Bet. 2001/02:BOU12

Bostadsutskottets betänkande

2001/02:BOU12

Indelnings- och länsstyrelsefrågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlar bostadsutskottet under den

allmänna motionstiden 2001 väckta motioner om

indelningen i län och regioner, den inomregionala

balansen i Västra Götalands län samt regionalt

självstyrelseansvar i Stockholms län. Utskottet

avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats två reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Indelningen i län och regioner

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo285 och

2001/02:Bo293.

Reservation 1 (m, kd, c, fp)

2. Den inomregionala balansen i Västra

Götalands län

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo281.

3. Regionalt självstyrelseansvar i

Stockholms län

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo323 yrkande

1.

Reservation 2 (fp)

Stockholm den 4 juni 2002

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Knut

Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar

(s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulla-Britt

Hagström (kd), Carina Moberg (s), Inga Berggren (m),

Anders Ygeman (s), Sten Lundström (v), Carl-Erik

Skårman (m), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor

Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Carina Adolfsson

Elgestam (s), Ewa Thalén Finné (m) och Harald

Bergström (kd).

2001/02

BoU12

Utskottets överväganden

Indelningen i län och regioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

indelningen i län och regioner. Jämför

reservation 1 (m, kd, c, fp).

Förslag som avser länsindelningen och den regionala

indelningen förs fram i två motioner.

Enligt motion 2001/02:Bo285 (s) bör

näringspolitiska och bostadspolitiska liksom andra

offentliga insatser göras utifrån ett regionalt

helhetsperspektiv. Detta försvåras dock av att olika

verksamheter har olika regional indelning och genom

att länsgränser och regiongränser inte sammanfaller.

En samordning mellan länsgränser och regioner bör

därför komma till stånd.

Även i motion 2001/02:Bo293 (m, fp) framhålls att

regionala satsningar är svåra att genomföra som en

följd av den regionala indelningen. Problemet med

dagens offentliga indelning är enligt motionen att

den är föga konsekvent och att

överlappningsproblemen är omfattande. En

förutsättningslös genomgång av hur den framtida

regionala indelningen skall se ut och hur den skall

genomföras bör därför komma till stånd.

I likhet med motionärerna kan utskottet konstatera

att den regionala indelningen för olika offentliga

verksamheter i dag uppvisar stora olikheter. Under

en lång tid har länen varit grunden för mycket av

den regionala indelningen, så är dock inte längre

fallet. Tvärtom tillhör det undantagen att statliga

myndigheter och andra offentliga verksamheter har

länen som indelningsgrund. Vid en studie av 15

statliga organisationer som Statskontoret gjorde år

1999 framkom att den vanligaste indelningsgrunden

var regioner som är större än län. Av de 15

studerade organisationerna var det endast 5 som hade

länen som indelningsgrund. En följd av detta är att

länen kommer att ingå i flera olika

myndighetsregioner med olika geografisk utbredning.

Statskontorets studie pekade på att överblicken

och transparensen i den offentliga sektorns

organisation kan bli lidande när ett län ingår i

flera storregioner med olika geografisk utbredning.

Regiongränserna i sig ansågs dock spela mindre roll

för samarbete och samordning bl.a. därför att

kontakterna underlättas med ny informationsteknik.

Däremot angavs lokaliseringen av den regionala

myndigheten ha större betydelse. Om organ som

behöver samverka inte finns på samma ort försvåras

samverkan i viss mån då de vardagliga kontakterna

och personkännedomen minskar.

Utskottet delar mot den beskrivna bakgrunden

motionärernas oro för att en splittrad regional

indelning kan leda till problem bl.a. när det gäller

att genomföra insatser av olika slag. Samtidigt är

det naturligtvis så att olika verksamheter har olika

behov och funktion som gör att de har unika krav på

sin regionala organisation. Det är också mot den

bakgrunden som statliga myndigheter och andra

offentliga organ har fått en stor frihet att utifrån

sina behov skapa sin egen regionala struktur.

