Bet. 2001/02:BOU11

Bostadsutskottets betänkande

2001/02:BOU11

Naturresursfrågor och vattenrätt

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar bostadsutskottet

förslag i motioner från den allmänna motionstiden

2001 rörande naturresursfrågor och vattenrätt.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats 11 reservationer och 1

särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Älvskyddets utformning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ521

yrkande 2 och 2001/02:N367 yrkande 2.

Reservation 1 (fp)

2. Vindkraftens ställning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo229,

2001/02:Bo244 yrkandena 5 och 6 samt

2001/02:Bo319 yrkandena 1 och 4.

Reservation 2 (m, -)

Reservation 3 (kd)

Reservation 4 (c)

3. Villkor för byggande av vindkraftverk,

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo204 och

2001/02:Bo248.

Reservation 5 (m, -)

4. Nationalstadsparker

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo263 och

2001/02:So501 yrkandena 10 och 11.

Reservation 6 (c, mp)

Reservation 7 (fp)

5. Kommunalt veto

Riksdagen avslår motion 2001/02:K371 yrkande

10.

Reservation 8 (c, mp)

6. Åtgärder för att minska riskerna för

översvämningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo231 yrkandena

1 och 2, det sistnämnda yrkandet i denna del.

Reservation 9 (kd, c, fp)

7. Omprövning av vattendomar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo231

yrkande 2 i denna del, 2001/02:Bo272,

2001/02:Bo283, 2001/02:Bo294 och 2001/02:MJ522

yrkande 5.

Reservation 10 (v, fp)

Reservation 11 (kd)

8. Användning av fiskeavgifter

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo280.

Stockholm den 4 april 2002

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Knut

Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar

(s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulla-Britt

Hagström (kd), Inga Berggren (m), Anders Ygeman (s),

Siw Wittgren-Ahl (s), Sten Lundström (v), Annelie

Enochson (kd), Carl-Erik Skårman (m), Helena Hillar

Rosenqvist (mp), Rigmor Stenmark (c), Yvonne

Ångström (fp), Carina Adolfsson Elgestam (s) och

Sten Andersson (-).

2001/02

BoU11

Utskottets överväganden

Älvskyddets utformning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om

älvskyddets utformning, jämför reservation 1

(fp).

Det råder förbud mot utbyggnad i vissa älvar m.m.

Skyddsobjekt är de fyra nationalälvarna, vissa andra

vattenområden samt vissa älvsträckor. Förbudet

omfattar vattenkraftverk samt vattenreglering eller

vattenöverledning för kraftändamål. Från förbudet

görs undantag för vattenverksamhet som förorsakar

endast obetydlig miljöpåverkan. Vidare utgör

förbudet inte hinder för utvecklingen av befintliga

tätorter eller av det lokala näringslivet eller för

utförandet av anläggningar som behövs för

totalförsvaret. Även anläggningar för utvinning av

vissa ämnen eller material kan, om det föreligger

särskilda skäl, vara undantagna (4 kap. 1 och 6 §§

miljöbalken, MB).

Vattendragsutredningen avgav i mitten av 1990-

talet två betänkanden (SOU 1994:59 och SOU 1996:155)

angående skyddet för vattendrag. Regeringen

överlämnade betänkandena till Naturvårdsverket. De

ingick därefter i underlaget när Naturvårdsverket

utarbetade och redovisade förslag till det fortsatta

miljömålsarbetet. Verkets redovisning har handlagts

av den parlamentariska beredningen om mål i

miljöpolitiken som redovisade sitt slutbetänkande i

juni 2000 (SOU 2000:52). En proposition i anledning

av kommitténs arbete lämnades den 26 april 2001

(prop. 2000/01:130). Den innehöll emellertid inte

några förslag till ändrat älvskydd. Enligt uppgift

från regeringskansliet är ärendet med anledning av

betänkandena avslutat.

Motion 2001/02:MJ521 (fp) yrkande 2 innehåller

förslag till utökat älvskydd i tre avseenden.

Motionärerna anser för det första att det skall vara

det för ett vattendrag redovisade skyddsbehovet som

skall bedömas och detta oberoende av vilket syfte

ett planerat ingrepp skulle tjäna. För det andra

förespråkar de att åtgärder för utvecklingen av

befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet

eller för utförandet av anläggningar som behövs för

totalförsvaret inte generellt skall undantas från

skyddet. För det tredje förordar de att kraven på de

åtgärder som ofta kallas mindre ombyggnader skall

skärpas så att de med säkerhet utesluter en faktisk

utbyggnad.

I motion 2001/02:N367 (fp) yrkande 2 förespråkas

att det inte skall ske någon utbyggnad i de orörda

älvarna.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen

avstyrkt motionsförslag liknande de nu aktuella. Det

har skett med hänvisning till de då pågående

övervägandena. Skyddet för vattendrag har, som

redovisats, i flera sammanhang varit föremål för

överväganden. Regeringen har stannat för att inte

föreslå någon förändring av älvskyddet. Enligt

utskottets mening föreligger inte till-räckliga skäl

för att göra en annan bedömning. Motionerna

avstyrks.

Vindkraft

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om

- vindkraftens ställning, jämför

reservationerna 2 (m, -), 3 (kd) och 4 (c),

-

- villkor för byggande av vindkraftverk, m.m.,

jämför reservation 5 (m, -).

-

Bakgrund

Vindkraftsutredningen lämnade sitt slutbetänkande

(SOU 1999:75) Rätt plats för vindkraften i juni

1999. Utredningen föreslår bl.a. följande:

- Vissa kriterier för urval av områden av

riksintresse för vindkraften (kap. 3).

-

- Alla vindkraftsprojekt över 125 kW skall

tillståndsprövas enligt miljöbalken (MB) (5 kap.).

–Avsikten är att länsstyrelsen skall pröva även

dessa mindre anläggningar (125 kW–1 MW) som

föreslås bli tillståndspliktiga. Dock skall en del

större anläggningar enligt huvudregeln fortfarande

tillåtlighetsprövas av regeringen. Samtidigt

föreslås viss delegationsmöjlighet (se nedan).

-

- Hanteringen enligt MB och plan- och bygglagen

(PBL) bör samordnas för att undvika dubbelarbete

och begränsa tidsåtgång och kostnader (5 kap.).

-

- Möjlighet för regeringen och länsstyrelsen att

delegera prövningen enligt MB (5 kap.).

-

- Prövningsreglerna för land- respektive

vattenbaserade vindkraftverk bör harmoniseras (5

kap.).

-

- Hittills gjorda vindenergikarteringar bör

kompletteras så att alla vindintressanta områden i

landet blir karterade. Kust- och havsområden och

fjällvärlden, där vindenergipotentialen bedöms vara

stor, bör prioriteras (10 kap.).

-

- Studier i syfte att ta fram en nationell

klassificering av olika områdens lämplighet för

etablering av vindkraftsanläggningar (10 kap.).

-

Slutbetänkandet har remissbehandlats och regeringen

har därefter initierat ytterligare arbeten på

området.

Regeringen uppdrog i juli 2000 åt Statens

energimyndighet att lämna förslag till planeringsmål

för vindkraften. Energimyndigheten har i maj 2001

till Näringsdepartementet lämnat rapporten

Vindkraften i Sverige. I den föreslås att

planeringsmålet för vindkraften fastställs till 10

TWh inom 10–15 år. Rapporten har remissbehandlats.

Regeringen föreslår nu i sin energipolitiska

proposition (prop. 2001/02:143) att ett nationellt

planeringsmål för vindkraft fastställs till en årlig

produktionskapacitet på 10 TWh år 2015.

Inom Regeringskansliet har en arbetsgrupp haft i

uppgift att genomföra en studie om de övergripande

förutsättningarna för lokalisering av vindkraftverk

till havs- och fjällområden. Arbetsgruppen (AgVIND)

har i februari 2001 i en rapport (dnr M2001/440/Na)

bedömt behovet av underlag för en sådan studie.

Regeringen har därefter i juli 2001 uppdragit åt

Boverket att redovisa ett planerings- och

beslutsunderlag som visar de övergripande

förutsättningarna för en storskalig utbyggnad av

vindkraftsanläggningar i havs- och fjällområden.

