknaden. För att en sökande skall anses

ha en fast förankring måste det krävas att han eller

hon har förvärvsarbetat reguljärt i en viss

omfattning. Vilken omfattning det skall vara är en

svår avvägning. Ett för lågt krav innebär att även

personer med en svag förankring på arbetsmarknaden

skulle ha rätt till ersättning. Ett för högt krav

skulle utesluta stora arbetstagargrupper från

försäkringsskydd. Det skulle även kunna försvåra för

deltidsarbetande och grupper med oregelbundna och

tidsbegränsade anställningar.

Utskottet anser att dagens arbetsvillkor bygger på

en godtagbar avvägning. Det innebär rimliga krav på

sökandens anknytning till arbetsmarknaden. Enligt

utskottets uppfattning förhåller det sig på samma

sätt när det gäller kravet på förvärvsarbete som den

enskilde måste uppfylla för att kunna bli medlem i

en arbetslöshetskassa.

Utskottet har dock förståelse för de invändningar

som framförs i några motioner om att vissa grupper

kan ha problem med att kvalificera till

arbetslöshetsersättning, exempelvis invandrare,

deltidsarbetslösa och personer med tidsbegränsade

anställningar. Enligt utskottets uppfattning är det

angeläget att man i första hand gör ansträngningar

för att bereda dessa personer heltidsarbete.

Utskottet kan konstatera att det under senare år har

vidtagits åtgärder för att förbättra dessa gruppers

möjligheter att få reguljära heltidsarbeten.

När det gäller deltidsarbetslösa har AMS under

2001 haft i uppdrag att kartlägga vilka arbetsgivare

som har en stor andel deltidsarbetare och som inte

erbjuder önskad arbetstid. I AMS uppdrag låg också

att ha överläggningar med dessa arbetsgivare i syfte

att förmå dem att organisera sitt arbete på ett

annat sätt. Kartläggningen, som redovisades i en

rapport till regeringen i augusti 2001, visar att

den största andelen deltidsarbetslösa återfinns inom

områdena vård, omsorg och handel och att kvinnor i

betydligt högre grad än män är deltidsarbetslösa. Av

rapporten framgår också att insatserna inriktats på

att fullfölja det arbete som påbörjats med parterna

inom vård- och omsorgssektorn. Samtidigt har ett

arbete inletts inom handeln samt inom hotell- och

restaurangbranschen. AMS har infört en intygsrutin

som innebär att arbetsgivaren till

arbetsförmedlingen får uppge vilket arbetsutbud som

kan erbjudas den deltidsarbetslöse. Villkoren för

arbetsmarknadsutbildningen inom vård och omsorg har

skärpts. Arbetsmarknadsutbildning skall endast

beviljas under förutsättning att den förenas med

garantier från arbetsgivaren som resulterar i

anställning med arbetstider som motsvarar sökandens

önskemål.

I regleringsbrevet för 2002 har regeringen

uppdragit åt AMS att fortsätta med de insatser som

påbörjades förra året för att minska antalet

deltidsarbetslösa.

Regeringen har också gett Arbetsmiljöverket (AV) i

uppdrag att bilda en styrgrupp för frågor om

deltidsarbetslöshet. Styrgruppen, som leds av

generaldirektören för AV, består av företrädare för

Arbetslivsinstitutet, AMS, Jämställdhetsombudsmannen

(JämO) och Svenska EFS-rådet. Styrgruppen skall

också utse en referensgrupp med företrädare för

arbetsmarknadens parter. Styrgruppens uppgift skall

vara att påverka de omständigheter som

hindrar dem som arbetar deltid och som vill

arbeta mer att få önskad arbetstid. Arbetet skall

vara gränsöverskridande, vilket innebär att

respektive myndighets område skall utnyttjas.

För genomförandet av uppdraget disponerar AV

100 miljoner kronor per år under 2002"2004.

Utskottet kan notera att de åtgärder som hittills

har vidtagits för att minska deltidsarbetslösheten har

gett effekt.

Regeringen har gett Arbetslivsinstitutet i

uppdrag att se över den arbetsrättsliga

lagstiftningen (regeringsbeslut 2000-07-13, N2000/2486

ARM). Syftet med uppdraget skall vara att se över

den arbetsrättsliga lagstiftningen så att den

uppfyller kraven på trygghet och inflytande för de

anställda inom ramen för en flexibel och effektiv

arbetsmarknad. Principer för arbetsrättens framtida

utveckling skall belysas. Utvecklingstendenser på

arbetsmarknaden genom avtal på olika nivåer och i

olika branscher skall beaktas. Översynen skall

omfatta ett antal frågor. Bland annat skall man

studera de tidsbegränsade anställningarna.

Utvecklingen av dessa anställningar skall

kartläggas. Konsekvenserna av utvecklingen skall

belysas. Vidare skall en bedömning göras om det är

möjligt att minska skillnaderna i

anställningstrygghet och anställningsvillkor mellan

tillsvidareanställningar och tidsbegränsade

anställningar för att anställningsskyddslagen skall

uppfylla kraven på trygghet och förutsägbarhet för

de anställda samt vilka effekter detta skulle kunna

få för företagens utveckling.

När det slutligen gäller invandrares arbetsmarknad

vill utskottet hänvisa till de åtgärder som

redovisas ovan under avsnittet Särskilda grupper.

Enligt utskottets uppfattning utgör de pågående

insatserna ett viktigt led i arbetet med att ge ovan

berörda grupper möjlighet att få arbete i den

omfattning som svarar mot deras arbetsutbud. Med

hänsyn till det ovan anförda anser utskottet att det

inte finns skäl att i nuläget göra några uttalanden

med anledning av motionerna A251 yrkande 3 (kd),

A314 yrkande 6 (v) och A317 yrkande 2 (v).

Motionerna bör därför avslås.

Frågan om verkan av att en deltidsarbetslös tar

ett arbete med högre sysselsättningsgrad som tas upp

i motion A285 rör tillämpningen av

arbetslöshetsförsäkringen. Problemet har tidigare

behandlats av utskottet i betänkande 2000/01:AU5

Ändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. Utskottet

konstaterade då att AMS är av den uppfattningen att

ersättning skall lämnas, men att det finns exempel

på kassor som är av motsatt uppfattning. Enligt

utskottet visade bl.a. det här exemplet på att det

finns behov av en kontinuerlig uppföljning av

reglernas tillämpning. Utskottet vill dock betona

att man i varje enskilt fall måste beakta de

särskilda omständigheter som kan finnas.

Utskottet har ingen annan uppfattning i dag. Som

redan påpekats kommer regeringen att förelägga

riksdagen ett förslag till förändrad

tillsynsverksamhet bl.a. i syfte att skapa en mer

enhetlig tillämpning. Med hänsyn till det anförda

avstyrker utskottet motion A285 (s).

Den fråga som tas upp i motion A221 rör

grundvillkorens utformning. Utskottet kan konstatera

att det i dag redan finns ett krav på att sökanden

skall anta ett lämpligt arbete. Om sökanden är

arbetslös och har arbetslöshetsersättning kan

dagpenningen sättas ned om han eller hon avvisat ett

erbjudande om lämpligt arbete. Vilka principer som

skall gälla vid bedömningen av vad som är att anse

som lämpligt arbete regleras i 11 § ALF. AMS får

också efter bemyndigande av regeringen meddela

föreskrifter om lämpligt arbete. Sådana föreskrifter

har meddelats (se AMSFS 2000:10). Av 11 § ALF

framgår att man vid bedömningen av vad som är

lämpligt arbete skall ta skälig hänsyn till den

sökandes förutsättningar för arbetet samt andra

personliga förhållanden. Vidare framgår att

bedömningen av vad som kan anses vara tillgängligt

och lämpligt arbete för den enskilde skall göras med

beaktande av läget på hela arbetsmarknaden och med

hänsyn till vad som rimligen kan begäras av den

sökande. Utskottet vill också erinra om att sökanden

under de första 100 ersättningsdagarna i en

ersättningsperiod får begränsa sig till att söka

lämpliga arbeten inom sitt yrke och närområde.

Enligt utskottet är de ovan beskrivna reglerna väl

avvägda och tillåter en bedömning i varje enskilt

fall efter vissa riktlinjer. Utskottet är därför

inte berett att föreslå något tillkännagivande på

sätt som begärts i motion A221 (m). Motionen bör

därför avslås.

Det krav som framställs i motion A275 om att

införa någon form av preskriptionsregel har tagits

upp av en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet.

Gruppens resultat har redovisats i

departementspromemorian Kontrakt för arbete (Ds

1999:58). I promemorian föreslogs en reglering i ALF

med innebörden att ersättning förverkas om den inte

lyfts inom en på visst sätt bestämd tvåårsperiod.

Promemorian har inte lett till något förslag från

regeringen. AMS har i budgetunderlaget till

regeringen för budgetåren 2003-2005 uttalat sig för

att införa sådana regler och då hänvisat bl.a. till

förslaget i promemorian. Budgetförslaget övervägs

för närvarande inom Regeringskansliet. Utskottet som

inte vill föregripa detta arbete är därför inte

berett att föreslå något tillkännagivande i enlighet

med vad som anförs i motion A275 (s). Den bör därför

avslås.

Överhoppningsbar tid m.m.

Motioner

Flera motioner berör frågor om överhoppningsbar tid.

I två av dessa behandlas de problem som kan uppstå

när en person uppbär s.k. vårdbidrag eller är

förtroendevald.

Sonia Karlsson och Conny Öhman (s) anser i motion

A263 att tid i samband med vård av svårt sjukt barn

då föräldern uppbär vårdbidrag bör vara

överhoppningsbar.

Laila Bäck och Helena Zakariasén (s) pekar i motion

A320 på att förtroendeuppdrag inte räknas som

överhoppningsbar tid. Det finns en risk för att en

arbetslös som tar på sig ett uppdrag som

förtroendevald kan stå utan arbetslöshetsersättning

om vederbörande inte blir omvald efter

mandatperiodens slut.

De andra motionerna som behandlas i detta avsnitt

tar upp frågor kring studerandes ersättningsrätt,

däribland möjligheten att räkna studier som

överhoppningsbar tid.

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A251 att

studier skall betraktas som överhoppningsbar tid i

proportion till omfattningen av tiden. Studier skall

inte behöva vara avslutade för att man skall vara

berättigad till arbetslöshetsersättning (yrk. 4).

I kommittémotion Ub552 anser Centerpartiet att 16 §

ALF skall ändras så att studenter som annars

uppfyller kraven för arbetslöshetsersättning också

skall ha rätt till sådan under ferier (yrk. 2).

Karin Jeppson m.fl. (s) anser i motion A363 att man

bör anpassa regelverket vad gäller studieuppehåll.

Den situation som avses är när den arbetslöse

avslutat sina studier och söker

arbetslöshetsersättning och därefter börjar studera

igen. Om han eller hon vill återuppta studierna

krävs ett studieuppehåll på minst 45 dagar för att

sökanden skall vara ersättningsberättigad.

Jan Björkman m.fl. (s) föreslår i motion A364 en

översyn av arbetslöshetsförsäkringens regler om

sökandens försäkran att inte återuppta studier.

Utskottets ställningstagande

När man skall bestämma ramtiden under vilken det

s.k. arbetsvillkoret skall vara uppfyllt finns det

viss tid som inte räknas in. Detta benämns

överhoppningsbar tid och regleras i 16 och 17 §§ i

ALF. Exempel på sådan tid är styrkt sjukdom,

heltidsutbildning som sökanden avslutat efter fyllda

25 år, tid med föräldrapenning, totalförsvarsplikt

och deltagande i arbetsmarknadspolitiska program.

Det betyder att arbete som ligger längre tillbaka än

tolv månader kan medräknas i arbetsvillkoret.

Reglerna är uttömmande, vilket innebär att varken

tid under vilken den sökande haft ett

förtroendeuppdrag eller tid under vilken den sökande

uppburit vårdbidrag är överhoppningsbar.

Vad gäller förtroendeuppdrag kan utskottet

konstatera att sådana i vissa fall berättigar till

arbetslöshetsersättning. Det framgår bl.a. av AMS

meddelande nr 17/1995. Enligt meddelandet

kvalificerar arvoderade förtroendeuppdrag på heltid

eller deltid till arbetslöshetsersättning. Enstaka

förtroendeuppdrag kvalificerar däremot inte.

Utskottet kan konstatera att reglerna bygger på att

tid som är överhoppningsbar inte samtidigt kan

kvalificera till ersättning. Som framgår anses

förtroendeuppdrag kunna kvalificera till ersättning.

Motion A320 (s) avstyrks.

När det sedan gäller situationen när sökanden har

haft vårdbidrag kan utskottet känna sympati för de

synpunkter som förs fram. Frågan är dock komplicerad

bl.a. på grund av att vårdbidrag kan ges under

mycket långa perioder, eftersom vårdbidrag kan

uppbäras samtidigt med förvärvsinkomster. Enligt

utskottets mening finns det skäl att följa frågan.

Utskottet, som utgår från att regeringen gör det, är

inte berett att i nuläget föreslå några förändringar

av reglerna om överhoppningsbar tid. Motion A263

avstyrks därför.

Utskottet övergår nu till de motioner som rör

olika frågor om studerandes ersättningsrätt.

Utskottet har vid tidigare behandling av likartade

motioner iakttagit att flertalet av de krav som

framförs grundas på att studerande ofta har svårt

att få någon ekonomisk ersättning under

studieuppehåll och ferier. Detta beror till stor del

på hur existerande ersättningssystem vid studier är

utformade.

Den grundläggande tanken med

arbetslöshetsförsäkringen är att den skall ge den

enskilde rätt till ekonomisk ersättning under en

omställningsperiod. Detta innebär att den sökande

måste stå till arbetsmarknadens förfogande och

aktivt söka lämpligt arbete. Många studerande

befinner sig inte i den situationen. Samtidigt skall

det inte förnekas att studenterna kan ha en

oförmånlig ställning i trygghetssystemen. I detta

sammanhang kan utskottet notera att det inom

Regeringskansliet pågår ett arbete med att ta fram

direktiv till en studiesocial utredning. Syftet med

analysen är att kartlägga samspelet mellan

studiestödssystemet och andra förmånssystem, bland

dem arbetslöshetsförsäkringen.

Utskottet vill också betona att det i dag ställs

allt högre krav på utbildning. Det är viktigt att

trygghetssystemen inte är utformade så att personer

avstår från studier. Utskottet anser att det

påbörjade utredningsarbetet bör avvaktas.

