Bet. 2001/02:BOU1

Bostadsutskottets betänkande

2001/02:BOU1

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,bostadsförsörjning och byggande

Sammanfattning

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande

förslag i budgetpropositionen för år 2002 (prop.

2001/02:1) vad gäller utgiftsområde 18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande,

samt motionsförslag från årets allmänna motionstid i

anknytande frågor. Förslagen avser dels

anslagsfördelningen inom utgiftsområdet, dels vissa

övriga frågor om bostadspolitikens inriktning m.m.

Utskottet behandlar vidare förslag i två andra

propositioner samt motioner väckta med anledning av

dessa förslag. Det gäller förslag i proposition

2001/02:4 jämte motioner samt förslag om

bostadsbidrag i proposition 2001/02:9 jämte

motioner. Dessutom behandlas ett från

utbildningsutskottet överlämnat motionsförslag som

väckts med anledning av proposition 2001/02:15.

Förslaget i budgetpropositionen avseende

anslagsfördelning budgetåret 2002 för utgiftsområde

18 tillstyrks av utskottet. Utskottet tillstyrker

även regeringens övriga förslag i

budgetpropositionen avseende utgiftsområde 18. Det

gäller bl.a. ett lagförslag om särskild bestämmelse

om bostadsbidraget under 2002 till dem som uppbär

studiebidrag samt förslag om utbetalning av

återstående räntebidrag enligt äldre regler med ett

engångsbelopp och om vissa regeländringar för

investeringsbidraget för studentbostäder. Vidare

tillstyrker utskottet förslaget i proposition

2001/02:4 om statligt stöd till kommunala

bostadsföretag samt förslaget i proposition

2001/02:9 om ändrade regler för eftergift av krav på

återbetalning av bostadsbidrag. Motstående

motionsförslag till dessa regeringsförslag avstyrks

av utskottet.

I övrigt avstyrks i betänkandet behandlade

motionsförslag i vissa frågor om bostadspolitikens

inriktning m.m.. Dessa förslag avser bl.a. frågor om

utformningen av bostadspolitiken, bostadsbyggande

och boendekostnader, student- och ungdomsbostäder,

boendeintegration samt verksamheten vid

Lantmäteriverket och länsstyrelserna.

Till betänkandet har fogats 52 reservationer och 7

särskilda yttranden.

När det gäller anslagsfördelningen inom

utgiftsområde 18 för budgetåret 2002 – utskottets

förslag till riksdagsbeslut punkt 1 – har

representanterna för Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

avstått från att delta i utskottets beslut. I

särskilda yttranden har de redovisat grunderna för

sina ställningstaganden och sin syn på anslagen inom

utgiftsområdet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde

18 budgetåret 2002

a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag

om särskild bestämmelse om bostadsbidrag (bilaga

4).

b) Riksdagen godkänner regeringens förslag att

räntebidrag enligt 1992 års regler utbetalas som

ett engångsbelopp i januari 2002.

c) Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2002

i fråga om anslaget 34:1 Stöd till lokala

investeringsprogram för ekologisk hållbarhet

besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda

åtaganden innebär utgifter om högst 350 miljoner

kronor under 2003–2005.

d) Riksdagen anvisar för budgetåret 2002 anslag

under utgiftsområde 18 Samhällsplanering,

bostadsförsörjning och byggande enligt vad som i

bilaga 3 angivits som utskottets förslag.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1,

utgiftsområde 18, punkterna 1, 2, 4 och 5 samt

avslår de i bilaga 2 upptagna motionerna.

2. Utformningen av bostadspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo267,

2001/02:Bo269, 2001/02:

Bo290 yrkandena 1 och 3, 2001/02:Bo307,

2001/02:Bo311, 2001/02:

Bo314, 2001/02:Bo318 yrkandena 1 och 2,

2001/02:Bo320 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo322

yrkande 1, 2001/02:Bo323 yrkande 2, 2001/02:

Bo325 yrkandena 2–5, 2001/02:N224 yrkande 5,

2001/02:N267 yrkande 30, 2001/02:N313 yrkande 2

och 2001/02:N319 yrkande 2 samt 2001/02:

So637 yrkande 13.

Reservation 1 (m, -)

Reservation 2 (v)

Reservation 3 (kd)

Reservation 4 (c)

Reservation 5 (fp)

3. De bostadspolitiska frågornas behandling

i regeringen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo273 och

2001/02:Bo290 yrkande 2.

Reservation 6 (m, -) - motiv.

4. Bostadsförsörjningen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A317

yrkande 10, 2001/02:Bo224 yrkandena 1, 2 och

7–11, 2001/02:Bo246 yrkande 10 samt 2001/02:

Bo320 yrkande 9.

Reservation 7 (m, fp, -) - motiv.

Reservation 8 (v)

Reservation 9 (kd)

Reservation 10 (c) - motiv.

5. Ansvar för frågor om byggkonkurrens

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo320

yrkande 6, 2001/02:Bo324 yrkande 1 och

2001/02:Bo325 yrkande 7.

Reservation 11 (m, -) - motiv.

Reservation 12 (kd, c, fp)

6. Utredning om hyresbostäder

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo325 yrkande

6.

Reservation 13 (m, kd, fp, -) - motiv.

Reservation 14 (c)

7. Utredning om byggmomsens effekter

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo320

yrkande 5 och 2001/02:

Bo325 yrkande 18.

Reservation 15 (kd, c, fp)

8. Byggande av vissa typer av bostäder

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo221,

2001/02:Bo250, 2001/02:

Bo270 och 2001/02:Bo286.

Reservation 16 (m, -) - motiv.

Reservation 17 (c, mp)

9. Bosparande

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo212 och

2001/02:Bo235.

Reservation 18 (m, kd, c, fp, -)

10. Uppföljning av hyresutfallet

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo266.

11. Villkoren för investeringsbidrag för

ekologisk hållbarhet

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo308 yrkande

4.

Reservation 19 (m, fp, -) - motiv.

Reservation 20 (mp)

12. Villkoren för investeringsbidrag för

hyresbostäder

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo251.

Reservation 21 (m, kd, c, fp, -) - motiv.

13. Permanenta investeringsbidrag

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo290 yrkandena

5 och 6.

Reservation 22 (m, -) - motiv.

Reservation 23 (v)

Reservation 24 (kd) - motiv.

Reservation 25 (c, fp) - motiv.

14. Kombination av investeringsbidrag

Riksdagen godkänner regeringens förslag till

ändrade regler för investeringsbidrag för

anordnande av bostäder för studenter vad gäller

frågan om möjlighet att kunna kombinera bidraget

med investeringsbidrag som främjar ekologisk

hållbarhet. Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:1, utgiftsområde 18, punkt 3.

Reservation 26 (m, fp, -)

15. Villkor för investeringsbidraget för

studentbostäder

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo290

yrkande 8, 2001/02:Bo308 yrkande 5, 2001/02:Bo320

yrkandena 3 och 4, 2001/02:Bo325 yrkande 12 samt

2001/02:Ub430 yrkande 6.

Reservation 27 (m, -) - motiv.

Reservation 28 (kd, fp)

Reservation 29 (v)

Reservation 30 (c)

Reservation 31 (mp)

16. Behovet av student- och

ungdomsbostäder

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo201,

2001/02:Bo225 yrkandena 2 och 3, 2001/02:Bo290

yrkande 9, 2001/02:Bo298, 2001/02:Bo299,

2001/02:Bo308 yrkande 2, 2001/02:K284 yrkande 17,

2001/02:Kr426 yrkande 3, 2001/02:Ub2 yrkande 6

och 2001/02:Ub553 yrkande 3.

Reservation 32 (m, -)

Reservation 33 (kd, c, fp)

Reservation 34 (v)

Reservation 35 (mp)

17. Stöd till omstrukturering av kommunala

bostadsföretag

Riksdagen godkänner regeringens förslag om

inrättande av en organisation för fortsatt

statligt stöd till en omstrukturering av

kommunala bostadsföretag. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:4 punkt 4 och

avslår motionerna 2001/02:Bo290 yrkande 7,

2001/02:N23 yrkande 11, 2001/02:N25 yrkande 11,

2001/02:N27 yrkande 44 samt 2001/02:

N31 yrkandena 6 och 7.

Reservation 36 (m, kd, c, fp, -)

18. Boendeintegration

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo243

yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:Ju237 yrkande 17.

Reservation 37 (m, -) - motiv.

Reservation 38 (kd, c, fp)

19. Reglerna för eftergift

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag

(bilaga 5). Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:9 punkt 5.

20. Fortsatt reformering av kraven på

återbetalning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo209,

2001/02:Bo219 yrkandena 2 och 3, 2001/02:Bo279

samt 2001/02:Sf6 yrkandena 3 och 4.

Reservation 39 (m, -) - motiv.

Reservation 40 (v)

Reservation 41 (kd)

21. Informationen till bidragshushållen

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo241.

22. Bostadsbidragens utformning på längre

sikt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo219

yrkandena 1 och 4–7, 2001/02:Bo226 yrkandena 1

och 2, 2001/02:Bo237 yrkandena 1 och 2,

2001/02:Bo324 yrkande 12, 2001/02:Bo325 yrkande

19, 2001/02:Sf7 samt 2001/02:Sf397 yrkande 7.

Reservation 42 (m, -)

Reservation 43 (v)

Reservation 44 (kd)

Reservation 45 (c)

Reservation 46 (fp)

23. Bostadsbidrag till utbytesstudenter

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo264 och

2001/02:Bo296.

Reservation 47 (fp)

24. Bostadsbidragsgrundande inkomst för

näringsidkare

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo236.

Reservation 48 (m, kd, fp, -)

25. Stipendier i den

bostadsbidragsgrundande inkomsten

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr227 yrkande

12.

26. Bostadsanpassningsbidrag för

elsanering

Riksdagen avslår motion 2001/02:So621 yrkande

6.

Reservation 49 (v, kd, c, mp)

27. Anslagstilldelningen efter 2002

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo316 yrkande

7.

Reservation 50 (m, -)

28. Förvaringen av förrättningsakter

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo268.

29. Taktila kartor

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo208.

Reservation 51 (m, kd, c, fp, -)

30. Nyckeltal för verksamheten vid

länsstyrelserna

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo316 yrkande

9.

Reservation 52 (m, -)

31. Tillsynen vid länsstyrelserna

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo278.

32. Länsstyrelsernas arbete med

miljömålen

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ341 yrkande 5.

Stockholm den 20 november 2001

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Knut

Billing (m)1, Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar

(s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulla-Britt

Hagström (kd) 1, Sten Andersson (-)1, Carina Moberg

(s), Inga Berggren (m)1, Anders Ygeman (s), Sten

Lundström (v), Annelie Enochson (kd)1, Carl-Erik

Skårman (m)1, Helena Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor

Stenmark (c)1, Yvonne Ångström (fp)1 och Leif

Jakobsson (s).

1 Ledamoten har ej deltagit i beslutet under punkt

1.

2001/02

BoU1

Redogörelse för ärendet

Behandlade förslag

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande

förslag i budgetpropositionen för år 2002 vad gäller

utgiftsområde 18 samt motionsförslag från årets

allmänna motionstid. Förslagen avser dels

anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18, dels

vissa övriga frågor om bostadspolitikens inriktning

m.m. Utskottet behandlar vidare förslag i två andra

propositioner samt motioner väckta med anledning av

dessa förslag. Det gäller förslag om statligt stöd

till kommunala bostadsföretag i proposition

2001/02:4 jämte motioner som överlämnats från

näringsutskottet samt förslag om bostadsbidrag i

proposition 2001/02:9 jämte motioner som överlämnats

från socialförsäkringsutskottet. Dessutom behandlas

ett från utbildningsutskottet överlämnat

motionsförslag som väckts med anledning av

proposition 2001/02:15.

Offentlig utfrågning och inhämtade

upplysningar

Bostadsutskottet genomförde den 23 oktober 2001 en

offentlig utfrågning om bostadsbidragen. Inbjudna

deltagare var representanter för

Riksförsäkringsverket, Boverket och Uppsala

universitet. Utfrågningen ingick som en del i

utskottets löpande arbete med uppföljning och

utvärdering av verksamheten inom utskottets

beredningsområde. Program för utfrågningen samt

protokoll har som bilaga 6 fogats till detta

betänkande.

Utskottet har även den 1 november 2001 genom en

intern utfrågning inhämtat upplysningar om

investeringsbidraget för studentbostäder samt om

studentbostadssituationen i övrigt. I denna fråga

har inför utskottet upplysningar lämnats av

representanter för Boverket, Svenska

Studentbostadsföreningen samt Sveriges Förenade

Studentkårer.

Utskottets överväganden

Inledning

Budgetberedningen inom riksdagen är så utformad att

riksdagen först tar ställning till fördelningen av

utgifterna i statsbudgeten på utgiftsområden.

Därefter tas ställning till anslagsfördelningen inom

respektive utgiftsområde. Vad gäller det

utgiftsområde som bostadsutskottets beredningsansvar

omfattar, dvs. utgiftsområde 18 Samhällsplanering,

bostadsförsörjning och byggande, har finansutskottet

efter yttrande från bostadsutskottet föreslagit att

riksdagen skall ställa sig bakom den av regeringen

föreslagna utgiftsramen för budgetåret 2002 om 9 529

248 000 kr (bet. 2001/02:FiU1, yttr. BoU1y).

Riksdagen kommer först i morgon, dvs. den 21

november 2001, att ta ställning till

finansutskottets förslag. Bostadsutskottets

ställningstagande till anslagsfördelningen för

budgetåret 2002 bygger på förutsättningen att

riksdagen fastställer ramen för utgiftsområde 18 i

enlighet med finansutskottets förslag.

Betänkandet har disponerats så att först behandlas

frågor om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18

och därefter olika förslag om bostadspolitikens

inriktning m.m. som inte direkt innebär

anslagsanspråk under budgetåret 2002.

Anslagsfördelningen inom

utgiftsområde 18 budgetåret 2002

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör

– anta regeringens förslag till lag om

särskild bestämmelse om bostadsbidrag,

– godkänna att räntebidrag enligt 1992 års

regler utbetalas som ett engångsbelopp i

januari 2002,

– lämna det av regeringen begärda

bemyndigandet avseende stödet till lokala

investeringsprogram för ekologisk hållbarhet,

– anvisa anslag under utgiftsområde 18 för

budgetåret 2002 i enlighet med regeringens

förslag,

– avslå motionsförslag som står i strid med

regeringens förslag om anslagsfördelningen

inom utgiftsområde 18 eller som inte ryms

inom den av finansutskottet föreslagna ramen

för utgiftsområdet.

Jämför de särskilda yttrandena 1 (m, -), 2

(kd), 3 (c) samt 4 (fp).

21:1 Bostadsbidrag

Inledning

Regeringens förslag i fråga om anslaget till

bostadsbidrag för 2002 utgår bl.a. från

förutsättningen att beräkningen av den

bostadsbidragsgrundande inkomsten skall ske enligt

särskilda regler under 2002. Ett lagförslag med

denna innebörd läggs också fram i

budgetpropositionen. Utskottet inleder därför sina

överväganden avseende bostadsbidragsanslaget med att

ta ställning till detta lagförslag.

Den bostadsbidragsgrundande inkomsten 2002

Bostadsutskottet uppmärksammade våren 2001 att en

ändring i studiestödssystemet i vissa fall kunde

leda till att de studerande fick minskade

bostadsbidrag trots att deras inkomstförhållanden

inte förändrats. Ändringen innebar att andelen

bidrag ökade, men att summan av lån och bidrag i

princip förblev oförändrad. Genom att bidragsdelen

av studiemedlen räknas in i den

bostadsbidragsgrundande inkomsten kom

bostadsbidragen att minska utan att den disponibla

inkomsten ökat. För att komma till rätta med detta

tog utskottet (bet. 2000/01:BoU12) initiativ till en

temporär lag som reglerade hur den bidragsgrundande

inkomsten skulle beräknas för andra halvåret 2001.

Lagen, som gäller under perioden den 1 juli–den 31

december 2001, innebär att endast 80 % av

studiebidraget ingår i den bostadsbidragsgrundande

inkomsten. Avsikten med lagen är att ändringarna i

studiestödssystemet inte skall leda till minskade

bostadsbidrag under innevarande kalenderår. Lagen är

enligt regeringen inte en lämplig lösning på lång

sikt. I avvaktan på att en långsiktig lösning

utvecklas föreslår regeringen en temporär lag. Lagen

föreslås gälla från den 1 januari–den 31 december

2002. Förslaget innebär att endast 80 % av

studiebidraget ingår i den bostadsbidragsgrundande

inkomsten vid beräkningen av bostadsbidrag även

under 2002.

Den utgiftsökning som följer av förslaget uppgår

enligt budgetpropositionen till 31 miljoner kronor

för år 2002.

Regeringens förslag till lag om särskild

bestämmelse om bostadsbidrag, som inte mött

invändningar i motioner, tillstyrks av utskottet.

Anslaget till bostadsbidrag för år 2002

Efter en period med kraftigt stigande kostnader för

bostadsbidragen beslutade riksdagen våren 1996 om

vissa förändringar i bostadsbidragen som trädde i

kraft den 1 januari 1997. Förändringarna syftade

dels till att göra bostadsbidragen mer rättvisande,

dels till att minska kostnaderna för bidragen. Efter

reformeringen av bidragen har utgifterna för dem

minskat. Minskningen beror förutom på förändringarna

i bostadsbidragssystemet på den samhällsekonomiska

utvecklingen.

Som redovisas i budgetpropositionen har den

positiva ekonomiska utvecklingen medfört att fler

människor fått arbete och att reallönerna ökat.

Resultatet av denna ökade sysselsättning är att fler

människor har möjlighet att försörja sig själva och

därmed i mindre utsträckning är i behov av

bostadsbidrag. Sammantaget innebär detta enligt

regeringen att utgifterna för bostadsbidragen

jämfört med innevarande år kan beräknas minska

ytterligare för budgetåret 2002.

Mot den angivna bakgrunden föreslår regeringen att

3 998 miljoner kronor skall anvisas på anslaget 21:1

Bostadsbidrag för 2002. Härvid har också hänsyn

tagits till den kostnadsökning som följer av det

förslag om beräkningen av den bidragsgrundande

inkomsten år 2002 som läggs fram i

budgetpropositionen.

Regeringens förslag till anslagstilldelning för

bostadsbidragen har mött invändningar i flera

motioner.

Enligt motion Bo316 (m) yrkande 1 bör anslaget

till bostadsbidrag minskas med 312 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag.

Anslagsminskningen blir möjlig genom de förslag som

läggs fram i motion Bo237 (m) yrkandena 3–9. I

korthet innebär förslagen att bostadsbidrag endast

skall utgå till barnfamiljer genom att

bostadsbidragen till ungdomar avvecklas, att

inkomstgränserna baseras på familjeinkomsten, att

ytgränserna avskaffas, att försäkringsersättning för

barns skada ej ingår i den bidragsgrundande

inkomsten samt att reglerna för beräkningen av

näringsidkares inkomst ändras. Förslag om att

bostadsbidrag endast skall utgå till barnfamiljer

förs även fram i Moderata samlingspartiets

partimotion Bo318 yrkande 10. Förslaget om att

inkomstgränserna skall baseras på familjeinkomsten

återkommer i motion Bo205 (m).

Anslaget till bostadsbidrag bör enligt motion

Bo320 (kd) yrkande 23 i motsvarande del förstärkas

med 730 miljoner kronor i förhållande till

regeringens förslag. Enligt motionen har dagens

bostadsbidragssystem anmärkningsvärda brister ur

fördelningspolitisk synvinkel som måste rättas till.

Förslag med denna inriktning läggs också fram i

motion Bo226 (kd) yrkandena 3–6. De förordade

regeländringarna innebär bl.a. att det fasta

bidraget skall höjas med 100 kr per barn, att

ytgränserna skall höjas med 10 m2 för alla

hushållstyper, att hushållets samlade inkomst skall

grunda bostadsbidraget samt att fiktiva inkomster

som barns låsta kapital och vissa avsättningar för

näringsidkare m.m. inte skall ingå i den

bidragsgrundande inkomsten. Motsvarande förslag

läggs även fram i Kristdemokraternas partimotion

Sf392 yrkande 34. Förslaget om hur barns kapital

skall beaktas vid beräkningen av den bidraggrundande

inkomsten förs dessutom fram i motion Bo275 (kd). I

motion L370 yrkande 4 återkommer förslaget om att

hushållets samlade inkomst skall grunda

bostadsbidraget.

I motion Bo303 (c) i motsvarande del föreslås att

anslaget till bostadsbidrag skall minskas med 1 035

miljoner kronor i förhållande till

regeringsförslaget. Enligt motionen kan anslaget

minskas genom att de förslag genomförs som

Centerpartiet lagt fram om sänkta skatter och om

förbättringar i föräldraförsäkringen samt i

arbetslöshetsförsäkringen. Därutöver är det enligt

motionen möjligt att göra en engångsbesparing på 235

miljoner kronor.

Folkpartiet föreslår i sina båda partimotioner

Bo324 yrkande 14 i motsvarande del samt Fi294

yrkande 19 i motsvarande del att anslaget till

bostadsbidrag skall föras upp med ett belopp som är

340 miljoner kronor lägre än vad regeringen

föreslagit. Enligt motionerna kan bostadsbidragen

minskas som en effekt av det ökade stöd till

barnfamiljerna som Folkpartiet samtidigt för fram.

Med anledning av vad som i budgetpropositionen och

i motionerna föreslagits om anslaget till

bostadsbidrag för budgetåret 2002 vill utskottet

anföra följande.

Tillsammans med reformeringen av bostadsbidragen

har de senaste årens samhällsekonomiska utveckling

lett till att statens kostnader för bidragen har

minskat kraftigt. Sammantaget innebär det att

utgifterna nu har stabiliserats på en nivå som

ligger väsentligt under den tidigare utgiftsnivån. I

detta avseende har alltså målen med reformen

uppnåtts. Som utskottet tidigare uttalat är det

samtidigt av största vikt att bostadsbidragens roll

som bostadspolitiskt instrument inte åsidosätts. Det

innebär att bostadsbidragen i första hand måste

utvärderas mot de bostadspolitiska mål som riksdagen

på förslag av bostadsutskottet lagt fast.

Bostadsbidragen skall sålunda även fortsättningsvis

ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att hålla sig

med goda och tillräckligt rymliga bostäder.

Sedan de nya reglerna för bostadsbidragen infördes

har bostadsutskottet fortlöpande följt upp

effekterna av de nya reglerna. Det har bl.a. skett

vid interna utfrågningar med företrädare för

Riksförsäkringsverket. Så sent som den 23 oktober

2001 genomförde utskottet dessutom en offentlig

utfrågning med bl.a. företrädare för

Riksförsäkringsverket och Boverket (ett protokoll

från utfrågningen har fogats som bilaga 6 till

betänkandet). Av utfrågningen framgick bl.a. att

bostadsbidragen nu i betydande utsträckning är ett

stöd till ensamstående hushåll med barn boende i

hyresrätt. Även regeringen redovisar i

budgetpropositionen att ensamföräldrarna utgör en

majoritet av bidragshushållen. Förklaringen till

detta är att ensamstående i regel har en lägre

hushållsinkomst än samboende.

En slutsats som kan dras av den hittillsvarande

uppföljningen av bostadsbidragen är att de fyller de

uppsatta målen så till vida att bidragen i första

hand går till ekonomiskt svaga hushåll. Det innebär

dock inte att bidragen med nödvändighet i alla delar

svarar mot de mål som satts upp. Bostadsbidragen bör

därför även fortsättningsvis följas upp och

utvärderas. Med anslutning till tidigare

ställningstaganden vill utskottet framhålla behovet

av att ytterligare fördjupa och bredda analysen av

bostadsbidragen.

Regeringens förslag om anslag till bostadsbidrag

för budgetåret 2002 utgår från att den

samhällsekonomiska utvecklingen blir den som

redovisas i budgetpropositionen och att nu gällande

regler tillämpas med den ändring som följer av

förslaget i budgetpropositionen. Även den anslagsram

för utgiftsområde 18 som utskottet ställt sig bakom

bygger på denna förutsättning. Till den del

motionsförslagen innebär att denna ram överskrids

bör de sålunda avvisas. En annan möjlighet skulle i

dessa fall kunna vara att göra en motsvarande

besparing inom utgiftsområdet i övrigt. Utskottet är

inte berett att förorda en sådan omfördelning mellan

anslagen inom utgiftsområdet. Inte heller i övrigt

är utskottet berett att ställa sig bakom förslagen i

motionerna om ändringar av bostadsbidragen. I

flertalet fall rör det sig om förslag som tidigare

avvisats av utskottet och riksdagen.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu

anförda partimotionerna Bo318 (m) yrkande 10, Bo324

(fp) yrkande 14 i motsvarande del, Fi294 (fp)

yrkande 19 i motsvarande del och Sf392 (kd) yrkande

34 samt motionerna Bo205 (m), Bo226 (kd) yrkandena

3–6, Bo237 (m) yrkandena 3–9, Bo275 (kd), Bo303 (c)

i motsvarande del, Bo316 (m) yrkande 1, Bo320 (kd)

yrkande 23 i motsvarande del och L370 (kd) yrkande

4.

31:1 Boverket

Boverket är central förvaltningsmyndighet för frågor

om byggd miljö och hushållning med mark och vatten

och den fysiska miljön i övrigt, fysisk planering,

byggande och boende. Verket svarar också för den

centrala administrationen av statligt bostadsstöd i

form av bidrag för finansiering av bostäder.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2002 anvisar ett ramanslag om 139 086 000 kr för

verksamheten vid Boverket.

Förslag om ett lägre myndighetsanslag läggs fram i

fyra motioner. Förslaget i Folkpartiets partimotion

Fi294 yrkande 19 samt i motion Bo324 (fp) yrkande

14, bägge yrkandena i motsvarande delar, innebär att

anslaget för Boverket reduceras med 50 miljoner

kronor i förhållande till regeringsförslaget.

Förslaget läggs fram med motiveringen att byråkratin

inom bostadsadministrationen bör minskas. I motion

Bo320 (kd) yrkande 23 i motsvarande del föreslås att

anslaget skall minskas med 7 miljoner kronor för år

2002. Enligt motion Bo303 (c) i motsvarande del bör

Boverkets anslag minska med 5 miljoner kronor.

Förslaget om anslagsminskning i de två sistnämnda

motionerna motiveras med att uppgifterna för

Byggkostnadsforum vid Boverket bör föras över till

Konkurrensverket.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

anslag för Boverket och avstyrker de aktuella

motionsyrkandena. Någon förändring av Boverkets

uppgifter under år 2002 som motiverar en

anslagsminskning i enlighet med motionsförslagen är

inte aktuell. I fråga om förslagen i kd- respektive

c-motionen bör dock noteras att Byggkostnadsforums

verksamhet har finansierats genom anslaget 31:11

Bidrag till bostadsinvesteringar som främjar

ekologisk hållbarhet. Vidare kan vad gäller

förslaget i fp-motionerna konstateras att en

nedskärning av verksamheten vid Boverket av den

omfattning som föreslås, genomförd med några

månaders varsel, knappast är förenlig med gällande

arbetsrättsliga regler och avtal.

31:2 Räntebidrag m.m.

Från anslaget till räntebidrag bekostas statliga

räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder.

Boverket administrerar i dag två typer av system

för räntebidrag. Dels enligt förordningen

(1991:1933), det s.k. 1992 års system, dels enligt

förordningen (1992:986), det s.k. 1993 års system.

Anslaget disponeras vidare för bidrag till

förvaltningsförluster, s.k. 33 §-ersättning, till

kommuner.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2002 anvisar ett ramanslag om 1 460 000

000 kr på anslaget Räntebidrag m.m. Regeringens

beräkning av anslagsbehovet baseras på vissa

förutsättningar avseende bl.a. ränteutvecklingen och

bostadsproduktionen som redovisas i propositionen.

Anslagsberäkningen utgår vidare från att riksdagen

godkänner ett förslag om regeländringar avseende

räntebidrag enligt 1992 års regler.

Det sistnämnda förslaget innebär att bidrag för

återstående bidragstid i respektive ärende enligt

1992 års regler utbetalas som ett engångsbelopp i

januari 2002. Boverket skall vid dessa beräkningar

använda den i ärendet gällande subventionsräntan

och, när bindningstiden för denna går ut, den första

subventionsräntan som fastställs av Boverket under

år 2002.

En motsvarande förtida avveckling av

räntebidragsärenden enligt äldre bidragsregler

genomfördes föregående år. Enligt regeringens

redovisning är erfarenheterna av denna avveckling,

som avsåg bidragsärenden enligt 1991 års regler och

äldre bestämmelser, mycket goda. Den nu föreslagna

fortsatta avvecklingen har inte i motioner eller vid

utskottets beredning av ärendet mött några

invändningar. Utskottet tillstyrker detta förslag.

Däremot har i flera motioner redovisats förslag om

minskat anslag för räntebidrag. Förslag om ett i

förhållande till regeringsförslaget med 500 miljoner

kronor minskat anslag läggs fram i Folkpartiets

partimotioner Fi294 yrkande 19 samt Bo324 yrkande

14, bägge yrkandena i motsvarande del. Förslagen

innebär att anslaget för räntebidrag m.m. reduceras

genom snabbare upptrappning av den s.k. garanterade

räntan. I motion Bo320 (kd) yrkande 23 i motsvarande

del föreslås en minskning av räntebidragsanslaget

med

184 miljoner kronor för budgetåret 2001. Enligt

motionen bör räntebidrag inte utgå till

nyproducerade fastigheter. Skattesänkningar föreslås

kompensera det minskade stödet till byggande av

bostäder.

Bostadsutskottet anför följande vad gäller

anslaget för räntebidrag m.m.

Det bör inledningsvis framhållas att

anslagsbehovet i princip är bestämt av gällande

regelsystem för räntebidrag samt de allmänna

ekonomiska förutsättningarna vad gäller räntenivå

m.m. Förslag om ändrad anslagsnivå förutsätter

således att även förslag om ändrade regler vad

gäller de system som styr bidragsutbetalningarna kan

presenteras. Utskottet kan emellertid konstatera att

motionsförslagen om minskat räntebidragsanslag är

mycket knapphändigt motiverade. I fp-motionerna

hänvisas endast i allmänna ordalag till att

minskningar av bidragen enligt äldre system bör ske

i snabbare takt än vad som gäller i dag. Utskottet

vill i detta sammanhang hänvisa till det ovan

tillstyrkta förslaget i budgetpropositionen om att

återstående bidragsärenden enligt äldre regler skall

avvecklas genom en engångsutbetalning i januari

2002. Även om denna avveckling skulle ske utan någon

som helst ersättning till de bidragsberättigade

skulle inte den i fp-motionerna förordade

besparingen kunna uppnås. Inte heller den i kd-

motionen föreslagna minskningen av

räntebidragsanslaget förefaller realistisk att uppnå

på det förordade sättet redan under budgetåret 2002.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker

utskottet regeringens förslag om att det under

anslagsposten Räntebidrag m.m. skall föras upp ett

ramanslag om 1 460 miljoner kronor och avstyrker

motstående förslag i motionerna Bo320 (kd) yrkande

23, Bo324 (fp) yrkande 14 och Fi294 yrkande 19,

samtliga yrkanden i motsvarande delar.

31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och

mögelskador

De utgifter som belastar detta anslag avser bidrag

till kostnader för att avhjälpa fukt- och

mögelskador i egnahem. Bidrag lämnas i mån av

tillgång på medel enligt förordningen (1993:712) om

den statliga fonden för fukt- och mögelskador i

småhus, m.m. Vidare får anslaget belastas med

utgifter för kansli- och utredningskostnader.

Regeringen föreslår att 50 miljoner kronor anvisas

på anslaget för år 2002.

I motion Bo316 (m) yrkande 2 föreslås att

riksdagen beslutar om en successiv avveckling av

bidragsformen fram till år 2005. I motionens yrkande

3 föreslås att anslaget för år 2002 bestäms till 20

miljoner kronor. Motionärerna anser att

bidragsformen nu fyllt sitt syfte och att skador i

de hus som kan komma i fråga för bidrag redan har

hunnit visa sig. Med hänvisning till den ändring av

självriskreglerna som genomfördes år 2000 anser

emellertid motionärerna att bidrag skall kunna utgå

ännu en tid.

Enligt uppgifter i budgetpropositionen ökade

antalet ansökningar om stöd från fonden kraftigt

under år 2000 efter det att nya regler om självrisk

trätt i kraft den 1 januari detta år. Denna ökning

förväntas bestå under hela år 2001. Bostadsutskottet

ställer sig mot denna bakgrund helt avvisande till

förslaget i motion Bo316 (m) som innebär att en

snabb avveckling av fonden skall inledas under nästa

år. De aktuella förslagen i denna motion avstyrks

således. Regeringens anslagsförslag tillstyrks.

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

De utgifter som belastar anslaget för åtgärder mot

radon i bostäder avser det bidrag som kan utgå

enligt förordningen (1988:372) om bidrag till

åtgärder mot radon i egnahem. Bidrag lämnas om

radongashalten i huset överstiger det gränsvärde som

Socialstyrelsen anser som godtagbart från

hälsosynpunkt. Bidrag lämnas i mån av tillgång på

medel.

I budgetpropositionen föreslås att anslaget för

bidrag till åtgärder mot radon i bostäder bestäms

till 20 miljoner kronor för år 2002. Förslaget

innebär ett ökat anslag med 13 miljoner kronor i

förhållande till innevarande år.

I motion Bo316 (m) yrkandena 4 och 5 föreslås att

anslaget bestäms till

1 miljon kronor och enbart används för att bekosta

informationsverksamhet om radon. Motionärerna

hänvisar till forskningsrön som anses visa att

sanering av radonhus kan öka i stället för att

minska halterna av radon. I motion Bo303 (c) i

motsvarande del föreslås att anslaget skall höjas

med 10 miljoner kronor i förhållande till

regeringsförslaget.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen

framhållit att radonsanering i bostadsbeståndet bör

vara en högt prioriterad verksamhet. Utskottet kan

således inte alls instämma i den syn på

radonproblemet som framförs i motion Bo316 (m). Det

är tvärtom mycket angeläget att stimulera lämpliga

saneringsåtgärder i den del av bostadsbeståndet som

har radongashalter som på sikt bedöms vara

hälsovådliga. Anslagsnivån för den aktuella

bidragsformen bör därför bestämmas till en sådan

nivå att inte hinder läggs i vägen för att

nödvändiga saneringsåtgärder kommer till stånd i

erforderlig omfattning. Utskottet noterar i detta

sammanhang att regeringen gör bedömningen att bl.a.

den kraftiga höjning av anslagsnivån som föreslås

för år 2002 skapar förutsättningar för att fler

åtgärder vidtas.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet

att anslaget för bidrag till åtgärder mot radon i

bostäder bör fastställas till den nivå som

regeringen föreslagit. Förslagen i motionerna Bo316

(m) yrkandena 4 och 5 samt Bo303 i motsvarande del

avstyrks således.

31:7 Investeringsbidrag för anordnande av

bostäder för studenter

Riksdagen beslutade den 14 juni 2000 att införa ett

tillfälligt investeringsbidrag för anordnande av

bostäder för studenter (prop. 1999/2000:100, FiU27,

BoU9y, rskr. 262). Investeringsbidraget lämnas för

anordnande av nya studentbostäder på eller i

anslutning till orter där det finns universitet

eller högskola. Bidragsbestämmelserna, som framgår

av förordningen (2000:588) om statligt

investeringsbidrag för anordnande av bostäder för

studenter, innebär bl.a. att bidrag kan lämnas med

upp till 15 % av ett bidragsunderlag. Maximalt kan

bidraget dock uppgå till 40 000 kr för varje nytt

studentrum i lägenhet för en eller två studenter.

Endast projekt som påbörjas under tiden 13 april

2000–31 december 2002 kan beviljas

investeringsbidrag.

Bidrag kan beviljas inom en total ram om 400

miljoner kronor. Om ansökningarna om bidrag beräknas

komma att överstiga tillgången på medel, lämnas

bidrag till de projekt som erbjuder de förmånligaste

villkoren för studenterna.

För budgetåret 2002 föreslår regeringen att

anslaget för ändamålet bestäms till 125 miljoner

kronor.

Förslag om avveckling av investeringsbidragen till

studentbostäder läggs fram i motion Bo316 (m)

yrkande 6. Yrkandet innebär vidare att inget anslag

för utbetalning av bidrag sätts upp på budgeten för

år 2002. Motionärerna hänvisar till andra åtgärder

som bör vidtas i syfte att öka tillgången på

bostäder för studenter.

I Folkpartiets partimotioner Fi294 yrkande 19 samt

Bo324 yrkande 14, bägge yrkandena i motsvarande del,

föreslås ett i förhållande till regeringsförslaget

med 50 miljoner kronor höjt anslag. Yrkande 13 i

sistnämnda motion innebär att riksdagen skall göra

ett tillkännagivande om behovet av ökat anslag. Ett

motsvarande tillkännagivande föreslås också i motion

Ub261 (fp) yrkande 11. Ett med 10 miljoner kronor

ökat anslag för år 2002 föreslås i motion Bo320 (kd)

yrkande 23 i motsvarande del som en av de åtgärder

som bör vidtas för att förbättra bostadssituationen

för studenter.

I ett regeringsförslag samt i ett antal motioner

tas frågor om förändrade villkor för bidraget till

studentbostäder upp. Utskottet återkommer till dessa

förslag i den del av betänkandet som inte avser

nästa års budget. I detta sammanhang behandlas även

förslag om andra åtgärder för att förbättra

studenternas bostadssituation.

Investeringsbidraget för anordnande av bostäder

för studenter har sedan sin tillkomst förra året

haft stor betydelse för att påskynda en nödvändig

ökning av tillgången på studentbostäder. Bidraget

har också inneburit att större uppmärksamhet riktats

mot såväl tillgången på som kostnaderna för

studentbostäder på olika studieorter. Utskottet

anser därför att bidragsgivningen bör fortsätta

enligt riksdagens tidigare beslut. Regeringens

förslag om anslag för år 2002 är beräknat med denna

förutsättning.

Bostadsutskottet tillstyrker regeringens

anslagsförslag avseende investeringsbidraget för

anordnande av bostäder för studenter och avstyrker

de motstående motionsförslagen.

31:8 Statens geotekniska institut

Statens geotekniska institut (SGI) är en

uppdragsmyndighet och har ett sektorsövergripande

ansvar för geoteknikfrågor. Institutet har ett

särskilt ansvar för ras- och skredfrågor.

I budgetpropositionen konstateras att

verksamhetens resultat uppvisade ett underskott för

SGI vid utgången av år 2000. Åtgärder har mot denna

bakgrund vidtagits, och resultatet uppges ha

förbättrats betydligt under våren 2001. Regeringen

konstaterar dock att ekonomin även i fortsättningen

kräver särskild uppmärksamhet.

Regeringen föreslår att anslaget 31:8, som

finansierar SGI:s verksamhetsområden Säkerhet och

kvalitet, Forskning samt Kunskapsförmedling, för år

2002 bestäms till 26 032 000 kr.

I motion Bo218 (m) föreslås att SGI och

Räddningsverket utses som ansvariga myndigheter

rörande stranderosion. Enligt motionen bör medel

öronmärkas för detta ändamål. Enligt motion Bo206

(m) yrkande 1 bör riksdagen begära förslag från

regeringen som innebär att SGI blir

samordningsmyndighet för stranderosionsfrågor. I

motionens yrkande 2 framhålls vikten av att

samordningsmyndigheten tar till vara den kunskap och

kompetens som finns hos Erosionsskadecentrum.

Yrkande 3 innebär att riksdagen bör förorda att

samordningsmyndigheten lokaliseras i närheten av de

kommuner där erosionsproblemen är störst.

Frågan om myndighetsansvar m.m. avseende

stranderosionsfrågor har utretts av Naturvårdsverket

på regeringens uppdrag. I utredningen förordas att

SGI ges ett uppdrag på detta område.

Naturvårdsverkets förslag bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Bostadsutskottet delar motionärernas bedömning

att stranderosion utgör ett stort problem i vissa

delar av landet, bl.a. i Skåne och Halland. Som

motionärerna anför kan samhällets insatser på

området behöva samordnas och ansvarsfördelningen på

myndighetsnivå läggas fast. Något budgetutrymme för

att öronmärka särskilda medel för denna verksamhet

inom ramen för SGI:s anslag för 2002 synes dock inte

föreligga. Inte heller i de aktuella motionerna

föreslås någon ökning av anslaget för SGI. Utskottet

vill här erinra om de ekonomiska problem som

myndigheten stått inför under de senaste åren.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet

att regeringens ställningstagande till den omnämnda

utredningen bör avvaktas innan vidare överväganden

görs om de ekonomiska konsekvenserna av en reglering

av myndighetsansvaret för frågor om stranderosion.