Boverket lämnade den 1 mars 2002 en lägesredovisning

av arbetet. Redovisningen bereds i

Regeringskansliet. I uppdraget angav regeringen att

man efter lägesredovisningen avsåg att precisera

tidpunkten för slutredovisning av uppdraget.

Regeringen har gett Affärsverket svenska kraftnät

i uppdrag att redovisa effekterna av en storskalig

utbyggnad av vindkraft i havs- och fjällområden på

elsystemets prestanda m.m. En lägesredovisning

lämnades i januari 2002. Uppdraget skall rapporteras

senast den 16 augusti 2002.

Regeringen har vidare uppdragit åt Försvarsmakten

att utreda hur en storskalig vindkraftsutbyggnad

skulle påverka den militära signalspaningen samt

belysa effekterna på olika slag av militära

övervaknings- och kommunikationssystem av en

eventuell storskalig utbyggnad av

vindkraftsanläggningar till havs och i fjällområden.

Lägesredovisningar skall lämnas den 1 augusti 2002

och den 1 mars 2003. Uppdraget skall redovisas

slutligt den 1 augusti 2003.

I anslutning till detta uppdrag till

Försvarsmakten förtjänar det även att nämnas att

statsrådet Lena Sommestad i interpellationsdebatt

den 8 mars 2002 uppgav att hon hade för avsikt att

uppmärksamma miljöbalkskommittén på frågan om

försvarssekretessens betydelse för

samrådsförfarandet vid etablering av vindkraftverk.

Riksantikvarieämbetet har i uppdrag av regeringen

att beskriva kulturmiljövårdens intressen med

avseende på vindkraftens inverkan på

kulturlandskapet. I februari år 2002 lämnade ämbetet

en lägesredovisning avseende vindkraftsanläggningars

inverkan på kulturmiljön. Nästa etapp är avsedd att

redovisas efter sommaren 2002.

Naturvårdsverket har redovisat ett

regeringsuppdrag att bl.a. beskriva naturvårdens

intressen avseende utsjöbankar samt föreslå

undersökningsprogram avseende vindkraftsparkers

effekter på naturmiljön i havsområden. Den

sistnämnda frågan redovisades den 14 februari 2002.

Ärendet bereds inom Regeringskansliet.

I regleringsbrev har regeringen vidare gett

Boverket i uppdrag att göra en översyn av verkets

Allmänna råd 1995:1 Etablering av vindkraft på land.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 2002.

Länsstyrelserna har på motsvarande sätt fått i

uppdrag att redovisa bl.a. vidtagna och planerade

åtgärder för hur kommuner med goda

vindenergiresurser behandlar mark- och

vattenanvändningsfrågor som rör vindkraften i sina

översiktsplaner. Länsstyrelserna har i sina

årsredovisningar i slutet av februari i år

återrapporterat uppdraget. Redovisningarna bereds

inom Regeringskansliet.

Slutligen startade NUTEK under våren 1996 ett

arbete som hade till mål att områden av riksintresse

för vindkraftsutbyggnad skulle pekas ut. Arbetet

utförs numera av Statens energimyndighet och

beräknas vara klart under år 2002.

Vindkraftens ställning

I tre motioner behandlas frågor som rör vindkraftens

ställning.

I motion 2001/02:Bo319 (c) yrkande 4 föreslås att

vindkraften skall klassas som riksintresse. Motion

2001/02:Bo244 (kd) innehåller förslag om att områden

av riksintresse för vindkraft skall tas fram i

samverkan mellan länsstyrelserna och kommunerna

(yrkande 5) samt att områden för vindkraft skall

utpekas i översiktsplan (yrkande 6). Motionären

bakom motion 2001/02: Bo229 (m) anser att områden av

riksintresse för undvikande av vindkraftverk bör

utpekas. I nyss nämnda motion 2001/02:Bo319 (c)

yrkande 1 förespråkas en omprövning av miljöbalken

där vindkraften betraktas som miljöfarlig verksamhet

Under förra riksmötet (bet. 2000/01:BoU6)

behandlade bostadsutskottet ett motionsyrkande som

motsvarar det sistnämnda och anförde bl.a. följande.

Med miljöfarlig verksamhet avses bl.a. användning

av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt

som kan medföra olägenhet för omgivningen genom

buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-

joniserande strålning eller annat liknande (9

kap. 1 § MB).

Gruppstationer med vindkraftverk eller

vindkraftverk med enstaka aggregat för en

sammanlagd uteffekt av mer än 125 kW anges i

bilaga till förordningen (1998:899) om

miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd som

miljöfarlig verksamhet. Syftet med regleringen är

bl.a. att närmare ange i vilken omfattning som

den som avser att uppföra viss anläggning skall

vara skyldig att ansöka om tillstånd enligt

miljöbalken.

Utskottet fann mot den redovisade bakgrunden att det

inte förelåg bärande skäl för att ändra den

nuvarande ordningen. På de i motionen redovisade

grunderna har inte utskottet funnit anledning att

frångå sitt tidigare ställningstagande.

Beträffande övriga motionsyrkanden vill utskottet

peka på att det i 4 kap. MB anges geografiska

områden som är av riksintresse med hänsyn till de

natur- och kulturvärden som finns där. Syftet med

bestämmelserna är att skydda dessa värden mot

exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön som

påtagligt kan skada områdenas bevarandevärden. Inom

ett antal områden skall turismens och friluftslivets

intressen särskilt beaktas vid bedömningen av

tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra

ingrepp i miljön (2 §). Detta gäller bl.a.

kustområdet i Skåne från Örnahusen söder om

Skillinge till Åhus, kustområdena och skärgårdarna i

Södermanland och Uppland från Oxelösund till Herräng

och Singö, kustområdet och skärgården i Bohuslän

från riksgränsen mot Norge till Lysekil, kustområdet

i Halland samt Öland och Gotland.

Det förtjänar även att framhållas att inom

kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från

gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och

Östergötland från Simpevarp till Arkösund och i

Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens

mynning till Skagsudde samt på Öland får nya

verksamheter med gruppstationer för vindkraft med

tre eller flera vindkraftsaggregat med en sammanlagd

uteffekt av minst tio MW inte komma till stånd (4

kap. 3 §; jfr 17 kap. 1 § första stycket 8 MB).

Slutligen vill utskottet uppmärksamma att i

kommunernas översiktsplaner skall riksintressen

enligt 3 eller 4 kap. MB särskilt anges. Av planen

skall även framgå bl.a. hur kommunen avser att

tillgodose de redovisade riksintressena (4 kap. 1 §

PBL).

Som framgår av redovisningen ovan är de frågor som

motionärerna tar upp på ett eller annat sätt redan

föremål för utredningar eller beredning i annan

ordning. Enligt utskottets mening bör inte detta

arbete eller de kommande övervägandena föregripas.

Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet

motionerna 2001/02: Bo229 (m), 2001/02:Bo244 (kd)

yrkandena 4 och 5 samt 2001/02:Bo319 (c) yrkandena 1

och 4.

Villkor för byggande av vindkraftverk, m.m.

I två motioner behandlas frågor om vindkraftens

påverkan på omgivningen samt vilka villkor som bör

ställas upp för byggande av vindkraftverk.

Motion 2001/02:Bo248 (m) innehåller krav på

detaljplaneprövning vid vindkraftsetablering

(yrkande 1), utredning av ansvarsfrågan gällande

kostnader för nedmontering och bortförande av

vindkraftverk i samband med nedläggning av

verksamheten (yrkande 2), utarbetande av

gränsvärdesnorm för buller från vindkraft (yrkande

3) samt införande av respektavstånd mellan bostäder

och vindkraftverk (yrkande 4).

I motion 2001/02:Bo204 (kd) efterlyses åtgärder

för att lösa lokala konflikter vid uppförande av

vindkraftverk. Särskilt påtalas konflikter i

förhållande till försvaret.

Frågor om detaljplaneprövning, gränsvärdesnorm

samt respektavstånd (yrkandena 1, 3 och 4 i m-

motionen) kan enligt uppgift förväntas bli

behandlade i Boverkets ovan nämnda översyn av de

Allmänna råden 1995:1 Etablering av vindkraft på

land. Även de i kd-motionen särskilt påtalade

konflikterna i förhållande till försvaret är föremål

för utredning (se det ovan redovisade uppdrag som

Försvarsmakten har).