Med hänvisning till det anförda avstyrks

motionerna A251 yrkande 4 (kd), A363 (s), A364 (s)

och Ub552 yrkande 2 (c).

Företagares ersättningsrätt m.m.

Bakgrund

Arbetslöshetsförsäkringen omfattar som tidigare

framgått både arbetstagare och företagare. I princip

gäller samma regler för båda dessa grupper men vissa

särregler finns för företagarna. Dessa regler

återfinns i 34-37 §§ i ALF. Av dessa regler framgår

att en företagare skall anses vara arbetslös när

företagarens personliga verksamhet i rörelsen vid en

samlad bedömning kan anses ha upphört annat än

tillfälligt. En företagare kan även betraktas som

arbetslös vid ett tillfälligt uppehåll i en och

samma verksamhet. Uppehållet får dock inte till

någon del vara av säsongskaraktär och

ersättningsrätten är begränsad till ett avbrott.

Under uppehållet får det inte bedrivas någon

verksamhet. Den försäkrade måste anmäla sig som

arbetslös och stå till arbetsmarknadens förfogande.

Vid bestämmandet av företagarnas dagpenning är

huvudregeln att den skall beräknas på ett genomsnitt

av inkomsterna från rörelsen under de senaste tre

åren, exklusive avvecklingsåret, före

arbetslöshetens inträde. Om företagaren har bedrivit

verksamhet kortare tid än tolv månader och innan

dess varaktigt haft anställning som arbetstagare kan

dagsförtjänsten, om det är till fördel för henne

eller honom, beräknas på grundval av inkomsten som

anställd.

Motioner

I kommittémotion A251 hävdar Kristdemokraterna att

egenföretagandet i allt större utsträckning håller

på att bli ett komplement till en anställning.

Enligt partiet är nuvarande regler i

arbetslöshetsförsäkringen främst inriktade på

arbetstagare. Frågan om företagares ställning i

arbetslöshetsförsäkringen är komplicerad och måste

därför snabbt ses över i syfte att ge grundtrygghet

också till egenföretagare. Särskilt bör

jordbrukarnas situation uppmärksammas. Partiet anser

också att kraven för att erhålla

arbetslöshetsersättning måste ses över. Reglerna om

rätt till ersättning för delägare i kooperativ måste

förtydligas. Kristdemokraterna föreslår därför att

det tillsätts en utredning med detta uppdrag (yrk.

6).

I samma motion tar partiet upp frågan om

familjehemsföräldrars rätt till

arbetslöshetsersättning. Kristdemokraterna

konstaterar att familjehemsföräldrar som regel inte

kan erhålla arbetslöshetsersättning. Partiet anser

att arbetstagarbegreppet i arbetslöshetsförsäkringen

bör ändras så att även denna grupp kan erhålla

ersättning (yrk. 7).

Sistnämnda krav framställer partiet också i

kommittémotion A211 (yrk. 22).

Centerpartiet anser i partimotion N314 (yrk. 6) att

den nuvarande utformningen av

arbetslöshetsförsäkringen hindrar utvecklingen inom

många kooperativ, ekonomiska eller ideella

föreningar. Enligt partiet bör man förtydliga

reglerna så att de som verkar inom dessa

associationsformer kan erhålla ersättning.

I partimotion A212 (yrk. 11) föreslår

Centerpartiet att ersättningen från

trygghetssystemen, däribland

arbetslöshetsförsäkringen, för företagare bör

beräknas utifrån en normal årsarbetstid.

Barbro Feltzing (mp) föreslår i motion A213 att man

bör utreda möjligheterna för renskötande samer att

kunna erhålla arbetslöshetsersättning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser det viktigt att stimulera

företagandet. Ett väl utvecklat företagande leder

till fler arbetstillfällen och därigenom minskad

arbetslöshet. För att underlätta företagandet har

det under de senaste åren vidtagits en rad åtgärder.

En fråga som ofta diskuterats i detta sammanhang

är företagarnas möjligheter att erhålla

arbetslöshetsersättning. Ersättningsrätten har

alltid varit omdiskuterad. Skäl som anförts emot

ersättningsrätt är att det är svårt att kontrollera

om företagaren verkligen står till arbetsmarknadens

förfogande. En alltför generös ersättningsrätt

riskerar att bli ett slags subvention och kan

indirekt leda till negativa effekter för andra

företag. Skäl som anförts för ersättningsrätt är att

företagarna i likhet med andra grupper behöver

ekonomisk trygghet.

Under slutet av 1990-talet har det genomförts

förändringar av arbetslöshetsförsäkringen som varit

principiellt mycket viktiga och som inneburit en

väsentlig förbättring av företagares rätt till

ersättning.

I samband med behandlingen av regeringens förslag

i proposition 1999/2000:139 En rättvisare och

tydligare arbetslöshetsförsäkring framfördes

liknande krav som i ovanstående motioner.

Utskottet noterade då (bet. 2000/01:AU5) att

regeringen hade uppmärksammat företagarnas rätt till

arbetslöshetsersättning. Regeringen påpekade att det

skett stora förändringar vad gäller nyföretagande,

vilket ställde nya krav på alla sociala

försäkringssystem inklusive

arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen avsåg därför

att analysera dessa förändringar. Vidare uppgavs det

att regeringen skulle följa utvecklingen av de nya

anställningsformerna i gränslandet egenföretagande

och anställning. Enligt vad utskottet då erfor

skulle det också inom Regeringskansliet tillsättas

en analysgrupp.

Utskottet, som till viss del kunde dela de

synpunkter som förts fram i vissa motioner,

förutsatte att analysgruppen skulle följa

utvecklingen av företagarnas rätt till

arbetslöshetsersättning i syfte att få ett underlag

för fortsatta bedömningar av om det krävs några

förändringar som bidrar till att företagande inte

motverkas. Enligt utskottet var det särskilt viktigt

att följa hur reglerna i arbetslöshetsförsäkringen

tillämpas och att en större enhetlighet uppnås. Det

var också viktigt att i sammanhanget väga in det

kooperativa företagandet. Utskottet utgick från att

analysgruppen även skulle överväga behovet av en

utredning som ser över reglerna om

arbetslöshetsersättning för företagare.

Den aviserade analysgruppen tillsattes i början av

2001. Dess arbete innefattar ersättningsrätten för

företagare, gränsdragnings- och tillämpningsproblem

som finns för uppdragstagare och för det kooperativa

företagandet samt familjehemsföräldrars

ersättningsrätt. Gruppen har också under hösten fått

i uppdrag att se över olika ersättningsfrågor när

det gäller anställda i bemanningsföretag. Enligt

uppgift från Regeringskansliet kommer gruppen att

under våren presentera sitt resultat i en

departementspromemoria.

Utskottet kan därmed konstatera att de frågor som

tas upp i de nu aktuella motionerna kommer att

beröras i analysgruppens arbete, vilket utskottet

värdesätter. Utskottet vill mycket starkt

understryka att frågan om arbetslöshetsförsäkringen

för företagare är av stor vikt. Företagare,

uppdragstagare och verksamma i kooperativ behöver

likaväl som andra grupper ekonomisk trygghet.

Försäkringen får inte utformas så att den blir ett

hinder för nyföretagande.

Utskottet, som inte vill föregripa analysarbetet i

Regeringskansliet, avstyrker motionerna A211 yrkande

22 (kd), A212 yrkande 11 (c), A251 yrkandena 6 och 7

(kd) samt N314 yrkande 6 (kd). Utskottet avstyrker

också motion A213 (mp).

Bemanningsföretag

Motioner

Moderaterna framför i kommittémotion A368 att

bemanningsföretagen symboliserar en ny syn på arbete

och företagande. Eftersom det är svårt att veta hur

framtiden ser ut väljer både arbetsgivare och

arbetstagare mer flexibla lösningar som innebär

frihet för båda parter utan att de behöver ge avkall

på krav om grundtrygghet och rättigheter.

Bemanningsföretagen har också en samhällsekonomisk

nytta, eftersom de genom mer flexibla lösningar och

sin arbetsförmedlande funktion bidrar till att lösa

flaskhalsar i produktionen (yrk. 1).

Enligt Moderaterna konkurrerar kommuner,

arbetsförmedlingar, landsting och skattefinansierade

bolag med privata uthyrningsföretag. Konkurrensen

sker på helt skilda villkor. Som exempel anges att

arbetslösa hyrs ut till företag genom s.k.

arbetscentrum. Ett annat exempel är att

arbetsförmedlingar har startat verksamhet med s.k.

headhunting (yrk. 2).

Reglerna i arbetslöshetsförsäkringen är

diskriminerande. En person som arbetar i

bemanningsföretag skall enligt AMS föreskrifter

betraktas som tillsvidareanställd i den omfattning

som svarar mot dennes arbetsutbud oavsett vad

anställningsförhållandet kallas i

anställningsavtalet. Det innebär att han eller hon

alltid kommer att betraktas som heltidsanställd och

därför inte kan erhålla ersättning vid

deltidsarbetslöshet. Reglerna bör därför ses över i

syfte att åstadkomma en likabehandling oavsett

vilken typ av företag den enskilde arbetar i (yrk.

3).

Av 4 § lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling

och uthyrning av arbetskraft framgår att den

arbetstagare som har sagt upp sig från en

anställning och tar en anställning hos en

arbetsgivare som hyr ut arbetskraft inte får hyras

ut till sin förre arbetsgivare tidigare än sex

månader efter det att anställningen hos denne

upphört. Enligt Moderaterna drabbar denna

bestämmelse särskilt anställda som kommer från

offentlig sektor och då framför allt kvinnor. Den

bör därför upphävas (yrk. 4).

Avslutningsvis anser Moderaterna att riksdagen

skyndsamt bör avskaffa sådana regler som snedvrider

konkurrensen och försvårar bemanningsföretagens

verksamhet. Ytterligare regler motverkar bara

flexibiliteten på arbetsmarknaden och uppkomsten av

nya arbeten (yrk. 5).

Även Kristdemokraterna hävdar i kommittémotion A251

att reglerna vad gäller arbetslöshetsförsäkring är

olika beroende på om den enskilde arbetar i ett

privat eller offentligt bemanningsföretag. Enligt

nuvarande regler betraktas anställda vid privata

bemanningsföretag alltid som heltidsanställda. De

kan därför inte få någon arbetslöshetsersättning för

den tid under vilken de är arbetslösa. Dessa regler

gäller inte för dem som arbetar i de offentligt

organiserade företagen. Enligt Kristdemokraternas

uppfattning bör reglerna ändras så att samma villkor

gäller oavsett om man arbetar i ett offentligt

organiserat eller i ett privat bemanningsföretag

(yrk. 5).

I motion A225 anser Bengt Silfverstrand (s) att det

svenska regelverket för bemanningsbranschen lider av

uppenbara svagheter. Det är av väsentlig betydelse

att pågående utredningsarbete avslutas och förslag

om relevanta lagändringar föreläggs pågående

riksmöte. Beslut om att införa krav på att

bemanningsföretag måste söka tillstånd för sin

verksamhet bör fattas utan ytterligare dröjsmål.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har under ett flertal år behandlat olika

motioner som tagit upp frågor kring

bemanningsföretagens villkor, senast förra våren (se

bet. 2000/01: AU8).

På förslag av utskottet beslutade riksdagen om ett

tillkännagivande om behovet av en översyn av

bemanningsföretag (bet. 1999/2000:AU1, rskr.

1999/2000:83). Bakgrunden var de slutsatser om

branschens verksamhet som presenterades i

slutbetänkandet Personaluthyrning (SOU 1997:58) och

ett antal motioner som bl.a. behandlade de

anställdas situation, exempelvis löneform och

arbetstid, men även konkurrensförhållandena. Enligt

utskottet väckte verksamheten i bemanningsföretagen,

reglerna för själva verksamheten, verksamhetens

förhållande till andra regelsystem,

konkurrensförhållanden m.m. en rad frågor. Utskottet

ansåg att översynen av verksamheten borde bedrivas

förutsättningslöst, men att de anställdas situation

och de andra problem som kan vara förknippade med en

anställning i bemanningsföretag måste stå i fokus.

Regeringskansliet har tillsatt en arbetsgrupp för

att genomföra denna översyn. Gruppens uppdrag är att

inventera de problem som kan vara förknippade med en

anställning i bemanningsföretag. I arbetsgruppen

skall ingå bl.a. företrädare för

Näringsdepartementet, arbetsmarknadens parter och

branschföreträdare. Arbetsgruppen skall samråda med

de myndigheter som kan tillföra särskild sakkunskap,

såsom de ombudsmän som har till uppgift att motverka

diskriminering i arbetslivet. Uppdraget skall

redovisas senast den 30 november 2002.

Under hand har utskottet inhämtat att frågan om

auktorisation liksom EU-kommissionens förslag inom

kort vad gäller bemanningsföretag hör till det som

skall belysas av arbetsgruppen. Arbetet skall

bedrivas förutsättningslöst.

Frågor som rör tillämpningen av

arbetslöshetsförsäkringen för anställda i

bemanningsföretag kommer att hanteras av den

tidigare nämnda analysgruppen.

Utskottet utgår från att många av de frågor som

tas upp i motionerna kommer att ingå i de två

gruppernas arbete. Det finns enligt utskottets

mening inte skäl att föregripa de eventuella

slutsatser som grupperna kan komma att dra. Motioner

A225 (s), A251 yrkande 5 (kd) och A368 yrkandena 1-5

(m) avstyrks därför.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Arbetshandikappades integritet (punkt 1) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 1. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A278 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi har i olika sammanhang betonat vikten av att

individer med olika funktionshinder skall ges

rimliga möjligheter till ett värdigt liv. Alla

människor bör få möjlighet att uppleva

arbetsgemenskap och tillhörighet. Det är självklart

att individer med olika funktionshinder har

speciella behov och önskemål. Det ankommer därför på

samhället att skapa förutsättningar som ser till den

enskildes behov i stället för att utforma kollektiva

system.

Enligt vår uppfattning måste arbetshandikappade få

rimliga möjligheter till valfrihet. Det är en

självklarhet att personer med funktionshinder skall

ha rätt till ett liv i värdighet och att de skall

respekteras av staten. Det är av avgörande betydelse

att de funktionshindrades integritet inte kränks i

samband med att frågor om stöd till dem behandlas.

Vi kan konstatera att nuvarande system inte

uppfyller dessa grundläggande krav. Motion A278

yrkandena 1 och 2 (m) bör därför tillstyrkas.