Mot denna bakgrund avstyrks motionerna Bo206 (m) och

Bo218 (m).

Regeringens förslag om anslag för SGI tillstyrks.

31:9 Lantmäteriverket

Regeringen redovisar i budgetpropositionen att den

anslagsfinansierade verksamheten vid

Lantmäteriverket numera är i ekonomisk balans. Det

innebär att de stora anslagskrediter som uppstod

efter omstruktureringen den 1 januari 1996 har

avamorterats och ersatts av ett anslagssparande.

När det däremot gäller verkets två stora

avgiftsfinansierade verksamheter, dvs.

förrättningsverksamheten respektive

uppdragsverksamheten, är dessa inte i finansiell

balans. Även om förrättningsverksamheten under 2000

uppvisade ett överskott på ca 28 miljoner kronor

uppgick det totala balanserade underskottet

fortfarande till ca 66 miljoner kronor. För

uppdragsverksamheten uppkom år 2000 ett ekonomiskt

underskott på ca 30 miljoner kronor och det

balanserade underskottet ökade därmed till ca 104

miljoner kronor. Som redovisas i budgetpropositionen

framgår det av Lantmäteriverkets delårsrapport för

första halvåret 2001 bl.a. att samtliga

avgiftsfinansierade verksamheter, dvs. även

uppdragsverksamheten, uppvisar ett överskott.

Vid anslagsberäkningen för 2002 har regeringen

varaktigt minskat anslaget med 10 miljoner kronor

samtidigt som den tillfälliga minskningen om

10 miljoner kronor för budgetåret 2001 återställs.

Dessutom har anslaget minskats med 0,5 miljoner

kronor med anledning av att satsningen på visst

standardiseringsarbete upphör. Totalt innebär detta

efter pris- och löneomräkning att anslaget föreslås

uppfört med 419 489 000 kr för budgetåret 2002.

Förslag om i förhållande till regeringens förslag

minskat anslag till Lantmäteriverket för budgetåret

2002 förs fram i tre motioner.

Enligt Kristdemokraternas partimotion Bo320

yrkande 23 i motsvarande del kan anslaget minskas

med 22 miljoner kronor genom neddragningar i verkets

byråkrati. Även enligt Folkpartiets partimotion

Bo324 yrkande 14 i motsvarande del kan byråkratin

vid verket minskas, varigenom en besparing på 50

miljoner kronor uppkommer. Förslaget i motion Bo303

(c) i motsvarande del utgår från att en besparing om

20 miljoner kronor blir möjlig genom en reformering

av fastighetstaxeringen.

Med anledning av vad som i budgetpropositionen och

i motionerna föreslagits beträffande anslaget till

Lantmäteriverket vill utskottet anföra följande.

De minskningar av anslaget för budgetåret 2002 som

förs fram i motionerna motiveras med att byråkratin

vid verket kan minskas. Utskottet delar inte denna

uppfattning. Även om det skulle finnas utrymme för

en neddragning av vad motionärerna i allmänna

ordalag kallar byråkratin vid verket har de inte

visat hur detta skulle gå till. Det enda i någon mån

konkreta förslaget i detta avseende återfinns i

motion Bo303 (c). Inte heller detta förslag kan dock

ligga till grund för rationaliseringar i verkets

administration då det bygger på förutsättningen att

ett förslag (c) om en reformering av

fastighetstaxeringen kommer till stånd.

Utskottet tillstyrker med det nu anförda

regeringens förslag till anslag för 2002. Motstående

motionsförslag avstyrks.

Utskottet tar i detta avsnitt även upp två förslag

som avser verksamheten vid Lantmäteriverket eftersom

ett bifall till dem torde påverka anslagsbehovet för

verket år 2002.

Kartor från Lantmäteriverket bör enligt motion

Bo203 (m) tillhandahållas andra myndigheter utan

kostnad. Bakgrunden till förslaget är enligt

motionen att information undanhålls allmänheten

genom att Lantmäteriverket tar betalt för att andra

statliga myndigheter på sina hemsidor m.m. använder

verkets kartmaterial.

Finansieringen av Lantmäteriverkets produktion av

landskaps- och fastighetsinformation bygger på en

modell som beslutats av riksdagen. Syftet är att

uppnå en samfinansiering mellan anslag och avgifter,

där strävan är att användarna skall finansiera en

ökande andel av kostnaderna. Enligt verkets egen

bedömning har denna modell,

användarfinansieringsmodellen, uppenbara fördelar.

Den möjliggör en satsning på utveckling och

anpassning även i en tid av statsfinansiella

begränsningar. Den innebär dessutom att den

information som tillhandahålls i ökad utsträckning

anpassas till olika användares behov. Detta ger

bl.a. incitament för en optimal utveckling av

verksamheten.

Enligt utskottets mening låter sig inte ett

uppdrag till Lantmäteriverket att fritt

tillhandahålla landskapsinformation till andra

myndigheter förenas med den

användarfinansieringsmodell som riksdagen lagt fast

för verksamheten. Motionen avstyrks.

Sverige har enligt motion Bo232 (kd, m, c) genom

sitt utgångsläge på kart- och fastighetsdataområdet

goda förutsättningar att kunna bygga upp digitala

databaser för geografisk information. Dessa

förutsättningar har enligt motionen dock inte tagits

till vara eftersom tillräckliga resurser inte

ställts till förfogande för verksamheten.

Databaserna bör enligt motionen byggas upp betydligt

snabbare än vad som sker i dag samtidigt som

kvaliteten höjs. Resurser bör därför säkerställas så

att ytterligare investeringar kan göras i den

digitala Sverigekartan.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om

vikten av att kartor och annan landskapsinformation

liksom fastighetsinformation finns att tillgå i

digital form. Produktionen och användningen av

landskapsinformation i digital form har också ökat

under en rad av år. Verksamheten med landskaps- och

fastighetsdata visar på en fortsatt snabb utveckling

för användningen av integrerad kart- och

registerinformation i geografiska

informationssystem. Det är en enligt utskottets

mening mycket positiv utveckling. En förutsättning

för att den skall fortgå är att användarna får ökad

kunskap om de möjligheter som geografiska data i

digital form erbjuder. Flera satsningar har också

gjorts för att stimulera till en ökad användning.

Det gäller bl.a. inom den offentliga sektorn där en

utbildningssatsning riktas till kommuner och

länsstyrelser. Information i digital form används

redan bl.a. inom samhällsplanering, räddningstjänst,

miljöövervakning, trafikplanering och försvaret. Ett

ytterligare exempel är att länsstyrelserna har fått

tillgång till den ekonomiska kartan i digital form.

Geografiska informationssystem används också i

allt högre grad inom näringslivet. Inte minst gäller

detta inom transportnäringen där transportplanering

och fortlöpande positionsbestämning av transporterna

blir allt vanligare. För en bredare allmänhet finns

Sveriges nationalatlas i en digital version.

Några skilda meningar i sak om vikten av att

tillgången till och användningen av digital

landskaps- och fastighetsinformation ökar torde

enligt utskottets mening inte föreligga. Det frågan

gäller är därför om utvecklingen går tillräckligt

snabbt. I motionen talas om en snabbare uppbyggnad

utan att uppbyggnadstakten ställs i relation till

någon tidplan eller på något annat sätt relateras

till en bestämd tidpunkt. När det gäller den

digitala Sverigekartan kommer den enligt de planer

som nu gäller att föreligga i en första version

redan under år 2003. Det betyder att kartan finns

att tillgå inom en relativt snar framtid. Utskottet

är mot denna bakgrund inte berett att ställa sig

bakom förslaget i motion Bo232 (kd, m, c).

31:11 Bidrag till bostadsinvesteringar som

främjar ekologisk hållbarhet

Riksdagen beslutade våren 1998 om införandet av ett

investeringsbidrag för merkostnader för

investeringar som främjar ekologisk hållbarhet vid

ny- och ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus i

sammanhållna bostadsområden (prop. 1997/98:119,

BoU10, rskr. 306). Bidragsformen var avsedd att

införas år 2000, men införandet senarelades till år

2001 genom riksdagens beslut hösten 1999. Regeringen

prövar frågor om bidraget efter förslag från

Byggkostnadsforum vid Boverket enligt bestämmelserna

i SFS 2000:1389.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att

anslaget för stödformen bestäms till 185 miljoner

kronor för budgetåret 2002. I propositionen anmäler

regeringen även sin avsikt att fortsättningsvis

använda 20 miljoner kronor av anslaget för

genomförande av pilotprojekt som syftar till att

långsiktigt sänka kostnaderna för de boende och

samtidigt främjar ekologisk omställning.

I fyra motioner förordas att den aktuella

bidragsformen snarast avvecklas. Enligt

partimotionerna Fi294 (fp) yrkande 19 och Bo324 (fp)

yrkande 14 samt motion Bo320 (kd) yrkande 23,

samtliga yrkanden i motsvarande del, innebär detta

att anslaget för år 2002 helt kan tas bort. Enligt

förslaget i motion Bo316 (m) yrkande 8 bör

emellertid 5 miljoner kronor anslås för

avvecklingskostnader under år 2002.

I en motion tas dessutom frågan om vissa villkor

för bidragsgivningen upp. Utskottet behandlar detta

förslag i den del av betänkandet som inte avser

budgeten för år 2002.

Bostadsutskottet finner det angeläget att

stimulera en omställning till mer ekologiskt

hållbara lösningar inom bostadssektorn. Den aktuella

bidragsformen kan i detta sammanhang fylla en

väsentlig uppgift. Det är givetvis också angeläget

att de erfarenheter som kan vinnas genom projekt som

erhåller stöd kan användas i arbetet för en bredare

introduktion av ekologiskt hållbara lösningar som

samtidigt ger rimliga boendekostnader.

Regeringens anslagsförslag tillstyrks. Det

motstående motionsförslaget avstyrks.

31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av

hyresbostäder

Riksdagen beslutade våren 2001 att införa ett

tillfälligt investeringsbidrag för nybyggnad av

bostäder som upplåts med hyresrätt i områden med

bostadsbrist (prop. 2000/01:100, bet. FiU27, yttr.

BoU6y, rskr. 279).

Investeringsbidraget lämnas enligt bestämmelser i

förordningen (2001:531) om statligt

investeringsbidrag för nybyggnad av bostäder som

upplåts med hyresrätt i områden med bostadsbrist.

Bostäderna får inte vara avsedda för viss kategori

av boende. Endast projekt som påbörjas under tiden

den 17 april 2001–den 31 december 2004 kan beviljas

investeringsbidrag. Bidrag lämnas med 15 % av

bidragsunderlaget för bostadsbyggnadssubvention, men

förhöjd bidragsandel kan utgå i storstadsregionerna.

Länsstyrelsen skall i varje särskilt fall pröva

bidragets storlek och skall samråda med berörda

kommuner och hyresgästföreningar om bestämmande av

områden med brist på bostäder respektive hyresnivå

på orten innan beslut fattas. Bidrag lämnas till den

eller dem inom en region som erbjuder de

förmånligaste villkoren för hyresgästerna, dock med

beaktande av tidpunkten för projektets påbörjande.

Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel.

I motioner från fyra partier föreslås att den

aktuella stödformen avvecklas och att inget anslag

för ändamålet förs upp på 2002 års budget. Förslag

med denna innebörd förs fram i partimotionerna Fi294

(fp) yrkande 19 och Bo324 (fp) yrkande 14 samt

motionerna Bo303 (c), Bo320 (kd) yrkande 23 och

Bo316 (m) yrkande 11, samtliga yrkanden utom det

sistnämnda i motsvarande del. Motionärerna hänvisar

bl.a. till att andra lösningar än bidrag behövs för

att komma till rätta med hyresrättsbyggandets

lönsamhetsproblem.

Förslag i en motion om en översyn av villkoren för

investeringsbidraget för nybyggnad av hyresbostäder

behandlas i den del av betänkandet som inte avser

budgeten för år 2002.

Bostadsutskottet har givetvis inte, endast ett

halvår efter riksdagens beslut om att införa det

aktuella bidraget, för avsikt att medverka till att

det avskaffas. Behovet av åtgärder för att uppnå ett

tillräckligt byggande av bostäder med hyresrätt

kvarstår oförändrat. Vidare finns ett stort behov av

att stimulera ett byggande som leder till rimliga

boendekostnader. Investeringsbidraget ger en

möjlighet att på ett tidigt stadium påverka

byggnadsprojekten i denna riktning.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker

utskottet regeringens anslagsförslag och avstyrker

de här aktuella motionerna.

32:1 Länsstyrelserna m.m.

I budgetpropositionen föreslås att det till

länsstyrelsernas verksamhet år 2002 skall anvisas 1

966 812 000 kr. Vid anslagsberäkningen har hänsyn

tagits till ett flertal faktorer som redovisas i

propositionen. Det handlar vad gäller anslagshöjande

faktorer förutom pris- och löneomräkning framför

allt om medel för miljömålsarbetet och

administration av medel avseende vissa miljöinsatser

som förs över från anslag under utgiftsområde 20.

I två motioner föreslås att anslaget för

länsstyrelsernas verksamhet bestäms till ett lägre

belopp än vad regeringen förordat. I motion Bo316

(m) yrkande 10 föreslås att anslaget till

länsstyrelserna skall minskas med 50 miljoner

kronor. Motionärerna hänvisar till att genomförandet

av ett flertal förslag om avreglering m.m. som lagts

fram i m-motioner skulle innebära en minskad

arbetsbelastning för länsstyrelserna. Enligt motion

Bo303 (c) innebär regeringens anslagsförslag att

länsstyrelsernas administration tillåts växa på ett

omotiverat sätt. I motionen föreslås därför att

anslaget minskas med 100 miljoner kronor i

förhållande till förslaget i budgetpropositionen.

Ytterligare tre motioner tar upp frågor om

verksamheten vid länsstyrelserna. Dessa förslag har

emellertid inte bedömts vara budgetpåverkande och

behandlas därför i den del av betänkandet som inte

avser budgeten för år 2002.

Bostadsutskottet går inte närmare in på de

beräkningsförutsättningar som redovisats i

budgetpropositionen men ställer sig frågande till

påståendet i c-motionen om en omotiverad tillväxt av

administrationen vid länsstyrelserna. Utskottet har

inte uppfattningen att så är fallet utan vill för

sin del hävda att länsstyrelserna under de senaste

åren genomfört ett omfattande arbete i syfte att

rationalisera och effektivisera verksamheten. Den

anslagsökning som föreslås för budgetåret 2002 har,

som framgått ovan, till stor del sin grund i en

omfördelning av vissa medel för miljömålsarbetet och

för annan verksamhet med miljöinriktning. Utskottet

finner det angeläget att denna verksamhet kan

genomföras på planerat sätt.

Inte heller förslaget i m-motionen om en

neddragning av anslaget med 50 miljoner kronor ger

anledning till vidare överväganden av utskottet.

Motionärerna hänvisar, utan att precisera sig, till

arbetsbesparande förslag. Till viss del får det

emellertid förmodas att motionärerna syftar på

förslag som tidigare i detta betänkande behandlats

och avstyrkts.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker

utskottet regeringens förslag om anslaget för

länsstyrelserna m.m. och avstyrker motstående

förslag i motionerna Bo316 (m) yrkande 10 och Bo303

(c) i motsvarande del.

34:1 Stöd till lokala investeringsprogram för

ekologisk hållbarhet

Stödet till lokala investeringsprogram beslutades av

riksdagen i enlighet med ett förslag i

budgetpropositionen för 1998. Fördelningen av medel

regleras i förordningen (1998:23) om statliga bidrag

till lokala investeringsprogram som ökar den

ekologiska hållbarheten i samhället. I

budgetpropositionen redovisas att t.o.m. första

halvåret 2001 hade 136 kommuner och ett

kommunalförbund fått statsbidrag till 166 lokala

investeringsprogram.

Regeringen beslutar om bidrag till lokala

investeringsprogram. Regeringskansliets

arbetsuppgifter när det gäller programmen omfattar

såväl granskning av ansökningar och slutrapporter

som uppföljning, utvärdering och

informationsinsatser. I budgetpropositionen

redovisar regeringen som sin uppfattning att

arbetsuppgifternas karaktär och långsiktighet gör

att det är lämpligare att de sköts av en myndighet.

Denna uppfattning har också framförts av Riksdagens

revisorer och Riksrevisionsverket i samband med

utvärderingar av stödet.

En utvärdering av satsningen på lokala

investeringsprogram skall påbörjas år 2002 och

beräknas pågå åtminstone t.o.m. år 2004. Avsikten är

att de lokala investeringsprogrammen skall ersättas

med en satsning på klimatprogram. Från och med år

2004 beräknas inga nya medel till anslaget Stöd till

lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet.

Redan för år 2002 har regeringens anslagsförslag

påverkats av den nya inriktningen. Anslaget har

minskats för att finansiera ökningar inom andra

utgiftsområden, bl.a. ett nytt anslag inom

utgiftsområde 20 för stöd till

klimatinvesteringsprogram.

Regeringen föreslår att anslaget för stöd till

lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet

för år 2002 bestäms till 789 500 000 kr. Vidare

begärs ett bemyndigande för regeringen att under år

2002, i fråga om anslaget, besluta om bidrag som

inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på

högst 350 miljoner kronor under åren 2003–2005.

Förslag om avveckling av stödet till lokala

investeringsprogram och ett till följd härav

kraftigt minskat eller avskaffat anslag för år 2002

läggs fram i flera motioner.

Förslag med denna innebörd läggs fram i motion

Bo316 (m) yrkande 12 där anslaget föreslås reduceras

med 439,5 miljoner kronor, i motion Bo320 (kd)

yrkande 23 i motsvarande del med förslag om en

anslagsreduktion med 450 miljoner kronor samt i

motion Bo303 (c) i motsvarande del där det föreslås

att anslaget minskas med 250 miljoner kronor. En

avveckling av stödet till lokala investeringsprogram

föreslås även i partimotionerna MJ337 (c) yrkande

29, Fi294 (fp) yrkande 19 och Bo324 (fp) yrkande 14,

de två sistnämnda yrkandena i motsvarande del.

Förslagen i fp-motionerna innebär också att anslaget

för stödet avvecklas helt redan budgetåret 2002.

Bostadsutskottet har alltsedan riksdagen beslutade

om att införa möjligheten till statligt stöd till de

lokala investeringsprogrammen haft att ta ställning

till motionsförslag om en avveckling av stödet.

Utskottet har avstyrkt dessa förslag bl.a. med

hänvisning till behovet av att på olika sätt

stimulera övergången till ett långsiktigt ekologiskt

hållbart samhälle. Enligt utskottets uppfattning har

det statliga stödet haft en betydelsefull roll i

detta sammanhang.

Som framgår av redovisningen ovan sker nu en

avtrappning av stödet till lokala

investeringsprogram, och en satsning på bl.a.

klimatprogram tar vid. Däremot finns inget skäl att

som motionärerna föreslår snabbavveckla stödformen.

Erfarenheterna av den hittillsvarande stödgivningen

har i huvudsak varit positiv. Det är nu angeläget

att dessa erfarenheter tas till vara och ges stor

spridning. Med den anslagstilldelning som regeringen

föreslår ges förutsättningar för en planerad

avtrappning av stödet som innebär såväl att gjorda

åtaganden kan fullföljas som att resultaten av

stödet kan följas upp.

Regeringens förslag om anslag för år 2002

tillstyrks liksom regeringens förslag om ett

bemyndigande i fråga om anslaget. Utskottet

avstyrker därmed motionerna Bo316 (m) yrkande 12,

MJ337 (c) yrkande 29, Bo303 (c), Bo320 (kd) yrkande

23, Bo324 (fp) yrkande 14 och Fi294 (fp) yrkande 19,

de fyra sistnämnda motionerna i motsvarande del.

34:2 Statens institut för ekologisk hållbarhet

Anslaget disponeras för att finansiera verksamheten

vid Statens institut för ekologisk hållbarhet.

Myndighetens huvuduppgift är att i anknytning till

de lokala investeringsprogrammen förmedla kunskaper

och erfarenheter mellan kommuner, statliga

myndigheter, näringsliv, forskare och andra aktörer.

Regeringen föreslår att 6 048 000 kr anslås till

myndigheten för år 2002. I propositionen framhålls

behovet av överväganden om den fortsatta

verksamheten för institutet efter det att arbetet

med de lokala investeringsprogrammen har upphört.

Ett ställningstagande i denna fråga aviseras senast

ske i samband med budgetpropositionen för 2003.

I motion Bo316 (m) yrkande 13 föreslås att en

avveckling av myndigheten genomförs under

nästkommande år samt att anslaget för år 2002

fastställs till 3 024 000 kr. Anslaget är enligt

motionen endast avsett att täcka kostnaderna för

avvecklingen. Även i motion Bo303 (c) föreslås i

motsvarande del att myndigheten avvecklas. Enligt

detta förslag kan anslaget helt avskaffas för år

2002.

Bostadsutskottet har ovan ställt sig bakom

regeringens förslag om stödet till lokala

investeringsprogram. Verksamheten vid Statens

institut för ekologisk hållbarhet bör därför

fortsätta som planerat i avvaktan på de överväganden

som aviseras av regeringen. Regeringens

anslagsförslag tillstyrks således. De aktuella

yrkandena i motionerna Bo303 (c) och Bo316 (m)

avstyrks.

Övriga anslag i budgetpropositionen

Utskottet tar i detta avsnitt upp förslag till

anslag m.m. i budgetpropositionen som inte mött

invändningar i motioner eller vid utskottets

behandling.

I fråga om de anslag som inte behandlats av

utskottet ovan föreslås i budgetpropositionen att

det för budgetåret 2002 under utgiftsområde 18 skall

anvisas till anslaget

31:3 Statens bostadskreditnämnd:

Förvaltningskostnader ett ramanslag om

13 684 000 kr,

31:3 Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamheten

ett ramanslag om 200 000 000 kr,

31:10 Statens va-nämnd ett ramanslag om 6 300 000

kr,

32:2 Regionala självstyrelseorgan ett obetecknat

anslag om 25 297 000 kr.

Den av regeringen förordade anslagstilldelningen

avseende de nu aktuella anslagen tillstyrks av

utskottet.

Förslag om nytt anslag inom utgiftsområde 18

Utskottet har ovan tagit ställning till samtliga

förslag som avser de anslag som finns upptagna i

budgetpropositionen inom utgiftsområde 18.

Avslutningsvis vad gäller budgeten för år 2002

behandlas i detta avsnitt ett motionsförslag om att

inrätta ett nytt anslag inom utgiftsområdet.

Det är enligt motion Bo320 (kd) mycket angeläget

att åtgärder vidtas för att barnen skall ha

möjlighet att vistas i sunda och hälsosamma

förskolor och skolor. Motionärerna hänvisar bl.a.

till undersökningar som visar att ett stort antal

skolor har dålig ventilation och fuktskador. Mot

denna bakgrund föreslås i motionens yrkande 23 i

motsvarande del att ett anslag på 25 miljoner kronor

inrättas till åtgärder för bättre innemiljö i

förskolor och skolor. Finansieringen av det nya

anslaget skall enligt yrkande 8 ske genom en

motsvarande minskning av anslaget för stöd till de

lokala investeringsprogrammen.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen

framhållit vikten av fortsatta insatser för att

förbättra inomhusmiljön i såväl bostadsbeståndet som

i den offentliga miljön. I detta sammanhang är det

givetvis av särskilt stor vikt att vidta åtgärder i

de byggnader där barn och ungdomar vistas dagligen.

Motionsförslaget utgår emellertid från att medel för

ändamålet kan anslås i samband med en avveckling av

det statliga stödet till lokala investeringsprogram.

Förslagen om en avveckling av detta stöd har ovan

avstyrkts. Utskottet avstyrker av detta skäl även

motion Bo320 (kd) yrkandena 8 och 23, det sistnämnda

i motsvarande del. Det bör i sammanhanget nämnas att

stödet till de lokala investeringsprogrammen sedan

den 1 oktober 2000 till viss del kan användas för

det av motionärerna förordade ändamålet.

Bostadspolitikens inriktning m.m.

Utformningen av bostadspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslag om

utformningen av bostadspolitiken.

Jämför reservationerna 1 (m, -), 2 (v), 3

(kd), 4 (c) och 5 (fp).

Under allmänna motionstiden har det väckts ett flertal motioner

som avser den huvudsakliga inriktningen och

utformningen av bostadspolitiken. Gemensamt för

motionerna är att de för fram förslag som täcker ett

brett bostadspolitiskt spektrum. Däremot är

utgångspunkten för dem något olika. Flera av

motionerna har en mer allmän bostadspolitisk

utgångspunkt, medan andra har sitt ursprung i en

strävan att öka bostadsbyggandet i landet i sin

helhet eller i tillväxtregionerna.

I Moderata samlingspartiets bostadspolitiska

partimotion Bo318 yrkande 1 föreslås att riksdagen

skall göra ett tillkännagivande om bostadspolitikens

inriktning. Enligt motionen bör utgångspunkten för

bostadspolitiken vara att människor själva skall

kunna välja den bostad de önskar. Det innebär att

bostadsmarknaden måste styras av människors

efterfrågan och fria val. För att dessa mål skall

uppnås måste enligt motionen skatterna sänkas,

hyressättningssystemet reformeras, ägarlägenheter

införas, plan- och byggprocessen förenklas och eget

ägande underlättas. Som ett led i en ny

bostadspolitik föreslås dessutom i motionens yrkande

2 att satsningar skall göras på infrastrukturen i

syfte att underlätta byggande också utanför

stadskärnorna.

Förslag om bostadspolitikens utformning och

inriktning som motsvarar dem i motion Bo318 (m) förs

även fram i partimotion N224 (m) yrkande 5 samt i

motionerna N313 (m) yrkande 2 och N319 (m) yrkande

2. Förslaget i den förstnämnda motionen ingår som en

del i ett storstadspolitiskt program och förslagen i

de två sistnämnda motioner som delar i program för

tillväxt i Stockholmsregionen.

En god bostads- och närmiljö är enligt motion

Bo320 (kd) av grundläggande betydelse för välfärden.

Bostadssektorn måste därför bli mer flexibel och

öppen för människors behov. För att nå dit måste

bostadspolitiken läggas om i riktning mot sänkta

skatter och avvecklade generella subventioner –

yrkande 2. Det innebär bl.a. sänkt skatt på boende

och byggande, ökad konkurrens i byggandet, införande

av ägarlägenheter och tillkomsten av nya former för

kategoriboende. Dessutom måste kommunernas

övergripande ansvar för bostadspolitiken på lokal

nivå läggas fast – yrkande 1. Det innebär att

kommunerna skall ha det sociala ansvaret för att

trygga bostadsförsörjningen för sina medborgare. Hur

detta skall säkerställas hör till det kommunala

självbestämmandet att avgöra.

Även i motion Bo269 (kd) läggs det fram förslag

till en ny bostadspolitik som motsvarar förslagen i

motion Bo320 (kd). Utgångspunkt för förslagen i

motionen är i första hand bostadssituationen i

Stockholm.

En förutsättning för att kunna forma en

bostadspolitik som löser dagens problem och

framtidens utmaningar är enligt Centerpartiets

partimotion Bo325 att det finns en insikt om de

diametralt olika förutsättningar som råder på

bostadsmarknaden i olika delar av landet – yrkande

3. De principer för en hållbar boendepolitik som mot

den bakgrunden måste läggas fast är enligt motionens

yrkande 2 bl.a. följande:

- Människan i centrum

-

- Valfrihet och mångfald

-

- Neutralitet mellan boendeformer

-

- Ingen ny subventionspolitik

-

- Lokalt utformad boendepolitik

-

- Tillgänglighet

-

- Enklare regler

-

I motionen förs dessutom fram förslag om att

förbättra kommunikationerna för att därigenom minska

trycket på de bostadsmarknader som är överhettade –

yrkande 4. Slutligen framhålls vikten av att stat

och kommuner tar det ansvar som fordras för att få

till stånd ett ökat bostadsbyggande – yrkande 5.

Den framtida bostadspolitiken måste enligt

Folkpartiets partimotion So637 yrkande 13 präglas av

ökad egenmakt för de boende genom lägre beskattning,

reformerad hyressättning, ökad konkurrens på

bostadsmarknaden och införandet av ägarlägenheter.

Som en del i en satsning på Södertörn i södra

Stockholms län, respektive Stockholmsregionen förs

motsvarande förslag till en ny inriktning av

bostadspolitiken fram också i motionerna Bo322 (fp)

yrkande 1 samt Bo323 (fp) yrkande 2. Förslaget

återkommer även i motion N267 (fp) yrkande 30 som en

del i ett näringspolitiskt program för ett starkare

Sverige.

Det finns enligt motion Bo290 (v) ett stort behov

av en samlad syn på bostadspolitiken för att skapa

en ekologiskt och socialt hållbar utveckling.

Grunden för en sådan bostadspolitik är bl.a. en

planering där alla aspekter som påverkar byggande

och boende vägs in. En samplanering på regional och

nationell nivå som förutom bostäder också omfattar

kommunikationer, service och placeringen av

utbildningsplatser m.m. måste därför komma till

stånd – yrkande 1. Som en viktig del i

bostadspolitiken måste boendekostnaderna pressas

ned. För att nå detta bör en

boendekostnadskommission tillsättas – yrkande 3.

Kommissionen bör ha ett brett uppdrag att se över

alla de faktorer som påverkar boendekostnaderna och

komma med förslag till åtgärder för att sänka

boendekostnaderna. I kommissionen bör ingå

representanter för alla intressenter inom bygg- och

bostadssektorn.

Enligt motion Bo311 (s) är det nu dags för en ny

social bostadspolitik anpassad för 2000-talet.

Viktiga delar i denna politik är förstärkta och

utvecklade bostadsbidrag, ökat inflytande över den

egna bostaden och ett boende och byggande präglat av

ett ekologiskt tänkande. Enligt förslaget måste

staten dessutom medverka till att regler och

bostadsfinansiering utformas så att

ombyggnadsverksamheten ökar.

Det finns enligt motion Bo307 (s) flera exempel på

att hyresgäster och bostadsrättshavare betalar mer

för sitt boende än villaägare, trots att de senare

disponerar en betydligt större boendeyta. Åtgärder

måste därför vidtas för att åstadkomma neutralitet

mellan olika upplåtelseformer. Det kan t.ex. ske

genom stegvis förändring av skatte- och

avgiftspolitiken.

För att i första hand lösa problemen i

Stockholmsregionen och i andra tillväxtorter

förordas i motion Bo267 (s) att ett nytt

bostadsbyggnadsprogram upprättas. Det innebär bl.a.

att kommunerna måste ta ett större ansvar för att

hålla nere kostnaderna för mark och

anslutningsavgifter m.m. Även staten bör på olika

sätt kunna agera bl.a. genom sina fastighetsföretag.

Även förslaget i motion Bo314 (s) syftar till att

öka bostadsbyggandet. Ett skäl till att

bostadsbyggandet inte har en tillräcklig omfattning

är enligt motionen bristen på byggnadsarbetare

framför allt i Stockholmsregionen. Ett sätt att

komma till rätta med denna situation anges bl.a.

vara att införa ett pendlingsstöd för arbetslösa

byggnadsarbetare.

När det gäller den i motionerna aktualiserade

frågan om bostadspolitikens utformning gör utskottet

följande bedömning.

De nu behandlade motionerna syftar alla till att

på olika sätt och med delvis olika utgångspunkter ge

riktlinjer för hur den framtida bostadspolitiken bör

utformas. Det är alltså inte fråga om att i detalj

fastställa hur politiken skall bedrivas, utan att

lägga fast de mål som skall vara styrande för

politiken. Mer ingående överväganden i sak om de

olika åtgärder som kortfattat förordas i motionerna

för att uppnå uppsatta bostadspolitiska mål

redovisas av utskottet i andra delar av detta

betänkande samt i betänkanden inriktade på olika

sakfrågor inom bostadspolitiken.

De mål som i dag gäller för bostadspolitiken

antogs av riksdagen, på förslag av bostadsutskottet,

våren 1998. Riksdagens beslut innebär att målen i

dag formuleras på följande sätt.

Bostaden är en social rättighet och

bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för

alla att leva i goda bostäder till rimliga

kostnader och i en stimulerande och trygg miljö

inom ekologiskt hållbara ramar. Boendemiljön

skall bidra till jämlika och värdiga

levnadsförhållanden och särskilt främja en god

uppväxt för barn och ungdomar.

Samtidigt som de bostadspolitiska målen måste ligga

fast finns det enligt utskottets mening anledning

att stryka under att bostadspolitiken inte kan ses

isolerad från andra viktiga politikområden. Det

innebär bl.a. att de bostadspolitiska målen måste

utgå från förutsättningen att bostadspolitiken skall

utgöra en bärande del i den generella välfärden. De

bostadspolitiska målen ger också klart uttryck för

detta bl.a. genom att de betonar att bostaden är en

social rättighet och därmed också en samhällelig

rättighet. Av detta följer att samhället även

fortsättningsvis måste ta ett ansvar för att trygga

bostadsförsörjningen.

Det nu i korthet redovisade synsättet låter sig

inte förenas med flera av motionsförslagen, som i

stället bygger på principen att det samhälleliga

inflytandet liksom ansvaret bör minska. Samtidigt är

det utskottets bedömning att flera motionsförslag

inte i något avgörande avseende kan anses stå i

motsatsförhållande till de mål som riksdagen lagt

fast. I dessa fall gäller frågan därför hur målen

bör preciseras. Mot bakgrund av de förslag som förs

fram i motionerna vill utskottet erinra om att de

bostadspolitiska målen senast har preciserats på

flera områden i 1998 års bostadspolitiska

proposition.

Det gäller bl.a. beträffande

- bostaden som en social rättighet,

-

- bostadspolitikens inriktning på att skapa

förutsättningar för alla att växa upp och leva i en

stimulerande och trygg miljö,

-

- de boendes inflytande över den egna bostaden m.m.,

-

- en bostadspolitik som utvecklas inom ekologiskt

hållbara ramar,

-

- utformning av boendemiljön för att bidra till att

skapa jämlika och värdiga bostadsförhållanden samt

-

- utformning av bostadspolitiken så att social,

ekonomisk och etnisk integration främjas.

-

Utskottet är inte heller berett att med utgångspunkt

i motionsförslagen förorda att de på detta sätt

preciserade målen nu frångås. Även om det

naturligtvis alltid finns skäl att från tid till

annan också se över hur målen bör preciseras har det

enligt utskottets mening inte i motionerna visats

att riksdagen nu bör göra något nytt

ställningstagande i frågan.

När det gäller frågan med vilka medel som de

uppsatta målen skall nås kan utskottet konstatera

att skiljaktigheterna är stora. Utskottet är mot

denna bakgrund inte berett att ställa sig bakom de

mera konkreta förslag som läggs fram i flera av

motionerna. Det gäller bl.a. förslagen om

ägarlägenheter, tredimensionell fastighetsbildning

och fastighetsbeskattningen. I flera fall är

dessutom frågorna under utredning eller under

beredning i Regeringskansliet. Det finns mot

bakgrund härav inte anledning för riksdagen att nu

göra nya tillkännagivanden i dessa frågor.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det

anförda partimotionerna Bo290 (v) yrkandena 1 och 3,

Bo318 (m) yrkandena 1 och 2, Bo325 (c) yrkandena

2–5, N224 (m) yrkande 5 och So637 (fp) yrkande 13

samt motionerna Bo267 (s), Bo269 (kd), Bo307 (s),

Bo311 (s), Bo314 (s), Bo320 (kd) yrkandena 1 och 2,

Bo322 (fp) yrkande 1, Bo323 (fp) yrkande 2, N267

(fp) yrkande 30, N313 (m) yrkande 2 och N319 (m)

yrkande 2.

De bostadspolitiska frågornas behandling i

regeringen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om de

bostadspolitiska frågornas behandling i

regeringen.

Jämför reservation 6 (m) och de särskilda yttrandena

5 (kd, c, fp) och 6 (v).

Boendefrågorna har enligt motion Bo273 (kd) alltid aktualitet,

och de kommer också att kräva ett större utrymme i

framtiden. Samtidigt kommer framtidens planering att

innebära krav på en mer blandad och ekologiskt

inriktad bebyggelse. Strävan måste vara att gå från

det funktionsuppdelade till det socialt och

funktionellt integrerade samhället. Sammantaget

innebär detta enligt motionen att det bör finnas en

för dessa frågor ansvarig minister, som till sitt

förfogande har ett framtidsinriktat planerings- och

bostadsdepartement.

Det finns enligt Vänsterpartiets partimotion Bo290

(v) yrkande 2 ett stort behov av en samlad syn på

bostadspolitiken för att skapa en ekologiskt och

socialt hållbar utveckling. Det sätt på vilket

regeringen organiserat sitt arbete med de

bostadspolitiska frågorna verkar däremot i motsatt

riktning. Genom att lägga olika delar av

bostadspolitiken på olika departement har regeringen

tappat den helhetssyn som är nödvändig för att få en

samlad och fungerande bostadspolitik. Även om ett

antal bostadspolitiska frågor nu förts samman under

den biträdande finansministern är detta enligt

motionen inte tillräckligt. Ett statsråd med

övergripande ansvar för de bostadspolitiska frågorna

bör enligt motionens yrkande 1 därför tillsättas.

Frågan om handläggningen av de bostadspolitiska

frågorna i regeringen har behandlats av riksdagen

vid flera tidigare tillfällen.

Under senare år (senast i bet. 2000/01:BoU1 s. 32)

har utskottet tagit ställning till flera

motionsförslag om att ett bostadsdepartement skall

inrättas eller att en minister med särskilt ansvar

för de bostadspolitiska frågorna skall tillsättas.

Även konstitutionsutskottet har vid några tillfällen

behandlat förslag av motsvarande innebörd. Förslagen

har avstyrkts med hänvisning till att det enligt

regeringsformen är statsministern som tillsätter

övriga statsråd och regeringen som fördelar ärenden

mellan departementen. Konstitutionsutskottet har

dessutom betonat att riksdagen borde vara ytterst

återhållsam med att uttala sig eller på annat sätt

söka påverka regeringen i fråga om hur den skall

organisera sitt arbete. Bostadsutskottet har i sina

överväganden betonat vikten av att bostadsfrågorna

ges en sammanhållen behandling i regeringsarbetet.

Vid sin senaste behandling av frågan framhöll

utskottet att biträdande finansministern sedan

hösten 1999 förutom sitt ansvar för

bostadsfinansiering m.m. också har ansvar för

lagstiftningsärenden som gäller hyra, förvärv och

förvaltning av hyresfastigheter m.m. och

bostadsrätt. Även ärenden som avser bostadssociala

frågor och äldreboende tillhör numera den biträdande

finansministerns ansvarsområde. Det betyder att

flera för bostadspolitiken viktiga frågor nu förts

samman till ett ansvarigt statsråd. Även om någon

bostadsminister till namnet inte har utnämnts finns

det därmed ett statsråd med ett vidgat

bostadspolitiskt ansvar som till gagnet i mångt och

mycket motsvarar en sådan minister. De av

motionärerna förordade förutsättningarna för en mera

sammanhållen behandling av bostadsfrågorna i

regeringsarbetet föreligger enligt utskottets mening

därmed. Med hänvisning härtill och till att det är

regeringen som har att organisera sitt arbete

avstyrker utskottet motion Bo273 (kd) samt

partimotion Bo290 (v) yrkande 2.

Bostadsförsörjningen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

bostadsförsörjningen.

Jämför reservationerna 7 (m, fp, -), 8 (v), 9

(kd) och 10 (c).

Även om rätten till en bostad delvis har stärkts i och med

införandet av lagen (2000:1383) om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar är detta enligt

Vänsterpartiets partimotion Bo224 inte tillräckligt.

Lagen bör därför arbetas om i sin helhet för att

göra den till en lag för övergripande

boendeplanering. Det innebär bl.a. att krav skall

ställas på att kommunerna upprättar särskilda

boendeplaneringsprogram som antas av

kommunfullmäktige minst en gång per mandatperiod.

Riksdagen bör därför anta ett i motionen framlagt

förslag till ändring i 1 § med denna innebörd –

yrkande 1. I andra hand bör riksdagen begära att

regeringen lägger fram ett förslag till motsvarande

lagändring – yrkande 2. Dessutom bör det ställas

krav på att kommunerna till länsstyrelsen årligen

skall redovisa sina bostadsförsörjningsplaner.

Riksdagen bör därför anta ett i motionen framlagt

förslag till ändring i 5 § med denna innebörd –

yrkande 7. I andra hand bör riksdagen begära att

regeringen lägger fram ett förslag till motsvarande

lagändring – yrkande 8.