Redan på grund av det sagda anser utskottet att

det finns starka skäl för att inte nu ta ställning i

de av motionärerna aktualiserade frågorna. Härtill

kommer allt annat tidigare redovisat

utredningsarbete som bedrivs beträffande vindkraft.

De pågående utredningarna och kommande övervägandena

bör avvaktas.

Beträffande motion 2001/02:Bo248 (m) yrkande 2

vill utskottet peka på att regeringen i mars år 2001

tillåtlighetsprövade en gruppstation för vindkraft

på Lillgrund i Öresund, Malmö kommun. Regeringen,

som har att pröva tillåtlighetsfrågan beträffande

vissa större vindkraftsanläggningar, lämnade

tillstånd och föreskrev som villkor att

sökandebolaget skulle ställa säkerhet för

erforderliga kostnader i samband med en nedläggning,

inkluderande rivningskostnader. Prövningen gjordes

enligt naturresurslagen. Miljöbalken ger regeringen

möjligheter att föreskriva motsvarande villkor (17

kap. 7 § MB). Även övriga prövningsmyndigheter har

möjlighet att villkora tillståndsbeslut. De kan

bl.a. föreskriva att säkerhet skall ställas för

kostnaderna för återställningsåtgärder som

verksamheten kan föranleda (16 kap. 3 § MB).

Motionärerna får mot denna bakgrund i allt

väsentligt anses vara redan tillgodosedda.

Utskottet avstyrker motionerna 2001/02:Bo204 (kd)

samt 2001/02:Bo248 (m).

Nationalstadsparker

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om

nationalstadsparker, jämför reservationerna 6

(c, mp) och 7 (fp) samt särskilt yttrande

(kd).

I motion 2001/02:Bo263 (fp) föreslås att Slottsskogen med

angränsande områden (Göteborg) skall erhålla status

som nationalstadspark.

Motion 2001/02:So501 (c) innehåller förslag om

interimistiskt skydd för grönområden i avvaktan på

nationalstadsparksbeslut (yrkande 10) och

utvärdering och avrapportering av

nationalstadsparken (yrkande 11). Avsikten med det

sistnämnda yrkandet anges vara att ”konkretisera

regler vad gäller utvecklingen och skötseln av

nationalstadsparken i likhet med regler för

naturreservaten”.

Frågor om inrättande av ytterligare

nationalstadsparker har behandlats i

utredningsbetänkandet Nationalstadsparker (SOU

1996:38). Utredningen har remissbehandlats och

bereds inom Regeringskansliet.

I betänkandena 1996/97:BoU10 och 1997/98:BoU3

avstyrkte utskottet motioner angående inrättande av

nya nationalstadsparker med hänvisning bl.a. till

att överväganden om att bilda ytterligare en eller

två nya parker (Uppsala och Trollhättan) pågick.

Liknande motioner har utskottet avstyrkt även under

de senaste tre riksmötena (senast i bet.

2000/01:BoU6) med hänvisning till att det då

pågående beredningsarbetet borde avvaktas.

Utskottet vill även peka på att länsstyrelsen har

regeringens uppdrag att i samråd med berörda

fastighetsförvaltare, myndigheter och kommuner hålla

ihop förvaltningen och skötseln av

nationalstadsparken och att de med anledning härav

har inrättat en samverkansgrupp.

I betänkande 2000/01:BoU9 anförde

bostadsutskottet angående möjligheterna för

kommunerna att med dagens regelverk ge skydd åt

vissa områden som inte är nationalstadsparker

bl.a. följande.

Utskottet har bl.a. pekat på att de förändringar

av PBL som trädde i kraft i mitten av 1990-talet

innebar krav på att bebyggelsemiljön inom områden

med sammanhållen bebyggelse skall utformas med

hänsyn till behovet av parker och andra

grönområden. Utskottet har även framhållit att

lagändringarna dessutom innebär att

skyddsbestämmelser kan tas in i detaljplan eller

områdesbestämmelser för tomter och allmänna

platser som är särskilt värdefulla från bl.a.

miljömässig synpunkt (2 kap. 4 §, 5 kap. 7 och 16

§§ PBL). Utskottet har också hänvisat till den

bestämmelse som numera återfinns i 3 kap. 6 § MB

första stycket vari anges att behovet av

grönområden i tätorter och i närheten av tätorter

skall beaktas särskilt.

Enligt utskottets mening är regelverket i allt

väsentligt utformat på ett sätt som gör det

möjligt för kommunerna att åstadkomma det som

motionärerna eftersträvar.

Enligt bostadsutskottets mening föreligger inte

tillräckliga skäl för att nu gå motionärerna till

mötes.

Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet

motionerna 2001/02: Bo263 (fp) och 2001/02:So501 (c)

yrkandena 10 och 11.

Kommunalt veto

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslaget om

kommunalt veto, jämför reservation 8 (c, mp).

I motion 2001/02:K371 (c) yrkande 10 ställs krav på

att den kommunala vetorätten förstärks genom att,

som det får förstås, den görs oinskränkt.

Det kommunala vetot fick sin nuvarande utformning

år 1990 (bet. 1989/90:BoU20). Då anförde utskottet

att det kommunala vetot i dåvarande naturresurslagen

var ett uttryck för grundtanken att kommunerna skall

utöva ett starkt inflytande på den lokala miljön.

Det kommunala vetot angavs också vara ett uttryck

för den kommunala självbestämmanderätten i de

markpolitiska frågorna liksom i frågan om en

industri på grund av sin verksamhet borde tillåtas

etableras i kommunen. Utskottet ansåg emellertid att

det även mot en kommuns vilja i speciella

undantagssituationer måste finnas möjlighet att

fatta beslut om lokalisering av vissa anläggningar

av stor nationell betydelse. Utskottet betonade

vikten av att stor restriktivitet iakttas vid

regeringens prövning av om en viss anläggning skall

undantas från vetorätten och att

samförståndslösningar i första hand bör

eftersträvas. Bostadsutskottet har därefter vid ett

flertal tillfällen behandlat frågor om det kommunala

vetots utformning m.m. (senast i bet. 2000/01:BoU6)

och vidhållit denna uppfattning.

Bostadsutskottet gör samma bedömning i dag och

avstyrker motion 2001/02:K371 (c) yrkande 10.

Vattenrätt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om

- åtgärder för att minska riskerna för

översvämningar, jämför reservation 9 (kd, c,

fp),

-

- omprövning av vattendomar, jämför

reservationerna 10 (v, fp) och 11 (kd),

-

- användning av fiskeavgifter.

-

Åtgärder för att minska riskerna för

översvämningar

I motion 2001/02:Bo231 (kd) förespråkas åtgärder för

att minimera riskerna för översvämningar (yrkande 1)

och att det pågående utredningsarbetet påskyndas

(yrkande 2 i denna del).

Förslagen är föranledda av bl.a. de under år 2000

inträffade stora översvämningarna och motsvarar

förslag som utskottet tog ställning till i

betänkandet 2000/01:BoU6. Utskottet anförde då bl.a.

följande.

Översvämningarna år 2000 har naturligtvis

uppmärksammats även utanför riksdagen. Flera av

de förslag som förts fram i motionerna motsvarar

sålunda krav som Hälsingerådet (en

samorganisation för räddningstjänsten i

Hälsingland) har ställt i en skrivelse till

regeringen.

Flera åtgärder har också redan vidtagits för

att förebygga framtida skador och underlätta

räddningsinsatser om sådana blir nödvändiga.

Exempel på detta är att Räddningsverket i

regleringsbrev har erhållit uppdrag att redovisa

arbetsläget vad avser uppbyggnad av regionala

resursdepåer för att bekämpa skogsbränder och

avhjälpa översvämningar. I frågan om

flödesprognoser uppdrog regeringen den 26 oktober

2000 åt SMHI att göra en sammanställning av

erfarenheterna av sommarens kraftiga regn och

översvämningar i södra Norrland och att göra en

bedömning av träffsäkerheten och kvaliteten på

prognoser och varningar under den berörda

perioden. I uppdraget ingick även att SMHI skulle

redovisa hur informationen spridits till berörda

myndigheter och organisationer. SMHI har lämnat

sin rapport.

Bostadsutskottet fann det vara av största vikt att

de av översvämningarna aktualiserade frågorna blir

föremål för nya överväganden och noterade med

tillfredsställelse att regeringen redan hade tagit

ett flertal initiativ med denna inriktning.