2. Arbetsmarknadspolitiska program för

arbetshandikappade m.m. (punkt 2) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A278 yrkandena 3-7 samt avslår motionerna

2001/02:A239, 2001/02:A257, 2001/02:A269,

2001/02:A367 yrkande 17 och 2001/02:A370.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning visar de granskningar och

utvärderingar som RRV genomfört att det finns ett

behov av att genomföra betydande förändringar av

stöden till de arbetshandikappade.

Vi gör inte anspråk på att kunna presentera ett

färdigt förslag till ny utformning av stödformerna,

därtill är nuvarande system alltför komplicerade och

komplexa. Däremot anser vi att frågan måste ges

prioritet eftersom den nuvarande ordningen inte är

acceptabel.

Vi anser att ett reformprogram som skall ge

respekt, stöd och rimliga valmöjligheter till

arbetshandikappade skall utgå från följande

grundläggande riktlinjer.

· Alla arbetshandikappade har rätt att bli

behandlade med respekt. De skall ha rimliga

möjligheter till valfrihet. Det skall klart

framgå om verksamhet bedrivs i vinstsyfte eller

om syftet är av annan art.

·

· Gravt arbetshandikappade skall inte behöva

riskera att någon annan får deras rättmätiga

plats, därför att verksamheten drivs delvis i

syfte att sälja produkterna på den privata

marknaden.

·

· Stöden måste göra en tydlig åtskillnad beroende

på om verksamheten drivs på kommersiella grunder

eller inte. Verksamheter som Samhall AB bedriver

bör inte konkurrera med privat näringsverksamhet.

Samhall AB skall se till att de allra mest

utsatta individerna är de som först kommer i

fråga när det gäller nya arbetstillfällen.

·

· Regelverk och föreskrifter måste tydliggöras med

avseende på vem som kan anses vara

arbetshandikappad och därmed i behov av stöd. Den

som inte har något arbetshandikapp skall heller

inte komma i fråga för anställning inom

verksamheter som exempelvis Samhall AB.

·

§ Uppdraget att ge arbetshandikappade

rehabilitering och ökade möjligheter till arbete

inom den reguljära arbetsmarknaden måste stärkas

och betonas. Resultaten bör redovisas årligen.

§

· Incitamenten måste ändras så att viss ekonomisk

belöning kan utgå för varje genomförd åtgärd som

avser rehabilitering och för individer som har

blivit anställda inom den reguljära

arbetsmarknaden.

·

· Stöden till de arbetshandikappade bör

kontinuerligt utvärderas och redovisas

offentligt. De övergripande målsättningarna måste

förtydligas i syfte att motverka målkonflikter.

·

Med hänsyn till det anförda bör motion A278

yrkandena 3-7 (m) bifallas. Motionerna A239 (s),

A257 (mp), A269 (s), A367 yrkande 17 (kd) och A370

(s) bör avslås i den mån de inte kan anses

tillgodosedda genom vad som anförts.

3. Arbetsmarknadspolitiska program för

arbetshandikappade m.m. (punkt 2) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:A367 yrkande 17 samt avstyrker motionerna

2001/02:A239, 2001/02:A257, 2001/02:A269,

2001/02:A278 yrkandena 3-7 och 2001/02: A370.

Ställningstagande

Vi anser att det bör införas en bestämmelse som

innebär att om risk för uppsägning föreligger skall

en sänkning av lönebidrag inte genomföras. Möjlighet

till en ersättning på 90 % av lönen vid anställning

i ideella organisationer skall gälla såväl vid

nyanställningar som för dem som innehade anställning

efter den 1 juli 1995. Med hänsyn till det anförda

anser vi att riksdagen bör bifalla motion A367

yrkande 17 (kd) samt avslå motionerna A239 (s), A257

(mp), A269 (s), A278 yrkandena 3-7 (m) och A370 (s).

4. Arbetsmarknaden för äldre (punkt 3) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:A240 och 2001/02:A391 yrkande 8 samt avslår

motionerna 2001/02:A204 yrkande 2, 2001/02:A334,

2001/02:A367 yrkande 7 i denna del, 2001/02:A389

yrkande 18 och 2001/02:So630 yrkande 1.

Ställningstagande

Äldre personers erfarenhet och kunskap måste tas

till vara bättre på arbetsmarknaden. Fler personer

borde kunna stanna kvar på arbetsmarknaden högre upp

i åldrarna. Den faktiska pensionsåldern är mycket

lägre än den formella. Såväl demografiska,

ekonomiska som mänskliga skäl understryker vikten av

att arbetstagare ges möjligheter att finnas kvar på

arbetsmarknaden högre upp i åldrarna.

De ekonomiska incitamenten för äldre personer att

stanna kvar längre på arbetsmarknaden och för

arbetsgivare att behålla och anställa äldre personer

är emellertid svaga. Riksdagens revisorer har

granskat arbetslinjens tillämpning på äldre

personer. De anser att de olika ersättningssystemen

måste renodlas och förenklas och att det behövs en

bättre samordning mellan socialförsäkringen,

arbetslöshetsförsäkringen och avtalen på

arbetsmarknaden.

Vi anser att regeringen bör göra en systematisk

genomgång av aktuella regelverk som den

arbetsrättsliga lagstiftningen,

skattelagstiftningen, socialförsäkringssystemen och

kollektivavtalen. Vidare bör regeringen sammankalla

berörda parter till överläggningar i syfte att få

till stånd en samsyn om problemen och för att

undersöka förutsättningarna för förändringar. Det är

i detta sammanhang viktigt att staten föregår med

gott exempel när det gäller att skapa bättre

möjligheter för äldre personer att stanna kvar på

arbetsmarknaden.

En annan åtgärd som bör vidtas för att främja

arbetslinjen för äldre personer är att skapa

möjligheter för äldre arbetslösa att genomgå

kortare, särskilt inriktade yrkesutbildningar.

Vad vi har anfört bör ges regeringen till känna.

Vi tillstyrker därmed motionerna A240 (m) och A391

yrkande 8 (m). Motionerna A204 yrkande 2 (kd), A334

(s), A367 yrkande 7 i denna del (kd), A389 yrkande

18 (fp) och So630 yrkande 1 (fp) avstyrks i den mån

de inte kan anses tillgodosedda genom vad som

anförts.

5. Arbetsmarknaden för äldre (punkt 3) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:A204 yrkande 2 och 2001/02:A367 yrkande 7 i

denna del samt avslår motionerna 2001/02:A240,

2001/02:A334, 2001/02:A389 yrkande 18, 2001/02:A391

yrkande 8 och 2001/02:So630 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi kan konstatera att många äldre tvingas att lämna

arbetslivet tidigare än de själva vill. Bara var

fjärde svensk arbetar till 65 års ålder och den

faktiska pensionsåldern är 59 år. Många äldre

upplever att den arbetslivserfarenhet och de

kunskaper som de har förvärvat under sina

yrkesverksamma år inte tas till vara. Det finns

också mycket som tyder på att arbetsgivare inte vill

anställa äldre arbetskraft.

Enligt Kristdemokraternas uppfattning är det

viktigt att man på olika sätt tar till vara de

äldres kompetens och erfarenheter. Det tar tid innan

de yngre fått motsvarande erfarenheter. Vi anser

därför att det är angeläget att det skapas

möjligheter för de äldre att delta längre i

arbetslivet.

För att ändra den attityd som finns inom vissa

delar av samhället när det gäller äldre föreslår vi

att det genomförs en informationskampanj. Bland

annat bör man informera om den forskning som finns

som tydligt visar att äldres erfarenhet och

förvärvade kompetens gör dem till skickliga

yrkesutövare samt att deras lojalitet och engagemang

skapar stabilitet på arbetsplatsen. Goda exempel på

arbetsplatser med utvecklad seniorpolitik bör också

ingå i informationen. Det är också viktigt att

involvera de fackliga organisationerna i kampanjen.

Med hänsyn till det anförda föreslår vi att

riksdagen bifaller motionerna A204 yrkande 2 (kd)

och A367 yrkande 7 i denna del samt att motionerna

A240 (m), A334 (s), A389 yrkande 18 (fp), A391

yrkande 8 (m) och So630 yrkande 1 (fp) bör avslås.

6. Arbetsmarknaden för äldre (punkt 3) (c, fp)

av Margareta Andersson (c) och Elver Jonsson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:A389 yrkande 18 och 2001/02:So630 yrkande 1

samt avslår motionerna 2001/02:A204 yrkande 2,

2001/02:A240, 2001/02:A334, 2001/02:A367 yrkande 7 i

denna del och 2001/02:A391 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi kan konstatera att arbetslösa som fyllt 50 år har

betydligt svårare att komma in på arbetsmarknaden än

vad yngre har. Detta gäller särskilt äldre kvinnor.

Enligt vår uppfattning är många arbetsgivare

tveksamma till att anställa äldre arbetslösa trots

att dessa har lång erfarenhet och hög kompetens. De

äldre arbetstagarna stannar också kvar längre hos

sin arbetsgivare än de yngre. Att anställa en 55-

åring som har ca tio år kvar på arbetsmarknaden kan

därför vara mycket lönsamt för arbetsgivaren. Vi

anser därför att det behövs en nationell

handlingsplan för att undanröja de hinder som finns

på arbetsmarknaden för äldres möjligheter att

arbeta. Detta bör ges regeringen till känna.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

bör tillstyrka motionerna A389 yrkande 18 (fp) och

So630 yrkande 1 (fp) samt avslå motionerna A204

yrkande 2 (kd), A240 (m), A334 (s), A367 yrkande 7 i

denna del (kd) och A391 yrkande 8 (m).

7. Ungdomsprogram m.m. (punkt 5) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 7. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:Kr425 yrkande 5 samt avslår motionerna

2001/02:A208, 2001/02:A308, 2001/02:A356 och

2001/02:A389 yrkande 19.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är effektiviteten i den

nuvarande arbetsmarknadspolitiken för låg och

undanträngningseffekterna för stora. Det leder till

förluster, både för de arbetslösa och för

skattebetalarna. Vi anser att en av

arbetsmarknadspolitikens huvuduppgifter måste vara

att bidra till ungdomars inträde på arbetsmarknaden.

För att åstadkomma detta bör arbetsmarknadspolitiken

koncentreras på två åtgärder.

Den ena är ett erbjudande om lärlingsutbildning

för alla arbetslösa ungdomar mellan 20 och 25 år.

Systemet bör byggas upp tillsammans med företagen

och erbjudas alla ungdomar i den aktuella åldern

efter 100 dagars arbetslöshet.

Den andra är en arbetsmarknadsutbildning med syfte

att sörja för fokuserade insatser riktade mot

specifika yrkesområden samt definierade

kompletteringar av arbetslösas kompetens. Här ingår

också stöd till arbetshandikappade. Mer allmän

utbildning av arbetslösa bör inte anordnas inom

arbetsmarknadspolitikens ram utan anförtros de

gängse systemen för vuxenutbildning.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi har framfört ovan

om lärlings- och arbetsmarknadsutbildning. Detta

innebär att riksdagen bör bifalla motion Kr425

yrkande 5 (m) samt avslå motionerna A208 (s), A308

(s), A356 (s) och A389 yrkande 19 (fp).

8. Ungdomars arbetslöshetsförsäkring (punkt 6)

(m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 8. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:Kr425 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi kan konstatera att mellan en halv och en miljon

människor befinner sig i en position där deras

ekonomiska standard inte påverkas av om de är

arbetslösa, arbetar lite eller arbetar mycket. På

detta vis ges dåliga incitament till många

arbetslösa att ge sig in på arbetsmarknaden.

Speciellt skadligt är detta för ungdomar som genom

att tillbringa ungdomsåren i arbetslöshet och

bidragsberoende riskerar att lägga grunden för att

fortsättningen av livet tillbringas på samma sätt.

Detta oacceptabelt.

Enligt vår mening skall arbetslöshetsförsäkringen

vara en omställningsförsäkring som skyddar den

arbetslöse mot inkomstbortfall under den tid han

eller hon söker nytt arbete eller omskolar sig.

Däremot får försäkringen inte fungera som en evig

medborgarlön för den som en gång lyckats vinna

inträde på arbetsmarknaden. Vi anser också att

arbetslöshetsförsäkringen skall utformas så att den

uppmuntrar arbetslösa till att ta deltidsjobb och

korttidsanställningar. Detta bör ges regeringen till

känna.

Med hänsyn till det anförda bör motion Kr425

yrkande 4 (m) bifallas.

9. Unga förtidspensionerade (punkt 7) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:K284 yrkande 7.

Ställningstagande

Enligt Centerpartiets uppfattning måste alla ges

möjlighet att arbeta. Detta gäller även

funktionshindrade ungdomar, som i dag i stor

utsträckning förtidspensioneras. Det är viktigt att

nödvändiga insatser görs för att dessa grupper skall

få möjlighet att bidra till vår gemensamma välfärd.

Att redan i unga år bli förtidspensionerad är att

berövas möjligheten och rätten till sociala

kontakter på arbetsplatsen liksom möjligheten att

finna en egen försörjning. Riksdagen beslöt våren år

2000 att inga personer under 30 år skall

förtidspensioneras. Beslutet förbättrar dock inte

situationen för dem som redan förtidspensionerats i

unga år. Jag anser därför att regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag som förbättrar

för sistnämnda grupp att komma tillbaka till

arbetslivet. Med hänsyn till det anförda anser jag

att riksdagen bör bifalla motion K284 yrkande 7 (c).

10.AMS statistik (punkt 10) (fp)

av Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:Ub38 yrkandena 5 och 6 samt 2001/02:A250

yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Jag kan konstatera att statistiken från AMS vid

flera tillfällen har vållat kritiska diskussioner

och att denna statistik är allt annat än realistisk.

Som exempel kan nämnas den kritik som Riksdagens

revisorer riktar mot att AMS använder sig av

begreppet utomnordiska medborgare. Enligt min

uppfattning är det därför nödvändigt med en total

revidering av kriterier och strukturer för denna

statistik. Jag anser att man bör införa en ny form

av statistik som innebär att man tar yrkeslivets

krav och inte medborgarskap som grundläggande enhet.

Jag anser också att det behövs en heltäckande

arbetslöshetsstatistik som bl.a. redovisar de

grupper som under lång tid helt stått utanför

arbetskraften. AMS metoder för dokumentation och

beräkningar om och kring arbetslöshet,

arbetsmarknadspolitiska åtgärder och program måste i

grunden förändras och förbättras. Antalet personer

som står utanför arbetslivet utan att vara inskrivna

vid arbetsförmedlingen skall relevant återspeglas i

statistiken. Vidare bör statistiken som rör

långvarigt arbetslösa som blir långvarigt

sjukskrivna förbättras.