När det gäller innehållet i

boendeplaneringsprogrammen innebär förslaget i

motionen bl.a. att

- miljökvalitetsmålen skall beaktas (yrkande 9),

-

- ekologisk hållbarhet skall utgöra en grund

(yrkande 10) samt

-

- ekologi, kvalitet, tillgänglighet, trygghet,

integration m.m. i boendet skall ingå som en del

(yrkande 11).

-

Även i Vänsterpartiets partimotioner Bo246 yrkande

10 och A317 yrkande 10 ställs krav på obligatoriska

boendeplaneringsprogram som tar hänsyn till sociala,

ekologiska och feministiska perspektiv i boendet.

Förslaget i motion Bo320 (kd) yrkande 9 innebär

däremot att kommunernas skyldigheter enligt lagen om

kommunernas bostadsförsörjningsansvar bör

inskränkas. Enligt motionen hindrar tvingande

lagstiftning det kommunala självstyret. I stället

bör det ankomma på den enskilda kommunen att

bestämma vilka planeringsinstrument eller andra

åtgärder som behövs för att den skall kunna ta sitt

ansvar för bostadsförsörjningen. Något obligatoriskt

krav på bostadsförsörjningsprogram bör därför inte

ställas. En kommun skall inte heller kunna åläggas

att anordna bostadsförmedling.

Med anledning av vad som i motionerna föreslagits

beträffande kommunernas ansvar för

bostadsförsörjningen m.m. vill utskottet anföra

följande.

Den tidigare bostadsförsörjningslagen upphävdes

1993. I samband därmed underströks att lagens

avskaffande inte innebar någon förändring av

kommunernas grundläggande ansvar för

bostadsförsörjningen (bet. 1992/93:BoU19), detta

trots att kommunernas bostadspolitiska ansvar skulle

styras i allt väsentligt endast av kommunallagen,

socialtjänstlagen och plan- och bygglagen.

Utvecklingen kom emellertid att visa att många

kommuner inte tog detta ansvar. Det var också mot

den bakgrunden som riksdagen på förslag av

regeringen hösten 2000 antog en lag om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar (bet. 2000/01:BoU2).

I sitt ställningstagande erinrade utskottet om att

det enligt 1 kap. 2 § regeringsformen särskilt skall

åligga det allmänna att bl.a. trygga rätten till

bostad samt att verka för social omsorg och trygghet

och för en god levnadsmiljö. Utskottet framhöll

vidare att det fastlagda målet för bostadspolitiken

ger uttryck för samma ambitioner genom att där

uttalas att bostaden är en social rättighet och

bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för

alla att leva i goda bostäder till rimliga

kostnader.

Sammanfattningsvis uttalade utskottet att

situationen på bostadsmarknaden gav vid handen att

det kommunala ansvaret för bostadsförsörjningen i

många kommuner inte fungerade tillfredsställande.

Det var enligt utskottet därför befogat att i en

särskild lag förtydliga detta ansvar på det sätt som

regeringen föreslagit. Utskottet står fast vid denna

bedömning. Det frågan gäller är mot den bakgrunden

hur detta ansvar skall komma till uttryck. I det

avseendet går motionsförslagen i olika riktning

genom att de i det ena fallet vill ålägga kommunerna

ytterligare obligatoriska uppgifter och i det andra

fallet inskränka kommunernas skyldigheter.

Utskottet är för sin del inte berett att inskränka

kommunernas lagreglerade ansvar för

bostadsförsörjningen på det sätt som föreslås i

motion Bo320 (kd). Ett genomförande av den

lagändring som där föreslås skulle innebära att

lagen inte längre ger det tydliga uttryck för

kommunernas bostadsförsörjningsansvar som avsetts.

När det gäller frågan om att utsträcka kommunernas

ansvar enligt den nya lagen kan det enligt

utskottets mening finnas anledning att redan nu

överväga att något vidga detta ansvar. I den

lagrådsremiss med förslag till lag om allmännyttiga

bostadsföretag som nyligen lagts fram ingår också

ett förslag till ändring i lagen om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar. Innebörden av detta

förslag är att kommunfullmäktige en gång per

mandatperiod skall anta riktlinjer för

bostadsförsörjningen. Det kan mot bakgrund härav

förutses att utskottet och riksdagen kommer att få

anledning att behandla denna fråga senare under

riksmötet. Utskottet är inte heller främmande för

att det kan finnas behov av att också i andra

avseenden tydligare klargöra det kommunala ansvaret

för bostadsförsörjningen. Med avseende på att lagen

endast varit i kraft under mindre än ett år bör

ytterligare erfarenheter vinnas innan ställning kan

tas i denna fråga. Utskottet är mot bakgrund härav

inte berett att nu utsträcka ansvaret på det sätt

som föreslås i motion Bo224 (v).

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu

anförda Vänsterpartiets partimotioner Bo224

yrkandena 1, 2 samt 7–11, Bo246 yrkande 10 samt A317

yrkande 10 och motion Bo320 (kd) yrkande 9.

Bostadsbyggande och boendekostnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

– ansvar för frågor om byggkonkurrens, jämför

reservationerna 11 (m, -) och 12 (kd, c, fp),

– utredning om hyresbostäder, jämför

reservationerna 13 (m, kd,

fp, -) och 14 (c),

– utredning om byggmomsens effekter, jämför

reservation 15 (kd, c, fp),

– byggande av vissa typer av bostäder, jämför

reservationerna 16 (m, -) och 17 (c, mp),

– bosparande, jämför reservation 18 (m, kd,

c, fp, -),

– uppföljning av hyresutfallet.

Ansvar för frågor om byggkonkurrens

Frågor om hur konkurrensen på den svenska

byggmarknaden kan förbättras har under senare år

rönt stor uppmärksamhet. Särskilt har dessa frågor

tagits upp i diskussioner om hur boendekostnaderna i

nyproduktionen skall kunna begränsas. Olika statliga

uppdrag och utredningar har också inriktats på

frågor om byggkonkurrensen. Byggkostnadsdelegationen

tillsattes år 1996 med uppdrag att i samverkan med

byggsektorns aktörer aktivt arbeta för långsiktigt

sänkta produktions- och förvaltningskostnader och

därmed lägre boendekostnader. Delegationen

redovisade i maj 2000 resultatet av sitt arbete i

betänkandet Från byggsekt till byggsektor (SOU

2000:44). Därefter har regeringen beslutat att följa

upp Byggkostnadsdelegationens arbete genom att i

januari 2001 inrätta ett Byggkostnadsforum vid

Boverket. Byggkostnadsforum har till uppgift att

bl.a. förmedla kunskaper till byggherrar och att

främja utvecklingsarbete, innovationer och arbetet

med kostnadseffektiva produktionsprocesser.

Tre motioner tar upp myndighetsansvaret för frågor

om byggkonkurrensen. Gemensamt för dessa motioner är

att motionärerna hänvisar till behovet av mer

kraftfulla åtgärder för att stärka konkurrensen inom

byggsektorn och därigenom hålla nere

byggkostnaderna. Som ett led i detta arbete föreslås

i motion Bo320 (kd) yrkande 6 att Konkurrensverket

ges ett tydligare uppdrag att ägna

byggkostnadsfrågorna uppmärksamhet. Detta bör enligt

motionärerna ske genom en avveckling av

Byggkostnadsforum samtidigt som Konkurrensverket tar

över motsvarande uppdrag. Motsvarande förslag förs

fram i Centerpartiets partimotion Bo325 yrkande 7.

Även enligt Folkpartiets partimotion Bo324 yrkande 1

bör Konkurrensverket få ett utökat uppdrag avseende

byggkonkurrensen, bl.a. avseende en uppföljning av

Byggkostnadsdelegationens resultat. Motionärerna

framhåller också behovet av fler utländska aktörer

på den svenska byggmarknaden.

Bostadsutskottet delar uppfattningen att

utvecklingen av byggkostnaderna är en av de

viktigaste bostadspolitiska frågorna för närvarande.

En begränsning av byggkostnaderna är av helt

avgörande betydelse för att åstadkomma ett

nytillskott av bostäder med rimliga boendekostnader.

Regeringen har också tagit ett flertal initiativ för

att söka påverka byggmarknaden i denna riktning.

Byggkostnadsdelegationens arbete var ett led i dessa

strävanden. Byggkostnadsforums uppdrag att främja

ett utvecklingsarbete för kostnadseffektiva

produktionsprocesser innebär att delegationens

resultat tas till vara och följs upp. Flera av de

stödformer som inrättats för att stimulera

bostadsproduktionen har också utformats med syfte

att prioritera ett kostnadseffektivt byggande. För

att nå ett resultat måste ett brett spektrum av

insatser prövas. Bostadsutskottet anser det därför

vara fel att ställa olika statliga insatser och

verksamheter med syfte att begränsa byggkostnaderna

mot varandra. Det bör snarare ses som att

verksamheten vid de olika myndigheterna för att

stärka byggkonkurrensen och begränsa byggkostnaderna

kompletterar varandra.

Vad gäller förslagen i de aktuella motionerna bör

det vidare understrykas att byggområdet redan är ett

prioriterat område för Konkurrensverket. Myndigheten

har under senare tid genomfört ett flertal

utredningar och granskningar som riktats mot

byggsektorn både i form av regeringsuppdrag och på

eget initiativ. Konkurrensverket har också som en

central uppgift att tillämpa konkurrenslagen och

följa lagens efterlevnad.

Bostadsutskottet ser sammanfattningsvis inte skäl

att som motionärerna förordar föra över

Byggkostnadsforums uppgifter till Konkurrensverket

eller att på annat sätt ställa dessa verksamheter

mot varandra. Av detta skäl avstyrks motionerna

Bo320 (kd) yrkande 6, Bo324 (fp) yrkande 1 och Bo325

(c) yrkande 7.

Utredning om hyresbostäder

Hyresrättens betydelse för en fungerande

bostadsmarknad bildar utgångspunkt för ett förslag i

Centerpartiets partimotion Bo325. I motionen

hänvisas till de problem som bristen på

hyreslägenheter för med sig på många orter. I

motionens yrkande 6 föreslås att regeringen skall

ges i uppdrag att tillsätta en utredning med uppgift

att allsidigt belysa hur förutsättningarna för att

bygga och förvalta hyresbostäder kan förbättras.

Bostadsutskottet instämmer givetvis i bedömningen

att tillgången på bostäder upplåtna med hyresrätt

har en helt avgörande betydelse för en fungerande

bostadsmarknad. Det är också den under ett antal år

alltför begränsade nyproduktionen av hyreslägenheter

som är en av huvudorsakerna till dagens omfattande

problem med bostadsbrist i storstäderna och på vissa

andra orter. Problemens omfattning och huvudsakliga

orsaker är emellertid väl kända. Ytterligare

utredningar med en allmän inriktning skulle därför

knappast bidra till att förbättra förutsättningarna

för att bygga och förvalta hyresbostäder. Vad som nu

behövs är i stället åtgärder från alla parter inom

bostadssektorn som aktivt kan bidra till att

förbättra förutsättningarna för hyresrätten som

upplåtelseform. Utskottet har ovan redan kommit in

på behovet av att förbättra byggkonkurrensen och

därigenom begränsa byggkostnaderna. Från statens

sida har under det senaste året också beslut fattats

om investeringsbidrag som syftar till att förbättra

förutsättningarna för byggande av hyresbostäder. Det

kan i sammanhanget noteras att Centerpartiet motsatt

sig införandet av detta bidrag.

Även om behovet av fortsatta statliga insatser

kvarstår är det nu nödvändigt att övriga parter på

bostadsmarknaden tar sitt ansvar för att ett

tillräckligt byggande av hyresbostäder med rimliga

boendekostnader kommer till stånd. Här har givetvis

kommunerna ett stort ansvar sett ur flera

synvinklar. Det gäller dels i deras roll som

byggherre och förvaltare genom de kommunala

bostadsföretagen, dels som markägare och ansvariga

för olika typer av avgifter som belastar

boendekostnaderna. Vad gäller förutsättningarna för

de kommunala bostadsföretagen att ta sitt ansvar för

en fungerande hyresmarknad vill utskottet hänvisa

dels till det förslag som behandlas längre fram i

detta betänkande, dels till en av regeringen

aviserad proposition i denna fråga. Slutligen är det

uppenbart att marknadens privata aktörer på såväl

bygg- som förvaltningssidan måste ta ett större

ansvar för att utbudet på ett bättre sätt skall möta

efterfrågan på hyresbostäder.

Bostadsutskottet anser sammanfattningsvis att det

finns behov av att på olika sätt fortsätta att

förbättra förutsättningarna för att bygga och

förvalta hyresbostäder. Däremot ser inte utskottet

motsvarande behov av ytterligare utredningar med den

inriktning som förordas i motion Bo325 (c) yrkande

6. Motionen avstyrks således i denna del.

Utredning om byggmomsens effekter

I två motioner lämnas förslag om utredningar om

byggmomsens effekter för bostadsbyggandet. Det ena

förslaget, framlagt i partimotionen Bo325 (c)

yrkande 18, avser en utvärdering av effekterna av

den höjning av byggmomsen som genomfördes i samband

med skattereformen i början av 1990-talet. Det andra

förslaget, i motion Bo320 (kd) yrkande 5, innebär

att en utredning skall genomföras av konsekvenserna

av en sänkt byggmoms. Motionärerna anser att en

sänkning av byggmomsen skulle bidra till ett ökat

byggande och en stimulans av tillväxten.

Under det föregående riksmötet togs frågan om

möjligheterna att sänka byggmomsen upp i två

interpellationsdebatter (senast i debatten den 26

januari 2001 med anledning av interpellation

2000/01:199). I dessa sammanhang diskuterades också

det eventuella behovet av en utredning av

konsekvenserna av en sänkt skattesats.

Finansministern framhöll vid båda dessa tillfällen

att EG-reglerna inte tillåter en generell sänkning

av byggmomsen och att en särreglering inom

mervärdesskatteområdet således inte är någon

framkomlig väg att minska byggkostnaderna. Även

detta oaktat ansåg finansministern att en

särreglering skulle leda till gränsdragningsproblem

och skapa svårigheter vid kontroll och tillämpning.

Utskottet instämmer i finansministerns

uppfattning. En generell sänkning av momsen på

byggande torde knappats vara förenlig med EG:s

momsregler. Det framstår enligt utskottets mening

därför inte som meningsfullt att genomföra de

efterfrågade utredningarna om konsekvenser av den

nuvarande skattenivån eller av en sänkt nivå.

Motionerna Bo320 (kd) yrkande 5 och Bo325 (c)

yrkande 18 avstyrks sålunda.

Byggande av vissa typer av bostäder

Ett antal motionsförslag har det gemensamt att de

förordar satsningar på bostadsbyggnadsprojekt med

inriktning mot en viss typ av boende. Här skall

behandlas förslag i tre motioner om

seniorlägenheter, kollektivboende och en ”grön”

stad. Vidare behandlas ett förslag om inriktningen

på framtida bomässor. Förslag om satsningar på

student- och ungdomsbostäder behandlas senare i ett

eget avsnitt.

Enligt motion Bo250 (s) finns ett ökat intresse

hos äldre att flytta till särskilt seniorboende med

hyresrätt. Seniorboendet bör enligt motionärerna

erbjuda anpassade lägenheter och gemensamma utrymmen

för samvaro. Riksdagen föreslås göra ett

tillkännagivande om behovet av att stimulera ett

bostadsbyggande med denna inriktning.

Ett tillkännagivande om behovet av ökade

möjligheter till kollektivboende föreslås i motion

Bo286 (s). Motionärerna hänvisar till de fördelar

som denna boendeform kan föra med sig. I motionen

föreslås att det byggs ett antal kollektivhus i ett

projekt som kan följas av byggherrar, arkitekter,

politiker och forskare.

En utredning om möjligheterna att bygga en ”grön”

stad på lämplig plats i Sverige föreslås i motion

Bo221 (mp). Motionärerna förordar att det utarbetas

ett uppdrag att bygga en stad för ca 25 000 invånare

där allting blir så ”ekologiskt rätt” som möjligt

från början.

I motion Bo270 (kd) föreslås att riksdagen i ett

tillkännagivande till regeringen framhåller att

bomässorna i fortsättningen bör inriktas på olika

gruppers behov av boende och visa ett varierat

utbud. Bomässor bör enligt motionärerna kunna ordnas

i mindre och medelstora kommuner i samverkan.

Bostadsutskottet ser givetvis positivt på olika

satsningar som kan ge en ökad variation i utbudet av

bostäder. Det är angeläget att beakta de särskilda

behov eller önskemål som olika grupper kan ha om

sitt boende. En sådan grupp där flera typer av

särlösningar kan komma i fråga är de äldre.

Seniorboende i olika former har också kommit till

stånd i relativt stor utsträckning även under de år

på 1990-talet då övrigt bostadsbyggande legat på en

mycket låg nivå. Ett särskilt statligt stöd till

byggande av äldrebostäder bidrog till byggandet av 5

300 lägenheter under slutet av 1990-talet.

Även många hushåll i andra åldersgrupper

efterfrågar, som framhålls i motion Bo286 (s), ett

boende som underlättar olika kollektiva lösningar

och aktiviteter. Sådana s.k. kollektivhus har också

byggts och drivits sedan mer än ett halvsekel

tillbaka. En rad erfarenheter finns således att

hämta från dessa projekt. Utskottet kan emellertid

instämma i motionärernas uppfattning att det vore

värdefullt om ett antal nya projekt med denna

inriktning kommer till stånd där nya idéer om t.ex.

självförvaltning tas till vara.

En omställning av bostadsbyggandet i en

långsiktigt ekologiskt hållbar riktning har nu varit

en prioriterad fråga i den statliga bostadspolitiken

under flera år. Flera statliga insatser har

utformats med detta syfte. Utskottet kan bl.a.

hänvisa till det bidrag till bostadsinvesteringar

som främjar ekologisk hållbarhet som för närvarande

kan utgå. Samtidigt som det fortfarande finns skäl

att i särskild ordning stimulera lösningar som

främjar ett utvecklingsarbete och innovationer på

området bör en strävan vara att dessa tankar tas

till vara i den normala byggverksamheten.

Inriktningen på arbetet med en ekologisk omställning

av bygg- och bostadssektorn måste alltså vara att

miljöanpassade lösningar skall ses som en naturlig

del i samhällsbyggandet och inte något som skall

användas bara i ekobyar eller ”gröna” städer.

Vad slutligen gäller de tankegångar som förs fram

i kd-motionen om att bomässorna bör kunna visa ett

varierat utbud av bostäder och boendeformer som

passar olika grupper kan utskottet inte annat än

instämma. Bostadsmässorna bör för övrigt ses som ett

bra tillfälle att pröva nya idéer med de

inriktningar som tas upp i de ovan behandlade

motionerna. Någon motsättning mellan motionärernas

önskemål och de strävanden som ligger bakom

verksamheten vid föreningen SVEBO (Svensk

Bostadsmässa) tycks emellertid inte föreligga.

Enligt sina stadgar skall föreningen bl.a. verka för

att främja utvecklingen av goda bostäder och goda

boendemiljöer till rimliga kostnader, främja

forskning och framsteg inom bostadssektorn och

stimulera debatt i bostadsfrågor. Föreningen skall

verka för genomförandet av en årlig svensk

bostadsmässa som arrangeras med beaktande av krav på

regional spridning och utförande. Även förekomsten

av bostadsmässor som inte genomförs under medverkan

av föreningen SVEBO kan bidra till att spegla

utvecklingen inom bostadssektorn.

Utskottet har ovan kortfattat redovisat sina

överväganden med anledning av fyra motioner som

visserligen tar upp delvis olika frågor men har det

gemensamt att de pekar på behovet av att stimulera

ett utvecklingsarbete inom bostadssektorn. Även om

motionerna i sig inte ger utskottet anledning att

föreslå något tillkännagivande i dessa frågor finns

all anledning att uppmärksamma de önskemål som olika

grupper kan ha vad gäller olika typer av bostäder

och boendeformer. Detta gäller givetvis även i

dagsläget då mycket av den bostadspolitiska debatten

kommit att handla om hur kraven på rimliga

boendekostnader och en tillräcklig nivå på

bostadsproduktion skall kunna tillgodoses.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna Bo221 (mp), Bo250 (s), Bo286

(s) och Bo270 (kd).

Bosparande

Förslag som avser bosparande läggs fram i två

motioner.

Möjligheterna att spara till en egen bostad måste

enligt motion Bo212 (m, kd, c, fp) vara goda. Enligt

motionen bör en strävan vara att öka den egna

kapitalinsatsen vid ett bostadsköp. Motionärerna,

som hänvisar till ett förslag framtaget av

Bofrämjandet, förordar en form av slutet bosparande

som möjliggör en totalfinansiering vid

bostadsförvärv. Tanken är att sparandet skall leda

till en framtida lånerätt för köp av bostad. Enligt

motionärerna bör sparandet ske på marknadens villkor

utan statliga premier. Motionsförslaget innebär att

riksdagen skall besluta om regler som möjliggör ett

slutet bosparande.

Även i motion Bo235 (s) föreslås ett statligt

engagemang i syfte att förbättra villkoren för ett

målinriktat bosparande. Motionärerna anser att ett

sådant sparande bör premieras, exempelvis genom

reducerad beskattning av sparkapitalet om det

används för bostadsförvärv.

Förslag om olika former av statligt reglerat eller

gynnat bosparande har behandlats av bostadsutskottet

vid ett flertal tillfällen under senare år.

Utskottet har vid dessa tillfällen ställt sig

positivt till ett ökat bosparande men samtidigt

ifrågasatt lämpligheten i de former för statlig

reglering av sparandet som förordats i motionerna. I

stället har utskottet framhållit att bosparandet i

första hand bör stimuleras genom information och

opinionsbildning. Utskottet vidhåller denna

uppfattning.

Ett förslag identiskt med det som nu förs fram i

motion Bo212 (m, kd, c, fp) behandlades även

föregående år av utskottet (bet. 2000/01:BoU1).

Utskottet framhöll då att förslaget inte gav

underlag för annan bedömning än att dagens

finansiella lagstiftning ger utrymme för den

förordade lösningen. Inget hindrar således de banker

eller kreditinstitut som önskar erbjuda ett

bosparande till fast in- och utlåningsränta

kombinerat med en lånerätt att marknadsföra ett

sådant system. Utskottet ifrågasatte även om det bör

vara riksdagens och regeringens sak att förorda de

närmare villkoren för ett bosparande på

marknadsvillkor. När staten tidigare vid olika

tidpunkter genom reglering framhållit vissa

sparformer, exempelvis allemans- och

ungdomsbosparandet, har detta varit förenat med

subventioner i form av skatteförmån eller statlig

bonusränta. Det kan konstateras att det förslag till

bosparande som utarbetats av Bofrämjandet och som

motionärerna hänvisar till utgår från att staten

stimulerar systemet genom en skattefri bosparpremie.

Enligt den aktuella motionen är dock inte avsikten

att införa statliga stimulanser till bosparandet.

Vid en sådan uppfattning torde motivet för en

lagreglering enligt motionsförslaget i huvudsak

bortfalla, om inte avsikten är att ge möjlighet till

nya former av ekonomisk förvaltning som inte är

förenliga med dagens lagstiftning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion Bo212 (m, kd, c, fp). Utskottet

avstyrker även förslaget i motion Bo235 (s) om att

införa någon form av skattepremiering av

bosparandet.

Uppföljning av hyresutfallet

I motion Bo266 (s) föreslås riksdagen begära att en

uppföljning genomförs av de effekter som

fastighetsskattesänkningarna för hyreshus fått på

hyresnivåerna. Motionärerna anför att det är viktigt

att hyresgästerna får sin rättmätiga vinst när en

sänkning av fastighetsskatten genomförs. Det

föreslås mot denna bakgrund att en offentlig

redovisning klargör att de beslutade

skattesänkningarna också kommit hyresgästerna till

del.

Bostadsutskottet delar motionärernas bedömning att

de aktuella skattesänkningarna bör påverka utfallet

av hyresförhandlingarna. Ansvaret för att så

verkligen blir fallet måste emellertid anses vila på

de förhandlande parterna. Det kan därför inte ses

som en statlig uppgift att svara för den offentliga

redovisning som motionärerna efterfrågar. Däremot är

det givetvis till fördel för en öppen debatt om

boendekostnaderna om de förhållanden som påverkat

hyresnivåerna redovisas så öppet som möjligt. Det

får förutsättas att det ligger i parternas eget

intresse att se till att så blir fallet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion Bo266 (s).

Investeringsbidrag till bostadsbyggande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

– villkoren för investeringsbidrag för

ekologisk hållbarhet, jämför reservationerna

19 (m, fp, -) och 20 (mp),

– villkoren för investeringsbidrag för

nybyggnad av hyresbostäder, jämför

reservation 21 (m, kd, c, fp, -)

– permanenta investeringsbidrag, jämför

reservationerna 22 (m, -), 23 (v), 24 (kd)

och 25 (c, fp).

För närvarande kan tre former av investeringsbidrag

utgå i samband med bostadsbyggande. Det gäller

bidrag till studentbostäder, hyresbostäder och till

bostadsinvesteringar som främjar ekologisk

hållbarhet. De två förstnämnda bidragsformerna är

endast avsedda att utgå under en begränsad

tidsperiod. För samtliga bidragsformer gäller att de

närmast är att se som komplement till det räntestöd

som kan utgå enligt förordningen (1992:986) om

statlig bostadsbyggnadssubvention. En grundläggande

förutsättning för att ett projekt skall komma i

fråga för investeringsbidrag är således att stöd

enligt denna förordning samtidigt utgår.

Utskottet har i avsnittet om anslagsfördelningen

under budgetåret 2002 behandlat anslagsfrågor och

förslag om investeringsbidragen som bedömts vara

anslagspåverkande. I detta avsnitt behandlas förslag

om vissa villkor för investeringsbidrag till

hyresbostäder respektive bostadsinvesteringar som

främjar ekologisk hållbarhet som inte bedömts ha en

sådan inverkan på nästkommande års budget. Vidare

behandlas förslag om införande av permanenta

investeringsbidrag med en mer generell inriktning än

den nuvarande. Vad gäller investeringsbidraget till

studentbostäder återkommer utskottet nedan i

avsnittet om student- och ungdomsbostäder.

Villkoren för investeringsbidrag för ekologisk

hållbarhet

Enligt förordningen (2000:1389) om statligt

investeringsbidrag som främjar ekologisk hållbarhet

vid bostadsbyggande får bidrag endast lämnas vid ny-

eller ombyggnad av hyres- och bostadshus i

sammanhållna bostadsområden. Regeringen har dessutom

aviserat sin avsikt att under de närmaste åren

främst rikta bidraget till större nybyggnadsprojekt

med en stor andel hyresrätter (prop. 2000/01:26 s.

37). I Miljöpartiets partimotion Bo308 ifrågasätts

denna begränsning i bidragsgivningen. Enligt

motionens yrkande 4 bör bidrag även kunna utgå för

åtgärder i samband med byggande av egnahem.

Motionärerna hänvisar också till att utnyttjandet av

bidraget hittills varit lågt.

Bostadsutskottet anser att de aktuella villkoren

för investeringsbidrag för ekologisk hållbarhet vid

bostadsbyggande bör behållas. Ekologiska lösningar

har tidigare framför allt utvecklats för

tillämpningar i relativt liten skala. Det framstår

som särskilt angeläget att stimulera satsningar med

denna inriktning även i större projekt. Mot bakgrund

av det ansträngda kostnadsläge som i dag gäller vid

framför allt byggande av nya hyresbostäder är det

angeläget att inte eventuella merkostnader för de

ekologiska lösningarna helt omöjliggör att sådan

teknik tillämpas. Det bör även erinras om att en

prövning om ett projekt bör komma i fråga för

investeringsbidrag endast sker i de fall som stöd

enligt förordningen om statlig

bostadsbyggnadssubvention kan utgå.

Bostadsbyggnadssubvention kan emellertid inte längre

utgå till byggande av egnahem.

Bostadsutskottet avstyrker med hänvisning till det

anförda motion Bo308 (mp) yrkande 4.

Villkoren för investeringsbidrag för

hyresbostäder

I motion Bo251 (s) föreslås att riksdagen begär en

översyn av villkoren för investeringsbidrag för

nybyggnad av hyresbostäder. Motionärerna hänvisar

till att bidraget hittills endast i begränsad

utsträckning föranlett ansökningar från Stockholms

län och efterfrågar därför en tydligare inriktning

på områden med bostadsbrist.

Villkoren för investeringsbidrag för nybyggnad av

hyresbostäder (SFS 2001:533) är utformade för att

stimulera till byggande i de regioner där

bostadsbristen är som störst. Det bidrag på 15 % av

ett bidragsunderlag som kan lämnas i områden med

bostadsbrist får således i Stockholmsregionen höjas

med upp till 10 procentenheter. Förklaringen till

att ansökningarna från Stockholmsregionen hittills

inte fått så stor omfattning får därför till stor

del sökas i andra orsaker än bidragsvillkorens

utformning. En orsak kan vara att det ofta tar

längre tid att i storstadsområden föra fram ett

bostadsbyggnadsprojekt till byggstart. Tyvärr måste

utskottet konstatera att en annan trolig orsak är

det begränsade intresse som den politiska ledningen

i Stockholms stad under de senaste åren visat för

nybyggande av hyresbostäder. De bestämmelser som

reglerar möjligheten att ansöka om

investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder

har emellertid ännu endast varit i kraft under ett

halvår. Det är därför för tidigt att dra några

definitiva slutsatser om vilka effekter som den nya

bidragsformen har fått på bostadsbyggandet i olika

regioner. Bostadsutskottet anser att det finns skäl

att när ytterligare en tid har förflutit följa upp

bidragets utnyttjande. Det kan inte uteslutas att en

sådan uppföljning ger anledning till överväganden om

villkoren för det aktuella investeringsbidraget. För

dagen saknas emellertid tillräckligt underlag för

sådana överväganden. Mot den redovisade bakgrunden

avstyrks motion Bo251 (s).

Permanenta investeringsbidrag

Vänsterpartiet lämnar i sin partimotion Bo290

förslag om att ett införande av permanenta

investeringsbidrag både för ny- och ombyggnad av

bostäder bör övervägas. Enligt yrkande 5 bör en

utredning pröva möjligheten att införa ett sådant

bidrag för nyproduktion av hyresbostäder som kopplas

till ett krav på hyrestak vid uthyrningstillfället.

Motionärerna föreslår att de nuvarande räntebidragen

avskaffas i takt med att investeringsbidragen

permanentas och att fastighetsskatten för

hyresrätter fasas ut. I motionens yrkande 6 föreslås

en utredning om ett motsvarande investeringsbidrag

för ombyggnad av flerfamiljshus som avlöser dagens

räntebidragssystem. Syftet med detta bidrag är

enligt motionärerna dels att stimulera

ombyggnadsåtgärder i en ekologiskt hållbar riktning,

dels att hålla hyrorna på en rimlig nivå. Ett krav

för bidrag föreslås därför vara att hyrorna efter

ombyggnad är förhandlade i förväg.

Till skillnad från motionsförslaget om ett

generellt system med permanenta investeringsbidrag

är de tre former av investeringsbidrag som kan utgå

i dag särskilt inriktade på de behov som för

närvarande gör sig mest gällande i fråga om

bostadsbyggandet. Som framhållits ovan är de också

avsedda att användas som ett komplement till dagens

generella system med statlig

bostadsbyggnadssubvention, dvs. räntestöd enligt

1993 års system. Frågor om användningen av

investeringsbidrag för att stimulera

bostadsbyggandet kan därför inte ses isolerade från

överväganden om detta system. I

fastighetsbeskattningskommitténs slutbetänkande,

Likformig och neutral fastighetsbeskattning (SOU

2000:34), föreslås bl.a. en samtidig avveckling av

fastighetsskatt för hyreshus och räntebidrag till

ny- och ombyggnad av flerfamiljsfastigheter. Enligt

kommitténs bedömning bör eventuella stöd till

nyproduktionen i stället ske genom någon form av

investeringsbidrag. Kommitténs förslag bereds för

närvarande inom Regeringskansliet.

I frågor om mer omfattande förändringar i stödet

till ny- och ombyggnad av bostäder, exempelvis i den

fråga som tas upp i v-motionen, bör regeringens

överväganden med anledning av bl.a.

fastighetsbeskattningskommitténs slutbetänkande

avvaktas. Bostadsutskottet avstyrker därför motion

Bo290 (v) yrkandena 5 och 6.

Student- och ungdomsbostäder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag

till ändrade regler för investeringsbidraget

för studentbostäder, jämför reservation 26

(m, fp, -). Riksdagen bör vidare

– avslå motionsförslagen om villkor för

investeringsbidraget för studentbostäder,

jämför reservationerna 27 (m, -), 28 (kd,

fp),

29 (v), 30 (c) och 31 (mp),

– avslå motionsförslagen om behovet av

student- och ungdomsbostäder, jämför

reservationerna 32 (m, -), 33 (kd, c, fp), 34

(v) och 35 (mp).

Bostadsutskottet har i avsnittet om anslagsfördelningen inom

utgiftsområde 18 för budgetåret 2002 behandlat

förslag om anslaget för investeringsbidraget för

anordnande av bostäder för studenter. I detta

avsnitt tas inledningsvis några ytterligare förslag

avseende investeringsbidraget upp. Dessa förslag har

inte bedömts påverka utfallet av budgeten för år

2002. Därefter tas övriga förslag om student- och

ungdomsbostäder från höstens allmänna motionstid

upp.

Kombination av investeringsbidrag

Regeringen har i budgetpropositionen utgiftsområde

18 punkt 3 föreslagit att riksdagen skall godkänna

ett förslag till ändrade regler för

investeringsbidraget till studentbostäder så att det

blir möjligt att kombinera detta bidrag med bidraget

till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk

hållbarhet. I dag innehåller förordningen (2000:588)

om statligt investeringsbidrag för anordnande av

bostäder för studenter bestämmelser som förhindrar

en sådan kombination av bidrag. Regeringen

framhåller att det är betydelsefullt att bygga

bostäder för studenter som samtidigt främjar den

ekologiska hållbarheten.

Bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag

om möjligheten att kombinera de två

investeringsbidragen. Det är givetvis angeläget att

även studentbostäderna utformas med utgångspunkt i

att de använda lösningarna främjar en ekologisk

hållbarhet.

Villkor för investeringsbidraget för

studentbostäder

I fråga om villkoren för investeringsbidraget för

studentbostäder har i motioner framförts följande

förslag.

Enligt de nuvarande bidragsvillkoren för

investeringsbidraget gäller som en av

förutsättningarna för bidrag att byggnadsprojekt

måste påbörjas senast den 31 december 2002.

Vänsterpartiet föreslår i sin partimotion Bo290

yrkande 8 att riksdagen av regeringen begär ett

förslag om hur nyproduktionen av studentbostäder

skall se ut efter år 2002. Motionärerna efterfrågar

ett mer generellt stöd, som en del av ett allmänt

investeringsbidrag.

Förslag om en förlängning av investeringsbidraget

till tiden efter år 2002 lämnas i fler motioner. I

Centerpartiets partimotion Bo325 yrkande 12 föreslås

att riksdagen skall besluta om en sådan förlängning.

Motionärerna anser att den hittillsvarande

bidragsgivningen till studentbostäder varit alltför

ryckig. Det som krävs för att förbättra studenternas

bostadssituation är i stället långsiktighet i

bidragsgivningen.

Även i motionerna Bo320 (kd) yrkande 4 och Ub430

(kd) yrkande 6 föreslås en förlängning av

bidragperioden till att gälla även åren 2003 och

2004. Vidare föreslås i motionerna Bo320 (kd)

yrkande 3 och Ub430 (kd) yrkande 6 att riksdagen i

ett tillkännagivande förordar vissa andra ändringar

i villkoren för investeringsbidraget. Motionärerna

anser bl.a. att det bör vara möjligt att bygga

större studentlägenheter inom bidragets ram. En

höjning föreslås av det maximala beloppet om 40 000

kr per studentrum i lägenheter för en eller två

studenter.

Slutligen föreslås i Miljöpartiets partimotion

Bo308 yrkande 5 att det bör övervägas om villkoren

för att erhålla investeringsbidrag för

studentbostäder bör innefatta krav på ekologisk

hållbarhet. Yrkandet avser även motsvarande

överväganden om investeringsbidraget för nybyggnad

av hyresbostäder.

Bostadsutskottet har i samband med en intern

utfrågning den 1 november 2001 i frågor om

bostadssituationen för studenter inhämtat

information om användningen av investeringsbidraget

för studentbostäder. Vid utfrågningen framkom bl.a.

att det finns ett stort intresse för att utnyttja

bidraget. Det finns redan nu indikationer på att den

avsatta ramen för bidragsgivningen kommer att

utnyttjas fullt ut och att ett intresse för en

fortsatt utbyggnad av studentbostadsbeståndet kommer

att finnas även efter utgången av den beslutade

bidragstiden.

Utskottet finner det glädjande att

bidragsgivningen fått avsedd effekt och att

byggandet av studentbostäder nu tagit fart. I

samband med den löpande uppföljningen av

bidragsgivningen bör det givetvis kunna övervägas om

bidragsvillkoren givits rätt utformning i olika

avseenden. Utskottet förutsätter att Boverket

rapporterar till regeringen i dessa frågor om

uppföljningen ger anledning till detta. Som framgått

ovan har regeringen redan i ett avseende,

möjligheten till kombination med annat bidrag, tagit

ställning för en regeländring. Mot bakgrund av bl.a.

de erfarenheter som den nuvarande bidragsgivningen

kan ge finns det också skäl att överväga hur statens

insatser för den fortsatta utbyggnaden av

studentbostadsbeståndet skall se ut efter år 2002.

Bostadsministern (biträdande finansministern)

framhöll nyligen i ett tal vid den

socialdemokratiska partikongressen att sådana

överväganden för närvarande pågår.

Bostadsutskottet är på grundval av det underlag

som läggs fram i de aktuella motionerna inte nu

berett att ta ställning i frågor om ändrade villkor

för investeringsbidraget för studentbostäder.

Regeringens överväganden i frågan om statens

fortsatta insatser för att stimulera utbyggnaden av

studentbostäder bör avvaktas. Mot denna bakgrund

avstyrks motionerna Bo290 (v) yrkande 8, Bo308 (mp)

yrkande 5, Bo320 (kd) yrkandena 3 och 4, Bo325 (c)

yrkande 12 samt Ub430 (kd) yrkande 6.

Behovet av student- och ungdomsbostäder

Utöver de ovan behandlade förslagen om villkoren för

investeringsbidraget har i ett antal motioner även

tagits upp olika frågor om behovet av student- och

ungdomsbostäder samt boendesituationen för studenter

och ungdomar i övrigt.

I Centerpartiets partimotion K284 yrkande 17

föreslås att en utredning tillsätts med uppgift att

se över ungdomars möjlighet att erhålla bostad. Ett

liknande förslag läggs fram i motion Kr426 (kd)

yrkande 3. I motionen föreslås att det bör

genomföras en bred översyn av bostadspolitiken ur

ett ungdomsperspektiv. Motionärerna hänvisar till

ett flertal frågor som behöver övervägas, bl.a.

hyressättningssystemet, möjligheten till

självförvaltning och de krav som i dag ställs på

rumsstorlek och standard.

I motion Bo201 (kd) föreslås att en översyn

genomförs vad gäller byggandet av ungdomsbostäder

(yrkande 1) samt att ungdomar ges möjlighet att

delta i projekteringen av sådana bostäder (yrkande

2). Detta uppdrag bör enligt motionärerna tilldelas

Ungdomsstyrelsen i samarbete med Boverket.

Enligt motion Ub2 (c) yrkande 2 – väckt med

anledning av proposition 2001/02:15 Den öppna

högskolan – bör regeringen bjuda in kommuner,

högskolor och studentkårer till överläggningar om

hur bostadssituationen för studenter skall hanteras

framgent. Användningen av de resurser som avsatts

för att stimulera nybyggnation av studentbostäder

bör enligt motionen avgöras genom dessa

diskussioner.

Motion Ub553 (s) tar särskilt upp bristen på

studentbostäder i Stockholmsregionen. I motionens

yrkande 3 föreslås riksdagen göra ett

tillkännagivande om att det behövs snabba insatser

för fler studentlägenheter i denna region.

I motion Bo225 (m) yrkande 2 föreslås att

regeringen skall genomföra en inventering av det

statliga fastighetsbeståndet för att utröna vad som

enkelt skulle kunna göras om till studentbostäder. I

motionens yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om

åtgärder för att underlätta byggandet av

studentbostäder på längre sikt. Motionärerna

hänvisar till förslag om bl.a. ett friare

hyressättningssystem, en snabbare planprocess och

förändringar i fastighetsbildningssystemet.