Utskottet ansåg sig kunna utgå från att regeringen

utan något särskilt tillkännagivande skulle

fullfölja det redan påbörjade arbetet och till

riksdagen återkomma med redovisning av de förslag

eller åtgärder som bedömdes bli aktuella för att

bl.a. kunna minimera riskerna för nya

översvämningar.

Från tiden efter utskottets behandling av frågan

under föregående riksmöte kan redovisas följande.

I den nämnda rapporten från Statens meteorologiska

institut (SMHI) anges bl.a. att prognoserna och

varningarna hade mycket god träffsäkerhet. Vidare

drar man slutsatserna att man bör ha beredskap för

att personal skall kunna vara närvarande i

räddningstjänsten vid framtida översvämningar och

att en översyn av arbetssituationen skall göras i

syfte att bättre klara extrema situationer. Enligt

vad utskottet har erfarit har SMHI:s uppdrag

färdigbehandlats inom Regeringskansliet. Dessutom

redovisar SMHI i återrapportering till regeringen

under februari varje år utvecklingen på området.

Statens räddningsverk har redovisat arbetsläget

vad avser uppbyggnad av regionala resursdepåer för

att bekämpa skogsbränder och avhjälpa översvämningar

(se ovan nämnda uppdrag). Redovisningen bereds inom

Regeringskansliet. Verket har nu i regeringsuppdrag

att göra en översyn av nuvarande system för att

förebygga naturolyckor, som t.ex. ras och skred.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 augusti 2002.

Till Statens geotekniska institut (SGI) har

knutits en delegation för ras- och skredfrågor.

Delegationen skall vara kontakt- och samverkansorgan

för myndigheter som är involverade i ras- och

skredfrågor.

Även Boverket, i samarbete med Statens

räddningsverk och SMHI, har haft ett

regeringsuppdrag på området. Uppdraget avsåg bl.a.

en undersökning av i vilken omfattning risken för

översvämningar behandlas i kommunernas

översiktsplaner och om det planeringsunderlag

kommunerna har tillgång till är tillräckligt för att

risken skall kunna redovisas i översiktsplanen och

beaktas vid efterföljande beslut om användningen av

mark- och vattenområden. Verket lämnade i september

2001 sin redovisning, Översvämningsfrågor i

översiktsplaneringen. Även denna fråga bereds inom

Regeringskansliet.

Utskottet vill även peka på att risken för

översvämning är en sådan faktor som skall redovisas

i översiktsplanen. Vidare skall länsstyrelsen i sitt

granskningsyttrande ta ställning till om bebyggelsen

blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas

hälsa eller till behovet av skydd mot

olyckshändelser. (4 kap. 1 och 9 §§ PBL).

Mot den tecknade bakgrunden kan bostadsutskottet

konstatera att det av regeringen tidigare initierade

arbetet har förts framåt på avsett sätt. Enligt

utskottets mening bör detta arbete och de kommande

övervägandena avvaktas. Förslagen i motion

2001/02:Bo231 (kd) yrkandena 1 och 2, det sistnämnda

yrkandet i denna del, avstyrks därför.

Omprövning av vattendomar

Förslag som på olika sätt berör tillämpningen av

reglerna för omprövning av vattendomar lämnas i fem

motioner.

I motion 2001/02: Bo272 (v) förespråkas

omförhandling av vattendomar där enskilda ekonomiska

intressen som saknar riksintresse står i strid med

många människors intressen och där vattendomen

motverkar viktiga naturvårds- och miljöintressen.

Även den under föregående avsnitt behandlade kd-

motionen 2001/02:Bo231 innehåller förslag som syftar

till ändringar av vattendomar (yrkande 2 i denna

del). Motionärerna bakom motion 2001/02: Bo283 (s)

föreslår en översyn av vattendomar som påverkar

vattennivån i Vänern. Vidare föreslås i motion

2001/02:Bo294 (s) omprövning av vattendomar avseende

Dellensjöarna. Slutligen bör enligt motion

2000/01:MJ522 (kd) yrkande 5 äldre vattendomar

omprövas för att underlätta fiskvandring.

I frågan om omprövning för att underlätta

fiskvandring vill utskottet erinra om redovisningen

i betänkandet 1999/2000:BoU2 vari framgår att om det

visar sig att anordningar som har vidtagits eller

villkor som har meddelats till skydd för fisket med

stöd av 11 kap. 8 § MB eller enligt 6 kap. 5 § lagen

(1998:812) med särskilda bestämmelser om

vattenverksamhet är mindre ändamålsenliga så är det

grund för omprövning (24 kap. 5 § första stycket 11

MB).

Enligt bostadsutskottets mening är det givetvis av

stor vikt att villkoren för fisken är goda.

Utskottet har dock inte underlag för att avgöra om

det föreligger brister härvidlag men förutsätter att

Fiskeriverket och övriga berörda statliga och

kommunala myndigheter följer utvecklingen inom

området och tar de initiativ som kan anses

erforderliga. Här kan särskilt nämnas

omprövningsmöjligheterna.

Med anledning av de aktualiserade

omprövningsmöjligheterna vill utskottet även hänvisa

till den redogörelse för de formella

förutsättningarna för omprövning vattendomar som

utskottet lämnade i betänkandet 1999/2000: BoU2. I

anslutning till redogörelsen anförde utskottet att

man naturligtvis anser det vara betydelsefullt att

gamla vattendomar kan omprövas samt att

omprövningsmöjligheterna bör ha en väl avvägd

utformning. Utskottet fann då inte skäl att

ifrågasätta den nuvarande regleringen av

förutsättningarna för omprövning av gamla

vattendomar. Vidare fann utskottet det vara av stor

betydelse att staten kan begära omprövning i de fall

där det är önskvärt och möjligt och pekade på att

Kammarkollegiet, Naturvårdsverket och

länsstyrelserna har sådan rätt.

Miljöbalkskommittén (1999:03) fick den 29 mars

2001 tilläggsdirektiv som innebär att kommittén

skall gå igenom sådana vattendomar som kan ha

betydelse för riskerna för översvämningar. Syftet

med genomgången skall vara att ta fram ett relevant

underlag för en analys av miljöbalkens bestämmelser

om omprövning av gällande tillstånd för

vattenanläggningar och vattenreglering. Kommittén

skall analysera bestämmelserna om omprövning samt

vid behov föreslå ändringar i lagstiftningen.

Redovisning av ett principförslag skall göras senast

den 1 juli 2002. Det slutliga förslaget skall

redovisas senast den 31 december 2003.

Bostadsutskottet finner mot denna bakgrund inte

tillräckliga skäl för att nu föreslå förändringar i

det nuvarande regelverket eller på annat sätt gå

motionärerna till mötes.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det sagda

motionerna 2000/01: Bo231 (kd) yrkande 2 i denna

del, 2000/01:Bo272 (v), 2000/01:Bo283 (s),

2000/01:Bo294 (s) och 2000/01:MJ522 (kd) yrkande 5.

Användning av fiskeavgifter

Motion 2001/02:Bo280 (s) innehåller förslag om att

fördelningen av vattenregleringsmedel för fiskevård

skall beslutas av regionala myndigheter.

Fiskeriverket eller, efter verkets bemyndigande,

länsstyrelsen bestämmer hur fiskeavgifter som har

fastställts enligt 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med

särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall

användas, om inte annat har bestämts i domen eller

beslutet (10 § förordningen [1998:928] om bygde- och

fiskeavgifter).

Enligt inhämtade uppgifter från Fiskeriverket har

verket i viss omfattning delegerat beslutanderätten.

Bostadsutskottet kan således konstatera att vad

motionären efterlyser till del redan gäller.

Utskottet förutsätter att Fiskeriverket i lämplig

omfattning delegerar sin beslutanderätt i de

aktuella frågorna och finner inte tillräckliga skäl

för att ändra den nuvarande ordningen. Motionen

avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Älvskyddets utformning (punkt 1) (fp)

av Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:MJ521 yrkande 2

och 2001/02:N367 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag delar uppfattningen att älvskyddet bör utformas

så att skyddsbehovet skall bedömas oberoende av

vilket syfte ett planerat ingrepp tjänar. Kraven på

ytterligare utbyggnad av vattendragen kan förväntas

öka i samband med den planerade avvecklingen av

kärnkraftsreaktorer. Härtill kommer att det legala

älvskyddet är alltför svagt. Enligt min mening bör

dock vattenkraftsutbyggnaden i vårt land vara ett

avslutat kapitel. Detta måste återspeglas i

älvskyddets utformning. I ett första steg bör

undantagen i 4 kap. 1 § andra stycket första

meningen MB (för utvecklingen av befintliga tätorter

eller av det lokala näringslivet eller för

utförandet av anläggningar som behövs för

totalförsvaret) och 4 kap. 6 § sista stycket MB

(vattenföretag som förorsakar endast obetydlig

miljöpåverkan) tas bort.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag framför. Därmed

bifaller riksdagen delvis fp-motionerna

2001/02:MJ521 yrkande 2 och 2001/02:N367 yrkande 2.