Vad som anförts ovan bör ges regeringen tillkänna.

Jag anser därför att motionerna 2000/01:Ub38

yrkandena 5 och 6 (fp) och A250 yrkandena 1-3 (fp)

bör bifallas.

11.Invandrarkvinnors arbetsmarknad (punkt 11)

(v)

av Hans Andersson (v) och Camilla Sköld Jansson

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 11. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A317 yrkande 3 och avslår motion

2001/02:Sf399 yrkande 34.

Ställningstagande

Kvinnor med utländsk bakgrund har ett mycket svårt

läge på arbetsmarknaden. Detta kommer att bestå om

inte integrationspolitiken får en medveten, offensiv

och könspolitisk inriktning. Arbetet med att stärka

dessa kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden måste

utvecklas. Vi anser därför att regeringen bör

tillsätta en utredning som skall utarbeta ett

handlingsprogram för att öka möjligheterna för

kvinnor med utländsk härkomst att komma in på

arbetsmarknaden. Detta bör ges regeringen till

känna. Med hänsyn till det anförda bör motion A317

yrkande 3 (v) bifallas och motion Sf399 yrkande 34

(kd) avslås.

12. Invandrarkvinnors arbetsmarknad

(punkt 11) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 12. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:Sf399 yrkande 34 och avslår motion

2001/02:A317 yrkande 3.

Ställningstagande

Invandrarkvinnor har en mycket låg

sysselsättningsgrad. Deras språkkunskaper och

kunskaper om olika länders kultur tas inte till

vara. Dessa kunskaper kan vara till stor nytta för

exempelvis exportindustrin. Det behövs därför enligt

vår mening en särskild insats för att inventera

invandrarkvinnors särskilda kompetens. Dessa kvinnor

bör också få utbildning i hur det svenska

arbetslivet fungerar.

Detta bör ges regeringen till känna. Motion Sf399

yrkande 34 (kd) bör bifallas och motion A317 yrkande

3 (v) bör avslås.

13.Introduktion av invandrare (punkt 14) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 13. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:Sf255 yrkande 10.

Ställningstagande

Arbetskraftsbehovet kommer framöver att vara stort.

Det innebär att det finns stora möjligheter för en

naturlig integration via arbetslivet. Inventeringar

av flyktingarnas kunskaper måste göras snabbare, så

att de kan gå direkt till kompletterande

utbildningar. I dag översätts - valideras -

invandrares kunskaper exempelvis inför

högskolestudier. Enligt min uppfattning borde det

vara naturligt att detta sker även när det gäller

den rena yrkeskompetensen så att eventuella

kompletteringar kan göras. I de fall där

utbildningsnivån är låg eller vid fall av

analfabetism är det viktigt att insatser görs så

snabbt som möjligt genom sfi-utbildningar. På detta

sätt blir det möjligt för dessa grupper att snabbare

komma in i det aktiva yrkeslivet.

Vad som anförts ovan anser jag bör ges regeringen

till känna. Motion 2001/02:Sf255 yrkande 10 (c) bör

därför bifallas.

14.Riksdagens revisorers förslag om

svenskundervisning för invandrare m.m.

(punkt 15) (m, c, fp)

av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),

Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Henrik

Westman (m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller dels Riksdagens revisorers

förslag 2000/01:RR12 yrkande 3 och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 14, dels motionerna

2000/01:Ub40 yrkande 3, 2001/02:A389 yrkande 20 i

denna del, 2001/02:Sf333 yrkande 4, 2001/02:N315

yrkande 10 och 2001/02:N319 yrkande 6 samt avslår

motionerna 2000/01:Ub39 yrkandena 4 och 6,

2001/02:A284 samt 2001/02:Sf399 yrkande 32 i denna

del.

Ställningstagande

Det växande utanförskapet och tudelningen på den

svenska arbetsmarknaden måste brytas. Personer med

utländsk bakgrund har en svag ställning på

arbetsmarknaden och därför ofta mycket svårt att få

ordinarie arbeten på heltid. För att förbättra deras

situation krävs att det vidtas flera olika åtgärder.

Det måste införas en kompletterande utbildning för

invandrare. Alla som vill skall ges möjligheter att

komplettera sina tidigare kunskaper, exempelvis

språkkunskaper eller yrkeskunskaper. Kraven på

svenska för invandrare (sfi) måste skärpas. Det bör

även införas en möjlighet att kombinera sfi-under-

visningen med praktik vid arbetsplatser. Formerna

för validering av utländska utbildningar bör också

ses över.

Vi ställer oss också bakom revisorernas förslag

att utbildning i svenska i ökad utsträckning skall

kunna erbjudas inom ramen för en förändrad och

moderniserad arbetsmarknadspolitik. Enligt vår

uppfattning bör olika modeller prövas där såväl

privata som kommunala alternativ bör komma i fråga.

Vad som anförts om åtgärder för att förbättra

möjligheterna för personer med utländsk bakgrund att

komma in på arbetsmarknaden med anledning av

motionerna 2000/01:Ub40 yrkande 3 (m), Sf333 yrkande

4 (m), N315 yrkande 10 (m), N319 yrkande 6 (m) och

A389 yrkande 20 i denna del (fp) bör ges regeringen

tillkänna. Vi tillstyrker också Riksdagens

revisorers förslag RR12 i denna del. Motionerna A284

(s), 2000/01:Ub39 yrkandena 4 och 6 (kd) och Sf399

yrkande 32 i denna del (kd) bör avslås i den mån de

inte kan anses tillgodosedda genom vad som anförts.

15. Riksdagens revisorers förslag om

svenskundervisning för invandrare m.m.

(punkt 15) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller dels Riksdagens revisorers

förslag 2000/01:RR12 yrkande 3 och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 15, dels motionerna

2000/01:Ub39 yrkandena 4 och 6 samt 2001/02:Sf399

yrkande 32 i denna del samt avslår motionerna

2000/01:Ub40 yrkande 3, 2001/02:A284, 2001/02:A389

yrkande 20 i denna del, 2001/02:Sf333 yrkande 4,

2001/02:N315 yrkande 10 och 2001/02:N319 yrkande 6.

Ställningstagande

Att kunna språket är av avgörande betydelse för att

komma in på arbetsmarknaden. Ett arbete kan också

vara ett sätt att lära sig språket. Särskilt för dem

som inte har någon studievana kan det vara betydligt

mer effektivt att ha ett arbete där språket lockas

fram i olika vardagliga situationer än att sitta på

skolbänken. Riksdagens revisorer har föreslagit att

svenskundervisning för invandrare (sfi) skall kunna

samordnas med arbetsmarknadspolitiska program. Vi

stöder detta. För att underlätta inträdet på

arbetsmarknaden måste emellertid placering ske i en

bransch eller ett yrke där den berörda personen

tidigare varit verksam. Det är också viktigt att

svenskundervisningen påbörjas så snart som möjligt

så att inte väntetid på svenskundervisning blir ett

hinder i arbetssökandet.

För att ytterligare underlätta inträdet på

arbetsmarknaden bör svenskundervisningen kunna vara

yrkesinriktad. Riksdagens revisorer föreslår en

översyn av språkutbildningen för utländsk

vårdpersonal. Vi anser att en sådan översyn inte

bara skall inriktas på denna yrkesgrupp. Översynen

bör i stället avse möjligheten att ge flera olika

yrkesgrupper en riktad svenskundervisning. En sådan

utbildning borde även kunna anpassas till

lågutbildade i form av korta, branschinriktade

språkkurser varvade med yrkesarbete.

Vad som anförts ovan bör ges regeringen till

känna. Motionerna 2000/01:Ub39 yrkandena 4 och 6

(kd) och 2001/02:Sf399 yrkande 32 i denna del bör

därför bifallas. Även Riksdagens revisorers förslag

RR12 yrkande 3 bör bifallas. Motionerna 2000/01:Ub40

yrkande 3 (m), A284 (s), A389 yrkande 20 i denna

del, Sf333 yrkande 4 (m), N315 yrkande 10 (m) och

N319 yrkande 6 (m) bör avslås i den mån de inte kan

anses tillgodosedda genom vad som anförts.

16. Krav för att stå till

arbetsmarknadens förfogande (punkt 16) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 16. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:Ub39 yrkande 5 och 2001/02:Sf399 yrkande 32

i denna del.

Ställningstagande

Eftersom syftet med sfi bl.a. är att underlätta

inträdet för personer med utländsk bakgrund på

arbetsmarknaden är det orimligt att en studerande

vid sådan utbildning inte samtidigt kan stå till

arbetsmarknadens förfogande. Enligt vår uppfattning

bör inte godkända sfi-studier vara ett krav för att

stå till arbetsmarknadens förfogande hos

arbetsförmedlingen. Detta bör ges regeringen till

känna. Vi tillstyrker därför motionerna 2000/01:Ub39

yrkande 5 (kd) och Sf399 yrkande 32 i denna del

(kd).

17.Lokala initiativ (punkt 17) (m, kd, c, fp)

av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),

Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m), Maria Larsson (kd), Henrik Westman

(m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 17. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2000/01:Ub38 yrkande 7, 2001/02:A226 yrkande 7 och

2001/02:Sf334 yrkande 3.

Ställningstagande

För personer med utländsk bakgrund, som ofta har en

svag ställning på arbetsmarknaden, är det oerhört

viktigt att det lokala samarbetet mellan

arbetsförmedling, försäkringskassa och kommun

fungerar tillfredsställande. Enligt vår uppfattning

bör man därför utöka det lokala ansvaret och

förbättra samordningen mellan berörda parter så att

man därigenom stärker den enskildes ställning. I

detta arbete bör man i större utsträckning än vad

som sker i dag använda sig av bemanningsföretag.

Flera försök har visat att dessa företag har lyckats

bättre än den traditionella arbetsförmedlingen att

få arbetsgivare att anställa personer med utländsk

bakgrund. Man bör också överväga att införa någon

form av jobbgaranti.

Med hänsyn till det ovan anförda bör motionerna

2000/01:Ub38 yrkande 7 (fp), A226 yrkande 7 (c) och

Sf334 yrkande 3 (m) bifallas.

18.Diskriminering (punkt 18) (m, kd)

av Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd),

Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria

Larsson (kd) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 18. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:A319 yrkande 2 och 2001/02:Sf399 yrkande 36.

Ställningstagande

Under 2001 presenterade Studieförbundet näringsliv

och samhälle en oroväckande undersökning om

invandrare och deras möten med svenska myndigheter.

Undersökningen visar att invandrarnas kontakter med

arbetsförmedlare entydigt har varit negativa

upplevelser. Förutom bristande eller felaktig

information, likgiltighet och arrogans vittnar

intervjuerna om direkt diskriminering från

arbetsförmedlarna. Arbetsförmedlingarna anklagas

bl.a. för att hänvisa invandrarna till typiska

invandrararbeten, att de bara bekräftar bilden av

det utanförskap man redan känner, att egna initiativ

bemötts mycket negativt, att de rekommenderats att

glömma sina yrken osv. Den etniska diskriminering

som förekommer i arbetslivet är redan tillräckligt

allvarlig. Enligt vår uppfattning får det absolut

inte vara så att man även blir diskriminerad innan

man ens hunnit söka ett arbete eller att man inte

vägleds eller uppmuntras av arbetsförmedlare. I dag

samarbetar Diskrimineringsombudsmannen (DO) med AMV

för att informera och säkra att det inte förekommer

etnisk diskriminering bland arbetsförmedlare. Vi

anser att detta arbete bör utvärderas så att man

därigenom kan åtgärda de problem som finns.

Vad vi har anfört bör ges regeringen till känna.

Motionerna A319 yrkande 2 (m) och Sf399 yrkande 36

(kd) bör därför bifallas.

19.Förändringar av programstrukturen m.m.

(punkt 19, motiveringen) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Ställningstagande

Vi anser att många av de traditionella

arbetsmarknadspolitiska programmen och insatserna

bör slopas till förmån för mer individuellt

inriktade insatser. Dessa bör utformas utifrån

individens bakgrund, behov och motivation. Enligt

vår uppfattning bör merparten av de

arbetsmarknadspolitiska insatserna utgöras av olika

former av utbildning.

Med hänsyn till det anförda är vi ense med

utskottets majoritet att samtliga motioner i denna

del bör avslås.

20.Förändringar av programstrukturen m.m.

(punkt 19) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 20. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A367 yrkande 10 och avslår motion

2001/02:A389 yrkande 4.

Ställningstagande

I dag finns det uppemot ett tjugotal olika

arbetsmarknadspolitiska program och insatser. För

vart och ett av dessa finns ett regelverk. För att

kunna frigöra resurser från arbetsgivare,

arbetssökande och arbetsförmedlingar krävs att

regelsystemen runt programmen förenklas och att

dessa blir färre till antalet. Vissa förändringar i

denna riktning har genomförts, men utskottet anser

att de är otillräckliga.

Utskottet ser positivt på det förslag som tidigare

presenterats av AMS och som innebär att det blir tre

former av arbetsmarknadspolitiska program:

aktivitetsstöd, anställningsstöd samt projektstöd.

Detta skulle leda till mindre detaljreglering och

administration samt göra det lättare för

arbetsförmedlare och arbetssökande att överblicka

regelverket.

Vi kan konstatera att utvecklingen inte entydigt

går mot enklare regelverk. Som exempel kan nämnas

programmet anställningsstöd. Programmet har under en

period av ett år ändrats fyra gånger. Det innehåller

numera fem olika former av anställningsstöd med var

sitt regelverk. Konsekvensen har blivit att det är

omöjligt för förmedlare och arbetslösa att hålla

reda på vilka regler som gäller för de olika stöden.

Vad vi ovan anfört om programstrukturen bör ges

regeringen till känna. Vi anser därför att motion

A367 yrkande 10 (kd) bör bifallas. Motion A389

yrkande 4 (s) bör avslås.

21.Krav på kollektivavtal (punkt 20,

motiveringen) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Ställningstagande

Vi avvisar det synsätt som kommer till uttryck i

motionerna A289 (s) och A296 (s) - att avsaknaden av

kollektivavtal innebär att ett företag är oseriöst.

De anställda i ett företag och deras arbetsgivare

kan ha goda skäl för sitt val att inte teckna

kollektivavtal. Vi motsätter oss därför tanken på

att kollektivavtal skall vara ett krav för att

beviljas anställningsstöd. Med hänsyn till det

anförda bör motionerna avslås.