Vänsterpartiet föreslår i sin partimotion Bo290

yrkande 9 att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande om de funktionshindrade

studenternas rätt till studentbostäder. Motionärerna

hänvisar till bristen på handikappanpassade

studentbostäder på vissa högskoleorter och

framhåller att funktionshindrade skall kunna studera

på samma villkor som övriga. Högskolekommunerna

skall särskilt uppmärksammas på de funktionshindrade

studenternas bostadsproblem.

Slutligen tas här upp tre motioner med likartade

förslag. I motionerna Bo298 (s), Bo299 (s) samt i

Miljöpartiets partimotion Bo308 yrkande 2 föreslås

att en koppling görs mellan högskoleutbyggnaden och

högskoleortens möjlighet att erbjuda

studentbostäder. Innebörden i förslagen är att de

orter som i fortsättningen tilldelas resurser för

nya högskoleplatser också skall kunna ordna bostäder

åt de nya studenterna.

Bostadsutskottet anför följande i de aktualiserade

frågorna om behovet av student- och ungdomsbostäder.

Bostadssituation för studenter och ungdomar har

varit föremål för omfattande överväganden och

utredningar under de senaste åren. Överläggningar

har skett mellan statliga företrädare och kommunerna

i olika sammanhang. Det är också dessa överväganden

som ledde fram till riksdagens beslut våren 2000 om

att införa ett investeringsbidrag för

studentbostäder. Vidare ledde överväganden om de

krav som ställs på utformningen av studentbostäder

fram till att Boverkets byggregler i juni 2000

reviderades vad gäller vissa regler för särskilda

boendeformer för studerande och ungdomar. Boverket

har även tidigare genomfört flera utredningar med

inriktning på ungdomars boendesituation. Exempelvis

avrapporterades år 1998 ett regeringsuppdrag som

innefattade att samla, utvärdera och aktivt sprida

erfarenheter och nya idéer kring billiga och bra

ungdomsbostäder. Utöver de kartläggningar och

utredningar som genomförts av statliga och kommunala

myndigheter kan nämnas att flera organisationer med

särskilt intresse för ungdomars och studenters

bostadssituation genomför egna kartläggningar.

Sveriges Förenade Studentkårer, SFS, genomför två

gånger per år en enkätundersökning om

studentbostadssituationen på högskoleorterna. Den

nybildade föreningen för ägare och förvaltare av

studentbostäder, Svenska Studentbostadsföreningen,

inhämtar information från sina medlemmar.

Hyresgästernas Riksförbund har nyligen publicerat en

omfattande undersökning om bostadssituationen och

framtida bostadspreferenser för ”unga vuxna”, dvs.

personer i åldern 20 till 27 år.

Det råder således ingen brist på information om

hur bostadssituationen i dag ser ut för ungdomar och

studenter. Det finns också ett omfattande material

som redovisar bra exempel på ungdomsbostäder och hur

studenternas bostadsbehov lösts på olika orter.

Utskottet finner det mot denna bakgrund för dagen

inte angeläget att ta initiativ till någon ny

omfattande utredning i frågan. Däremot kan det

givetvis finnas skäl till fördjupade undersökningar

och överväganden i särskilda avgränsade frågor med

anknytning till ungdomars och studenters

bostadssituation. Mot bakgrund av att problemen på

bostadsmarknaden för dessa grupper är väl kända

krävs nu i stället åtgärder som kan förbättra

situationen. Staten har framför allt genom

införandet av investeringsbidraget för

studentbostäder sökt bidra till en sådan utveckling.

Nu krävs det att även kommuner med högskolor eller

universitet tar ett ökat ansvar. Det bör dock

framhållas att flera högskolekommuner redan vidtagit

åtgärder och att tillgången på studentbostäder på

vissa orter är relativt god. Som framhålls i flera

motioner är emellertid situationen i framför allt

Stockholm mycket oroväckande. Kraven på kommunala

initiativ och åtgärder måste därför anses vara

särskilt stora i huvudstadsregionen.

Bostadsutskottet vill i detta sammanhang ta upp

motionsförslagen om en koppling mellan

högskoleutbyggnaden och utbudet av studentbostäder.

Tillgången till en bostad är givetvis en

förutsättning för att bedriva studier på en viss

ort. Detta innebär att bostadsutbudet blir särskilt

viktigt för de studenter som måste söka sig till en

ny ort för att bedriva studier. Vid hittillsvarande

beslut om högskolans och universitetens utbyggnad

har inte bostadsfrågan lyfts fram som ett särskilt

kriterium vid fördelningen av högskoleplatser.

Enligt utskottets mening finns det mot bakgrund av

den på vissa orter alltmer tilltagande bristen på

studentbostäder nu anledning att överväga om inte

denna fråga skall tillmätas större tyngd när en

högskoleutbyggnad diskuteras. Det är uppenbart att

studenternas möjlighet att åstadkomma goda

studieresultat är starkt förknippad med tillgången

till en trygg bostad.

Utskottet vill vidare instämma i vad som anförs i

en av motionerna om att stor uppmärksamhet bör ägnas

åt de funktionshindrade studenternas

bostadssituation och att tillgången på

studentbostäder som är anpassade för denna grupp

måste öka. Även representanter för regeringen har i

olika sammanhang givit uttryck för denna

uppfattning. De som är funktionshindrade bör

självklart inte ha sämre förutsättningar att studera

på universitet och högskola än andra. De krav som i

dag ställs på nyproducerade studentlägenheter

innebär att bostaden också skall kunna användas av

funktionshindrade. Detta innebär att det tillskott

av studentbostäder som kan förväntas på flertalet

universitets- och högskoleorter med stöd av

investeringsbidraget också ökar tillgången på

bostäder som kan användas av funktionshindrade.

Sammanfattningsvis kan utskottet instämma i mycket

av vad som anförs i flertalet av de motioner som

tagit upp frågor om bostadssituationen för studenter

och ungdomar. Utskottet delar motionärernas

uppfattning att dessa frågor även fortsättningsvis

bör ägnas stor uppmärksamhet i olika sammanhang. Det

får emellertid förutsättas att även regeringen

omfattar denna ståndpunkt. Något tillkännagivande i

de aktualiserade frågorna kan därför inte anses

erforderligt i dagsläget.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna Bo201 (kd), Bo225 (m) yrkandena

2 och 3, Bo290 (v) yrkande 9, Bo298 (s), Bo299 (s),

Bo308 (mp) yrkande 2, K284 (c) yrkande 17, Kr426

(kd) yrkande 3, Ub2 (c) yrkande 6 och Ub553 (s)

yrkande 3.

Stöd till omstrukturering av kommunala

bostadsföretag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens i

proposition 2001/02:4 framlagda förslag om

inrättande av en organisation för fortsatt

statligt stöd till en omstrukturering av

kommunala bostadsföretag och avslå de

motstående motionsförslag som avgivits med

anledning av denna proposition. Vidare bör

riksdagen avslå ett motionsförslag (v) om

stöd till kommuner med tomma lägenheter

avgiven under 2001 års allmänna motionstid.

Utskottet finner den sistnämnda motionen i

huvudsak tillgodosedd genom

regeringsförslaget. Jämför reservation 36 (m,

kd, c, fp, -).

Regeringen beslutade den 27 september att överlämna

en regionalpolitisk proposition till riksdagen.

Denna proposition, En politik för tillväxt och

livskraft i hela landet (prop. 2001/02:4),

innehåller i huvudsak förslag som skall beredas av

näringsutskottet samt andra utskott.

Näringsutskottet har dock beslutat att överlämna ett

av förslagen, avseende kommunala bostadsföretag,

till bostadsutskottet för beredning. Tillsammans med

regeringsförslaget överlämnade näringsutskottet även

de motionsförslag som väckts i denna fråga med

anledning av regeringsförslaget. I detta avsnitt

behandlar bostadsutskottet även ett motionsyrkande

från årets allmänna motionstid som anknyter till

frågan om stöd till omstrukturering av kommunala

bostadsförtag. Däremot har utskottet valt att

avvakta med beredningen av övriga förslag från

allmänna motionstiden avseende kommunala

bostadsföretag. Avsikten är att ta upp dessa förslag

i samband med beredningen av den proposition om

allmännyttiga bostadsföretag som regeringen aviserat

att den kommer att lägga fram för riksdagen under

innevarande år.

I proposition 2001/02:4 punkt 1.4 föreslår

regeringen att riksdagen skall godkänna ett förslag

om inrättande av en organisation för fortsatt

statligt stöd till en omstrukturering av kommunala

bostadsföretag. Organisationen, som avses bli

inrättad under år 2002, skall kunna ge medel för

avveckling eller utveckling av tomma lägenheter och

medel till riskkapital samt för behov av

nedskrivning av fastighetsvärden. Regeringen

redovisar även sin avsikt att återkomma angående

storleken på dessa insatser.

Under rubriken Regeringens bedömning redovisas att

Vasallen AB bör få möjlighet att förvärva kommunala

bostadshus för omvandling till företagslokaler eller

andra lämpliga ändamål. Som skäl för regeringens

förslag och bedömning redovisas bl.a. följande.

På flertalet av de orter som drabbas hårt av

befolkningsminskningen finns det kommunala

bostadsföretag som ofta har problem med tomma

lägenheter. Arbetet med att hantera problemen i de

kommunala bostadsföretagen tar mycket kraft från

arbetet med att utveckla kommunen och skapa goda

förutsättningar för tillväxt och sysselsättning.

Staten är därför beredd att, tillsammans med de

berörda kommunerna, ta ett fortsatt ansvar för

omstruktureringen av de kommunala bostadsföretagen i

de mest utsatta regionerna. Erfarenheterna från

Bostadsdelegationens arbete är därvidlag en viktig

grund för utformningen av de fortsatta åtgärderna.

De framtida insatserna bör inte bara avse ekonomiskt

stöd till avveckling av bostäder, utan även

försörjning med riskkapital i samband med ett

eventuellt statligt delägarskap i kommunala

bostadsföretag.

I det aktuella avsnittet i propositionen redovisas

också att allmännyttiga bostadsföretag och

stiftelser kan komma att drabbas av problem till

följd av vissa nya redovisningsnormer som utfärdats

av Redovisningsrådet och gäller fr.o.m. år 2002.

Många kommunala bostadsföretag kommer sannolikt att

till följd av rekommendationerna behöva skriva ned

det bokförda värdet av sina fastigheter. I

propositionen redovisas alternativa vägar att

begränsa de problem som kan följa av de nya

redovisningsnormerna. Regeringens avsikt är att

snarast återkomma med förslag i frågan. Dessa

förslag kommer enligt propositionen att ge de

allmännyttiga bostadsföretagen en rimlig tid för att

fullfölja den omstrukturering som

befolkningsutvecklingen i vissa utsatta regioner ger

upphov till, utan att den kommunala ekonomin utsätts

för alltför stora påfrestningar.

I fyra motioner yrkas avslag på regeringens

förslag om stöd till omstrukturering av kommunala

bostadsföretag. Det gäller motionerna N23 (fp)

yrkande 11, N25 (m) yrkande 11, N27 (c) yrkande 44

samt N31 (kd) yrkande 6. I den sistnämnda motionen

föreslås vidare i yrkande 7 att riksdagen i ett

tillkännagivande framhåller behovet av åtgärder för

att stödja omstruktureringen av kommunala

bostadsföretag.

Avslagsyrkandet motiveras i fp-motionen med att

stödet skapar en orättvisa gentemot kommuner som

ansträngt sig för att klara av att hantera sina

lägenheter. I m-motionen hänvisas till behovet av

att vidta andra åtgärder, som att tillåta en friare

hyressättning och att sänka skattetrycket. Enligt c-

motionen bör marknadshyror tillåtas på det

överskottsbestånd som många kommuner besitter. I kd-

motionen framhålls att det är fel att favorisera den

kommunala aktören på bostadsmarknaden. Vidare anser

man att regeringens förslag är alltför schematiskt

beskrivet för att kunna godkännas och att det inte

går att bedöma innan den aviserade propositionen om

förutsättningarna för allmännyttiga bostadsföretag

föreligger.

I Vänsterpartiets partimotion Bo290 yrkande 7

föreslås en utredning om ett särskilt

investeringsstöd för kommuner med tomma lägenheter.

Motionärerna anser att stödet skall utformas så att

det ger valmöjligheter för kommunerna att utveckla

och vidareförädla bostadsbeståndet. Förslaget är

avlämnat under den allmänna motionstiden 2001, dvs.

innan den nu aktuella propositionen hade lagts fram

på riksdagens bord.

Som framhålls i propositionen har staten tidigare

tagit ett betydande ansvar för att komma till rätta

med problemen inom såväl den privata

fastighetssektorn som i vissa kommuner med

övermäktiga åtaganden för boendet. För att

tillfälligtvis hantera frågor om stöd till enskilda

kommuner inrättades år 1998 Bostadsdelegationen.

Delegationen har nu fullföljt sitt uppdrag i denna

del. Problemen med bl.a. tomma lägenheter i kommuner

med en negativ befolkningsutveckling och en även i

övrigt utsatt situation kan dock förväntas fortsätta

i delar av landet. I första hand är det givetvis

nödvändigt med åtgärder som syftar till att stärka

den allmänna samhällsutvecklingen i de berörda

regionerna. Förslag om åtgärder med sådan inriktning

läggs fram i den aktuella propositionen och kan

indirekt förväntas få en positiv inverkan även på

bostadsmarknaden. Bostadsutskottet delar emellertid

regeringens bedömning att situationen på vissa orter

är sådan att staten, tillsammans med de berörda

kommunerna, måste vara beredd att ta ett fortsatt

ansvar för omstruktureringen av de kommunala

bostadsföretagen.

Inriktningen på de statliga insatserna måste

anpassas till de förutsättningar och behov som

föreligger i varje enskilt fall. Detta ställer stora

krav på flexibilitet i de lösningar som den statliga

organisationen förutsätts utforma i samarbete med

kommunerna. Bostadsutskottet kan konstatera att

regeringens förslag har denna inriktning. Bland de

åtgärder som diskuteras i propositionen kan nämnas

lösningar som syftar till att hantera ned-

skrivningsbehovet eller genom bidrag till kommunen

eller bostadsbolaget medverka till en rekonstruktion

av bolaget. Regeringen utesluter inte att det i

vissa fall kan vara motiverat att staten, helt eller

delvis, tar över ett fastighetsbestånd i en kommun

med ett utsatt ekonomiskt läge. Den av regeringen

förordade ordningen innebär att det som i

Vänsterpartiets partimotion föreslås om att ett stöd

bör ge utrymme för olika valmöjligheter kan

förväntas bli tillgodosett.

Utskottet vill även mycket kortfattat kommentera

de avslagsförslag som läggs fram i fyra motioner.

Det kan konstateras att dessa förslag läggs fram

utan att motionärerna hänvisar till något

realistiskt alternativ att hantera problemen i de

kommuner som kan vara i behov av stöd. Vissa av

motiven för avslagsyrkandena får snarast anses tyda

på en bristande insikt i de förutsättningar som kan

råda på bostadsmarknaden i kommuner som drabbats av

en befolkningsminskning som en följd av en negativ

näringslivsutveckling eller av andra skäl. Utskottet

syftar här på förslagen om att kommunerna skall lösa

bostadsföretagens problem genom att tillämpa

marknadshyror eller sälja sina fastigheter till

hyresgästerna.

Med hänvisning till det anförda anser

bostadsutskottet att rikdagen bör godkänna

regeringens förslag om att inrätta en organisation

för fortsatt statligt stöd till en omstrukturering

av kommunala bostadsföretag. De motstående

motionsförslagen N23 (fp) yrkande 11, N25 (m)

yrkande 11, N27 (c) yrkande 44 samt N31 (kd)

yrkandena 6 och 7 avstyrks av utskottet. Även motion

Bo290 (v) yrkande 7 avstyrks, dock med motiveringen

att förslaget redan får anses vara tillgodosett i

betydande utsträckning.

Boendeintegration

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

boendeintegration. Jämför reservationerna 37

(m, -) och 38 (kd, c, fp).

Utskottet behandlar i detta avsnitt två motioner som

tar upp frågor om behovet av att motverka

segregation i boendet.

I motion Bo243 (kd) yrkande 1 föreslås riksdagen

göra ett tillkännagivande om behovet av ett brett

spektrum av åtgärder för att öka

boendeintegrationen. Enligt motionen är bristen på

delaktighet i den lokala utvecklingen ett utmärkande

drag i s.k. utsatta områden. Motionärerna

framhåller därför särskilt nödvändigheten av att ta

till vara de boendes erfarenheter och engagera

frivilliga krafter för att bryta en negativ

utveckling i dessa bostadsområden. Som positiva

exempel nämns satsningar i Gårdsten i Göteborg,

Navestad i Norrköping och Kista i Stockholm. I

motionens yrkande 2 föreslås riksdagen förorda att

alla bostadsområden skall ge möjlighet till boende

med olika upplåtelseformer.

Bostadspolitiken skall enligt Centerpartiets

partimotion Ju237 vara en central del i skapandet av

ett integrerat samhälle. I motionens yrkande 17

föreslås riksdagen i ett tillkännagivande göra ett

uttalande med denna innebörd. Motionärerna

framhåller att de personliga relationer som skapas

när invandrare och infödda svenskar bor och arbetar

tillsammans leder till ökad kunskap om och

förståelse för varandra.

De synpunkter som förs fram i de aktuella

motionerna ligger väl i linje med vad utskottet vid

åtskilliga tillfällen anfört om vikten av att på

olika sätt motarbeta segregation i boendet liksom i

samhällslivet i övrigt. Det är självfallet viktigt

att hela samhället tar ett ansvar för att motverka

segregationen. Ett framgångsrikt arbete mot

segregation förutsätter som framhålls i motionerna

ett brett spektrum av åtgärder. Bostadspolitiken och

olika bostadspolitiska insatser intar här en central

roll även om en rad andra åtgärder samtidigt måste

vidtas för att nå bestående framgång i arbetet mot

segregation. Såväl i den fysiska planeringen som i

kommunernas arbete med bostadsförsörjningsplanering

i övrigt måste frågan ägnas stor uppmärksamhet. Att

slå vakt om en blandning av upplåtelseformer kan

vara en del i detta arbete. Det gäller exempelvis

att behålla ett utbud av hyresbostäder med rimliga

boendekostnader i områden som annars riskerar att

snabbt få ett ensidigt befolkningsunderlag.

Bostadsutskottet instämmer vidare i bedömningen

att ett framgångsrikt arbete för att bryta

segregationen förutsätter att man tar till vara

lokala initiativ. Detta är också en av

utgångspunkterna i Storstadsdelegationens arbete med

att förverkliga den nationella storstadspolitikens

mål. Delegationen har bl.a. till uppgift att genom

lokala utvecklingsavtal verka för en långsiktigt

hållbar tillväxt och bryta segregationen i utsatta

områden. Insatserna sker i dialog med boende och

andra verksamma i dessa områden. Gårdstensprojektet

som nämns som ett positivt exempel i kd-motionen

ingår i denna satsning.

Sammanfattningsvis ser bostadsutskottet inte skäl

att rikta några invändningar mot de relativt allmänt

formulerade synpunkter på vikten av att verka för

boendeintegration som förs fram i de aktuella

motionerna. Ett tillkännagivande till regeringen med

denna utgångspunkt kan emellertid inte anses tjäna

något reellt syfte. Det torde stå utom allt tvivel

att även regeringen omfattar åsikten att

segregationen i boendet måste motverkas med olika

medel. Av detta skäl avstyrks motionerna Bo243 (kd)

yrkandena 1 och 2 samt Ju237 (c) yrkande 17.

Bostadsbidragens utformning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör

– anta regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag,

– avslå motionsförslagen om fortsatt

reformering av kraven på återbetalning m.m.,

jämför reservationerna 39 (m, -),40 (v) och

41 (kd),

– avslå motionsförslaget om informationen till

bidragshushållen,

– avslå motionsförslagen om bostadsbidragens

utformning på längre sikt, jämför

reservationerna 42 (m, -), 43 (v), 44 (kd),

45 (c) och 46 (fp),

– avslå motionsförslagen om bostadsbidrag

till utbytesstudenter, jämför reservation 47

(fp),

– avslå motionsförslaget om bostadsbidragsgrundande

inkomst för näringsidkare, jämför reservation

48 (m, kd, fp, -) samt särskilt yttrande 7

(c),

– stipendier i den bostadsbidragsgrundande inkomsten.

Reglerna för eftergift

Regeringen lägger i proposition 2001/02:9 Vissa

socialförsäkringsfrågor fram ett förslag till lag om

ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag som

innebär att reglerna för eftergift ändras.

Bakgrunden till förslaget är i korthet följande.

Den som har fått för mycket utbetalat

bostadsbidrag har under vissa förutsättningar

möjlighet att få eftergift av kravet på

återbetalning. I korthet innebär reglerna för

eftergift att kravet kan efterges helt eller delvis

om det finns särskilda skäl. Vid denna bedömning

skall särskilt hushållets förmåga att betala

tillbaka det återkrävda beloppet beaktas. En

förutsättning för eftergift är vidare att

anmälningsplikten när det gäller ändrad inkomst har

fullgjorts.

Den restriktiva tillämpningen av kravet på

anmälningsplikt har enligt regeringen lett till att

någon egentlig prövning av betalningsförmågan i

många fall inte kommit till stånd. Regeringen

föreslår därför att eftergiftsprövning bör vara

möjlig i vissa fall när bidragstagaren inte har

fullgjort sin anmälningsplikt. Det gäller i de fall

bidragstagaren skäligen inte borde ha insett att

anmälningsskyldighet förelåg. En sådan situation

skulle enligt regeringen kunna vara om en

bidragstagare kan visa att en inkomstökning

inträffat efter det att bidraget har upphört eller

om bidraget har ”jämkats” till noll kr för resten av

året. Även om bidragstagaren anmäler denna

inkomstökning påverkas inte storleken av det bidrag

som redan utbetalats. Det kan också gälla om en

socialbidragstagare vid en inkomstökning får

motsvarande sänkning av socialbidraget och därigenom

en i princip oförändrad ekonomisk situation. En

annan liknande situation kan enligt förslaget vara

när en bostadsbidragstagare under bidragsåret

beviljas ytterligare en socialförsäkringsförmån från

försäkringskassan, t.ex. vårdbidrag för ett

handikappat barn eller retroaktiv livränta.

De förslag till ändrade regler för när eftergift

kan beviljas har inte ifrågasatts på annat sätt än

att det i motion Sf6 (kd) hävdas att reglerna inte

är tillräckligt långtgående. Med avseende på att

något förslag till lagändring inte lagts fram i

motionen har utskottet valt att behandla denna fråga

nedan i anslutning till övriga förslag som avser

överväganden om utformningen av

bostadsbidragsreglerna när det gäller eftergift och

återbetalningsskyldigheten m.m.

Den hittillsvarande restriktiva tillämpningen av

kravet på anmälningsplikt har lett till att någon

egentlig prövning av betalningsförmågan i många fall

inte kommit till stånd. Avsikten med det förslag

till ändring av reglerna för eftergift som nu lagts

fram är att frågan om eftergift skall kunna prövas

även i vissa fall där uppgiftsskyldigheten inte

fullgjort sin anmälningsplikt. Utskottet delar

uppfattningen att denna möjlighet bör tillskapas.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:737) om

bostadsbidrag tillstyrks.

Fortsatt reformering av kraven på återbetalning

m.m.

Förslag som avser återbetalningsskyldigheten och

reglerna för eftergift förs fram dels i en med

anledning av proposition 2001/02:9 väckt motion,

dels i flera motioner väckta under allmänna

motionstiden.

Det förslag till ändrade regler för eftergift som

regeringen lagt fram är enligt motion Sf6 (kd)

rimligt, men inte tillräckligt. Reglerna för

eftergift bör därför ändras ytterligare. Enligt

förslaget bör eftergift kunna beviljas om de

inkomster som ger upphov till

återbetalningsskyldighet kan hänföras till tid då

bidrag inte utgick – yrkande 4. Det anges t.ex.

gälla den som studerar under första halvåret och

därefter börjar arbeta. För att minska

marginaleffekterna i systemet och för att reducera

andelen återbetalningsskyldiga föreslås dessutom att

återbetalningsskyldighet skall inträda först när den

taxerade inkomsten överstiger den bidragsgrundande

inkomsten med minst 20 000 kr – yrkande 3.

Enligt motion Bo219 (v) yrkande 2 bör det

övervägas att införa en godtrosparagraf i fråga om

kravet på återbetalning i bostadsbidragslagen –

yrkande 2. Denna regel bör utformas så att den som

handlat i god tro och som hela tiden lämnat korrekta

uppgifter om ändrade inkomstförhållanden skall kunna

få sitt bostadsbidrag baserat på en avstämd inkomst

som ger ett förlåtande intervall om högst 20 000 kr.

Dessutom bör det övervägas att öppna en möjlighet

att efterge återbetalningskrav som beror av

tillfälliga inkomster som i grunden avser ett annat

inkomstår – yrkande 3. Det kan t.ex. vara fråga om

retroaktiv ersättning i form av försäkringsförmån

eller avgångsvederlag som avser inkomstborfall för

kommande år.

För den som studerar under första halvåret och

sedan börjar arbeta kan dagens regler leda till att

bidragstagaren får betala tillbaka hela eller delar

av bidraget. Det är enligt motion Bo279 (s)

otillfredsställande eftersom bidraget var rätt

beräknat för den tid under vilken det faktiskt

utgick. Reglerna bör därför ses över med avseende på

detta.

Enligt motion Bo209 (m) måste reglerna för

återkrav av bostadsbidrag ses över när det gäller

realisationsvinst i visst fall. Det fall som avses

är när en reavinst uppkommer och denna vinst sedan

dras in av kronofogdemyndigheten till följd av en

skuld hos denna. I detta fall har inte

bidragstagarens disponibla inkomst ökat. Vid

beräkningen av det slutliga bidraget bör enligt

motionen hänsyn tas till detta.

Med anledning av vad som i motionerna föreslagits

beträffande möjligheterna till eftergift och

utformningen av reglerna för återbetalning vill

utskottet anföra följande.

Systemet med preliminärt och slutligt

bostadsbidrag innebär bl.a. att den som fått för

mycket utbetalat bidrag blir återbetalningsskyldig

för det belopp som betalats ut för mycket.

Överskjutande bidrag som understiger 200 kr behöver

dock inte betalas tillbaka. I fler av motionerna

hävdas att detta belopp skall höjas kraftigt. I

andra motioner förs fram förslag om att kravet på

återbetalning över huvud taget inte skall utlösas i

vissa situationer. Utskottet kan, i likhet med flera

av motionärerna, konstatera att en höjd beloppsgräns

för när återbetalning skall ske skulle innebära en

ökad träffsäkerhet i systemet. Även om en ökad

träffsäkerhet i och för sig är önskvärd bör den

enligt utskottets mening inte åstadkommas genom

kraftigt ökad beloppsgräns utan genom att

informationen och därmed kunskaperna om vikten av

att anmäla en riktig inkomst ökar.

När det gäller frågan om bostadsbidragens effekter

för grupper som socialbidragstagare och arbetslösa

där inkomsterna kan variera kraftigt under året så

delar utskottet motionärernas uppfattning om att

detta kan vara ett problem. Denna frågeställning

omfattas också av det tillkännagivande till

regeringen som riksdagen på förslag av

bostadsutskottet (bet. 2000/01:BoU12 s. 8) gjorde

våren 2001. En närmare redovisning av

tillkännagivandets innebörd lämnas nedan i avsnittet

om bostadsbidragens utformning på längre sikt.

Som framgått ovan kan eftergift av det återkrävda

beloppet medges under vissa förutsättningar. Redan

efter det första bidragsåret uppmärksammades att

möjligheterna till eftergift enligt de ursprungliga

reglerna var alltför begränsade. Riksdagen beslutade

därför våren 1999 på förslag av regeringen att

möjligheterna till eftergift skulle vidgas (bet.

1998/99:BoU9). Det förslag som nu lagts fram och som

utskottet ovan ställt sig bakom innebär att

möjligheterna till eftergift vidgas ytterligare.

Utgångspunkten för om eftergift skall medges eller

inte är dock fortfarande att det i första hand skall

bedömas med avseende på hushållets förmåga att

betala tillbaka det återkrävda beloppet. Enligt

utskottets mening bör det enskilda hushållets

ekonomiska situation även fortsättningsvis utgöra

grund för om eftergift skall medges eller inte. I

den mån motionerna strider mot denna grundläggande

princip bör de alltså avstyrkas av riksdagen.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu

anförda förslagen i motionerna Bo209 (m), Bo219 (v)

yrkandena 2 och 3, Bo279 (s) samt Sf6 (kd) yrkandena

3 och 4.

Informationen till bidragshushållen

Informationen till bidragshushållen om reglerna för

bostadsbidragen bör enligt motion Bo241 (s)

förbättras. Det anges bl.a. gälla i den situation

där bidragstagaren inser att årsinkomsten blir så

hög att bostadsbidraget kan komma att upphöra. Den

bidragstagare som då begär att bidrag skall upphöra

att utgå i stället för att endast anmäla ändrad

inkomst riskerar att under vissa omständigheter gå

miste om delar av sitt bidrag.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om

vikten av att bidragshushållen ges en bra och

lättillgänglig information om de regler som gäller

för bidragen. Inte minst gäller det när reglerna har

genomgått stora förändringar. På samma sätt är det

nödvändigt att sådana delar av regelverket som visar

sig vålla svårigheter uppmärksammas särskilt i

informationsgivningen. Utskottet har också mot denna

bakgrund tidigare påtalat vikten av förbättrad

information om bl.a. systemet med preliminärt och

slutligt bostadsbidrag.

I budgetpropositionen uttalar regeringen att en

ökad träffsäkerhet i det preliminära

bostadsbidraget är beroende av de uppgifter som

bidragshushållen lämnar till försäkringskassan i

ansökan och i vilken utsträckning de anmäler

inkomständringar. För att förbättra bidragstagarnas

kunskaper och förståelse för bostadsbidragssystemets

regler arbetar också Riksförsäkringsverket med att

vidareutveckla informationen till hushållen med

syfte att öka kunskaperna om reglerna och att

påminna om vikten av att bl.a. anmäla

inkomständringar. Det får enligt utskottets mening

förutsättas att bidragstagarna mot denna bakgrund

kommer att få den förbättrade information som

efterlyses i motion Bo241 (s) utan att riksdagen gör

ett särskilt tillkännagivande om detta. Motionen

avstyrks.

Bostadsbidragens utformning på längre sikt

I anslutning till sitt ställningstagande till

anslagsfördelningen för budgetåret 2002 ovan har

utskottet även behandlat förslag som avser reglerna

för bostadsbidragen för samma budgetår. I flera

motioner läggs dessutom fram förslag som avser

utformningen av bostadsbidragen på något längre sikt

och som därigenom inte påverkar anslagen för

nästkommande år. Förslagen avser såväl en mera

genomgripande reformering av bostadsbidragen som

enskildheter i dagens bidragssystem.

I motion Bo237 (m) yrkande 1 föreslås att

bostadsbidragen skall ses över i ett social- och

skattepolitiskt sammanhang. Enligt motionen innebär

det att bostadsbidragen bör samordnas med övriga

socialpolitiska åtgärder och att dagens bidrag på

sikt växlas mot sänkta skatter. Förslaget innebär

att bostadsbidragen skall ersättas av ett system som

bygger på principen om generella grundavdrag för

barn i stället för bidrag – yrkande 2. Alla

barnfamiljer skall omfattas av avdraget, vilket

bl.a. leder till att marginaleffekterna kommer att

minska. Endast i de fall avdrag ej kan komma i fråga

utgår bidrag.

De förändringar som under senare år gjorts i

bostadsbidragen innebär enligt motion Bo226 (kd) att

bidragen inte längre svarar mot de uppsatta målen.

Framför allt är det barnfamiljerna som drabbats.

Skälen till detta är bl.a. införandet av

individuella inkomstgränser och de snäva ytgränser

som satts upp. En översyn behöver därför göras

snarast av dagens regler och konsekvenserna av dem –

yrkande 1. Översynen bör syfta till att finna ett

fördelningspolitiskt bättre och rättvisare regelverk

än det som nu gäller. I anslutning härtill föreslås

dessutom att bostadsbidragen skall stämmas av

halvårsvis – yrkande 2.

Bostadsbidragen skall enligt motion Bo219 (v) vara

ett bostadspolitiskt instrument med uppgift att ge

svaga hushåll möjligheten att efterfråga goda och

tillräckligt rymliga bostäder. Samtidigt konstateras

i motionen att bidragen numera fått prägel av ett

ensamförälderstöd i framför allt hyresrätt och att

familjer med två inkomsttagare och flera barn

alltmer sällan får bostadsbidrag. Ett av skälen till

detta anges vara att hyres- och inkomstgränserna

varit oförändrade sedan 1996. Regeringen bör därför

lägga fram förslag till förändring av

bostadsbidragen som tar större hänsyn till både

inkomstutvecklingen och boendekostnadsutvecklingen –

yrkande 1. För att öka träffsäkerheten och öka

måluppfyllelsen bör bostadsbidragen dessutom ses

över med avseende på

- barns kapital och kapitalinkomster vid beräkningen

av den bidragsgrundande inkomsten (yrkande 4),

-

- försäkringskassornas rätt att ta del av

kontrolluppgifter avseende kapital m.m. (yrkande

5),

-

- konsekvenserna av åldersgränsen för bostadsbidrag

till hushåll utan barn (yrkande 6),

-

- effekterna av ytnormen (yrkande 7).

-

Folkpartiet föreslår i sin partimotion Sf397 yrkande

7 att bostadsbidragen på sikt skall växlas mot ett

generellt barnstöd. Till grund för förslaget ligger

enligt motionen en strävan att minska

marginaleffekterna och att upphöra med den

konsumtionsstyrning som dagens bostadsbidrag medför.

För att minska kraven på återbetalning och skapa ett

bättre fungerande system bör bostadsbidragen enligt

förslaget beviljas på grundval av boendekostnader

och inkomster månad för månad. Förslaget om en

ändrad grundval för beviljandet av bostadsbidrag

förs även fram i partimotion Bo324 (fp) yrkande 12

liksom i motion Sf7 (fp).

För att minska behoven av bostadsbidrag bör enligt

Centerpartiets partimotion Bo325 yrkande 19 åtgärder

vidtas för att sänka boendekostnaderna och för att

öka den disponibla inkomsten.

Med anledning av vad som i motionerna föreslagits

om bostadsbidragens utformning på längre sikt vill

utskottet anföra följande.

Den reformering av bostadsbidragen som genomförts

sedan år 1997 har lett till betydande förändringar

för många bidragstagare. Det är mot den bakgrunden

som bostadsutskottet och riksdagen varit drivande

när det gäller att få till stånd en snabb och

fortlöpande utvärdering av de nya bidragen. Som

redovisats ovan har också utskottet kontinuerligt

följt upp effekterna av de nya reglerna dels vid

tidigare interna utfrågningar med företrädare för

Riksförsäkringsverket, dels vid en offentlig

utfrågning den 23 oktober 2001 där också Boverket

och oberoende forskare fanns representerade.

Som en direkt följd av utskottets tidigare

insatser har också vissa ändringar vidtagits i

bostadsbidragen. Det gäller bl.a. att en lägsta nivå

för reduktion av boendekostnaden på grund av

bostadsytan införts och att möjligheterna till

eftergift av återbetalningskrav vidgats.

En slutsats som kan dras av den hittillsvarande

uppföljningen av bostadsbidragen är att de fyller de

uppsatta målen så till vida att bidragen i första

hand träffar ekonomiskt svaga hushåll. Det innebär

dock inte att bidragen med nödvändighet i alla delar

svarar mot de mål som satts upp. Nu liksom tidigare

anser utskottet därför att bostadsbidragen även

fortsättningsvis bör följas upp och utvärderas. Med

anslutning till tidigare ställningstaganden vill

utskottet framhålla att det finns ett behov av att

ytterligare fördjupa och bredda analysen av

bostadsbidragen.

I anslutning till sitt ställningstagande till

motionsförslag om bostadsbidragens utformning under

föregående riksmöte redovisade utskottet den översyn

av de ekonomiska familjestöden som då pågick, och

som även omfattade bostadsbidragen till

barnfamiljer. Utredningen har nu redovisat sina

ställningstaganden i sitt slutbetänkande Ur

fattigdomsfällan (SOU 2001:24). Utan att här gå in

på de förslag som lagts fram av utredningen kan

utskottet konstatera att det är värdefullt att en

bred översyn gjorts av bostadsbidragen. Betänkandet

är efter sedvanlig remissbehandling nu föremål för

fortsatt beredning i regeringens kansli. Enligt

utskottets mening bör resultatet av denna beredning

avvaktas innan ställning tas till bostadsbidragens

framtida utformning. Utskottet utgår i detta

sammanhang från att beredningen när det gäller

bostadsbidragen har som grund att bidragen även

fortsättningsvis skall syfta till att ge ekonomiskt

svaga hushåll möjlighet att hålla sig med goda och

tillräckligt rymliga bostäder. Det innebär bl.a. att

bidragens roll som ett viktigt bostadspolitiskt

instrument inte bör överges.

Även om en beredning av bostadsbidragen i vid

mening nu pågår finns det enligt utskottets mening

anledning att något beröra några av de frågor som

utskottet vid flera tidigare tillfällen uttalat att

de bör få sin lösning. Det gäller bl.a. den ovan

redovisade frågan om bostadsbidragens roll och

effekter för särskilda grupper som

socialbidragstagare och arbetslösa där inkomsterna

kan variera kraftigt under året. I sammanhanget har

dessutom vissa frågor av mer teknisk natur lyfts

fram som försäkringskassornas tillgång till

kontrolluppgifter, hur barns försäkringsersättningar

m.m. skall beaktas, kravet på anmälningsplikt sedan

bidraget upphört och socialbidragstagares skyldighet

att anmäla ökad inkomst.

Så sent som i våras uttalade också utskottet (bet.

2000/01:BoU12 s. 8) att det trots den pågående

beredningen av Familjeutredningens förslag fanns

anledning att i särskild ordning överväga de frågor

avseende bostadsbidragen som utskottet lyft fram. På

förslag av utskottet gjorde riksdagen därför ett

tillkännagivande som innebar att regeringen gavs i

uppdrag att dels presentera en långsiktigt hållbar

lösning på de problem beträffande bostadsbidragen

för vissa studerande som uppstått, dels snarast göra

de överväganden avseende bostadsbidragen i övrigt

som utskottet fört fram. Det innebär att flera av de

förslag som nu läggs fram i motionerna redan är

föremål för regeringens uppmärksamhet genom

riksdagens tillkännagivande.

Med hänvisning till det nu anförda avstyrker

utskottet förslagen i partimotionerna Bo324 (fp)

yrkande 12, Bo325 (c) yrkande 19 och Sf397 (fp)

yrkande 7 samt motionerna Bo219 (v) yrkandena 1 samt

4–7, Bo226 (kd) yrkandena 1 och 2, Bo237 (m)

yrkandena 1 och 2 samt Sf7 (fp).

Bostadsbidrag till utbytesstudenter

Enligt motionerna Bo264 (fp) och Bo296 (v) bör det

övervägas om inte också utbytesstudenter skall kunna

uppbära bostadsbidrag under den tid de studerar i

Sverige. Utgångspunkten för förslagen är att

utbytesstudenterna ofta har en sämre

bostadssituation än andra studenter. Ett av skälen

till detta anges vara att de har sämre ekonomiska

möjligheter att efterfråga en bra bostad.

Utskottet vill inte ifrågasätta att många

utbytesstudenter kan ha en sämre bostadssituation än

andra studenter. Det kan mot den bakgrunden

naturligtvis vara rimligt att åtgärder vidtas för

att förbättra utbytesstudenternas möjligheter till

ett bra boende. Enligt utskottets mening är dock

detta en fråga som inte bör lösas inom ramen för

bostadsbidragen. Som motionärerna redovisar är en

förutsättning för att bostadsbidrag skall kunna utgå

att den som uppbär bidrag bor och är folkbokförd i

Sverige. Utskottet är inte berett att frångå denna

princip. I den mån ytterligare åtgärder erfordras

för att lösa utbytesstudenternas bostadssituation

får det enligt utskottets mening ske på annat sätt,

t.ex. i form av insatser som har en direkt knytning

till studierna.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu

anförda motionerna Bo264 (fp) och Bo296 (v).

Bostadsbidragsgrundande inkomst för

näringsidkare

Enligt motion Bo236 (fp) bör bostadsbidragsreglerna

ändras så att avsättning till s.k. expansionsmedel

inte räknas in i den bostadsbidragsgrundande

inkomsten. Den som driver enskild firma har

möjlighet att sätta av s.k. expansionsmedel som

beskattas när de återförs till inkomsten. Med de

regler som i dag gäller ingår sådan avsättningar som

en del i inkomsten vid beräkningen av bostadsbidrag,

men inte vid beräkning av sjukpenning,

föräldrapenning och pension.