2. Vindkraftens ställning (punkt 2) (m, -)

av Knut Billing (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik

Skårman (m) och Sten Andersson (-).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo229 samt avslår

motionerna 2001/02:Bo244 yrkandena 5 och 6 samt

2001/02:Bo319 yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

Antalet vindkraftverk ökar successivt. Detta

innebär i många fall en negativ påverkan på

landskapsbilden.

Det är därför i enlighet med vad som anförs i

motion 2001/02:Bo229 i högsta grad angeläget att

områden av riksintresse för friluftsliv och

rekreation redan nu skyddas mot vindkraftsparker.

Särskilt gäller det att skydda de fria

havshorisonterna runt Gotland och Skåne och

skärgårdarna runt Stockholm och Göteborg.

Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt

återkomma till riksdagen med de lagförslag som är

erforderliga för att skydda de nämnda områdena.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo229 (m). Övriga

motioner angående vindkraftens ställning avstyrker

vi.

3. Vindkraftens ställning (punkt 2) (kd)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2001/02:Bo244 yrkandena 5

och 6 och 2001/02:Bo319 yrkande 1 samt avslår

motionerna 2001/02:Bo229 och 2001/02:Bo319 yrkande

4.

Ställningstagande

Vårt samhället måste ställas om till en mer uthållig

utveckling. Här kommer vindkraften att spela en allt

större roll som en förnyelsebar energikälla som vi

har gott om i vårt land. Vindkraften är en

påfallande ren energikälla och den tillför energi

som är gratis och outsinlig. Påverkan på luft och

klimat är synnerligen begränsad. När ett

vindkraftverk tjänat ut kan det monteras ned. Koppar

och stål kan återvinnas. Rapporter har under de

senaste åren lämnats av olika myndigheter där

vindkraften belyses från olika synvinklar. Dessvärre

finns stora målkonflikter kring denna energikälla.

Vindkraften medför stora ingrepp i landskapsbilden

och har nackdelar i form av buller och

skuggbildningar. Påverkan kan ske på bl.a.

telekommunikation och radaranläggningar liksom på

djur- och växtliv. Oftast finns de bästa

förutsättningarna för vindkraftverk där turism,

friluftsliv och rekreation samtidigt har sina bästa

områden.

Kommer vindkraftsutbyggnaden att öka kraftigt i

omfattning i framtiden kan områden av riksintresse

behöva pekas ut även för vindkraft, vilket föreslås

i vår motion 2001/02:Bo244 yrkande 5. I ett sådant

läge måste en dialog ske mellan Energimyndigheten,

länsstyrelserna, berörda centrala verk och

kommunerna. Först därefter kan avvägningar mellan

olika riksintressen prövas. Det som på lämpligaste

sätt främjar en långsiktig utveckling skall ges

företräde.

Större vindkraftsutbyggnader bör lokaliseras till

områden med en utbyggd infrastruktur vad det gäller

elnätets distribution. Sådana områden finns

exempelvis vid våra vattenkraftsanläggningar och

kärnkraftverk.

Den statliga Vindkraftsutredningen (Rätt plats för

vindkraft, SOU 1999:75) lämnade sin slutrapport i

juni 1999. Där anges att vindkraften skall kunna

producera 10 TWh per år om områden attraktiva för

vindkraft utnyttjas runt om i Sverige. I dagsläget

står vindkraften för 0,4 TWh av de 140 TWh el som

konsumeras per år (gäller år 2000). Sverige fick i

december 2000 sitt 500:e vindkraftverk.

I Danmark där man satsar stort på vindkraft kommer

13 % av landets elförbrukning från vindkraft.

Ambitionen är att år 2003 skall 20 % av landets

energi komma från vindkraften och år 2030 skall

vindkraftproduktionen vara uppe i 50 %. Stora summor

satsas i Danmark på att kartlägga miljöpåverkan.

Översiktsplaneringen är det enda medel som står

till buds för att skapa överblick och därmed

förutsättningar för en genomtänkt utbyggnad. Själva

planeringen innebär att område för område göra en

avvägning mellan motstående intressen och bedöma vad

landskapen tål. Vi vill betona vikten av att

kommunerna, i enlighet med vad som föreslås i vår

motion 2001/02:Bo244 yrkande 6, i

översiktsplaneringen behandlar områden lämpliga för

vindkraftverk.

Vindkraft klassificeras bl.a. i

tillståndssammanhang som miljöfarlig verksamhet och

hamnar härigenom i samma kategori som fossileldade

kraftverk, massafabriker, kemiska fabriker och annan

verksamhet som utan tvivel innebär risker för

miljön. Vindkraften är en förnybar energikälla som

inte ger några som helst utsläpp eller avfall och

inte kräver miljöfarliga transporter. Den eventuella

miljöbelastning som vindkraften brukar tillskrivas

är ljud som kan uppfattas som störande (buller) och

skuggor som begränsas till verkets omedelbara

omgivning. Bedömningar av eventuell påverkan på

flora och fauna görs vid bygglovs- och

miljöprövningen.

För att ge begreppet ”miljöfarlig” en rimlig

innebörd bör det begränsas till mätbar fysisk och

kemisk miljöpåverkan, från utsläpp etc. Det kan man

kalla reell miljöpåverkan som behöver regleras och

övervakas. Vindkraftens miljöpåverkan kan man

snarare klassificera som virtuell, eftersom den

begränsas till människors syn- och hörselintryck.

Denna påverkan bedöms vid tillståndsprövningen och

kan rimligen inte kräva någon övervakning eller

kontroll utöver det kontrollprogram som projektören

eller ägaren åtar sig i samband med

tillståndsgivningen. Vindkraften skall därför,

vilket även förespråkas i c-motionen 2001/02:Bo319

yrkande 1, enligt vår mening inte klassas som

miljöfarlig verksamhet.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo244 (kd)

yrkandena 5 och 6 och 2001/02:Bo319 (c) yrkande 1.

Övriga motionsyrkanden angående vindkraftens

ställning avstyrker vi.

4. Vindkraftens ställning (punkt 2) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:Bo319 yrkande 4

och 2001/02:Bo244 yrkandena 5 och 6 samt avslår

motionerna 2001/02:Bo229 och 2001/02:Bo319 yrkande

1.

Ställningstagande

Samhället måste ställas om till en mer uthållig

utveckling. Här kommer vindkraften att spela en allt

större roll som en förnyelsebar energikälla som vi

har gott om i vårt land. Vindkraften är en

påfallande ren energikälla och den tillför energi

som är gratis och outsinlig. Påverkan på luft och

klimat är synnerligen begränsad. När ett

vindkraftverk tjänat ut kan det monteras ned. Koppar

och stål kan återvinnas. Rapporter har under de

senaste åren lämnats av olika myndigheter där

vindkraften belyses från olika synvinklar. Dessvärre

finns stora målkonflikter kring denna energikälla.

Vindkraften medför vissa ingrepp i landskapsbilden

och har nackdelar i form av buller och

skuggbildningar. Påverkan kan ske på bl.a.

telekommunikation och radaranläggningar liksom på

djur- och växtliv. Oftast finns de bästa

förutsättningarna för vindkraftverk där turism,

friluftsliv och rekreation samtidigt har sina bästa

områden.

Det är därför av stor betydelse för

vindkraftsutbyggnaden att det upprättas en nationell

vindkraftsplan där vissa områden utpekas som

riksintressen för vindkraft enligt bestämmelserna i

3 kap. MB.

Detta är dock inte tillräckligt. Vindkraften som

sådan bör, vilket förespråkas i motion 2001/02:Bo319

yrkande 4, också betraktas som riksintresse för att

bättre kunna klara sig i konkurrensen med andra

intressen.