Samtidigt bidrar modern informationsteknik i ökande

utsträckning till att underlätta kontakter och

samarbete oavsett geografiskt avstånd.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu

anförda motionerna 2001/02:Bo285 (s) och

2001/02:Bo293 (m, fp).

Länsstyrelsernas verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

den inomregionala balansen i Västra

Götalands län samt

regionalt självstyrelseansvar i Stockholms

län, jämför reservation 2 (fp).

Den inomregionala balansen i Västra Götalands

län

När Västra Götalands län bildades var det enligt

motion 2001/02:Bo281 (s) en uttalad strävan att

geografiskt placera myndigheter och andra statliga

institutioner på ett sådant sätt att det skapades en

inomregional balans. Enligt motionen bör mot den

bakgrunden en utvärdering nu göras av om målet om en

inomregional balans har uppnåtts.

Riksdagen beslutade våren 1997 (prop. 1996/97:108,

bet. 1996/97:BoU13, rskr. 1996/97:228) om en ny

länsindelning i Västsverige. Beslutet innebar att

Västra Götalands län bildades den 1 januari 1998

genom en sammanslagning av Göteborgs och Bohus län,

Älvsborgs län och Skaraborgs län (med undantag av

Mullsjö och Habo kommuner som fördes till Jönköpings

län). Inför sammanslagningen tillsattes en särskild

utredare som bl.a. hade till uppgift att ge förslag

till geografisk lokalisering av den förvaltning som

skulle bedrivas av den nya länsstyrelsen. I såväl

den proposition som låg till grund för beslutet om

ett nytt västsvenskt län som i direktiven för den

organisationskommitté som svarat för genomförandet

av sammanslagningen framhölls också vikten av att

den nya länsstyrelsen med avseende på

myndighetsstrukturen organiserades, dimensionerades

och lokaliserades så att en inomregional balans

skapades.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län har i dag

förutom i residensstaden Göteborg personal i

Vänersborg, Mariestad, Uddevalla, Skara och Borås.

Dessutom finns andra regionala organ lokaliserade

till Skara, Lidköping och Skövde. När det gäller den

försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning som bedrivs inom ramen för Västra

Götalandsregionen så har regionen sina centrala

kanslier och sekretariat lokaliserade till Regionens

hus i Göteborg, Vänersborg, Mariestad, Borås,

Uddevalla respektive Skövde.

Bostadsutskottet beslutade våren 2001 att föreslå

Riksdagens revisorer att ta upp frågan om effekterna

m.m. av bildandet av Västra Götalands län till

granskning. I sitt granskningsförslag uttalade

utskottet bl.a. följande.

Utgångspunkten för uppföljningen bör i första hand

vara att utvärdera effekterna av

länssammanslagningen på myndighetsstrukturen såväl

organisatoriskt som geografiskt och på den nya

länsstyrelsens arbetssätt och effektivitet. Även

frågan om hur den nya myndighetsstrukturen påverkat

servicen till länets invånare bl.a. när det gäller

tillgänglighet och handläggningstider bör ingå i

utvärderingen. En fråga som också bör belysas är om

de avsedda besparingarna av sammanslagningen

uppkommit och hur dessa besparingar i så fall

gjorts. Uppföljningen bör däremot inte omfatta

frågor som avser den pågående försöksverksamheten

med ändrad regional ansvarsfördelning i Västra

Götalands län. Dessa frågor har till en del följts

upp av den s.k. PARK-kommittén.

Med anledning av bostadsutskottets förslag har

Riksdagens revisorer beslutat att genomföra en

förstudie. Detta arbete är nu avslutat, och det har

nyligen redovisats i förstudie 2001/02:19 Västra

Götalands län – effektivt och balanserat? I

förstudien redovisar revisorerna bl.a. att en

länsstyrelses mångfasetterade verksamhet gör det

svårt att bedöma verksamhetens sammantagna

effektivitet. Det anges vidare vara förknippat med

betydande problem att på ett tillförlitligt sätt

koppla förändrad produktivitet eller effektivitet

hos Länsstyrelsen i Västra Götalands län till själva

länssammanslagningen. Riksdagens revisorer har mot

denna bakgrund inte funnit det meningsfullt att

genomföra en granskning m.m. av effekterna av

bildandet av Västra Götlands län.