Sedan 1997 gäller att den bidragsgrundande

inkomsten för egenföretagare utgörs av inkomsten av

näringsverksamhet ökad med avsättning till

periodiseringsfond, avdrag för egen pension (viss

del) samt ökning av expansionsmedel. Skälet till att

de redovisade avsättningarna fr.o.m. detta år ingår

i den bostadsbidragsgrundande inkomsten är en

strävan att få likställighet i inkomstbegreppet

mellan egenföretagare och löntagare. Det bör därför

inte vara möjligt för en egenföretagare att reglera

sina inkomster från näringsverksamhet på ett sätt

som i bostadsbidragssammanhang kan gynna

näringsinkomster framför andra inkomster. Utskottet

är mot den bakgrunden inte berett att ändra

inkomstbegreppet för egenföretagare på det sätt som

föreslås i motion Bo236 (fp).

Stipendier i den bostadsbidragsgrundande

inkomsten

Som en del i ett program för att förbättra

kullturarbetarnas situation föreslås i motion Kr227

(m) yrkande 12 att konstnärsstipendier skall räknas

som bidragsgrundande inkomst.

Vid beräkningen av den bidragsgrundande inkomsten

är grundregeln att den utgörs av summan av de

skattepliktiga inkomsterna av tjänst,

näringsverksamhet och kapital. Dessa inkomster, som

bestäms enligt skattelagstiftningens regler,

justeras sedan med vissa tillägg och avdrag som

anges i lagen (1993:737) om bostadsbidrag. Enligt

bestämmelserna i 4 § skall sålunda skattefria

stipendier över 3 000 kr per månad ingå i den

bidragsgrundande inkomsten. Till betydande del är

motionen således tillgodosedd redan genom de regler

som i dag gäller. Utskottet är med hänvisning

härtill inte berett att ställa sig bakom förslaget i

motionen, varför den avstyrks.

Bostadsanpassningsbidrag för elsanering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

bostadsanpassningsbidrag vid elsanering.

Jämför reservation 49 (v, kd, c, mp).

Ett kommunalt bidrag kan utgå till anpassning av

bostäder i syfte att ge personer med funktionshinder

ett självständigt liv i ett eget boende. Kommunerna

är skyldiga att lämna bidrag i enlighet med

bestämmelserna i lagen (1992:1574) om

bostadsanpassningsbidrag m.m.

Motion So621 (c) tar upp frågan om rätten till

bostadsanpassningsbidrag i samband med s.k.

elsanering. Motionärerna framhåller att elsanering

av bostäder visat sig vara en verksam metod för att

göra det möjligt för elöverkänsliga att bo kvar i

sina bostäder. Vidare hänvisar motionärerna till

vissa tidigare uttalanden från bostadsutskottet som

anses ge stöd för uppfattningen att elsanering bör

berättiga till bostadsanpassningsbidrag. I motionens

yrkande 6 föreslås mot denna bakgrund att det bör

slås fast att så skall vara fallet.

Som konstateras i den aktuella motionen är

rättsläget för närvarande sådant att kommunerna inte

kan anses vara skyldiga att lämna

bostadsanpassningsbidrag för s.k. elsanering. Denna

tolkning av rättsläget framgår bl.a. av Boverkets

handbok för bostadsanpassningsbidraget. Till grund

för denna uppfattning hänvisar verket till ett

yttrande från Socialstyrelsen och ett avgörande i

kammarrätten.

Bostadsutskottet bör inte uttala sig i frågan om

bostadsanpassningsbidragslagens tillämpning i en

viss typ av ärenden. Däremot kan utskottet vidhålla

sin tidigare redovisade uppfattning att det är

önskvärt med en över landet enhetlig tillämpning av

lagen. Möjligheten att få stöd bör inte vara

avhängig av vilken kommun man är bosatt i. Det

grundläggande problemet i sammanhanget står

emellertid att finna i att det fortfarande, trots

ett mångårigt forsknings- och utredningsarbete,

saknas en samsyn om de huvudsakliga orsakerna till

elöverkänslighetsproblemen. På samma sätt finns

fortfarande en betydande osäkerhet om hur man bäst

skall komma till rätta med problemet och om den typ

av åtgärder som kan innefattas i begreppet

elsanering alltid är den bästa lösningen. Det finns

därför starka skäl att kräva fortsatta

ansträngningar från alla inblandade instanser så att

kunskapsläget ger underlag för en bredare samsyn i

dessa frågor. En sådan utveckling kan också

förväntas bidra till en lösning av det problem som

motionärerna uppmärksammar.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion So621 (c) yrkande 6.

Verksamheten vid Lantmäteriverket

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

anslagstilldelningen efter 2002, jämför

reservation 50 (m, -),

förvaringen av förrättningsakter,

taktila kartor, jämför reservation 51 (m,

kd, c, fp, -).

Anslagstilldelningen efter 2002

Genom att marknadsanpassa delar av verksamheten vid

Lantmäteriverket skapas det enligt motion Bo316 (m)

yrkande 7 ett utrymme för att minska anslaget till

verket för år 2003. På sikt bör statens anslag

reformeras till att motsvara ett anslag som står för

vilka beställningar staten lägger fram. Enligt

motionen bör därför ett s.k. beställningsanslag

utvecklas.

När det gäller den i motion Bo316 (m)

aktualiserade frågan om anslagstilldelningen liksom

anslagskonstruktionen för åren efter 2002 gör

utskottet följande bedömning. Det finns naturligtvis

anledning att från tid till annan överväga

anslagstilldelningen till de statliga myndigheterna

liksom hur anslagen skall konstrueras. Ett sådant

ställningstagande bör dock baseras på ett underlag

som möjliggör en rimlig bedömning av framtida

ekonomiska och andra förutsättningar för

verksamheten. Något sådant underlag har inte

presenterats för utskottet. Motionen avstyrks.

Förvaringen av förrättningsakter

Förslaget i motion Bo268 (c) innebär att någon

central förvaring av lantmäteriets kartor och till

dessa knutna originalhandlingar inte bör komma till

stånd. Enligt motionen är det mycket olämpligt att

samla alla förrättningsakter och originalkartor från

hela landet på ett ställe med avseende på såväl

sårbarhet som tillgänglighet – detta även om

materialet dessförinnan gjorts tillgängligt i

digital form.

Inom lantmäteriet finns ett stort antal

förrättningsakter, dvs. kartor och beslutshandlingar

som tillkommit vid en lantmäteriförrättning. Den

helt övervägande delen av dessa akter förvaras i dag

vid lantmäterimyndigheterna och inte vid

Lantmäteriverket i Gävle. Skälet till detta är att

akterna används i förrättningsverksamheten. Akterna

behövs dels som grund vid nya

lantmäteriförrättningar, dels för att dokumentera

vad som beslutats vid dessa förrättningar. För att

underlätta hanteringen av förrättningsakterna har

Lantmäteriverket inlett en digitalisering av dessa.

Hittills har detta gjorts för Stockholms län och

dåvarande Skaraborgs län. När det gäller övriga län

är avsikten att förrättningsakterna också här skall

överföras till digital form. Det är i dag, främst av

ekonomiska skäl, oklart i vilken takt detta kommer

att kunna ske.

Överföringen av förrättningsakterna till digital

form har skett vid en enhet inom Riksarkivet som

benämns Byrån för svensk arkivinformation (SVAR) och

dess filial i Fränsta, Ånge kommun. Det är också

avsikten att den fortsatta digitaliseringen skall

göras här. När väl en digitalisering är genomförd

kommer de ursprungliga förrättningsakterna inte

längre att behövas i den normala

förrättningsverksamheten. För de förrättningsakter

som hittills digitaliserats gäller att akterna från

det tidigare Skaraborgs län tills vidare förvaras i

tillfällig depå i Ånge, medan akterna från

Stockholms län förvaras vid Lantmäteriverket i

Gävle. Det är dock bara övergångsvis som

originalakterna förvaras på detta sätt. På sikt kan

det förutses att dessa akter, liksom de akter som

digitaliseras i framtiden, kommer att arkiveras i

den ordning som är normal vid statliga myndigheter.

Det innebär att akter från regionala

lantmäterimyndigheter kommer att arkiveras vid

respektive landsarkiv och de akter som finns hos

Lantmäteriverket i Gävle arkiveras vid Riksarkivet.

Som framgår av utskottets kortfattade beskrivning

finns det i dag inte några beslut om att på en plats

centralt arkivera lantmäteriets förrättningsakter.

Däremot kommer en viss centralisering att äga rum

genom att akterna förs till landsarkiven respektive

Riksarkivet. Det kan naturligtvis innebära att

tillgängligheten till originalakterna försämras

något. Samtidigt kommer alla akter att bli

tillgängliga i digital form, något som avsevärt

förbättrar tillgängligheten jämfört med i dag. För

det stora flertalet användare kommer detta med stor

säkerhet att betraktas som en förbättring. Med

avseende på den kvalitet som dokumenten kommer att

hålla också i digital form torde det endast vara i

undantagsfall som originalakten kommer att behövas.

När det gäller originalakterna bör det också beaktas

att det är vanligt att äldre akter är väl använda

och därmed slitna. I många fall skulle de därför

inte klara en fortsatt manuell hantering.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu

anförda motion Bo268 (c).

Taktila kartor

Lantmäteriverket bör enligt motion Bo208 (m) få i

uppdrag att ta fram taktila kartor, dvs. kartor

avsedda för synskadade och blinda. I motionen

framhålls bl.a. att det är viktigt för de

funktionshindrades eller synskadades delaktighet i

samhället att de kan ta del av den geografiska

information som Lantmäteriverket producerar.

Ansvarsfrågan när det gäller produktionen av taktila

kartor bör därför klarläggas.

Utskottet har i en rad olika sammanhang och vid

många tillfällen givit uttryck för uppfattningen att

funktionshindrade skall ges samma möjligheter som

andra att delta i samhällslivet. Oavsett

funktionshinder skall alla individer i görligaste

mån ges möjlighet till ett aktivt liv såväl i den

egna bostaden som i samhället i övrigt. Tillgång

till taktila kartor utgör ett exempel på hur

delaktigheten kan ökas. Lantmäteriverket har också

med stöd från bl.a. EU bedrivit ett projekt för att

utveckla metoder för framställning av taktila

kartor. En rapport från projektet om utveckling av

produktionssystem för framställning av taktila

kartor och höjdmodeller samt ett taktilt GIS-system

(GIS = geografiska informationssystem) har också

lagts fram hösten 2000. Något beslut om produktion

av taktila kartor har dock ännu inte fattats. Enligt

utskottets mening bör det i första hand övervägas i

vilken utsträckning en produktion kan komma till

stånd inom ramen för nuvarande resurser och/eller

med stöd av externa finansiärer. Det

utvecklingsarbete som nu genomförts torde också

utgöra en god grund för dessa överväganden.

Utskottet är mot denna bakgrund inte nu berett att

ställa sig bakom förslaget i motion Bo208 (m).

Verksamheten vid länsstyrelserna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

– nyckeltal för verksamheten vid

länsstyrelserna, jämför reservation 52 (m, -

),

– tillsynen vid länsstyrelserna,

– länsstyrelsernas arbete med miljömålen.

Utskottet har i avsnittet om anslagsfördelningen

inom utgiftsområde 18 behandlat de förslag som avser

frågan om länsstyrelseanslagets storlek för

budgetåret 2002. I detta avsnitt behandlas tre

motionsförslag om verksamheten vid länsstyrelserna.

Nyckeltal för verksamheten vid länsstyrelserna

Utskottet tar först upp ett förslag i motion Bo316

(m) yrkande 9 om utveckling av nyckeltal för

verksamheten vid länsstyrelserna. Nyckeltalen bör

enligt motionen utformas så att de ger möjlighet

till jämförelser av verksamheternas effektivitet

mellan olika länsstyrelser.

Ett motsvarande förslag behandlades även

föregående år (bet. 2000/01:

BoU1). Utskottet anförde då:

Bostadsutskottet instämmer givetvis i synpunkten

att olika vägar bör prövas för att utveckla och

effektivisera verksamheten vid länsstyrelserna. I

ett sådant arbete har utvecklingen av

resultatredovisningar och andra underlag för

uppföljning och utvärdering stor betydelse.

Redovisningen av verksamheten med hjälp av s.k.

nyckeltal kan ses som ett viktigt instrument för

detta arbete. Det kan exempelvis gälla att

redovisa arbetsbelastningen inom olika

verksamhetsområden eller resursförbrukningen för

en viss typ av ärende. Användningen av nyckeltal

måste givetvis även kompletteras med andra former

av redovisningar av pågående verksamhet och

uppnådda resultat.

I årets budgetproposition redovisar regeringen

kortfattat inriktningen av vissa

utvecklingsinsatser avseende länsstyrelserna. Det

framhålls att ett arbete pågår med att skapa

principer för en enhetlig redovisning av

verksamhet och ekonomi. Syftet är bl.a. att

förbättra möjligheterna till uppföljning av och

jämförelser mellan länsstyrelsernas resultat. En

mer utförlig redovisning av detta arbete har i

samband med motionsberedningen lämnats inför

utskottet. Av denna redovisning har framkommit

att en utveckling och användning av nyckeltal med

i princip den inriktning som efterfrågas av

motionärerna redan pågår. Utskottet ser positivt

på detta arbete som bör kunna resultera i att

även det beslutsunderlag som i olika sammanhang

underställs riksdagen successivt kan förbättras.

Utskottet har erfarit att arbetet med att utveckla

redovisningskrav som ökar möjligheten till

jämförbarhet av verksamheterna vid olika

länsstyrelser fortgår. Dessa krav kommer bl.a. till

uttryck i regleringsbreven för länsstyrelserna.

Utskottet ser positivt på detta arbete som även

ligger väl i linje med vad som förordas i motion

Bo316 (m) yrkande 9. Ett tillkännagivande i frågan

kan därför undvaras.

Med hänvisning till det anförda avstyrks det

aktuella motionsyrkandet.

Tillsynen vid länsstyrelserna

I motion Bo278 (s) föreslås riksdagen göra ett

tillkännagivande om den statliga tillsynen vid

länsstyrelserna. Motionärerna hänvisar till att den

kommunala tillsynen avseende livsmedel m.m. inte

kunnat bedrivas på önskat sätt och förordar därför

ökade resurser till den statliga regionala

verksamheten.

Inte heller förslaget i denna motion bör enligt

utskottets mening föranleda något tillkännagivande

från riksdagens sida. Utskottet vill visserligen

inte ifrågasätta att resursläget för vissa typer av

tillsynsverksamhet vid kommunerna och

länsstyrelserna i dag är mycket ansträngt. Även

redovisningen av länsstyrelsernas verksamhet i

budgetpropositionen ger underlag för en sådan

bedömning. Ett ställningstagande till denna typ av

resursfrågor kan emellertid svårligen göras i

generella termer utan får övervägas utifrån

förutsättningarna inom varje sakområde. I fråga om

ett av de områden som motionärerna hänvisar till,

livsmedelstillsynen, har en översyn nyligen

genomförts av Livsmedelsverket. Verket föreslår i en

rapport som nyligen avlämnats till regeringen att

livsmedelstillsynen skall föras över från kommunerna

till staten. Rapporten remissbehandlas för

närvarande.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det

anförda motion Bo278 (s).

Länsstyrelsernas arbete med miljömålen

Frågor om livsmedelssektorns betydelse i Skåne tas upp i motion

MJ341 (c). I motionens yrkande 5 föreslås riksdagen

göra ett tillkännagivande om att regeringen i de

fortsatta instruktionerna om länsstyrelsernas arbete

med miljömålen betonar att såväl ekologiska som

sociala och ekonomiska aspekter måste beaktas. Om så

inte sker anser motionärerna att resultatet kan bli

att livsmedelsproduktionen söker sig till andra

områden i Europa med andra miljöambitioner än dem

som finns i Sverige.

Vad gäller länsstyrelsernas arbete med miljömålen

förutsätter utskottet att detta sker med beaktande

av alla i sammanhanget relevanta frågor. Vad

utskottet kan utläsa görs det inte heller gällande i

motion MJ341 (c) att så hittills inte skulle ha

varit fallet. Utskottet kan därför inte se att det

föreligger tillräckliga skäl för ett riksdagens

tillkännagivande i den aktuella frågan. Motion MJ341

(c) yrkande 5 avstyrks således.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Utformningen av bostadspolitiken (punkt 2)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Bo318 yrkandena 1 och 2,

2001/02:N224 yrkande 5, 2001/02:N313 yrkande 2 och

2001/02:N319 yrkande 2 samt avslår motionerna

2001/02:Bo267, 2001/02:Bo269, 2001/02:Bo290

yrkandena 1 och 3, 2001/02:Bo307, 2001/02:Bo311,

2001/02:Bo314, 2001/02:Bo320 yrkandena 1 och 2,

2001/02:Bo322 yrkande 1, 2001/02:

Bo323 yrkande 2, 2001/02:Bo325 yrkandena 2–5,

2001/02:N267 yrkande 30 och 2001/02:So637 yrkande

13.

Ställningstagande

Bostadspolitiken i Sverige har havererat. Trots alla

problem, som bevisligen finns, lägger regeringen

inte fram några förslag som kan leda till

förbättringar. Den socialdemokratiska

bostadspolitiken har resulterat i bostadsbrist i

tillväxt- och utbildningsorter, bostadsöverskott i

glesbygd och höga boendeskatter i stora delar av

landet. Det är dags att byta riktning och börja föra

en bostadspolitik som är till för människorna. Det

är dags att överge dagens havererade system och

tillskapa en ny bostadspolitik där de boende sätts i

centrum.

Sammanfattningsvis bör denna nya bostadspolitik

- präglas av visioner och innovativt nytänkande till

glädje för alla boende,

-

- skapa valfrihet och ett bra boende till en så låg

kostnad som möjligt,

-

- ge en fungerande bostadsmarknad i hela landet,

-

- ge de boende möjlighet att fullt ut själva ta

ansvar för sitt boende och för sin bostad,

-

- öka flexibiliteten på bostadsmarknaden genom en

större rörlighet och ett bättre utnyttjande av

bostadsbeståndet.

-

För att ge bostadspolitiken denna inriktning måste

den självklara utgångspunkten vara att människor

själva skall kunna välja den bostad de önskar.

Bostadsmarknaden skall styras av människors

efterfrågan och fria val, inte av regleringar och

politiska eller administrativa beslut. Den ökade

rörlighet detta skapar, såväl geografiskt som mellan

olika boendeformer, leder till en öppen och flexibel

bostadsmarknad till gagn för alla boende.

Bostadspolitiken skall ge förutsättningar för att

bevara och utveckla olika upplåtelseformer som kan

tillgodose olika individers önskemål i olika skeden

av livet. Det förutsätter en öppen och fungerande

marknad utan inslag av snedvridande subventioner,

detaljregeringar och politisk klåfingrighet.

Äganderätten är en omistlig del i en demokrati.

Ägandet stärker människors oberoende, skapar

trygghet och bidrar till integration.

Bostadspolitiken måste därför göra det möjligt för

fler att äga sin bostad. Det ger den förutsebarhet

och frihet som alla boende har rätt att kräva. Som

en del i denna politik skall ägarlägenheter

möjliggöras genom att det blir tillåtet med

tredimensionell fastighetsbildning.

Även bostadsrättens ställning måste stärkas.

Ombildning av hyresrätt till bostadsrätt bör därför

underlättas. Det leder till en bättre balans mellan

olika upplåtelseformer där det blir efterfrågan som

avgör vilken typ av bostad som de boende efterfrågar

och inte andra styrmekanismer. En ökad andel

bostadsrätter leder också till att integrationen

ökar i och med friköp av hyreslägenheter i

segregerade områden.

Hyresrätten måste återupprättas. Subventioner och

prisregleringar har lett till brist på hyresrätter,

långa köer och en omfattande svart marknad. För att

det skall kunna vara möjligt att bygga och förvalta

hyresrätter även i framtiden måste en friare

hyressättning tillåtas, särskilt i nyproduktion. Som

ett led i detta bör allmännyttans hyresnormerande

ställning avskaffas – detta för att återge

bruksvärdessystemet dess ursprungliga funktion.

Dessutom måste hyressättningssystemet reformeras så

att det bl.a. blir möjligt för kund och

fastighetsägare att vid inflyttning komma överens om

en hyra som är relaterad till efterfrågan på

bostäder. Det innebär dock inte att

besittningsskyddet skall kunna kringås genom

orimliga hyreshöjningar. En hyreshöjning skall kunna

överklagas till, och skälighetsprövas av, allmän

domstol.

För att få i gång byggandet krävs förändringar och

förenklingar. Plan- och byggprocessen måste

reformeras och antalet instanser för överklagande av

detaljplan och bygglov minskas. Beskattningen av

byggande och boende måste sänkas. Det förutsätter

både en sänkning av det allmänna skattetrycket och

en sänkning eller borttagande av de skatter som är

direkt inriktade mot byggande och boende. Detta

innebär att den för många boende så betungande

fastighetsskatten måste avvecklas liksom

förmögenhetsskatten som kraftigt höjer

boendekostnaderna i många bostadsområden. Större

möjligheter att utnyttja strandnära områden för

bebyggelse måste införas. Vägnätet måste förbättras

för att möjliggöra nya bostadsområden.

För att underlätta för unga och studerande att få

tag på bostad, skall en möjlighet att skattefritt

hyra ut del i stadigvarande bostad införas. För att

skapa bättre ekonomiska förutsättningar vid

bostadsförvärv för såväl samhället som den enskilde

bör ett bosparsystem införas.

För att skapa lika förutsättningar för alla

husägare bör tomträttsinstitutet avskaffas. Det bör

ske genom att tomträtterna säljs till

tomträttsinnehavarna. Det frigjorda kapitalet kan

sedan användas i kommunernas kärnverksamhet eller i

annan kommunal verksamhet som kommunen beslutar om.

För att ge utrymme för de boendes önskemål och

förutsättningar och för att ge fastighetsägarna

möjlighet att fullt ut svara mot dessa bör

kommunernas roll på det bostadspolitiska området

begränsas. Det bör bl.a. ske genom att det kommunala

ägandet av bostadsföretag successivt avvecklas.

Vad vi nu med anslutning till förslagen i Moderata

samlingspartiets partimotioner Bo318 yrkandena 1 och

2 och N224 yrkande 5 samt motionerna N313 (m)

yrkande 2 och N319 (m) yrkande 2 anfört om

bostadspolitikens utformning och inriktning bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

2. Utformningen av bostadspolitiken (punkt 2)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Bo290 yrkandena 1 och 3 samt avslår

motionerna 2001/02:Bo267, 2001/02:Bo269,

2001/02:Bo307, 2001/02:

Bo311, 2001/02:Bo314, 2001/02:Bo318 yrkandena 1 och

2, 2001/02:Bo320 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo322

yrkande 1, 2001/02:Bo323 yrkande 2, 2001/02:Bo325

yrkandena 2–5, 2001/02:N224 yrkande 5, 2001/02:N267

yrkande 30, 2001/02:N313 yrkande 2, 2001/02:N319

yrkande 2 och 2001/02:So637 yrkande 13.

Ställningstagande

Det finns ett stort behov av en samlad syn på

bostadspolitiken för att skapa en ekologisk och

socialt hållbar utveckling. Bostäder måste därför

ses som viktiga ur två aspekter dels som en del i

vår infrastruktur, jämställd med järnvägar och

vägar, dels som en rättighet för alla till ett eget

hem. För att våra bostäder skall kunna fylla dessa

två funktioner fordras en rad åtgärder som inte bara

är av bostadspolitisk natur utan som också avser

flera andra politikområden. Det finns i dag en

tendens att betrakta bostadsfrågorna som isolerade

från andra samhällsområden. Så är naturligtvis inte

fallet. För att bostaden skall bli en social

rättighet måste alla samhällssektorer involveras i

arbetet för att nå dit.

Den allt större bostadsbristen i våra

storstadsområden och i andra expansiva orter hämmar

tillväxten. Bristen på bostäder leder till

svårigheter för den som får ett arbete på någon av

dessa orter och därför vill flytta dit. I de flesta

fall är bristorterna också universitets- och

högskoleorter, vilket gör det svårt för studerande

att kunna genomföra sin utbildning m.m. En

oundviklig följd blir också att antalet utan egen

bostad ökar. Allt fler tvingas till andrahandsboende

och andra tillfälliga lösningar.

Till en del kan dagens problem enligt vår mening

lösas genom bättre kommunikationer, bättre planering

och en genomtänkt lokalisering av utbildningsplatser

för högre studier. För att dessa åtgärder skall få

avsedd effekt fordras att de ingår i en samlad

strategi. Det kräver i sin tur en samplanering som

omfattar alla berörda politikområden och en

nationell plan för hur bostadsbyggandet bör

utvecklas på regional och nationell nivå. Ansvaret

för bostadsförsörjningen på lokal nivå skall dock

fortfarande ligga på kommunerna. Det är alltså inte

fråga om att på något sätt minska det kommunala

ansvaret. Samplaneringen och de nationella målen

syftar i stället till att ge kommunerna en vidare

ram för sitt agerande.

Målet med den samplanering vi nu förordar är att

öka tillgången på goda bostäder. Ett nytillskott av

ny- och ombyggda bostäder är dock inte tillräckligt

i sig. Det fordras också att det är fråga om

bostäder med boendekostnader som de boende kan

betala.

Boendekostnaderna påverkas av en rad faktorer med

många intressenter inblandade: stat och kommun,

fastighetsägare och boendeorganisationer, byggherrar

och byggentreprenörer samt byggbranschens olika

sektorsorgan. Alla påverkar boendekostnaderna genom

sitt agerande och agerar utifrån sina egna

förutsättningar. Den uttalade målsättningen, inte

minst från ansvarig ministers sida, är att

boendekostnaden som andel av disponibel inkomst

skall pressas ned. Staten har från sin sida

medverkat till att fastighetsbeskattningen och

förmögenhetsbeskattningen minskar. Detta leder

förhoppningsvis till minskade boendekostnader.

De hittills vidtagna åtgärderna för att minska

boendekostnaderna är dock inte tillräckliga.

Regeringen bör därför tillsätta en

boendekostnadskommission där alla berörda parter

ingår. Kommissionen skall ha till uppgift dels att

enas om åtgärder som leder till sänkta

boendekostnader, dels att granska de olika

intressenternas påverkan på utvecklingen av

boendekostnaderna.

Vad vi nu med anslutning till förslagen i

Vänsterpartiets partimotion Bo290 yrkandena 1 och 3

om bostadspolitikens utformning och inriktning

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

3. Utformningen av bostadspolitiken (punkt 2)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Bo269 och 2001/02: Bo320

yrkandena 1 och 2 samt avslår motionerna

2001/02:Bo267, 2001/02:Bo290 yrkandena 1 och 3,

2001/02:Bo307, 2001/02:Bo311, 2001/02:Bo314,

2001/02:Bo318 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo322

yrkande 1, 2001/02:

Bo323 yrkande 2, 2001/02:Bo325 yrkandena 2–5,

2001/02:N224 yrkande 5, 2001/02:N267 yrkande 30,

2001/02:N313 yrkande 2, 2001/02:N319 yrkande 2 och

2001/02:So637 yrkande 13.

Ställningstagande

En god bostad och närmiljö är av grundläggande

betydelse för välfärden. Alla ska därför ha rätt

till en ändamålsenlig bostad till rimlig kostnad.

Boendet skall underlätta gemenskap och ett aktivt

vardagsliv. Att verka för goda fysiska

uppväxtmiljöer är en viktig uppgift för

bostadspolitiken.

Medborgare som är berörda av en plan för byggande

skall kunna komma in med synpunkter så tidigt som

möjligt i planprocessen. Inför planbeslut skall

fullgoda konsekvensbeskrivningar göras, i synnerhet

för hur planen påverkar barns, äldres och

funktionshindrades situation. Strävan måste vara att

det i alla stadsdelar och bostadsområden ska finnas

varierande upplåtelseformer, för att därigenom få

till stånd en naturlig blandning av åldrar,

människor med olika bakgrund och ekonomisk standard.

Därigenom motverkas etnisk, social och ekonomisk

segregation. Boendesektorn måste bli mer flexibel

och öppen för människors behov. Valfrihet skall

finns mellan olika boendeformer under olika perioder

i livet och även lågavlönade barnfamiljer,

pensionärer och studerande måste ges möjligheter

till en rimlig boendestandard.

Kommunerna skall ha det sociala ansvaret för att

trygga bostadsförsörjningen för sina medborgare. Det

ska dock höra till det kommunala självbestämmandet

att få avgöra på vilket sätt man vill säkerställa

tillgången till bostäder för alla kommuninvånare.

Den nu i korthet skisserade visionen av det goda

boendet och det goda samhället kan inte nås med

dagens bostadspolitik. En radikal bostadspolitisk

kursändring måste därför komma till stånd. Som

viktiga ingredienser i en sådan ny politik ingår

bl.a. följande åtgärder.

Valfriheten och mångfalden i boendet måste öka.

Det är nödvändigt att bostadsbyggandet accelererar

samtidigt som de skenande byggkostnaderna minskar.

Åtgärder behöver vidtas för att få fram bra bostäder

till rimlig kostnad. Kommunernas planberedskap och

byggherrarnas upphandling är viktiga faktorer som

måste förbättras.

Ägarlägenheter bör snarast införas i enlighet med

riksdagens tidigare beslut. Även i övrigt måste

åtgärder vidtas för att garantera ett brett utbud av

bostäder av olika utformning och med olika

upplåtelseformer.

Studenterna är en grupp vars bostadssituation kan

förbättras genom en ökad ny- och ombyggnad av

studentbostäder.

Bostadsrättens ställning måste stärkas genom en

återgång till krav på enkel majoritet för ombildning

m.m. Dessutom bör bostadsrättens ställning som pant

stärkas, bl.a. genom att införa ett

bostadsrättsregister.

Ett bosparsystem med de tyska bosparkassorna som

förebild bör införas för att underlätta för såväl

den enskilde som samhället vid förvärv av bostad.

Fastighetsskatten måste på sikt avvecklas. I

stället bör kommunerna ges en möjlighet att ta ut en

avgift för att täcka kostnader för gatuunderhåll,

brandförsvar och annan kommunal service som är

kopplad till fastigheten.

Boendesegregationen skall motverkas genom ett

förstärkt lokalt inflytande där de boendes önskemål

och förmåga tas till vara samtidigt som utbudet av

service förbättras. Möjligheterna till

självförvaltning bör förbättras genom ett höjt tak

för skattefrihet m.m.

Bostadssituationen för särskilt utsatta grupper

måste lösas. Det gäller främst de hemlösa för vilka

bostäder bör ordnas genom insatser från i första

hand kommunerna, men också från staten.

Kvaliteten i våra bostäder och bostadsområden

måste säkras. Det innebär att allt byggande skall

ske med största möjliga hänsyn till miljön och till

de boende. Inomhusmiljön bör förbättras genom

insatser i befintliga bostäder och genom åtgärder

som ger sunda nya hus. All ny- och ombyggnad bör

vidare ske med beaktande av arkitektoniska och

estetiska värden. Kulturmiljöer måste tas till vara.

Vad vi nu med anslutning till motionerna Bo320

(kd) yrkandena 1 och 2 samt Bo269 (kd) anfört om

utformningen av bostadspolitiken bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

4. Utformningen av bostadspolitiken (punkt 2)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Bo325 yrkandena 2–5 samt avslår

motionerna 2001/02:Bo267, 2001/02:Bo269,

2001/02:Bo290 yrkandena 1 och 3, 2001/02:Bo307,

2001/02:Bo311, 2001/02:Bo314, 2001/02:Bo318

yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo320 yrkandena 1 och 2,

2001/02:Bo322 yrkande 1, 2001/02:Bo323 yrkande 2,

2001/02:N224 yrkande 5, 2001/02:N267 yrkande 30,

2001/02:N313 yrkande 2, 2001/02:N319 yrkande 2 och

2001/02:So637 yrkande 13.

Ställningstagande

Hemmet har en större betydelse för oss människor än

att bara skydda oss mot väder och vind. Boendet har

i alla tider varit en viktig del i människors

värdeskapande och viktigt för att skapa

livskvalitet. Detta gäller inte minst i dagens

stressiga samhälle. Hemmet blir alltmer ett slags

frizon dit vi kan återvända för att vila och hämta

kraft, där vi kan vara oss själva och där vi kan

ägna oss åt skapande verksamhet.

Framtidens boende bör utgå från behovet av ett

individuellt boende. Det individuella boendet bygger

på människors olikheter. Vi har olika behov och

olika sätt att leva. På samma sätt som framtidens

boende kommer att vara ett individuellt boende

kommer framtidens planering att utgå från de

människor som bor på platsen och från de naturgivna

förutsättningar som finns just där.

Sverige är i dag ett i många avseenden delat land.

Bostadsmarknaderna på olika platser i landet skiljer

sig åt. Samtidigt som det råder brist på bostäder i

våra storstäder och i många högskoleorter rivs tomma

hus i våra utflyttningsorter.

Utmaningen i morgondagens bostadspolitik ligger i

att låta olikheterna vara en styrka. Det förutsätter

en långtgående decentralisering av ansvaret för

bostadspolitik och samhällsplanering. Det

förutsätter också att människor har möjlighet till

självbestämmande och inflytande över sitt boende,

antingen genom att äga sin bostad eller genom ett

reellt inflytande över bostadens förvaltning.

För att forma en hållbar boendepolitik som kan

möta människors behov och de skilda förutsättningar

som finns i landet måste boendepolitiken utgå från

följande principer:

- Människan i centrum: Ansvar för varandra och för

naturen skall vara vägledande när samhället formas.

Inom bostadspolitiken innebär det att möjligheter

och konsekvenser för individen och familjen skall

vara avgörande.

-

- Valfrihet och mångfald: Människors varierande

behov skall mötas genom att människor fritt skall

kunna välja en mångfald av boendealternativ som

avser såväl boendeort som boendeform.

-

- Neutralitet mellan boendeformer: Samhället skall

inte styra människors val av boende genom att

favorisera någon boendeform framför andra. Det

skall råda neutralitet i synen på och i fråga om

ekonomiska förutsättningar för olika boendeformer.

-

- Ingen ny subventionspolitik: Det är människors

efterfrågan på bostäder som skall styra vad som

byggs, inte skatter, subventioner, regler eller

politiska beslut.

-

- Lokalt utformad boendepolitik: Boendepolitiken

skall formas underifrån, med utgångspunkt från de

lokala och regionala förutsättningarna.

-

- Demokrati i boende och planering: De boende skall

ges ett reellt inflytande över sitt boende och

utvecklingen av sin bygd.

-

- Tillgänglighet: Tillgängligheten till såväl

offentliga lokaler och platser som bostäder och

arbetsplatser skall förbättras och människor med

olika funktionshinder skall ges bättre möjlighet

att påverka samhällsplaneringen.

-

- Trygga boendemiljöer: All planering skall

uppmärksamma och involvera utsatta grupper för att

skapa en trygg miljö.

-

- Livskvalitet i boendet: Hus skall byggas så att de

blir sunda hus och goda bostäder. Bostadsområden

skall planeras så att det finns närhet till natur

och grönområden.

-

- Enklare regler: Regelverket för planering och

byggande skall förenklas.

-

För att komma till rätta med bostadsbristen i de

kommuner som har underskott på bostäder är det två

övergripande åtgärder som behöver göras. Fler

bostäder behöver byggas och kommunikationerna

behöver förbättras för att minska trycket på de

bostadsmarknader som är överhettade. Det är min

bestämda uppfattning att det går att minska

bostadsbristen i storstadsområdena betydligt genom

att förbättra kommunikationerna inom regionerna, men

också till bostadsmarknader i näraliggande regioner.

Goda kommunikationer löser emellertid bara en del

av bostadsbristen i storstadsområdena och på

universitets- och högskoleorter. För att på allvar

komma till rätta med bostadsförsörjningen behöver

byggandet, framför allt av hyresbostäder, öka. Trots

att efterfrågan på bostäder på många håll är mycket

hög är intresset för att bygga hyreslägenheter

minimalt. Det finns därför ett politiskt ansvar,

såväl kommunalt som nationellt, att skapa goda

förutsättningar för ökat byggande. Staten har ansvar

för regelverk, finansieringsfrågor och beskattning.

Kommunerna har ansvar för planering,

bostadsförsörjning och tilldelning av mark. Statens

viktigaste bidrag för att skapa bättre

förutsättningar för byggande är att sänka skatterna

på boendet och förenkla regelverket. Kommunernas

viktigaste bidrag är att vara förutseende och

planera i god tid samt att se till att det finns

tillgång till tomtmark till rimliga priser.

En bostadsmarknad utan hyresrätter är marknad utan

mångfald. Centerpartiet anser att det är viktigt att

det finns en blandning av upplåtelseformer i varje

stadsdel. Det ger människor valmöjligheter och

motverkar segregering av boendet.

En bostadspolitik som är enkelspårigt inriktad på

att omvandla hyreslägenheter i allmännyttan till

bostadsrätter ger inte några nya bostäder och skapar

dessutom inlåsningseffekter på hyresmarknaden. Det

mest konstruktiva som kan göras är att ge

bostadsbolagen i uppdrag att använda de pengar som

kommer in vid omvandlingar till att bygga nya

hyresbostäder. Då investeras pengarna tillbaka i

bostadsmarknaden och kan bli till nytta för alla som

söker bostad.

Vad jag nu med anslutning till Centerpartiets

partimotion Bo325 yrkandena 2–5 anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

5. Utformningen av bostadspolitiken (punkt 2)

av Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Bo322 yrkande 1, 2001/02:Bo323

yrkande 2, 2001/02:N267 yrkande 30 och 2001/02:So637

yrkande 13 samt avslår motionerna 2001/02:Bo267,

2001/02:Bo269, 2001/02:Bo290 yrkandena 1 och 3,

2001/02:Bo307, 2001/02:Bo311, 2001/02:Bo314,

2001/02:Bo318 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo320

yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo325 yrkandena 2–5,

2001/02:N224 yrkande 5, 2001/02:N313 yrkande 2 och

2001/02:N319 yrkande 2.

Ställningstagande

Det är i dag uppenbart för alla, med undantag av

regeringen, att den svenska bostadspolitiken inte

fungerar. Även om ordet kris är starkt finns det

inget annat sätt att beskriva situationen på. Det är

inte heller en kris som beror på enstaka

oförklarliga misstag eller yttre händelser, utan

resultatet av ett ideologiskt systemfel.

Bostadspolitiken har under en rad av år varit

spelplatsen för särintressen och missriktade

politiska ambitioner. Som en följd av detta har

bostadsmarknaden under decennier präglats av

centralplanering, förmynderi och subventioner.

Bostadssektorn har i den svenska marknadsekonomin

blivit en planekonomisk frizon som utmärks av köer,

krångel, svarta affärer, en bostadsproduktion som

inte svarar mot efterfrågan, ineffektivitet, höga

kostnader och missnöjda konsumenter.

En ytterligare effekt av den politik som bedrivits

är att den svenska bostadsmarknaden i dag präglas av

stora regionala olikheter. Samtidigt som

tillväxtregionerna uppvisar stor bostadsbrist är

överskottet på bostäder i andra delar av landet

betydande. I de mest expansiva regionerna börjar

bostadsbristen rent av bli en tillväxthämmande

faktor.

Det är mot den beskrivna bakgrunden nu hög tid att

lägga om bostadspolitiken i liberal riktning. Det

innebär en politik som ger den enskilda människan

makt över sin egen situation och som låter den

enskildes önskemål och förutsättningar vara styrande

för boendet. Hörnstenarna i en sådan liberal

bostadspolitik skall vara

- avreglering och konkurrens som sänker bygg- och

underhållskostnader,

-

- en mer flexibel hyressättning med bibehållen

trygghet mot oskäliga hyreshöjningar för

hyresgästerna och

-

- en återupprättad neutralitet mellan

upplåtelseformerna.

-

De reformer som måste till för att de uppsatta målen

skall kunna nås innefattar bl.a. insatser för att

- stimulera tillkomsten av bostadsrätter i områden

där hyresrätter dominerar,

-

- snarast införa ägarlägenheter i enlighet med den

beställning som riksdagen gjort hos regeringen,

-

- få till stånd ett ökat ny- och ombyggande genom

avreglering och förenklingar i regelsystemen,

-

- skapa nya former för ägande och förvaltning av

kommunala bostadsföretag,

-

- öka de boendes inflytande över såväl bostaden som

det egna bostadsområdet,

-

- avveckla fastighetsskatten i sin nuvarande form.