Större vindkraftsutbyggnader bör lokaliseras till

områden med en utbyggd infrastruktur vad det gäller

elnätets distribution. Sådana områden finns

exempelvis vid våra vattenkraftsanläggningar och

kärnkraftverk.

I Danmark där man satsar stort på vindkraft kommer

13 % av landets elförbrukning från vindkraft.

Ambitionen är att år 2003 skall 20 % av landets

energi komma från vindkraften och år 2030 skall

vindkraftproduktionen vara uppe i 50 %. Stora summor

satsas i Danmark på att kartlägga miljöpåverkan.

Den statliga Vindkraftsutredningen (Rätt plats för

vindkraft, SOU 1999:75) lämnade sin slutrapport i

juni 1999. Där anges att vindkraften skall kunna

producera 10 TWh per år om områden attraktiva för

vindkraft utnyttjas runt om i Sverige. I dagsläget

står vindkraften för 0,4 TWh av de 140 TWh el som

konsumeras per år (gäller år 2000). Sverige fick i

december 2000 sitt 500:e vindkraftverk.

Översiktsplaneringen är det enda medel som står

till buds för att skapa överblick och därmed

förutsättningar för en genomtänkt utbyggnad. Själva

planeringen innebär att område för område göra en

avvägning mellan motstående intressen och bedöma vad

landskapen tål. Vi vill betona vikten av att

kommunerna, i enlighet med vad som föreslås i motion

2001/02:Bo244 yrkande 6, i översiktsplaneringen

behandlar områden lämpliga för vindkraftverk.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo244 (kd)

yrkandena 5 och 6 och 2001/02:Bo319 (c) yrkande 4.

Övriga motionsyrkanden angående vindkraftens

ställning avstyrker jag.

5. Villkor för byggande av vindkraftverk, m.m.

(punkt 3) (m, -)

av Knut Billing (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik

Skårman (m) och Sten Andersson (-).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2001/02:Bo248 samt avslår

motion 2001/02:Bo204.

Ställningstagande

Enligt vår mening måste all lagstiftning genomsyras

av stor respekt för den enskilda äganderätten. Den

bör samtidigt präglas av en stor respekt för

människors liv och hälsa samt för skyddsintressen i

natur och miljö. Även andra ytterst angelägna

uppgifter för stat och kommun liksom konflikter

mellan olika äganderätter bör beaktas vid den

närmare regleringen inom olika områden.

Frågan om etablering av vindkraft är komplicerad.

Å ena sidan har vindkraften uppenbara fördelar som

energikälla. Å andra sidan syns ett vindkraftverk på

stora avstånd och kan ge upphov till buller och

andra olägenheter. Detta gör att värdefulla kultur-

och naturvärden, liksom eventuella grannars

intressen av en fortsatt god boendemiljö, måste

beaktas. Enligt vår mening måste en markägare ges

möjlighet att själv bestämma vad marken skall

användas till och om han så önskar upplåta marken

för vindkraft. Men detta kräver att även övriga

intressen tas till vara på ett bra sätt. Det bör

därför skapas ett fungerande regelverk som sätter

snäva och tydliga gränser för byggande av

vindkraftverk.

Vindkraftsetableringar bör givetvis beaktas i den

kommunala planprocessen. På detta sätt kan

skyddsvärda natur- och kulturmiljöer undantas och

förutsebarhet garanteras ägare till kringliggande

markområden.

Enligt vår mening är det inte tillräckligt att de

i motion 2001/02:Bo248 behandlade mycket angelägna

frågorna om krav på detaljplaneprövning vid

vindkraftsetablering (yrkande 1), utarbetande av

gränsvärdesnorm för buller från vindkraft (yrkande

3) samt införande av respektavstånd mellan bostäder

och vindkraftverk (yrkande 4) förväntas bli

behandlade i en översyn av Boverkets Allmänna råd

1995:1 Etablering av vindkraft på land.

Vi anser att frågorna förtjänar att behandlas i

ett större sammanhang. Kravet på detaljplaneprövning

bör framgå av lagen och inte av Boverkets Allmänna

råd. Det finns skäl för att även beträffande de

övriga frågorna överväga i vilken form kraven skall

uttryckas.

Vi ställer oss vidare bakom förslaget (motionens

yrkande 2) om en utredning av ansvarsfrågan gällande

kostnader, nedmontering och bortförande av

vindkraftverk i samband med nedläggning av

verksamheten. Vi anser det inte vara tillräckligt

med de möjligheter att villkora tillstånd som i dag

finns. Enligt vår mening bör tillståndsmyndigheter i

de allra flesta fall vara skyldiga att villkora

tillstånd till uppförande av vindkraftverk med att

säkerhet ställs för kostnader för nedmontering och

bortförande av vindkraftverk. Avgränsningen av i

vilka fall skyldigheten skall föreligga bör i nämnda

utredning närmare preciseras.

Det bör ankomma på regeringen att låta utreda de

frågor om ansvar som vi nu pekat på och till

riksdagen återkomma med nödvändiga lagförslag, bl.a.

avseende en reglering av prövningsmyndigheternas

skyldigheter att ställa villkor om säkerhet.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo248 (m) samt

avslår motion 2001/02:Bo204 (kd).

6. Nationalstadsparker (punkt 4) (c, mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Rigmor

Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2001/02:So501 yrkandena 10

och 11 samt avslår motion 2001/02:Bo263.

Ställningstagande

Att skydda grönområden, parker och grönytor i

städerna är en av många mycket viktiga uppgifter på

miljöområdet. Stadsregionernas djur- och växtliv är

mycket sårbara. Detta innebär att strukturen på

tätorternas grönområden måste ha goda samband med

omgivande naturområden. Grönområdena har även en

stor social betydelse för människors välbefinnande i

ett stadslandskap. Genom inrättande av

nationalstadsparker ges stora områden skydd och

status som helhet, vilket gör det möjligt att bättre

förvalta dessa naturtillgångar. Det är av den

anledningen önskvärt att fler nationalstadsparker

inrättas. Det är samtidigt viktigt att framhålla att

planer på inrättande av nya nationalstadsparker

skall vara lokalt förankrade.

Vi förespråkar mot denna bakgrund i enlighet med

vad som föreslås i motion 2001/02:So501 (c) att det

i avvaktan på beslut om inrättande av ytterligare

nationalstadsparker införs regler om interimistiskt

skydd för potentiella nationalstadsparksområden

(yrkande 10) samt att det görs en utvärdering och

avrapportering av Sveriges enda nationalstadspark

till underlag för införande av regler (motsvarande

de som gäller för naturreservaten) vad gäller

utvecklingen och skötseln av nationalstadsparken

(yrkande 11).

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:So501 (c)

yrkandena 10 och 11 samt avslår motion 2001/02:Bo263

(fp).

7. Nationalstadsparker (punkt 4) (fp)

av Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2001/02:Bo263 samt avslår

motion 2001/02:So501 yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande

Överväganden om att förklara områden för

nationalstadspark bör göras i samband med den

fortsatta fysiska riksplaneringen. Slottsskogen och

Botaniska trädgården i Göteborg med omkringliggande

områden uppfyller väl de kriterier som gäller för en

nationalstadspark.

Argumenten för att inrätta en nationalstadspark är

att skydda tillgången till en rik och varierad

natur- och kulturmiljö, något som blir allt

viktigare för människors välbefinnande. För boende i

tätorter är tillgången till parker och grönområden

av stor betydelse för vardagsmiljön och för

rekreation och friluftsliv. Dessa områden har också

betydelse för människors hälsa och för den

biologiska mångfalden i tätorterna.

Status som nationalstadspark innebär ett samlat

och långsiktigt skydd mot exploateringsföretag m.m.

Ny bebyggelse och nya anläggningar får komma till

stånd och andra ingrepp utföras endast om det kan

ske utan intrång i parklandskap eller naturmark och

utan att i övrigt skada natur- och kulturvärden i

området. De ekonomiska konsekvenserna av ett

utpekande bör vara begränsade.

Slottsskogen och Botaniska trädgården är inte

detaljplanlagda och har inget förordnande enligt 7

kap. miljöbalken. Däremot är området i Göteborgs

översiktsplan markerat som område av riksintresse

för sina kulturvärden och område för långsiktigt

bevarad markanvändning. Kommunen äger i stort sett

all mark i området. Enskilda objekt som kan

framhållas är bl.a. Azaleadalen, Naturhistoriska

museet, Slottsskogsvallen, Vitsippsdalen och

Klippträdgården. Några aktuella

exploateringsintressen är inte kända och området är

starkt förankrat i kommunen som en betydelsefull

stadspark.