22.Utbetalning av aktivitetsstöd (punkt 21,

motiveringen) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Ställningstagande

Som vi tidigare påpekat förordar vi att det införs

en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

som administreras av staten. Med en sådan lösning

kan en och samma myndighet sköta samtliga

utbetalningar av de ersättningar som skall utgå till

de arbetslösa.

Med hänsyn till det ovan anförda delar vi

majoritetens slutsats att motionerna A351

(s) och A359 (s) bör avslås.

23.Kvalitetsaspekter på

arbetsmarknadsutbildningen (punkt 22) (m,

fp)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m), Henrik Westman (m) och Elver

Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 23. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A389 yrkande 14.

Ställningstagande

Arbetsmarknadsutbildningen präglades länge av en

inriktning mot utbildningar som alltför mycket var

anpassade för gårdagens arbetsmarknad. En klar

förbättring har dock skett under senare år då man nu

försöker sträva efter att anpassa

arbetsmarknadsutbildningen till den enskildes behov

och till förutsättningarna och kraven på dagens

arbetsmarknad. Det är nödvändigt att denna

förändring av arbetsmarknadsutbildningen fortsätter.

Arbetsmarknadsutbildningen måste enligt vår

uppfattning inriktas på en mindre volym med högre

kvalitet. Det är också viktigt att det finns andra

anordnare av arbetsmarknadsutbildning än Lernia och

att den enskilde får större inflytande över

utformningen av utbildningen.

Vad som anförts ovan bör ges regeringen till

känna. Vi tillstyrker därför motion A389 yrkande 14

(fp).

24.Lärlingsutbildning (punkt 24) (m, kd)

av Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd),

Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria

Larsson (kd) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 24. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:A367 yrkande 11 och 2001/02:Ub429 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det måste vidtas kraftfulla åtgärder

för att sänka trösklarna för att komma in på

arbetsmarknaden. Till detta kommer att dagens

gymnasieskola är mer anpassad för elever med

teoretiska färdigheter, vilket har lett till att

många inte trivs där. Därför behövs ett modernt, väl

fungerande lärlingssystem både inom gymnasieskolan

och inom arbetsmarknadspolitiken.

Lärlingsutbildningen skall vara nära knuten till

det lokala näringslivet. Om ungdomar i tidig ålder

får fäste på den lokala arbetsmarknaden, ökar

möjligheterna för dem att bo kvar på hemorten,

vilket i sin tur ger positiva regionalpolitiska

konsekvenser.

Lärlingsutbildningen skall till övervägande delen

vara förlagd till ett företag. Den skall i stor

utsträckning vara individinriktad och skall därför

kunna ta olika lång tid. Den bör dock i normalfallet

inte få ta mer än tre år. Undantag bör kunna göras

om utbildningen är utformad för att kvalificera till

fortsatta studier vid universitet eller högskola.

Lärlingsutbildningen skall kvalitetssäkras och

avslutas med ett gesällprov eller yrkesprov. Vidare

skall yrkesbevis utfärdas. Elever med avslutad

lärlingsutbildning skall ha behörighet till fortsatt

yrkesutbildning vid yrkeshögskola.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi

tillstyrker därför motionerna A367 yrkande 11 (kd)

och Ub429 yrkande 2 (kd).

25.Företagsanpassat arbetsmarknadsstöd m.m.

(punkt 25) (mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 25. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:A321 och 2001/02:A386.

Ställningstagande

Personer som arbetar i branscher som är beroende av

årstid, klimat eller säsong tvingas regelmässigt ut

i arbetslöshet. Dessa perioder skulle i stället

kunna användas för utbildning av de anställda.

Möjligheterna att omdisponera arbetsmarknadsmedel

från arbetslöshetsförsäkringen till företagsförlagd

utbildning när berörda arbetsmarknadsparter är

överens om detta måste därför ses över.

Vad jag har anfört i denna reservation bör ges

regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda

anser jag att riksdagen bör bifalla motionerna A321

(s) och A386 (mp).

26.Aktivitetsgaranti (punkt 26, motiveringen)

(m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Ställningstagande

Vi har tidigare motsatt oss införandet av det

arbetsmarknadspolitiska programmet

aktivitetsgarantin. Enligt vår uppfattning ger detta

program inga nya arbetstillfällen. I stället anser

vi att man bör satsa på mer individuellt inriktade

insatser. Dessa insatser skall inriktas på olika

former av utbildning så att man därigenom stärker

den enskildes ställning på arbetsmarknaden.

I likhet med utskottets majoritet anser vi att

motionerna i denna del bör avslås.

27.Aktivitetsgaranti (punkt 26) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 27. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A367 yrkande 4 samt avslår motionerna

2001/02:A259 yrkande 5, 2001/02:A353, 2001/02:A389

yrkande 15 och 2001/02:Sf395 yrkandena 11 i denna

del och 13.

Ställningstagande

För att undvika långtidsarbetslöshet är det

nödvändigt att på ett tidigt stadium sätta in

relevanta åtgärder för att stödja den arbetslöse att

snabbt få rätt utbildning, praktik eller hjälp på

annat sätt. Det krävs en rad åtgärder för att bryta

långtidsarbetslöshet såsom individuella

handlingsplaner, kompetenshöjning och tydliga krav

på den arbetssökande m.m.

Den aktivitetsgaranti som riksdagen beslutade om

våren 2000 startade den 1 augusti samma år.

Programmet kom inom ganska kort tid att omfatta ca

30 000 personer. Det har visat sig att

aktivitetsgarantin har stora kvalitetsproblem. Detta

kan förklaras med att programmet föregåtts av en

alltför kort försöksverksamhet och att

förberedelsetiden varit mycket knapp.

Enligt vår uppfattning är grundidén med

aktivitetsgarantin riktig. Den innebär att

långtidsinskrivna kommer in i ett mer aktivt och

nära samarbete med arbetsförmedlingens personal och

att varje enskild individs särskilda behov beaktas

genom de individuella handlingsplanerna. En insats

som aktivitetsgarantin står och faller med den

praktiska tillämpningen av den. Kritik har riktats

mot programmet i detta avseende. Det är därför

angeläget att det vidtas åtgärder. Förutom själva

jobbsökaraktiviteterna krävs att det ställs tydliga

krav på den enskilde som vederbörande kan leva upp

till. Vidare behövs stöd och hjälp så att den

arbetslöse kan bryta arbetslöshetsmönstret. Det

krävs därutöver aktiva insatser för att möta den

enskildes konkreta behov och problem. Enligt vår

uppfattning är det också viktigt att det sker en

nära samverkan med föreningsliv, näringsliv, privata

bemanningsföretag och förmedlare.

Vad som anförts ovan bör ges regeringen till

känna. Med hänsyn till detta anser vi att motion

A367 yrkande 4 (kd) bör bifallas. Motionerna A259

yrkande 5 (c), A353 (fp), A389 yrkande 15 (fp) och

Sf395 yrkandena 11 i denna del och 13 (fp) bör

avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda

genom vad som anförts.

28.Aktivitetsgaranti (punkt 26) (c, fp)

av Margareta Andersson (c) och Elver Jonsson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 28. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:A259 yrkande 5, 2001/02:A353, 2001/02:A389

yrkande 15 och 2001/02:Sf395 yrkandena 11 i denna

del och 13 samt avslår motion 2001/02:A367 yrkande

4.

Ställningstagande

Många deltagare i aktivitetsgarantin har uppfattat

den som kränkande och meningslös. Detta gäller

särskilt för de äldre arbetslösa. Det är också

oklart vad innehållet i garantin skall vara och

vilket inflytande den enskilde har över

verksamheten. Enligt vår uppfattning finns det

därför skäl att se över aktivitetsgarantin. Man bör

exempelvis överväga om den bör tidsbegränsas eller

om det skall införas någon form av jobbgaranti. För

äldre arbetslösa bör man också överväga att införa

en möjlighet att erhålla anställningar med

lönebidrag. Detta bör ges regeringen till känna. Av

detta följer att motionerna A259 yrkande 5 (c), A353

(fp), A389 yrkande 15 (fp) och Sf395 yrkandena 11 i

denna del och 13 (fp) bör bifallas. Motion A367

yrkande 4 (kd) bör avslås.

29.Ytterligare insatser inom aktivitetsgarantin

(punkt 27) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 29. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A367 yrkande 5 samt avslår motionerna

2001/02:A214, 2001/02: A258, 2001/02:A268,

2001/02:A277, 2001/02:A312 och 2001/02:A344.

Ställningstagande

Bland de långtidsinskrivna hos arbetsförmedlingarna

finns det uppskattningsvis 10 000 personer som inte

är anställbara på grund av handikapp, språkproblem,

sociala problem, låg utbildningsnivå etc. Dessa

personer, som i dag återfinns inom

aktivitetsgarantin, har små möjligheter att komma in

på den reguljära arbetsmarknaden eller att börja

studera. Det krävs därför särskilda insatser för

dessa personer. De kanske inte kan erhålla ett

reguljärt arbete i det korta perspektivet, men de

kan försörja sig själva genom en samhällsinsats i

kommunal regi eller i föreningsregi. Det finns

exempel på sådana här s.k. övergångsarbetsmarknader

från flera kommuner och även från andra länder. Vi

anser att regeringen snarast bör återkomma med

förslag till hur reglerna för en sådan

övergångsarbetsmarknad bör vara utformade. Förslagen

bör vara utformade så att det inte finns någon risk

för osund konkurrens. Detta bör ges regeringen till

känna.

Vi tillstyrker därför motion A367 yrkande 5 (kd)

samt avstyrker motionerna A214 (s), A258 (mp), A268

(s), A277 (s), A312 (s) och A344 (s).

30.Konkurrenssituationen vid stöd till start av

näringsverksamhet (punkt 29) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 30. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:A367 yrkande 15.

Ställningstagande

Den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall, som

framgår av 4 § förordningen (2000:628) om den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten, utformas så

att den inte snedvrider konkurrensen. AMS allmänna

råd för tillämpningen av förordningen hänvisar också

till nämnda bestämmelse. Reglerna omfattar således

programmet stöd till start av egen

näringsverksamhet, tidigare benämnt starta-eget-

bidrag.

Vi vill i detta sammanhang framhålla, att

samtidigt som programmet har visat sig vara en

förhållandevis effektiv arbetsmarknadspolitisk

åtgärd, finns det som Riksdagens revisorer anfört en

risk för att programmet kan bidra till att tränga

undan reguljära arbetstillfällen. Det är därför

angeläget att understryka vikten av att

myndigheterna noga beaktar att beviljade bidrag inte

snedvrider konkurrensen.

Det anförda bör ges regeringen till känna. Motion

A367 yrkande 15 (kd) bör därför bifallas.

31.Stöd till start av näringsverksamhet för

personer som inte är arbetslösa (punkt 30)

(mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 30

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 31. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:N365 yrkande 1.

Ställningstagande

Att starta en firma är ett ekonomiskt risktagande.

Detta gäller speciellt i inledningsskedet. Enligt

Miljöpartiets uppfattning är programmet stöd till

start av näringsverksamhet ett viktigt instrument

för att stimulera uppkomsten av småföretag. Enligt

nuvarande system kan bara arbetslösa beviljas ett

sådant stöd. För arbetande, som lämnar sin plats åt

någon annan, finns däremot inte denna möjlighet.

Varför arbetslösa skulle vara bättre på att starta

företag än andra är svårt att motivera. Om

programmet fortsättningsvis skall kunna finnas kvar

som stödform måste reglerna ändras så att även de

som inte är arbetslösa skall kunna beviljas ett

sådant stöd. Enligt min uppfattning bör man

tillsätta en utredning som skall se över vilka

effekter en sådan förändring skulle kunna få på

nyföretagandet och den statliga budgeten.

Detta bör ges regeringen till känna. Motion N365

yrkande 1 (mp) bör därför tillstyrkas.

32.Utvärdering av datortek (punkt 31) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 32. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A367 yrkande 14.

Ställningstagande

Vi kan inledningsvis konstatera att det krav som

Kristdemokraterna länge har framfört har genomförts

genom att Statskontoret på regeringens uppdrag har

gjort en översyn av datortekverksamheten. Enligt vår

uppfattning är det viktigt att regeringen tar till

sig undersökningen och förändrar verksamhetens

inriktning utifrån denna.

Enligt vår uppfattning bör verksamheten ändras så

att alla arbetslösa utan dataerfarenhet erbjuds

utbildning i grundläggande datakunskap eftersom

detta ger ökade möjligheter på arbetsmarknaden.

Utbildningen bör vara så utformad att den leder till

att vederbörande kan ta ett s.k. datakörkort.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motion A367 yrkande 14 (kd)

tillkännager för regeringen som sin mening vad vi

har anfört om datortekverksamhet.

33.Trädgårds- och jordbruksnäring (punkt 33)

(c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 33

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 33. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:MJ340 yrkande 4 och 2001/02:MJ341 yrkande 7.

Ställningstagande

Trädgårds- och jordbruksnäringen kräver god tillgång

till säsongsarbetskraft. Den arbetskraften måste i

stor utsträckning rekryteras från våra grannländer

runt Östersjön. Enligt min uppfattning är det

angeläget att man underlättar för utländska

medborgare att arbeta här. Berörda myndigheter bör

därför verka för praktiska och smidiga lösningar så

att behovet av arbetskraft säkras.

Med hänsyn till det anförda anser jag att

riksdagen med anledning av motionerna MJ340 yrkande

4 (kd) och MJ341 yrkande 7 (c) bör tillkännage som

sin mening vad ovan anförts om behovet av

säsongsarbetskraft inom trädgårds- och

jordbruksnäringen.

34.Arbetsförmedlingsverksamhet m.m. (punkt 36)

(m, kd, c, fp)

av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),

Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m), Maria Larsson (kd), Henrik Westman

(m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 34. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:A313, 2001/02:A367 yrkande 3, 2001/02:A384

yrkande 3, 2001/02:A389 yrkande 9 och 2001/02:Sf395

yrkande 11 i denna del.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning måste det ges större

möjligheter för privata aktörer att verka inom

förmedlingsverksamheten. Privat

arbetsförmedlingsverksamhet måste därför stimuleras.

Härigenom skapas en mer dynamisk utveckling av

arbetsmetoderna på förmedlingsområdet samtidigt som

de arbetslösa får flera alternativ. Privata

rekryteringsföretag och bemanningsföretag bör

engageras i större utsträckning än vad som sker i

dag. Dessa företag har väl upparbetade kontakter med

arbetsgivarna vilket kan underlätta för arbetslösa

att få arbete eller arbetspraktik.