Mot bakgrund av Riksdagens revisorers

ställningstagande är utskottet inte nu berett att

förorda ytterligare utredningsinsatser med den

inriktning som föreslås i motion 2001/02:Bo281 (s).

Motionen avstyrks sålunda.

Regionalt självstyrelseansvar i Stockholms län

Som en del i ett förslag för att bidra till

utvecklingen av Stockholmsregionen föreslås i motion

2001/02:Bo323 (fp) yrkande 1 att det regionala

självstyret skall vidgas i Stockholms län. Enligt

motionen är den nuvarande arbetsfördelningen mellan

länsstyrelse och landsting på flera områden otydlig

och svårbegriplig för medborgarna. För att motverka

detta bör det medborgerliga inflytandet öka. Ett

vidgat regionalt självstyre bör därför komma till

stånd genom att uppgifter överförs från

länsstyrelsen till landstinget.

I dag pågår en försöksverksamhet med ändrad

regional ansvarsfördelning i fyra län. De län som

omfattas är Kalmar, Gotlands, Skåne och Västra

Götalands län. Försöksverksamheten i sin nuvarande

form upphör vid utgången av år 2002.

Riksdagen har beslutat (bet. 2001/02:KU7) att det

i samtliga län fr.o.m. 2003 skall kunna bildas

kommunala samverkansorgan för regional utveckling.

Ett sådant samverkansorgan skall utgöras av ett

kommunalförbund där samtliga kommuner i länet är

medlemmar och där även landstinget kan vara medlem.

Verksamheten är tänkt att pågå åren 2003–2006 för

att sedan utvärderas. För Skåne län och Västra

Götalands län gäller dock att dagens

försöksverksamhet i respektive län kan fortsätta

oförändrad även under nästa mandatperiod.

Samverkansorganen skall utarbeta program för

länets utveckling och samordna utvecklingsinsatser i

länet för att genomföra programmet. Det skall ha

befogenhet att besluta om länsplaner för regional

infrastruktur och om vissa statliga medel för

regional utveckling.

Den försöksverksamhet med nya samverkansorgan som

inleds fr.o.m. 2003 innebär att för den regionala

utvecklingen viktiga frågor kan föras över från

länsstyrelsen till samverkansorganet. I den mån

kommunerna i Stockholms län liksom landstinget i

samma län önskar detta blir det alltså fr.o.m. nästa

år möjligt att åtminstone till en del göra den

överföring av uppgifter från länsstyrelsen till

landstinget som efterfrågas i motionen. Utskottet är

mot denna bakgrund inte nu berett att förorda att

ytterligare uppgifter omfördelas på motsvarande

sätt. Motion 2001/02:Bo323 (fp) yrkande 1 avstyrks

med hänvisning härtill.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Indelningen i län och regioner (punkt 1) (m,

kd, c, fp)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),

Inga Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m), Rigmor

Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén

Finné (m) och Harald Bergström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Tillkännagivandet

görs med anledning av motion 2001/02: Bo293. Därmed

avslår riksdagen motion 2001/02:Bo285.

Ställningstagande

Redan 1999 konstaterade Statskontoret att länen

endast i undantagsfall utgör indelningsgrund för

myndigheternas regionala organisation. Situationen

har sedan dess inte ändrats på annat sätt än att det

har tillkommit ytterligare regionala indelningar som

inte heller de sammanfaller med länen. Sett från ett

länsperspektiv är det normala därför i dag att länen

ingår i regioner som täcker ett större geografiskt

område än det egna länet.

En följd av den minst sagt splittrade regionala

indelningen är att överblicken och transparensen i

den offentliga sektorns organisation blir lidande.