-

Ett genomförande av de nu förordade åtgärderna

skulle leda till att en rad av dagens

bostadspolitiska problem skulle kunna lösas. Det

skulle ge ökad rörlighet på bostadsmarknaden med ett

bättre utnyttjande av det befintliga

bostadsbeståndet som följd. Därmed skulle också

svårigheterna för ungdomar och andra grupper som

inte är etablerade på bostadsmarknaden minska.

Vad jag nu med anslutning till Folkpartiets

partimotion Sop637 yrkande 13 samt motionerna Bo322

(fp) yrkande 1, Bo323 (fp) yrkande 2 och N267 (fp)

yrkande 30 anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden

avstyrks.

6. De bostadspolitiska frågornas behandling i

regeringen (punkt 3, motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

Vi delar den uppfattning som konstitutionsutskottet

tidigare givit uttryck för, dvs. att riksdagen bör

vara ytterst återhållsam med att uttala sig eller på

annat sätt söka påverka regeringen när det gäller

hur den skall organisera sitt arbete. Något

tillkännagivande eller annat ställningstagande i

frågan från riksdagens sida bör därför inte komma i

fråga. Motionerna avstyrks sålunda.

7. Bostadsförsörjningen (punkt 4, motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga

Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m) och Yvonne

Ångström (fp).

Ställningstagande

Enligt vår mening borde lagen om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar aldrig ha införts. Det

finns mot den bakgrunden inte anledning att överväga

lagens närmare utformning. Lagen bör i stället

omedelbart avskaffas. Motionerna avstyrks med

hänvisning härtill.

8. Bostadsförsörjningen (punkt 4)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar det i motion 2001/02:Bo224 intagna

förslaget till lag om ändring i lagen (2000:1383) om

kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen vad

avser 1 och 5 §§ samt tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs i reservation 8.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo224

yrkandena 1, 2, 7–11, 2001/02:Bo246 yrkande 10 och

2001/02:A317 yrkande 10 samt avslår motion

2001/02:Bo320 yrkande 9.

Ställningstagande

Rätten till en bostad har delvis stärkts i samband med

införandet av lagen (2000:1383) om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar. Dessvärre är lagen i sin

nuvarande utformning otillräcklig och otydlig, vilket

gör den tandlös. Lagen måste därför omarbetas så att

den dels ytterligare markerar kommunernas ansvar och

kommuninvånarnas rättigheter, dels ställer tydliga krav

på kommunernas övergripande boendeplanering.

Genom 1 § ställs krav på att kommunerna skall

planera för bostadsförsörjningen. Hur kommunerna

skall bedriva sin bostadsförsörjningsplanering

framgår inte, och vad den skall omfatta regleras

inte heller. Lagen bör därför förtydligas så att det

klart framgår att kommunerna skall upprätta

särskilda boendeplaneringsprogram som skall antas av

kommunfullmäktige minst en gång per mandatperiod.

Dessutom skall i paragrafen samrådsförfarandet

mellan berörda kommuner regleras när det gäller

regionala boendeplaneringsprogram.

Även 3 § bör ändras. I sin nuvarande lydelse

innebär paragrafen att det är frivilligt att inrätta

bostadsförmedling liksom att samarbeta regionalt.

Även om regeringen, om så erfordras, kan kräva att

en kommun anordnar förmedling eller samarbetar

regionalt är detta inte tillräckligt. Bestämmelsen

bör därför ändras så det blir obligatoriskt med

kommunal bostadsförmedling, men med rätt till

undantag om det finns skäl för det. Denna fråga

kommer utskottet att ta upp i ett senare betänkande.

De krav på kommunernas redovisning av

bostadsplaneringen som ställs genom 5 § är enligt

vår mening inte tillräckliga. Paragrafen bör därför

ändras så att det åligger kommunen att till

regeringen via länsstyrelsen redovisa sina

boendeplaneringsprogram minst en gång per

mandatperiod.

Som framgår ovan innebär vårt förslag att det blir

obligatoriskt för kommunerna att arbeta fram

boendeplaneringsprogram. För att programmen skall

fylla sin avsedda uppgift är det viktigt att det

också ställs krav på programmens innehåll. Det

innebär att bl.a. följande komponenter bör ingå som

obligatoriska delar i ett boendeplaneringsprogram

- en redovisning av hur programmet svarar mot

miljökvalitetsmålen,

-

- en samlad redovisning av hur de ekologiska,

ekonomiska och sociala frågorna vägts samman med

markanvändnings- och bebyggelsefrågorna,

-

- en redovisning av frågor om ekologisk hållbarhet,

kvalitet i boende och omgivning, äldreboende och

tillgänglighet, trygghet i boendet samt

integration.

-

Riksdagen bör med hänvisning till det nu anförda och

med bifall till Vänsterpartiets partimotioner Bo224

yrkandena 1, 2, 7–11, Bo246 yrkande 10 samt A317

yrkande 10 dels anta det i den forstnämnda motionen

intagna förslaget till lag om ändring i lagen

(2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar

vad avser 1 och 5 §§, dels ge regeringen till känna

vad vi anfört om boendeplaneringsprogrammens

innehåll m.m. Övriga motionsförslag avstyrks.

9. Bostadsförsörjningen (punkt 4)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Bo320 yrkande 9 och avslår motionerna

2001/02:A317 yrkande 10, 2001/02:Bo224 yrkandena 1,

2 och 7–11 samt 2001/02:Bo246 yrkande 10.

Ställningstagande

Det är en kommunal angelägenhet att tillgodose

bostadsförsörjningen inom den egna kommunen. Detta

förhållande kan dock inte tas till intäkt för att

staten skall styra hur kommunerna skall fullgöra sin

uppgift. Det är emellertid precis vad som har hänt

genom den lag om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar som infördes av

Socialdemokraterna med hjälp av stödpartierna (v)

och (mp) förra året. Tvingande lagstiftning av denna

typ utgör ytterligare ett ingrepp i kommunernas

självstyrelse och ökar arbetsbelastningen för

kommuner som inte har en tillväxt som skapar behov

av nya bostäder.

Det är naturligtvis viktigt att kommunerna arbetar

med sociala kontrakt för att kunna erbjuda bostad åt

familjer som inte själva klarar att ta sig ut på den

öppna bostadsmarknaden. Kommunen kan antingen äga

kontraktet eller lämna hyresgaranti till värden. Vi

anser också att det kan vara ett bra hjälpmedel i

planeringen att ha en boendeplan. Det måste däremot

vara upp till varje enskild kommun att fatta beslut

om vilka styrinstrument man vill använda. Vi anser

därför att regeringens möjlighet att förelägga en

kommun att anordna kommunal bostadsförmedling bör

tas bort. Inte heller bör något krav på

obligatoriska bostadsförsörjningsprogram för

kommunerna ställas. Enligt vår mening är det ett

bättre alternativ att boendeplaneringen sker i

samband med översiktsplanen, där kommunen varje

mandatperiod skall redovisa allmänna intressen

enligt plan- och bygglagen.

Det bör uppdras år regeringen att snarast

återkomma med förslag till förändringar av lagen om

kommunernas bostadsförsörjningsansvar i enlighet med

vad vi nu anfört. Vi tillstyrker sålunda

Kristdemokraternas partimotion Bo320 yrkande 9.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

10. Bostadsförsörjningen (punkt 4,

motiveringen)

av Rigmor Stenmark (c).

Ställningstagande

Enligt min och Centerpartiets mening borde aldrig

lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar ha

införts. Det finns mot den bakgrunden inte anledning

att överväga förändringar i lagen, utan den bör i

stället omedelbart avvecklas. Detta

ställningstagande innebär dock inte att kommunernas

ansvar för bostadsförsörjningen skall upphöra eller

ens ändras. Det ansvar kommunerna har på området

följer direkt av bestämmelserna i kommunallagen och

socialtjänstlagen. Fördelen med en sådan ordning är

att den ger kommunerna frihet att själva, utifrån

lokala förhållanden och behov, bestämma hur de skall

fullgöra sitt ansvar. I ett avseende kan dock

kommunernas ansvar behöva tydliggöras. Det gäller

översiktsplaneringen enligt plan- och bygglagen

(PBL).

Enligt min mening finns det anledning att se över

översiktsplanen i PBL i syfte att förtydliga det

ansvar som kommunerna har för en aktiv

boendeplanering. I dag är inte översiktsplanen

bindande. Den tenderar därför att bli ett uddlöst

instrument till intet förpliktande. Den bör därför

göras bindande och hållas ständigt aktuell. Planen

bör därför antas av kommunfullmäktige två gånger per

mandatperiod och vara ett reellt instrument för

boendeplanering.

Med hänvisning till det nu anförda avstyrker jag

de aktuella motionsförslagen.

11. Ansvar för frågor om byggkonkurrens

(punkt 5, motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

Vi anser att en av de mest centrala bostadspolitiska

uppgifterna i dagsläget är att ge bygg- och

bostadsmarkanden möjlighet att utvecklas genom en

friare konkurrens. Behovet av statliga insatser på

detta område handlar emellertid knappast om att låta

ett statligt byggkostnadsforum följa upp en statlig

byggkostnadsdelegations utredningsarbete. Det

handlar inte heller om att genom olika former av

investeringsbidrag och subventioner söka styra

förutsättningarna på byggmarknaden. Vad som krävs är

i stället en avreglering och förenkling så att inte

konkurrensen sätts ur spel av de statliga

regelverken. Det är givetvis samtidigt angeläget att

med stöd av en effektiv konkurrenslagstiftning

bevaka att marknadens regler inte sätts ur spel. Som

konstateras i de aktuella motionerna har

Konkurrensverket här en viktig uppgift. Vi anser

emellertid att förslagen i dessa motioner, att föra

över Byggkostnadsforums uppgifter till

Konkurrensverket, innebär en allt för begränsad

ansats i arbetet med att förbättra förutsättningarna

för konkurrens på byggmarknaden. Frågan om vilka

insatser som krävs från olika myndigheter i denna

fråga och vilka resurser som behövs för dessa

uppgifter bör övervägas i ett större sammanhang.

Med hänvisning till det anförda avstyrker vi de

aktuella motionerna.

12. Ansvar för frågor om byggkonkurrens

(punkt 5)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo320 yrkande 6,

2001/02:Bo324 yrkande 1 och 2001/02:Bo325 yrkande 7.

Ställningstagande

Problemen på den svenska byggmarknaden är i dag

omfattande. En kombination av missriktade statliga

ingrepp, höga skatter och den förhärskande

oligopolstrukturen inom byggsektorn har bidragit

till att byggkostnaderna blivit orimligt höga. Det

är nu viktigt att vidta en rad åtgärder för att

vända denna utveckling. Kostnaderna för byggmaterial

måste pressas genom ökad konkurrens och nya vägar

måste prövas i byggprocessen. Möjligheterna för

mindre byggare och entreprenörer måste förbättras

och utländska aktörer måste ges tillträde till den

svenska marknaden. Det handlar här både om åtgärder

i de statliga regelverken och att på olika sätt

stimulera till ökad konkurrens.

Byggkostnadsdelegationen har i sitt slutbetänkande

(SOU 2000:44) pekat på att det finns stora

möjligheter att sänka byggkostnaderna. Det är nu

viktigt att detta arbete följs upp på ett effektivt

sätt. Regeringen har givit detta uppdrag till ett

nyinrättat organ, Byggkostnadsforum vid Boverket. Vi

menar emellertid att uppgiften att verka för

pressade byggkostnader är av en sådan vikt att den

inte kan hanteras genom ett tillfälligt uppdrag till

Boverket. Konkurrensverket är den naturliga

myndigheten för en genomlysning och bevakning som

syftar till en mer effektiv och öppen byggmarknad.

Vi anser därför att Byggkostnadsforum kan avvecklas

och att Konkurrensverket i stället bör få en

tydligare uppgift än hittills att ägna

byggkostnaderna extra uppmärksamhet.

Det vi nu med anledning av motionerna Bo320 (kd)

yrkande 6, Bo324 (fp) yrkande 1 samt Bo325 (c)

yrkande 7 anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

13. Utredning om hyresbostäder (punkt 6,

motiveringen)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Andersson (-), Inga Berggren (m), Annelie

Enochson (kd), Carl-Erik Skårman (m) och Yvonne

Ångström (fp).

Ställningstagande

Vi avstyrker motionsförslaget om att ge regeringen i

uppdrag att tillsätta en bred utredning om

förutsättningarna för att bygga och förvalta

hyresbostäder. Skälet till vårt avstyrkande är att

vi inte finner det meningsfullt att uppdra till

regeringen att utforma direktiven till en utredning

med så allmän inriktning. Regeringen och dess

stödpartier har redan vid ett flertal tillfällen

visat att de inte är beredda att besluta om åtgärder

som kan förbättra hyresmarknadens funktion. Tvärtom

har man under de senaste åren verkat för en ökad

reglering och bl.a. genom den s.k. stopplagen

hindrat landets kommuner att utöva sitt ägaransvar.

Eventuella utredningsuppdrag om åtgärder för att

förbättra hyresrättens förutsättningar bör ha en

klar inriktning mot att lösa de konkreta problem som

i dag försvårar tillkomsten av nya hyresbostäder.

Det handlar då om bl.a. åtgärder för att minska

skattetrycket inom bostadssektorn, göra förenklingar

i olika statliga regelsystemen och rätta till olika

brister i dagens hyressättningssystem. I dessa

frågor har vi i olika motioner redovisat vår syn på

vilka åtgärder som krävs.

14. Utredning om hyresbostäder (punkt 6)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo325 yrkande 6.

Ställningstagande

Hyresrätten utgör en viktig del av en fungerande

bostadsmarknad. Den är ofta det självklara

alternativet när unga människor eller invandrade

svenskar skall skaffa sig sitt första boende. På

samma sätt efterfrågar människor som vill flytta

till en ny kommun ofta en hyresrätt. I kommuner med

stor inflyttning är det därför viktigt med en

fungerande hyresmarknad. Den svåra

bostadssituationen i våra storstäder skulle avsevärt

förbättras om byggandet av hyresbostäder skulle öka

och fler hyresbostäder därigenom skulle bli

tillgängliga på marknaden. Nu bidrar den låga

tillgången på hyresbostäder till att trissa upp

priserna på bostadsrätter och villor.

Det är mot denna bakgrund oroande att hyresrätten

som upplåtelseform är i farozonen på många orter.

Lösningen på problemen är emellertid varken att låta

staten styra utvecklingen genom regleringar och

subventioner eller att låta marknadskrafterna få

fritt spelrum att genomföra ombildningar och

utförsäljningar i sådan omfattning att hyresrätten

som upplåtelseform helt försvinner. Det måste finns

hyresrätter att tillgå på bostadsmarknaden. Alla kan

eller vill inte äga sin bostad. För att på allvar

komma till rätta med bostadsförsörjningsproblemen

behöver byggandet av hyresbostäder öka.

Förutsättningarna för att förvalta hyresbostäder

måste därför ses över.

Jag ställer mig mot denna bakgrund bakom förslaget

i Centerpartiets partimotion Bo325 yrkande 6 om att

regeringen bör ges i uppdrag att tillsätta en

utredning med uppgift att allsidigt belysa hur

förutsättningarna för att bygga och förvalta

hyresbostäder kan förbättras.

15. Utredning om byggmomsens effekter (punkt 7)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo320 yrkande 5 och

2001/02:Bo325 yrkande 18.

Ställningstagande

En viktig anledning till att det byggs för lite i

Sverige är att bostadssektorn är hårt beskattad. Mer

än 60 % av kostnaden för nybyggnation består i dag

av skatter och avgifter. Detta leder bl.a. till att

barnfamiljer med medelinkomst inte kan bygga småhus

och att fastighetsägare inte kan få lönsamhet i

nybyggda hyresrätter.

En av de skatter som starkt försvårar

bostadsbyggandet är byggmomsen. Fram till

skattereformen i början av 1990-talet fanns

begränsningsregler som innebar att full moms inte

togs ut på byggverksamheten. I dag utgår moms på

byggande med samma procentsats som på vilka

konsumtionsvaror som helst. Det finns starka skäl

att överväga om detta verkligen är rimligt och vilka

positiva effekter som en sänkt skattesats skulle

kunna leda till. Vi ställer oss mot denna bakgrund

bakom förslagen i motionerna Bo320 (c) och Bo325 (c)

om en utvärdering dels av effekterna av den tidigare

byggmomshöjningen dels av konsekvenserna av en

sänkning av skattesatsen.

16. Byggande av vissa typer av bostäder

(punkt 8, motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

På en fungerande bostadsmarknad är det inte en

statlig uppgift att överväga behovet av den ena

eller andra typen av bostäder. Där är det i stället

människors efterfrågan som skall vara styrande. Den

bristande förmågan hos dagens bostadsmarknad att

svara upp mot behoven kan inte lösas genom ständigt

nya försök att med statliga utredningar,

subventioner och regleringar stimulera byggandet av

bostäder med en viss utformning. Det är, som vi i

motioner från Moderata samlingspartiet framhållit,

helt andra åtgärder som behövs för att vända

utvecklingen inom byggsektorn.

Vi anser således inte att det är riksdagens sak

att prioritera byggandet av en viss typ av

äldrebostäder, att ta initiativ till

kollektivhusprojekt eller att beställa en utredning

om en ”grön” stad. Motionerna som tas upp under

denna rubrik avstyrks.

17. Byggande av vissa typer av bostäder

(punkt 8)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Rigmor

Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo221 och

2001/02:Bo286 samt avslår motionerna 2001/02:Bo250

och 2001/02:Bo270.

Ställningstagande

Vi anser att två av de motioner som behandlas under

rubriken Byggande av vissa bostäder – Bo221 (mp) och

Bo286 (s) – bör vinna riksdagens bifall genom ett

tillkännagivande till regeringen. Övriga

motionsförslag som behandlas under denna rubrik

avstyrks.

I mp-motionen föreslås att regeringen skall låta

utreda möjligheten att bygga en ”grön” stad på en

lämplig plats i Sverige. Inriktningen på projektet

bör vara att såväl planläggning som teknisk

utformning görs med utgångspunkten att bästa möjliga

lösningar ur ekologisk synvinkel skall tillämpas.

Utredningen bör som ett första led syfta till att

utlysa en tävling för stadsplanerare, arkitekter och

byggingenjörer att med byggandet av den gröna staden

som mål utveckla nya spännande varianter på det

sociala, hälsoinriktade och ekologiska temat. När

det gäller frågor om de närmare formerna för hur

projektet sedan skall förverkligas bör regeringen

återkomma med förslag till riksdagen.

Ett projekt av den storlek som föreslås i motionen

skulle också kunna skapa en nytändning inom

byggbranschen. Det skulle ge inspiration till

byggsektorn genom att visa på möjligheten att skapa

socialt och ekologiskt riktiga helhetslösningar.

Kommunerna skulle kunna engageras i projektet genom

att tävla om vilken kommun som kan erbjuda det mest

lämpliga området och de bästa förutsättningarna.

Projektet skulle rikta världens alla

samhällsbyggarögon mot Sverige och också strax

generera liknande byggprojekt runt om i andra

länder.

Uppdraget skulle med fördel kunna administreras

genom Boverket i samarbete med andra myndigheter,

t.ex. det nya forskningsrådet för miljö, areella

näringar och samhällsbyggande, Naturvårdsverket och

lämpliga kulturinstitutioner.

I s-motionen framhålls de fördelar som ett

gemensamt boende kan erbjuda många typer av hushåll.

Det kan exempelvis gälla hushåll som behöver den

avlastning som gemensamma lösningar kan erbjuda

eller som eftersträvar den gemenskap som kan

utvecklas i ett kollektivhus. Även om ett boende i

kollektivhus inte passar alla har denna boendeform

sin givna plats på en bostadsmarknad som skall kunna

erbjuda mångfald och tillgodose olika behov. Det

finns därför skäl att stimulera tillkomsten av ett

projekt som syftar till att några olika typer av

kollektivhus kommer till uppförande. I projektet bör

även ingå att ta till vara erfarenheterna från de

olika lösningarna och sprida dem till arkitekter och

byggherrar.

18. Bosparande (punkt 9)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Andersson (-), Inga Berggren (m), Annelie

Enochson (kd), Carl-Erik Skårman (m), Rigmor

Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 18. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo212 och avslår motion

2001/02:Bo235.

Ställningstagande

Den egna bostaden har för de flesta människor en

avgörande betydelse för tryggheten och

välbefinnandet. Kraven på bostaden varierar i olika

skeden av livet. Under ungdoms- och studieåren

prioriterar de flesta kanske låga boendekostnader

och möjlighet att enkelt byta bostad. I ett senare

skede av livet är det för många människor i stället

tryggheten och inflytandet över den egna bostadens

utformning och skötsel som är viktigast. Störst

inflytande över det egna boendet har givetvis den

som själv äger sin bostad. Ägandet ger större

möjlighet att förutse boendekostnaderna och kan

också utgöra en ekonomisk trygghet på äldre dagar.

Samtidigt som de flesta vill äga sin bostad kan

det för många vara svårt att svara upp mot de krav

på kapitalinsats som ställs i samband med förvärvet.

För människor med en normal inkomst krävs i de

flesta fall någon form av sparkapital. Det är därför

angeläget att marknaden kan erbjuda olika former för

sparande som tar sikte på ett framtida

bostadsförvärv. Vi har under årets allmänna

motionstid i en gemensam motion, Bo212 (m, kd, c,

fp), lagt fram ett förslag om formerna för ett

sådant sparande. Vi föreslår att riksdagen ställer

sig bakom de tankar på ett system för slutet

bosparande som förs fram i denna motion.

Det är angeläget att ett regelsystem utformas som

innebär att formerna för det slutna bosparandet kan

läggas fast. Sådana regler är en förutsättning för

att såväl spararna som kreditinstitutionerna skall

kunna känna trygghet i att systemen är utformade med

stabila villkor och tillräcklig kapitaltäckning. Som

anförs i motionen är ett särskilt regelsystem för

det slutna bosparandet sannolikt också en

förutsättning för att utländska bosparkassor skall

etablera sig i Sverige. Sådana etableringar finns

det all anledning att underlätta eftersom det ökar

konkurrensen på den svenska kreditmarknaden och

leder till bättre spar- och lånevillkor och därmed

till lägre boendekostnader.

Det system vi förordar har många likheter med de

bosparkassor som finns i Tyskland och med det

förslag om ett motsvarande svenskt system som lagts

fram av Bofrämjandet. Systemet bör emellertid

fungera helt på marknadens villkor och inte

kombineras med någon statlig subvention. Den

statliga insatsen bör bestå i att erbjuda ett

stabilt regelsystem som möjliggör och underlättar

framväxten av många konkurrerande slutna

bosparkassor.

Reglerna för det slutna bosparandet bör i korthet

vara så utformade att såväl sparande som lån sker

till en låg, i förväg fastlagd, räntenivå. Sparandet

skall också ge en förutbestämd lånerätt i samband

med förvärv av bostad. Kapitaltäckningen i systemet

bör tillgodoses genom att den totala utlåningen är

kopplad till det totala sparandet. Regler bör också

finnas som förutsätter separat förvaltning av varje

slutet system och som även i övrigt tillgodoser de

krav som bör ställas avseende bl.a. kapitalplacering

och tillsyn av det finansiella institut som handhar

systemet.

Det bör ankomma på regeringen att snarast

återkomma till riksdagen med förslag om regler för

ett slutet bosparande i enlighet med vårt förslag.

19. Villkoren för investeringsbidrag för

ekologisk hållbarhet (punkt 11,

motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga

Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m) och Yvonne

Ångström (fp).

Ställningstagande

Vi har i våra parti- respektive kommittémotioner

föreslagit att detta investeringsbidrag snarast

skall avvecklas. Med detta ställningstagande finns

det givetvis inte skäl att överväga de

regeländringar för bidragsformen som föreslås i mp-

motionen. Vi avstyrker således motion Bo308 (mp)

yrkande 4.

20. Villkoren för investeringsbidrag för

ekologisk hållbarhet (punkt 11)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 20. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo308 yrkande 4.

Ställningstagande

Användningen av investeringsbidraget för

bostadsinvesteringar som främjar ekologisk

hållbarhet har hittills inte nått upp till den

förväntade nivån. Det finns därför skäl att utvidga

denna bidragsform till att också omfatta egnahem.

Även för denna typ av bostäder finns det givetvis

skäl att stimulera en teknikutveckling som innebär

att ekologiskt hållbara lösningar kommer till ett

brett användande. Riksdagen bör därför ställa sig

bakom det tillkännagivande med denna innebörd som

föreslås i Miljöpartiets partimotion Bo308.

21. Villkoren för investeringsbidrag för

hyresbostäder (punkt 12, motiveringen)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Andersson (-), Inga Berggren (m), Annelie

Enochson (kd), Carl-Erik Skårman (m), Rigmor

Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp).

Ställningstagande

Vi har i våra parti- respektive kommittémotioner

föreslagit att detta investeringsbidrag snarast

skall avvecklas. Med detta ställningstagande finns

det givetvis inte skäl att överväga de

regeländringar för bidragsformen som föreslås i s-

motionen. Vi avstyrker således motion Bo251 (s).

22. Permanenta investeringsbidrag (punkt 13,

motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

Vi har under en lång rad år och även genom förslag

som behandlas i detta betänkande förordat en

avreglering av bygg- och bostadsmarknaden. Denna

avreglering innefattar även ett avskaffande av olika

former av statliga subventioner som starkt bidragit

till att skapa en bostadsmarknad i obalans. Med

detta ställningstagande finns det givetvis inte skäl

att överväga Vänsterpartiets förslag om att införa

ett nytt stort subventionssystem. Vi avstyrker

således motion Bo290 (v) yrkandena 5 och 6.

23. Permanenta investeringsbidrag (punkt 13)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 23. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo290 yrkandena 5 och 6.

Ställningstagande

I Vänsterpartiets partimotion lämnas ett flertal

förslag till åtgärder som är nödvändiga för att

komma till rätta med dagens allvarliga och

omfattande problem inom bostadssektorn. Ett av

huvudproblemen är givetvis den otillräckliga och

felinriktade bostadsproduktionen. Det produceras i

dag alltför få bostäder för att råda bot på den

omfattande bostadsbristen på ett flertal orter. Det

fåtal bostäder som verkligen byggs blir dessutom så

dyra att vanliga hushåll inte kan flytta in även om

de skulle bli erbjudna en lägenhet.

Bristen på bostäder har redan fått allvarliga

sociala konsekvenser och kan dessutom motverka

förutsättningarna för en ekonomisk tillväxt. Denna

utveckling gör det nödvändigt med ett större

statligt ansvarstagande för byggandets omfattning

och för boendekostnadernas utveckling. Förslagen i

Vänsterpartiets motion om ett system med permanenta

investeringsbidrag för nyproduktion av hyreshus och

ombyggnad av flerfamiljshus bör ses som ett viktigt

led i ett sådant ökat statligt ansvarstagande.

En orimlig effekt av dagens generella

räntebidragssystem är att subventionerna till

största delen går till de välbeställda, dvs. till

dem som har råd att köpa en nyproducerad bostadsrätt

eller ett eget hem. Även vissa kommunala

bostadsbolag har inriktat sig på att bygga

lyxlägenheter i attraktiva lägen med för låg- och

medelinkomsttagare orimliga hyror. Resultatet har

blivit en omvänd fördelningspolitik. Denna

utveckling gör det nödvändigt att stärka

allmännyttans roll på byggmarknaden och att

ytterligare skärpa kraven på att det byggs

hyresrätter med en rimlig hyra för låg- och

medelinkomsttagare. För att möjliggöra en sådan

utveckling bör ett permanent investeringsbidrag för

nyproduktion av hyresrätter införas. Bidraget bör

kopplas till ett krav på ett hyrestak vid

uthyrningstillfället. Inflyttningshyrorna skall

alltså förhandlas i förväg. De nuvarande

räntebidragen bör avskaffas i takt med att de

permanenta investeringsbidragen kan införas och

fastighetsskatten på hyresrätt fasas ut.

Även på ombyggnadssidan behöver det statliga

engagemanget stärkas. Enligt Boverkets prognos fram

till år 2010 skulle 35 000 lägenheter årligen behöva

en omfattande ombyggnad. SABO, de kommunala

bostadsbolagens intresseorganisation, redovisar ett

ombyggnadsbehov på 488 000 lägenheter för perioden

2000–2015. Sedan 1995 har antalet fullskaliga

ombyggnationer mer än halverats. En så låg nivå på

ombyggnationssidan gör att värdet på

bostadsbeståndet som helhet minskar. Risken är stor

att nödvändigt underhåll blir eftersatt och att

ombyggnadsåtgärder skjuts till en oviss framtid

Ändringarna i räntebidragssystemet under 1990-

talet har radikalt förändrat förutsättningarna för

att genomföra större ombyggnader. Tidigare

räntebidrag hade ett nuvärde som motsvarade omkring

50 % av investeringen. Dagens system motsvarar ett

nuvärde på 7 % av investeringen. Risken för stora

hyreshöjningskrav i samband med en ombyggnad är

därför uppenbar. Boverket har i en rapport pekat på

nödvändigheten av att se över nuvarande stöd till

ombyggnadsverksamheten. Det krävs att stödet till

dessa investeringar i det befintliga

bostadsbeståndet ökar.

Vi föreslår att riksdagen ställer sig bakom

Vänsterpartiets förslag om att det införs ett

investeringsbidrag för ombyggnad av flerfamiljshus

som avlöser dagens räntebidragssystem.

Bidragsvillkoren bör utformas så att

ombyggnadsåtgärderna genomförs på ett ekologiskt

hållbart sätt, t.ex. genom att införa källsorterande

sopsorteringssystem, alternativa dagvattensystem,

energieffektivisering m.m. Som ett villkor för

bidraget bör också gälla att hyrorna fastställs på

rimliga nivåer. Detta bör ske genom att ett krav på

att hyrorna efter ombyggnaden skall vara förhandlade

i förväg.

Vi anser sammanfattningsvis att riksdagen i ett

tillkännagivande bör begära att regeringen låter

utreda en omläggning av stödet till nyproduktion och

ombyggnad av bostäder med den inriktning som vi ovan

föreslagit.

24. Permanenta investeringsbidrag (punkt 13,

motiveringen)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson

(kd).

Ställningstagande

Vi har ställt oss bakom förslaget i motion Bo320

(kd) om att dagens räntebidragssystem skall

avvecklas och kompenseras genom en sänkt

fastighetsskatt och en möjlighet till skattemässig

direktavskrivning på nybyggnadsvärdet för

hyresfastigheter. Med detta ställningstagande finns

det givetvis inte skäl att överväga Vänsterpartiets

förslag om att införa ett nytt statligt

subventionssystem för bostadsbyggande. Vi avstyrker

således motion Bo290 (v) yrkandena 5 och 6.

25. Permanenta investeringsbidrag (punkt 13,

motiveringen)

av Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp).

Ställningstagande

Vi anser att en avveckling av dagens

räntebidragssystem bör inledas. En sådan avveckling

har emellertid starkt samband med att beslut kan

fattas om åtgärder för att förbättra

förutsättningarna för bostadsbyggandet i ett flertal

avseenden som vi tagit upp i våra motioner. Det bör

emellertid redan nu slås fast att det inte är

aktuellt att införa ett nytt omfattande

subventionssystem med den inriktning som

Vänsterpartiet föreslagit i motion Bo290. Vi anser

således att detta förslag bör avslås av riksdagen.

26. Kombination av investeringsbidrag

(punkt 14)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga

Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m) och Yvonne

Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner inte regeringens förslag till

ändrade regler för investeringsbidrag för anordnande

av bostäder för studenter vad gäller frågan om

möjlighet att kunna kombinera bidraget med

investeringsbidrag som främjar ekologisk hållbarhet.

Därmed avslår riksdagen proposition 2001/02:1,

utgiftsområde 18, punkt 3.

Ställningstagande

Vi har i parti- respektive kommittémotioner

föreslagit att investeringsbidraget till

bostadsinvesteringar som främjar ekologisk

hållbarhet snarast skall avvecklas. Med detta

ställningstagande finns det givetvis inte skäl att

överväga de regeländringar som föreslås av

regeringen. Vi avstyrker således det aktuella

regeringsförslaget.

27. Villkor för investeringsbidraget för

studentbostäder (punkt 15, motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

Vi har i vår kommittémotion Bo316 (m) föreslagit att

investeringsbidraget för studentbostäder snarast

skall avvecklas. Med detta ställningstagande finns

det givetvis inte skäl att överväga de

regeländringar för bidragsformen som föreslås i de

motioner som behandlas i detta avsnitt. Vi avstyrker

således de aktuella motionerna av detta skäl.

28. Villkor för investeringsbidraget för

studentbostäder (punkt 15)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 28. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo320 yrkandena 3 och 4

och 2001/02:Ub430 yrkande 6, bifaller delvis motion

2001/02:Bo325 yrkande 12 samt avslår motionerna

2001/02:Bo290 yrkande 8 och 2001/02:Bo308 yrkande 5.

Ställningstagande

Bostadssituationen för studenter fortsätter att

försämras samtidigt som alltfler studenter flyttar

till högskoleorterna. I Stockholm står till exempel

17 000 studenter i bostadskö och väntetiden är mer

än ett år. Studenter måste tacka nej till sin

utbildningsplats, eftersom de inte kan få tag i en

bostad. Andra studenter hoppar av för att de inte

klarar flackandet mellan kortvariga bostäder i

andra, tredje eller fjärde hand. Fler tvingas ta en

bostad långt från högskolan eller skaffa bostad i

det vanliga bostadsbeståndet med höga hyror. På

vissa håll får studenterna tränga ihop sig så att

studiemiljön blir ohållbar.

Det är mot denna bakgrund som Kristdemokraterna

och Folkpartiet föreslagit att anslaget för stöd

till studentbostäder måste ökas redan nästa

budgetår. Det är också viktigt att riksdagen redan

nu tar ställning för de ändringar i villkoren för

detta stöd som föreslås i motionerna Bo320 (kd) och

Ub430 (kd). Det står helt klart att den från början

bestämda bidragstiden som går ut efter år 2002 var

för snävt tilltagen. Riksdagen bör således fatta

beslut om att bidragsgivningen skall förlängas till

att gälla även under 2003 och 2004. Det finns också

behov av att göra bidragsreglerna mer flexibla så

att även större studentlägenheter kan ges stöd.

Detta är särskilt angeläget mot bakgrund av att

många av dagens studenter hinner bilda familj under

studietiden.

Det vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna med bifall till motionerna

Bo320 (kd) yrkandena 3 och 4 samt Ub430 (kd) yrkande

6. Detta innebär att även förslagen om förlängd

bidragstid i motionerna Bo325 (c) yrkande 12 delvis

får anses bli tillgodosett. Motionerna Bo209 (v)

yrkande 8 och Bo308 (mp) yrkande 5 avstyrks.

29. Villkor för investeringsbidraget för

studentbostäder (punkt 15)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 29. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo290 yrkande 8 och avslår

motionerna 2001/02:Bo308 yrkande 5, 2001/02:Bo320

yrkandena 3 och 4, 2001/02:Bo325 yrkande 12 och

2001/02:Ub430 yrkande 6.

Ställningstagande

I takt med den kraftiga utbyggnaden av antalet

högskoleplatser har det uppstått en stor brist på

studentbostäder. Totalt står ca 40 000 studenter i

kö för studentbostad. Köerna gäller både rum och

lägenheter. Bristen är störst i de stora

studentstäderna, medan vissa andra högskoleorter

inte har någon kö alls. I år planeras för 20 000 nya

utbildningsplatser, men bara för 4 000

studentbostäder. Här behövs en bättre samverkan

mellan staten, som fördelar utbildningsplatserna,

och kommunerna, som ansvarar för boendet. Därför är

det bra att regeringen redan i förväg fördelat

platserna för de kommande åren 2001 och 2002. Det

underlättar den kommunala planeringen av

studentbostäder. Dessvärre räcker inte detta som

åtgärd om det skall bli balans mellan behov och

efterfrågan på studentbostäder. Bara en av fyra

studenter bor i en studentbostad där hyran är

anpassad till studiemedlen. Tre av fyra bor alltså i

andra bostäder där hyran oftast är högre. Som

student kan man få bostadsbidrag men villkoren för

detta är anpassade till hyresnivåer som, i bästa

fall, gäller för studentrum.

I jämförelse med våra grannländer Danmark och

Norge, framstår den svenska statens satsning på

studentbostäder som mycket begränsad. I Norge står

staten för 60 % av den totala produktionskostnaden

inklusive inventarier. I Danmark ges inteckningslån

på 93 % av kostnaden, staten står för 80 % av

räntekostnaden och kommunen för resterande 20 %. Den

svenska staten ligger långt ifrån dessa villkor.

Beslutet våren 2000 om att införa ett tillfälligt

investeringsbidrag för anordnandet av nya

studentbostäder var riktigt. Det var helt uppenbart

att åtgärder snabbt måste sättas in. Det är

emellertid nu dags att ersätta det tillfälliga

riktade stödet med ett mer generellt stöd, som en

del av ett allmänt investeringsbidrag.

Utgångspunkten för stödets utformning måste vara att

brist på kapital eller avsaknad av uppbackning från

föräldrar inte skall få avgöra möjligheten för

högskolestudier. Regeringen bör återkomma med

förslag om ett sådant stöd som kan träda i kraft

samtidigt som bidragstiden för det nuvarande

studentbostadsstödet går ut vid årsskiftet

2002/2003. I detta sammanhang bör regeringen även

överväga möjligheten att ge stimulans för flyttning

av flerfamiljshus från avfolkningsbygder till

högskoleorter.

Det vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Detta innebär ett bifall till

förslaget i Vänsterpartiets partimotion Bo290 (v)

yrkande 8. Övriga motionsförslag som behandlas i

detta avsnitt bör avslås.

30. Villkor för investeringsbidraget för

studentbostäder (punkt 15)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 30. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo325 yrkande 12, bifaller

delvis motionerna 2001/02:Bo320 yrkandena 3 och 4

och 2001/02:Ub430 yrkande 6 samt avslår motionerna

2001/02:Bo290 yrkande 8 och 2001/02:Bo308 yrkande 5.

Ställningstagande

Bostadssituationen för landets studenter är

alarmerande. I våras stod 40 000 studenter i

bostadskö landet runt. Vid höstens terminsstart var

situationen om möjligt ännu värre. Även om

inriktningen på bostadspolitiken bör vara att komma

bort från subventioner av olika slag är det mot

denna bakgrund fortfarande befogat med ett stöd för

studentbostäder. Det nuvarande investeringsbidraget

till studentbostäder har glädjande nog, till

skillnad mot andra subventioner, visat sig fungera.

För alla bostadspolitiska åtgärder gäller emellertid

ett krav på långsiktighet i beslutsfattandet. Tyvärr

har regeringens agerande i studentbostadsfrågan

långt ifrån levt upp till detta krav. Det förra

investeringsbidraget till studentbostäder

avvecklades således i förtid efter att endast ha

kunnat utgå under en kort tid. Det nuvarande

investeringsbidraget räcker bara till utgången av

2002. För tiden därefter gäller ånyo en stor

osäkerhet. Resultatet av denna ryckighet i

regeringens politik är att produktionen av nya

studentbostäder hämmas. Risken är att många av de

planer på att bygga studentbostäder som finns i dag

kommer att läggas på is om investeringsbidraget inte

förlängs.

Jag anser mot denna bakgrund att riksdagen redan

nu måste fatta ett beslut som innebär att regeringen

får i uppdrag att förlänga tiden för

investeringsbidraget för studentbostäder till att

gälla även efter år 2002. Ett sådant beslut gör det

också möjligt för staten att kräva av kommun,

näringsliv, studentbostadsföretag och högskola på

respektive ort att agera långsiktigt i

studentbostadsfrågan.

Det jag ovan anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna med bifall till motionerna

Bo325 (c) yrkande 12. Detta innebär även att

förslaget i motionerna Bo320 (kd) yrkandena 3 och 4

samt Ub430 (kd) yrkande 6 om förlängd bidragstid

delvis får anses bli tillgodosett. Motionerna Bo209

(v) yrkande 8 och Bo308 (mp) yrkande 5 avstyrks.

31. Villkor för investeringsbidraget för

studentbostäder (punkt 15)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 31.

Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo308

yrkande 5 och avslår motionerna 2001/02:Bo290

yrkande 8, 2001/02:Bo320 yrkandena 3 och 4,

2001/02:Bo325 yrkande 12 och 2001/02:Ub430

yrkande 6.

Ställningstagande

Förslaget om att investeringsbidraget för

studentbostäder skall kunna kombineras med

investeringsbidraget till bostadsinvesteringar som

främjar ekologisk hållbarhet har tillkommit på

initiativ av Miljöpartiet. Jag tillstyrker självklar

detta förslag. Denna regeländring innebär emellertid

bara en möjlighet att få stöd till eventuella

merkostnader för ett ekologiskt riktigt utförande.