Vad vi här har anfört bör ges regeringen till

känna. Motionerna A313 (m), A367 yrkande 3 (kd),

A384 yrkande 3 (m), A389 yrkande 9 (fp) och Sf395

yrkande 11 i denna del (fp) tillstyrks därmed.

35.Arbetslivscentrum (punkt 37) (c, fp)

av Margareta Andersson (c) och Elver Jonsson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 35. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:Ub552 yrkande 7.

Ställningstagande

Den svenska arbetsmarknaden genomgår stora

förändringar. Den högre utbildningen måste anpassas

till dessa förändringar. För att långsiktigt få

bättre effekt på utbildning och forskning måste

näringslivet engageras mer i högskolornas

utveckling. Det utbyte som i dag sker mellan

högskolor och läkemedels- och elektronikindustrin

måste spridas till andra områden. Upprättandet av

s.k. Arbetslivscenter vid några universitet och

högskolor är ett steg i rätt riktning i arbetet med

att anpassa den högre utbildningen till

förändringarna på arbetsmarknaden. Vi anser därför

att regeringen bör ta initiativ till att stödja

utvecklingen av Arbetslivscenter. Detta bör ges

regeringen till känna. Vi tillstyrker därför motion

Ub552 yrkande 7 (c).

36. Resursfördelningsmodell (punkt 38)

(c, fp)

av Margareta Andersson (c) och Elver Jonsson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 38 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 36. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A259 yrkande 2.

Ställningstagande

De pilotprojekt som syftat till en ökad samordning

mellan arbetsförmedling, försäkringskassa, kommun

och omkringliggande näringsliv har gett goda

resultat. Detta borde öka incitamenten att

ytterligare förstärka det lokala och regionala

ansvaret för arbetsmarknadspolitiken. Vi anser att

de lokala och regionala delarna av

Arbetsmarknadsverket bör få utökat ansvar med

därtill hörande resurser. En modell för fördelning

av resurser bör utgå från dels antalet arbetslösa,

dels den genomsnittliga tiden i arbetslöshet, dels

vissa individuella faktorer. Enligt vår mening bör

det vara Arbetsmarknadsverkets huvuduppgift att göra

denna fördelning, inte att avgöra hur man bäst

arbetar i olika delar av landet.

Detta bör enligt vår mening ges regeringen till

känna. Vi tillstyrker därför motion A259 yrkande 2

(c).

37.Nordisk arbetsmarknad (punkt 40) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 40 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 37. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A390 yrkandena 3 och 4 samt avslår

motionerna 2001/02:A282 och 2001/02:A380.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning finns det en rad hinder mot

integration på arbetsmarknaden i Norden. Som exempel

kan nämnas förekomsten av olika arbetsrättsliga

regler och varierande skattenivåer. Ett annat

exempel är de olika reglerna för ersättning vid

arbetslöshet. Särskilda besvärligt blir det för de

personer som arbetar i flera olika länder,

exempelvis på grund av olika vikariat eller att

vederbörande är frilansare. I dessa fall riskerar

den enskilde att stå utan arbetslöshetsersättning.

Vi anser därför att det är angeläget att

regeringen i samråd med övriga nordiska regeringar

skyndsamt löser de problem som finns för personer

som väljer att arbeta i ett annat nordiskt land. Med

hänsyn till det anförda föreslår vi att riksdagen

bifaller motion A390 yrkandena 3 och 4 (m).

Motionerna A282 (v) och A380 (s) avstyrks i den mån

de inte kan anses tillgodosedda genom vad som

anförts.

38.Införande av en allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring (punkt 41) (m, kd,

c, fp)

av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),

Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m), Maria Larsson (kd), Henrik Westman

(m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 38. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A219 yrkande 6.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning bör arbetslöshetsförsäkringen

reformeras. Det bör införas en allmän och

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Den bör

utformas så att incitamenten att ta ett nytt arbete

är stora. Inträdesvillkoren bör vara så utformade

att allt arbete kvalificerar. Egenfinansieringen bör

öka. Därigenom uppnås ett bättre samband mellan

lönebildning och arbetslöshet, vilket leder till att

arbetsmarknadens funktionssätt förbättras.

Företagarnas möjlighet att få

arbetslöshetsersättning måste också förbättras. Det

är viktigt att arbetslöshetsförsäkringen får en

sådan utformning att den i högre grad tar hänsyn

till den allt vanligare kombinationen anställning

och företagande.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motion A219 yrkande 6 (m) bör

tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har

anfört om införandet av en allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring.

39.Tillsynen över arbetslöshetskassorna m.m.

(punkt 42) (m, kd, c, fp)

av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),

Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m), Maria Larsson (kd), Henrik Westman

(m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 39. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A251 yrkande 8.

Ställningstagande

Administrationen av arbetslöshetsförsäkringen har en

mycket speciell utformning. Den sköts av från staten

fristående arbetslöshetskassor som i de flesta fall

har stark anknytning till olika fackliga

organisationer. Kassans beslut är att betrakta som

myndighetsutövning och dess verksamhet bekostas

nästan helt med statliga medel. Under hösten 1999

presenterades två utredningar som har genomförts av

Statskontoret respektive Riksrevisionsverket (RRV).

I båda utredningarna ifrågasätts dagens system. RRV

anser att arbetslöshetskassornas privaträttsliga

ställning utgör ett hinder för en effektiv tillsyn.

Statskontoret pekar i sin utredning på att

statsbidragen inte är utformade på ett sådant sätt

att de stimulerar till en god hushållning med

skattebetalarnas pengar. En annan brist

Statskontoret pekar på är att statens möjlighet till

insyn i arbetslöshetskassornas verksamhet via den

styrelseledamot som staten utser har förfelats.

Statskontoret föreslår bl.a. att statsbidraget

ändras så att kassorna får ekonomiska incitament att

agera striktare och att AMS tilldelas resurser för

en effektivare tillsyn av arbetslöshetskassorna och

ges möjlighet att vidta sanktionsåtgärder mot dessa.

RRV anser bl.a. att AMS måste bli effektivare i sin

utvärderings- och tillsynsroll och föreslår att RRV

ges befogenhet att även granska

arbetslöshetskassorna.

Vi anser därför att regeringen bör se över

alternativa organisations- och tillsynsmodeller. I

det sammanhanget bör kopplingen mellan

arbetslöshetskassorna och de fackliga

organisationerna ses över. Detta bör ges regeringen

till känna. Motion A251 yrkande 8 (kd) bör bifallas.

40.Deltidsarbetslöshet m.m. (punkt 43) (v)

av Hans Andersson (v) och Camilla Sköld Jansson

(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 40. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:A314 yrkande 6 och 2001/02:A317 yrkande 2

samt avslår motion 2001/02:A251 yrkande 3.

Ställningstagande

Arbetslöshetsförsäkringen är en

omställningsförsäkring som bygger på anställnings-

och inkomstbortfallsprincipen. För att få rätt till

ersättning fordras att den arbetslöse uppfyller både

ett medlems- och arbetsvillkor. För den som har ett

fast heltidsarbete är det inga problem att uppfylla

dessa villkor. Däremot är det svårt för

deltidsarbetande och för dem som har olika former av

tillfälliga anställningar. Detta drabbar framför

allt kvinnor och invandrare eftersom dessa grupper

är överrepresenterade när det gäller dessa

anställningsformer. Vi föreslår därför att det

tillsätts en utredning som skall se över

inträdeskraven i arbetslöshetsförsäkringen. Detta

bör ges regeringen till känna. Motionerna A314

yrkande 6 (v) och A317 yrkande 2 (v) tillstyrks samt

A251 yrkande 3 (kd) avstyrks i den mån den inte kan

anses tillgodosedd genom vad som anförts.

41.Deltidsarbetslöshet m.m. (punkt 43) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 41. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:A251 yrkande 3 samt avslår motionerna

2001/02:A314 yrkande 6 och 2001/02:A317 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att dagens kvalifikationskrav är krångligt

utformade och innehåller en mängd olika begränsande

komponenter. Som exempel kan nämnas att det krävs

ett visst antal arbetade timmar per månad för att

kunna få arbetslöshetsersättning. Dagens system

missgynnar dem som har säsongs-, projekt eller

deltidsarbete. Enligt vår uppfattning ger det

felaktiga signaler om man inte får tillträde till

arbetslöshetsförsäkringen därför man har förlagt sin

arbetstid mer fritt än vad regelsystemen tillåter.

För många blir det ekonomiskt ofördelaktigt att

bryta en arbetslöshetsperiod med kortare arbete. Vi

anser därför att dagens kvalifikationskrav bör

ersättas av en annan och enklare beräkningsgrund.

För att få rätt till grundbelopp skall man ha

arbetat en visst antal timmar under en ramtid av ett

år. Man bör också överväga lämpligheten av att ha

olika kvalifikationsvillkor för grundbeloppet och

för den inkomstrelaterade ersättningen. Eftersom vi

förordar att man inför en obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring bör man även ta bort

medlemsvillkoret.

Vad som anförts ovan bör ges regeringen till

känna. Vi tillstyrker därför motion A251 yrkande 3

(kd) och avstyrker motionerna A314 yrkande 6 (v) och

A317 yrkande 2 (v) i den mån de inte kan anses

tillgodosedda genom vad som anförts.

42.Studerandes ersättningsrätt (punkt 49) (kd,

c)

av Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd)

och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 49 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 42. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:A251 yrkande 4 och 2001/02:Ub552 yrkande 2

samt avslår motionerna 2001/02:A363 och

2001/02:A364.

Ställningstagande

Den förändring som genomfördes i samband med att den

nuvarande lagen om arbetslöshetsförsäkring infördes

och som innebar att studerande inte kan få

arbetslöshetsersättning under ferierna måste ändras.

Förändringen har inneburit svåra påfrestningar

framför allt för äldre studenter med

försörjningsansvar. Det har förekommit att studenter

tvingats avbryta sina studier för att åter få rätt

till ersättning. Enligt vår mening bör 16 § ALF

ändras så att det åter blir möjligt för studerande

att erhålla arbetslöshetsersättning under ferierna.

Detta bör ges regeringen till känna. Det innebär att

motionerna A251 yrkande 4 (kd) och Ub552 yrkande 2

(c) bör bifallas. Motionerna A363 (s) och A364 (s)

bör avslås.

43.Företagarnas ersättningsrätt (punkt 50) (m,

kd, c, fp)

av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),

Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m), Maria Larsson (kd), Henrik Westman

(m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 50

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 43. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:A211 yrkande 22, 2001/02:A212 yrkande 11,

2001/02:A251 yrkandena 6 och 7 samt 2001/02:N314

yrkande 6.

Ställningstagande

Egenföretagande blir i allt större utsträckning ett

komplement till en anställning. Nuvarande regler i

arbetslöshetsförsäkringen med krav på avregistrering

av firma och varaktigt avbrytande av verksamheten

gör det svårt för företagare att behålla en rörelse

vid arbetslöshet. Det måste vara möjligt att låta

ett företag vara vilande vid fler än ett tillfälle.

Reglerna bör utformas så att de möjliggör en större

rörlighet mellan anställning och egenföretagande.

Ett annat grundläggande problem med den nuvarande

regleringen vad gäller företagares ersättningsrätt

är att det saknas vägledande förarbetsuttalanden i

väsentliga delar. Detta har fått till följd att

arbetslösa företagare bedöms olika beroende på

vilken arbetslöshetskassa som beslutat i ärendet.

Den rättsosäkerhet som råder för företagare är

mycket allvarlig. Vi anser därför att reglerna måste

göras tydligare.

Vi kan konstatera att det har tillsatts en

analysgrupp inom Regeringskansliet som bl.a. skall

se över de regler som gäller för företagares

ersättningsrätt. Enligt vår uppfattning är detta

inte tillräckligt. Vi förordar i stället att det

snarast tillsätts en parlamentarisk utredning som

ser över företagares ersättningsrätt. Översynen bör

också omfatta ersättningsrätten för jordbrukare,

delägare i kooperativ och familjehemsföräldrar.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motionerna A211 yrkande 22 (kd),

A212 yrkande 11 (c), A251 yrkandena 6 och 7 (kd)

samt N314 yrkande 6 (kd) bör tillkännage för

regeringen som sin mening vad vi har anfört om

företagares ersättningsrätt.

44.Samernas ersättningsrätt (punkt 51) (mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 51

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 44. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:A213.

Ställningstagande

I Sverige finns ett fyrtiotal samebyar. I en sameby

bor och verkar de samer som är renskötare till

yrket. Varje same med familj utgör ett eget företag,

men skattemässigt anses varje person ha ett eget

företag.

Under vissa delar av året, speciellt i maj - juni

och augusti - september, ligger arbetet med

renskötseln nere. Det innebär att vissa av de

renskötande samerna periodvis är arbetslösa. Enligt

nuvarande regler kan dessa samer, trots att de kan

stå till arbetsmarknadens förfogande, inte erhålla

arbetslöshetsersättning. Detta beror på kravet att

den arbetslöses verksamhet måste ha upphört helt för

att denne skall anses berättigad till

arbetslöshetsersättning.

Denna ordning är otillfredsställande. Jag anser

därför att man bör utreda möjligheterna för

renskötande samer att kunna erhålla

arbetslöshetsersättning. Detta bör ges regeringen

till känna. Motion A213 (mp) bör därför bifallas.

45.Bemanningsföretag (punkt 52) (m, kd)

av Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd),

Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria

Larsson (kd) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 52 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 45. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:A251 yrkande 5 och 2001/02:A368 yrkandena

1-5 samt avslår motion 2001/02:A225.

Ställningstagande

De snabbt växande bemanningsföretagen är en ny aktiv

part när det gäller rekrytering och matchning av

arbetskraft. För närvarande sysselsätts ungefär 24

000 personer i bemanningsföretag, vilket motsvarar

ca 0,6 % av den totala arbetskraften. Under 1999

uppgick den totala omsättningen i branschen till 5,7

miljarder kronor, vilket var en ökning med ca 70 %

jämfört med tidigare år.

Det finns bland arbetsgivare ett uttalat behov av

de tjänster som bemanningsföretagen har att erbjuda.

De många sysselsatta, liksom den snabba ökningen av

antalet sysselsatta, tyder dessutom på att det även

bland arbetstagarna finns en utbredd vilja att

arbeta inom bemanningsbranschen.