Möjligheterna till samordning och samverkan på

viktiga områden försämras. Det kan rent av hävdas

att den statliga verksamhetens geografiska och

sektoriella splittring står i motsats till en för

samhället optimal organisering.

Även om länsstyrelserna på olika sätt försökt

finna nya vägar för kommunikation och samverkan på

regional nivå kvarstår problemen i betydande

omfattning. Inte ens modern informationsteknik kan

helt ersätta de personliga kontakter som så ofta är

en förutsättning för ett fullgott samarbete eller en

framgångsrik samverkan.

Den sammantagna effekten av utvecklingen är att vi

nu står med en totalt sett mindre rationell form för

den offentliga sektorns regionala verksamhet. Det

finns i dag inte någon instans som har en ordentlig

överblick över de kostnader och

effektivitetsförluster för det svenska samhället i

dess helhet som är följden av detta.

Det finns mot den nu skisserade bakgrunden

anledning att helt förutsättningslöst se över hur

Sveriges framtida regionala indelning skall utformas

i enlighet med vad som föreslås i motion

2001/02:Bo293 (m, fp). Vårt ställningstagande i

denna del bör riksdagen därför tillkännage för

regeringen som sin mening. I den mån motion

2001/02:Bo285 (s) inte kan anses tillgodosedd med

det vi nu föreslagit avstyrks denna motion.

2. Regionalt självstyrelseansvar i Stockholms

län (punkt 3) (fp)

av Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Tillkännagivandet

görs med anledning av motion 2001/02: Bo323 yrkande

1.

Ställningstagande

Stockholmsregionen är otvivelaktigt landets

ekonomiska motor. Det innebär att också denna region

måste ges förutsättningar att utvecklas på ett sätt

som är bra inte bara sett ur ett regionalt

perspektiv utan för landet i dess helhet. En

förutsättning för att detta skall lyckas är att det

finns en förståelse för Stockholmsregionens särart

och betydelse för utvecklingen i Sverige. Tyvärr

verkar den nuvarande regeringspolitiken i motsatt

riktning. En orimlig skattebörda, hindrande

lagstiftning och obefintliga statliga satsningar

leder i stället till minskade investeringar och ett

otillräckligt byggande, som i sin tur motverkar

tillväxten.

En viktig förutsättning för att Stockholmsregionen

skall kunna fortsätta att utvecklas på ett sätt som

är till gagn för hela Sverige är att det regionala

inflytandet ökar. Den arbetsfördelning som i dag

råder mellan länsstyrelse och landsting är på flera

områden otydlig och svårbegriplig för medborgarna.

Ett vidgat regionalt inflytande kan råda bot på

detta. Det bör ske genom att de folkvalda organen

ges ett ökat direkt inflytande.

Mot den nu skisserade bakgrunden bör enligt min

mening en överföring göras av uppgifter från

länsstyrelsen till det folkvalda landstinget. Genom

att på detta sätt vidga landstingets befogenheter

skapas förutsättningar för ett rationellt användande

av begränsade resurser och en nödvändig demokratisk

förankring av ofta kontroversiella avgöranden.

Vad jag nu med anslutning till motion

2001/02:Bo323 (fp) yrkande 1 anfört om ett vidgat

regionalt självstyrelseansvar i Stockholms län bör

riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Bilaga: Förteckning över behandlade

förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2001/02:Bo281 av Urban Ahlin och Monica Green (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att utvärdera

den inomregionala balansen av myndigheter i Västra

Götaland.

2001/02:Bo285 av Eva Arvidsson och Christina

Pettersson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om samordning mellan

länsgränser och regioner i största möjliga mån.

2001/02:Bo293 av Anders Björck och Yvonne Ångström

(m, fp):

Riksdagen hos regeringen begär en förutsättningslös

genomgång av hur Sveriges framtida regionala

indelning skall se ut och förslag till hur denna

skall genomföras.

2001/02:Bo323 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regionalt

självstyre.