Jag anser därför att det finns starka skäl att

överväga om det inte både för investeringsbidraget

till studentbostäder och hyresbostäder bör ställas

som krav att byggnaden uppförs på ett sådant sätt

att rimliga ekologiska hållbarhetskrav blir

tillgodosedda. Det bör ankomma på regeringen att

utarbeta förslag i denna fråga.

Det ovan anförda bör riksdagen med bifall till

Miljöpartiets partimotion Bo308 yrkande 5 som sin

mening ge regeringen till känna.

32. Behovet av student- och ungdomsbostäder

(punkt 16)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 32. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo225 yrkandena 2 och 3 och

avslår motionerna 2001/02:Bo201, 2001/02:Bo290

yrkande 9, 2001/02:Bo298, 2001/02:Bo299,

2001/02:Bo308 yrkande 2, 2001/02:K284 yrkande 17,

2001/02:Kr426 yrkande 3, 2001/02:Ub2 yrkande 6 och

2001/02:Ub553 yrkande 3.

Ställningstagande

På många av landets universitets- och högskoleorter

är det mycket svårt för studerande att få bostad.

Det finns tecken på att studenter börjar undvika de

större universitetsstäderna på grund av bristen på

bostäder. Bostadsbristen riskerar därmed att bli ett

hot mot valfriheten och den öppna högskolan.

Tusentals studenter kommer till studentorterna varje

terminsstart och för många av dem är det största

problemet att hitta någonstans att bo. Som

bostadssituationen ser ut på dagens stora

universitets- och högskoleorter är det inte ett

alternativ att ställa sig i bostadskön. Den akuta,

och enda, lösningen för många blir att köpa en

hyresrätt på den svarta marknaden. Andra tvingas

till en tillfällig och osäker lösning genom att hyra

bostad på andrahandsmarknaden.

Att investera i kunskap är att investera i landets

framtid. Bostadsbristen får inte bli ett hinder för

människors möjlighet att utbilda sig. Det är därför

viktigt att snabbt åstadkomma lösningar som skapar

bostäder åt studenter så att de akuta problemen

avhjälps. Dessutom är det viktigt att studenterna

lämnar sina lägenheter omedelbart efter avklarade

studier för att lämna plats åt nya studenter. Det

måste till nytänkande, handlingskraft och snabba

åtgärder för att förbättra situationen både på kort

och lång sikt. Vi har i en motion – Bo225 –

föreslagit åtgärder med denna inriktning.

Vi föreslår att del av stadigvarande bostad skall

få hyras ut utan att uthyraren behöver betala skatt

på inkomsten. Om mindre än 50 % av en privatpersons

stadigvarande bostad hyrs ut skall inkomsten vara

skattefri. Detta förslag behandlas emellertid av

skatteutskottet. Dessutom vill vi att det genomförs

en inventering bland statliga fastigheter som enkelt

kan göras om till studentbostäder. Sammantaget

beräknar vi att tusentals studentbostäder skulle

kunna tas fram omgående, om våra förslag genomförs.

I och med denna inventering är det även viktigt att

regeringen ser över andra hinder i lagstiftningen

som försvårar ett snabbt iordningställande av

studentlägenheter.

Det viktigast åtgärderna för att på lång sikt

komma till rätta med studentbostadsproblemen handlar

emellertid inte om insatser som särskilt är riktade

mot denna del av bostadsmarknaden. Det handlar i

stället om att förutsättningarna för byggande av

bostäder i allmänhet måste reformeras så att

nyproduktion möjliggörs. Vi har i våra motioner

lämnat en rad förslag med denna inriktning som

skulle förbättra förutsättningarna för alla former

av byggande. Det gäller bl.a. förslag om en snabbare

planprocess, ökad konkurrens på bygg- och

byggmaterielmarknaden, ett friare

hyressättningssystem och en sänkt skatt på byggande

och boende. Det är åtgärder med denna inriktning som

krävs för att åstadkomma en verklig förbättring av

förutsättningarna för att bygga såväl

studentbostäder som övriga typer av bostäder.

Det vi nu anfört om studentbostäder bör riksdagen med

bifall till motion Bo225 (m) som sin mening ge

regeringen till känna. Övriga motioner som behandlas i

detta avsnitt bör avslås.

33. Behovet av student- och ungdomsbostäder

(punkt 16)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 33. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Bo201, 2001/02:K284 yrkande 17,

2001/02:Kr426 yrkande 3 och 2001/02:Ub2 yrkande 6

samt avslår motionerna 2001/02:Bo225 yrkandena 2 och

3, 2001/02:Bo290 yrkande 9, 2001/02:Bo298,

2001/02:Bo299, 2001/02:Bo308 yrkande 2 och 2001/02:

Ub553 yrkande 3.

Ställningstagande

Även om investeringsbidraget för byggande av

studentbostäder kan bidra till en på sikt något

bättre bostadssituation för studerande vid

universitet och högskolor kvarstår ett stort behov

av nya bostäder både för studenter och ungdomar. Det

är därför nödvändigt att denna fråga ägnas fortsatt

stor uppmärksamhet av alla berörda parter.

Kommunerna har givetvis ett ansvar för den lokala

bostadsmarknaden. Ett särskilt ansvar åvilar

kommuner med universitet eller högskolor. Det bör

samtidigt framhållas att statliga insatser kan

behövas i flera frågor som kräver samordning och

metodutveckling. Utskottet ställer sig bakom de

förslag om sådana insatser som läggs fram i de

aktuella kd- och c-motionerna.

Regeringen bör således bjuda in kommuner,

högskolor och studentkårer till återkommande

överläggningar om hur bostadssituationen för

studerande har utvecklats och vilka åtgärder som kan

behöva vidtas. Erfarenheterna från dessa

överläggningar bör också användas vid fördelningen

av de resurser som satts av för det tillfälliga

investeringsbidraget för studentbostäder.

Det finns också ett behov av en mer

förutsättningslös genomgång av bostadspolitiken sett

ur ett ungdomsperspektiv. Utgångspunkten bör bl.a.

vara det faktum att ungdomar inte har samma höga

krav på sin första bostad som de som ställs på övrig

bostadsproduktion. Det finns därför ett behov av att

utveckla metoder för byggande av billiga och

funktionella ungdomsbostäder. Tänkbara alternativ

kan också vara bostäder på vattnet. Boverket bör

fortsätta sitt uppdrag att i samarbete med

Ungdomsstyrelsen se över de regelsystem och

förhållanden i övrigt som i dag kan lägga hinder för

byggande av ungdomsbostäder. Det är viktigt att

ungdomar ges tillfälle att delta i arbetet och lägga

synpunkter på vilka behov som behöver tillgodoses i

projekteringen av ungdomsbostäder. Genom att på

detta sätt använda unga människors innovationskraft

kan bostadsbristen med stor säkerhet minskas.

Vad utskottet ovan anfört om behovet av student-

och ungdomsbostäder bör riksdagen med anledning av

motionerna Bo201 (kd), K284 (c) yrkande 17, Kr426

(kd) yrkande 3 och Ub2 (c) yrkande 6 som sin mening

ge regeringen till känna.

34. Behovet av student- och ungdomsbostäder

(punkt 16)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 34. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Bo290 yrkande 9 samt avslår motionerna

2001/02:Bo201, 2001/02:Bo225 yrkandena 2 och 3,

2001/02:Bo298, 2001/02:Bo299, 2001/02:Bo308 yrkande

2, 2001/02:K284 yrkande 17, 2001/02:Kr426 yrkande 3,

2001/02:Ub2 yrkande 6 och 2001/02:Ub553 yrkande 3.

Ställningstagande

Antalet studenter med funktionshinder kan förväntas

öka i samband med den kraftiga utbyggnaden av

högskolan. Regeringen har givit Högskoleverket i

uppdrag att se över systemet med stöd till studenter

med funktionshinder. Denna översyn bör i högsta grad

även gälla boendet. På vissa högskoleorter,

däribland Stockholm, saknas handikappanpassade

studentbostäder och där sådana bostäder finns är

antalet starkt begränsat. Detta skapar svårigheter

för funktionshindrade att påbörja en

högskoleutbildning. Det bidrar också till att

boendekostnaderna ökar för denna grupp. Vi anser

naturligtvis att krav på tillgänglighet skall gälla

för alla bostäder och lokaler. För studentbostäder

gäller dessutom att de oftast har en särskild

utformning som gör att det är särskilt viktigt att

svara upp mot tillgänglighetskraven.

Funktionshindrade skall naturligtvis kunna studera

på samma villkor som icke funktionshindrade.

Enligt vår mening måste högskolekommunerna

uppmärksammas på dessa problem. Det bör därför

uppdras åt regeringen och ansvariga myndigheter

m.fl. att aktivt verka för att kraven på

tillgänglighet särskilt uppmärksammas i bostäder för

studerande.

Vad vi nu med anslutning till Vänsterpartiets

partimotion Bo290 yrkande 9 anfört bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

35. Behovet av student- och ungdomsbostäder

(punkt 16)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 35. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Bo308 yrkande 2, 2001/02:Bo298

och 2001/02:Bo299 samt avslår motionerna

2001/02:Bo201, 2001/02:Bo225 yrkandena 2 och 3,

2001/02:Bo290 yrkande 9, 2001/02:K284 yrkande 17,

2001/02:Kr426 yrkande 3, 2001/02:Ub2 yrkande 6 och

2001/02:

Ub553 yrkande 3.

Ställningstagande

Bristen på bostäder i framför allt i våra

storstadsområden drabbar alltfler unga vuxna. Det

blir allt vanligare att de unga tvingas bo kvar

hemma därför att det inte finns några bostäder som

de har råd att bo i. Med tanke på studenternas

svårigheter att få en egen bostad är det nödvändigt

att samhället stimulerar byggandet av

studentbostäder. Investeringsbidraget för

studentbostäder har här en viktig funktion att

fylla. Enligt min mening kan dock staten på ett än

mer aktivt sätt agera för att få fram fler bostäder

för studerande. För att tillgodose studenternas

behov av ett rimligt boende på studieorten bör

tilldelningen av högskoleplatser knytas till ortens

möjligheter att erbjuda studentbostad. Med en sådan

koppling skapas ytterligare ett incitament för

universitets- och högskoleorterna att mer aktivt

verka för att det byggs bostäder för de studerande.

Vad jag nu med anslutning till förslagen i

motionerna Bo308 (mp) yrkande 2, Bo298 (s) och Bo299

(s) anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen

som sin mening.

36. Stöd till omstrukturering av kommunala

bostadsföretag (punkt 17)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Andersson (-), Inga Berggren (m), Annelie

Enochson (kd), Carl-Erik Skårman (m), Rigmor

Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner inte regeringens förslag om

inrättande av en organisation för fortsatt statligt

stöd till en omstrukturering av kommunala

bostadsföretag. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:N23 yrkande 11, 2001/02:N25 yrkande 11,

2001/02:N27 yrkande 44 och 2001/02:N31 yrkandena 6

och 7 samt avslår proposition 2001/02:4 punkt 4 och

motion 2001/02:Bo290 yrkande 7.

Ställningstagande

Det är uppenbart att många kommunala bostadsföretag

har stora svårigheter att klara sin ekonomi. Skälen

till detta är flera. En uppenbar orsak är den

bostadspolitik som dagens socialdemokratiska

regering bedriver. I stället för att skapa utrymme

för kommunerna att med utgångspunkt i lokala

förutsättningar finna lösningar leder politiken till

ytterligare låsningar och regleringar. De senaste

exemplen på detta är stopplagen och den nya

bostadsförsörjningslagen.

Den kris som den förda politiken skapat i många

kommunala bostadsföretag försöker regeringen lösa

inte bara med regleringar och påbud utan också genom

att skjuta till statliga pengar. Den tidigare s.k.

bostadsakuten har inte ens avslutat sin verksamhet

förrän det nu är dags att på nytt låta staten träda

emellan och försöka rädda kommuner med olönsamma

bostadsföretag. Vi motsätter oss att så sker. I

stället bör dagens regleringar upphävas och

bostadspolitiken läggas om så att det blir de

boende, fastighetsägarna, kommunerna och andra

intressenter som avgör hur bostadsfrågorna skall

lösas ute i kommunerna. Regeringens förslag är ett

steg i motsatt riktning. Det är först när kommunen

utan statliga pekpinnar får det avgörande

inflytandet över sitt eget bostadsbestånd som dagens

problem kan få en långsiktigt hållbar lösning.

Mot bakgrund av vad vi nu har anfört motsätter vi

oss bestämt att det införs ett nytt statligt stöd

till kommunala bostadsföretag. Vi ställer oss därför

bakom förslagen i motionerna N23 (fp) yrkande 11,

N25 (m) yrkande 11, N27 (c) yrkande 44 samt N31 (kd)

yrkandena 6 och 7 om att regeringens förslag skall

avslås. Vårt ställningstagande innebär att även

förslaget i v-motionen avstyrks.

37. Boendeintegration (punkt 18, motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

Som en följd av den socialdemokratiska

bostadspolitiken har vi i dag en i det närmaste

ohållbar situation i många bostadsområden. Det är nu

hög tid att vända denna utveckling och gå från

segregation till integration. Problem med ensidigt

utbud av bostäder, bristande service, segregation,

tilltagande kriminalitet och en utbredd arbetslöshet

kan emellertid inte lösas genom riktade statliga

program eller aldrig så välvilliga uttalanden från

olika utredningar och kommittéer. Vad som i stället

krävs är ett brett spektrum av åtgärder som syftar

till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt,

kulturellt och socialt växande Sverige. Det krävs

åtgärder för ett bättre utbildningssystem och en

flexiblare arbetsmarknad. De enskilda människorna

måste få ett större inflytande över sina liv. Av

särskild betydelse för s.k. utsatta bostadsområden

är att förutsättningarna för nyföretagande

förbättras.

Även åtgärder för en bättre fungerande

bostadsmarknad erfordras för att komma till rätta

med dagens problem och för att undvika att nya

problemområden skapas. En avreglering ger

förutsättningar för ett mer varierat utbud av

bostäder. En successiv avveckling av

fastighetsskatten och förmögenhetsskatten motverkar

segregationstendenser i vissa bostadsområden. Det

gäller särskilt för sådana områden där dessa skatter

i dag ligger på en så extrem nivå att familjer med

vanliga inkomster kan tvingas flytta från sin

bostad. Nya former för förvaltning och ägande av

bostäderna bör öppnas. Ägarlägenheter kan öppna nya

möjligheter för bostadsområden med blandade

upplåtelseformer. För att möjliggöra ett varierat

utbud är det också nödvändigt att en försäljning av

kommunala bostadsbolag åter blir möjlig. Ett viktigt

inslag i avregleringen är dessutom att få till stånd

en samordning av bostadsbidrag med socialpolitiken i

övrigt.

Vi har också lagt fram förslag om åtgärder med den

inriktning som vi redovisat ovan. Sakbehandlingen av

huvuddelen av dessa förslag görs emellertid inte i

detta betänkande. I den mån de nu aktuella

motionerna om segregation i boendet inte kan anses

vara tillgodosedda med vad vi anfört bör de därför

avstyrkas.

38. Boendeintegration (punkt 18)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som i

reservation 38 anförs. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Bo243 yrkandena 1 och 2 samt

2001/02:Ju237 yrkande 17.

Ställningstagande

Det är nu dags att med kraft motarbeta de minst sagt

negativa följderna av de senaste årtiondenas

socialdemokratiska bostadspolitik – en politik som

inte tagit tillräcklig hänsyn till de enskilda

människornas behov och därför lett fram till dagens

svårigheter. Den har också bidragit till den

omfattande sociala och etniska segregation som

präglar många av våra bostadsområden. Det är mot

denna bakgrund nödvändigt att förändra inriktningen

av bostadspolitiken så att den blir en central del i

skapandet av ett integrerat samhälle. Under det s.k.

miljonprogrammet eftersattes estetiska, sociala och

kulturella värden i stor utsträckning. De

bostadsområden som skapades blev ofta stereotypa och

alltför stora. Redan från början byggdes problem in

genom att historielösheten och anonymiteten inte

motverkades. Under de årtionden som följt har de

ekonomiska förutsättningarna bidragit till en

alltmer påtaglig boendesegregation. I dag präglas

många av dessa områden av etnisk och social

segregation, drogproblem, kriminalitet och social

utslagning. Det är nu hög tid att vända utvecklingen

i positiv riktning.

För att vända segregationen till integration krävs

en kombination av flera olika slags åtgärder.

Samhällsplaneringen måste utformas så att mångfald

och variation stimuleras. Bostäder med olika

upplåtelseformer måste finnas att tillgå.

Mötesplatser måste erbjudas för människor från olika

kulturer och med olika erfarenheter. Det är också

nödvändigt att människor i utsatta bostadsområden

uppmuntras att ta ett större ansvar för sin egen

situation och ges möjlighet till ökat

boendeinflytande. Det kan t.ex. handla om

självförvaltning av det egna bostadsområdet eller

andra åtgärder som ökar engagemanget i områdets

utveckling.

Incitament måste skapas för företag, institutioner

och myndigheter att etablera sig i dessa områden.

Detta måste kombineras med åtgärder för att utveckla

en positiv skol- och fritidsmiljö. Kvinnors

kunskaper och erfarenheter måste tas till vara.

Forskningen om bostadsmiljöer av såväl kvinnor som

män måste öka. Kommunerna måste prioritera

sammanhållna satsningar i miljonprogramsområdena och

andra utsatta områden. Dessa satsningar skall dock

inte styras av staten, utan måste växa fram

tillsammans med de boende och den ansvariga

kommunen.

Det är väsentligt att människorna själva tillåts

släppa loss sin skaparkraft. Lokalt näringsliv,

föreningsliv, studieförbund, invandrarföreningar,

kyrkor, boendegrupper och andra lokala aktörer

spelar här en viktig roll för gemenskapen. Den

enskildes önskemål skall alltid vara utgångspunkten.

Segregationen kan aldrig brytas genom att försöka

tvinga folk vare sig att bo kvar i eller flytta till

ett visst område.

Vad vi nu med anslutning till förslagen i

motionerna Bo243 (kd) yrkandena 1 och 2 samt Ju237

(c) yrkande 17 anfört bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

39. Fortsatt reformering av kraven på

återbetalning m.m. (punkt 20, motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

Vi menar att dagens bostadsbidrag på sikt skall

ersättas av ett system som bygger på principen om

generella avdrag för barn i stället för bidrag. Med

ett sådant system kommer de problem som är

förknippade med dagens bidrag att försvinna. De i

motionerna påtalade problemen kommer därmed att få

sin lösning. Motionerna avstyrks.

40. Fortsatt reformering av kraven på

återbetalning m.m. (punkt 20)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 40. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Bo219 yrkandena 2 och 3 samt avslår

motionerna 2001/02:Bo209, 2001/02:Bo279 och

2001/02:Sf6 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Redan när de nya reglerna för bostadsbidragen

infördes uppmärksammade vi från Vänsterpartiets sida

att träffsäkerheten i systemet är för dålig. Vi har

också presenterat förslag till hur träffsäkerheten

kan förbättras. Även om situationen nu är något

bättre bl.a. genom att förutsättningarna för att få

eftergift har vidgats är detta enligt vår mening

inte tillräckligt. Vad som erfordras är i stället en

mera genomgripande förändring som fångar upp

flertalet av de fall där det är uppenbart att kraven

på återbetalning inte är rimliga.

Riksförsäkringsverket hävdar att

bostadsbidragssystemet är enkelt att förutse för den

enskilde bidragstagaren genom kopplingen till

skattesystemet. För många bostadsbidragstagare är

det precis tvärtom. Det är svårt att förutse vilka

inkomster man får och därför kan behovet av att få

bostadsbidrag variera starkt under året. Kraftigt

ändrade inkomster under året leder antingen till

återbetalning eller ett ökat bidrag, dock i

efterskott. Den totala inkomstskatten blir däremot

oförändrad. Kopplingen till inkomstskattesystemet är

därmed svag. Trots den svaga kopplingen av

bostadsbidragen till inkomstskattesystemet påverkar

detta starkt utfallet av bostadsbidragen. Detta gör

att många upplever bostadsbidraget som ett

tillfälligt lån och inte som en social rättighet.

Bostadsbidragets egentliga syfte urvattnas, och

ekonomiskt svaga hushålls möjlighet att hålla sig

med goda och tillräckligt rymliga bostäder

försämras.

För att ge större tilltro till systemet och gynna

dem som har stora svårigheter att beräkna sina

framtida inkomster och för att minska

marginaleffekterna i systemet bör en s.k.

godtrosparagraf efter dansk modell införas.

I det danska bostadsbidragssystemet finns ett

förlåtande inkomstintervall på 20 000 kr. Det

innebär att den vars slutliga

bostadsbidragsgrundande inkomst inte avviker med mer

än 20 000 kr från den preliminära inkomsten varken

behöver betala tillbaka för mycket utbetalat bidrag

eller får retroaktivt bidrag utbetalat i efterhand.

Genom att införa ett liknande system i Sverige

skulle andelen återbetalningsskyldiga hamna runt 17

%, jämfört med dagens omkring 45 %. En förutsättning

för att inte återbetalningskrav skall utlösas inom

detta intervall bör vara att bostadsbidragstagaren

handlat i god tro och hela tiden lämnat korrekta

uppgifter om ändrade inkomstförhållanden. Mot

bakgrund av det vi nu anfört bör frågan om hur en

godtrosparagraf kan införas snarast utredas.

En i dag vanlig situation för många av dem som har

bostadsbidrag är att de får återbetalningskrav på

grund av att tillfälliga engångsinkomster fallit ut

under inkomståret. Det kan vara fråga om retroaktiv

ersättning av försäkringsförmån eller

avgångsvederlag som betalas ut i slutet av året, men

som avser ersättning för förlorad arbetsinkomst

under påföljande år. Det är enligt vår mening inte

rimligt att dessa inkomster läggs på ett inkomstår

som inkomsten i grunden inte avser. Det bör därför

utredas hur dessa orimliga konsekvenser kan

undanröjas.

Vad vi nu med anslutning till motion Bo219 (v)

yrkandena 2 och 3 anfört bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

41. Fortsatt reformering av kraven på

återbetalning m.m. (punkt 20)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 41. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Sf6 yrkandena 3 och 4 samt avslår

motionerna 2001/02:Bo209, 2001/02:Bo219 yrkandena 2

och 3 samt 2001/02:

Bo279.

Ställningstagande

Även om regeringen nu lagt fram regler som något

utsträcker möjligheterna att få eftergift är detta

enligt vår mening inte tillräckligt. För att

förbättra träffsäkerheten i systemet och för att

undvika orimliga återbetalningskrav bör reglerna för

när återbetalningsskyldighet skall inträffa

förändras radikalt.

I dag får regelmässigt omkring 45 % av

bidragshushållen krav på återbetalning. Förutom att

detta drabbar många av hushållen hårt ekonomiskt

innebär det en ökad belastning på

försäkringskassorna och på bidragssystemet som

sådant. Dagens gränser är helt enkelt för snäva. Vi

vill också erinra om att i det system som gällde

före 1997 var bidragstagaren skyldig att anmäla

ändrad inkomst först om inkomsten ökat med mer än 6

000 kr under sex månader. En bidragstagare kunde

alltså ha en inkomstökning på 12 000 kr under ett år

utan att bostadsbidraget påverkades.

Enligt vår mening bör dagens system ändras så att

andelen återbetalningskrav minskar och så att

marginaleffekterna för hushållen minskar. Det kan

ske genom att bidragstagarna blir

återbetalningsskyldiga först när den taxerade

inkomsten överstiger den bidragsgrundande inkomsten

med mer än 20 000 kr.

Det finns i dag situationer där bidagstagaren kan

bli återbetalningsskyldig trots att denne fullgjort

alla sina förpliktelser och anmält ändrad inkomst

till försäkringskassan. Framför allt är det fråga om

studerande och arbetslösa som går från studier eller

arbetslöshet till arbete. Trots att de saknat

inkomst under bidragsperioden kan de få återbetala

hela eller delar av bostadsbidraget. Enligt vår

mening bör dessa bidragstagare kunna medges

eftergift för de bidrag som de blivit

återbetalningsskyldiga för som kan hänföras till den

period under vilken de inte hade någon inkomst.

Vad vid nu med anslutning till förslagen i motion

Sf6 (kd) yrkandena 3 och 4 anfört om reglerna för

återbetalning m.m. bör riksdagen ge regeringen till

känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

42. Bostadsbidragens utformning på längre sikt

(punkt 22)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 42. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Bo237 yrkandena 1 och 2 samt avslår

motionerna 2001/02:Bo219 yrkandena 1 och 4–7,

2001/02:Bo226 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo324

yrkande 12, 2001/02:Bo325 yrkande 19, 2001/02:Sf7

och 2001/02:Sf397 yrkande 7.

Ställningstagande

Vår målsättning är att varje människa med

heltidsarbete skall kunna leva på sin inkomst. Det

är orimligt att människor skall behöva vara beroende

av bidrag sedan man betalat sin skatt.

Grundprincipen måste vara att den som betalar skatt

inte skall behöva bidrag och att den som behöver

bidrag inte skall betala skatt. Vi vill föra en

ekonomisk politik som sätter tillväxten och

individerna i centrum. Därmed ökar också människors

möjligheter att efterfråga den bostad som passar det

egna hushållet bäst.

Det behövs en ny trygghet som utgår ifrån att

varje människa har möjlighet att råda över sin

framtid. Det kräver stort utrymme för personligt

ansvar. För de flesta ger lägre skatter en sådan

trygghet i det egna hushållet. Tryggheten för var

och en måste i första hand grunda sig på vetskapen

om att man kan påverka sin egen situation utan att

vara beroende av ständiga förändringar och politiska

beslut. Samtidigt måste varje individ som behöver

stöd och hjälp vara förvissad om att man får hjälp

då det verkligen behövs. Därmed kan också statens

insatser riktas mot dem som har särskilda behov.

En slutsats av vår grundläggande inställning är

att bostadsbidragen måste ersättas av ett system som

bygger på principen om generella grundavdrag för

barn i stället för bidrag. Detta innebär att

merparten av utgifterna för bostadsbidrag ersätts

med ett högre avdrag som tar hänsyn till

försörjningsbördan i en familj. Alla barnfamiljer

skall omfattas av detta barnavdrag. Som ett resultat

av detta kommer marginaleffekterna att minska.

Endast i de fall avdrag ej kan komma i fråga utgår

bidrag.

Det kan dock även med vårt system finnas anledning

att särskilt beakta vissa grupper. En sådan grupp är

ensamstående föräldrar med låga inkomster, som ofta

har svårt att få ekonomin att räcka till. I dag

utgår en stor del av det totala bostadsbidraget till

ensamstående föräldrar. För att dessa skall

kompenseras då bostadsbidraget tas bort, bör det

övervägas att öka underhållsstödet.

I avvaktan på att det system vi föreslår införs

måste ändringar göras i dagens bostadsbidrag. Vi har

också i vårt förslag till budget för budgetåret 2002

lagt fram förslag till sådana ändringar. Det gäller

bl.a. förslag om att den samlade hushållsinkomsten

skall ligga till grund för bostadsbidraget, ytnormen

skall avskaffas och att reglerna för beräkning av

näringsidkares bostadsbidragsgrundande inkomst skall

ändras.

Vad vi nu med anslutning till förslagen i motion

Bo237 (m) yrkandena 1 och 2 föreslagit om

utformningen av bostadsbidragen bör riksdagen ge

regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden

avstyrks.

43. Bostadsbidragens utformning på längre sikt

(punkt 22)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 43. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Bo219 yrkandena 1 och 4–7 samt avslår

motionerna 2001/02:Bo226 yrkandena 1 och 2,

2001/02:Bo237 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo324

yrkande 12, 2001/02:Bo325 yrkande 19, 2001/02:Sf7

och 2001/02:Sf397 yrkande 7.

Ställningstagande

Bostadsbidragen skall vara ett bostadspolitiskt

instrument med uppgift att ge ekonomiskt svaga hushåll

möjligheten att efterfråga goda och tillräckligt

rymliga bostäder. Bidraget skall ge ett skydd när hyran

är för hög i förhållande till inkomsten och därmed ge

hushållen en möjlighet att efterfråga bostad efter

behov och inte enbart efter betalningsförmåga.

Under 1990-talet har de fattiga barnfamiljernas

ekonomiska villkor försämrats och otryggheten har

ökat. De fattiga hushållen har inte ökat i antal

under 1990-talet, men de har blivit fattigare. Många

hushåll har permanenta svårigheter vad gäller den

ekonomiska situationen. Närmare vart tionde barn

växer upp under knappa ekonomiska villkor. Små

förändringar i bostadsbidragets storlek, hyra eller

inkomst kan få förödande konsekvenser för en fattig

familjs hushållsekonomi och återbetalningskrav är

ofta rena katastrofen.

Boverket har gjort en genomgripande analys av

bostadsbidragen under 1990-talet. Enligt vår mening

bör denna analys ligga till grund för en rad

förändringar i reglerna för bostadsbidragen.

Utgångspunkten för dessa förändringar bör vara att

större hänsyn måste tas till både

inkomstutvecklingen och boendekostnadsutvecklingen.

Genom att bostadsbidragen inte har räknats upp med

avseende på att hyrorna gått upp och inkomsterna har

ökat har bidagen kommit att urholkas. En översyn för

att anpassa bostadsbidragen till hyres- och

inkomstutvecklingen måste därför omedelbart inledas.

Det finns sålunda inte anledning att avvakta den

fortsatta beredningen av Familjeutredningens

förslag.

Utöver den mera omfattande översyn av

bostadsbidragen vi nu har uttalat oss för bör

reglerna snarast ses över i ett antal avseenden. Det

gäller i första hand

- hur barns kapital och kapitalinkomster skall

beaktas vid beräkningen av den bidragsgrundande

inkomsten,

-

- försäkringskassornas rätt att ta del av

kontrolluppgifter avseende kapital m.m.,

-

- konsekvenserna av åldersgränsen för bostadsbidrag

till hushåll utan barn

-

- effekterna av ytnormen,

-

- införande av en godtrosparagraf.

-

Vad vi nu med anslutning till motion Bo219 (v)

yrkandena 1 och 4–7 anfört om utformningen av

bostadsbidragen bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening. Övriga motionsyrkanden

avstyrks.

44. Bostadsbidragens utformning på längre sikt

(punkt 22)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 44. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Bo226 yrkandena 1 och 2 samt avslår

motionerna 2001/02:Bo219 yrkandena 1 och 4–7,

2001/02:Bo237 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo324

yrkande 12, 2001/02:Bo325 yrkande 19, 2001/02:Sf7

och 2001/02:Sf397 yrkande 7.

Ställningstagande

Den omfattande omdaning av bostadsbidragen som den

socialdemokratiska regeringen genomfört har

inneburit stora försämringar för i första hand ett

stort antal barnfamiljer. Trots att bostadsbidragen

är det fördelningspolitiskt sett mest effektiva

sättet att tillförsäkra också lågavlönade,

barnfamiljer och studenter en rimlig bostadsstandard

har de alltså skurits ned. Det kan mot den

bakgrunden ifrågasättas om målsättningen med

bostadsbidragen – att hushåll med barn skall kunna

efterfråga en bostad där varje barn har ett eget rum

– längre kan anses vägleda stödets utformning. Det

är också mot den bakgrunden som vi lagt fram förslag

om att redan 2002 reformera bostadsbidragen så att

bl.a. den samlade familjeinkomsten läggs till grund

för bostadsbidraget, ytgränserna för oreducerat

bidrag höjs med 10 m2 för alla hushållstyper och det

särskilda bidraget höjs med 100 kr per barn.

Genom de nu redovisade åtgärderna rättas de

största orättvisorna i dagens bostadsbidragssystem

till. Därutöver finns det enligt vår mening

anledning att också se över den slutliga

avstämningen av bostadsbidragen. I dag bestäms det

slutliga bostadsbidraget en gång per år. Denna

avstämning sker dessutom ett år efter bidragsåret.

Det är en mindre lämplig ordning. För att mildra de

marginaleffekter som kan uppkomma för de familjer

som har inkomsterna ojämnt fördelade över året bör

bostadsbidragen därför, på samma sätt som

studiestödet, omprövas halvårsvis. Genom att på

detta sätt göra en avstämning med tätare intervall

förbättras träffsäkerheten i systemet. En stor

fördel med detta är att kraven på återbetalning av

bidrag kommer att minska. Vidare kommer bidraget att

under bidragsperioden vara bättre anpassat till den

verkliga ekonomiska situationen.

Vad vi nu med anslutning till motion Bo226 (kd)

anfört om utformningen av bostadsbidragen bör

riksdagen tillkännage för regeringen. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

45. Bostadsbidragens utformning på längre sikt

(punkt 22)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 45. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Bo325 yrkande 19 samt avslår

motionerna 2001/02:Bo219 yrkandena 1 och 4–7,

2001/02:Bo226 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo237

yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo324 yrkande 12,

2001/02:Sf7 och 2001/02:Sf397 yrkande 7.

Ställningstagande

Hushållen i dag består av färre personer än tidigare

och en stor del är ensamhushåll. De som har allra

knappast marginaler är ensamstående med barn, oftast

mammor. Ensamstående har många gånger inte råd med

eget boende. En allt större andel av nettoinkomsten

går till utgifter för boende. Det är bl.a. mot den

bakgrunden som Centerpartiet starkt har bidragit

till att ensamstående ungdomar under 29 år har kvar

möjligheten att få bostadsbidrag. Det var ett enligt

min mening viktigt beslut för att försöka stoppa en

utveckling där allt färre ungdomar kunde flytta från

föräldrahemmet och ta steget in i vuxenlivet. I ett

lite längre tidsperspektiv är emellertid den enda

lösningen på de nu nämnda problemen att individens

kostnader för boendet långsiktigt sänks.

Parallellt med sänkta boendekostnader är det också

viktigt att öka den disponibla inkomsten för

människor med låga eller normala inkomster.

Centerpartiet har lagt fram ett förslag till

inkomstskattereform som sänker såväl skatteuttag som

marginaleffekter i låga inkomstlägen. Som en följd

av detta kommer hushållens disponibla inkomst att

öka. Därmed minskar också behovet av bostadsbidrag.

Vad jag nu med anslutning till Centerpartiets

partimotion Bo325 yrkande 19 anfört om åtgärder för

att minska behovet av bostadsbidrag bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

46. Bostadsbidragens utformning på längre sikt

(punkt 22)

av Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 46. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Bo324 yrkande 12 och 2001/02:Sf7

samt avslår motionerna 2001/02:Bo219 yrkandena 1 och

4–7, 2001/02:Bo226 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo237

yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo325 yrkande 19 och

2001/02:Sf397 yrkande 7.

Ställningstagande

Vid sidan av regleringar, snedvridande subventioner

och andra former av politisk styrning är

bostadsbidragen en faktor som bidrar till att

bostadsmarkanden inte fungerar. Bidragen ger upphov

till stora marginaleffekter, och de är i många fall

styrande i valet av boende.

Vi har i dag en situation där bostadsbidragen

tillsammans med skatterna, barnomsorgstaxorna och

underhållsbidragen ger upphov till helt orimliga

marginaleffekter. För den barnfamilj som ökar sin

inkomst går i många fall större delen av ökningen

bort i form av ökad skatt, minskade bostadsbidrag

och höjda barntillsynskostnader. Det är naturligtvis

inte rimligt att den som t.ex. går från studier

eller arbetslöshet till arbete eller ökar sin

arbetstid inte skall ha något ekonomiskt utbyte av

detta. Ett sådant system ger inga incitament för den

enskilda att gå ut i förvärvsarbete eller att starta

egen verksamhet. Vad som erfordras är därför

åtgärder som minskar marginaleffekterna i såväl

stödsystemen som i skattesystemet. En reform som

enligt min och Folkpartiets mening omedelbart bör

påbörjas är att successivt minska bostadsbidragen

och samtidigt öka det generella barnstödet.

Den reformering av bostadsbidragen som jag nu

förordat måste ske successivt. Det innebär att de

problem som finns i dagens bostadsbidragssystem

måste rättas till under den övergångsperiod som nu

ligger framför oss. Grunden för bostadsbidragen bör

sålunda fortsättningsvis vara att bostadsbidrag

skall beviljas med hänsyn till boendekostnader och

inkomster månad för månad.

Vad jag nu med anslutning till förslagen i

Folkpartiets partimotioner Bo324 yrkande 13 och

Sf397 yrkande 7 samt motion Sf7 (fp) anfört bör

riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

47. Bostadsbidrag till utbytesstudenter

(punkt 23)

av Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 47. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Bo264 och 2001/02:Bo296.

Ställningstagande

Det är i dag allt vanligare att studenter i såväl

Sverige som i andra länder bedriver en del av sina

studier vid något utländskt universitet eller

högskola. För de utbytesstudenter som kommer till

Sverige är bostadsfrågan ofta ett problem.

Studenterna har ringa eller ingen kunskap om den

svenska bostadsmarknaden och de har många gånger

sämre ekonomiska förutsättningar än svenska

studenter att kunna skaffa sig en acceptabel bostad.

De är dessutom normalt sett hänvisade till att hyra

möblerat, vilket ökar boendekostnaden ytterligare.

Resultatet blir att utbytesstudenterna i stor

utsträckning hamnar i de minst attraktiva bostäderna

längst från universitetet eller högskolan. Förutom

att detta försvårar deras studier riskerar det att

bidra till segregation i boendet. Det ger inte

heller den kontakt med svenska studenter och det

svenska samhället som är avsikten. Indirekt kan

utbytesstudenternas situation också komma att orsaka

problem för svenska studenter som vill studera

utomlands, eftersom utbytet ofta bygger på

ömsesidighet. Det innebär att förutsättningen för

att en svensk student skall tas emot är att det

finns en student vid den tilltänkta

utbildningsanstalten som vill studera i Sverige.

Svårigheter att lösa bostadsfrågan för

utbytesstudenter som kommer till Sverige kan då bli

ett hinder.

Med hänvisning till det vi nu anfört bör det

övervägas att öppna en möjlighet för

utbytesstudenter som kommer till Sverige att få

bostadsbidrag. Detta bör riksdagen med anslutning

till motionerna Bo264 (fp) och Bo296 (v) tillkännage

för regeringen.

48. Bostadsbidragsgrundande inkomst för

näringsidkare (punkt 24)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Andersson (-), Inga Berggren (m), Annelie

Enochson (kd), Carl-Erik Skårman (m) och Yvonne

Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 48. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Bo236.

Ställningstagande

För enskild firma finns möjlighet att avsätta s.k.

expansionsmedel, som beskattas först när de återförs

till inkomsten. Avsikten med detta är att underlätta

för företagaren att expandera sin verksamhet. Denna

grundläggande tanke har dock inte beaktats när

reglerna för hur den bostadsbidragsgrundande

inkomsten beräknas. Till skillnad från vad som

gäller vid beräkningen av sjukpenning,

föräldrapenning och pension ingår expansionsmedel i

den bidragsgrundande inkomsten när bostadsbidraget

skall beräknas. Det är enligt min mening fel. Samma

inkomstbegrepp måste naturligtvis användas i alla

bidragssystem.

Vad vi nu med anslutning till motion Bo236 (fp)

anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som

sin mening.

49. Bostadsanpassningsbidrag för elsanering

(punkt 26)

av Owe Hellberg (v), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Lundström (v), Annelie Enochson (kd), Helena

Hillar Rosenqvist (mp) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 49. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:So621 yrkande 6.

Ställningstagande

Elsanering av bostäder har visat sig vara en verksam

metod för att göra det möjligt för elöverkänsliga

att bo kvar i sina bostäder och ha ett någorlunda

drägligt liv. Bostadsutskottet har vid flera

tillfällen uttalat sitt stöd för elsanering, bl.a. i

sitt betänkande 1996/97:BoU12. Där uttalar

bostadsutskottet bl.a. följande:

Möjligheten att få stöd vid elöverkänslighet

skall naturligtvis inte vara avhängig av i vilken

kommun den som drabbas är bosatt. Det får enligt

utskottets mening förutsättas att kommunerna

fortsättningsvis agerar på mer likartat sätt och

att detta agerande baseras på den positiva

attityd som många kommuner uppvisat. Skulle så

inte vara fallet finns det anledning att

återkomma till frågan.

Trots utskottets uttalande lämnar många kommuner

fortfarande inte bostadsanpassningsbidrag för

elsanering. Orsaken står troligen att finna i

Boverkets handledning av vilken det framgår att

bidrag inte lämnas för s.k. elsanering. Det är

enligt vår mening därför nu hög tid att återkomma

till frågan. Riksdagen bör en gång för alla fastslå

att elsanering skall berättiga till

bostadsanpassningsbidrag. Detta bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening. Vi

ställer oss därför bakom förslaget i motion So621

(c) yrkande 6. Skulle detta ställningstagande

förutsätta en lagändring bör regeringen skyndsamt

återkomma till riksdagen med ett förslag i frågan.