För många personer är arbetet i ett

bemanningsföretag vägen mot en fast anställning.

Inte minst många invandrare har kommit in på

arbetsmarknaden genom ett bemanningsföretag. Många

personer som har fått fast anställning hos en kund

till det bemanningsföretag som de arbetat hos söker

sig tillbaka till bemanningsföretaget eftersom de

uppskattar omväxlingen i arbetet.

Bemanningsföretagen är inte bara till nytta för

individen utan även för samhället eftersom de bidrar

till att öka flexibiliteten och lösa flaskhalsar i

produktionen.

Bemanningsföretagen konkurrerar dock inte med

andra aktörer på lika villkor. Olika offentliga

aktörer sysslar med verksamhet som konkurrerar med

bemanningsföretagens men under gynnsammare villkor.

Som exempel kan nämnas arbetsförmedlingarnas

"headhunting"-verksamhet och AMS poolverksamhet.

Även reglerna om arbetslöshetsersättning

diskriminerar anställda hos bemanningsföretag. De

betraktas alltid som heltidsanställda och får inte

någon arbetslöshetsersättning för de arbetslösa

perioderna mellan olika uppdrag. Vidare får personer

som är deltidsanställda hos ett bemanningsföretag

inte någon arbetslöshetsersättning för den tid under

vilken de är arbetslösa. Vi anser att reglerna skall

vara lika för alla anställda, oavsett i vilket slags

företag de arbetar.

Vi vill också avskaffa den s.k. karensregeln i

lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av

arbetskraft, enligt vilken en arbetstagare som sagt

upp sig från en anställning och tagit anställning

hos ett bemanningsföretag inte får hyras ut till sin

förre arbetsgivare tidigare än sex månader efter det

att anställningen hos denne upphörde. Regeln drabbar

särskilt kvinnor i den offentliga sektorn.

Enligt vår mening är bemanningsföretagen en resurs

på en stelbent och rigoröst reglerad arbetsmarknad.

Riksdagen måste skyndsamt avskaffa sådana regler som

snedvrider konkurrensen och försvårar

bemanningsföretagens verksamhet.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

med anledning av motionerna A251 yrkande 5 (kd) och

A368 yrkandena 1-5 (m) bör tillkännage för

regeringen som sin mening vad vi har anfört om

bemanningsföretag. Motion A225 (s) bör avslås.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Lönebidrag (c)

av Margareta Andersson (c).

Enligt Centerpartiets uppfattning har

lönebidragssystemet stor betydelse för

arbetshandikappades möjligheter att komma ut på

arbetsmarknaden men också för ideella

organisationers tillgång till arbetskraft. Den

högsta bidragsgrundande lönekostnaden vid

heltidsarbete, det s.k. lönebidragstaket, är 13 700

kr per månad. Beloppet har varit oförändrat under

lång tid och motsvarar på intet sätt den

löneutveckling som ägt rum i samhället i övrigt.

Detta medför svårigheter för arbetsgivare att

behålla eller anställa personer med arbetshandikapp.

Vi anser därför att det är angeläget att höja

lönebidragstaket till 15 000 kr per månad och att

det införs ett mer flexibelt lönebidragssystem.

2. Arbetshandikappade (fp)

av Elver Jonsson (fp).

Enligt Folkpartiets uppfattning krävs det särskilda

insatser för arbetshandikappade för att underlätta

deras situation på arbetsmarknaden. Arbetslinjen

måste gälla även för arbetshandikappade.

Förtidspensioneringar måste undvikas i största

möjliga utsträckning. För många i gruppen är

anställning med lönebidrag eller skyddat arbete inom

Samhall AB bra alternativ. Lönebidragstaket har

varit oförändrat under många år. Detta har lett till

allt större svårigheter för funktionshindrade med

kvalificerade utbildningar att få lämpligt arbete.

Enligt vår uppfattning är det viktigt att taket

höjs.

3. Utformning av lönebidrag (mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Enligt nuvarande regler kan en person få bidrag för

anställning hos olika arbetsgivare. Maximalt är

bidraget 80 % av lönenivån upp till 13 700 kr. Nivån

avser heltid och har legat fast sedan 1992. Om en

arbetsgivare vill betala högre lön får denne stå för

den överskjutande delen.

För närvarande har många lönebidragsanställningar

inom handikapporganisationer. Det resulterar i att

många arbetshandikappade får leva på en mycket låg

lönenivå. Till detta kommer att många av dem arbetar

deltid. Detta är otillfredsställande eftersom

lönebidragen i många fall är den enda möjligheten

arbetshandikappade har att få arbete. Lönebidragen

betyder också mycket för de funktionshindrades

föreningars möjlighet att verka.

Jag har noterat att det har kommit starka signaler

om att dessa organisationer har svårt att klara sig

eftersom lönebidragets storlek har varit oförändrad

sedan 1992. Detta leder till att många

funktionshindrade riskerar att förlora sin

lönebidragsanställning.

Jag anser därför att det är viktigt att det

snarast utformas ett system där lönebidraget kopplas

till lämplig nivå på prisbasbeloppet och därmed

möjliggör en kontinuerlig uppräkning av nivån.

4. Diskriminering av äldre (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Många äldre tvingas lämna arbetslivet tidigare än de

själva önskar. Det är därför viktigt att skapa goda

förutsättningar för att fler skall kunna stanna kvar

längre i arbetslivet, först och främst därför att de

själva så önskar, men också därför att det av

demografiska skäl finns och kommer att finnas ett

stort behov av deras kompetens och insatser.

De äldre är inte en homogen grupp utan måste

betraktas som enskilda individer. Ålder är inte en

avgörande faktor för människors kapacitet på

arbetsplatsen. Äldres erfarenhet och förvärvade

kompetens medför yrkesskicklighet. Lojaliteten och

engagemanget skapar stabilitet på arbetsplatsen.

Den tendens till åldersdiskriminering som finns i

dag måste brytas. Därför är det angeläget att

diskrimineringslagstiftningen så snart som möjligt

utökas till att omfatta förbud mot diskriminering av

äldre. Denna fråga har nyligen behandlats av

utskottet i betänkande 2001/02:AU3 varför vi i detta

sammanhang inte reserverat oss.

5. Aktivitetsgaranti (c)

av Margareta Andersson (c).

Centerpartiet har redan tidigare påpekat att

problemet på många håll i Sverige när det gäller

arbetsmarknaden är den obefintliga efterfrågan, dvs.

att inga nya jobb skapas. För att komma till rätta

med detta krävs att större insatser riktas mot

arbetsmarknadens efterfrågesida, dvs. hur man skall

underlätta för företag att växa och skapa nya

arbetstillfällen. Detta är i hög grad en uppgift för

en förbättrad näringspolitik men även en väl

utformad arbetsmarknadspolitik kan bidra.

Enligt vår uppfattning bör en politik för att

stärka efterfrågan utgå från en friare regional

användning av arbetsmarknadsmedel för att stödja

anställningar och kontakt med den reguljära

arbetsmarknaden. Den regionala verksamheten bör utgå

från ett partnerskap mellan arbetsmarknadspolitikens

regionala institutioner och regionala arbetsgivare.

Partnerskapet skall syfta till att skapa

"övergångsarbetsmarknader", där fler arbetslösa

genom kontakter med arbetsgivare skall kunna få

reguljära arbeten.

6. Särskilda grupper m.m. (v)

av Hans Andersson (v) och Camilla Sköld Jansson (v).

Vänsterpartiet har under mandatperioden deltagit i

utformandet av sysselsättningspolitiken i samband

med ställningstaganden till budgetpropositioner och

propositioner om arbetsmarknadspolitik och

arbetslöshetsförsäkring. Även om stora framgångar

uppnåtts återstår mycket att göra. I själva verket

krävs djupgående förändringar av arbetsmarknads- och

arbetslivspolitiken för att möta pågående och

framtida omställningskrav på arbetsmarknaden.

Vi kan notera en kraftig förstärkning av

sysselsättningen samtidigt som den öppna

arbetslösheten har halverats. Trots det är arbetet

med att väsentligt höja arbetskraftsutbudet och

sysselsättningsgraden en prioriterad uppgift om

regional balans, integration och en förbättrad

välfärd skall kunna uppnås. Många personer utestängs

i dag från arbetslivet på grund av diskriminering,

fördomar, dålig arbetsmiljö, arbetsvillkor och

arbetstider som inte är anpassade till grundläggande

mänskliga behov och lokala arbetsmarknader som inte

förmår skapa efterfrågan.

Uppnåendet av sysselsättningsmålet år 2004 måste

återspegla fler arbetade timmar och inte vara en

effekt av ökad frånvaro. Det är också viktigt att

det regionala arbetet blir framgångsrikt när det

gäller att höja sysselsättningsgraden. I dag har ett

hundratal kommuner redan nått målet medan många

andra släpar långt efter. Regionala

sysselsättningsmål skulle kunna styra resurserna så

att de regionala klyftorna minskar.

På en arbetsmarknad som styrs av "just-in-time"-

filosofin och där arbetsorganisationen bantas

maximalt lastas kostnaderna och ansvaret för

omställningsprocessen över på individen, samhällets

instanser och försäkringssystemet. När arbetsgivarna

abdikerar från långsiktigt ansvar försätts

myndigheterna i en omöjlig situation.

Arbetsmarknadspolitiken blir lätt överlastad och kan

inte fullgöra sin uppgift på ett effektivt sätt.

Denna situation ställer krav på en förändrad

samhällspolitik och större lagstadgat finansiellt

ansvar för arbetsgivarna.

Så länge den regionalt obalanserade utvecklingen

kvarstår kommer vi att få se bestående brist- och

arbetslöshetssituationer samtidigt i olika delar av

landet. Så länge som det är billigt att säga upp

anställda kommer omstruktureringsprocessen att ske

oavsett samhällskonsekvenser. Så länge som den

ekonomiska makten uttrycker aktieägarnas och

företagets kortsiktiga intressen blir

löntagarintresset och det långsiktiga

samhällsintresset förbisett. Sårbara

näringsstrukturer i olika regioner kommer att

drabbas av nya arbetsmarknadschocker. I många fall

är regionalt uthållig kompetens- och tillväxtpolitik

och förstorade arbetsmarknadsregioner inom ramen för

en stark kommunal ekonomi det effektiva svaret på

djupgående sysselsättningsproblem - inte kortsiktiga

arbetsmarknadsåtgärder.

Därför menar vi att lag- och avtalsreglerade

omställningsförsäkringar och omstruktureringsfonder

skulle bidra till en bättre

arbetsmarknadsutveckling. Kompetensutvecklingssystem

- såväl arbetsplatsbundna som individuella -,

arbetstidsförkortning, systematiskt

arbetsmiljöarbete och ohälsobekämpning, anpassade

arbetsplatser för äldre och funktionshindrade,

obligatoriska praktikplatser och en effektiv

tillämpning antidiskrimineringslagstiftning är

exempel på viktiga åtgärder som kan höja

arbetskraftsutbudet genom att ge människor möjlighet

att delta i arbetslivet. Det finns meningsfulla

arbetsuppgifter för dem som i dag är

långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna. Den s.k.

arbetslivspolitiken måste integreras och ges en

större roll inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsmarknadspolitiken har svårt att i efterhand

kompensera för misstag och strukturfel inom andra

politikområden. Den könssegregerade arbetsmarknaden

som delvis bygger på traditionella utbildningsval är

ett exempel på detta. Omotiverade könsrelaterade

löneskillnader mellan olika sektorer på

arbetsmarknaden ett annat.

Den arbetsmarknadspolitiska uppgiften måste axlas

av många parter. Det är orimligt att unga kvinnor

och invandrare får bära kostnaden för

strukturförändringar i form av låga löner och osäkra

anställningsförhållanden och försäkringsmässig

marginalisering - som skett under senare år.

Arbete åt alla kräver en samordnad politik som

inkluderar såväl en regionalt fördelad

kunskapsinriktad näringslivstillväxt som en utbyggd

offentlig sektor. Skall vi klara rekryteringsbehovet

inom olika yrkesområden samtidigt som vi inte skall

acceptera att människor ställs vid sidan av

utvecklingen krävs krafttag. Det lokala och

regionala initiativet måste få stort spelrum utan

att sektorsgränser eller revirkonflikter mellan

olika huvudmän förhindrar utvecklingen. Det statliga

ansvaret för en rättvist fördelad

sysselsättningstillväxt är dock grundläggande inom

ramen för en sund ekonomisk politik.

I Sverige finns många olika geografiska och

yrkesmässiga arbetsmarknader vars efterfrågan

skiftar snabbt. Det är nödvändigt att finna nya

institutionella förutsättningar för att klara av

service till medborgarna och omställningskraven på

ett rättvist, rättssäkert och effektivt sätt. En

förutsättning är en demokratisering av den

ekonomiska makten. Det är viktigt att denna

förändring också sätter individen i centrum. Det

ställer stora krav på arbetsgivarna,

försäkringssystemen och sysselsättningspolitiken i

stort. Om nyföretagandet i en region släpar efter

hjälper ingen arbetsmarknadspolitik i världen. Om

den kommunala ekonomin visar underskott blir det

inga välbehövliga nyrekryteringar inom vård och

omsorg oavsett hur stora behoven är.

Det är inte olika grupper - hur de nu än

definieras - som är problemet. Det är den offentliga

sektorns resursbrister och arbetslivets dåliga

anpassningsförmåga och framförhållning som är det

grundläggande problemet. Samtidigt som vi vill

försvara arbetsmarknadspolitikens roll och uppgift

mot de marknadsfundamentalismens krafter som vill

minska det statliga och fackliga inflytandet över

regleringarna på arbetsmarknaden anser vi att

arbetslivets nya villkor måste mötas med nya och mer

dynamiska metoder än vad dagens

arbetsmarknadspolitik och dess institutioner

erbjuder. Vi menar att en ny politik måste föregås

av en djupgående analys av den pågående

förändringsprocessen som lämpligen får ske inom

ramen för en parlamentarisk utredning.

7. Bemanningsföretag (fp)

av Elver Jonsson (fp).

Folkpartiet anser att den nuvarande

arbetsmarknadspolitiken är alldeles för stelbent och

byråkratisk. Enligt vår uppfattning måste den därför

reformeras från grunden. Reformeringen skall syfta

till att ge den enskilde individen och

platsförmedlaren en större frihet att finna olika

vägar till ett arbete. Som en viktig del i denna

reformering anser vi att man i högre grad bör

använda sig av privata aktörer inom

arbetsförmedlingen. I detta sammanhang har

bemanningsföretagen en viktig roll att fylla.