De fördelar som skulle uppnås med att Slottsskogen

och angränsande områden förklarades som

nationalstadspark är att skyddet skulle bli starkare

och därmed långsiktigt trygga områdets fortbestånd

utan exploateringsintrång samt att den uppmärksamhet

som ges av en sådan förklaring skulle ge dessa

områden en tydligare bevarandestatus.

Jag ställer mig dock inte bakom förslagen i motion

2001/02:So501 (c) yrkandena 10 och 11 om att det

avvaktan på beslut om inrättande av ytterligare

nationalstadsparker införs regler om interimistiskt

skydd och görs en utvär-dering och avrapportering av

nationalstadsparken.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo263 (fp) samt

avslår motion 2001/02:So501 (c) yrkandena 10 och 11.

8. Kommunalt veto (punkt 5) (c, mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Rigmor

Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:K371 yrkande 10.

Ställningstagande

Det är av stor vikt att respekten för den kommunala

nivån ökar och att valresultat respekteras i högre

utsträckning. Vårt förslag är därför att den

kommunala vetorätten förstärks. I dag gäller det

kommunala vetot enligt miljöbalken inte all

verksamhet utan det görs undantag för t.ex.

anläggningar för mellanlagring eller slutförvaring

av kärnämnen eller kärnavfall. Vi har tidigare i

riksdagen motsatt oss denna ytterligare försvagning

av det kommunala vetot. Det pågår runt om i landets

kommuner livliga debatter angående

kärnkraftsavfallshanteringen. Vi anser att staten

bör ta ett tydligare ansvar för att frågorna löses

på ett acceptabelt sätt.

Vad som ovan anförts om att den kommunala

vetorätten bör förstärkas bör ges regeringen till

känna.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:K371 (c) yrkande

10.

9. Åtgärder för att minska riskerna för

översvämningar (punkt 6) (kd, c, fp)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson

(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2001/02:Bo231 yrkandena 1

och 2, det sistnämnda yrkandet i denna del.

Ställningstagande

Både sommaren 2000 och 2001 drabbades Hälsingland

och Västernorrland av stora översvämningar.

Summeringen av de insatser som gjordes år 2000 var

till stor hjälp vid översvämningarna 2001. Trots

denna kunskap och kraftfulla mobiliseringar står

invånarna förtvivlade och hjälplösa då deras hem

läggs under vatten. Det finns en stor oro inför

framtida översvämningar och de konsekvenser de kan

få.

De flöden och de nivåer som uppmättes sommaren

2000 och likaså 2001 är på inget sätt extrema. Det

som medierna med anledning av dessa båda somrars

översvämningar kallar katastrof är normala

återkommande händelser i de nord- och mellansvenska

länen. Detta kunde vi konstatera sensommaren 2001,

då områdena kring Sundsvall var särskilt drabbade.

Vattennivåerna ökade på flera platser med två meter.

Statistik som förts i mer än 100 år visar att dessa

katastrofliknande översvämningar måste betecknas som

regelbundet återkommande höga flöden, vilket visar

att landskapet kommer att drabbas även i framtiden.

Skillnaden är att översvämningarna under senare år

har haft en tendens att inträffa oftare än tidigare.

Översvämningar har på många håll, inte minst i

Västernorrlands och Gävleborgs län, lett till mycket

allvarliga skador. Berörda kommuner drabbas av stora

kostnader, och det är i många fall mindre

inlandskommuner med redan ansträngd ekonomi,

sviktande befolkningsunderlag och svag arbetsmarknad

som drabbats. Ovanåker är en av de drabbade

kommunerna. Vid översvämningen 1985 drabbades den av

kostnader på 42 miljoner kronor, men den statliga

ersättningen gav bara 9 miljoner kronor.

Översvämningen år 2000 beräknas till kostnader på

åtskilliga tiotals miljoner, men ersättningarna är

fortfarande inte fastställda. Kommunen hinner inte

ens få färdigt utredningarna om föregående sommars

kostnader innan nya översvämningar står för dörren.

Detta är mycket ansträngande för den kommunala

ledningen, som skall försöka få den redan ansträngda

ekonomin att gå ihop. Översvämningarna år 2001 i

Västernorrland beräknas kosta cirka 100 miljoner

kronor för Sundsvalls kommun, och då är inte privata

kostnader inräknade. Enskilda personer har drabbats

hårt, då vanliga försäkringar normalt inte täcker

skador av denna typ. Förorenade brunnar och sjuka

hus har rapporterats från många håll.

Då översvämningarna är frekvent återkommande och

dessutom kan drabba mycket stora geografiska områden

samtidigt, bör staten ansvara för och investera i

ett antal regionala översvämningsförråd i landet,

med gemensam utrustning för att på ett bättre sätt

klara av kommande översvämningar. Dessa bör placeras

strategiskt i Sverige där översvämningar regelbundet

inträffar, bland annat i Hälsingland. I frågan om

flödesprognoser uppdrog regeringen den 26 oktober

2000 åt SMHI att göra en sammanställning av

erfarenheterna av förra sommarens kraftiga regn och

översvämningar i södra Norrland och göra en

bedömning av träffsäkerheten hos och kvaliteten på

prognoser och varningar under den berörda tiden. I

uppdraget ingick även att SMHI skulle redovisa hur

informationen har spridits till berörda myndigheter

och organisationer. SMHI har lämnat sin rapport, men

frågan har ännu ej färdigbehandlats av

Regeringskansliet. Vi anser att dessa frågor bör

påskyndas så att de får en fördelaktig lösning

snarast. Flera har i samband med årets

översvämningar varit beredda att ge upp och flytta

söderut, vilket vore olyckligt och skulle drabba

redan glesbebodda områden.

Bättre flödesprognoser med en samlad prognosbild

är nödvändiga för att kommunerna skall kunna vidta

lokala förebyggande åtgärder. Dessa bör samordnas

med de översiktliga översvämningskarteringar som är

gjorda.

När en kommun via Räddningsverket får statsbidrag

för åtgärder i en älv så måste en samordnad

konsekvensutredning nedströms göras.

I fråga efter fråga kan man konstatera att

handläggning och utredningar tar alltför lång tid.

Det är inte längre långa diskussioner och

utredningar som behövs utan konkreta förslag till

åtgärder som kan förhindra de katastrofliknande

översvämningarna. Nu måste arbetet påskyndas och

förslagen komma.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen delvis motion 2001/02:Bo231 (kd)

yrkandena 1 och 2, det sistnämnda yrkandet i denna

del.

10. Omprövning av vattendomar (punkt 7) (v, fp)

av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och

Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Bo272 och avslår motionerna

2001/02:Bo231 yrkande 2 i denna del, 2001/02:Bo283,

2001/02:Bo294 och 2001/02:MJ522 yrkande 5.

Ställningstagande

Med anledning av de många översvämningarna vid

reglerade vattendrag och tillhörande dammar och

kraftstationer har vattenlagstiftningen

diskuterats.

Även vad gäller mindre vattendrag och för riket

mindre ekonomiskt viktiga kraftanläggningar kan

äldre vattendomar och tillämpningen av verksamheten

inom ramen för dessa vålla stora bekymmer och

olägenheter för t.ex. de boende samt naturvårds- och

miljöintressen. Den enskilde kraftstationsägarens

vinstintresse står således mot allmänintresset i vid

mening.

Äldre vattendomar har inte sällan hög acceptans

vad gäller nivåskillnader i de vattendrag som

innefattas i gällande vattendom. Det innebär t.ex.

att en sjö kan höjas och sänkas med exempelvis två

meter. Vattenmagasinet, dvs. sjön/sjöarna, fylls på

under hösten och tappas sedan maximalt under

vinterhalvåret för att sedan fyllas upp igen under

våren/sommaren osv. Detta ”hissande” leder till stor

olägenhet för de människor som bor i närheten av

berörda vattendrag. Det skadar dessutom djur- och

växtlivet i den strandnära miljön. Torrläggning

nedanför kraftstationen eller torrläggning av

kanalsystem m.m. kan medföra olägenheter i form av

lukt osv.