50. Anslagstilldelningen efter 2002 (punkt 27)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 50. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Bo316 yrkande 7.

Ställningstagande

Lantmäteriverket har under flera år arbetat med att

skapa balans i sin verksamhet. Det har delvis

lyckats genom att de tidigare så stora underskotten

i den anslagsfinansierade delen av verksamheten har

betalats av. Samtidigt tvingas vi dock konstatera

att uppdragsverksamheten fortfarande dras med

betydande ackumulerade underskott. Med utgångspunkt

i den redovisning som lämnats i budgetpropositionen

utgår vi emellertid från att även dessa underskott

nu skall kunna avbetalas inom rimlig tid. Det finns

mot denna bakgrund nu anledning att gå vidare med

den omstrukturering av Lantmäteriverkets verksamhet

som vi menar måste komma till stånd.

Redan när Lantmäteriverket bildades genom en

sammanslagning av dåvarande Statens lantmäteriverk

och Centralnämnden för fastighetsdata bolagiserades

delar av verksamheten. Det var enligt vår mening en

riktig, men otillräcklig, åtgärd. När nu verkets

finanser när det gäller den anslagsfinansierade

verksamheten är i balans finns det därför anledning

att på nytt pröva vilka ytterligare delar av

verksamheten som kan bolagiseras eller på annat sätt

marknadsanpassas.

Den fortsatta omstrukturering av Lantmäteriverkets

verksamhet som vi nu förespråkar bör inledas i så

god tid att den kan sättas i kraft redan fr.o.m.

budgetåret 2003. Som en följd av detta bör anslaget

för detta budgetår kunna minskas jämfört med vad som

anvisas för budgetåret 2002. Även åren därefter bör

verksamheten vid Lantmäteriverket systematiskt ses

över i avsikt att koncentrera verksamheten till de

rent statliga uppgifterna. På sikt bör statens

anslag reformeras till att motsvara de beställningar

som staten lägger på verket. Det innebär att ett

s.k. beställningsanslag bör utvecklas, dvs. ett

anslag där medelstilldelningen styrs av de årligen

bestämda och konkreta uppgifter som är knutna till

medlen.

51. Taktila kartor (punkt 29)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Sten Andersson (-), Inga Berggren (m), Annelie

Enochson (kd), Carl-Erik Skårman (m), Rigmor

Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 51. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo208.

Ställningstagande

Lantmäteriverket har ansvaret för försörjningen av

grundläggande landskapsinformation (kartor m.m.) i

sådan form, standard och aktualitet som tillgodoser

angelägna samhällsbehov. Synskadade kan dock inte ta

del av denna information. I Lantmäteriverkets

uppdrag ingår inte att tillhandahålla grundläggande

geografisk information i en form som är tillgänglig

för synskadade personer.

Det är viktigt för de

funktionshindrades/synskadades delaktighet i

samhället att de kan få geografisk information i

taktil form. Det bör därför klargöras hur behovet av

taktila kartor skall tillgodoses och var det

huvudsakliga ansvaret skall ligga.

Lantmäteriverket har under senare år ändå bedrivit

viss utvecklings- och uppdragsverksamhet när det

gäller taktila kartor. Man har dock inte påbörjat

någon reguljär produktion av taktila kartor. Detta

bör enligt vår mening rättas till. I revideringen av

Lantmäteriverkets långsiktiga plan för

samhällsinformation bör därför verksamheten med

taktila kartor lyftas fram. Den produktion av

taktila kartor som detta bör leda till skall

finansieras inom ordinarie anslag och/eller med stöd

av externa finansiärer.

Vad vi nu med anslutning till motion Bo208 (m)

anfört om behovet av taktila kartor bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening.

52. Nyckeltal för verksamheten vid

länsstyrelserna (punkt 30)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga

Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs i reservation 52. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Bo316 yrkande 9.

Ställningstagande

Det är i dag svårt för att inte säga omöjligt att

jämföra hur de olika länsstyrelserna bedriver sin

verksamhet. Sett i relation till antalet invånare är

de medel som anslås till länsstyrelserna ojämnt

fördelade. Det kan naturligtvis finnas olika

godtagbara motiv för denna avvikelse. Förhållandena

i länen och kraven på insatser från länsstyrelsernas

sida varierar. Det gör det enligt vår mening

angeläget att finna redovisningsmetoder som

möjliggör en uppföljning och utvärdering av dessa

skillnader. Nyckeltal bör utvecklas så att det går

att mäta effektiviteten vid länsstyrelsernas olika

avdelningar och göra jämförelser mellan olika län.

Enligt uppgift pågår ett utvecklingsarbete med den

förordade inriktningen inom Regeringskansliet. Det

är angeläget att resultatet från detta arbete

snarast kommer till praktisk användning i samband

med resursfördelning och prioriteringar.

Redovisningar med denna inriktning bör också i

lämpliga sammanhang föreläggas riksdagen. I

budgetpropositionen bör jämförelser med nyckeltal

alltid ingå i det redovisade beslutsunderlaget.

Vad vi nu anfört med anslutning till motion Bo316

(m) yrkande 9 bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Anslagsfördelningen inom

utgiftsområde 18 budgetåret 2002

Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga Berggren

(m) och Carl-Erik Skårman (m) anför:

Inledning

Finansutskottet har den 8 november 2001 beslutat att

ställa sig bakom det förslag om ram för

utgiftsområde 18 som bostadsutskottets majoritet

bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet föreslagit. Denna ram, som

överensstämmer med regeringens förslag, bygger på en

annan anslagsfördelning och en annan politisk

inriktning än vad Moderata samlingspartiet förordat.

Mot denna bakgrund anser vi det nu inte meningsfullt

att delta i bostadsutskottets beslut om

anslagsfördelningen inom utgiftsområdet, eftersom

detta beslut måste utgå från den beslutade ramen. Vi

väljer att i stället i detta särskilda yttrande

kortfattat redogöra för de utgångspunkter vi har för

den anslagsfördelning som vi har föreslagit för år

2002.

Moderata samlingspartiet har i parti- och

kommittémotioner förordat en annan inriktning av den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ett

övergripande mål för den ekonomiska politiken bör

vara en sänkt utgiftskvot. För detta krävs såväl en

moderniserad arbetsmarknad och avregleringar som

sänkta skatter och lägre offentliga utgifter.

Våra förslag syftar också till att skapa

förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och

socialt växande Sverige. Vi vill satsa på en

utbildning som ger alla större möjligheter till ett

rikare liv. Genom en större enskild sektor och ett

starkare civilt samhälle kan både företag och

människor växa. Ännu fler kan komma in på den

ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten

ökar också i andra bemärkelser genom att hushållen

får en större ekonomisk självständighet. Friheten

att välja bidrar både till mångfald, en bättre

kvalitet och en större trygghet. De enskilda

människorna får ett större inflytande över sina liv.

Vi har föreslagit en långtgående växling från

subventioner och bidrag till omfattande

skattesänkningar för alla, främst låg- och

medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor

som är i störst behov av gemensamma insatser och som

har små eller inga möjligheter att påverka sin egen

situation. Vi slår också fast att det allmänna skall

tillföras resurser för att på ett tillfredsställande

sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara

gemensamma. Avsevärda resurser tillförs till exempel

för att bryta den ökande sjukfrånvaron och de ökande

förtidspensioneringarna.

Vårt budgetalternativ – med våra förslag till

utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar

– bör ses som en helhet där inte någon eller några

delar kan brytas ut och behandlas isolerat från de

andra. När riksdagens majoritet nu valt en annan

inriktning av politiken deltar vi inte i det nu

aktuella beslutet om anslagsfördelning inom

utgiftsområde 18. För budgetåret 2002 förordar vi i

vår parti- respektive kommittémotion Bo316 en

anslagsfördelning avseende utgiftsområde 18 som i

korthet innebär följande.

21:1 Bostadsbidrag

Vår målsättning är att varje människa som har

heltidsarbete skall kunna leva på sin inkomst. Det

är orimligt att människor skall vara beroende av

bidrag sedan man betalat sin skatt. Grundprincipen

måste därför vara att den som betalar skatt inte

skall behöva vara beroende av bidrag och att den som

behöver bidrag inte heller skall betala skatt. På

sikt bör alltså bostadsbidragen avskaffas och

ersättas med ett system som bygger på principen med

generella avdrag på skatten för barn i stället för

bidrag. Endast i de fall avdrag inte kan komma i

fråga bör bidrag kunna utgå. I avvaktan på att en

sådan, mera rationell, ordning kan införas finns det

enligt vår mening anledning att justera de regler

som i dag gäller för bidragen.

Moderata samlingspartiet har under en rad av år

föreslagit att bostadsbidrag endast bör utgå till

barnfamiljer. De s.k. ungdomsbostadsbidragen skall

därför avvecklas redan fr.o.m. nästa år. Den

besparing detta ger bör till en del användas för att

rätta till de värsta ofullkomligheterna i dagens

bostadsbidragssystem.

De ändringar i reglerna för bostadsbidragen som

enligt vår mening bör träda i kraft redan fr.o.m. år

2002 är följande:

- den samlade hushållsinkomsten skall ligga till

grund för bostadsbidraget,

-

- ytnormen skall avskaffas,

-

- barnpension skall inte ingå i den bidragsgrundande

inkomsten om den inte kan användas för att täcka

del av bostadskostnaden samt

-

- reglerna för beräkningen av näringsidkares inkomst

skall ändras.

-

Även sedan dessa justeringar gjorts kvarstår en

besparing på sammanlagt 312 miljoner kronor till

följd av regeländringarna. I enlighet med våra

motionsförslag bör därför bostadsbidragsanslaget

minskas med detta belopp.

31:1 Boverket

Med ökad avreglering och mer inslag av

efterfrågestyrd bostadsmarknad kan anslaget

reduceras från år 2003. En översyn av Boverkets

verksamhet bör göras inför kommande budgetår. Därvid

bör Boverkets engagemang i den ideella föreningen

Svensk Bostadsmässa avvecklas. Staten och Boverket

skall inte riskera skattebetalarnas pengar på detta

sätt.

31:2 Räntebidrag m.m.

Mätt som andel av den disponibla inkomsten ligger

boendekostnaderna i Sverige avsevärt högre än i

andra jämförbara länder. Förklaringen till detta är

att räntebidragen och övriga subventioner inom

bostadssektorn tillsammans med ett högt skattetryck

har bidragit till att driva upp kostnaderna för

byggandet och därmed också för boendet. Denna

utveckling måste nu inte bara stoppas utan vändas.

Systemet med eviga räntebidrag bör avvecklas

successivt. Detta bör ske samtidigt som

fastighetsskatten avvecklas. Moderata

samlingspartiet har föreslagit att en sådan

avveckling skall inledas snarast. Innan den har

inletts bör inte någon besparing på anslaget för

räntebidrag göras.

31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och

mögelskador

Vi har under en rad av år uttryckt uppfattningen att

Fonden för fukt- och mögelskador bör avvecklas. Vår

principiella uppfattning på denna punkt står kvar.

Den typ av skador som fonden ersätter uppträder

normalt sett inom en tioårsperiod. Med tanke på att

fonden inte lämnar ersättning till hus byggda senare

än 1988 är det nu hög tid att inleda en avveckling.

Det finns dock en grupp småhus för vilken stöd

enligt vår mening bör kunna utgå under ytterligare

en tid. Det gäller de småhus som före år 2000 inte

kunnat erhålla stöd på grund av de höga självrisker

som fram till dess tillämpades. Genom att nya regler

för självriskens storlek nu tillämpas finns det

enligt vår mening anledning att ge de småhusägare

som tidigare nekats stöd möjlighet att söka stöd på

nytt. Stöd ur fonden bör därför kunna erhållas under

ytterligare något år. Målet bör dock vara att

stödverksamheten avvecklas i sådan takt att anslaget

kan upphöra fr.o.m. år 2005. För budgetåret 2002 bör

anslaget bestämmas till 20 miljoner kronor.

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

Radonbidraget har mist sin betydelse när det gäller

att påverka fastighetsägarna att vidta åtgärder mot

radonproblemen. Nya forskningsrön visar dessutom att

en del av de saneringsåtgärder som vidtagits ökar i

stället för att minska radonhalten. Vad som nu

erfordras är därför inte nya bidrag utan forskning

och information som leder till att rätt åtgärder

vidtas i tillräcklig omfattning. Anslaget för

åtgärder mot radon i bostäder bör därför i

fortsättningen uteslutande användas för att stödja

informationsverksamheten på detta område. Vi

föreslår ett anslag för detta ändamål på 1 miljon

kronor för år 2002.

31:7 Bidrag för anordnande av bostäder för

studenter

Det är vår bestämda uppfattning att alla bostäder

bör kunna byggas utan statliga subventioner.

Naturligtvis gäller detta också för studentbostäder.

För att detta skall bli möjligt fordras emellertid

en total omläggning av bostads- och skattepolitiken.

Vi har i flera motioner lagt fram förslag med denna

inriktning. I motion Bo225 har vi särskilt tagit upp

problemen för studenter att erhålla bostad. Vi

lämnar i den motionen förslag om att en del av

stadigvarande bostad skall få hyras ut utan att

uthyraren behöver betala skatt på inkomsten.

Dessutom föreslår vi att det genomförs en

inventering av statliga fastigheter som enkelt kan

göras om till studentbostäder.

De av oss föreslagna åtgärderna gör det möjligt

att helt avskaffa anslaget för bidrag till

studentbostäder.

31:11 Bidrag till bostadsinvesteringar som

främjar ekologisk hållbarhet

Av samma skäl som vi anser att bostads- och

skattepolitiken skall vara så utformad att bostäder

skall kunna nyproduceras utan statligt stöd anser vi

att det är byggherrens och förvaltarens sak att

bestämma byggnadens utformning inom de ramar som

lagar och bestämmelser sätter upp. Förutom att ett

statligt stöd snedvrider konkurrensen riskerar det

att leda till minskad priskänslighet och till ökade

kostnader för reparationer och underhåll. Anslaget

bör avvecklas, men vi anser att 5 miljoner kronor

kan avsättas för avvecklingskostnader under år 2002.

31:12 Investeringsbidrag för nybyggnad av

hyresbostäder

Även investeringsbidraget till byggande av

hyresbostäder riskerar att leda till kortsiktighet i

beslut om byggande och få kostnadsdrivande och

konkurrenshämmande effekter. Byggandet av

hyresrätter bör i stället stimuleras genom sänkt

skattetryck, ett friare hyressättningssystem och

förenklade regler för byggandet. Anslaget bör tas

bort i sin helhet.

32:1 Länsstyrelserna m.m.

Moderata samlingspartiet har lagt fram en rad

förslag som vid ett genomförande kommer att minska

länsstyrelsernas administrativa uppgifter. Det

handlar bl.a. om minskade uppgifter vad gäller

bidragshantering och avreglering inom ett flertal

områden. Vi anser mot denna bakgrund att det är

möjligt att redan nästa år minska anslaget till

länsstyrelserna i förhållande till

regeringsförslaget.

34:1 Stöd till lokala investeringsprogram för

ekologisk hållbarhet

Vi har alltsedan införandet av stödet till lokala

investeringsprogram varnat för att det skulle leda

till en rad oönskade effekter. Erfarenheterna från

bidragsgivningen har besannat våra farhågor. Stöd

har i vissa fall utgått på till synes godtyckliga

grunder och till ändamål som i alltför många fall

starkt kan ifrågasättas. Det flertal utvärderingar

av verksamheten som har genomförts har redovisat

allvarliga brister i stödet och dess tillämpning. Nu

tycks också regeringen till slut ha insett

satsningens brister och föreslår en neddragning av

anslaget. Det är emellertid möjligt att avveckla

anslaget snabbare än vad regeringen föreslår. Inga

nya bidrag bör beviljas. Detta möjliggör för år 2002

en besparing på anslaget med över 439 miljoner

kronor.

34:2 Statens institut för ekologisk hållbarhet

Vi motsatte oss redan från början att institutet för

ekologisk hållbarhet (tidigare kallat

Kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet)

inrättades. Institutets främsta uppgift är att bistå

de kommuner som önskar söka stöd för lokala

investeringsprogram. När detta stöd nu avvecklas

finns heller inget behov av myndigheten. Anslaget

bör därför halveras för år 2002 för att därefter

helt avvecklas. Anslaget för år 2002 är endast

avsett att täcka avvecklingskostnaderna.

2. Anslagsfördelningen inom

utgiftsområde 18 budgetåret 2002

Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson (kd)

anför:

Inledning

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner

förordat en annan inriktning av den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken än den regeringen och

dess stödpartier föreslår. Kristdemokraternas

budgetalternativ tar sikte på att långsiktigt

förbättra Sveriges tillväxtförutsättningar genom

strukturella reformer och strategiska

skattesänkningar på arbete och sparande. Därigenom

skapas förutsättningar för att sysselsättningen

skall kunna öka i en sådan utsträckning att

välfärden tryggas för alla.

Det handlar bland annat om arbetsmarknaden som

måste göras mer flexibel. Det handlar om skatterna

på arbete och företagande som måste sänkas och på

sikt anpassas till omvärldens betydligt lägre

skattetryck. Det handlar om det svenska

konkurrenstrycket som måste förbättras. Vidare måste

den offentliga sektorn förnyas för att bättre möta

konsumenternas och brukarnas behov och bättre

tillvarata personalens kompetens och idéer. Dessutom

måste valfriheten inom familjepolitiken öka,

rättsväsendet återupprättas, pensionärernas

ekonomiska situation stärkas och infrastrukturen

förbättras.

Målet med våra reformer på dessa områden är att

skapa förutsättningar för en uthålligt hög tillväxt,

där sysselsättningen kan öka utan att inflationen

tar fart, där den enskildes valfrihet, personliga

ansvar och välfärd kan öka utan politisk

detaljstyrning, där den offentliga sektorn kan

vitaliseras och möta ökande behov utan att jagas av

krympande skattebaser och där statens finanser inte

kollapsar vid nästa lågkonjunktur.

De ovan kortfattat redovisade utgångspunkterna för

Kristdemokraternas budgetalternativ har resulterat i

ett förslag om ram för utgiftsområde 18 som avviker

från den av regeringen föreslagna. Majoriteten i

såväl bostadsutskottet som finansutskottet –

bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och

miljöpartister – har emellertid ställt sig bakom

regeringsförslaget. Detta innebär – vid ett

riksdagens bifall – att utgångspunkten för

anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 blir en

helt annan än vad vi förordat. Vi har därför valt

att inte delta i beslutet om anslagsfördelning utan

i stället i ett särskilt yttrande redovisa vår

politik som rör anslagen inom utgiftsområde 18.

Förslag i denna del har lagts fram i vår

kommittémotion Bo320.

21:1 Bostadsbidrag

Senare års ändringar i reglerna för bostadsbidragen

har inneburit ett trendbrott i den bemärkelsen att

bostadsbidragen inte längre svarar mot de uppställda

målen. De kraftiga minskningar av bostadsbidragen

som framför allt barnfamiljerna har fått vidkännas

innebär att det bostadspolitiska målet att hushåll

med barn skall kunna efterfråga en bostad där varje

barn har ett eget rum inte på långa vägar kan anses

vara uppfyllt. Reglernas utformning leder snarast

till att målet blir mer avlägset och att ytterligare

ett steg tas mot en uttalat familjefientlig politik.

De senaste årens utveckling har omformat

bostadsbidraget till att i princip riktas till en

kategori bestående av ensamstående med barn boende i

hyresrätt.

Mot den nu i korthet beskrivna bakgrunden bör

redan fr.o.m. nästa år en rad förändringar i

reglerna för bostadsbidragen göras för att stärka

bostadsbidragen som ett viktigt fördelnings- och

familjepolitiskt instrument. De regeländringar som

enligt vår mening i första hand bör genomföras är

följande:

- den samlade familjeinkomsten läggs till grund för

bostadsbidraget,

-

- ytgränserna för oreducerat bidrag höjs med 10 m2

för alla hushållstyper,

-

- det särskilda bidraget höjs med 100 kr per barn.

-

Genom de åtgärder vi nu redovisat tas ett första

steg mot att rätta till de största orättvisorna i

dagens bostadsbidragssystem. Detta är dock inte

tillräckligt. För att mildra de marginaleffekter som

kan uppkomma för de familjer som har inkomsterna

ojämnt fördelade över året bör bostadsbidragen

dessutom, på samma sätt som studiestödet, omprövas

halvårsvis. Genom en sådan tätare avstämning

förbättras träffsäkerheten i systemet. En stor

fördel med detta är att kraven på återbetalning av

bidrag kommer att minska. Vidare kommer bidraget att

under bidragsperioden vara bättre anpassat till

familjens verkliga ekonomiska situation.

De förbättringar i bostadsbidragen vi nu föreslår

bör finansieras genom de 730 miljoner kronor vi

kristdemokrater tillför bostadsbidragsanslaget

utöver vad regeringen föreslagit.

31:1 Boverket

Vi anser att frågor om byggkonkurrens bättre kan

bevakas av Konkurrensverket än av Byggkostnadsforum

vid Boverket. En avveckling av Byggkostnadsforum gör

det möjligt att minska anslaget till Boverket med 7

miljoner kronor.

31:2 Räntebidrag m.m.

Vi anser att systemet med räntebidrag till

bostadsbyggandet har spelat ut sin roll. Bidraget

till nyproducerade fastigheter bör avvecklas.

Därigenom blir det möjligt att uppnå en besparing på

räntebidragsanslaget på 184 miljoner kronor under år

2002. Avvecklingen av räntebidragen bör kompenseras

genom en sänkt fastighetsskatt och en möjlighet till

skattemässig direktavskrivning på nybyggnadsvärdet

för hyresfastigheter.

31:7 Investeringsbidrag för anordnande av

bostäder för studenter

Vi anser att problemen med brist på studentbostäder

i dag är så omfattande att det motiverar ett

statligt investeringsbidrag. Det är nödvändigt att

snabbt få fart på byggandet av studentbostäder.

Anslaget bör därför ökas med 10 miljoner kronor för

nästa år. Beslut bör också fattas snarast om att

förlänga bidragstiden till att också gälla 2003 och

2004. Vi har vidare föreslagit vissa regeländringar

för bidraget som gör det möjligt att bygga större

studentbostäder anpassade till familjer.

31:9 Lantmäteriverket

All offentlig administration måste enligt vår mening

ständigt ses över med avseende på hur den bedrivs

och hur dess uppgifter förändras över tiden. Inte

minst gäller det i situationer där det ekonomiska

läget är ansträngt. Även om Lantmäteriverket under

senare år genomgått betydande förändringar finns det

enligt vår mening utrymme för att ytterligare

effektivisera verksamheten. Lantmäteriverket verkar

på en marknad som är unik för ett statligt verk och

har stora möjligheter att öka den

avgiftsfinansierade delen. Anslaget till

Lantmäteriverket bör därför kunna minskas med 22

miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag.

31:11 Bidrag till bostadsinvesteringar som

främjar ekologisk hållbarhet

Efterfrågan på detta stöd har hittills varit mycket

begränsad. Bidragsformen bör därför avskaffas. Detta

innebär en anslagsbesparing på 185 miljoner kronor

för nästa budgetår.

31:12 Investeringsbidrag för nybyggnad av

hyresbostäder

Vi har motsatt oss införandet att detta

bidragssystem. Det behövs helt andra åtgärder än

tillfälliga och krångliga subventioner för att komma

till rätta med lönsamhetsproblemen på

bostadsmarknaden. Som vi tidigare framhållit handlar

det bl.a. om en sänkning av fastighetsskatten och en

möjlighet till skattemässig direktavskrivning. Denna

typ av åtgärder är en betydligt bättre och mer

långsiktig lösning på hyresrättsbyggandets

lönsamhetsproblem.

Kristdemokraterna föreslår ytterligare ett antal

åtgärder för att öka byggandet av hyresbostäder,

bl.a. en friare reglering av hyressättningen vid

nybyggnation, åtgärder för ökad konkurrens,

begränsningar av allmännyttans hyresledande roll

samt en konsekvensutredning av sänkt byggmoms.

34:1 Stöd till lokala investeringsprogram för

ekologisk hållbarhet

Stödet till lokala investeringsprogram har inte

slagit väl ut. De utvärderingar av stödet och

stödhanteringen som genomförts har också visat på

stora brister. Kritiken gäller bl.a. att de

beräknade miljöeffekterna inte har uppnåtts och att

det brustit i regeringens administration och

uppföljning av stödet. Ytterligare invändningar har

gällt att de projekt som fått stöd i alltför liten

utsträckning tagit fasta på innovationer och

nytänkande och att medlen har fördelats orättvist.

Enligt vår mening bör stödet till de lokala

investeringsprogrammen avvecklas. Det innebär att

inga nya projekt skall kunna erhålla stöd och att

utbetalningarna fortsättningsvis endast skall avse

redan beviljat stöd till de projekt som genomförs på

det sätt och inom den tid som stödvillkoren

föreskriver. Sammantaget innebär detta enligt vår

bedömning att anslaget för budgetåret 2002 kan

minskas med 450 miljoner kronor i förhållande till

regeringsförslaget. Vi har då även tagit hänsyn till

att en del av besparingen bör användas till en

satsning på inomhusmiljön som vi återkommer till

nedan.

Förslag om nytt anslag inom utgiftsområde 18

Vi har föreslagit att ett nytt anslag på 25 miljoner

kronor inrättas inom utgiftsområde 18 för bidrag

till åtgärder som kan förbättra inomhusmiljön i

bostäder, förskolor och skolor. Inte minst den

oroande utvecklingen vad gäller astma och allergi

motiverar en sådan satsning. Det är nödvändigt att

åtgärder omgående vidtas för att förbättra

innemiljön framför allt i de lokaler där barn och

ungdomar vistas dagligen.

Under åren 2003 och 2004 anser vi att detta anslag

bör ökas för att möjliggöra stöd i tillräcklig

omfattning.

3. Anslagsfördelningen inom

utgiftsområde 18 budgetåret 2002

Rigmor Stenmark (c) anför:

Inledning

Socialdemokraterna jämte Vänsterpartiet och

Miljöpartiet bildar i riksdagen en majoritet för

förslagen i budgetpropositionen till ekonomiska

ramar för de olika utgiftsområdena. Samma majoritet

står också bakom beräkningen av statens inkomster år

2002 i den statliga budgeten. Centerpartiet har i

parti- och kommittémotioner förordat en annan

inriktning av den ekonomiska politiken och

budgetpolitiken.

Centerpartiets förslag syftar till att skapa goda

förutsättningar för Sveriges alla invånare oavsett

om de bor i stora städer, på mindre orter eller i

glesbygd. Våra förslag avser att ge kvinnor såväl

som män, unga såväl som gamla bättre möjligheter att

forma ett variationsrikt samhälle. Variation och

mångfald gör samhället starkt och ger individen bäst

tillfredsställelse. Bostadspolitiken har därvid en

central roll. Den fysiska planeringen är

grundläggande för att nå dessa mål.

Då riksdagens majoritet har valt en annan

inriktning av politiken än den vi förordar deltar vi

inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning

inom utgiftsområde 18. Vid redovisar emellertid

nedan kortfattat inriktningen på vårt motionsförslag

om anslagsfördelningen inom utgiftsområdet. På

följande punkter bör anslagsfördelningen ske med

andra utgångspunkter än vad regeringen föreslagit.

21:1 Bostadsbidrag

Behovet av bostadsbidrag är naturligtvis helt

beroende av vilka inkomster som hushållen

disponerar. Vi har från Centerpartiet i vår

budgetmotion föreslagit bl.a. att garantibeloppet i

föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen och

arbetsmarknadens aktivitetsstöd skall höjas. Det är

en enligt vår mening nödvändig reform för att

förbättra den ekonomiska situationen för de

föräldrar som av omsorg om sina barn väljer att

stanna hos dem i hemmet under en längre tid. Vi har

också lagt fram förslag om sänkt skatt för låg- och

medelinkomsttagare. I dag uppbär många av de

familjer som berörs av dessa åtgärder bostadsbidrag.

Den inkomstförbättring som ett höjt garantibelopp

och sänkt skatt innebär medför att behovet av

bostadsbidrag minskar. Vi har beräknat att denna

minskning uppgår till 800 miljoner kronor. Dessutom

bör en engångsbesparing göras på anslaget om 235

miljoner kronor. Anslaget till bostadsbidrag bör

därför minskas med sammanlagt 1 035 miljoner kronor

för budgetåret 2002.

31:1 Boverket

Regeringen har följt upp Byggkostnadsdelegationens

arbete genom att, för en tidsbegränsad period,

inrätta ett Byggkostnadsforum vid Boverket.

Problemet med höga byggkostnader är emellertid

alltför omfattande för att kunna hanteras på detta

sätt. Eftersom de höga byggkostnaderna till stor del

beror på dålig konkurrens inom byggbranschen bör i

stället Konkurrensverket ges i uppdrag att följa upp

Byggkostnadsdelegationens arbete. Anslaget för

Boverket kan därför minskas med 5 miljoner kronor.

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

Ett betydande och mycket allvarligt hälsoproblem

beror på höga radonhalter i bostäder. För att fler

småhusägare skall kunna åtgärda radonproblemen i

sina bostäder bör anslaget ökas med 10 miljoner

kronor i förhållande till regeringsförslaget.

31:9 Lantmäteriverket

Bland Lantmäteriverkets uppgifter ingår bl.a. att ta

fram visst underlag för fastighetstaxeringen. Vi har

från Centerpartiets sida lagt fram ett förslag till

reformerad fastighetstaxering. Förslaget innebär att

taxeringsförfarandet för småhus avsevärt förenklas.

En följd av detta blir att Lantmäteriverkets

uppgifter på området minskar i omfattning och att

anslaget till verket därför kan minskas med 20

miljoner kronor.

31:12 Investeringsbidrag för nybyggnad av

hyresbostäder

Anslaget för detta ändamål bör avvecklas. Denna

bidragsform påverkar inte de grundläggande orsakerna

till dagens svårigheter att producera hyresbostäder

på vissa orter. Det behövs helt andra åtgärder för

att åstadkomma en bostadsmarknad i balans. De

förslag som Centerpartiet lagt fram i andra motioner

om bl.a. förenklad planprocess och en flexiblare

användning av bruksvärdessystemet utgör exempel på

sådana åtgärder.

32:1 Länsstyrelserna m.m.

Regeringens förslag innebär att länsstyrelsernas

administration tillåts växa på ett omotiverat sätt.

De förändringar i länsstyrelsernas verksamhet som

kan förutses för nästa budgetår innebär att vissa

uppgifter tillkommer medan andra försvinner. Vi

menar därför att detta får lösas genom

omfördelningar inom länsstyrelserna. Med denna

utgångspunkt kan anslaget till länsstyrelserna

minskas med 100 miljoner kronor i förhållande till

vad regeringen föreslagit.

34:1 Stöd till lokala investeringsprogram för

ekologisk hållbarhet

Redan när stödet till de lokala

investeringsprogrammen infördes riktade

Centerpartiet kritik mot att på så lös grund och

utan en genomtänkt miljöstrategi införa statliga

subventioner. Tyvärr har våra farhågor besannats.

Effekterna av satsningen på lokala

investeringsprogram har visat sig vara mycket

begränsade i förhållande till de stora resurser som

tagits i anspråk. De utvärderingar av stödet som

gjorts visar också att några verkliga miljöframsteg

inte har uppnåtts.

Vi anser att ingångna avtal med kommunerna bör

fullföljas, men att stödgivningen i övrigt bör

avvecklas. Detta medför att anslaget för nästa år

kan minskas med 250 miljoner kronor i förhållande

till regeringsförslaget. Ökade satsningar bör i

stället göras på mer riktade och effektiva åtgärder

inom miljöområdet.

34:2 Statens institut för ekologisk hållbarhet

Statens institut för ekologisk hållbarhet (tidigare

kallat Kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet) har

uppgifter som är kopplade till arbetet med de lokala

investeringsprogrammen. När detta stöd avvecklas

finns heller inget behov av myndigheten. Anslaget

bör därför avvecklas redan fr.o.m. budgetåret 2002.

Eventuella avvecklingskostnader bör täckas genom det

anslagssparande som finns.

4. Anslagsfördelningen inom

utgiftsområde 18 budgetåret 2002

Yvonne Ångström (fp) anför:

Inledning

Folkpartiet liberalernas förslag till budget för år

2002 innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för

företagande och en långsiktig och uthållig tillväxt,

en mera rättvis skattepolitik för bl.a. barnfamiljer

samt utgiftsökningar framför allt när det gäller

vård och omsorg men även för utbildning, bistånd,

miljö och rättssäkerhet.

Vårt förslag till ram för utgiftsområde 18 är

närmare 2 miljarder kronor mindre än regeringens

förslag. Förslaget utgår också från en i väsentliga

avseenden omlagd politik när det gäller frågor som

hanteras inom utgiftsområdet. Det har emellertid

framgått av den hittillsvarande budgetberedningen

att Socialdemokraterna jämte Vänsterpartiet och

Miljöpartiet i riksdagen bildar en majoritet för

regeringens förslag till ram för utgiftsområde 18.

Då Folkpartiets budgetförslag är en helhet är det i

detta andra steg inte meningsfullt att fullfölja

våra anslagsyrkanden. Nedan redovisas emellertid

kortfattat innebörden i den anslagsfördelning som vi

förordat för utgiftsområde 18.

21:1 Bostadsbidrag

De selektiva behovsprövade bostadsbidragen är en av

de faktorer som bidrar till att den svenska

bostadsmarknaden inte fungerar. Bostadsbidragen

skapar dessutom kraftiga marginaleffekter.

Tillsammans med de marginaleffekter som följer av

skatter, barnomsorgstaxor och underhållsbidrag leder

detta till att det för många låg- och

mellaninkomsttagare lönar sig väldigt dåligt eller

inte alls att öka sin arbetsinkomst. För att minska

marginaleffekterna bör bostadsbidragen minskas.

Samtidigt bör hushåll med särskilt stor

försörjningsbörda, bl.a. barnfamiljer, kompenseras

genom höjt generellt barnstöd och sänkta

inkomstskatter. Den nu förordade växlingen från

individuellt till generellt stöd bör inledas

omedelbart. Härigenom uppkommer en besparing på

bostadsbidragsanslaget som kan beräknas till 340

miljoner kronor för 2002. I förhållande till

regeringens förslag kan anslaget till bostadsbidrag

därmed minskas med detta belopp.

31:1 Boverket

Vi anser att det är möjligt att göra en besparing på

50 miljoner kronor på verksamheten vid Boverket.

31:2 Räntebidrag

En snabbare avtrappning av räntebidragen kan ge en

besparing på ränte-bidragsanslaget med 500 miljoner

kronor under nästa år.

31:7 Investeringsbidrag för anordnande av

bostäder för studenter

Under senare år har antalet studieplatser vid

universitet och högskolor ökat. Antalet

studentbostäder har däremot inte ökat i samma takt.

På vissa studieorter är tillgången på bostäder

lämpliga för studenter nu så dålig att många

studenters studier hotas. Studenter tvingas helt

enkelt tacka nej till en studieplats därför att de

saknar bostad. Andra studenter misslyckas i sina

studier därför att sökandet efter bostad tar för

mycket tid eller därför att deras bostad inte

erbjuder den studiero som krävs. På många orter är

den enda möjligheten att snabbt få en vettig bostad

att köpa den. Det stora flertalet studenter har

naturligtvis inte sådana ekonomiska möjligheter.

Från Folkpartiets sida anser vi att det är

angeläget att stimulera tillkomsten av nya

studentbostäder genom såväl ny- som ombyggnad. För

att stödet skall få sin avsedda effekt vill vi dock

anvisa 50 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit för ändamålet.

31:9 Lantmäteriverket

Även om Lantmäteriverket under senare år genomgått

betydande förändringar finns det enligt Folkpartiets

mening utrymme för ytterligare rationaliseringar i

verksamheten. Efterfrågan på många av de tjänster

som verket tillhandahåller har under senare år

minskat. Flera av de tjänster som verket erbjuder

kan också köpas på den privata marknaden. Anslaget

till Lantmäteriverket bör därför kunna minskas med

50 miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag.

31:11 Bidrag till bostadsinvesteringar som

främjar ekologisk hållbarhet

Denna bidragsform fyller inte den avsedda funktionen

och bör därför avvecklas.

31:12 Investeringsbidrag för nybyggnad av

hyresbostäder

Det är inte möjligt att rätta till grundläggande

brister i de statliga regler som satts upp för

bostadsmarknaden genom att införa nya subventioner

och bidrag. De problem som i dag finns måste lösas

på andra sätt. Jag vill hänvisa till de förslag som

Folkpartiet lagt fram om bl.a. sänkt skattetryck på

bostadssektorn, friare hyressättning,

regelförenklingar för planprocessen och byggandet

samt åtgärder för en bättre konkurrens inom

byggsektorn. Investeringsbidraget för hyresbostäder

riskerar att snedvrida konkurrensen och även på

andra sätt motverka sitt syfte. Bidragsformen bör

därför snarast avvecklas.

34:1 Stöd till lokala investeringsprogram för

ekologisk hållbarhet

Folkpartiet har alltsedan införandet kritiserat

stödet till de lokala investeringsprogrammen. Vi har

menat att det finns anledning att ifrågasätta såväl

miljönyttan som sysselsättningseffekterna av

regeringens satsning på dessa program. Det flertal

utvärderingar av stödet som genomförts visar också

tydligt att programmen inte haft sin avsedda effekt.

Dessutom reser den metod som valts för

bidragsfördelningen starka invändningar. Regeringen

kan själv fördela medlen efter eget gottfinnande med

stöd av en mycket allmänt formulerad förordning.

Folkpartiet anser mot denna bakgrund att

stödverksamheten snarast bör avvecklas.

5. De bostadspolitiska frågornas

behandling i regeringen

Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson (kd),

Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp) anför:

Som bakgrund till vårt ställningstagande när det

gäller frågan om hur plan- och bostadsfrågorna bör

handhas i regeringen vill vi framföra följande.

Människans närmiljö som den kommer till uttryck i

vårt boende och samhället runt omkring oss är av

stor vikt för vårt psykiska och fysiska

välbefinnande. En trygg och estetiskt tilltalande

närmiljö integrerad i en genomtänkt och

framtidsinriktad helhetsmiljö är betydelsefull för

att vi skall må väl och utvecklas i en positiv

riktning. Vår byggda miljö är det rum som vi

tillbringar merparten av vår tid i och som vi också

kommer att lämna efter oss till våra barn. Dessa rum

är av stor vikt för oss alla och kräver att vi har

en långsiktig och hållbar planering som är djupt

förankrad hos medborgarna i främst kommunerna.

Eftersom den fysiska miljöns kvaliteter och

boendefrågorna blir allt viktigare i människors

vardag och prioriteringar och svarar för en ökande

andel av de offentliga och privata investeringarna

är det mer än rimligt att skapa ett nytt departement

för dessa sammanhängande frågor.

Fler och fler människor kommer sannolikt att

bosätta sig i våra stora städer, och Sverige har en

hög grad av urbanisering. Sedan i början av 1960-

talet har den svenska tätortsarealen vuxit med över

50 %, vilket är dubbelt så mycket som

befolkningstillväxten under samma period.

Internationellt är tendensen densamma. Detta har

uppmärksammats av bland annat FN-konferensen HABITAT

II, som hölls i Istanbul 1996. HABITAT-dokumentet,

som arbetades fram under konferensen i Istanbul,

inriktades på de två övergripande målen:

- en rimlig bostad för alla

-

- en hållbar utveckling av människors boplatser i en

värld av växande städer.

-

Det kommer framgent att bli fler komplexa

samhällsbyggarfrågor i ett växande kompakt och

komplext samhälle. Vår traditionella

tillverkningsindustri, som vi byggt upp under det

senaste seklet, håller på att radikalt minska sin

andel av den totala sysselsättningen trots allt

högre produktionsvärden och ett stigande antal

småföretag. Industrin som helhet kommer till

väsentliga delar att ersättas med personalintensiva

tjänsteföretag som till exempel IT-företag även om

dessa senare har de kvarvarande industriföretagen

som stora kunder.

Samtidigt som de större tätorterna och deras

vidgade omland av allt att döma får en ökad

befolkning är planeringen av vår stora lands- och

glesbygd av oerhört stor vikt för hela samhället och

inte minst storstädernas rekreationskrävande

invånare.

Trots inflyttningen till de större städerna under

efterkrigstiden bor det mellan 1 och 2 miljoner

människor i det vi vanligtvis kallar glesbygd.

Därtill kommer invånarna i otaliga mindre handels-