Flera försök har visat att bemanningsföretag i

många fall kan förmedla arbeten där den offentliga

arbetsförmedlingen har misslyckats. Detta gäller

bl.a. i de fall när de arbetslösa har utländsk

bakgrund. Vi anser därför att man bör underlätta för

dessa företag att verka. Det är därför angeläget att

undanröja de hinder som finns i olika lagstiftningar

när det gäller bemanningsföretagens verksamhet.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Förslag från Riksdagens revisorer

2000/01:RR12

Riksdagens revisorer föreslår:

2. tar initiativ till att se över prioriteringen av

utomnordiska medborgare inom

arbetsmarknadspolitiken i enlighet med vad som

anförts i avsnitt 2.6

3. tar initiativ till en förändring vad avser

arbetsmarknadspolitiska program och

språkutbildning i enlighet med vad som anförts i

avsnitt 2.7

Motioner väckta med anledning av

Riksdagens revisorers förslag

2000/01:RR12

2000/01:Ub38 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförts om en total

revidering av arbetet med AMS statistik.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförts om nya

statistiska grundläggande kategorier i studien av

högt utbildade invandrare som saknar jobb inom

sina arbetsområden.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförts om

aktivitetscentra drivna på entreprenad av

invandrargrupper.

2000/01:Ub39 av Erling Wälivaara m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kombinera

språkundervisning med arbete eller arbetspraktik.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten att stå

till arbetsmarknadens förfogande.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om yrkesspecifik

språkundervisning.

2000/01:Ub40 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till en förändrad prioritering av

utomnordiska medborgare i enlighet med vad som

anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till förändrade arbetsmarknadspolitiska

program och språkutbildning i enlighet med vad som

anförs i motionen.

Motioner från allmänna motionstiden

2001

2001/02:K284 av Agne Hansson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

återkomma med förslag som förbättrar möjligheten

att komma tillbaka till arbetslivet för personer

som i unga år blivit förtidspensionerade.

2001/02:Sf255 av Agne Hansson m.fl. (c):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om snabbare

validering av flyktingars kunskaper.

2001/02:Sf333 av Per Bill m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att snabbt

möjliggöra för invandrare med utländsk utbildning

att få relevant komplettering och komma ut på

arbetsmarknaden.

2001/02:Sf334 av Margit Gennser m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

prövar möjligheterna att stärka det lokala

ansvaret för de arbetslösas situation.

2001/02:Sf395 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om privata

arbetsförmedlingar och bemanningsföretag.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jobbgaranti.

2001/02:Sf399 av Magda Ayoub m.fl. (kd):

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kombinera

språkundervisning med arbete och arbetspraktik

samt om rätten att stå till arbetsmarknadens

förfogande.

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om invandrarkvinnors

ställning på arbetsmarknaden.

36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en utvärdering

bör göras av DO:s och Arbetsmarknadsverkets

samarbete.

2001/02:Sf400 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om invandrare och

företagande.

2001/02:So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om äldres rätt att

jobba och en nationell handlingsplan mot

diskriminering av äldre i arbetslivet.

2001/02:Kr227 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

arbetsmarknaden.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om konstnärerna och

arbetsmarknadsstödet.

2001/02:Kr419 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kultur och

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

2001/02:Kr425 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en reformerad

arbetslöshetsförsäkring.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lärlings- och

arbetsmarknadsutbildning.

2001/02:Ub429 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om införande av en lärlingsutbildning som

arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

2001/02:Ub552 av Sofia Jonsson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ändring av 16 §

lagen om arbetslöshetsförsäkring (1997:238) för

att studenterna som annars uppfyller kraven för

arbetslöshetsersättning också skall ha rätt till

denna ersättning under ferier.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stödja

utvecklingen av Arbetslivscenter.

2001/02:MJ340 av Caroline Hagström m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en utredning

om trädgårdsnäringens säsongsmässiga

arbetskraftsbehov.

2001/02:MJ341 av Gunnel Wallin (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att uppdra åt

arbetsmarknadsverket att på samma sätt särskilt

beakta de behov som råder inom jordbruksnäringen.

2001/02:N314 av Agne Hansson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förtydliga

reglerna kring rätten att erhålla ersättning från

arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som den

sökandes engagemang inom den sociala ekonomin kan

fortsätta.

2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av att

ta till vara invandrare och långtidsarbetslösa.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):

6. Riksdagen beslutar att av regeringen begära ett

lagförslag om förändringar i lagstiftningen som

underlättar integration genom tillträde till

arbetsmarknaden.

2001/02:N365 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda vilka

effekterna skulle vara om också arbetande gavs

rätten att få starta-eget-bidrag.

2001/02:A202 av Magnus Jacobsson och Amanda Agestav

(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om försöksverksamhet med

ungdomsarbetsförmedlingar.

2001/02:A204 av Maria Larsson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

informationskampanj om vinsten av äldre i

arbetslivet.

2001/02:A208 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en analys av

ungdomars villkor på dagens arbetsmarknad.

2001/02:A211 av Maria Larsson m.fl. (kd):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

fosterföräldraskap bör betraktas som

förvärvsarbete.

2001/02:A212 av Agne Hansson m.fl. (c):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

ersättningen för trygghetssystemet även för

företagare beräknas utifrån en normal

årsarbetstid.

2001/02:A213 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen

anförs om att utreda möjligheter för renskötande

samer att kunna erhålla a-kassa.

2001/02:A214 av Christina Axelsson och Sylvia

Lindgren (s):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av det arbetsmarknadspolitiska

programmet med förstärkt aktivitetsgaranti.

2001/02:A219 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

6. Riksdagen beslutar att införa en allmän

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2001/02:A221 av Lars Björkman och Jeppe Johnsson

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om skärpta regler för a-kassa.

2001/02:A225 av Bengt Silfverstrand (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om reglering av

bemanningsföretagens verksamhet.

2001/02:A226 av Agne Hansson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utökad samordning,

samverkan och individualisering inom

arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå.

2001/02:A239 av Marianne Jönsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om de huvuduppgifter som

översynen av Samhall måste ha.

2001/02:A240 av Catharina Hagen (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om behovet av en översyn

och ändring av regler som motverkar arbetslinjen för

äldre.

2001/02:A250 av Ana Maria Narti (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en heltäckande

arbetslöshetsstatistik som också redovisar grupper

som under lång tid står helt utanför

arbetskraften.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statistiska

modeller och metoder i uppföljning och utvärdering

av arbetsmarknadsåtgärder och

arbetsmarknadsprogram.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statistik över

långvarigt arbetslösa som blir långvarigt

sjukskrivna.

2001/02:A251 av Maria Larsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att underlätta

inträde i arbetslöshetsförsäkringen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om studier som

överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

enhetliga regelsystem i privata och offentliga

bemanningsföretag vad gäller a-kasseregler.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

lagen beträffande företagares rätt till a-kassa.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

familjehemsförälders rätt till a-kassa.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att utreda kopplingen mellan fackliga

organisationer och arbetslöshetskassorna i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:A257 av Barbro Feltzing och Kerstin-Maria

Stalin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lönebidragets koppling till

prisbasbeloppet.

2001/02:A258 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen

anförs om att införa övergångsarbeten enligt

motionens intention.

2001/02:A259 av Agne Hansson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att beslut om hur

de medel som i dag fördelas genom stat, kommun,

landsting och regioner i större utsträckning bör

fattas lokalt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag om att

tidsbegränsa aktivitetsgarantin till två år och i

stället införa möjligheten för arbetslösa över 60

år att erhålla anställning med lönebidrag.

2001/02:A263 av Sonia Karlsson och Conny Öhman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att vård av svårt sjukt

barn skall räknas som överhoppningsbar tid.

2001/02:A268 av Christer Skoog (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av övergångsarbete

2001/02:A269 av Agneta Ringman och Margareta

Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om värdet av att Samhalls

verksamhet inte minskar i omfång.

2001/02:A275 av Bengt Silfverstrand (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om återinförande av den

tidigare åttaveckorsregeln för inlämnande av

kassakort.

2001/02:A277 av Alf Eriksson och Ann-Kristine

Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om naturvårdsarbeten och

reglerna inom arbetsmarknadspolitiken.

2001/02:A278 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

arbetshandikappade behandlas med respekt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade möjligheter

till valfrihet också för arbetshandikappade.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tydligare

regelverk och föreskrifter avseende stöden till

arbetshandikappade.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka de

arbetshandikappades möjligheter till

rehabilitering och arbete på den reguljära

arbetsmarknaden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av att

incitamenten ändras för rehabilitering och

nyanställningar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stöden till

arbetshandikappade kontinuerligt skall utvärderas

och offentligt redovisas.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de grundläggande

riktlinjerna för stöden till arbetshandikappade.

2001/02:A282 av Marie Engström (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att lägga fram

konkreta förslag som underlättar gränssamarbetet

mellan Sverige och Norge samt att på försök inrätta

ett "Norgekontor".

2001/02:A284 av Paavo Vallius och Nikos Papadopoulos

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om arbetsmarknadsutbildning

för invandrare.

2001/02:A285 av Carina Ohlsson och Monica Green (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om arbetslöshetsersättningen.

2001/02:A289 av Raimo Pärssinen och Per-Olof

Svensson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att bevilja

anställningsstöd till företag.

2001/02:A293 av Agneta Lundberg och Göran Norlander

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om högre ersättning vid

deltagande i åtgärder.

2001/02:A296 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kollektivavtal vid

företagsetableringar.

2001/02:A299 av Marie Granlund och Britt-Marie

Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen angående

arbetsmarknadsutbildning.

2001/02:A300 av Birgitta Sellén och Åke Sandström

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av

flyttningsbidragen.

2001/02:A308 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att kommuner,

arbetsförmedling, socialtjänst, försäkringskassa och

övriga myndigheter har ett regelverk och resurser

som samverkar för att ge arbetslösa ungdomar bättre

möjligheter.

2001/02:A312 av Lisbeth Staaf-Igelström och Lennart

Axelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ta tillvara äldre

arbetskrafts erfarenheter och kunskaper.

2001/02:A313 av Cristina Husmark Pehrsson och Ewa

Thalén Finné (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av arbetsförmedling

i konkurrens.

2001/02:A314 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att effekterna av villkoren för att bli

berättigad till arbetslöshetsersättning närmare

kartläggs och att regeringen återkommer med

förslag på hur inträdesvillkoren kan göras

könsneutrala.

2001/02:A317 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att höjning av

sysselsättningsgraden bland invandrade personer

måste vara en central del av

arbetsmarknadspolitiken.

2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning som får i uppdrag att närmare utreda

inträdeskraven i arbetslöshetsersättningen, dess

konsekvenser för invandrade samt komma med förslag

till förändring som undanröjer diskriminering av

korttids- och deltidsanställda.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppdrag att utarbeta ett samlat

handlingsprogram för att öka möjligheterna för

kvinnor med utländsk härkomst att komma in på

arbetsmarknaden.

2001/02:A319 av Anna Åkerhielm och Karin Enström

(m):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om en utredning med syfte att utreda hur

invandrare bemöts av arbetsförmedlingen och

föreslå förbättringar.

2001/02:A320 av Laila Bäck och Helena Zakariasén

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om överhoppningsbar tid för

förtroendeuppdrag.

2001/02:A321 av Ann-Kristine Johansson och Helena

Zakariasén (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utbildning i företag.

2001/02:A322 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson

(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda möjligheten att

införa ett sabbatsår.

2001/02:A334 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om insatser för att förbättra

situationen för arbetslösa över 50 år.

2001/02:A344 av Lilian Virgin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om försök med

övergångsarbeten.

2001/02:A351 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om aktivitetsgarantin.

2001/02:A353 av Ana Maria Narti (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen amförs om en undersökning angående

bristen på samarbete mellan aktivitetsgarantin och

invandrarnas organisationer.

2001/02:A356 av Birgitta Ahlqvist och Lars U

Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om de kommunala

ungdomsprogrammen.

2001/02:A359 av Jan Björkman och Christer Skoog (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om samordnat

utbetalningsansvar.

2001/02:A363 av Karin Jeppsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av anpassning av

regelverket vad gäller studieuppehåll.

2001/02:A364 av Jan Björkman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om regelverket inom

arbetslöshetsförsäkringen vad avser försäkran om att

inte återuppta studier.

2001/02:A367 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

arbetsförmedlingens resurser och roll.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om långtidsarbetslösa

och aktivitetsgarantin.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en s.k

övergångsarbetsmarknad.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de äldres

situation på arbetsmarknaden.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inriktning och

förenkling av de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lärlingsutbildning

som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om datortek och

datautbildning.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om starta-eget-

bidraget.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att om det vid en

omförhandling av nivån på lönebidrag föreligger

risk för uppsägning skall en sänkning av

lönebidraget inte genomföras.

2001/02:A368 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

bemanningsföretagens betydelse för en flexibel

arbetsmarknad.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om konkurrens på lika

villkor för bemanningsbranschen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs diskriminerande

regler i arbetslöshetsförsäkringen.

4. Riksdagen beslutar att upphäva karensreglerna i

lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och

uthyrning av arbetskraft.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa de

regler som snedvrider konkurrensen för

bemanningsföretagen.

2001/02:A370 av Raimo Pärssinen och Per-Olof

Svensson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om Samhalls verksamhet.

2001/02:A380 av Torgny Danielsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att Af Inre Skandinavia ges

status som varande en nationell resurs.

2001/02:A384 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införande av en

individuell och effektiv arbetsförmedling.

2001/02:A386 av Ingegerd Saarinen (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om en utredning av

företagsanpassat arbetsmarknadsstöd.

2001/02:A387 av Laila Bäck (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om beslutanderätt i

kommunala arbetsmarknadsnämnder.

2001/02:A389 av Elver Jonsson m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om individens

inflytande över åtgärdernas utformning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om platsförmedlingens

uppgift.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

arbetsmarknadsutbildningen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en radikal

reformering av aktivitetsgarantin.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den äldre

arbetskraftens möjligheter på arbetsmarknaden.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ungdomars

situation på arbetsmarknaden.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad egenmakt till

invandrare på arbetsmarknaden.

2001/02:A390 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hinder för rörlighet

av arbetskraft i Öresundsregionen på grund av

nuvarande utformning av a-kassesystemet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om hinder för rörlighet av

arbetskraft i Öresundsregionen på grund av nuvarande

utformning av arbetsförmedlingssystemet.

2001/02:A391 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om yrkesutbildning för äldre arbetslösa.