Så länge dessa mindre kraftstationer drivs av

någon med lokal förankring finns viss möjlighet till

gynnsam kommunikation och hänsynstagande. Men om

kraftägaren befinner sig långt borta från

verksamheten och är otillgänglig eller ointresserad

av den lokala påverkan kan problem uppstå.

Ett sådant exempel är Svartå, som ligger i

Degerfors kommun, där hela orten protesterat mot det

lokala kraftverkets ägare och dennes tillämpning av

gällande vattendom. Förhållandena ger anledning till

att överväga frågor om möjligheten att via

förändringar i vattenlagstiftningen och dess

tillämpning begränsa vattendomars negativa

konsekvenser för boende, fastighetsägare, flora och

fauna i anslutning till reglerade vattensystem.

Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet avseende

efterlevnaden av gällande vattendomar. Den har ingen

möjlighet att påverka förhållandena så länge

kraftverksamheten håller sig inom ramen för gällande

vattendom. Om vattendomen, som ofta tillkommit för

länge sedan, påtagligt strider mot dagens kunskaper

och motverkar intressen avseende t.ex. naturvårds-

och miljöintressen, bör sådan vattendom omprövas.

Detta bör riksdagen med anledning av motion

2001/02:Bo272 (v) som sin mening ge regeringen till

känna. I den mån de övriga motionerna inte kan anses

tillgodosedda härigenom avstyrks de.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo272 (v) och

avslår motionerna 2001/02:Bo231 (kd) yrkande 2 i

denna del, 2001/02:Bo283 (s), 2001/02:Bo294 (s) och

2001/02:MJ522 (kd) yrkande 5.

11. Omprövning av vattendomar (punkt 7) (kd)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Bo231 yrkande 2 i denna

del och 2001/02:MJ522 yrkande 5 samt avslår

motionerna 2001/02:Bo272, 2001/02:Bo283 och

2001/02:Bo294.

Ställningstagande

I mars 2001 gav regeringen Miljöbalkskommittén

tilläggsdirektiv att gå igenom vattendomar som kan

ha betydelse för översvämningsriskerna. Syftet med

genomgången är att ta fram ett relevant underlag för

en analys av miljöbalkens bestämmelser om omprövning

av gällande tillstånd och villkor för

vattenanläggningar och vattenregleringar enligt

miljöbalken. Vid behov skall kommittén föreslå

ändringar i lagstiftningen. Miljöbalkskommittén

skall även lämna förslag till hur bestämmelserna i

EG:s ramdirektiv för vatten skall genomföras i

svensk lagstiftning. När det gäller

tilläggsuppdraget om omprövning av tillstånd till

vattenverksamhet skall ett principförslag redovisas

senast den 1 juli 2002. Även tilläggsuppdraget som

avser ramdirektivet för vatten skall redovisas

senast den 1 juli 2002. Det är bra att regeringen

äntligen tagit denna fråga på allvar, men vi anser

att detta arbete bör påskyndas för att ge de

översvämningsdrabbade områdena möjlighet att få

hjälp.

Vattenkraftregleringen har medfört att det på

vissa ställen inte finns någon fiskväg förbi

kraftverken. Enligt miljöbalken är kraftverken

skyldiga att ha ett vattenförbiflöde på minst 5

procent för att fisken skall kunna vandra. Även vid

förbiflöde skadas fisk i kraftverken. En del

kraftverk saknar fiskväg. Kraftverken är därför

skyldiga att kompensationsodla fisk, som märks och

utsätts nedströms kraftverket.

Vi anser att förbiflöde skall finnas vid alla

kraftverk samt att strömmar och vattendrag där

uppförda dammar inte längre fyller någon funktion

bör restaureras. Härför krävs det omprövningar av

vattendomar. Vi förespråkar även i övrigt

förstärkningsutsättningar av skaldjur och olika

fiskarter för tillväxt vid kuster och i insjöar där

bestånden har blivit små.

Vad vi nu har anfört med anledning av motionerna

2001/02:Bo231 (kd) yrkande 2 i denna del och

2001/02:MJ522 (kd) yrkande 5 bör ges regeringen till

känna. I den mån övriga motioner inte kan anses

tillgodosedda härigenom avstyrks de.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande.

Nationalstadsparker (kd)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson

(kd).

Det moderna stadsbyggandet sker genom att det byggs

utifrån och in. Härigenom komprimeras och förtätas

staden. I många fall innebär det att parker och

grönområden bebyggs. En av de många mycket viktiga

uppgifterna på miljöområdet är därför att nu i ökad

utsträckning skydda och bevara grönområden, parker

och grönytor i städerna, framför allt de större

städerna. Stadsregionernas djur- och växtliv är

mycket sårbara. Detta innebär att strukturen på

tätorternas grönområden måste ha goda samband med

omgivande naturområden. Grönområdena har även en

stor social betydelse för människors välbefinnande i

ett stadslandskap. Genom inrättande av

nationalstadsparker ges stora områden skydd och

status som helhet, vilket gör det möjligt att bättre

förvalta dessa naturtillgångar. Det är av den

anledningen önskvärt att fler nationalstadsparker

inrättas. Det är samtidigt viktigt att framhålla att

planer på inrättande av nya nationalstadsparker

skall vara lokalt förankrade.

Vi är inte främmande för att det införs regler om

interimistiskt skydd för potentiella

nationalstadsparksområden, men vill i dagsläget inte

föreslå detta.

Bilaga: Förteckning över behandlade

förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2001/02:Bo204 av Ulla-Britt Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder för att lösa

lokala konflikter vid uppförande av vindkraftverk.

2001/02:Bo229 av Bertil Persson (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

på områden av riksintresse för undvikande av

vindkraftverk.

2001/02:Bo231 av Ragnwi Marcelind (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av

att föreslå åtgärder för att minimera riskerna för

översvämningar i översvämningsdrabbade områden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att påskynda

utredningsarbetet och vidta åtgärder för att ändra

vattendomarna.

2001/02:Bo244 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att områden med

riksintresse för vindkraft bör tas fram i

samverkan med länsstyrelserna och kommunerna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

kommunerna i översiktsplanen tar med områden

lämpliga för vindkraftverk.

2001/02:Bo248 av Knut Billing m.fl. (m):

1. Riksdagen beslutar om krav på detaljplaneprövning

av vindkraftsetabler-ingar i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att utreda ansvarsfrågan gällande

kostnader, nedmontering och bortförande av

vindkraftverk i enlighet med vad som anförs i

motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en ny

gränsvärdesnorm för buller från vindkraft bör

arbetas fram.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa

respektavstånd mellan bostäder och vindkraftverk för

att skydda människor från buller, skuggbildningar

och andra olägenheter.

2001/02:Bo263 av Eva Flyborg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ge Slottsskogen med

omgivande områden status som nationalstadspark.

2001/02:Bo272 av Peter Pedersen och Gunilla Wahlén

(v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

behovet av att omförhandla vattendomar där enskilda

ekonomiska intressen, som saknar riksintresse, står

i strid med många människors intressen och där

vattendomen motverkar viktiga naturvårds- och

miljöintressen.

2001/02:Bo280 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om hur vattenregleringsmedlen

för fiskevård skall användas.

2001/02:Bo283 av Kjell Nordström och Lisbeth Staaf-

Igelström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om att det behövs en

översyn av vattendomarna inför framtiden vad gäller

tänkbara översvämningar i Sverige.

2001/02:Bo294 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om revision av äldre

vattendomar i allmänhet och 1933 års regleringsdom

av Dellensjöarna i synnerhet.

2001/02:Bo319 av Birgitta Carlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att underlätta

förutsättningarna att bygga vindkraftverk i

Skaraborg genom en omprövning av miljöbalken där

vindkraften betraktas som miljöfarlig verksamhet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att betrakta

vindkraftsutbyggnad som riksintresse.

2001/02:K371 av Agne Hansson m.fl. (c):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den kommunala

vetorätten förstärks.

2001/02:MJ521 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om älvskyddet.

2001/02:MJ522 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om omprövning av

äldre vattendomar.

2001/02:N367 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ingen

utbyggnad av de orörda älvarna får ske.

2001/02:So501 av Agne Hansson m.fl. (c):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa ett

interimistiskt skydd av nationalstadsparken.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

utvärdering och avrapportering av

nationalstadsparken.